2449285G7031171983/84117propproppropProposition 1983/84:117PropositionProposition11701984-03-01 00:00:002024-12-27 15:02:322008-06-13 08:34:56med förslag till järnvägstrafiklag, m.m.importeradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/G703117/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G703117https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G703117
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:12.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>1983/84:117</span></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>med
förslag till järnvägstranklag, m.m.;</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>beslutad den 1 mars 1984.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:292.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På regeringens vägnar OLOF PALME</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:218.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>STEN WICKBOM</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:26.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Propositionens huvudsakliga innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:88.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I propositionen läggs fram förslag till en ny
järnvägstrafiklag. Lagen innehåller en samlad reglering av järnvägens och andra
spårföretags förhållande till transportkunderna och till dem som skadas till
följd av spårdriften. Den nya lagen föreslås gälla inte bara trafik med
järnväg utan också i vissa delar trafik med tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:88.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I lagförslaget regleras befordran av passagerare, gods och
inskrivet resgods. Lagförslagel innehåller också bestämmelser om järnvägens
utom-obligatoriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet för skador på personer
som inte är passagerare och på egendom som inte befordras som gods eller
inskrivet resgods. Slutligen ges också vissa bestämmelserom ordning och
säkerhet vid järnvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:88.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nu gällande regler har till stor del tagits upp i
förslaget ulan sakliga ändringar. Reglerna om järnvägens ansvarighet för skador
som tillfogas tredje man har dock arbetats om helt. Enligt gällande rätt är
järnvägen normalt ansvarig för sådana skador endast om den har förfarit
vårdslöst. Huvudregeln i lagförslaget är att järnvägen skall ersätta sådana
skador även om den inte har gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
Järnvägen svarar emellertid bara vid vårdslöshet för skador som vid en
kollision mellan ett spårfordon och ett motorfordon tillfogas ett motorfordon
eller personer eller egendom som befordras med ett motorfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:88.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vidare föreslås att i järnvägstrafiklagen tas in
straffbestämmelser som svarar mot bestämmelserna om rattfylleri och
rattonykterhet i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Dessa
straffbestämmelser föreslås omfatta inte bara — som enligt gällande rätt -
förare av järnvägsfor-</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>■
don och tunnelbanetåg utan också andra järnvägs- och tunnelbanetjänstemän som
utför uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
föreslagna lagen ersätter flera nu gällande författningar rörande
järnvägstrafik. Av dessa kan nämnas lagen (1886: 7 s. 1) angående ansvarighet
för skada i följd av järnvägs drift, lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande och järnvägstrafikstadgan (1966:202).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
anslutning till förslaget till en ny järnvägstrafiklag föreslås ändringar i
bl.a. trafikskadelagen (1975: 1410).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 26), lagrådets yttrande (s. 286) och föredragande
statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 307).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla
tre texterna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:75.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>3</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:202.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Förslag till Järnvägstrafiklag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
kap. Allmänna bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på<br>
svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 1-4 §§ och<br>
5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg. Bestämmelserna i 6<br>
kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg i den utsträckning som<br>
anges där.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer alt vissa bestämmelser i lagen kan tillämpas
även på befordran med annat transportmedel än som anges i första stycket. I
fall som avses i 2 kap. 3 § kan därvid bestämmelser i lagen lillämpas på
befordran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i
vissa fall inte tillämpas på befordran av gods eller inskrivet resgods i trafik
med utlandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
tillämpas inte på postbefordran med järnväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Bestämmelserna i denna lag får inte genom avtal åsidosättas till<br>
nackdel för resande eller för avsändare eller mottagare av gods. Avtal som<br>
avviker från bestämmelserna i 3 kap. får dock träffas, när godsets ovanliga<br>
art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avtal
om att framtida tvister med anledning av förhållanden som regleras i denna lag
skall avgöras av skiljemän får göras gällande endast i fråga om tvister som rör
godsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om järnvägen inte fullgör i
lag eller annan författning föreskriven befordringsskyldighel och om det
därigenom uppkommer skada för någon till vars förmån befordringsskyldigheten
gäller, är järnvägen skyldig att ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Järnvägens ansvar enligt
denna lag omfattar också vad den som är anställd hos järnvägen gör eller
underlåter att göra i tjänsten samt vad den som järnvägen annars anlitar för
verksamheten gör eller underlåter att göra vid utförandet av sitt uppdrag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som har en fordran på
ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på grund av
befordringsavtal som avses i lagen förlorar rätten att kräva ut sin fordran,
om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller
tredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Preskriptionstiden är<br>
vid dödsfall</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från dödsfallet, dock inte längre än</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>fem år från den händelse
som ledde till</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>dödsfallet,<br>
vid personskada som inte har tre år från den händelse som orsakade<br>
lett till döden</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>skadan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sakskada när fordringen ett år från dagen då godset eller resgodset rör avtal
om befordran av lämnades ul eller, om det inte har lämnats gods eller inskrivet
resgods ut, från den dag då det senast skulle ha</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>lämnats
ut.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>4</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid sakskada i andra fall</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>tre år från den händelse som orsakade</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skadan,<br>
för annan fordran</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ett år från det alt fordringen
uppkom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av
gods eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller
sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen
ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller
göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om
kvittning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf
gäller inle, om en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes
brottsliga förfarande och fordringen inte rör sådan internationell befordran
som avses i 2 kap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Talan mot järnvägen om ersättning för skada som avses
i denna lag<br>
får väckas vid</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den domstol som
enligt annan lag är behörig att pröva sådan talan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>domstolen i
avrese-, avsändnings- eller bestämmelseorten, om orten ligger i Sverige och
talan gäller ersättning enligt någon bestämmelse i 2-4 kap.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>domstolen i ort
på tågfärjelinje, om orten ligger i Sverige och talan gäller skada som har
inträffat i samband med trafik med svensk tågfärja på linjen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Sådana
bestämmelser i denna lag som anger särskild beräkningsgrund för skadestånd
eller som begränsar skadestånd till beloppet tillämpas inte på anspråk mot
järnvägen, när järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för enligt 4 § har
orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnvägen får
åberopa denna lags bestämmelser om förutsättningar för eller begränsning av
ansvarigheten för skada, även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas
på lagen görs gällande på annan grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om anspråk på
ersättning för skada som järnvägen är ansvarig för enligt denna lag riktas mot
någon som är anställd hos järnvägen eller i annan egenskap anlitas för
järnvägsdriften, gäller i fråga om denne vad som sägs i 7 och S §§ om
järnvägen. Om anspråket grundas på brottsligt förfarande av den mot vilken
anspråket riktas och detta inte rör sådan internationell befordran som avses i
2 kap., får han dock inte mot anspråket göra gällande att talan mot järnvägen
gått föriorad på grund av preskription enligt 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 § Om järnvägen har en förfallen fordran för sin
befattning med egen<br>
dom som den innehar med anledning av ett befordringsavtal som avses i<br>
denna lag, är järnvägen inte skyldig att lämna ut egendomen till den som är<br>
betalningsskyldig för fordringen förrän fordringen har blivit betald eller<br>
säkerhet har ställts för betalningen. När endast en del av en sändning<br>
begärs utlämnad, får järnvägen dock inte hålla kvar delen, om värdet av<br>
återstoden täcker fordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Rätt att hålla kvar egendom till säkerhet för en sådan
fordran som avses i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>första
stycket föreligger också, när tredje man har hand om egendomen för förvaring på
uppdrag av järnvägen eller när egendomen finns hos en annan järnväg som har
deltagit i utförandet av befordringsavtalet. Tredje man som har hand om egendom
för förvaring på uppdrag av järnvägen har också rätt att hålla kvar egendomen
till säkerhet för en egen fordran på betalning för förvaringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11
§ Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
kap. Befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Om en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppe<br>
håller sig i eller stiger på eller av ett järnvägsfordon, skall järnvägen
ersätta<br>
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har orsakats av
omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnal undgå eller förebygga följderna av även om den hade
vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som<br>
handresgods helt eller delvis går föriorad eller skadas i samband med att<br>
den resande tillfogas sådan skada som järnvägen är ansvarig för enligt I §,<br>
skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
egendomen går förlorad eller skadas under befordringen i annat fall än som
avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om fel eller försummelse
ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och<br>
befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om<br>
en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller sådan<br>
sakskada som avses i 2 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler<br>
som gäller för det använda befordringssättel. Bestämmelserna i 1 kap. 5<br>
och 6 §§ skall dock tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
I fråga om skadestånd enligt 1 eller 2 § gäller 5 kap. samt 6 kap. 1 och<br>
3 §§ skadeståndslagen (1972: 207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sakskada som avses i 2 § är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till
ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för det år då den händelse som orsakade skadan
inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Särskilda
bestämmelser om internationell befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Bestämmelserna i 6-13 §§
gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling
som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internationell
befordran).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vid internationell befordran
skall, i stället för 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207), gälla att
skadestånd jämkas i den mån vållande på den skadelidandes sida har medverkat
till skadan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Ersättning för framtida
inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställs i form av ett
engångsbelopp, om den skadelidande inte begär annat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om järnvägen vid
internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 §
första stycket, skall vid tillämpningen av 4 § andra stycket i stället för
hälften av basbeloppet gälla ett belopp om 2000 francs. Med franc förstås en
guldfranc med en vikt av tio trettioendels gram och niohundra lusendelars
finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda
särskilda dragningsrätterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Omräkning
från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag
då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans
värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
På en fordran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 § första stycket<br>
utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då det förfarande<br>
som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts,<br>
från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader<br>
vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock<br>
ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den utred<br>
ning som behövs för alt ersättningens belopp skall kunna bestämmas. '</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Den som vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran<br>
skall inom tre månader från det att han fick kännedom om skadan lämna<br>
meddelande om skadefallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Meddelandet
skall lämnas till någon av följande järnvägar, förutsatt att järnvägen har sitt
säte i Sverige eller i en annan stat som är ansluten till den konvention som
nämns i 5 §:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. järnväg
som trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i avreseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i den resandes hemort
eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
skadan orsakats genom vållande på järnvägens sida eller har någon järnväg som
trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade på annat sätt fått
kännedom om detta, behöver meddelande inte lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som inte har iakttagit
sin skyldighet enligt 10 § att lämna meddelande om skadefallet har förlorat
rätten till ersättning, om inte underlåtenheten beror på förhållande som han
inte kan lastas för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som ulan att väcka talan
vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall framställa
kravet skriftligen hos någon av de järnvägar som anges i 10 §. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter om handläggningen av sådana ersättningskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
någon framställer anspråk på ersättning enligt första stycket, skall i preskriptionstiden
för detta anspråk inte räknas in tiden från det att anspråket framställdes
intill den dag då järnvägen skriftligen meddelar att den inte medger anspråket
och återsänder de handlingar som har sänts in med framställningen. Om järnvägen
medger anspråket till en del, fortsätter preskriptionstiden att löpa endast för
den återstående delen av anspråket. Påstår någon att krav eller svar på detta
har tagits emot av motparten eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att handlingarna har återsänts, ankommer det på honom att
bevisa detta. Förnyade krav avseende samma skada medför inte något ytterligare
uppehåll i beräkningen av preskriptionstiden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § I sådana fall som avses i 3 § skall vid
internationell befordran, förulom 1 kap. 5 och 6 §§, även 2 kap. 10-12 §§
tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. Godsbefordran</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med
järnväg i allmän<br>
inrikes trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan beford<br>
ran, tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer<br>
denna med vägfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>På
godsbefordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte
följer av det internationella fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:104.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingående och fullgörande av befordringsavtal Avtalets
tillkomst</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2 § För
avtal om godsbefordran gäller allmänna regler om hur avtal ingås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transporthandlingar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Avsändaren är skyldig att på järnvägens begäran
upprätta en trans<br>
porthandling och järnvägen är skyldig att på avsändarens begäran ta emot<br>
en sådan handling, om de inte kommer överens om att någon transport<br>
handling inte skall användas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avsändaren och järnvägen bestämmer gemensamt hur
transporthandlingen skall vara utformad. Om någon av dem begär det, skall
transporthandlingen dock ha den ulformning som anges i 4-6 §§. En sådan
transporthandling benämns fraktsedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § En fraktsedel består av två blad, avsändarbladet och
mottagarbladet.<br>
Ytterligare blad skall upprättas, om järnvägen begär det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När järnvägen tar emot godset till befordran, skall den på
avsändarbladet och mottagarbladet genom stämpling eller på annat lämpligt sätt
erkänna mottagandet och ange dagen för detta. Avsändarbladet skall snarast
därefter återlämnas lill avsändaren. Mottagarbladet behålls av järnvägen för
att överlämnas till mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § I samtliga fraktsedelsblad skall anges</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>avsändarens
namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>bestämmelsestationen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>mottagarens
namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>godsbeskrivning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>i fråga om
farligt gods, dess tekniska benämning och de försiktighetsåtgärder som behöver
vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Om avsändaren i fraktsedeln för in andra uppgifter än
som avses i 5 §<br>
är dessa utan verkan mot järnvägen, om inte denna uttryckligen har med<br>
gett att uppgifterna förs in.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsändaren
är skyldig att i fraktsedeln lämna de ytterligare uppgifter som järnvägen
begär. Sådan begäran får avse endast uppgifter av det slag som järnvägen
offentligt har tillkännagett att den kan komma att kräva.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7 §
Avsändaren är skyldig att ersätta järnvägen för kostnader och skador<br>
som uppkommer för den till följd av att de uppgifter som avsändaren<br>
lämnar i fraktsedeln är oriktiga, otydliga eller ofullständiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
när järnvägen tar emot godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Innehåller fraktsedeln uppgift om antalet kollin eller uppgift som<br>
avser identifieringen av kollin, skall järnvägen när den tar emot godset till<br>
befordran kontrollera om uppgiften är riktig. Detta gäller dock inte, om<br>
avsändaren har lastat godset eller om förhållandena annars är sådana att<br>
järnvägen har godtagbara skäl att underlåta kontrollen. Företas inte kon<br>
troll, skall detta anmärkas i fraktsedeln, om det inte framgår av denna att<br>
godset har lastats av avsändaren. Anmärkning skall också göras i fraktse<br>
deln, om järnvägen finner att en uppgift är oriktig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen tar emot godset, skall järnvägen göra en yttre besiktning. Om godset
eller förpackningen därvid bedöms inte vara i gott skick, skall järnvägen
anmärka detta och ange i vilket hänseende som brister föreligger. Anmärkningen
skall göras i fraktsedeln eller, om fraktsedel inte har upprättats, på annat
tydligt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedelns
bevisverkan m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
Avtalsvillkor som anges i fraktsedeln skall antas återge befordrings<br>
avtalets innehåll, om inte annat visas. Har i fråga om uppgifterna om<br>
antalet kollin eller idenfifieringen av dessa någon anmärkning enligt 8 §<br>
första stycket inte gjorts i fraktsedeln skall uppgifterna anses vara riktiga,<br>
om annat inte visas eller om det inte av fraktsedeln framgår eller annars är<br>
uppenbart att avsändaren har lastat godset. Uppgifter som har bekräftats<br>
av järnvägen är alltid gällande mot den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnvägen inte framställt någon anmärkning enligt 8 § andra stycket och visas
inte något annat, skall godset och förpackningen anses ha varit i gott skick,
såvitt kunnat bedömas vid en yttre besiktning, när järnvägen tog emot det till befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristfällig
förpackning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Avsändaren skall svara för skador och kostnader som uppkommer<br>
för järnvägen på grund av att godset inte har varit förpackat eller varit<br>
bristfälligt förpackat eller på grund av att avsändaren har förfarit felaktigt
i<br>
samband med lastning som har ombesörjts av honom. Detta gäller dock<br>
inte, när järnvägen har insett eller borde ha insett faran men har underlåtit<br>
att vidta lämpliga åtgärder för att avvärja den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fariigl
gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>11 §
När avsändaren överlämnar fariigl gods till järnvägen, skall han<br>
noga underrätta den om vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder<br>
som behöver vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
avsändaren har överlämnat fariigl gods till järnvägen och järnvägen därvid inte
kände till farans art och vilka försiktighetsåtgärder som skulle vidtas, är
avsändaren skyldig att ersätta järnvägen för skador och kostnader på grund av
detta. I fråga om järnvägens rätt att vidta åtgärder för att avvärja faran
gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Påstår järnvägen att den inte har känt till något
förhållande som angår godsets fariighet, skall påståendet godtas, om det inte
har lämnats någon upplysning om förhållandet i fraktsedel och avsändaren eller
mottagaren inte visar att järnvägen ändå kände till förhållandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Rätt att förfoga över godset under befordringen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Under befordringen får avsändaren förfoga över
godset genom att<br>
hos järnvägen begära att befordringen avbryts eller att godset lämnas ut på<br>
en station under vägen eller till en annan mottagare än som tidigare har<br>
angetts eller genom annan liknande anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är inle skyldig att följa en anvisning, om del
skulle medföra att en sändning delas, störningar uppstår i järnvägsdriften
eller en annan sändnings avsändare eller mottagare orsakas skada. Kan den
station där den begärda åtgärden skulle utföras inte underrättas medan det
fortfarande är möjligt att utföra den, får järnvägen lämna anvisningen utan
åtgärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan en anvisning inte följas av skäl som anges i andra
stycket, skall järnvägen genast underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör, när
mottagaren gör gällande sin rätt enligl 15 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ När järnvägen
följer en anvisning som avsändaren har lämnat enligt 12 §, har järnvägen rätt
atl av avsändaren få skälig ersättning för detta. Om skada har uppkommit, har
järnvägen rätt till ersättning även för skadan. Ersättning utgår dock inte, om
fel eller försummelse ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>14<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om järnvägen
inte följer en anvisning som den enligt 12 § är skyldig att följa eller om den
inte lämnar en sådan underrättelse som avses i 12 § tredje stycket, är
järnvägen skyldig att ersätta den skada som uppkommer genom detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är också ansvarig för skador som tillfogas
mottagaren på grund av att järnvägen följer en anvisning av avsändaren, fastän
dennes rätt att förfoga över godset har upphört enligt 12 § fjärde stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Godsets utlämnande m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>15 § Om avsändaren inte har förordnat annat med stöd
av 12 §, får<br>
mottagaren göra gällande de rättigheter som tillkommer honom enligt<br>
befordringsavtalet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när godset har
kommit till bestämmelsestationen eller till en annan plats där godset enligt
befordringsavtalet får lämnas ut,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när det har
fastslagits att godset har gått föriorat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när den tid som
nämns i 22 § andra stycket har gått ut utan att godset har lämnats ut till
mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En mottagare som med stöd av första stycket 1 begär att få
ut godset eller mottagarbladet av fraktsedeln blir därmed skyldig att till
järnvägen genast eriägga de belopp som. han skall betala enligt
befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 § Om gods som har belagts med efterkrav lämnas ut
till mottagaren,<br>
fastän efterkravsbeloppet inte har betalats, är järnvägen skyldig atl intill<br>
detta belopp ersätta avsändaren för den skada som han lider därigenom.<br>
Mottagaren är skyldig att ersätta järnvägen vad den har betalat till avsän<br>
daren.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordringshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17 § Om det visar sig omöjligt att befordra godset
till den plats där det<br>
skall lämnas ut, skall järnvägen begära anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan godset befordras till den plats där det skall lämnas
ut endast om avvikelse görs från befordringsavtalet, skall järnvägen också
begära anvisning från avsändaren, om inte avvikelsen saknar nämnvärd
betydelse. Om järnvägen inte får någon anvisning inom skälig tid, är järnvägen
skyldig att vidta de åtgärder som järnvägen, mot bakgrund av sin kännedom om
omständigheterna, anser bäst tillgodose avsändarens intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om avsändarens rätt alt förfoga över godset har upphört,
skall vad som sägs om avsändaren i första och andra styckena i stället gälla
mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18 § Om det, sedan godset har kommit till den plats
där det skall lämnas<br>
ut, visar sig att det föreligger hinder för godsets utlämning, skall järnvägen<br>
begära anvisning från avsändaren eller, om dennes rätt att förfoga över<br>
godset har upphört, från mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om mottagaren begär att få ut godset fastän han tidigare
har vägrat att ta emot det, eller om annars hinder för att lämna ut godset
upphör, skall godset lämnas ut till mottagaren, om inte avsändaren har
förordnat annat genom en anvisning som har nått järnvägen innan
utlämningshindret upphörde. Lämnas godset ut, skall järnvägen genast
underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kostnader vid befordrings- eller utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 § Om järnvägen har begärt eller följt en
anvisning enligt 17 eller 18 §<br>
eller vidtagit åtgärder med stöd av 17 § andra stycket, har den rätt till<br>
skälig ersättning för detta. Ersättning utgår dock inte, om fel eller försum<br>
melse ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uppläggning av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>20 § Om järnvägen har begärt anvisning enligt 17 §
första stycket eller<br>
18 § första stycket men inte inom skälig tid fått någon anvisning som den<br>
rimligen är skyldig att följa, skall befordringen anses avslutad. Järnvägen<br>
är dock skyldig att med de inskränkningar som följer av 21 § förvara godset<br>
åt den som till följd av befordringsavtalet är berättigad lill godset. Järnvä<br>
gen kan därvid uppdra förvaringen åt tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäljning av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>21 § Vid befordrings- eller utlämningshinder får
järnvägen utan att in<br>
vänta anvisning sälja godset, om detta är utsatt för snar förstörelse eller<br>
dess tillstånd annars ger anledning till det eller om kostnaden för godsets<br>
förvaring inte står i rimligt förhållande till dess värde. Järnvägen får även<br>
sälja godset, om den efter en skälig tids förvaring ännu inte har fått någon<br>
anvisning om annan åtgärd som den rimligen får anses skyldig att vidta.<br>
Om försäljningsvärdet uppenbariigen inte täcker försäljningskostnaderna,<br>
får godset bortskaffas i stället för atl säljas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäljning skall ske på offenllig auktion eller, om deUa
inte är lämpligt, på något annal sätt som är betryggande för den som har rätt
till godset. Om det är möjligt, skall avsändaren och mottagaren i god tid
underrättas om tid och plats för försäljningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om godset säljs, skall köpeskillingen sändas till den som
till följd av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>befordringsavtalet hade rätt till godset, sedan järnvägen
från köpeskillingen har dragit av vad den har att fordra på grund av
befordringen, förvaringen och försäljningen av godset. Om järnvägens fordran
överstiger köpeskillingen, är den som hade rätt till godset skyldig att täcka
bristen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:156.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet Förutsättningarna för ansvarighet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>22 § Järnvägen är ansvarig om gods går föriorat,
minskas eller skadas<br>
medan järnvägen innehar det på grund av befordran. Järnvägen är också<br>
ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med att lämna ut<br>
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Dröjsmål
med alt lämna ut godset föreligger, när järnvägen inte är beredd att lämna ut
godset inom avtalad lid eller, om någon lid inle har avtalats, inom den frist
som järnvägen skäligen bör medges med hänsyn till omständigheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har
järnvägen gods under förvaring enligt 20 §, svarar järnvägen för godset enligt
allmänna regler om förvaring. I fråga om preskription av ersättningsanspråk
gäller dock 1 kap. 5 §. Om järnvägen har uppdragit förvaringen åt tredje man,
svarar järnvägen endast för att denne har valts och getts instruktioner med
tillbörlig omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>23 § Järnvägen är fri från ansvarighet enligt 22 §
första stycket, om<br>
järnvägen visar att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har<br>
orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>fel eller
försummelse av den som till följd av befordringsavtalet var berättigad till
godset,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sådan anvisning
av den berättigade som inte har föranletts av fel eller försummelse från
järnvägens sida,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>godsets
bristfälliga beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>någon
omständighet som inte kan hänföras till befordringen och som järnvägen inte
hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla
åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>24 § Järnvägen är vidare fri från ansvarighet
enligt 22 § första stycket,<br>
om förlusten, minskningen eller skadan är en följd av den särskilda risk<br>
som är förbunden med</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
befordrats i öppen vagn, när avsändaren har godkänt detta transportsätt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset inte
är förpackat eller är bristfälligt förpackat och det är fråga om sådant gods,
som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn eller skada när
förpackningen är bristfällig eller saknas,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
lastats eller lossats på ett felaktigt sätt och lastningen eller lossningen
inte har utförts genom järnvägens försorg,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset är
av sådan beskaffenhet att det är särskilt utsatt för fara att gå förlorat,
minskas eller skadas, till exempel genom bräckning, rost, inre självförstöring,
uttorkning eller svinn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att gods, som
järnvägen enligt sina villkor inte tar emot till befordran eller tar emot
endast på särskilda villkor, har lämnats in under oriktig, otydlig eller
ofullständig benämning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att avsändaren
har underlåtit att vidta föreskrivna försiktighetsåtgärder, när han har lämnat
in gods som järnvägen tar emot till befordran endast på särskilda villkor,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att
befordringen avser levande djur, eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>12</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>S.
att sändningen är sådan att den enligt befordringsavtalet eller föreskrift i
författning skall åtföljas av vårdare eller tillsynsman, dock endast om
förlusten, minskningen eller skadan är en följd av den fara som var anledningen
till att vårdare eller tillsynsman skulle vara med vid befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Visar
järnvägen att förlusten, minskningen eller skadan med hänsyn till
omständigheterna kan vara en följd av en sådan särskild risk som avses i första
stycket, skall den antas vara en följd av denna risk, om del inte visas att så
inte är fallet. När det i ett sådant fall som avses i första stycket 1 är fråga
om onormalt stor minskning eller om förlust av hela kollin, skall detta dock
inte antas vara en följd av att godset har befordrats i öppen vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
befordringen enligt avtalet ske i en vagn som är utrustad med särskilda
anordningar för att skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller
luftens fuktighet, får järnvägen inte till befrielse från ansvarighet åberopa
den risk som avses i första stycket 4. Järnvägen får dock åberopa denna risk,
om den visar att förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan
omständighet än att järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller att den
inte har gjort vad den med hänsyn till omständigheterna borde ha gjort i fråga
om val, underhåll och användning av de särskilda anordningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
får till befrielse från ansvarighet åberopa första stycket 7 endast om den
visar att förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan omständighet
än att järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller har försummat att
vidta de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna hade kunnat fordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>25<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om ett skadefall som avses i
22 § första stycket delvis har sin grund i omständigheter som enligt 23 eller
24 § medför att järnvägen är fri från ansvarighet, svarar järnvägen för
skadefallet till den del det inte har sin grund i någon sådan omständighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>26<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vill någon som är part i ett
befordringsavtal göra järnvägen ansvarig enligt 22 § första stycket för att
gods har gått förlorat, minskats eller skadats, åligger del honom att visa att
skadefallet har inträffat medan järnvägen innehade godset för att fullgöra
avtalet. Om järnvägen i anslutning till en tidigare järnvägsbefordran har
ingått avtal om ny befordran utan att godset däremellan har lämnats ut eller
sändningen ändrats (nyin-lämning), skall minskningen eller skadan hänföras till
den senare befordringen, om det begärs av den som till följd av det nya
befordringsavtalet är berättigad till godset och denne visar att minskningen
eller skadan har inträffat medan godset innehades för någon av befordringarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>27 §
Är järnvägen inte beredd att lämna ut godset på avtalad plats inom<br>
30 dagar från avtalad tid för utlämning eller, om särskild tid inte har<br>
avtalats, inom 60 dagar från det att godset togs emot till befordran, får den<br>
som har rätt att få ut godset begära ersättning som om godset hade gått<br>
förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är skyldig att underrätta den som har fått ersättning för föriusl enligt första
stycket när godset kommer till rätta, om denne har begärt det i samband med att
han tog emot ersättning för föriusten. Järnvägen skall skriftligen bekräfta en
sådan begäran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
den som har begärt underrättelse enligt andra stycket fått en sådan
underrättelse och inom 30 dagar därefter krävt att godset skall lämnas ut</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>till honom, är järnvägen skyldig att lämna ut godset. Som
villkor för detta får järnvägen inte uppställa annat krav än att vad den har
betalat i ersättning för förlusten av godset skall återbetalas. Vad som nu har
sagts berör inte rätten till ersättning för dröjsmål med utlämnandet eller
annan ersättning som kan grundas på befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Framställs
inte begäran som avses i andra stycket eller krävs inte att godset lämnas ut
enligt tredje stycket inom den tid som anges där, får järnvägen förfoga över
godset med de inskränkningar som kan följa av tredje mans rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek vid förlust eller minskning av gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>28 § Om järnvägen enligt 22 § första stycket är
skyldig att betala ersätt<br>
ning för förlust eller minskning av gods, beräknas ersättningen efter god<br>
sets värde på avsändningsorten vid liden då godset togs emot till beford<br>
ran. Värdet bestäms efter marknadspriset eller, om sådant pris saknas,<br>
efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet enligt första stycket är begränsad
till 150 kronor per kilo av det förlorade eller felande godsets bruttovikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för
frakt och andra utlägg i samband med befordringen. Utläggen skall ersättas
helt, om godset har gått förlorat, och annars till den del som svarar mot
minskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek när gods har skadats</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>29 § Om järnvägen enligt 22 § första stycket är
skyldig att betala ersätt<br>
ning för skada på gods och skadan inte har uppkommit till följd av dröjsmål<br>
med att lämna ut godset, skall ersättningen motsvara värdeminskningen<br>
beräknad efter godsets värde enligt 28 § första stycket. Järnvägen är dess<br>
utom skyldig att betala ersättning för frakt och andra utlägg i samband med<br>
befordringen till den del som svarar mot värdeminskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningen enligt första stycket får inte överstiga vad
som skulle ha betalats om sändningen hade gått förlorad eller, när endast en
del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan, denna del hade gått
förlorad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättning vid dröjsmål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>30 § Om järnvägen enligt 22 § första stycket är
skyldig att betala ersätt<br>
ning för skada i anledning av dröjsmål med att lämna ut godset, däri<br>
inbegripet skada på godset, är ersättningsskyldigheten begränsad till vad<br>
som motsvarar tre gånger befordringsavgifien. När ersättning för samma<br>
gods skall utgå även för minskning av godset enligt 28 § eller för skada på<br>
godset enligt 29 §, är järnvägens sammanlagda ersättningsskyldighet i stäl<br>
let begränsad till vad som skulle ha utgått enligt 28 §, om godset hade gått<br>
förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>31 § Den som vill begära ersättning av järnvägen
för att gods har mins<br>
kals, skadats eller gått förlorat eller för dröjsmål med att lämna ut godset,<br>
skall ulan oskäligt uppehåll göra anmärkning till järnvägen om minskning<br>
en, skadan, föriusten eller dröjsmålet. Den som inte gör detta har förlorat<br>
rätten till ersättning, om inte järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar<br>
för enligl 1 kap. 4 § har orsakat skadefallet uppsåtligen eller genom grov<br>
vårdslöshet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran som utförs av flera järnvägar efter varandra 32
§ Om en befordran på grund av ett och samma befordringsavtal skall utföras av
flera järnvägar efter varandra, ansvarar varje järnväg gentemot avsändaren och
mottagaren för befordringen i dess helhet enligt avtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. Befordran av inskrivet resgods</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits
för befordran<br>
med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet<br>
tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av det internationella fördra<br>
get om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar
efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inskrivet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Som inskrivet resgods anses egendom "som
järnvägen i anslutning till<br>
avtal om personbefordran tar emot av den resande för befordran på den<br>
sträcka som personbefordringsavtalet omfattar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Resgodsbevis m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § När järnvägen tar emot resgods som den resande lämnar
för beford<br>
ran, skall järnvägen bekräfta mottagandet genom att utfärda resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Är resgodset vid inlämningen i bristfälligt skick eller
visar det tydliga tecken på att vara skadat, skall järnvägen anteckna detta i
resgodsijeviset. Om den resande inte godtar en sådan anteckning, behöver
järnvägen inte fullfölja befordringen. Resgodset skall i så fall genast
återlämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens rätt att avbryta befordran m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Om farligt gods har överlämnats för befordran som
inskrivet resgods,<br>
är järnvägen inte skyldig att fullgöra befordringen. För sådan egendom<br>
gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är inte heller skyldig att som inskrivet resgods
befordra egendom som inte är farlig men som järnvägen enligt vad den har gett
till känna inte tar emot för sådan befordran på grund av andra särskilda
egenskaper hos egendomen. Järnvägen är dock skyldig att befordra egendom som
den har tagit emol, om järnvägen vid mottagandet kände till eller borde ha
fastställt att egendomen hade sådana särskilda egenskaper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Är järnvägen inte skyldig att befordra inskrivet resgods,
får järnvägen lägga upp resgodset för förvaring för den resandes räkning.
Järnvägen har därvid rätt till ersättning för kostnader och skador som
resgodsels inlämning eller befordran har förorsakat. Rätt till ersättning för
skador föreligger dock inte, om järnvägen har underiåtit att vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra skadorna trols att den insåg eller borde ha insett
att de sannolikt skulle uppkomma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utlämning av inskrivet resgods m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Innehavaren av resgodsbeviset är berättigad att få ut
resgodset på<br>
bestämmelsestationen mot att han lämnar tillbaka beviset. Järnvägen får<br>
dock inte lämna ut resgodset, om det skäligen kan antas alt innehavaren av<br>
resgodsbeviset använder beviset obehörigen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
den som begär utlämning inte lämna tillbaka resgodsbeviset, skall järnvägen
ändå lämna ut resgodset, om den som begär utlämning visar att han har rätt till
godset. Råder osäkerhet rörande rätten till godset, får järnvägen fordra att
säkerhet ställs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen lämnar ut inskrivet resgods i strid med första eller andra stycket,
är järnvägen skyldig att ersätta skada som därigenom uppkommer för den som har
rätt till godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har inskrivet resgods inte
hämtats vid utgången av fjärde dagen efter ankomstdagen, anses järnvägen
därefter inneha resgodset endast för förvaring. I fråga om levande djur får
järnvägen förbehålla sig en kortare avhämtningsfrist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har järnvägen innehaft
inskrivet resgods för förvaring i tre månader, får järnvägen sälja resgodset
eller, om försäljningsvärdet uppenbarligen inte täcker försäljningskostnaderna,
bortskaffa det. Vad som nu har sagts gäller dock inte, om järnvägen inom den
nämnda tiden har fått anvisning om någon annan åtgärd med resgodset som
järnvägen rimligen får anses skyldig att vidta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utan
att iaktta den tidsfrist som anges i första stycket får järnvägen sälja eller
bortskaffa resgods som är utsatt för snar förstörelse eller vars art eller
tillstånd på annat sätt ger anledning till sådan åtgärd. I fråga om levande
djur får järnvägen även vidta andra ålgärder som omständigheterna kräver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
försäljning gäller 3 kap. 21 § andra och tredje styckena i tillämpliga delar.
Kan den som hade rätt till resgodset inte nås och hör han inte heller av sig
inom två år från försäljningen, tillfaller dock överskottet av försäljningen
järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Järnvägen är ansvarig, om inskrivet resgods går förlorat, minskas<br>
eller skadas, medan järnvägen har hand om det för befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
den tid då järnvägen innehar resgodset för förvaring enligt 4 eller 6 § svarar
järnvägen för det enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om preskription
av ersättningsanspråk gäller dock 1 kap. 5 §. Om järnvägen har uppdragit
förvaringen åt tredje man, svarar järnvägen endast för att denne har valls och
getts instruktioner med tillbörlig omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om den visar att föriusten,
minskningen eller skadan har orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>fel eller försummelse av den
resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>resgodsets bristfälliga
beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>någon omständighet som inte kan hänföras till
befordringen och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna
av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av
den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är vidare fri från ansvarighet, om den gör sannolikt att förlusten,
minskningen eller skadan har orsakals av resgodsets särskilda beskaffenhet
eller av att resgodset har saknat förpackning eller varit bristfälligt
förpackat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
Om järnvägen inte är beredd att på den resandes begäran lämna ut<br>
resgodset på bestämmelsestationen vid en tidpunkt då järnvägen skäligen<br>
borde ha hållit det tillgängligt, är järnvägen ansvarig för skada som upp<br>
kommer för den resande genom dröjsmålet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är dock fri från ansvarighet, om den visar att
dröjsmålet har orsakats av något förhållande som anges i S § iredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 § Är järnvägen inte beredd att lämna ut
inskrivet resgods på bestäm<br>
melsestationen före utgången av fjärde dagen efter den dag då resgodset<br>
borde ha anlänt dit, får den resande begära ersättning som om godset hade<br>
gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har den resande fått ersättning som avses i första stycket
och kommer resgodset till rätta, tillämpas 3 kap. 27 § andra-fjärde styckena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om järnvägen
i annat fall än som avses i 5 § tredje stycket eller 8 § andra stycket är
ansvarig för att inskrivet resgods har gått förlorat, minskats eller skadats,
är järnvägens ansvarighet begränsad till ett belopp som för varje kolli
motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
för det år när den händelse som orsakade skadan inträffade. Järnvägen är
dessutom skyldig att betala ersättning för hela resgodsavgiften, om resgodset
har gått förlorat, och i annat fall för så mycket av avgiften som svarar mot
minskningen eller värdeminskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om en resande
har lidit skada som järnvägen är ansvarig för enligt 9 §, är järnvägens
ansvarighet begränsad till 100 kronor för varje påbörjat dygn som järnvägen har
dröjt med ullämningen efter det att resgodset har begärts utlämnat. Järnvägen
är dock inte skyldig att för resgods som omfattas av ett och samma resgodsbevis
lämna högre ersättning än 1 000 kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § Om den resande vill begära ersättning av
järnvägen för att resgods<br>
har minskats, skadats eller gått förlorat eller för dröjsmål med atl lämna ut<br>
godset, skall han utan oskäligt uppehåll göra anmärkning till järnvägen om<br>
minskningen, skadan, förlusten eller dröjsmålet. Gör han inte det, har han<br>
förlorat rätlen till ersättning, om inte järnvägen eller någon som järnvägen<br>
ansvarar för enligt 1 kap. 4 § har orsakat skadefallet uppsåtligen eller<br>
genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 kap. Ansvarighet i annat fall än vid befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Om någon i annat fall än som förut har nämnts i denna
lag har<br>
tillfogats personskada eller sakskada till följd av järnvägsdriften, skall<br>
järnvägen ersätta skadan med de undantag som anges i andra stycket och i<br>
2§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är fri från ansvarighet enligt första stycket,
om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva
järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat
krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Skadas förare eller passagerare i ett motordrivet
fordon som är i<br>
trafik eller skadas ett sådant fordon eller egendom som befordras med ett<br>
sådant fordon, är järnvägen ansvarig endast om skadan har orsakats ge<br>
nom fel eller försummelse på järnvägens sida eller genom bristfällighet i<br>
någon anordning för järnvägsdriften.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
§ I fråga om skadestånd enligl detta kapitel gäller 5 kap. och 6 kap. 1 -3 §§
skadeståndslagen (1972:207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
vållande på den skadelidandes sida medverkat till skador på nötkreatur eller
hästar under betesgång eller på renar, får skadeståndet jämkas endasl om
medverkan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skadas
ett motordrivet fordon som är i trafik eller egendom som befordras med ett
sådant fordon, skall medverkan till denna sakskada anses föreligga, om vållande
i samband med förandet av det skadade fordonet eller del fordon som den skadade
egendomen befordrades med eller bristfällighet på fordonet har medverkat till
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
kap. Ordning och säkerhet vid Järnvägstraflk</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Utan trafikföretagets tillstånd får inte någon beträda spårområden för<br>
järnväg eller tunnelbana utom på platser där det av skyltar, utjämning av<br>
höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anord<br>
ningar klart framgår att allmänheten har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utan
spårvägens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av en spårvägs
spårområde för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande
sätt klart framgår alt allmänheten inte har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som bryter mot förbudet i första eller andra stycket döms till böter, högst I
000 kronor, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon påjärnväg eller tun<br>
nelbana och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller<br>
annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet<br>
på betryggande sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om<br>
omständigheterna är mildrande, till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket
efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden uppgick lill 1.5 promille eller däröver,
skall anses ha varil så påverkad under färden som anges i första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spärfor-don som
avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört
fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5
men inte 1,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som sägs i första stycket gäller också den som i annat fall vid järnväg eller
tunnelbana har fullgjort tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig
betydelse för säkerheten, och därvid har varil så påverkad av berusningsmedel
att det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter på betryggande
sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>3 §
En befattningshavare i säkerhels- eller ordningstjänst vid järnväg får<br>
från järnvägens område avlägsna den som överträder förbudet i 1 § första<br>
stycket, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som<br>
genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är<br>
oundgängligen nödvändigt, får han omhänderta en sådan person. Om så<br>
sker, skall polisen omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas<br>
</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>2 Riksdagen
1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kvar
till dess att han har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns
skäl till omhändertagande, dock längst sex limmar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
För att verkställa en åtgärd enligt 3 § får befattningshavaren inte<br>
använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand<br>
försöka tala personen till rätta genom upplysningar och anmaningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Våld
får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall
den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsedda
resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Järnvägen får undersöka innehållet i resgodskollin eller godssänd<br>
ningar, om innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl atl misstän<br>
ka atl de innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
det med fog antas atl resgods innehåller någol som järnvägen har förklarat att
den inte befordrar på det sätt som är i fråga eller att innehållet i en
godssändning inte motsvarar de uppgifter som avsändaren har lämnat om det, får
järnvägen undersöka resgodsels eller sändningens innehåll. Detta gäller även om
järnvägen inte har förbehållit sig det i befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Undersökningar
bör företas i vittnes närvaro. Vid en undersökning enligt andra stycket skall
om möjligt den resande eller, om undersökningen avser gods, avsändaren eller
mottagaren beredas tillfälle att närvara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om en resande i ett
järnvägsfordon har med sig egendom som inte får medföras som handresgods och om
den resande på järnvägspersonalens uppmaning inte avlägsnar egendomen, får
järnvägen ta hand om den. Om det är nödvändigt med hänsyn till egendomens
farlighet, får järnvägen ta hand om egendomen utan att först anmoda den resande
att avlägsna den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har järnvägen tagit hand om
egendom enligt 6 § eller tagit emot egendom för befordran som inskrivet resgods
och är egendomen av farlig beskaffenhet, får järnvägen avlägsna, oskadliggöra
eller förstöra egendomen, om det inte skäligen kan antas atl faran kan
avvärjas genom mindre långtgående åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket skall också tillämpas på gods som järnvägen har tagit emot under
omständigheter som anges i 3 kap. 11 § andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är inte skyldig att ersätta den skada som tillfogas den resande eller
avsändaren eller mottagaren genom åtgärder som får vidtas enligt första eller
andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen upphävs</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1886:7 s. 1) angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1916: 238) angående
tillämpning med avseende å elektrisk järnväg av bestämmelserna i lagen den 12
mars 1886 (nr 7 s.l) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1975:89) om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1976:58) om järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnvägstrafikstadgan
(1966:202).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om en befordran som har påbörjats före ikraftträdandet tillämpas dock
fortfarande äldre bestämmelser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>19</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i traflkskadelagen (1975:1410)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 20 §§ trafikskadelagen
(1975: 1410) skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uppkommer annan person- eller sakskada i följd av irafik
med motordrivet fordon än som anges i 10 §, utgår trafikskadeersättning från
trafikförsäkringen för fordonet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För sakskada som tillfogas försäkringstagaren genom det
egna fordonet utgår trafikskadeersättning enligt första stycket endast om
fordonet brukades olovligen av annan. Ersättning enligt första stycket utgår
ej för sakskada som genom del egna fordonet tillfogas fordonets brukare eller
förare eller, om fordonet brukades olovligen, den som med vetskap därom följde
med fordonet eller lät egendom befordras med detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:152.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skadas ett spårfordon som omfattas av järnvägstrafiklagen
(1984:000) och som är i trafik eUer skadas person eller egendom i ett sådant
fordon, utgår trafikskadé ersättning enligt första stycket endast om skadan
har orsakats genom vållande I samband med förandet av det motordrivna fordonet
eller genom bristfällighet på det fordonet. Uppkommer därvid också skada på
egendom som ingår i spåranläggningen, gäller vad nu har sagts även ifråga om
denna skada.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning med anledning av personskada kan
jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har
medverkat till skadan. Ersättning till förare som har gjort sig skyldig till
brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott kan även
jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har
personskada lett till döden, kan ersättning till efterlevande också jämkas, om
den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning med an-</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning med an<br>
ledning av sakskada kan jämkas,</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ledning av
sakskada kan jämkas,<br>
om vållande på den skadelidandes</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om vållande
på den skadelidandes<br>
sida har medverkat till skadan. I fall</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sida
har medverkat till skadan. I fall<br>
som avses i 10 § andra styckef skall</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>som
avses i 10 § andra stycket skall<br>
sådan medverkan anses föreligga,</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sådan
medverkan //// sakskada<br>
om vållande i samband med föran-</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>anses
föreligga, om vållande i sam-<br>
det av det skadade fordonet eller</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>band
med förandet av det skadade<br>
det fordon varmed den skadade</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>fordonet
eller det fordon varmed<br>
egendomen befordrades eller brist-</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den
skadade egendomen befordra-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<div>
<table cellspacing=0 cellpadding=0 hspace=0 vspace=0 width=188 height=83>
<tr>
<td valign=top align=left height=83 style='padding-top:0cm;padding-right:
1.9pt;padding-bottom:0cm;padding-left:1.9pt'>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fällighet på fordonet har medverkat till skadan.</span></p>
</td>
</tr>
</table>
</div>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>20</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:152.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:153.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>des eller bristfällighet på fordonet har medverkat till
skadan. Vidare skall i fall som avses ill § tredje stycket sådan medverkan till
sakskada anses föreligga, om vållande i samband med spårdriften eller
bristfällighet i någon anordning för denna har medverkat till skadan.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jämkning enligt första eller andra stycket sker efter vad
som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor
och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>20 </span></b><b><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:7.0pt;
margin-left:0cm'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har skada
för vilken irafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det utgivna beloppet i den
skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Detsamma gäller, om skadan
har vållats genom vårdslöshet av förare som har gjort sig skyldig till brott
som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är ägare
eller innehavare av järnväg eller spårväg enligt lag eller annan författning
ansvarig för skada för vilken trafikskadeersättning har utgått, får
försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den
omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är järnväg
eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1984:000) eller annan författning
ansvarig för skada till följd av spårdriften och har trafikskadeersättning
utgått/ör skadan, får försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den
ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som har
förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den I januari 1985.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:56.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>21</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 4 § 4 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott'
skall upphöra att gälla vid utgången av december 1984.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:89.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Senaste lydelse 1982:303.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>22</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
10.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skall ha
nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
1.0pt;margin-left:143.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Alkoholutandningsprov
får företagas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Detsamma gäller annat brott, vara
fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Alkoholutandningsprov
får företagas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen
(1984:000). Detsamma gäller annat brott, vara fängelse kan följa, om provet kan
ha betydelse för utredning om brottet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:91.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2§' Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:26.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>förare av
motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad irafikkontroll,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:26.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den som kan
antagas under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del
i uppkomsten av trafikolycka,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:26.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den som kan
misstänkas för att under förande av motordrivet fordon ha begått brott enligt
1-3 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller sådan enligt
vägtrafikkungörelsen (1972:603) straffbelagd förseelse som avser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>a. färdhastighet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>b. skyldighet att stanna fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:0cm;margin-bottom:3.0pt;
margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>c. skyldighet
att ha föreskriven lykta eller strålkastare tänd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i tillämpliga delar
även förare av motordrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller spårväg. De
gäller ej förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i tillämpliga delar
även förare av maskindrivet spårfordon påjärnväg, tunnelbana eller spårväg. De
gäller ej förare av maskindrivet fordon, som är avsett att föras av gående.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:34.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:7.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Senaste lydelse 1982:304.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>23</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom föreskrivs att 16 och 21-23 §§ körkortslagen
(1977:477)' skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 §<br>
Ett körkort skall återkallas</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ett
körkort skall återkallas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. om körkortshavaren har brutit</span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1. om körkortshavaren har brutit<br>
mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen<br>
(1951:649) om straff för vissa trafik- (1951:649) om straff för vissa trafik<br>
brott, brott eUer 6 kap.
2 § första, andra</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:154.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>eller tredje stycket järnvägstrafiklagen (1984:000),</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2. om körkortshavaren har brutit</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2. om körkortshavaren har brutit<br>
mot 5 § samma lag och överträdd- mot 5 § lagen om straff för vissa<br>
sen inte kan anses som ringa, trafikbrott och överträdelsen inte</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:154.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande
vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens
eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller
spårvagn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavaren i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt
väsentlig regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och
överträdelsen inte kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha
körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om det med
hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till
kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn,
omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga
förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt
fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är
så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från
trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om
godkänt förarprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om
körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10. om körkortshavaren begär att körkortet skall
återkallas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>21</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§<br>
Om del vid prövningen av en an-</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om det vid
prövningen av en an<br>
sökan om förhandsbesked eller kör-</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sökan
om förhandsbesked eller kör<br>
kortstillstånd finns hinder mot atl</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>kortstillstånd
finns hinder mot att<br>
meddela körkortstillstånd på grund</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>meddela
körkortstillstånd på grund<br>
av sökandens personliga förhållan-</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>av
sökandens personliga förhållan<br>
den eller om ett körkort eller ett</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den
eller om ett körkort eller ett</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>' Lagen omtryckt 1980:977.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>körkortstillstånd återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall
en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i
1 § andra stycket eller 4 § 1 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>24</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>körkortstillstånd återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall
en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i
1 § andra stycket eller 4 § 1 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott eller 6 kap. 2 § första eller andra stycket järnvägstrafiklagen
(1984:000) skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>22 </span></b><b><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
4.0pt;margin-left:0cm'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara
en tillräcklig åtgärd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om
körkortshavaren har brutit mot4§2mom. lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott men inte före färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick
till 0,8 promille, får varning meddelas honom i stället för ålerkallelse om omständigheterna
är mildrande.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om
körkortshavaren har brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott eUer 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1984:000) men
inte före färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,8 promille, får varning
meddelas honom i stället för ålerkallelse om omständigheterna är mildrande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>23 §'</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon
eller en spårvagn har gjort sig skyldig lill grov vårdslöshet eller visat
uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett
tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller om han
till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra kör
kortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt, skall körkortet omhändertas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett
motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4 § lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst
0,5 promille under eller efter färden, skall körkortet omhändertas sedan
analysbeviset har erhållits. Är det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda
lag, men uppgick alkoholkoncentrationen inte till 0,8 promille, skall körkortet
inte omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:32.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:8.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Senaste lydelse 1982:305.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelserna i andra stycket gäller även vid förande av
ett motordrivet spårfordon påjärnväg eller tunnelbana.</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Misstänks alt körkortshavaren vid förande av ett
maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 §
järnvägstrafiklagen (1984:000), gäller bestämmelserna i andra stycket i
tillämpliga delar.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:87.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
JUSTITIEDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1983-10-27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Rainer</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådsremiss med förslag till Järnvägstraflklag, m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:28.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De bestämmelser som reglerar järnvägars och andra
spårtrafikföretags rättigheter och skyldigheter i förhållande till dem som
utnyttjar transportmedlet och dem som utan att stå i avtalsförhållande till
järnvägen lider skada till följd av spårdriften finns i ett flertal
författningar. Några av dessa författningar är mycket gamla. Vidare finns
bestämmelser av offentligrättslig karaktär som reglerar t.ex. järnvägens
trafikerings- och befordrings-plikt. En systematisk öveisyn av hela
rättsområdet har länge varit påkallad.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>År 1972
tillkallades en särskild utredare (numera lagmannen Åke Weid-stam) för att
utarbeta förslag till en samlad lagstiftning om befordran med järnväg.
Utredningen behandlade först järnvägens ansvarighet för skada som tillfogas
resande och lade fram betänkandet (SOU 1974:89) Ny järnvägslagstiftning 1,
Järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Detta betänkande lades till
grund förlagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande.
Utredningsarbetet inriktades därefter på en lagreglering av järnvägsbefordran
av gods och inskrivet resgods samt en reformering av reglerna om järnvägens
utomobligatoriska ansvarighet. Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU
1980: 37) Ny järnvägslagstiftning </span><span lang=EN-US style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>II, </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>Förslag till ny järnvägstrafiklag m.m., behandlat dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till protokollet i detta ärende bör fogas en
sammanfattning av betänkandet som bUaga 1 och utredningens lagförslag som
bilaga 2.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har efter
remiss avgells av hovrätten för Nedre Norrland, konsumentverket, postverket,
rikspolisstyrelsen, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige,
Slatensjämvägar (SJ), transportrådet, AB Storstockholms Lokaltrafik (SL),
Göteborgs</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section65>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section66>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kommun,
Axel Ax: son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt.
Järnvägshistoriska riksförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska
Handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska samernas riksförbund,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation - Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund' och Sveriges speditörförbund. Svenska samernas riksförbund har
bifogat ett utlåtande av advokaten Nils Söderlund. Dessutom har yttranden
avgetts av Muséi-banornas samarbetsorganisation och Sjöassuradörernas förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2257/80).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Huvuddragen av gällande rätt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägarnas
och andra spårtrafikföretags verksamhet är underkastad regler som delvis är av
privaträttslig, delvis av offentligrättslig karaktär. Sedan gammalt har
järnvägsrätten haft starka offentligrättsliga inslag. Även förhållandet mellan
spårtrafikföretaget och dess kunder har i stor utsträckning bestämts av
regeringens föreskrifter till järnvägen om vilka villkor som skall tillämpas
vid befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
central plats i regelsystemet intar sålunda järnvägstrafikstadgan (1966:202,
ändrad senast 1981:64), som har beslutats av regeringen. Den innehåller
huvudsakligen bestämmelser om vad som skall ingå i de villkor för befordran
(normalvillkor) som järnvägen är skyldig att fastställa. Dessutom innehåller
den bl.a. bestämmelser om järnvägens befordringsskyldighel. Enligt 1974 års
regeringsform får föreskrifter om bl.a. enskildas inbördes förhållanden i
ekonomiskt avseende meddelas endast genom lag. Riksdagen är därför ensam
behörig atl meddela sådana föreskrifter. En betydande del av stadgans
bestämmelser är av detta slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvar när resande skadas regleras i lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande. Lagen täcker de viktigaste fallen när resande skadas
eller dödas till följd av järnvägsdriften. Järnvägen ansvarar enligt denna lag
för personskador som tillfogas en resande och för vissa skador på egendom som
den resande bär på sig eller för med sig som handresgods, även om järnvägen
inte har gjort sig skyldig till fel eller försummelse (strikt ansvar). 1976 års
lag gäller även trafik med tunnelbana och spårväg. Ansvaret för sådana
personskador som uppkom-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>'
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen, Sveriges
industriförbund och Sveriges köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande.
Dessa remissinstanser betecknas i det följande
"Transportkundorganisa-tionerna".</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section67>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section68>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>mer
i samband med befordran och som inte omfattas av 1976 års lag samt järnvägens
ansvar för person- och sakskador som uppkommer utan samband med befordran
regleras av främst lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift. Enligt denna lag gäller som huvudregel atl järnvägen är
ansvarig för sådana skador endast om skadan har uppkommit på grund av
vårdslöshet på järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
internationell befordran, dvs. befordran till eller från utlandet, gäller
särskilda bestämmelser. Dessa är grundade på internationella fördrag, nämligen
1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM) och 1970 års fördrag om
befordran med järnväg av resande och resgods (CIV). Dessa fördrag har
införlivats med svensk rätt genom kungörelsen (1974: 748) om internationell
järnvägstransport. Vissa bestämmelser i CIM och CIV om domsverkställighet och exekutiva
åtgärder har dessutom införiivats med svensk rätt genom s.k. transformation i
lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m. Lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande innehåller särregler för det fall att befordringen
utförs enligt internationell befordringshandling. Dessa regler grundas på den
s.k. tilläggskonventionen lill CIV om järnvägs ansvarighet i de fall då resande
dödas eller skadas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
järnvägar som driver allmän trafik föreligger irafikeringsplikt, dvs.
skyldighet att även om trafiken inte är lönsam bedriva den på alla delar av
nätet. Trafikeringsplikten kompletteras av befordringsskyldighel, som innebär
att järnvägen inte får inskränka sig till att utföra de uppdrag som den finner
lämpligt utan i princip är skyldig att ingå befordringsavtal med alla som
önskar få sådana avtal. Befordringsskyldighel gäller i fråga om resande och
inskrivet resgods. Däremot föreligger numera inte någon generell befordringsskyldighel
i fråga om gods (jfr dock förordningen 1979:434 om godstransporter på olönsamma
järnvägslinjer; bilagan ändrad senasl 1983:577). Befordringsskyldigheten och de
frågor om taxesättning o.dyl. som hänger samman med denna skyldighet regleras i
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägstrafikstadgan
innehåller också vissa andra bestämmelser som helt eller delvis har
offentligrättslig karaktär. Som exempel kan nämnas regler om rätt för järnvägen
att undersöka gods eller inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
offenfligrättslig reglering finns också i lagen (1975:89) om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde. I denna lag ges järnvägstjänstemän i säkerhets-
eller ordningstjänst vissa befogenheter att ingripa mot personer som är
berusade eller som annars stör ordningen eller utgör en fara för säkerheten i
järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
gällande rätt hänvisas i övrigt till avsnitt 1.1, 3.1, 4.1, 5.1, 6.1 och 7.1 i
utredningens betänkande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section69>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section70>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>29</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Utredningens förslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär att den civilrättsliga regleringen rörande trafik med järnväg,
tunnelbana och spårväg samlas i en lag. I denna lag regleras enligt förslaget
befordran av passagerare, gods och inskrivet resgods. Lagförslaget innehåller
också bestämmelser om järnvägens utomobligatoriska ansvarighet, dvs. dess
ansvarighet för skador på personer som inte är passagerare och på egendom som
inte befordras som gods eller inskrivet resgods. I den föreslagna lagen ges
också vissa offentligrättsliga bestämmelser om ordning och säkerhet i järnvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
föreslagna lagen ersätter lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i
följd av järnvägs drift, lagen (1916:238) angående tillämpning med avseende å
elektrisk järnväg av bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 (nr 7 s. 1)
angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, lagen (1975:89) om
ordning och säkerhel inom järnvägsområde och lagen (1976: 58) om järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande samt järnvägstrafikstadgan (1966: 202).
Vissa bestämmelser i järnvägstrafikstadgan som uppenbariigen faller under
regeringens normgivningskompetens har dock tagits upp i ett förslag till
förordning om järnvägs befordringsskyldighel m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
uppgift har delvis varit av redaktionell art. 1976 års lag om järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande har i förslaget förts över till den nya
lagen utan större avvikelser i sak. Reglerna om godsbefordran har däremot i
viss utsträckning omarbetats både formellt och sakligt i jämförelse med
järnvägstrafikstadgan. Utredningen har därvid haft som utgångspunkt att
bestämmelser av detaljkaraktär inte bör tas upp i lagen. Härigenom blir
utrymmet för avtalsparterna att bestämma transportavtalets innehåll större.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
omfattningen och utformningen av lagförslagets bestämmelser om godsbefordran
har ulredningen i viss omfattning haft lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
som förebild. 1 materiellt hänseende avviker emellertid utredningens förslag
inte i någon högre grad från vad som f.n. gäller om förhållandet mellan
järnvägen och transportkunden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
järnvägens utomobligatoriska ansvar föreslår utredningen däremot betydande
ändringar i förhållande till gällande rätt. Det ansvar på grund av vållande som
enligt 1886 års lag åvilar järnvägen bör enligt utredningen ersättas av ett
skadeståndsansvar på objektiv grund. Järnvägen får härmed ett
skadeståndsansvar som i princip motsvarar del som gäller vid
motorfordonstrafik. Utredningen har dock föreslagit undantag från det objektiva
ansvaret i de fall då någon blir skadad när han obehörigen uppehåller sig inom
en sådan del av spårområdet som inte är upplåten för allmänheten eller när
skada uppkommer på egendom som utan järnvägens medgivande finns inom en sådan
del av spårområdet. De särskilda ersättningsreglerna för skada på nötkreatur, häst
och ren enligt 1886 års</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section71>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section72>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>lag,
som i princip innebär objektivt ansvar för sådana skador, behålls emellertid i
den föreslagna lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
kollision mellan ett spårfordon och ett motordrivet fordon berörs två
ersättningssystem. Utredningen har föreslagit en lösning som innebär alt varje
skada i princip skall hänföras under ett av ersättningssystemen och att
ersättning enligt båda systemen normalt inte blir möjlig. Enligt förslaget bör
varken spårsidan eller motorfordonssidan vara ansvarig för skador på motsidan,
om inte skadorna har orsakats av vårdslöshet på den egna sidan eller av
bristfällighet på det egna transportmedlet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4
Sammanfattning av remissyttrandena</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag har i allt väsentligt fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. I ett flertal yttranden har tillstyrkts alt utredningens
förslag genomförs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har genomgående varit positiva till utredningens förslag alt samla den
järnvägsrättsliga lagstiftningen i en lag. Flera remissinstanser har också
betonat värdet av den systematiska genomgång av främst
godsbefordringsbestämmelserna som utredningen har företagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär att utrymmet för parterna att i transportavtalet reglera
villkoren för transporten ökar. Förslaget i den delen har välkomnats av Statens
järnvägar och ett antal näringslivsorganisationer. Det har däremot kritiserats
av konsumentverket, som har vänt sig mot att minimiskyddet för iransportkunden
skall kunna avtalas bort. Några remissinstanser har också ifrågasatt det
lämpliga i utredningens förslag att skiljeavtal skall vara möjliga mellan
spårtrafikföretaget och en enskild konsument.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna har
framför allt berört utredningens förslag till regler om järnvägens
utomobligatoriska ansvar. Den föreslagna övergången från ett ansvar som grundas
på vårdslöshet till ett strikt ansvar har godtagits av remissinstanserna. Några
remissinstanser har dock uttalat tvekan på denna punkt när det gäller
spårvägstrafik. Flera remissinstanser har pekat på de avgränsningsproblem som
blir följden om i enlighet med förslagel undantag görs från det strikta
ansvaret för personer eller egendom som obehörigen befinner sig på järnvägens
område. De har understrukit nödvändigheten av ett sådant undantag men har
angett olika lösningar när det gäller hur det förbjudna området bör avgränsas
och när en skadelidande skall anses befinna sig obehörigen på detta område.
Särskilt de instanser som har intressen i spårvägstrafik har framhållit
svårigheterna i dessa hänseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag till ansvarsfördelning mellan bilsidan och spårsidan vid olyckor där
både vägfordon och spårfordon är inblandade har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section73>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section74>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>lämnats
utan erinran av de remissinstanser som företräder försäkringsgivarna. Dessa
remissinstanser har framhållit att en fördelning av ansvaret efter den
vårdslöshet som föreligger på vardera sidan framstår som en riktig och
jämförelsevis lätlillämpad princip. Inle heller övriga remissinstanser har
framfört några invändningar mot utredningens förslag på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser har ifrågasatt om inte också bestämmelser om järnvägens
befordringsskyldighel bör tas in i den föreslagna järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5
Allmän motivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5.1
Allmänna utgångspunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
torde ha betytt mer än något annat samfärdsmedel för framväxten av det moderna
kommunikationssamhället. Forlfarande har järnvägen en mycket stark ställning
när det gäller masstransporter av gods och personbefordran. Genom att järnvägen
är ett energisnålt transportmedel kan man förutse att den även i framtiden
kommer att ha stor betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
mycket stort antal människor har varje dag kontakt med järnvägen i egenskap av
transportkunder. Det kan därför inte undvikas att transportavtalen vid
resandebefordran eller vid järnvägstransport av gods blir standardiserade.
Redan antalet avtal gör detta nödvändigt. Kunden får därmed begränsade
möjligheter att påverka avtalsinnehållet. Det är därför ett viktigt
samhällsintresse att de rättsregler som gäller för järnvägstransporter är
ändamålsenliga och utformade med hänsyn tagen till konsumenternas intressen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
järnvägsrättsliga regelsystemet är f.n. svårt att överblicka. Rättsreglerna är
spridda i ett flertal författningar. Vissa av dessa författningar är ganska
gamla. Redan av detta skäl föreligger det enligt min uppfattning behov av att
revidera järnvägsrätten. Den rättsliga utveckling som har ägt rum beträffande
övriga transportmedel, främst i fråga om landsvägstransporter, utgör också en
anledning till att järnvägsrätten bör revideras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
väsentlig del av järnvägsrätten finns i dag i järnvägstrafiksiadgan (1966:202).
Denna författning, som har beslutats av regeringen, behandlar frågor av
civilrättslig karaktär som berör enskildas inbördes förhållanden i ekonomiskt
avseende. Enligt 1974 års regeringsform måste föreskrifter av sådant slag
beslutas av riksdagen genom lag. Även konstitutionella skäl talar därför för
att järnvägslagstiflningen reformeras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
viktig uppgift i det nu pågående reformarbetet inom järnvägsrätten är enligt
min uppfattning att samla och systematisera de nu gällande reglerna.
Utredningens förslag innebär att alla transporträttsliga regler och bestämmelserna
om järnvägens ansvar gentemot utomstående samlas i en lag. Remissinstanserna
har ansett att utredningen i huvudsak har lyckats atl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section75>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section76>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>åstadkomma en i sakligt och formellt hänseende modern
lagstiftning som är väl lämpad att ersätta den nu gällande
järnvägslagstiftningen. Jag delar denna uppfattning. Jag anser därför att
utredningens förslag bör läggas till grund för en ny järnvägslagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
järnvägsrättsliga regleringen är emellertid inte endast i behov av
systematisering och modernisering i formellt hänseende. Framför allt när del
gäller järnvägens förhållande till utomstående skadelidande är den nuvarande
lagstiftningen föråldrad. Visserligen gäller i en del fall strikt ansvar för
järnvägen. Huvudregeln är dock fortfarande att järnvägen svarar endast för
skador som uppkommer till följd av vårdslöshet på järnvägens sida. Det
föreligger sålunda en grundläggande skillnad mellan järnvägens ansvarighet och
övriga transportmedels ansvarighet för motsvarande skador. Det är också
angeläget att järnvägens ansvar samordnas med ansvaret vid motorfordonstrafik.
Den nuvarande ordningen är nämligen enligt min uppfattning otillfredsställande
inle bara från principiell synpunkt utan också till följd av de praktiska
problem som uppstår när både järnvägs- och motorfordon är inblandade i samma
olycka.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den svenska järnvägsrätten kännetecknas idag, närmast av
historiska skäl, av en långt driven detaljreglering. Detsamma gäller de
konventioner som reglerar den internationella järnvägstrafiken. På det
internationella planet har man under hela 1970-talet arbetat på att revidera de
internationella fördragen med sikte på en förenkling och systematisering.
Detta arbete ledde fram lill ett nytt järnvägsfördrag av den 9 maj 1980,
fördraget om internationell järnvägstrafik (Convention relalive aux transports
inter-nalionaux ferroviaires, COTIF). Det nya fördraget, som ännu inte har
trätt i kraft, innebär emellertid inte någon avgörande minskning av mängden
bestämmelser. Fördraget finns intaget i departementspromemorian (Ds Ju 1983:12)
Internationell järnvägsbefordran m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För den inhemska järnvägsrättens del finns det dock enligt
min uppfattning goda skäl för en förenkling och nedkortning av
författningstexten. Utredningen har med sitt förslag visat att det är möjligt
att genomföra delta. En förenkling erhålls delvis redan om
järnvägstrafikstadgans omfattande och detaljrika bestämmelser förs över till
lag i enlighet med vad utredningen har föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.2 Några grundläggande frågor</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.2.1 Lagstiftningens omfattning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I samband med att en samlad lagstiftning rörande
järnvägstrafik utarbetas måste man givetvis ta ställning till lagstiftningens
tillämpningsområde och omfattning. De grundläggande frågorna är då vilken
verksamhet som bör falla under den nya lagstiftningen och vilka ämnen som bör
regleras i denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av avgörande betydelse i en ny lag om järnvägstrafik är
givetvis inne-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section77>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section78>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>33</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>börden av begreppet järnväg. Någon närmare definition av
järnvägsbegreppet finns inte i den svenska lagstiftningen. Utredningen har
redogjort ingående för hur detta begrepp har uppfattats i
lagstiftningssammanhang (betänkandet avsnitt 2.4.1). Enligl utredningen finns
det en allmänt godtagen rättslig innebörd av begreppet järnväg. De
huvudsakliga kännetecknen på en järnväg skulle sålunda vara atl den är en inte
alltför kort spåranläggning på vilken fordon som är avsedda för transport
förflyttas med hjälp av en längs spåren rörlig drivkälla som kan utveckla en
sådan kraft att förflyttningen medför särskilda skaderisker. Utredningen
haransett att tillämpningsområdet för 1886 års lag med tiden har kommit att
framstå som alltmera självklart. Frågan huruvida en spåranläggning bör
betraktas som järnväg tycks enligt ulredningen inte på länge ha aktualiserats i
praktiken. Utredningen har påpekat att begreppet järnväg i lagstiftningen har
använts inte bara för att beteckna själva spåranläggningen. Det har också
använts som beteckning på det rättssubjekt som är innehavare av spåranläggningen,
dvs. besitter järnvägen i eget namn och för egen räkning samt är berättigat att
nyttja anläggningen självständigt och tillgodogöra sig inkomsterna av trafiken
på denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt utredningen föreligger det inte något behov av en
definition av begreppet järnväg. Utredningen har därför inte föreslagit någon
sådan definition. Detta ställningstagande har i allmänhet inte föranlett några
erinringar under remissbehandlingen. En remissinstans har dock ansett det
önskvärt att det angavs klarare i vad mån småbanor (museijärnvägar o.d.)
betraktas som järnväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min mening kan en definition i lag av
järnvägsbegreppet inte lösa alla gränsfall. Den innebörd av begreppet som har
angetts i det föregående förefaller naturlig i det stora flertalet fall. Om
begreppet ges denna innebörd, blir det också möjligt att genomgående använda
samma begrepp såväl i civilrättsliga bestämmelser som i reglering av
offenlligrällslig eller administrativ karaktär. Liksom hittills bör det därför
enligt min uppfattning överlämnas till rättstillämpningen att närmare bestämma
begreppets innebörd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser att begreppet järnväg även i den nya
lagstiftningen bör användas för att beteckna det rättssubjekt som bär det
särskilda spårdriftsansva-ret eller som har ställning som trafikantens motpart
i ett befordringsavtal. Särskilt i utomobligatoriska förhållanden kan det
emellertid i vissa fall föreligga viss osäkerhet om vilket rättssubjekt som
avses. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till behandlingen av
järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas tredje man (avsnitt 5.6.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tunnelbana och spårväg är transportmedel som har stora
likheter med järnväg med den skillnaden att de bara är avsedda för
passagerarbefordran. Utredningen har föreslagit att den nya
järnvägstrafiklagen i stor utsträckning skall gälla även för tunnelbanor och
spårvägar. Detta har i princip godtagits av remissinstanserna. I fråga om
befordran av passagera-</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>3 Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section79>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section80>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>re och ansvarigheten gentemot passagerarna finns det
enligt min uppfattning inte några skäl att ha andra regler för tunnelbana och
spårväg än dem som gäller för järnväg. När det gäller ansvarigheten gentemot
utomstående måste man däremot överväga i vilken utsträckning olikheterna i
trafikmiljö bör påverka ansvarighetsreglerna. Gemensamma grundprinciper bör
dock enligt min mening gälla för samtliga dessa spårbundna transportmedels
ansvar. Det är därför lämpligt att en ny lag om järnvägslrafik omfattar även
tunnelbanor och spårvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kärnan i en ny järnvägstrafiklag bör enligt min
uppfattning vara den transporträttsliga regleringen, dvs. bestämmelser rörande
befordran av passagerare och gods. Det är denna reglering som f.n. finns i
järnvägstrafikstadgan såvitt avser inrikes trafik. Internationella transporter
är emellertid med få undantag underkastade bestämmelserna i de internationella
järnvägsfördragen CIM och CIV från 1970 saml 1966 års tilläggskonvention lill
CIV. Det internationella järnvägssamarbete som regleras av dessa fördrag har
lagt grunden till ett väl fungerande internationellt transportsystem som de
svenska järnvägsföretagen har ett självklart intresse av att ingå i.
Järnvägsfördragen CIM och CIV är införlivade med svensk rätt genom kungörelsen
(1974:748) om internationell järnvägstransport. Endast vissa
exekutionsrättsliga bestämmelser har införlivats genom lag.
Tilläggskonventionen, som främst innehåller skadeståndsrättsliga bestämmelser,
har till sina huvuddelar införlivats med svensk rätt genom lagen (1976: 58) om
järnvägs ansvarighet vid befordran av resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan är om en ny järnvägstrafiklag bör innehålla även de
regler som gäller för internationella transporter. I stor utsträckning är
beslämmelserna i de internationella fördrag som jag nyss har nämnt (CIM, CIV
och lilläggskonventionen) av den karaktär att deras införlivande med svensk
rätt enligt regeringsformen kräver lagform. Detta krav är alltså f.n. inte i
uppfyllt mer än till en viss del. Dessa fördrag har år 1980 reviderats och
sammanförts till ett enda. Detta nya fördrag om internationell järnvägstrafik
(Convention relalive aux transports internationaux ferroviaires, COTIF) kan
förväntas träda i kraft tidigast den I januari 1985. Det nya fördraget innebär
ganska stora förändringar av främst formell karaktär beträffande CIM och CIV,
medan tilläggskonventionens bestämmelser har tagits in i fördraget i praktiskt
taget oförändrat skick.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan om Sveriges tillträde till 1980 års järnvägsfördrag
behandlas i den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds Ju 1983: 12)
Internationell järnvägsbefordran m.m. I promemorian finns en redogörelse för
fördragsbestämmelserna. Enligt promemorian bör Sverige tillträda fördraget. Den
innehåller vidare förslag till den lagstiftning som föranleds av ett svenskt
tillträde till det nya fördraget. Promemorian remissbehandlas f.n.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det nya järnvägsfördraget innehåller både bestämmelser som
måste införlivas genom lag till följd av deras civilrättsliga karaktär och
bestämmelser som är av trafikteknisk eller administrativ art. Om Sverige skall</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section81>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section82>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tillträda 1980 års fördrag och detta fördrag därför skall
införiivas med svensk rätt, bör man enligt min mening överväga att på något
sätt föra samman de regler som enligt fördraget skall gälla för internationell
trafik med de regler som gäller för inrikes trafik. Att redan nu i en ny
järnvägstrafiklag föra in eller anknyta till bestämmelserna i CIM och CIV
anserjag däremot inle befogat, eftersom en sådan ordning endast skulle bli
gällande under en kortare övergångstid.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tilläggskonvenlionen
är som nyss har nämnts redan nu till sina huvuddelar införlivad med svensk
rätt genom 1976 års lag. Konventionens bestämmelser har i allt väsentligt ulan
ändring i sak tagits upp i det nya fördraget. Det finns därför varken från
saklig eller från praklisk synpunkl något som hindrar atl regleringen i den nya
lagen rörande järnvägens ansvar när passagerare skadas eller dödas redan nu får
omfatta både inrikes och internationella transporter. I likhet med utredningen
anserjag därför, att bestämmelserna i den nya järnvägstrafiklagen om järnvägens
ansvar för personskada på passagerare bör omfatta även internationella
transporter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förulom de rent transporträttsliga reglerna står reglerna
om järnvägens utomobligatoriska ansvar i centrum för intresset vid en översyn
av järnvägsrätten. Jag har redan nämnt att den nuvarande lagstiftningen på
detta område är föråldrad i vissa avseenden och bör revideras. Den nya regleringen
måste liksom den nuvarande ske i form av lag. Utredningen har föreslagit, att
bestämmelserna rörande järnvägens utomobligatoriska ansvar skall ingå i den
nya lagen. Jag biträder utredningens förslag på denna punkt. En sådan lösning
underlättar en anpassning av det utomobligatoriska ansvaret till järnvägens
ansvar i kontraktsförhållanden. En sådan anpassning är enligt min mening
önskvärd särskilt såvitt gäller ansvaret för personskador.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När det
gäller den reglering som är av huvudsakligen offentligrättslig karakiär är det
f.n. endast vissa bestämmelser om ordning och säkerhet inom järnvägsområde som
har lagform. I dessa bestämmelser, som finns i lagen (1975:89) om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde, ges järnvägstjänstemän i säkerhets- eller
ordningstjänst omfattande befogenheter, som i vissa fall innefattar rätt att
tillgripa våld. Dessa bestämmelser måste därför tas upp i lag även i
fortsättningen Gfr prop. 1975: 8 s. 77). Utredningen har föreslagit att också
dessa frågor regleras i den nya järnvägstrafiklagen. Detta har inte föranlett
någon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser detta vara en lämplig
lösning. Frågan om dessa bestämmelser skall, såsom f.n., gälla enbart järnväg
eller om de bör vara tillämpliga även på tunnelbana och spårväg tar jag upp
senare (avsnitt 5.7).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt vissa bestämmelser i järnvägstrafikstadgan har
järnvägen befogenhet att kontrollera eller på annat sätt vidta åtgärder med
gods som exempelvis misstänks utgöra en fara för säkerheten. Utredningen har
fört samman denna reglering med de förut nämnda bestämmelserna angående</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section83>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section84>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ordning och säkerhet. Remissinstanserna har inte haft
något atl erinra mot förslaget på denna punkt. Även jag anser att detta är en
ändamålsenlig lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Från och med den 1 juli 1982 gäller nya bestämmelser om
irafiknykterhetsbrott som begås av förare av motordrivna spårfordon påjärnväg
eller tunnelbana. Dessa bestämmelser finns i lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott. I proposifionen med förslag till dessa regler anförs (prop.
1981/82:204 s. 7 O aU reglernas placering i trafikbroltslagen bör ses som en
provisorisk lösning och att de bör kunna flyttas över till den nya järnvägstrafiklagen
anlingen i samband med dennas tillkomst eller i annat lämpligl sammanhang.
Enligt föredragande statsrådet kunde det eventuellt vara lämpligt att i det
sammanhanget överväga frågan om straffansvaret bör utvidgas till att omfatta
t.ex. även andra personalkategorier inom järnväg och tunnelbana än förare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna fråga har av naturliga skäl inte behandlats av
utredningen. För min del ser jag ingen anledning att vänta med överflyttningen
av dessa ansvarsbestämmelser till en senare tidpunkt. Jag anser därför att
dessa bestämmelser bör tas in i ett kapitel om ordning och säkerhet i den nya
lagen. I det följande (avsnitt 5.7) tar jag också upp frågan om en utvidgning
av ansvarsbestämmelserna till att gälla vissa andra personalkategorier vid
spårföretagen än förare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av
grundläggande betydelse för järnvägstrafiken är trafikeringsplikten och
befordringsskyldigheten. Trafikeringsplikten, dvs. skyldigheten för järnvägarna
atl driva trafiken, är inte författningsreglerad utan härleds ur Kungl. Maj:ts
och riksdagens beslut (i regel i form av s.k. koncession). Befordringsskyldigheten,
dvs. skyldigheten ati ingå befordringsavtal med alla som önskar få sådana
avtal, regleras däremot i järnvägstrafikstadgan. Dessa trafikpolitiska frågor
anses traditionellt ligga inom regeringens kompetens. De omfattas också av det
bemyndigande enligt 8 kap. 7 § regeringsformen som regeringen har getts i
lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har i enlighet med sina direktiv lagt fram
förslag till en särskild förordning om järnvägs befordringsskyldighel m.m.
Förulom bestämmelser om befordringsskyldighel innehåller förordningen också
föreskrifter om järnvägens befaUning med kvarglömd eller förioi:ad egendom. En
remissinstans har ifrågasaU om inte också bestämmelser i dessa båda avseenden
borde tas in i den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Möjligheten
alt förändra reglerna om befordringsskyldigheten utgör, tillsammans med
möjligheten att påverka taxesättningen, ett viktigt trans-portpolitiskt
instrument som regeringen bör kunna tillgripa på ett snabbare och enklare sätt
än som blir fallet om riksdagens medverkan krävs. Järnvägarnas
befordringsskyldighel torde vara att anse som ett offentligrällsligt åliggande
som kan regleras i förordning (jfr 8 kap. 3 och 7 §§ regeringsformen och lagen
1975:88 med bemyndigande att meddela före-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section85>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section86>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skrifter om trafik, transporter och kommunikationer).
Enligt min uppfattning bör därför några regler om befordringsskyldighel inte
ingå i den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis anser jag sålunda att en ny lag om
järnvägstrafik bör innehålla regler om inrikes befordran av gods och
passagerare, om järnvägens ansvar när resande skadas eller dödas, om järnvägens
utomobligatoriska ansvarighet och om ordning och säkerhet inom järnvägsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.2.2 Avtalsfrihetens omfattning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen hade länge en särställning som transportmedel.
Detta berodde dels på att järnvägen ofta hade ett s.k. tekniskt monopol, dels
på det starka statliga inflytandet. Delta avspeglades också i
järnvägsförfattningarna, som med sin detaljreglering lämnade mycket litet
utrymme för individuella avvikelser i avtalet mellan järnvägen och
transportkunden. Under de senaste årtiondena har emellertid järnvägarna
alltmer kommit att framstå som ett transportföretag som alla andra. Delta är
också en av grundtankarna bakom 1963 års trafikpolitiska beslut som utgår från
att varje transportgren i princip skall betala sina kostnader och under denna
förutsättning konkurrera med övriga transportgrenar (prop. 1963: 191).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna princip gäller, i modifierad form, också efter 1979
års trafikpolitiska beslut (prop. 1978/79:99, TU 18, rskr 419). 1963 års
trafikpolitiska beslut ledde emellertid till att järnvägen så småningom
befriades från olika belastande förpliktelser gentemot det allmänna. Numera är
därför järnvägen ett i huvudsak fritt konkurrerande transportmedel på en
marknad där järnvägen som regel inle är del enda transportmedel som är
tillgängligt. Under dessa förhållanden är det enligt min uppfattning onödigt
att ha en alltför ingående detaljreglering av förhållandet mellan järnvägen och
transportkunderna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Redan genom 1966 års järnvägstrafikstadga fick parterna
vidgat utrymme atl själva reglera detaljerna i transportavtalet. Utredningens
förslag innebär att detta utrymme ökas ytterligare. Enligt förslaget regleras
endast de centrala civilrällsliga delarna av avtalsinnehållet i lagstiftningen
medan det överlämnas åt parterna att reglera övriga frågor. Möjligheten att
genom avtal avvika från lagens bestämmelser utvidgas också något. Ulredningen
har beträffande godsbefordran strävat efter en reglering som till sitt omfång
och sin utformning närmar sig lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flertalet remissinstanser har ansett atl utredningen har
gjort en lämplig avvägning mellan vad som bör regleras i lagen och vad som kan
överiålas åt parterna. Jag delar denna uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En viktig fråga är i vilken utsträckning den nya
lagstiftningen skall vara tvingande. I järnvägstrafikstadgan föreskrivs som
huvudregel att en överenskommelse om inskränkning av trafikanternas
rättigheter enligt stadgan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section87>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section88>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>är ogiltig. Vid godsbefordran är ett avtalsvillkor som
innebär eftergift av trafikantens rätt dock giltigt, om godsets ovanliga eller
farliga beskaffenhet eller dess tillstånd gör det skäligt alt lindra järnvägens
ansvarighet eller på annat sätt göra avsteg från de rältigheter som trafikanten
annars skulle ha haft. Detsamma gäller, när befordringen skall äga rum under så
speciella förhållanden att avsteg från den normala regleringen kan anses
motiverade.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen
har i sitt förslag utgått från att den nya järnvägstrafiklagen skall vara
tvingande till trafikantens förmån. Avvikelser från bestämmelserna om
godsbefordran skulle dock vara tillåtna under vissa förutsättningar.
Utredningen har sålunda ansett, att avtalsfrihet bör råda såvitt gäller s.k.
systemtransporter. Detta uttryck brukar enligt utredningen användas för att
beteckna en särskilt avtalad, kontinuerlig transportverksamhet som ingår som
ett led i transportkundens produktionsplan. Enligt utredningen kan avtalsfrihet
också vara motiverad när det gäller avtal som visseriigen inte kan anses gälla
systemtransporter men som ändå ger uttryck för en medveten hållning från
transportkundens sida. Sammanfattningsvis har utredningen uttalat (betänkandet
avsnitt 4.2.3.2) att avsteg till transportkundens nackdel från den tvingande
regleringen bör kunna godtas, om transportkunden aktivt har medverkat till
avsteget, om han kan anses ha vunnit en fördel i annat hänseende och om det
inte är uppenbart att han har befunnit sig i ett förhandlingsmässigt underläge
gentemot järnvägen. I den föreslagna lagtexten har detta uttryckts så att
avvikelse från lagens bestämmelser är tillåtna, när godsets ovanliga art eller
andra särskilda omständigheter föranleder det (1 kap. 2 § andra stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningens
förslag om utvidgning av avtalsfriheten har mötts med tveksamhet från
konsumentverkets, sida. Verket har bl.a. framhållit risken att en enskild
konsument överskattar fördelarna men inte tillräckligt beaktar nackdelarna i
form av t.ex. sämre ersättning vid skada. Enligt verket uppstår liknande
problem även då befordringsavtalet ingås av en näringsidkare, om en enskild
konsument är mottagare. SJ har däremot ansett att ett ännu större utrymme för
partsviljans frihet hade varit motiverat från transportföretagets synpunkl men
har inte velat kritisera utredningens förslag. Transportkundorganisationerna
och Sveriges speditörförbund har tillstyrkt utredningens förslag i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För egen del villjag anföra följande i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är naturligt att man från transportföretagens sida
förordar en långt gående avtalsfrihet. Hur lagstiftningen än utformas kommer
säkeriigen det stora flertalet transporter även i fortsättningen att ske enligt
standardiserade befordringsvillkor, där endast priset används som
konkurrensmedel. Det kan dock vara en fördel för järnvägen att ha möjlighet att
exempelvis kombinera särskilt förmånliga taxor med ett lindrigare ansvar för
skador. Denna möjlighet finns vid internationell befordran enligt CIM. Även
transportkunden kan självfallet önska ett avtal med en sådan innebörd. Mot</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section89>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section90>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>detta
intresse av avtalsfrihet står behovet av ett minimiskydd för transportkunder i
allmänhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär en viss utvidgning av parternas avtalsfrihet redan genom att
författningsregleringens omfattning begränsas till de mest centrala elementen i
befordringsavtalet. När det gäller dessa element bör givetvis kundernas behov
av ett visst skydd väga tungt. Jag delar emellertid utredningens uppfattning
att det även med den begränsade författningsreglering som utredningsförslaget
innebär för godstransporternas del föreligger behov av avtalsfrihet i vissa
fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
enligt gällande rätt bör enligt min mening avtalsfrihet råda, om godsets
ovanliga art föranleder det. Utredningen har emellertid föreslagit att
avtalsfrihet skall gälla även när andra särskilda omständigheter föranleder
det. Det är på denna punkt som konsumentverket har uttryckt tveksamhet.
Utredningen synes ge uttrycket "andra särskilda omständigheter" en
vid tolkning. Enligt min uppfattning bör det inte komma i fråga atl låta
avtalsfrihet råda i fråga om transporter som rutinmässigt tillhandahälls
allmänheten. Däremot är jag ense med utredningen om atl det bör vara möjligt
att göra sådana avvikelser vid exempelvis avtal om s.k. systemtransporter och
liknande. Avvikelser bör också tillåtas, om det är skäligt med hänsyn till de
särskilda förhållanden under vilka befordringen skall ulföras. Det är givet att
avvikelser från lagens bestämmelser inte får medföra nackdelar för en mottagare
som inte har godkänt avvikelserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
särskild fråga är om skiljeavtal bör vara tillåtna. Såvitt gäller befordran av
resande har det ansetts att ett skiljeavtal rörande framtida tvister inte
inskränker den resandes rätt att väcka talan inför domstol (prop. 1975/76:7 s.
60). Enligt gällande järnvägslagstiftning är däremot skiljeavtal tillåtna
angående framtida tvist rörande befordran av gods eller inskrivet resgods.
Ulredningen har föreslagit atl denna möjlighet atl sluta bindande skiljeavtal
skall behållas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Flera remissinstanser har
ställt frågan hur denna möjlighet att träffa skiljeavtal förhåller sig till de
principer om konsumentskydd som numera gäller. De har särskill pekat på
bestämmelsen i 3 a § lagen (1929; 145) om .. skiljemän. Enligt detta lagrum får
skiljeavtal som har träffats innan en tvist har uppkommit i regel inte göras
gällande vid tvist mellan en näringsidkare och en konsument, om värdet av vad
som yrkas uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp (jfr 1 § lagen 1974:8
om rättegången i tvistemål om mindre värden, den s.k. småmålslagen). De har
anmärkt att i vart fall tvister om resgods oftast torde vara av detta slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
skiljeförfarande är självfallet förenat med både fördelar och nackdelar. Man
bör enligt min mening inte obetingat avvisa användningen av skiljeklausuler i
avtal om järnvägstransport ens om järnvägens motpart är en enskild konsument. I
konsumenttvister är del dock en uppenbar nackdel att ett skiljeförfarande
medför betydande kostnader även för den vinnande parten. Detta kan i praktiken
innebära att den svagare parten känner</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section91>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section92>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>40</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sig hindrad från att få en tvist rättsligt prövad. Bl.a.
denna kostnadsaspekt ligger bakom bestämmelsen i 3 a § skiljemannalagen (jfr
prop. 1973:87 s. 143 0. Denna bestämmelse är givetvis tillämplig även på en
skiljeklausul i ett avtal om järnvägstransport.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En tvist som rör befordran av resgods är en tvist mellan
järnvägen och den resande, dvs. vanligen mellan en näringsidkare och en
konsument. Tvisteföremålets värde kom.mer med hänsyn till de bestämmelser om
ansvarsbegränsning somjag ämnar föreslå normalt inte att vara större än ett
halvt basbelopp (jfr avsnitt 5.5.5). Enligt min mening finns det inte anledning
att i den nya järnvägstrafiklagen formellt tillåta skiljeavtal vid tvist
rörande befordran av inskrivet resgods, eftersom ett sådant skiljeavtal endast
i undantagsfall skulle kunna göras gällande. Liksom enligt gällande rätt bör
det givetvis inte heller vara möjligt att genom skiljeavtal utesluta
domstolsprövning såvitt gäller transporter av resande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När det
gäller godsbefordran har man enligt min uppfattning större anledning att beakta
fördelarna med skiljeförfarande, framför allt den snabbhet som utmärker
förfarandet och möjligheten att utse särskilt sakkunniga skiljemän. I vart
fall när godsbefordringsavial sluts mellan järnvägen och en näringsidkare
finns det ett klart behov av att kunna avtala om skiljedomsprövning av framtida
tvister. Frågan är emellertid om skiljeklausuler skall vara tillåtna även när
godsbefordringsavialet sluts mellan järnvägen och en konsument. De höga
koslnader som uppkommer för parterna är givetvis en nackdel för konsumenten
även i tvister rörande godsbefordran. Om en part har beviljats allmän
rättshjälp i den rättsliga angelägenhet som skall avgöras genom skiljedom,
omfattar rättshjälpen inte skiljedomskostnaderna. Rättsskyddsförsäkring av det
slag som vanligtvis ingår i hem-eller villaförsäkring täcker inte ersättningen
till skiljemännen. Denna ersättning utgör den stora kostnadsposten i samband
med ett skiljeförfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Genom 3 a
§ lagen om skiljemän kommer sådana konsumenttvister rörande godstransporter som
kan avgöras enligt småmålslagen inte att vara underkastade skiljeförfarande. I
tvister som avser godsbefordran mellan järnvägen och en konsument kan därför
skiljeförfarande utnyttjas bara om tvisten gäller relativt betydande belopp. I
sådana fall gäller att, om skiljeklausulen i det enskilda fallet framstår som
oskälig, domstolarna har möjlighet att lämna den utan avseende med tillämpning
av 36 § avtalslagen (1915: 218). Högsta domstolen har vid tillämpningen av
denna bestämmelse funnit att skiljeklausuler i avtalsförhållanden mellan en
näringsidkare och en konsument i många fall kan anses vara oskäliga (NJA 1981
s. 711: jfr i fråga om tillämpningen av lagen 1971: 112 om förbud mol oskäliga
avtalsvillkor marknadsdomstolens avgöranden MD 1975:5, 1978:29 och 1979: 17).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det anförda torde innebära, att utrymmet för
skiljeklausuler i avtal om godsbefordran i praktiken blir mycket begränsat i de
fall då järnvägens</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section93>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section94>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>motpart är en konsument. Att på detta område nu gå längre
och helt slopa möjligheten att använda sådana klausuler i förhållandet mellan
järnvägen och en konsument bör enligt min uppfattning inte komma i fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag vill tillägga att möjligheten att lämna
skiljeklausuler utan avseende med stöd av 36 S avtalslagen står öppen också när
järnvägens motpart inte är en konsument. Bestämmelsen har sålunda tillämpats av
högsta domstolen på en skiljeklausul i ett avtal mellan näringsidkare (NJA
1979 s. 666).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis anserjag således att det enligl den nya
järnvägstrafiklagen bör vara tillåtet att med bindande verkan träffa avtal om
att framtida tvister rörande godsbefordran skall avgöras av skiljemän med den
inskränkning som följer av 3 a § lagen om skiljemän. Detta bör däremot inte
vara möjligt i fråga om befordran av resgods och givetvis inte heller i fråga
om befordran av passagerare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.2.3 Järnvägsansvaret och fraktföraransvaret</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen kan i sin verksamhet ådraga sig ansvarighet på
flera sätt. Olika skadeståndsrättsliga regler blir då tillämpliga. Av central
betydelse i järnvägslagstiftningen är naturligtvis reglerna om det egentliga
fraktföraransvaret. Dessa regler rör frågan om järnvägens skyldighet att
ersätta skada till följd av att befordrad egendom går förlorad, minskas eller
skadas eller inte lämnas ut i rätt tid. Inom samtliga transportgrenar är
förutsättningarna för fraktföraransvaret sådana att ansvaret blir strängare än
den ansvarighet som i allmänhet gäller för andra företagare. Å andra sidan är
fraktförarens ersättningsskyldighet i regel maximerad till sitt belopp. Denna
ordning bör enligt min mening i princip bibehållas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även järnvägens ansvar när passagerare skadas är en form
av fraktförar-ansvar. Enligt 1976 års lag har järnvägen ett strikt ansvar för
sådana skador. Liksom när det gäller ansvaret för gods eller resgods är det här
fråga om järnvägens ansvarighet i kontraktsförhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En något annorlunda karaktär har det skadestånd som
järnvägen kan bli skyldig att betala för att den åsidosätter författningsenlig
befordringsskyldighel. Järnvägen är då enligt 76 § järnvägstrafikstadgan
skyldig att ersätta skada som genom befordringsvägran "orsakas den i
förhållande till vilken skyldigheten åsidosatts". Denna
skadeståndssanktion vid befordringsvägran bör enligt min mening behållas även
i framtiden. I det föregående (avsnitt 5.2.1) harjag angett varför jag anser
att bestämmelser om beford-ringsskyldighet inte skall tas in i den nya lagen.
