3100077G8021311984/85131motmotMotion 1984/85:131 Thorbjörn Fälldin m. fl.MotionMotion13101984-11-09 00:00:002014-11-04 09:53:212014-11-04 00:00:00Riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1984/85:40)Thorbjörn Fälldin m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G802131/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G802131https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G802131
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_42"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1984/85:131</p>
<p>Thorbjörn Fälldin m. fl.</p>
<p>Riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.<br />
1984/85:40)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Innehållsförteckning</p>
<p>1 Den internationella utvecklingen 1</p>
<p>1 Den svenska ekonomin 2</p>
<p>2.1 Utvecklingen 1982-1984 2</p>
<p>2.2 Utsikterna inför 1985 4</p>
<p>3 Inriktning av den ekonomiska politiken 5</p>
<p>3.1 Stärk marknadsekonomin 5</p>
<p>3.2 Avskaffa löntagarfonderna 5</p>
<p>3.3 Inflationsbekämpning kräver konkreta åtgärder 6</p>
<p>3.4 Utveckla landets alla delar 6</p>
<p>3.5 Nu måste privata sektorn öka 7</p>
<p>3.6 Offentliga sektorn måste förändras 7</p>
<p>3.7 Minska statens utgifter 8</p>
<p>3.8 Nej till ytterligare skattehöjningar 9</p>
<p>3.9 Konjunkturpolitiken 10</p>
<p>4 Skattehöjningsförslagen 10</p>
<p>5 Energibeskattningen 10</p>
<p>5.1 Bensinskatten 11</p>
<p>5.2 Elskatten 12</p>
<p>6 Arbetslinjen måste bli offensiv 12</p>
<p>7 Hemställan 15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Den internationella utvecklingen</p>
<p>Efter den andra oljechocken 1979 drabbades världsekonomin åren 19801982<br />
av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Arbetslösheten steg<br />
kraftigt i så gott som alla länder.</p>
<p>Sedan slutet av 1982 har den långa och djupa nedgången vänts i en klar<br />
internationell uppgång. Detta har särskilt gällt i USA. Även i Västeuropa har<br />
en uppgång skett även om den här varit mer dämpad.</p>
<p>Det amerikanska konjunkturuppsvinget har varit överraskande kraftigt. I<br />
år beräknas BNP öka med 6,5%. Drivkraften har framför allt varit en<br />
kraftigt ökad privat konsumtion, vilken initierats av stora skattesänkningar.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 131</p>
</div>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Inflationen har trots högkonjunkturen kunnat hållas på en låg nivå (3-4 %).<br />
Eftersom Federal Reserve (USA:s centralbank) fört en stram penningpolitik<br />
har den amerikanska realräntan kommit att ligga på en mycket hög nivå. Den<br />
starka inhemska efterfrågan i USA har tillsammans med den höga dollarkursen<br />
lett till ett mycket stort underskott i den amerikanska bytesbalansen på<br />
över 700 miljarder kronor i år. Underskottet avspeglar en kraftig importökning<br />
med drygt 20%, som självfallet inneburit stora exportökningar för<br />
andra länder, främst för Japan men även för länderna i Västeuropa, t. ex.<br />
Sverige.</p>
<p>Konjunkturuppgången har inte varit lika stark i Västeuropa som i USA.<br />
BNP-ökningen är i år i Västtyskland 3 %, i Storbritannien 2,5 % och i<br />
Frankrike 1,5 %. De ekonomiskt viktigaste länderna i Västeuropa har fört en<br />
stram finanspolitik för att få ned inflationen och minska budgetunderskotten.<br />
Inflationen är i år i Västtyskland 3,5%, i Storbritannien 5,5% och i<br />
Frankrike 7%. Detta har lett till en svag utveckling av den inhemska<br />
efterfrågan. Det kraftigaste bidraget till BNP-tillväxten har kommit från<br />
exportsektorn, främst från exporten till USA. Låg inflation och förbättrade<br />
vinstmarginaler i industrin har i år givit en relativt god uppgång i investeringarna,<br />
vilket är fördelaktigt ur svensk exportsynvinkel.</p>
<p>Efter det amerikanska valet finns anledning anta att den amerikanska<br />
ekonomin stramas åt för att minska underskotten i bytesbalans och budget.<br />
Detta förstärker de tidigare allmänna förväntningarna om en avmattning av<br />
den amerikanska konjunkturen under 1985. Man kan knappast förvänta sig<br />
att Västeuropa under 1985 kommer att ta över USA:s roll som motor i<br />
världsekonomin. Sammantaget måste man därför räkna med en svagare<br />
ökningstakt av världshandeln under 1985 än under de senaste två åren.</p>
<p>Slutsatsen för Sveriges del blir alltså att vi under nästa år inte längre kan<br />
räkna med lika god internationell draghjälp som vi fått 1983 och 1984. Det<br />
blir därför desto viktigare att anpassa vår kostnadsutveckling till omvärlden.</p>
<p>2 Den svenska ekonomin</p>
<p>2.1 Utvecklingen 1982-1984</p>
<p>Den internationella högkonjunkturen har tillsammans med de två devalveringarna<br />
1981 och 1982 gett den svenska exporten ett klart uppsving. Under<br />
1982 ökade exporten med 12 % och för 1984 pekar prognoserna mot ca 8 %.<br />
Exportuppgången har fört med sig en markant förbättring av bytesbalansen,<br />
som i år troligen kommer att visa ett visst överskott. För främst de stora<br />
exportföretagen har uppgången också medfört ökad produktion, förbättrad<br />
lönsamhet och ökade investeringar.</p>
<p>Devalveringspolitiken har tyvärr samtidigt haft negativ inverkan på<br />
kostnadsutvecklingen. Från 1981 till 1983 sjönk den internationella inflationen<br />
