3100884 G8022841 1984/85 2841 mot mot Motion 1984/85:2841 Ulf Adelsohn m. fl. Motion Motion 2841 0 1985-02-13 00:00:00 2014-11-04 10:03:24 2014-11-04 00:00:00 Ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. m. (prop. 1984/85:107) Ulf Adelsohn m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G8022841/text https://data.riksdagen.se/dokument/G8022841 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8022841 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>15</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion<br /> 1984/85:2841<br /> Ulf Adelsohn m. fl.</p> <p>Ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. m. (prop. 1984/85:107)</p> <p>Bakgrund och rättsläge</p> <p>Den ensamrätt till fiske i egna fiskevatten som av ålder tillkommit<br /> fastighetsägare utmed den svenska ostkusten samt i vissa större sjöar är<br /> betingad av både historiska, rättsliga och biologiska skäl. Det är inte fråga<br /> om sådana svenska vatten där fiske utövas främst som havsfiske med hjälp av<br /> större farkoster. Det gäller i stället strandfiske som utgör en betydande del av<br /> framför allt skärgårdsböndernas naturahushållning. Befolkningens försörjning<br /> har här byggt på ett nära och nödvändigt samband mellan fiske och<br /> jordbruk. Fisket utgör trots ändrade samhällsförhållanden alltjämt en viktig<br /> del av de här boendes tillvaro och ekonomi. I betydande utsträckning har<br /> fiske i ”hemmavatten” också förenats med andelar i samfällda fiskevatten i<br /> det yttersta skärgårdshavet.</p> <p>Med förbättrad levnadsstandard, förändrade försörjningsmöjligheter och<br /> ökad fritid har ägarkategorier tillkommit, vilka efter köp av fiskehemman<br /> eller andelar i sådana fullföljt tidigare fisketraditioner. Fiskerätten har<br /> betraktats som en viktig del av fastighetsäganderätten. Detta har otvetydigt<br /> framgått av de ersättningsbelopp som utkrävts och utgått vid arv eller annat<br /> förvärv av skärgårdshemman.</p> <p>Syftet bakom regeringens proposition är att ”frigöra” en viktig del av den<br /> rätt till fiskevatten som tillkommer enskilda markägare för att överföra<br /> denna till hobbyutövande fritidsfiskare. Även om det tvångsvisa förfogande<br /> av äganderätten till enskild egendom som det här är fråga om icke skulle<br /> kunna betraktas som expropriation i vedertagen mening - varom enligt<br /> remissinstansernas mening tydligen kan råda delade meningar - rör det sig<br /> likväl om en ekonomisk och rättslig begränsning av den enskilda äganderätten<br /> av sådan vidd att den rimligen måste kräva övertygande och tungt<br /> vägande skäl. I vart fall bör med fog kunna förutsättas att sådana tvångsåtgärder<br /> varom här är fråga skall ske i överensstämmelse med svenska rättsprinciper<br /> och internationella konventioner och att ersättning skall ges markägarna<br /> för de skador och de förluster som de förorsakas.</p> <p>I så måtto har under innevarande sekel förändringar ägt rum i av ålder<br /> utbildade fisketraditioner som fiske med handredskap av olika slag kommit<br /> att i vissa vatten spela en större roll än nätfiske. Alltjämt torde likväl, framför<br /> allt för de fast boende, nätfiske ha särskild betydelse för familjernas hushåll.<br /> Under vissa tider på året äger både nätfiske och handredskapsfiske rum i<br /> samma, ofta grunda och grunduppfyllda vatten. Genom att fisket varit</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>enskilt har konflikter kunnat biläggas och risk för skadegörelse kunnat<br /> förebyggas. Där enskilda fiskevattenägare gått samman och bildat fiskevårdsområden<br /> och försålt fiskekort har fisket på ett smidigt sätt kunnat<br /> regleras utan tyngande byråkratiska föreskrifter.</p> <p style="margin-left:3px;">I de yttersta delarna av främst Upplands, Södermanlands, Östergötlands,<br /> Smålands och Blekinge skärgårdar har naturvården i hög grad gagnats genom<br /> att fiskevatten varit enskilt ägda. Det har legat i vattenägarnas intresse att<br /> söka förhindra förslitning av naturen och störningar av fågellivet på öar och<br /> kobbar som utgjort häckningsplatser för våra vanligaste sjöfågelarter.