Bestämmelser om skadeståndsskyldighet vid åsidosättande av
befordringsskyldighel berör emellertid enskildas inbördes ekonomiska
förhållanden och måste därför meddelas genom lag (8 kap. 2 § RF). Liksom
utredningen anserjag att sådana bestämmelser bör tas upp i den nya
järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett av huvudsyftena med översynen av
järnvägslagstiftningen är, som jag har anfört tidigare, att modernisera
reglerna angående järnvägens utomobligatoriska ansvarighet, dvs. ansvaret för
skador som drabbar</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section95>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section96>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>42</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>utomstående. Frågan om grunderna för järnvägens ansvar för
skador som tillfogas utomstående kommer alt behandlas närmare i det följande
(avsnitt 5.6). I den delen kommer jag att föreslå betydande ändringar i
förhållande till gällande rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I gällande rätt betecknas det slags verksamhet som
grundlägger det särskilda ansvaret för järnvägen i utomobligatoriska och
kontraktsrättsliga förhållanden som "järnvägs drift". Detta begrepp
har inle definierats i svensk lagstiftning. Av förarbetena till 1886 års lag
framgår, att med begreppet avsågs lokomotivs och vagnars rörelse på järnvägen
och vad som har samband med detta. Denna avgränsning kom dock med tiden att
anses för snäv, och en viss utvidgning av driftsbegreppet har skett i
domstolspraxis. Enligt uttalande av föredragande statsrådet i 1976 års
lagstiftningsärende (prop. 1975/76:7 s. 66) borde järnvägsdriften omfatta,
förutom själva befordringen, också den serviceverksamhet som järnvägen eller
självständiga entreprenörer bedriver på tåget, t.ex. restaurangrörelse. All
verksamhet som kan sägas vara ett naturligt komplement till befordringen borde
enligt hans uppfattning hänföras till järnvägsdriften (jfr betänkandet s. 66
f). Utredningen har ansett att den omfattning som det särskilda
järnvägsansvaret har enligt gällande rätt inte bör ändras. Jag delar denna
uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den mån reglerna om det särskilda järnvägsansvaret inte
är tillämpliga, blir allmänna skadeståndsregler eller annan speciallagstiftning
tillämpliga. En viktig fråga är emellertid om annan skadeståndslagstiftning
skall få tillämpas i konkurrens med den järnvägsrättsliga
speciallagstiftningen. Denna fråga har sitt största intresse inom området för
det egentliga fraktföraransvaret. Enligt gällande rätt utgör den
omständigheten atl fraktföraren bär ett visst kontraktsrättsligt ansvar för en
uppkommen skada inte något hinder mot att ansvar i stället görs gällande mot
honom på annan grund. Detta framgår såväl av vägtransportlagen som av 1976 års
lag och järnvägstrafikstadgan. Möjligheten att tillämpa rättsregler som
konkurrerar med den transporträttsliga regleringen står alltså i princip
öppen. Det praktiska resultatet blir emellertid detsamma som om denna reglering
hade varit exklusivt tillämplig. De särskilda regler som finns inom
transporträtten när del gäller förutsättningarna för ansvarighet och
ansvarsbegränsning har nämligen genom uttryckliga föreskrifter gjorts
tillämpliga också på skadestånd som grundas på andra rättsregler än de
transporträttsliga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreskrifter med denna innebörd finns för
vägtransporternas del i 37 § vägtransportlagen samt för järnvägstransporterna i
11 § 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av passagerare och 78 §
järnvägstrafik-stadgan. Reglerna om begränsning av skadeersättningens storlek
har sålunda utsträckts att gälla i de fall då ersättningen grundas på något
annal än fraktföraransvaret. Den transporträttsliga regleringen av
förutsättningarna för ansvarighet gäller också i dessa fall. Dessa regler har
också gjorts tillämpliga, när ersättning för skada i samband med befordran
krävs av fraktförarens medhjälpare.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section97>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section98>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har föreslagit alt den nya järnvägstrafiklagens bestämmelser om förutsättningarna
för och begränsningen av järnvägens ansvarighet skall kunna göras gällande av
järnvägen och dess anställda oberoende av vilken grund som åberopas för ett
anspråk som i och för sig faller under den nya lagen. Förslaget innebär alltså
inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Någon erinran mot
förslaget i denna del har inte framförts under remissbehandlingen. Jag delar
utredningens uppfattning i detta avseende. Beträffande frågan om konkurrerande
preskriptionsbestämmelser villjag dock närmare redogöra för min inställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Enligt
1 § preskriptionslagen (1981:130) gäller den lagen i fråga om preskription av
fordringar, i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.
Enligt uttalande av föredragande statsrådet (prop. 1979/80:119 s. 83, 88 f)
innebär detta, att de särskilda preskriplionsbestämmelser som har meddelats i
andra lagar i princip skall tillämpas i slällel för de allmänna bestämmelserna.
Denna ordning ansluter till vad som redan tidigare har gälll inom i vart fall
transporträtten. Inom transporträtten torde de särskilda
preskriptionsbestämmelserna vara tillämpliga på fordringar som omfattas av de
transporträttsliga reglerna, även om talan förs på annan grund än den särskilda
författningen och oberoende av om talan förs mot transportören eller mot dennes
personal eller medhjälpare (jfr beträffande sjölagen prop. 1973: 137 s. 121 f,
beträffande vägtransportlagen prop. 1974:33 s. 188 och 194 samt för
järnvägsrättens del högsta domstolens avgörande refererat i NJA 1972 s. 296
och prop. 1975/76:7 s. 94 f).</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit
att preskriplionsbestämmelserna i den nya järnvägstrafiklagen i princip skall
gälla inte bara talan mot järnvägen utan också talan om ersättning mot
järnvägsföretagets anställda och andra medhjälpare för skador som de har vållat
vid fullgörandet av sin tjänst eller sitt uppdrag. Enligt utredningen bör
järnvägstrafiklagens preskriptionsregler dock inte tillämpas på krav som
gäller skadestånd för brott. För sådana krav bör enligt utredningen i stället
preskriptionslagens bestämmelser gälla. Utredningens förslag till reglering av
preskriptionsfrågorna har inte föranlett någon erinran under
remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
överensstämmelse med vad som har ansetts gälla inom transporträtten bör enligt
min uppfattning den nya järnvägstrafiklagens preskriptionsbestämmelser vara
exklusivt tillämpliga i fråga om sådana anspråk på ersättning som hade kunnat
grundas på lagen, även om anspråken görs gällande på annan grund än
bestämmelserna i lagen. Dessa preskriptionsbestämmelser bör som utredningen
har föreslagil gälla också i de fall då talan om ersättning förs mot
järnvägsföretagets anställda och andra medhjälpare för skador som de har
orsakat när de fullgör sin tjänst eller sitt uppdrag. Såvitt gäller järnvägens
skadeståndsansvar bör dessa bestämmelser gälla också om skadan har orsakats av
brottslig handling av en anställd, t.ex. stöld av transporterat gods i samband
med tjänsteutövning. I fråga om sådana krav mot järnvägens anställda eller
medhjälpare som avser skadestånd för brott</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section99>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section100>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>44</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>anserjag emellertid liksom utredningen att
preskriptionslagens bestämmelser bör gälla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:25.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.2.4 Förhållandel till inlernalionella regler och annan
transporträltslig lagstiftning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av skäl som har angetts i det föregående (avsnitt 5.2.1)
bör enligt min mening reglerna om internationell befordran av passagerare,
resgods och gods inte tas upp i den nya lagen utom såvitt gäller reglerna om
järnvägens ansvarighet för personskador som tillfogas passagerare. För internationella
transporter gäller de internationella fördragen CIM och CIV. En annan fråga är
emellertid i vilken utsträckning de sakliga lösningar som har valts för den
internationella trafiken bör genomföras för den inrikes trafiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är enligt min mening angeläget att i största möjliga
utsträckning ha enhetliga regler för inrikes trafik och internationell trafik.
Det är emellertid också önskvärt atl man har likartade bestämmelser för olika
transportslag. Med hänsyn till det nära samband som råder mellan landsvägstransporter
och järnvägstransporter anserjag del vara en fördel, om rättsreglerna för dessa
två transportslag inte skiljer sig åt i onödan. Dessa två önskemål går givetvis
inte alltid att förena. Vilken lösning som skall väljas på olika punkter får
avgöras från fall till fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nu gällande järnvägstrafikstadgan utformades efter
mönster av de internationella fördragen CIM och CIV. En betydande förenkling
och reducering av det sakliga innehållet gjordes dock i förhållande till fördragen.
Däremoi var någon samordning med reglerna för övriga transportslag inte
aktuell, när järnvägstrafikstadgan utarbetades. Någon lagreglering beträffande
landsvägstransporter fanns för övrigt inte vid denna tidpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har i sitt förslag ytterligare reducerat
författningstexten. I fråga om regleringen av godstransporter har utredningen
därvid strävat efter en viss parallellitet med lagen om inrikes vägtransport
såvitt gäller regleringens omfång och redaktionella utformning. I rena
formuleringsfrågor har utredningen dock ofta tagit järnvägstrafikstadgan som
förebild (jfr betänkandet s. 61). I fråga om det sakliga innehållet i
lagförslaget har utredningen behållit järnvägstrafikstadgans lösningar, när en
anpassning till vad som gäller för andra transportmedel skulle ha medfört att
olika regler blev gällande för internationell och inrikes järnvägstransport.
När en avvikelse från järnvägstrafikstadgan undantagsvis har gjorts på en viss
punkt, har anledningen varit att det internationella fördragels bestämmelser enligt
ulredningen på denna punkt var klart mindre lämpliga än den lösning som
utredningen har valt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens utgångspunkt när det gäller förhållandet till
internationella regler och annan transporträltslig lagstiftning har godtagits
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att
utredningens förslag bör följas i detta avseende. Genom' alt utredningens
lagförslag lill sitt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section101>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section102>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>omfång har bringats ned till vad som är normalt för övriga
transportslag har dessutom ett flertal detaljbeslämmelser som är säregna för
järnvägsrätten fallit bort. Även detta ser jag som en fördel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3 Personbefordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3.1 Allmänna överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av
resande regleras järnvägens skyldighet att ersätta sådan skada som tillfogas
resande i samband med en befordran som järnvägen utför. Enligt denna lag har
järnvägen ett i det närmaste strikt ansvar mot sina resande. Järnvägen är
sålunda i princip ansvarig för personskador som i följd av järnvägsdriften har
tillfogats en passagerare medan denne uppehöll sig på eller steg på eller av
ett järnvägsfordon. Detta gäller även om fel eller försummelse inte ligger
järnvägen till last. Järnvägen är dock fri från ansvarighet, om skadan har
orsakats av en omständighet som inte är hänförlig till själva järnvägsdriften
och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga.följderna av, även om
den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För skador på egendom som den resande bär på sig eller för
med sig som handresgods svarar järnvägen endast om fel eller försummelse
föreligger på järnvägens sida. Har den resande samtidigt lidit personskada som
järnvägen är ansvarig för, svarar järnvägen dock också för skada på sådan
egendom. Ersättningen för sakskador är i princip begränsad till 5 000 kr. per
resande. Om det föreligger uppsåt eller grov värdlöshet pä järnvägens sida,
gäller dock inte någon ansvarsbegränsning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I lagen finns också vissa processuella bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1976 års lag innehåller regler för såväl inrikes som
internationell trafik. Av skäl som jag lidigare har angett (avsnitt 5.2.1) bör
en reglering som motsvarar 1976 års lag tas med i den nya järnvägstrafiklagen.
Eftersom den nuvarande regleringen bygger på en konvention såvitt avser
internationell personbefordran (tilläggskonventionen till CIV) och regleringen
lill stor del är gemensam för internationell och inrikes trafik, kan några
större sakliga ändringar inte göras utan att man bryter denna enhetlighet.
Något behov av sådana ändringar har inte heller gjort sig gällande. Jag anser
därför att bestämmelserna i 1976 års lag bör i oförändrat skick föras över till
den nya järnvägstrafiklagen. Enligt min uppfattning bör dock regleringen av
järnvägens skadeståndsansvar i samband med kollision mellan ett spårfordon och
ett motorfordon samordnas med trafikskadelagen (1975: 1410). Denna fråga
behandlas i avsnitt 5.3.3.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även järnvägstrafikstadgan innehåller bestämmelser om
personbefordran. De viktigaste är de som reglerar järnvägens
befordringsskyldighel. I stadgan finns också vissa bestämmelser om den resandes
rätt att föra med sig handresgods.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section103>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section104>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan i vad mån och i vilket sammanhang
järnvägstrafikstadgans bestämmelser om befordran av passagerare bör ingå i den
nya lagen behandlas av utredningen i avsnitt 3.7 i betänkandet. Utredningen
har ansett att inga ytterligare bestämmelser utöver dem som finns i 1976 års
lag bör tas in i ett kapitel om personbefordran. Järnvägens
befordringsskyldighel i fråga om passagerare bör sålunda enligt utredningen
regleras i en förordning. Enligt utredningen bör dock vissa offentligrättsliga
bestämmelser saml en regel om skadeståndsansvar för järnvägen vid åsidosättande
av befordringsskyldigheten tas upp i ett kapitel om ordning och säkerhet resp.
i de allmänna bestämmelserna i lagen. I fråga om utredningens överväganden
hänvisas till vad som anförs i betänkandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar utredningens uppfattning när det gäller
omfattningen av den reglering rörande passagerartrafik som bör föras över från
järnvägstrafik-stadgan till den nya järnvägstrafiklagen. Järnvägarnas
befordringsskyldighel torde somjag tidigare har nämnt vara att anse som ett
offentligrällsligt åliggande och kan därför regleras i förordning. Jag
biträder också utredningens förslag beträffande placeringen av de olika
bestämmelserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3.2 Resandebegreppet m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1966 års tilläggskonvention till CIV, som ligger till
grund för 1976 års lag, innehåller en definition av begreppet
"resande". Definitionen innebär, att som resande betraktas endast den
som innehar en internationell biljett. Någon definition av begreppet
"resande" ges inte i 1976 års lag. Enligt förarbetena till lagen är
dock innehavet av biljett vid inrikes befordran inte avgörande för om en person
skall anses som resande (prop. 1975/76:7 s. 40, 52 0. Som resande i inrikes
trafik torde anses var och en som uppehåller sig på tåget med anledning av ett
befordringsavtal som han har ingått eller åtminstone avser att ingå.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet omfattar enligt 1976 års lag resande som stiger av eller på tåget
eller befinner sig på tåget (3 S första stycket). Det saknar således betydelse
för ansvarigheten huruvida en person som varken uppehåller sig i ett
järnvägsfordon eller håller på alt stiga av eller på ett sådant fordon
betraktas som resande. En sådan person omfattas nämligen inte av
järnvägsansvaret enligt 1976 års lag, även om han skulle vara att anse som
resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag redan har nämnt, bör moderniserade regler om
järnvägens utomobligatoriska ansvarighet ingå i den nya järnvägstrafiklagen.
Utredningen har föreslagit, att järnvägen utanför kontraktsförhållanden skall
ha ett i princip strikt ansvar för skador till följd av järnvägs drift. 1 två
fall bör det emellertid enligt utredningen krävas att vårdslöshet föreligger på
järnvägens sida för att ansvarighet skall uppkomma. Det ena fallet avser
skador på person eller egendom som obehörigen finns inom en sådan del av
järnvägens spårområde som inte är upplåten för allmänheten. Det andra fallet
gäller skador som tillfogas förare, passagerare eller egendom i ett</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section105>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section106>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>motordrivet
fordon som är i trafik eller fordonet självt. Jag skall i det följande närmare
behandla utredningens förslag i denna del (avsnitt 5.6). Jag vill emellertid
redan nu säga att jag i huvudsak delar utredningens uppfattning om de principer
som bör ligga till grund för järnvägens utomobligatoriska ansvarighet. Jag
anser emellertid att det strikta ansvaret i princip bör omfatta också skador på
personer och egendom som obehörigen befinner sig inom en sådan del av
järnvägens område som inte är upplåten för allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>När sålunda både
järnvägens kontraktsrättsliga och dess utomobligatoriska ansvarighet regleras
i samma lag, kan det finnas anledning att överväga gränsdragningen mellan
utomobligatorisk och inomobligatorisk ansvarighet. Frågan är då, om järnvägens
ansvar för resande bör utsträckas utöver vad som gäller enligt 1976 års lag mot
bakgrund av det avtalsförhållande som råder mellan järnvägen och resenärerna.
Detta skulle kunna ske genom att begreppet "resande" ges en vidare
tolkning eller genom att järnvägens kontraktsrättsliga ansvar för resande får
omfatta viss tid före och efter på- resp. avstigandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har inte funnit anledning lill en utvidgad tolkning av begreppet
"resande". Den har inte heller ansett att järnvägens resandeansvar
bör utsträckas i tiden. Utredningens förslag innebär att vissa personer också i
fortsättningen kommer att bli uteslutna från möjligheten att göra
"resandeansvar" gällande, och detta även med en liberal praxis i
fråga om vem som skall anses som resande. Som resande kan sålunda inle anses
t.ex. den järnvägspersonal som tjänstgör ombord på tåget, post- och tullpersonal,
personal för resandeservice (tågservering, tidningsförsäljning o.dyl.),
personer som utan att själva ha för avsikt alt resa har följt någon annan upp
på tåget och personer som uppenbarligen måste betecknas som
"tjuvåkare". Om någon som inte kan betraktas som resande skadas till
följd av järnvägsdriften, svarar järnvägen enligt gällande rätt bara under
förutsättning att vårdslöshet föreligger hos järnvägen (jfr betänkandet s. 78
foch prop. 1975/76:7 s. 56).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har i huvudsak godtagit utredningens förslag i denna del. En remissinstans har
dock påpekat det inkonsekventa i att den resandes brott mot gällande regler
får olika följder beroende på om det sker ombord på tåget eller ej.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del villjag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
den lösning som jag kommer att föreslå beträffande järnvägens utomobligatoriska
ansvarighet torde det i praktiken inte ha någon betydelse vilket slag av
ansvar som gäller. Om mitt förslag genomförs i den delen, kommer nämligen
järnvägen i princip att ha ett strikt ansvar för personskador, och detta vare
sig ansvaret är kontraktuelll eller utomobligatoriskt. Mitt förslag innebär
vidare att samma undantag från det strikta ansvaret skall gälla, oavsett om
detta är ett ansvar i avtalsförhållanden eller ett ansvar gentemot tredje man.
I båda fallen föreligger det enligt mitt förslag</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section107>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section108>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vissa möjligheter att jämka skadeståndet vid medvållande
på den skadelidandes sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser jag att
järnvägens resandeansvar liksom f.n. bör omfatta endast den tidrymd då resanden
uppehåller sig ombord på tåget eller stiger på eller av tåget. Jag finner inte
heller anledning att förorda en utvidgad innebörd av begreppet
"resande".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3.3 Skadeståndsanspråk vid kollision med motorfordon</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Resande med järnväg som skadas vid sammanstötning mellan
ett spårfordon och ett motorfordon har f.n. möjlighet att få ersättning för
sina skador dels av järnvägen enligt 1976 års lag, dels i form av trafikskadeersättning
enligt trafikskadelagen (1975: 1410). Ersättning enligt trafikskadelagen utgår
på objektiv grund från trafikförsäkringen för det motorfordon som orsakade
skadan. Om den resande begär trafikskadeersättning i stället för att vända sig
mot järnvägen, innebär detta inte alt trafikförsäkringen slutligt står för
ersättningen. Försäkringsanstalten kan regressvis kräva ersättning från den
järnväg som är ansvarig för skadan i den omfattning som är skälig med hänsyn
till grunden för ersättningsansvaret på ömse sidor och omständigheterna i
övrigt (20 § andra stycket trafikskadelagen). Enligt uttalanden i förarbetena
till trafikskadelagen (prop. 1975/76: 15 s. 89) skall den slutliga fördelningen
ske enligt en riskvärdering, dvs. i förhållande till de risker som utövandet
av de olika formerna av transportverksamhet innebär.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Grundprincipen bakom utredningens förslag är att spårsidan
resp. motorfordonssidan skall vara skyldig att ersätta skador som spårfordonet
resp. motorfordonet har tillfogat motsidan endast när skadorna har orsakats av
vårdslöshet i samband med framförande av det egna fordonet eller av
bristfällighet hos det egna transportmedlet. Även den slutliga fördelningen
skulle enligt utredningens förslag ske med den huvudsakliga viklen lagd vid
vållandet. En konsekvens av detta förslag är att en resandes möjlighet att
utnyttja båda ersättningssystemen begränsas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nuvarande ordningen har enligt min mening åtskilliga
nackdelar. Den medför i många fall administrativt merarbele för järnvägen och
för motorfordonets försäkringsgivare. Det är svårt att få till stånd en
enhetlig behandling av likartade krav. Dessutom är en fördelning enligt
riskvärderingsprincipen ofta svår att genomföra i praktiken. Jag återkommer
mera i detalj till dessa frågor i anslutning till regleringen av järnvägens
utomobligatoriska ansvarighet (avsnitt 5.6.4). Redan nu villjag emellertid
framhålla att jag ser stora fördelar med ett system som är utformat enligt
grundtankarna i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om utredningens förslag rörande del inbördes ansvaret
mellan järnvägssidan och motorfordonssidan genomförs, kan en skadelidande
järnvägspassagerare ändå med framgång vända sig med ersättningskrav mot trafikförsäkringen,
nämligen när det föreligger vårdslöshet på motorfordonssi-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section109>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section110>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dan. I syfte att hindra att skaderegleringen sker över
trafikförsäkringen har utredningen föreslagit en kanaliseringsregel av innebörd
att en spärtrafik-passagerare inte skall ha rätt att kräva
trafikskadeersättning annat än i den mån han visar, att han inte har kunnat få
skadan ersatt av spårtrafikföretaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna har lämnat utredningens förslag till
kanaliseringsregel utan erinran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning skulle en kanaliseringsregel av det
slag som utredningen har föreslagit kunna vara av ett visst värde. Den skulle
nämligen kunna leda lill en begränsning av de fall i vilka regresstalan förs
av försäkringsanstallerna mot järnvägen. Utredningen har emellertid inte föreslagit
någon motsvarande kanaliseringsregel när det gäller skador som vid en kollision
mellan bil och tåg uppkommer på motorfordonssidan. Utredningens förslag i fråga
om regleringen av kollisioner mellan tåg och bil är i övrigt grundat på den
principen att de två transportsätten skall behandlas lika. Om motsvarande
kanaliseringsregel i fråga om skador på motorfordonssidan infördes, skulle
detta föranleda ändringar i vissa centrala bestämmelser i trafikskadelagen.
Dessa ändringar skulle göra denna lag mera komplicerad. Jag anser emellertid
att principen om likabehandling av de två transportmedlen när det gäller
kollisionsskador bör upprätthållas. Mol bakgrund härav är jag inle beredd alt
förorda någon kanaliseringsregel av det slag som utredningen har föreslagit.
De regler rörande det inbördes ansvaret mellan järnvägssidan och
motorfordonssidan som jag kommer atl föreslå torde under alla förhållanden
bidra till en förenkling när det gäller regleringen av krav på ersättning för
sådana skador.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3.4 Dröjsmålsansvar vid personbefordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med dröjsmålsansvar avses i detta sammanhang skyldigheten
för en transportör att ersätta en skada som en resande lider genom att
befordringen inte utförs inom den tid som kan anses avtalad. Med skada avses
här endast s.k. ren förmögenhetsskada, dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer
på annat sätt än som en följd av skada på person eller egendom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Dröjsmålsskador kan vara av olika slag. En resande kan
lida skada till följd av att han genom att resan drar ut på tiden får ökade
kostnader innan han har kommit fram till resmålet, t.ex. kostnader för
måltider, hotell och telefon samt utgifter för taxi för att få anslutning lill
ett annat färdmedel (fördyring). En resande kan också tänkas gå miste om
inkomster eller andra ekonomiska värden (värdebortfall). Han kan t.ex. förlora
lön till följd av att han kommer för sent till sin arbetsplats. Han kan komma
för sent för att hinna med en beställd charterresa, och någon återbetalning av
det eriagda biljettpriset medges inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har ulföriigt behandlat frågan om järnvägens
ansvarighet för skador till följd av dröjsmål vid personbefordran (betänkandet
s. 195-</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>4
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section111>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section112>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>213). Utredningen har därvid ansett att en resande inte
enligt skadeståndslagen kan få ersättning av järnvägen för dröjsmålsskador.
Enligt utredningen torde inte heller allmänna kontraktsrätlsliga regler ge
någon praktiskt användbar grund för anspråk på ersättning för dröjsmålsskador.
Några särskilda författningsbestämmelser om järnvägens ansvar för dröjsmål vid
passagerarbefordran finns inte. Järnvägstrafikstadgan innehåller sålunda inte
några föreskrifter i detta avseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt normalvillkoren i järnvägstrafik åtar sig järnvägen
inte någon skyldighet att lämna ersättning till den resande för skador som kan
uppkomma för honom genom tågförsening, tåginställelse eller förfelad anslutning.
Den resande har dock sedan år 1979 rätt till ersättning för vissa utlägg,
nämligen för skäliga kostnader för kost och logi, telemeddelanden och
vidarebefordran. Såviit gäller vidarebefordran föreligger dock enligt
normalvillkoren i allmänhet inte skyldighet för järnvägen att betala ersättning
för flygresor eller för osedvanligt långa resor med taxi. Till följd av
normalvillkoren har alltså järnvägen en avtalsrättslig förpliktelse att i viss
omfattning ersätta skador på grund av dröjsmål i samband med personbefordran.
Denna förpliktelse motsvarar för övrigt till sitt innehåll den praxis som SJ
sedan länge har tillämpat utan något formligt åtagande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har ansett, att järnvägens ansvarighet för
dröjsmål vid personbefordran inte bör regleras i lag. Det främsta skälet till
detta är enligt utredningen att järnvägen redan nu i rimlig omfattning betalar
ut ersättning för ökade kostnader till följd av försening. Andra former av
dröjsmålsskador ersätts visserligen inte, men utredningen har funnit det svårt
atl utforma en lagtext som på ett riktigt sätt avgränsar de skador för vilka
ersättning bör utgå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har
godtagit utredningens slutsats. Konsumentverket har därvid bland annat anfört,
att en smidigare lösning kan uppnås genom normalvillkoren. Verket har uttalat
att det avser att förhandlingsvägen återkomma till frågan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller frågan om järnvägsföretags ansvarighet för
dröjsmål vid personbefordran bör lagregleras villjag för egen del anföra
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Såvitt angår de vanligaste formerna av sådan dröjsmålsskada
som utredningen betecknar fördyring lämnar järnvägarna ersättning enligt
utfästelse i normalvillkoren och i överensstämmelse med interna normer som
redan har tilllämpats länge. De möjligheler till ersättning för fördyring som
de resande har enligl normalvillkoren får enligl min mening anses motsvara
rimliga krav. Järnvägarna kan av bl.a. kommersiella skäl antas ha intresse av
att också för framtiden upprätthålla en skälig standard i detta avseende. En
lagreglering av ersättningsskyldigheten för fördyring förefaller därför
obehövlig och skulle t.o.m. kunna få en negativ effekt för de resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om dröjsmålsskador i form av värdebortfall
anserjag däremot att vissa principiella skäl i och för sig talar för att införa
en lagregel av innebörd att järnvägspassagerare tillförsäkras rätt till
ersättning för i vart</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section113>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section114>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fall en del större värdebortfall. En sådan lagregel måste
emellertid troligen förses med olika begränsningar så att ersättningsskyldighet
för järnvägen i själva verket skulle komma att föreligga endast förhållandevis
sällan. Som konsumentverket har framhållit torde en lösning som är
tillfredsställande för de resande och lika ändamålsenlig kunna nås genom
förhandlingar mellan verkel och berörda järnvägsföretag om lämpliga
normalvillkor för järnvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad som nu har anförts delar jag
utredningens uppfattning att järnvägens ansvarighet för dröjsmål vid
personbefordran i vart fall f.n. inte bör lagregleras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.3.5 Ansvaret för handresgods m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för egendom som den resande bär på
sig och för handresgods, dvs. egendom som resanden för med sig, regleras f.n.
av 1976 års lag. Den skadelidande har enligt denna lag rätt lill ersäUning av
järnvägen för skador på sådan egendom bara om han kan visa atl skadan har
uppkommit fill följd av vårdslöshet på järnvägens sida. I de fall då en resande
har tillfogats personskada, omfattar dock det strikta ansvar som gäller för
personskadan också skador på sådan egendom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna ordning går beträffande vållandeansvaret tillbaka på
bestämmelser i CIV och beträffande det strikta ansvaret i samband med
personskador på bestämmelser i tilläggskonventionen. Samma regler gäller
således för internationell och inrikes trafik. Vid den revision av de
internationella järnvägsfördragen som slutfördes år 1980 ändrades inte dessa
regler. När det nya järnvägsfördraget undertecknades, uppdrog visseriigen
staterna ål centralbyrån för internationella järnvägstransporter att utreda
frågan om järnvägens ansvarighet för handresgods. Det är dock inte troligt att
principerna för denna ansvarighet kommer aU ändras inom överskådlig tid. Man
får därför räkna med att den nu gällande ordningen kommer att bestå under lång
tid på det internationella planet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har inte föreslagit någon ändring av
principerna för järnvägens ansvarighet för handresgods och egendom som den
resande bär på sig. Enligt utredningens förslag skall emellertid järnvägen
ansvara för sakskador i allmänhet oberoende av vårdslöshet. Utredningens
förslag innebär därför, att skador på den resandes personliga tillhörigheter
och handresgods är det enda fall då järnvägen är ansvarig endast om vårdslöshet
föreligger på dess sida. Utredningen har emellertid ansett, att skillnaden
mellan resandes och utomståendes skadeståndsskydd mest är skenbar. Den har
uttalat, att det i praktiken bara i undantagsfall torde inträffa att skador
tillfogas sådan egendom utan atl den resande själv skadas. Detta torde enligt
utredningen framför allt inträffa när den resande förvarar sitt handresgods och
sina ytterkläder pä ett annat ställe än där han själv uppehåller sig.
Utredningen har framhållit, att det för egendom som förvaras på ett sådant
sätt föreligger större risk för skada pä grund av t.ex. stöld</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section115>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section116>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>än på grund av järnvägsdriften. Om järnvägen fick ett
strikt ansvar för dessa skador, skulle den skadelidande därför enligt
utredningen ofta bli tvungen att visa att skadan faktiskt hade orsakats av
järnvägsdriften, och det skulle i praktiken inte bli lättare för den
skadelidande att få ersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Endast två remissinstanser har berört utredningens förslag
på denna punkt. Båda har påpekat, att de nuvarande reglerna leder till att
personer som får sitt handresgods skadat vid samma tillfälle kan komma att
behandlas olika. Dessa remissinslanser har ansett att rätten till ersättning
för skador på sådan egendom bör bestämmas utan hänsyn till om någon har lidit
kroppsskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar i och för sig dessa remissinstansers uppfattning
att den ordning som gäller f.n. i fråga om skador på passagerarens handresgods
och andra personliga tillhörigheler ibland kan ge rnindre tillfredsställande
resultat. Det kan sålunda förefalla egendomligt att de passagerare som vid en
olycka tillfogas personskador får ersättning för skador på sådan egendom enligt
principen om strikt ansvar för järnvägen medan andra passagerare som inte
själva har skadats måste visa att skadorna på egendomen har uppkommil genom
vårdslöshet hos järnvägen. Som jag tidigare har nämnt gäller emellertid denna
ordning enligt de internationella fördragen. Den måste därför lillämpas i fråga
om internationell trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser för egen del att det är viktigt att det för
handresgods och andra personliga tillhörigheter gäller samma skadeståndsregler
i nationell och internationell järnvägstrafik (jfr prop. 1975/76: 7 s. 45).
Enligt min uppfattning innebär det inte heller några allvarligare olägenheter,
om den resande själv får svara för skador på det som han bär på sig eller för
med sig som handresgods under resan i de fall då järnvägen inle har orsakat
skadorna genom fel eller försummelse. Det finns enligt min mening dessutom
anledning att anta att, i de fall då en lågolycka har medfört både
personskador och skador på handresgods, järnvägen av såväl praktiska som
psykologiska skäl betalar ersättning för båda slagen av skador utan
särbehandling av de passagerare som enbart har fått sitt handresgods skadat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad jag nu har anfört biträder jag
utredningens förslag att reglerna om järnvägens ansvarighet för skador på
egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods utformas i
överensstämmelse med gällande rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för egendom som den resande bär på
sig eller för med sig under resan är enligt 1976 års lag i princip begränsad
lill ett visst belopp för varje resande. Rätt till ansvarsbegränsning
föreligger dock inte, om uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger på järnvägens
sida. Såvitt gäller inrikes trafik är begränsningsbeloppet 5 000 kr. För
internationella transporter har begränsningsbeloppet i överensstämmelse med
tilläggskonventionen i lagen angetts till 2 000 s.k. Germinalfrancs (ca 5 500
kr.).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen
har i fråga om inrikes trafik föreslagit, att gränsen för järnvägens
ansvarighet skall knytas till basbeloppet enligt lagen (1962:381)</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section117>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section118>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>om allmän försäkring. Enligt utredningen bör gränsen
bestämmas till ett halvt basbelopp. Beträffande internationella transporter har
utredningen inte föreslagit någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt.
Utredningens förslag har inte föranlett någon erinran under
remissbehandlingen. Enligt min uppfattning bör också i fortsättningen
järnvägens ansvarighet för skador på sådan egendom i normalfallet vara
begränsad. Det kan inte vara lämpligt alt järnvägen belastas med ansvar för
annan egendom än sådan som det kan anses brukligt och rimligt att en
passagerare bär på sig eller har med sig som handresgods på resan. Om gränsen
för järnvägens ansvarighet fastställs lill ett visst bestämt belopp, urholkas
värdet av detta belopp av inflationen. I likhet med utredningen anserjag det
därför lämpligl att gränsen såvitt gäller inrikes trafik knyts till
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. När 1976 års lag trädde i kraft,
utgjorde 5 000 kr. hälften av basbeloppet. Enligt min mening är en gräns som
motsvarar ett halvt basbelopp (f.n. 9 700 kr.) rimlig. När del gäller
internationella transporter är ansvarsgränsen i tilläggskonventionen angiven
till 2 000 Germinalfrancs. Någon ändring av denna gräns är inte möjlig. Jag
förordar därför att utredningens förslag följs också i fråga om gränsen för
järnvägens ansvarighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4 Godsbefordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.1 Inledande anmärkningar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reglerna om godsbefordran med järnväg finns i
järnvägstrafikstadgan. Denna är till stor ulsträckning inte avfattad i form av
bestämmelser som är direkl tillämpliga för befordran utan i stället i form av
regler som järnvägarna skall iaktta när de ulformar sina befordringsvillkor.
Stadgan kompletteras av de "Normalvillkor i järnvägstrafik" som har
upprättats av statens järnvägar och Svenska järnvägsföreningen, som är en
sammanslutning av landets enskilda järnvägar. Utredningen har i betänkandet
(s. 88-107) lämnat en ingående redogörelse för huvuddragen av järnvägstrafikstadgans
reglering rörande godsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av vad jag redan har anfört framgår, att utredningens
uppdrag när det gäller regleringen av godsbefordran mera var föranlett av
statsrättsliga skäl än av ett behov av att reformera regleringens innehåll. Det
bedömdes sålunda nödvändigt atl de författningsregler som behandlar innehållet
i godsbefordringsavtal mellan enskilda trafikanter och enskilda eller statliga
järnvägar fastställdes av riksdagen. Vid omarbetningen av järnvägstrafikstadgans
bestämmelser till lag har utredningen skrivit om och förkortat
författningstexten. Redan i och med detta har utredningens förslag kommit att
få ett annat sakligt innehåll än stadgan på en del punkter. Somjag har nämnt i
det föregående (avsnitt 5.2.2) har utredningen härvid haft som utgångspunkt att
endast den centrala civilrättsliga regleringen bör ges lagform och att reglerna
i princip bör vara tvingande. Utredningens förslag</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section119>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section120>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ger utanför området för den tvingande regleringen ett ökat
utrymme för parterna att mer i detalj bestämma innehållet i transportavtalet.
För egen del anserjag att utredningens förslag är väl avvägt i detta hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I det följande tar jag upp några principiella nyheter i
utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.2 Transportavtalet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägstrafikstadgans bestämmelser blir inte automatiskt
tillämpliga i och med att järnvägen och transportkunden har kommit överens om
atl järnvägen skall utföra en viss järnvägstransport för kundens räkning. Först
när järnvägen har tagit emot godset för befordran och dessutom har tagit emot
en fraktsedel blir stadgans bestämmelser tillämpliga. 1 de fall då parterna har
kommit överens om att en fraktsedel inte skall utfärdas, blir bestämmelserna
tillämpliga när järnvägen har tagit emot godset för befordran. Detta följer av
en bestämmelse i normalvillkoren som anger när ett befordringsavtal skall anses
slutet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägsfraktavtalet
är sålunda ett s.k. realavtal. Detta var naturligt när järnvägen hade
befordringsskyldighel. Trafikanterna hade då inte något behov av att i förväg
få till stånd ett transportåtagande från järnvägens sida. Någon
offentligrättslig skyldighet för järnvägen att utföra godstransporter
föreligger inte numera, utom såvitt gäller de linjer för vilkas drifl utgår
ersättning av statsmedel. Det kan därför finnäs skäl att överväga, om järnvägsfraktavtalet
även i fortsättningen skall vara ett realavtal eller om det skall följa vanliga
regler om ingående av avtal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har ansett att allmänna avtalsrättsliga regler
bör vara avgörande för när ett avtal om befordran av gods med järnväg kommer
till stånd. Några särskilda lagregler om att lagen blir tillämplig först vid en
viss tidpunkt i mellanhavandet mellan järnvägen och transport kunden skulle då
inte behövas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag i detta avseende har lämnats utan
erinran av remissinstanserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag är ense med utredningen om att det numera inte finns
skäl att ha särskilda regler om hur avtal om godsbefordran med järnväg ingås.
Frågan hur ett avtal om sådan befordran kommer till stånd bör avgöras enligl
allmänna avtalsrältsliga regler. Enligt dessa regler kan järnvägen bli
avtals-rättsligt bunden utan att ha tagit emot godset. Ett avtal som har kommit
till stånd utan atl godset har överiämnats till järnvägen kan naturligtvis bli
föremål för tvist mellan parterna såväl före som under och efter den befordran
som avtalet avser. Någon ansvarighet för godset och själva befordringen med
järnväg kan dock inte uppkomma förrän åtminstone den första järnvägen i
transportkedjan har fått godset i sin besittning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En särskild fråga är vilken järnväg som är ansvarig
gentemot transportkunden för det fallet att en godsbefordran skall utföras av
flera järnvägar efter varandra. Enligt gällande rätt är i så fall varje järnväg
ansvarig för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section121>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section122>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>befordringen
i dess helhet enligt avtalet. För andra järnvägar än den som utför den första
delen av transporten (avsändningsjärnvägen) inträder dock ansvaret först i och
med att de övertar godset från den föregående järnvägen (71 §
järnvägstrafikstadgan). Talan får föras mot avsändningsjärnvägen, den sista
järnvägen i kedjan (bestämmelsejärnvägen) eller den järn väg hos vilken den
omständighet inträffar på vilken talan grundas. Såvitt gäller
bestämmelsejärnvägen får talan föras mot den även om den inte har övertagit
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
normala torde vara att befordringen utförs av den avtalsslutande järnvägen
eller atl denna järnväg är den första i en kedja av järnvägar som skall utföra
befordringen. Som en remissinstans har påpekat kan det dock undantagsvis
förekomma att en annan järnväg än den avtalsslutande är den första järnvägen i
kedjan. Reglerna om flera järnvägars ansvarighet bör enligt min mening utformas
så att den avtalsslutande järnvägen blir ansvarig gentemot transportkunden för
hela transporten. Detta bör enligt min uppfattning gälla även för tiden innan
denna järnväg har övertagit godset. Jag anser alltså, att transportkunden
alltid bör ha möjlighet att föra talan mot den avtalsslutande järnvägen. På
denna punkt innebär mitt ställningstagande en avvikelse från utredningens
förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:173.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4.3
Transporthandlingen 5.4.3.1 Gällande rätt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Somjag
nyss nämnde kommer enligt gällande rätt ett avtal om järnvägstransport till
slånd först när järnvägen har tagit emot - förutom godset -en fraktsedel.
Fraktsedeln har emellertid också andra funktioner. Den praktiskt sett
viktigaste funktionen är sålunda fraktsedelns egenskap av bevis för att ett
avtal har ingåtts, för vad som har avtalats och för vad järnvägen har tagit
emot för befordran. Fraktsedeln är alltså i första hand avsedd att vara ett
bevismedel. I järnvägstrafikstadgan finns bestämmelser om fraktsedelns innehåll
och bevisvärde. Dessutom har fraktsedeln en köprättslig funklion. Under vissa
förutsättningar är sålunda köparen skyldig att betala köpeskillingen mot att
säljaren överlämnar den s.k. fraktsedelsdubbletten (16 § och 71 § tredje
stycket köplagen). Fraktsedeln har alltså värdepappersegenskaper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bruket
av fraktsedel är dock inte obligatoriskt, om parterna till transportavtalet är
ense om att inte använda någon transporthandling eller att använda en transporthandling
som avviker från den utformning som är föreskriven för fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av den ulveckling som under senare år har ägt rum inom
järnvägstransporterna finns det anledning att överväga huruvida fraktsedelns
värdepappersegenskaper bör behållas. Det finns emellertid också skäl att ta
ställning till i vilken utsträckning det finns behov av att över huvud taget i
lag reglera bruket av en fraktsedel för järnvägstransporter.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section123>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section124>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>56</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.3.2 Bruket av transporthandling</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har anfört, att det är viktigt att det inte
reses onödiga hinder mot utvecklingen av nya metoder för registrering och
redovisning av transportuppdrag. Den har därför föreslagit att parlerna skall
ges rätt alt, om de är överens, antingen avstå från att använda en
transporthandling eller att utforma en transporthandling som är avpassad efter
deras behov. Om ett befordringsavtal har ingåtts utan att någon sådan
överenskommelse har träffats, bör enligt utredningen vardera parten vara
skyldig att på motpartens begäran medverka till att för transporten används en
särskild sorts transporthandling. Denna transporthandlings beskaffenhet och
bevisverkan bör enligt utredningen regleras i järnvägstrafiklagen. Endast
detta slag av transporthandling benämns fraktsedel.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har genomgående varit positiva till att parterna får större frihet att bestämma
i fråga om bruket av transporthandlingar. En remissinstans har dock påpekat atl
transportkunden knappast kan tvinga järnvägen att använda fraktsedel, eftersom
järnvägen inte har befordringsskyldighel vid godstransport. Konsumentverket
har anfört att den reglering som utredningen har föreslagit kan försätta
enskilda personer i ett faktiskt underläge gentemot SJ. Enligt konsumentverket
föreligger det en risk att en konsument inte tillräckligt kraftfullt kräver att
en fraktsedel eller en likvärdig handling skall upprättas, om han upplyses om
att en annan transporthandling är lämpligare. Verket har framhållit att en
konsument knappast kan påverka innehållet i en sådan handling. Verket har
ansett det tveksamt om gods från eller till en enskild konsument över huvud
tagel skall befordras med järnväg utan att en fraktsedel eller ett annat från
bevissynpunkt jämställt dokument upprättas. Enligl verkel måste upprättandet
av fraktsedel också ses mot bakgrund av de föreslagna reglerna om undersökning
av gods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser har också anfört synpunkter på hur
bestämmelserna om fraktsedeln bör utformas. SJ har ansett att det hade varit
önskvärt atl man i större utsträckning hade beaklal den utveckling mol nya
rationella rutiner i godshantering och dokumentanvändning som redan gör sig
gällande, t.ex. enhetslasttekniken och databehandlingsmöjligheterna. Enligt SJ
hade det funnits skäl att ha en mindre ingående reglering rörande bl.a.
fraktsedelns användning och rättsverkningar, eftersom denna reglering snart
kommer att förlora mycket av sin hittillsvarande verklighetsbakgrund i och med
utvecklingen av olika dokumentlösa rutiner. SJ har uttalat att det också finns
skäl för en mindre ingående reglering än vad utredningens förslag innebär på
vissa andra punkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För egen del villjag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Möjligheten att använda transporthandlingar som avviker
från fraktsedeln har särskilt stor betydelse när datoriserade rutiner kommer
till användning. De uppgifter som i andra fall kan finnas i fraktsedeln blir
då vanligtvis lagrade på annat sätt än på papper. Det kan också ibland vara</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section125>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section126>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>57</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>nödvändigt att ge transporthandlingen en annorlunda
utformning till följd av att nya godsrutiner inte på samma sätt som tidigare
medger en indivi-dualisering av enskilda sändningar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det finns
enligt min uppfattning anledning anta att utvecklingen går mot en ökad
användning av papperslös registrering av olika data i samband med
järnvägstransporter. För de stora transportkunderna som har möjlighet atl
följa med i denna tekniska utveckling medför detta ofta en bättre kontroll över
transporterna. För järnvägen innebär det möjligheter till rationaliseringar,
vilket på sikt kan leda till billigare frakter. För framför allt de mindre
transportkunderna kan emellertid denna utveckling medföra vissa nackdelar. Det
kan i synnerhet bli svårare för dem att bevisa vilket tillstånd godset befann
sig i när järnvägen fick ansvaret för det. Denna nackdel uppvägs för de mindre
kundernas del normalt inte av att deras kontroll över transporterna förbättras.
För dessa kunder är det .därför väsentligt att även i framtiden ha tillgång
till ett transportdokument som innehåller vissa väsentliga moment i
befordringsavtalet och som har ett bevisvärde som anges i lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag tillgodoser enligt min uppfattning
både de krav som måste uppfyllas för att nya rutiner för godshantering och
dokumentanvändning skall kunna tillämpas och de önskemål om en traditionell
fraktsedel som i vissa fall kan vara berättigade också i framtiden. Jag
förutsätter att järnvägen kommer alt utforma sina normalvillkor på motsvarande
sätt så att inte en transportkund vägras befordran av sitt gods på grund av att
han begär att få använda fraktsedel. Kommersiella hänsyn kommer för övrigt
troligen alt leda till att normalvillkoren utformas på detta sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konsumentverket
har uttalat farhågor för att transportkunden av järnvägen skall påtvingas ett
transportdokument som erbjuder sämre garantier från bevissynpunkt än
fraktsedeln. Det är enligt min mening svårt all uttala sig om i vilken
utsträckning dessa farhågor är grundade. 1 den mån järnvägens marknadsföring
av sina tjänster gentemot konsumenterna kommer att visa brister i det avseende
som konsumentverket befarar, finns det emellertid bl.a. möjlighet att ta upp
frågan om informationsföreläggande enligt 3 S marknadsföringslagen (1975:
1418).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag anser
därför liksom utredningen alt parterna bör ha frihet att komma överens om att
helt avstå från att använda transporthandling eller att använda en
transporthandling som är utformad med hänsyn till behovet i det enskilda
fallet. Om någon sådan överenskommelse inte träffas, bör som utredningen har
föreslagit vardera parten vara skyldig att medverka till att för transporten
används en särskild sorts transporthandling. Denna transporthandling, som bör
benämnas fraktsedel, bör ha en beskaffenhet och ett bevisvärde som regleras i
den nya järnvägstrafiklagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section127>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section128>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.3.3 Fraktsedeln som betalningsdokument</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som tidigare har nämnts kan fraktsedeln i vissa fall
användas som ett betalningsdokument. Detta följer av 16 § köptagen jämförd med
järnvägstrafikstadgans bestämmelser om avsändarens förfoganderätt till godset.
Om det utfärdas en fraktsedel som är av sådant slag att säljaren efter det att
fraktsedeln har utgetts till köparen inte får förfoga över godset, skall enligt
nämnda lagrum i köplagen godset anses sålt att betalas mot denna fraktsedel
(jfr 71 § tredje stycket köplagen). Enligt järnvägstrafikstadgan gäller, att en
avsändare som har överlämnat godset för befordran inle får ändra fraktavtalet
utan att visa upp den s.k. fraklsedelsdubbletten, dvs. det exemplar av
fraktsedeln som återställs lill avsändaren när järnvägen har tagit emot godset.
En köpare som har fått fraktsedeln i sin hand kan således vara säker på att
järnvägen inte kommer att följa någon anvisning från säljarens sida som innebär
att godset inte skall tillställas köparen. Järnvägsfraktsedeln uppfyller alltså
de krav som ställs upp i 16 § köplagen. En säljare kan därför kräva att köparen
betalar köpeskillingen mot att säljaren ger honom fraktsedelsdubbletten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att fraktsedeln inte längre
skall ha kvar sin funktion som betalningsdokument. Som skäl för detta har
utredningen anfört, att järnvägsfraktsedeln endast i undantagsfall används som
underlag för belalning och för banktransaktioner och atl det därför inte finns
anledning att till den nya lagen föra över den reglering som erfordras för att
fraktsedeln skulle kunna utgöra ett betalningsdokument även i framtiden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Till grund
för utredningens ställningstagande ligger uttalanden från Näringslivets
trafikdelegation, som på utredningens begäran har frågat sina medlemsorganisationer
om i vilken utsträckning järnvägsfraktsedeln används som betalningsdokument.
Delegationens svar till utredningen, liksom remissyttrandena över utredningens
förslag i denna del, visar att del föreligger endast ett mycket ringa intresse
för att utnyttja järnvägsfraktsedeln som värdepapper. En remissinstans,
institutet för sjörätt och annan transporträtt, har dock velat ha kvar systemet
med fraktsedelsdubblett med vars hjälp avsändaren kan kontrollera transporten
intill dess han lämnar ifrån sig dubbletten. Som skäl för denna inställning har
angetts främst att den internationella järnvägsfraktsedeln har denna egenskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar utredningens uppfattning alt del inte finns
något praktiskt behov av en fraktsedel med värdepappersegenskaper för inrikes
järnvägstransporter. Om utredningens förslag på denna punkt genomförs, erhålls
en överensstämmelse mellan järnvägsrätten och vad som gäller för inrikes
vägtransport. För sådana vägtransporter finns nämligen inte någon fraktsedel
med dokumentfunktion. Fraktsedeln kommer dock att även i framtiden ha
värdepappersegenskaper vid internationella järnvägstransporter. Jag anser
emellertid att det inte medför några olägenheter av betydelse att ha olika
regler för inrikes och internationell järnvägstrafik i detta hänseende.
Dessutom kan det finnas större anledning att utnyttja fraktsedeln som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section129>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section130>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>underlag
för betalning när en transport pågår under längre tid, vilket naturligtvis är
vanligare när befordran går genom flera länder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av vad som nu har anförts föreslår jag att fraktsedeln inte längre
skall ha värdepappersegenskaper. Reglerna i den nya järnvägstrafiklagen om
fraktsedeln och om avsändarens möjlighet att förfoga över godset under
transporten bör därför inte knytas till någon dokumentfunktion hos
fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4.3.4
Fraktsedelsuppgifternas bevisverkan m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedelns
eller en annan transporthandlings centrala funktion är som jag tidigare har
nämnt att tjäna som bevis för vad som har avtalats om transporten och som
kvitto på det gods som transportören har tagit emot för transport. Redan genom
sin karaktär av skriftligt avtal får transporthandlingen ett betydande
bevisvärde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Delta
bevisvärde förstärks som regel genom bevispresumtioner som är något olika
utformade för olika transportgrenar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
järnvägstrafikstadgan har fraktsedeln vitsord beträffande befordringsavtalet,
när järnvägen i fraktsedeln har erkänt att godset har lagits emot för
befordran. Motbevisning är dock tillåten. När det gäller fraktsedelns
uppgifter om innehållet i sluten förpackning, om godsets vikt eller, när godset
lastas av avsändaren, om antalet kolli, krävs det att järnvägen har bekräftat
uppgifterna genom anteckning i fraktsedeln för att denna skall gälla som bevis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har byggt upp beslämmelserna om fraktsedelns och andra transporthandlingars
bevisverkan kring regler om järnvägens skyldighet att kontrollera vissa
fraktsedelsuppgifter och besiktiga godsets och förpackningens synliga
tillstånd när järnvägen tar emot godset för befordran. Järnvägen skall sålunda
enligt förslaget vara skyldig att kontrollera huruvida fraktsedelns uppgifter
om antalet kollin är riktiga. Kontroll skall vidare ske av sådana uppgifter i
fraktsedeln som har till syfte att säkerställa identifieringen av godset. Skyldighet
att utföra dessa kontroller föreligger dock inte, om avsändaren har lastat
godset och inte heller om förhållandena annars innebär godtagbara skäl för
järnvägen att underlåta kontroll. Sker inte någon kontroll, skall detta enligt
förslaget anmärkas i fraktsedeln, om en sådan har upprättats. Detta är dock
inte nödvändigt, om det av fraktsedeln framgår att godset har lastats av
avsändaren. Anmärkning skall också göras i fraktsedeln, om järnvägen vid
kontrollen finner atl någon fraktsedelsuppgift är oriktig. Järnvägen har också
enligt förslaget skyldighet att besiktiga godset och förpackningens synliga
tillstånd,,när järnvägen tar emot godset för befordran. Detta föreslås gälla
oavsett om fraktsedel används eller ej. Har fraktsedel upprättats, skall
eventuella anmärkningar i detta avseende antecknas i den. I annat fall skall
anmärkningarna framställas på ett otvetydigt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Delta
är bakgrunden till de bevisbörderegler som utredningen har före-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section131>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section132>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>60</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>slagit. Den grundläggande regeln i utredningens förslag
innebär att fraktsedeln skall antas återge befordringsavtalets innehåll. Om
det inte finns någon anmärkning i fraktsedeln mot de uppgifter som det åligger
järnvägen att kontrollera, skall de antas vara riktiga. Båda dessa presumtioner
kan emellertid motbevisas. Den senare presumtionen gäller dessutom inte. om det
framgår av fraktsedeln att godset har lastats av avsändaren eller om detta av
annan anledning är uppenbart. Har järnvägen inte gjort någon anmärkning i
fraktsedeln beträffande godset eller förpackningen, skall det antas att godsets
och förpackningens synliga tillstånd var gott när järnvägen tog emot godset
för befordran. Enligt utredningens förslag skall som nyss nämnts en anmärkning
angående brister i det synliga tillståndet göras även om fraktsedel inte har
upprättats. Utredningen har därför föreslagit att denna presumtion skall gälla
i alla de fall då järnvägen inte har framställt någon anmärkning. Slutligen
föreslås att uppgifter som har bekräftats av järnvägen alltid skall gälla mot
den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag lill reglering av järnvägens
undersökningsplikt och fraktsedelns bevisverkan har i allt väsentligt lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Ett par remissinstanser har berört
fraktsedelns bevisfunktion i samband med att de diskuterar
fraktsedelshanteringen. Somjag nyss nämnt har konsumentverket tagit upp frågan
om följderna för enskilda konsumenter av att parterna föreslås få större
frihet alt bestämma i fråga om användningen av transporthandlingar. Verket har
då särskilt understrukit betydelsen av fraktsedelns bevisverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser atl den reglering av järnvägens
undersökningsplikt som utredningen har föreslagit är väl avvägd. Utredningens
förslag bör därför följas i detta avseende. Beträffande regleringen av
järnvägsfraktsedelns bevisverkan villjag för egen del anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I de fall då transporthandlingen - såsom sjörättens
konossement - är bärare av rätten till godset och kan komma att överlåtas till
iredje man, är det särskilt viktigt att transporthandlingen korrekt återger
avtalsinnehållet och beskriver godset. Av denna anledning innehåller sjölagen
bestämmelser om att konossementet är uteslutande bevis i förhållandet mellan
bort-fraktaren och mottagaren när det gäller villkoren för godsets befordran
och utlämnande. Även när det gäller godsets skick har konossementet vitsord.
Motbevisning får inle föras gentemot tredje man som har förvärvat konossementet
i god tro. Någon motsvarande reglering finns inte förjärnvägsräl-tens del.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Också i de
fall då transporthandlingen - såsom järnvägsfraklsedeln -bara är ett
betalningsdokument kan det synas naturligt att man begränsar fraktförarens
möjligheter atl föra bevisning om att uppgifterna i transporthandlingen är
felaktiga. Som jag redan har nämnt görs dock inte några sådana begränsningar i
järnvägstrafikstadgan. De bevispresumtioner som föreskrivs i stadgan får
nämligen motbevisas. Om mitt förslag att avskaffa järnvägsfraktsedelns karaktär
av betalningsdokument genomförs, kommer</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section133>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section134>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>den att i detta hänseende bli jämförbar med
bilfraktsedeln. Det kan då vara lämpligt att järnvägsfraktsedeln ges i huvudsak
samma bevisverkan som bilfraktsedeln. Enligt 13 § lagen om inrikes vägtransport
(1974:610) får samtliga uppgifter i bilfraktsedeln motbevisas. Det är
emellertid att märka att det råder vissa olikheter i godshanteringen mellan
järnvägstransporter och vägtransporter, främst i fråga om ansvaret för och
förfarandet vid lastning och lossning. Dessa olikheter bör givetvis beaktas,
när järnvägsfraktsedelns bevisvärde skall regleras.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Genom aU
grunda bevispresumtionerna på uttryckliga regler om undersökningsplikt för
järnvägen har utredningen enligt min uppfattning avgränsat presumtionernas
räckvidd på ett riktigt sätt. Jag delar alltså utredningens uppfaUning aU
undantag från järnvägens undersökningsplikt bör göras i fråga om gods som
lastas av avsändaren och i vissa andra fall då järnvägen har praktiska
svårigheter att utöva en effektiv kontroll. Om järnvägen i sådana fall inte har
kontrollerat fraktsedelsuppgifterna, bör detta, på det sån som utredningen har
föreslagit, anmärkas i fraktsedeln eller framgå genom att del anges alt
avsändaren har lastat godset. Jag förordar därför atl reglerna om fraktsedelns
bevisverkan utformas i enlighet med utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:156.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.4 Järnvägens ansvarighet 5.4.4.1 Grunden för
ansvarigheten</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägstrafikstadgan innehåller vissa regler rörande
järnvägarnas ansvarighet för de ekonomiska förluster som kan drabba en
avsändare eller en mottagare av befordrat gods. Utgångspunkten för dessa regler
är att järnvägen på grund av befordringsavtalet är skyldig att lämna ut det
gods som har tagits emot för befordran på bestämmelseorten i oförminskat och
oskadat skick och i rätt tid. Den grundläggande bestämmelsen om järnvägens
ansvarighet i de fall då godset går förlorat, minskas, skadas eller försenas
medan järnvägen har hand om det för befordran är därför utformad som en regel
om ett strikt ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I viss utsträckning är det emellertid enligt stadgan
tillåtet för järnvägen att träffa avtal med trafikanterna om inskränkningar i
den grundläggande ansvarigheten. Sådana inskränkningar är tillåtna, om de kan
anses skäliga med hänsyn till godsets tillstånd eller dess ovanliga eller
farliga beskaffenhet eller med hänsyn till de särskilda förhållanden under
vilka befordringen skall äga rum. När särskilda omständigheter av detta slag
inte föreligger, får järnvägen göra förbehåll om inskränkning i ansvarigheten
endast om förbehållet gäller befrielse från det strikta ansvaret för sådana
skador som kan anses härröra från en skadeorsak som är uttryckligen nämnd i
järnvägstrafiksiadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I stadgan finns sålunda en uppräkning av omständigheter
för vilkas skadliga verkningar järnvägen inte har ett strikt ansvar enligt
huvudregeln.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section135>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section136>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller förutsättningarna för deras tillämpning
fördelas dessa undantag från regeln om strikt ansvar på två grupper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den ena gruppen av s.k. ansvarsfrihetsgrunder är
tilllämplig på såväl sakskador som dröjsmålsskador. En förutsättning för att
järnvägen skall få ansvarsfrihet med åberopande av någon ansvarsfrihetsgrund
som tillhör denna grupp är alt järnvägen bevisar att den inträffade skadan är
en följd av en sådan skadeorsak som omfattas av den åberopade ansvarsfrihetsgrunden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den andra gruppen ansvarsfrihetsgrunder tar sikte på vissa
godsskaderisker som är mer eller mindre nödvändigt förknippade med
järnvägstransport. Dessa ansvarsfrihetsgrunder kan inte göras gällande i fråga
om dröjsmålsskador. För ansvarsbefrielse enligl dessa grunder krävs inte att
järnvägen visar att skadan verkligen har orsakats av det förhållande som
beskrivs i ansvarsfrihetsgrunden. Järnvägen behöver endast visa alt skadan kan
ha orsakals av detta förhållande. På grund av den lättnad i bevisskyldigheten
som järnvägen åtnjuter vid tillämpningen av dessa ansvarsfrihetsgrunder kallas
dessa för privilegierade ansvarsfrihetsgrunder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En närmare redogörelse för de olika
ansvarsfrihetsgrunderna finns i betänkandet (s. 97-98).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om järnvägens ansvarighet för transportskador och
dröjsmål har utredningen i sak inte föreslagit några större avvikelser från
nuvarande ordning. Även enligt förslaget skall sålunda järnvägens
transportöransvar utformas som ett strikt ansvar, som dock modifieras genom ett
antal ansvarsfrihetsgrunder. Några principiella erinringar mot förslaget har
inte gjorts under remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag
ansluter mig till utredningens förslag när det gäller regleringen av järnvägens
ansvarighet för transportskador och dröjsmål. Även jag anser att detta ansvar
bör utformas som ett strikt ansvar. Järnvägen bör dock också i fortsättningen
ha möjlighet att åberopa ett antal ansvarsfrihetsgrunder. Dessa
ansvarsfrihetsgrunder bör anges i den nya lagen. Detta innebär, att de kommer
att kunna åberopas av järnvägen utan att denna har gjort något särskilt
förbehåll om detta i befordringsvillkoren. Som jag tidigare har nämnt föreslås
att den nya järnvägstrafiklagen skall vara tvingande till transportkundens
förmån. Av detta följer att en järnväg, bortsett från vissa undantagsfall, inte
kan förbehålla sig ansvarsfrihet i andra hänseenden än som anges i lagen.
Liksom utredningen anserjag att de ansvarsfrihetsgrunder som tas upp i
järnvägstrafikstadgan bör föras över till den nya järnvägstrafiklagen utan
större ändringar i sak. .</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På en del punkter innebär utredningens förslag emellertid
smärre avvikelser från gällande rätt. I det följande kommer jag att närmare
behandla vissa frågor som har samband med begränsningen av järnvägens ansvar.
Dessutom tar jag upp ansvarigheten för dröjsmål samt vissa andra frågor av
större intresse. Övriga skillnader mellan gällande rätt och förslaget kommer
att behandlas i specialmotiveringen till de enskilda bestämmelserna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section137>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section138>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4.4.2
Begränsning av ansvarigheten för skador</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
kännetecknande drag för transporträtten är att transportörens ansvarighet i
allmänhet är begränsad till ett visst belopp. Detta är fallet även för
järnvägens del enligt järnvägstrafikstadgan. I stadgan ges järnvägen rätt att
begränsa sin ersättningsskyldighet till 100 kr. per kg av godsets bruttovikt
vid föriusl, minskning eller skada på godset. Dessutom kan järnvägen bli
skyldig att belala lillbaka de befordringsavgifter som har eriagts för godset
och ersätta vissa utlägg. Vid dröjsmål får ansvarigheten begränsas till dubbla
befordringsavgifien. Järnvägarna har emellertid inte helt utnyttjat möjligheten
till ansvarsbegränsning. I normalvillkoren förbehåller sig järnvägen en rätt
att begränsa sin ansvarighet till 200 kr. per kg vid förlust, minskning eller
skada i stället för järnvägstrafiksladgans 100 kr. Enligt järnvägstrafikstadgan
har järnvägen inte rätt till ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats
uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet av järnvägen. Detsamma gäller om
uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger hos en person som är anställd hos
järnvägen eller som järnvägen anlitar i sin verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägstrafikstadgan
ger också utrymme för överenskommelser i enskilda fall om att tillämpa högre
ansvarighetsgränser. Transportkunden kan sålunda öka sitt skadeståndsskydd
genom atl han med järnvägens samtycke i fraktsedeln anger s.k.
leveransintresse. Detta sker genom att avsändaren i fraktsedeln särskilt anger
det belopp som motsvarar intresset av att godset kommer fram oförminskat, oskadat
och i rätt tid. Om järnvägen är ansvarig för en skada och ett sådant belopp
har angetts, är järnvägen ansvarig inle bara intill de gränser som vanligen
gäller ulan också därutöver intill det belopp som har angetts som
leveransintresse. Detta belopp utgör således inte något maximum för den
sammanlagda ersättningen utan endast vad som högst kan utgå utöver den
ersättning som varuhavaren skulle ha varit berättigad till, om han inte hade
deklarerat leveransintresse. Järnvägarna har emellertid hittills inte gett
något sådant samtycke. Reglerna om. leveransintresse har därför inte
tillämpats i inrikes trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har föreslagit att begränsningsbeloppet vid föriusl, minskning eller skada på
godset även i fortsättningen skall vara 100 kr. per kg av godsets vikt. Till
skillnad från järnvägstrafikstadgan innehåller däremot utredningens förslag
inte några bestämmelser om deklaration av leveransintresse. När det gäller
verkan av att järnvägen eller dess medhjälpare har vållat skadan uppsåtligen
eller genom grov oaktsamhet innebär utredningens förslag inte någon ändring i
förhållande till gällande rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
remissinstanser som har uttalat sig om den beloppsmässiga begränsningen åv
ansvarigheten för förlust, minskning och skada på godset har påpekat, att normalvillkoren
redan anger ett begränsningsbelopp på 200 kr. per kg. De har ansett att denna
högre ansvarighetsgräns bör tas in i den nu föreslagna lagen. Förslaget att
avskaffa reglerna om deklaration av leveransintresse har i slort sett lämnats
utan erinran av remissinstanserna. En</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section139>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section140>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>64</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>instans har dock förklarat sig sakna sådana regler på
grund av att de så väl belyser ansvarsbegränsningsrättens syfte att
schablonisera ersättningsbeloppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En remissinstans har anfört att enligt utredningens
förslag järnvägen förlorar rätten att begränsa sitt ansvar t.ex. när anslällda
stjäl gods. Enligt denna remissinstans finns det skäl att göra en snävare
avgränsning av den personkrets vars handlande kan medföra förlust av rätten
lill ansvarsbegränsning. Som exempel på en snävare avgränsning anges 1978 års
konvention om sjötransport av gods, de s.k. Hamburgreglerna. Enligt denna
konvention medför endast uppsåt eller grov vårdslöshet hos transportören själv
(till skillnad från hans underlydande) förlust av rätten atl begränsa ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller att bestämma nivån för ansvarsbegränsningen
gör jag följande överväganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transporträttens regler om begränsning av transportörens
ansvar grundar sig inte på något rättvisetänkande. Deras funktion är i stället
att utesluta svårförutsebart höga skadeståndskrav mot transportören. Genom att
transportkunden själv får stå risken för sådana skador kan priset på
transporttjänsterna sättas lägre än som annars skulle vara möjligt. När
transportören eller vissa av hans medhjälpare har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet, gäller dock den normala skadeståndsrättsliga
principen om obegränsat ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan ges järnvägen rätt att begränsa
sitt ansvar till 100 kr. per kg vid förlust, minskning eller skada på godset,
medan ansvarsgränsen enligt vägtransportlagen i dessa fall är 50 kr. per kg.
Såväl järnvägen som flertalet vägtransportörer erbjuder emellertid sina kunder
transportvillkor med en ansvarighetsbegränsning om 200 kr. per kg. Det skulle
då kunna hävdas att det knappast finns anledning att ge transportkunderna sämre
villkor enligt lag än dem som järnvägen redan tillämpar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Såsom jag redan har anfört (avsnitt 5.2.4) anser jag att
den sakliga regleringen i järnvägstrafikstadgan i princip bör behållas i den
nya järnvägstrafiklagen. Enligt min mening bör lösningar som avviker från järnvägstrafikstadgan
inte genomföras utan starka skäl. Detta gäller i synnerhet, om en reglering
som avviker från järnvägstrafikstadgan skulle medföra att olika regler blir
gällande för internationell och inrikes järnvägstransport. Den nuvarande
ansvarsgränsen enligt järnvägstrafikstadgan, 100 kr. per kilo, ligger under det
belopp som gäller enligt CIM, 50 s.k. Germinalfrancs, och som, något avrundat,
har behållits i 1980 års järnvägsfördrag, 17 SDR (ca 140 kr.). Det torde enligt
min mening inte komma i fråga att bestämma ansvarsgränsen till ett lägre belopp
än som gäller f.n., 100 kr. Valet bör därför stå mellan oförändrad ansvarsgräns
och en högre gräns än den nuvarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Begränsningsbeloppet enligt normalvillkoren är 200 kr. per
kg. Järnvägarna har sålunda ansett att denna ansvarsgräns är rimlig i
normalfallen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section141>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section142>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Detta talar för att ansvarsgränsen också i lagen bör
fastställas till 200 kr. Som jag nyss nämnde gäller emellertid för
internationella transporter en lägre ansvarsgräns, ca 140 kr. Enligt min mening
finns det starka skäl för att den ansvarsgräns som är fastställd i lag är
ungefär densamma för internationella järnvägstransporter och inrikes
järnvägstransporter. En ansvarsgräns på 150 kr. för inrikes transporter är
därför enligt min mening lämplig. Ett begränsningsbelopp på 150 kr. per kg får
också anses ge transportkunderna ett rimligt minimiskydd. Det finns vidare grundad
anledning att anta att järnvägarna även i fortsättningen kommer att i normalvillkoren
fastställa ansvarsbegränsningen till 200 kr. Järnvägarna torde av
konkurrensskäl inte kunna erbjuda lägre ansvarsbegränsning än
vägtrans-portörerna, som f.n. i regel tillämpar en gräns på 200 kr. per kg. Att
avtalsparterna för enskilda transporter skulle komma överens om lägre
ansvarsbelopp än 200 kr. torde bli aktuellt endast i sällsynta undantagsfall.
Jag bortser i detta sammanhang från vissa speciallransporter, där särskilda
ansvarighetsregler kan vara befogade (jfr avsnitt 5.2.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att
ansvarsbegränsningen i den nya järnvägstrafiklagen bestäms till 150 kr. per
kg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Liksom utredningen anserjag att bestämmelser om angivande
av leveransintresse inte bör tas upp i lagen. I den mån järnvägen är villig
att i fråga om en viss transport åtaga sig ett längre gående ansvar än som
föreskrivs i lagen, kan parterna även utan sådana bestämmelser träffa avtal om
detta.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt utredningens
förslag skall järnvägen inte få begränsa sin ansvarighet, när en skada har
orsakats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet av järnvägen eller av någon
för vilken järnvägen svarar. Detta överensstämmer med gällande rätt. Förslaget
innebär inte att den krets för vilken järnvägen svarar har utökats i
förhållande till vad som nu gäller. Såsom en remissinstans har påpekat innebär
Hamburgreglerna för sjötransporternas del att en mindre vid krets medhjälpare
identifieras med transportören. Detta har emellertid till stor del sin
förklaring i förhållanden som är säregna för sjötransporter och som gör att
transportören i vissa lägen inle har möjlighet att själv utse och kontrollera
den personal som hjälper till vid exempelvis lastnings- och lossningsarbetet.
De problem som detta leder till möter man inte på samma sätt vid
järnvägstransport. Gällande regler och utredningens förslag går också tillbaka
på de internationella konventionerna på järnvägsrältens områden. Samma regler
gäller i detta avseende för järnvägsbefordran av passagerare, av gods och av
inskrivet resgods. Jag finner därför inte någon anledning att gå ifrån
utredningens förslag i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.4.3 Ansvaret vid dröjsmål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som nyss har nämnts får järnvägen enligt
järnvägstrafikstadgan begränsa sin ansvarighet för skada till följd av
dröjsmål till dubbla befordringsavgifien. Såsom dröjsmålsskada räknas då s.k.
ren förmögenhetsskada, dvs. </span></i><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>5 Riksdagen 1983/84. I samt. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section143>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section144>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sådan ekonomisk skada som uppkommer på annat sätt än som
en följd av skada på godset. Om godset till följd av dröjsmålet lider fysisk
skada, rnses detta i svensk transporträttslig praxis normalt inte som dröjsmålsskada.
En sådan skada bedöms enligt vanliga regler för skada på godset (jfr prop. 1974:33
s. 119 0.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan finns inte några regler om hur
ersättningen skall beräknas, när järnvägen är ansvarig för dröjsmål. På grund
härav får allmänna skadeståndsrättsliga regler anses tillämpliga när sådan
ersättning skall bestämmas. Detta innebär att ersättning vid dröjsmål i princip
utgår också för utebliven handelsvinst, produktionsbortfall o.dyl. I delta
avseende föreligger en skillnad i förhållande till vad som gäller för skador
på godset. I sådana fall utgår bara ersättning för värdeminskningen. Eftersom
ersättning vid dröjsmål i princip är begränsad till dubbla befordringsavgifien,
täcks dock utebliven handelsvinst och produktionsbortfall i praktiken endast i
blygsam omfattning av dröjsmålsersättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med hänsyn till de ändringar i förhållande till CIM som
1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik innebär har utredningen
föreslagit två ändringar beträffande järnvägens ansvarighet vid dröjsmål i
förhållande till gällande rätt. Sålunda föreslås att också fysisk skada på godset
som har orsakats av den försenade leveransen skall betraktas som
dröjsmålsskada. I 1980 års järnvägsfördrag har begreppet dröjsmålsskada denna
innebörd. Vidare föreslås en höjning av ansvarighetsgränsen från två till tre
gånger befordringsavgifien.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser har varit kritiska till förslaget
att fysisk skada på godset till följd av försenad leverans skall räknas som
dröjsmålsskada. De har ansett att den avgränsning av begreppet dröjsmålsskada
som f.n. gäller i svensk rätt och som är gemensam för samtliga transportmedel
bör behållas. En remissinstans har emellertid uttryckt förståelse för
önskemålet om gemensamma regler för inrikes och internationell järnvägstrafik.
När det gäller förslaget att höja begränsningsbeloppet för dröjsmålsskador har olika
uppfattningar uttalats. Sålunda har framförts både förslag om en ytterligare
höjning och förslag om en sänkning till ett belopp som motsvarar
befordringsavgifien för att nå överensstämmelse med vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är enligt min mening olyckligt att det nya
internationella järnvägsfördraget jämställer fysisk skada på godset till följd
av dröjsmål med annan dröjsmålsskada. I detta avseende avviker det nya
fördraget från vad som gäller för andra transportsätt. Man måste emellertid
utgå från att någon ändring av fördraget på denna punkt inte kommer att
genomföras inom överskådlig tid. Såviit gäller internationella
järnvägstransporter kommer därför begreppet dröjsmålsskada alt ha denna
innebörd. Det kan tilläggas att detta begrepp i CIM redan nu tolkas på detta
sätt i vissa länder, även om CIM:s bestämmelse om dröjsmålsskada är neutralt
avfattad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det innebär naturligtvis olägenheter att begreppet
dröjsmålsskada ges</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section145>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section146>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>olika
innebörd vid olika transportsätt. Någon rationell motivering för en sådan
ordning finns inte enligt min mening. Även om man för inrikes
järnvägstransporter valde samma avgränsning av begreppet dröjsmålsskada som
för övriga transportmedel, skulle två olika system komma att gälla. Det
dröjsmålsskadebegrepp som utredningen har föreslagit kommer nämligen att bli
gällande i internationell järnvägstrafik så snart det nya järnvägs-fördraget
träder i kraft. Om Sverige tillträder detta fördrag, blir de svenska
järnvägarna tvungna att tillämpa detta begrepp vid internationella transporter.
Enligt min uppfattning kommer det att medföra större praktiska problem om man
väljer en lösning som innebär atl två olika dröjsmålsskadebegrepp skall
tillämpas inom samma transportslag, ett för inrikes och ett annat för
internationella järnvägstransporter. Jag anser därför alt övervägande skäl
talar för utredningens förslag på denna punkt. Även fysisk skada på grund av
dröjsmål bör således anses som dröjsmålsskada i den nya järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller ansvarsgränsen för dröjsmålsskador finner jag att det är angeläget
med en viss förhöjning i förhållande till vad som gäller f.n. Detta beror inte
minst på att även en del skador som tidigare inte ansågs som dröjsmålsskador
enligt mitt förslag kommer atl betraktas som sådana. Det nuvarande systemet med
en begränsning som är knuten till befordringsavgifien är naturligtvis i viss
mån skönsmässigt. En sådan ordning är emellertid lätt att tillämpa. Vidare har
ett sådant system den fördelen att begränsningen i viss mån automatiskt justeras
med hänsyn lill inflationen. Jag anser därför att ansvarsgränsen för
dröjsmålsskador också i fortsättningen bör vara knuten till
befordringsavgifien. I överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag
att denna gräns bestäms till tre gånger befordringsavgifien. Samma gräns
föreskrivs i det nya järnvägsfördraget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>5.4.5 </span></i><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>Ö</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>vriga fr</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>å</span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>gor</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har i avsnitt 4.2 i betänkandet tagit upp också vissa andra frågor rörande
godstransporter. Jag vill i korthet behandla några av dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sålunda
har utredningen berört frågor som har samband med järnvägens rätt att häva
befordringsavtalet (avsnitt 4.2.3.5 i betänkandet). Enligt utredningen är det
klart att hävning kan ske när det gäller avtal om godsbefordran med järnväg. I
motsats till vad som är fallet beträffande järnvägstrafikstadgan har
utredningen föreslagit att några regler om hävande av avtal inte skall tas upp
i den nya järnvägstrafiklagen. Detta förslag har inte föranlett någon erinran
under remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning att några regler i
detta hänseende inte behövs. Jag förordar därför att utredningens förslag följs
på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har också berört vissa frågor rörande utlämning av gods (avsnitt 4.2.3.6 i
betänkandet). Utredningsförslaget följer där i huvudsak gällande ordning. På en
punkt har utredningen dock föreslagit en saklig</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section147>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section148>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>68</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ändring, nämligen såvitt gäller mottagarens rätt att träda
in i befordringsavtalet i vissa fall. När godset inte har kommit fram till
bestämmelseorten och det inte har fastslagits att godset har gått förlorat, får
mottagaren enligt järnvägstrafikstadgan träda in i befordringsavtalet först en
månad efter det att den avtalade leveransfristen har gått ut. Om någon
leveransfrisl inle har avtalats, får mottagaren träda in i avtalet sex veckor
efter det att järnvägen tog emot godset för befordran. Utredningen har
föreslagit att mottagaren vid inrikes järnvägsbefordran i sådana fall skall ha
rätt att träda in i befordringsavtalet redan vid den tidpunkt då mottagaren
senast borde ha fått tillgång till godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör enligt
gällande rätt, när mottagaren träder in i fraktavtalet. Någon ändring i detta
hänseende har inte föreslagits. När befordringen genomförs utan förlust eller
försening, har mottagaren enligt järnvägstrafikstadgan i normalfallet rätt att
träda in i fraktavtalet så snart godset har kommit fram till
bestämmelsestationen. Denna reglering bygger på den förutsättningen att godset
faktiskt befordras till den bestämmelsestalion som anges i fraktsedeln. Numera
sker emellertid styckegodsbefordran i ökad utsträckning så att
järnvägstransporten avbryts innan godset kommer fram till bestämmelsestationen.
Ibland avbryts transporten först sedan den stationen har passerats. Godset
lastas därefter om till bil och forslas till mottagaren. I de fall då
befordringen inte berör bestämmelsestationen synes avsändarens förfoganderätt
enligt järnvägstrafikstadgan bestå till dess att befordringsavtalet har
fullgjorts genom att godset faktiskt har kommit i mottagarens besittning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att mottagaren skall få träda
in i fraktavtalet inte bara när godset har kommit fram till
bestämmelsestationen utan också när godset har kommit fram till någon annan
plats där godset får lämnas ut enligt fraktavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan finns bestämmelser om järnvägens
skyldighel att lämna ut godset. Vidare finns en bestämmelse av innebörd att
mottagaren har rätt att vägra att ta emot godset, om järnvägen vägrar alt
undersöka detta. Utredningen har föreslagit att den nya järnvägstrafiklagen
inte skall innehålla några bestämmelser i dessa avseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag på dessa punkier har inte blivit
föremål för någon erinran under remissbehandlingen. För egen del anserjag att
utredningens förslag är ändamålsenliga. Jag förordar därför att utredningens
förslag följs i dessa hänseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har också behandlat vissa frågor rörande
ändringar av befordringsavtalet (avsnitt 4.2.3.8 i betänkandet). Några
genomgripande förändringar i förhållande till gällande rätt har inte
föreslagits. Som en följd av förslaget att järnvägsfraktsedeln inte skall kunna
användas som ett köprättsligl dokument läggs dock fram förslag till vissa
ändringar. I motsats till vad som är fallet enligt gällande rätt har
utredningen sålunda föreslagit att avsändaren inte måsle förete
fraktsedelsdubbletten för att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section149>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section150>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>kunna
förfoga över godset under befordringen. Någon kritik mot detta förslag har inte
framförts under remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är detta en logisk
följd av den förändring som föreslås beträffande järnvägsfraktsedelns funktion.
Jag biträder därför utredningens förslag på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5.5
Befordran av inskrivet resgods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>5.5.1 Inledande
anmärkningar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Befordran
av inskrivet resgods regleras, liksom godsbefordran, av järnvägstrafikstadgan
kompletterad med normalvillkoren. Utredningen lämnar i betänkandet (s. 139-
144) en redogörelse för gällande rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär inte några större sakliga avvikelser från vad som nu gäller.
Särskilt i fråga om järnvägens ansvarighet har utredningen strävat efter att
undvika alltför omfattande hänvisningar till reglerna om godsbefordran. Detta
har lett till vissa förenklingar i regelsystemet. Däremot har ulredningen inte
funnit anledning att i någon nämnvärd mån minska den tvingande regleringens
omfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning bör
befordtan av inskrivet resgods i den nya järnvägstrafiklagen regleras i
huvudsak i enlighet med utredningens förslag. Jag skall i det följande ta upp
några nyheter i det förslag som utredningen har lagt fram. Redan tidigare
harjag berört förslaget att tillåta skiljeavtal beträffande resgodsbefordran
(avsnitt 5.2.2). I det följande behandlas formen för ingående av avlal om
befordran av inskrivet resgods, vissa frågor rörande utlämning av inskrivet
resgods samt ansvarighetsreglerna för järnvägen och transportkunden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>5.5.2 Transportavtalet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
gällande rätt är avtalet om befordran av inskrivet resgods ett formalavtal.
Enligt järnvägstrafikstadgan anses sålunda resgodset som inskrivet, när
järnvägen har tagit emot det för befordran och utfärdat resgodsbevis. Dessutom
krävs enligt stadgan att det är fråga om befordran mot betalning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I utredningens förslag
ställs inte dessa formella krav för att ett avtal om befordran av inskrivet
resgods skall föreligga. För alt ett sådant avtal skall föreligga krävs enligt
förslaget endast att järnvägen i anslutning till ett avtal om personbefordran
faktiskt lar emot egendom för befordran på en sträcka som
personbefordringsavtalét omfattar. När järnvägen tar emot resgodset, skall den
bekräfta mottagandet genom att lämna ut resgodsbevis. Om järnvägen underlåter
att utfärda resgodsbevis, blir enligt förslaget följden inte att resgodset inte
betraktas som inskrivet. Kan det trots frånvaron av resgodsbevis styrkas att
järnvägen har tagit emot egendomen för att befordra den som inskrivet resgods,
skall egendomen enligt förslaget behand-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section151>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section152>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>las som resgods. I stället för att vara ett moment i
slutandel av avtal blir därmed resgodsbeviset ett bevis om ett redan ingånget
avtal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nuvarande ordningen kan delvis bero på den påverkan
som reglerna om fraktsedeln har utövat. Enligt min uppfattning finns det inte
någon anledning att behålla en ordning enligt vilken avtal om befordran av
inskrivet resgods är ett formalavtal. Jag biträder därför utredningens förslag
att, liksom för godstransporternas del, vanliga regler om slutande av avtal
skall gälla även såvitt avser befordran av inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Resgodsbevisel blir enligt utredningens förslag dels ett
bevismedel, dels ett legitimationspapper för den som vill få resgodset utlämnat
till sig. I följande avsnitt behandlas förfarandet vid utlämning och
resgodsbevisets roll i det sammanhanget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den bevisverkan som resgodsbeviset har anges inte närmare
i järnvägstrafikstadgan. Utredningens förslag innehåller inte heller någon
reglering av denna bevisverkan. Som skäl för detta har ulredningen anfört (betänkandet
s. 147) att resgodsbeviset endast sällan torde behöva användas som bevismedel i
tvist angående den befordrade egendomens mängd, tillstånd och bestämmelseort.
Utredningen har uttalat att resgodsbeviset i en sådan tvist bör vara ett
tillräckligt men inte exklusivt bevismedel och att det får anses möjligt att
genom motbevisning vederlägga rikligheten av resgodsbevisets innehåll i dessa
avseenden. Enligt utredningen torde kravet på motbevisningens styrka få ställas
särskilt högt, om järnvägen har försett resgodsbeviset med en anteckning om att
resgodset är i bristfälligt skick eller visar tydliga tecken på att vara
skadat.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag delar
utredningens uppfattning att det inte behövs någon lagreglering av
resgodsbevisets bevisverkan. Jag instämmer också i utredningens uttalande
beträffande denna bevisverkan. Vad utredningen har anfört följer enligt min
mening redan av allmänna principer för bevisvärdering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.5.3 Utlämning av inskrivet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt järnvägstrafikstadgan (20 §) skall inskrivet
resgods lämnas ut mol att resgodsbeviset återställs. Därvid fårjärnvägen
kontrollera bevisinnehavarens behörighet, men någon skyldighet att göra delta
föreligger inte. Även om resgodsbeviset inte kan företes, skall järnvägen lämna
ut resgodset, om den som gör anspråk på det bevisar att det är hans; Om tvekan
råder rörande rätten till resgodset, kan järnvägen som villkor för att lämna ut
godset föreskriva att säkerhet ställs. Dessa regler överensstämmer med vad som
gäller vid internationell befodran enligt CIV (art. 20). Även det nya
järnvägsfördraget innehåller motsvarande reglering (COTIF, Bihang A, art. 23).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har förordat vissa ändringar av reglerna om
utlämning av inskrivet resgods. Den har sålunda föreslagit alt det av lagtexten
klart skall framgå att järnvägen inte får lämna ut resgodset till
resgodsbevisets inne-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section153>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section154>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>71</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ha
vare, om det skäligen kan antas att denne gör bruk av resgodsbeviset
obehörigen. Vidare har utredningen föreslagit, att kravet på bevisning skall
sänkas något för de fall då någon begär resgodset utlämnat utan att kunna
återlämna resgodsbeviset. Möjligheten att lämna ut resgodset mol säkerhet
föreslås avskaffad. Utredningsförslaget innehåller också en reglering av
järnvägens skadeståndsskyldighet, om resgodset lämnas ut till någon som inte är
berättigad atl få ut det eller om järnvägen vägrar att lämna ut resgodset till
den som har rätt till det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
först angår det fall att resgodsbeviset visas upp villjag för egen del anföra
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utlämning
av inskrivet resgods skall normalt ske mot att resgodsbeviset återställs. Någon
kontroll från järnvägens sida av att innehavaren också har materiell rätt att
få ut resgodset torde av praktiska skäl sällan kunna krävas. Järnvägen är
enligt gällande rätt inte skyldig att kontrollera behörigheten hos den som
önskar fä ut resgodset. När resgodset lämnas ut till resgodsbevisets innehavare
och det inte har funnits särskild anledning atl betvivla dennes materiella
behörighet, bör järnvägen således anses ha fullgjort sina skyldigheter. Detta
torde vara fallet även om resgodset faktiskt har lämnats ut till en materiellt
obehörig person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
synes däremot enligt gällande rätt inte ha fullgjort sina skyldigheter, när
den lämnar ul resgodset till en sådan innehavare av resgodsbeviset, om vilken
det skäligen kan antas att han saknar rätt att använda sig av beviset. Jag
anser i likhet med utredningen att det finns anledning att i den nya
järnvägstrafiklagen ta in en uttrycklig regel med denna innebörd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
den resande lider skada genom det felaktiga utlämnandet, bör han kunna kräva
full ersättning utan hinder av de regler om begränsat ansvar för järnvägen som
annars gäller. Som utredningen har föreslagit bör en särskild regel om detta
tas in i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har också föreslagit en reglering av järnvägens skadeståndsskyldighet för det
fallet att järnvägen vägrar att lämna ut resgodset till den som faktiskt har
rätt till det. Jag anser emellertid att någon särskild reglering av denna fråga
inte är nödvändig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har som nyss nämnts föreslagit en uppmjukning av beviskravet för de fall då
någon begär utlämning av inskrivet resgods ulan att visa upp resgodsbeviset.
Enligt järnvägstrafikstadgan skall järnvägen i sådana fall lämna ut godset bara
till den som styrker sin rätt till godset. Utredningens förslag innebär, alt
resenären inte skall behöva styrka sin rätt till resgodset utan bara göra den
trolig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag om en sänkning av beviskraven vid utlämning till nägon som inte kan
förete resgodsbeviset har berörts i konsumentverkets remissyttrande. Verket har
anfört att det är svårt att se vad denna ändring av den nuvarande ordningen
skulle innebära i praktiken. De andra remissinstanserna har inte yttrat sig i
denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min uppfattning är det osäkert, om en sådan ändring i kravet på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section155>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section156>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>72</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bevisning
som utredningen har föreslagit skulle leda till att resgods i större
utsträckning lämnas ut till personerutan resgodsbevis, särskilt som järnvägen
i enlighet med vad som nyss har sagts kan bli skadeståndsskyldig om den gör en
felbedömning. Det beviskrav som utredningen har föreslagit avviker troligen
inte i särskilt hög grad från det som järnvägen f.n. tillämpar i praktiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kravet
atl resgodsbeviset skall visas upp i samband med utlämning av resgods är i
första hand avsett att skydda resenären. Reglerna om resenärens rätt att få ut
resgodset utan att visa upp resgodsbeviset syftar till att underlätta för en
resenär som har förlorat resgodsbeviset att få ut godset. Enligt min
uppfattning ger den nuvarande regleringen ett gott skydd mot att resgodset
lämnas ul till obehöriga. Jag anser att det inte kan ligga i vare sig den
resandes eller järnvägens intresse att kontrollen vid utlämnandet försämras.
Delta torde gälla även om kontrollen innebär att den resande får finna sig i
ett visst besvär i de fall han har förlorat resgodsbevisel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Somjag
tidigare har nämnt kan järnvägen, om resgodsbeviset inte företes, i tveksamma
fall enligt järnvägstrafikstadgan föreskriva som villkor för utlämning av
godset att säkerhet ställs. Utredningen har föreslagit att möjligheten för
järnvägen att kräva säkerhet slopas. Som skäl för en sådan ändring har
utredningen anfört, aU järnvägen enligt utredningens förslag får ökade
möjligheter att lämna ut inskrivet resgods utan att ådra sig
ersättningsskyldighet till följd av att godset har lämnats ut till fel person.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser att resgodset i vissa fall kan vara av sådant slag att det är omöjligt
för resenären alt bevisa eller ens göra troligt sin rätt till det utan att ha
lillgång till resgodsbeviset. För sådana fall kan det vara rimligt att rätten
att få ut resgodset är beroende av att säkerhet ställs. Jag föreslår därför att
möjligheten för järnvägen att kräva säkerhet i vissa fall behålls.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill vidare påpeka att de regler om utlämning som gäller vid internationell
befordran i sak överensstämmer med den nuvarande regleringen i
järnvägstrafikstadgan. Vid internationell befordran måste alltså en resande
utan resgodsbevis bevisa sin rätt till resgodset. Om osäkerhet kvarstår beträffande
hans rätt, måste han ställa säkerhet för att få ut godset. De svenska
järnvägarna måste tillämpa dessa regler på resgods som är föremål för
internationell befordran. Det måste enligt min mening vara en fördel för
järnvägarna, om samma reglering gäller i detta avseende för inrikes och
internationell trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört ser jag inte någon anledning att ändra de nu
gällande reglerna om utlämning av inskrivet resgods, när resenären inte kan
visa upp resgodsbeviset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
fråga som har samband med utlämning av inskrivet resgods är hur länge järnvägen
är skyldig att förvara eller låta förvara resgods som inte har avhämtats.