kraftigt. Fram till regeringsskiftet i oktober 1982 minskade den svenska</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>inflationen i samma takt som i våra konkurrentländer. Därefter delade sig<br />
emellertid inflationskurvorna.</p>
<p>Samtidigt som inflationen fortsatte att sjunka ner mot 2-4% i de<br />
ekonomiskt viktigaste länderna, steg den svenska upp mot 9-10%. Vid<br />
ungefär 9-procentsnivån bet sig sedan den svenska inflationen fast under<br />
nästan två hela år. Först i somras sjönk den ca 1 %, främst beroende på<br />
priskriget på bensin. Nu hotar inflationen emellertid att åter stiga på grund av<br />
skattehöjningar, hyreshöjningar, avgiftshöjningar och ytterligare lönepåslag.</p>
<p>I den reviderade finansplanen 1983 lade regeringen fast ett inflationsmål<br />
på 4 % för år 1984 och uttalade samtidigt att lönekostnadernas utveckling var<br />
det som skulle få utslagsgivande betydelse. För att försöka påverka LO att gå<br />
ut med måttliga lönekrav i 1984 års avtalsrörelse föreslog regeringen dels en<br />
ytterligare urgröpning av marginalskattereformen, dels införande av kollektiva<br />
löntagarfonder. Regeringens uttalade huvudargument för löntagarfonderna<br />
var just att löntagarorganisationerna, trots vinstökningarna i näringslivet,<br />
skulle begära låga löneökningar mot att de fick ökad makt över<br />
företagen. Löntagarfonderna avsågs därför bli den hävstång varmed den<br />
socialdemokratiska regeringen skulle bryta upp den traditionella devalverings-inflations-spiralen.</p>
<p>Årets avtalsrörelse blev dock ett samhällsekonomiskt misslyckande. Och<br />
det värsta av allt är att vi ännu ej sett dess slut. På den offentliga sektorn där<br />
avtalen slöts först, hamnade dessa nämligen inte bara på för hög nivå. De<br />
innehöll också olika följsamhets- och löneglidningsklausuler, trots att<br />
regeringen mindre än ett år tidigare i kraftiga ordalag förklarat att staten i<br />
rollen som arbetsgivare måste se till att avtalen befrias från just sådana<br />
klausuler. Det är dessa s. k. ventiler som nu utlöst omförhandlingar på den<br />
offentliga sektorn och som i sin tur gjort att fackförbunden på den privata<br />
arbetsmarknaden hotar att kräva lönehöjningar för 1985 långt över vad<br />
ekonomin tål.</p>
<p>Både i fjol och i år tycks de totala lönekostnaderna inom industrin stiga<br />
med 9-10 %. Detta är 3 % mer än genomsnittet för våra konkurrentländer<br />
och 6% mer än för vårt viktigaste konkurrentland Västtyskland. Enligt<br />
beräkningar av Svenska Handelsbanken var ökningen av de svenska<br />
lönekostnaderna, om man bortser från valutakursjusteringar och produktivitetsförändringar,<br />
ungefär lika stor 1982-1984 som under kostnadskrisen<br />
1974-1976. Under den senaste perioden beror det snabbt försämrade relativa<br />
löneläget dock inte på att lönerna i Sverige stigit snabbare än vanligt utan på<br />
den ovanligt låga lönestegringen i konkurrentländerna.</p>
<p>Före valet 1982 framställde sig socialdemokraterna som garant för en<br />
snabb förbättring av sysselsättningen. Man kritiserade hårt mittenregeringens<br />
sysselsättningspolitik trots att när den långa och djupa lågkonjunkturen<br />
1980-1982 dramatiskt ökade arbetslösheten i andra länder där 10-12 % blev<br />
vanliga arbetslöshetstal, så lyckades Sverige hålla nere arbetslösheten på ca<br />
3%.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Under hela förra året med uppåtgående konjunktur låg arbetslösheten<br />
månad efter månad högre än under lågkonjunkturåret 1982. Samtidigt ökade<br />
omfattningen av olika former av beredskapsarbeten. Först i år, högkonjunkturens<br />
toppår, har sysselsättningen ökat något och den öppna arbetslösheten<br />
sjunkit ner mot de nivåer som gällde under 1982. Årets minskning av<br />
arbetslösheten beror emellertid till den dominerande delen på att nu nästan<br />
40 000 ungdomar fått en form av kommunala beredskapsarbeten i s. k.<br />
ungdomslag. Antalet människor som antingen är arbetslösa eller i någon<br />
form av AMS-sysselsättning har hittills utvecklats betydligt ogynnsammare<br />
än i den närmast föregående högkonjunkturen 1978-1979.</p>
<p>Socialdemokraterna drev under sitt första budgetår 1982/83 upp de statliga<br />
utgifterna med 40 miljarder kronor och ökade statens budgetunderskott med<br />
nästan 20 miljarder kronor till rekordsiffran 87 miljarder kronor. Genom att<br />
öka underskottet så drastiskt under sitt första regeringsår skapade man<br />
möjligheter att därefter minska underskottet något. Till detta har bidragit att<br />
högkonjunkturen krävt mindre industristöd. De för höga löneökningarna<br />
har inneburit ökade skatteinkomster. Alla tänkbara skatter har höjts. Nya<br />
skatter har tillkommit. Totala skattehöjningar 1983 och 1984 är över 25<br />
miljarder kronor. Däremot har så gott som inga reella, varaktiga besparingar<br />
föreslagits. Sammantaget beräknas underskottet innevarande budgetår<br />
hamna på ca 70 miljarder kronor.</p>
<p>2.2 Utsikterna inför 1985</p>
<p>Det allvarligaste hotet mot den svenska ekonomin är att regeringen inte<br />
lyckats bryta inflations-lönekostnads-spiralen. Konjunkturinstitutet bedömer<br />
i sin höstrapport att devalveringarna under loppet av 1985 kommer att ha<br />
urholkats så mycket att den svenska exporten åter börjat tappa marknadsandelar.<br />
Exportökningen nästa år väntas sjunka ner mot 3 %. Å andra sidan<br />
