3100176 G80217 1984/85 17 mot mot Motion 1984/85:17 Ingemar Eliasson m. fl. Motion Motion 17 0 1984-10-17 00:00:00 2014-11-04 09:54:37 2014-11-04 00:00:00 Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2) Ingemar Eliasson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G80217/text https://data.riksdagen.se/dokument/G80217 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G80217 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1984/85:17</p> <p>Ingemar Eliasson m. fl.</p> <p>Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)</p> <p>Insemination som hjälpmedel mot ofrivillig barnlöshet fick kvantitativ<br /> betydelse i Sverige i mitten av 1970-talet. F. n. föds ca 250-300 barn per år<br /> efter s.k. givarinsemination. Av de drygt 90000 barn som föds i Sverige<br /> varje år är det sålunda en ytterst liten andel. Samtidigt reser emellertid<br /> givarinsemination flera etiskt mycket viktiga frågor.</p> <p>Vi vet inte vilka psykologiska eller sociala följder som kan uppstå i<br /> enskilda fall. Vi hoppas och har anledning tro att majoriteten artificiella<br /> inseminationer blir problemfria som sådana och är därför beredda att tillåta<br /> dem. Men vi måste samtidigt ha en öppen blick och beredskap för att en<br /> hittills okänd typ av familjekonflikter kan uppstå.</p> <p>En utgångspunkt är att vi vet att ofrivillig barnlöshet beräknas vara ett<br /> problem för mellan 10 och 20% av alla par (gifta eller sammanboende) i<br /> Sverige. En möjlighet för dem att få hjälp är givarinsemination. Det kan<br /> finnas skäl för samhället att hjälpa barnlösa par att fa barn på detta sätt,<br /> men verksamheten måste bl. a. av hänsyn till barnens rätt regleras i lag.<br /> Det är därför angeläget att de nuvarande faderskapsreglerna i föräldrabalken<br /> ändras så att de skyddar även barn som har kommit till genom<br /> insemination. Den osäkra rättsliga ställning som dessa barn f. n. har bör<br /> inte längre bestå.</p> <p>De förslag som regeringen nu presenterar grundar sig huvudsakligen på<br /> Inseminationsutredningens betänkande och remissinstansernas yttranden<br /> över detta. Initiativ till denna utredning togs under center-folkpartiregeringens<br /> tid av Karin Ahrland och Carl-Axel Petri.</p> <p>Det hade varit önskvärt med en gemensam nordisk lagstiftning på detta<br /> område, både tids- och innehållsmässigt. I Norge och Danmark har man<br /> emellertid f. n. inte några planer på att införa någon lagstiftning om insemination.<br /> Vi delar regeringens uppfattning att en svensk lagstiftning i detta<br /> läge ändå bör komma till stånd.</p> <p>Syftet med lagstiftningen bör enligt vår mening vara både att förbättra<br /> det rättsliga skyddet för barn som tillkommit genom insemination och att<br /> reglera de närmare förutsättningarna för att insemination skall få förekomma.</p> <p>Behörighet att utföra insemination</p> <p>Utgångspunkten när man tar ställing till hur inseminationsverkamheten<br /> skall regleras bör vara hänsyn till det barn som fötts efter artificiell inse</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:17</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>mination. Samtidigt bör verksamheten inte regleras mer än vad som är<br /> nödvändigt. Av samma skäl är det överflödigt att alls reglera under vilka<br /> villkor som s. k. makeinsemination (sperma från kvinnans make eller sammanboende)<br /> skall utföras annat än vad som gäller för medicinsk behandling<br /> i allmänhet. Vi delar således propositionens förslag i detta avseende.</p> <p>Självfallet förutsätter insemination, vare sig den görs på allmänt sjukhus<br /> eller hos privatpraktiserande gynekolog, ett fullgott skydd för den enskildes<br /> integritet. Detta måste gälla såväl barnet och föräldrarna som donatorn.</p> <p>För att detta skydd skall kunna garanteras krävs att patientjournalerna<br /> som upprättas i samband med inseminationen omfattas av sekretess samt<br /> att de förvaras på ett helt säkert sätt. Detta gäller såväl traditionella<br /> journaler som när uppgifterna överförs till data. Det Finns exempel på att<br /> journaler har kommit i orätta händer med obehag och lidande för berörda<br /> patienter.