Enligt järnvägstrafikstadgan är järnvägen skyldig att ta hand om godset i tre
månader från ankomstdagen. Utredningen har föreslagil att järnvägen skall ha
rätt att sälja gods som inte avhämtats efter sex</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section157>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section158>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>månader. Mot detta har en remissinstans anfört att det
föreligger ett förslag till hittegodslag, där förvaringstiden för hittegods, även
påjärnväg, förkortas från tre månader till vanligtvis en månad, och att frågan
om förvaringstider beträffande ej avhämtat resgods och hittegods kanske borde
övervägas från gemensamma utgångspunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag till en förlängning av förvaringstiden
är grundat på de tidsfrister som gäller i liknande fall, där det råder ett
kontraktsrättsligt förhållande mellan den som förvarar egendomen och egendomens
ägare (betänkandets. 154). En hantverkare måste sålunda enligt lagen (1950:
104) om rätt att sälja gods som ej avhämtats hålla inlämnat gods tillgängligt
under minst sex månader från det att hantverkarens arbete slutfördes och hans
fordran på betalning för arbetet förföll till betalning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan om förvaringstiden för kvarlämnat gods har
behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1981:2) om rätt att sälja
kvarlämnat gods. I promemorian läggs fram förslag till en lag om rätt att sälja
saker som inte har hämtats. Den föreslagna lagen innehåller generella regler om
rätt att sälja saker som har lämnats in för arbete eller för förvaring och som
inte hämtas. Enligt förslaget får försäljning av sådana saker i princip ske när
tre månader har förflutit från det att den som har lämnat in saken skriftligen
har upplysts om att försäljning kommer att ske om saken inte hämtas.
Lagstiftning på grundval av promemorian övervägs f.n. inom justitiedepartementet.
I avvaktan på att en sådan lagstiftning genomförs finns det enligt min
uppfattning inte någon anledning att ändra den frist på tre månader som enligt
järnvägstrafikstadgan gäller för järnvägens skyldighet ätt ta hand om inskrivet
resgods. Det kan tilläggas att det förslag om en förkortning av den nuvarande
tremånadersfristen för förvaring av hittegods som har nämnts av en
remissinstans inte har genomförts (jfr prop. 1982/83:59 s. 5).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.5.4 Förhindrande av otillåten befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägarnas skyldighet att befordra egendom som inskrivet
resgods omfattar enligt gällande rätt inte all slags egendom. Enligt
järnvägstrafikstadgan är järnvägen sålunda inte skyldig att ta emot till
befordran som inskrivet resgods ämne eller föremål som är av farlig
beskaffenhet eller som med hänsyn till sin storlek, myckenhet, form, vikt eller
egenskaper i övrigt eller på grund av sitt tillstånd eller sin förpackning inte
lämpar sig för sådan befordran. I normalvillkoren anges vissa ämnen och föremål
som järnvägarna inte tar emot för befordran. Det kan givetvis inte undvikas,
alt också egendom som järnvägen har förklarat sig inte ta emot för befordran
som inskrivet resgods trots allt blir inskrivet. Frågan uppkommer då vilka
rättigheter och skyldigheter som parterna har i en sådan situation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt järnvägstrafikstadgan är järnvägen befriad från
åtagandet att befordra resgodset, om det visar sig att egendom som har tagits
emot för befordran som inskrivet resgods inle bara är utesluten från sådan
beford-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section159>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section160>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ran enligt gällande bestämmelser utan också är av farlig
beskaffenhet eller i annat fall är ägnad att föranleda olägenhet för resande
eller för järnvägen. Detta torde innebära atl järnvägen praktiskt taget alltid
undgår skyldighet att fullfölja en befordran av resgods som den trots sin rätt
att vägra befordran har låtit skriva in.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen
har föreslagit att järnvägens skyldighet att fullgöra befordran av resgods som
faktiskt har skrivits in i princip inte bör vara beroende av en senare
verkställd bedömning av om befordringen kan ske utan olägenhet. Om järnvägen
sålunda för befordran som inskrivet resgods har tagit emot egendom som den med
hänvisning till egendomens vikt, storlek eller andra lätt konstaterbara
egenskaper hade kunnat avvisa, bör järnvägen enligt utredningen vara skyldig
att fullgöra befordringen. Utredningen har dock inte ansett att
befordringsskyldighel bör föreligga när det gäller egendom som hade kunnat
avvisas från befordran som inskrivet resgods på grund av sin farlighet.
Järnvägen bör enligt utredningen inte heller vara skyldig alt befordra
egendomen, om vägran att ta emot egendomen hade kunnat grundas på ett
förhållande som järnvägen varken hade fått upplysning om eller själv borde ha
fastställt när egendomen togs emot till befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När järnvägen är fri från sill åtagande att befordra
resgodset, bör den enligt utredningen dock i allmänhet vara skyldig att vidta
skäliga åtgärder för att säkerställa den resandes rätt till resgodset. Del bör
sålunda i regel kunna krävas, att järnvägen ser till att resgodset läggs upp i
förvar för den resandes räkning. En reducerad vårdplikt bör dock gälla, när
egendom av farlig beskaffenhet har överlämnats till järnvägen. Järnvägen bör då
enligt utredningen ha rätt att vidta alla åtgärder som kan anses påkallade för
att avvätja faran. Utredningen har ansett att järnvägen i dessa fall i sista
hand bör ha rätt att oskadliggöra eller förstöra resgodset utan att bli
ersättningsskyldig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag i dessa avseenden har inte föranlett
någon erinran under remissbehandlingen. För egen del anserjag att utredningens
reglering i dessa hänseenden är lämplig. Jag föreslår därför att utredningens
förslag följs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.5.5 Järnvägens ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 järnvägstrafikstadgan har järnvägens ansvarighet för att
inskrivet resgods går förlorat, minskas eller skadas angetts endast genom en
hänvisning till vad som gäller om gods i motsvarande fall (25 §). Detta innebär
att järnvägen i princip har ett strikt ansvar för vad som händer med resgodset
från det att det tas emol för befordran till dess att det lämnas ut. Den har
också ett strikt ansvar för skada till följd av dröjsmål. Samma ansvarsfrihetsgrunder
och samma begränsningsbelopp gäller som för gods (100 kr. per kg). Det är att
märka att - i motsats till vad som är fallet beträffande godstransporter -
järnvägarna inte i normalvillkoren har åtagit sig ansva-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section161>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section162>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>75</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>righet
för inskrivet resgods till högre belopp än som föreskrivs i stadgan när det
gäller järnvägens ansvarighet för förlust, minskning eller skada. Del innebär
att järnvägen i praktiken har ett ansvar för resgods som är begränsat till ett
lägre belopp än ansvaret för gods. Beträffande ansvarigheten för dröjsmål
finns en särskild bestämmelse om ersättning med högst 50 kr. per dygn under
högst tre dygn från den tidpunkt då utlämning av resgodset begärdes (26 §).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär inte några egentliga förändringar såvitt avser grunden för järnvägens
ansvarighet. Ansvaret skall sålunda enligt förslagel i princip vara strikt
under den tid då järnvägen innehar godset för att fullgöra
befordringsålagandet. Järnvägen ges rätt att åberopa samma
ansvarsfrihetsgrunder som för godsbefordran. Under den tid som järnvägen
innehar resgodset enbart för förvaring innebär förslaget ett presum-tionsansvar
för järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Däremot har utredningen
föreslagit ändrade regler om begränsning av järnvägens ansvarighet för
inskrivet resgods. Dessa regler innebär atl järnvägen vid förlust, minskning
eller skada är ansvarig upp till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och vid dröjsmål med högst 100 kr. per dygn och resande.
Ersättning vid dröjsmål skall dock kunna ulgå med högst 1 000 kr. för resgods
som omfattas av samma resgodsbevis. Utredningens förslag innebär också att
förseningar under befordringen i större ulsträckning än f.n. skall kunna ge
rätt till dröjsmålsersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag till reglering av järnvägens ansvar för inskrivet resgods har i
huvudsak lämnats utan erinran under remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser för egen del atl den reglering som utredningen har föreslagit är i
huvudsak väl avvägd. Lagstiftningen bör därför utformas på grundval av
utredningens förslag. Jag skall dock närmare beröra några viktigare frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vad först beträffar
ansvarsbegränsningen när gods går förlorat, minskas eller skadas är att märka,
att resgods befordras efter en enhetstaxa som inte beräknas efter vikt. Om
resgodset går förlorat, är det ofta inle möjligt alt fastställa vilken vikt det
hade. En ansvarsbegränsning per kg är därför mindre lämplig.
Dröjsmålsersältning vid internationell järnvägstrafik enligt CIV beräknas per
kolli. Liksom utredningen anserjag det därför lämpligare med ett fast högsta
ansvarighetsbelopp per kolli för föriusl, minskning eller skada, som drabbar
del inskrivna resgodset. Jag delar utredningens uppfattning atl
begränsningsbeloppet, liksom när det gäller handresgods, bör knytas till
basbeloppet. Jag biträder utredningens förslag att ansvarigheten skall
begränsas till ett halvt basbelopp. Som utredningen har anfört innebär denna
ansvarsgräns att, om hänsyn tas till inflationen, ersättningsnivån återställs
till vad som gällde för kollin på cirka 15 kg när 1966 års järnvägstrafikstadga
trädde i kraft.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
järnvägstrafikstadgan är järnvägen skyldig att på den resandes begäran lämna ut
resgodset pä bestämmelsestationen när så läng tid har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section163>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section164>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>76</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>förflutit efter ankomsten av det tåg med vilket godset
skulle ha befordrats att järnvägen borde ha hunnit behandla resgodset för
utlämning. Järnvägen kan alltså aldrig anses vara i dröjsmål innan denna tid
har gått ut. Detta innebär, alt järnvägen inte har något egentligt
dröjsmålsansvar vid befordran av inskrivet resgods. Ansvaret omfatlar endast
att godset lastas på rätt tåg och inte fördröjs under den behandling som äger
rum efter det att resgodset har kommit fram till bestämmelsestationen. Delta
förhållande ' saknade större betydelse så länge den resande och hans inskrivna
resgods befordrades med samma tåg. Numera är det emellertid vanligt att personförande
tåg inte medför inskrivet resgods. I sådana fall kan givetvis en försening av
det tåg som befordrar del inskrivna resgodset förorsaka avsevärda olägenheter
för den resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av de befordringsrutiner som numera tillämpas
för inskrivet resgods har ulredningen föreslagit en ändring av reglerna om
ansvaret för dröjsmål med befordran av sådant gods. Dröjsmålsansvar skulle
enligt utredningens förslag föreligga, om järnvägen inte är beredd att på den
resandes begäran lämna ut resgodset vid den tidpunkt då järnvägen skäligen
borde ha hållit det tillgängligt. Förslaget innebär, att både förseningar i
själva befordringen och förseningar vid hanteringen på inlämnings- och
bestämmelsestationerna kan föranleda skadeståndsansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag till ändring av reglerna om
dröjsmålsansvar har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. För
egen del anser jag att utredningens förslag utgör en lämplig anpassning till de
rutiner för transport av inskrivet resgods som numera tillämpas. Jag biträder
därför förslaget på denna punkt. Vad som kan anses vara den tid inom vilken
järnvägen borde ha fullgjort befordringen lorde knappast kunna preciseras genom
en allmän regel. Det får i stället avgöras med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet. I detta hänseende hänvisas till vad som anförs i
specialmotiveringen till den ifrågavarande ansvarsbestämmelsen (4 kap. 9§).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beträffande dröjsmålsansvaret har konsumentverket i sitt
remissyttrande framhållit att enligt CIV ersättning ulgår också om någon skada
inle kan visas. Verket har också anfört, att ansvarsbegränsningen enligt CIV
beräknas per kolli. Enligt verkel bör den svenska regleringen i dessa avseenden
anpassas lill CIV även när det gäller inrikes trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Somjag nyss nämnde innebär utredningens förslag en höjning
av gränsen för dröjsmålsersättning till 100 kr. per dygn och resande, dock
högst 1000 kr. för resgods som omfattas av samma resgodsbevis. Som konsumentverket
har påpekat innebär förslaget att dröjsmålsersättningens storlek kan bli
beroende av hur många personer som anges i resgodsbeviset. Eftersom det här rör
sig om dröjsmålsersältning, anserjag emellertid att de belopp som utredningen har
föreslagit bör täcka rimliga ersättningskrav. Jag biträder därför utredningens
förslag också på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som konsumentverket har framhållit innehåller CIV
föreskrifter om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section165>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section166>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>77</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dröjsmålsersättning i de fall då någon skada inte kan
bevisas. Ersättning utgår då med mycket blygsamma belopp, f.n. ca 60 öre per kg
och dygn eller ca 12 kr. per kolli och dygn. För egen del anserjag att man inte
i den nya järnvägstrafiklagen bör ha särskilda bestämmelser om ersättning i de
fall då den resande inte kan visa att dröjsmålet har medfört skada för honom.
Det kan enligt min mening inte heller komma i fråga att förplikta järnvägen att
betala ut ersättning i form av schablonbelopp som motsvarar de
begränsningsbelopp somjag nyss har förordat. I likhet med utredningen anser jag
därför att den nya järnvägstrafiklagen inte bör innehålla några bestämmelser om
dröjsmålsansvar för de fall att någon skada inle kan bevisas. Jag vill dock
framhålla att jag liksom utredningen förutsätter att järnvägen inte kommer alt
ställa särskilt höga krav på bevisningen angående liden skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En särskild fråga som utredningen har tagit upp
(betänkandet s. 159) är om den resande, när inskrivet resgods har gått
förlorat, minskats eller skadats, skall vara berättigad att helt eller delvis
återfå erlagda befordringsavgifter. Utredningen har ansett, att kostnaderna
för befordringen skall ersättas i den mån de utgör en del av den resandes
totala skada. Sådan ersättning får enligt utredningens förslag rymmas inom det
föreslagna, höjda ansvarighetsbeloppet. Särskilda bestämmeler om denna ersättning
skulle då inte behövas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag är inte beredd att tillstyrka utredningens förslag på
denna punkl. Befordringsavgifien är naturligtvis ofta ett förhållandevis
obetydligt belopp, medan ersättningskravet mot järnvägen för skada på eller
förlust av godset kan uppgå till flera tusen kronor. Det kan dock förefalla
stötande om en resande inte skulle få tillbaka befordringsavgifien för t.ex.
ett kolli som helt har försvunnit och som är så värdefullt att regeln om
ansvarsbegränsning blir tillämplig. I internationell trafik åligger det
järnvägen alt betala tillbaka resgodsavgift och liknande utlägg, om resgodset
har gått förlorat. Detta gäller såväl enligt nu gällande CIV (art. 30) som
enligt det nya järnvägsfördraget (COTIF. bihang A, arl. 40). Jag anser att
denna lösning bör väljas också för inrikes trafik. Järnvägen bör därför enligt
min mening vara skyldig atl i sådana fall betala tillbaka befordringsavgifterna
utöver det ansvarighetsbelopp som annars gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En remissinstans har betonat behovet av att regleringen
belräffande järnvägens ansvarsbegränsning för inskrivet resgods ges publicitet
genom att anslås eller genom att resgodsbeviset innehåller uppgift om den. Jag
delar uppfattningen att principerna för begränsningen av ansvaret och
begränsningsbeloppen bör på lämpligt sätt bringas till de resandes kännedom.
Det bör ankomma på järnvägen att se till att detta sker t.ex. genom anslag på
stationerna. Någon författningsreglering i detta hänseende behövs dock inte
enligt min mening. Jag vill tillägga att ansvarighetsreglerna i den nya lagen
återges i ett sammanhang och att det därför bör vara ganska lätt för de resande
att själva ta del av vad som gäller.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section167>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section168>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.5.6 Den resandes ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan ges järnvägen möjlighet att göra
den resande ansvarig för skador som det inskrivna resgodset orsakar på grund av
sin farliga beskaffenhel, bristfälliga förpackning eller någon annan jämförlig
orsak. Denna möjlighet har järnvägen utnyttjat i normalvillkoren. Den resande
är dock inte ansvarig för sådana skador, om järnvägen insåg eller borde ha
insett risken för skada när resgodset togs emot för befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen
har ansett att denna reglering är alltför sträng för den enskilde resenären.
Enligt utredningen bör resenären ha samma ansvar gentemot järnvägen i detta
avseende som han häri allmänhet. Utredningen har dock föreslagit att en resande
även i fortsättningen skall ha ett strikt ansvar i ett fall, nämligen när han har
lämnat in egendom som enligt vad järnvägen har gett till känna inte får
befordras som inskrivet resgods och järnvägen inte visste om eller borde ha
upptäckt att resgodset var av sådant slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den enda remissinstans som har yttrat sig i frågan,
konsumentverket, har tillstyrkt utredningens förslag på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag delar
för egen del utredningens uppfattning att det strikta ansvar som den enskilde
resenären har enligt gällande rätt för skador som orsakas av hans inskrivna
resgods är alltför strängt. I princip bör enligt min mening den resande bli
ersättningsskyldig bara när han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom
vårdslöshet. Liksom utredningen anserjag, att ett strängare ansvar bör gälla
när en resenär lämnar in resgods som enligt vad järnvägen har gett till känna
inte får befordi-as som inskrivet resgods på grund av sin farlighet eller andra
särskilda egenskaper. I sådana fall bör den resande ha ett strikt ansvar. Detta
strikta ansvar bör dock inte omfatta det fallet att järnvägen när den tog emot
godset kände till eller borde ha insett att resgodset kunde orsaka skador men
underlät att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra skadorna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6 Järnvägens utomobligatoriska ansvarighet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6,1 Inledande anmärkningar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för skada som uppkommer för tredje
man regleras främst genom lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i
följd av järnvägs drift. I den mån denna lag inte är tillämplig gäller allmänna
skadeståndsregler. I betänkandet ges en utförlig översikt över gällande rätt
(s. 165-169).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudregeln för järnvägens ansvarighet enligt 1886 års lag
innebär en skyldighet för järnvägen att ersätta skada, om det visas att skadan
har orsakats genom vårdslöshet av järnvägens personal. För vissa typer av
sakskador finns särskilda regler som ålägger järnvägen ett strängare ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagen är bara tillämplig på skador som uppkommer till
följd av järnvägs</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section169>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section170>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>drift.
Ansvarigheten avsåg ursprungligen endast sådanajärnvägar där trafiken utfördes
med hjälp av ångkraft. Genom särskild lagstiftning gjordes reglerna i 1886 års
lag tillämpliga på elektriska järnvägar. Utan formellt lagstöd har dessa regler
tillämpats också på andra former av spårdrift. De kan numera anses tillämpliga
även på driften vid tunnelbanor och spårvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
översyn av reglerna om järnvägens ansvarighet för utomobligatorisk skada har
enligt direktiven varit en av de viktigaste uppgifterna för utredningen. En
modernisering av reglerna blev ännu mer angelägen sedan bilansvarighets- och
Irafikförsäkringslagstiftningen hade ändrats år 1976.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär i huvudsak att järnvägen ansvarar för skador som tillfogas
tredje man till följd av järnvägs drift, även om järnvägen inte har gjort sig
skyldig till fel eller försummelse. Ansvaret är med andra ord strikt. Med
järnväg jämställs tunnelbana och spårväg. Utredningen har dock föreslagit att
järnvägens ansvar även i fortsättningen skall grundas på vårdslöshet i vissa
fall. Detta skulle sålunda vara fallet, om den person eller den egendom som
skadas utan tillåtelse finns inom en sådan del av järnvägens spårområde som
inte är upplåten för allmänheten. Vidare skulle enligl utredningen järnvägen
vid kollision mellan rälsfordon och motorfordon ha endast ett ansvar grundat på
vårdslöshet för skador på motorfordonssidan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag har med något undantag tagits emot positivt av remissinstanserna. Några
remissinstanser har dock uttryckt en viss tveksamhet till förslaget att den
strikta ansvarigheten skulle bli tillämplig även på spårvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
det följande behandlar jag järnvägens allmänna ansvarighet för person-och
sakskador. Därefter tar jag upp vissa särskilda problem som har samband med
spärvägstrafiken. Slutligen behandlas ansvarsprinciper och ansvarsfördelning
vid sammanstötning mellan rälsfordon och motorfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:104.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5.6.2
Ansvarigheten för person- och sakskada Gällande ordning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
1886 års lag ansvarar järnvägens innehavare för personskador till följd av
järnvägsdriften, när vårdslöshet ligger järnvägens "förvaltning eller
betjäning" till last. Med uttrycket "järnvägens förvaltning eller
betjäning" avses den personal av olika grader som lyder under järnvägens
innehavare. Järnvägens ägare har samma ansvar som järnvägens innehavare. Detta
gäller också när ägaren har överiåtil nyttjanderälten till järnvägen åt någon
annan, men detta ansvar är då begränsat till värdet av järnvägsegendomen.
Personskada som har tillfogats en resande medan han uppehöll sig i eller steg
på eller av järnvägsfordon ersätts inte enligt 1886 års lag utan enligt 1976
års lag. Somjag tidigare har nämnt föreslås att bestämmel-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section171>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section172>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>serna i 1976 års lag förs över till den nya
järnvägstrafiklagen utan egentliga ändringar i sak.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Efter
tillkomsten av 1976 års lag är 1886 års lag bara tillämplig på
utomobligatoriska förhållanden. Ansvarssubjektet anges i 1976 års lag som
"järnvägen". Med detta uttryck avses, liksom med uttrycket
"järnvägens innehavare" i 1886 års lag, det rättssubjekt som i eget
namn och för egen räkning driver banan, även om skadan i del enskilda fallet
har inträffat när en annan järnväg trafikerar banan med användande av egen
personal och materiel (jfr prop. 1975/76:7 s. 67 och betänkandet s. 64 f).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fråga om
ansvaret för sakskador gäller enligt 1886 års lag samma huvudregel som för
personskador. Järnvägens innehavare ansvarar alltså bara om skadorna har
orsakats genom vårdslöshet av förelagets personal. I vissa fall har järnvägen
emellertid ett strängare ansvar. Detta gäller s.k. gnistskador och skador på
vissa djur.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Med
gnistskador avses skador till följd av att eld har kommit lös från lokomotiv
eller från en eldstad i ett annat järnvägsfordon. För sådana skador svarar
järnvägen strikt. Det finns dock vissa undantag från det strikta ansvaret för
sådana skador. Undantag gäller sålunda t.ex. när den som har lidit skadan
jämlikt åtagande eller på någon annan grund själv bär risken för dessa skador
eller när denne i väsentlig mån har ökat risken för brand genom alt placera
brandfarlig egendom närmare järnvägsspåret än 30 m. I sådana fall ansvarar
järnvägens innehavare endast vid vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det andra undantaget från huvudregeln avser skador på
nötkreatur eller hästar under betesgång. Även här ansvarar järnvägen strikt.
Undantag från det strikta ansvaret gäller dock bl.a. för de fall då den som har
vård om det djur som har skadats har orsakat skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet vid bevakningen. Strikt ansvar föreligger inte heller, om järnvägen
har hållit stängsel som normalt borde ha hindrat djuret från att ta sig in på
järnvägens område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reglerna om strikt ansvar för skador på nötkreatur och
hästar samt om undantag från del strikta ansvaret vid grovt medvållande gäller
också vid skador på renar som tillhör någon som har rätt till renbete, under
förutsättning att skadan uppkom i en trakt där samerna vid skadetillfället
fick uppehålla sig med sina renar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag innebär, som redan har nämnts, att
järnvägen som huvudregel ansvarar för skador på person eller egendom till följd
av järnvägsdriften, även om varken järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar
för har gjort sig skyldig lill fel eller försummelse. Från detta strikta ansvar
föreslås samma undantag som när det gäller järnvägens ansvar för skador som
tillfogas resande. Järnvägen skulle alltså vara fri från ansvarighet, om skadan
har orsakats av någon omständighet som inte är hänförlig till själva
järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section173>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section174>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>undgå eller förebygga följderna av även om den hade
vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den. Vidare skulle
järnvägen enligt utredningen ansvara endast om vårdslöshet föreligger hos
järnvägen såvitt gäller skador på person eller egendom som obehörigen befinner
sig inom en sådan del av järnvägens spårområde som inte är upplåten för
allmänheten. Utredningen har också föreslagit ett ansvar grundat på
vårdslöshet för skador på motorfordon som är i trafik och på personer och
egendom som befordras med motorfordonet. Det särskilda strikta ansvaret för
skador på nötkreatur, hästar och renar i vissa fall har behållits i
utredningens förslag utan större ändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissyttrandena</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna har överlag varit positiva till
förslaget att järnvägens strikta ansvar skall omfatta även skador som tillfogas
tredje man. Den direkta anknytningen till det ansvar som järnvägen har för
resande har välkomnats i ett par yttranden, eftersom man därmed i de flesta
fall undviker en besvärlig gränsdragning mellan resande och andra. Några
remissinstanser har tagit upp frågan om vem som bör vara ansvarssubjekt när
ägaren till spåranläggningen inte själv sköter trafiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den fråga som har tilldragit sig mest intresse vid
remissbehandlingen är utredningens förslag att järnvägen bara skall ha ett
ansvar som grundas på vårdslöshet, när den person eller den egendom som skadas
utan tillåtelse befinner sig inom en sådan del av järnvägens spårområde som
inte är upplåten för allmänheten. Flertalet remissinstanser har stött
utredningens förslag. Advokatsamfundet har dock ansett, att jämkningsregler som
motsvarar dem som finns i trafikskadelagen är att föredra. Remissinstanserna
har allmänt pekat på vissa problem som enligt deras uppfattning måste lösas, om
man väljer den föreslagna ordningen. I ett par yttranden har efteriysts
utförligare besked om vad som skall anses som vårdslöshet på järnvägens sida
eller bristfälligheter i anordningar av betydelse för järnvägsdriften. Flera
remissinstanser har synpunkter på hur gränserna för det område som inte är
upplåtet för allmänheten skall bestämmas. I remissyttrandena har också anförts
olika synpunkter på när någon skall anses befinna sig obehörigen inom detta
område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:219.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden Huvudregeln</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I direktiven till utredningen anförs alt 1886 års lag är
föråldrad och att man därför bör överväga att ersätta den med ny lagstiftning.
Vid sin tillkomst innebar 1886 års lag ett bättre skydd för de skadelidande än
den allmänna skadeståndsrättens regler. Till skillnad från vad som då gällde
enligt allmän skadeståndsrätt ålade 1886 års lag järnvägen ansvarighet för
anställdas vårdslöshet. Detta s.k. principalansvar gäller numera generellt inom
skadeståndsrätten. Under den tid som har gått sedan 1886 års lag </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section175>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section176>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>82</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kom till har dessutom genomförts lagstiftning om ansvar
utanför kontraktsförhållanden för andra transportmedel. När det gäller
biltrafik och flygtrafik innebär denna lagstiftning ett betydligt strängare
ansvar för transportören än 1886 års lag och även ett strängare ansvar än vad
som gäller enligt skadeståndslagen. I fråga om skador som uppkommer i samband
med biltrafik har dessutom i Sverige införts ett försäkringssystem som är
fristående från transportörens skadeslåndsrältsliga ansvarighet. För sådana
skador ulgår ersättning enligt trafikskadelagen (1975: 1410) på objektiv grund,
dvs. oberoende av huruvida någon vårdslöshet föreligger på fordonets sida. Om
järnvägstrafiken orsakar person- eller sakskada för en utomstående, är dennes
möjlighet att få ersättning betydligt sämre än om skadan hade uppkommit i
samband med biltrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag anser
denna skillnad vara svår att motivera. Detta gäller särskill när spårtrafik och
biltrafik förekommer i samma trafikmiljö. Om en fotgängare utan att se sig för
stiger ut i gatan från en spårvägsrefug och blir påkörd av en bil, utgår
ersättning enligt trafikskadelagen på objektiv grund. Stiger han däremot ut
från refugen åt andra hållet och blir påkörd av en spårvagn, är han berättigad
till ersättning bara om vårdslöshet föreligger på spårvägens sida. I synnerhet
när det gäller personskador är del givetvis mycket angeläget atl en utomstående
som skadas av spårdriflen bereds ersättning. Jag anser därför att järnvägen i
princip bör ha ett strikt ansvar för personskador som drabbar tredje man genom
järnvägsdriften. Jag bortser då tills vidare från skador som vid kollision
mellan ett motordrivet fordon och ett rälsfordon tillfogas personer som färdas
med något av dessa fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om sakskador som uppkommer för tredje man är det
kanske inte lika viktigt att ett strikt ansvar införs. Om män bortser frän
sakskador vid kollision mellan ett rälsgående fordon och ett motorfordon, synes
de nuvarande reglerna i 1886 års lag ha ett begränsat tillämpningsområde. De
skadetyper som lorde vara vanligast är sådana skador på byggnader och andra
anläggningar som uppkommer i samband med urspårningar samt skador på djur som
kommer upp på banan och blir påkörda. Om sådana skador orsakas av
motorfordonstrafik, föreligger i allmänhet rätt lill trafikskadeersättning på
objektiv grund. Enligt min mening bör den som tillfogas en sådan skada i följd
av spårtrafik på motsvarande sätt vara berättigad till ersättning av
spårföretaget oberoende av vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag anser
att samma ansvarsregler bör gälla för tunnelbanor som för järnvägar i egentlig
mening. Jag återkommer senare till ansvarigheten vid spårvägslrafik (avsnitt
5.6.3).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är givetvis viktigt alt den som tillfogas skada utan
svårigheler kan fastställa vem han skall vända sig mot med sina krav på
ersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt gällande rätt åvilar järnvägsansvaret i första hand
det rättssubjekt som är att anse som innehavare av den spåranläggning på vilken
skadan inträffade. Innehavaren av spåranläggningen är i praktiken oftast
identisk med ägaren men behöver inte nödvändigtvis vara det. Kännetecknande för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section177>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section178>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>innehavaren är somjag tidigare har nämnt att han besitter
spåranläggningen i eget namn och för egen räkning och således är berättigad
att nyttja anläggningen självständigt och tillgodogöra sig inkomsterna av
trafiken på denna. Den omständigheten att innehavaren uppdrar åt ett annat
rättssubjekt att ombesörja trafiken på anläggningen eller att han låter denna
trafikeras av fordon som inte tillhör honom har inte ansetts inverka på hans
ställning som innehavare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I likhet med utredningen anserjag att järnvägens
innehavare skall vara ensam skadeståndsansvarig. Detta bör gälla inte bara i
fråga om spårtrafik-förelag i egentlig mening utan också i fråga om innehavare
av museijärnvägar, enskilda eller kommunala industrispår och hamnspår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning bör ägaren av en spåranläggning
inte kunna befria sig från järnvägsansvaret genom att, utan att ge upp sin
ställning som innehavare, uppdra åt ett främmande trafikföretag att utföra
trafik på anläggningen. Ett industriföretag eller en kommun som uppdrar åt SJ
att svara för trafiken på sin spåranläggning bör trots detta stå kvar som
ansvarssubjekt. Även om anläggningens innehavare och det trafikerande företaget
inbördes har kommit överens om att detta företag skall svara för ersättningen
av eventuella skador, bör tredje man ha möjlighet att vända sig med sina
ersättningskrav mot anläggningens innehavare. Om han så önskar, kan han
givetvis kräva ersättning av irafikföretaget med stöd av skadeståndslagen. Vad
jag nu har sagl innebär, atl järnvägens ägare kan undgå ansvarighet endast
genom atl helt överlåta den prakliska och ekonomiska driften till eU annat
rättssubjekt som driver järnvägen i eget namn och för egen räkning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En annan fråga är om den nya järnvägstrafiklagen bör
innehålla regler angående den slutliga fördelningen av ersättningsskyldigheten
mellan järnvägens innehavare och det företag som svarar för spårtrafiken.
Enligt min uppfattning är emellertid förhållandena så skiftande att någon
lagreglering inte är lämplig. Frågan om innehavarens rätt att av det
trafikerande företaget kräva åter vad innehavaren kan ha betalat till tredje
man bör i stället regleras genom avtal. I praktiken regleras redan i dag
förhållandet mellan SJ och innehavaren i sådana fall genom avtal. I dessa avtal
ges i allmänhet innehavaren regressrätt mot SJ, om SJ eller dess personal har
vållat skadan eller om skadan är hänförlig till fel i material som SJ har
använt eller lill förhållande som SJ ensamt råder över. Jag utgår från alt
denna fråga kan lösas på lämpligt sätt genom avtal med beaktande av omständigheterna
i det enskilda fallet. Om något avtal inte föreligger, får frågan lösas enligt
allmänna regressregler. Innehavaren torde i så fall ha återkravsrätt, om skadan
har uppkommit till följd av vårdslöshet hos det trafikerande företaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Undantag från det strikta ansvaret Även om järnvägar och
andra spårföretag i princip bör ha ett strikt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section179>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section180>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>84</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansvar för person- och sakskador som uppkommer för tredje
man bör det enligt min mening göras vissa undantag från detta strikta ansvar.
Jag anser att samma undantag bör gälla i fråga om del utomobligatoriska
ansvaret som när det gäller skador som drabbar resande. Järnvägen bör sålunda
vara fri från ansvarighet, om skadan har orsakats av omständigheter som inte
kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat
undgå eller förebygga följderna av, även om den hade vidtagit alla åtgärder som
rimligen hade kunnat krävas av den. En sådan lösning medför också den fördelen
att det inte får någon betydelse, huruvida den som skadas är resande eller inte
(jfr avsnitt 5.3.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har emellertid föreslagit ytterligare undantag
från det strikta ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I betänkandet (s. 169-172) har utredningen redogjort för
hur de nuvarande skadeståndsreglerna har tillämpats i praktiken och för de
slag av skador som har uppkommit till följd av järnvägsdriften. Enligl
utredningen visar den undersökning som utredningen har gjort bl.a. att en
mycket stor del av personskadefallen måste rubriceras som självmord. Resultaten
av undersökningen har utredningen lagt till grund för sitt förslag att
järnvägen också i fortsättningen bara skall ha ett ansvar grundat på
vårdslöshet för skador som tillfogas den som obehörigen uppehåller sig inom en
sådan del av järnvägens spårområde som inte är upplåten för allmänheten eller
som åsamkas egendom som utan att järnvägen har tillåtit det finns inom en sådan
del av spårområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller ansvaret för personskador som tillfogas dem
som obehörigen vistas inom järnvägsområdet synes enligt min mening valet stå
mellan ett ansvar grundat på vårdslöshet och ett strikt ansvar modifierat genom
möjlighet till jämkning av skadeståndet vid medvållande på den skadelidandes
sida.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande
den senare lösningen, som bygger på ett i princip strikt ansvar för järnvägen
också i dessa fall, är att märka att skadeståndslagen redan ger möjlighet att
jämka skadestånd med anledning av personskada, om den skadelidande själv har
medverkat till skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet (6 kap. 1 §).
Vid dödsfall kan också skadeståndet till de efterlevande jämkas, om den avlidne
uppsåtligen har medverkat till skadan. Såvitt gäller sakskador kan jämkning ske
redan vid enkelt medvållande. Enligt vissa remissinstanser föreligger en
tendens i rättspraxis att domstolarna vid trafikskador dömer ut skadestånd även
i de grova och avsiktliga medvållandefallen, framför allt skadestånd till
efterievande efler självmord.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är riktigt att jämkningsbestämmelserna i 12 § trafikskadelagen,
som nära överensstämmer med 6 kap. 1 § skadeståndslagen, tolkas mycket
restriktivt. Detta innebär, atl ojämkad ersättning kan komma att utgå också vid
självmord utom i sådana undantagsfall då detta skulle te sig stötande (jfr NJA
1981 s. 920 och NJA 1983 s. 522 I och </span><span lang=EN-US style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>II). </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>Om järnvägens</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section181>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section182>
<p class=MsoNormal style='margin-left:7.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>85</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansvarighet ulformas på ett sätt som ligger nära
trafikskadelagen, kan tillämpningen av ansvarighetsbestämmelserna knappast
undgå att påverkas av praxis beträffande irafikskadeersättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som utredningen har framhållit bedrivs järnvägstrafik -
lill skillnad från biltrafik — normalt med iakttagande av sådana
säkerhetsåtgärder att i huvudsak bara utomstående som medvetet utsätter sig för
risker blir skadade. Jag bortser då tills vidare från de skador som uppkommer
vid sammanstötningar mellan rälsgående fordon och vägfordon i plankorsningar.
Detta synes gälla inte bara den egentliga järnvägstrafiken utan också
tunnelbanetrafiken. Den undersökning som utredningen har gjort visar enligt min
uppfattning klart detta. Av de personskador som inträffar i SJ:s järnvägsdrift
synes den helt övervägande delen tillfogas personer som obehörigen beträder
spårområdet. Sålunda lorde närmare tre Qärdedelar av de dödsfall som inträffade
vid SJ:s järnvägstrafik under liden 1972-75 vara att bedöma som självmord.
Enligt utredningen kan det antas att självmordsuppsål förelåg i ytteriigare ett
flertal fall. Också i de fall som inte är uppenbara självmord visar denna
undersökning enligt utredningen atl över hälften av antalet personskador
tillfogas personer som har beträtt spårområdet olovligen. Dessa omständigheter
talar i viss mån för utredningens uppfattning att undantag från järnvägens
strikta ansvar bör göras för personskador som tillfogas den som obehörigen beträder
den del av järnvägens spårområde som inte är upplåten för allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot en sådan lösning talar emellertid enligt min mening
starka sociala skäl. Sådana skäl ligger bakom ersättningsreglerna i
trafikskadelagen. I den lagen görs inte något undantag från principen om
ersättning på objektiv grund för de fall då uppsåt eller vårdslöshet på den
skadelidandes sida har medverkat till skadan. I dessa fall föreligger
emellertid somjag nyss har nämnl enligt trafikskadelagen möjligheter att jämka
ersättningen. Utredningens förslag innebär att, så snart den skadade
obehörigen har befunnit sig inom den förbjudna delen av spårområdet, varje
ersättning till honom eller hans efterlevande i princip är utesluten. Detta
skulle gälla oavsett anledningen till att den skadade har befunnit sig där
obehörigen. En lösning efler mönster av trafikskadelagen skulle däremoi ge
möjlighet till en mera nyanserad bedömning, där hänsyn kan tas till alla
omständigheter i del enskilda fallet. Man kan då ta hänsyn till anledningen lill
att vederbörande har överträtt tillträdesförbudet. Även i de fall då självmordsuppsåt
föreligger ger trafikskadelagens reglering större möjligheter att i del ,
enskilda fallet uppnå ett rimligt resultat. Jag anser att en sådan ordning är
lämpligare också när det gäller skador som uppkommer i följd av järnvägstrafik
än den lösning som utredningen har föreslagit. Jag vill emellertid framhålla
att den omständigheten att den skadade obehörigen har beträtt den förbjudna
delen av spårområdet kan leda till att ersättningen jämkas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller sakskador finner jag inte heller någol skäl
att som utredningen har föreslagit göra undantag från det strikta ansvaret för
skador på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section183>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section184>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>egendom som utan tillstånd finns inom den förbjudna delen
av järnvägens område. Enligt min uppfattning är det smidigare att ha
jämkningsregler av det slag som finns i trafikskadelagen och skadeståndslagen.
Enligt dessa regler kan såvitt gäller sakskador jämkning ske redan vid enkelt
medvållande på den skadelidandes sida. Om den skadade egendomen ulan järnvägens
tillstånd har befunnit sig inom den del av järnvägens spårområde som inte är
upplåten för allmänheten, bör detta i regel medföra alt skadeståndet jämkas på
grund av medvållande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En lösning efter mönsler av trafikskadelagen medför också
den fördelen att regleringen blir lagtekniskt enklare och lättare att förstå
för allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att det
inte skall göras något undantag från järnvägens strikta ansvar för skador på
personer och egendom som obehörigen befinner sig inom en sådan del av
järnvägens område som inte är upplåten för allmänheten. Möjlighet bör finnas
att jämka skadestånd i samma omfattning som enligt trafikskadelagen. Såvitt
gäller personskador bör jämkning sålunda kunna ske, om den skadelidande själv
har medverkat till skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Vid
dödsfall bör skadeståndet till de efterlevande kunna jämkas, om den avlidne
uppsåtligen har medverkat till skadan. I fråga om sakskador bör jämkning kunna
ske redan vid enkelt medvållande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skador på nötkreatur, hästar och renar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt gällande rätt har järnvägen ett strikt ansvar för
skador på nötkreatur och hästar under betesgång samt under vissa
förutsättningar för skador på renar. Som jag nyss har sagt har utredningen
föreslagit atl denna reglering behålls utan större ändringar. Bortsett från
regleringen av det strikta ansvaret för skador på renar har utredningens
förslag inte blivit föremål för någon erinran under remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Liksom utredningen anserjag att ett strikt ansvar bör
gälla för skador i de fall som nu avses. Enligt min uppfattning är någon
särskild reglering av ansvaret för skador på dessa djur inte nödvändig, om i
enlighet med mitt förslag något undantag från järnvägens allmänna strikta
ansvar inte görs för egendom som utan tillstånd finns inom en sådan del av
spårområdet som allmänheten inle har tillträde till.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om de begränsningar som f.n. gäller beträffande
järnvägens strikta ansvar för skador på renar villjag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt gällande rätt har järnvägen ett strikt ansvar för
skador på renar som tillhör någon som har rätt till renbete, under
förutsättning att skadan uppkom i en trakt där samerna vid skadetillfället fick
uppehålla sig med sina renar. Det strikta ansvarel är sålunda begränsat, dels i
geografiskt hänseende, dels med hänsyn till vem som äger renarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det strikta ansvaret gäller bara till förmån för renägare
som har laglig rätt till renbete. Enligt utredningen torde det i praktiken inte
förekomma.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section185>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section186>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
renar vilkas ägare saknar rätt till renbete uppehåller sig inom ett område som
omfattas av denna särskilda ersättningsregel. Utredningen har därför föreslagit
att den nuvarande begränsningen såvitt gäller ägareförhållandena skall slopas.
Jag biträder utredningens förslag på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utredningen har däremot
föreslagil alt den nuvarande geografiska begränsningen skall behållas. Det
strikta ansvaret skulle sålunda enligt utred-, ningen också i fortsättningen
omfatta bara skador på renar som vid skadetillfället uppehöll sig i en trakt
där samerna då fick bedriva renskötsel. Svenska Samernas Riksförbund har ansett
att järnvägen bör ha strikt ansvar också för skador på. renar som uppehåller
sig utanför renskötselområdet eller inom renskölselområdet under en tid då
renskötsel inte får bedrivas där. Enligt riksförbundet är de administrativa
bestämmelserna om årstidsbete enligt rennäringslagen (1971:437) inte utformade
med hänsyn lill järnvägsdriften, och enligt förbundet blir resultatet av en
reglering i enlighet med utredningens förslag därför stötande i
skadeståndsrättsligt hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser för egen del att den kritik som riksförbundet har framfört mot
utredningens förslag är berättigad. Enligt min uppfattning finns det inte
heller anledning anta att det skulle medföra väsentligt ökade kostnader för
järnvägsföretagen om den geografiska begränsningen av det strikta ansvaret
slopades. Jag föreslår därför att järnvägen skall ha strikt ansvar för skador
på renar oavsett i vilken trakt renen befann sig när den skadades.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Både
i fråga om skador på renar och i fråga om skador på nötkreatur och hästar
gäller enligt 1886 års lag, att järnvägens strikta ansvar faller bort, om den
som har vård om det djur som skadas har orsakat skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet vid bevakningen av djuret. I sådana fall är järnvägen ansvarig
bara om vårdslöshet föreligger på järnvägens sida. Denna reglering torde
utesluta att de allmänna reglerna i skadeståndslagen om jämkning vid medvållande
fillämpas, när järnvägen barett strikt ansvar för skadan. Dessa regler innebär
att ersättning för sakskada kan jämkas redan vid enkel vårdslöshet. 1886 års
lag är därför förmånligare för de berörda djurägarna än skadeståndslagens
reglering. Liksom utredningen anser jag att den nya lagstiftningen inte bör
medföra någon försämring i detta avseende för djurägarna. I den nya lagen bör
därför tas upp en särskild föreskrift om jämkning på grund av medvållande
såvitt gäller skador på nötkreatur, hästar och renar som i sak överensstämmer
med regleringen i 1886 års lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Brandskador</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
tidigare har nämnts har järnvägen enligt 1886 års lag i princip ett strikt
ansvar för s.k. gnistskador. Med gnistskador förstås sådana sakskador som har
orsakats av att eld har kommit lös från ett lokomotiv eller från en eldstad i
ett annat järnvägsfordon. Det finns dock vissa undantag från det strikta
ansvaret för sådana skador Gfr betänkandet s. 168 O- Det strikta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section187>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section188>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansvaret för gnistskador omfattar inte heller egendom som
har tagits emot av järnvägen för befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägarna synes i praktiken ha godtagit ett strikt
ansvar också för andra brandskador än sådana som omfattas av begreppet
gnistskador i 1886 års lag. Som exempel kan nämnas brandskador orsakade av s.k.
tjuvbroms, dvs. genom gnistor eller överhettning som uppkommer när en broms
ligger an mot hjulet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har ansett att några särskilda bestämmelser om
ersättning för gnistskador och andra brandskador inte behövs. Enligt
utredningen bör sådana skador omfattas av det allmänna strikta ansvaret för
sakskador som utredningen har föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag har lämnats utan erinran under
remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För egen del delar jag utredningens uppfattning att några
särskilda regler om strikt ansvar för gnistskador och andra brandskador inte
behövs i den nya järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6.3 Ansvarigheten vid spårvägslrafik</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som tidigare nämnts har spårvägar enligt gällande rätt
samma ansvarighet för skador på tredje man som järnvägar. Reglerna i 1886 års
lag har sålunda i rättspraxis tillämpats på spårvägar, trots att lagen enligt
sin ordalydelse gäller endast för järnvägar. Utredningen har föreslagit, att
samma regler angående ansvarighet gentemot tredje man skall gälla för järnväg,
tunnelbana och spårväg. I princip skulle spårvägen ha ett strikt ansvar för
person- och sakskador som tillfogas tredje man. Enligt utredningen skulle
gälla samma undantag från detta strikta ansvar som för järnvägar och
tunnelbanor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under remissbehandlingen har ett par remissinstanser
uttalat tveksamhet i fråga om förslaget att spårvägen skall ha ett strikt
ansvar för skador på tredje man. Vidare har flera remissinstanser framhållit
svårigheterna att avgränsa den del av spårområdet som allmänheten inte har
tillträde till.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För egen del villjag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Spårvägarna förekommer i större utsträckning än järnvägar
och tunnelbanor i samma trafikmiljö som motorfordon. Särskilt när det gäller
spårvägstrafik är det därför enligt min mening svårt att motivera den stora
skillnad som f.n. råder mellan rätten till ersättning enligt trafikskadelagen
vid bilolyckor och rätten till ersättning för tredje man enligt 1886 års lag
när skadorna orsakas av en spårvagn. Den undersökning av inträffade olyckor som
utredningen har gjort visar, atl det i samband med spårvägstrafik inträffar
olyckshändelser med skador på tredje man som följd i en omfattning som inte är
obetydlig. Detta gäller inte bara skador som uppkommer vid kollisioner mellan
spårvagnar och motorfordon utan också skador som tillfogas andra trafikanter än
sådana som befinner sig i motorfordon. Det är därför enligt min mening
angeläget att utomstående, t.ex. fotgängare och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section189>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section190>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>cyklister, som tillfogas skador i samband med
spårvägslrafik får ersättning i samma utsträckning som den som tillfogas skador
vid en bilolycka.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag är
medveten om atl ett strikt ansvar för spårvägsföretagen kan komma att medföra
ökade ulgifter för dessa företag i form av skadeståndsbetalning. Detta kan
dock enligt min mening inte utgöra något avgörande skäl mot att införa ett.
strikt ansvar för spårvägstrafiken. Det är också att märka att de lokala
trafikföretagen redan i dag har ett strikt ansvar för skador som uppkommer i
busstrafik. Den fördyring som kan bli följden om ett strikt ansvar införs för
spärvägstrafiken torde under alla förhållanden vara endast av marginell
betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På grund av vad jag nu har anfört föreslår jag att för
spårvägstrafiken liksom för trafiken på järnvägar och tunnelbanor skall gälla
ett i princip strikt ansvar för skador som tillfogas tredje man. Detta strikta
ansvar bör omfatta inte bara personskador utan också sakskador. Jag bortser
tills vidare från skador som uppkommer vid kollision mellan spårvagn och
motorfordon Gfr avsnitt 5.6.4). Från spårvägens strikta ansvar bör gälla samma
undantag som för järnvägar och tunnelbanor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I överensstämmelse med vad jag har föreslagit beträffande
järnvägar och tunnelbanor föreslår jag att det inte skall göras något undantag
från spårvägens strikta ansvar för skador på personer och egendom som utan
tillstånd finns inom en del av spårområdet som allmänheten inle har tillträde
till.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6.4 Sammanstötning med motorfordon</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I Sverige inträffar vatje år drygt hundra sammanstötningar
mellan vägfordon och rälsfordon i plankorsningar. Dessa olyckor ger ofta
upphov till svåra personskador och omfattande sakskador.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ersättning
för de skador som uppkommer vid plankorsningsolyckorna kan enligt gällande rätt
utgå dels enligt de ansvarighetsregler som gäller för molorfordonssidan, dvs.
enligt trafikskadelagen, dels från järnvägen enligt reglerna i 1886 och 1976
års lagar. Resande med järnväg och deras tillhörigheter omfattas av 1976 års
lag, medan övriga skadelidande - då främst skadelidande på motorfordonssidan —
faller under bestämmelserna i 1886 års lag. Detta innebär att järnvägen har ett
strikt ansvar för de resande och i vissa fall deras tillhörigheter samt ett
ansvar gentemot övriga skadelidande som grundas på vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På motorfordonssidan är ersättningssystemet uppbyggt kring
den obligatoriska trafikförsäkringen. Den som tillfogas personskada till följd
av trafik med ett motordrivet fordon har rätt till ersättning för skadan på
objektiv grund från fordonets trafikförsäkring. Detta gäller både personer som
färdas med fordonet och andra. Också sakskador som tillfogas utomstående
personer ersätts på objektiv grund från trafikförsäkringen för det motor-foidon
som har orsakat skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det däremot gäller skador på ett motorfordon eller på
egendom som befordras med ett sådant fordon, utgår ingen ersättning från det
fordonets</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section191>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section192>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>90</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>trafikförsäkring.
Enligt ett frivilligt åtagande av försäkringsbolagen lämnas dock ersättning
från denna försäkring för skador på förarens och passagerarens personliga
tillhörigheter på samma sätt som för personskador i den mån ersättningen inte
överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Staten som
självförsäkrare tillämpar samma princip Gfr förordningen 1976:472 om statliga
myndigheters tillämpning av trafikskadelagen). Vidare kan ersättning för
skador på motorfordonet eller på egendom som befordras med fordonet utgå från
ett kolliderande motorfordon, om skadorna har orsakats genom vårdslöshet i
samband med förandet av detta fordon eller genom någon bristfällighet på det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Trafikskadeersättningen
kan jämkas på grund av medvållande på den skadelidandes sida. Jämkning kan ske
under samma förutsättningar som enligt allmänna skadeståndsregler (12 §
trafikskadelagen jämförd med 6 kap. 1 § skadeståndslagen). Det innebär att
ersättning med anledning av personskada kan jämkas, om den skadelidande själv
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Om föraren
har gjort sig skyldig till trafiknykterhelsbrolt, kan ersättningen till honom
jämkas redan vid vanlig vårdslöshet. När en personskada har lett till döden,
kan ersättningen till de efterlevande jämkas, om den avlidne uppsåtligen har
medverkat till dödsfallet. Ersättning med anledning av sakskada kan jämkas, om
vårdslöshet på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
trafikförsäkringsanstalt som har betalat ut trafikskadeersättning kan i vissa
fall kräva åter vad den har betalat från den som enligt skadestånds-rättsliga
regler är skyldig att ersätta skadan. Detta är fallet, när skadevållaren har
orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Återkravsrätt
föreligger också, när skadevållaren genom vårdslöshet har orsakat skadan och
samtidigt har gjort sig skyldig till irafiknykterhetsbrott. Slutligen har
försäkringsanstalten getts möjlighet att rikta återkrav mot ägaren eller
innehavaren av den järnväg eller spårväg som är ansvarig för skadan. I detta
fall kan försäkringsanstalten kräva det utbetalda beloppet åter i den
omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt (20 § trafikskadelagen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag innebär att järnvägen liksom hittills skall svara bara för vårdslöshet
såvitt gäller skador som genom spårdriften tillfogas motorfordonstrafikanter.
Med vårdslöshet skulle enligt förslaget jämställas att skadan har orsakats
genom bristfällighet i någon anordning av betydelse för järnvägsdriften. För
atl spårtrafiken och motorfordonstrafiken skall bli likställda i fråga om
förutsättningarna för den inbördes ersättningsskyldigheten har utredningen
vidare föreslagit, att rätt till trafikskadeersättning för skador på
spårtrafiksidan skall föreligga bara när skadan har orsakats genom vårdslöshet
i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller genom brislfällighet
hos fordonet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har varit positiva till den lösning som utredningen har föreslagit.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section193>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section194>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>91</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del villjag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
trafikskadelagen kom till, infördes inte några särregler om den ersättningsskyldighet
som föreligger för trafikförsäkringen för skador som i följd av trafik med ett
motorfordon uppkommer på järnvägståg och på personer och egendom som befordras
med tåget. Orsaken till detta var att man ville avvakta den översyn av
järnvägslagstiftningen som då pågick. Denna översyn förväntades ge till
resultat att motorfordonssidan och spårsidan skulle få ett likartat ansvar för
skador som de tillfogar varandra (prop. 1975/76:15 s. 77 O- De två lösningar
som då ansågs möjliga var ett objektivt ansvar för båda trafikmedlen eller
någon form av ansvar grundat på vårdslöshet för båda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
lösning som väljs måste enligt min mening givetvis ge de skadelidande ett
tillfredsställande skydd. Den bör också vara lätt att tillämpa, inte bara för
de skadelidande utan även för de ersättningsskyldiga. Ett system med ett strikt
ansvar för båda trafikmedlen och med full frihet för den skadelidande alt välja
huruvida han skall vända sig mot motorfordonssidan eller mot spårsidan skulle
tillgodose de skadelidandes intresse. Om en olycka ger upphov till en mängd
krav från olika skadelidande, leder dock ett sådant system till att det blir
svårare att överblicka samlliga krav. Ersättningsskyldigheten måste under alla
förhållanden slutligt fördelas mellan molorfordonssidan och järnvägen. Med ett
strikt ansvar på ömse sidor skulle det enligl utredningen ligga närmast till
hands att därvid använda den riskfördelningsprincip som redan f.n. kommer till
uttryck i 20 § traflkskadelagen. Utredningen har emellertid visat att denna princip
inte är lätt att tillämpa i praktiken (betänkande s. 183 f) och att det skulle
bli svårt att bortse från väl landefrågan vid den slutliga skaderegleringen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av de praktiska skäl
somjag nu har berört Gfr avsnitt 5.3.3) bör ersättningsreglerna utformas så
att ersättningskrav från en viss skadelidande inte får riktas mot både
järnvägen och motorfordonssidan samtidigt. Kravet bör i stället kanaliseras
till del egna trafikmedlet, dvs. till det trafikmedel som den skadelidande
åkte med. Detta innebär, att resande med järnväg och övriga som befinner sig
ombord på tåget i första hand får begära ersättning för sina skador av
järnvägen. Såvitt gäller personskador som tillfogas resande har järnvägen redan
i dag ett strikt ansvar. Jag har tidigare föreslagit (avsnitt 5.6.2), att
järnvägens ansvar för både person-och sakskador som tillfogas andra än resande
skall vara strikt enligt den nya järnvägstrafiklagen. Om det vid en kollision
mellan ett järnvägsfordon och ett motorfordon uppkommer skador på förare eller
passagerare i ett motordrivet fordon, bör på motsvarande sätt kraven på
ersättning för dessa skador i första hand riktas mot trafikförsäkringen för
fordonet. Ersättning för personskador utgår därvid enligt trafikskadelagen på
objektiv grund. Enligt ett frivilligt åtagande från trafikförsäkringsgivarna
utgår vid personskada dessutom ersättning för skador som samtidigt tillfogas
förarens och passagerares personliga tillhörigheter med högst ett halvt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section195>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section196>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>92</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>basbelopp per person. Staten tillämpar som självförsäkrare
samma princip Gfr 1976 års förordning).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det system som jag föreslår för ersättning av skador som
uppkommer vid kollisioner mellan motorfordon och spårfordon innebär i praktiken
följande. Personskador som tillfogas personer som befordras med något av
fordonen ersätts på objektiv grund. Av sakskadorna kommer på motorfordonssidan
skador på personliga tillhörigheter att ersättas på samma sätt i den mån de
inte uppgår till mer än ett halvt basbelopp. På spårsidan kommer skador på
sådan egendom som den resande bär på sig eller för med sig som handresgods atl
ersättas på objektiv grund endast om den resande själv skadas. I annat fall
ansvarar järnvägen bara om vårdslöshet föreligger hos järnvägen. SJ har
emellertid under hand förklarat sig berett alt frivilligt lämna ersättning till
sina passagerare för skador på personliga tillhörigheter i samma utsträckning
som trafikförsäkringsgivarna gör beträffande motorfordonstrafikanterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Systemet skulle alltså innebära att de skador, beträffande
vilka det från trafikanternas synpunkt är mest angeläget att ersättning utgår,
omfattas av regler eller ålaganden om ersättningsskyldighet på objektiv grund
för den egna sidan. Det finns därför enligt min mening inte något behov för
dessa skadelidande att också kunna kräva ersättning av motsidan. Ansvaret för
motsidan bör därför inskränkas till de fall då skadorna beror på vårdslöshet.
Eftersom ansvaret för det egna transportmedlet enligt förslaget är oberoende av
vårdslöshet, torde ersättningsanspråken i första hand komma att riktas mot
denna sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid en sammanstötning mellan ett spårfordon och ett
motorfordon uppstår det i allmänhet också skador som inte täcks av det strikta
ansvar som jag nu har behandlat. Det kan vara skador som tillfogas personer
eller egendom som inte transporteras med någotdera fordonet. Sådana skador på
helt utomstående är normalt inte särskilt omfattande. Det finns enligt min
mening inte någon anledning att införa särregler för dessa skador. Både
järnvägens och trafikförsäkringens strikta ansvar bör därför i sådana fall
kunna åberopas för samma skador. Oavsett vilken sida som betalar ut
ersättningen kan det sedan bli fråga om regresstalan för atl ersättningsbeloppet
skall kunna fördelas slutligt mellan järnvägen och trafikförsäkringsanstalten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Betydligt mera omfattande är oftast de skador som
uppkommer på de fordon som är inblandade i kollisionen och på egendom som
befordras med dessa fordon. Även i fråga om dessa skador måste den slutliga
ersättningsskyldigheten på något sätt fördelas mellan de båda inblandade
parterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som utredningen har visat är en fördelning med ledning av
en teoretisk riskvärdering svår att genomföra i praktiken. Däremot är det i de
allra flesla fall möjligt att visa att vårdslöshet har förekommit på endera sidan.
Enligt min uppfattning är det givet att det bör inverka på fördelningen av
ersättningsansvaret, om vårdslöshet har visats föreligga Gfr 23 § trafikska-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section197>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section198>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>delagen).
Jag anser därför det vara lämpligast att reglerna för den inbördes
ansvarigheten mellan spårsidan och motorfordonssidan utformas på del sätt som
utredningen har föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis
föreslär jag att järnvägssidan skall ansvara för skador som drabbar
motorfordonssidan bara om skadorna har orsakats genom fel eller försummelse på
järnvägens sida eller genom bristfällighet i någon anordning av betydelse för
järnvägsdriften. På motsvarande sätt bör motorfordonssidan vara ansvarig för
skador som uppkommer på järnvägssidan bara om skadorna har orsakats genom
vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller genom
bristfällighet på detta fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Genom att
skadeståndsanspråken i praktiken kanaliseras till det egna trafikmedlet och
ansvarighetsreglerna utformas på det sätt somjag nu har föreslagit blir den
slulliga fördelningen enklare i flertalet fall. Undantagsvis kan det emellertid
uppstå skador för vilka ersättning kan krävas från både järnvägen och
trafikförsäkringen. Också vid fördelningen mellan järnvägen och
irafikförsäkringsanstalten av kostnaderna för dessa skador bör
vållan-defrågorna i första hand vara avgörande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
lösning som jag har förordat föranleder vissa ändringar i trafikskadelagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5.7
Ordning och säkerhet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
lagen (1975:89) om ordning och säkerhet inom järnvägsområde har järnvägstjänstemän
i säkerhets- eller ordningstjänst befogenheter atl ingripa mot personer som
stör ordningen eller är ett hot mot säkerheten. Dessa befogenheter omfattar
rätt att avlägsna sådana personer från järnvägsområdet. Om det är nödvändigt,
får våld användas. I trängande fall får en sådan person tas i förvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
järnvägstrafikstadgan innehåller bestämmelser som främst är motiverade av
hänsynen till ordning och säkerhet. Av detta slag är reglerna om järnvägens
rätt atl undersöka gods och resgods som kan orsaka skador eller på annat sätt
störa befordringen och rätt att, om det behövs, vidta åtgärder mot sådant gods
eller resgods. Hit hör även det straffsanktionerade förbudet mot att utan
järnvägens tillstånd beträda de delar av järnvägens område som inte är
upplåtna för allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågor
om ordning och säkerhet beträffande tunnelbane- och spårvägs-trafiken regleras
i lokala ordningsstadgor som är utfärdade med stöd av allmänna ordningsstadgan
(1956:617).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Slutligen
finns i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen)
bestämmelser om straff för den som för spårfordon i alkohol-påverkat tillstånd.
Dessutom är övriga delar av trafikbrottslagen tillämpliga på den som för
spårvagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har i sitt lagförslag fört samman bestämmelserna i lagen om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde och bestämmelserna i järn-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section199>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section200>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>94</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vägstrafikstadgan om förbud mot tillträde till järnvägens
område och om rätten för järnvägen att i vissa fall undersöka och förfoga över
gods och resgods. Dessa bestämmelser har tagits in i ett kapitel om ordning och
säkerhet som enligt utredningens förslag skall vara tillämpligt enbart på
järnväg och alltså inte på tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna har i stort sett lämnat utredningens förslag
utan erinran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Liksom utredningen finner jag del lämpligt att föra samman
reglerna om ordning och säkerhet till ett särskilt kapitel i den nya
järnvägstrafiklagen. Frågan uppkommer då om detta kapitel bör göras tillämpligt
på all spårtrafik eller om det, som utredningen har föreslagit, bör gälla bara
för järnväg. De bestämmelser som f.n. finns i lagen om ordning och säkerhet
inom järnvägsområde är som nämnts tillämpliga endast påjärnväg. Motsvarande
bestämmelser beträffande tunnelbana och spårväg finns i lokala ordningsstadgor.
Dessa lokala ordningsföreskrifter innehåller vanligen också bestämmelser som
rör busstrafiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det kunde i och för sig vara en fördel att ha gemensamma
regler om ordningens upprätthållande för alla slag av lokaltrafik på en viss
ort. Bestämmelser av delta slag lorde emellertid i viss utsträckning vara att
anse som begränsningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sådana
begränsningar skall enligt 2 kap. 12 § regeringsformen göras i lag Gfr prop.
1975:8 s. 77). Jag anser därför att bestämmelserna i den
nyajärnvägstrafik-lagen om rätt för trafikföretagets personal att ingripa mot
personer som stör ordningen eller hotar säkerheten bör gälla all spårtrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ordningen
och säkerheten vid järnvägstrafik kan äventyras också av egendom som medförs av
resande eller som överlämnas till befordran som gods eller inskrivet resgods. I
järnvägstrafikstadgan finns regler om rätt för järnvägen att under vissa
förutsättningar undersöka innehållet i resgods-kolli eller godssändning. Den får
också undersöka egendom som den resande har med sig som handresgods. Järnvägen
får under vissa förutsättningar vidta ålgärder mot godset. Skulle handresgods
eller inskrivet resgods innehålla något ämne eller föremål som är av farlig
beskaffenhel eller är ägnat att föranleda olägenheter för resande eller för
järnvägen, får det avlägsnas från järnvägens område. Om ämnet eller föremålet
är av fariig beskaffenhet, får det förstöras eller oskadliggöras när
omständigheterna påkallar det. Utredningen har föreslagit att dessa regler
skall föras över till den nya järnvägs trafiklagen utan väsentliga ändringar i
sak och placeras i kapitlet om ordning och säkerhet. Förslaget har inte
föranlett någon erinran under remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning bör bestämmelser av detta slag tas
in i järnvägstrafiklagen. Jag biträder därför utredningens förslag i detta
avseende. Dessa bestämmelser bör enligt min mening inte gälla tunnelbanor och
spårvägar. I den mån det finns behov av en motsvarande reglering för dessa
transportmedel, bör denna reglering genomföras i annan ordning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section201>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section202>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>95</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förbudet
mot att beträda spårområdet är i utredningens förslag begränsat till att gälla
spårområde för järnväg. Utredningen har påpekat att ett sådant förbud inte behöver
ges i form av lag, även om överträdelse av förbudet beläggs med straff.
Eftersom avgränsningen av det förbjudna området enligt utredningens förslag
skulle få betydelse från skadeståndsrättslig synpunkt, har utredningen dock
funnit alt förbudet bör tas in i den nya järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av vad jag tidigare har anfört rörande regleringen av järnvägens
utomobligatoriska ansvarighet (avsnitt 5.6.2) kommer det med den lösning som
jag föreslår beträffande spårföretagens ansvarighet mot tredje man inte att
råda något samband mellan tillträdesförbudet och skadeståndsreglerna. Jag anser
emellertid att förbudet för allmänheten att beträda vissa delar av järnvägens
område under alla förhållanden bör regleras i lag. Det är dock att märka att
ett förbud mot tillträde till vissa delar av spårområdet måste finnas även för
spårvägar och tunnelbanor. Mol bakgrund härav anser jag att också allmänhetens
rätt att beträda spårområden för spårväg och tunnelbana bör regleras i
järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min uppfattning kan avgränsningen av den del av spårområdet dit allmänheten
inte har tillträde inte göras på samma sätt för all spårtrafik. När det gäller
järnvägar och tunnelbanor har allmänheten i allmänhet inte någon svårighet att
avgöra vilka delar av spårområdet som inle får beträdas. Beträffande järnvägar
och tunnelbanor bör tillträdesförbudet enligt min mening utformas i enlighet
med utredningens förslag. Det bör sålunda anges som ett förbud att utan
trafikföretagets tillstånd beträda någon del av spårområdet utom på platser där
det av skyltar, utjämning av höjdskillnaden mellan spåren och markplanet,
gångfållor eller andra anordningar klart framgår att allmänheten har tillträde.
I fråga om spårvägar är emellertid läget ett annat. Spårvägsspåren är ofta dragna
i gator eller genom grönområden som är öppna för allmänheten. Såvitt gäller
spårvägar bör förbudet därför utformas på ett annat sätt. Det bör omfatta en
sådan del av spårområdet för vilkel det genom stängsel eller skyltar eller på
annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
remissinstans har föreslagit att tjänstemän vid järnvägen skulle ges behörighet
att utfärda föreläggande av ordningsbot när någon obehörigen har beträtt
spårområdet. Som skäl för förslaget har anförts främst att det annars är svårt
att beivra överträdelser av detta slag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
är medveten om att det i praktiken ofta blir så att den som har begått en sådan
förseelse avviker utan att järnvägen har möjlighet att fastställa vem han är.
Enligt min uppfattning bör man emellertid iaktta stor restriktivitet med att
ge andra tjänstemän än polispersonal eller åklagare behörighet att utfärda
föreläggande av ordningsbot. En sådan behörighet bör dessutom bara ges personal
som har genomgått särskild utbildning. De förseelser som det här är fråga om är
inte så vanliga att det med hänsyn till</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section203>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section204>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>96</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vad
jag nu har anfört kan anses motiverat att ge järnvägspersonal denna behörighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Straffbestämmelserna
om rattfylleri och rattonykterhet i trafikbrottslagstiftningen gäller sedan
den 1 juli 1982 också förare av motordrivna järnvägsfordon och tunnelbanetäg.
I samband med att denna ordning infördes (prop. 1981/82:204 s. 7 f, s. 19 O
uttalades, att regleringen av detta ansvar för förare av järnvägsfordon och tunnelbanetåg
borde ske i den nya järnvägstraflklag som var under utarbetande och att
placeringen i trafikbroltslagen borde ses som en provisorisk lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nu gällande ansvarsbestämmelsen har begränsats till att avse förare av
maskindrivna järnvägsfordon och tunnelbanetåg. Det kan emellertid finnas
anledning att överväga, om inte också andra befattningshavare vid järnvägen bör
omfattas av straffansvaret. Denna fråga har inte behandlats i propositionen
till 1982 års ändringar i trafikbrottslagen med tanke på att den lagstiftning
som då föreslogs var provisorisk Gfr prop. 1981/82: 204 s. 7. s. 17 0.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SJ
har i en skrivelse till justitiedepartementet uttalat sig om vilka personalkategorier
som bör omfattas av en kommande, slutlig reglering av ansvaret för säkerhetshotande
nykterhetsförseelser. Enligt SJ bör den kommande lagstiftningen omfatta,
förutom lokförare, också andra förare av dragfordon (t.ex. i växlingstjänst
eller vid s.k. vagnuttagningar) samt förare av motordrivna småfordon (dressiner
o.d.). Dessutom har SJ ansett det angeläget att befattningshavare i stationär
tjänst med uppgifter som avser själva tågdriften och tågrörelserna omfattas av
straffansvaret. Hit hör enligt SJ tågledare, fjärrtågklarerare, tågklarerare
och tågklarerarbiträ-den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om straffansvar för annan personal i säkerhetstjänst såsom tågbefälhavare
(konduktörer), ställverksvakter, vissa tillsyningsmän och viss bangårdspersonal
torde enligt SJ få bedömas bl.a. med hänsyn till den strafflatitud som övervägs
och möjlighelen att inom denna differentiera straffet efter ansvaret och farans
art.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om trafiknykterheten inom spårtrafiken har behandlats flera gånger tidigare,
bl.a. i ett betänkande av 1957 års trafiknykterhetskoin-mitté (SOU 1965:35).
Detta betänkande innehöll förslag till straffbestämmelser som i första hand
omfattade förare av järnvägs- eller spårvägståg samt lågklarerare. Regeringen
skulle enligt förslaget dessutom kunna bestämma alt andra befattningshavare
som tjänstgör i befattningar av betydelse för trafiksäkerheten skulle omfattas
av straffstadgandet. Förslaget ledde inle till lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang bör nämnas att ett förslag om ändring i trafikbrottslagens
regler om rattfylleri och rattonykterhet nyligen har lagts fram i
departementspromemorian (DsJu 1983:6) Trafiknykterhetsbrotten. Promemorian har
remissbehandlats. Förslaget övervägs f.n. i justitiedepartementet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section205>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section206>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>97</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För egen del vill jag anföra följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Både 1965 års förslag och SJ:s yttrande visar
svårigheterna att klart avgränsa de befattningshavare som bör omfattas av
ansvarsbestämmelserna. Jag anser emellertid att det finns all anledning att
låta straffbestämmelsen för onykterhel i spårtrafiktjänst omfatta alla
befattningshavare som från säkerhetssynpunkt har en lika belydelsefull
ställning som förarna. Gruppen av befattningshavare med en sådan ställning är
dock relativt begränsad och omfattar i princip endast tågledare och
tågklarerare. I vissa fall kan emellertid även andra befattningshavare ha
uppgifter som är av sådan betydelse för säkerheten att straffbestämmelsen bör
gälla också dem. Bestämmelsen bör därför inte innehålla någon uppräkning av
vissa befattningshavare. Den bör i stället anges gälla "järnvägs- eller
tunnelba-neljänstemän som annars har utfört uppgifter av väsentlig betydelse
för säkerheten". Den särskilda straffbestämmelsen i trafikbrottslagen för
den som har fört ett spårfordon med en viss alkoholkoncentration i blodet bör
dock inte utsträckas att gälla andra personalkategorier än förare. För spårvägstrafikens
del synes det inte finnas något behov av att utsträcka straffbestämmelsen till
att omfatta andra befattningshavare än spårvagnsförare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Syftet med de nya straffbestämmelserna är givetvis inte
att generellt straffbelägga onykterhet i Gänsten för de personalkategorier som
har berörts i det föregående. Straffansvar bör därför bara komma i fråga när
någon på grund av onykterhet inte är i stånd att föra fordon eller annars
utföra sådana uppgifter som har ålagts honom och som är av väsentlig betydelse
för säkerheten i spårtrafiken.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt
trafikbrottslagen gäller för rattfylleri en straffskala som omfattar fängelse i
högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande, böter, dock lägst 25
dagsböter. För rattonykterhet är straffskalan böter, dock lägst tio dagsböter,
eller fängelse i högst sex månader. Jag anser att samma straffskalor bör gälla
de motsvarande straffbestämmelserna i den nya järnvägstrafiklagen. Det är dock
inte nödvändigt att ange lägsta bötesstraff i lagtexten, och detta är heller
inte brukligt numera.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också i övrigt bör ansvarsbestämmelserna i
järnvägstrafiklagen utformas på samma sätt som de motsvarande bestämmelserna i
trafikbrottslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I samband med alt straffbestämmelserna i trafikbrottslagen
om rattfylleri och rattonykterhet gjordes fillämpliga på lokförare och
tunnelbaneförare nämndes alt SJ hade ifrågasatt om inte järnvägstjänstemän i
befälsställning borde ges behörighet att ta alkoholutandningsprov (prop.
1981/82:204 s. 10). Föredragande statsrådet tog då inte ställning till denna
fråga. SJ har senare förklarat att de befogenheter som polisen har i detta
avseende måste anses tillräckliga. Mot bakgrund härav anserjag att det inte
finns någon anledning att nu ta upp denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section207>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section208>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>98</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
Upprättade lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
enlighet med vad som nu har anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnvägstrafiklag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i
trafikskadelagen (1975: 1410),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen
(1976:1090) om alkoholutandningsprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i körkortslagen
(1977:477).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
under 5 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
kommunikationsdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollel i
delta ärende som bilaga 3.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:33.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7
Specialmotivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.1
Förslaget till järnvägstrafiklag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
har getts rubriken "Järnvägstrafiklag". Huvuddelen av lagen behandlar
visseriigen endast befordran av gods och passagerare. Lagen innehåller
emellertid också regler om utomobligatorisk skadeståndsskyldighet och om
ordning och säkerhet. På grund härav har denna vidare benämning valts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Innehållet
i lagen är fördelat på sex kapitel. I ett inledande kapitel (1 kap.) behandlas
bl.a. lagens tillämpningsområde, dess tvingande karaktär och en del
processuella frågor. Därefter följer bestämmelser om befordran av resande (2
kap.), om godsbefordran (3 kap.) och om befordran av inskrivet resgods (4
kap.). I de två sista kapitlen regleras järnvägens utomobligatoriska ansvarighet
(5 kap.) och ordning och säkerhet (6 kap.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
innehåller inte några bestämmelser om järnvägens befordringsskyldighel Gfr
avsnitt 5.2.1). Järnvägens skyldighet att betala skadestånd till den som lider
skada till följd av alt befordringsskyldigheten inte fullgörs regleras däremoi
i lagen (1 kap. 3 §).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafnumreringen
i förslaget är såvitt gäller 1, 3 och 4 kap. densamma som enligt utredningens
förslag. I 2 kap. saknas motsvarighet till 5 § i utredningens förslag. 5 kap.
avviker i flera hänseenden från utredningsförslaget. På grund härav är
paragrafnumreringen inte densamma i de båda förslagen. I 6 kap. har regler om
irafiknykterhetsbrott kommit till i förhållande till utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
det följande anges i anslutning till varje paragraf var motsvarande bestämmelse
finns i den nu gällande lagstiftningen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section209>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section210>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>99</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
kap. Allmänna bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1
§ Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk
tågfärja, om inte annat anges i lagen. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap.,
2 kap. 1-4 §§ och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.
Bestämmelserna i 6 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg i den
utsträckning som anges där. Lagen tillämpas inte på postbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(1
§ JTS; 1 § och 10 § första stycket 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras lagens tillämpningsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller i första stycket första meningen, en huvudregel om lagens
geografiska tillämpningsområde. Till sin innebörd motsvarar huvudregeln den
bestämmelse om svensk domsrätt som finns i 10 § första stycket 1976 års lag.
Förutsättningen för att järnvägstrafiklagen skall vara tillämplig är i
allmänhet att den aktuella tvisten hänför sig till järnvägslrafik på bana i
Sverige eller på svensk tågfätja.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
kan undanlagsvis bli tillämplig på skador som har inträffat utomlands. Detta
kan bli fallet inte bara när en resande eller någon annan har tillfogats skada
genom järnvägsdriften ombord på en svensk lågfäGa i utlandet. I 2 kap. 3 §
behandlas det fallet att en järnväg efter driftsavbrott på svensk bana använder
ett annat transportmedel för att befordra passagerare. I ett sådant fall
skulle en skada kunna uppkomma ulomlands, och en sådan skada omfattas av lagen.
Detta kan dock bara gälla personskador som tillfogas resande och skador på
egendom som en resande bär på sig eller för med sig som handresgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
avgränsning av lagens geografiska tillämpningsområde har till följd att lagen
inte kommer att omfatta skador som uppkommer genom järnvägsdrift på utländsk
tågfärja ens när denna befinner sig i svensk hamn. Om någon skada skulle
uppkomma i ett sådant fall, torde en tillfredsställande skadereglering kunna
åstadkommas med hjälp av trygghetsförsäkring, sjörättsliga regler eller
allmänna skadeståndsbestämmelser eller, i fråga om tågpassagerare, med
tillämpning av de utländska regler som återger innehållet i
tilläggskonventionen till CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Huvudregeln
om lagens geografiska tillämpningsområde skall enligt lagtexten gälla, om inte
annat anges i lagen. Avvikelser från huvudregeln har gjorts i 3 kap. 1 § och i
4 kap. 1 §. I 3 kap. 1 § undantas i princip från lagens tillämpningsområde
godsbefordran som är underkastad det internationella fördraget om godsbefordran
med järnväg (CIM). Också på en sådan godsbefordran kan emellertid lagen vara
tillämplig, nämligen om det av CIM följer att en viss fråga skall bedömas
enligl intern svensk rätt. På motsvarande sätt undantas genom 4 kap. 1 § från
lagens tillämpningsområde sådana tvister rörande inskrivet resgods som enligt
det internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods
(CIV) skall lösas med tillämpning av andra regler än intern svensk rätt. I den
mån det följer av CIM eller CIV att intern svensk rätt skall tillämpas på
trafik</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section211>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section212>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>100</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>mellan
Sverige och utlandet, innebär bestämmelserna om lagens tillämpningsområde inte
något hinder mot detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om lagens sakliga tillämpningsområde framgår av första stycket första
meningen att detta generellt omfattar trafik med järnväg. Av andra och tredje
meningarna framgår att lagen i vissa delar också gäller för trafik med
tunnelbana och spårväg. De regler som är tillämpliga också på dessa
transportmedel är, förutom de allmänna bestämmelserna i lagens 1 kap., reglerna
i 2 kap. om befordran av resande i inrikes trafik (1-4 §§) och reglerna i 5
kap. om spårtrafikföretags driftsansvar i utomkontraktuella förhållanden.
Reglerna i 6 kap. om ordning och säkerhet har i viss utsträckning gjorts
tillämpliga också på tunnelbana och spårväg. Detta framgår direkt av de
särskilda bestämmelserna i 6 kap. En erinran om detta har tagits in i tredje
meningen. Alt reglerna om godsbefordran och befordran av inskrivet resgods inte
har gjorts tillämpliga på tunnelbana och spårväg beror på att någon sådan
befordran inte bedrivs och troligen inte heller kommer att bedrivas med dessa
fortskaffningsmedel i en omfattning som påkallar lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
lagförslaget har inte tagits in någon definition av begreppet järnväg. I fråga
om skälen lill detta hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1).
Som där anförs är de huvudsakliga kännetecknen på en järnväg att den är en inle
alltför kort spåranläggning på vilken fordon som är avsedda för transport
förflyttas med hjälp av en längs spåren rörlig drivkälla som kan utveckla en
sådan kraft att förflyttningen medför särskilda skaderisker.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>För att en spåranläggning
skall kunna betecknas som järnväg krävs sålunda att den kan användas för
befordran av personer eller gods. En anläggning som inte har till ändamål at».
ulföra en tämligen lång förflyttning i huvudsakligen horisontellt led torde
inte kunna anses som en järnväg. Spåranläggningar längs vilka lyftkranar,
traverser eller liknande anordningar förflyttar sig synes därför inle omfattas
av begreppet järnväg. Detsamma torde gälla miniatyrtåg på en nöjesplats. Det
särskilda järnvägsansvaret bör inte heller omfatta skador som uppkommer t.ex.
vid driften av en berg- och dalbana eller en bana som är anlagd inom ett
fabriksområde och inte står i förbindelse med ett större järnvägsnät ulanför
området. Bergbanor som drivs från en fast driftkälla får också anses falla
utanför järnvägslagstiftningen. Däremot måste s.k. museibanor i princip anses
vara järnvägar. För att en anläggning skall anses vara en järnväg är del inle
nödvändigt att skenorna är av järn. De kan också vara av någon annan metall
eller av något annat ämne som ger liten friktion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
uttrycket "järnvägen" avses även järnvägens innehavare. I fråga om
den närmare innebörden av detta begrepp hänvisas till den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.6.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Befordran
av post under postverkels vård är undanlagen från järnvägstrafikstadgans
tillämpningsområde. Vägtransportlagen är inte heller till-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section213>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section214>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>101</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>lämplig på postbefordran. Befordran av post bör överhuvudtaget
inte betraktas som godsbefordran i järnvägstrafiklagens mening. Inte heller
reglerna om järnvägens utomobligatoriska ansvarighet bör tillämpas på sådan
befordran. I enlighet härmed anges i andra stycket av förevarande paragraf att
lagen inte är tillämplig på postbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Under
begreppet postbefordran faller enligt förarbetena till vägtransportlagen
postverkels befordran av brev och paket (prop. 1974: 33 s. 33). Som
postbefordran bör emellertid enligt den förevarande paragrafen betraktas all
befordran av försändelser som postverket har tagit emot i poströrelsen. Att
postbefordran inte skall anses som godsbefordran i lagens mening innebär
självfallet inte något hinder mol atl postbefordran utförs med järnväg på grund
av särskilt avtal. Innehållet i ett sådant avtal kan helt eller delvis
bestämmas genom hänvisning till lagens regler. Det får förutsättas att ett
sådant avtal träffas som i största möjliga utsträckning tillgodoser båda de
avtalsslutande parternas intressen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Befordran
av flyttsaker samt begravningstransporter har lämnats utanför
väglransportlagens tillämpningsområde. Några motsvarande undantag har inte
gjorts i lagförslaget. Järnvägstrafiklagen är därför tillämplig också på
befordran av flyttsaker och på begravningstransporter Gfr betänkandet s. 1110.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Bestämmelserna i denna lag får inte åsidosättas genom
avtal som är mindre förmånliga för resande eller för avsändare e|ler mottagare
av gods. Avtal som avviker från bestämmelserna i 3 kap. får dock träffas, när
godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Avtal om
alt framtida tvister med anledning av förhållanden som regleras i denna lag
skall avgöras av skiljemän får göras gällande endast i fråga om tvister som rör
godsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(2 och 75 §§ JTS; 2 § 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I första stycket av denna paragraf anges som huvudregel
att lagens bestämmelser är ensidigt tvingande till förmån för
spårtrafikföretagens kunder, dvs. resande samt avsändare och mottagare av gods.
Vidare anges vissa undantag från lagens tvingande karaktär såvitt gäller
godsbefordran. I andra stycket regleras rätten att sluta skiljeavtal.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid
godsbefordran är det sålunda möjligt alt under vissa förutsättningar genom
avtal göra avvikelser från lagens reglering även till transportkundens nackdel
(första stycket andra meningen). I enlighet härmed skall även ett sådant
avtalsvillkor kunna anses bindande som innebär att transportkunden avstår från
en rätt som han har enligt lagen, förutsatt att villkoret kan anses skäligt med
hänsyn till godsets ovanliga art. Därmed avses t.ex. godsets farliga
beskaffenhet eller dess tillstånd. Avvikelser från den tvingande regleringen
är också tillåtna, om det är skäligt med hänsyn till andra särskilda
omständigheter, t.ex. de särskilda förhållanden under vilka befordringen skall
utföras.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section215>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section216>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avvikelser från den tvingande regleringen blir alltså
tillåtna i de fall som f.n. omfattas av 75 § järnvägstrafikstadgan. Som framgår
av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2) bör emellertid avtalsfrihet råda i
större omfattning än enligt gällande rätt. I fråga om avtalsfrihetens
omfattning hänvisas till vad som anförs i den allmänna motiveringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I utredningens förslag anges att avsteg från den lagens
reglering är tillåtna såvitt gäller "bestämmelserna om godsbefordran".
Av det här använda uttrycket "bestämmelserna i 3 kap." framgår klart
att avsteg från lagens reglering är tillåtna under de förutsättningar som anges
i lagrummet inte bara när det gäller bestämmelserna om befordran av gods utan
också såvitt gäller bestämmelserna om förvaring av godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligl 6 § i förevarande kapitel får talan mot järnvägen
om ersättning för skada som avses i järnvägstrafiklagen väckas vid vissa
angivna domstolar. Rätten att väcka talan vid en sådan domstol kan en
transportkund enligt huvudregeln om lagens tvingande karaktär i princip inte
frånsäga sig innan en tvist har uppkommit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den möjlighet som finns enligt gällande rätt att ingå
bindande skiljeavtal såvitt gäller framtida tvist rörande befordran av gods har
emellertid behållits Gfr avsnitt 5.2.2). Av andra stycket följer
motsättningsvis att skiljeavtal inte är bindande i fråga om befordran av
passagerare och inte heller i fråga om befordran av inskrivet resgods.
Beträffande de överväganden som ligger lill grund för denna reglering hänvisas
till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2). Som anförs där torde utrymmet
för skiljeklausuler i avtal om godsbefordran i praktiken vara mycket begränsat
i de fall då järnvägens motpart är en konsument. Enligt 3 a § lagen (1929: 145)
om skiljemän får sålunda skiljeavtal inte åberopas i vissa konsumenttvister. Om
en skiljeklausul i det enskilda fallet framstår som oskälig, kan domstolen i
det enskilda fallet lämna den utan avseende med tillämpning av 36 § avtalslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Om järnvägen inte fullgör sin befordringsskyldighel
enligt lag eller annan författning och om det därigenom uppkommer skada för
någon till vars förmån befordringsskyldigheten gäller, är järnvägen skyldig att
ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(76 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras järnvägens
skadeståndsskyldighet, om den åsidosätter sin befordringsskyldighel. En
förutsättning för att paragrafen skall vara tillämplig är att
spårtrafikföretaget på grund av en särskild föreskrift har varit skyldigt att
utföra befordringen. Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.2.1) har några bestämmelser om järnvägens befordringsskyldighel inte
tagits upp i järnvägstrafiklagen. Denna fråga får regleras i annan ordning. Det
bör påpekas alt det inte finns någon författningsreglerad befordringsskyldighel
för tunnelbanor och spårvägar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section217>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section218>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
Järnvägen är ansvarig för vad den som är anställd hos järnvägen eller<br>
som i annan egenskap anlitas för järnvägsdriften gör eller underlåter alt<br>
göra i tjänsten eller annars under medverkan i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(8
§ JTS; 6 § 1976 års lag; jfr även 2 § 1886 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens s.k. principalansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet enligt järnvägstrafiklagen vilar i de flesta fall på objektiv
grund. Enligt vissa lagrum, såsom 2 kap. 2 § andra stycket och 5 kap. 2 §, är
emellertid järnvägens skadeståndsskyldighei helt eller delvis beroende av att
järnvägen har gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Förekomsten av
vållande kan ha betydelse också för beräkningen av skadestånd, eftersom de
ersättningsbegränsningar som föreskrivs för vissa skadetyper inte får tillämpas
när skadan har vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
i sådana fall ansvarigheten inträder eller ersättningsbegränsningarna faller
bort när järnvägen själv, dvs. dess högsla organ, har gjort sig skyldig lill
det angivna vållandet är utan vidare klart. I regel föreligger emellertid
vållandet hos någon annan. I denna paragraf regleras när vållande av någon
annan än järnvägen själv skall tillräknas järnvägen. Dessutom anges att en
sådan handling eller underlåtenhet som nämns i paragrafen generellt skall
betraktas som en järnvägens handling eller underlåtenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De personer för vilka
järnvägen ansvarar är de som är anställda hos järnvägen eller som i någon annan
egenskap anlitas för järnvägsdriften. Järnvägens ansvar omfattar också personer
som är anställda i den serviceverksamhel som järnvägen eller självständiga
entreprenörer bedriver på tåget, t.ex. restaurangrörelse och
tidningsförsäljning Gfr avsnitt 5.2.3 och prop. 1975/76:7 s. 66). Järnvägens
ansvar omfatlar däremot inte post- eller tullpersonal som tjänstgör på tåget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om de personer som järnvägen ansvarar för omfattar ansvaret vad dessa
personer gör eller underlåter att göra i tjänsten eller annars under medverkan
i järnvägsdriften. Att den som företog handlingen eller underlät att handla
inte själv kan anses härigenom ha gjort sig skyldig till vållande utesluter
således inte att bedömningen kan bli en annan, när handlingen eller
underlåtenheten betraktas som begången av järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan<br>
fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen förlo<br>
rar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den<br>
preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.<br>
Preskriptionstiden är</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
dödsfall</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från dödsfallet, dock högst fem år</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:129.0pt'><span style='font-family:Verdana'>från
den händelse som ledde till dödsfallet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
personskada som inte har tre år från den händelse som orsakade<br>
lett till döden</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>skadan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section219>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section220>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>104</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sakskada när fordringen ett år från dagen då godset eller resgodset<br>
rör avtal om befordran av gods lämnades ut eller, om det inte har lämnats<br>
eller inskrivet resgods</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>ut, från den dag då det senast skulle ha</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>lämnats
ut,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sakskada i andra fall</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från den händelse som orsakade</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>skadan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>för
annan fordran</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>ett år fråndet att fordringen uppkom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller inskrivet
resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock
preskriptionstiden tre år, om järnvägen är ansvarig på grund av uppsåt eller
grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande och
fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.,
tillämpas preskriptionslagen (1981:130) i stället för vad som förut har sagts i
denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(10
§ 1886 års lag; 87 och 88 §§ JTS; 9 § 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
fordringar som har uppkommit med anledning av järnvägs verksamhet finns f.n.
särskilda preskriptionsregler i 1886 års lag, 1976 års lag och
järnvägstrafikstadgan. Vissa fordringar mol järnvägen måste också i fortsättningen
vara underkastade specialpreskriplion. Detta är fallet med fordringar som
avser ersättning för personskador eller vissa sakskador som har tillfogats
resande i samband med internationell befordran. När det gäller sådana
fordringar måste nämligen de nationella preskriptionsreglerna stämma överens
med innehållet i tilläggskonventionen till CIV. Vid tillkomsten av 1976 års
lag ansågs det lämpligt att göra i huvudsak samma regler tillämpliga på
preskription av fordringar som dem som i motsvarande fall gäller för
fordringar som har uppkommit i samband med internationell befordran. Det finns
inte nu anledning att överväga någon annan lösning. Till denna paragraf har
därför utan någon ändring i sak förts över preskriptionsbestämmelserna i 9 §
1976 års lag. Dessa bestämmelser har behandlats i prop. 1975/76: 7 s. 84-87.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller andra fordringar än sådana som avses i sistnämnda lagrum uppkommer
frågan om de bör vara underkastade specialpreskription eller om allmänna
preskriptionsregler bör tillämpas också på dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
preskriptionslagen (1981:130) är huvudregeln alt en fordran preskriberas först
tio år efter sin tillkomst. För näringsidkares fordringar mot konsumenter
gäller dock i princip en preskriptionstid på tre år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
de nu nämnda preskriptionsreglerna skulle tillämpas på fordringar som grundas
på den föreslagna järnvägstrafiklagen, skulle detta innebära att preskription
praktiskt taget aldrig skulle inträda tidigare än efter tio år, när en sådan
fordran riktas mot ett spårtrafikföretag. De fordringar som det är fråga om i
förevarande sammanhang är emellertid regelmässigt sådana att deras existens och
storlek inte kan fastställas tillförlitligt, om inte en utredning rörande ett
visst händelseförlopp kommer till stånd inom tämligen kort tid. För att en
sådan utredning över huvud taget skall bli möjlig, har i lagförslaget rätten
till talan i vissa fall gjorts beroende av att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section221>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section222>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>105</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>reklamation sker. I många fall är emellertid enligt
lagförslaget reklamation inte någon förutsättning för att krav skall få
framställas. Även om kravet har föregåtts av reklamation, måste möjligheterna
till en tillfredsställande bedömning av i vad mån det är berättigat anses vara
mycket små, om kravet framställs först mol slutet av en tioårig
preskriptionsfrist.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För sådana
krav mot spårtrafikutövare som avses i lagförslagets 5 kap., dvs. om kravet
inte grundas på kontraktsförhållanden, gäller f.n. i regel en tvåårig
preskriptionsfrist enligt 10 § 1886 års lag. Om grunden för järnvägens
ansvarighet är vållande av dess högsta organ, gäller dock enligt rättspraxis
allmänna preskriptionsregler. För skadeståndsfordringar som resande gör
gällande mot järnvägen gäller emellertid, både enligl 1976 års lag och enligt
lagförslaget, efter förebild av tilläggskonventionen till CIV en i princip
treårig preskriptionsfrist. Fristen räknas från den skadeorsakande händelsen
eller, om denna lett till att den resande senare avlidit, från dödsfallet.