tror konjunkturinstitutet på en ökad import. Detta beror på att den privata<br />
konsumtionen beräknas stiga relativt kraftigt, samtidigt som de privata<br />
investeringarna fortsätter att öka. Båda dessa komponenter i den inhemska<br />
efterfrågan har stort importinnehåll. Med en klart långsammare uppgång för<br />
exporten och en snabbare ökningstakt för importen förutspår konjunkturinstitutet<br />
att bytesbalansen nästa år åter visar minussaldo på ca 6 miljarder<br />
kronor. Som en följd av den svagare exportefterfrågan väntar konjunkturinstitutet<br />
också att BNP skall minska från 3 % i år till 2 % nästa år samt att en<br />
viss ökning kan komma att ske av arbetslösheten.</p>
<p>Konjunkturinstitutet tror att konsumentprisökningen 1985 stannar vid</p>
<p>4,5 %, vilket klart överstiger regeringens mål på 3 %. Risken är enligt vår<br />
mening stor att inflationen nästa år kommer att ligga betydligt högre än<br />
konjunkturinstitutets antagande. Detta är f. ö. gjort innan institutet kunde<br />
beakta de följdeffekter på prisstegringarna, som regeringens nu föreslagna<br />
skattehöjningar sannolikt kommer att få.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Den utveckling som framstår som sannolik inför 1985 påminner i stor<br />
utsträckning om långtidsutredningens s.k. referensalternativ. Det är det<br />
alternativ som baseras på en fortsättning av 1970-talets pris- och lönebildning.<br />
Referensalternativet innebär att export och produktion börjar försvagas<br />
1985 samt att arbetslösheten som en följd därav ökar. Försämringen av<br />
statens finanser kommer inte förrän ett år senare men sker sedan desto<br />
snabbare.</p>
<p>Även regeringens senaste långtidsbudget varnade för ett s. k. högalternativ<br />
vilket visade att oförändrad hög löneöknings- och inflationstakt fr. o. m.<br />
budgetåret 1986/87 leder till kraftigt undergrävda statsfinanser.</p>
<p>3 Inriktning av den ekonomiska politiken</p>
<p>Regeringen har lagt två propositioner om den ekonomiska politiken, en<br />
om inriktningen på medellång sikt, en om förslag till åtgärder inom det<br />
närmaste halvåret. Vi anser att inriktningen av den ekonomiska politiken bör<br />
vara sådan att förslagen till omedelbara åtgärder är så utformade att de<br />
passar in och harmonierar med den långsiktiga ekonomisk-politiska strategin.<br />
Vi har därför valt att behandla båda propositionernas inriktningsavsnitt i<br />
ett sammanhang.</p>
<p>3.1 Stärk marknadsekonomin</p>
<p>Centern har en grundläggande tro på den enskilda människans initiativförmåga,<br />
möjlighet att ta ansvar och frihet att göra egna val. Därför företräder<br />
centern ett marknadsekonomiskt system, präglat av socialt ansvar och god<br />
resurshushållning. En väl fungerande marknadsekonomi måste till sin<br />
karaktär vara decentralistisk. Den mångfald marknadsekonomin bygger på<br />
är i sig också en förutsättning för pluralism på andra samhällsområden. Den<br />
ekonomiska politiken bör därför inriktas på att bevara och stärka marknadsekonomin.</p>
<p>Erfarenheterna under de senaste två åren visar att det nu behövs åtgärder<br />
av mer näringspolitisk natur för att kunna återfå den fulla sysselsättningen.<br />
De traditionella arbetsmarknadspolitiska insatserna har visat sig otillräckliga.</p>
<p>3.2 Avskaffa löntagarfonderna</p>
<p>Det mest akuta hotet mot marknadsekonomin är de kollektiva löntagarfonderna.<br />
De syftar till att koncentrera makten över näringslivet till de<br />
fackliga topporganen, vilket på sikt medför socialisering. Centern har<br />
tillsammans med folkpartiet och moderata samlingspartiet förbundit sig att<br />
avveckla löntagarfonderna så snart det finns parlamentariska förutsättningar<br />
för detta.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3.3 Inflationsbekämpning kräver konkreta åtgärder</p>
<p>Huvudförutsättningen för att Sverige skall kunna behålla sitt välstånd är<br />
att vi kan bevara en hög internationell konkurrenskraft. En förutsättning är<br />
en fortsatt strukturomvandling och utveckling av näringslivet. Nyinvesteringstakten<br />
måste vara hög. Avgörande är att näringslivet har en tillfredsställande<br />
lönsamhet samt att den allmänna räntenivån hålls låg. Räntan måste<br />
ligga klart lägre än vinstnivån. Annars styrs riskkapital till penningmarknadsplaceringar<br />
i stället för till industriinvesteringar.</p>
<p>En annan förutsättning är att vår pris- och lönebildning radikalt förändras.<br />
Detta är huvudbudskapet i långtidsutredningen (LU-84). Utredningen har i<br />
ett balansalternativ visat vad som krävs för att vi skall lyckas med att<br />
samtidigt minska arbetslösheten och få balans i utrikesaffärerna och i den<br />
offentliga sektorns finanser.</p>
<p>Det viktigaste är att vi får ner inflationen till samma nivå som i våra<br />
konkurrentländer. Regeringen har i proposition 1984/85:40 anslutit sig till<br />
detta. Det allvarliga är emellertid att utvecklingen hittills väl följt långtidsutredningens<br />
andra alternativ, det s. k. referensalternativet. Det visar att med<br />
fortsatt hög inflationstakt sker kraftiga försämringar först av sysselsättningsläget<br />
och därefter med något års eftersläpning av statens finanser.</p>
<p>Om Sverige skall kunna komma ner till samma låga inflationsnivåer som<br />
våra viktigaste konkurrentländer krävs en medveten inflationsbekämpning<br />
