<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3100082</hangar_id>
 <dok_id>G802134</dok_id>
 <rm>1984/85</rm>
 <beteckning>134</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1984/85:134 Ulf Adelsohn m. fl.</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>134</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1984-11-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 09:53:25</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.  1984/85:40)</titel>
 <subtitel>Ulf Adelsohn m. fl.</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G802134/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G802134</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G802134</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;br /&gt; 
1984/85:134&lt;br /&gt; 
Ulf Adelsohn m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.&lt;br /&gt; 
1984/85:40)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen 1984 (LU 84) publicerades i mars i år. På grundval av&lt;br /&gt; 
betänkandet och remissinstansernas synpunkter har regeringen nu lagt fram&lt;br /&gt; 
en särskild proposition om de frågor som långtidsutredningen behandlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1984 års långtidsutredning arbetar med tre tidsperspektiv. Det grundläggande&lt;br /&gt;
avser den strukturella utvecklingen 1980-1990. I detta perspektiv&lt;br /&gt; 
beskrivs valmöjligheterna mellan expansion av den privata sektorn kontra&lt;br /&gt; 
offentlig expansion. Det andra tidsperspektivet avser den konjunkturella&lt;br /&gt; 
utvecklingen 1983-1987. Här beskrivs ett alternativ som leder mot balans&lt;br /&gt; 
1990 (balansalternativet) och ett alternativ som leder bort ifrån balans&lt;br /&gt; 
(referensalternativet). Avsikten är att beskriva vilka krav som ställs på den&lt;br /&gt; 
ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt för att ekonomin skall&lt;br /&gt; 
ledas in på en bana mot balans. Ett tredje tidsperspektiv avser perioden&lt;br /&gt; 
1990-2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata samlingspartiet anser i likhet med flera remissinstanser att det&lt;br /&gt; 
konjunkturella infasningsförloppet 1983-1987 är en värdefull metodmässig&lt;br /&gt; 
nyhet. Enligt vår mening borde dock utredningen ha ägnat större utrymme åt&lt;br /&gt; 
vad som krävs för att vi skall komma in på en väg som leder mot balans 1990.&lt;br /&gt; 
Långtidsutredningen diskuterar således inte de ändringar i skattesystemet&lt;br /&gt; 
och de förändringar i den offentliga sektorns verksamhet som är nödvändiga&lt;br /&gt; 
för ekonomisk balans. Om utredningen i större utsträckning hade inriktats på&lt;br /&gt; 
att analysera kraven på den ekonomiska politiken för att de specificerade&lt;br /&gt; 
målen skall uppfyllas, skulle utredningen ha kunnat få en större betydelse i&lt;br /&gt; 
den aktuella ekonomisk-politiska debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är glädjande att regeringen lägger fram en separat proposition för&lt;br /&gt; 
långtidsutredningen med motivet ”att ge större utrymme för en diskussion av&lt;br /&gt; 
de långsiktiga frågorna”. Mot bakgrund av detta motiv finner vi det&lt;br /&gt; 
anmärkningsvärt att regeringen samma dag denna proposition presenteras&lt;br /&gt; 
lägger fram en proposition om skattehöjningar, som rubbar förutsättningarna&lt;br /&gt;
för analysen i proposition 40 och som dessutom innehåller förslag som inte&lt;br /&gt; 
stämmer med de angivna riktlinjerna för den ekonomiska politiken på&lt;br /&gt; 
medellång sikt. Med detta förfaringssätt försvann mycket av utrymmet för en&lt;br /&gt; 
diskussion av de långsiktiga frågorna i den aktuella ekonomisk-politiska&lt;br /&gt; 
debatten.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;2. De ekonomisk-politiska målen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen är inte en prognos över den mest sannolika utvecklingen.&lt;br /&gt;
I stället beskriver utredningen vilka krav som ställs på den ekonomiska&lt;br /&gt;
politiken och ekonomins funktionssätt för att vissa ekonomisk-politiska&lt;br /&gt; 
mål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål och restriktioner som utredningen haft som utgångspunkt är&lt;br /&gt; 
följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Full sysselsättning (2 % öppen arbetslöshet 1990).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stabilt penningvärde (4% inflation under resten av 1980-talet).&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;- Balans i utrikesbetalningarna (bytesbalansöverskott på 10 miljarder&lt;br /&gt; 
kronor 1990).&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;- Balans i statsbudgeten (budgetunderskottet minskas till 40-50 miljarder&lt;br /&gt; 
1990).&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;- God lönsamhet i näringslivet (avkastningen på materiellt kapital före skatt&lt;br /&gt; 
i industrin skall överstiga avkastningen på statsobligationer med 2%).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå de tre traditionella målen - full sysselsättning, stabilt penningvärde&lt;br /&gt;