<br /> Fiskevattenägarna har betraktat det som närmast självklart att iaktta stor<br /> återhållsamhet med fiske under den mest känsliga häckningsperioden. Ett<br /> slags naturlig symbios har utvecklats mellan naturvård och fiskevård.<br /> Behovet av förordnande om fågelskyddsområden har därigenom kunnat<br /> begränsas till de allra nödvändigaste, något som måste betraktas som ytterligt<br /> värdefullt ur allemansrättslig synvinkel.</p> <p style="margin-left:3px;">Här anförda synpunkter förtjänar enligt moderata samlingspartiet särskilt<br /> beaktande vid behandling av regeringsförslaget om rätt till handredskapsfiske<br /> i tidigare enskilda fiskevatten. Förslaget vittnar enligt vår mening om en<br /> betydande okunnighet om viktiga fiske- och naturförhållanden och om ett<br /> utomordentligt ringa hänsynstagande till den minoritet av medborgarna som<br /> drabbas av förslaget. De fördelar det avser att ge en majoritet av människor<br /> som ägnar sig åt fiske på fritiden kan befaras bli av bara kortsiktig art. I<br /> förslagets förlängning kan befaras följa avgifts- eller skattebeläggning av det<br /> fiske som nu skall bli ”fritt”. Inte minst fiskevårdens behov kan komma att<br /> åberopas härför.</p> <p style="margin-left:3px;">I den mån fritidsfolkets intresse av ökade möjligheter till hobbyfiske bör<br /> tillgodoses synes oss i vart fall den väg som angivits av Lantbrukarnas<br /> riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Svenska ostkustfiskarnas<br /> centralförbund och Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation<br /> vara från både fritidsfolkets och fiskevattenägarnas synpunkt långt mera<br /> framkomlig och långt mindre konfliktfylld än den tvångslag regeringen<br /> stannat för. När vi i det följande kategoriskt avvisar regeringsförslaget<br /> innebär detta alltså inte att vi skulle vara främmande för en frivillig lösning i<br /> överensstämmelse med vad nyssberörda organisationer förordat.</p> <p style="margin-left:3px;">Propositionens förslag står inte bara i uppenbar strid med regeringsformens<br /> grundtankar och den svenska rättsordningens regler om egendomsskydd<br /> utan strider också mot Europakonventionens regler om skydd för de<br /> mänskliga rättigheterna m. m.</p> <p style="margin-left:3px;">Fiskerätt skall jämställas med äganderätt</p> <p style="margin-left:3px;">I propositionen föreslås att handredskapsfiske öppnas för allmänheten i<br /> enskilt vatten längs södra ostkusten och i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,<br /> Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Till stöd härför åberopas anmärkningsvärda skäl. Bl. a. hävdas, att<br /> allmänheten redan i dag ”opåtalat” kan fiska med handredskap inom stora<br /> delar av de områden som omfattas av förslaget. Detta skulle anses som en<br /> formell bekräftelse av en existerande sedvanerätt.</p> <p>Det må förhålla sig så att många redan nu på sina håll fiskar i privata<br /> fiskevatten utan ägarens tillåtelse, men det förhållandet att olovligt fiske<br /> förekommer kan rimligen inte läggas till grund för ett påstående om<br /> uppkommen sedvanerätt. Med motsvarande betraktelsesätt skulle rätt till<br /> exempelvis skadegörelse och egendomsbrott kunna lagfästas med åberopande<br /> av att detta redan förekommer.</p> <p>Den omständigheten att många människor är ”utestängda från fiskeplatserna”<br /> skulle dessutom enligt lagförslagets motiv grunda "berättigade krav<br /> på fiskevatten från fritidsfiskarnas sida”.</p> <p>Vi finner detta slags motiv för ett i äganderätten ingripande förslag högst<br /> anmärkningsvärt. Det skulle innebära att en viss kategori människor fritidsfiskare<br /> - skulle tillerkännas rätt till andra människors egendom enbart<br /> därför att de själva saknar sådan egendom. Det säger sig självt att<br /> argumentationen står i strid med de rättsprinciper på vilka vår demokrati är<br /> uppbyggd.