3100173 G802167 1984/85 167 mot mot Motion 1984/85:167 Hans Göran Franck m. fl. Motion Motion 167 0 1984-11-19 00:00:00 2014-11-04 09:54:34 2014-11-04 00:00:00 Förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1984/85:56) Hans Göran Franck m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G802167/text https://data.riksdagen.se/dokument/G802167 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G802167 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41">21 </div> <div class="block ml_4">Motion 1984/85:167 Hans Göran Franck m. fl. Förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1984/85:56) Regeringens förslag till ny Sydafrikalag innehåller väsentliga förbättringar i förhållande till nuvarande lag. Detta gäller främst förbud för svenska juridiska personer att ge lån till sydafrikanska staten eller dess myndigheter, förbud för svenska juridiska personer att bidra till att egendom hyrs av ett sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag genom s. k. finansiell leasing, samt bemyndigande för regeringen att införa förbud mot tekniköverföring till Sydafrika eller Namibia. Även i övrigt innehåller propositionen en rad förslag till en skärpt och aktiv Sydafrikapolitik. På några punkter är emellertid förslaget inte tillfredsställande. I lagförslagets 8 § föreslås att en möjlighet öppnas för företagen att efter regeringens medgivande tills vidare företa bl. a. ersättningsinvesteringar under förutsättning att företagen åtar sig att se till att detta inte leder till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Ett sådant medgivande får enligt förslaget förenas med villkor. Sydafrikakommittén, vars betänkande ligger till grund för lagförslaget, fann efter noggrann prövning att ett system med generell rätt att företa vissa investeringar skulle möta problem av praktisk, juridisk och politisk karaktär. Kommittén tilläde: ”en regel om generell dispens avseende investeringar under viss tid skulle vidare inte utan skäl kunna uppfattas som innebärande en rätt för företaget att företa investeringar. Detta skulle strida mot lagens bestämmelser om fri prövningsrätt för regeringen och kunna te sig som ett steg tillbaka när det gäller lagens politiska trovärdighet.” Kommittén ville därför inte föreslå införandet av en generell rätt till vissa investeringar. Kommittén beskrev emellertid ett möjligt alternativ för den händelse den nuvarande ordningen även med de förändringar i fråga om handläggningen som kommittén föreslår uppvisar olägenheter. Den uttalade därför att om dessa består och ökar, regeringen kan tänkas vilja överväga ett reviderat system för dispensgivning. Regeringsförslaget går emellertid längre än den möjliga lösning som kommittén skisserade. Regeringen föreslår att det särskilda åtagandet enligt 8 § skall gälla tills vidare och utan någon bestämd ekonomisk ram, medan kommittén ansåg att tiden skulle begränsas till ett år samt inom en angiven och bestämd ram. Lagförslaget har inte blivit föremål för tillräcklig utredning. Endast ett </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:167 </div> <div class="block ml_40">22 </div> <div class="block ml_3">fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan, då kommittén inte framlade något eget förslag i saken. I propositionen anges också att osäkerhet föreligger om intresset från berörda företag för särskilda åtaganden enligt 8§. Företagen kan med en särskild åtagandemöjlighet göra investeringar som de anser vara enligt lagens syfte men som vid kontroll visar sig bryta mot lagen. Vid dispensansökningar som görs i dag är ofta beloppet tilltaget i överkant och skärs ner vid dispensgivningen. Om man finner att företagen överskrider lagens råmärken kan möjligheten till ett särskilt åtagande återkallas av regeringen enligt lagförslaget, men då har skadan redan skett. Även om ett strafföreläggande (ej särskilt angivet i själva lagtexten men i motiven) finns, kan man med dagens erfarenhet se att den möjligheten inte utnyttjas i någon nämnvärd utsträckning, vilket framgår av kommerskollegiums rapporter. Risken finns att den möjligheten inte heller kommer att användas i framtiden. Det föreligger också en risk för att gränsen för vad som är ersättningsinvesteringar kommer att tänjas ut. Det finns sålunda en fara för att tillämpningen av 8 § i lagförslaget kan innebära en försvagning av lagen, vilket i sin tur minskar