och extern balans - har långtidsutredarna preciserat mål även för&lt;br /&gt; 
statsbudgeten och lönsamheten i näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata samlingspartiet vill för sin del framhålla att målen för den&lt;br /&gt; 
ekonomiska politiken bör vara stabila priser, full produktiv sysselsättning i&lt;br /&gt; 
hela landet, god ekonomisk tillväxt och ett spritt enskilt ägande. För att dessa&lt;br /&gt; 
mål skall kunna uppnås krävs balans i utrikesbetalningarna och statsbudgeten&lt;br /&gt;
samt god lönsamhet i näringslivet. De här uppräknade målen är dock&lt;br /&gt; 
endast delmål för den grundläggande strävan att öka den enskildes frihet och&lt;br /&gt; 
välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att som regeringen gör överordna sysselsättningsmålet de andra målen är&lt;br /&gt; 
meningslöst. För att vi på sikt skall trygga sysselsättningen krävs nämligen låg&lt;br /&gt; 
inflation och snabb ekonomisk tillväxt. Om något mål skall prioriteras är det&lt;br /&gt; 
ett stabilt penningvärde, eftersom det är det bästa sättet att främja tillväxten&lt;br /&gt; 
och förebygga arbetslöshet. En låg inflationstakt är också nödvändig för&lt;br /&gt; 
balans i utrikesbetalningarna och för att hindra godtyckliga omfördelningar&lt;br /&gt; 
av inkomster och förmögenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som sägs i propositionen anser vi att man bör sträva efter&lt;br /&gt; 
en lägre inflationstakt än långtidsutredningens mål på 4 %. En anledning till&lt;br /&gt; 
detta är att prisstegringen i några av våra viktigare konkurrentländer f. n.&lt;br /&gt; 
uppgår till endast 2-4 % per år. Den internationella konjunkturuppgången&lt;br /&gt; 
har heller inte medfört att inflationen ökat nämnvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sysselsättningsmål innebär att den öppna arbetslösheten&lt;br /&gt; 
skall falla från 3,5 % till 2 %. Den beräkningsmetodik som utredarna har&lt;br /&gt; 
använt innebär att antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är&lt;br /&gt; 
oförändrat under perioden. Den öppna plus den dolda arbetslösheten uppgår&lt;br /&gt; 
därför i balansalternativet till ca 6 % 1990. Detta är enligt moderata&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;samlingspartiet inte något speciellt ambitiöst sysselsättningsmål. Med samma&lt;br /&gt; 
sysselsättning genom AMS-åtgärder som i balansalternativet blir den verkliga&lt;br /&gt;
arbetslösheten hela 10,5 % i referensalternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anger regeringen den fulla sysselsättningen som det&lt;br /&gt; 
överordnade målet. Någon siffra för högsta tillåtna arbetslöshet anges inte.&lt;br /&gt; 
Regeringen gör inte heller någon skillnad mellan sysselsättning på den&lt;br /&gt; 
reguljära arbetsmarknaden och sysselsättning i AMS regi. Begreppet full&lt;br /&gt; 
sysselsättning anknyter som i tidigae regeringsdokument endast till den&lt;br /&gt; 
öppna arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att arbetstillfällena skall finnas på den reguljära arbetsmarknaden.&lt;br /&gt;
Framtidens jobb kan inte skapas genom en aldrig så ambitiös&lt;br /&gt; 
AMS-politik eller genom stödåtgärder från regeringen. En svällande arbetsmarknadspolitisk&lt;br /&gt;
apparat som döljer det verkliga läget på arbetsmarknaden&lt;br /&gt; 
innebär på längre sikt stora ekonomiska risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon precisering av målet hög ekonomisk tillväxt görs inte i långtidsutredningen.&lt;br /&gt;
En hög ekonomisk tillväxt är nödvändig för att trygga sysselsättningen&lt;br /&gt;
och skapa en högre levnadsstandard för människorna. Tillväxt&lt;br /&gt; 
minskar också fördelningsproblemen. För att öka Sveriges tillväxtförmåga är&lt;br /&gt; 
det nödvändigt att bedriva en politik som underlättar strukturomvandlingen,&lt;br /&gt; 
ökar investeringarna och befrämjar den tekniska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade tillväxten under de kommande åren måste komma från en vital&lt;br /&gt; 
företagssektor. Den finansiella krisen i den offentliga sektorn gör att någon&lt;br /&gt; 
expansion inte är möjlig där. För att få en tillräcklig tillväxt i den privata&lt;br /&gt; 
sektorn krävs förbättrade incitament och bättre fungerande marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett spritt ägande betraktas inte som något mål vare sig för långtidsutredarna&lt;br /&gt;
eller av regeringen. Det finns dock viktiga motiv för att uppmuntra ett&lt;br /&gt; 
ökat enskilt ägande. Det gäller i synnerhet när den offentliga sektorn&lt;br /&gt; 
uppvisar en negativ kapitalbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen mot ett alltmer institutionaliserat ägande riskerar att försvaga&lt;br /&gt;
marknadsekonomin. Ägandefunktionen passiviseras och näringslivet&lt;br /&gt; 
byråkratiseras. Det ekonomiska livet förlorar utvecklingskraft när det&lt;br /&gt; 