på flera områden:</p>
<p>1. Budgetunderskottet måste minskas genom utgiftsnedskämingar.</p>
<p>2. Ingen ökning får ske av det totala skattetrycket.</p>
<p>3. Staten måste visa ett fast arbetsgivaransvar i lönepolitiken.</p>
<p>Punkterna 1 och 2 behandlas i avsnitt 3.7 och 3.8. Här kommenteras därför<br />
bara punkt 3. Den svenska arbetsmarknaden är i klart behov av fastare<br />
ansvarsgränser. Statens ansvar bör dels vara att för arbetsmarknadens parter<br />
ange de allmänekonomiska förutsättningarna, dels att agera med fasthet i sin<br />
roll som arbetsgivare. Staten är ju en viktig part i den offentliga arbetsgivarkartellen<br />
OASEN. Ett första steg måste bli att få bort allehanda följsamhetsklausuler<br />
ur de offentliga avtalen. Vådan av sådana åskådliggörs tydligt just i<br />
dessa dagar då fackförbunden på den offentliga sidan begärt omförhandlingar.</p>
<p>3.4 Utveckla landets alla delar</p>
<p>Den övergripande ekonomiska politiken bör kombineras med en näringspolitik<br />
särskilt inriktad på de mindre och medelstora företagen, en regionalpolitik<br />
som ger alla delar av landet möjlighet att utvecklas och en<br />
arbetsmarknadspolitik som bl. a. underlättar för ungdomar att komma in på<br />
arbetsmarknaden. Att de små och medelstora företagen arbetar under goda</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>förutsättningar är viktigt eftersom ny sysselsättning inom den privata sektorn<br />
främst uppkommer i dessa företag. Detta kräver emellertid en politik som<br />
karakteriseras av generositet och inte misstänksamhet gentemot företagsamheten.</p>
<p>Centern kan aldrig acceptera en politik som syftar till att lösa de<br />
ekonomiska problemen genom en ny flyttlasspolitik. I stället bör en aktiv<br />
regionalpolitik kombinerad med ökad yrkesmässig rörlighet och medveten<br />
satsning på ny teknik kunna främja ett mer decentraliserat näringsliv.</p>
<p>Målsättningen bör vara att skapa ett ”rundare Sverige”. Enligt centerns<br />
mening behövs därför ett antal konkreta åtgärder. För det första differentierade<br />
arbetsgivaravgifter. För det andra en jordbrukspolitik som syftar till<br />
att bruka all åkermark. Och för det tredje mer rättvisa kostnader för olika<br />
slag av kommunikationer. Det senare gäller inte bara godstransporter utan<br />
även t. ex. avgifterna för teletrafik. Om datautvecklingen skall kunna bidra<br />
till en decentralisering av näringslivet, vilket är tekniskt möjligt, får inte<br />
televerkets taxesättning vara sådan att denna målsättning motverkas. På<br />
dataområdet är det också oerhört viktigt att utbildningsmöjligheter finns på<br />
många olika orter i landet, eftersom utbildningsorten ofta styr mycket var<br />
nya dataföretag placerar sig.</p>
<p>3.5 Nu måste privata sektorn öka</p>
<p>Långtidsutredningen har skisserat två olika huvudalternativ, ett med<br />
inriktning på privat konsumtion och näringslivet och ett med inriktning på<br />
offentlig konsumtion och offentlig sektor. De båda huvudalternativen har ett<br />
antal finansiella delalternativ som skiljer sig åt genom att de representerar<br />
ökade skatter alternativt minskade offentliga utgifter. Centern anser att för<br />
Sverige som har en offentlig sektor på 70 % och världens högsta skattetryck<br />
måste inriktningen bli att öka den privata sektorn och minska de offentliga<br />
utgifterna. Detta innebär att vi förespråkar långtidsutredningens alternativ<br />
IB.</p>
<p>3.6 Offentliga sektorn måste förändras</p>
<p>Utgångspunkten för den offentliga sektorns kraftiga utbyggnad har varit<br />
högt ställda krav på solidaritet och rättvisa. I Sverige har vi i stor politisk<br />
enighet byggt ut offentliga transfereringssystem för att ge goda livsvillkor<br />
även för gamla, sjuka, arbetslösa, handikappade och socialt utslagna. Vi har<br />
byggt ut skolväsendet, sjukvården och äldreomsorgen så att människor kan<br />
få utbildning och vård oavsett ekonomisk ställning eller bostadsort. Förändringar<br />
i det moderna samhället - kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har<br />
också ökat kraven på en av samhället tillhandahållen barnomsorg.</p>
<p>Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta den offentliga sektorn som<br />
sådan. Men det krävs att vissa viktiga förändringar nu genomförs vad gäller</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>sektoms inriktning och verksamhet. Staten, kommunerna och landstingen<br />
beslutar om fördelningen av 70% av landets totala resurser. Av dessa går<br />
drygt 20% tillbaka till hushållen i form av transfereringar. Utgifterna är så<br />
stora att den totala offentliga sektorn uppvisar ett enormt underskott. Detta<br />
trots att Sverige har världens högsta skattetryck. Det är inte längre möjligt att<br />
ytterligare höja skattetrycket. En sådan politik skulle få allvarliga sidoeffekter<br />
i form av skatteflykt, minskad arbetsvilja m. m. Det framstår därför som<br />
en tvingande nödvändighet att minska de offentliga kostnaderna.</p>
<p>Den offentliga sektorns omfång har på många områden lett till att<br />
ansvariga beslutsinstanser har svårt att få överblick. Besluten styrs därför<br />
långtifrån alltid av den helhetssyn som borde finnas. I stället resulterar en<br />
långt driven sektorisering ofta i beslut som kan vara fördelaktiga för en<br />
avgränsad del men till nackdel för helheten.</p>