</p> <p>I propositionen görs dessutom gällande, att det fria handredskapsfisket<br /> kan ses som en vidareutveckling av allemansrätten, en beskrivning mot<br /> vilken ett flertal remissinstanser skarpt reagerat. Så har Svea hovrätt och<br /> fiskeristyrelsen fastslagit att allemansrätten aldrig ansetts innefatta rätt till<br /> fiske i någon form. Allemansrätten är sedvanerätt som förutsätts utövad med<br /> respekt för och begränsad av den enskilda av rättsordningen garanterade<br /> äganderätten. Bestämmelser om införande av fritt fiske innebär inskränkningar<br /> i fiskerättsinnehavarens förfogande över sin egendom.</p> <p>Regeringen bagatelliserar förslagets konsekvenser för fiskerätten. Det fria<br /> handredskapsfisket måste ”ses som ett obetydligt intrång i fiskerättshavarnas<br /> rättigheter”. Inte minst därför att - framhåller regeringen - ägarna har ”kvar<br /> sin rätt att fiska”.</p> <p>Här återgivna uttalanden vittnar om den brist på kunskaper om såväl<br /> fiskerättens betydelse för berörda fastigheter som den juridiska innebörden<br /> av fiskerätt som vi inledningsvis påtalat.</p> <p>För stora delar av den fasta egendom som är förenad med fiskerätt utgör<br /> just ägandet av fiskevatten en väsentlig del av fastigheternas värde. Vad<br /> särskilt gäller havsskärgårdens kobbar och fiskeskär är det fiskerätten som<br /> sådan som ligger till grund för fastighetsköp. Exempel finns på fastigheter där<br /> just den enskilda rätten till handredskapsfiske varit det dominerande skälet<br /> till de priser fastigheterna betingat. Vissa ögrupper har av ålder just därför<br /> betecknats som ”fiskefastigheter”.</p> <p>Juridiskt gäller huvudprincipen att rätten till fiske tillkommer ägaren av de<br /> vatten som ingår i fastigheten. Rätten till fiske i enskilt vatten kan inte<br /> överlåtas för sig. Den fiskande måste ha äganderätt eller annan särskild rätt,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>18</p> </div> <div class="block ml_4"><p>exempelvis servituts- eller nyttjanderätt, till den fastighet till vilken vattnet<br /> hör. Ingrepp mot fiskerätt är därför att betrakta som riktade mot äganderätten<br /> till fast egendom. Den grundläggande insikten härom tycks regeringen<br /> sakna.</p> <p>Rätt till ersättning</p> <p>Enligt förslaget skall fiskerättsinnehavaren ersättas av staten endast för det<br /> direkta inkomstbortfall som blir en följd av att fiske med handredskap blir<br /> fritt.</p> <p>I ersättningsfrågan hävdas i propositionen att 2 kap. 18 § regeringsformens<br /> regler om expropriation m. m. inte är tillämpliga, eftersom äganderätt eller<br /> annan rätt inte överförs till någon som kan utöva rättigheten på samma sätt<br /> som tidigare innehavare. Regeringsformens berörda regler sägs inte heller<br /> gälla s. k. rådighetsinskränkningar. Departementschefen säger sig därför<br /> ”för egen del närmast luta åt att 2 kap. 18 § regeringsformen inte är<br /> tillämplig”. Viss ersättning anses likväl böra utgå, med hänsyn till det skydd<br /> för den enskilde som nämnda grundlagsbestämmelser syftar till.</p> <p>Regeringen anser sig likväl kunna påstå att handredskapsfiske generellt<br /> inte har något marknadsvärde - ett påstående som uppenbart strider mot de<br /> köpeskillingar som erlagts ”på marknaden” vid köp av fiskevatten eller<br /> andelar däri. Enligt regeringens tolkning av begreppet marknadsvärde skall<br /> emellertid ersättning inte utges för fastighetsskador utan utformas ”med<br /> hänsyn till den förmögenhetsskada som drabbar fiskerättshavaren personligen”.