Preskriptionen kan emellertid vid framskjutna skadeeffekter inträda tidigare än
tre år efter dödsfallet, nämligen när fem år har förflutit från det att den
skadeorsakande händelsen inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det kan
inte anses lämpligt att ha olika preskriptionsregler för resande å ena sidan
och för utomstående å andra sidan. Detta gäller särskilt eftersom den
avgränsning mellan resande och utomstående som lagförslaget innebär inte alltid
medför någon klar gräns mellan de båda kategorierna Gfr avsnitt 5.3.2). På
grund härav har i lagförslaget reglerna om preskription av utomkontraktuella
fordringar anpassats till de nu gällande reglerna om preskription av fordringar
enligt 1976 års lag. Preskriptionsreglerna i 1886 och 1976 års lagar och -
såvitt angår fordringar som grundas på försummelse av spårtrafikutövaren själv
- allmänna preskriptionsregler har i lagförslaget ersatts med gemensamma
preskriptionsregler vid dödsfall och annan personskada.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fråga om
krav mot järnvägen med anledning av befordran av gods eller inskrivet resgods
är järnvägen enligt 87 § järnvägstrafikstadgan i allmänhet berättigad att i
befordringsavtalet förbehålla sig en preskriptionsfrist av ett år. Med stöd
härav har järnvägarna i normalvillkoren (art. 94.6) tagit in förbehåll om
ettårspreskription. Enligt de internationella järnvägsfördragen gäller som
huvudregel en ettårig preskriptionstid för sådana krav. I lagförslaget har
därför preskriptionstiden såvitt angår skadeståndsfordran mot järnvägen på
grund av avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods bestämts till ett
år i överensstämmelse med vad som f.n. gäller enligt normalvillkoren.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För
järnvägens anspråk mot trafikanterna gäller f.n. i princip en ettårig
specialpreskription enligt 88 § järnvägstrafikstadgan. Denna bestämmelse
omfattar järnvägens rätt till betalning av befordringsavgift, extra avgift
eller vissa kostnader i samband med befordran. Vidare gäller en ettårig
preskriptionstid i fråga om järnvägens rätt till skadestånd av trafikanten i
vissa fall.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section223>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section224>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>106</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förslaget till järnvägstrafiklag finns bestämmelser som ger järnvägen rätt till
skadestånd av trafikanten. I lagförslaget ges järnvägen sålunda rätt till
ersättning för</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. kostnader
och skador till följd av oriktiga, otydliga eller ofullständiga<br>
uppgifter i fraktsedel (3 kap. 7 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>skador och kostnader till följd
av bristfällig förpackning eller felaktigt förfarande i samband med lastning (3
kap. 10 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>skador och kostnader till följd
av underlåtenhet att lämna upplysning om farligt gods (3 kap. 11 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>kostnader och skador i
anledning av att järnvägen har utfört en anvisning som avsändaren har lämnat
med stöd av sin förfoganderätt (3 kap. 13 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>kostnader som har föranletts av
befordrings- eller utlämningshinder (3 kap. 19 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>brist vid försäljning av gods
eller inskrivet resgods (3 kap. 21 § och 4 kap. 7 §),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>kostnader och skador till följd
av att som resgods har inskrivits egendom som järnvägen inte är skyldig att
befordra som resgods (4 kap. 4§).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
typer av fordringar som har nämnts nu kan sägas vara mer eller mindre speciella
för befordran av gods eller inskrivet resgods. De har nära samband med de
skadeståndsfordringar mot järnvägen som kan uppkomma vid samma befordran. I
fråga om sistnämnda fordringar skall enligt lagförslagel gälla en ettårig
preskriptionstid. Samma preskriptionsregler bör då gälla i fråga om järnvägens
fordringar mot trafikanterna i de fall som här avses. Preskriptionsreglerna har
därför formulerats så att de omfattar alla fordringar enligt
järnvägstrafiklagen och inte bara krav mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
fall i vilka järnvägen enligt lagförslaget har rätt till ersättning av
trafikanterna omfattar alla de fall som anges i järnvägstrafikstadgan utom två.
Det ena undantaget gäller det fallet att järnvägen kräver ersättning för
åtgärder med gods som järnvägen innehar på grund av befordringsavtal som den
har hävt av något annat skäl än att den inte har fått tillräckliga upplysningar
om godsets farlighet. Några generella regler om hävning av befordringsavtal
finns nämligen inte i järnvägstrafiklagen. Det andra undantaget gäller skada
som har orsakats av inskrivet resgods. För sådan skada skall enligt
järnvägstrafiklagen allmänna skadeståndsregler tillämpas frånsett i vissa fall.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De fordringar som hittills
har behandlats är alla sådana som kan grundas på en föreskrift i den föreslagna
järnvägstrafiklagen. Denna typ av fordringar utgör, med det uttryckssätt som
används i paragrafens första stycke, "ersättning enligt denna lag".
Preskriptionsföreskrifterna i järnvägstrafikstadgan omfattar emellertid inte
bara detta slags ersättningar utan också andra fordringar på grund av
befordringsavtal, såsom järnvägens fordran på betalning av befordringsavgift
eller en trafikants fordran på utbetalning</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section225>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section226>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>107</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>av
efterkravsbelopp som järnvägen har uppburit. Det rör sig här om fordringstyper
som har nära motsvarighet inom de flesta rättsområden och som saknar fastare
anknytning till förhållanden som är speciella för spårbefordran. Det kan
därför ifrågasättas om dessa fordringar bör vara underkastade
specialpreskription. Det är ingalunda självklart att den som har rätt att få ut
ett efterkravsbelopp som järnvägen har uppburit i preskriptionshänseende skall
behandlas annorlunda.än den som har en köpeskillingsfordran mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om man väljer att lämna de
fordringar som det nu är fråga om utanför preskriptionsregleringen i den
föreslagna järnvägstrafiklagen, kommer de i stället att omfattas av
preskriplionslagen. Detta innebär att fordringar mot järnvägen kommer att
preskriberas efter tio år, medan järnvägens fordringar mot trafikanterna
kommer att vara underkastade antingen treårspres-kription eller
tioårspreskription, beroende på om gäldenären är att anse som konsument eller
ej. Del finns emellertid anledning anta att järnvägarna i så fall även i
fortsättningen skulle avtalsvägen tillgodose sitt intresse av en kort
preskriptionstid. Det är troligt att järnvägarna dä skulle utforma sina
normalvillkor så, att också trafikanterna blir skyddade mot att krav framslälls
efter utgången av en ettårsfrist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
har emellertid ansetts lämpligare att preskriptionsfrågorna regleras i den nya
järnvägstrafiklagen också i de fall som nu har berörts. Preskriptionsreglerna
har därför utformats så alt de omfattar även fordringar som uppkommer i samband
med en sådan befordran som omfattas av lagen men inte hänför sig till en viss
bestämmelse i lagen. Enligt/ö.yra stycket i den förevarande paragrafen är
därför lagens preskriptionsbestämmelser tilllämpliga inte bara på "en
fordran på ersättning enligt denna lag" utan också på "en annan
fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
senare uttrycket innebär att preskriptionsbestämmelserna omfattar endast
betalningar som har ett omedelbart samband med kontraktsförhållandet mellan
parterna i befordringsavtalet. Hit hör exempelvis betalning eller återbetalning
av befordringsavgift. Däremot omfattar uttrycket inte skadeersättningar som
skall utgå enligt andra rättsregler än dem som lagförslaget innehåller. En
trafikant kan således inte åberopa järnvägstrafiklagens
preskriptionsbestämmelser, när han är ansvarig för en skadegörande handling
enligt bestämmelser utanför denna lag, t.ex. en vandalisering som en resande
har utsatt ett spårfordon för under resan. Ersättning för en sådan skada som nu
avses kan inte hänföras vare sig under "ersättning enligt denna lag"
eller under "annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som
avses i lagen" Gfr dock vad som anförs i anslutning till Qärde stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
87 § tredje stycket järnvägstrafikstadgan finns en specialregel angående det
fallet att gods eller inskrivet resgods, som har lagts upp till förvaring,
senare visar sig ha minskats eller vara skadat. Regeln innebär att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section227>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section228>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>108</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning i detta
fall skall vara den dag då uppläggningen skedde i stället för den dag då
ullämningen ägde rum. Det har ansetts att denna situation är så sällan
förekommande, att någon särskild reglering inte behövs för sådana fall.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt
förslaget skall järnvägstrafiklagens preskriptionsregler tillämpas också när
minskning av eller skada på förvarad egendom konstaleras. Detta följer av 3
kap. 22 § tredje stycket och 4 kap. 8 § andra stycket. Om varuhavaren gör
gällande att minskningen eller skadan har uppkommit medan järnvägen ännu
innehade egendomen för befordran, beräknas preskriptionstiden enligt den regel
som avser sakskada när kravel rör ett befordringsavtal. Detta innebär en viss
förkortning av den preskriptionstid som f.n. gäller för sådana fall, men det
torde sällan gå någon längre tid mellan befordringens början och egendomens
uppläggning. Fordrar varuhavaren ersättning för minskning eller skada som har
inträffat under förvaringen, blir i stället den preskriptionsregel som avser
sakskada i andra fall tillämplig, eftersom förvaringen bör anses falla utanför
ramen för befordringsavtalet. I detta fall blir det således fråga om en
föriängning av preskriptionstiden i jämförelse med vad som nu gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De andra
fordringar som omfattas av preskriptionsreglerna i lagen är t.ex. ersättning
för skada till följd av att järnvägen åsidosätter sin befordringsskyldighel,
betalning av befordringsavgift eller betalning av försäljningskostnad som inte
täcks av köpeskillingen för den försålda egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fråga om
preskriptionens verkan har paragrafen utformats på samma sätt som 9 § i 1976
års lag. Den som inte väcker talan inom preskriptionsfristen förlorar sålunda
rätten att få ut sin fordran. Vad som går föriorat genom preskriptionen är
således själva fordringsrätten och inte enbart möjligheten att göra fordringen
gällande i käromål. Utan att del behöver särskilt anges i lagtexten har således
preskriptionens inträde den verkan som anges i 89 § järnvägstrafikstadgan och
41 § vägtransportlagen, nämligen att fordringen inte heller kan göras gällande
genom genkäromål eller yrkande om kvittning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
paragrafens andra stycke anges vilka preskriptionstider som gäller för olika
slag av fordringar. I fråga om de överväganden som ligger till grund för
regleringen hänvisas lill vad som har anförts i det föregående.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fjärde
stycket föreskrivs en längre preskriptionstid i vissa fall när fordringen
grundas på brottsligt förfarande. Den längre preskriptionsUd som följer av Qärde
stycket gäller emellertid bara i fråga om fordringar mol en person som har
gjort sig skyldig till brott. Lagrummet torde därför knappast kunna bli
tillämpligt när det gäller krav mot trafikföretaget självt. Emellertid kan det
också beträffande sådana fordringar i vissa fall finnas ett behov av en längre
preskriptionsfrisl än den ettårstid som avses för vissa sakskador eller som
avser annat än person- eller sakskador. Detta kan vara fallet t.ex. när det
efter ettårstidens utgång visar sig att förlust av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section229>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section230>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gods berott på att godset har stulits av en
järnvägsanställd i Gänsten och att ersättningsskyldighet för järnvägen därför
enligt 8 § i detta kapitel kan föreligga också till den del skadan överstiger
det maximibelopp som annars gäller. För detta och liknande fall innehåller
tredje stycket en regel enligt vilken den ettåriga preskriptionstiden utsträcks
till tre är beträffande skada på gods eller inskrivet resgods samt beträffande
fordran som rör annat än person- eller sakskada, om fordringen har sin grund i
ett uppsåtligt eller grovt vårdslöst förfarande på järnvägens sida. Denna regel
har sin motsvarighet i 87 § Qärde stycket järnvägstrafiksiadgan och 41 §
vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som har nämnts i det föregående kan en trafikant inte åberopa
järnvägstrafiklagens preskriptionsbestämmelser, när han är ansvarig för en
skadegörande handling enligt bestämmelser ulanför järnvägstrafiklagen. Undantagsvis
skulle det emellertid kunna inträffa att t.ex. en uppsåtligt orsakad skada
omfattas av en särskild ersättningsregel i järnvägstrafiklagen och att
ersättningsanspråk med anledning av skadan därmed blir underkastade lagens
preskriptionsregler. Detta kan bli fallet, om någon i uppsåt att framkalla
skada överlämnar t.ex. ett kolli innehållande sprängmedel för befordran som
gods eller inskrivet resgods utan att upplysa järnvägen om kollits innehåll. I
fråga om skador som i ett sådant fall uppkommer till följd av att kollit
exploderar är 3 kap. 11 § andra stycket eller 4 kap. 4 § tredje stycket tillämpligt.
Enligt huvudregeln skulle järnvägens krav på ersättning av trafikanten bli
underkastat ettårspreskription. I den mån trafikantens förfarande innefattar
brott, ligger det emellertid närmare till hands att preskriptionsfrågan
regleras av allmänna bestämmelser om preskription av fordringar pä skadestånd i
anledning av brott (3 § preskriplionslagen). En hänvisning till de allmänna
preskriptionsregler som gäller för brottsligt förfarande har därför tagits in i
paragrafensi/ÄrJe stycke.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När någon av ett spårtrafikföretags anställda eller andra
medhjälpare har orsakat skador under sin medverkan i spårdriften och själv görs
ansvarig för skadorna, får han enligt 7 och 9 §§ i förevarande kapitel mot
skadeståndskravet göra de invändningar i fråga om förulsättningarna för eller
begränsning av ansvarigheten som företaget hade kunnat göra, om skadeståndskravet
hade riktats mot företaget. Anspråk på ersättning av medhjälpare för skador
som avses i järnvägstrafiklagen är därmed underkastade preskriptionsreglerna i
denna lag Gfr avsnitt 5.2.3). Det har emellertid ansetts att de allmänna
preskriptionsreglerna bör tillämpas i fråga om skadestånd på grund av brott
även såvitt gäller spårföretagels anställda och andra medhjälpare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Något undantag från den järnvägsrättsliga
specialpreskriplionen såviit avser fordringar på grund av brottsliga
förfaranden förekommer emellertid inte i tilläggskonventionen till CIV. Enligt
Qärde stycket skall därför undantaget för brottsliga förfaranden inte
tillämpas, om fordringen rör internationell befordran av resande. Detta
innebär, att de särskilda preskrip-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section231>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section232>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tionsreglerna
i järnvägstrafiklagen gäller också skador som anställda eller andra medhjälpare
har orsakat genom brott under medverkan i internationell befordran av resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fjärde
stycket får betydelse inte bara för preskriptionstidens längd. Också i fråga om
sättet att avbryta preskriptionen blir preskriptionslagen tillämplig i de fall
som omfattas av undantaget i detta stycke. I motsats till vad som annars gäller
enligt lagförslagel kan i dessa fall preskriptionsavbrott ske även på annat
sätt än genom att talan väcks vid domstol.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6
§ Talan mot järnvägen om ersättning för skada som avses i denna lag får väckas
vid</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>den domstol som enligt annan
lag är behörig att pröva sådan talan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i avrese-,
avsändnings- eller bestämmelseorten, om orten ligger i Sverige och talan gäller
ersättning enligt någon bestämmelse i 2-4 kap.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i ort på
tågfäijelinje, om orten ligger i Sverige och talan gäller skada som har
inträffat i samband med trafik med svensk tågfätja på linjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(10
§ 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller forumbestämmelser. Dessa överensstämmer i huvudsak med
forumbestämmelserna i 10 § andra stycket 1976 års lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
nämnda lagrum i 1976 års lag anges särskilt att rättegångsbalkens forumregler
är tillämpliga också på tvist som faller under 1976 års lag. Det har ansetts
att allmänna regler om domstols behörighet bör gälla också tvister som omfattas
av den nya järnvägstrafiklagen och att detta bör framgå av lagtexten. I
förevarande paragraf hänvisas emellertid inte som i 1976 års lag enbart till
rättegångsbalkens forumregler utan mera allmänt till den domstol som enligt
annan lag är behörig att pröva en sådan talan. Därmed avses självfallet i första
hand forumreglerna i rättegångsbalken men också forumreglerna i t.ex. lagen
(1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Enligt 11
§ småmålslagen får lalan i konsumenttvister under vissa förutsättningar väckas
där konsumenten har sitt hemvist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Specialfora
för tvist om ersättning för skador som gäller en resandes person och hans
handresgods m.m. är enligt 1976 års läg bl.a. domstolen i avreseorten och
domstolen i bestämmelseorten. I förevarande paragraf omfattar motsvarande
forumregel anspråk på ersättning enligt 2-4 kap. Detta innebär, att den
särskilda forumregeln gäller inte bara anspråk på ersättning för skador på
passagerare och handresgods utan även tvist om ersättning för skador på
inskrivet resgods och tvist om ersättning i anledning av godsbefordran. I
tvist rörande skador i samband med godsbefordran har alltså varuhavaren alltid
möjlighel atl väcka talan vid domstolen i avsändningsorten eller vid domstolen
i bestämmelseorten. Motsvarande regel finns i 42 § vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nämnda regeln i vägtransporilagen är emellertid betydligt mer om-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section233>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section234>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>111</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>fattande
än den som har tagits upp i förevarande paragraf. Enligt vägtransportlagen är
domstolen i avsändnings- eller bestämmelseorten behörig att ta upp alla tvister
rörande befordran som avses i lagen, oavsett om talan väcks av varuhavaren
eller av fraktföraren. Frågan är, om ocksåjärnvägs-trafiklagens
forumbestämmelser bör göras tillämpliga på all talan rörande befordran som
avses i lagen. Det har emellertid ansetts angeläget att inte onödigtvis utöka
antalet domstolar inför vilka trafikanter är skyldiga att svara. När domstolen
i avrese- eller bestämmelseorten gavs behörighet att pröva tvist enligt 1976
års lag, motiverades detta med att risken för att den skadelidande måste
processa vid en för honom ogynnsamt belägen domstol därigenom skulle minska
(prop. 1975/76:7 s. 50). Den lösning som valdes i vägtransportlagen innebär
emellertid inte bara att trafikanten som kärande får slörre möjlighet att välja
en från hans synpunkt lämplig domstol för sin talan. Den medför också att
risken ökar för att han som svarande måste föra sin talan under förhållanden
som innebär olägenheter för honom. Detta kan vara fallet t.ex. om en
godsavsändare måste svara inför domstolen i bestämmelseorten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad nu har
anförts finns del inle någon anledning att gå ifrån den avgränsning som har
gjorts i 1976 års lag av behörigheten för domstolen i avrese- eller
avsändningsorten och domstolen i bestämmelseorten. Behörigheten har sålunda
inte utsträckts till att omfatta alla tvister rörande befordran som avses i
järnvägstrafiklagen utan begränsats till alt avse talan mot järnvägen från en
trafikants sida om ersättning för skada som avses i lagen. Att en domstol som
genkäromål kan ta upp talan från järnvägens sida följer av 10 kap. 14 § andra
stycket rättegångsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
godsbefordran kan det ibland råda tvekan om vilken domstol som är att anse som
"domstolen i bestämmelseorten". Den rätta domstolen bör i regel vara
den domstol inom vars jurisdiktionsområde bestämmelsestationen är belägen. Om
godset avtalsenligt har lämnats ut till mottagaren på en plats som ligger inom
en annan domkrets, bör dock i stället domstolen i denna anses som behörig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ylleriigare
ett specialforum anges i 1976 års lag, nämligen domstolen i ort på en
lågfärjelinje, om skadan inträffade i samband med trafik med svensk tågfärja på
linjen. Denna domslol är enligt 1976 års lag behörig huvudsakligen i tvist om
ersättning för skador som har tillfogats en resande genom järnvägsdrift i
anslutning till hans vislelse i järnvägsfordon ombord på en svensk tågfärja
under trafik på den ifrågavarande linjen. Domstolens behörighet har i den
förevarande paragrafen utsträckts till alt omfatta också tvist om ersättning för
skada som någon i annat fall har tillfogats genom järnvägsdriften på svensk
lågfärja i sådan irafik. Denna utvidgning av behörigheten torde från praktisk
synpunkt vara tämligen betydelselös. Enligt paragrafen - liksom enligt 1976 års
lag - har emellertid den som har tillfogats skada ombord på en svensk tågfärja
rätt all föra talan mot det utländska irafikföretag som jämte SJ trafikerar den
aktuella tågfärjelinjen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section235>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section236>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utan
en sådan utvidgning av domstolsbehörigheten skulle det kunna inträffa att det
inte finns någon domslol i Sverige som är behörig att ta upp talan mot ett
sådant trafikföretag, om denna talan avser skada utom kontraktsförhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7
§ Järnvägen får åberopa denna lags bestämmelser om förutsättningar för eller
begränsning av ansvarigheten för skada, även om anspråk på ersättning som hade
kunnat grundas på lagen görs gällande på annan grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(11
§ första stycket 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1976
års lag innehåller en regel av innebörd att den ansvarsreglering som föreskrivs
i lagen skall vara exklusivt tillämplig på skadefall som omfattas av lagen,
även när ersättningsanspråk med anledning av skadefallet grundas på
rättsregler utanför lagen. Regler av denna typ förekommer allmänt inom
transporträtten. I lagförslaget har en motsvarande regel tagits upp i
förevarande paragraf. Den har gjorts tillämplig på alla ansvarstyper i den nya
järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sin
största praktiska betydelse får regeln när det gäller transportskador vid
godsbefordran. Reglerna i lagförslaget om hur ersättningen för sådan skada
skall bestämmas avviker påtagligt från allmänna regler för beräkning av
skadestånd. Sålunda skall enligt förslaget ersättningsberäkningen grundas på
normalvärdet av det gods som transporten avser på avsändningsorten vid den
tidpunkt då godset togs emot till befordran. Härigenom kommer utebliven
handelsvinst som normalt är ersällningsgill principiellt inte att beaktas vid
skadeståndsberäkningen. Ersättningens storlek påverkas också av förslagets
regler om att gotlgörelse för godsskada i allmänhet inte skall utgå utöver ett
visst högsta belopp. De särskilda beräkningsgrunderna för ersättningen liksom
maximeringen av denna skall således enligt förevarande paragraf tillämpas även
om järnvägen kan göras ansvarig för skadan enligt allmänna skadeståndsregler på
grund av att vårdslöshet har visats föreligga på järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om befordran av resande och inskrivet resgods gäller enligt lagförslaget
allmänna grunder för beräkning av skadestånd. Däremot skall enligt
järnvägstrafiklagen begränsningar gälla i fråga om storleken av ersättning för
skada på resgods. Också vid resgodsskada kan således järnvägen genom att
åberopa förevarande paragraf få till stånd begränsning av det skadestånd som
åläggs den med stöd av allmänna skadeståndsregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
beträffar skada som tillfogas annan än järnvägens motpart i befordringsavtalet
gäller enligt lagförslaget inte några avvikelser från allmänna grunder för
beräkning av skadestånd och inte heller någon maximering av ersättningens
storlek. Om skadestånd i ett sådant fall kan grundas på regler utanför den
föreslagna lagen, får denna paragraf således inte någon betydelse när
skadeståndet skall bestämmas. Dess betydelse ligger i stället främsl i att den
föreslagna järnvägstrafiklagens preskriptionsbestämmelser</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section237>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section238>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>113</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>i
sådana fall i princip blir tillämpliga också på anspråk som grundas på allmänna
skadeståndsbestämmelser. Detta leder till att preskriptionstiden också för
sådana anspråk i regel blir väsentligt kortare än den tioårsfrist som annars i
allmänhet skulle ha gällt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den förevarande paragrafen
innebär alltså, att den nya järnvägstrafiklagens preskriptionsbestämmelser
blir exklusivt tillämpliga på sådan skadeståndstalan mot järnvägen som hade
kunnat grundas på lagen. På motsvarande sätt blir rätten till ersättning av
järnvägen för skador som avser gods och inskrivet resgods generellt underkastad
de reklamationsregler som lagförslagel innehåller för dessa fall. Detsamma
gäller vid internationell befordran i fråga om ersättning för skador som avser
den resandes person, personliga tillhörigheter och handresgods (2 kap. 10 §).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Formuleringen av denna
paragraf avviker något från 11 § i 1976 års lag. Enligt sistnämnda paragraf
gäller den berörda regleringen järnvägens ansvarighet för "skada till
följd av järnvägsbefordran". Denna bestämning har dock ansetts vara något
för snäv, och något krav att skadan skall ha uppkommit lill följd av
järnvägsbefordran slälls inte upp i lagtexten. Detta innebär alt järnvägen kan
åberopa bl.a. de järnvägsrättsliga preskriptions-bestämmelserna även när
järnvägen är ansvarig för skador till följd av befordran med annat
transportmedel än järnväg Gfr 2 kap. 3 §). Vidare kan de förutsättningar för
ansvarigheten som anges i lagen i förekommande fall åberopas också i fråga om
skador som inte har uppkommit i något befor-dringsförhållande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En förutsättning för att
järnvägen skall få åberopa lagens bestämmelser om förutsättningarna för eller
begränsningen av ansvarigheten för skada gentemot ett krav på ersättning som inte
grundas på lagen är självfallet att dessa bestämmelser gäller just den aktuella
skadetypen. Regeln om be-loppsmässig begränsning av ersättningsskyldigheten vid
förlust av befordrat gods är givetvis inle tillämplig på ersättning för gods
som har transporterats på ett vägfordon med vilket ett järnvägståg har
kolliderat. Lagens reklamationsregler skall inte heller tillämpas på krav på
ersättning för personskada som en fotgängare tillfogas, när han har påkörts av
ett tåg i en järnvägsövergång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>8
§ Sädana bestämmelser i denna lag som anger särskild beräkningsgrund för
skadestånd eller som begränsar skadestånd till beloppet tillämpas inte på
anspråk mot järnvägen, när järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för
enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(66
§ JTS; 8 § andra stycket 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.4.2 och 5.5.5) innebär
reglerna om ersättning för skada rörande gods och resgods enligt den föreslagna
järnvägstrafiklagen att järnvägen i regel har rätt att begränsa sin
ansvarighet till vissa belopp. En sådan ordning är kännetecknande för
transporträtten. Den leder lill en riskfördelning mellan transportören </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section239>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section240>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>114</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>och
trafikanten på det sättet, att trafikanten kan bli tvungen att själv bära en
del av skadan även om transportören är ansvarig för denna. En sådan ordning kan
emellertid inte anses berättigad i de fall då skadan har orsakats genom ett
kvalificerat vållande på transportörens sida. I den transporträttsliga
lagstiftningen görs därför i allmänhel undantag från bestämmelserna om
ersättningsbegränsning, när skadan har orsakats uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet av transportören eller hans anställda eller medhjälpare. Sådana
regler finns bl.a. i 8 § andra stycket 1976 års lag, 66 § järnvägstrafikstadgan
och 38 § vägtransportlagen. En motsvarande regel har tagits upp i förevarande
paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>'Denna
paragraf har emellertid avfattats på ett sätt som avsevärt avviker från de
närmast jämförbara bestämmelserna.i 66 § järnvägstrafikstadgan och 38 §
vägtransportlagen. I dessa båda lagrum anges att bestämmelser om
"begränsning av järnvägens ansvarighet" resp. bestämmelser som
"utesluter eller begränsar" fraktförarens ansvarighet inte skall
tillämpas i de fall som nu avses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förevarande paragraf används i stället uttrycket "bestämmelser i denna lag
som anger särskild beräkningsgrund för skadestånd eller som begränsar
skadestånd till beloppet". Detta uttryck har valts för att göra det klart
att varken de särskilda föreskrifterna om grunderna för skadeståndets beräkning
eller bestämmelserna om beloppsmässig begränsning av skadeståndets storlek
skall tillämpas, när skadan har uppkommit lill följd av uppsåt eller grov vårdslöshet
på järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
38 § vägtransportlagen föreskrivs att inte heller bestämmelser "som
innebär överflyttning av bevisskyldighelen" får tillämpas. Lagförslaget
saknar i likhet med järnvägstrafikstadgan en motsvarighet till denna föreskrift.
För att den förevarande paragrafen skall kunna tillämpas förutsätts nämligen
att den skadelidande visar, att uppsåt eller grov vårdslöshet ligger järnvägen
till last. Någon ytterligare överflyttning av bevisbördan på den skadelidande
torde inte bli aktuell.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att en regel om full ersättning för skada som har orsakats uppsåfligen eller
genom grov vårdslöshet skall ha mer än symbolisk betydelse, krävs att den kan
tillämpas också när sådant vållande har förelegat hos transportörens
medhjälpare. Att förevarande paragraf skall tillämpas i sådana fall torde följa
redan av 4 §. Någon uttrycklig föreskrift om att paragrafen gäller också när
det föreligger kvalificerat vållande på medhjälpares sida skulle således inte
behövas. En sådan föreskrift saknas också i 1976 års lag. Däremot innehåller
både järnvägstrafikstadgan och vägtransportlagen uttryckliga bestämmelser på
denna punkt. För tydlighetens skull har denna lösning valts också i den
förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9
§ Om anspråk på ersättning för skada som järnvägen är ansvarig för enligt denna
lag riktas mot någon som är anställd hos järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gäller i fråga om denne vad som sägs i 7 och 8 §§
om järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(78
§ JTS; 11 § andra stycket 1976 års lag)</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section241>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section242>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>115</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
vad som nämnts i det föregående kan vissa transporträttsliga regler ge till
resultat, att trafikanten själv får bära en del av sin skada även om
transportören i princip är ersättningsskyldig. Regleringen i 1 kap. 7 §
lagförslagel medför, att den skadelidande inle kan undgå detta genom att grunda
sin talan mot transportören pä andra skadeståndsregler. En möjlighet för
trafikanten att få full ersättning enligt vanliga skadeberäknings-regler skulle
då kunna vara att rikta talan mot skadevållaren personligen i de fall då någon
av transportörens anställda eller andra medhjälpare har orsakat skadan pä ett
sätt som medför ansvar för honom enligt allmänna skadeståndsregler. Också denna
utväg har emellerfid stängts genom transporträltslig lagstiftning. Sålunda
följer t.ex. av 11 § andra stycket 1976 års lag, 78 § andra meningen
järnvägstrafikstadgan och 37 § vägtransportlagen att anspråk, som inte kan
göras gällande mot transportören, inte heller får göras gällande mot
medhjälpare på vars personliga ansvarighet anspråket grundas. Fastän
rättsförhållandet mellan den skadelidande och den ansvarige i dessa fall inte
är av transporträttslig natur, skall således transporträttsliga regler om
reklarriation, preskription, skadeståndsberäkning och ersättningsbegränsning
tillämpas på anspråket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207) följer att en arbetstagare hos järnvägen kan göras
ansvarig för skador som han har vållat i Qänsten endast om det föreligger
synnerliga skäl för detta. Regler av den typ som har beskrivits i det
föregående får därför numera anses ha mycket begränsad betydelse. Emellertid
förekommer det atl järnvägarna för att utföra en befordran anlitar även andra
än sina arbetstagare. På grund härav har i den förevarande paragrafen tagits
upp en bestämmelse som behandlar det fall att anspråk riktas mot någon som är
anställd hos järnvägen eller som i annan egenskap anlitas för järnvägsdriften,
dvs. mot någon som järnvägen svarar för enligt 4 §. I sådana fall har 7 och 8
§§ motsvarande tillämpning. Den mot vilken anspråket riktas får alltså göra
sådana invändningar som anges i 7 §. Vidare skall till följd av hänvisningen
till 8 § reglerna om skadeståndsberäkning och ansvarsbegränsning inte tillämpas
på anspråket, om den mot vilken anspråket riktas har orsakat skadan
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av denna bestämmelse
följer, all talan i princip inte kan föras mot järnvägens personal eller andra
medhjälpare, om rätten till talan mot järnvägen har gått förlorad till följd av
preskription eller genom underlåten reklamation. Detta medför en väsentlig
förkortning av den preskriptionstid som annars skulle ha gällt för krav mot
medhjälparen. I avsaknad av en särskild föreskrift skulle en sådan förkortning
av preskriptionstiden inträda också om medhjälparen har gelt upphov till kravet
genom brott. Som har anförts i anslutning till 5 § Qärde stycket är emellertid
fordringar mot järnvägens medhjälpare på skadestånd med anledning av brott inte
underkastade järnvägstrafiklagens preskriptionsregler. Detta innebär, att
talan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section243>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section244>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>116</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>om
ersättning för skada till följd av brott kan föras mot den brottslige utan
hinder av att rätten till ersättning av järnvägen för skadan har gått förlorad
. genom preskription. Den omständigheten att den skadelidande har underlåtit
att reklamera torde så gott som alltid sakna betydelse för hans rätt att göra
gällande anspråk på skadestånd med anledning av brott. Även om reklamation vid
vissa skadetyper principiellt är en förutsättning för talerält, faller reklamationsskyldigheten
bort enligt 3 kap. 31 § resp. 4 kap. 13 §, när uppsåt eller grov vårdslöshet
föreligger på järnvägens sida. Detta torde regelmässigt få anses vara
förhållandet, när skadan har orsakats av någon järnvägens medhjälpare genom
brottsligt förfarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
medhjälparens handlande inte innefaltar brott, kan medhjälparen som nämnts göra
samma invändningar mot skadeståndskrav som järnvägen kan göra. Även när
vållandet inte är brottsligt, kan emellertid reklamationsskyldigheten falla
bort enligt 3 kap. 31 § resp. 4 kap. 13 §. Sådan skyldighet föreligger nämligen
inte, om järnvägen har orsakat skadefallet uppsåfligen eller genom grov
vårdslöshet. Om brott inte föreligger, tillämpas undantagslöst lagens
preskriptionsregler också på anspråk mot medhjälpare. En förlängning av
preskriptionstiden till tre år enligt 1 kap. 5 § tredje stycket kan emellertid
komma i fråga både när det gäller fordringar mot järnvägen och beträffande
fordringar mot medhjälparen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
reklamation har skett hos järnvägen eller om preskription har avbrutits i
förhållande till järnvägen, måste därmed också rätten till talan mot järnvägens
medhjälpare anses ha bevarats. Ogillas talan mot järnvägen och kan därför
enligt 17 kap. 11 § rättegångsbalken ny talan i samma sak inte föras mot
järnvägen, skulle frågan kunna uppkomma om motsvarande talan får föras mot
medhjälparen. Frågan torde böra besvaras jakande. En annan sak är att talan
torde komma att ogillas också i detta senare fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
skadeståndsskyldighet för en medhjälpare aktualiseras, kan denne som nämnts
begära att skadeståndet beräknas och begränsas i enlighet med reglerna i den
nya järnvägstrafiklagen. Det torde dock bli ganska ovanligt att talan förs mot
en medhjälpare, åtminstone om medhjälparen inte är ett fristående företag.
Andra medhjälpare torde nämligen knappast komma att göras personligen ansvariga
för en skada, om de inle har vållat denna uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet. Föreligger däremot uppsåt eller grov vårdslöshet hos
medhjälparen, kan denne lika litet som järnvägen åberopa de föreslagna reglerna
om beräkning och begränsning av ersättningen. Detta framgår av hänvisningen
till 8 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10
§ Om järnvägen har en förfallen fordran för sin befattning med egendom som den
innehar med anledning av ett befordringsavtal som avses i denna lag, är
järnvägen inte skyldig att lämna ut egendomen till den som är betalningsskyldig
för fordringen förrän fordringen har blivit betald eller säkerhet har ställts
för betalningen. När endast en del av en sändning begärs utlämnad, får
järnvägen dock inte hålla kvar delen, om värdet av återstoden täcker
fordringen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section245>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section246>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>117</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätt
att hålla kvar egendom lill säkerhet för en sådan fordran som avses i första
stycket föreligger också, när tredje man har hand om egendomen för förvaring på
uppdrag av järnvägen eller när egendomen finns hos en annan järnväg som har
deltagit i utförandet av befordringsavtalet. Tredje man som har hand om
egendomen för förvaring på uppdrag av järnvägen har också rätt att hålla kvar
egendomen till säkerhet för en egen fordran på betalning för förvaringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(28
och 74 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens rätt att hålla kvar egendom som den har i
sin besittning med anledning av befordringsavtal. Paragrafen gäller såväl gods
som inskrivet resgods. Dessutom är paragrafen tillämplig på handresgods, när
järnvägen t.ex. med stöd av 6 kap. 6 § har fått detta i sin besittning med
anledning av en befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
syfte att påskynda regleringen av uppkomna kostnader ges järnvägen i
förevarande paragrafs första stycke möjlighet att som påtryckningsmedel mol
sina gäldenärer undanhålla dem besittningen till den befordrade egendomen till
dess de betalar vad järnvägen. har att fordra. Utöver denna retentionsrätt
innebär lagrummet inte att järnvägen får någon sakrätt till den befordrade
egendomen. Järnvägen kan således inte med stöd av detta lagrum skaffa sig
betalning för sin fordran genom försäljning av egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
situation i vilken järnvägens retentionsrätt oftast får betydelse torde vara
när mottagaren vid godsets ankomst till bestämmelseorten begär att få ut
godset. I vägtransportlagen finns för denna situation en särskild bestämmelse
i 20 § iredje stycket, enligt vilken fraktföraren vid "tvist om vad
mottagaren skall betala" inte är skyldig att lämna ut godset utan att
mottagaren ställer säkerhet. Också för det fallet att godset har lagls upp med
anledning av befordrings- eller utlämningshinder finns i vägtransportlagen en
bestämmelse om retentionsrätt för fraktföraren (25 § sista meningen). Transportören
bör emellertid också i andra situationer än de som nu har nämnts kunna utöva
retentionsrätt i egendom som han innehar med anledning av befordran, t.ex. om
avsändaren med stöd av sin förfoganderätt begär att godset skall återlämnas
till honom. I vägtransportlagen har använts tekniken att i regleringen av vissa
spörsmål foga in bestämmelser om retentionsrätt. Denna teknik har inte använts
i förslaget till järnvägstrafiklag. Liksom järnvägstrafikstadgan innehåller
lagförslaget en sammanhållen reglering av retentionsrätten av mera allmän
räckvidd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
säkerhetsrätt som järnvägen har enligt den förevarande paragrafen innefattar
som nämnts inte befogenhet för denna att tillgodogöra sig något av egendomens
värde. Något primärt krav på proportionalitet mellan det kvarhållna godsets
värde och storleken av järnvägens fordran har därför inte ställts i paragrafen.
Järnvägen behöver således inte avstå från att hålla kvar föremål därför att
detta saknar marknadsvärde eller för alt det har större värde än fordringen. Å
andra sidan bör retentionsrätten inte ges</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section247>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section248>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>118</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>större omfattning än som behövs för att den skall fylla
uppgiften att göra det angeläget för gäldenären att betala sin skuld.
Retentionsrätten kan i allmänhel antas få denna verkan redan när gäldenären
måste avvara så mycket av egendomen som värdemässigt motsvarar skulden. För
fallet att en del av en sändning begärs utlämnad, får därför järnvägen enligt
en uttrycklig föreskrift inte vägra utlämning av den delen, om värdet av
återstoden täcker järnvägens fordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen får inte hålla kvar egendom till säkerhet för
någon annan fordran än sådan som har uppkommit genom järnvägens befattning med
egendomen, dvs. i första hand från befordran eller förvaring av egendomen.
Till sådana fordringar räknas självfallel främst fordringar på befordringsavgift.
Hit hör emellertid också t.ex. fordringar på ersättning för att järnvägen vid
befordrings- eller utlämningshinder har inhämtat och utfört anvisningar om hur
den skall förfara eller vidtagit någon annan åtgärd. Det torde sällan möta
några svårigheter att i fråga om en viss fordran avgöra huruvida retentionsrätt
föreligger eller inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En särskild fråga är i vilken utsträckning järnvägen bör
få utöva retentionsrätten mol mottagaren till säkerhet för fordringar som
järnvägen har mot avsändaren. I propositionen med förslag till vägtransportlag
uttalade föredragande statsrådet atl fraktföraren skulle vara oförhindrad atl
innehålla godset till dess han hade fått betalning inte bara för de kostnader
som enligt fraktavtalet skulle betalas av mottagaren utan även för de kostnader
som det ålåg avsändaren att betala och som denne till äventyrs inte hade betalt
(prop. 1974: 33 s. 95). Detta torde enligl föredraganden inte medföra någon
större olägenhet för mottagaren, eftersom denne alltid kunde vägra att ta emol
godset, om avsändaren inte hade erlagt sin del av befordrings-kostnaden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I vissa fall skulle det dock kunna innebära en väsentlig
nackdel för mottagaren, om järnvägen kunde utöva retentionsrätt till säkerhet
för sina fordringar mot avsändaren. Del skulle nämligen ofta kunna slrida mot
mottagarens intresse att vägra att ta emot godset, t.ex. när mottagaren äger
godset, när han har betalat köpeskillingen för det eller när han har åtagit sig
att i sin tur leverera det till tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Retentionsrätten har därför i den förevarande paragrafen
begränsats så att den får utövas bara gentemot den som vid den aktuella
tidpunkten är betalningsskyldig för fordringen. Retentionsrätt kan sålunda inte
göras gällande mot mottagaren till säkerhet för en fordran för vilken enligt
särskilda bestämmelser endast avsändaren är betalningsskyldig, t.ex. fordran
på skadestånd enligt 3 kap. 10 § för att bristfällig förpackning av gods har
orsakat skador på järnvägsmateriel. När betalningsskyldigheten inte är närmare
reglerad, kan däremot retentionsrätten åberopas mot både avsändaren och
mottagaren, förutsatt att något annat inte har avtalats. Ett sådant fall är
fordran enligl 3 kap. 19 § på ersättning för atl järnvägen vid befordrings-
eller utlämningshinder har inhämtat och utfört en anvisning om hur den skall
förfara.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section249>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section250>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>119</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ytterligare begränsning i retentionsrätten föreligger enligt första stycket
genom att retentionsrätt medges endast för "förfallen fordran". Har
mottagaren åtagit sig att betala fraktkostnaderna men medgetts kredit, får
järnvägen således inte åberopa retentionsrätt för att förmå honom att betala
dessa kostnader, även om det då skulle vara uppenbart att han inte kommer att
betala dem.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En järnväg som har fordran
mot en trafikant och önskar att egendom skall hållas kvar fill säkerhet för
denna fordran innehar i regel själv egendomen. Vid genomgångsbefordran kan det
emellertid inträff'a, att den järnväg som innehar egendomen inte själv har
någon fordran mot trafikanten men att en annan järnväg som har deltagit i
befordringen har en sådan fordran. Den förstnämnda järnvägen bör i ett sådant
fall kunna hålla kvar egendomen till säkerhet för den andra järnvägens
fordran, om denna järnväg önskar det. Undantagsvis kan det också förekomma, att
egendom som en järnväg har tagit emot för befordran överlämnas till tredje man
för förvaring. Också i detta fall bör retentionsrätt kunna utövas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
egendomen innehas av någon annan än den järnväg som är fordringsägare, är
emellertid första stycket i förevarande paragraf inte tillämpligt. I stället
har i paragrafens andra stycke tagits upp en bestämmelse av innebörd att
retentionsrätt föreligger för järnvägens fordran också när egendomen förvaras
av tredje man på uppdrag av järnvägen och när egendomen finns hos någon annan
järnväg som har deltagit i utförandet av befordringsavtalet. Stycket är
tillämpligt ocksä på det fallet att tredje man som har hand om egendomen för
förvaring på uppdrag av järnvägen vill hålla kvar egendomen till säkerhet för
en egen fordran på betalning för förvaringen. Att retentionsrätt får göras
gällande för en egen fordran när det gäller en järnväg som innehar egendomen i
egenskap av medverkande i en genomgångsbefordran följer däremot redan av första
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11
§ Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(12
§ andra stycket 1886 års lag; 77 § JTS; 7 § 1976 års lag) I denna paragraf har
tagits upp en erinran om att särskilda bestämmelser gäller för atomskador.
Motsvarande bestämmelser finns i sjölagen, vägtransportlagen, 1886 års och
1976 års lagar samt järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvarigheten
för atomskador regleras i atomansvarighetslagen (1968:45).
Atomansvarighetslagens reglering innebär i korthet att atomskada ersätts på
objektiv grund av innehavaren av en atomanläggning. Ersättningsansvaret är
begränsat men till höga belopp. Anläggningsinnehavaren är i princip skyldig
att täcka sin ansvarighet genom ansvarsförsäkring eller liknande säkerhet. Vid
transport av atomsubstans skall i vissa fall fraktföraren vara ansvarig i
stället för anläggningsinnehavaren. I ett sådant fall avser lagens bestämmelser
om innehavaren i stället fraktföraren. Möjligheterna för en skadelidande att
få skadestånd av någon annan än an-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section251>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section252>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>120</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>läggningsinnehavaren
är mycket snävt begränsade. Enligt atomansvarighetslagen kanaliseras sålunda
ansvaret för atomskador till atomanläggningens innehavare. Detta gäller också
när atomskador uppkommer under transport av atomsubstans. Detta innebär att
reglerna i frakträttslig lagsfiftning om fraktförarens ansvar inte skall
tillämpas på atomskador. Atomansvarighetslagen bygger på 1960 års
Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område, som Sverige har
tillträtt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Innebörden
av den förevarande paragrafen är att järnvägsansvaret i händelse av atomskada
konsumeras i den mån skadan omfattas av atomansvarighetslagen. Teoretiskt sett
skulle konkurrens kunna inträffa mellan järnvägsansvar enligt lagförslaget och
atomansvar i utländsk lagstiftning. Motsvarande situation har berörts i prop.
1975/76:7 s. 76 f. Sannolikheten för att en sådan konkurrens skall uppstå torde
emellertid vara så obetydlig, att regler om undanlag från järnvägsansvaret i
ett sådant fall måste anses överflödiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
kap. Befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
§ Om en resande medan han uppehöll sig i eller steg på eller av ett
järnvägsfordon har skadats lill följd av järnvägsdriften, skall järnvägen
ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har orsakats av
omständigheter som inle kan hänföras till själva järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade
vidtagit alla ålgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(3
§ 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
överensstämmer i sak med 3 § i 1976 års lag, som har behandlats i SOU 1974:89
s. 104-110 och i prop. 1975/76:7 s. 60-70.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Begreppet
resande behandlas i SOU 1974:89 s. 97-99 och i prop. 1975/76:7 s. 40 och s.
52-57. Tolkningen av detta begrepp har gett upphov till svårigheter i praxis. I
princip skall frågan vem som är resande enligt järnvägstrafiklagen avgöras på
samma sätt som enligt 1976 års lag Gfr avsnitt 5.3.2). Som framgår av vad som
anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2) ställs inte något krav att
vederbörande person har löst biljett för att han skall omfattas av begreppet
resande. Som resande i inrikes trafik torde anses var och en som uppehåller sig
på tåget med anledning av ett befordringsavtal som han har ingått eller
ålminstone avser atl ingå. Den som har stigit ombord på tåget utan att ha
biljett men med avsikl att betala är därför att anse som resande. Utanför
resandebegreppet faller den järnvägspersonal som tjänstgör ombord på tåget.
Som resande kan inte heller anses vissa andra personalkategorier som Qänstgör
ombord på tåget, såsom post- och tullpersonal och personal för resandeservice,
t.ex. tågser-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section253>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section254>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>121</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vering eller tidningsförsäljning. Personer som utan atl
själva ha för avsikt att resa har följt någon annan upp på tåget omfattas inte
av resandebegreppet, och inte heller ett bud som skadas när han lämnar varor
till en restaurangvagn. Personer som följer med ett tåg för att utöva tillsyn
över djur eller gods bör däremot betraktas som resande. Begreppet resande
omfattar inte uppenbara Quvåkare, t.ex. en fripassagerare som färdas gömd i en
resgodsvagn eller under en vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Emellertid
torde frågan om en viss person skall anses som resande i praktiken få enbart
formell betydelse Gfr avsnitt 5.3.2). Om någon som inte är resande skadas till
följd av spårdriften under vistelse i spårfordon eller vid på- eller avstigning
skall nämligen spårtrafikföretaget enligt 5 kap. 1 § svara för skadan enligt
samma grunder som om denna hade tillfogats en resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Om egendom som den resande bar på sig eller hade med
sig som<br>
handresgods helt eller delvis har gått förlorad eller skadats i samband med<br>
att den resande tillfogades sådan skada som järnvägen är ansvarig för<br>
enligt 1 §, skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om
egendomen har gått förlorad eller skadats under befordringen i annat fall än
som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endasl om den har gjort sig
skyldig till fel eller försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(4 § 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf behandlas spårtrafikföretagets
ansvarighet för skada på en resandes handresgods och personliga tillhörigheter.
Den överensstämmer i sak med 4 § i 1976 års lag, som har behandlats i SOU
1974:89 s. 110-113 och i prop. 1975/76:7 s. 70-71.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om de överväganden som ligger lill grund för
paragrafens utformning hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt
5.3.5).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Att
reglerna om den resandes rätt till ersättning för skador på egendom som han har
med sig på resan behålls oförändrade i förhållande till 1976 års lag innebär
att den resande formellt får ett svagare skadeståndsskydd än personer som i
annan egenskap uppehåller sig i färdmedlet. Sådana personer, t.ex. den
Qänstgörande tågpersonalen, får nämligen enligt 5 kap. 1 § rätt till obegränsad
sakskadeersättning på objektiv grund. Denna skillnad i behandlingen av resande
och icke resande är dock i praktiken av endast margipell betydelse. För det
fallet atl resandes tillhörigheter kommer till skada i samband med en kollision
med motorfordon har SJ dessutom förklarat sig komma alt frivilligt lämna
ersättning till sina passagerare för skador på personliga tillhörigheter i
samma utsträckning som trafikförsäkringsgivarna gör beträffande
motorfordonslrafikanterna Gfr avsnitt 5.6.4).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta
järnvägsdriften och<br>
befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om<br>
en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller sådan<br>
sakskada som avses i 2 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler<br>
som gäller för det använda befordringssättel. Bestämmelserna i 1 kap. 5<br>
och 6 §§ skall dock tillämpas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section255>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section256>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>122</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(5 § 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf behandlas ett spårtrafikföretags
ansvarighet för det fall att detta företag blir tvunget att tillfälligt avbryta
spårdriften och i slället befordrar de resande med ett annat slags
transportmedel. Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § i 1976 års lag.
Innebörden av paragrafens bestämmelser har behandlats i SOU 1974:89 s. 113 foch
i prop. 1975/76:7 s. 71-74.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen innebär, att spårtrafikföretaget kan göras
ansvarigt också när en skada av angivet slag har uppkommit till följd av
befordran med det transportmedel som anlitats sedan spårdriften har avbrutits.
I ett sådant fall skall dock spårföretagels ansvarighet bestämmas enligt de
ansvarsregler som gäller för det använda befordringssättel. Även när
skadeståndsanspråk sålunda grundas på ett annat ansvarssystem, skall dock
järnvägslagstiftningens preskriptions- och forumregler tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § I fråga om skadestånd enligt 1 eller 2 § gäller 5 kap.
och 6 kap. 3 § skadeståndslagen (1972: 207) samt, om inte annat följer av 6 §,
6 kap. 1 § samma lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid sakskada som avses i 2 § är järnvägens
ersättningsskyldighet begränsad till ett belopp som för varje resande
motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för det år då den händelse som orsakade skadan inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(8 § 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen innehåller regler om hur skadeståndet skall
bestämmas, när ersättning skall utgå med anledning av att resande eller egendom
i deras besittning har skadats. Den överensstämmer i stort sett med 8 § i 1976
års lag. Den nämnda paragrafen har behandlats i SOU 1974:89 s. 117-126 och i
prop. 1975/76: 7 s. 77-84. Vad som sägs där gäller i huvudsak också den
förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inom transporträtten gäller inle sällan speciella grunder
för beräkning av skadestånd i fråga om sakskador. Genom denna paragrafs första
stycke görs det emellertid klart att sådana beräkningsgrunder inte skall
användas i fråga om skadestånd som avses i paragrafen. Ett sådant skadestånd
skall bestämmas på det sätt som anges i 5 kap. skadeståndslagen (1972:207). Om
annal inte sägs, omfattar ersättningsskyldigheten hela den sålunda beräknade
skadan. Som framgår av paragrafens andra stycke är emellertid
ersättningsskyldigheten för sakskador maximerad till ett visst belopp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hänvisningen till skadeståndslagen omfattar också 6 kap. 1
och 3 §§. I 6 kap. 1 § ges bestämmelser om jämkning på grund av medvållande på
den skadelidandes sida. I 2 kap. 6 § i lagförslaget finns emellertid en
särskild bestämmelse om jämkning på grund av medvållande vid internationell
befordran. En erinran om detta har tagits in i första stycket av förevarande paragraf.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section257>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section258>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 3 § kan ett spårtrafikföretag få betala ersättning
med anledning av skador som har inträffat när resande efter avbrott i
spårdriften befordrats med annat transportmedel. Frågan om spårtrafikföretaget
är ansvarigt för en sådan skada skall avgöras enligl de regler som gäller för
det anlitade transportmedlet. Om ansvarighet föreligger, skall också
ersättningens storlek bestämmas enligt dessa regler och inte enligt de regler
som anges i den förevarande paragrafen. Reglerna i sjölagen eller
luftfartslagen blir alltså tillämpliga när krav på skadestånd riktas mot
spårtrafikföretaget i sådana fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 8 § andra stycket i 1976 års lag är
spårtrafikföretagens skyldighet all ersätta egendom i den resandes besittning i
regel begränsad till 5 000 kr. per resande. Maximiersättningens realvärde har
urholkats avsevärt under den tid som 1976 års lag har varit i kraft. Av skäl
som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.5) har
begränsningsbeloppet i andra stycket i den förevarande paragrafen knutits till
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Som har nämnts i den
allmänna motiveringen utgjorde 5 000 kr. hälften av basbeloppet när 1976 års
lag trädde i kraft. Maximibeloppet har i lagförslaget fastställts till hälften
av basbeloppet (f.n. 9 700 kr.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilda bestämmelser om internationeU befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om
sådan färd enligt<br>
internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen den 26<br>
februari 1966 till det internationella fördraget om befordran med järnväg av<br>
resande och resgods (internationell befordran).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(1 § andra stycket 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen anges atl de efterföljande paragraferna i
detta kapitel bara gäller i fråga om internationell befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med internationell befordran avses i sak detsamma som i
1976 års lag. Paragrafens avfallning har dock ändrats. I förhållande till
lydelsen i 1976 års lag har uttrycket "befordran enligt internationell
färdhandling" bytts ut mol "färd enligt internationell
befordringshandling". Genom den ändrade lydelsen framgår det klarare att
det är fråga om en internationell befordran även när någon som skötare följer
med en godssändning som CIM är tillämplig på. För en sådan skötare behöver
enligl tilläggskonventionen inte utfärdas någon särskild handling. Däremot
skall hans närvaro under befordringen framgå av fraktsedeln Gfr prop. 1975/76:7
s. 52).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Vid
internationell befordran skall, i stället för 6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207), gälla att skadestånd jämkas i den mån den skadelidande genom
vällande har medverkat till skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Ersättning
för framtida inkomslföriust eller föriusl av underhåll fastställs i form av
ett engångsbelopp, om den skadelidande inte begär annat.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section259>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section260>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>124</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(12
och 13 §§ 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
båda paragrafer har oförändrade förts över från 1976 års lag. I fråga om deras
innehåll hänvisas till prop. 1975/76: 7 s. 95-97.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8
§ Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet
enligt 2 § första stycket, skall vid tillämpningen av 4 § andra stycket i
stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om 2 000 francs. Med franc
förstås en guldfranc med en vikt av tio trettioendels gram och niohundra
tusendelars finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda
särskilda dragningsrätterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Omräkning
från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag
då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans
värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(14
§ 1976 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
denna paragraf har efter vissa redaktionella justeringar förts över reglerna i
14 § 1976 års lag i deras lydelse enligt SFS 1978: 138 genom vilken de
nuvarande andra och tredje styckena i paragrafen tillkom. Paragrafens
ursprungliga innehåll har behandlats i prop. 1975/76:7 s. 97-99. I fråga om
1978 års ändringar hänvisas till prop. 1977/78:70, särskilt s. 14-34 och 38.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gränsen
för ersättningens storlek för skador på egendom som den resande bär på sig
eller har med sig som handresgods anges i tilläggskonventionen till CIV och i
den förevarande paragrafen till 2 000 francs. Därmed avses den s.k.
Germinalfrancen. En Germinalfranc är en fiktiv beräkningsenhet, som innehåller
en bestämd guldmängd. Beräkningsenheter av delta slag användes tidigare ofta i
internationella konventioner för alt ange begränsningsbelopp. Genom att använda
en sådan fiktiv värdeenhet ville man uppnå att begränsningsbeloppen blev
oberoende av valutafluktuationer. En förutsättning för att ett system med
begränsningsbelopp av detta slag skall fungera är emellertid ett
internationellt valutasystem som bygger på guldvärdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utvecklingen
under senare år inom det internationella valutasystemet har emellertid lett
till att det har uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning av sådana
beräkningsenheter till nationellt mynt. Sedan man inom Internationella
valutafonden hade beslutat att formellt överge guldet som bas för kurssystemet,
förstärktes denna tveksamhet. Denna utveckling har lett till att många av de
konventioner som innehåller bestämmelser om fiktiva värdeenheter baserade på
guld har reviderats. En sådan revision har genomförts beträffande de flesta
transporträttsliga konventioner. Dessa värdeenheter har därvid bytts ut som
beräkningsenhet mot Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter
(SDR).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Värdeförhållandet
mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section261>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section262>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>125</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>metod
som är baserad på en korg ("standard basket") i vilken numera de fem
viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar. D-mark, pund, yen och franska
francs). Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som bestämmer
valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionstalen har bestämts med hänsyn
till de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det
internafionella valutasystemet. Denna metod för värdering använder
Internationella valutafonden för sin verksamhet och sina transaktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att underlätta en tillämpning av de bestämmelser i svensk lagstiftning som
innehåller belopp uttryckta i Germinalfrancs kungör regeringen motvärdet av
dessa enheter uttryckta i SDR. Delta har gjorts i förordningen (1978; 140) om
motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i internationella valutafondens
särskilda dragningsrätter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
närmare redogörelse för den utveckling på valutamarknaden som har lett till att
man i olika konventioner har lämnat systemet med aft uttrycka
begränsningsbelopp i guldenheter och för den teoretiska bakgrunden till
omräkningen mellan sådana enheter och SDR finns i prop. 1977/78:70 om värdet av
vissa beräkningsenheter i guld.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
lilläggskonventionen är begränsningsbeloppet för skador på egendom som den
resande bär på sig eller har med sig som handresgods fortfarande angivet i
Germinalfrancs. I den förevarande paragrafens första stycke har därför också
använts denna enhet för att ange gränsen för järnvägens ansvarighet vid
internationell befordran. I 1980 års järnvägsfördrag har begränsningsbeloppen
däremot uttryckts i SDR. Omräkningen av beloppet 2 000 Germinalfrancs till
svenska kronor skall ske i två steg. Först skall beloppet räknas om till SDR.
Enligt den nämnda förordningen skall tre Germinalfrancs anses motsvara en SDR.
Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen av Internationella
valutafonden. Detta värde publiceras i de svenska dagstidningarna. Den 30
seplember 1983 motsvarade en SDR</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>kr. 28 öre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ På en fordran som avser
ersättning enligt I § eller 2 § första stycket utgår ränta med fem procent per
år från och med den dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om
något sådant förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes.
Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust
av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då järnvägen fick
tillgång till den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall
kunna bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Den som vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran<br>
skall inom tre månader från del att han fick kännedom om skadan lämna<br>
meddelande om skadefallet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Meddelandet skall lämnas
till någon av följande järnvägar, förutsatt att järnvägen har sitt säte i
Sverige eller i en annan stat som är ansluten till den konvention som nämns i 5
§:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg som trafikerar den
sträcka på vilken skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i avreseorten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section263>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section264>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i den resandes hemort
eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnvägen vållat skada genom fel eller försummelse eller har någon järnväg som
trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade på annat sätt fått
kännedom om detta, behöver meddelande inte lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som inte har iakttagit
sin skyldighet enligt 10 § att lämna meddelande om skadefallet har förlorat
rätlen till ersättning, om inte underlåtenheten beror på förhållande som han
inte kan lastas för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som utan att väcka talan
vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall framställa
kravet skriftligen hos någon av de järnvägar som anges i 10 §. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter om handläggningen av sådana ersättningskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
någon framställer anspråk på ersättning enligt första stycket, skall i
preskriptionstiden för detta anspråk inte räknas in tiden från det att anspråket
framställdes intill den dag då järnvägen skriftligen meddelar att den inte
medger anspråket och återsänder de handlingar som har sänts in med
framställningen. Om järnvägen medger anspråket till en del, fortsätter
preskriptionstiden att löpa endast för den återstående delen av anspråket.
Påstår någon att krav eller svar på detta har tagits emot av motparten eller
att handlingarna har återsänts, ankommer del på honom att bevisa detta.
Förnyade krav avseende samma skada medför inle något ytterligare uppehåll i
beräkningen av preskriptionstiden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
I sådana fall som avses i 3 § skall vid internationell befordran,<br>
förutom 1 kap. 5 och 6 §§, även 2 kap. 10-12 §§ lillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i 9-13 §§ motsvarar 15-19 §§ i 1976 års lag. Frånsett några redaktionella
jämkningar har lydelsen i 1976 års lag behållits. I fråga om innehållet
hänvisas till prop. 1975/76:7 s. 99—110.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. Godsbefordran</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Detta kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes
trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan befordran,
tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med
vägfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
trafik mellan Sverige och utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte
följer av det internationella fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(1
§JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kapitlet
innehåller bestämmelser om rättsförhållandet mellan järnvägen och trafikanterna
vid järnvägsbefordran av gods. I denna paragraf anges vilka godsbefordringar
som omfattas av dessa bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kapitlet
är i princip tillämpligt endast på inrikes befordringar. Detta följer av
paragrafens/öw/fl stycke. Med inrikes befordran avses här, till skillnad från
vad som är fallet enligt vägtransportlagen, bara en sådan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section265>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section266>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>127</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>befordran
som äger rum uteslutande inom Sverige. Järnvägsbefordran av gods från en
avsändningsort i Sverige över utländskt territorium till en bestämmelseort i
Sverige är nämligen i princip underkastad det internationella
godsbefordringsfördraget CIM (art. 1 § 2). Såvitt gäller detta kapitel anses
sådan befordran vara trafik mellan Sverige och utlandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med järnvägstrafikstadgan och vägtransportlagen är den föreslagna lagen
tillämplig bara på sådan befordran som sker mot betalning. När järnvägen har
betingat sig någon form av vederlag, skall emellertid kapitlets regler -
däribland ansvarsbestämmelserna - tillämpas i full utsträckning. Den
omständigheten att en befordran har ett benefikt inslag utgör sålunda inte
något skäl för jämkning av det skadestånd som transportören skall betala. I
detta avseende skiljer sig lagförslaget från vad som enligt uttalanden i
förarbetena gäller enligt vägtransportlagen Gfr prop. 1974:33 s. 61). Först om
befordringen utförs helt vederlagsfritt, kommer den - liksom enligt gällande
rätt - att regleras enbart genom parternas överenskommelser och allmänna
rättsregler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
när en befordran sker mot vederlag, faller den. utanför den föreslagna regleringen,
om den inte försiggår "i allmän trafik". Genom detta uttryck, som
återfinns också i den gällande järnvägstrafikstadgan och i tidigare stadgor,
begränsas kapitlets tillämpningsområde till det järnvägsnät som skall
trafikeras enligt myndighets tillstånd eller åläggande samt sådana spår som är
förenade med detta nät och används av trafikmedlen på detta i anslutning till
befordran på nätet. Kapitlet är således inte tillämpligt på det fallet att
någon utan samband med befordran på det allmänna järnvägsnätet driver
godsbefordran åt enstaka uppdragsgivare på en spåranläggning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avtal
om godsbefordran med järnväg fullgörs i inle obetydlig utsträckning med
vägfordon. Enligt en uttrycklig föreskrift i järnvägstrafiksiadgan är denna
tillämplig också på sådan vägbefordran. I vägtransporflagen görs motsvarande
undantag från tillämpningen av den lagen (2 § andra stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
enligt den förevarande paragrafen (första stycket andra meningen) skall
järnvägsreglerna tillämpas på en vägbefordran som äger rum till fullgörande av
ett avtal om godsbefordran med järnväg. Räckvidden av denna föreskrift kan
synas någol obestämd. I en promemoria med kommentarer till förslagel till 1966
års järnvägstrafikstadga som hade utarbetats inom kommunikationsdepartementet
nämns som exempel på vägtransporter som faller under stadgan, att järnvägen
ombesörjer utväxling av gods med bil när befordringshinder har uppkommit på
järnvägen. Stadgan torde emellertid vara tillämplig också på vägbefordran som
järnvägen anordnar som ersättning för spårbefordran utan att vara tvingad till
detta på grund av avbrott i spårdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
det förevarande lagrummet skall järnvägsreglerna tillämpas på varje
vägbefordran som utförs som ersättning för en avtalad spårbefordran. Den
omständigheten att godset i verkligheten befordras med bil i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section267>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section268>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>128</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>stället för med tåg på en del av transportsträckan eller
t.o.m. på hela denna sträcka hindrar således inte att järnvägsreglerna
tillämpas på befordringen i dess helhet. En bilbefordran kan emellertid inte
anses ha utförts som ersättning för spårbefordran, i den mån bilbefordringen
har utsträckts till en ort som över huvud taget inte skulle ha kunnat nås genom
spårbefor-dringen. När järnvägen som komplement till en spårbefordran
transporterar gods med bil till en ort utanför järnvägsnätet, måste själva
biltransporten anses falla under vägtransportlagen. Det föreligger emellertid
inte något hinder mot att järnvägen och trafikanten avtalar att
järnvägsreglerna i tillämpliga delar skall gälla också för biltransporten.
Härigenom får nämligen trafikanten en förmånligare ställning än han har enligt
vägtransportlagens ensidigt tvingande regler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan om det förevarande kapitlets tillämplighet på
trafik med utlandet regleras i förevarande paragrafs andra stycke.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1) har reglerna i CIM om
internationell godsbefordran inte arbetats in i förslaget till järnvägstrafiklag.
Det förevarande kapitlet har därför inte gjorts tillämpligt på Irafik mellan
Sverige och utlandet utom i två undantagsfall. Det ena av dessa undantag avser
befordringar till eller från utlandet som inte är underkastade CIM. Detta kan
vara fallet, om befordringen avser ett ämne eller föremål som är uteslutet från
befordran enligt CIM Gfr CIM art. 3) eller om det för trafik mellan orter i
Sverige används en genomfartslinje i ett grannland Gfr CIM art. 1 2 § b). Det
andra undantaget, som har större praktisk betydelse, är att befordringen
visserligen omfattas av CIM men' att fördraget inte innehåller någon materiell
reglering av den uppkomna tvistefrågan utan direkt eller via allmänna
kollisionsnormer utpekar intern svensk rätt som tillämplig. Som exempel på
bestämmelser i delta kapitel som i enlighet härmed kan komma att tillämpas
också på internationell befordran kan nämnas föreskrifterna i 20 och 21 §§ om
uppläggning och försäljning av godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitlet skall sålunda tillämpas på trafik med utlandet
endast om inte annat följer av CIM. Detta innebär, att kapitlet inte skall
tillämpas på trafik mellan Sverige och utlandet i de fall då denna trafik är
underkastad materiell reglering i CIM eller i främmande rätt som av CIM direkt
eller indirekt utpekas som tillämplig. I övriga fall skall kapitlet tillämpas
också på trafik med utlandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under CIM faller inle bara befordran på järnvägslinjer
utan också internationell befordran på vissa billinjer som ansluter till
järnvägsnätet. En sådan linje är billinjen Övertorneå-Pajala. På godssändningar
som befordras på denna linje från eller till utlandet skall således i första
hand CIM tillämpas. I enlighet med vad som har sagts i det föregående kan
järnvägstrafiklagen också bli subsidiärt tillämplig på en internationell
befordran på den linjen. På inrikes befordran på linjen bör däremot lagen inte
anses fillämplig, utan en sådan befordran regleras av vägtransportlagen.
Innehål-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section269>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section270>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>129</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>let i järnvägstrafiklagen kan dock genom avtal ges
giltighet också för en sådan befordan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:104.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingående och fullgörande av befordringsavtal Avtalets
tillkomst</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § För avtal om godsbefordran gäller allmänna regler om
hur avtal<br>
ingås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(Jfr 30 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf erinras om att vanliga regler om hur
avtal ingås gäller också för godsbefordran med järnväg.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Avtal om
godsbefordran med järnväg har traditionellt varit ett realavtal. Ett avtal har
sålunda ansetts slutet först när järnvägen har tagit emot godset lill
befordran. Om en fraktsedel skall utfärdas, har det dessutom krävts att
järnvägen har tagit emot denna. Denna avtalstyp var naturlig när järnvägen hade
en offentligrättslig befordringsplikt. När befordringsplikt inte föreligger, är
trafikanten däremot hänvisad till att på privalrätlslig väg få till stånd en
förpliktelse för järnvägen alt utföra den tilltänkta befordringen. Detta måste
kunna ske i god tid före den tidpunkt då det är aktuellt att överiämna godset
till befordran. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.2) är
godsbefordringsavtalet enligt lagförslaget inte något realavtal, utan frågan om
hur ett avtal om godsbefordran med järnväg kommer till stånd skall avgöras
enligt allmänna avtalsrättsliga regler.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det bör påpekas att paragrafen gäller bara i fråga om
inrikes trafik och sådan trafik som inte faller under CIM. Detta följer av 1 §.
Enligt CIM är godsbefordringsavtalet alUjämt ett realavtal.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som
framgår av rubriken till den del av kapitlet som inleds av förevarande
paragraf används uttrycket "befordringsavtal" för att-beteckna den
överenskommelse genom vilken järnvägen förpliktar sig att utföra en viss
befordran. I järnvägarnas normalvillkor används uttrycket "befordringsavtalet"
i en snävare betydelse, nämligen för att beteckna den rättsliga grunden för de
särskilda förpliktelser som aktualiseras i och med att järnvägen lar emot
godset till befordran. När det gäller överenskommelser genom vilka järnvägen i
förväg förpliktar sig att ta emot och befordra gods, används i järnvägskretsar
regelmässigt termen "fraktavtal". I järnvägstrafiklagen skiljs inte
mellan "befordringsavtal" och "fraktavtal". En överenskommelse
genom vilken järnvägen har åtagit sig att utföra en godsbefordran åt en
trafikant betecknas i lagen "befordringsavtal", oavsett om
överenskommelsen har träffats innan godset avlämnas till befordran eller först
vid denna tidpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transporthandlingar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Avsändaren och järnvägen kan i befordringsavtalet
bestämma om<br>
någon transporthandling skall användas och hur den i så fall skall vara<br>
utformad. Om annat inte har bestämts i befordringsavtalet, är avsändaren</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section271>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section272>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>130</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>dock
skyldig att på järnvägens begäran upprätta en transporthandling och järnvägen
skyldig atl på avsändarens begäran la emot en sådan handling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
avsändaren eller järnvägen begär det, skall en fraktsedel användas som
transporthandling. Hur fraktsedeln skall vara utformad anges i 4-6 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytteriigare
föreskrifter om fraktsedelns utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(32
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen regleras användningen av transporthandlingar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
CIM måsle fraktsedel användas vid varje godsbefordran. Detsamma gällde i
princip enligt 1925 års järnvägstrafiksladga. Också enligt 1966 års stadga
framstår användning av fraktsedel som det normala. Med fraktsedel förstås en
transporthandling som innehåller vissa särskilt föreskrivna uppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
skäl som redovisas i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.3.2) avviker den
föreslagna järnvägstrafiklagen från gällande rätt beträffande användningen av
transporthandlingar. Lagförslaget innebär på denna punkt en avsevärd
uppmjukning i förhållande till den traditionella regleringen inom
järnvägsrätten. Enligt den förevarande paragrafen kan godsbefordran ske a)
utan någon transporthandling, b) med en transporthandling av en typ som
parterna gemensamt bestämmer, c) med en fraktsedel av en typ som anges i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
indirekt framgår av paragrafens/örs/a stycke får befordran äga rum utan
transporthandling, om järnvägen och avsändaren är överens om detta. På denna
punkt avviker lagförslaget från vad som gäller vid internationell järnvägsbefordran.
För att CIM skall vara tillämplig på ett vissl befordringsavtal krävs att
befordringen sker enligt en internationell fraktsedel. Däremot överensstämmer
förslaget med nuvarande regler för inrikestrafiken i fråga om såväl järnvägs-
som vägtransporter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ofta
torde emellertid åtminstone en av parterna ha ett starkt intresse av att
befordringen dokumenteras genom någon form av transporthandling. I paragrafens
första stycke har därför vardera parten ålagts skyldighet att på motpartens
begäran medverka till att en transporthandling kommer till användning, om inte
befordringsavtalet har ingåtts på uttryckligt villkor atl transporthandling
inte skall användas. Har ett befordringsavtal kommit till stånd utan
överenskommelse om att befordringen skall äga rum utan transporthandling, gör
sig därför en part skyldig till kontraktsbrott, om han vägrar atl på motpartens
begäran upprätta resp. ta emot en transporthandling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
vägtransportlagen behöver en part som vill förhindra användning av
transporthandling inte alltid ta in förbehåll om detta i befordringsavtalet.
Även utan ett sådant förbehåll får han nämligen vägra att godta användning av
fraktsedel, om användningen skulle medföra beaktansvärd olägenhet för honom
eller strida mot vedertaget bruk vid det slag av befordran som det är fråga om.
Dessa möjligheter att vägra medverkan till</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section273>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section274>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>131</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>användning
av fraktsedel motiveras delvis av att fraktförarens skyldighet att undersöka
godsets och förpackningens tillstånd enligt vägtransportlagen är strängare vid
befordran med fraktsedel än vid fraktsedelslös transport. Någon motsvarande
verkan får användning av fraktsedel inte enligt lagförslaget. I förarbetena
till vägtransportlagen har det nämnda undantaget tillmätts ganska begränsad
praktisk betydelse (SOU 1972:24 s. 53). Med hänsyn bl.a. till
järnvägsföretagens administrativa kapacitet får det antas atl ett motsvarande
undantag för järnvägslagstiflningens del skulle få än mindre betydelse. I
lagförslaget finns därför inte någon motsvarighet till den nämnda bestämmelsen
i vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hur
transporthandlingen skall vara utformad bestäms enligt paragrafens första
stycke av avsändaren och järnvägen gemensamt. Därigenom öppnas möjlighet till
utveckling av nya typer av transporthandlingar och en anpassning av dessa till
individuella behov och tekniska framsteg. När parterna inte kan enas om
utformningen av en särskild transporthandling eller inte har behov av en sådan
transporthandling, kan emellertid enligt andra stycket vardera parten påkalla
användning av en transporthandling vars utformning och bevisverkan är reglerad
i lagen. Enligt lagrummet skall endast en sådan transporthandling kallas
fraktsedel.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Hur fraktsedeln skall
utformas och vilka uppgifter den skall innehålla anges i huvuddrag i 4-6 §§.
Fraktsedlar som uppfyller kraven i dessa paragrafer skulle kunna ges en
mångfald olika utföranden. Det skulle emellertid kunna medföra ölägenheter, om
det förekom fraktsedlar i många olika utformningar. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer har därför bemyndigats att meddela
ytterligare föreskrifter om hur fraktsedeln skall vara utformad. Regeringen
resp. myndigheten kan givetvis fastställa en eller flera fraktsedelstyper. Som
fraktsedel anses endast en transporthandling som har upprättats enligt ett
sålunda fastställt mönster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4
§ En fraktsedel består av två blad, avsändarbladet och mottagarbladet.
Ytteriigare blad skall upprättas, om järnvägen begär det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen tar emol godset till befordran, skall den på avsändarbladet och
mottagarbladet genom stämpling eller på annat lämpligt sätt erkänna
mottagandet och ange dagen för detta. Avsändarbladet skall snarast därefter
återlämnas till avsändaren. Mottagarbladet behålls av järnvägen för att
överiämnas till mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(32
och 33 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf ges vissa grundläggande bestämmeler om fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt paragrafens/d«'fl
stycke skall järnvägsfraktsedeln, liksom enligt gällande rätt, bestå av två
delar, den ena avsedd för avsändaren och den andra för mottagaren. Dessa delar
avses motsvara fraktsedelsdubbletten och fraktsedelsoriginalet enligt gällande
rätt. Beteckningarna dubblett och original stämmer emellertid inte överens med
det faktiska tillvägagångssät-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section275>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section276>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>132</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tet
när fraktsedeln upprättas och ger inte någon upplysning om hur de olika
fraktsedelsdelarna kommer att användas. I paragrafen används i stället
beteckningarna "avsändarblad" och "mottagarblad".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>F.n.
ingår i järnvägsfraktsedeln regelmässigt ett blad som är avsett för
transportföretaget och ibland ytterligare ett blad avsett för
avsändningssta-tionen. Järnvägarnas åtgärd att utöka fraktsedelns omfång utöver
de obligatoriska delarna för avsändare och mottagare har stöd i järnvägstrafikstadgan.
Också enligt första stycket har järnvägen rätt att få fraktsedeln upprättad i
fler delar än de som särskilt föreskrivs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafens andra stycke åläggs järnvägen att förse fraktsedelns avsän-dar- och
mottagarblad med erkännande av att det gods som anges i fraktsedeln har tagits
emot till befordran och med uppgift om dagen för mottagandet. Sedan denna
skyldighet har fullgjorts, skall järnvägen snarast återlämna fraktsedelns
avsändarblad till avsändaren, medan mottagarbladet behålls av järnvägen för att
senare överlämnas till mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av 8 § skall järnvägen i vissa fall föra in anmärkningar i fraktsedeln.
Om sådana anmärkningar har gjorts, påverkar detta enligt 9 § i hög grad
trafikantens möjligheter att använda fraktsedeln som bevismedel. För avsändaren
är det därför viktigt att han får tillbaka avsändarbladet av fraktsedeln i
sådan tid att han kan vidta de åtgärder som han anser påkallas av de
anmärkningar som kan ha förts in i fraktsedeln. På förslag av lagrådet infördes
för motsvarande fall i vägtransportlagen en bestämmelse om att fraktsedeln
skall överlämnas till avsändaren i samband med att godset las emot till
befordran Qfr prop. 1974:33 s. 179 f, 190 O- Med uttrycket "i samband
med" avsågs att markera att fraktsedeln inte obetingat måste överlämnas
fill avsändaren i samma ögonblick som godset tas emot till befordran utan att
ett kortare uppskov med överlämnandet kunde godtas. Uttrycket "i samband
med" utesluter emellertid inte den tolkningen att avsändaren skulle kunna
ha rätt att återfå avsändarbladet redan innan godsmottagningen har avslutats,
t.ex. så snart han har överlämnat godset men innan järnvägen har hunnit vidta
de åtgärder som åligger den enligt 8 § och som uppenbarligen är att anse som
ett led i mottagandet av godset. Bestämmelsen har därför utformats så att det
klart framgår att fraktsedelns avsändarblad skall återlämnas efter mottagandet
av godset. Någon längre tid får inte förflyta mellan godsmottagningen och
återlämnandet av avsändarbladet. Sådana kortare uppskov som föranleds av
expeditionsrufinerna är dock tillåtna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5
§ I samtliga fraktsedelsblad skall anges</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>avsändarens namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>bestämmelsestationen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>mottagarens namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>godsbeskrivning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>i fråga om gods av fariig
beskaffenhet, dess allmänt vedertagna benämning och de försiktighetsåtgärder
som behöver vidtas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section277>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section278>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>133</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(32 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras fraktsedelns obligatoriska
innehåll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det ankommer enligt 3 § första stycket på avsändaren att
upprätta fraktsedel. I fråga om de uppgifter som han måste föra in i
fraktsedeln överensstämmer den förevarande paragrafen i huvudsak med såväl järnvägstrafikstadgan
som vägtransportlagen. Från järnvägstrafikstadgan avviker paragrafen bara
såtillvida som fraktsedeln, om befordringen gäller farligt gods, skall förses
med uppgift om godsets allmänt vedertagna benämning och om de
försiktighetsåtgärder som behöver vidtas. Paragrafen överensstämmer på denna
punkt med vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
förhållande till vägtransportlagen föreligger endast den avvikelsen att det
enligt den förevarande paragrafen inte fordras uppgift om fraktförarens namn
och adress och om ort och dag för fraktförarens mottagande av godset till
befordran. Uppgift om den dag då godset tas emot till befordran kommer
emellertid enligt 4 § andra stycket att föras in i fraktsedeln genom järnvägens
mottagningserkännande. Detta erkännande torde också ge tillräcklig upplysning
om vem som är att anse som fraktförare. I motsats till vad som kan vara fallet
vid vägbefordran synes för övrigt denna fråga sällan ge anledning till
osäkerhet när det gäller järnvägstransporter. I praktiken ger således den
föreslagna fraktsedeln samma upplysningar som vägfraktsedeln utom vad beträffar
orten för godsets mottagande till befordran. Uppgift härom har självfallet
betydelse, t.ex. för kontroll av fraktberäkningen, men är knappast av intresse
när fraktsedeln främst är avsedd att vara ett bevismedel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De uppgifter som anges i denna paragraf skall föras in på
samtliga blad av fraktsedeln. Motsvarande gäller enligt järnvägstrafikstadgan
och vägtransportlagen. Fastän uttryckliga föreskrifter härom saknas, får detta
nämligen anses framgå av att fraktsedelsbladen i järnvägstrafikstadgan
betecknas som original och dubblett och i vägtransportlagen som exemplar av
fraktsedeln. I 4 § första stycket i detta kapitel har emellertid fraktsedeln
beskrivits på ett annat sätt. I lagtexten har därför uttryckligen angetts, att
de uppgifter som nämns i denna paragraf skall lämnas i vatje blad av
fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Andra uppgifter än som avses i 5 § får avsändaren föra
in i fraktsedeln endast om järnvägen medger det. Om en sådan uppgift har förls
in i fraktsedeln ulan järnvägens medgivande, är den utan verkan mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På järnvägens begäran är avsändaren skyldig att i
fraktsedeln föra in sådana ytterligare uppgifter som järnvägen i offenthgt
tillkännagivande har förklarat sig kunna kräva.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(32 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf ges ytteriigare föreskrifter om
fraktsedelns innehåll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Behovet av utförliga transporthandlingar torde väsentligen
kunna tillgo-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section279>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section280>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>134</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>doses
genom att parterna enligt 3 § första stycket gemensamt utformar sådana
handlingar. Det är därför möjligt att låta den fraktsedel som regleras genom
lagen bli en ganska enkel handling. Detta är en fördel för de flesta mindre
transportkunder. De uppgifter som enligt 5 § skall föras in i fraktsedeln har
därför begränsats i förhållande till vad som nu gäller. Lagförslaget innehåller
inte heller någon sådan uppräkning av tillåtna fraktsedelsuppgifter som finns i
10 § väglransportlagen. Vad gäller sådana uppgifter utöver de obligatoriska som
avsändaren vill föra in i fraktsedeln föreskrivs i stället i förslå stycket av
den förevarande paragrafen att införingen får göras endast om järnvägen medger
det. I sak överensstämmer detta med regleringen i 32 § järnvägstrafikstadgan.
Normalvillkoren innehåller i bilaga 6 en uppräkning av de uppgifter som
järnvägarna f.n. generellt medger att avsändarna för in i fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
en uppgift förs in i fraktsedeln har regelmässigt en viss bevisverkan. Genom
att vägra att ta emot fraktsedlar med uppgifter, vilkas införande järnvägen
inte medgett, kan järnvägen undvika risken att på grund av sådana uppgifter
komma i en oförmånlig bevissiluation. I praktiken kan emellertid järnvägen
knappast i full utsträckning undgå denna risk. I förevarande paragraf har
därför tagits in en föreskrift av den innebörden att en uppgift som inte är
obligatorisk enligt 5 § och som avsändaren för in i fraktsedeln utan järnvägens
medgivande är utan verkan mot järnvägen (första stycket andra meningen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
järnvägstrafikstadgan är avsändaren i obegränsad omfattning skyldig att i
fraktsedeln lämna de uppgifter som järnvägen begär. Järnvägen bör givetvis ha
rätt att genom fraktsedeln få upplysning om vissa andra förhållanden än dem som
berörs av den obligatoriska uppgiftsskyldigheten. I andra stycket av denna
paragraf har därför avsändaren ålagts skyldighet att på järnvägens begäran
föra in ytterligare uppgifter i fraktsedeln. Eftersom uppgiftsskyldighet inte
bör föreligga i andra hänseenden än avsändaren har kunnat förutse, har denna
skyldighet dock begränsats till sådana slags uppgifter som järnvägen kan komma
att begära enligt vad den på förhand offentligen har gett tillkänna. Den
uppräkning av fraktsedelns uppgifter som har gjorts under 2.2 och 2.3 i bilaga
6 ull normalvillkoren får anses vara ett sådant tillkännagivande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7
§ Avsändaren är skyldig att ersätta järnvägen för kostnader och skador som
uppkommer för den till följd av att de uppgifter som avsändaren lämnar i
fraktsedeln är oriktiga, otydliga eller ofullständiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(73
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen regleras avsändarens ansvar för uppgifterna i fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
paragrafen har avsändaren ett strikt ansvar för de uppgifter som han lämnar i
fraktsedeln. Beslämmelsen har utformats efter förebild av vägtransportlagen. I
förhållande till vägtransportlagen är dock bestämmel-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section281>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section282>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>135</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>sen
något snävare formulerad i ett hänseende. Enligt vägtransportlagen omfattar
avsändarens ansvarighet uppgifter som han lämnar i fraktsedeln eller för att
tas in i denna. När avsändaren i vägtransportlagen har gjorts ansvarig för
uppgifter som lämnats "för att intagas i" fraktsedeln, torde avsikten
ha varit att reglera det fallet att fraktföraren på avsändarens uppdrag har
fört in den aktuella uppgiften i fraktsedeln. Emellertid synes det objektiva
ansvaret också ha kommit att omfatta en uppgift som avsändaren har lämnat för
att tas in i fraktsedeln men som faktiskt inte har förts in i denna. Avsändaren
bör emellertid inte ha ett strikt ansvar för kostnader eller skador som har
föranletts av en uppgift som visserligen har lämnats av avsändaren men inte
förts in i fraktsedeln. I paragrafen har därför avsändarens ansvarighet för
lämnade uppgifter begränsats till de uppgifter som finns i fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>För att ansvar skall
uppkomma krävs enligt paragrafen att uppgiften är intagen i fraktsedeln och att
den har lämnats av avsändaren. Det är utan betydelse för ansvarigheten om
avsändaren själv har fört in uppgiften i fraktsedeln eller om järnvägen har
gjort det på avsändarens uppdrag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kostnader eller skador kan
självfallet föranledas inte bara av att en förefintlig uppgift är
otillfredsställande utan också av att uppgifter saknas i något hänseende. I
motsvarande bestämmelse i väglransportlagen nämns bara fallen att en lämnad
uppgift är oriktig eller ofullständig. Tolkad efter ordalydelsen omfattar
således denna bestämmelse i vägtransportlagen inte det fallet att kostnader
eller skador har orsakats av att någon uppgift helt och hållet har utelämnats.
Av förarbetena.till vägtransportlagen framgår dock, att en sådan tolkning inte
är avsedd (SOU 1972:24 s. 58). Motsvarande bestämmelse i den förevarande
paragrafen har emellertid avfattats så, att den klart kommer att omfatta det
fallet att kostnader eller skador uppkommer genom att avsändaren utelämnar en
uppgift som det hade ålegat honom att ta in i fraktsedeln. I paragrafen knyts
avsändarens ansvarighet inte som i vägtransportlagen till den enskilda
fraktsedelsuppgiften utan till uppgiftslämnandet i dess helhet. Att avsändaren
har utelämnat en enskild fraktsedelsuppgift innebär således atl "de
uppgifter" som han har lämnat är ofullständiga.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som en ansvarsgrund anges
i järnvägstrafikstadgan, utöver att en anteckning i fraktsedeln är oriktig
eller ofullständig, att anteckningen är otydlig. I vägtransportlagen förekommer
däremot inte ordet "otydlig" utan bara orden "oriktig" och
"ofullständig". Av förarbetena till lagen framgår emellertid att de
sistnämnda båda uttrycken är avsedda att täcka också det fallet att en uppgift
har blivit otydlig till följd av slarvig utskrift eller genom att fraktsedeln
har smutsats ner eller på annat sätt behandlats olämpligt, innan den avlämnades
till fraktföraren. I den förevarande paragrafen har det fallet att kostnader
eller skador har föranletts av otydlighet hos en uppgift i fraktsedeln nämnts
uttryckligen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen har åtagit sig att för avsändarens räkning föra in en viss</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section283>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section284>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>136</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>uppgift
i fraktsedeln men har försummat att göra detta eller gjort det på ett
otillfredsställande sätt, kan avsändaren formellt bli ansvarig för följderna av
detta enligt förevarande paragraf. Eftersom det i sådana fall torde få anses
föreligga vårdslöshet på järnvägens sida, kommer järnvägen sannolikt ofta inte
att kräva ersättning i dessa fall. På grund av svårigheterna att bevisa
järnvägens vårdslöshet, måste emellertid avsändaren se till att fraktsedelns
innehåll blir riktigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
förevarande paragrafen avviker i vissa avseenden från motsvarande reglering i
järnvägstrafikstadgan. Dessa avvikelser torde dock inte vara av annat än
formell natur. Enligt järnvägstrafikstadgan avser avsändarens ansvarighet
skador som har orsakats järnvägen. Det kan möjligen ifrågasättas om begreppet
skada innefattar t.ex. utlägg som järnvägen har haft för att efterforska en
mottagare, vars adress inte har blivit korrekt angiven i fraktsedeln. För att
undanröja eventuell osäkerhet i detta och liknande fall används i paragrafen
uttrycket "kostnader och skador". Vidare sägs i järnvägstrafikstadgan
att ansvarigheten omfattar "uppgift eller förklaring som avsändaren fört
in i fraktsedeln". Skillnaden mellan "uppgift" och
"förklaring" torde emellertid inte vara så klar att någon särskild
typ av införingar skulle uteslutas, om bara ettdera av dessa uttryck används.
Liksom i vägtransportlagen har därför i den förevarande paragrafen använts
bara ordet uppgift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
när järnvägen tar emot godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Innehåller fraktsedeln uppgift om antalet kollin eller uppgifter som avser
identifieringen av kollin, skall järnvägen när den tar emot godset till
befordran kontrollera om uppgiften är rikfig. Detta gäller dock inte, om
avsändaren har lastat godset eller om förhållandena annars är sådana att
järnvägen har godtagbara skäl att underlåta kontrollen. Företas inte kontroll,
skall detta anmärkas i fraktsedeln, om det inte framgår av denna att godset har
lastats av avsändaren. Anmärkning skall också göras i fraktsedeln, om
järnvägen finner att en uppgift är oriktig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen tar emot godset till befordran, skall järnvägen besiktiga det och
dess förpackning. Om godset eller förpackningen inte ser ut att vara i gott
skick, skall järnvägen anmärka detta och ange i vilket hänseende som brister
föreligger. Anmärkningen skall göras i fraktsedeln eller, om fraktsedel inte
har upprättats, på annat tydligt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(34
och 35 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens skyldighet att kontrollera vissa
förhållanden när den tar emol godset till befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
allmänna bevisbörderegler åligger det varuhavaren att bevisa påståenden om att
godset har gått förlorat, minskats eller skadats medan fraktföraren innehade
det för befordran. Bara undantagsvis är det emellertid möjligt för varuhavaren
att direkl ange vad som har medfört förlusten, minskningen eller skadan. I
regel kan varuhavaren inte fullgöra sin bevisskyldighet på annal sätt än genom
bevisning om godsets mängd och till-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section285>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section286>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>137</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>stånd
vid de tidpunkter då det togs emot till befordran och då det lämnades ut efter
befordran. Kan han därvid bevisa någon skillnad i fråga om godsets mängd och
tillstånd mellan dessa båda tidpunkter, får den slutsatsen dras att
förändringen har inträffat medan fraktföraren innehade godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att underlätta bevisningen om godsets mängd och tillstånd vid den tidpunkt då
det togs emot till befordran har fraktsedeln, som närmare anges i 9 §, getts en
bestämd bevisverkan. Fraktsedeln torde emellertid kunna fungera som ett
särskilt bevismedel endast så länge fraktsedelsuppgifterna, allmänt sett,
framstår som tillföriilliga. En förutsättning för att detta skall vara fallet
är att fraktsedelsinnehållet i viss omfattning kan betraktas som en utsaga som
inte bara har avgetts av avsändaren utan också har bekräftats av transportören.