direkta sambandet mellan den enskildes välstånd och företagens framgångar&lt;br /&gt; 
tunnas ut. Enskilt ägande ger dessutom hushållen trygghet och oberoende&lt;br /&gt; 
och skapar ansvarskänsla. Ett viktigt mål för staten är därför att stimulera&lt;br /&gt; 
hushållens förmögenhetsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar propositionens och långtidsutredningens bedömning att det är&lt;br /&gt; 
mycket viktigt att långsiktigt uppnå överskott i bytesbalansen. Ett bytesbalansöverskott&lt;br /&gt;
på 10 miljarder kronor 1990 är ett minimum mot bakgrund av&lt;br /&gt; 
de höga realräntor som kan komma att råda i framtiden. Ett överskott&lt;br /&gt; 
innebär att utlandsskulden kan amorteras och att den ekonomisk-politiska&lt;br /&gt; 
handlingsfriheten ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar också slutsatsen att den offentliga sektorns finansiella sparande&lt;br /&gt; 
bör nå jämvikt år 1990. Det statliga budgetunderskottets storlek år 1990 har&lt;br /&gt; 
beräknats residualt till ca 40 miljarder kronor efter det att bytesbalanssaldo&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;och det finansiella sparandet i den övriga ekonomin har bestämts. Budgetunderskottet&lt;br /&gt;
är därmed ett resultat av andra överväganden snarare än ett mål.&lt;br /&gt; 
En alternativ metodik hade varit att formulera målet för budgetunderskottet&lt;br /&gt; 
efter en analys av hur underskottet påverkar inflation, realränta, investeringar&lt;br /&gt;
och tillväxt. Det är sannolikt att en sådan analys skulle leda till en snabbare&lt;br /&gt; 
neddragning av budgetunderskottet än den som regeringen och långtidsutredningen&lt;br /&gt;
rekommenderar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra att utredningen fokuserar intresset på behovet av god lönsamhet&lt;br /&gt; 
i näringslivet. Vinstnivån måste vara mycket hög de närmaste åren för att&lt;br /&gt; 
investeringsaktiviteten skall komma upp till godtagbara nivåer. De stigande&lt;br /&gt; 
realräntorna har skärpt kravet på lönsamhet vid reala investeringar. Vi delar&lt;br /&gt; 
den mening som flera remissinstanser har framfört att det är aktieägarnas&lt;br /&gt; 
avkastning efter skatt som styr näringslivets möjligheter att attrahera&lt;br /&gt; 
riskvilligt kapital och att skattereglerna har stor betydelse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den internationella ekonomin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen under resten av 1980-talet är svår att&lt;br /&gt; 
förutse. Det är osäkert hur budgetunderskotten, de höga realräntorna, den&lt;br /&gt; 
tilltagande protektionismen, skuldkrisen i u-länderna och andra obalanser&lt;br /&gt; 
påverkar den långsiktiga tillväxten. Utvecklingen är också starkt beroende&lt;br /&gt; 
av den ekonomiska politikens inriktning i de stora industriländerna. Ett&lt;br /&gt; 
gynnsamt 1980-talsscenario är att expansionen i industriländerna fortsätter&lt;br /&gt; 
utan att inflationen stiger. Ett stagnationsscenario innebär att expansionen&lt;br /&gt; 
kommer av sig och att de senaste årens låga tillväxttakt består. Långtidsutredningen&lt;br /&gt;
har lagt sig mittemellan dessa två utvecklingsvägar, vilket bl. a.&lt;br /&gt; 
innebär en BNP-tillväxt på i genomsnitt 2 % per år för OECD-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det klokt att utgå från en försiktig internationell&lt;br /&gt; 
bedömning som grund för den svenska utvecklingen. En tämligen pessimistisk&lt;br /&gt;
bedömning av de svenska exportmöjligheterna är i dessa sammanhang en&lt;br /&gt; 
bättre utgångspunkt än en alltför optimistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det senaste årets internationella utveckling varit överraskande&lt;br /&gt; 
god till följd av den starka konjunkturuppgången i USA, är det troligt att&lt;br /&gt; 
utvecklingen nu har vänt nedåt. I propositionen utgår regeringen helt riktigt&lt;br /&gt; 
ifrån att den internationella konjunkturtoppen redan har passerats och att&lt;br /&gt; 
tillväxten därför blir lägre 1985 än 1984. Den internationella uppgång som&lt;br /&gt; 
har varit kan inte tas till intäkt för att utvecklingen under resten av 1900-talet&lt;br /&gt; 
skulle bli bättre än vad långtidsutredningen räknar med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den svenska ekonomin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen har haft en besvärlig uppgift när den försökt formulera&lt;br /&gt;
en balansskapande politik för resten av 1980-talet. Det är inte lätt att se hur&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;arbetslösheten skall kunna minskas i Sverige, när den antas öka från en redan&lt;br /&gt; 
hög nivå i övriga Europa samtidigt som löner och priser måste utvecklas&lt;br /&gt; 
långsammare här än i andra länder. De möjligheter som de senaste årens&lt;br /&gt; 
konjukturuppgång erbjudit har dessutom dåligt tagits till vara. Det står klart&lt;br /&gt; 
att balansmålet inte kan uppnås utan en kraftig omläggning av den&lt;br /&gt; 