</p> <p>Lagrådet fann vid sin granskning av förslaget att det inte kunde vara fråga<br /> om expropriation i detta begrepps begränsade mening. I fråga om begreppet<br /> ”annat sådant förfogande” i 2 kap. 18 § regeringsformen fann lagrådet<br /> uttrycket vagt, men menade att det fanns en ”gråzon” som motiverade en<br /> utvidgning av förslagets ersättningsskyldighet. De allmänna grunder som<br /> ligger bakom stadgandet i 2 kap. 18 § regeringsformen borde resultera i att<br /> ”alla typer av skadefall i princip fångas upp”.</p> <p>Beträffande förslagets överensstämmelse med Europakonventionen angående<br /> skydd för de mänskliga rättigheterna m. m. fann lagrådet, att endast<br /> under förutsättning att ersättningsreglerna utformades i enlighet med<br /> lagrådets rekommendation torde någon konflikt med konventionens krav<br /> inte föreligga.</p> <p>I ett väsentligt hänseende - ersättningsfrågan - har alltså förslaget<br /> underkänts av lagrådet. Det förefaller oss dock som om lagrådet visat onödig<br /> återhållsamhet vid sin bedömning av förslaget. Det är troligt att orsaken<br /> härtill är att söka i det bristfälliga underlag lagrådet beståtts vid sin<br /> granskning. Vid sin prövning av förslagets skadeverkningar för enskilda<br /> fiskerättshavare har lagrådet särskilt framhållit att ”några säkra slutsatser”<br /> inte synes kunna dras beträffande skadeverkningarna. Mycket tyder på att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>erforderlig utredning om skadeverkningarna inte förelegat vid lagrådets<br /> granskning.</p> <p>Vi anser - i likhet med lagrådet - att förslaget måste bedömas med hänsyn<br /> till de allmänna grunder som anges i 2 kap. 18 § regeringsformen. Men även<br /> andra regler i den svenska rättsordningen gällande intrång i enskild<br /> äganderätt måste beaktas. Som vi ovan framhållit utgör fiskerätt en del av<br /> fastigheten och dess värde. Den som drabbas måste därför vara berättigad till<br /> fullständig ersättning för sina förluster.</p> <p>Det ligger nära till hands att jämföra med vad som gäller i vattenmål. I<br /> sådana anses fiskerätt som en ”särskild rätt” och ersättning för intrång utgår.</p> <p>Vi vill vidare erinra om 1950 års fiskerättsliga lagstiftning, som bl. a.<br /> innebar att visst frifiske blev tillåtet på enskilt vatten. Den då beslutade<br /> överföringen av fiskerätt från ett flertal fiskerättsägare till en inte närmare<br /> angiven krets av andra fiskande likställdes med och behandlades som<br /> expropriation.</p> <p>Ett stort antal remissinstanser har även nu med skärpa hävdat att förslaget<br /> om det fria handredskapsfisket innebär ett intrång som kan jämföras med<br /> expropriation eller annan tvångsupplåtelse.</p> <p>Svea hovrätt har i frågan anfört:</p> <p>Enskild egendom har enligt svensk rätt ansetts icke kunna tagas i anspråk<br /> för allmänt ändamål utan att ägaren och innehavare av begränsade sakrätter<br /> till egendomen hålls skadeslösa för den förlust de lider. Principen har kommit<br /> till uttryck i 2 kap. 18 § regeringsformen där den knutits till ”expropriation<br /> eller annat sådant förfogande”. Att tvångsvis överföra fast egendom eller<br /> upplåta särskild rätt till denna till annan fysisk eller juridisk person med<br /> tillämpning av exempelvis fastighetsbildningslagen eller vattenlagen är</p> <p>förbundet med skyldighet att till fullo kompensera den drabbade. Då</p> <p>frånhändandet av rätten till fiske med handredskap sker tvångsvis, skall<br /> enligt hittills gällande rättsprinciper kompensation utgå till fiskerättsägaren<br /> enligt expropriationsrättsliga grunder. Fiskerättsägaren skall enligt dessa<br /> grunder ha full ersättning för tvångsavhändelsen.</p> <p>Propositionens system för ersättning är baserat på den promemoria som<br /> föregått förslaget (Ds Jo 1984:3). Däri gjordes gällande att endast intrång i<br /> ett ”pågående utnyttjande” av vatten för fiske skulle kompenseras. Detta<br /> sades motsvara vad som gällde beträffande rådighetsinskränkningar som<br /> drabbade pågående markanvändning.