Järnvägen åläggs därför i förevarande paragraf att vidta vissa kontrollåtgärder,
när den tar emot godset till befordran. Järnvägen skall också i förekommande
fall göra de anmärkningar som kontrollen föranleder. Paragrafen motsvarar i
huvudsak 12 § vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafens/öriM stycke anges de åtgärder som järnvägen skall vidla för att
säkerställa fraktsedelns bevisfunktion i händelse av förlust eller minskning av
godset. Dessa åtgärder avser i första hand kontroll av att sändningen omfattar
det antal kollin som uppges i fraktsedeln och att godset förefaller motsvara de
uppgifter som lämnas i fraktsedeln för identifieringen av godset. En sådan
kontrollskyldighet kan emellertid inte göras undantagslös. Den kan inte
upprätthållas i de talrika fall då avsändaren själv ombesörjer lastningen av
godset. Undantag från kontrollskyldigheten kan emellertid också påkallas av en
rad andra omständigheter, t.ex. atl kolliantalet är mycket stort, att
överlämnandet av godset till befordran sker under exceptionella förhållanden
eller att avsändaren förklarar sig inte önska någon kontroll. Det är knappast
möjligt att i lagtext mera preciserat ange de fall då kontrollskyldigheten bör
falla bort av någon annan anledning än att" avsändaren svarar för
lastningen. I lagrummet anges därför som förutsättning för bortfall av
kontrollskyldigheten, utöver att avsändaren har lastat godset, endast att
förhållandena är sådana att de innebär godtagbara skäl för järnvägen att
underlåta kontrollen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
någon kontroll inte har företagits, bör detta framgå av fraktsedeln. Utvisar
fraktsedeln att godset har lastats av avsändaren, kan den slutsatsen dras att
kontroll inte har ägt rum, om inte annat har antecknats. Någon särskild
anmärkning om detta behövs således inte. Har kontroll underlåtils av något
annat skäl, måste emellertid detta anmärkas i fraktsedeln. I annat fall får
enligt 9 § de uppgifter som inte har kontrollerats samma bevisverkan som om de
hade kontrollerats och befunnits vara riktiga. Detsamma gäller beträffande en
uppgift som vid kontroll befinns vara oriktig men mot vilken anmärkning inte
görs i fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
den förevarande paragrafens andra stycke åläggs järnvägen att besiktiga godset
och dess förpackning, när den tar emot godset till beford-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section287>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section288>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>138</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ran. Järnvägen har besiktningsskyldighet oavsett om
befordringen ulförs med fraktsedel eller ej. Besiktningen, som är begränsad
till en granskning av godsets och förpackningens synliga tillstånd, bildar
grundval för en presumtionsregel i 9 § andra stycket om att godset och
förpackningen normalt skall antas ha sett ut att vara i gott skick, när
järnvägen tog emot godset till befordran. Denna presumtion bryts, om järnvägen
omedelbart efter besiktningen gör anmärkning mot godsets eller förpackningens
tillstånd och anger vad som föranleder anmärkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En anmärkning enligt första eller andra stycket får, som
nämnts, den verkan att motsvarande bevispresumtion i 9 § faller. Varuhavaren
måste då med vanliga bevismedel styrka sina påståenden om godsets mängd och
tillstånd vid den tidpunkl då det lämnades till befordran. Järnvägen kan
ytterligare förbättra sitt bevisläge genom att förmå avsändaren att godkänna
denna anmärkning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Fraktsedelns bevisverkan m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 § Avtalsvillkor som anges i fraktsedeln skall antas
återge befordringsavtalets innehåll, om inte annat visas. Uppgifter i
fraktsedeln om antalet kollin eller uppgifter som avser identifieringen av
dessa skall antas vara riktiga, om någon anmärkning mot uppgifterna inte har
förts in i fraktsedeln. Delta gäller dock inte, om annat visas eller om del
framgår av fraktsedeln alt avsändaren har lastat godset eller detta är på annat
sätt uppenbart. Uppgifter som har bekräftats av järnvägen är alltid gällande
mot den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har järnvägen inle framställt någon anmärkning enligt 8 §
andra stycket och visas inte något annat, skall godset och förpackningen antas
ha sett ut att vara i gott skick när järnvägen tog emot det till befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(34 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna paragraf innehåller bevisbörderegler.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I första
stycket regleras fraktsedelns bevisverkan. Som framgår av 2 § i förevarande
kapitel krävs bara parternas överenskommelse för att ett befordringsavtal skall
anses ha kommit till stånd. I motsats till vad som gäller enligt CIM är det
således vid inrikes järnvägstrafik inte nödvändigt att en fraktsedel upprättas
för att ett befordringsavtal skall komma till stånd. Ofta kommer emellertid
sådana avtal att ingås utan att några egentliga förhandlingar förs.
Upplysningar om avtalets enskildheter kan då knappast erhållas på annat sätt än
genom de transporthandlingar som kan ha upprättats. Om en fraktsedel har
upprättats i ett sådant fall, måste den i princip kunna anses som ett
tillräckligt bevis för att avtal har träffats på de villkor som fraktsedeln
utvisar. Detta är också huvudregeln enligt första meningen i detta stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om villkoren i befordringsavtalet, muntligen eller
skriftligen, har bestämts innan fraktsedeln upprättades, kan det emellertid
tänkas att fraktsedeln oriktigt återger avtalets innehåll. I den mån det genom
vittnen eller på annat sätt bevisas att så är fallet, skall vad fraktsedeln upplyser
om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section289>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section290>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>139</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>avtalsvillkoren
lämnas utan avseende. Så länge det inte styrks att ett avtalsvillkor som
framgår av fraktsedeln har blivit oriktigt återgivet, skall däremot fraktsedeln
anses visa vad som verkligen har avtalats i detta hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den nu redovisade regeln
om fraktsedelns värde som bevis för villkoren i befordringsavtalet har i den
förevarande paragrafen utformats i så gott som ordagrann överensstämmelse med
motsvarande regel i 13 § vägtransportlagen. I anslutning till denna regel
finns i vägtransportlagen en bestämmelse av följande lydelse:
"Fraktsedeln skall gälla som bevis om fraktförarens mottagande av godset,
om det ej visas att fraktsedelns uppgifter härom är oriktiga." Denna
bestämmelse skulle kunna föranleda den slutsatsen att fraktsedeln alltid gäller
som bevis för att fraktföraren har tagit emot det antal kollin som anges i
fraktsedeln, om det inte visas att uppgiften om antalet kollin är felaktig.
Enligt vägtransportlagen förlorar emellertid en fraktsedelsuppgift om antalet
kollin sitt särskilda bevisvärde redan när fraktföraren i fraktsedeln anmärker
att han inte har kunnat kontrollera uppgiften. Detsamma gäller enligt det
förevarande lagrummet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I järnvägstrafiklagen har
inte tagits upp någon särskild bestämmelse om att fraktsedeln utgör bevis för
att järnvägen har tagit emol godset till befordran. En sådan bestämmelse har
inte ansetts behövlig. I 4 § andra stycket föreskrivs nämligen, att järnvägen
genom stämpling eller på annat lämpligt sätt skall erkänna att den har tagit
emot godset lill befordran. Uttrycket "godset" används visserligen i
4 § i en mera vag betydelse. Delta medför att mottagningserkännandet inte utan
vidare kan knytas till fraktsedelns uppgifter om godsets mängd. Det erkännande
av att järnvägen har tagit emot visst gods som har antecknats på fraktsedeln
medför emellertid alt fraktsedeln kan användas som bevis om mottagandet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I första stycket av den
förevarande paragrafen behandlas också bevisvärdet av en uppgift om antal
kollin som har förts in i fraktsedeln. Huvudregeln är att en sådan uppgift
skall anlas vara riktig, om inte något annat bevisas. Någon presumtion för
uppgiftens riktighet föreligger dock inte, om järnvägen i fråga om uppgiften
anmärker i fraktsedeln antingen att uppgiften är oriktig eller att järnvägen
inte har kontrollerat uppgiften och haft giltig ursäkt för detta. Presumtionen
om uppgiftens riktighet gäller inte heller, när det framgår av fraktsedeln
eller det av annan anledning är uppenbart, att avsändaren har lastat godset. Det
torde nämligen inte vara praktiskt genomförbart att i de talrika fall då gods
lastas av avsändaren utan att kontroll av kolliantalet äger rum från järnvägens
sida få till stånd en anmärkning om delta förhållande i fraktsedeln. Det
förekommer emellertid också att järnvägen åtar sig att kontrollräkna
kolliantalet i en sändning som lastas av avsändaren. Har en sådan
kontrollräkning ägt rum, skall självfallet det undantag som annars gäller för
gods som lastas av avsändaren inte tillämpas. För bl.a. delta fall har tagits
upp en bestämmelse om att uppgifter som har bekräftats av järnvägen är gällande
mol den (första stycket sista meningen).</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section291>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section292>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>140</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
andra stycke innehåller en presumtionsregel som gäller oavsett om befordringen
utförs med eller utan fraktsedel. Godset och förpackningen skall sålunda antas
ha sett ut att vara i gott skick när järnvägen tog emot godset till befordran,
om inte järnvägen då framställde någon anmärkning enligl 8 § andra stycket. Om
godset vid ullämningen företer en yttre skada, skall denna således anses ha
uppkommit medan järnvägen innehade godset, om inte järnvägen vid mottagandet
anmärkte på skadan eller bevisar att skadan fanns redan då, fastän någon anmärkning
inte gjordes.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om fraktsedelns bevisvärde i andra hänseenden än som nu har nämnts blir
allmänna bevisregler tillämpliga. Detsamma gäller i fråga om bevisvärdet av
andra transporthandlingar än fraktsedeln.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristfällig
förpackning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10
§ Avsändaren skall svara för skador och kostnader som uppkommer för järnvägen
på grund av att godset inte har varit förpackat eller varit bristfälligt
förpackat eller på grund av att avsändaren har förfarit felaktigt i samband med
lastning som har ombesörjts av honom. Detta gäller dock inte, när järnvägen har
insett eller borde ha insett faran men har underlåtit att vidta lämpliga
åtgärder för att avvärja den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(72
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen regleras avsändarens skadeståndsansvar vid bristfällig förpackning
och lastning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsändaren
ansvarar för skador och kostnader som uppkommer för järnvägen på grund av att
godset inte har varit förpackat eller har varit bristfälligt förpackat.
Ansvarigheten omfattar alla sådana följder av bristfälligheten som drabbar
järnvägen. Som exempel kan nämnas det fallet att kemikalier läcker ut från en
otät dunk och orsakar skada på järnvägsmateriel eller på gods som tillhör en
annan avsändare, vilkel föranleder ersättningsskyldighet för järnvägen mot
denne. Det har inte ansetts nödvändigt att efter mönster av vägtransportlagen i
lagtexten räkna upp olika skadeobjekt. Ersättningsskyldigheten omfattar inte
bara inträffade skador utan också åtgärder för att förebygga skador. Till
skillnad från järnvägstrafik-stadgan anges därför i paragrafen uttryckligen att
ansvarigheten också avser kostnader som har föranletts av bristfällig
förpackning eller avsaknad av förpackning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
skador eller kostnader som har föranletts av bristfällig förpackning eller
avsaknad av förpackning gäller enligt paragrafen, liksom enligt järnvägstrafikstadgan
och vägtransportlagen, ett strikt ansvar. Detta ansvar kan göras gällande
endast mot avsändaren och övergår således inte på mottagaren genom att denne
träder in i befordringsavtalet. Det strikta ansvaret gäller också enbart i
förhållandet mellan transportören och avsändaren. Delta anges särskilt i
vägtransportlagen med orden "svarar avsändaren mot fraktföraren". I
likhet med vad som är fallet beträffande väg-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section293>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section294>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>141</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>transportlagen
regleras inte i den nya järnvägstrafiklagen avsändarens rättsställning i sådana
hänseenden som inte gäller det förhållande mellan honom och transportören som
har grundlagts genom befordringsavtalet. Denna begränsning av regleringens
omfattning bör därför inte uttryckligen anges i ett enstaka lagrum. I den
förevarande paragrafen har därför avsändarens strikta ansvar angetts gälla
skador eller kostnader som uppkommer för järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Såväl enligt
vägtransportlagen som enligt järnvägstrafikstadgan bortfaller i princip
avsändarens strikta ansvar för skador genom bristfällig förpackning, om
transportören kände till eller borde ha insett att bristfälligheten förelåg
när han tog emot godset till befordran. Mellan de båda regelsystemen föreligger
emellertid den skillnaden, atl fraktföraren enligt vägtransportlagen men inte
enligt järnvägstrafikstadgan kan åstadkomma att avsändarens ansvarighet
kvarstår, fastän fraktföraren är medveten om brislfälligheten. Om fraktföraren
anmärker på bristfälligheten men befordringen trots detta genomförs utan att
bristfälligheten botas, kvarstår nämligen enligt vägtransportlagen avsändarens
strikta ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det har emellertid inte
ansetts lämpligt att järnvägen på avsändarens risk skall kunna sätta andra
varuhavares sändningar i fara genom att utföra en befordran av gods som enligt
vad järnvägen vet är så bristfälligt förpackat att det kan åstadkomma skada. På
denna punkt har därför valts samma lösning som i järnvägstrafikstadgan.
Järnvägen kan sålunda inte göra avsändaren ansvarig på objektiv grund för
skador och kostnader till följd av bristfälligheter i godsets förpackning, om
skadorna eller kostnaderna har uppkommit vid en befordran som järnvägen har
utfört efter det att den har insett faran för skador eller borde ha insett
denna fara men har underlåtit att vidta åtgärder för att avvärja den. Detta
undantag från avsändarens strikta ansvar omfattar också det fallet att
järnvägen först vid en senare tidpunkt än när godset togs emot till befordran
fick kunskap om eller borde ha insett, att en bristfällighet förelåg. I
järnvägstrafikstadgan förutsätts, att avsändaren skall ha ett strikt ansvar
också när lastningen ombesös av honom och godset framkallar skador till följd
av att det lastas felaktigt eller anbringas bristfälligt. Detsamma gäller i
fråga om skador som godset framkallar "av annan därmed jämförlig
orsak". Enligt art. 14 2 § andra stycket CIM är avsändaren, likaledes på
objektiv grund, ansvarig för alla följder av bristfällig lastning som har
utförts av honom. Det måste anses rimligt att en transportkund, som utan
järnvägens insyn ulför lastningen av sitt gods, skall ha någon form av skärpt
ansvar för skador som uppkommer som en följd av en bristfällig lastning. Det
har därför inte funnits anledning att gå ifrån den princip om strikt ansvar för
sådana skador som f.n. gäller både i inrikes och i internationell
järnvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
den förevarande paragrafen gäller därför för lasiningsskador samma ansvarighet
som för skador genom bristfällig förpackning av godset. I stället för
järnvägstrafikstadgans uppräkning av de skadeframkallande om-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section295>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section296>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>142</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ständigheterna "felaktig lastning",
"bristfälligt anbringande" och "annan därmed jämförlig
orsak" används i paragrafen som en sammanfattande beskrivning av det
ansvarsgrundade handlandet atl avsändaren har "förfarit felaktigt" i
samband med lastningen. Under detta uttryck ryms inte bara skador som uppkommer
vid själva lastningen, t.ex. genom att tungt gods hastigt släpps ner på
vagnsgolvet, utan också skador som uppkommer under befordringen, t.ex. på grund
av att gods som inte har stuvats på rätt sätt förskjuter sig eller välter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
förhållande till vad som gäller enligt järnvägstrafikstadgan har ansvarighetens
omfattning vidgats något. Enligt järnvägstrafikstadgan gäller som förutsättning
för ansvar att skadan har framkallats av godset. Detta krävs inte enligt denna
paragraf. Även ett sådant felaktigt förfarande vid lastning som att en
vagnsdörr lämnas öppen skall således kunna bedömas enligt denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafens bestämmelser om lastningsskador avser, liksom
bestämmelserna om skador till följd av bristfällig förpackning, bara skador
och kostnader som uppkommer för järnvägen. Andra skadelidande, t.ex. ägare av
andra godssändningar, får grunda sin ersättningstalan på allmänna
skadeståndsregler eller i vissa fall på kontraktsrättsliga regler, såsom då en
sändning har skadats under befordran från säljaren till köparen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Frågan om
ersättning för skador som uppkommer på det egna godset på grund av bristfällig
förpackning eller felaktigt förfarande vid lastning skall bedömas enligt 24 §
första stycket 2 eller 3. Detta torde regelmässigt medföra, att ingen
ersättning kommer att utgå för skadan. En förutsättning för att järnvägen i ett
sådant fall skall undgå skadeståndsskyldighet är emellertid, att järnvägen
bevisar att bristfällighet i godsets förpackning förelåg redan när godset togs
emot till befordran resp. att avsändaren har förfarit felaktigt vid lastningen.
Samma bevisbörda åligger järnvägen för att ansvar skall kunna göras gällande
mot avsändaren enligt den förevarande paragrafen. Åtminstone vid talan om
ersättning enligt denna paragraf torde järnvägen dessutom behöva visa, att den
inte kände fill bristfälligheten eller felaktigheten medan någon åtgärd för
atl undvika skadan ännu hade kunnat företas och atl omständigheterna var sådana
att det inte skäligen kunde begäras att järnvägen skulle ha skaffat sig
kännedom härom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Farligt gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 § När avsändaren överlämnar farligt gods till
järnvägen, skall han noga underrätta den om vad faran består i och om de
försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om avsändaren har överlämnat farligt gods till järnvägen
och järnvägen därvid inte kände till farans art och vilka försiktighetsåtgärder
som skulle vidtas, är avsändaren skyldig att ersätta järnvägen för skador och
kostnader på grund av detta. I fråga om järnvägens rätt att vidta åtgärder för
att avvätja faran gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section297>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section298>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>143</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Påstår
järnvägen att den inte har känt till förhållanden som angår godsets farlighet,
skall påståendet godtas, om det inte har lämnats någon upplysning om
förhållandet i fraktsedeln och avsändaren eller mottagaren inle visar att
järnvägen ändå kände fill förhållandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen ges vissa bestämmelser om farligt gods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
paragrafens/öwra stycke har en avsändare som överlämnar farligt gods till
järnvägen en särskild upplysningsplikt. Denna innefattar skyldighet att
underrätta järnvägen om vad faran består i och om de försikfighets-ålgärder som
behöver vidtas. Stycket har avfattats efter mönster av 15 § första stycket
första punkten vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafens andra stycke regleras följderna för avsändaren, om han åsidosätter
sin upplysningsplikt. Stycket överensstämmer i sak med det nämnda lagrummet i
vägtransportlagen. I lagrummet behandlas endast avsändarens ansvar för att
upplysningsplikten iakttas. Den inverkan som försummelse av upplysningsplikten
har på järnvägens skyldighel alt avtalsenligt befordra och vårda godset anges
däremot gemensamt för detta och andra liknande fall i 6 kap. 7 §. En hänvisning
till detta lagrum har tagits in i sista meningen av detta stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvarigheten
enligt andra stycket är, liksom ansvaret enligt 10 §, ett strikt ansvar. Detta
ansvar kan göras gällande endast av järnvägen och endast mot avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om avsändaren har försummat sin upplysningsplikt, leder försummelsen inte till
ansvarighet, om järnvägen när godset togs emot till befordran trots detta var
medveten om faran och om de försiktighetsåtgärder som måste vidtas. Möjligheten
att ansvarigheten skall falla bort är emellertid här mindre än enligt 10 §,
eftersom hänsyn skall tas bara fill vad järnvägen faktiskt kände till men inte
till vad del kan anses att den borde ha känt till. Detta bör medverka till att
avsändarna inte underlåter att lämna upplysningar om farligt gods i de fall då
det kan förmodas men inte är säkert att järnvägen har den behövliga kännedomen.
Avsändarens strikta ansvar står kvar även om järnvägen vid en senare tidpunkt
än då godset togs emot till befordran kommer fill insikt om faran men
underlåter att vidta åtgärder för att avvärja denna. Om faran därefter leder
till att en skada uppkommer, måste dock vållande på järnvägens sida anses ha
medverkat till skadan. Detta torde i regel få betydelse för ersättningens
storlek.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
tredje stycke innehåller bevisregler som gäller frågan om järnvägen, när den
tog emot godset lill befordran, kände till det förhållande rörande godsets
farlighet som senare har aktualiserats. Stycket överensstämmer i sak med 15 §
första stycket andra meningen vägtransportlagen. Regleringen innebär att ett
påstående från järnvägens sida om att järnvägen saknade kännedom om
förhållandet i och för sig är tillräckligt för att detta skall antas ha varit
fallet. Har upplysning om förhållandel lämnats i fraktsedeln, skall emellertid
järnvägen anses ha känt till förhållandet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section299>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section300>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>144</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Någon
bevisning om att järnvägen faktiskt har tagit del av upplysningen behövs då
inte. Om upplysning har lämnats på annat sätt än i fraktsedeln, krävs det
däremot bevisning om att upplysningen har tillställts järnvägen i betryggande
form för att järnvägens påstående att den inte har känt till förhållandet skall
anses vederlagt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
i vägtransportlagen anges i det förevarande lagrummet uttryckligen att sådan
bevisning skall föras av "avsändaren eller mottagaren". Att
mottagaren, som i motsats till avsändaren inte är ansvarig för försummelse av
upplysningsplikten, nämns i detta sammanhang beror på att transportörens
vårdplikt under vissa förutsättningar faller bort enligt 6 kap. 7 § i
lagförslaget. Detta innebär, att järnvägen, om vårdplikten faller bort, befrias
från ansvarighet också mot mottagaren för förlust eller minskning av godset
eller skada på det till följd av åtgärd som transportören har vidtagit för att
avvärja en uppkommen fara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1
konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR)
finns reglerna om farligt gods i en avdelning om fraktförarens ansvarighet. För
att avsändarens upplysningsplikt skulle framhävas, togs reglerna om farligt
gods i vägtransportlagen i stället upp i den avdelning av lagen som behandlar
åtgärder i samband med att godset avlämnas till befordran. I det föreliggande
lagförslaget har av samma skäl huvuddelen av bestämmelserna om farligt gods
placerats i den förevarande paragrafen. De bestämmelser som rör undantag från
järnvägens skyldighet att befordra och vårda godset och den ansvarsbefrielse
som har samband med dessa undantag har, som nämnts, tagits upp i 6 kap.
fillsammans med de offentligrällsligt präglade reglerna om järnvägens
befogenhet alt oskadliggöra eller förstöra godset.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den omständigheten att
avsändaren lämnar fullständiga upplysningar om godsets farlighet grundlägger
självfallet inte i sig någon skyldighet för järnvägen att ta emot godset ens
när järnvägen har befordringsplikt. För att en sådan skyldighet skall uppkomma
fordras dessutom att avsändaren rättar sig efter de särskilda föreskrifter som
utfärdas för befordran av vissa varuslag. De särskilda villkoren för befordran
av dessa varuslag är f.n. samlade i "Föreskrifter om transport av farligt
gods" (SJF 621). Den omständigheten att en viss vara inte återfinns i
dessa föreskrifter behöver inte innebära att varan faller utanför
tillämpningsområdet för denna paragraf. Detsamma gäller beträffande
motsvarande bestämmelser i vägtransportlagen (prop. 1974:33 s. 82 O-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätt
att förfoga över godset under befordringen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>12
§ Under befordringen får avsändaren förfoga över godset genom att hos järnvägen
begära att befordringen avbryts eller alt godset lämnas ut på en station under
vägen eller till en annan mottagare än som tidigare har angetts eller genom
annan liknande anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsändarens
rätt att förfoga över godset upphör, när mottagaren gör gällande sin rätt
enligt 15 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section301>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section302>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>145</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(45 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras avsändarens förfoganderätt över
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om avsändarens rätt att genom anvisningar
till fraktföraren förfoga över godset medan detta är under befordran finns
f.n. för inrikes bilbefordringar i 17 § vägtransportlagen och för inrikes
järnvägsbefordringar i 45 § järnvägstrafikstadgan. Dessa bestämmelser är till
innehållet sinsemellan likartade. I sak överensstämmer den förevarande paragrafen
i huvudsak med dessa bestämmelser. I redaktionellt hänseende har den utformats
efter mönster av vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I första
stycket av denna paragraf anges vilka typer av anvisningar från avsändarens
sida som järnvägen är skyldig att följa med de inskränkningar som föreskrivs i
13 § andra stycket. Det fall som anges i vägtransportlagen att avsändaren begär
"att bestämmelseorten ändras" nämns inle. En rätt för avsändaren att
destinera om godset till vilken annan station som helst än den
bestämmelsestalion som anges från början skulle nämligen föra för långt. I den
mån inte järnvägen är bunden av befordringsskyldighel, bör järnvägen inte vara
skyldig att följa en anvisning som innebär att det ursprungliga
befordringsålagandet utökas till att avse befordran till en station som ligger
längre bort än den avtalade bestämmelsestationen. Därför nämns i paragrafen i
stället för exemplet "att bestämmelseorten ändras" att godset
"lämnas ut på en station under vägen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som exempel anges vidare i överensstämmelse med
vägtransportlagen att godset begärs utlämnat till en annan mottagare än den som
har angetts tidigare. Detta exempel måste ses mot bakgrund av vad som nyss har
sagts. En sådan anvisning får därför inte innebära att godset skall destineras
om till en station som ligger längre bort än den avtalade bestämmelsestationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den förevarande paragrafen liksom i vägtransportlagen
får avsändaren meddela "annan liknande anvisning". I
järnvägstrafikstadgan nämns som tillåten anvisning bl.a. att godset skall
återsändas till avsändningssta-tionen. Med en strikt tillämpning av principen
att en anvisning inte får innebära en utvidgning av det ursprungliga
befordringsålagandet bör järnvägen inte obetingat vara skyldig att
transportera godset tillbaka till av-sändningsstationen. Det föreligger dock
inte något hinder mot att järnvägarna generellt utfäster sig att utföra en
anvisning om återtransport av godset till avsändningsstationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avsändarens rätt att förfoga över godset består enligt
paragrafens andra stycke fram till den lidpunkt då mottagaren träder in i
befordringsavtalet enligt 15 §. I motsvarande lagrum i vägtransportlagen finns
också en bestämmelse enligt vilken fraktföraren, sedan avsändarens
förfoganderätt har upphört, skall rätta sig efter mottagarens anvisningar.
Denna bestämmelse, som har hämtats från CMR, har gett upphov lill åtskillig
diskussion om hur den skall tolkas. Det har ibland hävdats att den skulle
innebära att förfoganderätten går över lill mottagaren, som därefter skulle
kunna med-</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>10
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section303>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section304>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>146</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dela anvisningar enligt första stycket. Någon sådan
förfoganderätt har mottagaren inte enligt de regler som nu gäller för inrikes
järnvägstrafik. Det har ansetts att mottagaren inte heller bör ges en sådan
förfoganderätt. För att undvika missuppfattningar av det slag som nyss nämnts
har därför i lagförslaget inte lagits upp någon motsvarighet till denna
bestämmelse i vägtransportlagen. En sådan bestämmelse behövs inte, eftersom den
bara ger uttryck för det självklara förhållandet att fraktföraren, sedan
avsändarens förfoganderätt har upphört genom mottagarens inträde i befordringsavtalet,
skall samarbeta med mottagaren i fråga om sättet att slutföra
be-fordringsuppdraget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § Järnvägen har rätt till ersättning av avsändaren för
kostnader som uppkommer genom att järnvägen följer en anvisning som denne har
lämnat enligt 12 § och för skada som har uppkommit på grund av alt anvisningen
har följts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är inte skyldig att följa en anvisning, om det
skulle medföra att en sändning delas, störningar uppstår i järnvägsdriften
eller en annan sändnings avsändare eller mottagare orsakas skada. Kan den
station där den begärda åtgärden skulle utföras inte underrättas medan det
fortfarande är möjligt att utföra den, får järnvägen lämna anvisningen utan
åtgärd'.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om järnvägen anser att den inte kan följa en anvisning,
skall järnvägen genast underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(49 och 50 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf anges hur avsändarens förfoganderätt får
utövas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
paragrafens första stycke behandlas järnvägens rätt att kräva ekonomisk
gotlgörelse för att den följer en anvisning om förfogande över godset. Såväl i
vägtransportlagen som i järnvägstrafikstadgan ges transportören rätt till
ersättning i sådana fall. Vad denna rätt omfattar förefaller emellertid inte
alldeles klart. Enligt vägtransportlagen har fraktföraren rätt till ersättning
för "kostnad och skada som uppkommer till följd av anvisningens
utförande". I järnvägstrafikstadgan ges järnvägen rätt att "betinga
sig ersättning för kostnad" som föranleds av anvisningen. Framför alll väglransportlagens
avfallning skulle kunna ges den tolkningen att fraktföraren väl kan kräva
täckning för sina självkostnader för anvisningens utförande men inte får
tillgodoräkna sig sedvanlig vinst på t.ex. en befordran som utförs på grund av
en anvisning. Någon anledning att på detta sätt begränsa järnvägens rätt till
full betalning för prestationer som har utförts på grund av avsändarens
förfogande över godset finns i allmänhet inte. För att förhindra den tolkning
som nyss har nämnts har ersättningsrätten i den förevarande paragrafen knutits
till att järnvägen "följer en anvisning" och inte bara till de
kostnader som föranleds av anvisningen. Rätten till ersättning omfattar också
skador som uppkommer på grund av att järnvägen följer en anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan föreskrivs uttryckligen, atl järnvägen
inte har räll till ersättning för att den har utfört en anvisning, om
anvisningen har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section305>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section306>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>147</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>föranletts
av förhållande som beror av fel eller försummelse på järnvägens sida.
Vägtransportlagen innehåller inte nägon motsvarande föreskrift, men av dess
förarbeten framgår atl lagstiftaren inte har avsett att regeln om fraktförarens
rätt till ersättning skulle gälla undantagslöst. Det kan också finnas andra
fall då transportören inte bör ha rätt till ersättning än då avsändaren tvingas
lämna en anvisning för att reda upp en situation som han har försatts i genom
vårdslöshet frän transportörens sida. Också när anvisningen inte alls har
föranletts av järnvägen, kan det finnas anledning att underkänna järnvägens
krav på ersättning för att utföra anvisningen, t.ex. om anvisningen har
förfelat sitt syfle därför att den på grund av järnvägens försummelse inte har
följts i lid. Det lorde inte vara möjligt att i lagtexten fullständigt ange de
fall då undantag från ersättningsregeln bör gälla. I järnvägstrafiklagen har
därför frågan om undantag lämnats öppen. Det har sålunda överlämnats till
rättstillämpningen att avgöra i vilka fall järnvägen inte skall ha rätt till
ersättning enligl det förevarande lagrummet när den följer en anvisning som
avsändaren har gett.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I paragrafens andra stycke
anges vissa omständigheter som medför att järnvägen får vägra att utföra en
anvisning. En sådan omständighet är att anvisningens utförande skulle medföra
alt en sändning måste delas. Om detta skulle bli följden, kan fraktföraren
också enligt gällande rätt vägra att utföra en anvisning såväl vid bilbefordran
som vid järnvägsbefordran. Som grund för vägran att utföra anvisning kan enligt
detta stycke vidare åberopas att utförandel skulle medföra störningar i
järnvägsdriften. Detsamma gäller enligt järnvägstrafiksiadgan. I
vägtransportlagen har motsvarande omständighet uttryckts så alt en anvisning
inte behöver utföras, om det skulle medföra hinder för den normala utövningen
av fraktförarens verksamhet. Enligt det förevarande lagrummet är järnvägen
inte heller skyldig att följa en anvisning, om det skulle medföra skada för
avsändaren eller mottagaren av en annan sändning. Också detta fall anges i
vägtransportlagen men nämns däremot inte uttryckligen i järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Snabbheten i bil- och
järnvägstransporterna medför inte sällan att en anvisning inle går att utföra
av det skälet att den situation i vilken en viss åtgärd skulle ha vidtagits
inte längre föreligger, när besked om åtgärden når den som skulle ha vidtagit
den. Det kan t.ex. inträffa att en anvisning om att befordringen skall avbrytas
vid en viss station inte kan verkställas därför att godset har passerat
stationen innan anvisningen blir känd där. I sådana fall får järnvägen lämna
anvisningen utan åtgärd (andra stycket andra meningen). Motsvarande
föreskrifter finns i vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
avsändaren är det självfallet viktigt att snabbt få reda pä om en av honom
meddelad anvisning inte kommer att bli utförd. Såväl vägtransportlagen som
järnvägstrafikstadgan innehåller därför föreskrifter om skyldighet för
transportören att underrätta avsändaren om detta. Enligt vägtransportlagen
behöver emellertid någon sådan underrättelse inte lämnas, när</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section307>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section308>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>148</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skälet
till fraktförarens vägran att följa anvisningen är att en delning av sändningen
därmed förhindras. Anledningen till detta undantag från underrättelseskyldigheten
torde vara atl det har ansetts att avsändaren måsle uppfatta det som närmast en
självklarhet att hans förfoganderätt endasl kan utövas över sändningen som
helhet och att han därför måste räkna med att en anvisning, som förutsätter
delning av sändningen, lämnas utan avseende. Vid godsbefordran med järnväg
tillåts emellertid ibland att en sändning delas, och i järnvägstrafikstadgan
görs inte något undantag från underrättelseskyldigheten för det fall att
järnvägens vägran att följa en anvisning beror på att sändningen annars måste
delas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med järnvägstrafikstadgan gäller enligt den förevarande paragrafens
tredje stycke undantagslöst, att järnvägen genast skall underrätta avsändaren i
de fall då en anvisning som denne lämnar inte blir utförd. Regeln är tillämplig
också i de fall då anvisningen enligl andra stycket andra meningen får lämnas
utan åtgärd. Även i dessa fall skall alltså avsändaren underrättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14
§ Om järnvägen inte följer en anvisning som den enligt 12 och 13 §§ är skyldig
att följa eller om den inte lämnar en sådan underrättelse som avses i 13 §
tredje stycket, är järnvägen skyldig att ersätta den skada som uppkommer
därigenom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är också ansvarig för skador som tillfogas mottagaren på grund av att järnvägen
följer en anvisning av avsändaren, fastän dennes rätt att förfoga över godset
har upphört enligt 12 § andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(48
och 68 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
innehåller bestämmelser rörande ersättningsskyldighet för järnvägen, om den
handlar i strid med 12 eller 13 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>När avsändaren utnyftjar
sin rätt enligt 12 § alt förfoga över godset under befordringen, är skälet för
detta regelmässigt att det skulle vara oförmånligt för honom att låta
befordringen slutföras på det sätt som tidigare avsågs. Om järnvägen inte
följer en anvisning som avsändaren lämnar med stöd av sin förfoganderätt, kan
detta medföra skada för avsändaren. Ett exempel på detta är att mottagaren har
visat sig vara insolvenl och att järnvägen, trots avsändarens anvisning om att
avbryta befordringen, fortsätter denna och lämnar ut godset till mottagaren.
Som framgår av 13 § andra stycket har järnvägen vidsträckta möjligheter alt med
hänvisning till egna intressen underlåta atl följa avsändarens anvisningar. Om
emellertid järnvägen utan att det är befogat av hänsyn till sådant intresse
skulle underlåta att följa en anvisning, bör järnvägen kunna göras ansvarig för
den skada som uppkommer därigenom. Denna ansvarighet regleras i första stycket
av förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
regler saknar motsvarighet i järnvägstrafikstadgan. Däremot finns i 19 §
vägtransportlagen föreskrifter om ansvarighet för fraktföraren för skador som har
uppkommit genom att han inte har rättat sig efter en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section309>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section310>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>149</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>anvisning
som han hade varil skyldig att följa. Liksom enligt dessa föreskrifter är
transportörens ansvarighet i den förevarande paragrafen formellt utformad som
ett strikt ansvar. Med hänsyn till att järnvägarna i stor utsträckning har
möjlighet att ange ett godtagbart skäl för sin underiåten-het att följa en
anvisning torde emellertid ansvar för järnvägen i praktiken kunna komma i fråga
endast i tämligen uppenbara fall av försummelse från järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen vägrar att tillmötesgå avsändarens begäran om att på visst sätt få
förfoga över godset under befordringen, kan det finnas möjligheler för
avsändaren att genom andra åtgärder uppnå det syfte som skulle ha tillgodosetts
genom det begärda förfogandet. En förutsättning för att avsändaren skall kunna
utnytQa dessa möjligheter är i regel, att han utan dröjsmål får reda på att
hans anvisning inte kommer att följas. Enligt 13 § tredje stycket är järnvägen
därför, liksom enligt järnvägstrafikstadgan, skyldig att i de fall då en
anvisning inte följs genast underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
särskilda föreskrifter om transportörens ansvarighet för skador som uppkommer
till följd av underlåtenhet att fullgöra denna underrättelseskyldighet finns
inte vare sig i järnvägstrafikstadgan eller i vägtransportlagen. Detta synes
innebära, att en avsändare som grund för krav på ersättning för skador genom
utebliven underrättelse måsle åberopa allmänna grundsatser om ansvar för
vållande i kontraktsförhållanden. Även om vållande typiskt sett kan antas
föreligga på järnvägens sida när underrättelse uteblir eller lämnas för sent,
kan bevissvårigheter uppkomma i enskilda fall. Ansvaret för att
underrättelseskyldigheten enligt 13 § tredje stycket fullgörs har därför
reglerats i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvarsregeln
i första stycket av den förevarande paragrafen är tillämplig också på skador
genom utebliven underrättelse om att en anvisning inte följs. Järnvägens
ansvarighet för åsidosättande av underrättelseskyldigheten är formellt
strikt.'I praktiken torde ansvarighet kunna komma i fråga endast i de fall då
järnvägen har gjort sig skyldig till försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.3.2) skall järnvägsfraktsedeln
inte längre ha någon, köprättslig funktion. I enlighet härmed är järnvägen
enligt lagförslaget, i motsats till vad som är fallet enligt gällande rätt,
inte skyldig att till mottagarens skydd kräva att avsändaren företer sitt
fraktsedelsblad, när han lämnar en anvisning som innebär förfogande över
godset. Järnvägen måste emellertid se till att avsändaren inte får förfoga över
godset, fastän mottagaren har trätt in i befordringsavtalet enligt 15 § och
avsändarens förfoganderätt därmed har iipphört. I andra stycket av den
förevarande paragrafen regleras järnvägens ansvarighet gentemot mottagaren för
skador, som tillfogas denne genom att avsändaren får förfoga över godset,
fastän mottagaren har trätt in i befordringsavtalet. Denna reglering har en
direkt motsvarighet i 48 § och 68 § andra stycket järnvägstrafikstadgan. I
vägtransportlagen finns däremot inte några bestämmelser i detta avseende.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section311>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section312>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>150</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
omständigheten att frågan om fraktförarens ansvarighet i detta fall inte
regleras i vägtransportlagen kan medföra en ovisshet om hur mottagarens
ersättningsanspråk skall bedömas, om det angivna fallet inträffar vid inrikes
bilbefordran. Det kan möjligen hävdas, att den skada som tillfogas mottagaren
faller under de vanliga reglerna om ersättning för att godset har gått förlorat
under befordringen. I så fall är reglerna om ansvarsbegränsning tillämpliga.
Någon förlust i egentlig mening är det emellertid inte fråga om, och det torde
därför ligga närmare till hands att mottagarens skadeståndsanspråk bedöms
enligt allmänna skadeståndsregler. Skadan skall då ersättas fullt ut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
när det gäller ersättningsskyldigheten enligt den förevarande paragrafen
uppkommer frågan efter vilka regler skadeståndet bör beräknas. Enligt
vägtransportlagen får ersättning för skador till följd av atl fraktföraren
inte har följt en anvisning, som han varil skyldig att följa, inte överstiga
vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat. Enligt 1980 års
järnvägsfördrag (COTIF) är järnvägens ansvarighet om den inte följer en
anvisning eller följer den på ett felaktigt sätt likaså begränsad till vad som
skulle ha betalats om godset hade gått förlorat. Järnvägstrafikstadgan
innehåller däremot inte någon regel om begränsning av ersättningen för skador
som tillfogas mottagaren genom atl järnvägen utför en anvisning av avsändaren,
sedan dennes förfoganderätt har upphört.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
riskfördelning mellan varuhavaren och transportören som är innebörden i
begränsningsreglerna är berättigad när det gäller de risker som är nödvändigt
förenade med transporten av godset. När det däremoi gäller ansvarighet för
kontraktsbrott till följd av missgrepp i den mera administrativt betonade
delen av verksamheten saknas anledning att behandla transportföretagen
annorlunda än kontraktsparter i allmänhet. De åtgärder eller underlåtenheter
från järnvägens sida som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt den
förevarande paragrafen torde genomgående kunna ses som ett uttryck för en
avsevärd oaktsamhet när järnvägen fullgör ganska enkla åligganden. Några regler
om ansvarsbegränsning i dessa fall har därför inte tagits in i lagförslaget.
Allmänna regler om bestämmande av skadestånd skall följaktligen tillämpas på de
ersättningar som det nu är fråga om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Godsets
utlämnande m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>15 §
Om avsändaren inte har förordnat annat med stöd av 12 §, får mottagaren göra
gällande de rältigheter som tillkommer honom enligt befordringsavtalet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>när godset har kommit fill
bestämmelsestationen eller till en annan plats där godset enligt
befordringsavtalet får lämnas ut,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>när det har fastslagits att
godset har gått förlorat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>när den tid som nämns i 22 §
andra stycket har gått ut utan att godset har lämnats ut till mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
mottagare som enligt första stycket 1 begär att få ut godset eller
mottagarbladet av fraktsedeln blir därmed skyldig att till järnvägen genast
erlägga de belopp som han skall betala enligt befordringsavtalet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section313>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section314>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>151</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(39
och 40 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Befordran av gods utgör
inte sällan ett led i avvecklingen av ett mellan-havande, t.ex. ett köp, mellan
avsändaren och mottagaren. I sådana fall anses avsändaren ofta ha fullgjort
sina förpliktelser enligt mellanhavandet i och med att han har avlämnat godset
till befordran. Hur befordringen sedan utvecklar sig och hur mottagarens
intressen tillgodoses kan med hänsyn härtill vara av mindre betydelse för
avsändaren. I den transporträttsliga lagstiftningen ges därför mottagaren en
självständig rätt att kräva att det befordringsavtal som har ingåtts mellan
avsändaren och fraktföraren fullgörs i de delar som innebär att fraktföraren
skall prestera till mottagaren. Denna rätt för mottagaren att inträda i
befordringsavtalet behandlas i den förevarande paragrafen. Till innehållet
motsvarar paragrafen i huvudsak 20 § vägtransportlagen samt 39 och 40 §§
järnvägstrafik-stadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Förutsättningarna för att
mottagaren skall kunna göra gällande rätt att träda in i befordringsavtalet
anges i paragrafens första stycke. De är i princip desamma som enligt
vägtransportlagen och avviker därmed något från motsvarande förutsättningar i
järnvägstrafikstadgan. I normalfallet får mottagaren träda in i
befordringsavtalet så snart godset har kommit fram till bestämmelsestationen
eller till en annan plats där det enligt avtalet får lämnas ut. Utgångspunkten
är att utlämning i regel skall ske på den bestämmelsestalion som avses i
befordringsavtalet. I motsats till järnvägstrafikstadgan anges emellertid i
paragrafen tidpunkten för uppkomsten av mottagarens rätt att träda in i
befordringsavtalet också för det fallet atl godset i enlighet med avtalet
lämnas ut på någon annan plats än på bestämmelseslationen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om godset har gått
förlorat eller blivit fördröjt, kan mottagaren enligt paragrafen — liksom
enligt väglransportlagen — träda in i befordringsavtalet, när förlusten eller
dröjsmålet har konstaterats. På denna punkt avviker förslaget såtillvida från
järnvägstrafiksiadgan som mottagaren enligt stadgan i fall av dröjsmål inte
har rätt att träda in i befordringsavtalet, förrän dröjsmålet har varat så lång
tid att godset får betraktas som förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den prestation som
mottagaren i och med godsets ankomst till bestämmelseorten framför allt kan
fordra är att fraktföraren lämnar ut godset till honom. Detta sägs uttryckligen
i vägtransportlagen. I 20 § andra stycket nämnda lag finns en särskild
bestämmelse om att en mottagare som begär att få godset utlämnat också har rätt
att erhålla ett sådant fraktsedelsexemplar som har upprättats för att
överlämnas lill honom. I fråga om mottagarens befogenheter när godset har gått
förlorat eller har fördröjts används i vägtransportlagen det mera allmänna
uttryckssättet att mottagaren får göra gällande de rättigheter som följer av
fraktavtalet. Därmed avses uppenbarligen i första hand rätten till skadestånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätten
att få godset utlämnat är emellertid otvivelaktigt en av de rättigheter som
följer av fraktavtalet. När rätten att få godset utlämnat nämns</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section315>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section316>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>152</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
sig i vägtransportlagen, skulle detta därför kunna tolkas så, att de övriga
rättigheter som följer av fraktavtalet inte skulle kunna göras gällande
jämsides med rätten att få ut godset. Den omständigheten att mottagaren begär
att få ut godset bör emellertid inte utesluta att han samtidigt får kräva
ersättning för skada på godset. I den förevarande paragrafen hänvisas därför
för samtliga fall enbart till rättigheterna enligt befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mottagarens
inträde i befordringsavtalet innebär inte att han träder i avsändarens ställe
utan endast att han godtar den rättsställning som befordringsavtalet ger
mottagaren. Om avsändaren t.ex. har betalat högre frakt än som skall utgå
enligt befordringsavtalet, medför mottagarens inträde i avtalet inte att han
därmed förvärvar rätten till återbetalning. För att detta klart skall framgå
används därför i lagtexten uttryckssättet att mottagaren får göra gällande de
rättigheter "som tillkommer honom enligt befordringsavtalet".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vägtransportlagen anges inte någon inskränkning i mottagarens rätt att begära
utlämning av godset sedan godset har kommit fram till bestämmelseorten. Trots
detta kan någon sådan rätt inle anses föreligga, när avsändaren med stöd av
sin rätt att förfoga över godset har lämnat en anvisning till järnvägen som
innebär att godset inte skall lämnas ut till den angivne mottagaren. I den
förevarande paragrafen har detta gjorts klart genom att mottagaren inte har
getts någon ovillkoriig rätt att få godset utlämnat utan bara kan göra gällande
de rättigheter som tillkommer honom enligt befordringsavtalet. Med
befordringsavtalet avses i detta sammanhang den lydelse som gäller sedan
avsändaren har ändrat det ursprungliga avtalet med stöd av sin förfoganderätt.
Med det använda uttryckssättet kommer således mottagarens rätt inte ens
formellt i motsättning till avsändarens förfoganderätt. Det har emellertid
ansetts lämpligt att i lagtexten erinra om att mottagarens principiella rätt
att träda in i befordringsavtalet kan vara utesluten i det enskilda fallet till
följd av ett förordnande som avsändaren har lämnat med stöd av sin
förfoganderätt. 1 inledningen till första stycket har därför lagits in ett
förbehåll av innebörd att mottagaren har rätt att träda in i befordringsavtalet
under de förutsättningar som anges i paragrafen, om inte avsändaren har
förordnat annat med stöd av 12 §. Ett motsvarande förbehåll finns i 39 § andra
stycket järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mottagarens
inträde i befordringsavtalet sker som nämnts vanligen genom att mottagaren
begär att få ut godset sedan han har fått rätt att göra detta. Av de andra
rättigheter som kan tillkomma honom enligt befordringsavtalet har redan nämnts
rätten att begära ersättning för transportskada eller dröjsmål. En annan sådan
rättighet är rätten att få ut det fraktsedelsblad som enligt 4 § andra stycket
skall överlämnas till mottagaren. I motsats till vad som är fallet enligt vägtransportlagen
är enligt lagförslaget rätten att få ut det fraktsedelblad som är avsett för
mottagaren inte knuten till förutsättningen att också godset begärs utlämnat.
En motta-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section317>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section318>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>153</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gare som t.ex. vid nyinlämning vill låta godset vara kvar
i järnvägens besittning kan således begära att enbart mottagarbladet av
fraktsedeln lämnas ut. Enligt järnvägstrafiklagen medför emellertid mottagarens
förvärv av detta blad inte någon rättsverkan, så länge inte godset har anlänt
till utlämningsplatsen eller mottagaren av någon annan anledning har blivit
berättigad att träda in i befordringsavtalet. I detta avseende avviker förslaget
från vad som gäller enligt 48 § järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
omständigheten att mottagaren träder in i befordringsavtalet genom att göra
gällande en rättighet som tillkommer honom enligt avtalet innebär självfallet
också att han påtar sig de skyldigheter som åvilar honom enligt avtalet. Detta
synes också vara den principiella innebörden av 40 § järnvägstrafikstadgan. Motsvarande
bestämmelse i vägtransportlagen (20 § tredje stycket) går emellertid längre. I
den föreskrivs, alt mottagaren genom sitt inträde i befordringsavtalet blir
skyldig att betala det belopp som fraktföraren är berättigad att uppbära enligt
avtalet. Detta innebär enligt vad som uttryckligen sägs i förarbetena till
vägtransportlagen, att en mottagare som träder in i befordringsavtalet blir
betalningsskyldig inte bara för de kostnader som enligt avtalet skall betalas
av mottagaren utan också för de kostnader som det åligger avsändaren att betala
och som denne inte har betalat (se prop. 1974:33 s. 95). Regleringen i
vägtransportlagen innebär vidare att en mottagare, som t.ex. önskar framställa
ersättningsanspråk på grund av att godset har gått förlorat, inte kan
betraktas som part i befordringsavtalet förrän han har betalat vad fraktföraren
är berättigad att uppbära enligt avtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det har inte ansetts befogat att såvitt gäller
järnvägstransporter genom lagstiftning ålägga mottagaren en generell skyldighet
att svara för de kostnader som är förenade med befordringen, oavsett om dessa
kostnader enligt befordringsavtalet skall belasta avsändaren eller mottagaren.
Det finns inte heller anledning att såvitt gäller järnvägstransporter göra
betalning av fraktförarens fordran till villkor för att, mottagaren skall
kunna få ställning som part i tvist om ersättning för förlust eller dröjsmål.
En sådan ordning, som ofta kan innebära att mottagaren måste betala
fraktkostnader som fraktföraren är skyldig att betala tillbaka, har i
förarbetena till vägtransportlagen betecknats som mindre ändamålsenlig. Den
godtogs dock med hänvisning till önskemålet om överensstämmelse med regleringen
i CMR.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transportören bör i järnvägslagstiftningen liksom i
vägtransportlagen ges rätt att som villkor för att lämna ut godset kräva att
mollagaren betalar vad han är skyldig att erlägga. Eftersom lagförslaget i I
kap. 10 § innehåller en allmän bestämmelse om retentionsrätt för järnvägen, är
emellertid en regel med sådan innebörd överflödig i kapitlet om godsbefordran.
Däremot behövs i detta sammanhang en föreskrift av vilken det framgår att
järnvägens fordran på mottagaren förfaller till betalning samtidigt med att
mottagaren efter godsets ankomst till utlämningsplatsen begär att få ut godset</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section319>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section320>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>154</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>eller
mottagarbladet av fraktsedeln. En sådan föreskrift har tagits upp i förevarande
paragrafs andra stycke.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>16
§ Om gods som har belagts med efterkrav lämnas ut lill mottagaren, fastän
efterkravsbeloppet inte har betalats, är järnvägen skyldig att intill detta
belopp ersätta avsändaren för den skada som han lider därigenom. Mottagaren är
skyldig att ersätta järnvägen vad den har betalat till avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(69
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller vissa bestämmelser för del fallet att godset har belagts
med efterkrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
normalvillkoren (art. 76.1) får avsändaren i regel belägga sin sändning med
efterkrav intill godsets fulla värde genom att föra in efterkravsbeloppet på
de platser i fraktsedeln som är avsedda för detta. Har sändningen belagts med
efterkrav, får den inte lämnas ut till mottagaren innan denne har betalat
efterkravsbeloppet till järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen lämnar ut gods som har belagts med efterkrav till mottagaren trots
alt efterkravsbeloppet inte har betalats, blir järnvägen enligt den förevarande
paragrafen skadeståndsskyldig gentemot avsändaren. Paragrafen överensstämmer i
sak med såväl 69 § järnvägstrafikstadgan som 21 § vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
efterkravsreglerna i vägtransportlagen och järnvägstrafikstadgan avser
paragrafen endast det fallet atl transportören lämnar ut godset till mottagaren
ulan att inkassera det efterkravsbelopp som godset har belagts med. Om och i så
fall till vilket belopp godset får beläggas med efterkrav och hur detta skall
gå till är frågor som får regleras avlalsvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Befordringshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>17
§ Om det visar sig omöjligt att befordra godset till den plats där det skall
lämnas ut, skall järnvägen begära anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
godset befordras till den plats där det skall lämnas ut endast om avvikelse
görs från befordringsavtalet, skall järnvägen också begära anvisning från
avsändaren, om inte avvikelsen saknar nämnvärd betydelse. Om järnvägen inte får
någon anvisning inom skälig tid, är järnvägen skyldig att vidta de åtgärder som
järnvägen, mot bakgrund av sin kännedom om omständigheterna, anser bäst
tillgodose avsändarens intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
avsändarens rätt atl förfoga över godset har upphört, skall vad som sägs om
avsändaren i första och andra styckena i stället gälla mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(51
§JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf behandlas det fallet att befordringen fram till den plats där
godset skall lämnas ut inte kan genomföras på del sätt som har förutsatts i
befordringsavtalet. Paragrafen motsvarar 22 § vägtransportlagen och 51 §
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
befordringshinder förslås enligt den förevarande paragrafen endast en sådan
omständighet som medför att godset inte kan transporteras till</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section321>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section322>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>155</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>målet för transporten på det sätt som hade avsetts. Sådana
omständigheter är t.ex. att en viss järnvägssträcka har blivit oframkomlig
eller att godset har blivit så illa skadat att det inte tål vidare
förflyttning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till befordringshinder i paragrafens mening skall inte
hänföras alla de omständigheter som enligt vägtransportlagen betecknas som
hinder för befordringens utförande. Enligt 22 § vägtransportlagen skall
nämligen bestämmelserna om befordringshinder tillämpas, så snart det före
godsets ankomst till bestämmelseorten visar sig vara omöjligt att fullgöra
fraktavtalet på det sätt som har överenskommits. Med denna lydelse bör också
fall av s.k. anteciperat ufiämningshinder hänföras under reglerna om befordringshinder,
såsom då transportören före godsets ankomst lill bestämmelseorten får reda på
att mottagaren har flyttat därifrån. Att ett sådant fall såvitt gäller inrikes
vägtransport skall behandlas med tillämpning av reglerna om befordringshinder
anges också uttryckligen i förarbetena till vägtransportlagen (prop. 1974: 33
s. 98).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om transportören redan före godsets ankomst till bestämmelseorten
kan förutse att utlämning av godset inte kommer att kunna ske, bör han
naturligtvis så tidigt som möjligt underrätta avsändaren om detta. Sådana fall
torde emellertid vara så sällsynta att de inte behöver regleras i lagstiftning.
Järnvägslagstiftningens reglerom befordringshinder har därför gjorts
tillämpliga bara på de fallen då det inträffade påverkar möjligheten att
befordra godset till bestämmelseorten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om dessa fall görs i den förevarande paragrafen
skillnad mellan sådana i vilka del inträffade gör det omöjligt att fullfölja
befordringen och sådana i vilka det allQämt är möjligt att på något annat sätt
än som har bestämts från början transportera godset till bestämmelseorten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den förstnämnda typen av befordringshinder behandlas i första
stycket av denna paragraf. Föreligger ett sådant absolut befordringshinder,
skall järnvägen begära anvisning från avsändaren om hur järnvägen skall förfara
med godset. Att denna regel, som har sin motsvarighet i såväl vägtransportlagen
som järnvägstrafikstadgan, inte är helt undantagslös framgår av paragrafens
tredje stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens andra stycke behandlas relativa
befordringshinder, dvs. sådana omständigheter som visserligen hindrar att
befordringen genomförs så som har avtalats men som inte utesluter alt godset på
något annat sätt befordras till en plats där det skall lämnas ut. Även när ett
sådant befordringshinder föreligger, skall järnvägen begära anvisning från
avsändaren. I motsats till vad som gäller enligt vägtransportlagen är järnvägen
enligt detta stycke dock inte alltid skyldig atl begära anvisning i dessa fall.
Ofta torde nämligen verkningarna av ett relativt befordringshinder kunna undanröjas
genom en tämligen obetydlig avvikelse från vad som har avtalats, t.ex. i fråga
om befordringsväg. Varuhavaren är i dessa fall typiskt sett mera beQänl av att
befordringen fortsätter med en mindre avvikelse från vad som har avtalats än
att den avstannar i avvaktan på anvisning. Järnvä-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section323>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section324>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>156</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gen
är därför inte skyldig att begära anvisning, om den kan genomföra befordringen
till bestämmelseorten utan alt avvika från vad som avtalats i högre grad än att
avvikelsen kan anses sakna nämnvärd betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
nu nämnda undantaget från regeln att anvisning skall inhämtas har viss motsvarighet
i järnvägstrafikstadgan. Enligt denna behöver järnvägen inte inhämta
föreskrift, när hindret är "blott tillfälligt". Förevarande lagrum
går såtillvida längre än stadgan som järnvägen enligl detta kan underlåta att
inhämla föreskrift även om hindret som sådant är varaktigt, t.ex. atl en
järnvägssträcka har blivit ofarbar för lång tid, men befordringen utan större
omgång kan genomföras på andra linjer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen har begärt anvisning med anledning av ett relativt befordringshinder,
måste den självfallet avvakta någon tid att en sådan anvisning lämnas. Att i
lagtext mera exakt ange hur länge järnvägen är skyldig att vänta på en
anvisning är inte möjligt. I paragrafen betecknas den berörda tidsfristen
liksom i vägtransportlagen med uttrycket "skälig tid". Har järnvägen
inom denna tid inte fått någon anvisning, är järnvägen skyldig att handla på
det sätt som vid en bedömning grundad på de förhållanden som järnvägen känner
till kan anses bäst tillgodose avsändarens intresse. Denna bestämmelse har
motsvarigheter i såväl vägtransportlagen som järnvägstrafiksiadgan men har
fått en utformning som något utförligare anger vilka krav som kan ställas på
den bedömning av avsändarens intresse som transportören skall göra.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt 15 § första stycket
får mottagaren träda in i befordringsavtalet, om godset inte har lämnats ut
till honom vid leveransfristens utgång. I fall av dröjsmål med godsets
utlämning blir mottagaren vidare berättigad att inträda in i
befordringsavtalet, så snart dröjsmålet har konstaterats. Han behöver således
inte längre avvakta utgången av den frist om en månad eller, i vissa fall, sex
veckor som gäller enligt järnvägstrafikstadgan Gfr avsnitt 5.4.5). Om
mottagaren begagnar sig av denna rätt, upphör därmed avsändarens rätt att
förfoga över godset. Eftersom godset då fortfarande kan vara under befordran,
är det inte uteslutet att ett befordringshinder kan uppkomma efter den tidpunkt
då avsändarens förfoganderätt upphörde. Skulle detta ske, bör transportören
självfallet inte vända sig till avsändaren med begäran om anvisningar eller på
annat sätt försöka tillgodose avsändarens intresse utan i stället verka för en
tillfredsställande lösning för mottagarens del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
befordringshinder uppkommer efter den tidpunkt då avsändarens förfoganderätt
upphör kommer säkert att höra till undantagen. Det är därför lätt att förbise
atl huvudregeln om förfarandet vid befordringshinder måste frängås i dessa
fall. Som ett tredje stycke i den förevarande paragrafen har därför tagits upp
en bestämmelse av innebörd att vad som sägs i paragrafen om avsändaren i
stället skall gälla mottagaren, om befordrings-hindret har uppkommit först
efter denna tidpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Någon
motsvarande reglering finns inte i vägtransportlagen. Vid be-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section325>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section326>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>157</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>handlingen
av förslaget till vägtransportlag påpekade lagrådet, att förslaget inte täckte
den situationen att befordringshinder har uppkommit efter det att mottagaren
hade inträtt i befordringsavtalet. Departementschefen medgav detta men ansåg,
att denna situation i praktiken skulle bli aktuell ytterst sällan och att det
därför inte fanns tillräcklig anledning att betunga lagtexten med en reglering
av detta fall (prop. 1974: 33 s. 192).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsändaren
kan i befordringsavtalet avstå från sin förfoganderätt eller överiåta denna rätt
på mottagaren. Tredje stycket får anses tillämpligt även i sådana fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>18
§ Om det, sedan godset har kommit till den plats där det skall lämnas ut, visar
sig att det föreligger hinder för godsets utlämning, skall järnvägen begära
anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
mottagaren begär alt få ut godset fastän han tidigare har vägrat att ta emot
det, eller om annars hinder för all lämna ut godset upphör, skall godset lämnas
ut fill mottagaren, om inte avsändaren har förordnat annat genom en anvisning
som har nått järnvägen innan utlämningshindret upphörde. Lämnas godset ut,
skall järnvägen genast underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(52
§ och 54 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras förfarandet när godset har kommit fram till den plats
där det skall lämnas ut men utlämning inte kan äga rum. Paragrafen motsvarar 23
§ vägtransportlagen samt 52 och 54 §§ järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Såväl
i vägtransportlagen som i järnvägstrafikstadgan talas i detta sammanhang om
hinder för godsets utlämning, och detta uttryck används också i den förevarande
paragrafen. Uttrycket "hinder för godsets utlämning" är dock
egentligen något för vidsträckt, eftersom det för tanken lill varie situation i
vilken godset inte kan föras över i mottagarens besittning. Paragrafen är
emellertid inte avsedd att tillämpas på de fall då mottagaren har trätt in i
befordringsavtalet, t.ex. genom att efter godsets ankomst till
bestämmelsestationen överta mottagarbladet till fraktsedeln, men ullämningen
av godset hindras av strejk, myndighets förbud eller någon annan liknande
omständighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
är däremot tillämplig när mottagaren, fastän godset har anlänt till platsen
för utlämnandet, inte inträder i befordringsavtalet t.ex. därför att han inte
kan anträffas, inte vill ta emot godset eller inser atl han på grund av någon
mellankommande omständighet inte kommer att få tillgång till godset. I sådana
fall skall järnvägen enligt/ör$r« stycket begära anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En fråga som ibland har
diskuterats är huruvida mottagarens vägran att ta emot godset medför att hans
självständiga rätt att träda in i befordringsavtalet faller bort. Denna fråga
besvaras nekande både i vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan. Enligt
dessa regelsystem får mottagaren trots lidigare vägran träda in i befordringsavtalet,
så länge inte transportören har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section327>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section328>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>158</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fått någon anvisning av annan innebörd från avsändaren.
Detta anges uttryckligen i vägtransportlagen, medan det i järnvägstrafikstadgan
framgår av en generell regel om att godset skall lämnas ut till mottagaren, om
utlämningshindret upphör innan föreskrift anländer från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hur fraktföraren skall förfara, om något annat
utlämningshinder än mottagarens vägran att ta emot godset faller bort innan
fraktföraren har fått avsändarens anvisning, berörs inte i vägtransportlagen.
Det ligger emellertid nära till hands att anta, att utlämning skall ske också i
dessa fall. Delta är också innebörden i järnvägstrafiksladgans nyssnämnda
generella regel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket har tagits upp en reglering som i sak
överensstämmer med vad som enligl det som nu sagts gäller enligt
väglransportlagen och järnvägstrafikstadgan. Regleringen har utformats så atl
den omfattar alla förekommande fall. Det bör emellertid påpekas atl mottagarens
vägran att ta emot godset kan vara ett övergående utlämningshinder. I lagtexten
nämns därför särskill det fallet att mottagaren begär utlämning av godset,
fastän han tidigare har vägrat atl la emot det. Till skillnad från vägtransportlagen
men i likhet med järnvägstrafikstadgan innehåller paragrafen också en
bestämmelse om att transportören skall underrätta avsändaren om utlämning som
har skett sedan ett utlämningshinder har fallit bort (andra stycket sista
meningen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kostnader vid befordrings- eller utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 § Om järnvägen har begärt eller följl en anvisning
enligt 17 eller 18 § eller vidtagit åtgärder med stöd av 17 § andra stycket,
har den rätt till ersättning för de koslnader som har uppkommit därigenom.
Järnvägen har dock inte rätt till ersättning, om kostnaden beror på fel eller
försummelse från järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf ges järnvägen rätt till ersättning för
vissa kostnader när befordrings- eller utlämningshinder föreligger.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 24 § vägtransportlagen har fraktföraren i princip
rätt till ersättning för kostnader som han har haft för att inhämta eller
utföra en anvisning med anledning av ett befordrings- eller utlämningshinder.
Någon motsvarande bestämmelse finns inte i järnvägstrafikstadgan. Däremot har
järnvägarna i normalvillkoren förbehållit sig rätt att också vid
befordringshinder tillämpa de ersättningsregler som gäller när avsändaren
ändrar befordringsavtalet. Motsvarande förbehåll om rätt till ersättning har
emellertid inte gjorts när det gäller utlämningshinder. För detta fall har
järnvägarna endast förbehållit sig rätt till ersättning för kostnader för
underrättelse om hindret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan om järnvägens rätt till ersättning för åtgärder som
den på eget initiativ vidtar med anledning av befordringshinder är reglerad i
normalvillkoren bara såvitt gäller ett specialfall. I art. 82.1 i dessa
förutsätts, atl vidarebefordran som järnvägen utan att tillfråga trafikanten
utför på en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section329>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section330>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>159</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>annan
järnvägslinje än den på vilken befordringshinder har uppkommit skall ske utan
ökad kostnad för trafikanten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till att det är önskvärt med likformighet mellan vägtransport- och
järnvägslagstiftningen har i den förevarande paragrafen tagits upp bestämmelser
om järnvägens rätt till ersättning för kostnader vid befordrings- eller
utlämningshinder. Enligt ordalydelsen har paragrafen ett vidsträcktare
tillämpningsområde än 24 § vägtransportlagen, som enligt sin lydelse avser
enbart kostnader för att inhämta eller utföra en anvisning. Den förevarande
paragrafen omfattar däremot uttryckligen också kostnader för åtgärder som det
enligt 17 § andra stycket åligger järnvägen att vidta utan anmodan. Det
förefaller emellertid sannolikt att 24 § vägtransportlagen trots sin snävare
formulering har samma sakliga innebörd som den förevarande paragrafen Gfr SOU
1972:24 s. 87).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
annan typ av befordringshinder som kan medföra avsevärda koslnader är att
godset eller förpackningen under befordringen kommer i ett sådant tillstånd att
befordringen inte kan fortsättas utan förbättringsåtgärder från järnvägens
sida. Sådana befordringshinder behandlas inte i järnvägstrafiklagen. Om
järnvägen i ett sådant fall för att tillvarata varuhava-rens intresse vidtar
sädana åtgärder att befordringen kan genomföras, torde järnvägen emellertid
enligt allmänna rättsprinciper ha rätt till ersättning för de kostnader som
dessa åtgärder har medfört Gfr SOU 1979:36 s.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>144 0.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I andra meningen i
paragrafen har, på motsvarande sätt som i 24 § vägtransportlagen, tagits upp en
bestämmelse av innebörd att järnvägen inle har rätt till ersättning, om
kostnaden beror på fel eller försummelse från järnvägens sida. Att järnvägen
inte skall vara berättigad till ersättning, när den har vållat
befordringshindret eller av vårdslöshet orsakat kostnader som inte hade behövt
uppkomma, kan tyckas vara självklart. Bestämmelsen kan emellertid inte
betraktas som överflödig, eftersom den fastslår det ingalunda självklara
förhållandet att trafikanten bär en större del av risken för befordringshinder
än av risken för transportskada. Om gods skadas vid en urspårning, bli
järnvägen i regel ersättningsskyldig. De åtgärder som föranleds av
urspårningens verkan som befordringshinder för senare sändningar behöver
emellertid järnvägen bekosta bara om det visas att urspårningen har berott på
fel eller försummelse från järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppläggning
av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>20 §
Om järnvägen har begärt anvisning enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket men inle inom skälig tid fått någon anvisning som den rimligen är
skyldig att följa, skall befordringen anses avslutad. Järnvägen är dock skyldig
att lägga upp godset till förvaring åt den som är berättigad till godset eller
att uppdra åt tredje man att förvara det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(53
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras det fallet att befordringsavtalet inte kan fullgö-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section331>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section332>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>160</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ras
och järnvägen inte får någon anvisning om vad som skall göras med godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
absolut befordringshinder eller utlämningshinder har uppkommit och fraktföraren
inte genast har kunnat få en anvisning som han rimligen får anses skyldig att
följa, får han enligt 25 § vägtransportlagen lossa godset. Sedan lossningen har
verkställts, skall befordringen anses avslutad, vilket innebär att det
särskilda fraktföraransvaret upphör att gälla. Särskilt vid utlämningshinder
torde emellertid godset ofta vara lossat, innan hindret har konstaterats. Det
är därför inte helt tillfredsställande att låta lossningen vara den
omständighet som avgör om befordringen skall anses avslutad och
fraktföraransvaret därmed ha upphört. I den förevarande paragrafen anges i
stället direkt att befordringen skall anses avslutad när vissa förutsättningar
föreligger. Dessa förutsättningar är i huvudsak desamma som enligt
vägtransportlagen. Sålunda fordras att ett absolut befordringshinder (17 §
första stycket) eller ett utlämningshinder (18 § första stycket) föreligger och
att järnvägen med anledning därav har begärt anvisning av trafikanten. Vidare
krävs att det därefter har förflutit någon tid utan att järnvägen har fått
någon anvisning som den rimligen är skyldig att följa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
tidsfrist är i vägtransportlagen mycket kort, något som framgår av det där
använda ordet "genast". Enligt järnvägstrafiksiadgan, som emellertid
reglerar denna fråga bara såvitt gäller utlämningshinder, är däremot
tidsfristen en vecka från det att järnvägen sände begäran om anvisning till
avsändaren. Samma tidsfrist gäller enligt art. 82.5 i normalvillkoren vid
befordringshinder. En frist på en vecka torde i normala fall vara rimlig. Det
har emellertid ansetts lämpligt att fristen i varje enskilt fall kan bestämmas
på ett sätt som tar hänsyn till de särskilda omständigheterna i det fallet. I
den förevarande paragrafen anges därför fristens längd med uttrycket "inom
skälig tid".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om järnvägen inom den angivna fristen har fått en anvisning om hur den bör förfara
med godset, kan befordringen vara att anse som avslutad. Som har framgått av
det föregående blir detta fallet, om anvisningen är sådan atl del inle kan
begäras att järnvägen utför den. Frågan vad slags anvisningar som trafikanten i
detta sammanhang kan begära att få utförda berörs inte närmare vare sig i
vägtransportlagen eller i järnvägstrafikstadgan och inte heller i CIM. Det
torde emellertid råda enighet om att trafikantens rätt atl lämna anvisningar
med anledning av befordrings-eller ufiämningshinder är mera vidsträckt än hans
rätt att i andra fall lämna anvisningar som innebär förfogande över godset
under befordringen Gfr 12 §). Detta är också innebörden av den förevarande
paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
omständigheten att järnvägen enligt 12 eller 13 § skulle ha kunnal vägra att
följa den lämnade anvisningen är således inte tillräcklig grund för att
befordringen skall anses avslutad. Bara i vissa fall, främst om anvisningen är
outförbar, oQänlig för sill ändamål eller oskäligt betungande för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section333>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section334>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>161</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>järnvägen,
bör järnvägen anses ha rätt att lämna anvisningen utan åtgärd. De fall i vilka
delta får ske kan knappast beskrivas i lagtext med någon större precision. I
anslutning till uttryckssättet i vägtransportlagen har förutsättningen för
trafikantens rätt att få anvisningen utförd i den förevarande paragrafen
uttryckts på det sättet att det skall vara en anvisning som järnvägen
"rimligen är skyldig att följa".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
befordringen anses avslutad innebär, som redan har sagts, att järnvägen inte
kan göras ansvarig som fraktförare för vad som sedan händer med godset. Detta
medför självfallet inte att järnvägen får lämna godset vind för våg. På
motsvarande sätt som i vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan
föreskrivs därför i denna paragraf att järnvägen är skyldig att ordna förvaring
av godset för trafikantens räkning. Detta kan ske antingen genom att järnvägen
själv förvarar godset eller genom att järnvägen uppdrar åt tredje man att
förvara det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vägtransportlagen anges inte närmare vilket ansvar fraktföraren härför gods som
han innehar för förvaring sedan befordringen har avslutats. Även om vissa
slutsatser kan dras av det förhållandet att fraktförarens verksamhet skall
anses ha gått över från befordran till förvaring, har det ansetts lämpligt att
i järnvägstrafiklagen uttryckligen ange vilket ansvar fraktföraren har under
det skede av mellanhavandet med trafikanten som nu behandlas. En bestämmelse i
delta avseende har tagits in bland bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet
i 22 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förvaringen
av godset skall enligl vägtransportlagen ske åt avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I vissa
fall kan förvaringen emellertid enligt järnvägstrafiklagen vara an<br>
ordnad för mottagarens räkning Gfr 17 § tredje stycket). I detta samman<br>
hang gäller det främst att ange hur transportören gör sig fri från beford<br>
ringsålagandet. Det saknas därför anledning att gå närmare in på frågan i<br>
vilka fall avsändaren och i vilka fall mottagaren skall betraktas som depo-<br>
nent. I den förevarande paragrafen används det neutrala uttryckssättet atl<br>
godset skall förvaras åt den som är berättigad till det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vägtransportlagen
innehåller i 20 § tredje stycket en särskild regel om att fraktföraren får
utöva retentionsrätt i godset när mottagaren begär utlämning pä vanligt sätt.
Enligt 25 § består retentionsrätten även i det fallet att godset begärs
utlämnat efter förvaring hos fraktföraren eller hos tredje man. Den föreslagna
järnvägstrafiklagen innehåller som nämnts i stället en allmän
retentionsrättsregel i 1 kap. 10 §. Enligt detta lagrum kan såväl järnvägen som
tredje man hålla inne förvarat gods till säkerhet för betalning av en förfallen
fordran som härrör från befordringen eller förvaringen av godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Försäljning
av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>21
§ Järnvägen får sälja godset utan att invänta sådana anvisningar som avses i 17
eller 18 §, om godset är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd
annars ger anledning till det eller om kostnaden för dess förvaring inte står i
rimligt förhållande till godsets värde. Även i annat fall får godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>II Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section335>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section336>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop,
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>162</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>säljas,
om järnvägen inte inom skälig tid har fått någon annan anvisning som den
rimligen får anses skyldig att följa. Om försäljningsvärdet uppenbarligen inte
täcker försäljningskostnaderna, får godset bortskaffas i stället för att
säljas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fö'"Säljning
skall ske på offentlig auktion eller, om detta inte är lämpligt, på något annat
sätt som är betryggande för den som har rätt lill godset. Om det är möjligt,
skall avsändaren och mottagaren i god tid underrättas om tid och plats för
försäljningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
godset säljs, skall köpeskillingen sändas till den som hade rätt till godset,
sedan järnvägen från köpeskillingen har dragit av vad den har att fordra på
grund av befordringen, vården och försäljningen av godset. Om järnvägens fordran
överstiger köpeskillingen, är den som hade rätt till godset skyldig att täcka
bristen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(56
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens rätt att sälja gods som den har tagit emot
för befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Försäljning
av godset är, liksom uppläggning av godset till förvaring, ett sätt för
transportören att göra sig fri från befordringsålagandet. Liksom uppläggning
får försäljning tillgripas vid absoluta befordringshinder och vid
utlämningshinder men dessulom också vid relativa befordringshinder. Med hänsyn
till förutsättningarna för att försäljning skall vara tillåten skiljs i den
förevarande paragrafen mellan två fall av försäljning, nämligen omedelbar
försäljning och försäljning efter utebliven anvisning. Samma uppdelning görs i
vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att omedelbar försäljning skall få ske krävs enligt/örsro stycket att
befordrings- eller utlämningshindret är sådant att järnvägen i och för sig
skall begära anvisning från avsändaren. Vidare krävs i fråga om godsets
beskaffenhet antingen att godset är utsatt för snar förstörelse eller att dess
tillstånd annars ger anledning till det eller att kostnaderna för godsets
förvaring inte står i rimligt förhållande till dess värde. Föreligger dessa
förutsättningar, får järnvägen sälja godset utan att invänta anvisning. Denna
reglering överenstämmer med vad som gäller enligt vägtransportlagen. Också
enligt järnvägstrafikstadgan får godset säljas i de angivna fallen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om försäljning inte är påkallad med hänsyn till någon av de nyss nämnda omständigheterna,
får järnvägen enligt detta stycke sälja godset också i vissa andra fall. Detta
gäller, om befordringen till följd av befordringshinder inte kan fullgöras
utan en sådan avvikelse från vad som har avtalats som inte är obetydlig eller
om utlämningshinder föreligger. Försäljning får emellertid i dessa fall ske
bara om järnvägen ännu efter viss tid inte har fått anvisning om någon annan
åtgärd som den rimligen får anses skyldig att vidta. Också på denna punkt
överensstämmer förslaget i sak med vad som gäller enligt väglransportlagen och
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att ange den tid under vilken transportören måste avvakta att en anvisning
lämnas används i vägtransportlagen uttrycket "skälig tid". När det
gäller utlämningshinder är motsvarande tid i järnvägstrafikstadgan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section337>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section338>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>163</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>angiven
till en månad från den fidpunkt då järnvägen blev berättigad att lägga upp
godset, vilket i sin tur inträffar en vecka efter det att begäran om anvisning
har avsänts. I fråga om befordringshinder saknar järnvägstrafik-stadgan en
motsvarande tidsangivelse, men enligt normalvillkoren (art. 82.5 och 89.1)
gäller den angivna tidsfristen på en månad plus en vecka också i detta fall.
Det finns i och för sig inte någon anledning att generellt ändra längden av den
tid som enligt vad som nu gäller måste förflyta innan försäljning får ske på
grund av att järnvägen inte får någon anvisning. Liksom i andra liknande
situationer bör emellertid fristen i enskilda fall kunna bestämmas till kortare
eller längre tid alltefter de särskilda omständigheterna i fallet. I
förevarande paragraf används därför, liksom i vägtransportlagen, uttrycket
"inom skälig tid".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan
nämns uttryckligen att järnvägen får skaffa bort godset, om denna åtgärd med
hänsyn till omständigheterna skulle vara lämpligare än försäljning. Denna
möjlighet anges dock bara som alternativ till omedelbar försäljning och nämns
inte i sammanhang med försäljning efter angiven frist. I vägtransportlagen
berörs möjligheten att skaffa bort godset över huvud tagel inte. Någon rätt för
fraktföraren att skaffa bort godset är inte heller nämnd i lagens förarbeten.
Sannolikt har det ansetts självklart att försäljning inte skall tillgripas, om
del är uppenbart alt köpeskillingen inte ens skulle täcka kostnaderna för
försäljningen. Detta är ett fall som kan tänkas föreligga även när det inte är
fråga om omedelbar försäljning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I överensstämmelse med
järnvägstrafikstadgan innehåller den förevarande paragrafen en uttrycklig
reglering av järnvägens rätt att skaffa bort godset. Järnvägen får alltså
tillgripa denna åtgärd i stället för försäljning, om godsets försäljningsvärde
uppenbarligen inle täcker försäljningskostnaderna. Den omständigheten att
järnvägen i järnvägstrafiklagen uttryckligen har getts en sådan rätt bör
givetvis inte leda till den tolkningen att väglransportlagen inte medger atl
fraktföraren skaffar bort godset i motsvarande fall.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Liksom i vägtransportlagen
och i järnvägstrafikstadgan är möjligheten att sälja godset i paragrafen
angiven som en rättighet för transportören. Av transportörens allmänna plikt
att ta vård om godset får emellertid anses följa, att transportören också är
skyldig att i mån av möjlighet använda försäljning som ett medel att mildra
befordrings- eller utlämningshindrets verkningar för trafikanten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I paragrafens andra stycke
ges regler om hur försäljning av godset skall gå till. Dessa överensstämmer i
huvudsak med motsvarande regler i vägtransportlagen och i
järnvägstrafikstadgan. Enligt båda dessa författningar skall transportören om
möjligt underrätta trafikanten om tiden och platsen för försäljningen för alt
underlätta för honom att bevaka sina intressen vid denna. Sådan underrättelse
skall enligl vägtransportlagen tillställas avsändaren och enligt
järnvägstrafikstadgan den till godset berättigade. Inget av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section339>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section340>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>164</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>dessa
uttryck är emellertid helt tillfredsställande i detta sammanhang. Mot
"avsändaren" kan invändas att det ibland inte alls är avsändaren som
berörs av försäljningen. Uttrycket "den till godset berättigade" är
mångtydigt och kan därför vålla svårigheter i den ofta brådskande situation då
underrättelse om försäljning skall lämnas. Enligt 1925 års järnvägstrafikstadga
skulle en sådan underrättelse om möjligt sändas till "såväl avsändare som
mottagare". Bakom denna föreskrift låg tanken alt mottagaren också i denna
situation ofta kunde ha intresse av att komma i besittning av godset. En
föreskrift om att både avsändaren och mottagaren skall underrättas är inte
bara sakligt motiverad utan också lätlillämpad. Därför har en sådan föreskrift
tagits upp i andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafens tredje stycke behandlas utbetalning av överskott efter försäljning
och järnvägens rätt till ersättning, om köpeskillingen inte täcker vad
järnvägen har att fordra. Också detta stycke överensstämmer med vad som gäller
enligt vägtransportlagen och järnvägstrafiksiadgan. I vägtransportlagen sägs
emellertid att överskott från försäljningen skall tillställas avsändaren. Som
har berörts i det föregående är dock avsändaren inte undantagslöst den som i
detta sammanhang är att betrakta som transportörens motpart. I tredje stycket
används därför uttrycket "den som hade rätt till godset" i stället
för "avsändaren". Därmed avses den som omedelbart före försäljningen
hade den formella rätten att lämna anvisning med anledning av det inträffade
hindret. Att uttrycket inte direkt anger en viss person är av mindre betydelse
i detta sammanhang, eftersom det knappast är lika brådskande med utbetalning av
överskott som med underrättelse om försäljning. I extrema fall skulle järnvägen
kunna fullgöra sin betalningsskyldighet genom att nedsätta överskottet hos
länsstyrelsen enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>När köpeskillingen inte
täcker det belopp som transportören har att fordra, uppkommer frågan om, och i
så fall av vem, transportören har rätt till ersättning för bristen. I
vägtransportlagen besvaras denna fråga endast på det sättet att det föreskrivs
att transportören har rätt till sådan ersättning, medan det lämnas öppet vem
som skall betala ersättningen. Däremot anges i järnvägstrafiksiadgan alt
skyldighet att ersätta den uppkomna bristen åvilar den som är berättigad till
godset. Denna lösning är inte given, eftersom den kan medföra t.ex. att en
befordringsavgift som avsändaren ensam svarar för enligt befordringsavtalet i
stället kan komma att belasta mottagaren. Lösningen är emellertid vedertagen i
såväl inrikes som internationelljärnvägstrafik och torde i praktiken sällan
föranleda några olägenheter. Denna lösning har därför valts också i den
förevarande paragrafen (tredje stycket sista meningen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
1 kap. 5 § följer att preskriptionstiden för järnvägens fordran på ersättning
för underskott är ett år.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section341>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section342>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>165</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:156.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet Förutsättningarna för ansvarighet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>22 § Järnvägen är ansvarig om gods går föriorat, minskas
eller skadas medan järnvägen innehar det på grund av befordran. Järnvägen är
också ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med att lämna ut
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Dröjsmål med att lämna ut godset föreligger, när järnvägen
inte är beredd att lämna ut godset inom avtalad tid eller, om någon tid inte
har avtalats, inom den frist som järnvägen skäligen bör medges med hänsyn fill
omständigheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har järnvägen lagt upp godset till förvaring enligt 20 §,
svarar järnvägen för godset enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om
preskription av ersättningsanspråk gäller dock 1 kap. 5 §. Om järnvägen har
uppdragit förvaringen åt tredje man, svarar järnvägen endast för atl denne har
valts och getts instruktioner med tillbörlig omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(57 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna paragraf innehåller huvudreglerna om järnvägens
ansvarighet vid godsbefordran. Paragrafen motsvarar 27 § vägtransportlagen och
57 § järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens första stycke behandlas del egentliga
fraktföraransvaret, dvs. järnvägens ansvarighet för att gods, som har tagits
emot till befordran, lämnas ut i rätt tid och i den mängd och det skick i
vilket det togs emot. Ansvarigheten beskrivs i detta stycke som ett strikt (objektivt)
ansvar. Ansvarigheten är dock i själva verket uppmjukad genom en rad undantag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om formuleringen av den nämnda ansvarsregeln
avviker det förevarande lagrummet från motsvarande bestämmelse i vägtransportlagen.
Ansvarigheten anges i vägtransportlagen omfatta tiden från det att godset togs
emot till befordran till dess det lämnades ut. Det är dock inte helt
tillfredsställande att bestämma ansvarsperiodens slut till tidpunkten för
ullämningen. Fraktföraransvaret bör nämligen ibland anses upphöra innan godset
lämnas ut till varuhavaren, t.ex. när det läggs upp till förvaring eller
överlämnas till tull- eller annan myndighet. I det förevarande stycket anges
ansvarsperioden i fråga om transportskada i stället som den tid under vilken
järnvägen innehar godset pä grund av befordran. Med denna formulering står det
klart, att fraktföraransvaret inte gäller när godset är i t.ex. tullverkets
besittning och inte heller när järnvägen innehar det av någon annan anledning
än befordran, t.ex. för förvaring. Uttrycket "på grund av befordran"
omfattar dock även viss tid då befordran inte pågår, bl.a. tiden från det att
själva transporten har avslutats till dess att godset på normalt sätt
överlämnas i mottagarens besittning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I anslutning till huvudregeln om det egentliga
fraktföraransvaret finns i järnvägstrafikstadgan en föreskrift om att
uppläggning av godset skall jämställas med utlämning, när det gäller
tillämpningen av ansvarsreglerna. Samma resultat uppnås genom att
fraktföraransvaret i första stycket av den förevarande paragrafen har
begränsats till att omfatta tiden då järnvägen innehar godset på grund av
befordran.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section343>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section344>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>166</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
andra stycke innehåller en definition av begreppet dröjsmål. En sådan
definition finns i vägtransportlagen men inte i järnvägstrafikstadgan. I
stadgan anges i stället i 38 § andra stycket den tidpunkt vid vilken järnvägens
skyldighet att lämna ut godset senast inträder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
vägtransportlagen föreligger dröjsmål, när godset inte lämnas ut inom en tid
som är bestämd på visst sätt. Denna formulering kan uppfattas så, att dröjsmål
skall anses föreligga så snart godset faktiskt inte har lämnats ut i rätt tid,
oavsett vad som är anledningen till detta. Även om det enbart beror på
mottagaren att utlämning inte har kommit till stånd, skulle således
fraktföraren enligt vägtransportlagen kunna påstås vara i dröjsmål.
Fraktföraren torde visserligen i sådana situationer oftast kunna visa att han
är fri från ansvar, men i dessa fall bör den uteblivna ullämningen inte ens
begreppsmässigt anses som dröjsmål. För att det tydligare skall framgå att
dröjsmål kan föreligga bara när den avsedda ullämningen har uteblivit på grund
av någon omständighet som kan hänföras till järnvägen, anges i det förevarande
stycket att dröjsmål med godsets utlämnande föreligger när järnvägen inte är
beredd atl lämna ut godset vid den angivna tidpunkten. Frågan hur denna
tidpunkt skall bestämmas regleras i detta stycke på väsentligen samma sätt som
i vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
har ansetts lämpligt atl i detta sammanhang också precisera järnvägens
ansvarighet i de fall då fraktföraransvaret inte skall fillämpas. I paragrafens
tredje stycke har därför tagits upp ansvarsregler för dessa fall. Enligt detta
stycke skall en järnväg, som själv har hand om förvaringen av upplagt gods,
svara för godset enligt allmänna regler om förvaring. Detta innebär, att
järnvägen blir ersättningsskyldig för skador som inträffar under förvaringen,
om inte järnvägen visar att skadan inte har orsakats av försummelse på järnvägens
sida. I den mån järnvägen är ersättningsskyldig, skall ersättningen bestämmas
i enlighet med de regler om beräkning av skadestånd som gäller vid avtal om
förvaring. Någon hänsyn skall alltså inte tas till de särskilda beräknings- och
begränsningsregler som är tillämpliga, när det egentliga fraktföraransvaret
föreligger. Det har emellertid ansetts att järnvägstrafiklagens
preskriptionsregler (1 kap. 5 §) skall tillämpas också på anspråk på
ersättning i anledning av förvaring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen uppdrar åt tredje man alt förvara godset, svarar järnvägen inte bara
för fel eller försummelse vid valet av tredje man utan enligt uttrycklig
föreskrift också för att denne har getts instruktioner med tillbörlig omsorg.
Någon föreskrift i sistnämnda hänseende finns inte i 25 § väglransportlagen,
men av förarbetena till lagen framgår att beslämmelsen inbegriper också det
fallet att fraktföraren visar försumlighet när det gäller att ge tredje man
instrukfioner för förvaringen Gfr prop. 1974:33 s. 185 och 193).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regleringen
av ansvaret vid förvaring innebär, att järnvägen kan bli skyldig att betala
högre ersättning för en skada som har inträffat under förvaring än som skulle
ha utgått, om skadan hade inträffat under beford-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section345>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section346>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>167</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ran.
Det är emellertid inte troligt att kombinationen av presumtionsansvar och
obegränsad ersättningsskyldighet i praktiken skulle innebära någon nämnvärd
belastning för järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>23
§ Järnvägen är fri från ansvarighet enligt 22 § första stycket, om järnvägen
visar att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>fel eller försummelse av den
som var berättigad till godset,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>sådan anvisning av den
berättigade som inte har föranletts av fel eller försummelse från järnvägens
sida,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>godsets bristfälliga
beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>någon omständighet som inte kan
hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå
eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla ätgärder som
rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(58
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det egentliga fraktföraransvaret
är enligt huvudregeln i 22 § första stycket strikt. Som redan har nämnts
mildras detta ansvar genom ett antal undantag. Dessa anges i form av
ansvarsfrihetsgrunder i denna paragraf och den följande. I denna paragraf tas
upp de s.k. icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna. Den motsvarar 28 §
vägtransportlagen och 58 § järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
i vägtransportlagen nämns i den förevarande paragrafen fyra olika
ansvarsfrihetsgrunder. Dessa har i stort sett samma innebörd som de ansvarsfrihetsgrunder
som anges i 28 § vägtransportlagen. Såvitt gäller den första och den Qärde
ansvarsfrihetsgrunden föreligger dock skillnader i förhållande till
vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
första ansvarsfrihetsgrund nämns i vägtransportlagen det fallet att fraktföraren
visar, att det inträffade har orsakats av fel eller försummelse av den
berättigade. Denna formulering möjliggör den tolkningen att fraktföraren
undgår ersättningsskyldighet för en viss skada endast om skadan har orsakats
genom fel eller försummelse av den som framställer ersättningskravet (t.ex.
mottagaren) och alltså inte om vårdslöshet har förelegat hos fraktförarens
andre motpart (i detta fall avsändaren) Gfr prop. 1974: 33 s. 104 O- En sådan
lolkning är emellertid främmande för järnvägsrätten. För inrikestrafikens del
får denna lolkning anses ha varit utesluten så länge 1925 års
järnvägstrafiksladga gällde, eftersom det i denna talades om "den
förfogandeberättigades vållande". Med hänsyn till terminologin i 1966 års
järnvägstrafikstadga synes det uppenbart att del där använda uttrycket
"fel eller försummelse av den till godset berättigade" har samma
innebörd. Också i fråga om internationell järnvägstrafik står det klart, att
transportören inte är ansvarig för skador som har orsakats genom vårdslöshet
av den som vid tidpunkten för vårdslösheten var att anse som transportörens
motpart och att detta gäller oavsett om ersättningsanspråket framställs av den
vållande eller av dennes medpart i befordringsavtalet. Detta synes numera vara
klart också när det gäller internafionella vägtransporter.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section347>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section348>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>168</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till vad som nu har anförts har den första ansvarsfrihetsgrunden
formulerats så, att det skall klart framgå att den omfattar inte bara
vårdslöshet av den som är berättigad att framställa ersättningskrav utan också
vårdslöshet av järnvägens andre motpart, förutsatt att vårdslösheten ägde rum
medan denne hade rätt att disponera över godset. Detta följer av det använda
uttrycket "fel eller försummelse av den som var berättigad till godset".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
andra ansvarsfrihetsgrunden medför att järnvägen inte behöver svara för skador
som är en följd av en anvisning som inte har föranletts av fel eller
försummelse från järnvägens sida. I fråga om räckvidden av denna
ansvarsfrihetsgrund får vad som nyss har sagts motsvarande tillämpning. Om
järnvägen är fri från vårdslöshet, undgår den således ersättningsskyldighet
oavsett vilken av dess motparter som framställer kravet, under förutsättning
att den som gav anvisningen då var den av parterna som hade rätt att lämna
anvisning. Någon annan tolkning måste anses utesluten i järnvägsförhållanden,
och detta även om den likalydande ansvarsfrihetsgrunden i vägtransportlagen
skulle komma att tolkas på något annat sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
fullständig överensstämmelse mellan den förevarande paragrafen och
vägtransportlagen föreligger däremot i fråga om den tredje ansvarsfrihetsgrunden.
Enligt denna skall järnvägen inte vara ansvarig för skador som har sin grund i
"godsets bristfälliga beskaffenhet". Formuleringen i paragrafen skiljer
sig något från ordalydelsen av motsvarande ansvarsfrihetsgrund i
järnvägstrafiksiadgan, i vilken i stället talas om godsets "egen"
beskaffenhet. Någon egenfiig saklig skillnad har inte avsetts. Genom
formuleringen "godsets bristfälliga beskaffenhet" anges emellertid
tydligare ansvarsfrihetsgrundens naturliga tillämpningsområde, nämligen det
fallet att ett parti av ett vanligen motståndskraftigt godsslag på grund av
särskilda defekter inte tål transportens påfrestningar Gfr prop. 1974:33 s. 105
O- Den valda lydelsen anknyter till formuleringen inte bara i vägtransportlagen
utan också i CIM.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Liksom de övriga
ansvarsfrihetsgrunder som anges i denna paragraf har också den Qärde sin
direkta motsvarighet såväl i vägtransportlagen som i järnvägstrafikstadgan.
Enligt dessa författningar är transportören fri från ansvar för skador som
orsakas av något förhållande som transportören inte har kunnat undvika och vars
följder han inte har kunnat förebygga. Att denna ansvarsfrihetsgrund har
formulerats på samma sätt i vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan
beror på att en text som ursprungligen hade tagits från 1952 års CIM i båda
fallen har använts som förebild. När denna text infördes i CIM, var avsikten
att den skulle Qäna som en klargörande beskrivning av den typ av skadeorsaker
som dittills hade betecknats enbart med begreppet "force majeure".
Uttryckets karaktär av definition av begreppet "force majeure" har
behållits inom järnvägsrätten. Sedan uttrycket hade kopierats i 1956 års
konvention om fraktavtalet vid internationell befordran på väg (CMR) och
därifrån förts över till vägtransportlagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section349>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section350>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>169</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>har det emellertid gjorts gällande att det skulle lämna
utrymme för ansvarsfrihet inte bara i force majeure-situationer utan också när
skada har inträffat, fastän transportören visat en hög grad av aktsamhel Gfr prop.
1974: 33 s. 193).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det torde
inte finnas någon anledning att gå ifrån den uppfattning som är fast etablerad
inom järnvägsfrakträtten att järnvägen bör svara också för sådana rena
olyckshändelser som inte kan betraktas som fall av force majeure, bl.a. på
grund av att de inte är tillräckligt ovanliga och omfattande. I sak är således
någon avvikelse från järnvägstrafikstadgans reglering på denna punkt inte
påkallad. Med hänsyn till de uttalanden som har förekommit om innebörden av den
likalydande ansvarsfrihetsgrunden i vägtransportlagen kan den formulering som
nu används i järnvägstrafikstadgan för alt ange ansvarsfrihet för force majeure
uppenbarligen inte fylla detta ändamål i fortsättningen. I den förevarande
paragrafen har den Qärde ansvarsfrihetsgrunden i stället avfattats efter
förebild av den regel om ansvarsfrihet för force majeure som finns i 3 § andra
stycket 1976 års lag och som motsvaras av 2 kap. 1 § andra stycket i den
föreslagna järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I 28 § andra stycket vägtransportlagen finns en
bestämmelse om att fraktföraren inte till befrielse från ansvarighet får
åberopa vare sig bristfällighet hos del fordon som har använts för befordringen
eller fel eller försummelse av den av vilken han kan ha hyrt fordonet eller av
dennes folk. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förslaget till järnvägstrafiklag.