möjligheterna till en eftersträvad internationell efterföljd. Det kan därför ifrågasättas om bestämmelsen skall ingå i lagen. I vart fall bör den skärpas vad gäller villkoren för den särskilda åtagandemöjligheten för företagen och i fråga om påföljden för överträdelser. Tiden för det särskilda åtagandet bör gälla längst under ett år och även kunna återkallas under denna tid. Den ekonomiska ramen bör också anges. Påföljden för överträdelser bör särskilt anges i själva lagtexten med hänvisning till denna bestämmelse. Beträffande Namibia anges i lagförslaget att Sverige inte bör införa något förbud mot import från Namibia. Någon lagstiftning för att uppfylla kraven enligt FN:s Namibiadekret anses inte erforderlig. Regeringen begränsar sig till att föreslå att ånyo fästa de privata näringslivsorganisationernas uppmärksamhet på Namibiadekretet. År 1974 antog FN:s Namibiaråd ett dekret till skydd mot exploatering av Namibias naturtillgångar. Med dekretet förbjöds all prospektering, utvinning, försäljning, utförsel, export m. m. av sådana tillgångar som sker utan Namibiarådets samtycke. Dekretet omfattar animala tillgångar, mineraler och alla andra naturtillgångar. Genom investeringslagen uppfyller Sverige en väsentlig del av Namibiadekretet. Men genom ett importförbud skulle Sverige leva upp till huvudsyftet med dekretet. Regeringen bör därför framlägga ett förslag för att stoppa all import av varor vars ursprungsland är Namibia. Som framhålls i propositionen skulle inte ett sådant förbud stöta på något hinder från GATT-synpunkt. Den svenska importen från Namibia har under senare tid enligt import </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:167 </div> <div class="block ml_40">23 </div> <div class="block ml_3">statistiken varit av liten omfattning. Det har främst rört sig om persian s. k. swakara och andra skinnvaror samt små mängder mineraler. Det rör sig sålunda om produkter som är väl identifierbara vilket underlättar möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av ett importförbud. Att en del av importen från Namibia kanaliseras via Sydafrika är ett praktiskt kontrollproblem men inte ett hinder mot ett importförbud. Det faktum att Sydafrika fungerade som kanal för Smithregimens Rhodesia ansågs inte utgöra ett hinder för svensk sanktionslagstiftning. Exporten från Namibia sker på ockupationsmaktens initiativ eller dess medverkan. Ockupationsmakten har ett stort intresse av att exporten kan fortsätta utan att åtgärder vidtas mot den. Det råder alltså icke någon tvekan om att importförbud skulle ses som en sanktion riktad mot den ockuperande makten. Det är svårbegripligt att föredragande statsrådet inte funnit detta klarlagt. Sydafrikakommittéri föreslog att den nya lagen mot förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia skulle träda i kraft den 1 januari 1985. 6 och 7 §§ i lagen skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Innebörden av förslaget är att dispensgivningen skulle upphöra vid utgången av år 1990 såvida inte annat beslut fattas. Detta ställningstagande bör kvarstå även om det inte är erforderligt och lagtekniskt tveksamt att det särskilt anges i lagtexten. Det är tillräckligt att det görs ett vägledande uttalande eller en förklaring härom på de grunder som Sydafrikakommittén angav. Vi förutsätter att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext. Med hänvisning till ovanstående hemställs 1. att riksdagen beslutar om skärpta villkor och påföljd beträffande möjlighet till särskilda åtaganden enligt vad som i motionen anförts i fråga om 8 §, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande förslag om importförbud av varor från Namibia, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande upphörande av dispensgivningen vid utgången av år 1990, 4. att propositionen i övrigt bifalls. Stockholm den 19 november 1984 HANS GÖRAN FRANCK (s) MONICA ANDERSSON (s) ANNA LINDH (s) </div> <div class="block ml_24">EVERT SVENSSON (s) MARGARETA PERSSON (s) </div> </div> </div> 0 HANS GÖRAN FRANCK s 1 undertecknare 0 MONICA ANDERSSON s 2 undertecknare 0 ANNA LINDH s 3 undertecknare 0 EVERT SVENSSON s 4 undertecknare 0 MARGARETA PERSSON s 5 undertecknare G802167 Hans Göran Franck m. fl. mot_198485__167.pdf 101106 pdf Förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1984/85:56) https://data.riksdagen.se/fil/384FCF4C-1E51-4DED-B187-3CFEA2178C4B