<p>Därför är det angeläget att dels öka effektiviteten inom den offentliga<br />
sektorn, dels också ifrågasätta inriktningen på vissa delar av den offentliga<br />
verksamheten. För att möta dessa nya krav behövs en betydande anpassningsförmåga.</p>
<p>En ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster kan leda till både högre<br />
effektivitet och större rättvisa. Det förutsätter emellertid i sin tur att<br />
ekonomiskt svaga grupper är tillförsäkrade en grundtrygghet, som gör det<br />
möjligt för alla att utnyttja samhällets tjänster.</p>
<p>En ökad avgiftsfinansiering har betydelse både för efterfrågestyrning och<br />
som finansieringskälla. Helt klart är att den dominerande delen av de<br />
offentliga utgifterna även framgent måste finansieras skattevägen.</p>
<p>Ökad effektivitet skulle sannolikt kunna uppnås om ett visst mått av<br />
konkurrens tillåts inom den offentliga sektorns verksamhetsområde. Detta<br />
kan ske genom att privata företag får möjlighet att erbjuda alternativ till de<br />
offentliga lösningarna. Större inslag av anbudsförfarande och entreprenadverksamhet<br />
bör därför införas. Privata inslag skulle också kunna öka<br />
valfriheten och förbättra den personliga servicen. En självklar förutsättning<br />
är att servicens kvalitet inte får försämras. Det finns således anledning att<br />
positivt pröva t. ex. daghem, vårdhem och läkarcentraler i privat regi.<br />
Kooperativa alternativ kan i de här sammanhangen visa sig särskilt intressanta.</p>
<p>Ett ytterligare medel för att öka valfriheten och servicen måste vara att<br />
satsa på småskaliga lösningar. De stora institutionerna har inte visat den<br />
effektivitet som teoretiska beräkningar förutskickat. Även rätten att fatta<br />
beslut bör decentraliseras så att de hamnar så nära som möjligt de människor<br />
som berörs av besluten.</p>
<p>3.7 Minska statens utgifter</p>
<p>Det stora budgetunderskottet är ett allvarligt hot mot den svenska<br />
ekonomin. Ett centralt mål för den ekonomiska politiken under 1980-talet<br />
måste därför bli att få balans i den offentliga sektorns finanser. Eftersom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>skattehöjningar inte är någon framkomlig väg är en minskning av de<br />
offentliga utgifterna nödvändig. Långtidsutredningen har angivit att statens<br />
budgetunderskott behöver reduceras till 40-50 miljarder kronor 1990. För<br />
det krävs genomsnittliga besparingar med 6 miljarder kronor per år enligt<br />
utredningens beräkningar. Under högkonjunkturår bör följaktligen besparingarna<br />
vara betydligt större. Centern har i sitt budgetalternativ för 1984/85<br />
anvisat nettobesparingar på 9 miljarder kronor. Regeringen har å sin sida i<br />
proposition 1984/85:40 visserligen vitsordat långtidsutredningens analys,<br />
men avstått från att precisera några besparingsambitioner. Det stämmer väl<br />
med att man i sin budgetpolitik i stort sett inte vågar presentera några<br />
utgiftsminskningar.</p>
<p>Besparingar i de offentliga utgifterna har ofta i den politiska debatten satts<br />
i motsatsställning till en rättvis fördelningspolitik. Man har då jämfört<br />
effekterna av utgiftsnedskärningar med ett läge där ingenting alls görs åt<br />
budgetproblemen. Detta är självfallet en helt orealistisk jämförelse om man<br />
förenar ett kort- och ett långsiktigt perspektiv. På längre sikt skulle en politik<br />
utan begränsningar av de offentliga utgifterna fördjupa de ekonomiska<br />
problemen och därför innebära ett direkt hot mot välfärden. Självfallet<br />
måste fördelningspolitiska synpunkter tillmätas stor vikt vid valet mellan<br />
olika besparingsåtgärder, men besparingspolitiken i sig står inte i strid med<br />
en rättvis fördelningspolitik utan är i stället en förutsättning för att en sådan<br />
uthålligt skall kunna bedrivas.</p>
<p>Under åren 1980-1982 utarbetades i de dåvarande regeringarna en strategi<br />
för hur samhällsekonomiskt ansvar kan förenas med en rättvis fördelningspolitik.<br />
Sparåtgärder som riktade sig mot mer generellt utgående bidrag<br />
kombinerades därför med särskilda insatser för utsatta grupper.</p>
<p>3.8 Nej till ytterligare skattehöjningar</p>
<p>Skattepolitiken måste utformas så att den stimulerar till arbete och<br />
investeringar. Detta innebär, med det skattetryck vi har i Sverige, ingen<br />
ytterligare höjning av skattetrycket utan tvärtom vissa skattesänkningar<br />
främst vad gäller marginalskatterna.</p>
<p>Även regeringen medger i sin kommentar till långtidsutredningen att det<br />
knappast finns något utrymme för ökat skattetryck. Samma dag man fastslår<br />
detta lägger emellertid regeringen förslag om skattehöjningar med 4<br />
miljarder kronor.</p>
<p>Regeringen driver sin skattehöjarpolitik med stor frenesi. Sedan regeringsskiftet<br />
1982 har man höjt skatterna med drygt 25 miljarder kronor. Man<br />
har höjt momsen, förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten, skärpt<br />
realisationsvinstskatten på aktier och bostadsrätter, höjt fordonsskatten och<br />
bilaccisen och infört nya skatter som vinstdelningsskatten, särskild gödselskatt<br />
och avgift på bekämpningsmedel. Dessutom har skattereformen<br />
urholkats genom förändringar i indexuppräkningen av skatteskalan. Så snart</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>riksdagen samlades i höst fick den ta emot förslag om en särskild statlig<br />