Ansvarsbefrielse kan emellertid inte komma i fråga enligt den förevarande
paragrafen, när skadan är en följd av bristfälligheter i järnvägens materiel
eller av felaktigheter i skötseln av denna. Detta framgår motsätlningsvis av
den Qärde ansvarsfriheisgrunden, som endast omfattar omständigheter som inte
kan hänföras till själva järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>24 § Järnvägen är vidare fri från ansvarighet enligl 22 §
första stycket, om föriusten, minskningen eller skadan är en följd av den
särskilda risk som är förbunden med</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
befordrats i öppen vagn, när avsändaren har godkänt detta transportsätt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset inte
är förpackat eller är bristfälligt förpackat och det är fråga om sådant gods
som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn eller skada, när
förpackningen är bristfällig eller saknas,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
lastals eller lossats på ett felaktigt sätt och järnvägen inte själv har utfört
lastningen eller lossningen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset är
av sådan beskaffenhet att det är särskilt utsatt för fara att gå förlorat,
minskas eller skadas, till exempel genom bräckning, rost, inre självförstöring,
uttorkning eller svinn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att gods, som
järnvägen enligt sina villkor inte tar emot till befordran eller tar emot
endast på särskilda villkor, har lämnats in under oriktig, otydlig eller
ofullständig benämning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att avsändaren
har underlåtit att vidta föreskrivna försiktighetsåtgärder, när han har lämnat
in gods som järnvägen tar emot till befordran endast på särskilda villkor.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section351>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section352>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>170</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>att befordringen avser levande
djur, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>att sändningen är sådan att den enligt befordringsavtalet
eller föreskrift i författning skall åtföljas av vårdare eller tillsynsman,
dock endast om förlusten, minskningen eller skadan är en följd av den fara som
var anledningen till att vårdare eller tillsynsman skulle vara med vid befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Visar
järnvägen att förlusten, minskningen eller skadan med hänsyn till
omständigheterna kan vara en följd av en sådan särskild risk som avses i första
stycket, skall den antas vara en följd av denna risk, om det inte visas alt den
faktiskt beror på någon annan omständighet. När det i ett sådant fall som avses
i första stycket 1 är fråga om onormalt stor minskning eller om förlust av hela
kollin, skall detta dock inte antas vara en följd av att godset har befordrats
i öppen vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
befordringen enligt avtalet ske i en vagn som är utrustad med särskilda
anordningar för alt skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller
luftens fuktighet, får järnvägen inte till befrielse från ansvarighet åberopa
den risk som avses i första stycket 4. Järnvägen får dock åberopa denna risk,
om den visar alt förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan omständighel
än att järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller att den inte har
gjort vad den med hänsyn till omständigheterna borde ha gjort i fråga om val,
underhåll och användning av de särskilda anordningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
får till befrielse från ansvarighet åberopa första stycket 7 endast om den
visar att förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan omständighet
än att järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller har försummat alt
vidta de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna hade kunnat fordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(59
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvarsfrihet
enligt 23 § inträder som nämnts, om skadefallet har orsakals av någon
omständighet som i den paragrafen anges som ansvarsfrihetsgrund. För att få
ansvarsfrihet måste emellertid järnvägen bevisa att skadeorsaken var en sådan
omständighet. När det gäller transportskador framstår det ofta som sannolikt,
att skadan är en följd av en speciell risk som har förelegat vid den aktuella
transporten. I såväl väglransportlagen som järnvägstrafikstadgan anges ett
antal sådana risker som ansvarsfrihetsgrunder. Dessa s.k. privilegierade
ansvarsfrihetsgrunder får åtnjutas av transportören även om sambandet mellan
den ansvarsfrihetsgrundande risken och den inträffade skadan inte är helt
styrkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den förevarande paragrafen behandlas de privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna.
Den motsvarar 29 § vägtransportlagen och 59 § järnvägstrafik-stadgan. Till sin
utformning överensstämmer paragrafen nära med nämnda lagrum i
vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
förevarande paragrafens/öwfa stycke innehåller en uppräkning av vissa
omständigheter i åtta punkter. Redan det förhållandel att en omständighet som
nämns i någon av dessa punkter har förelegat medför i princip att järnvägen
befrias från ansvarighet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section353>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section354>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>171</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
punkt 1 nämns befordran i öppen vagn, när avsändaren har godkänt detta
transportsätt. Denna ansvarsfrihetsgrund återfinns också i väglransportlagen
men har där ett snävare tillämpningsområde genom att den inte gäller när
presenning används som täckning för lasten. På motsvarande sätt kunde
ansvarsfrihet enligt 1925 års järnvägstrafikstadga inte komma i fråga, om befordringen
utfördes med täckning. Denna begränsning slopades emellertid i 1966 års
stadga, sannolikt i syfte att uppnå överensstämmelse med regleringen i CIM.
Det har ansetts viktigare att på denna punkt få överensstämmelse mellan
reglerna för inrikes järnvägstransport och CIM än att få överensstämmelse
mellan regleringen för inrikes vägtransport och inrikes järnvägstransport.
Enligt den förevarande punkten är järnvägen således fri från ansvar sä snart befordringen
sker i en vagn som till sin konstruktion är sådan att godset inte överallt på
sidorna och upptill innesluts av väggar och tak.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
förutsättning för ansvarsfrihet enligt denna punkt är att avsändaren har
godkänt detta transportsätt. Sådant godkännande behöver inte vara uttryckligt Gfr
prop. 1974:33 s. 108). I järnvägstrafikstadgan nämns särskilt det fallet att befordringen
enligt föreskrift i lag eller annan författning får försiggå endast i öppen
vagn. I ett sådant fall måsle avsändarens åtgärd att ändå låta utföra befordringen
innebära ett godkännande av att den utförs i öppen vagn. Godkännande får också
anses föreligga t.ex. när avsändaren till befordran överlämnar gods som sedvanemässigt
transporteras i öppen vagn eller när han, utan att göra invändning, underrättas
om atl godset kommer att befordras på detta sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
punkt 2 anges som grund för ansvarsbefrielse att gods, vars beskaffenhet
kräver en ändamålsenlig förpackning, saknar förpackning eller är bristfälligt
förpackat. Denna ansvarsfrihetsgrund har utformats efter förebild av
motsvarande grund i vägtransportlagen. I denna punkt täcks uttryckligen inte
bara det fallet att förpackningen är bristfällig utan också det fallet att
förpackning helt saknas. Detta senare fall nämns inte i jämvägstrafikstad-gan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
den ansvarsfrihetsgrund som tas upp i punkt 3 har motsvarigheter i
vägtransportlagen och järnvägstrafikstadgan, I den förevarande paragrafen
följs emellertid inte vägtransportlagens formulering och inte heller
järnvägstrafikstadgans. Avsikten har varit att med ett mera komprimerat
uttryckssätt täcka de moment i godshanteringen som i vägtransportlagen beskrivs
med uppräkningen "handhavande, lastning, stuvning eller lossning"
och som i järnvägstrafikstadgan anges med begreppen "lastning, lossning
och anbringande av godset". I enlighet härmed används i denna punkt
uttrycket att "godset har lastats eller lossats på ett felaktigt
sätt". Detta uttryckssätt får anses omfatta allt arbete som utförs i
samband med lastning och lossning. Järnvägen har dock rätt till
ansvarsbefrielse bara om järnvägen inte själv har utfört lastningen eller
lossningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
1925 års järnvägstrafikstadga föreskrevs uttryckligen, att järnvägen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section355>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section356>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>172</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
svarade för skador som hade uppkommit på grund av bristfällighet i den vagn som
avsändaren hade lastat godset i, förutsatt att avsändaren kände till eller
borde ha upptäckt bristfälligheten. En motsvarande regel gäller enligt 1970 års
CIM. Den uttryckliga bestämmelsen om ansvarsfrihet vid lastning i bristfällig
vagn överfördes inte från 1925 års till 1966 års stadga. I den tidigare nämnda
promemorian med kommentarer till 1966 års stadga uttalades emellertid, att den
nya stadgans ansvarsfrihetsgrunder inte innefattade någon principiell avvikelse
från vad som gällde enligt 1925 ärs stadga. Det skulle därför möjligen kunna
göras gällande att järnvägen vid inrikes befordran, på samma sätt som vid
internationell befordran, är utan ansvar för skador genom lastning i
bristfällig vagn, något som järnvägarna i praktiken dock inte synes ha hävdat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
en numera allmänt spridd uppfattning är en generell ansvarsfrihet för järnvägen
i det nämnda fallet inte berättigad, och den berörda regeln finns inte i 1980
års järnvägsfördrag. Det finns inte heller anledning att ha en sådan regel för
inrikes järnvägstrafik. Uttrycket att "godset har lastats eller lossats på
ett felaktigt sätt" innefattar således inte den omständigheten att
avsändaren har lastat godset i en vagn som har företett bristfälligheter, inte
ens om dessa är uppenbara. Att avsändaren har lastat godset i en bristfällig
vagn kan dock ibland betraktas som en sådan vårdslöshet från avsändarens sida
som kan föranleda ansvarsfrihet för järnvägen enligt den första av de icke
privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna (23 § punkt 1). Vid bedömningen av
vilken verkan avsändarens vårdslöshet bör ha måste emellertid också beaktas den
vårdslöshet som järnvägen kan ha visat genom att ställa en uppenbart
bristfällig vagn till förfogande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
ansvarsfrihetsgrund som tas upp i punkt 4 är avsedd att kunna tillämpas på
sådana godsslag som till följd av sin speciella känslighet lätt kan ta skada
också av en transport som förlöper normalt. Både vägtransportlagen och
järnvägstrafikstadgan innehåller en sådan ansvarsfrihetsgrund. Uppräkningen i
denna punkt av tänkbara. skadeverkningar har begränsats till de exempel som
anges i järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vägtransportlagen finns en ansvarsfrihetsgrund av innebörd att fraktföraren
inte skall svara för förlust, minskning eller skada som härrör av den risk det
innebär atl godsets märkning eller numrering är ofullständig eller felaktig.
Någon motsvarande ansvarsfrihetsgrund finns inte i järnvägstrafikstadgan.
Frånvaron av en sådan ansvarsfrihetsgrund torde inte innebära någon större
olägenhet för järnvägen. Ofullständig eller felaktig märkning av gods innebär
visserligen en risk för alt godset kommer på avvägar och därvid går förlorat
eller försenas sä avsevärt, att mottagaren får betrakta det som förlorat.
Inträffar detta, måste järnvägen för att undgå ansvar under alla förhållanden
bevisa att godsets märkning från början har varit ofullständig eller felaktig.
Om järnvägen kan bevisa detta, torde det i regel vara uppenbart att den
otillfredsställande märkningen måsle tillräknas avsändaren som vårdslöshet och
anses vara orsaken till skadefallet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section357>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section358>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>173</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Möjligheten att utnyttja den första av de icke
privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna (23 § 1) förefaller därför ge järnvägen
tillräckligt skydd mot oberättigade krav på ersättning för skador som beror på
otillfredsställande märkning av godset. Någon särskild ansvarsfrihetsgrund för
detta fall har därför inte tagits upp i järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Efter
förebild av järnvägstrafikstadgan har under punkten 5 förts in en ansvarsfrihetsgrund
som tar sikte på det fallet att gods av sådant slag som järnvägen enligt sina befordringsvillkor
inte alls tar emot till befordran eller tar emot endast på särskilda villkor
lämnas in under en benämning som inte klart utvisar att godset är av sådant
slag. Anledningen till att järnvägen i fråga om vissa slag av gods har
förklarat Sig inte ta emot sådant gods eller ta emot det endast på särskilda
villkor är i regel att det är alltför riskfyllt att transportera sådant gods
eller i vart fall att transportera det utan atl de angivna villkoren är
uppfyllda. Om avsändaren lämnar in gods av sådant slag och järnvägen genom en
oriktig, otydlig eller ofullständig benämning på godset vilseleds att
transportera detta eller att transportera det utan att de särskilda villkoren
är uppfyllda, uppkommer självfallet en särskild risk för skador. Denna
skaderisk skall alltså inte bäras av järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En liknande risk som den nyss nämnda kan uppkomma även om
godset lämnas in under riktig benämning. Detta är fallet, om gods som får
befordras endast på särskilda villkor avlämnas till befordran utan att
avsändaren har vidtagit de försiktighetsåtgärder som är föreskrivna. Punkt 6
innehåller en ansvarsfrihetsgrund som avser detta fall. I järnvägstrafikstadgan
finns en motsvarande ansvarsfrihetsgrund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vägtransportlagen saknar motsvarighet till de
ansvarsfrihetsgrunder som har tagits upp i punkterna 5 och 6 i det förevarande
lagrummet. Däremot innehåller såväl vägtransportlagen som järnvägstrafikstadgan
en särskild ansvarsfrihetsgrund för det fallet att befordringen gäller levande
djur. Det kan visserligen hävdas att bestämmelsen om befordran av levande djur
inte är någon självständig ansvarsfrihetsgrund utan endast behandlar ett
specialfall, som redan omfattas av ansvarsfriheisgrunden i punkl 4. Till befordran
av levande djur anknyter emellertid vissa andra bestämmelser. Från redaktionell
synpunkt kan det därför vara befogat att i detta sammanhang behandla befordran
av levande djur för sig. I punkt 7 har därför tagits upp som särskild ansvarsfrihetsgrund
att skadan är en följd av den särskilda risk som är förbunden med befordran av
levande djur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan finns i ett särskilt stycke en
bestämmelse av innebörd att de tidigare uppräknade ansvarsfrihetsgrunderna
skall fillämpas också på en viss fara, om enligt järnvägens begäran eller
enligt föreskrift i lag eller annan författning en vårdare eller tillsynsman
skall följa med sändningen för att avvärja denna fara. Denna bestämmelse är
till sin rättsliga natur en ansvarsfrihetsgrund av samma slag som de tidigare
nämnda. Den har därför tagits upp i punkt 8 som den sista av de privilegie-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section359>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section360>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>174</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>rade ansvarsfrihetsgrunderna. Av uttrycket "den fara
som var anledningen till att vårdare eller tillsynsman skulle vara med"
framgår, att bestämmelsen är tillämplig även om någon vårdare eller
tillsynsman i verkligheten inte följde med.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens andra stycke regleras den lindring av
järnvägens bevisskyldighet som är förenad med de privilegierade
ansvarsfrihetsgrunderna. Innebörden av dessa bevisregler är att järnvägen på
vanligt sätt måste bevisa att den åberopade riskfaktorn har förelegat, t.ex.
att godset var bristfälligt förpackat. Vidare måste järnvägen visa, atl
skadeeffekten är sådan att den mycket väl kan vara en följd av dén åberopade
riskfaktorn. Däremot behöver järnvägen inte förebringa något fullständigt bevis
för alt ett orsakssamband mellan riskfaktorn och skadeeffekten föreligger i
del konkreta fallet. Ett sådant orsakssamband skall under de angivna förutsättningarna
antas föreligga, om inte motparten visar att detta samband saknas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna reglering har sin motsvarighet både i
vägtransportlagen och i järnvägstrafikstadgan. På denna punkt skiljer sig dessa
författningar från varandra bara på det sättet att enligt vägtransportlagen
antagandet om orsakssamband mellan riskfaktor och skadeeffekt blir bestående
"om det icke visas" att orsakssamband saknas, medan enligt
järnvägstrafikstadgan anlagandet om orsakssamband skall överges redan om del "göres
sannolikt" att sådanl samband saknas. Formellt skulle möjligheterna till
ansvarsbefrielse därför vara något slörre enligt vägtransportlagen än enligt
järnvägstrafikstadgan. Skillnaden torde emellertid knappast märkas i den
praktiska tillämpningen av dessa bevisregler. Denna tillämpning torde nämligen
i hög grad få bygga på en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Det är
angeläget att vägtransport- och järnvägslagstiftningen pä denna punkt har samma
innehåll. Bevisreglerna i andra stycket av den förevarande paragrafen har
därför utformats med vägtransportlagen som förebild.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket finns också en bestämmelse som begränsar
tillämpningsområdet för ansvarsfrihetsgrunden under punkten 1 i första
stycket. Enligt denna bestämmelse skall den nämnda lindringen i fråga om kravet
på bevisning rörande orsakssamband mellan riskfaktor och skadeeffekt inte
tillämpas, när det har uppkommit onormalt stor minskning eller hela kollin har
gått förlorade vid befordran i öppen vagn. Dessa skadetyper kan nämligen inte
anses som så näraliggande följder av befordran i öppen vagn, att ett påstående
om orsakssamband i det enskilda fallet bör godtas annal än när ett sådant
samband kan styrkas. Bestämmelsen, som således i realiteten utgör en femte icke
privilegierad ansvarsfrihetsgrund för vissa skador vid befordran i öppen vagn,
har sin direkta motsvarighet i såväl vägtransportlagen som
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafens tredje stycke innehåller, bestämmelser som
modifierar ansvarsfrihetsgrunden i första stycket punklen 4. Bestämmelserna
avser det fall att befordran sker i en specialutrustad vagn, t.ex. kylvagn. De
innebär i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section361>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section362>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>175</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>korthet
att järnvägen för att undgå ansvarighet måste visa, aft den har vidtagit alla
de åtgärder till godsets skydd som det har ålegat den att vidta. Också dessa
bestämmelser har sina direkta motsvarigheter i såväl vägtransportlagen som
järnvägstrafikstadgan. Bestämmelsernas utformning ansluter sig i huvudsak till
motsvarande föreskrift i vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
denna föreskrift i väglransportlagen kan fraktföraren uppnå ansvarsbefrielse
"endast om han visar att alla åtgärder blivit vidtagna, som med hänsyn
till omständigheterna åvilat honom i fråga om val, underhåll och användning av
anordningen, och att han följt de särskilda anvisningar som kan ha meddelats
honom". Tolkat efter ordalydelsen innebär detta, att ansvarsbefrielse
enligt vägtransportlagen inte kan komma i fråga, om det visserligen inte kan
uteslutas att fraktföraren har försummat en viss åtgärd men det är uppenbart
att en sådan försummelse har varit utan betydelse för skadans uppkomst. En
sådan tolkning är dock inte rimlig. För att utesluta denna tolkning har det
förevarande lagrummet i stället avfattats på det sättet, att järnvägen är fri
från ansvar endast om den visar att skadan beror på någon annan omständighet än
att järnvägen har försummat vad den har varit skyldig att iaktta enligt vad
som nu har sagts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
i fråga om tillämpningsområdet skiljer sig paragrafens tredje stycke från
vägtransportlagen. Föreskriften i den lagen är tillämplig på befordran som
faktiskt sker i specialutrustat fordon, medan tredje stycket avser befordran
som enligt befordringsavtalet skall ske i sådant fordon. För tydlighetens skull
används i tredje stycket andra meningen uttrycket "erhållna
anvisningar" i stället för vägtransportlagens "anvisningar som kan ha
meddelats honom".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En exculpationsregel av
den nu nämnda typen har i vägtransportlagen anknutits också till den ansvarsfrihetsgrund
som gäller befordran av levande djur. Detta har inte skett i
järnvägstrafikstadgan. Det får ändå antas att en förutsättning för
ansvarsbefrielse för järnvägen i detta fall är, att den har fullgjort sina avtalsenliga
åtaganden avseende djurens vård och de åligganden som kan följa av allmänna
grunder för omsorg om och behandling av djur. Även om en särskild bestämmelse
således knappast är nödvändig för att på det angivna sättet begränsa
ansvarsfriheten vid befordran av levande djur, kan det vara lämpligt att det
föreligger överensstämmelse mellan järnvägstrafiklagen och vägtransportlagen på
denna punkt. Som ett ftärde stycke i denna paragraf har därför tagits upp en
bestämmelse som i huvudsak överensstämmer med 29 § Qärde stycket
vägtransportlagen. I stället för att som i vägtransportlagen knyta
transportörens egna åtgärder till vad som "normalt åvilar honom"
används i Qärde stycket uttrycket "åtgärder som med hänsyn till
omständigheterna hade kunnat fordras". Järnvägsbefordran av levande djur
synes nämligen numera vara så sällsynt, att det är svårt atl fastställa vad
som "normalt" åvilar järnvägen vid en sådan befordran.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section363>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section364>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>176</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>25 §
Om ett skadefall som avses i 22 § första stycket delvis har sin grund i<br>
omständigheter som enligt 23 eller 24 § medför att järnvägen är fri från<br>
ansvarighet, svarar järnvägen ändå för skadefallel till den del det inte har<br>
sin grund i någon sådan omständighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras fraktförarens ansvarighet vid samverkande skadeorsaker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Motsvarighet
till den förevarande paragrafen saknas såväl i 1966 års järnvägstrafikstadga
som i CIM. Däremot fanns en sådan bestämmelse i 1925 års stadga. Denna
bestämmelse hade såtillvida en självständig betydelse som den medgav, att den
del av det totala skadebeloppet som järnvägen inte skulle behöva betala fick
bestämmas efter en skälighetsbedömning. I 30 § vägtransportlagen finns en
bestämmelse som avser det fallet att olika skadeorsaker har samverkat till en
viss skadeeffekt. Fraktföraren är i ett sådant fall ansvarig bara i den
utsträckning som den omständighet för vilken han svarar har medverkat till
effekten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
fraktföraren inte skall svara för hela skadan, när denna delvis har orsakats av
något förhållande som inte omfattas av hans ansvarighet kan förefalla
självklart. Som tidigare har nämnts har det emellertid ansetts angeläget att få
till slånd största möjliga överensstämmelse i formellt avseende mellan
vägtransport- och järnvägslagstiftningen. I denna paragraf har därför tagits
upp en föreskrift som i sak överensstämmer med vägtransportlagens beslämmelse i
ämnet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
den förevarande paragrafen är järnvägen inte ansvarig för en sådan del av en
skada som har orsakats av någon av de omständigheter som utgör ansvarsfrihetsgrund.
Med "omständighet" avses en skadeorsak som är fastställd genom
bevisning eller som skall anses föreligga enligt presumtionsreglerna.
Järnvägens ansvarighet står däremot kvar för den återstående delen av skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
är tillämplig bl.a. på det fallet att den skadelidande har medverkat till
skadan genom eget vållande Gfr prop. 1974: 33 s. 113).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
är inte tillämplig, om järnvägen har enbart ett förvaringsan-svar. Detta är en
följd av atl ansvarsfrihetsgrunderna i 23 och 24 §§ gäller bara sådana
skadefall som avses i 22 § första stycket, dvs. skador som uppkommer medan
järnvägen innehar godset på grund av befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>26 §
Vill någon som är part i ett befordringsavtal göra järnvägen ansvarig<br>
enligt 22 § första stycket för att gods har gått förlorat, minskats eller<br>
skadats, åligger det honom att visa att skadefallet har inträffat medan<br>
järnvägen innehade godset för att fullgöra avtalet. Om järnvägen i anslut<br>
ning till en tidigare järnvägsbefordran har ingått avtal om ny befordran<br>
utan att godset däremellan har lämnats ut eller sändningen ändrats (nyin<br>
lämning), skall minskningen eller skadan hänföras till den senare beford<br>
ringen, om den som är berättigad till godset begär det och visar att minsk<br>
ningen eller skadan har inträffat medan godset innehades för någon av<br>
befordringarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(67
§ JTS)</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section365>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section366>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>177</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras främst vissa bevisfrågor när det visar sig att godset
har gått förlorat, minskats eller skadats. Paragrafen saknar motsvarighet i
vägtransportlagen. Den motsvaras däremot delvis av 67 § järnvägstrafiksiadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
varuhavare som vill göra transportören ansvarig för att hans gods har gått
förlorat, minskats eller skadats måste bevisa all förlusten, minskningen eller
skadan inträffade under den tid då transportören hade hand om godset för
befordran. Detta följer av allmänna bevisregler. Någon bestämmelse om detta
finns inte vare sig i vägtransportlagen eller i järnvägstrafikstadgan. I
stadgan finns emellertid för det fallet att s.k. nyinlämning har ägt rum en
särskild bestämmelse, som innebär ett undantag från de allmänna bevisreglerna.
En motsvarande bestämmelse har tagits upp i denna paragraf (andra meningen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
sådan undantagsregel blir emellertid lättare att förstå, om i sammanhanget
också anges den huvudregel från vilken den utgör ett undantag. I första
meningen av den förevarande paragrafen har därför tagits upp den bevisregel som
i allmänhet skall tillämpas, när godset påstås ha gått förlorat, minskats
eller skadats under en viss befordran. Därefter anges den särskilda bevisregel
som ersätter huvudregeln, när nyinlämning har ägt rum. Denna särskilda regel
torde i sak stämma överens med järnvägstrafik-stadgans motsvarande regel, men
den har utformats på ett något annorlunda sätt. I järnvägstrafikstadgan sägs
att varuhavaren får "anse minskningen eller skadan uppkommen efter nyinlämningen".
Detta uttryck kan föranleda den missuppfattningen, att presumtionsregeln skulle
kunna till-lämpas inte bara på t.ex. skador som faktiskt uppkom under den
tidigare befordringen utan också på skador som förelåg redan före dennas
början. För alt förhindra en sådan missuppfattning föreskrivs uttryckligen i
andra meningen, att varuhavaren på vanligt sätt måste bevisa att minskningen
eller skadan har inträffat under någon av befordringarna. Försl om han visar
detta, kan han med presumtionsregelns hjälp hänföra skadefallet till den
befordran som har ägt rum efter nyinlämningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
skillnad från vad som är fallet i järnvägstrafikstadgan anges inte uttryckligen
i den förevarande paragrafen att presumtionsregeln avser bara förhållandet
mellan den som är berättigad till godset och järnvägen. Att bestämmelsen inte
tar sikte på något annat än förhållandet mellan dessa båda torde dock vara
klart även utan en uttrycklig föreskrift om detta. Någon sådan föreskrift finns
inte heller i motsvarande reglering i CIM (art. 29).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>En
förutsättning för att presumtionsregeln skall kunna tillämpas är enligt
paragrafen, liksom enligt järnvägstrafikstadgan, att godset inte lämnas ut och
att sändningen inte ändras. Som en ändring av sändningen bör betraktas t.ex.
att godset lastas om eller att förpackningen öppnas. Däremot bör en yttre
förstärkning av förpackningen inte anses som en ändring av sändningen. </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>12 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section367>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section368>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>178</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>27
§ Är järnvägen inte beredd att lämna ut godset på avtalad plats inom 30 dagar
från avtalad tid för utlämning eller, om särskild fid inte har avtalats, inom
60 dagar från det att godset togs emot till befordran, får den som har rätt att
få ut godset begära ersättning som om godset hade gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är skyldig att underrätta den som har fått ersättning för förlust enligt första
stycket när godset kommer till rätta, om denne har begärt det i samband med att
han tog emot ersättning för förlusten. Järnvägen skall skriftligen bekräfta en
sådan begäran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
den som har begärt unden-ättelse enligt andra stycket fått en sådan
underrättelse och inom 30 dagar därefter krävt att godset skall lämnas ut till
honom, är järnvägen skyldig att lämna ut godset. Som villkor för detta får dock
järnvägen kräva återbetalning av vad den har betalat i ersättning för förlusten
av godset. Vad som nu har sagts berör inte rätten till ersättning för dröjsmål
med utlämnandet eller annan ersättning som kan grundas på befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Framställs inte begäran
som avses i andra stycket eller krävs inte att godset lämnas ut enligt tredje
stycket inom den tid som anges där, får järnvägen förfoga över godset med de
inskränkningar som kan följa av tredje mans rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(61
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller regler för det fallet att godset har kommit på avvägar, så
att det inte kan lämnas ut till den berättigade ens avsevärd tid efter
leveransfristens slut. Paragrafen motsvarar 31 § vägtransportlagen. I 61 §
järnvägstrafikstadgan finns en reglering av väsentligen samma innehåll som
första stycket av den förevarande paragrafen, medan stadgan i övrigt saknar
föreskrifter för de situationer som behandlas i paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
dröjsmål med godsets utlämning varar en längre tid, kommer den som har rätt
till godset ofta i samma läge som om godset hade gått förlorat. Om godset efter
en viss tid ännu inte har lämnats ut till den berättigade, får denne därför
både enligt vägtransportlagen och enligt järnvägstrafikstadgan begära
tillämpning av de regler som gäller vid konstaterad förlust av godset. Detta är
fallet även om godset bevisligen fortfarande finns i behåll. För att ange
befogenheten att bringa reglerna om förlust av godset i tillämpning i de fall
dä förlusten inte är styrkt, används i järnvägstrafikstadgan uttrycket att den
berättigade får anse godset förlorat. Det utredningsförslag som låg till grund
för vägtransportlagen innehöll en liknande formulering, men denna ersattes i
den slutliga texten med uttrycket att den berättigade får begära ersättning som
om godset hade gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Den
formulering som används i vägtransportlagen får anses ange befogenhetens
innehåll tydligare än järnvägstrafikstadgans uttryckssätt. Den har därför
använts i förevarande paragrafs/orira stycke.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Någon
ovillkorlig rätt till ersättning är inte avsedd utan endast en rätt till
prövning av fallet enligt de regler som gäller vid förlust av godset. En
tillämpning av dessa regler kan självfallel ge till resultat, att en ansvarsfrihetsgrund
föreligger och att ersättning därför inte skall utgå.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section369>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section370>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>179</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om längden av den tid under vilken den berättigade måste avvakta godsets
ankomst innan han kan göra anspråk pä föriustersättning innehåller
vägtransportlagen och järnvägstrafiksiadgan praktiskt taget samma bestämmelser.
Tiden är 30 dagar resp. en månad och räknas i båda fallen från utgången av den
avtalade léveransfristen. Skulle någon viss leveransfrist inte vara avtalad,
gäller som utgångspunkt för tidsberäkningen i stället den dag då godset togs
emot till befordran. I detta fall skall det enligt vägtransportlagen gå 60
dagar och enligt järnvägstrafikstadgan sex veckor, innan den berättigade får
kräva tillämpning av de regler som gäller vid förlust av godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den förevarande paragrafen har tiden bestämts i överensstämmelse med
vägtransportlagen och är sålunda 30 resp. 60 dagar. För det fallet att någon
leveransfrist inte har avtalats innebär detta en förlängning av väntetiden
jämfört med vad som gäller f.n. Denna förlängning torde emellertid knappast ha
någon praktisk betydelse. I den mån någon särskild överenskommelse om
leveransfristens längd inte har träffats, skall nämligen enligt
normalvillkorens bil. 8 den leveransfrist som anges i den bilagan anses
avtalad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att den som har rätt till godset skall få kräva tillämpning av reglerna för
förlust krävs i vägtransportlagen enbart att godset inte har lämnats ul vid
väntetidens utgång. Enligt lagens ordalydelse skulle frågan om förlustersättning
således kunna aktualiseras, även om fraktföraren har varit beredd atl lämna ut
godset men någon utlämning ändå inte kommit till stånd. En sådan tolkning är
dock inte rimlig. I första stycket av den förevarande paragrafen används därför
det uttryckssättet att järnvägen inte är beredd att lämna ut godset. Givetvis
bör endast en utlämning på bestämmelseorten räknas i sammanhanget. Varuhavaren
är därför berättigad att kräva tillämpning av förlustreglerna, om järnvägen
inte är beredd att lämna ut godset på avtalad plats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
den berättigade, fastän han får begära ersättning som om godset hade gått
förlorat, fordrar atl befordringsavtalet skall fullgöras på vanligt sätt, slår
järnvägens skyldighet alt lämna ut godset kvar under i princip obegränsad tid.
Betalar järnvägen på den berättigades begäran förlustersättning, får däremot
själva befordringsförhållandet därmed anses ha upphört. Inte sällan skulle
emellertid trafikanten komma i ett ogynnsamt läge, om transportören genom att
betala förlustersättning skulle bli fri från varje skyldighet att verka för att
godset om möjligt kommer trafikanten till hända. I väglransportlagen åläggs
därför fraktföraren vissa skyldigheter gentemot trafikanten också för tiden
efter det att det partsförhållande som grundas på befordringsavtalet i princip
har avvecklats genom skadeståndsbetalning. Dessa skyldigheter omfattar bl.a.
en plikt att, om den berättigade begär det, underrätta denne för det fall att
godset skulle komma till rätta. Någon sådan underrättelseplikt är inte
föreskriven i järnvägstrafik-stadgan. Däremoi har järnvägarna i normalvillkoren
(art. 92.1) gjort ett åtagande av i huvudsak samma innehåll.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section371>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section372>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>180</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
andra stycket av denna paragraf har tagits upp en regel om underrättelseplikt
för järnvägen. Stycket överensstämmer i sak med 31 § andra stycket
vägtransportlagen men har formulerats något annorlunda. Underrättelseplikten
är inte tidsbegränsad och skiljer sig därigenom från det nämnda åtagandet i
normalvillkoren. Detta åtagande gäller nämligen bara gods som kommer till rätta
inom ett år från det att förlustersättningen betalades ut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelser
om järnvägens skyldighet att lämna ut gods som tidigare har betraktats som
förlorat har tagits upp i tredje stycket av denna paragraf. Till sina
huvuddrag motsvarar dessa bestämmelser 31 § tredje stycket vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Transportören
är sålunda skyldig att tillställa den berättigade det gods som har kommit till
rätta. Denna skyldighet uppkommer enligt vägtransportlagen, om den berättigade
inom 30 dagar från det att han har fått underrättelse om att godset har kommit
till rätta begär att få det utlämnat. Fraktföraren är dock inte skyldig att
lämna ut godset annat än om den berättigade betalar tillbaka
förlustersättningen till den del den hänför sig till godsets värde. Vidare får fraktföraren
enligt vägtransportlagen tillgodoräkna sig vad han "har att fordra enligt
fraktavtalet". Däremot får fraktföraren inte kräva åter den del av
skadeståndet som avsåg ersättning för kostnader. I samband med att godset
lämnas ut kan också frågan om ersättning för dröjsmål aktualiseras, något som
inte är möjligt så länge godset betraktas som förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ungefär
samma förfarande föreskrivs i järnvägarnas normalvillkor för det fallet att den
berättigade inom en månad frän det att underrättelse har avsänts till honom
begär att gods som har betraktats som förlorat skall lämnas ut till honom. I
normalvillkoren saknas dock en motsvarighet till vägtransportlagens föreskrift
att den berättigade för att få ut godset skall betala också "de belopp som
fraktföraren har att fordra enligt fraktavtalet". Frågan är om järnvägen
skall ha rätt att hålla godset inne till dess den som är berättigad till godset
har betalat fordringar på frakt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
1980 års järnvägsfördrag (COTIF, bihang B, art. 39.3) får den berättigade kräva
att det återfunna godset lämnas ut på någon station utmed den avtalade
befordringsvägen. Han är då skyldig att betala beford-ringskostnaderna från avsändningsstationen
till den station där utlämning skall ske. Vidare måste han betala tillbaka den
ersättning för förlust av godset som han kan ha fått. I fördraget regleras
däremot inte det fallet att godset begärs utlämnat på någon annan station än
den avtalade bestämmelsestationen, om denna station inle ligger på den
avtalade befordringsvägen. Om järnvägen i delta senare fall godtar att sända
godset till den station som varuhavaren har angett, får anses att ett nytt
befordringsavtal har träffats. Varuhavaren blir då skyldig alt betala befordringskostnaden
enligt detta avtal. Någon särskild reglering av detta fall i
järnvägstrafiklagen är inte nödvändig.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section373>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section374>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>181</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
annan fråga är om varuhavarens rätt att få ut det återfunna godset på en
station utmed den avtalade befordringsvägen skall i järnvägstrafiklagen, efter
mönster av COTIF, göras beroende av att han betalar kostnaderna för befordringen
lill denna station. Uppgörelsen när godset lämnas ut torde ofta vara endasl
preliminär. Varuhavaren kan sålunda komma att kräva ersättning för dröjsmål
eller för skada på godset. Det är inte heller säkert att transporten av godset
till den station där det lämnas ut har medfört någon fördel för varuhavaren.
Fordran på fraktavgift i det fall som nu har behandlats bör därför inte medföra
någon rätt för järnvägen att hålla godset inne. I det förevarande lagrummet har
därför varuhavarens rätt att få ut godset endasl gjorts beroende av att han
betalar tillbaka den del av den erhållna ersättningen som har utgjort gotlgörelse
för godsets värde. Att denna återbetalning inte innebär en slutlig reglering av
mellanhavandet anges uttryckligen i sista meningen i stycket. Varuhavaren har
således kvar sin rätt att efter omständigheterna kräva ersättning för dröjsmål,
minskning eller skada. För järnvägens del står möjligheten atl fordra ersättning
för den utförda befordringen kvar. Sådan ersättning bör utgå, i den mån befordringen
även under de föreliggande förhållandena kan anses ha varit fill nytta för varuhavaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
rätt till gods för vilkel den har betalt förlustersättning och till vilket varuhavaren
inte har hävdat någon rätt regleras ifiärde stycket av denna paragraf. Detta
stycke överensstämmer med motsvarande bestämmelse i vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
varuhavaren, när han tar emot ersättning på grund av att godset skall anses ha
gått föriorat, inte begär att få underrättelse för den händelse godset skulle
komma lill rätta, får han anses ha gett upp sina anspråk på godset. Detsamma
får anses vara fallet om han, efter att ha fått underrättelse om att godset
har återfunnits, inle inom den föreskrivna tiden begär att få det utlämnat. Har
varuhavaren enligt vad som nu har sagts avstått från godset, får hans rätt till
detta anses ha gått över på transportören. Denne kan dock inte härigenom ha
förvärvat någon annan rätt till godset än som tillkom varuhavaren. I den män
tredje man har rätt till godset, kan denna rätt inte påverkas av att varuhavaren
har avstått från sin rätt. Transportören måste därför vid förfogande över
godset beakta tredje mans rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek vid förlust eller minskning av gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>28 §
Om järnvägen enligt 22 § första stycket är skyldig att betala ersättning för
förlust eller minskning av gods, beräknas ersättningen efter godsets värde på avsändningsorten
vid tiden då godset togs emot till befordran. Värdet bestäms efter
marknadspriset eller, om sådant pris saknas, efter det gängse värdet av gods av
samma slag och beskaffenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet enligt första stycket är begränsad till 150 kronor per kilo av det föriorade
eller felande godsets bruttovikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är dessulom skyldig att betala ersättning för frakt och andra utlägg i samband
med befordringen. Utläggen skall ersättas helt, om godset har gått förlorat,
och annars till en del som svarar mot minskningen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section375>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section376>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>182</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(62
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som har nämnts i del
föregående fastställs ersättningen för skador som omfattas av det egentliga fraktföraransvaret
vanligen med tillämpning av bestämmelser som avviker från allmänna regler om
beräkning av skadestånd. I denna paragraf ges sådana bestämmelser för det
fallet att ersättning skall utgå på grund av att gods har gått förlorat eller
minskats under befordran. Paragrafen motsvarar 32 § vägtransportlagen och 62 §
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
inledningen till den förevarande paragrafen framgår att den är fill-lämplig
bara när ersättningsskyldigheten grundas på 22 § första stycket, dvs. omfattas
av det egentliga fraktföraransvaret. Om fraktföraren svarar för förlust eller
minskning enligt 22 § tredje stycket i egenskap av förva-rare, skall
ersättningen bestämmas enligt de regler som gäller vid avlal om förvaring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens/öw/fl
stycke innehåller en regel av innebörd att ersättningen skall bestämmas enbart
på grundval av ett värde på godset som är fastställt enligt objektiva kriterier.
Detta värde skall antas sammanfalla med normalvärdet på motsvarande gods på avsändningsorten
vid den tidpunkt då godset togs emot till befordran. Med normalvärdet avses
marknadspriset. Om något marknadspris inte finns, besläms godsels värde efter
det gängse värdet av gods av samma pris och beskaffenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Eftersom man vid
skadeberäkningen skall utgå från ett normalvärde på godset, påverkas inte
skadeberäkningen av om godset i det särskilda fallet representerar ett högre
värde för varuhavaren. A andra sidan skall ersättningen grundas på
normalvärdet även om varuhavaren har lyckats köpa godset till ett ovanligt lågt
pris. Hell utan hänsyn till de individuella förhållandena kan godsets värde
dock inte bestämmas. När det t.ex. gäller att avgöra huruvida man som godsets
marknadspris skall anse dess pris i grosshandel eller i detaljhandel, bör detta
avgöras med ledning av omständigheterna i det enskilda fallet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med detta beräkningssätt
utesluts möjligheten till gotlgörelse för att vinst som skulle ha uppstått vid
försäljning på bestämmelseorten har uteblivit. Omvänt påverkas inte
skadeersättningen av att godset på grund av prisfall under befordringstiden
skulle ha haft ett väsentligt lägre värde på bestämmelseorten.
Beräkningsmetoden är i sak densamma som föreskrivs i vägtransportlagen och i
järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Värdet
för det gods som det är fråga om skall enligt vägtransportlagen i första hand
bestämmas genom en jämförelse med börspriset. Någon hänvisning till börspriset
har inte tagits med i lagrummet. För varor som omsätts på varubörs torde
emellertid marknadspriset ofta kunna bestämmas på grundval av börspriset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
andra stycke innehåller en regel om beloppsmässig begränsning av järnvägens
ersättningsskyldighet. Regeln är avfattad på samma sätt som den motsvarande
begränsningsregeln i vägtransportlagen. I fråga om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section377>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section378>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>183</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>järnvägens
rätt att begränsa sin ansvarighet hänvisas till vad som har anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.4.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utöver
den ersättning för godsets värde som har beräknats enligt första stycket, med
den begränsning som kan gälla enligt andra stycket, skall ersättning utgå för
de utlägg som är förenade med befordringen i den mån dessa har blivit utan
nytta genom förlusten eller minskningen. Detta anges i paragrafens tredje
stycke, som i sak överensstämmer med motsvarande föreskrift i
vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek när gods har skadats</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>29 §
Om järnvägen enligt 22 § första stycket är skyldig att betala ersättning för
skada på gods och om annat inte följer av 30 §, skall ersättningen motsvara
värdeminskningen beräknad enligt 28 § första stycket. Järnvägen är dessutom
skyldig att belala ersättning för frakt och andra utlägg i samband med befordringen
till den del som svarar mot värdeminskningen. Ersättningen enligt första
stycket får inte överstiga vad som skulle ha betalats om sändningen hade gått
förlorad eller, när endast en del av sändningen har minskat i värde till följd
av skadan, denna del hade gått förlorad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(63
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf ges regler för hur ersättningen skall bestämmas, när järnvägen
är ansvarig för att godset har tillfogats skada under befordringen. Paragrafen
motsvarar 34 § vägtransportlagen och 63 § järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
förarbetena till vägtransportlagen blir reglerna om beräkning av ersättning för
skada tillämpliga så snart godset under befordringen drabbas av en fysisk skada
för vilken fraktföraren är ansvarig Gfr prop. 1974:33 s.l 19 O- Denna åsikt är
emellertid inte obestridd. Ofta har hävdats, att reglerna om ersättning för
skada bara kan tillämpas när skadan är ett resultat av någon yttre inverkan på
godset. Om däremot skadan uppkommer utan att någon sådan inverkan har
förekommit, såsom då livsmedel blir skämda enbart på grund av att befordringen
pågår för länge, skulle ersättning inte kunna utgå enligt reglerna om
ersättning för Iransportskada. I den mån t.ex. en skada som har uppkommit genom
förskämning härrör av dröjsmål för vilket fraktföraren svarar, skulle
ersättningen i stället bestämmas enligt reglerna om ersättningsberäkningen vid
dröjsmål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
senare uppfattning företräddes av en betydande majoritet av de stater som
deltog i de förhandlingar som ledde fram till 1980 års fördrag om
internationell järnvägstrafik (COTIF). Principen kommer också till klart
uttryck i 1980 års fördrag. Där anges särskilt, att reglerna om ersättning för
dröjsmål också inbegriper det fallet att dröjsmålet har orsakat fysisk skada på
godset. I fråga om internationell järnvägsbefordran av gods kommer därför att
gälla, att godsskada som är en följd av dröjsmål med ullämningen skall ersättas
enligt reglerna om dröjsmålsskada och inte enligt de regler om ersättning för
godsskada som normalt tillämpas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section379>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section380>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>184</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.4.3) måste det anses
olyckligt att det nya järnvägsfördraget jämställer fysisk skada på godset till
följd av dröjsmål med annan dröjsmålsskada. I detta avseende avviker nämligen
fördraget från vad som gäller för andra transportsätt. Det har emellertid
ansetts viktigt att på denna punkt ha en enhetlig reglering för internationell
och inrikes järnvägstrafik. Begreppet dröjsmålsskada har därför i 30 §
lagförslaget getts samma innebörd som i 1980 års fördrag. Detta innebär, att ersättningsberäkningsreglerna
i den förevarande paragrafen inte skall tillämpas på skador som till följd av
dröjsmål har uppkommit på själva godset. Med hänsyn till det nyss återgivna
uttalandet i förarbetena till vägtransportlagen innebär detta en avvikelse från
vad som gäller för vägtransporternas del. I den förevarande paragrafen har
därför erinrats om att paragrafens regler inte gäller om annat följer av 30 §,
som reglerar ersättning för dröjsmålsskador.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utom
i detta undantagsfall skall enligt paragrafens första stycke ersättning för
skada på gods i princip utgå med ett belopp som svarar mot vad godset genom
skadan har minskat i värde. Beräkningen av värdeminskningen skall ske på samma
sätt som enligt vägtransportlagen Gfr prop. 1974: 33 s. 118). Det gäller
således atl först fastställa ett matematiskt mått på värdeminskningen genom att
undersöka förhållandet mellan godsets värde i skadat skick vid ankomsten till
bestämmelseorten och vad godset skulle ha varil värt om det hade kommit fram i
oskadat skick. Har godsets värde enligt denna beräkning minskats med t.ex. 40
procent, skall den ersättningsgilla värdeminskningen anses vara 40 procent av
godsets objektiva värde på avsändningsorten vid den tidpunkt då godset togs
emot till befordran. Det framräknade procenttalet anger också i vilken
omfattning ersättning skall utgå för frakt och andra utlägg i samband med befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
paragrafens andra stycke får ersättningen högst uppgå till det belopp som
skulle ha utgått om godset i stället hade gått förlorat. Oavsett om skadan
procentuellt sett är stor eller liten, skall värdeminskningen således ersättas
så länge den inte överstiger 150 kr. multiplicerat med sändningens bruttovikt i
kg. Två olika fall kan urskiljas. När värdeminskningen drabbar sändningen i
dess helhet, utgör maximiersättningen det belopp som skulle ha utgått om hela
sändningen hade gått förlorad. Det kan emellertid inträffa, att skadan träffar
bara en del av sändningen och att detta inte påverkar värdet av sändningens
övriga delar. I ett sådant fall beaktas endast vad som skulle ha utgått i
ersättning vid förlust av den skadade delen. Även om endast en del av
sändningen har skadats, kan det förekomma att värdet minskar också för de delar
som inte har skadats fysiskt. I den mån en sändnings olika delar bildar en
ekonomisk enhet, bör ersättning kunna utgå inom den vidare ram som gäller vid
förlust av hela sändningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
principer för begränsning av ersättningen gäller också enligt vägtransportlagen
och järnvägstrafikstadgan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section381>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section382>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>185</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ersättning
vid dröjsmål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>30
§ Om järnvägen är ansvarig för dröjsmål med att lämna ut godset," skall
ersättningsskyldigheten inte överstiga vad som motsvarar tre gånger befordringsavgifien.
Detta gäller också i de fall då dröjsmålet har medfört skada på godset. När
ersättning begärs för samma gods både enligt denna paragraf och enligt 28 eller
29 §, är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till vad som skulle ha
utgått enligt 28 §, om godset hade gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(64
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras hur ersättningen skall bestämmas, när järnvägen är
ansvarig för skada som har orsakats av dröjsmål med ullämningen av godset.
Paragrafen motsvarar 35 § vägtransportlagen och 64 § järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
motsats till vad som är fallet i 28 och 29 §§ anges inte i denna paragraf några
särskilda grunder för hur ersättningen skall beräknas. Därav följer att
ersättning för skada till följd av dröjsmål skall fastställas enligt allmänna
principer. Varuhavaren måste således visa, att han genom dröjsmålet har kommit
i ett sämre ekonomiskt läge än som skulle ha varit fallet om ullämningen hade
skett i rätt tid. Härvid får beaktas t.ex. att han genom dröjsmålet har gått
miste om handelsvinst, lidit avbräck i sin verksamhet eller blivit
skadeståndsskyldig gentemot tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
har anförts i anslutning till 29 § skall i internationell järnvägslrafik som
dröjsmålsskada anses också sådan skada på godset som har uppkommit till följd
av dröjsmål med godsets utlämning. Regleringen av inrikes järnvägsbefordran har
anpassats till den internafionella regleringen på denna punkt Gfr avsnitt
5.4.4.3). Reglerna om skadeersättning med anledning av dröjsmål är därför
tillämpliga även när dröjsmålet har medfört skada på godset. En uttrycklig
föreskrift om detta har tagits in i andra meningen av den förevarande
paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Medan
beräkningen av dröjsmålsersättningen skall ske enligt allmänna grundsatser,
gäller särskilda bestämmelser för begränsning av ersättningen. Vid
dröjsmålsskada knyts maximiersättningen inte som vid transportskada till
godsets bruttovikt utan till priset för befordringen. Detta pris betecknas i
vägtransportlagen som "frakten" och i järnvägstrafikstadgan som "befordringsavgifien".
Båda uttrycken synes vara avsedda att inbegripa enbart det egentliga befordringspriset
och således inte vad som i förekommande fall tas ul i tillägg till detta och
inte heller utlägg av andra slag. Det belopp som det är fråga om i detta
sammanhang är alltså inte detsamma som det som omfattas av rätten till
kostnadsersättning enligt 28 eller 29 §. För att ange att dröjsmålsersättningen
grundas på ett snävare kostnadsbegrepp än ersättningen vid transportskada
används i den förevarande paragrafen uttrycket "befordringsavgifien".
Detta uttryck förekommer inte på något annat ställe i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Maximiersättningen
vid dröjsmål är enligt 35 § vägtransportlagen lika</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section383>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section384>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>186</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>med befordringsavgifien. Enligt järnvägstrafikstadgan får
järnvägen begränsa sin ansvarighet till dubbla befordringsavgifien. Av skäl
som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.4.3) har gränsen för
järnvägens ansvarighet höjts till tre gånger befordringsavgifien. Detta motsvarar
vad som kommer att gälla för de internationella järnvägstransporterna enligt
1980 års järnvägsfördrag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I samband med frågan hur ersättning för dröjsmål skall
bestämmas behandlas i järnvägstrafikstadgan spörsmålet i vad mån rätt fill
ersättning för dröjsmål och rätt till ersättning för transportskada kan föreligga
samtidigt. Enligt stadgan får järnvägen friskriva sig från skyldighel att
betala dröjsmålsersättning vid sidan av ersättning för förlust av godset.
Vidare får järnvägen förbehålla sig att, om godset både minskas och fördröjs,
inte behöva belala dröjsmålsersättning för den del av godset som inte finns i
behåll. Har godset skadats vid befordringen, skall det enligt vad som
uttryckligen anges i stadgan kunna utgå både ersättning för dröjsmål och
ersättning för skadan. Om ersättning för minskning eller skada skall utgå
jämsides med ersättning för dröjsmål, får järnvägen förbehålla sig att den
sammanlagda ersättningen inte skall överstiga vad som skulle ha utgått, om
godset hade gått förlorat i sin helhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Väglransportlagen innehåller inte några föreskrifter i
delta avseende. Enligt lagens förarbeten skulle det emellertid vara uteslutet
att tillämpa dröjsmålsreglerna, när godset helt och hållet har gått förlorat.
Av detta skulle enligt förarbetena följa att, när ersättning ulgår dels för
minskning eller skada, dels för dröjsmål, den sammanlagda ersättningen inte får
överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat (prop. 1974:33 s.
120). Med denna ståndpunkt skulle en reglering liknande den som
järnvägstrafikstadgan innehåller vara överflödig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det finns inte någon anledning att gå ifrån den ståndpunkt
som har angetts i denna fråga i förarbetena till vägtransportlagen. För
järnvägstransporternas del bör därför även i fortsättningen gälla, att
ersättning för dröjsmål inte kan utgå när godset har gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid bedömningen av frågan om en uttrycklig reglering
behövs bör beaktas följande. Transportörens dröjsmålsansvar avser enligt
lagförslaget, liksom enligt vägtransportlagen, skada som uppkommer till följd
av dröjsmål med godsets utlämnande. Det förefaller rimligt att med denna utgångspunkl
anse, att denna typ av ansvar bara kan komma i fråga om godset verkligen blir
utlämnat. Redan härigenom bör det stå klart, all ersättning för dröjsmål inte
kan utgå samtidigt som ersättning för förlust. Dröjsmålsersättning får i
enlighet härmed anses utesluten t.o.m. i det fallet att transportören inte är
ersättningsskyldig för förlusten. Vid minskning måste motsvarande uppenbarligen
gälla den del av godset som inte finns i behåll. Några föreskrifter i dessa
frågor har därför inte tagits in i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När gods har minskats, kan självfallet dröjsmål uppkomma
med ullämningen av det som återstår. Likaså kan det inträffa dröjsmål med utläm-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section385>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section386>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>187</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>ningen
av skadat gods. I fråga om gods som verkligen har blivit utlämnat innebär dröjsmälsbegreppet
inte något hinder mot att dröjsmålsersättning utgår jämsides med annan
ersättning. Varuhavaren har därför möjlighet att för samma sändning begära
ersättning dels enligt 28 eller 29 §, dels enligt den förevarande paragrafen.
Därmed skulle den sammanlagda ersättningen kunna överstiga maximiersättningen
vid förlust av godset. I förarbetena till vägtransportlagen uttalas emellertid
alt den sammanlagda ersättningen inte får vara större än ersättningen för
förlust. Samma princip ligger till grund för järnvägstrafikstadgans reglering.
Detta måsle vara en rimlig ståndpunkt. Den nyssnämnda grundsatsen att
dröjsmålsersättning inte kan utgå för gods som har gått förlorat kan emellertid
inte åberopas till stöd för någon ersättningsbegränsning i sådana fall då
godset verkligen har lämnats ut. För dessa fall måste därför den begränsning
som skall gälla när dröjsmålsersättning och transporlskadeersättning utgår
samtidigt anges i lagtexten. En föreskrift härom finns i tredje meningen av
den förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
järnvägstrafikstadgans motsvarighet till denna föreskrift får järnvägen
förbehålla sig att den sammanlagda ersättningen inte skall överstiga vad som
skulle ha utgått, om godset hade förlorats i sin helhet. Denna formulering
skulle kunna uppfattas så, att maximiersättningen skall bestämmas med
utgångspunkt från ansvarsförhållandena i det aktuella fallet. Om järnvägen är
ansvarig för dröjsmål men endast till en mindre del ansvarig för den inträffade
minskningen, skulle regeln med denna tolkning kunna leda till att
dröjsmålsersättningen måste reduceras. Ett sådant resultat kan dock inte anses
godtagbart. Syftet är bara att förhindra att den högsta ersättning som över huvud
taget skulle kunna ha kommit i fråga vid förlust av godset överskrids.
Föreskriften har därför utformats på det sättet att ersättningsskyldigheten är
begränsad till vad som skulle ha utgått enligt 28 § om godset hade gått föriorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
godset kommer fram oförminskat och oskadat men fördröjt, skulle detta
undantagsvis kunna medföra en mer omfattande ersättningsskyldighet för
järnvägen än om godset hade gått förlorat. Detta skulle kunna inträffa t.ex. i
fråga om skrymmande men föga värdefullt gods. Det skulle kunna sättas i fråga
om inte principen att järnvägens ersättningsskyldighet inte skall överstiga den
gräns som gäller vid godsets förlust borde tillämpas också i ett sådant fall
och dröjsmålsersättningen reduceras i enlighet därmed. Denna princip synes
emellertid inte tillämpas på detta sätt i något regelsystem. I paragrafen har
inte heller förlustersättningen föreskrivits som absolut maximum i något annat
fall än när det gäller samtidig ersättning för minskning eller skada och
ersättning för dröjsmål. Detta framgår av att begränsningsregeln i tredje
meningen är tillämplig bara på det fallet att ersättning för samma gods begärs
både enligt den förevarande paragrafen och enligt 28 eller 29 §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section387>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section388>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>188</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>31 § Den som vill begära ersättning av järnvägen för att
gods har minskats, skadats eller gått förlorat eller för dröjsmål med att
lämna ut godset, skall utan oskäligt uppehåll göra anmärkning till järnvägen om
minskningen, skadan, förlusten eller dröjsmålet. Den som inte gör detta har
förlorat rätten till ersättning, om inte järnvägen har orsakat skadefallet uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(83-86 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att varuhavaren skall bevara rätten till ersättning
för minskning, skada eller dröjsmål fordras i regel att han skyndsamt
underrättar järnvägen om skadefallet. Närmare regler om detta finns i denna
paragraf, som motsvarar 40 § vägtransportlagen och täcker i huvudsak samma fall
som 83-86 §§ järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt järnvägstrafikstadgan får järnvägen som villkor för
rätten atl framställa anspråk på ersättning för minskning, skada eller dröjsmål
föreskriva att innehavaren inom viss frist lämnar meddelande om skadefallet.
Med stöd av stadgan har i normal villkoren angetts, att anmärkning med anledning
av synlig minskning eller skada skall göras senast när godset tas emot. Om
skadan eller minskningen inte var synlig, skall anmärkningen framställas inom
tio dagar från mottagandet. Anmärkning i anledning av dröjsmål skall göras inom
en månad från det godset lämnades ut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan anges sålunda exakta frister för
reklamation. Utredningen har efter mönster av vägtransportlagen föreslagit, att
reklamationsfristen skall anges på ett mera flexibelt sätt. Enligt
utredningens förslag skall reklamation göras "utan oskäligt
uppehåll". Utredningen har uttalat att, även om detta sätt att ange reklamationsfrislen
ger utrymme för att beakta omständigheterna i det enskilda fallet, de
tidsangivelser som föreskrivs i normalvillkoren borde tjäna som måttstock i
normalfallen. Enligt utredningen borde det i kommersiella förhållanden endast
sällan finnas anledning att godta anmärkningar som skulle ha ansetts för sent
framställda enligt normal villkoren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under remissbehandlingen har dessa uttalanden kritiserats
av konsumentverket. Verket har sålunda ansett att en enskild konsument alltid
bör ha 14 dagar på sig för att framställa en anmärkning. Enligt verket brukar
uttrycket ulan oskäligt uppehåll anses betyda omkring 14 dagar. Verket har
erinrat om att marknadsdomstolen i ett flertal avgöranden har fastslagit att
alltför korta reklamationsfrister är att anse som oskäliga enligt lagen
(1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och att domstolen har ansett
reklamationsfrister på åtta eller tio dagar oskäliga gentemot enskilda
konsumenter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av vad marknadsdomstolen har uttalat torde
uttrycket "utan oskäligt uppehåll" åtminstone när det gäller enskilda
konsumenter få anses betyda ca 14 dagar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section389>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section390>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>189</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten särskilt ange från vilken tidpunkt
reklamationsfristen beräknas. Utgångspunkten för reklamationsfristen bör
liksom enligl gällande rätt vara den tidpunkt då godset togs emot. Detta
innebär, att godsmottagaren i eget intresse bör undersöka godset när det lämnas
ut till honom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
i övrigt har denna paragraf utformats i nära överensstämmelse med
vägtransportlagen. Andra meningen avviker dock från vägtransportlagens
lydelse. Genom den valda formuleringen understryks kravet på orsakssamband
mellan järnvägens uppsåtliga eller grovt vårdslösa förfarande och skadefallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
järnvägstrafikstadgan får varuhavaren inte bara åläggas att reklamera utan
också att låta järnvägen undersöka godset. Med stöd härav har järnvägarna i
normalvillkoren (art. 94.3) fört in en föreskrift om att varuhavaren i vissa
fall föriorar sin rätt till talan, om han inte låter järnvägen undersöka gods
som han påstår vara minskal eller skadat. Denna reglering, som har en
motsvarighet i CIM art. 46, synes emellertid kunna medföra att varuhavaren föriorar
sin talerätt, även om en minskning eller skada bevisligen har förelegat men
detta av någon anledning inte har blivit verifierat av järnvägen. En sådan
inskränkning i talerätten framstår lätt som stötande. Den torde inte heller
vara påkallad av järnvägens intresse. En varuhavare, som vid ullämningen av
godset anmärker att det är skadat men ändå för bort det innan järnvägen har
kunnat besiktiga det, kommer nämligen i ett sämre bevisläge. På grund härav har
i järnvägstrafiklagen inte tagils upp några föreskrifter om alt talerätten kan
gå föriorad, om varuhavaren inte låter järnvägen undersöka godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägstrafikstadgan
innehåller i 83 § tredje stycket en föreskrift om att järnvägen i ett visst
fall får förbehålla sig rätt till ersättning för undersökning av godset med
anledning av påstående om minskning eller skada. Med stöd härav har järnvägarna
i normal villkoren förbehållit sig rätt till ersättning för undersökningen, om
undersökningen inte visar att minskning eller skada för vilken järnvägen är
ansvarig har förekommit i vidare mån än järnvägen har medgett före
undersökningen. För det fallet att varuhavaren påstår alt godset har fler
skador än järnvägen har medgett och undersökningen visar att detta påstående
är riktigt, skall varuhavaren enligt den nämnda bestämmelsen i normalvillkoren
ändå bekosta undersökningen, om det senare fastställs att skadorna har orsakals
av någon omständighet för vilken järnvägen inte svarar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan inte anses rimligt atl varuhavaren skall betala kostnaderna för en
undersökning som bekräftar att godset har de skador som han har påstått. Frågan
om vem som i olika fall skall bekosta en undersökning av godset är emellertid
knappast av ett sådant slag att den bör regleras i den föreslagna järnvägstrafiklagen.
Lagen innehåller därför inte någon föreskrift i detta ämne. Det får i stället
ankomma på parterna att inom avtalsfrihetens ram genomföra den reglering av
undersökningskostnaderna som de, finner lämplig. I den mån denna reglering rör
förhållandet mellan järnvägen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section391>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section392>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>190</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>och en konsument, är givetvis lagen (1971:112) om förbud
mot oskäliga avtalsvillkor tillämplig. Det kan nämnas att regeringen den 28 maj
1983 har beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till lag om
avtalsvillkor mellan näringsidkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En utebliven reklamation medför enligt den förevarande
paragrafen inte att rätten till ersättning går förlorad, om skadefallet har
orsakats med uppsåt eller genom grov vårdslöshet på järnvägens sida. Utöver
dessa omständigheter nämns i 86 § järnvägstrafikstadgan atl "järnvägen
förfarit svikligt" som en anledning till att reklamation inte behövs.
Något undantag från reklamationsskyldigheten vid svikligt förfarande från
järnvägens sida fanns inle i 1925 års stadga, och något sådant undantag finns inle
heller i CIM. Detta undanlag nämns inte i vägtransportlagen. Några exempel på
handlingssätt som innefattar svikligt förfarande har inte nämnts i förarbetena
till 1966 års stadga. Ett tänkbart fall är att järnvägen genom vilseledande
medvetet har förmått varuhavaren att underiåla reklamation. Järnvägen kan t.ex.
känna fill en skada men försöka dölja den för varuhavaren. Sådana fall torde
vara ytterst sällsynta. Det får antas att en järnväg inte skulle vidhålla en
invändning om taleförlust på grund av utebliven reklamation, om det visar sig
att järnvägspersonal svikligen har förlett varuhavaren att underlåta
reklamationen. Vidare torde grunderna för själva reklamationsinstitutet kunna
åberopas till slöd för att talerätten i dessa fall inte har gått förlorad. Det
har därför inte ansetts nödvändigt atl särskilt nämna svikligt förfarande i
lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran som utförs av fiera järnvägar efter varandra 32
§ Om befordran utförs av flera järnvägar efter varandra på grund av ett och
samma befordringsavtal, är varje järnväg ansvarig för befordringen i dess
helhet enligt avtalet. För en järnväg som inte själv har slutit befordringsavtalet
inträder ansvarigheten i och med att järnvägen tar emot godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(71 §JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreskrifter angående godssamtrafik på svenska järnvägar
har utfärdats av regeringen den 6 juni 1962. Dessa föreskrifter berör
emellertid inte ansvarigheten gentemot varuhavaren för de järnvägar som deltar
i samtrafiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna fråga regleras f.n. i 71 § järnvägstrafikstadgan.
Motsvarande regler har tagits upp i den förevarande paragrafen. För
vägtransporternas del finns en motsvarande reglering i 43 § vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt den förevarande paragrafen är huvudregeln att alla
transportörer som deltar i en genomgående befordran har ett solidariskt ansvar
för befordringen i dess helhet. Detsamma gäller enligt vägtransportlagen och
järnvägstrafikstadgan. En förutsättning för den solidariska ansvarigheten är
dock enligt vägtransportlagen att godset åtföljs av en fraktsedel. I överensslämmelse
med järnvägstrafikstadgan görs i denna paragraf inte något undanlag för fraktsedelslösa
transporter.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section393>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section394>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>191</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
grund av det solidariska ansvaret kan en transportör, som har utfört en del av
en genomgående befordran, bli ersättningsskyldig mot varuhavaren även för
skador som bevisligen har inträffat under en annan del av befordringen. Enligt
vägtransportlagen och järnvägstrafikstadgan kan dock ansvar inte göras gällande
mot en transportör som visserligen enligt befordringsavtalet skulle ha utfört
en delbefordran men som inte har fått godset i sin besittning. Av skäl som har
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.2) har emellertid
transportkunden enligt denna paragraf alltid rätt att föra talan mot den
avtalsslutande järnvägen, även om denna järnväg inte har övertagit godset.
Såsom har framgått av det föregående innebär lagförslaget bl.a. alt
befordringsavtalet inte längre är ett realavtal. Detta innebär, att ett bindande
avtal kan föreligga redan innan den första järnvägen har tagit emot godset. Varuhavaren
måste då kunna rikta krav mot den järnväg med vilken han har slutit ett sådant
avtal, oavsett om denna järnväg har tagit emot godset. I praktiken blir detta dock
sällan aktuellt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om omfattningen av den solidariska ansvarigheten föreskrivs i
vägtransportlagen, att delfraktföraren är ansvarig enligt de villkor som anges
i fraktsedeln. Därmed torde avses att ingen delfraktförare skall vara skyldig
att uppfylla ett villkor som inte kan anses ha framgått av fraktsedeln när han
innehade denna. Ansvaret får således antas inte omfatta andra förpliktelser än
dem som delfraktföraren kände lill eller åtminstone borde ha känt till.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det är en fördel om
grundsatsen om delfraktförarnas solidariska ansvarighet kan tillämpas utan
undantag. Förutsättningarna för detta torde vara betydligt större vid
järnvägsbefordran än vid vägbefordran. De rättssubjekt som kan uppträda på fraktförarsidan
vid en inrikes genomgångsbefordran med järnväg är mycket få och står i nära
kontakt med varandra. Med hänsyn till den identitet som således kan sägas råda
på järnvägssidan synes det vara möjligt att låta ett villkor som en trafikant
avtalar med någon av de järnvägar som deltar i en genomgångsbefordran bli
gällande också mot de övriga järnvägar som har tagit emot godset, även om dessa
inte har fått del av villkoret. Delta torde också vara innebörden av föreskriften
i järnvägstrafikstadgan att varje järnväg blir ansvarig "enligt befordringsavtalet".
Samma formulering har i princip använts i den förevarande paragrafen. Detta
innebär, att ett villkor som måste anses ingå i befordringsavtalet kan göras
gällande också mot en järnväg som varken kände till eller borde ha känt till
villkoret när den utförde sin del av befordringen, eller som redan hade utfört
denna när villkoret blev avtalat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>33
§ Talan rörande befordran som avses i 32 § får föras mot varje järnväg som är
ansvarig för befordringen. Mot den järnväg som skall utföra den avslutande
delen av befordringen får talan föras, även om denna järnväg inte har övertagit
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(90-93
§§ JTS)</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section395>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section396>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>192</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När flera järnvägar deltar i en befordran på grund av ett
och samma befordringsavtal, uppkommer frågan mol vilken eller vilka av
järnvägarna som varuhavaren kan göra sitt ersättningsanspråk gällande. I
järnvägstrafikstadgan finns en utförlig reglering av denna fråga. Enligt
huvudregeln kan trafikanten väcka talan antingen mot avsändningsjärnvägen eller
mot bestämmelsejärnvägen eller mot den järnväg hos vilken den omständighet
inträffade som utgör grunden för ansvarel. I inrikes trafik förekommer det inte
att mer än ett fåtal järnvägar deltar i en genomgående godsbefordran. Den
nämnda regeln kan därför i praktiken antas innebära, att talan så gott som
alltid får föras mot var och en av de deltagande järnvägarna. Den torde också
endast undantagsvis leda till att talan inte fär väckas mot en järnväg som har
deltagit i en genomgångsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt den förevarande paragrafen får talan väckas mot vaije
järnväg som är ansvarig enligt 32 §. Detta innebär i huvudsak endast en formell
förenkling i förhållande till järnvägstrafikstadgans reglering. Bestämmelsen
skulle emellertid innebära, att talan inte får riktas mot en järnväg som inte
har övertagit godset. Enligt järnvägstrafikstadgan får emellertid talan föras
mot bestämmelsejärnvägen, även om denna inte har fått godset överlämnat till
sig. En motsvarande regel finns i 44 § vägtransportlagen. Praktiska skäl talar
för en sådan reglering. I andra meningen av den förevarande paragrafen
föreskrivs därför att talan alltid får föras mot den järnväg som skall utföra
den avslutande delen av befordringen, även om denna järnväg inte har övertagit
godset och därför inte är ansvarig för genomgångsbefordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen är tillämplig på alla anspråk som kan grundas
på avtalet om genomgångsbefordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Kap. Befordran av inskrivet resgods</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel tillämpas pä resgods som har inskrivits
för befordran med järnväg i allmän inrikes trafik. På trafik mellan Sverige och
utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av del internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar
efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(1 § samt 71 § jämförd med 25 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Detta kapitel innehåller en reglering av rättsförhållandet
mellan järnvägen och den resande i fråga om egendom som järnvägen tar emot av
den resande för befordran i anslutning till resan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I första stycket skiljs mellan inrikes befordran och
befordran mellan Sverige och utlandet. Med inrikes befordran förstås, liksom
när det gäller godstrafik, befordran som försiggår uteslutande inom Sverige. En
sådan</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section397>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section398>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>193</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>resgodsbefordran bör betraktas som inrikes befordran, även
om beford- . ringen sker i anslutning till en resa som företas med
internationell befordringshandling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inrikes befordran av inskrivet resgods faller utanför
regleringen i kapitlet, om befordringen inte försiggår i allmän trafik.
Detsamma gäller enligt järnvägstrafikstadgan. Del kan ifrågasättas om detta
undantag har någon praktisk betydelse. Befordran av inskrivet resgods torde
knappast förekomma pä spåranläggningar utanför det allmänna järnvägsnätet. Den
begränsning till allmän trafik som finns i järnvägstrafikstadgan har dock
behållits av principiella skäl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till skillnad från vad som gäller för godsbefordran enligt
3 kap. 1 § är tillämpningsområdet för det förevarande kapitlet inte begränsat
till befordran av inskrivet resgods som sker mot betalning. Däremot är det
förevarande kapitlet tillämpligt bara på sådan resgodsbefordran som kan sägas
ha samband med ett avtal om personbefordran Gfr 4 kap. 2 §).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran av inskrivet resgods mellan Sverige och utlandet
är f.n. i regel underkastad regleringen i CIV. Som förutsättning för att en
befordran skall omfattas av CIV gäller emellertid att den resande och hans
resgods befordras med internationell befordringshandling. I vilka förbindelser
internationell befordringshandling skall utfärdas fastställs genom
internationella tariffer. Bl.a. genom ändring i dessa skulle det kunna
inträffa, att persontrafiken på någon linje mellan Sverige och utlandet inte
längre kom att regleras av CIV. Av andra meningen följer atl
järnvägstrafiklagens bestämmelser om befordran av inskrivet resgods i så fall
skall tillämpas på trafiken på denna linje.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om en viss befordran omfattas av CIV, blir det förevarande
kapitlet tillämpligt endast i de undantagsfall då det i CIV anges att svenska
bestämmelser är tillämpliga, direkl eller enligt allmänna internationellt
privaträttsliga regler. Sålunda skall enligt CIV utlämning av resgods som har
skrivits in utomlands för befordran till Sverige äga rum enligt de bestämmelser
som gäller för den utlämnande järnvägen, om inte annat föreskrivs i CIV.
Kapitlets bestämmelser kan också bli tillämpliga på en befordran som omfattas
av CIV såvitt gäller frågor som inte är materiellt reglerade i CIV. Den tid
inom vilken inskrivet resgods skall avhämtas enligt 6 och 7 §§ gäller t.ex.
också i fråga om befordran som är underkastad CIV, om resgodset skall lämnas ut
i Sverige.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I CIV art. 1 § 3 finns en särbestämmelse för det fallet
att trafiken mellan stationer i två grannstater bedrivs uteslutande av den ena
statens järnvägar. Enligt denna bestämmelse är sådan trafik underkastad
lagstiftningen i den stat till vilken de trafikerande järnvägarna hör. Detta
gäller dock endast om hinder inte möter enligt lag eller annan författning i
någon av staterna. Den trafikeringssituation som den nämnda bestämmelsen tar
sikte på föreligger, när det gäller direkt trafik mellan Norge och stationerna Charlottenberg,
Storlien och Vassijaure. Sådan trafik bedrivs uteslutande </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>13 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section399>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section400>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>194</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>av
de norska statsbanorna, och direkt befordran av inskrivet resgods mellan dessa
stationer och Norge skulle således vara underkastad norsk lag, om annat inte är
föreskrivet. Andra meningen av det förevarande stycket måste emellertid anses
ha den verkan att CIV: s hänvisning till norsk lag sätts åt sidan. Därav följer
dock inte utan vidare att järnvägstrafiklagen i stället blir tillämplig.
Vilken av de båda ländernas rättsordningar som skall tillämpas får avgöras med
hjälp av sedvanliga internationellt privaträttsliga regler. I den mån inte
dessa regler anger att den materiella rättsfrågan skall bedömas enligl norsk
rätt, skall emellertid den svenska järnvägstrafiklagen tillämpas också på en
sådan befordran till och från utlandet som det nu är fråga om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
flera järnvägar på grund av ett och samma befordringsavtal ulför godsbefordran
efter varandra, gäller principen alt samtliga de deltagande järnvägarna har ett
solidariskt ansvar för hela befordringen. Närmare regler om detta finns i 3
kap. 32 och 33 §§. Principen om solidarisk ansvarighet skall tillämpas också
vid genomgående befordran av inskrivet resgods. F.n. synes emellertid
solidarisk ansvarighet för en sådan befordran i praktiken kunna komma i fråga
bara för två järnvägsföretag. Även i övrigt torde de rättsliga problem som
uppkommer vid denna form av befordran ha ganska begränsad omfattning. Det finns
därför knappast anledning att i detta sammanhang i lagen ta in någon utförlig
reglering av genomgångsbefordran av inskrivet resgods. I andra stycket sägs
därför att kapitlet i tillämpliga delar gäller för varje järnväg som enligt
befordringsavtalet skall delta i befordran av inskrivet resgods. I enlighet härmed
kan t.ex. reklamation och ersättningskrav med anledning av transportskada eller
dröjsmål framställas hos vilken som helst av dessa järnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Inskrivet
resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Som inskrivet resgods anses egendom som järnvägen i anslulning till avtal om
personbefordran tar emot av resande för befordran på den sträcka som
personbefordringsavtalet omfattar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(15
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf anges vad som skall betraktas som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Egendom
skall anses som inskrivet resgods, om järnvägen har tagit emot den av den
resande för att i anslutning till den avsedda resan under järnvägens vård
befordra egendomen till resmålet eller någon annan plats längs resvägen. Detta
gäller oavsett vilket slags egendom det rör sig om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
föreslagna järnvägstrafiklagen innehåller inte någon bestämmelse om att vissa
slag av egendom är uteslutna från befordran som inskrivet resgods. Förbud mot
sådan befordran kan emellertid utfärdas i annan ordning när det gäller
särskilda ämnen eller föremål. Lagen innehåller inte heller någon föreskrift
som ålägger järnvägen att åtaga sig befordran av inskrivet resgods.
Föreskrifter om skyldighel för järnvägarna att befordra inskrivet resgods bör i
stället meddelas genom förordning Gfr avsnitt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section401>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section402>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>195</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.2.1).
Mot bakgrund av de allmänna undantag från befordringsskyldigheten som kan
komma att föreskrivas kan järnvägarna meddela allmänheten vilka slag av egendom
som järnvägen, inte tar emot för befordran som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det åligger naturligtvis
järnvägspersonalen att se till alt egendom, som enligt författningsföreskrifter
inte får befordras som inskrivet resgods eller som järnvägen enligt vad den har
förklarat i offenthgt tillkännagivande inte tar emot för sådan befordran, inte
tas emot. Skulle egendomen trots detta tas emot, skall egendomen anses som
inskrivet resgods. Kapitlets bestämmelser blir således i princip tillämpliga
på järnvägens befattning med egendomen. Av delta följer i allmänhet, att
järnvägen blir skyldig att ta vård om egendomen för den resandes räkning. Som
framgår av 4 § kan emellertid järnvägen i vissa fall göra sig fri från sitt befordringsåtagande.
Denna möjlighet föreligger, så snart egendomen är av farlig beskaffenhet.
Vidare kan järnvägen vägra att befordra sådan egendom som järnvägen har förklarat
sig inle ta emol för inskrivning som resgods, om järnvägen varken kände till
egendomens verkliga beskaffenhet eller hade anledning att undersöka egendomen
när den överlämnades för befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som nämnts skall egendom
som järnvägen har tagit emot för befordran som inskrivet resgods betraktas som
sådant så snart egendomen har tagits emot. På denna punkt skiljer sig den
förevarande paragrafen från järnvägstrafikstadgan. Enligt stadgan blir
egendomen "inskriven" först om och när resgodsbevis utfärdas. För att
det förevarande kapitlet skall tillämpas är det alltså inte nödvändigl att en
sådan "inskrivning" har skett. Det skulle därför kunna hävdas, att
termen "inskrivet resgods" inte är helt riktig. Emellertid är
järnvägen också enligt 3 § skyldig att utfärda resgodsbevis. Det får antas bli
mycket ovanligt att järnvägen underlåter att göra detta. Del måste därför anses
berättigat att också i fortsättningen använda termen inskrivet resgods. Denna
term förekommer också i luftfartslagen och i den svenska översättningen av CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Resgodsbevis</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3
§ När järnvägen tar emot resgods som den resande lämnar för befordran, skall
järnvägen bekräfta mottagandet genom att utfärda resgodsbevis. Är resgodset vid
inlämningen i bristfälligt skick eller visar det tydliga tecken på alt vara
skadat, skall järnvägen anteckna detta i resgodsbeviset. Om den resande inte
godtar en sådan anteckning och järnvägen genast återlämnar resgodset, blir
järnvägen fri från sin skyldighet alt befordra resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(16
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras utfärdande av resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
järnväg som tar emot egendom för befordran som inskrivet resgods är enligt
första stycket skyldig att utfärda resgodsbevis. Några närmare föreskrifter om
resgodsbevisets utformning och innehåll har inle ansetts</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section403>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section404>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>196</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>nödvändiga. Av bestämmelsen framgår, att resgodsbeviset är
avsett att utgöra en bekräftelse på att järnvägen har tagit emot egendomen för
befordran som inskrivet resgods. Av delta följer, att resgodsbeviset måste
innehålla sådana uppgifter att den överiämnade egendomen med hjälp av beviset
kan identifieras och klassificeras som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I sak avviker denna paragraf knappast från vad som nu
gäller enligt 16 § första stycket järnvägstrafikstadgan. Genom den något annoriunda
formuleringen i den förevarande paragrafen understryks att resgodsbeviset
skall utfärdas redan när den resande överlämnar resgodset i järnvägens besittning
och inte först vid en senare tidpunkl. Resgodsbeviset skall lämnas till den
resande. Ett resgodsbevis skall utfärdas bara när järnvägen tar emot resgods av
resande. En järnväg som vid genomgångsbefordran tar emot resgods från en
föregående järnväg behöver således inte bekräfta mottagandet med resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen
är givetvis skyldig att utfärda resgodsbevis bara i de fall då resgods
överlämnas till järnvägen på villkor att järnvägen till dess atl godset lämnas
ut ensam skall ha resgodset i sin besittning. Detta innebär något mera än att befordringen
sker i ett utrymme som järnvägen har anvisat och som inte är under den resandes
omedelbara uppsikt. Den omständigheten att t.ex. järnvägen har medgett att de
resande placerar sina skidor i en godsvagn innebär sålunda inte att skidorna
skall anses som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt CIV är den resande skyldig att när han tar emot
resgodsbeviset förvissa sig om att det är utfärdat enligt de uppgifter som han
har lämnat. Någon sådan föreskrift finns inte i järnvägstrafikstadgan. En sådan
föreskrift finns däremot i normalvillkoren. Där anges dock inte vilken följd en
resandes underiåtenhet att kontrollera uppgifterna har.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I lagförslaget har inte tagits upp någon särskild
föreskrift om skyldighet för den resande att granska resgodsbeviset. Järnvägen
har sålunda inte någon generell befrielse från ansvar för hur resgodsbeviset
fylls i. Om en resande inte kontrollerar resgodsbeviset och därmed försummar
att rätta till eventuella misstag från järnvägens sida, torde det ofta kunna
anses att den resande har handlat oaktsamt. I den mån den resandes försummelse
medför en skada som i princip omfattas av järnvägens ansvar, kan järnvägen i
vanlig ordning åberopa denna försummelse som grund för ansvarsbefrielse eller
jämkning av skadeståndet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som tidigare nämnts anses den omständigheten att järnvägen
utan alt göra någon anmärkning har tagit emot egendom till befordran berättiga
till antagandet att egendomen vid mottagandet såg ut att vara i gott skick. När
det gäller godsbefordran har denna presumtionsregel och den därmed förbundna
skyldigheten för järnvägen att besiktiga egendomen uttryckligen nämnts i
lagtexten (3 kap. 8 § andra stycket och 9 § andra stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För befordran av inskrivet resgods kan en motsvarande
reglering genomföras på ett enklare sätt. Till skillnad från fraktsedeln torde
nämligen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section405>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section406>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>197</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som tidigare har nämnts (avsnitt 5.5.2) resgodsbeviset
endast sällan behöva användas som bevismedel i en tvist angående den
befordrade egendomens mängd, tillstånd eller bestämmelseort. Järnvägens
besiktning av resgodset och betydelsen av att någon anmärkning om godsets
tillstånd inte har gjorts i resgodsbeviset har därför inte reglerats direkt i
lagtexten utan framgår indirekt av denna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I enlighet
härmed nämns i andra stycket uttryckligen möjlighelen för järnvägen atl i
resgodsbeviset göra anteckning om resgodsets tillstånd i de fall då resgodset
är i bristfälligt skick eller visar tydliga tecken på att vara skadat. I en
tvist rörande den befordrade egendomens mängd, tillstånd eller bestämmelseort
måste givetvis resgodsbeviset vara ett starkt bevis. Motbevisning kan
emellertid föras. Kravet på motbevisningens styrka torde få ställas särskilt
högt, om järnvägen har försett resgodsbeviset med en anteckning om att
resgodset är i bristfälligt skick eller visar tydliga tecken på alt vara
skadat. Om det framgår att den resande har godtagit en sådan anteckning, måste
denna anteckning anses återge det verkliga förhållandet, så länge det inte
läggs fram klara bevis för motsatsen. Godtagandet kan ske genom att den
resande med sin namnteckning eller på annat liknande sätt vitsordar att
järnvägens anteckning i resgodsbeviset är riktig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även om den resande inte har godtagit en sådan anteckning,
bör anteckningen ges ett högt bevisvärde. Om den resande lägger fram motbevisning,
är det dock möjligt atl anteckningen inte räcker som bevis. Järnvägen har
givetvis svårt att förebringa ytterligare bevisning. Järnvägen ges därför rätt atl
vägra att åtaga sig befordran och att frånträda ett befordringsåtagande som
redan har avgetts, om den resande inte godtar anteckningen. En förutsättning
för alt inlämningen av resgodset inte skall medföra någon bundenhet för
järnvägen är emellertid att resgodset genast återlämnas till den resande. Denna
lösning överensstämmer i allt väsentligt med vad som f.n. gäller enligt 16 § andra
stycket järnvägstrafikstadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens rätt att avbryta befordran m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Om egendom av farlig beskaffenhet har överlämnats för
befordran som inskrivet resgods, är järnvägen inte skyldig att fullgöra befordringen.
För sådan egendom gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är inte heller skyldig att som inskrivet resgods
befordra egendom som inte är farlig men som järnvägen enligl vad den har gett
till känna inte tar emot för sådan befordran på grund av andra särskilda
egenskaper hos egendomen. Järnvägen är dock skyldig att befordra egendom som
den har tagit emot, om järnvägen vid mottagandet kände till eller borde ha
fastställt att egendomen hade sådana särskilda egenskaper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Är järnvägen inte skyldig att befordra inskrivet resgods,
får järnvägen lägga upp resgodset för förvaring för den resandes räkning.
Järnvägen har därvid rätt till ersättning för kostnader och skador som
resgodsets inlämning eller befordran har förorsakat. Rätt till ersättning för
skador föreligger dock inte, om järnvägen har underlåtit att vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra skadorna, trots att den insåg eller borde ha insett
att de sannolikt skulle uppkomma.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section407>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section408>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>198</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(17 och 27 §§JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som har framhållits i anslutning till 2 och 3 §§ kan
järnvägen i vissa fall vägra att ta emot egendom som den resande vill lämna in
för befordran som inskrivet resgods. Trots detta kan det självfallet inträffa
att egendom tas emot som resgods, fastän detta inte borde ha skett. Frågan om
järnvägen i ett sådant fall är skyldig att fullgöra sitt befordringsåtagande
behandlas i den förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid bedömningen av om järnvägen är skyldig att fullgöra
ett avtal om befordran av inskrivet resgods skall hänsyn i första hand tas till
resgodsets farlighet. Om resgodset är av fariig beskaffenhet, är järnvägen inte
under några omständigheter skyldig att fullgöra befordringen. Detta anges i
paragrafens första stycke, som dessutom innehåller en hänvisning till 6 kap. 7
§. I det sistnämnda lagrummet anges de inskränkningar i järnvägens vårdplikt
som gäller generellt för farlig egendom som järnvägen har fått i sin besittning
genom att handresgods har tagits om hand eller inskrivet resgods tagits emot
utan att föreskrivna upplysningar om dess farlighet har lämnats. Till följd av
dessa inskränkningar i vårdplikten kan järnvägen vara berättigad inte bara atl
avbryta en befordran av farlig egendom som har tagits emol som inskrivet
resgods utan också all avlägsna, oskadliggöra eller förstöra egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om farlig egendom är sålunda järnvägen enligt
första stycket av den förevarande paragrafen inte skyldig att fullgöra befordringen
ens om järnvägen var medveten om egendomens farliga beskaffenhet, när egendomen
togs emot till befordran. I paragrafens andra stycke regleras befordringsskyldigheten
såvitt gäller egendom som inte är farlig men som järnvägen enligt vad den har
gett till känna inte tar emot för befordran som inskrivet resgods pä grund av
andra särskilda egenskaper hos egendomen. Beträffande sådan egendom är
järnvägens "goda tro" vid mottagandet avgörande för om järnvägen
skall vara skyldig att fullgöra befordringen eller ej. Om järnvägen vid den tidpunkl
då egendomen togs emot för befordran som inskrivet resgods kände till att det
rörde sig om egendom som hade kunnat avvisas, är järnvägen skyldig att utföra befordringen.
Detsamma gäller, om järnvägen visserligen inle kände till att egendomen var av
sådan beskaffenhet att den hade kunnat avvisas men det med hänsyn till
omständigheterna får anses att järnvägen borde ha tagit reda på detta
förhållande, t.ex. genom att väga ett kolli som kunde misstänkas ha för hög
vikt. Om däremot egendomens verkliga beskaffenhet inte var känd och det
saknades rimlig anledning att kontrollera den, har järnvägen rätt att avbryta befordringen
så snart det visar sig att egendomen är av sådan beskaffenhet att den hade
kunnat avvisas redan vid inlämningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens tredje stycke ges en allmän föreskrift om
hur järnvägen skall förfara, om inskrivet resgods visar sig vara av sådan
beskaffenhet alt järnvägen enligt första eller andra stycket inte är skyldig
att fullgöra befordringen. Järnvägens handlingsmöjligheter i denna situation
regleras</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section409>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section410>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>199</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>delvis
i annat sammanhang. Om det är nödvändigt på grund av egendomens farlighet, kan
järnvägen med stöd av 6 kap. 7 § avlägsna, oskadliggöra eller förstöra
egendomen. I den mån inte förfallningsmässiga eller praktiska hinder
föreligger, kan järnvägen självfallet välja att verkställa befordringen, fastän
järnvägen inte är skyldig att göra detta. Om järnvägen inte utnylQar någon av
dessa utvägar, återstår att i enlighet med första meningen i förevarande stycke
lägga upp egendomen för förvaring för den resandes räkning. Som framgår av 8 §
andra stycket befriar sig järnvägen på detta sätt från det transportöransvar
som har uppkommit genom att egendomen skrivits in som resgods. Järnvägens
befattning med inskrivet resgods som har lagts upp för förvaring regleras i 7 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
tredje stycket regleras också ansvarigheten för kostnader eller skador som
uppkommer för järnvägen på grund av att en resande för befordran som inskrivet
resgods har överiämnal egendom som järnvägen inte är skyldig att befordra som
resgods. När en skada orsakas av sådan egendom, torde den resande inte sällan kunna
göras ansvarig för skadan med stöd av allmänna skadeståndsregler. Ibland kan
dock omständigheterna vara sådana, att fel eller försummelse knappast kan
läggas den resande till last. Också i ett sådant fall har det ansetts ligga
närmare till hands att den resande bär ansvaret för egendomens skadliga
egenskaper än att järnvägen gör det Gfr avsnitt 5.5.6).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som huvudregel gäller
därför, att den resande har strikt ansvar för sådana kostnader eller skador.
Med kostnader avses här i första hand järnvägens utgifter för skäliga åtgärder
för att förebygga skador. Det är givetvis angeläget alt sådana åtgärder
faktiskt vidtas. Järnvägen har därför allfid rätt till ersättning för skäliga
åtgärder för att motverka en skaderisk men däremot inte rätt till ersättning för
skador som har uppkommit efter det att järnvägen insåg eller borde ha insett
skaderisken men underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att motverka denna.
Dessa fall omfattas således inte av den resandes strikta ansvar. För skador som
järnvägen inte har haft anledning att räkna med svarar den resande däremot
enligt huvudregeln.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Den resandes strikta
ansvar för kostnader eller skador som orsakas av att han överlämnar egendom för
befordran som inskrivet resgods är som nämnts begränsad till det fallet att järnvägen
inte därmed har blivit skyldig att fullfölja befordringen. Detta utesluter
självfallet inte att den resande kan bli ersättningsskyldig för kostnader eller
skador som har uppkommit under en resgodsbefordran som järnvägen har varit
skyldig att utföra. Ersättningsskyldigheten måste emellertid i ett sådant fall
grundas på allmänna skadeståndsregler, vilket förutsätter att järnvägen kan
visa att den resande gjorde sig skyldig till vårdslöshet när han överlämnade
egendomen för befordran som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utlämning
av inskrivet resgods m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5
§ Innehavaren av resgodsbeviset är berättigad att få ut resgodset på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section411>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section412>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>200</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bestämmelsestationen
mot att han lämnar tillbaka beviset. Järnvägen får dock inte lämna ut
resgodset, om det skäligen kan antas att innehavaren av resgodsbeviset använder
beviset obehörigen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
den som begär utlämning inte lämna tillbaka resgodsbeviset, skall järnvägen
ändå lämna ut resgodset, om den som begär uflämning visar att han har rätt till
godset. Råder osäkerhet rörande rätten till godset, får järnvägen fordra att
säkerhet ställs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen lämnar ut inskrivet resgods i strid med första eller andra stycket,
är järnvägen skyldig att ersätta skada som därigenom uppkommer för den som har
rätt till godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(20
och 21 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller bestämmelser om utlämning av inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av paragrafens första stycke har den resande inte någon rätt att få ut
resgodset på någon annan plats än på bestämmelsestationen. Med bestämmelsestationen
avses i detta sammanhang den station till vilken resgodset skall sändas enligt
avtalet om resgodsbefordran. Denna station kan vara en annan än den som är
bestämmelsestationen för den resande enligt personbefordringsavtalet. Det finns
inte någon uttrycklig föreskrift om att bestämmelsestationen skall anges i
resgodsbeviset. Det förutsätts dock att detta sker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
resande ges inte någon formell rätt att på motsvarande sätt som en
godsavsändare förfoga över sitt resgods under befordringen. Detta överensstämmer
med vad som gäller enligt järnvägstrafikstadgan. Detta innebär emellertid inte
något hinder mot att järnvägen tillmötesgår den resandes begäran att t.ex.