</p> <p>Kravet att journaler måste förvaras på ett sådant sätt är så viktigt, att det<br /> bör vara ett villkor att så sker för att insemination skall få utföras. Det bör<br /> ankomma på socialstyrelsen att pröva om de läkare eller kliniker inom<br /> såväl den privata som den offentliga sjukvården som vill utföra insemination<br /> har en journalförvaring som garanterar sekretessen för de inblandade.<br /> Endast de läkare eller kliniker som uppfyller dessa krav bör ges tillstånd<br /> att utföra insemination. Det måste ankomma på socialstyrelsen att regelbundet<br /> kontrollera journalhållning hos de aktuella läkarna eller klinikerna.<br /> Ett tillägg till lagen med denna innebörd bör därför göras.</p> <p>Vi instämmer också i propositionens bedömning att det är viktigt att<br /> verksamheten anförtros läkare med erfarenhet av barnlöshetsutredningar<br /> och att garantier skapas för att den bedrivs under etiskt godtagbara former.<br /> Därav drar vi emellertid inte slutsatsen att enbart de allmänna sjukhusen<br /> bör få bedriva inseminationsverksamhet. Om de villkor beträffande journalförvaring<br /> vi ovan uttalat oss för ställs upp för verksamheten bör även<br /> privatpraktiserande gynekologer få möjlighet att genomföra insemination.<br /> En privatpraktiserande gynekolog har ofta sådan kontakt med och kännedom<br /> om sina patienter att det är lättare för denna att ta ställning till<br /> lämpligheten av insemination än för den läkare i allmän sjukvård som<br /> enligt propositionens förslag får patienten på behandling efter remiss.</p> <p>Andra villkor för insemination</p> <p>Vi delar föredragande statsrådets grundläggande inställning att det inte<br /> får betraktas som en självklar rättighet att fa barn genom givarinsemination.<br /> Vi anser således inte att barnlösa par kan ställa krav på samhället att<br /> under alla omständigheter medverka till givarinsemination. Dels vet vi<br /> ingenting om framtida möjligheter att fa tillgång till sperma, dels måste det<br /> i vaije enskilt fall prövas om inseminationen är lämplig. Det måste således</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:17</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>finnas en möjlighet för läkare att säga nej. Av detta skäl kan vi acceptera<br /> att läkaren genom samtal eller på annat sätt skapar sig en bild av parets<br /> förmåga att fungera som goda föräldrar till ett barn som tillkommit genom<br /> insemination. Vi anser emellertid inte att dessa samtal kan betraktas som<br /> en ”psyko-social utredning”. Detta är en betydligt större undersökning än<br /> vad som i dessa sammanhang är påkallat. Det är därför tillfredsställande<br /> att Inseminationsutredningens förslag om långtgående undersökning av<br /> föräldrarna avvisas i propositionen. I normalfallet anser vi att det par som,<br /> säkerligen efter mycket moget övervägande, vill få ett barn genom givarinsemination<br /> själva måste ta huvudansvaret för bedömningen av sin förmåga<br /> att klara av föräldraskapet.</p> <p>Inseminationsutredningen har föreslagit att insemination skall få utföras<br /> endast då kvinnan är gift eller sammanboende under äktenskapsliknande<br /> former. Motiveringen till detta är att barnets möjligheter till en positiv<br /> utveckling bedöms vara bäst om det har två föräldrar. Av samma skäl har<br /> utredningen också föreslagit att insemination skall kunna utföras bara om<br /> mannen samtycker till detta. En stor majoritet av remissinstanserna har<br /> tillstyrkt dessa förslag och de framförs nu också i propositionen. Vi ansluter<br /> oss härtill.</p> <p>En viktig etisk fråga är hur valet av spermadonator skall ske. I propositionen<br /> liksom i utredningen redovisas vilken praxis som f. n. råder. Propositionens<br /> förslag, också detta i överensstämmelse med utredningens, är att<br /> denna ordning bör kunna tillämpas också i fortsättningen utan att den blir<br /> reglerad i lag. Frågan skall således avgöras av läkaren ensam på det ansvar<br /> som följer enligt allmänna läkarinstruktionen.