fastighetsskatt samt förslag om att ingen indexuppräkning skall ske av<br />
skatteskalorna vid beskattningen av 1986 års inkomster och tiden därefter.<br />
Och så kom förslaget att höja bl. a. bensin- och elskatterna. Bara genom<br />
fastighetsskatten och de senaste pålagorna på bl. a. bensin och el höjs<br />
skatterna med ytterligare 6,7 miljarder kronor vid fullt genomslag.</p>
<p>Det går inte att återvinna balans i landets ekonomi om man fortsätter på<br />
den här vägen. Skattehöjningarna pressar inflationen uppåt, minskar<br />
arbetsviljan och försämrar marknadsekonomins funktion.</p>
<p>F. ö. tyder mycket på att vårt höga skattetryck leder till att skattehöjningar<br />
på ett område krymper basen för andra skatter i sådan utsträckning att det<br />
sammanlagda statsfinansiella tillskottet av en skattehöjning ofta blir mycket<br />
litet.</p>
<p>3.9 Konjunkturpolitiken</p>
<p>Konjunkturinstitutet har utifrån vissa antaganden om lönestegringstakt<br />
(7 %), inflation (4,5 %) och sparande under 1985 kommit fram till att den<br />
privata konsumtionen nästa år kommer att öka kraftigt. Regeringens förslag<br />
till skattehöjningar har delvis motiverats med att man vill hindra att en sådan<br />
konsumtionsökning ökar importen och spär på inflationen. Centerns budgetförslag,<br />
som innebär sänkta statliga utgifter, skulle ha minskat import- och<br />
inflationstrycket.</p>
<p>En utveckling mot samhällsekonomisk balans kräver att löneökningstakten<br />
blir lägre än konjunkturinstitutets antagande om 7%. Långtidsutredningen<br />
har angett 5 % som ett maximum. På vissa avtalsområden är faktiskt<br />
en stor del av löneutrymmet redan intecknat genom överhäng från 1984 års<br />
avtal.</p>
<p>4 Skattehöjningsförslagen</p>
<p>I enlighet med de övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken<br />
inkl. skattepolitiken, som redogjorts för i avsnitt 3, avvisar centern regeringens<br />
förslag till skattehöjningar. Undantag görs för anpassningen av skatterna<br />
på alkoholdrycker och tobak, så att priserna på dessa varor följer den<br />
allmänna prisutvecklingen.</p>
<p>Energibeskattningen inkl. förslagen till höjningar av bensin- och elskatterna<br />
behandlas närmare i avsnitt 5.</p>
<p>5 Energibeskattningen</p>
<p>Propositionens förslag innebär dels att skatten på bensin skall höjas med 50<br />
öre/l den 1 december 1984 till 227 öre/l, dels att skatten på el höjs med 2<br />
öre/kWh för samtliga användare. Detta innebär att skatten för enskilda</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>hushåll med vissa undantag blir 7,2 öre och 5 öre/kWh för stora förbrukare i<br />
industriell verksamhet. De angivna motiven för energiskattehöjningarna är<br />
enbart det statsfinansiella behovet.</p>
<p>Det är enligt centerpartiets uppfattning nödvändigt att förändringar i<br />
energibeskattningen motiveras utifrån energipolitiska utgångspunkter, inte<br />
från rent fiskala överväganden. Skatter och avgifter på energi bör användas<br />
som instrument för att styra energianvändningen mot en ökad energihushållning<br />
och effektivare energianvändning. En förändring av energibeskattningen<br />
i denna riktning måste emellertid ske successivt och anpassas efter de<br />
rådande förutsättningar som faktiskt föreligger. Detta innebär att följande<br />
riktlinjer för beskattningen av olika energikällor bör gälla:</p>
<p>1. Importerade och miljökrävande energiråvaror som kol och olja bör ha<br />
en energilikformig (per energienhet likvärdig) beskattning.</p>
<p>2. Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss miljörabatt<br />
och skatten sättas lägre än vad en energilikformig beskattning med olja skulle<br />
motivera.</p>
<p>3. Inhemska fasta bränslen och alternativa drivmedel producerade på<br />
inhemska råvaror bör ej beskattas.</p>
<p>4. Undantag från en energilikformig beskattning med olja bör kunna göras<br />
för drivmedel (exempelvis bensin) och en lägre beskattning ske när<br />
ekonomiskt rimliga substitut saknas.</p>
<p>5.1 Bensinskatten</p>
<p>Det finns f. n. inga ekonomiskt rimliga substitut för att ersätta bensin som<br />
drivmedel. Höjt bensinpris drabbar framför allt de människor som bor i<br />
glesbygd med ofta långa avstånd till arbete och nödvändig samhällelig service<br />
och utan rimliga kollektiva resmöjligheter. Det bör understrykas att det finns<br />
glesbygdsområden i hela landet och inte enbart i Norrlands inlandskommuner,<br />
vilka enligt propositionens förslag skall kompenseras i viss utsträckning<br />
för bensinskattehöjningen. Kompensationen föreslås utgå med 80 kr. i<br />
ytterligare sänkt fordonsskatt/år - dvs. ungefär vad 15 1 bensin kommer att<br />
kosta. Vi vill i detta sammanhang erinra om att på förslag av den<br />
socialdemokratiska regeringen det statliga bidraget till vissa oljetransporter i<br />
glesbygd tagits bort, vilket för budgetåret 1982/83 utgick med 20 milj. kr.<br />
Stödet syftade till att utjämna prisskillnader. Borttagandet innebar således<br />
en försämring för glesbygdskommunerna.</p>
<p>Propositionens förslag om 50 öre ökad skatt per liter bensin bör således<br />
avslås. Samtidigt bör åtgärder vidtas för att skapa förutsättningar för att<br />
introducera alternativa drivmedel såsom t. ex. etanol. Vi anser därför att<br />
