3100167 G802161 1984/85 161 mot mot Motion 1984/85:161 Lars Tobisson m. fl. Motion Motion 161 0 1984-11-19 00:00:00 2014-11-04 09:54:30 2014-11-04 00:00:00 Bosparande för ungdomar och andra sparfrågor (prop. 1984/85:51) Lars Tobisson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G802161/text https://data.riksdagen.se/dokument/G802161 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G802161 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40">4 </div> <div class="block ml_3">Motion 1984/85:161 Lars Tobisson m. fl. Bosparande för ungdomar och andra sparfrågor (prop. 1984/85:51) I proposition 1984/85:51 föreslås åtgärder som rör hushållssparande! och ungdomars lånebehov i samband med bosättning och bostadsanskaffning. Hushållssparande! i Sverige har minskat kraftigt under senare år. År 1983 sjönk hushållens sparkvot till noll. I år blir enligt konjunkturinstitutet hushållens sparande negativt för första gången i modern svensk historia. Hushållen tvingas ta av sitt sparkapital för att försvara sin levnadsstandard. Men sparandet är nödvändigt för att vidmakthålla och förstärka kapitalutrustningen i vårt land. Mot denna bakgrund är det angeläget att försöka öka hushållens sparande. Moderata samlingspartiet har i många år förordat en ekonomisk politik som syftar till att stimulera hushållens sparande. Hit hör våra förslag om sänkta marginalskatter och kamp mot inflationen, som ju skulle leda till att sparande ger en högre realavkastning efter skatt. Vi har även stött de olika sparsystem som funnits under senare tid, t. ex. allmänna lönsparandet, vinstsparandet och skattesparandet. Dessutom har moderata samlingspartiet medverkat till att skattelättnader för produktivt sparande i aktier genomförts under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Den socialdemokratiska attityden till kapitalbildning hos enskilda individer har under denna tid varit närmast sval när den inte varit direkt fientlig. Efter regeringsskiftet 1982 har den socialdemokratiska regeringen genomfört en rad skattehöjningar på enskilt sparande i framför allt aktier. Både skattesparandet i bank och skattefondsparandet har avskaffats. Den 30-procentiga skatterabatten på aktieutdelningar har tagits bort, varigenom den tidigare dubbelbeskattningen återinförts. År 1983 uttogs en tillfällig skatt på 20 % av företagens aktieutdelningar. Fr. o. m. i år har en permanent vinstskatt till löntagarfonderna införts. I slutet av förra året skärptes reavinstskatten på aktier, och omsättningsskatt på aktiehandel infördes från årsskiftet. Alla dessa åtgärder försämrar det riskvilliga sparandets villkor. I den aktuella propositionen föreslås att ungdomars allemanssparande skall ge rätt till lån för att underlätta bosättning och bostadsanskaffning, att gränsen för högsta månadsinsättning i allemanssparande! höjs till 800 kr. och att nuvarande regler för vinstsparandet upphör fr. o. m. den 1 januari 1985. Dessutom aviseras ett förslag om att kapitalfonderna skall befrias från inkomstskatt för realisationsvinster. För skattesparandet föreslås inga åtgärder för att förmå spararna att låta sparmedlen stå kvar efter bindningstidens utgång. </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1984/85:161 </div> <div class="block ml_42">5 </div> <div class="block ml_4">Moderata samlingspartiet anser det angeläget att stimulera sparande för bostadsändamål — och då inte bara bland yngre människor. Regeringens förslag har dock vissa brister som gör att det inte bör förverkligas. Förslaget innebär en lagstadgad skyldighet för banker att i sin utlåning prioritera ungdomar som kanske inte har något annat kundförhållande med banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond. Bankerna skulle vara skyldiga att ställa upp med utlåning motsvarande tre gånger det sparade beloppet. Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning. Den utlåningsreglering som riksbanken tillämpar kan sedan mycket väl medföra att dessa inlåningskunder inte kan få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda därför att ungdomar gör anspråk på en lånerätt som de förvärvat i allemanssparandet. Detta strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet. 1 detta sammanhang bör framhållas att de flesta banker redan i dag har fördelaktiga ”spara/låna-till-bostad-system”. De belopp som kunderna erbjuds att låna är ofta betydligt större än vad regeringen nu föreslår. I dessa existerande sparsystem finns inte heller någon åldersgräns där lånerätten upphör. Förslaget om en åldersgräns vid 28 år kan väntas leda till att utnyttjandet blir stort bland personer som närmar sig denna gräns, även om de inte behöver medlen för sitt boende. Moderata samlingspartiet har under många år föreslagit att det allmänna skall stimulera till ett ökat bostadssparande. En egen bostad är ett naturligt och angeläget sparmål för många och dessutom det bästa sättet att sprida förmögenhetstillgångarna i samhället. Ett ökat bostadsägande medför ekonomisk trygghet för den enskilde. Dessutom förbättras vården av bostaden, vilket medverkar till att begränsa driftkostnaderna. Detta är till fördel från både privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt. Vi har tidigare förordat ett målsparande till egen bostad inom ramen för skattesparandet. Eftersom detta håller på att avvecklas, fungerar inte denna lösning. Att knyta bosparandet till allemanssparandet går inte heller av ovan nämnda skäl. Vi anser att stimulanser till bosparande bör bygga på redan existerande ”spara/låna-till-bostad-system” i stället för att på ett krångligt sätt kopplas till allemanssparandet. Ett sådant bosparsystem bör inte ha någon övre åldersgräns. Det sparade beloppet bör premieras av staten, förutsatt att medlen används för köp av bostad. Vi återkommer i januari med ett mer detaljerat förslag i vad gäller utformningen av ett sådant system. Vinstsparandet, som infördes 1972, expanderade kraftigt under hela 1970-talet. Nettoinsättningarna exklusive räntekrediteringar har dock uppvisat en svagare utveckling de senaste åren. Orsakerna till detta är troligen den allmänna nedgången i hushållssparande! samt konkurrensen från skatte- och allemanssparandet. Statens kostnader i förhållande till nettoinsättningarna har, som påta </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:161 </div> <div class="block ml_41">6 </div> <div class="block ml_3">lats i propositionen, vuxit snabbt under senare tid. Mot denna bakgrund föreslår regeringen en avveckling av statens kostnader för vinstsparande. De nuvarande reglerna föreslås upphöra att gälla efter utgången av detta år. Bankerna har efter överläggningar med regeringsrepresentanter förklarat sig villiga att fortsätta med vinstsparandet. Vi har ingenting att invända mot de föreslagna förändringarna. För allemanssparande! föreslår regeringen att gränsen för högsta tillåtna sparbelopp höjs från 600 kr. per månad till 800 kr. per månad fr. o. m. den I januari 1985. Eftersom 65 % av allemansspararna sparar högsta tillåtna belopp är det troligt att många sparare skulle vilja sätta in mer än 600 kr. per månad. Vi har inga invändningar mot en höjning av gränsen för högsta tillåtna månadsinsättning. Skattesparandet infördes av den första borgerliga trepartiregeringen i oktober 1978. Den nuvarande regeringen avskaffade möjligheten till nyinsättningar i skattesparandet fr. o. m. den 1 april 1984. Skattefondssparandet har varit av stor betydelse för att motverka den skattemässiga diskrimineringen av aktier och därmed öka allmänhetens intresse för aktiesparande. Den viktigaste effekten av skattefondssparandet var den betydande breddning av aktieägandet som åstadkoms i början på 1980-talet. Det finns i dag, efter det att nyinsättningsmöjligheterna har försvunnit, nästan 600 000 skattefondskonton. Av dessa innehas ca 380 000 av nya aktieägare. Ingen annan åtgärd har som detta sparsystem förmått sprida aktieägandet i Sverige. Skattefondssparandet har också ökat tillströmningen av riskkapital till börsen, vilket i sin tur möjliggjort en kraftig ökning av