</p> <p>Vi delar uppfattningen att det är viktigt från principiell synpunkt att<br /> några mer speciella krav inte skall få ställas på donatorn. Med tanke på den<br /> internationella debatt som förekommit om urval av spermadonatorer vill vi<br /> särskilt framhålla denna av gen-etiska skäl viktiga ståndpunkt. Socialstyrelsen<br /> bör inom ramen för sitt allmänna tillsynsansvar noga följa hur<br /> urvalet av donatorer sker i framtiden.</p> <p>Rättsverkningar av insemination</p> <p>Propositionen föreslår att rättsverkningarna av insemination nu regleras.<br /> Därmed avhjälps den osäkerhet som f. n. råder i detta avseende. Vi ställer<br /> oss bakom förslaget att den sociale fadern, dvs. kvinnans make eller<br /> sammanboende, inte skall kunna föra talan om att han ej är barnets<br /> verklige far och att det inte heller skall vara möjligt att föra faderskapstalan<br /> mot donatorn.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:17</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Barnets rätt att få veta sitt ursprung</p> <p>Som framkommit i debatten och i remissbehandlingen är den allmänna<br /> opinionen mycket splittrad i frågan om donatorns anonymitet och det<br /> födda barnets rätt att få veta sitt ursprung.</p> <p>Vår inställning i denna fråga grundar sig på överväganden om de önskemål<br /> och rättigheter som de tre parterna - donatorn, de sociala föräldrarna<br /> och barnet — kan ha. Här uppstår nämligen en intressekonflikt. Donatorns<br /> önskan om att vara anonym (kanske ofta beroende på okunnighet om<br /> gällande regler om faderskapstalan) kommer i motsatsställning till barnets<br /> eventuella framtida önskan att få veta vem den biologiske fadern är.<br /> Föräldrarna å sin sida kan av psykologiska skäl ha ett intresse av att<br /> donatorn — som ju inte har någon kontakt med eller något ansvar för<br /> barnet — förblir anonym.</p> <p>För lagstiftaren gäller då att i denna konflikt avgöra vems intresse<br /> samhället främst har anledning att skydda.</p> <p>Vad gäller donatorn har den uppfattningen framförts att anonymiteten är<br /> en förutsättning för att få spermagivare. Det Finns såvitt vi förstår ingen<br /> möjlighet att med bestämdhet uttala sig om detta. Mycket talar emellertid<br /> för att det, om barnet ges rätt att fa veta sitt ursprung, kan bli en minskning<br /> av antalet donatorer. Den enskilde donatorn kan om han ogillar de villkor<br /> som gäller upphöra med spermagivandet. Hans intresse att vara anonym<br /> spermagivare måste därför i jämförelse med barnets intresse tillmätas<br /> förhållandevis låg vikt.</p> <p>De gifta eller sammanboende par som väljer att bli föräldrar genom<br /> givarinsemination har att själva fatta beslut om och i så fall när de skall<br /> berätta för barnet hur det har kommit till. Vi anser att detta är föräldrarnas<br /> eget ansvar. Inseminationsutredningen anser att föräldrarna bör inta en<br /> öppen och ärlig attityd gentemot barnet och så tidigt som det är möjligt och<br /> lämpligt berätta för barnet att insemination skett. Vi har förståelse för<br /> detta synsätt men delar också utredningens uppfattning att denna fråga inte<br /> lämpar sig för lagstiftning. Remissinstanserna och propositionen följer<br /> samma linje.</p> <p>Frågan om barnet skall få veta om insemination skett avgörs av föräldrarna.<br /> Vi vill dock hävda att det torde vara utomordentligt sällsynt att man<br /> inom en familj i längden kan dölja en sådan uppgift. Om barnet informeras<br /> om hur det förhåller sig menar vi att det vore felaktigt att genom anonymitetsskydd<br /> för spermagivaren göra det omöjligt för barnet att, om han eller<br /> hon så önskar, fa veta vem den biologiske fadern är. Vi menar att det är en<br /> viktig princip att ingen har rätt att avsiktligt förmena ett barn denna<br /> kunskap.</p> <p>Det kan inte, vilket ofta sagts i debatten, bedömas om denna kunskap i<br /> det enskilda fallet är till ”barnets bästa” eller ligger i "barnets intresse”.<br /> Vi kan inte utesluta att det i enskilda fall kan visa sig att det inte varit till<br /> ”barnets bästa” att få veta att insemination skett och vem donatorn är.