ekonomiska politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:3px;"&gt;Den mest intressanta delen av långtidsutredningen är den som beskriver&lt;br /&gt; 
det konjunkturella förloppet 1983-1987. I nedanstående diagram illustreras&lt;br /&gt; 
hur produktion, inflation, arbetslöshet och bytesbalans utvecklas i referensresp.&lt;br /&gt;
balansalternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Index 1970 = 100&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_12" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_16"&gt;&lt;p&gt;- = Referensalternativ&lt;br /&gt; 
_ = Balansalternativ&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;BNP&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;Industri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktion&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;ilo&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;loo&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:3px;"&gt;1970 77 74&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_20"&gt;&lt;p&gt;74 78 80 (7 84 K&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Utvecklingen av BNP och industriproduktion 1970-1987. 1984-1987 enligt LU84.&lt;br /&gt; 
Balans- resp. referensalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: SCB, Preliminär Nationalbudget 1984 och LU84.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_21"&gt;&lt;p&gt;Inflation&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;♦14&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;♦17&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;♦10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_18"&gt;&lt;p&gt;Arbets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löshet&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;Bytes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balans&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_11"&gt;&lt;p&gt;1970&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p&gt;10 *7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Utvecklingen av inflation (konsumentprisindex), arbetslöshet (öppet arbetslösa +&lt;br /&gt; 
personer sysselsatta i AMS-åtgärder i % av arbetskraften) och bytesbalans (i % av&lt;br /&gt; 
BNP) 1970-1987. 1984-1987 enligt LU84. Balans- resp. referensalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: SCB, Preliminär Nationalbudget 1984 och LU84.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_15" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_13" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_13" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_13" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_13" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_27" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_28" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_28" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_13" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Referensalternativet som leder bort ifrån ekonomisk balans förutsätter dels&lt;br /&gt; 
att 1970-talets pris- och lönebildning blir rådande i fortsättningen, dels att&lt;br /&gt; 
finanspolitiken är passiv i den meningen att skatter och utgifter bara&lt;br /&gt; 
utvecklas i enlighet med redan fattade beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balansalternativet som leder till balans 1990 förutsätter dels en väsentligt&lt;br /&gt; 
lägre pris- och löneökningstakt än referensalternativet, dels budgetförstärkningar&lt;br /&gt;
på 6 miljarder kronor årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av diagrammen innebär referensalternativet att produktionen&lt;br /&gt;
utvecklas ungefär som under 1970-talet. Balansalternativet däremot&lt;br /&gt; 
innebär ett rejält trendbrott framför allt för industriproduktionen. Vad gäller&lt;br /&gt; 
inflationen innebär balansalternativet ett mycket markerat trendbrott gentemot&lt;br /&gt;
den tidigare utvecklingen. Trots konjunkturuppgången faller inflationstakten&lt;br /&gt;
till ca 4 %. Även referensalternativet innebär en lägre inflationstakt&lt;br /&gt;
än under 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition och i långtidsutredningen läggs mycket stor vikt&lt;br /&gt; 
vid att pris- och lönebildningen kan bemästras. Lägre pris- och löneökningstakter&lt;br /&gt;
anges som en mycket väsentlig förutsättning för att vår ekonomi skall&lt;br /&gt; 
komma in i den bana som skisserats i balansalternativet. Enligt detta skall&lt;br /&gt; 
timlönekostnaden i år stiga med 6 % och 1985 med 5 %. Enligt konjunkturinstitutet&lt;br /&gt;
stiger dock lönerna i år med ca 8 % - i industrin med hela 10 % och&lt;br /&gt;
nästa år med drygt 7 %. Vad gäller nästa års löneökningar har LO lagt ett&lt;br /&gt; 
bud som redan före det allmänna lönepåslaget kostar nästan 10 % enligt&lt;br /&gt; 
SAF. För inflationen utgick utredningen ifrån en prisstegring med 6 % i år&lt;br /&gt; 
och 3 % nästa år. Den genomsnittliga inflationen blir över 8 % i år och för&lt;br /&gt; 