skattefrihet på alternativa drivmedel producerade på inhemska råvaror bör<br />
införas snarast i syfte att skapa reella ekonomiska möjligheter för utnyttjande<br />
av alternativa drivmedel. En inblandning av motoralkoholer skulle</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>underlätta borttagandet av blyet i bensinen, och därmed möjliggörs katalytisk<br />
rening av bilavgaserna, vilket kraftigt minskar utsläppen av kväveoxider<br />
med en minskad försurning som följd.</p>
<p>5.2 Els katten</p>
<p>Den energipolitik som drivits fram av kärnkraftens anhängare har<br />
inneburit att vi f. n. har ett mycket stort elöverskott. Från producenternas<br />
sida har bedrivits en aktiv marknadsföring som bl. a. medfört en omfattande<br />
övergång till elvärme. Omfattande investeringar i stora elproduktionsanläggningar<br />
har genomförts, vilka måste förräntas med intäkter från en ökande<br />
elförsäljning.</p>
<p>Det är emellertid enligt vår mening orimligt, ur de enskilda konsumenternas<br />
synpunkt, att statsmakterna först initierar en omfattande elproduktion<br />
som måste prånglas ut på värmemarknaden och därefter höjer skatten av<br />
fiskala skäl.</p>
<p>En förändring i beskattningen av el bör ske i samband med att man lägger<br />
fast hur avvecklingen av kärnkraften skall genomföras samt vilka styrmedel<br />
som krävs för detta. Elskatten är ett av de viktiga instrumenten för en<br />
successiv och ansvarsfull avveckling av kärnkraften. Målsättningen vid en<br />
ökad elbeskattning i detta sammanhang bör vara att de enskilda konsumenterna<br />
totalt inte skall drabbas av en ökad ekonomisk belastning.</p>
<p>Från centerpartiets sida anser vi med dessa utgångspunkter att propositionens<br />
förslag om en höjning av skatten på el med 2 öre/kWh bör avslås.<br />
Samtidigt anser vi att inhemska bränslen producerade på inhemska varor t.<br />
ex. etanol - ej bör beskattas.</p>
<p>6 Arbetslinjen måste bli offensiv</p>
<p>Den höga arbetslösheten, mitt i en högkonjunktur, är socialdemokratins<br />
största och allvarligaste misslyckande. Den är mer ett resultat av oförmåga än<br />
bristande ambition. Resultatet för de enskilda människorna och för landet<br />
som helhet är lika allvarligt oberoende av arbetslöshetens orsaker.</p>
<p>Det är korrekt som regeringen beskriver att stora resurser satsas på<br />
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Fler människor än någonsin är föremål<br />
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller är arbetslösa.</p>
<p>Enligt vår mening har AMS omstrukturering och modernisering under<br />
senare år på ett förtjänstfullt sätt ökat verkets kapacitet och möjlighet att<br />
positivt klara kontakterna mellan arbetssökande och arbetsmarknad. Samtidigt<br />
måste vi konstatera att många av de arbetsmarknadspolitiska medlen<br />
inte utgör de bästa instrumenten för att öka den totala arbetsmarknaden så<br />
som skulle behövas.</p>
<p>Resultatet har blivit att trots att antalet människor som är föremål för<br />
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är på rekordnivå så är arbetslöshetsersätt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ningen en av de snabbast stigande kostnaderna i arbetsmarknadsverket. Från<br />
budgetåret 1982/83 till budgetåret 1983/84 steg kostnaderna för arbetslöshetsersättning<br />
från 25,8 % till 29,1 % av verkets kostnader. Tendensen för<br />
AMS är alltså att en allt större andel av verkets resurser utgår som kontant<br />
arbetslöshetsersättning.</p>
<p>Centerpartiets uppfattning är att kampen mot arbetslösheten mer aktivt<br />
måste föras på två fronter samtidigt. Det gäller att driva en närings-, regionaloch<br />
glesbygdspolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av<br />
långsiktigt samhällsstöd. Det skall vara arbetstillfällen i alla delar av landet.<br />
Det gäller också att med arbetsmarknadspolitiska åtgärder hjälpa människor<br />
att ta jobb som skapas. Särskilt måste dessa åtgärder inriktas till förmån för<br />
nytillträdande på arbetsmarknaden och för långtidsarbetslösa.</p>
<p>De åtgärder regeringen nu föreslår är framtvingade av att man tidigare<br />
misslyckats att driva en tillräckligt offensiv linje för fler jobb. Därför blir det<br />
nu nödvändigt att följa upp tidigare misslyckanden med ytterligare medel till<br />
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och enskilda beredskapsåtgärder och<br />
ytterligare insatser inom byggnadssektorn. Med de förslag vi nu lägger och<br />
med beaktande av den framtida inriktning vi vill ge arbetsmarknads- och<br />
näringspolitiken anser vi det lämpligt att anvisa 1 250 milj. kr. till de<br />
arbetsmarknadspolitiska ändamålen. Någon särskild reserv om 500 milj. kr.<br />
bör ej ställas till förfogande.</p>
<p>För beredskapsarbeten föreslår regeringen att 500 milj. kr. ytterligare skall<br />
utgå. Dessutom föreslås ytterligare 250 milj. kr. till beredskapsarbeten av<br />
investeringskaraktär i de sex nordligaste länen. Vi vill för vår del understryka<br />
det angelägna i att beredskapsarbetena får en sådan inriktning att de<br />
medverkar till att långsiktigt stärka en regions ekonomi och utveckling.<br />
Infrastrukturella investeringar är här av avgörande betydelse. Det skall vara<br />
investeringar som skapar nya förutsättningar och inte i första hand drar nya<br />