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:17</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Likväl anser vi att det vore principiellt felaktigt att medvetet förvägra<br /> barnet en framtida rätt att efterforska sitt ursprung. Det är denna fråga vi<br /> nu har att ta ställning till.</p> <p>När vi vägt de olika parternas intressen mot varandra har vi ansett en<br /> viktig utgångspunkt vara att donatorn och föräldrarna frivilligt och efter<br /> moget övervägande medverkat till insemination och känt till de regler som<br /> gäller. Barnet däremot är i en annan situation. Vi vet inte och kan inte veta<br /> om barnet i en framtid blir intresserat av att få reda på vem som är den<br /> biologiske fadern. Samhällets skyldighet måste vara att garantera barnet<br /> möjligheten att få svar på en fråga, som, om den ställs vid mogen ålder,<br /> måste antas vara av vitalt intresse för frågeställaren. Särskilt kommer att<br /> så länge vi i all annan lagstiftning hyllar principen att barn bör ha rätt att<br /> känna till sina biologiska föräldrar bör den principen gälla alla barn, oavsett<br /> hur de avlats.</p> <p>Den slutsats vi drar av ovanstående resonemang är att barnet och endast<br /> barnet skall ha rätt att få tillgång till uppgifter om vem som varit donator.<br /> Uppgifterna om denna bör således vara sekretessbelagda i förhållande till<br /> alla andra än barnet.</p> <p>Vi är medvetna om att detta kan leda till att antalet spermadonatorer<br /> minskar men är om så skulle bli fallet beredda att acceptera detta.</p> <p>Sammanfattningsvis tillstyrker vi således propositionens förslag att barnet,<br /> när han eller hon nått tillräcklig mognad, skall ha rätt att ta del av de<br /> uppgifter som finns antecknade om spermagivaren. Självfallet måste ett<br /> tillfredsställande skydd ges så att uppgifterna inte kommer i orätta händer.</p> <p>Vi vill slutligen i fråga om anonymitetsskyddet anmäla att vi också ställt<br /> oss själva frågan om barnets rätt att vara anonymt i förhållande till donatorn.<br /> Man kan nämligen inte utesluta att den man som i unga år varit<br /> spermagivare senare i livet börjar undra hur det gick. Skulle han själv bli<br /> barnlös är det t.o. m. ganska sannolikt. Men vi har också i denna fråga<br /> funnit att initiativet måste ligga hos barnet ensamt. Det skall inte heller<br /> behöva riskera att hamna i den konfliktsituation som möjligen kunde<br /> uppstå ifall donatorn kunde ge sig till känna.</p> <p>I likhet med föredragande statsrådet och majoriteten av remissinstanser<br /> tar vi avstånd från förslaget att det skall anmälas till pastorsämbetet att ett<br /> barn tillkommit genom insemination. Utredningen föreslog detta, bl. a.<br /> som ett skydd mot framtida syskongifte, men praktiskt taget alla remissinstanser<br /> har gått emot förslaget.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi</p> <p style="margin-left:43px;">1. att riksdagen beslutar att i 3 § första stycket förslag till lag om<br /> insemination stryks ”vid allmänna sjukhus”.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1984/85:17</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen beslutar att i 3 § andra stycket samma lagförslag<br /> stryks "med hänsyn till makarnas eller de sammanboendes medicinska,<br /> psykologiska och sociala förhållanden”,</p> <p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen beslutar att en förutsättning för att insemination<br /> skall få utföras är att ansvarig läkare kan visa att de journaler<br /> som upprättas i samband med behandlingen förvaras på ett betryggande<br /> sätt som garanterar integriteten för spermagivare, föräldrar<br /> och barn samt att socialstyrelsen skall göra denna prövning,</p> <p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen i övrigt beslutar bifalla proposition 1984/85:2.</p> <p>Stockholm den 17 oktober 1984</p> <p>INGEMAR ELIASSON (fp)</p> <p>KARIN AHRLAND (fp) KENTH SKÅRVIK (fp)</p> </div> </div> </div> 0 INGEMAR ELIASSON fp 1 undertecknare 0 KARIN AHRLAND fp 2 undertecknare 0 KENTH SKÅRVIK fp 3 undertecknare G80217 Ingemar Eliasson m. fl. mot_198485__17.pdf 162490 pdf Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2) https://data.riksdagen.se/fil/A7491791-E000-42DD-81CA-C09BAF72263E