nästa år tror konjunkturinstitutet på knappt 5 %. Den faktiska pris- och&lt;br /&gt; 
löneutvecklingen avviker med andra ord kraftigt från vad som krävs för att&lt;br /&gt; 
ekonomisk balans skall erhållas. I stället ligger utvecklingen tyvärr i linje&lt;br /&gt; 
med den som har antagits i referensalternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den aktuella propositionen sägs att prognoserna nu pekar på en&lt;br /&gt; 
inflationstakt på ca 6 % i år. Samtidigt med denna proposition lägger&lt;br /&gt; 
emellertid regeringen förslag till skattehöjningar som kommer att öka&lt;br /&gt; 
inflationen med över en procentenhet i år. Orsaken till att årets inflationsmål&lt;br /&gt; 
på 4 % inte har kunnat nås, beror inte enbart - vilket hävdas i propositionen&lt;br /&gt; 
- på att lönerna stigit snabbare än väntat. Framför allt har regeringen genom&lt;br /&gt; 
centrala politiska beslut om skatte- och avgiftshöjningar ökat inflationstakten&lt;br /&gt;
med mer än två procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utvecklingen av arbetslösheten är i år betydligt sämre än den som&lt;br /&gt; 
antagits i balansalternativet. För nästa år blir troligen avvikelsen ännu större.&lt;br /&gt; 
I stället för en minskning av den öppna arbetslösheten med 10 000 personer,&lt;br /&gt; 
som långtidsutredarna antagit, tror konjunkturinstitutet på en ökning med&lt;br /&gt; 
15 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom låga pris- och löneökningar lyfte långtidsutredningen fram&lt;br /&gt; 
behovet av årliga budgetförstärkningar på 6 miljarder kronor för att&lt;br /&gt; 
balansalternativet skulle uppfyllas. En större del av budgetförstärkningarna&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;skulle dessutom genomföras 1985-1987. Till följd av konjunkturutvecklingen&lt;br /&gt;
innebär rekommendationen de facto att större delen av anpassningen&lt;br /&gt; 
måste ske under den stundande lågkonjunkturen. Detta kan sägas vara priset&lt;br /&gt; 
för att regeringen inte förmått skära i utgifterna under den tvååriga&lt;br /&gt; 
konjunkturuppgången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller budgetunderskottsutvecklingen är det vår uppfattning att den&lt;br /&gt; 
offentliga utgiftsökningen är för lågt beräknad, när den anges till 1-1,5 % om&lt;br /&gt; 
året i balansalternativet. I stort sett har endast konsekvenser av redan fattade&lt;br /&gt; 
utgiftsbeslut lagts in i enlighet med långtidsbudgetmetodik. Av 1970-talets&lt;br /&gt; 
ökningstakt på 5-6 % berodde ca hälften på nya utgiftsbeslut. Även om&lt;br /&gt; 
”reformtakten” i dag har avtagit, fattas det hela tiden beslut om nya utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen säger sig ha infört en princip för budgetpolitiken som skall&lt;br /&gt; 
innebära att varje förslag till utökning av utgifterna inom ett område måste&lt;br /&gt; 
finansieras med förslag om nedskärningar av andra utgifter. Denna princip&lt;br /&gt; 
tycks dock inte gälla arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen föreslår nu&lt;br /&gt; 
1,75 miljarder i nya AMS-utgifter utan motsvarande nedskärningar. På&lt;br /&gt; 
bostadsdepartementets område har regeringen föreslagit nya bostadssubventioner&lt;br /&gt;
som skall finansieras med den nya fastighetsskatten. Före sommaren&lt;br /&gt; 
beslutade dessutom regeringen om miljardbelopp till familjepolitiken, ökade&lt;br /&gt; 
försvarsutgifter, miljardbelopp i nya utgifter i den s. k. förnyelsepropositionen&lt;br /&gt;
m. m. utan motsvarande neddragningar. Därtill skall läggas att ökningstakten&lt;br /&gt;
av statsskuldräntorna är mycket lågt beräknad, till följd av den&lt;br /&gt; 
antagna räntenedgången. I den senaste budgetprognosen har enbart statsskuldräntorna&lt;br /&gt;
för i år skrivits upp med nästan 8 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer realistiskt antagande om den offentliga utgiftsökningstakten hade&lt;br /&gt; 
inneburit större budgetunderskott och större krav på budgetförstärkningar.&lt;br /&gt; 
Regeringen tycks i alltför stor utsträckning lita på att tillväxten och&lt;br /&gt; 
skattehöjningar skall lösa underskottsproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utvecklingen fram till 1990 ställer utredarna upp två alternativ: ett med&lt;br /&gt; 
inriktning på privat konsumtion och näringsliv och ett annat med inriktning&lt;br /&gt; 
på offentlig konsumtion och expansion. Bägge inriktningarna beskrivs i&lt;br /&gt; 
långtidsutredningen som förenliga med ekonomisk balans år 1990. Enligt vår&lt;br /&gt; 
mening finns det dock inte någon som helst möjlighet för en ekonomi, som i&lt;br /&gt; 
utgångsläget har för stor offentlig sektor, för högt skatteuttag och ett jättelikt&lt;br /&gt; 
budgetunderskott, att nå balans genom ökad offentlig konsumtion och ökat&lt;br /&gt; 
skatteuttag. Regeringen och en nästan enhällig remissopinion har förordat&lt;br /&gt; 
det privatexpansiva alternativet. Vi instämmer till fullo i denna prioritering.&lt;br /&gt; 