företagens nyemissioner. Framgången med detta sparsystem visade vilka stora resurser i form av frivilligt sparande som kan frigöras genom gynnsamma skatteregler. I stället för att bygga ut skattesparandet valde den socialdemokratiska regeringen att avskaffa det och ersätta det med allemanssparande!. Även om allemanssparande! totalt sett har fått en stor omfattning är andelen aktiesparare betydligt blygsammare än inom skattesparsystemet. Antalet konton i allemansfonderna har ännu inte nått upp till samma nivå som inom skattefondssparandet trots att allemanssparande har kunnat utnyttja det ökade aktieintresse som grundlädes i och med skattefondssparandets framväxt. Fr. o. m. den 1 januari 1985 upphör bindningen av de medel som sattes in i skattesparandet under år 1979 och sista kvartalet 1978. De övriga sparmedlen kommer successivt att frigöras vid kommande årsskiften fram t. o. m. I januari 1989. Regeringen föreslår inga särskilda åtgärder för att förmå spararna att låta sparmedlen stå kvar efter bindningstidens utgång. Även om riskerna för att sparmedel efter bindningstidens utgång tas ut och används till konsumtion inte skall överdrivas är det angeläget att motverka att skattefondsandelar säljs ut med icke önskvärda effekter på börsen som resultat. Efter femårsperiodens utgång bör därför medel som </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1984/85:161 </div> <div class="block ml_41">7 </div> <div class="block ml_3">står kvar på skattefondskonton bli befriade från skatt på avkastningen. Värdestegringen på fondandelarna bör således göras skattefri även i framtiden. Samma skatteregler som för allemansfonderna skulle därigenom gälla. Vi anser även att skattefondssparandet bör öppnas för nyinsättningar fr. o. m. den 1 januari 1985. De regler som gällde under 1983 i vad gäller skattereduktion och bindningstid bör gälla även i fortsättningen. Det finns all anledning att låta denna framgångsrika sparform fortsätta att växa. Vissa mindre tekniska förändringar bör göras i skattefondssparandet i enlighet med vad som föreslogs i partimotionen 1983/84:37. Bl. a. bör kapitalets rörlighet ökas och riskspridningen i de företagsanknutna aktiesparfonderna förbättras. I propositionen aviseras även ett förslag om att kapitalsparfonderna skall befrias från skattskyldighet för realisationsvinster. Den nuvarande realisationsvinstbeskattningen på aktier som innehafts mindre än två år utgör utan tvivel ett hinder för en aktiv placeringspolitik. Vi delar därför regeringens bedömning att kapitalsparfonderna bör befrias från realisationsvinstbeskattning i vad gäller såväl aktier som obligationer. Denna förändring bör dessutom omfatta aktiesparfonderna. Med stöd av det anförda hemställer vi 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande utom i vad avser 4 §, 2. att riksdagen avslår förslaget att till Information om allemanssparandet på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 milj. kr., 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad reavinstbeskattning för kapitalsparfonder och aktiesparfonder, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av skattefondsparandet fr. o. m. den 1 januari 1985. </div> <div class="block ml_4">Stockholm den 19 november 1984 </div> <div class="block ml_4">LARS TOBISSON (m) LENNART BLOM (m) </div> <div class="block ml_24">OVE ERIKSSON (m) MARGARETA GARD (m) ANDERS ANDERSSON (m) RUNE RYDÉN (m) </div> <div class="block ml_4">FILIP FRIDOLFSSON (m) HUGO HEGELAND (m) MARGIT GENNSER (m) </div> </div> </div> 0 LARS TOBISSON m 1 undertecknare 0 LENNART BLOM m 2 undertecknare 0 OVE ERIKSSON m 3 undertecknare 0 MARGARETA GARD m 4 undertecknare 0 ANDERS ANDERSSON m 5 undertecknare 0 RUNE RYDÉN m 6 undertecknare 0 FILIP FRIDOLFSSON m 7 undertecknare 0 HUGO HEGELAND m 8 undertecknare 0 MARGIT GENNSER m 9 undertecknare G802161 Lars Tobisson m. fl. mot_198485__161.pdf 120421 pdf Bosparande för ungdomar och andra sparfrågor (prop. 1984/85:51) https://data.riksdagen.se/fil/DD3E0586-041F-4837-822C-BC651C32190D