driftkostnader. En projektlista av denna innebörd bör tas fram. Vi vill här<br />
som exempel peka på en upprustning av järnvägen, särskilt norra stambanan,<br />
samt underhåll och byggande av broar som viktiga arbetsområden vilka bör<br />
komma i fråga i detta sammanhang.</p>
<p>Frågan om uppförande av ett Folkets hus i Kiruna är av sådan karaktär att<br />
andra än riksdagen är bättre lämpade att fatta beslut. Det naturliga är att<br />
frågan på sedvanligt sätt och enligt tidigare praxis prövas i samlingslokaldelegationen<br />
och i enlighet med de regler som finns fastställda för delegationen. I<br />
annat fall finns risk att detta projekt tränger undan andra lokaler som är mer<br />
angelägna. Vi noterar att propositionens förslag inte innebär att delegationen<br />
tillförs några ytterligare resurser i detta sammanhang.</p>
<p>Enligt vår mening måste riksdagen i samband med sitt ställningstagande till<br />
1985 års budgetproposition ge politiken för fler jobb en ny och offensiv<br />
inriktning. Centerpartiet avser att i detta sammanhang återkomma med<br />
förslag som exempelvis</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>o avveckla löntagarfonderna,</p>
<p style="margin-left:11px;">o sänk arbetsgivaravgiften med 5 procentenheter upp till 15 anställda i varje<br />
företag,</p>
<p style="margin-left:11px;">o gör det möjligt att skattefritt spara till det egna kapitalet vid nystartande av<br />
företag,</p>
<p>o slopa beskattningen av i företaget arbetande kapital,<br />
o anpassa arbetsrättslagstiftningen bättre efter småföretagens situation,<br />
o minska de byråkratiska kraven på företagen och nyföretagandet,<br />
o använd de inhemska produktionsresurserna,<br />
o slå vakt om jobben i jord- och skogsbruk,</p>
<p>o återinför möjligheten för företag att göra avdrag för forskningsinsatser,<br />
o ge regionalpolitiken en starkare inriktning mot de svaga områdena i främst<br />
Norrlands inland,<br />
o utveckla glesbygdspolitiken i alla delar av landet,<br />
o skapa möjligheter för nya företagsformer som bättre motsvarar nyföretagande<br />
i samverkan och utveckla de kooperativa möjligheterna.</p>
<p>Regeringen föreslår att kommunerna genom ett rekryteringsstöd skall<br />
lockas anställa de långtidsarbetslösa till varaktiga jobb. Vi kan förvår del inte<br />
finna att detta förslag på något väsentligt sätt kommer att kunna lösa<br />
problemet. Dels har kommunerna kvar sin skyldighet att anställa efter<br />
meriter, dels kan det allvarligt ifrågasättas om en stimulerad tillväxt av den<br />
kommunala verksamhetsvolymen står i överensstämmelse med övergripande<br />
samhällsekonomiska mål.</p>
<p>I stället vill centerpartiet ge arbetslinjen ett offensivt och framtidspräglat<br />
innehåll riktat för den privata sektorn. Rekryteringsstödet bör på det<br />
området i ökad utsträckning kunna användas för att ge de långtidsarbetslösa<br />
jobb. Enligt vår mening är det ett bättre stöd för den som varit arbetslös i mer<br />
än 6 månader att där utgår ett till 75 % förhöjt rekryteringsstöd. Vi anser att<br />
det också bör vara möjligt att efter prövning förlänga den tid varunder<br />
rekryteringsstödet utgår med ytterligare sex månader med 50%.</p>
<p>Ungdomslagen representerar en ny väg inom arbetsmarknadspolitiken.<br />
Tyvärr blev det första steget på denna väg tveksamt och försiktigt. Nu börjar<br />
emellertid erfarenhet vinnas av denna arbetsmarknadspolitiska form. Vi<br />
utgår ifrån att den utvärdering som nu pågår kommer att ge värdefull<br />
vägledning inför kommande beslut. Förslag bör redovisas senast i samband<br />
med budgetpropositionen. Förslagen bör ha sådan utformning att de ger<br />
ungdomslagen en mer framtidsinriktad och arbetsmarknadsanknuten inriktning.<br />
Centerpartiet har i detta sammanhang förordat heltidsarbete, ökad<br />
inriktning på den privata arbetsmarknaden samt en lönesättning i relation till<br />
prestation.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:131</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>7 Hemställan</p>
<p style="margin-left:10px;">Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:43px;">att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:40 godkänner de<br />
riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt som<br />
förordats i motionen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 9 november 1984</p>
<p>THORBJÖRN FÄLLDIN (c)</p>
<p>KARIN SÖDER (c)</p>
<p>KARL BOO (c)</p>
<p>KJELL A. MATTSSON (c)</p>
<p>ANDERS DAHLGREN (c)</p>
<p>EINAR LARSSON (c)</p>
<p>GUNNAR BJÖRK (c)<br />
i Gävle</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>OLOF JOHANSSON (c)<br />
GUNNEL JONÄNG (c)<br />
GUNILLA ANDRÉ (c)</p>
<p>BRITTA HAMMARBACKEN (c)<br />
TAGE SUNDKVIST (c)</p>
<p>ARNE FRANSSON (c)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
</div>
0THORBJÖRN FÄLLDINc1undertecknare0KARIN SÖDERc2undertecknare0KARL BOOc3undertecknare0KJELL A. MATTSSONc4undertecknare0ANDERS DAHLGRENc5undertecknare0EINAR LARSSONc6undertecknare0GUNNAR BJÖRKc7undertecknare0OLOF JOHANSSONc8undertecknare0GUNNEL JONÄNGc9undertecknare0GUNILLA ANDRÉc10undertecknare0BRITTA HAMMARBACKENc11undertecknare0TAGE SUNDKVISTc12undertecknare0ARNE FRANSSONc13undertecknareG802131Thorbjörn Fälldin m. fl.mot_198485__131.pdf324543pdfRiktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1984/85:40)https://data.riksdagen.se/fil/34A2775E-D3B9-470B-93CD-EBF111EEF95A