</p> <p>Även denna fråga har berörts av ett flertal remissinstanser som påvisat att<br /> för att en markanvändning skall anses vara ”pågående” krävs endast att det<br /> skall föreligga en rättslig möjlighet att använda marken på visst sätt, om detta<br /> inte medför en relevant förändring av markens karaktär. Svea hovrätt<br /> uttalade i denna fråga:</p> <p>Eftersom fiskerättsägaren, vare sig han utövar sin fiskerätt eller inte, hela<br /> tiden har rättslig möjlighet att omedelbart börja fiska utan att detta medför<br /> ändring av markanvändningen, har han också rätt till ersättning för förlusten<br /> av denna möjlighet. Ått som i promemorian begränsa ersättningsrätten till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>att avse fångad fisk har hittills inte ens ifrågasatts i svensk rätt vid tillämpning<br /> av vare sig naturvårdslagen, expropriationslagen (1972:719) eller vattenlagen.</p> <p>Av det anförda framgår att propositionen såvitt avser rätten till ersättning<br /> bygger på felaktiga förutsättningar. Ersättning för intrång skall ske med stöd<br /> av 2 kap. 18 § regeringsformens grunder eller annan lagstiftning gällande<br /> intrång i privat äganderätt och skall utgå oberoende av om fiskerättshavaren<br /> för tillfället utnyttjar sin fiskerätt eller ej. Självfallet skall ersättning även<br /> omfatta ökad förslitning av naturen m. m.</p> <p>Departementschefen har i anmälan av lagrådets yttrande gjort gällande att<br /> lagrådet funnit förslaget stå i överensstämmelse med Europakonventionen.<br /> Påståendet är anmärkningsvärt, eftersom lagrådets inställning i frågan<br /> uttryckligen förutsatt att ”alla typer av skadefall” skulle ersättas.</p> <p>Det må erinras om att Europadomstolen nyligen i ett mål just mot Sverige<br /> slagit fast att skyddet i artikel 1 till 1952 års tilläggsprotokoll är ett<br /> grundläggande skydd för egendomsordningen. Genom domen har klarlagts<br /> att staten måste positivt respektera äganderätten. Propositionens förslag att<br /> inskränkning av enskild fiskerätt inte skall ersättas fullt ut står i strid<br /> häremot.</p> <p>Negativa följder om lagen antas</p> <p>I propositionen ägnas blott begränsat utrymme åt frågan om vilken<br /> förslitning på naturen som det fria fisket kan leda till. Det är emellertid<br /> uppenbart att såväl växtlighet som djurliv kan drabbas hårt. Detta gäller<br /> särskilt fågellivet. En sannolik följd av förslaget är att ett stort antal<br /> fågelskyddsområden måste tillskapas.</p> <p>Att negativa effekter måste uppstå även beträffande fiskevården har<br /> påtalats av många remissinstanser. Fiskeristyrelsen har t. ex. framhållit att<br /> det kan förutsättas att fiskevattenägarnas intresse för åtgärder för fritidsfisket<br /> upphör i och med att handredskapsfisket släpps fritt. Lantbrukarnas<br /> riksförbund har slagit fast att behovet av fiskevårdsåtgärder kommer att<br /> väsentligt öka.</p> <p>Det finns all anledning att anta att fiskeristyrelsens förutsägelse är riktig,<br /> dvs. att privat fiskevård kommer att upphöra i och med att handredskapfisket<br /> släpps fritt.</p> <p>Det är med förvåning vi konstaterar att regeringen inte synes bekymrad av<br /> detta oroväckande perspektiv. Den s. k. fiskereformen kan på sikt befaras<br /> leda till inte förbättrade utan försämrade fiskemöjligheter.</p> <p>Förslaget kommer att leda till ökad byråkrati. Trots departementschefens<br /> strävanden att redan i propositionen göra klart för fiskerättshavarna att de<br /> kommer att ha små möjligheter att få ersättning, kommer med säkerhet de<br /> flesta att begära kompensation. Detta förutsätter resursförstärkningar hos de<br /> myndigheter och domstolar som skall handlägga ärendena. Även denna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p>aspekt har påtalats av berörda remissinstanser.</p> <p>Dagens fiskevattenägare kommer att drabbas hårt. De måste enligt<br /> förslaget först kämpa sig igenom ett förhandlingsförfarande med fiskeristyrelsen.