Mot bakgrund av utvecklingen av hushållens ekonomi är det absolut&lt;br /&gt; 
nödvändigt att den privata konsumtionen hålls uppe på bekostnad av den&lt;br /&gt; 
offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidsutredningen har även analyserat effekterna av en allmän minskning&lt;br /&gt;
av arbetstiden före 1990. Vi delar regeringens syn att något sådant&lt;br /&gt; 
utrymme inte finns under 1980-talet. Sveriges problem består inte i att vi&lt;br /&gt; 
arbetar för mycket. Det är i stället önskvärt med en ökad arbetsvolym.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;5. Ekonomisk politik för samhällsekonomisk balans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I långtidsutredningen beskrivs de förödande konsekvenser som 1970-talets&lt;br /&gt; 
pris- och lönebildning hade på tillväxten samt bytes- och budgetbalanserna. I&lt;br /&gt; 
detta sammanhang diskuteras behovet av en ny lönemodell. Vi vill för vår del&lt;br /&gt; 
framhålla att grundproblemet inte består i att hitta en ny ekonomiskteoretisk&lt;br /&gt;
lönemodell. Ingenting tyder heller på att direkta ingrepp i&lt;br /&gt; 
avtalsrörelsen eller indirekt statlig inkomstpolitik, typ Rosenbadsöverläggningar,&lt;br /&gt;
skulle lösa problemen. Däremot måste staten visa fasthet och stor&lt;br /&gt; 
stramhet i egenskap av arbetsgivare på den offentliga sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata samlingspartiet motsätter sig all statlig inblandning i avtalsrörelsen.&lt;br /&gt;
Parterna måste ha full frihet att förhandla men de skall också ta ansvar&lt;br /&gt; 
för konsekvenserna. Endast på så vis kan alltför snabba löneökningar&lt;br /&gt; 
motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har huvudansvaret för inflationsbekämpningen. Detta ansvar&lt;br /&gt; 
kan inte delegeras till arbetsmarknadens parter. Den ekonomiska politiken&lt;br /&gt; 
måste skapa marknadsmässiga förutsättningar för lönebildningen. Flera&lt;br /&gt; 
remissinstanser har framfört att en analys av skattesystemets effekter på&lt;br /&gt; 
lönebildningen hade varit mer fruktbar än långtidsutredningens diskussion&lt;br /&gt; 
av en ny lönemodell. Vi delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två remissinstanser, LO och TCO, har föreslagit revalveringar för att&lt;br /&gt; 
bekämpa pris- och löneökningarna. Regeringen tar i propositionen avstånd&lt;br /&gt; 
från revalveringslinjen med motiveringen att bytesbalansen inte nått den&lt;br /&gt; 
stabilitet som är nödvändig för att möjliggöra successiva revalveringar och att&lt;br /&gt; 
det f. n. inte finns någon hög inflation i omvärlden att avskärma oss ifrån.&lt;br /&gt; 
Den svenska inflationen är dessutom mycket högre än i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra att regeringen avfärdar revalveringslinjen. För att lyckas måste&lt;br /&gt; 
en revalveringspolitik vara trovärdig och leda till sänkta lönekrav. Ingenting&lt;br /&gt; 
tyder på att dessa förutsättningar skulle uppfyllas de närmaste åren. Det är i&lt;br /&gt; 
stället troligt att revalveringar skulle försämra konkurrenskraften och&lt;br /&gt; 
därmed dämpa den ekonomiska tillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att långtidsutredningens antagande om exportökning och tillväxt skall&lt;br /&gt; 
realiseras krävs bl. a. en sänkning av de svenska priserna gentemot omvärlden&lt;br /&gt;
med 1 % per år. Eftersom vi på en stor del av exporten inte kan avvika&lt;br /&gt; 
från världsmarknadspriserna kräver detta att verkstadsindustrins relativpriser&lt;br /&gt;
faller med nästan 2 % per år. Detta är enligt vår mening ett mycket&lt;br /&gt; 
optimistiskt antagande inte minst med tanke på utgångsläget. Inflationstakten&lt;br /&gt;
i Sverige är f. n. nästan dubbelt så hög som i omvärlden. För att en&lt;br /&gt; 
relativ-prissänkning skall vara möjlig krävs en helt annan utgifts- och&lt;br /&gt; 
skattepolitik än den som regeringen nu bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller budgetpolitiken säger utredningen, som tidigare nämnts, att&lt;br /&gt; 
budgetförstärkande åtgärder bör vidtas i storleksordningen 6 miljarder&lt;br /&gt; 
kronor per år. Regeringen har valt att inte precisera hur omfattande de årliga&lt;br /&gt; 
budgetförstärkningarna bör vara de närmaste åren. Däremot avvisar regeringen&lt;br /&gt;
skattehöjningar för att sanera statsfinanserna:&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;En utgångspunkt är (dock) att utgiftspolitiken bör föras utifrån förutsättningen&lt;br /&gt;
av ett i stort sett oförändrat skattetryck de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En långsiktig politik för att sanera statsfinanserna måste innehålla både&lt;br /&gt; 
nedskärningar av vissa utgifter och åtgärder för att effektivisera den&lt;br /&gt; 
offentliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som regeringen i den aktuella propositionen förespråkar ett i&lt;br /&gt; 