återfå resgodset på avsändningsstationen eller att få ut det på en
omlastningsstation, när detta är möjligt. I stället för järnvägstrafikstadgans
uttryckssätt att resgodset på den resandes begäran skall lämnas ut på
bestämmelsestationen sägs därför i den förevarande bestämmelsen att den
resande är berättigad att få ut resgodset på bestämmelsestationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
tidpunkt då den resande tidigast kan kräva att resgodset lämnas ut berörs inte
i denna paragraf. Den framgår av 9 § första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den förevarande paragrafen regleras vidare till vem järnvägen skall lämna ut
resgodset. Enligt huvudregeln i första styckets första mening skall järnvägen
anses ha fullgjort sitt befordringsåtagande, om den lämnar ut resgodset lill
den som innehar resgodsbeviset. Även om det senare visar sig att innehavaren av
resgodsbeviset har företett detta obehörigen och att järnvägen genom att lämna
ut resgodset till honom har åstadkommit att den materiellt berättigade går
miste om resgodset, är detta i allmänhet inte tillräckligt för att järnvägen
skall anses ha gjort sig skyldig till avtalsbrott. Endast om omständigheterna
är sådana att det finns skäl att anta att resgodsbevisets innehavare har kommit
över det orättmätigt eller annars använder det utan lov, förlorar
resgodsbeviset enligt andra meningen sin legitimations verkan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section413>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section414>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>201</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket behandlas det fallet att någon begär
utlämning av resgodset utan att förete resgodsbeviset. I sådana fall måste
järnvägen grunda sitt avgörande av om resgodset skall lämnas ut på en bedömning
av om vederbörande person har rätt till godset. Av naturliga skäl måste kraven
på styrkan av den bevisning som åberopas till stöd för anspråket att få ut
resgodset hållas inom måttliga gränser. Inte sällan torde en beskrivning av
resgodset eller dess innehåll som överensstämmer med de verkliga förhållandena
vara tillräcklig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra stycket överensstämmer i sak med vad som gäller
enligt järnvägstrafikstadgan. Departementsförslaget avviker på denna punkt
från utredningens förslag. I fråga om skälen till detta hänvisas lill vad som
anförs i allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.3).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan finns inte några bestämmelser om
järnvägens skyldighet att ersätta den skada som uppkommer till följd av atl
järnvägen lämnar ut inskrivet resgods till någon som inte är berättigad att få
ut del eller att utlämning till den berättigade vägras. Utredningens förslag
innehåller sådana bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I departemenlsförslaget har i tredje stycket reglerats
järnvägens ansvar för det fallet att godset lämnas ut i strid mot första eller
andra stycket. Järnvägen är då skyldig att ersätta den skada som därigenom
uppkommer för den som har rätt till godset. Denna ersättning skall inte
bestämmas enligt de regler som gäller vid skada på eller förlust av resgodset.
Någon ansvarsbegränsning gäller inte i detta fall Gfr 10 §).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I motsats
till utredningens förslag innehåller departementsförslaget inte någon reglering
av järnvägens skadeståndsskyldighei för det fallet att järnvägen vägrar att
lämna ut resgodset till den som är berättigad atl få ut det. Som anförs i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.3) har någon särskild reglering av denna
fråga inte ansetts nödvändig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Har inskrivet resgods inte hämtats vid utgången av Qärde
dagen efter ankomstdagen, anses järnvägen därefter inneha resgodset endast för
förvaring. I fråga om levande djur får järnvägen förbehålla sig en kortare
avhämtningsfrist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(23 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf anges den frist inom vilken inskrivet
resgods skall avhämtas efter befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom att egendom skrivs in som resgods uppkommer i
allmänhet särskilda förpliktelser för järnvägen med avseende på egendomens
befordran och vård. Dessa förpliktelser är avsedda att gälla till dess
resgodset har kommit fram till bestämmelsestationen och den resande har haft
skälig tid på sig att hämta resgodset. Normalt sker avveckling av befordringsförhållandet
genom atl resgodset kort efter dess ankomst lämnas ut i enlighet med den
resandes begäran. Det inträffar emellertid ibland, att resgodset</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section415>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section416>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>202</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ännu någon tid efter ankomsten inte har begärts utlämnat.
I sådana fall uppkommer frågan hur länge järnvägen bör svara för resgodset i
egenskap av transportör.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den förevarande paragrafen överensstämmer i huvuddrag med
23 § järnvägstrafikstadgan och de bestämmelser i normalvillkoren (art. 31 och
32) som ansluter till denna bestämmelse i stadgan. Paragrafen innebär dock en
viss förenkling i förhållande fill vad som gäller f.n.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt den förevarande paragrafen skall sålunda för
inskrivet resgods i allmänhet gälla en avhämtningsfrist på fyra dagar från ankomstdagen.
För levande djur ges dock järnvägen rätt att förbehålla sig en kortare avhämtningsfrist.
Detta kan ske genom en föreskrift i normalvillkoren. Järnvägens befordringsåtagande
omvandlas vid avhämtningsfrislens utgång automatiskt till ett förvaringsåtagande.
Detta innebär att järnvägens transportöransvar enligt 8 § första stycket
övergår till ett förvaringsansvar enligt 8 § andra stycket. Det i princip
strikta transportöransvaret mildras då till ett förvaringsansvar som grundas på
vårdslöshet men med omvänd bevisbörda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 § Har järnvägen innehaft inskrivet resgods för förvaring
i tre månader, får järnvägen sälja resgodset. Om försäljningsvärdet
uppenbarligen inte täcker försäljningskostnaderna, får resgodset bortskaffas i
stället för att säljas. Vad som nu har sagts gäller dock inte, om järnvägen
inom den nämnda tiden har anmodats att vidta någon annan åtgärd med resgodset
och det skäligen kan krävas att järnvägen följer denna anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan att iaktta den tidsfrist som anges i första stycket får
järnvägen sälja resgods som är utsatt för snar förstörelse eller vars art eller
tillstånd på annat sätt ger anledning till omedelbar försäljning. I fråga om
levande djur får järnvägen även vidta andra åtgärder som omständigheterna
kräver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För försäljning gäller 3 kap. 21 § andra och tredje
styckena i tillämpliga delar. Kan den som hade rätt till resgodset inte nås och
hör han inte heller av sig inom två år från försäljningen, tillfaller dock
överskottet av försäljningen järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(24 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras järnvägens rätt att förfoga över
inskrivet resgods som inte avhämtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även sedan järnvägens befordringsåtagande har upphörl i
och med utgången av avhämtningsfristen, bör järnvägen vara skyldig att aktivt
medverka till att den resande får tillgång lill sitt inskrivna resgods. Det
torde kunna förutsättas att järnvägarna, utan att särskilda föreskrifter
behöver meddelas, liksom hittills om del är möjligt kommer att sätta sig i
förbindelse med resande vilkas resgods de innehar för förvaring och inhämta
anvisningar om hur järnvägen skall förfara med resgodset. Järnvägarna bör
givetvis om möjligt följa anvisningar som en resande lämnar med anledning av en
förfrågan från järnvägen eller av eget initiativ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens skyldighel att följa en sådan anvisning
behandlas i första</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section417>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section418>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>203</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>stycket tredje meningen. Enligt järnvägstrafikstadgan
föreligger en sådan skyldighet endast när det kan ske "utan
olägenhet" för järnvägen. Innebörden av detta uttryck har inte berörts i
förarbetena till stadgan, men uttrycket antyder en väl snäv begränsning av
järnvägens skyldighet att följa anvisningar från resande. I den förevarande
bestämmelsen används därför det något vidare uttryckssättet, att järnvägen
skall följa den resandes anvisning om delta skäligen kan krävas. Som exempel
på vad som i allmänhet skäligen kan krävas av järnvägen kan nämnas att
järnvägen föranstaltar om att resgodset - vanligen mot ersättning - sänds till
den resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den mån inte förvaringen avbryts genom att järnvägen
följer en anvisning från den resande, bör det åligga järnvägen att sörja för
en fortsatt förvaring av resgodset under så lång tid att den resande rimligen
ges möjlighel att tillvarata sin rätt lill det. Denna tid besläms i första
stycket första meningen till tre månader. Samma fid gäller enligt
järnvägstrafik-stadgan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om
järnvägen har förvarat resgodset i tre månader åt den resande utan att denne
har lämnat någon anvisning som det skäligen kan krävas att järnvägen skalj
följa, får järnvägen sälja resgodset. Liksom när det gäller gods får järnvägen
bortskaffa resgodset i stället för att sälja det, om försäljningsvärdet inte
täcker försäljningskostnaderna. Det fallet att försäljning eller bortskaffande
sker, fastän den resande har lämnat en anvisning som järnvägen borde ha följt,
regleras inte i järnvägstrafiklagen. I ett sådant fall kan således den resande
begära ersättning enligt allmänna skadeståndsregler. Detsamma gäller om
järnvägen säljer inskrivet resgods före tremånadersfristens utgång och andra
stycket inte är tillämpligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens andra stycke görs vissa undantag från tremånadersregeln.
Försäljning får sålunda ske före tremånadersfristens utgång, om det föreligger
risk för att resgodset förstörs eller godsets art eller tillstånd på annat sätt
ger anledning till det. När levande djur förvaras efter att ha befordrats som
inskrivet resgods, bör försäljning med hänvisning till resgodsets särskilda
art regelmässigt kunna äga rum utan att den vanliga tidsfristen behöver
iakttas. Bl.a. med hänsyn till alt djur inte bör tillfogas onödigt lidande ges
järnvägen också rätt att avbryta förvaringen av levande djur även genom andra
åtgärder än försäljning, om omständigheterna kräver det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om sättet för försäljningen skall enligt paragrafens
tredje stycke vad som gäller för försäljning av gods ha motsvarande
tillämpning. Om del inte är lämpligt att låta försäljningen äga rum på
offentlig auktion, får den ske i annan ordning som innebär att den resandes
intresse av ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte av försäljningen
tillgodoses. Försäljningen kan t.ex. samordnas med utförsäljning av överskottsmateriel.
Av hänvisningen till försäljningsreglerna i godsbefordringskapitlet följer att
den resande om möjligt skall i god tid underrättas om lid och plats för
försäljning-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section419>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section420>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>204</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en.
I fråga om inskrivet resgods torde det emellertid mera sällan vara möjligt för
järnvägen att nå den resande med en underrättelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
regleringen av över- eller underskott som uppkommer vid försäljning av
inskrivet resgods är motsvarande föreskrifter för godsbefordran tillämpliga (3
kap. 21 § tredje stycket). Det måste emellertid antas att en resande, vars
inskrivna resgods har sålts, ofta kommer att förbli okänd för järnvägen. I ett
sådant fall kan järnvägen inte på vanligt sätt betala ut det överskott som har
uppkommit vid försäljningen, och del torde vara oklart när järnvägens
skyldighet att betala ut överskottet upphör enligt gällande rätt. Betalning kan
visseriigen ske genom att överskottet nedsätts hos länsstyrelsen enligt lagen
(1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. I den mån anspråk på
utbetalning av det nedsatta beloppet inte framställs från den berättigades
sida, skulle emellertid frågan om vem överskottet slutligen skall tillfalla
vara öppen i tio år Gfr 7 § nämnda lag). Med hänsyn till de relativt små belopp
som det normalt blir fråga om i dessa sammanhang bör en slullig reglering ske
inom betydligt kortare tid. I iredje styckets andra mening föreskrivs därför
alt överskott från försäljning av inskrivet resgods skall tillfalla järnvägen,
om den som hade rätt till godset inte kan nås och inle heller hör av sig inom
två år från försäljningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
försäljningen i stället resulterar i ett underskott, har järnvägen rän till
ersättning för detta av den resande. Detta följer av hänvisningen till 3 kap.
21 § tredje stycket. Av 1 kap. 5 § följer att preskriptionstiden för järnvägens
fordran på ersättning för underskott är ett år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>8
§ Järnvägen är ansvarig, om inskrivet resgods går föriorat, minskas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>eller
skadas, medan järnvägen har hand om det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
den tid då järnvägen innehar resgodset för förvaring svarar järnvägen för det
enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om preskripfion av ersättningsanspråk
gäller dock 1 kap 5 §. Om järnvägen har uppdragit förvaringen åt tredje man,
svarar järnvägen endast för att denne har valts och getts instruktioner med tillböriig
omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om den visar att föriusten,
minskningen eller skadan har orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>fel eller försummelse av den
resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>resgodsets bristfälliga
beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>någon omständighet som inle kan
hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå
eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som
rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är vidare fri från ansvarighet, om den gör sannolikt att förlusten,
minskningen eller skadan har orsakats av resgodsets särskilda beskaffenhet
eller av att resgodset har saknat förpackning eller varit bristfälligt
förpackat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:14.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(25
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens ansvarighet i de fall då egendom som har
lämnats för befordran som inskrivet resgods går föriorad, minskas</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section421>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section422>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>205</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>eller
skadas medan järnvägen innehar den. För sådan förlust, minskning eller skada
har järnvägen antingen befordringsansvar enligt första, tredje och Qärde
styckena eller förvaringsansvar enligt andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Befordringsansvaret är
enligt första stycket i princip ett strikt ansvar. Det strikta ansvaret
modifieras dock genom de ansvarsfrihetsgrunder som anges i tredje och Qärde
styckena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Befordringsansvaret
är den.normala ansvarsformen. Detta ansvar inträder när resgodset överlämnas
till järnvägen och består i regel till dess resgodset har lämnats ut. Innan
utlämning har skett kan emellertid befordringsansvaret övergå till förvaringsansvar,
om järnvägen med stöd av 4 § tredje stycket lägger upp resgodset för förvaring
eller om resgodset inte hämtas inom den frist som föreskrivs i 6 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för
resgodset upphör normalt i och med att järnvägens besittning av godset upphör
på grund av alt godset har lämnats ut i enlighet med den resandes begäran. Det
kan emellertid förekomma, att järnvägen i stället måste ge upp besittningen
till resgodset därför att detta enligt särskilda föreskrifter skall överlämnas
till tullverket eller till någon annan myndighet. Eftersom järnvägens
ansvarighet endasl omfattar den tid då järnvägen har hand om resgodset, har
järnvägen inte något ansvar för vad som händer med resgodset efter det att
detta överlämnas till myndigheten. Den omständigheten att järnvägen överlämnar
resgodset till en myndighet inverkar däremot inte på den resandes möjligheter
att genom reklamation bevara sin rätt till ersättning av järnvägen med
anledning av ett skadefall som har inträffat innan överlämnandet ägde rum.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förvaringsansvaret
är en lindrigare ansvarsform än befordringsansvaret. När järnvägen har förvaringsansvar,
är den enligt andra stycket ansvarig enligt allmänna regler om förvaring. Detta
innebär att järnvägen blir ersältningsskyldig bara för sådan föriust, minskning
eller skada som den orsakar genom fel eller försummelse. Emellertid får fel
eller försummelse på järnvägens sida antas vara skadeorsaken, om inte
järnvägen bevisar att den inte har gjort sig skyldig till vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hänvisningen
till allmänna regler om förvaring innebär vidare, att-bestämmelserna om
begränsning av ersättningens storlek i 10 § inte skall tillämpas, när
ersättningskravet grundas på järnvägens förvaringsansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Däremot
skall enligt en uttrycklig föreskrift järnvägstrafiklagens preskriptionsregler
(1 kap. 5 §) tillämpas också på anspråk på ersättning i anledning av förvaring
i stället för de preskriptionsregler som normalt skulle gälla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
andra stycket finns också en beslämmelse för del fall att järnvägen uppdrar åt
tredje man att svara för förvaringen av inskrivet resgods. Denna bestämmelse
överensstämmer med motsvarande reglering i fråga om godsbefordran (3 kap. 22 §
tredje stycket sista meningen).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Som nyss har nämnts
modifieras järnvägens strikta befordringsansvar för inskrivet resgods genom de
ansvarsfrihetsgrunder som anges i tredje och Qärde styckena.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section423>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section424>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>206</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I järnvägstrafikstadgan anges inte uttryckligen vilka
ansvarsfrihetsgrunder som gäller för inskrivet resgods. I stället sägs att i
fråga om järnvägens ansvarighet för inskrivet resgods gäller i tillämpliga
delar vad som föreskrivs för gods. Denna teknik har inte valts i
departementsförslaget. Ansvarsfrihelsgrunderna för resgods har angetts direkt
i den förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt tredje stycket är järnvägen fri från ansvar, om
skadefallet har orsakats av något av de förhållanden som anges i lagrummet.
Dessa förhållanden är fel eller försummelse av den resande, godsets
bristfälliga beskaffenhet och vissa fall av s.k. force majeure. Dessa
ansvarsfrihetsgrunder moisvarar tre av de fyra ansvarsfrihetsgrunder som enligt
3 kap. 23 § gäller för godsbefordran. I sistnämnda paragraf anges som ansvarsfrihetsgrund
också det fallet att skadan har orsakats av en anvisning i vissa fall. Utrymmet
för tillämpning av denna ansvarsfrihetsgrund torde vara mycket begränsat vid
befordran av inskrivet resgods. Någon motsvarande ansvarsfrihetsgrund har
därför inte lagits upp i det förevarande lagrummet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I tredje och Qärde styckena i denna paragraf anges vilken
bevisning som järnvägen måste förebringa för att en viss ansvarsfrihetsgrund
skall vara tillämplig på ett skadefall som avser inskrivet resgods. Enligl
tredje stycket måste järnvägen bevisa alt skadefallet har orsakats av det
förhållande som åberopas som ansvarsfrihetsgrund. Därigenom understryks atl de
ansvarsfrihetsgrunder som anges i detta stycke skall behandlas som "icke
privilegierade".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De ansvarsfrihetsgrunder som anges ifiärde stycket är
däremot att anse som "privilegierade". I fråga om dessa grunder är
beviskravet reducerat. För att en sådan ansvarsfrihetsgrund skall kunna
tillämpas krävs sålunda bara atl järnvägen "gör sannolikt" att
skadeeffekten har uppkommit till följd av det förhållande som
ansvarsfrihetsgrunden innefattar. Detta är ett enklare sätt att beskriva det
beviskrav som i fråga om godsbefordran anges mera ingående i 3 kap. 24 § andra
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De privilegierade ansvarsfrihetsgrunder som avser
godsbefordran blir i stor utsträckning utan praktisk betydelse vid befordran av
inskrivet resgods. De förhållanden som utgör privilegierade
ansvarsfrihetsgrunder vid befordran av inskrivet resgods har reducerats
kraftigt i jämförelse med vad som gäller vid godsbefordran ulan att detta
egentligen innebär att någon särskild risk som föreligger också vid befordran
av inskrivet resgods har förts över på järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som ansvarsfrihetsgrund anges i Qärde stycket i första
hand resgodsets särskilda beskaffenhet. Detta uttryck är avsett att i förkortad
form motsvara formuleringen i 3 kap. 24 § första stycket 4 "att godset är
av sådan beskaffenhet att del är särskilt utsatt för fara atl gå förlorat,
minskas eller skadas". Uttrycket avses också täcka det fallet att levande
djur befordras som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utöver denna ansvarsfrihetsgrund tas i Qärde stycket upp
som privile-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section425>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section426>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>207</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gierad
ansvarsfrihetsgrund endast det förhållandet "att resgodset har saknat
förpackning eller varit bristfälligt förpackat". Denna ansvarsfrihetsgrund
motsvarar i sak 3 kap. 24 § första stycket 2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9
§ Om järnvägen inte är beredd att på den resandes begäran lämna ut resgodset på
bestämmelsestationen vid en tidpunkl då järnvägen skäligen borde ha hållit del
tillgängligt, är järnvägen ansvarig för skada som uppkommer för den resande
genom dröjsmålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är dock fri från ansvarighet, om den visar att dröjsmålet har orsakats av något
förhållande som anges i 8 § tredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(26
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf regleras järnvägens ansvarighet för dröjsmål vid resgodsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
har enligt gällande rätt inte något generellt ansvar för dröjsmål vid
befordran av inskrivet resgods. Endast när dröjsmålet beror på att resgodset —
på avsändningsstationen eller på en omlastningsstation - inte har sänts med
rätt tåg eller att resgodset efter ankomsten till bestämmelsestationen inte i
tid har gjorts klart för utlämning, kan järnvägen göras ansvarig för
dröjsmålet. Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.5.5) har emellertid järnvägen i förslaget ålagts ett mera omfattande ansvar
för att befordran av inskrivet resgods sker ulan dröjsmål. Regler om detta har
tagits upp i denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>\v
första stycket följer att järnvägen skall anses vara i dröjsmål, om den inte är
beredd att på den resandes begäran lämna ut inskrivet resgods på
bestämmelsestationen vid en tidpunkt dåjärnvägen skäligen borde ha hållit det
tillgängligt för den resande. I lagtexten finns alltså inte någon exakt
bestämning av den tidpunkt då dröjsmål påjäfnvägens sida tidigast kan
föreligga. Som utgångspunkt för den skälighetsbedömning som därför måste göras
från fall till fall kan gälla, att det normalt inte bör vara fråga om dröjsmål
förrän åtminstone två timmar har gått från den tidtabellsenliga ankomsttiden
för den förbindelse rried vilken resgodset rätteligen skulle ha befordrats.
Hänsyn bör dock tas till omständigheterna i det enskilda fallet. De
expeditionstider som är fastställda för resgodsutlämning bör t.ex. beaktas.
Även om förseningsfristen - bestämd från denna utgångspunkt eller på något
annat sätt — har gått ut, kan dock dröjsmålsansvar inte göras gällande för
tiden innan den resande begär att få ut resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan givetvis vara viktigt för den resande att han kan bevisa när han begärde atl
få ut resgodset. Järnvägen bör därför på begäran skriftligen bekräfta vid
vilken tidpunkt utlämning begärdes. Någon föreskrift om detta har inte ansetts
behövlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
förutsättning för att dröjsmålet skall medföra ersättningsskyldighet för
järnvägen är att det har medfört skada för den resande. Lagtexten saknar
motsvarighet till den bestämmelse i CIV (art. 32: 1) som ger en resande, vars inskrivna
resgods har lämnats ut för sent, rätt till viss</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section427>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section428>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>208</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>schablonersättning, även om han inte visar att han har
lidit nägon skada på grund av dröjsmålet. Bakgrunden till denna bestämmelse i
CIV är uppenbarligen de svårigheter som ofta föreligger för de resande att
visa förekomsten av en dröjsmålsskada och skadans storlek. I fråga om skälen
till atl regleringen för inrikes transporter avviker från CIV på denna punkt
hänvisas till den allmänna mofiveringen (avsnitt 5.5.5).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet för dröjsmål med ullämningen av
inskrivet resgods är enligt paragrafens första stycke strikt. Emellertid
modifieras det strikta ansvaret genom de ansvarsfrihetsgrunder som framgår av
andra stycket. Det är här fråga om samma icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunder
som enligt 8 § tredje stycket gäller vid skada på resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 § Om järnvägen i annat fall än som avses i 5 § tredje
stycket eller 8 § andra stycket är ansvarig för att inskrivet resgods har gått
förlorat, minskats eller skadats, är järnvägens ansvarighet begränsad till ett
belopp som för vage kolH motsvarar hälften av basbeloppet enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring för det år när den händelse som orsakade skadan
inträffade. Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för hela
resgodsavgiften, om resgodset har gått förlorat, och i annat fall för så
mycket av avgiften som svarar mot minskningen eller värdeminskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(Jfr 25 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna paragraf innehåller regler om begränsning av den
ersättning som järnvägen kan vara skyldig att betala på grund av atl inskrivet
resgods har gått förlorat, minskats eller skadats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som framgår av paragrafens inledning är paragrafen inte
tillämplig såvitt gäller ersättning till följd av att järnvägen lämnar ut
resgodset till någon som inte är berättigad att få ut det (5 § tredje stycket).
Den gäller inte heller för det fallet att skadefallet inträffar medan järnvägen
innehar resgodset för förvaring (8 § andra stycket). Paragrafen är enligt 1
kap. 8 § inte heller tillämplig, om skadan har orsakats uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet av järnvägen eller av någon som är anställd hos järnvägen
eller som i annan egenskap anlitas för järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För övriga ersättningsfall med anledning av förlust eller
minskning av inskrivet resgods eller skada på sådant resgods gäller enligt den
förevarande paragrafen att järnvägen för ett och samma kolli inte behöver
betala högre ersättning än som motsvarar hälften av det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde för det år när den händelse som
orsakade skadan inträffade. Inom denna ram skall ersättning ulgå med det belopp
till vilket skadan bestäms enligt allmänna regler för beräkning av skadestånd.
Den omständigheten att flera resande berörs av att ett kolli har gått förlorat,
minskats eller skadats inverkar inte på maximiersättningens storlek. Oavsett
antalet skadelidande gäller samma ersättningsgräns per kolli.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section429>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section430>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>209</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den maximiersättning som skulle kunna utgå för ett resgodskolli
enligt denna paragraf uppgår för år 1983 till 9 700 kr.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt det nya järnvägsfördraget (COTIF) kan som inskrivet
resgods också befordras motorfordon, t.ex. bilar, som åtföljs av förare. F.n.
tas fordon med högre vikt än 75 kg inte emot för befordran som inskrivet
resgods i Sverige. Om det i framtiden blir möjligt att befordra bilar,
husvagnar och liknande fordon som inskrivet resgods, kan den gräns för
järnvägens ersättningsskyldighet som anges i denna paragraf inte rimligen tillämpas
på sådana fordon. En särskild ansvarsgräns måste då fastställas för dessa
fordon. Det kan nämnas att det i internationell trafik kommer ätt gälla ett ersältningsmaximum
vid skadefall som rör sådana fordon på 4 000 SDR (ca 33 000 kr.).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I del föregående har behandlals det fallet att skador på
befordrat gods har som enda orsak att befordringen har pågått för länge. I
överensstämmelse med den lösning som frågan kommer att få såvitt gäller
internationell befordran gäller enligt 3 kap. 29 och 30 §§ att sådana skador
skall ersättas enligt reglerna för dröjsmålsskador. Motsvarande fråga uppkommer
vid befordran av inskrivet resgods. Den har i den internationella regleringen
lösts på samma sätt som vid godsbefordran. Vid inrikes befordran av inskrivet
resgods måste emellertid frågan med hänsyn till de korta beford-ringstiderna
och arten av den egendom som vanligen befordras på della sätt antas ha en
mycket begränsad praklisk räckvidd. I stället för alt upprätthålla en från
praktisk synpunkt onödig skillnad mellan sådana fysiska skador som beror på
för lång befordringstid och sådana som uppkommer av någon annan anledning, har
under den förevarande paragrafen hänförts alla former av fysisk skada på
resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.5.5) anges det uttryckligen i denna paragraf (andra meningen) att
järnvägen är skyldig att betala ersättning för resgodsavgiften utöver det
ansvarighetsbelopp som annars gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span lang=EN-US style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>II </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§ Om en resande har lidit skada som järnvägen är ansvarig för enligt 9
§, är järnvägens ansvarighet begränsad till 100 kronor för varje påbörjat dygn
som järnvägen har dröjt med ullämningen efter det atl resgodset har begärts
utlämnat. Järnvägen är dock inte skyldig att för resgods som omfattas av ett
och samma resgodsbevis lämna högre ersättning än 1000 kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(26 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om en resande har lidit skada till följd av att järnvägen
inte i tid har lämnat ut hans inskrivna resgods, har han rätt till ersättning
under de förutsättningar som anges i 9 §. I förevarande paragraf finns vissa
bestämmelser om storleken av denna ersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelserna berör inte grunderna för ersättningens
beräkning. Vad som skall anses som ersältningsgill skada får således avgöras
enligt all-</span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>14
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section431>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section432>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>210</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>manna regler om beräkning av skadestånd. Ersättning kan
komma i fråga för att den resande på grund av dröjsmålet har haft kostnader
eller förlorat intäkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen föreskrivs en tämligen snäv ram för
ersättningens storlek. Järnvägen är inle skyldig att betala högre ersättning än
100 kr. för varje påbörjat dygn som dröjsmålet varar. Om järnvägen har orsakat
dröjsmålet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, gäller dock inte någon
ansvarsbegränsning. Detta följer av 1 kap. 8 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I motsats till den maximering av ersättningen för förlust,
minskning eller skada som anges i 10 § gäller maximeringen av
dröjsmålsersättningen enligt förevarande paragraf inte per kolli utan per
resande. Om flera resande på gemensam färdbiljett, t.ex. medlemmarna i en
familj, har lidit skada genom att deras gemensamma resgods har blivit fördröjt,
kan således var och en av dem göra anspråk på ersättning för sin skada intill
100 kr. per dygn. Av den särskilda begränsningsregeln i paragrafens sista
mening följer emellertid att järnvägen, oavsett antalet skadelidande, inte är
skyldig att betala högre dröjsmålsersättning än 1 000 kr. för resgods som
omfattas av samma resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt järnvägstrafikstadgan utgår ersättning för dröjsmål
bara till den del dröjsmålet inte överstiger tre dygn. Någon motsvarande
tidsmässig begränsning görs inte i den förevarande paragrafen. I princip får
således ersättning beräknas för varje dygn som dröjsmålet varar. Den nyssnämnda
regeln om en yttersta beloppsgräns vid 1 000 kr. för resgods som omfattas av
samma resgodsbevis utgör emellertid också en spärr mot att dröjsmålsansvaret
utsträcks att omfatta alltför lång tid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När ersättning skall utgå såväl för minskning eller skada
som för dröjsmål gäller enligt 3 kap. 30 § i fråga om gods att järnvägen inte
är skyldig att i sammanlagd ersättning betala mera än den skulle ha fått göra,
om godset hade gått förlorat. En motsvarande spärr vid samtidig ersättning för
transportskada och dröjsmålsskada gäller enligt järnvägstrafikstadgan också
vid befordran av inskrivet resgods. Det praktiska behovet av denna reglering
för inskrivet resgods får emellertid anses vara mycket ringa Gfr betänkandet s.
301). Dröjsmålsersättningen vid befordran av inskrivet resgods utgör ganska obetydliga
belopp. Det finns därför knappast anledning att beträffande inskrivet resgods
införa en reglering som svarar mot 3 kap. 30 § sista meningen. Såvitl gäller
befordran av inskrivet resgods har därför inte föreskrivits någon begränsning
av den resandes rätt att samtidigt få ersättning för dröjsmål och ersättning
för minskning eller skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Atl ersättning för dröjsmål inte kan utgå i de fall då
resgodset ersätts som förlorat torde däremot följa av att dröjsmål definitionsmässigt
inte kan föreligga, om utlämning av resgodset faktiskt är eller får anses vara
utesluten. Tillämpning av detta synsätt skulle emellertid kunna medföra, att
den som först tror att hans resgods är fördröjt men senare får veta att det har
gått förlorat blir sämre behandlad i ersättningshänseende än den som får ut</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section433>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section434>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>211</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sitt resgods fördröjt och skadat. Den förre skulle
nämligen kunna få ersättning motsvarande högst ett halvt basbelopp (10 §),
medan den senare dessutom skulle kunna fä ersättning för dröjsmål. Olikheten i
behandlingen av dessa båda ersättningsfall torde emellertid ha endast
teoretiskt intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förkommet Inskrivet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Är järnvägen inte beredd att lämna ut inskrivet
resgods på bestämmelsestationen före utgången av Qärde dagen efter den dag då
resgodset borde ha anlänt dit, får den resande begära ersättning som om godset
hade gått förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har den resande fått ersättning som avses i första stycket
och kommer resgodset till rätta, tillämpas 3 kap. 27 § andra — Qärde styckena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(26 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om ett dröjsmål med ullämningen av befordrad egendom blir
långvarigt, uppkommer frågan om inle egendomen faktiskt har gått förlorad. När
det gäller befordran av inskrivet resgods är befordringstiderna korta, och det
innebär ofta en pålaglig olägenhet för den resande att vara utan resgodset. Det
finns därför anledning att redan efter en relativt kort tid jämställa ett
dröjsmål med förlust, när det gäller beräkning av ersättningen för den uppkomna
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket av denna paragraf innehåller därför en
regel av innebörd att den resande får begära ersättning som om resgodset hade
gått förlorat, om järnvägen inte är beredd att lämna ut resgodset före utgången
av Qärde dagen efter den dag då resgodset borde ha anlänt till bestämmelsestationen.
Järnvägen kan å andra sidan inte befria sig från skyldigheten att slutföra befordringen
genom alt mot den resandes vilja belala ersättning för förlust av resgodset. På
den resandes begäran får emellertid resgodset under de angivna
förutsättningarna behandlas som förlorat inte bara när det är ovisst vad som
har hänt med det utan också när det är klarlagt att del finns i behåll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den omständigheten att den resande får begära ersättning
som om resgodset hade gått förlorat innebär givetvis inte utan vidare att järnvägen
är skyldig att betala ersättning för förlusten. Frågan om järnvägens ansvarighet
i ett sådant fall skall prövas enligt samma regler som gäller för verklig föriust.
Rätt till ersättning för föriust av resgodset föreligger således inte, om t.ex.
det långvariga dröjsmålet visas bero på en naturhändelse som har karaktär av force
majeure.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den omständigheten att den resande får begära ersättning
som om resgodset hade gått föriorat bör inte ovillkoriigen anses innebära att
han avstår från rätten att få godset utlämnat till sig, om detta senare visar
sig vara möjligt. Vill han bevara denna rätt, måste han emellertid vidta åtgärder
som motsvarar dem som i fråga om godsbefordran anges i 3 kap. 27 § andra och
tredje styckena. Detta framgår av andra stycket i den förevarande paragrafen.
Om den resande önskar bevara sin rätt till resgodset</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section435>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section436>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>212</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>fastän
han får förlustersättning, skall han.således när han tar emot ersättningen
uttryckligen begära att järnvägen underrättar honom för det fallet att
resgodset skulle komma till rätta. Har en sådan begäran framställts, är
järnvägen skyldig att följa den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen trots att en sådan begäran har framställts inte underrättar den
resande när resgodset har kommit till rätta och detta leder till att resgodset slulligt
går förlorat för den resande, bör denne kunna kräva ersättning för förlusten
enligt allmänna skadeståndsregler. Detta innebär, att ersättning kan erhållas
också för den del av skadan som överstiger det maximibelopp som anges i 10 §.
Får däremot den resande underrättelse om att resgodset har återfunnits, har han
frihet att välja mellan att antingen behålla förlustersättningen och avstå från
resgodset eller att begära utlämning av resgodset mot att han betalar tillbaka
förlustersätlningen. Om han väljer det senare alternativet, kan han i
förekommande fall göra anspråk på ersättning för dröjsmål och för minskning
eller skada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
en resande som har tagit emot ersättning för förlust av resgods inte begär att
bli underrättad om att resgodset har kommit till rätta eller om han, fastän han
har begärt och fått sådan underrättelse, inle kräver att resgodset skall lämnas
ut, får detta tolkas som att den resande har gett upp sina anspråk på
resgodset. Som framgår av hänvisningen till 3 kap. 27 § Qärde stycket får
järnvägen i ett sådant fall inträda i den resandes rätt till resgodset. Av
hänvisningen följer också, att den rätt till resgodset som järnvägen därmed
förvärvar inte medför någon inskränkning av den rätt till resgodset som tillkommer
tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan dock ifrågasättas om denna avvägning mellan järnvägens intresse av att bli
fri från skyldigheten att ta vård om egendomen och tredje mans intresse av att
kunna skydda sin rätt till denna är den rikliga, när det gäller det slags
egendom som brukar befordras som inskrivet resgods. En reglering som innebär
att järnvägen efter en kort tid skulle gentemot envar kunna hävda all rätt till
resgodset skulle dock inte sällan kunna leda till stötande resultat. Järnvägens
möjligheter att på det sätt som nu har angetts förvärva förfoganderätten till
resgodset har därför - i likhet med vad som kommer att gälla i fråga om gods -
begränsats till att avse förhållandet mellan den resande och järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I den mån det finns
anledning atl räkna med att tredje man kommer att göra gällande rätt till
resgodset, bör järnvägen således inte omedelbart göra sig av med detta. På
järnvägens förhållande till tredje man bör 7 § kunna anses analogt tillämplig i
denna situation. Tredje man skulle då ha möjlighet att inom tre månader göra
anspråk på själva egendomen och inom ytterligare två år fordra att få ut ett
eventuellt överskott från försäljning av egendomen. Liksom en godtroende förvärvare
i princip har rätt till lösen om han inte får behålla den förvärvade egendomen,
bör järnvägen gentemot tredje mans krav kunna kräva gotlgörelse för den
ersättning som järnvägen har betalat med anledning av att godset tidigare
ansågs ha gått förlorat.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section437>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section438>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>213</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om den resande inte har begärt ersättning som om resgodset
hade gått förlorat, får han anses ha kvar sin rätt att få befordringen
genomförd och resgodset utlämnat till sig. Om resgodset kommer till rätta, får
järnvägen anses vara skyldig att tillvarata den resandes rätt fill resgodset i
enlighet med 5-7 §§. Enligt normalvillkoren (art. 36) får järnvägen, oavsett om
förlustersättning har utgått eller ej, fritt förfoga över resgods som har
kommit till rätta mer än ett år efter det att det begärdes eller hade kunnat
begäras utlämnat. Enligt den förevarande paragrafen kommer en sådan bestämmelse
att kunna göras gällande mot den resande bara i de fall som innefattas av
hänvisningen till 3 kap. 27 § Qärde stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § Om den resande vill begära ersättning av järnvägen
för att resgods har minskats, skadats eller gått föriorat eller för dröjsmål
med att lämna ul godset, skall han utan oskäligt uppehåll göra anmärkning till
järnvägen om minskningen, skadan, förlusten eller dröjsmålet. Gör han inte det,
har han förlorat rätlen till ersättning, om inte järnvägen har orsakat
skadefallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(83-86 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet för transportskada eller dröjsmål vid befordran av inskrivet
resgods är såväl enligt den föreslagna järnvägstrafiklagen som enligt den
nuvarande ordningen i princip ett strikt ansvar. Som stöd för ersättningskrav
behöver den resande därför inte förebringa någon annan bevisning än en
utredning som visar att skadan måste ha orsakats under befordringen. Om
järnvägen vill gå fri från ansvar, måste den å sin sida visa att skadan har
orsakats av en omständighet som utgör ansvarsfrihetsgrund. Det är emellertid i
allmänhet inte möjligt att utreda hur skadan har orsakats, om inte utredningen
kan påbörjas i nära anslutning till skadetillfället. En förutsättning för att
ansvarssystemet skall kunna fungera tillfredsställande är därför, att
järnvägen inom rimlig tid får underrättelse om att en skada som utgör grund för
ersättningskrav har inträffat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I enlighet härmed görs i denna paragraf den resandes rätt
till talan om ersättning för att inskrivet resgods har minskats, skadats, gått
förlorat eller försenats beroende av att järnvägen underrättas om
ersättningsfallet inom en viss reklamationsfrist. Enligt järnvägstrafikstadgan
gäller gemensamma reklamationsregler i fråga om gods och inskrivet resgods. En
sådan ordning är ändamålsenlig och har behållits.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Denna paragraf
har utformats på samma sätt som reklamationsreglerna för godsbefordran i 3 kap.
31 §. Detta innebär atl något exakt mått på reklamationsfristens längd inte
anges. Denna frist anges i slället så, att den resande måste lämna
underrättelse om skadefallet utan oskäligt uppehåll. I fråga om innebörden av
uttrycket "utan oskäligt uppehåll" hänvisas till vad som anförs i
anslutning till 3 kap. 31 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av paragrafen följer, att den resande inte har någon reklamationsskyl-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section439>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section440>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>'</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>214</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>dighet, om järnvägen har orsakat skadefallet uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Kap. Ansvarighet i annat fall än vid befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Om någon i annat fall än som förut har nämnts i denna
lag har tillfogats personskada eller har lidit sakskada till följd av
järnvägsdriften, skall järnvägen ersätta skadan med de undantag som anges i
andra stycket och i 2 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är fri från ansvarighet enligt första stycket,
om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva
järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat
krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>• (Jfr 2 § 1886 års lag)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 kap. har i departemenlsförslaget byggts upp på ett sätt
som delvis skiljer sig från utredningens förslag. Sålunda svarar 1 § i
departementsförslaget mot 1 § första stycket och 2 § första stycket i
utredningsförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om spårtrafikföretagens skyldighet atl ersätta
personskador som uppkommer till följd av spårdriften finns enligt gällande rätt
två olika ansvarsgrunder. Om personskador tillfogas resande som ett spårtrafikföretag
befordrar, har företaget enligt 1976 års lag ett strikt ansvar för skadorna,
medan spårtrafikföretagens ansvarighet för andra personskador enligt 1886 års
lag eller skadeståndslagen bara omfattar de fall då vårdslöshet föreligger hos
företaget självt eller hos dess anställda eller övriga medhjälpare. Även när
det gäller sakskador blir järnvägens ansvarighet enligt nuvarande regler olika
beroende på om järnvägen har hand om den skadade egendomen för befordran eller
om sakskadan uppkommer i andra fall. Vid skador i samband med befordran gäller
järnvägstrafikstadgans regler som bygger på ett strikt ansvar. Skador på
egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods omfattas
dock av. 1976 års lag. Om en sådan sakskada uppstår i samband med personskada
som järnvägen har eU strikt ansvar för, gäller det strikta ansvaret också för
sakskadan. I annat fall är järnvägen ansvarig för sakskadan endast om
vårdslöshet föreligger på järnvägens sida. Vid andra sakskador gäller 1886 års
lag som enligt huvudregeln bara föreskriver ansvar för vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den förevarande paragrafen innehåller huvudregeln om spårtrafikföretagens
ansvarighet för sak- och personskador som tillfogas tredje man till följd av
spårdriften i andra fall än som anges i 1-4 kap. Paragrafen liksom övriga
bestämmelser i 5 kap. skall enligt 1 kap. tillämpas inte bara på järnvägar i
egentlig mening utan också på spårvägar och tunnelbanor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen åläggs spårföretagen ett strikt ansvar för
person- och sakskador som tillfogas tredje man till följd av spårdriften. I
paragrafens andra stycke görs ett undantag från det strikta ansvaret för vissa force
majeure-situationer. Motsvarande undantag görs beträffande befordran av resande
i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section441>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section442>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>215</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 kap.
1 § andra stycket. I 5 kap. 2 § görs ett ytteriigare undantag från det<br>
strikta ansvaret för personskador som tillfogas förare eller passagerare i ett<br>
motordrivet fordon eller skador på ett sådant fordon eller på egendom som<br>
befordras med ett sådant fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
personskador innebär den förevarande paragrafen följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Spårföretagen
åläggs i princip ett strikt ansvar för personskador som tillfogas tredje man
till följd av spårdriften. Ansvaret enligt paragrafen omfattar alla
personskador till följd av spårdriften utom skador som fillfo-gas resande medan
de uppehåller sig i ett spårfordon eller håller på att stiga på eller stiga av
ett sådant fordon. Sådana resandeskador omfattas av 2 kap. 1 §. Övriga
personskador till följd av spårdriften, såsom skador som filtfogas vägtrafikanter,
spårtrafikpersonalen, post- och tullpersonal som tjänstgör ombord på tåget,
personal för resandeservice (tågservering, tidningsförsäljning o.dyl.) eller
resande som har stigit av spårfordon eller ännu inte stigit på, ersätts enligt
den förevarande paragrafen Qfr avsnitt 5.3.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Huruvida
en skada skall anses falla under denna paragraf eller under 2 kap. 1 § torde
sällan kunna ge anledning till tvekan. Skulle detta någon gång bli fallet,
torde det nästan undantagslöst röra sig om ett problem av teoretisk natur.
Enligt huvudregeln i första stycket av den förevarande paragrafen är nämligen
järnvägens ansvarighet densamma som den som gäller enligt 2 kap. 1 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
nyss har nämnts görs undantag från det strikta ansvaret för personskador i den
förevarande paragrafens andra stycke och i 5 kap. 2 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om sakskador innebär den förevarande paragrafen följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen regleras spårdriftsansvaret med avseende på all egendom utom sådan
som resande bär på sig eller har med sig som handresgods under befordran och
under på- eller avstigning eller egendom som spårtrafikföretaget innehar med
anledning av befordran eller för förvaring i anslutning till ett
befordringsavtal. Paragrafen är med andra ord tillämplig på vaGe sådan sakskada
till följd av spårdriften som inte kan hänföras under 2 kap. 2 eller 3 §
(resandes handresgods och andra personliga tillhörigheter),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3 kap.
22 § (gods) eller 4 kap. 8 § (inskrivet resgods).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
sådana sakskador som faller under den förevarande paragrafen har järnvägen i
princip ett strikt ansvar. Från den grundläggande ansvarsregeln för sakskador
görs undantag i den förevarande paragrafens andra stycke samt i 2 §. Dessa
motsvarar undantagen från det strikta ansvaret för personskador.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen berörs inte frågan vilken bevisning den skadelidande måste
förebringa till stöd för skadeståndskrav enligt denna paragraf. Det torde
emellertid utan vidare vara klart att en skadelidande inte behöver bevisa annat
än skadans omfattning och att skadan har uppkommit till följd av spårdriften.
Om det visas att skadan är en följd av spårdriften, måste spårtrafikföretaget
för att undgå ansvar bevisa att skadan har orsakats av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section443>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section444>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>216</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
sådan omständighet som enligt andra stycket inte omfattas av spårdriftsansvaret.
Mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter är det emellertid inte särskilt
sannolikt att sådana omständigheter, t.ex. oväntade naturhändelser, skulle leda
till att personer eller egendom utanför spårfordonen skadas genom spårdriften.
Något slörre skulle risken kunna vara att någon av spårtrafikföretagets
personal kunde skadas till följd av en omständighet för vilken företaget inte
har något skadeståndsansvar enligt vad som nu har sagts. De anställdas behov av
ekonomiskt skydd tillgodoses emellertid i sådana fall genom
trygghetsförsäkring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av 3 § skall reglerna i skadeståndslagen om jämkning av skadestånd
tillämpas också på skadestånd enligt detta kapitel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
särskilda spårdriftsansvaret enligt 5 kap. i lagförslaget omfattar, liksom
enligt gällande rätt, inle alla skador som uppkommer i trafikföretagets
verksamhet. Det skärpta ansvar som spårdriftsansvaret innebär omfattar sålunda
bara skador som är en följd av den egentliga kommunikationsverksamheten.
Utredningen har i betänkandet (s. 66 O redogjort för vad spårdriftsansvaret har
ansetts täcka Gfr även prop. 1975/76: 7 s. 61 f, 66). Någon utvidgning av den
verksamhet som spårdriftsansvaret omfattar har inte avsetts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
anfördes i förarbetena till 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran
av resande (prop. 1975/76:7 s. 66) bör järnvägsdriften anses omfatta, förutom
själva befordringen, också den serviceverksamhet som järnvägen eller
självständiga entreprenörer bedriver på tåget, t.ex. en restaurangrörelse. All
verksamhet som kan sägas vara ett naturligt komplement till befordringen bör
hänföras lill järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
lidigare kommer vissa skador som uppkommer i spårföretagens verksamhet att
falla utanför tillämpningsområdet för den nya järnvägstrafiklagen.
Ansvarigheten för sådana skador får bedömas enligt annan speciallagstiftning
eller enligt allmänna skadeståndsregler. I fråga om skador som utan närmare
samband med förflyttning av spårfordon orsakas av elektrisk ström, t.ex. genom
beröring av en luftledning eller en ström-skena, gäller lagen (1902:71 s. 1)
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Spårföretag blir
vidare ansvariga enligt allmänna skadeståndsregler för skador som uppkommer,
utan direkt medverkan av spårfordon i trafik, till följd av att spårföretaget
inte har vidtagit tillräckliga åtgärder mot halka eller till följd av bristfälligheter
i byggnader, perronger, gångtunnlar, broar eller andra liknande anläggningar.
Allmänna skadeståndsregler bör i sådana fall lillämpas också om den
skadeorsakande anordningen är av mera speciellt slag, såsom
tunnelbanestationernas rulltrappor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Från
det särskilda järnvägsansvaret bör också uteslutas vissa skador, trots att
dessa klart har orsakats av spårfordons förflyttning längs banan. Därmed avses
sådana skador, t.ex. genom buller och skakningar, som kan uppkomma också om
spårdriften sker utan missöden. Det särskilda spår-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section445>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section446>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>217</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>driftsansvaret omfattar sålunda inte skador som uppkommer
vid normal spårtrafik genom alt någon närboende har åsamkats nervösa besvär
till följd av buller från trafiken på ett järnvägsspår eller genom att
sprickbildningar uppkommer i en byggnad till följd av skakningar från trafiken
på en tunnelbana. Däremot bör sådana skador omfattas av järnvägsansvaret, om
skadan har föranletts av en särskild händelse, t.ex. om en sprickbildning i en
husgrund har orsakats av att ett tunnelbanetåg har kört in i en bergvägg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Skadas förare eller passagerare i ett motordrivet
fordon som är i trafik eller skadas ett sådanl fordon eller egendom som
befordras med ett sådant fordon, är järnvägen ansvarig endast om skadan har
orsakats genom fel eller försummelse på järnvägens sida eller genom
bristfällighet i någon anordning som är av belydelse för järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket 2 och 2 § andra
stycket 2 i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt den förevarande paragrafen gäller inte det strikta spårdriftsansvaret
i fråga om vissa skador som till följd av spårtrafiken uppkommer på motorfordonssidan.
I fråga om personskador omfattar det strikta ansvaret inte skador som tillfogas
förare eller passagerare i motordrivna fordon som är i trafik. Om sådana
personer skadas vid sammanstötning med spårfordon, har de enligt trafikskadelagen
(1975:1410) rätt till trafikskadeersättning på objektiv grund från det egna
fordonets trafikförsäkring. Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.6.4) har något behov inte ansetts föreligga av ytterligare skydd för
dessa personer i form av rätt till skadestånd på objektiv grund av den som är
ansvarig för det skadevållande spårfordonet. Detta undantag från det strikta spårdriftsansvaret
gäller inte bara järnväg utan också tunnelbana och spårväg. I fråga om
tunnelbanor får undantaget dock antas sakna egentlig betydelse, medan det
däremot ofta kommer att få tillämpning på järnvägs- och spårvägstrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den inbördes ansvarigheten mellan motorfordonssidan och
spårsidan vid i första hand plankorsningsolyckor regleras i denna paragraf och
en motsvarande beslämmelse för motorfordonssidan i trafikskadelagen (11 §
tredje stycket). De överväganden som ligger till grund för denna reglering har
redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.4).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också beträffande de skador som enligt den förevarande
paragrafen inte omfattas av det strikta spåransvaret har spårtrafikföretagen
ålagts ett strängare ansvar än enligt gällande rätt. Spårtrafikföretaget svarar
sålunda för dessa skador inte bara som f.n. när skadan har orsakats genom fel
eller försummelse på företagets sida utan också när skadan har orsakats genom
bristfällighet i någon anordning av betydelse för spårtrafiken utan att detta
kan läggas företaget till last som vårdslöshet. Järnvägen har alltså i fråga om
skador på motorfordonssidan ålagts ett strikt ansvar för att järnvägens
rullande material samt vägbommar, varningssignaler, stängsel, skyltar och andra
liknande anordningar inte är bristfälliga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section447>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section448>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>218</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En remissinstans har anfört att det förhållandet att en
övergång inle har signalreglering fastän detta skulle vara motiverat med hänsyn
till övergångens läge, trafikfrekvensen och andra omständigheter skulle kunna
anses som bristfällighet i en anordning av betydelse för järnvägsdriften.
Enligt denna remissinstans skulle också bristande åtgärder för att förbättra
sikten vid en övergång kunna tänkas utgöra en sådan bristfällighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det torde inte vara möjligt att bestämt ange vad som skall
anses utgöra sådana bristfälligheter att järnvägen skall ha ett strikt ansvar
också i det fall som behandlas i den förevarande paragrafen. Denna fråga får
avgöras i rättstillämpningen, och domstolarna får då göra en samlad bedömning
av omständigheterna i det enskilda fallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enbart den omständigheten att en bristfällighet består i
att järnvägens egna föreskrifter har åsidosatts bör inte nödvändigtvis medföra
strikt ansvar. Dessa föreskrifter har ibland utfärdats av andra skäl än i
syfte att förebygga olyckor. Å andra sidan medför den omständigheten att järnvägens
egna föreskrifter har uppfyllts inte nödvändigtvis att del inte föreligger
någon bristfällighet av det slag som nu avses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § I fråga om skadestånd enligt detta kapitel gäller 5
kap. och 6 kap. 1-3 §§ skadeståndslagen (1972:207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har vållande på den skadelidandes sida medverkat till
skador på nötkreatur eller hästar under betesgång eller på renar, får
skadeståndet jämkas endast om medverkan har skett uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skadas ett motordrivet fordon som är i trafik eller
egendom som befordras med ett sådant fordon, skall medverkan till denna
sakskada anses föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade
fordonet eller det fordon som den skadade egendomen befordrades med eller bristfällighet
på fordonet har medverkat till skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen innehåller regler om hur skadestånd skall
bestämmas. Den moisvarar 3 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilda regler om hur skadestånd skall bestämmas finns
på åtskilliga ställen i den föreslagna järnvägstrafiklagen. Sålunda anges i 3
kap. en särskild metod för beräkning av skadestånd med anledning av att gods
har gått förlorat, minskats eller skadats. Bestämmelser om begränsning av
skadeståndels sloriek finns i 2, 3 och 4 kap. För skadestånd som ett spårtrafikföretag
åläggs enligt 5 kap. gäller däremot inle några sådana beräknings- eller
begränsningsregler. I sådana fall skall skadeståndet fastställas enligt de
allmänna principer som gäller när skadestånd skall bestämmas. För atl klargöra
detta hänvisas i första stycket i denna paragraf till reglerna i 5 kap.
skadeståndslagen om hur skadestånd skall bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hänvisningen till 6 kap. 1 § skadeståndslagen i samma
stycke innebär att sådant skadestånd för personskada som kan åläggas enligt det
förevarande kapitlet får jämkas i vissa fall av kvalificerad medverkan till
skadan på den skadelidandes sida. Sålunda kan jämkning äga rum, när det
föreligger</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section449>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section450>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>219</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>uppsåtlig
medverkan lill skadan av den skadelidande själv. Jämkning kan också äga rum,
när den skadelidande har medverkat lill skadan genom grov vårdslöshet. Också
enkel vårdslöshet kan i ett specialfall föranleda jämkning, nämligen när en
förare av ett motordrivet fordon vårdslöst har medverkat till skadan och därvid
också gjort sig skyldig till irafiknykterhetsbrott. Har någon skadats så att
han avlider, får skadestånd till de efterlevande jämkas, om den avlidne uppsåtligen
har medverkat till dödsfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om sakskador innebär hänvisningen till skadeståndslagens jämkningsregler
att jämkning i allmänhet skall kunna äga rum, om vårdslöshet på den
skadelidandes sida har medverkat till skadan. Från denna huvudregel görs
emellertid i paragrafens andra stycke undanlag när skadeståndet avser sådan
ersättning för skada på nötkreatur eller hästar under betesgång eller på renar.
Enligt gällande regler (6 § andra stycket 1886 års lag) synes nämligen i
motsvarande fall medverkan på den skadelidandes sida inle kunna inverka på
järnvägens strikta ansvar utom när den som var skyldig alt ha vård om djuren
har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vid bevakningen. Som
har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.2) har det ansetts att
djurägarnas rättsställning i detta hänseende inte bör försämras. För sådana
skador på nötkreatur, hästar eller renar skall därför de allmänna reglerna om
jämkning av skadestånd för sakskada tillämpas bara i sådana fall då ett uppsåtligt
eller grovt vårdslöst förfarande på den skadelidandes sida har medverkat till
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
hänvisning till skadeståndslagen omfattar vidare 6 kap. 2 § om jämkning av
skadestånd som är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges
ekonomiska förhållanden. Det nämnda lagrummet är däremoi inte medtaget i den
hänvisning till skadeståndslagen som finns i 8 § 1976 års lag och som i lagförslaget
motsvaras av hänvisningen i 2 kap. 4 §. Denna olikhet får inte uppfattas som
uttryck för att det skulle finnas anledning att i fråga om tillämpningen av
denna jämkningsgrund göra skillnad mellan skadestånd i och utom
kontraktsförhållanden. När det gäller egentliga spårtrafikföretag bör det inte
heller i fråga om skadestånd enligt 5 kap. finnas något ulrymme för jämkning av
ekonomiska skäl. Även andra innehavare av spåranläggningar än egentliga spårtrafikföretag
kommer emellertid alt ha ett spårdriftsansvar enligt detta kapitel. Detta kan
gälla t.ex. innehavaren av ett industrispår. Om en sådan person med stöd av 6
kap. 2 § skadeståndslagen kan uppnå jämkning av skadeståndsskyldighet som han
annars ådrar sig i sin verksamhet, skulle det förefalla egendomligt om denna
möjlighet skulle vara utesluten när det gäller skador till följd av driften på
spåranläggningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hänvisningen
till 6 kap. 2 § skadeståndslagen gäller som framgår av lagtexten bara
"skadestånd enligt detta kapitel". Gentemot resandes skadeståndskrav
enligt 2 kap. bör som nämnts den jämkningsgrund som nu har behandlats inte
kunna åberopas. Detsamma bör anses gälla vid krav på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section451>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section452>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>220</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skadestånd
som enligt 3 eller 4 kap. skall bestämmas med tillämpning av särskilda
beräknings- eller begränsningsregler. Den maximering av ersättningsskyldigheten-som
föreskrivs i åtskilliga fall innebär ju att risken för en oskäligt betungande
skadeståndsskyldighet beaktas generellt, och hänsyn till denna risk skall
naturligtvis inte dessutom las i det enskilda fallet. I den mån skadestånd
enligt 3 eller 4 kap. skall fastställas enligt allmänna regler för hur
skadestånd skall bestämmas, bör reglerna om jämkning på ekonomiska grunder i
och för sig kunna beaktas. I dessa kapitel finns inte heller något uttryckligt
förbud mot alt denna jämkningsregel tillämpas. Det torde dock inte bli aktuellt
att tillämpa denna regel på skadestånd som utgår enligt 3 eller 4 kap. utom i
mycket sällsynta undantagsfall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
två eller flera rättssubjekt är ansvariga enligt 5 kap. i lagförslaget för
samma skada, följer av hänvisningen till 6 kap. 3 § skadeståndslagen att de
solidariskt svarar för det skadestånd som skadan föranleder. I praktiken torde
denna bestämmelse få tämligen liten användning såvitt gäller skador som
uppkommer i anledning av spårdriften. Spårdriftsansvar kan nämligen göras
gällande bara mot den som är innehavare av den spåranläggning i samband med
vars drift skadan har inträffat Qfr avsnitt 5.6.2). Den som utan att vara
innehavare äger eller trafikerar anläggningen eller som fillhandahåller fordon
för trafik på denna kan således inte göras ansvarig enligt detta kapitel. Att
flera ådrar sig ansvar för samma skada kan därför bara inträffa om den skadevållande
händelsen äger rum på en bana som innehas av flera gemensamt. I ett sådant fall
har emellertid enligt lagförslaget, till skillnad från vad som gäller enligt 8
§ 1886 års lag, var och en av innehavarna spårdriftsansvar. Denna utvidgning av
det solidariska ansvaret är emellertid i huvudsak formell, eftersom det numera
sällan förekommer att någon bandel innehas av flera rättssubjekt gemensamt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
förut har nämnts innebär hänvisningen fill 6 kap. 1 § skadeståndslagen bl.a,
att skadestånd som ett spårtrafikföretag skall betala för sakskador på ett
motordrivet fordon i trafik eller på egendom som befordras med ett sådant
fordon kan jämkas, om vårdslöshet på den skadelidandes sida har medverkat till
skadan. Enligt förslaget till lag om ändring i traflkskadelagen uppkommer emellertid
ersättningsskyldighet för motorfordonssidan när skadan har orsakats av fel
eller försummelse i samband med förandet av motorfordonet (likgiltigt hos vem)
och när skadan har orsakats av bristfällighet på fordonet. I fråga om
sakskador finns det anledning att upprätthålla principen att de omständigheter
som utgör grund för den egna sidans ersättningsskyldighet också skall kunna
föranleda jämkning av den ersättning som motsidan skall betala. I tredje
stycket av den förevarande paragrafen ges därför en föreskrift av innebörd,
att skadestånd som järnvägen enligt 5 kap. 2 § ådrar sig för sakskador på ett
motordrivet fordon som är i trafik eller på egendom som befordras med ett
sådant fordon får jämkas inte bara i det fall som avses i första stycket av den
förevarande paragrafen, nämligen när den skadelidande eller någon som enligt
vanliga skade-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section453>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section454>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>221</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ståndsrättsliga
principer identifieras med honom har medverkat till skadan, utan också när
annars vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller
bristfällighet på det fordonet har medverkat till skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
Kap. Ordning och säkerhet vid Järnvägstrafik</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1
§ Utan trafikföretagets tillstånd får inte någon beträda spårområden för
järnväg eller tunnelbana utom på platser där del av skyltar, uQämning av
höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anordningar
klart framgår att allmänheten har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utan
spårvägens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av en spårvägs
spårområde för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande
sätt klart framgår att allmänhelen inle har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som bryter mot förbudet i första eller andra stycket döms till böter, högst 1
000 kronor, om inte gärningen enligt annan författning är belagd med strängare
straff.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(100
§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
1 kap. 1 § omfattar begreppet "järnväg" inte generellt tunnelbana och
spårväg såvitt gäller 6 kap. Vissa av kapitlets bestämmelser är dock
tillämpliga också på tunnelbana och spårväg. I dessa bestämmelser anges detta
uttryckligen i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket av denna paragraf innehåller ett förbud för allmänheten att utan
tillstånd beträda vissa delar av en järnvägs eller tunnelbanas spårområde.
Förbudet har såvitt avser järnväg i gällande rätt sin motsvarighet i 100 § järnvägstrafiksiadgan.
Där avser förbudet järnvägsområdet i dess helhet, bortsett från de delar som
järnvägen har upplåtit för allmänheten. I den förevarande paragrafen inskränks
emellertid förbudet till att gälla enbart spårområdet. I den mån järnvägen
behöver rättsligt skydd mot att allmänheten beträder andra delar av
järnvägsområdet, t.ex. för att hindra obehöriga att vistas på upplagsplatser, i
byggnader eller vid liknande anläggningar, synes detta behov vara tillgodosett
genom bestämmelserna om olaga intrång i 4 kap. 6 § brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med den utformning som
förbudet att beträda järnvägsområde har i järnvägstrafikstadgan framgår del
inte närmare vilka delar av området som är förbjudna resp. tillåtna att
beträda. Också på denna punkt innebär den förevarande paragrafen en avvikelse
från vad som nu gäller. I första stycket av paragrafen beskrivs nämligen de
anordningar som skall finnas på en viss plats för att man skall kunna anse, att
det på den platsen gäller undantag från det i princip generella förbudet att
beträda spårområdet. Med spårområde förstås den del av markytan över vilken
spårfordonen passerar och del utrymme på bägge sidor därav som enligt vad som
framgår av utrymmets beskaffenhet, avspärrningsanordningar eller andra
inrättningar har avsatts i syfte att tjäna säkerheten i spårdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
delar av spårområdet som allmänheten får beträda är sådana som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section455>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section456>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>222</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>också
är upplåtna för korsande trafik. Det föreligger i allmänhet inte några
svårigheter atl avgöra var det är tillåtet att korsa spårområdet. Detta framgår
i allmänhet av de anordningar som har vidtagits för att möjliggöra eller
underlätta för den korsande trafiken att passera spåren, t.ex. genom att
spårområdet har försetts med vägbeläggning, belagts med betongplattor eller
utrustats med en gångbana av trä, s.k. plankvandring. Om sådana anordningar
inte finns, kan tillåtelse att beträda spårområdet undantagsvis ges genom
skyltar. Den omständigheten att stängsel har avlägsnats på en viss plals kan
däremot inte utan vidare uppfattas som en tillåtelse att där beträda
spårområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
andra stycket i den förevarande paragrafen gäller ett förbud för allmänheten
att utan tillstånd beträda en spårvägs spårområde i vissa fall. Detta förbud är
betydligt snävare avgränsat än förbudet i första stycket. Förbudet omfattar
sålunda endast en sådan del av spårområdet för vilken det genom stängsel eller
skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har
tillträde. I fråga om skälen till denna skillnad hänvisas till vad som har
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.7).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
tredje stycket skall överträdelse av förbudet i första eller andra stycket
straffas med böter, högst 1 000 kr. Straffbestämmelsen gäller inte, om det
obehöriga beträdandet är belagt med strängare straff i någon annan författning.
Detta är fallet, om det obehöriga beträdandet skulle bedömas som olaga intrång,
någol som under vissa omständigheter torde vara möjligt. Överträdelse av
förbudet kan också innefatta vårdslöshet i trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att förbudet skall gälla bör krävas att avgränsningen mellan det spårområde som
får beträdas och det som inte får beträdas är permanent. Den omständigheten att
ett område som annars får beträdas tillfälligt avspärras, t.ex. genom att vägbommar
fälls, bör således inte medföra att området anses förbjudet alt beträda i den
mening som avses i denna paragraf. Förbud att under sådana omständigheter ta
sig in på spårområdet gäller i stället enligt 13 § andra stycket
vägtrafikkungörelsen (1972:603). Överträdelse av detta förbud straffas enligt
164 § vägtrafikkungörelsen med böter, högst 1 000 kr.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om allmänhetens rätt att beträda ett område som används för tunnelbaneirafik
har särskilda bestämmelser getts i ordningsstadgan för tunnelbane- och
spårvägstrafiken i Stockholms län. Enligt 14 § i denna stadga får en trafikant
inte beträda tunnelbanans spårområde eller något annat område inom tunnelbanan
som inte är upplåtet för allmänheten. Denna lokala ordningsstadga har utfärdats
med stöd av 25 § allmänna ordningsstadgan (1956:617). Överträdelse av förbud
enligt den kan medföra ansvar enligt 28 § allmänna ordningsstadgan. Detta
innebär att straffet för obehörigt beträdande av spårområdet i allmänhet skall
utgöra penningböter. I allvarligare fall kan dagsböter utdömas. Dessa
straffbestämmelser kan enligt 22 § ordningssladgan för tunnelbane- och
spårvägstrafiken i Stockholms län tillämpas också vid obehörigt beträdande av
ett spårom-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section457>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section458>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>223</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>rade
som tillhör spårväg som omfattas av stadgan. Förbud mot att beträda ett sådant
spårområde gäller när området utgörs av särskild banvall. Undantag görs dock
för särskilt anordnade övergångsställen över spårvägsspår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Allmänna
ordningsstadgan ses f.n. över av ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02).
Utredningen avser att föreslå att allmänna ordningssladgan ersätts av en ny lag
om allmän ordning och säkerhet. Förslaget kan komma att innebära ändrade
förutsättningar för utfärdande av taxor och reglementen för spårvägsföretagen
och för straffsanktioneringen av bestämmelser av hithörande slag. Eventuella
straffbestämmelser kommer att anpassas fill det straffmaximum för penningböter
som numera gäller enligt brottsbalken, 1 000 kr. Gfr prop. 1980/81:38, JuU 15,
rskr 115).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lokala
bestämmelser om förbud att beträda spårområdet m.m. beträffande tunnelbana och
spårväg behövs inte längre. Det får förutsättas att sådana bestämmelser upphävs
i vederbörlig ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2
§ Om någon har fört ett annat maskindrivet spårfordon än spårvagn och därvid
har varit så påverkad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att det
måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande sätt, skall han
dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande,
till böter. Detsamma gäller, om en järnvägs- eller tunnel-baneQänsteman som
annars har utfört uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten har varit så
påverkad av berusningsmedel att det måste anlas att han inte kunde utföra dessa
uppgifter på betryggande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket
efter att ha förtärt alkoholdrycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i
hans blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller däröver,
skall anses ha varil så påverkad under färden som anges i första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som
avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört
fordonet efter att ha förtärt alkoholdrycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5
men inte 1,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(4
§ 4 mom. lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
saknar motsvarighet i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.7) har strafftjestämmelserna
om onykterhet i järnvägstrafik förts över från trafikbrottslagen till den nya
järnvägstrafiklagen. Därvid har strafflDestämmelsen utvidgats till att omfatta
även vissa andra Qänstemän än förare av spårfordon, nämligen andra
befattningshavare med uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten. Därmed
avses främst tågledare och olika kategorier av tågklarerare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens/öwfa
stycke innehåller huvudregeln om straffansvar för en järnvägs- eller tunnelbaneQänsteman
som är så påverkad av alkoholdrycker eller något annat berusningsmedel att det
måste antas att han inte</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section459>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section460>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>224</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>på
ett betryggande sätt kan föra spårfordonet eller annars ulföra sådana uppgifter
som åligger honom och som är av väsentlig belydelse för säkerheten i
järnvägsdriften. Regeln har utformats efter förebild av bl.a. 325 § sjölagen
(SFS 1975:289).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
huvudregel har inte, lika litet som paragrafen i övrigt, gjorts tillämplig pä
befattningshavare vid spårvägen. En förare av spårvagn omfattas sedan en
längre tid av bestämmelserna i trafikbrottslagen, däri inbegripet
bestämmelserna om rattfylleri och rattonykterhet. Med hänsyn till att
spårvagnar uppträder i samma trafikmiljö som övriga vägtrafikanter är en sådan
ordning naturlig. Som har anförts i den allmänna motiveringen har det inte
ansetts föreligga något behov av att införa särskilda bestämmelser om straff
för onykterhet för andra befattningshavare vid spårvägen än förare. Den
förevarande paragrafen innebär därför inte någon ändring av vad som nu gäller
beträffande befattningshavare vid spårvägen, vare sig formellt eller i sak.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Andra
och tredje styckena innehåller bestämmelser om promillegränser efter mönster av
4 § 1 mom. tredje stycket och 4 § 2 mom. trafikbrottslagen. I stället för det
uttryck som förekommer i 4 § 4 mom. trafikbroltslagen "motordrivet
spårfordon" används i den förevarande paragrafen uttrycket
"maskindrivet spårfordon". Detta senare uttryck omfattar på ett
tydligare sätt inte bara el- och dieseldrivna spårfordon utan också ånglok.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
och med att straffbestämmelserna om onykterhet i järnvägs- och tunnelbanetrafik
förs över till järnvägstrafiklagen måste följdändringar göras i
trafikbrottslagen, lagen (1976: 1090) om alkoholutandningsprov och körkortslagen
(1977:477).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
§ En befattningshavare i säkerhets- eller ordningsQänst vid järnväg, tunnelbana
eller spårväg får från trafikföretagets område avlägsna den som överträder
förbudet i 1 § första eller andra stycket, den som uppträder berusad eller stör
ordningen och den som genom sill uppträdande äventyrar säkerheten i
trafikdriften. Om det är oundgängligen nödvändigt, får han omhänderta en sådan
person. Om så sker, skall polisen omedelbart underrättas. Den omhändertagne får
hållas kvar till dess att han har överlämnats till en polisman eller det inte
längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>(1
§ lagen 1975: 89 om ordning och säkerhet inom järnvägsområde) Paragrafen
motsvarar i huvudsak 2 § i utredningens förslag. Under rubriken "Vissa
åligganden för järnvägspersonal m.m." innehåller järnvägstrafiksiadgan i
9 § en erinran om att särskilda bestämmelser gäller i fråga om åliggande för
järnvägspersonal att söa för upprätthållande av ordning och säkerhet inom
järnvägsområde och om ämbetsskydd för befattningshavare vid järnväg. I fråga om
upprätthållandet av ordning och säkerhel finns de särskilda bestämmelser som
avses i stadgan numera i lagen (1975:89) om ordning och säkerhet inom
järnvägsområde. Det har</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section461>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section462>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>225</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ansetts lämpligast att föra över innehållet i 1975 års lag
till den nya järnvägstrafiklagen Gfr avsnitt 5.7). I motsats till 1975 års lag
gäller dock regleringen i järnvägstrafiklagen inte bara järnväg utan också
tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I lagförslaget har därför de båda paragraferna i 1975 års
lag efter huvudsakligen redaktionella justeringar tagits upp som 3 och 4 §§ i
6 kap. Som redan har nämnts har tillämpningsområdet utvidgats att gälla också
tunnelbana och spårväg. Genom den förevarande paragrafen, som motsvarar 1 § i
1975 års lag, ges befattningshavare i säkerhets- eller ordningsGänst vid
järnväg, tunnelbana och spårväg vissa befogenheter att ingripa mot den som
uppträder berusad eller stör ordningen eller genom sitt uppträdande äventyrar
säkerheten i trafikdriften. Det nuvarande utrymmet för ingripanden har vidgats
något genom att den som utan lov uppehåller sig inom en sådan del av ett
spårområde som inte får beträdas av allmänheten får avvisas eller tas om hand,
även om han inte kan anses störa ordningen eller omedelbart äventyra
säkerheten. När Qänstemannen fullgör denna uppgift, har han det skydd som
enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken är förenat med myndighetsutövning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § För att verkställa en åtgärd enligt 3 § får
befattningshavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han
bör i första hand försöka tala personen till rätta genom upplysningar och anmaningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper.
Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda
till det avsedda resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut
nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(2 § lagen 1975:89 om ordning och säkerhet inom
järnvägsområde)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras vilka medel som får användas för
att upprätthålla ordning och säkerhet. Framför allt anges i vilken
utsträckning våld får tillgripas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafens/öw/fl stycke motsvarar första stycket i 2 §
1975 års lag. I allt väsentligt stämmer texten också överens med 8 § första
stycket lagen (1980: 578) om ordningsvakter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till paragrafens andra stycke har utan större ändringar
förts över föreskrifterna i andra stycket av 2 § 1975 års lag. På en punkt har
dock en avvikelse ansetts vara befogad. Enligt 1975 års lag får bara det våld
användas som kan leda till det avsedda resultatet. Med en strikt tolkning av
texten skulle det vara omöjligt att använda våld av ett visst slag så länge det
framstår som visserligen ytterst osannolikt men ändå inle helt uteslutet, atl
del avsedda resultatet skulle kunna uppnås med ett lindrigare våld. I det
förevarande lagrummet ställs i stället det mera rimliga kravet, att våldet
skall begränsas till vad som i den föreliggande situationen får bedö-' mas vara
nödvändigt för att uppnå det avsedda resultatet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som ett tredje stycke innehåller 2 § i 1975 års lag
följande bestämmelse: "Skadas någon lill följd av ingripande och är skadan
ej obetydlig, skall </span></i><i><span style='font-size:8.0pt;font-family:
Verdana'>15 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section463>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section464>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>226</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Gänstemannen sörja för att den skadade får erforderlig
vård samt ofördröj-ligen anmäla det inträffade till sin förman." Till den
del det föreskrivs att Gänstemannen skall sörja för den vård som behövs, kan
bestämmelsen knappast sägas innehålla något utöver vad som framstår som
självklart. Någon skyldighet för Gänstemannen att rapportera det inträffade
torde inte behöva föreskrivas i lag. Någon motsvarighet till den återgivna
bestämmelsen finns inte i den nyssnämnda lagen om ordningsvakter. En sådan
bestämmelse torde utan olägenhet kunna undvaras också i järnvägstrafiklagen.
Någon föreskrift av detta slag har därför inte tagits upp i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Järnvägen får undersöka innehållet i resgodskollin
eller godssändningar, om innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl
att misstänka att de innehåller något som kan äventyra säkerheten i
järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan det med fog antas att resgods innehåller något som
järnvägen har förklarat att den inte befordrar som resgods eller att innehållet
i en godssändning inte motsvarar de uppgifter som avsändaren har lämnat om
det, får järnvägen undersöka resgodsets eller sändningens innehåll. Detta
gäller även om järnvägen inte har förbehållit sig det i befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Undersökningar bör företas i vittnes närvaro. Vid en
undersökning enligt andra stycket skall om möjligt den resande eller, om
undersökningen avser gods, avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle att
närvara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(12, 18 och 36 §§ JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvarar 4 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den förevarande paragrafen har förts samman bestämmelser
om järnvägs rätt atl undersöka egendom som befordras eller avses bli befordrad
av järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
undersökningsrätt som avses i första stycket är närmast av offentligrättslig
natur. Befogenheten att företa undersökning av egendom enligt detta stycke kan
ses som en motsvarighet till befogenheten enligt 3 § att ingripa mot personer.
Syftet med regleringen i detta stycke, liksom ett av syftena med regleringen 13
§, är att ge järnvägen möjlighet att avväqa ett hot mot säkerheten i
järnvägsdriften. Medan det i 3 § är fråga om ett konstaterat hot mot
säkerheten, räcker det för tillämpning av detta stycke att det förekommer
grundad anledning till misstanke om att säkerheten i järnvägsdriften är hotad.
När det finns skäl för en sådan misstanke, får undersökningsrätten utövas både
i fråga om resgodskolli och i fråga om godssändning. Med resgods avses i detta
sammanhang såväl handresgods som inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också när resgods eller gods inte kan misstänkas innehålla
något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften, bör järnvägen ha möjlighet
att i vissa fall undersöka innehållet. Sålunda bör järnvägen kunna utöva ålminstone
någon form av kontroll av att resande inte låter som resgods befordra egendom
som järnvägen, av något annat skäl än att egendomen kan hota säkerheten i
järnvägsdriften, har förklarat att den inte befordrar som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section465>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section466>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>227</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>resgods.
I fråga om handresgods kan det t.ex. röra sig om innehåll som kommer att
medföra olägenheter under resan i form av obehaglig lukt eller liknande.
Beträffande inskrivet resgods kan det vara fråga om innehåll som medför
smittorisk eller risk för nedsmutsning av annat resgods. Vid befordran av gods
är sändningens verkliga innehåll ofta avgörande inte bara för frågan om godset
får befordras eller ej utan också för frågan om godset med hänsyn fill
egenskaper, tillstånd, värde m.m. motsvarar de uppgifter om godset som har lämnals
till järnvägen och lagts till grund för utformningen av dess befordringsåtagande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
rätt som järnvägen enligl vad som nu har sagts bör ha att av andra skäl än rena
säkerhetsskäl undersöka resgods eller gods behandlas i paragrafens andra
stycke. Det är självfallet en känslig fråga att avväga järnvägens intresse av
att kunna företa undersökningar mot trafikanternas intresse av att inte utan
rimlig anledning bli utsatta för det ingrepp i den personliga integriteten som
en undersökning kan innebära, i synnerhet när det gäller resgods. Denna
avvägning har gjorts så, att järnvägens undersökningsrätt har inskränkts till
de fall i vilka det med fog kan antas att egendomens verkliga innehåll avviker
från vad järnvägen har haft skäl att förutsätta när befordringsålagandet
gjordes. Detta innebär att en undersökning får göras, om någon faktisk
omständighet tyder på att handresgods innehåller någol som resande inte får
föra med sig i järnvägsfordon, att inskrivet resgods innehåller något som
järnvägen har förklarat att den inte befordrar som sådant eller atl innehållet
i en godssändning inte stämmer överens med de uppgifter om detta som avsändaren
har lämnat. Stickprovskontroller som grundas på ett hell slumpmässigt urval
får således inte förekomrna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
järnvägstrafikstadgan finns utförliga regler om hur undersökning av resgods
eller gods skall gå till. Med beaktande av dessa regler har järnvägarna i
normal villkoren (art. 26 och 58) utformat ett undersökningsförfarande, som
således vid avtal på grundval av normalvillkoren får anses som överenskommet
mellan parterna. Det finns anledning förutsätta, att enskildheterna i
undersökningsförfarandet också i fortsättningen skall kunna regleras genom
avtal på ett tillfredsställande sätt. I den föreslagna järnvägstrafiklagen har
därför förfarandet vid undersökningen inte berörts i annan omfattning än att
vissa principer för denna har angetts i tredje stycket av denna paragraf.
Järnvägen skall sålunda tillgodose motpartens intressen genom att om möjligt
bereda motparten tillfälle att vara företrädd vid undersökningen och i regel
också sörja för atl vittne är närvarande vid denna. Några offentligrättsliga
regler i övrigt beträffande undersökningsförfarandet torde inte behövas i
fortsättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6
§ Om en resande i ett järnvägsfordon har med sig egendom som inte får medföras
som handresgods och om den resande på järnvägspersonalens uppmaning inte
avlägsnar egendomen, får järnvägen ta hand om den. Om det är nödvändigt med
hänsyn till egendomens fariighet, får järnvägen ta hand om egendomen utan att försl
anmoda den resande att avlägsna den.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section467>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section468>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>228</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(12 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvarar 5 § i utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om det vid
en undersökning enligt 5 § visar sig eller om det utan undersökning framgår att
egendom som den resande har tagit med sig i järnvägsfordon är sådan att den
inte får medföras som handresgods, bör järnvägen ha rätt atl ingripa. Detta
fall regleras i 12 § järnvägstrafikstadgan genom en hänvisning till stadgans
bestämmelser om järnvägens befogenhet med avseende på egendom som har
överlämnats för befordran som inskrivet resgods, fastän egendomen innehåller
något som är uteslutet från sådan befordran. Enligt dessa bestämmelser får
järnvägen under vissa förutsättningar avlägsna egendomen från järnvägens
område, ibland t.o.m. oskadliggöra eller förstöra den. Järnvägen kan dock
uppenbarligen i stället vidta andra åtgärder, i den mån dessa ligger inom ramen
för järnvägens rätt som besittningshavare till det inskrivna resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att järnvägen skulle kunna företa ett tvångsingripande
mot en resande som i ett järnvägsfordon har med sig egendom som inte får
medföras som handresgods måste, till skillnad från vad som är fallet när det
gäller inskrivet resgods, en besittningsrubbning ske. Genom hänvisningen till beslämmelserna
om inskrivet resgods synes f.n. en besittningsrubbning från järnvägens sida
vara medgiven, om rubbningen sker för att möjliggöra att handresgodset
avlägsnas från järnvägens område, oskadliggörs eller förstörs. För alt
genomföra någon annan åtgärd, t.ex. förvaring av ett illaluktande paket i ett
utrymme på tåget där passagerare inte vistas, torde besittningsrubbning däremot
inte få tillgripas enligt gällande rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingripanden av mindre räckvidd än avlägsnande,
oskadliggörande eller förstöring av egendomen torde emellertid ofta vara
tillräckliga för att undanröja olägenheten av att en resande har tagit med sig
något som inte får medföras som handresgods. Ell mer eller mindre tillfälligt
omhändertagande av egendomen från järnvägens sida kan inte sällan antas vara
nog för att tillgodose detta syfte. Det bör därför genom särskilda bestämmelser
skapas en formell grund för ingripanden som tills vidare inte syftar längre än
till att skilja den resande från besittningen till egendomen. Sådana
bestämmelser har tagits in i den förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen är tillämplig på all egendom som en resande för
med sig som handresgods i strid mot gällande föreskrifter. Ett omedelbart
omhändertagande av egendomen från järnvägens sida får emellertid ske bara om
en sådan åtgärd är påkallad med hänsyn till egendomens farlighet, något som
knappast kan vara fallet annat än i sällsynta undantagsfall. Annars bör den
resandes besittning till den egendom som medför olägenhet inte rubbas, om
olägenheten kan undanröjas på något annat sätt. Detta kan ske t.ex. genom att
den resande tar egendomen med sig och lämnar tåget, att han överlämnar den till
någon person utanför tåget eller att han på något annat sätt avlägsnar den från
tåget. Bara om den resande inte följer järnvägspersonalens uppmaning att
avlägsna egendomen, ges personalen befogenhet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section469>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section470>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>229</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att ta hand om egendomen. När det gäller egendom som genom
sin skrymmande beskaffenhet eller av liknande skäl orsakar olägenhet, torde
situationen i regel kunna klaras upp utan några tvångsåtgärder. Som en sista
utväg att få en lösning lill stånd bör dock järnvägen kunna utnytQa befogenheten
att ta hand om egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 § Har järnvägen tagit hand om egendom enligt 6 § eller
tagit emot egendom för befordran som inskrivet resgods och är egendomen av
farlig beskaffenhet, får järnvägen avlägsna, oskadliggöra eller förstöra egendomen,
om det inte skäligen kan antas att faran kan avvärjas genom mindre långtgående
åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Första
stycket skall också tillämpas på gods som järnvägen har tagit emot under
omständigheter som anges i 3 kap. 11 § andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen
är inte skyldig att ersätta den skada som tillfogas den resande eller
avsändaren eller mottagaren genom åtgärder som får vidtas enligt första eller
andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(19 § JTS)</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
befogenhet som järnvägen har enligt 6 § omfattar bara rätt atl ta hand om
egendomen för att därigenom undanröja den olägenhet som har uppstått genom att
egendomen mot gällande föreskrifter har medförts som handresgods. Någon rätt för
järnvägen att förfoga över egendomen i vidare mån än som behövs för att
undanröja den omedelbara olägenheten följer inte av 6 §. Järnvägen är således i
princip skyldig att förvara egendomen på ett sådant sätt att den resande utan
onödig omgång kan återfå den. Utan att detta uttryckligen anges i
järnvägstrafiklagen bör vad som har föreskrivits om inskrivet resgods i 4 kap.
4 § iredje stycket, 6 och 7 §§ samt 8 § andra stycket kunna lillämpas på
handresgods som järnvägen har tagit hand om enligt 6 kap. 6 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När
egendom som järnvägen har tagit hand om enligt vad som nu har sagts eller tagit
emot för befordran som inskrivet resgods är av farlig beskaffenhet, kan en
inskränkning i järnvägens skyldighet att förvara egendomen vara befogad i vissa
fall. Järnvägen måste nämligen anses ha rätt att vidla åtgärder för alt avvärja
den fara som egendomen utgör. I princip bör järnvägen därvid inte välja en
åtgärd som medför större olägenhet för egendomens ägare än som är
oundgängligen nödvändigt för att faran skall kunna avvärjas. Emellertid kan det
inte krävas, att järnvägen alltid skall finna just den åtgärd som innefattar
det minst ingripande sättet att avvärja faran. En viss felmarginal måste därför
ges järnvägen vid valet av åtgärd. Detta uttrycks i första stycket av denna
paragraf så, att järnvägen får avlägsna, oskadliggöra eller förstöra
egendomen, om det inte skäligen kan antas att faran kan avvärjas genom mindre
långtgående åtgärder. Denna formulering är i huvudsak hämtad från 15 §
vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om farlig
egendom befordras som handresgods eller inskrivet resgods, kan det generellt
antas att befordringen har kommit till stånd i strid mot förutsättningarna för
befordringsavtalet. I första stycket av den föreva-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section471>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section472>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>230</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>rande
paragrafen görs därför inte något undanlag från järnvägens rätt att undanröja
fara som kommer från handresgods eller inskrivet resgods. Att lämna fariig
egendom till befordran som gods är däremot i många fall tillåtet, och någon
generell rätt för järnvägen att till avvägande av fara vidta åtgärder som
inverkar menligt på godset kommer självfallet inte i fråga. En rätt till sådana
åtgärder bör därför när det gäller gods tillerkännas järnvägen bara om den inte
kände till farans art och behövliga försiktighetsåtgärder vid den tidpunkt då
den tog emol godset till befordran. Med denna begränsning är enligt andra
stycket den regel som föreskrivs i första stycket tillämplig också på
godsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
enligt första eller andra stycket innebär regelmässigt skada på den berörda
egendomen. Sådan skada skulle formellt kunna hänföras under järnvägens befordrings-
eller förvaringsansvar. Av uppenbara skäl skall dock sådana skador inte
föranleda någon ersättningsskyldighet för järnvägen. I tredje stycket har
uttryckligen angetts, att järnvägen i dessa fall inte är ersättningsskyldig
gentemot den resande, avsändaren eller mottagaren. Eftersom reglerna i della
kapitel delvis har en offentligrättslig prägel, har det ansetts lämpligt att på
detta sätt understryka, att befrielsen från skyldighet att ersätta skador som
har uppkommit genom åtgärder för att avvätja fara enligt denna paragraf inte
avser andra skador än sådana som drabbar själva egendomen. Undantag från
ersättningsskyldighet föreligger således t.ex. inte i fråga om skador på mark
som har använts vid förstöring av farlig egendom och som tillhör tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ikraftträdandebestämmelsen
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen upphävs</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1886:7 s.l) angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1916:238) angående
tillämpning med avseende å eleklrisk järnväg av bestämmelserna i lagen den 12
mars 1886 (nr 7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1975:89) om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lagen (1976: 58) om järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnvägstrafikstadgan
(1966:202).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Äldre
bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas på befordran som har påbörjats
före ikraftträdandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
den föreslagna järnvägstrafiklagen upphävs vissa författningar på järnvägsrältens
område. Del har ansetts lämptigt att äldre bestämmelser skall tillämpas på
sädana befordringar som har påböats innan den nya lagen träder i kraft.
Beträffande sådana befordringar skall de äldre bestämmelserna tillämpas också
på händelser som inträffar efter ikraftträdandet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section473>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:32.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section474>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>231</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>7.2
Förslaget till lag om ändring i traflkskadelagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11
§ Uppkommer annan person- eller sakskada i följd av trafik med motordrivet
fordon än som anges i 10 §, utgår trafikskadeersättning från trafikförsäkringen
för fordonet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
sakskada som tillfogas försäkringstagaren genom det egna fordonet utgår
trafikskadeersättning enligt första stycket endast om fordonet brukades olovligen
av annan. Ersättning enligt första stycket utgår ej för sakskada som genom del
egna fordonet tillfogas fordonets brukare eller förare eller, om fordonet
brukades olovligen, den som med vetskap därom följde med fordonet eller lät
egendom befordras rried detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skadas
någon i ett spårfordon som avses i järnvägstrafiklagen (1984:000) och som är i
trafik eller skadas ett sådant fordon eller egendom i ett sådant fordon, utgår
trafikskadeersättning enligt första stycket endast om skadan har orsakats genom
vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller genom
bristfällighet på det fordonet. Detsamma gäller i fråga om skada på egendom som
ingår i spåranläggningen, om skadan har uppkommit i samband med sådan skada som
nu har nämnts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
gällande rätt föreligger en avsevärd olikhet i behandlingen av spårtrafiken och
biltrafiken när det gäller vardera sidans skyldighet att svara för ersättningen
av sådana skador som uppkommer i samband med kollision mellan spårfordon och
motordrivna fordon. Skadelidande på spårfordonssidan har enligt trafikskadelagen
rätt till trafikskadeersättning på objektiv grund för sina skador. Skadelidande
på bilsidan har däremot enligt 1886 års lag angående ansvarighet för skada i
följd av järnvägs drift rätt lill ersättning av motsidan för sina skador bara
om de kan visa att skadorna har orsakats genom vårdslöshet av spårtrafikföretaget
eller dess personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Någon
sådan olikhet föreligger inte enligt lagförslagen. Enligt dessa grundas
ersättningsskyldigheten för ettvart av de båda trafikmedlen gentemot det andra
enbart på vårdslöshet eller bristfällighet i den materiel som används för
trafiken. Beträffande de överväganden som ligger till grund för denna lösning
hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6.4).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att denna lösning skall kunna genomföras krävs vissa ändringar i trafikskadelagen.
I denna lag finns f.n. inte någon särreglering i fråga om rätten till
trafikskadeersättning för skador som gäller spårfordon eller personer eller
egendom i sådana fordon. Skador av detta slag omfattas av den allmänna
ersättningsregeln i 11 § trafikskadelagen, som omfattar sådana skador som inte
behandlas i 10 §. I 10 § regleras rätten till ersättning för skador som
tillfogas förare eller passagerare i ett motordrivet fordon, ett motordrivet
fordon eller egendom som befordras med ell sådant fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Spårfordonssidans
rätt till trafikskadeersältning för skador till följd av att ett spårfordon och
ett motordrivet fordon samtidigt har varit i trafik regleras i ett nytt tredje
stycke i den förevarande paragrafen. Tillämpningsområdet för denna bestämmelse
omfattar i första hand skador på spårfor-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section475>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section476>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>232</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>donet och på personer eller egendom som befinner sig i
delta fordon. För att en sådan skada skall kunna hänföras under bestämmelsen krävs
att den har uppkommit till följd av trafik med både spårfordon och motorfordon.
Det typiska fallet är en sammanstötning mellan ett spårfordon och ett
motordrivet fordon, t.ex. i en plankorsning. Det är emellerfid inte nödvändigt
att en sammanstötning verkligen har ägt rum för att bestämmelsen skall vara
tillämplig- I spårvägstrafik inträffar inte sällan s.k. inbromsningsolyckor.
Därmed avses olyckor vid vilka främst passagerare skadas, när spårfordonet
bromsas häftigt för att undvika kollision med t.ex. en bil. Bestämmelsen är
fillämplig på sådana olyckor. Rätt till trafikskadeersättning enligt denna
bestämmelse kan föreligga för t.ex. spårtrafikföretag, resande och andra som
färdas med ett spårfordon samt avsändare och mottagare av gods som befordras
med ett sådant fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En förutsättning för att trafikskadeersättning skall kunna
utgå enligt denna bestämmelse är som förut har nämnts att skadan har orsakats
genom på fel eller försummelse i samband med förandet av ett motordrivet fordon
eller brislfällighet på ett sådant fordon. Denna grund för ersättningsskyldigheten
molsvaras av de ansvarsregler som enligt 5 kap. 2 § i förslaget till
järnvägstrafiklag gäller för spårtrafikföretag, om genom spårdriften skada
tillfogas förare eller passagerare i ett motordrivet fordon som är i trafik
eller ett sådant fordon eller egendom som befordras med detta. Spårtrafikföretaget
är skyldigt alt ersätta skadan, om det har gjort sig skyldig till fel eller
försummelse eller om skadan har orsakats genom bristfällighet i någon anordning
som är av betydelse för spårdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att den förevarande bestämmelsen skall bli tillämplig
krävs som nyss har nämnts också, att skadan uppkommer medan såväl spårfordonet
som det motordrivna fordonet är i trafik. Att denna förutsättning har varit
uppfylld torde utan vidare vara klart i så gott som alla verkliga sammanstötningsfall.