<br /> Då denna - enligt regeringens restriktiva ersättningsregler i propositionen<br /> - helt eller till större del avvisat kraven, återstår för den enskilde ett<br /> domstolsförfarande i tre instanser. Av motiven framgår att denna process blir<br /> dyrbar för de allra flesta. Enligt departementschefen bör nämligen gälla att<br /> om målet inte är av prejudikatintresse skall den som förlorar målet ersätta<br /> motparten - dvs. staten - dess kostnader. Denna konstruktion överensstämmer<br /> inte med vad som gäller för andra liknande mål avseende intrång i<br /> enskild rätt. Den nu föreslagna ordningen tycks syfta till att avhålla den som<br /> utsatts för intrång att söka sin rätt.</p> <p>Vid 1950 års fiskerättsreform gavs fiskerättshavarna rätt att föra talan om<br /> ersättning fram till 1970. I nu föreliggande förslag går rätten till talan ut år<br /> 1989. Det är uppenbart att vidden av skador på fiskebestånd inte kan<br /> fastställas på så kort tid. Den föreslagna tidsgränsen är därför oacceptabel.</p> <p>Flera av de ovan nämnda faktorerna kommer att leda till ökade kostnader<br /> för staten. I propositionen saknas varje analys härav.</p> <p>Den enskildes rättssäkerhet</p> <p>Enligt regeringsformens portalstadgande skall den offentliga makten<br /> utövas under lagarna. Bestämmelsen har som utgångspunkt tanken att det<br /> offentliga inte får handla mot de regler folket genom riksdagen fastslagit. Om<br /> staten nyttjar sin rätt till övermakt mot medborgarna uppstår ett tillstånd där<br /> maktutövningen förlorar medborgarnas förtroende.</p> <p>Vi menar i likhet med lagrådet, att propositionen såvitt avser bestämmelser<br /> om ersättning för förlorad fiskerätt inte överensstämmer med vare sig de<br /> allmänna grunder som ligger bakom 2 kap. 18 § regeringsformen eller med<br /> allmänna rättsgrundsatser på egendomsskyddets område.</p> <p>Genom att lägga fram ett förslag som kränker enskild äganderätt har<br /> regeringen visat att den inte företräder det omdöme, den ansvarskänsla och<br /> det solidariska hänsynstagande även till minoriteter som måste krävas av<br /> offentlig maktutövning i en öppen demokrati.</p> <p>Förslaget utgör ett allvarligt angrepp på enskild äganderätt. Antalet<br /> berörda fiskerättshavare torde uppgå till ca 90 000 personer. Antas propositionen<br /> av riksdagen kommer ett stort antal människor att berövas en<br /> betydelsefull del av sin egendom utan eller med otillräcklig kompensation.<br /> Förslaget är till sin natur konfiskatoriskt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2841</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Hemställan</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:32px;">Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs<br /> att riksdagen avslår proposition 1984/85:107.</p> <p>Stockholm den 13 februari 1985</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ULF ADELSOHN (m)</p> <p>LARS TOBISSON (m)</p> <p>PER PETERSSON (m)</p> <p>CARL BILDT (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p> <p>ROLF CLARKSON(m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_28"><p>INGEGERD TROEDSSON (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)<br /> ANDERS BJÖRCK (m)</p> <p>NILS CARLSHAMRE (m)<br /> ROLF DAHLBERG (m)<br /> PER-OLOF STRINDBERG (m)</p> </div> </div> </div> 0 ULF ADELSOHN m 1 undertecknare 0 LARS TOBISSON m 2 undertecknare 0 PER PETERSSON m 3 undertecknare 0 CARL BILDT m 4 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 5 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 6 undertecknare 0 INGEGERD TROEDSSON m 7 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 8 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 9 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 10 undertecknare 0 ROLF DAHLBERG m 11 undertecknare 0 PER-OLOF STRINDBERG m 12 undertecknare G8022841 Ulf Adelsohn m. fl. mot_198485__2841.pdf 202370 pdf Ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. m. (prop. 1984/85:107) https://data.riksdagen.se/fil/D2C4B953-AB7C-4F23-ABDA-685A2C570F84