stort sett oförändrat skattetryck de närmaste åren föreslår den emellertid&lt;br /&gt; 
ökade bensin-, el-, charter-, alkohol- och tobaksskatter för 4,4 miljarder&lt;br /&gt; 
kronor och en ny fastighetsskatt på 4,7 miljarder kronor. Motsägelsen mellan&lt;br /&gt; 
regeringens ekonomiska strategi på medellång sikt och den som i praktisk&lt;br /&gt; 
handling genomförs på kort sikt är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderata samlingspartiet förordar - på både kort och medellång sikt - en&lt;br /&gt; 
politik som innebär att resurser förs över från stat och kommun till den&lt;br /&gt; 
enskilda sektorn. För att skapa utrymme och incitament för den privata&lt;br /&gt; 
sektorn att växa, förordar vi en ekonomisk politik som kan sammanfattas i&lt;br /&gt; 
fyra punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Nedskärningar i statens utgifter för att skapa utrymme för den privata&lt;br /&gt; 
sektorn, sänka inflationstrycket, förbättra ekonomins funktionssätt och möjliggöra&lt;br /&gt;
sänkningar av skatterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De budgetförstärkningar som långtidsutredningen rekommenderar är,&lt;br /&gt; 
som tidigare redovisats, för lågt beräknade till följd av en underskattning av&lt;br /&gt; 
den offentliga utgiftsökningstakten. Därtill skall läggas att långtidsutredningen&lt;br /&gt;
inte har ansett det nödvändigt att spara för att sänka skatterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sänkta skatter på främst produktion och inkomster för att stimulera fram en&lt;br /&gt; 
ökad tillväxt i den enskilda sektorn. Viktigast är en sänkning av marginalskatterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allvarligaste bristen i långtidsutredningen och regeringens proposition&lt;br /&gt;
är att skatteproblematiken ej tas på allvar. Produktionsökningen kan&lt;br /&gt; 
inte åstadkommas enbart genom ökade vinster för företagen. Drivkrafterna&lt;br /&gt; 
måste förbättras också för de enskilda människorna och företagarna. I&lt;br /&gt; 
regeringens dokument finns ingen insikt om behovet av sänkta marginalskatter&lt;br /&gt;
och företagsskatter. I det strukturella avsnittet i långtidsutredningen&lt;br /&gt; 
presenteras en rad balansalternativ som alla påstås vara förenliga med&lt;br /&gt; 
ekonomisk balans 1990.1 alla alternativen utom ett (l.B) ökar skattetrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett fall okar skattetrycket från 51 % till hela 58 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett höjt skattetryck är inte förenligt med balans. Alla alternativ, som&lt;br /&gt; 
innebär höjt skattetryck och fortsatt ökning av de offentliga utgifterna, borde&lt;br /&gt; 
ha avfärdats av både utredningen och regeringen. Varför har utredningen&lt;br /&gt; 
inte utrett ett alternativ med sänkt skattetryck och rejäla besparingar?&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;3. Avreglering av näringslivet och avskaffande av flertalet kommunala och&lt;br /&gt; 
statliga monopol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avreglering och privatisering är nödvändiga förändringar för att en&lt;br /&gt; 
livskraftig privat tjänstesektor skall kunna skapas. Att ersätta delar av den&lt;br /&gt; 
offentliga verksamheten med privata marknadslösningar leder inte bara till&lt;br /&gt; 
lägre kostnader utan också till större valfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken propositionen eller utredningen tar upp de problem som följer av&lt;br /&gt; 
alltför omfattande regleringar och en alltför stor skattefinansierad offentlig&lt;br /&gt; 
sektor. Behovet av privatisering, ökad konkurrens och avgiftsfinansiering&lt;br /&gt; 
diskuteras ej. Det finns starka skäl att anta att sysselsättningen på sikt inte går&lt;br /&gt; 
att klara utan en frigörelse av den privata produktionen. För detta krävs en&lt;br /&gt; 
omstrukturering i den offentliga sektorn. Om sysselsättningsproblemen&lt;br /&gt; 
verkligen hade penetrerats, hade en sådan diskussion blivit ofrånkomlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Avskaffande av löntagarfonderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondernas existens innebär att företagens långsiktiga investeringar sjunker.&lt;br /&gt;
Satsningar på nya produkter och nya produktionsanläggningar minskar&lt;br /&gt; 
eller flyttas utanför Sveriges gränser. Fonderna innebär att de vinstrikaste&lt;br /&gt; 
företagen förlorar resurser som bättre kan användas i den egna verksamheten.&lt;br /&gt;
Genom ett avskaffande av löntagarfonderna förhindras att makten och&lt;br /&gt; 
ägarinflytandet i näringslivet successivt koncentreras till centrala och kollektivt&lt;br /&gt;
ägda fonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I långtidsutredningen saknas en ordentlig analys av produktionskapacitetens&lt;br /&gt;
möjliga ökning. Utredarna har antagit att produktionen långsiktigt skall&lt;br /&gt; 
öka med maximalt 2-2,5 % per år. Något försök att analysera hur skattesänkningar,&lt;br /&gt;
ökad lönespridning, avregleringar och avskaffande av offentliga&lt;br /&gt; 
monopol påverkar strukturomvandling och produktivitet har inte gjorts. Vår&lt;br /&gt; 
uppfattning är att en snabbare produktivitetsökning är möjlig att uppnå&lt;br /&gt; 
genom att produktion som i dag sker i offentlig regi överförs till privata&lt;br /&gt; 
företag. Detta gäller allt, ifrån tandvård och delar av sjukvården till&lt;br /&gt; 
kommunala tvätterier och sophämtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella undersökningar tyder dessutom klart på att sänkta marginalskatter&lt;br /&gt;
har positiva effekter på tillväxten, bl. a. genom att arbetskraftens&lt;br /&gt; 
och kapitalets rörlighet ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig faktor i detta sammanhang som både regeringen och långtidsutredningen&lt;br /&gt;
förbigår, är de krav en ökad rörlighet på arbetsmarknaden ställer&lt;br /&gt; 
på lönebildningen. Utredningen säger ingenting om huruvida den solidariska&lt;br /&gt; 
lönepolitiken är ett hinder för ökad rörlighet. Det finns självfallet en&lt;br /&gt; 
lönestruktur som är så jämn att den skapar alltför litet utbud av och rörlighet&lt;br /&gt; 
bland yrkesarbetare, tekniker m. m. Vår uppfattning är att den svenska&lt;br /&gt; 
lönestrukturen är så utjämnad att den direkt motverkar en expansion i det&lt;br /&gt; 
privata näringslivet. Det är väsentligt inte bara att företagen via höga vinster&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1984/85:134&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;är motiverade att satsa på nya områden, utan även att löntagarna förmås söka&lt;br /&gt; 
sig till nya områden och skaffa sig den rätta utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det möjligt att nå en högre tillväxt än den som långtidsutredningen&lt;br /&gt; 
har utgått ifrån genom ökad lönespridning, sänkta marginalskatter, avreglering&lt;br /&gt;
och avmonopolisering av offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p style="text-align:right;"&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av det anförda hemställer vi&lt;/p&gt;
&lt;p style="text-align:right;"&gt;att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) NILS CARLSHAMRE (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_9"&gt;&lt;p style="margin-left:42px;"&gt;på medellång sikt som ovan förordats.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p style="text-align:right;"&gt;Stockholm den 12 november 1984&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;ULF ADELSOHN (m)&lt;br /&gt; 
LARS F. TOBISSON (m)&lt;br /&gt; 
PER PETERSSON (m)&lt;br /&gt; 
CARL BILDT (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_27"&gt;&lt;p&gt;INGEGERD TROEDSSON (m)&lt;br /&gt; 
ANDERS BJÖRCK (m)&lt;br /&gt; 
INGRID SUNDBERG (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;ROLF CLARKSON (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARNE ANDERSSON (m)&lt;br /&gt; 
i Ljung&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_27"&gt;&lt;p&gt;ROLF DAHLBERG (m)&lt;br /&gt; 
PER-OLOF STRINDBERG (m)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;mlnmb/gotmb Stockholm 1984 79264&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>STAFFAN BURENSTAM LINDER</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>NILS CARLSHAMRE</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ULF ADELSOHN</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>LARS F. TOBISSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>4</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>PER PETERSSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>5</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>CARL BILDT</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>6</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>INGEGERD TROEDSSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>7</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ANDERS BJÖRCK</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>8</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>INGRID SUNDBERG</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>9</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ROLF CLARKSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>10</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ARNE ANDERSSON</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>11</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ROLF DAHLBERG</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>12</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>PER-OLOF STRINDBERG</namn>
<partibet>m</partibet>
<ordning>13</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G802134</dok_id>
<subtitel>Ulf Adelsohn m. fl.</subtitel>
<filnamn>mot_198485__134.pdf</filnamn>
<filstorlek>347732</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.  1984/85:40)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/362D8072-59CD-448E-8F45-4753AEE5743D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>