Ett spårfordon som står stilla kan också ibland anses vara i trafik, t.ex.
under uppehåll på en station eller hållplats. Vagnar som för mer än en kort
stund ställs upp på ett stickspår bör däremot i allmänhet inte anses vara i
trafik. Om en sådan vagn kommer i rörelse, bör förflyttningen dock betraktas
som trafik oberoende av orsaken till rörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om sådana skador på gods eller inskrivet resgods
som spårtrafikföretaget är ansvarigt för gäller i princip begränsning av
ansvarigheten enligt järnvägstrafiklagen. Å andra sidan har fraktföraren ett
avsevärt strängare ansvar för sådana skador än vad som gäller enligt allmänna
skadeståndsrättsliga regler. Någon ansvarsbegränsning brukar däremot inte gälla
i den mån ansvaret grundas bara på vårdslöshet. En utsträckning av
ersättningsbegränsningen till förmån för tredje man förekommer visserligen i
flera iransporträttsliga regelsystem. Det är emellertid då fråga om det fallet
att någon medhjälpare fill fraktföraren har orsakat skadan och görs personligen
ansvarig för denna av den skadelidande. Att medhjälparen i detta fall får
åberopa reglerna om ersättningsmaximum för att begrän-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section477>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section478>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>233</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sa
sin egen skadeståndsskyldighet motiveras med att fraktföraren annars i
praktiken oftast skulle bli tvungen att svara för medhjälparens skadestånd och
därmed inte få begränsa sin ansvarighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Någon
begränsning av den trafikskadeersättning som skall utgå enligt den förevarande
bestämmelsen har därför inte föreskrivits. För sådana skador gäller
hänvisningen i 9 § till skadeståndslagen. I enlighel härmed skall
trafikskadeersättningen, utan annan beloppsmässig begränsning än som föreskrivs
i 14 § (50 milj. kr. per skadevållande händelse), utgå med det belopp som
skadan kan beräknas till med ledning av skadeståndslagens föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om en resande eller en varuhavare
har tillfogats sakskador som omfattas av den förevarande bestämmelsen bör han
således kunna begära trafikskadeersättning åtminstone för den del av skadan
som inte täcks av spårtrafikföretagets ansvarighet. Det skulle kunna hävdas
att den skadelidande borde vända sig mot spårtrafikföretaget när det gäller den
del av skadan som omfattas av företagets ersättningsskyldighet. Emellertid
skulle en sådan lösning innebära, att den skadelidande kunde tvingas vända sig
mot både spårtrafikföretaget och motorfordonets försäkringsgivare för alt få
full ersättning. Det har därför ansetts att en skadelidande som önskar detta
bör kunna få hela skadan reglerad i ett och samma förfarande. Någon kanalisering
av ersättningskraven till spårtrafikföretaget har därför inte gjorts. Såvitt
gäller personskador som tillfogas resande samt skador på egendom som en skadad
resande bar på sig eller förde med sig som handresgods avviker
departementsförslaget i detta avseende från utredningens förslag. I fråga om
skälen till detta hänvisas till vad som anförs i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.3.3).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Undantaget
från huvudregeln i trafikskadelagen om rätt till trafikskadeersättning på
objektiv grund gäller som förut har sagts skador på ett spårfordon och på
personer eller egendom i ett sådant fordon. Om det i samband med sådana skador
också har uppkommit skador på egendom som ingår i spåranläggningen, skall
enligt andra meningen i tredje stycket i denna paragraf undantaget gälla också
i fråga om de sistnämnda skadorna. När exempelvis en sammanstötning mellan bil
och tåg i en plankorsning medför skador på spår, banvallar, ledningar,
signalanordningar, stängsel och liknande, skall sålunda trafikskadeersättning
utgå för denna skada bara om det visas att skadorna har orsakals genom
vårdslöshet i samband med förandet av bilen eller genom bristfällighet på den.
Om däremot ett motordrivet fordon i trafik, utan att något spårfordon direkt
berörs av skadeförloppel, åstadkommer skador på egendoni som ingår i spåranläggningen,
skall trafikskadeersättning utgå för skadorna på objektiv grund. Detta är
således i regel fallet när vägbommar, varningsanordningar o.dyl. blir påkörda
av bilar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section479>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section480>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>234</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Trafikskadeersättning med anledning av personskada
kan jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
har medverkat till skadan. Ersättning till förare som har gjort sig skyldig
till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott kan
även jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har
personskada lett till döden, kan ersättning till efterlevande också jämkas, om
den avlidne uppsåfligen har medverkat till dödsfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning med anledning av sakskada kan
jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. I
fall som avses i 10 § andra stycket skall sådan medverkan lill sakskada anses
föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade fordonet eller det
fordon varmed den skadade egendomen befordrades eller bristfällighet på
fordonet har medverkat till skadan. Vidare skall i fall som avses i 11 § tredje
stycket sådan medverkan till sakskada anses föreligga, om vållande i samband
med spårdriften eller bristfällighet i anordning av betydelse för denna har
medverkat fill skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jämkning enligt första eller andra stycket sker efter vad
som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommil på ömse sidor
och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt den förevarande paragrafen kan
trafikskadeersättning jämkas i vissa fall. Förutsättningarna för jämkning av
ersättning för personskada anges i paragrafens första stycke. Dessa
förutsättningar överensstämmer med dem som har föreslagits gälla för jämkning
av sådant skadestånd som utgår enligt 2 kap. 1 § eller 5 kap. 1 § i den
föreslagna järnvägstrafiklagen. Detta stycke har inte ändrats. Det torde kunna
anses som så gott som uteslutet att frågan om jämkning av trafikskadeersättning
för personskada som har tillfogats någon ombord på ett spårfordon kommer att
aktualiseras i praktiken. Skulle detta trots allt ske, torde de nuvarande reglerna
inte ge upphov till några tillämpningssvårigheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om sakskada finns jämkningsregler i den
förevarande paragrafens andra stycke. Enligt dessa kan trafikskadeersättning
för skada på spårtrafikföretags, resandes och varuhavares egendom jämkas, om
vårdslöshet på den skadelidandes sida har medverkat fill skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I andra
stycket har gjorts ett tillägg (tredje meningen) om att medverkan till sakskada
alltid skall anses föreligga, om vållande i samband med spårdriften eller
bristfällighet i någon anordning av betydelse för denna har medverkat till
skadan. Jämkning får alltså ske så snart vårdslöshet i samband med spårdriften
föreligger hos någon på spårsidan. En iransportkund som får befordrad egendom
skadad under befordringen identifieras alltså i jämkningshänseende med
transportören. En motsvarande möjlighet till jämkning av det skadestånd som ett
spårtrafikföretag skall betala föreskrivs i 5 kap. 3 § tredje stycket i
förslaget till järnvägslrafiklag. Denna jämkningsmöjlighet torde få ekonomiska
konsekvenser för transportkunden bara i det inte så ofta förekommande fallet
alt skadan är större än det maximibelopp som gäller för transportörens
ansvarighet. I andra fall torde jämkningsregeln enbart få den verkan att
ersättningskravet kanaliseras till transportören.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section481>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section482>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>235</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>20
§ Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det utgivna
beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Detsamma
gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av förare som har gjort sig
skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
järnväg eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1984:000) eller annan
författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har trafikskadeersättning
utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva ersättningen äter från den
ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som har
förekommit pä ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
hur mycket ett spårtrafikföretag har rätt att få i trafikskadeersättning för
egna skador avgörs med tillämpning av ersättningsreglerna i 11 § tredje stycket
och jämkningsreglerna i 12 §. Företaget kan emellertid enligt 19 § vara
berättigat till trafikskadeersättning på grund av att det har betalat
skadestånd till en resande eller en transportkund eller till någon annan för en
skada som omfattas av rätten till trafikskadeersättning. Å andra sidan föreligger
en rätt till återkrav mot ett spårtrafikföretag enligt andra stycket i den
förevarande paragrafen, när en försäkringsanstalt har betalat
trafikskadeersättning för skador som omfattas av företagets ansvarighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
rättssubjekt mot vilka en försäkringsanslalt enligt detta stycke kan göra återkrav
gällande är enligt lagrummets nuvarande lydelse "ägare eller innehavare av
järnväg eller spårväg". I förslagel till järnvägstrafiklag används
emellertid uttrycket "järnväg" liksom i bl.a. 1976 års lag inte bara
för att beteckna spåranläggningen utan också som benämning på det ansvariga
rättssubjektet. Som en följd härav har i den förevarande paragrafen uttrycket
"ägare eller innehavare av järnväg eller spårväg" bytts ut mot
"järnväg eller spårväg".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
villkor för försäkringsanstaltens återkravsrätt anges fn. i det förevarande
stycket, att ansvarighet för den aktuella skadan föreligger för spårtrafikföretaget
"enligt lag eller annan författning". De författningar som avses i
detta sammanhang är framför allt 1886 ärs lag, 1976 års lag och
järnvägstrafikstadgan. Dessa författningar ersätts av den nya järnvägstrafiklagen,
som kommer att vara tillämplig på så gott som alla de fall i vilka ansvar för
spårtrafik kan komma i fråga. Järnvägstrafiklagen har därför nämnts i det
förevarande stycket. I enstaka fall kan det emellertid inträffa, atl någon
annan författning än järnvägstrafiklagen skall tillämpas på spårtrafikföretagets
ansvarighet. Detta blir t.ex. förhållandet när det gäller skador på gods eller
inskrivet resgods vars befordran är underkastad CIM resp. CIV. Om gods
befordras med spårväg, kan skadeståndslagen vara tillämplig. Hänvisningen till
"annan författning" har därför behålhts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
förevarande stycket är i sin nuvarande lydelse tilllämpligt bara på järnväg och
spårväg. Den nya bestämmelsen i 11 § tredje stycket gäller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section483>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section484>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>236</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>däremot också tunnelbana. Det har emellertid inte ansetts
föreligga något praktiskt behov att utvidga det förevarande stycket till atl
omfatta tunnelbana.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt sin nuvarande lydelse har försäkringsanstalten
enligt andra stycket i den förevarande paragrafen formellt möjlighet att utöva återkravsrätt
mot järnvägen eller spårvägen också i de fall då skadan inte har något närmare
samband med spårtrafiken. En sådan användning av åler-kravsrätten torde dock
knappast ha varit åsyftad och synes i vart fall inte vara motiverad. Återkravsrätten
har därför i detta sammanhang begränsats till de situationer i vilka spårtrafikföretagen
bär ett befordrings- eller driftsansvar för skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäkringsanstaltens återkrav mot en järnväg eller en
spårväg skall enligt den nuvarande avfattningen av det förevarande lagrummet
bifallas "i den omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för
ersättningsansvaret på ömse sidor och omständigheterna i övrigt". Av skäl
som har anförts i den allmänna mofiveringen (avsnitt 5.6.4) skall enligt
lagförslaget den slutliga fördelningen av ersättningsskyldigheten mellan
spårföretaget och trafikförsäkringsanstalten ske efter en prövning av vad som
är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och
omständigheterna i övrigt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När den slutliga fördelningen av ersättningsskyldigheten
skall ske, kan olika situationer föreligga där återkrav från irafikförsäkringsanstaltens
sida aktualiseras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningsskyldigheten på båda sidor kan vila på objektiv
grund. Detta blir i regel fallet när en händelse i samband med trafik med ett
spårfordon och ett motordrivet fordon medför skador för en utomstående tredje
man, t.ex. en fastighetsägare som har fått egendom förstörd när en bil efter
kollision med ett tåg har kastats in på hans fastighet. Om inte "omständigheterna
i övrigt" föranleder till annat, bör den slutliga ersättningsskyldigheten
i detta fall fördelas lika på båda sidor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningsskyldighet på objektiv grund för
försäkringsanstalten kan stå emot "irafikvållandeansvar" på spårfordonssidan.
Detta kan vara fallet, när en förare eller en passagerare i ett motordrivet
fordon har skadats. Bortsett från möjligheten att en bedömning av
"omständigheterna i övrigt" kan ge ett annat resultat, bör ett
bevisat "trafikvållande" på spårtrafikföretagets sida medföra att
detta företag ensamt får stå för skadeersättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Något återkrav från försäkringsanstaltens sida blir
däremot i princip inte aktuellt, om anstalten på grund av "trafikvållande"
har ersatt en skada, för vilken spårtrafikföretaget är ersättningsskyldigt på
objektiv grund. Detta kan inträffa, när skadan har tillfogats passagerare eller
personal på ett spårfordon eller har uppkommit på inskrivet resgods eller gods
som befordras med ett sådant fordon. Liksom i det närmast föregående typfallet
bör hela ersättningsskyldigheten normalt läggas på den sida som svarar på grund
av "trafikvållandet".</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section485>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section486>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>237</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad som nu har sagts innebär, att den vars
ersättningsskyldighet är oberoende av vårdslöshet kan åberopa detta till
befrielse från den slutliga ersättningsskyldigheten eller i det försl nämnda
fallet till nedsättning av denna ersättningsskyldighet. Att
ersättningsskyldighet föreligger oberoende av vårdslöshet bör emellertid inte
tillmätas någon betydelse, om det har klarlagts alt ersättningsskyldigheten i
det konkreta fallet grundas på vårdslöshet, däri inbegripet "trafikvållande".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Någon återkravsrätt för försäkringsanslalten uppkommer
inte, om sakskada har tillfogats någon på spårfordonssidan och "trafikvållande"
till skadan föreligger på båda sidor. Ersättning från trafikförsäkringen jämkas
då enligt 12 § andra stycket tredje meningen på grund av medvållande på spårfordonssidan.
Den skadelidande får i ett sådant fall vända sig mot spårtrafikföretaget och
kräva ersättning för återstoden av skadan. Om i det nämnda exemplet den
skadelidande (t.ex. en passagerare i spårfordonet) i stället vänder sig mol spårtrafikföretaget
och får ersättning för hela skadan, kan detta företag däremot göra återkrav
gällande mot trafikförsäkringsanstalten enligt 19 §. Eftersom även spårfordonssidan
i detta exempel har varit "trafikvållande", kan företaget dock bara
få tillbaka så mycket från försäkringsanstalten som den skadelidande skulle ha
fåll om han hade begärt ersättning från trafikförsäkringen. Det slutliga
resultatet blir alltså delsamma, oavsett vem den skadelidande vänder sig mot.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det kan tilläggas, alt det över huvud taget inte blir
frågan om en åter-kravssituation, när sakskada har tillfogats någon på
motorfordonssidan. Ersättning för sådana skador kan nämligen krävas bara från spårfordonssidan
(under förutsättning att spårtrafikföretaget har varit "trafikvållande"),
däremot inle från trafikförsäkringen (10 § andra stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vid en
slutlig fördelning av ersättningsskyldigheten måste också beaktas reglerna om
en särskild beräkningsgrund för eller en beloppsmässig begränsning av spårtrafikföretagens
ersättningsskyldighet Gfr 1 kap. 8 §, 2 kap. 4 och 8 §§, 3 kap. 28 och 30 §§
samt 4 kap. 10 och 11 §§ i förslaget till järnvägstrafiklag). Som tidigare har
nämnts bygger förslaget till järnvägstrafiklag på den principen, att en
utomstående skadevållare inte skall få tillgodoräkna sig den begränsning av
ersättningsskyldigheten som har medgetts transportören vid avvägningen av
vilka rättigheter och skyldigheter som rimligen bör tillkomma parterna i befordringsavtalet.
Det enda fall i vilket de särskilda beräknings- och begränsningsreglerna skall
tillämpas utanför kontraktsförhållanden är när en anställd eller en annan
medhjälpare hos ett spårtrafikföretag personligen görs ansvarig för skador som
han har vållat i sin Qänsl eller sitt uppdrag. Däremot skall dessa regler inte
tillämpas när trafikskadeersättning skall bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När en försäkringsanstalt framställer återkrav mot spårtrafikföretaget
bör emellertid beaklas, alt företaget inte återkravsvägen åläggs en större
ersättningsskyldighet än som skulle ha blivit fallet, om ersättningskravet hade
framställts av den skadelidande direkt mot spårtrafikföretaget Gfr</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section487>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section488>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>238</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>prop. 1975/76: 15 s. 130). Med den reglering av
förhållandet mellan spåransvar och bilansvar som lagförslagen innebär får det
emellertid anlas, att denna fråga endast sällan blir aktuell. Den kan uppkomma
bara i sådana fall då egendom som befordras med ett spårfordon är i den
resandes besittning och då egendom som befordras med ett spårfordon som inskrivet
resgods eller gods skadas under sådana omständigheter som innebär att
vårdslöshet föreligger både på spårfordonssidan och på motorfordonssidan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ikraftträdandebestämmelsen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser följer att
äldre bestämmelser skall gälla beträffande skadefall som har inträffat före
lagens ikraftträdande. De nya bestämmelserna gäller för skadefall som
inträffar efter denna tidpunkt. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om straff
för vissa traflkbrott</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelserna om straff för den som i onyktert tillstånd
för spårfordon på järnväg eller tunnelbana har förts över till 6 kap. 2 § i förslagel
till järnvägstrafiklag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Slraffljestämmelsen i 4 § 4 mom. trafikbrottslagen har
därför upphävts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholutandningsprov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Alkoholutandningsprov får företagas på den som skäligen
kan miss<br>
tänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa<br>
trafikbrott eller 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1984:000). Detsamma gäller<br>
annat brott, vara fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för<br>
utredning om brottet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudregeln om när alkoholutandningsprov får företas har
kompletterats med en hänvisning till 6 kap. 2 § i järnvägstrafiklagen. Enligt
andra meningen i den förevarande paragrafen är det visserligen möjligt att ta alkoholutandningsprov,
förutom i rattfylleri- och rattonykterhetsfallen, när ett sådant prov kan ha
betydelse för utredningen av brott med fängelse i straffskalan. Det har
emellertid ansefts att en uttrycklig hänvisning till järnvägstrafiklagen på ett
klarare sätt anger den parallellitet som föreligger mellan trafikbrottslagens
och järnvägstrafiklagens bestämmelser om straff för trafikonykterhetsbrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>förare av
motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den som kan
antagas under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del
i uppkomsten av trafikolycka,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>den som kan
misstänkas för att under förande av motordrivet fordon</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section489>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section490>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>239</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ha begått brott enligt 1 -3 §§ lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603)
straffbelagd förseelse som avser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>a. färdhaslighet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>b. skyldighet att stanna fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>c. skyldighet att ha föreskriven lykta eller strålkastare
tänd.<br>
Bestämmelserna i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>fillämpliga
delar även förare av maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller
spårväg. De gäller ej förare av maskindrivet fordon, som är avsett att föras av
gående.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen har endast ändrats på så sätt att termen
"motordrivet" har ändrats till "maskindrivet" i andra
stycket. I fråga om denna ändring hänvisas till vad som anförs i anslutning
till 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.5 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 § Ett körkort skall återkallas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
har brutit mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott eller 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1984:000),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
har brutit mot 5 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och
överträdelsen inte kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller
förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller
trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsenllig regel
vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen inte
kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om det med
hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till
kan antagas atl han ej kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn,
omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga
förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt
fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavarens
förutsättningar för rätt alt föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt
begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från
trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkäni förarprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
ej följer föreläggande att förnya körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10. om körkortshavaren begär att körkortet skall
återkallas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen har gjorts den ändringen att brott mot 6 kap.
2 § järnvägstrafiklagen i punkt 1 har jämställts med brott mot 4 §
trafikbrottslagen. Detta har föranlett en redaktionell ändring i punkt 2.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section491>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section492>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>240</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>21 §
Om det vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked eller<br>
körkortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund<br>
av sökandens personliga förhållanden eller om ett körkort eller ett kör<br>
kortstillstånd återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall en spärrtid på lägst en<br>
månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i 1 § andra stycket<br>
eller 4 § 1 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap.<br>
2 § första eller andra stycket järnvägstrafiklagen (1984:000) skall spärrti<br>
den bestämmas till lägst ett år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I paragrafen
har - i överensstämmelse med vad som gäller för rattfylleri - föreskrivits en
spärrtid på lägst ett år för den som har.begått ett sådant trafiknykterhelsbrolt
som avses i 6 kap. 2 § första eller andra stycket järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>22 §
I stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren meddelas<br>
varning i sådana fall som avses i 16 § 2—6, om varningen av särskilda skäl<br>
kan anses vara en tillräcklig åtgärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om körkortshavaren
har brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
eller 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1984:000) men inte före
färdens slul hade förtärt starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,8
promille, får varning meddelas honom i stället för ålerkallelse om
omständigheterna är mildrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf har gjorts den ändringen att sådant trafiknykterhelsbrolt som
avses i 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen jämställs med
rattonykterhet i fråga om förutsättningarna för att meddela varning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>23 §
Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en<br>
spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visal uppenbar<br>
likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga<br>
tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller om han till<br>
följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar alt föra kör<br>
kortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt, skall körkortet omhändertas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Misstänks
att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har
brutit mot 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han
före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille under eller
efter färden, skall körkortet omhändertas sedan analysbeviset har erhållits.
Är det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men uppgick
alkoholkoncentrationen inte till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas
om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Misstänks
att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon påjärnväg eller
tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1984:000), gäller
bestämmelserna i andra stycket i tillämpliga delar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
tredje stycket har gjorts en huvudsakligen redaktionell ändring som innebär att
andra stycket om omhändertagande av körkort vid misstänkt rattfylleri och
rattonykterhet skall lillämpas vid brott mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section493>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section494>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>241</span></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>8 Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. järnvägstrafiklag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i trafikskadelagen
(1975: 1410),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen
(1976:1090) om alkoholutandningsprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>lag om ändring i körkortslagen
(1977:477).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>9 Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
beslular i enlighet med föredragandens hemställan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:78.0pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>16 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section495>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section496>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>242</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 1</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>Sammanfattning av utredningens betänkande</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:31.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Efter en svår järnvägsolycka i Sandsjö år 1864 blev del
uppenbart, att frågan om ersättning av skador till följd av järnvägs drift inte
kunde få någon tillfredsställande lösning med tillämpning av allmänna
skadeståndsregler. Insikten härom ledde så småningom till tillkomsten av 1886
års järnvägsansvarighetslag. Den bärande principen i denna lag är att
järnvägen blir ersättningsskyldig för skador som dess personal vållar vid
järnvägens drift. Utom i vissa fall svarar däremot järnvägen inte för skador
som har uppkommit oberoende av vållande. I sina huvuddelar gäller 1886 års lag
fortfarande. Efter en nästan 100-årig tillvaro framstår den emellertid numera
som föråldrad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I det internationella järnvägsrättsliga samarbetet gjorde
sig tidigt önskemål gällande om att få till stånd enhetliga regler om järnvägs
ansvarighet för personskada som tillfogas resande i samband med internationell
befordran. Dessa strävanden ledde i sinom tid till att den s. k.
tilläggskonventionen till CIV slöts. Denna trädde i kraft 1973, och Sverige
anslöt sig till den 1976. Regleringen av järnvägs ansvarighet för skada som
vid passagerarbefordran tillfogas den resandes person eller egendom i hans
besittning till följd av järnvägsdriften bröts därvid ut ur 1886 års lag.
Dessa skadetyper reglerades i stället i en på såväl inrikes som internationell
befordran tillämplig lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande
(1976 års lag). Ansvarigheten enligt denna lag innebär i de flesta fall att
järnvägen blir ersättningsskyldig på nästan rent objektiv grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt uttrycklig föreskrift i 1886 års lag gjordes denna
inte tillämplig på egendom som järnvägen tagit emot för befordran. Inte heller
senare har någon lagreglering genomförts av det kontraktsrättsliga förhållandet
mellan järnvägen och den som överlämnat egendom för befordran som gods eller inskrivet
resgods. Olika metoder har under tidens lopp använts för att bestämma
järnvägens och trafikantens inbördes rättigheter och skyldigheter. Numera får
det grundläggande betraktelsesättet anses vara, att järnvägen och trafikanten
inom ramen för en principiell avtalsfrihet som likvärdiga parter gemensamt
fastställer rättsförhållandets innebörd. Järnvägens möjligheter att påverka avialsinnehållet
är emellertid såtillvida begränsade som järnvägen i administrativ ordning
ålagts att inte betinga sig andra villkor än sådana som stämmer överens med de
föreskrifter regeringen lämnar. Sådana föreskrifter finns främst i 1966 års
järnvägstrafikstadga. De standardvillkor som järnvägarna under benämningen "Normalvillkor
i järnvägstrafik" tillämpar föQer mycket nära föreskrifterna i
järnvägstrafikstadgan. Det är inte någon överdrift att säga att
järnvägstrafikstadgan i praktiken fungerar — och av många</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section497>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section498>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>243</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>uppfattas — som ett regelsystem som direkt normerar avtal
om godsbefordran och befordran av inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som nämnts
betraktas 1886 års järnvägsansvarighetslag numera som föråldrad. Detta omdöme
gäller främst lagens huvudregel om järnvägens ansvarighet, vilken anses ge ett
alltför svagt skadeståndsskydd. En förutsättning för att den som har hdit skada
fill föQd av järnvägs drift skall få rätt till ersättning av järnvägen är ju,
som antytts, i allmänhet att han lyckas visa att skadan orsakats genom vållande
på järnvägens sida. Sedan en väsentlig förstärkning av rätten till
skadeersättning genomförts dels genom 1976 års lag såvitt gäller dem som
tillfogas skada vid resa med spårfordon, dels genom 1975 års trafik-skadelag i
fråga om dem som tillfogas skada genom trafik med motordrivet fordon, har tiden
ansetts mogen för en reformering av järnvägsansvaret i dess helhet. Något som i
detta sammanhang kräver beaktande är den obalans som för närvarande råder
mellan järnvägsansvar och bilansvar. När skador uppkommer genom sammanstötning
mellan rälsfordon och motordrivet fordon, svarar spårtrafikföretaget för skador
på vägtrafikantens sida bara om det bevisas att dessa orsakats genom vållande
vid spårdriften, medan trafikskadeersättning från det motordrivna fordonets
försäkring skall utgå på rent objektiv grund för alla skador på spårtrafiksidan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den reglering av befordringsavtalet som enligt vad nyss
sagts i praktiken sker genom järnvägstrafikstadgan ger i materiellt hänseende
knappast anledning till några mera vägande invändningar. Däremot är det
tydligt att sättet för regleringen inte står i god samklang med gällande regler
om normgivningskompelensen. Visserligen får regeringen anses ha befogenhet att
meddela statens järnvägar vissa anvisningar om hur dessa skall utforma sina
avtal. Det kan emellertid ifrågasättas om regeringen har motsvarande befogenhet
gentemot enskilda spårtrafikföretag. Vidare kan det ifrågasätlas om regeringen
har befogenhet att medge järnvägen rätt resp. att ålägga den att förbehålla sig
villkor som innebär t.ex. en avsevärd skärpning av transportkundens skadeståndsansvar
i förhållande till vad som skulle ha följt av allmänna regler. Det förefaller
också tveksamt om regeringen, såsom skett i järnvägstrafikstadgan, får utfärda
föreskrifter som inte bara gäller hur befordringsavtalet skall utformas utan
som direkt normerar järnvägens förhållande till tredje man. Vad nu sagts ger
anledning att ersätta den nuvarande på.järnvägstrafikstadgan byggda
regleringen av befordringsavtalet med en direkt tillämpbar lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I samband med en reformering av järnvägsansvarigheten
enligt 1886 års lag och en lagreglering av befordringsavtalet finns det
anledning att i formellt hänseende göra järnvägsrätten lättare överskådlig genom
att i en och samma lag behandla inte bara dessa ämnen utan också vissa andra
frågor, vilkas reglering för närvarande är spridd på ell antal skilda
författningar. Huvudsyftet med detta betänkande är att föreslå en sådan samlad
lagstiftning om centrala frågor rörande järnväg, tunnelbana och spårväg. Med
den lösning betänkandet innehåller i fråga om förhållandet mellan dessa
färdmedels ersättningsskyldighet och den ersättningsskyldighet som följer av trafikskadelagen
blir vissa ändringar i denna lag nödvändiga. Som nämnts avses
järnvägstrafikstadgans föreskrifter om befordringsavtalet i princip bli
ersatta med lagregler. Järnvägstrafikstadgan innehåller emellertid också ett
antal föreskrifter i ämnen som uppenbarligen faller under regeringens normgivningskompetens.
Sådana föreskrifter har i betänkandet tagits upp i ett särskilt
författningsförslag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section499>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section500>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>244</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Betänkandet omfattar således förslag till D
järnvägstrafiklag D lag om ändring i trafikskadelagen D förordning om järnvägs befordringsskyldighel
m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslaget till järnvägstrafiklag innehåller regler om
befordran av resande, befordran av gods och befordran av inskrivet resgods.
Reglerna om befordran av resande återger med små avvikelser innehållet i 1976
års lag. I fråga om godsbefordran bygger förslaget på förutsättningen att
utformningen av befordringsavtalets enskildheter i större utsträckning än för
närvarande bör överlämnas åt avtalsparterna själva. Vad gäller de bärande
elementen i befordringsavtalet, t.ex. järnvägens ansvarighet för skada som
godset utsätts för under befordringen, innebär dock förslaget en reglering som
i princip är tvingande till transportkundens förmån. I fråga om omfattningen av
denna reglering ansluter sig förslaget ganska nära till den motsvarande
reglering som redan gäller för godsbefordran på väg. Det materiella innehållet
i den föreslagna regleringen avviker inte i någon högre grad från vad som tilllämpas
för närvarande. Bland de sakliga ändringar som föreslås bör dock nämnas, att
fraktsedeln förlorar sina nuvarande värdepappersegenskaper. Inte heller i fråga
om befordran av inskrivet resgods innebär förslaget materiellt sett någon
större förändring av rättsförhållandet mellan den resande och järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utöver de ersättningsregler som har övertagits från 1976
års lag eller som avser befordrad egendom innehåller förslaget regler om
ersättningsskyldighet för person- eller sakskada som åsamkas tredje man genom
driften av järnväg, tunnelbana eller spårväg. Grundtanken bakom dessa regler är
att spårtrafiken — i Ukhet med motorfordonstrafiken — i princip skall bära
ersättningsansvar på rent objektiv grund för de skador som orsakas av trafiken.
Mellan spårtrafik och motorfordonstrafik består emellertid bl. a. den
skillnaden att den förra i motsats till den senare i betydande omfattning
försiggår inom områden, som är väl avskilda från utrymmen för annan trafik. I
förslaget har hänsyn tagits till denna omständighet på så sätt att den
objektiva ansvarigheten inte gjorts tillämplig på skada som inträffar inom
sådan del av spårområde som ej är upplåten för allmänheten, förutsatt att
skadan gäller person som vistades där obehörigen eller sak som fanns där utan
medgivande. Också i fråga om sådan skada innebär emellertid förslaget en
skärpning av det nuvarande spårdriftsansvaret. Den skadelidande avses nämhgen
i nu avsedda fall bli berättigad till ersättning av spårtrafikföretaget inte
bara om skadan har orsakats genom vållande på dettas sida utan också om skadan
uppkommit till följd av bristfällighet i anordning av betydelse för
spårdriften. Regeln om vållande-och bristfällighetsansvar inom fredat
spårområde skulle emellertid i vissa fall leda till en försämring av det
bestående skadeståndsskyddet. För skada på nötkreatur, häst eller ren gäller
nämligen nu under vissa betingelser ett objektivt ansvar. Genom en
undantagsregel bibehålls enligt förslaget det objektiva ansvaret för dessa
skadetyper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den som lider skada vid kollision eller tillbud till
kollision mellan spårfordon och motordrivet fordon, som båda är i trafik, kan
i förekommande fall ha rätt till ersättning enligt vilket som helst av de båda
ersättningssystem som är tillämpliga på skadan. Därmed aktualiseras frågan i
vilken utsträckning det ena eller det andra ersättningssystemet skall tas i
anspråk. Till grund för den i betänkandet föreslagna lösningen av frågan ligger
tanken att ersättningsskyl-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section501>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section502>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b><b><span style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>245</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>digheten för vardera sidan bör utformas så, att i princip
varje här avsedd skada kan hänföras under någotdera av ersättningssystemen,
samtidigt som situationen att skadan omfattas av båda ersättningssystemen blir
sä sällsynt som möjligt. På grundval av studiet av ett stort antal
sammanstötningar mellan spårfordon och vägfordon har utredningen funnit det
ändamålsenligaste sättet att förverkliga denna tanke vara att låta
ersättningsskyldighet för "spårsidan" resp. "bilsidan" för
skador som dessa tillfogar varandra inträda bara när skadan har orsakats av
vållande eller av bristfällighet hos transportmedlet. Den styrning mot det
"egna" ersättningssystemet som härigenom får antas åstadkommas i
fråga om spårtrafikanters och motorfordonstrafikanters ersättningskrav skall
enligt förslaget förstärkas av en regel att spårfordonspas-sagerare inte får
begära trafikskadeersättning för personskador och vissa sakskador, om
ersättning för skadorna i stället kan erhållas av spårtrafikföretaget. När spårtrafikföretag
har ersatt skada, för vilken trafikskadeersättning bortsett från nämnda regel
hade kunnat krävas, avses företaget emellertid inte bli uteslutet från
möjligheten till återkrav mot trafikförsäkringsgivaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förutom regler om kontraktsförhållandet mellan spårtrafikföretag
och deras kunder och om företagens ansvarighet utanför kontraktsförhållanden
innehåller förslaget till järnvägstrafiklag vissa föreskrifter om ordning och
säkerhet inom järnvägsområde. Av dessa föreskrifter framgår vilka delar av
järnvägs spårområde som allmänheten får beträda utan järnvägens tillstånd. I
detta sammanhang behandlas också järnvägens rätt att ingripa mot personer som
uppehåller sig inom spårområde till vilket tillträde är förbjudet eller som är
berusade, stör ordningen eller äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Vidare
behandlas järnvägs rätt att undersöka resgods och gods, att i vissa fall
omhänderta egendom som resande i strid med gällande föreskrifter medför på
resan och att under vissa förutsättningar bortskaffa, oskadliggöra eller förstöra
egendom som är farlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som nämnts anser utredningen, atl den rådande obalansen
mellan "spåransvar" och "bilansvar" bör undanröjas genom
att ersättningsskyldighet för de bägge transportmedlen gentemot varandra
grundas enbart på vållande och teknisk bristfällighet. Förslaget till
järnvägstrafiklag har utformats i enlighet härmed. För att obalansen skall
kunna undanröjas på angivna sätt krävs emellertid också att trafikskadelagen
ändras. 1 förslaget till lag om ändring av trafikskadelagen anger utredningen
de ändringar som behövs för detta ändamål Och en mindre justering av trafikskadelagens
innehåll som bör företas i samband därmed.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I utredningens uppdrag ingår inte att företa någon
prövning i sak av den reglering i järnvägstrafikstadgan som har uppenbart
offentligrättslig karaktär. Av de ämnen som aktualiseras i detta sammanhang är
det framför allt frågan om järnvägs befordringsskyldighel som tilldrar sig
intresse. Den författning, i vilken bestämmelser bör samlas som det tillkommer
regeringen att meddela, föreslås därför få benämningen "förordning om
järnvägs befordringsskyldighel m.m.". I denna förordning föreslås,
förutom bestämmelserna om befordringsskyldigheten, föreskrifter om
utformningen av fraktsedel och övergångsvis också föreskrifter om upphittad
egendom få sin plats.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section503>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section504>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>246</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 2</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens lagförslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:26.0pt;margin-right:202.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Förslag till Järnvägstrafiklag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Allmiinna bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Denna lag är,
om ej annat särskilt har angivits, tillämplig på järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2
kap. 1—5 §§ och 5 kap. har motsvarande tillämpning på tunnelbana och spårväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§
Bestämmelserna i denna lag får ej åsidosättas genom avtal till nackdel för
resande eller avsändare eller mottagare av gods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan hinder av första stycket får avtal träffas om
avvikelse från bestämmelserna om godsbefordran, när godsets ovanliga art eller
andra särskilda omständigheter föranleder det. Avtal får vidare träffas om att
tvist rörande befordran av gods eller inskrivet resgods skall avgöras av skiQemän.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Åsidosätter
järnväg befordringsskyldighel som har ålagts den genom lag eller annan
författning och uppkommer därigenom skada för någon till vars förmån befordringsskyldigheten
gäller, är järnvägen skyldig atl ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnväg är
ansvarig för vad den, som är anställd hos järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gör eller underlåter i tjänsten eller eljest under
medverkan i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Rätten till ersättning enligt denna lag eller till
annan belalning på grund<br>
av befordringsavtal som avses i lagen är förlorad, om lalan ej har väckts<br>
inom den tid (preskriptionstid) som anges i denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Preskriptionstiden är,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. när någon har dödals, tre år från dödsfallet, dock
högst fem år från den<br>
händelse som ledde till dödsfallet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när någon
eljest har lidit personskada eller har Hdit annan sakskada än som avses under
3, tre år från den händelse som orsakade skadan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när talan avser
skadestånd på grund av avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods, ett
år från det att befordringen började eller, om så ej har skett, frän det att
den skulle ha börjat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:4.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>för annat
anspråk än nu har nämnts, ett år från del alt anspråket uppkom.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section505>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section506>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>247</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fall som avses i andra stycket 3 eller 4 är dock preskriptionstiden tre år, om
järnvägen är ansvarig på grund av uppsåt eller grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
annat anspråk än sådant som avses i 2 kap. och rör internationell befordran
görs gällande inot någon på grund av dennes brottsliga förfarande, tillämpas
preskriptionslagen (OOOO: 00) i stället för vad som förul har sagls i denna
paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6 §
Talan mol järnväg om ersättning för skada som avses i denna lag får<br>
väckas vid</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstol som enligt annan lag är
behörig att pröva sådan talan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i avresa-, avsändnings-
eller bestämmelseorten, om orten är belägen i Sverige och talan gäller
ersättning enligt beslämmelse i 2—4 kap.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i ort på
tågfärjelinje, om orten är belägen i Sverige och talan gäller skada som har
inträffat i samband med trafik med svensk tågfärja på linjen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Sådan bestämmelse om
förutsättningar för eller begränsning av järnvägens ansvarighet som järnvägen
enligt denna lag får åberopa vid inträffad skada är tillämplig även om anspråk
på ersättning för skadan görs gällande på annan grund än lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Sådan bestämmelse i denna lag
som anger särskild beräkningsgrund för eller beloppsmässig begränsning av
skadestånd är ej tillämplig pä anspråk mot järnväg på ersättning för skada som
järnvägen eller någon för vilken den svarar enligt 4 § har orsakat med uppsåt
eller av grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Med del undanlag som föQer av
5 § fjärde stycket har 7 och 8 §§ motsvarande lillämpning på aWspråk att skada
för vilken järnväg är ansvarig enligt denna lag skall ersättas av någon som är
anställd hos järnvägen eller i annan egenskap anlitas för jäinvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Har järnväg förfallen fordran för sin befattning med egendom som den<br>
innehar med anledning av befordringsavtal som avses i denna lag, får järnvä<br>
gen hålla kvar egendomen till dess fordringen har blivit betald eller säkerhet<br>
har ställts för betalningen. Begärs endast del av sändning utlämnad, får järn<br>
vägen dock ej hålla kvsir delen, om värdet av återstoden täcker fordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket har mötsvarande tillämpning på egendom som tredje man innehar till
förvaring på uppdrag av järnvägen eller som innehas av annan järnväg som har
deltagit i utförandet av befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11 §
Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2
KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Befordran
av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
§ Har resande medan han uppehöll sig i eller steg på eller av järnvägsfordon
tillfogats personskada i följd av järnvägsdriften, skall järnvägen ersätta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section507>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section508>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>248</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skadan,
även om fel eller försummelse ej ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har orsakats av omständighel,
som ej är hänförlig till själva järnvägsdriften och som järnvägen icke hade
kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla
åtgärder som rimligen kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Har i samband med personskada, för vilken järnväg är ansvarig enligt<br>
1 §, egendom som den skadade bar på sig eller medförde som handresgods<br>
helt eller delvis gått förlorad eller skadats, skall järnvägen ersätta sådan
ska<br>
da.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
i annat fall än som avses i första stycket egendom, som resande bar på sig
eller medförde som handresgods, under befordringen hell eller delvis gått
förlorad eller skadats, är järnvägen ansvarig endast om fel eller försummelse
ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Om järnväg blir nödsakad atl tillfälligt avbryta järnvägsdriften och be<br>
fordrar eller låter befordra resande med annat transportmedel saml den resan<br>
de till följd av denna befordran lider personskada eller sådan sakskada som<br>
avses i 2 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler som gäller för
det<br>
använda befordringssättel. Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6 §§ skall dock till-<br>
lämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek m. m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
I fråga om skadestånd enligt 1 eller 2 § gäller 5 kap. samt 6 kap. 1 och<br>
3 §§ skadeståndslagen (1972:207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sakskada som avses i 2 § är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till ett
belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för januari månad det år skadehändelsen
inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Är järnväg enligt 1 § eller 2 § första stycket ersättningsskyldig för skada,<br>
på vilken även 8 § trafikskadelagen (1975:1410) kan tillämpas, får den skadeli<br>
dande kräva trafikskadeersättning endast i,den mån han visar, att ersättning<br>
för skadan ej har kunnat erhållas av järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnväg ersatt skada för vilken trafikskadeersättning kan utgå, gäller 19 §
första stycket trafikskadelagen (1975:1410) i fråga om järnvägens inträde i
rätten tiil trafikskadeersättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Särskilda
bestämmelser om internationell befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><i><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span></i><i><span style='font-family:Verdana'>§ Bestämmelserna i 7—14 §§
gäller endasl i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling
som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internationeU
befordran).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vid internationell befordran
skall i slället för 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) gälla, att
skadestånd jämkas i den mån vållande på den skade-Hdandes sida har medverkat
till skadan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section509>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section510>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>249</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Ersättning
för framtida inkomstförlust eller föriusl av underhåll faslställs i form av
engångsbelopp, om den skadelidande ej begär annat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har järnväg
vid internationell befordran ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 §
första stycket, skall vid tillämpning av 4 § andra stycket i stället för där
angivna belopp gälla ett belopp om 20(X) francs. Med franc förstås en guldfranc
med en vikt av tio trettioendels gram och niohundra tusendelars finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av
Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskl mynt
skall ske efler kursen den dag dom meddelas eller annan dag om vilken parterna
är överens. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhel
och sina transaktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ På fordran
som avser ersättning enligl 1 § eller 2 § första stycket utgår ränta med fem
procent per år från och med den dag då förfarande som avses i 13 § inleddes
eller, om sådant förfarande ej har inletts, från och med den dag då lalan
väcktes. Avser ersättningen kostnader vid personskada, inkomstförlust eller
förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då järnvägen
fick tillgång lill den utredning som behövs för atl ersättningens belopp skall
kunna bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som vill
kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall inom tre månader
från del han fick kännedom om skadan lämna meddelande om skadefallel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Meddelande skall lämnas till någon av följande järnvägar,
förutsatt att järnvägen har sill säte i Sverige eller annan stat som är
ansluten till den i 6 § nämnda konventionen:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. järnväg som trafikerar den sträcka på vilken
skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnväg i
avreseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnväg i
bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnväg i den
resandes hemort eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Har skadan
vållats genom fel eller försummelse från järnvägens sida eller har järnväg, som
trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade, på annat sätt fått
kännedom om detta, behöver meddelande ej lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som ej
har iakttagit skyldighet enligl 11 § atl lämna meddelande om skadefallet har
förlorat rätten till ersättning, om ej underlåtenheten beror på förhållande som
icke kan läggas honom lill last som försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Den som utan atl
väcka talan vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall
framställa kravet skriftligen hos någon av de järnvägar som anges i 11 §.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om handläggning av sådant
ersättningskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Framställs
anspråk på ersättning enligt första stycket skall uppehåll göras i beräkningen
av den lid inom vilken talan skall väckas intill den dag dåjärnvägen
skriftligen bestrider anspråket och återsänder de handlingar som har ål-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section511>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section512>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>250</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>följl framslällningen. Medges anspråket delvis, fortsätter
angivna lid alt löpa endasl beträffande vad som kvarstår såsom ivisligt. Påstår
någon att krav eller svar på detta har mottagits av motparten eller alt
handlingarna har återställts, ankommer det på honom all styrka atl så har
skett. Förnyat krav rörande samma sak medför ej ytterligare uppehåll i
beräkningen av den tid inom vilken talan skall väckas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>14 § I fall som avses i 3 § skall vid internationell
befordran, förutom 1 kap. 5 och 6 §§, även 2 kap. 11 — 13 §§ tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Godsbefordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Delta kapitel är tillämpligt på sådan godsbefordran
med järnväg i all<br>
män inrikes trafik för vilken vederlag skall ulgå. Har avtal träffats om sådan<br>
befordran, är kapitlet tillämpligt på befordringen även när järnvägen ombe<br>
sörjer denna med vägfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På trafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet
tillämpligt endast om annal ej följer av det internationella fördraget om
godsbefordran med järnväg (CIM).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitlet är ej tillämpligt på postbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:109.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingående och fullgörande av befordringsavtal Avtalets
tillkomst</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2 § För
avtal om godsbefordran gäller allmänna regler om hur avtal ingås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transporthandlingar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Har annat ej bestämts i befordringsavtalet, är
avsändaren skyldig att på<br>
järnvägens begäran upprätta transporthandling och järnvägen skyldig all la<br>
emot sådan handling, även om avsändaren tillhandahåller den utan atl järnvä<br>
gen begärt det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Transporthandlingens ulformning och användning bestäms av
avsändaren och järnvägen gemensamt. Om någon av dem begär det, skall dock
fraktsedel användas som transporthandling. Hur fraktsedel skall vara utformad
fastställs med beaktande av 4—6 §§ av regeringen eller myndighel som
regeringen bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Fraktsedel beslår av avsändarblad och mottagarblad.
Ytterligare blad<br>
upprättas, om järnvägen begär det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När järnvägen mottager godset lill befordran, skall den på
avsändarbladet och mottagarbladet genom stämpling eller på annat lämpligl sätt
erkänna mottagandet och ange dagen för detta. Avsändarbladet skall snarast
därefter återlämnas till avsändaren. Mottagarbladet behålls av järnvägen för atl
överlämnas till mollagaren.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section513>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section514>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>251</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
I samtliga fraktsedelsblad skall anges</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. avsändarens
namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>bestämmelsestationen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>mottagarens namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>godsbeskrivning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>i fråga om gods av farlig beskaffenhel dess allmänt
vedertagna benämning och, när så krävs, de försikfighetsmått som skall
vidtagas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>6 §
Annan uppgift än som avses i 5 § får avsändaren föra in i fraktsedeln en<br>
dast om järnvägen medger det. Har sådan uppgift förts in i fraktsedeln utan<br>
järnvägens medgivande, är den utan verkan mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
järnvägens begäran är avsändaren skyldig atl i fraktsedeln föra in sådan
ytterligare uppgift som järnvägen i offentligt tillkännagivande förklarat sig
kunna påkalla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7 §
Avsändaren svarar för kostnad och skada som tillskyndas järnvägen fill<br>
följd av att de uppgifter som han lämnar i fraktsedel är oriktiga, otydliga
eller<br>
ofullständiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
när järnvägen tager emot godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Innehåller fraktsedel uppgift om antalet kollin eller uppgift som avser<br>
identifieringen av kolli, skall järnvägen när den mottager godset till
befordran<br>
kontrollera om uppgiften är riklig. Detta gäller dock ej, om avsändaren har<br>
lastat godset eller om förhållandena eljest innebär godtagbara skäl för järnvä<br>
gen atl underlåta kontrollen. Företas ej kontroll, skall detta anmärkas i frakt<br>
sedeln, om det ej framgår av denna att godset har lastats av avsändaren. An<br>
märkning skall göras i fraktsedeln, om järnvägen finner atl uppgift är oriktig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen mottager godset till befordran, skall järnvägen besiktiga det och
dess förpackning. Är godset och förpackningen ej i gott synligt tillstånd,
skall järnvägen anmärka detta och ange i vilket hänseende tillståndet icke är
gott. Anmärkning skall göras i fraktsedel eller, om sådan ej upprättas, på annat
otvetydigt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedels
bevisverkan m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
I fraktsedeln angivna avtalsvillkor skall antagas återge befordringsavta<br>
lets innehåll, om ej annat visas. Har i fråga om uppgift som avses i 8 § första<br>
stycket anmärkning ej införts i fraktsedeln och framgår ej av denna eller är
det<br>
ej av annan anledning uppenbart, att godset har lastats av avsändaren, skall<br>
uppgiften antagas vara riktig, om ej annal visas. Uppgift som har bekräftats<br>
av järnvägen är dock gällande mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnvägen ej framställt anmärkning enligt 8 § andra stycket, skall godset och
förpackningen, om ej annat visas, antagas ha varit i gott synligt tillstånd,
när järnvägen mottog godset till befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristfällig
förpackning m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Har bristfällig förpackning av godset eller, när lastningen har ombe-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section515>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section516>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>252</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sörjts
av avsändaren, felaktigt förfarande i samband därmed föranlett skada eller
kostnad för järnvägen, svarar avsändaren härför. Vad nu sagts gäller dock ej,
när järnvägen har insett eller hade bort inse faran men har underlåtit att
vidtaga lämpliga åtgärder för att avvärja den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Farligt
gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11 §
Överlämnar avsändaren farligt gods till järnvägen, skall han noga un<br>
derrätta den om vari faran består och, när så behövs, om de försiktighetsmått<br>
som skall vidtagas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
avsändaren överiämnal farligt gods till järnvägen och kände denna därvid ej
till farans art och vilka försiktighetsmått som behövdes, är järnvägen
berättigad lill ersättning av avsändaren för skada och kostnad som har föranletts
därav. För järnvägens rätt till ålgärder för alt avvärja faran gäller 6 kap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>6§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Påstår
järnvägen att den ej har känt till förhållande som angår godsets farlighet,
skall påståendet godtagas, om ej upplysning om förhållandel har lämnals i
fraktsedel eller avsändaren eller mottagaren visar, att järnvägen ändå kände
till förhållandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätt
att förfoga över godset under befordringen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>12 §
Under befordringen får avsändaren förfoga över godset genom att hos<br>
järnvägen begära att befordringen avbryts eller att godset utlämnas pä station<br>
under vägen eller till annan mottagare än som tidigare har angivits eller genom<br>
annan liknande anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsändarens
rätt att förfoga över godset upphör när mottagaren gör gällande rätt enligt 15
§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
För utförande av anvisning som avsändaren har lämnat med stöd av sin<br>
rätt att förfoga över godset och för skada som föranleds därav har järnvägen<br>
rätt till ersättning av avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är ej skyldig att följa anvisning vars utförande skulle medföra delning av
sändning, störning i järnvägsdriften eller skada för avsändare eller mottagare
av anncm sändning. Är del ej längre möjligt att följa lämnad anvisning vid den
tidpunkt då anvisningen kan meddelas station där begärd åtgärd skulle ha
vidtagits, får järnvägen anse anvisningen förfallen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Anser
järnvägen atl dén ej kan följa lämnad anvisning, skall järnvägen genast
underrätta avsändaren därom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>14 §
Följer ej järnvägen anvisning som den skolat utföra enligt 12 och 13 §§<br>
eller lämnar den ej underrättelse som avses i 13 § tredje stycket, är järnvägen<br>
skyldig att ersätta skada som uppkommer därigenom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är likaledes ansvarig för skada som tillfogas mottagaren på grund av att
järnvägen följer anvisning av avsändaren, fastän dennes rätt att förfoga över
godset har upphört enligt 12 § andra stycket.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section517>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section518>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>253</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Godsets utlämnande m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>15 § Om ej avsändaren har förordnat annat med stöd av 12 §,
får mottaga<br>
ren göra gällande de rättigheter som tillkommer honom enligl befordringsav<br>
talet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när godset har
kommit lill bestämmelsestationen eller till annan plats på vilken godset enligt
befordringsavtalet får utlämnas,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när det har
fastslagits att godset har gåll förlorat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när den i 22 §
andra stycket nämnda liden har gått till ända utan att godset har tillställts
mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mottagare som enligt första stycket 1 begär att få ut
godset eller mottagarbladet av fraktsedeln blir därmed skyldig att till
järnvägen genast eriägga de belopp som han skall betala enligt
befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 § Om gods som har belagts med efterkrav utlämnas till
mottagaren,<br>
fastän efterkravsbeloppet ej eriäggs, är järnvägen skyldig att intill nämnda be<br>
lopp ersätta avsändaren för skada som han lider därigenom. Vad järnvägen<br>
sålunda har erlagt får den söka åter av mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordringshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17 § Visar det sig omöjligt att befordra godset till den
plats där det skall ut<br>
lämnas, skall järnvägen inhämta anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan godset befordras till den plats där det skall utlämnas
endast om avvikelse görs från befordringsavtalet, skall järnvägen likaledes
inhämta anvisning från avsändaren, om ej avvikelsen saknar nämnvärd belydelse.
Erhåller järnvägen ej inom skälig lid sådan anvisning, åligger det järnvägen
att vidtaga de åtgärder som mol bakgrund av järnvägens kännedom om
omständigheterna framstår som bäst ägnade att tillgodose avsändarens intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har avsändarens rätt att förfoga över godset upphörl,
skall vad i första och andra styckena sägs om avsändaren i stället gälla
mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18 § Visar del sig, sedan godset har kommit till den plats
där det skall utläm<br>
nas, att hinder för godsets utlämning föreligger, skall järnvägen inhämta an<br>
visning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Begär mottagaren att få ut godset, fastän han tidigare har
vägrat att mottaga det, eller bortfaller eQest utlämningshinder, skall godset
utlämnas till mottagaren, om ej avsändaren har förordnal annat genom anvisning
som har nått järnvägen innan utlämningshindret upphörde. Utlämnas godset, skall
järnvägen genast underrätta avsändaren härom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kostnader vid befordrings- eller utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 § Har järnvägen inhämtat eller följt anvisning enligt
17 eller 18 § eller<br>
vidtagit åtgärd med stöd av 17 § andra stycket, har järnvägen rätt till ersätt<br>
ning för kostnad som har uppkommit därigenom. Rätt till ersättning förelig<br>
ger dock ej, om kostnaden beror av fel eller försummelse från järnvägens sida.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section519>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section520>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>254</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uppläggning av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>20 § Har järnvägen begärt anvisning enligl 17 § första
stycket eller 18 §<br>
första stycket men ej inom skälig tid fått anvisning som den rimligen är
skyldig<br>
att följa, skall befordringen anses avslutad. Järnvägen är dock skyldig att läg<br>
ga upp godset lill förvaring åt den som är berättigad till del eller all uppdra<br>
förvaringen ål tredje man.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäljning av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>21 § Järnvägen får sälja godset ulan atl invänta anvisning
som avses i 17 el<br>
ler 18 §, om godset är utsatt för sncu: förstörelse eller dess tillstånd eljest
ger an<br>
ledning därfill eller kostnaden för dess förvaring icke slår i rimligt
förhållande<br>
lill dess värde. Även i annat fall får godset säljas, om järnvägen ej inom
skälig<br>
tid har fått anvisning om annan åtgärd och järnvägen rimligen får anses skyl<br>
dig all följa anvisningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäljning skall ske på offentlig auktion eller, om sådan
ej lämpligen kan äga rum, på annat sätt som är betryggande för den som har rätt
till godset. Om det är möjligt skall underrättelse om lid och plals för
försäljningen i god tid lämnas avsändaren och mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Säljs godset, skall köpeskillingen efter avdrag av vad
järnvägen har att fordra på grund av befordringen, vården och försäljningen av
godset tillställas den som hade rätt lill godset. Överstiger järnvägens fordran
köpeskillingen, har järnvägen rätt till ersättning av denne för bristen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:146.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet Förutsättningarna för ansvarighet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>22 § Järnvägen är ansvarig om gods går förlorat, minskas
eller skadas me<br>
dan järnvägen innehar det på grund av befordran. Järnvägen är även ansvarig<br>
för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med godsets utlämnande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Dröjsmål
med godsets utlämnande föreligger, när järnvägen icke är redo att lämna ut
godset inom avtalad tid eller, om särskild lid ej har avtalats, inom den frist
som järnvägen med hänsyn till omständigheterna skäligen bör medges.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har järnvägen lagt upp godset till förvaring enligl 20 §,
svarar järnvägen för godset enligt allmänna regler om deposition. Om järnvägen
har uppdragit förvaringen åt tredje man, svarar järnvägen för att denne har
valts med tillbörlig omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>23<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnvägen är
fri från ansvarighet enligt 22 § första stycket, om järnvägen visar att
förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har orsakats anlingen av fel
eller försummelse av den som var berättigad till godset eller av sådan anvisning
av denne, som icke föranletls av fel eller försummelse från järnvägens sida,
eller av godsets bristfälliga beskaffenhet eller av omständighet som ej är hänförlig
till själva järnvägsdriften och som järnvägen icke hade kunnal undgå eller
förebygga följderna av, även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen kunnal
krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>24<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Järnvägen
är vidare fri från ansvarighet enligl 22 § första stycket, om</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section521>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section522>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>255</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förlusten,
minskningen eller skadan härrör av den särskilda risk som är förbunden med ett
eller flera av följande förhållanden:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. befordran
i öppen vagn, när avsändaren har godkäni detta transportsätt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>felande eller bristfällig
förpackning av gods, som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn
eller skada, när det ej är förpackat eller är bristfälligt förpackat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>oriktigt förfarande vid sådant
lastnings- eller lossningsarbete som ej sker genom järnvägens försorg,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>sådan beskaffenhet hos visst
slag av gods som medför atl godset är särskilt utsatt för fara att gå
förlorat, minskas eller skadas, såsom genom bräckning, rost, inre
självförstöring, uttorkning eller svinn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>inlämning under oriktig, olydhg
eller ofullständig benämning av ämne eller föremål, som järnvägen enligt sina
villkor ej eller endast under särskilda betingelser mottager till befordran,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>underlåtenhet från avsändarens
sida att vidtaga föreskrivna försiktighetsåtgärder vid inlämning av gods som
järnvägen endast under särskilda belingelser mottager till befordran,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>befordran av levande djur,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>befordran av sändning vilken
enligt befordringsavtalet eller föreskrift i författning skall åtföljas av
vårdare eller tillsynsman, dock endasl om förlusten, minskningen eller skadan
är en följd av fara som påkallat närvaro av vårdare eller tillsynsman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Visar
järnvägen att förlusten, minskningen eller skadan med hänsyn till föreliggande
omständigheter kan härröra av risk, som avses i första stycket, skall den
antagas härröra därav, om det icke visas att den ej är att tillskriva sådan
risk. Sådanl anlagande får dock ej göras i fall som avses i första stycket 1,
när fråga är om onormalt stor minskning eller om förlust av hela kollin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
befordringen enligt avtalet ske i vagn som är utrustad med särskild anordning
för att skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller luftens
fuktighet, får järnvägen fill befrielse från ansvarighet åberopa första stycket
4 endast om den visar att förlusten, minskningen eller skadan ej har orsakats
av alt järnvägen icke har föQt erhållen anvisning eller icke har vidtagit
ål-gärd, som med hänsyn lill omständigheterna åvilat den i fråga om val, underhåll
och användning av anordningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
får till befrielse från ansvarighet åberopa första stycket 7 endast om den
visar alt förlusten, minskningen eller skadan ej har orsakats av atl järnvägen
icke har följl erhållen anvisning eller icke har vidlagil åtgärd, som med
hänsyn ull omständigheterna kunnat fordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>25<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om skadefall som avses i 22 §
första stycket delvis har sin grund i omständighet som enligt 23 eller 24 §
medför att järnvägen är fri från ansvarighet, svarar järnvägen ändå för
skadefallet i den utsträckning det ej har sin grund i sådan omständighel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>26<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vill part i befordringsavtal
göra järnvägen ansvarig enligt 22 § första stycket för att gods har gått
förlorat, minskats eller skadats, åligger det honom att visa, atl skadefallet
har inträffat medan järnvägen innehade godset för att fullgöra avtalet. Har
järnvägen i anslutning till tidigare järnvägsbefordran utfört avtal om ny befordran
utan att godset däremellan utlämnats el-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section523>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section524>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>256</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ler sändningen ändrats (nyinlämning), skall minskning
eller skada dock hänföras till den senare befordringen, om den till godset
berättigade begär det och han visar, att minskningen eller skadan har inträffat
medan godset innehades för någon av befordringarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>27 § Häller järnvägen ej godset redo för utlämning inom 30
dagar från avta<br>
lad lid för utlämning eller, om. särskild tid ej har avtalals, inom 60 dagar
från<br>
det godset mottogs till befordran och gör den som har räll atl få ul godset gäl<br>
lande att det har gått föriorat, skall det betraktas som förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om den som mottager ersättning för förlust enligt första
stycket därvid uttryckligen begär all bli underrättad i händelse godset kommer
till rätta, är järnvägen skyldig att efterkomma denna begäran. Framslälls sådan
begäran, skall järnvägen lämna skriftlig bekräftelse härpå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har den som har begärt underrättelse enligt andra stycket
mottagit sådan underrättelse och inom 30 dagar därefter krävt atl godset skall
utlämnas till honom, är järnvägen skyldig alt göra det. Som villkor härför får
dock järnvägen kräva återbetalning av vad den har utgivit i ersättning för
godsets värde. Vad nu har sagts berör ej rätlen fill ersättning för dröjsmål
med utlämnandet eller annan ersällning som kan grundas på befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Framställs ej begäran som avses i andra stycket eller
krävs ej enligl tredje stycket inom där angiven lid att godset utlämnas, får
järnvägen förfoga över godset med de inskränkningar som kan följa av iredje
mans rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek vid förlust eller minskning av gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>28 § Är järnväg enligl 22 § första stycket skyldig att belala
ersättning för<br>
förlust eller minskning av gods, beräknas ersättningen efler godsels värde på<br>
avsändningsorten vid tiden då godset mottogs till befordran. Värdet bestäms<br>
efler marknadspriset eller, om sådant pris saknas, efter det gängse värdet av<br>
gods av samma slag och beskaffenhel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet enligt första stycket är begränsad
till 100 kronor för kilo av det förlorade eller felande godsets bruttovikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utöver vad nu har sagts skall ersättning ulgå för frakt
och andra utlägg i samband med befordringen. Utläggen skall ersättas till
fullo, om godset har gåtl förlorat, och i övrigt till en mot minskningen
svarande del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek när gods har skadats</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>29 § Är järnväg enligt 22 § första stycket skyldig att
betala ersättning för<br>
skada på gods och föQer ej annat av 30 §, skall ersättningen utgå med belopp<br>
som motsvarar värdeminskningen, beräknad enligt 28 § första stycket, och<br>
däremot svarande del av frakt och andra utlägg i samband med befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättning enligt första stycket får ej överstiga vad som
skulle ha utgått om sändningen hade förlorats eller, när endast en del av
sändningen har minskal i värde Ull föQd av skadan, denna del hade gått
förlorad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättning vid dröjsmål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>30 § Är järnväg ansvarig för dröjsmål med godsels
utlämnande, skall er-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section525>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section526>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>257</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sättningsskyldigheien ej ens om dröjsmålet har medfört
skada på godset överstiga vad som motsvarar tre gånger befordringsavgifien.
Begärs för samma gods ersättning både enligt denna paragraf och enligt 28 eller
29 §, är järnvägens betalningsskyldighet begränsad till vad som skulle ha
utgått, om järnvägen skolat belala ersättning för förlust av godset enligl 28 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>31 § Den som vill begära ersättning av järnvägen för atl
gods har minskals<br>
eller skadats eller för dröjsmål med dess utlämnande skall ulan oskäligt uppe<br>
håll ge järnvägen meddelande därom. Försummas del är hans talerält förlo<br>
rad, om ej skadefallet har framkallats med uppsåt eller av grov vårdslöshet på<br>
järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran som utförs av flera järnvägar efter varandra</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>32<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Utförs
befordran av flera järnvägar efler varandra på grund av ett och samma
befordringsavtal, är varje järnväg ansvarig för befordringen i dess helhet
enligt avtalet. För varje järnväg efter den första inträder ansvarighet i och
med att järnvägen överlager godset från den föregående järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>33<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Talan rörande
befordran som avses i 32 § får föras moi varje järnväg som är ansvarig för befordringen.
Mot bestämmelsejärnvägen får talan föras även om denna järnväg ej har övertagit
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran av inskrivet resgods</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpn ingso mråde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel är tillämpligt i fråga om resgods som
inskrivs för inrikes<br>
befordran med järnväg i allmän trafik. På trafik mellan Sverige och utlandet<br>
är kapitlet tillämpligt när annat ej följer av del internationella fördraget om<br>
befordran med järnväg av resande och resgods (CIV). Skall befordringen ut<br>
föras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i
tillämpliga de<br>
lar för envar av järnvägarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inskrivning av resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Som inskrivet resgods anses egendom som järnväg i anslulning
till avtal<br>
om personbefordran mottager av resande för befordran på sträcka som per<br>
sonbefordringsavtalet omfattar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Resgodsbevis</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § När järnväg av resande mottager resgods till
befordran, skall järnvägen<br>
bekräfta mottagandet genom alt lämna ut resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är resgods
vid inlämning i bristfälligt skick eller visar det tydliga tecken på att vara
skadat och vitsordar ej den resande anteckning härom på resgodsbevi-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section527>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:5.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section528>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>258</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>set, blir järnvägen fri från skyldighet att befordra
resgodset, om järnvägen genast återlämnar det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägs rätt att avbryta befordran m. m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Har egendom av farlig beskaffenhet överlämnats för
befordran som in<br>
skrivet resgods, är järnvägen icke skyldig att fullgöra befordringen. För sådan<br>
egendom gäller 6 kap. 6 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har för befordran som inskrivet resgods överlämnats
egendom som ej är farlig men som, enligt vad järnvägen har gett till känna, på
grund av särskildt angiven egenskap ej lages emot för sådan befordran, är
järnvägen skyldig att fullgöra befordringen, endast om järnvägen vid
inskrivningen kände lill eller hade bort fastställa att egendomen hade den
angivna egenskapen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Är järnväg ej skyldig att fullfölja befordran av egendom,
som har inskrivits som resgods, får järnvägen lägga upp egendomen i förvar för
den resandes räkning. Har resgodsets inlämning eller befordran föranlett
kostnad eller skada för järnvägen, har järnvägen rätt till ersättning härför.
Detta gäller dock ej i fråga om skada, som järnvägen har underlåtit att vidtaga
lämpliga åtgärder för att förhindra, fastän den insåg eller hade bort inse att
skadan sannolikt skulle uppkomma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utlämning av inskrivet resgods m, m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § Innehavaren av resgodsbeviset är berättigad att få ut
resgodset på be<br>
stämmelsestationen mot att han återställer beviset. Sådan räll föreligger dock<br>
ej, om det skäligen kan antagas att han gör bruk av beviset obehörigen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan den som begär utlämning av inskrivet resgods icke
återställa resgodsbevisel eller föreligger fall som avses i första stycket
andra punkten, får utlämning ske endast om den som begär ullämningen gör
troligt att han har rätt till det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utlämnar järnvägen inskrivet resgods i slrid med första
eller andra stycket eller vägrar järnvägen utlämning när sådan hade bort ske,
är järnvägen skyldig alt ersätta skada som därigenom tillfogas den som har
rätt till resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har inskrivet
resgods ej avhämlats vid utgången av fjärde dagen efter ankomstdagen eller,
såvitt angår levande djur, vid utgången av den kortare avhämlningsfrist som
järnvägen kan ha betingat sig, anses järnvägen därefter inneha resgodset endasl
för förvaring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har järnväg
innehaft inskrivet resgods för förvaring i sex månader, får järnvägen sälja
resgodset. Vad nu har sagls gäller dock ej, om järnvägen inom samma tid har
anmodats atl vidtaga annan åtgärd med resgodset och det skäligen kan krävas
att järnvägen följer denna anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan atl iaktta den i första stycket angivna tidsfristen
får järnvägen sälja resgods, som är utsatt för snar förstörelse eller vars art
eller tillstånd eljest ger anledning till omedelbar försäljning, eller i fråga
om levande djur vidta annan åtgärd som påkallas av omständigheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För försäQning gäller 3 kap. 21 § andra och tredje styckena
i tillämpliga delar. Har den som är berättigad till överskott av försäljningen
ej gjorl sin räll</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section529>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section530>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>259</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gällande inom två år från försäljningen, tillfaller
överskottet järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 § Järnvägen är ansvarig, om inskrivet resgods går
förlorat, minskas eller<br>
skadas, medan järnvägen innehar det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under tid dåjärnvägen innehar resgodset för förvaring
svarar dock järnvägen för det enligt allmänna regler om deposition.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är fri från ansvarighet enligl första stycket,
om den visar att förlusten, minskningen eller skadan har orsakals av
förhållande som anges i 3 kap. 23 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är vidare fri från ansvarighet, om den gör
sannolikt atl förlusten, minskningen eller skadan har orsakals av resgodsels
särskilda beskaffenhet eller av felande eller bristfällig förpackning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 § Om järnvägen ej är redo att på den resandes begäran
lämna ut inskrivet<br>
resgods vid tidpunkt dåjärnvägen skäligen hade bort hålla det tillgängligt, är<br>
järnvägen ansvarig för skada som genom dröjsmålet åsamkas den resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är dock fri från ansvarighet, om den visar alt
dröjsmålet har orsakats av förhållande som anges i 3 kap. 23 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Är järnvägen
i annat fall än som avses i 8 § andra stycket ansvarig för alt inskrivet
resgods har gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägen dock ej skyldig
att ersätta resandes skada till den del den överstiger ett belopp som för varje
kolli motsvarar hälften av det basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde för januari månad det år skadehändelsen inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har resande
lidit skada för vilken järnvägen är ansvarig enligt 9 §, skall järnvägen
ersätta hans skada till den del den icke överstiger ett belopp om 100 kronor
för varje påbörjat dygn som järnvägen har dröjt med ullämningen efler del att
resgodset har begärts utlämnat. Järnvägen är dock ej skyldig alt för resgods
som omfattas av ett och samma resgodsbevis lämna högre ersättning än 1000
kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förkommet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Har inskrivet resgods ej hållits redo för utlämning
före utgången av<br>
fjärde dagen efter den dag dä resgodset hade bort emkomma till bestämmelse<br>
stationen, skall resgodset betraktas som förlorat, om den resande begär ersätt<br>
ning för dess förlust.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har den resande erhållit ersättning enligt första stycket,
skall 3 kap. 27 § andra—fjärde styckena ha motsvarande tillämpning i fråga om
rätten till resgodset, om det kommer Ull rätta.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section531>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section532>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>260</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § Vad som har föreskrivits om reklamation i 3 kap. 31
§ har motsvarande tillämpning i fråga om inskrivet resgods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ansvarighet i annat fall än vid befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Har personskada i annat fall än som förul nämnts i
denna lag tillfogats<br>
någon i följd av järnvägs drift, svarar järnvägen härför enligl de grunder som<br>
anges i 2 kap. 1 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om skadan ej har orsakats genom vållande på järnvägens
sida eller genom brislfällighet i anordning av betydelse för järnvägsdriften,
är dock järnvägen fri från ansvarighet för skada som tillfogas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. den som obehörigen uppehåller sig inom sådan del av
järnvägs spårom<br>
råde som enligl 6 kap, 1 § ej är upplåten för allmänheten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2. förare eller passagerare i motordrivet fordon som
är i trafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § För sakskada i följd av järnvägsdriften i annat fall
än som anges särskilt<br>
i denna lag svarar järnvägen enligt de i 2 kap. 1 § angivna grunderna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om skadan ej har orsakats genom vållande på järnvägens
sida eller genom brislfällighet i anordning av betydelse för järnvägsdriften,
är dock järnvägen fri från ansvarighet, när skadan gäller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. egendom som utan atl järnvägen tillåtit det finns
inom sådan del av järn<br>
vägs spårområde som enligt 6 kap. 1 § ej är upplåten för allmänheten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2. motordrivet fordon som är i trafik eller egendom som
befordras med så<br>
dant fordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även i fall som avses i andra stycket 1 svarar järnväg enligl
de i 2 kap. 1 § angivna grunderna för skada som gäller nötkreatur eller häst
under betesgång eller ren som vid skadetillfället uppehöll sig inom område där
renskötsel då fick bedrivas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § I fråga om skadestånd enligt detta kapitel gäller 5
kap. samt 6 kap.<br>
1—3 §§ skadeståndslagen (1972:207). Medverkan från den skadelidandes sida<br>
lill skada som avses i 2 § iredje stycket kan dock ej medföra jämkning av ska<br>
destånd, om ej medverkan har skett uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon
som är i trafik eller på egendom som befordras med sådant fordon får också
jämkas, om brislfällighet på fordonet har medverkat lill skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 KAP.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ordning och säkerhet inom järnvägsområde</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Utan järnvägens tillstånd får ej någon beträda
järnvägs spårområde ulom på plats där det av skyltar, utjämning av
höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anordningar
tydligt framgår att allmänheten har tillträde.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section533>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section534>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>261</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den som bryter mot förbudet i första stycket döms, om ej
gärningen enligt annan lag eller författning är belagd med strängare straff,
till böter ej över femhundra kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§
Järnvägstjänsteman i säkerhets- eller ordningstjänst får från järnvägens område
avlägsna den som överträder förbudet i 1 § första stycket, som uppträder
berusad eller stör ordningen eller som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheien
i järnvägsdriften. Han får i trängande fall laga sådan person i förvar. Tages
någon i förvar, skall polisman ofördröjligen underrättas. Förvar består till
dess polisman kommer tillstädes eller behovet av förvar annars upphör.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ För att
verkställa Gänsteåtgärd enligt 2 § får järnvägstjänsteman icke använda strängare
medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom
upplysningar och anmaningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Våld får tillgripas endast när tjänsleuppgiften icke kan
lösas på annal sätt. Tillgrips våld, skall den lindrigaste form användas som
kan förväntas leda till del avsedda resultatet. Våld får ej brukas längre än
som är oundgängligen nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Järnväg får undersöka innehållet i resgodskolli eller
godssändning, om<br>
innehållet är okänt för järnvägen och det förekommer grundad anledning till<br>
misstanke att kollit eller sändningen innehåller något som kan äventyra säker<br>
heten i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kan det med fog antagas atl resgods innehåller något som
järnvägen har förklarat att den ej befordrar på det sätt som är i fråga eller
att innehållet i godssändning ej motsvarar de uppgifter därom som avsändaren
har lämnat, är järnvägen berättigad att undersöka resgodset eller sändningens
innehåll, även om den ej har förbehållit sig det i befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Undersökning bör ej förelagas utan närvaro av vittne. Vid
undersökning enligt andra stycket skall om möjligt den resande eller, om
undersökningen avser gods, avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle alt
närvara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har resande i
järnvägsfordon medtagit egendom som ej får medföras som handresgods och
avlägsnar ej den resande på järnvägens uppmaning egendomen från fordonet, får
järnvägen omhänderta egendomen. Om det är påkallat med hänsyn till egendomens
farlighet, får järnvägen genast ta egendomen om hand.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Har järnvägen
omhändertagit egendom enligt 5 § eller mottagit egendom för befordran som
inskrivet resgods och är egendomen av farlig beskaffenhet, får järnvägen
bortskaffa, oskadliggöra eller förstöra egendomen, om det ej skäligen kan
antagas, att faran kan avvärjas genom mindre ingripande åtgärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket har motsvarande lillämpning på gods som
järnvägen har mottagit under omständigheter som anges i 3 kap. 11 § andra
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnväg är ej skyldig att ersätta skada, som tillfogas den
resande eller avsändaren eller mottagaren genom åtgärd som får vidtagas enligt
första eller andra stycket.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section535>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section536>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>262</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section537>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den</span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>. Genom lagen upphävs lagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
27.0pt;margin-left:0cm'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>(1886
nr 7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, lagen (1916:238)
angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg av bestämmelserna i
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drifl,
lagen (1975: 89) om ordning och säkerhel inom järnvägsområde, lagen (1976:58)
om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande samt järnvägstrafikstadgan
(1966:202). Äldre bestämmelser skall dock fortfarande lillämpas på befordran
som har påbörjats före ikraftträdandet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section538>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2
Förslag till Lag om ändring i</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>trafikskadelagen (1975:1410)</span></b></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section539>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fråga om trafikskadelagen (1975:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:17.0pt;margin-bottom:
12.0pt;margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs 1410) dels atl 11, 12 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse, de/5
att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section540>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section541>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:21.0pt;margin-bottom:
12.0pt;margin-left:154.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>10
a § Uppkommer genom trafik med motordrivet fordon och spårfordon som avses i
järnvägstrafiklagen (1981:00) skada på spårfordon eller på person eller
egendom i sådant fordon, utgår trafikskadeersättning endast om skadan har
orsakats genom vållande i samband med förandet av det (motordrivna fordonet
eller genom bristfällighet på det. Motsvarande gäller i fråga om skada på
egendom som ingår i spåranläggning, om skadan har uppkommil i samband med
skada som avses i första punkten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section542>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>11 §
Uppkommer annan person- eller sakskada i följd av trafik med motordrivet
fordon än som anges i 10%, ulgår trafikskadeersältning från trafikförsäkringen
för fordonet.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>11 §
Uppkommer person- eller sakskada i föQd av trafik med motordrivet fordon /
annat fall än som anges i 10 eller 10 a §, utgår irafikskadeer-sättning från
trafikförsäkringen för fordonet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section543>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section544>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För
sakskada----- med detta.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För
sakskada —</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>med detta.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section545>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Trafikskadeersättning med 12 § Trafikskadeersältning
med<br>
------- till dödsfallet.</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> till dödsfallet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section546>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section547>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>263</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section548>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section549>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning
med anledning av sakskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida
har medverkat till skadan. 1 fall som avses i 10 § andra stycket skall sådan
medverkan anses föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade
fordonet eller del fordon varmed den skadade egendomen befordrades eller bristfällighel
på fordonet har medverkat till skadan.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning
med anledning av sakskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida
har medverkat till skadan. I fall som avses i 10 § andra stycket skall sådan
medverkan anses föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade
fordonet eller del fordon varmed den skadade egendomen befordrades eller brislfällighet
på fordonet har medverkat till skadan. Motsvarande gäller när vållande i
samband med spårdriften eller bristfällighet i anordning av betydelse för
denna har medverkat till sakskada som omfattas av 10 a §.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section550>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section551>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20 § Har
skada----- vissa trafik<br>
brott.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20 § Har
skada — brott.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>— vissa
trafik-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section552>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section553>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är ägare
eller innehavare av järnväg eller spårväg enligt lag eller annan författning
ansvarig för skada för vilken trafikskadeersättning har utgått, får
försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den
omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ax järn
väg eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1981:00) eller annan författning
ansvarig för skada som har uppkommit pä sätt som anges i 10 a , får
försäkringsanstalt som har utgett trafikskadeersättning för skadan kräva
ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn
till grunden för ersättningsansvaret på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section554>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section555>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:50.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section556>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>264</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga 3</span></i></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'>De
remitterade lagförslagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:202.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Förslag till JärnvägstraHklag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
kap. Allmänna bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Denna lag lillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på<br>
svensk tågfarja, om inte annat anges i lagen. Vad som föreskrivs om<br>
järnväg i 1 kap., 2 kap. 1-4 §§ och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana<br>
och spårväg. Bestämmelserna i 6 kap. tillämpas också på tunnelbana och<br>
spårväg i den utsträckning som anges där.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
tillämpas inte på postbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Bestämmelserna i denna lag får inte åsidosättas genom avtal som är<br>
mindre förmånliga för resande eller för avsändare eller mottagare av gods.<br>
Avtal som avviker från beslämmelserna i 3 kap. får dock träffas, när<br>
godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör del skäligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avtal
om att framtida tvister med anledning av förhållanden som regleras i denna lag
skall avgöras av skiljemän får göras gällande endast i fråga om tvister som rör
godsbefordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om järnvägen inte fullgör sin
befordringsskyldighel enligt lag eller annan författning och om del därigenom
uppkommer skada för någon lill vars förmån befordringsskyldigheten gäller, är
järnvägen skyldig att ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Järnvägen är ansvarig för vad
den som är anställd hos järnvägen eller som i annan egenskap anlitas för
järnvägsdriften gör eller underlåter att göra i Qänsten eller annars under
medverkan i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som har en fordran på
ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på grund av
befordringsavtal som avses i lagen förlorar rätten atl kräva ut sin fordran,
om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller
tredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Preskriptionstiden
är<br>
vid dödsfall</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från dödsfallet, dock högst fem år</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>från
den händelse som ledde till dödsfal<br>
let,<br>
vid personskada</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från den händelse som</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>som
inte har lett</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>orsakade skadan,</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>till döden</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>vid sakskada när</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>ett
år från dagen då godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>fordringen
rör av-</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>eller resgodset lämnades ut eller,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>tal
om befordran av</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>om det inte har lämnats ut, från</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>gods
eller inskri-</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>den dag då det senast skulle ha</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vet
resgods</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>lämnats ut.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section557>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section558>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop,
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>265</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sakskada i</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tre år från den händelse som</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>andra fall</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>orsakade skadan,</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>för annan fordran</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>ell
år från det att fordringen uppkom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
fordran avser sakskada och rör avlal om befordran av gods eller inskrivet
resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock
preskriptionstiden tre år, om järnvägen är ansvarig på grund av uppsåt eller
grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
en fordran görs gällande mol någon på grund av dennes brottsliga förfarande och
fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses 12 kap., tillämpas
preskriptionslagen (1981: 130) i stället för vad som förut har sagts i denna
paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6 §
Talan mot järnvägen om ersättning för skada som avses i denna lag<br>
får väckas vid</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>den domstol som enligt annan
lag är behörig att pröva sådan lalan,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i avrese-, avsändnings-
eller bestämmelseorten, om orten ligger i Sverige och talan gäller ersättning
enligt någon bestämmelse i 2-4 kap.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>domstolen i ort på tågfäGelinje,
om orten ligger i Sverige och talan gäller skada som har inträffat i samband
med trafik med svensk tågfäGa på linjen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Järnvägen får åberopa denna
lags bestämmelser om förutsättningar för eller begränsning av ansvarigheten för
skada, även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas på lagen görs
gällande på annan grund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Sådana bestämmelser i denna
lag som anger särskild beräkningsgrund för skadestånd eller som begränsar
skadestånd till beloppet tillämpas inte på anspråk mot järnvägen, när järnvägen
eller någon som järnvägen ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om anspråk på ersättning för
skada som järnvägen är ansvarig för enligt denna lag riktas mot någon som är
anställd hos järnvägen eller i annan egenskap anlitas för järnvägsdriften,
gäller i fråga om denne vad som sägs i 7 och 8 §§ om järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Om järnvägen har en förfallen fordran för sin befattning med egen<br>
dom som den innehar med anledning av ett befordringsavtal som avses i<br>
denna lag, är järnvägen inte skyldig att lämna ut egendomen till den som är<br>
betalningsskyldig för fordringen förrän fordringen har blivit betald eller<br>
säkerhet har ställts för betalningen. När endast en del av en sändning<br>
begärs utlämnad, får järnvägen dock inte hålla kvar delen, om värdet av<br>
återstoden täcker fordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rätt
att hålla kvar egendom till säkerhet för en sådan fordran som avses i första stycket
föreligger också, när tredje man har hand om egendomen för förvaring på uppdrag
av järnvägen eller när egendomen finns hos en annan järnväg som har deltagit i
utförandet av befordringsavtalet. Tredje man som har hand om egendom för
förvaring på uppdrag av järnvägen har också rätt att hålla kvar egendomen till
säkerhet för en egen fordran på betalning för förvaringen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section559>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section560>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>266</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11
§ Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
kap. Befordran av resande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Om en resande medan han uppehöll sig i eller steg på eller av ett<br>
järnvägsfordon har skadats till följd av järnvägsdriften, skall järnvägen<br>
ersätta skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har orsakats av
omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnal undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidlagil
alla ålgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Om egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som<br>
handresgods helt eller delvis har gått förlorad eller skadats i samband med<br>
att den resande tillfogades sådan skada som järnvägen är ansvarig för<br>
enligt 1 §, skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
egendomen har gått förlorad eller skadats under befordringen i annat fall än
som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om den har gjort sig
skyldig till fel eller försummelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och<br>
befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om<br>
en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller sådan<br>
sakskada som avses i 2 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler<br>
som gäller för det använda befordringssättel. Bestämmelserna i 1 kap. 5<br>
och 6 §§ skall dock tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
I fråga om skadestånd enligl 1 eller 2 § gäller 5 kap. och 6 kap. 3 §
skadeståndslagen (1972:207) samt, om inte annat följer av 6 §, 6 kap. 1 § samma
lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sakskada som avses i 2 § är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till
ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för det år då den händelse som orsakade skadan
inträffade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Särskilda
bestämmelser om internationeU befordran</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Bestämmelserna i 6 - 13 §§
gäller endasl i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling
som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internationell
befordran).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vid internationell befordran
skall, i stället för 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207), gälla att
skadestånd jämkas i den mån den skadelidande genom vållande har medverkat till
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Ersättning för framtida inkomslföriust
eller förlust av underhåll fastställs i form av ett engångsbelopp, om den
skadelidande inte begär annal.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section561>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section562>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>267</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersällnings-<br>
skyldighet enligt 2 § första stycket, skall vid tillämpningen av 4 § andra<br>
stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om 2 000 francs.<br>
Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tretfioendels gram och<br>
niohundra tusendelars finhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda
särskilda dragningsrätterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Omräkning
från särskilda dragningsrätter lill svenskt mynt skall ske efter kursen den dag
då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommil överens om. Kronans
värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
På en fordran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 § första stycket<br>
utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då det förfarande<br>
som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts,<br>
från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader<br>
vid personskada, inkomstförlust eller föriusl av underhåll, utgår dock<br>
ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den utred<br>
ning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Den som vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran<br>
skall inom tre månader från del att han fick kännedom om skadan lämna<br>
meddelande om skadefallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Meddelandet
skall lämnas till någon av följande järnvägar, förutsatt atl järnvägen har sitt
säte i Sverige eller i en annan stat som är ansluten till den konvention som
nämns i 5 §:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg som trafikerar den
sträcka på vilken skadefallet inträffade,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i avreseorlen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i bestämmelseorten,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>järnväg i den resandes hemort
eller vanliga uppehållsort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnvägen vållat skadan genom fel eller försummelse eller har någon järnväg som
trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade på annat sätt fått
kännedom om delta, behöver meddelande inle lämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som inte har iakttagit
sin skyldighet enligt 10 § att lämna meddelande om skadefallet har förlorat
rätten till ersättning, om inte underlåtenheten beror på förhållande som han
inte kan lastas för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Den som utan att väcka lalan
vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran skall framställa
kravet skriftligen hos någon av de järnvägar som anges i 10 §. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter om handläggningen av sådana ersättningskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
någon framställer anspråk på ersättning enligt första stycket, skall i
preskriptionstiden för detta anspråk inle räknas in tiden från det alt anspråket
framställdes intill den dag dåjärnvägen skriftligen meddelar alt den inte
medger anspråket och återsänder de handlingar som har sänts in med
framställningen. Om järnvägen medger anspråket till en del, fortsätter
preskriptionstiden att löpa endast för den återstående delen av anspråket.
Påstår någon att krav eller svar på delta har tagils emot av motparten eller
att handlingarna har återsänts, ankommer det på honom att bevisa detta.
Förnyade krav avseende samma skada medför inte något ytterligare uppehåll i
beräkningen av preskriptionstiden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section563>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section564>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>268</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § I sådana fall som avses i 3 § skall vid
internationell befordran, förutom 1 kap. 5 och 6 §§, även 2 kap. 10 - 12 §§
tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. Godsbefordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel lillämpas på sådan godsbefordran med
järnväg i allmän<br>
inrikes trafik som sker mot betalning. Har avlal träffats om sådan beford<br>
ran, tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer<br>
denna med vägfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På trafik mellan Sverige och utlandet tillämpas kapitlet
endast om annat inte följer av det internationella fördraget om godsbefordran
med järnväg (CIM).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:104.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingående och fullgörande av befordringsavtal Avtalets
tillkomst</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ För avtal om
godsbefordran gäller allmänna regler om hur avtal ingås. Transporthandlingar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Avsändaren
och järnvägen kan i befordringsavtalet bestämma om någon transporthandling
skall användas och hur den i så fall skall vara utformad. Om annat inte har
bestämts i befordringsavtalet, är avsändaren dock skyldig att på järnvägens
begäran upprätta en transporthandling och järnvägen skyldig att på avsändarens
begäran ta emot en sådan handling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om avsändaren eller järnvägen begär det, skall en
fraktsedel användas som transporthandling. Hur fraktsedeln skall vara utformad
anges i 4— 6 §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter om fraktsedelns utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § En fraktsedel består av två blad, avsändarbladet och mottagarbladet.<br>
Ytterligare blad skall upprättas, om järnvägen begär det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När järnvägen tar emot godset fill befordran, skall den på
avsändarbladet och mottagarbladet genom stämpling eller på annal lämpligl sätt
erkänna mottagandet och ange dagen för detta. Avsändarbladet skall snarast
därefter återlämnas till avsändaren. Mottagarbladet behålls av järnvägen för
att överlämnas lill mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § I samlliga fraklsedelsblad skall anges</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>avsändarens
namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>bestämmelsestationen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>mottagarens
namn och adress,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>godsbeskrivning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>i fråga om gods
av farlig beskaffenhet, dess allmänt vedertagna benämning och de
försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Andra uppgifter än som avses i 5 § får avsändaren föra
in i fraktse<br>
deln endasl om järnvägen medger del. Om en sådan uppgift har förts in i<br>
fraktsedeln ulan järnvägens medgivande, är den utan verkan mot järnvä<br>
gen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På järnvägens begäran är avsändaren skyldig atl i
fraktsedeln föra in</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section565>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section566>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>269</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sådana
ytterligare uppgifter som järnvägen i offentligt tillkännagivande har förklarat
sig kunna kräva.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>7 §
Avsändaren är skyldig att ersätta järnvägen för kostnader och skador<br>
som uppkommer för den till följd av att de uppgifter som avsändaren<br>
lämnar i fraktsedeln är oriktiga, otydliga eller ofullständiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
när järnvägen tar emol godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>8 §
Innehåller fraktsedeln uppgift om antalet kollin eller uppgifter som<br>
avser identifieringen av kollin, skall järnvägen när den tar emot godset till<br>
befordran kontrollera om uppgiften är riktig. Detta gäller dock inte, om<br>
avsändaren har lastat godset eller om förhållandena.annars är sådana att<br>
järnvägen har godtagbara skäl att underlåta kontrollen. Företas inte kon<br>
lroll, skall detta anmärkas i fraktsedeln, om det inte framgår av denna att<br>
godset har lastats av avsändaren. Anmärkning skall också göras i fraktse<br>
deln, om järnvägen finner att en uppgift är oriktig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
järnvägen tar emot godset till befordran, skall järnvägen besiktiga det och
dess förpackning. Om godset eller förpackningen ser ut att inte vara i gott
skick, skall järnvägen anmärka detta och ange i vilket hänseende som brister
föreligger. Anmärkningen skall göras i fraktsedeln eller, om fraktsedel inte
har upprättats, på annat tydligt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedelns
bevisverkan m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
Avtalsvillkor som anges i fraktsedeln skall anlas återge befordrings<br>
avtalets innehåll, om inte annat visas. Uppgifter i fraktsedeln om antalet<br>
kollin eller uppgifter som avser identifieringen av dessa skall antas vara<br>
rikliga, om någon anmärkning mot uppgifterna inte har förts in i fraktse<br>
deln. Detta gäller dock inle, om annat visas eller om det framgår av<br>
fraktsedeln atl avsändaren har lastat godset eller detta är på annat sätt<br>
uppenbart. Uppgifter som har bekräftats av järnvägen är alltid gällande<br>
mot den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
järnvägen inte framställt någon anmärkning enligt 8 § andra stycket och visas
inte något annat, skall godset och förpackningen antas ha sett ul atl vara i
gott skick när järnvägen tog emot det lill befordran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristfällig
förpackning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Avsändaren skall svara för skador och kostnader som uppkommer<br>
för järnvägen på grund av att godset inte har varit förpackat eller varit<br>
bristfälligt förpackat eller på grund av att avsändaren har förfarit felaktigt
i<br>
samband med lastning som har ombesöGts av honom. Detta gäller dock<br>
inte, när järnvägen har insett eller borde ha insett faran men har underlåtit<br>
att vidta lämpliga åtgärder för atl avväga den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Farligt
gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>11 §
När avsändaren överlämnar farligt gods till järnvägen, skall han<br>
noga underrätta den om vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder<br>
som behöver vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
avsändaren har överiämnat farligt gods till järnvägen och järnvägen därvid inte
kände till farans art och vilka försiklighetsätgärder som skulle</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section567>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section568>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>270</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vidtas, är avsändaren skyldig att ersätta järnvägen för
skador och kostnader på grund av detta. I fråga om järnvägens rätt all vidta
åtgärder för att avväga faran gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Påstår järnvägen alt den inte har känl lill förhållanden
som angår godsets farlighet, skall påståendet godtas, om del inte har lämnats
någon upplysning om förhållandet i fraktsedeln och avsändaren eller mottagaren
inte visar att järnvägen ändå kände lill förhållandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Rätt att förfoga över godset under befordringen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 § Under befordringen får avsändaren förfoga över
godset genom alt<br>
hos järnvägen begära att befordringen avbryts eller att godset lämnas ut på<br>
en station under vägen eller till en annan mottagare än som tidigare har<br>
angetts eller genom annan liknande anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör, när mottagaren
gör gällande sin rätt enligt 15 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 § Järnvägen har rätt till ersättning av
avsändaren för kostnader som<br>
uppkommer genom att järnvägen följer en anvisning som denne har lämnat<br>
enligt 12 § och för skada som har uppkommit på grund av atl anvisningen<br>
har följts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är inte skyldig att följa en anvisning, om det
skulle medföra att en sändning delas, slörningar uppstår i järnvägsdriften
eller en annan sändnings avsändare eller mottagare orsakas skada. Kan den
station där den begärda åtgärden skulle ulföras inte underrättas medan det
fortfarande är möjligt att utföra den, får järnvägen lämna anvisningen utan
åtgärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om järnvägen anser att den inte kan följa en anvisning,
skall järnvägen genast underrätta avsändaren om delta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>14 § Om järnvägen inte följer en anvisning som den
enligt 12 och 13 §§ är<br>
skyldig all följa eller om den inte lämnar en sådan underrättelse som avses<br>
i 13 § tredje stycket, är järnvägen skyldig atl ersätta den skada som<br>
uppkommer genom delta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är också ansvarig för skador som tillfogas
mottagaren på grund av att järnvägen följer en anvisning av avsändaren, fastän
dennes rätt alt förfoga över godset har upphört enligt 12 § andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Godsets utlämnande m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>15 § Om avsändaren inte har förordnat annat med stöd
av 12 §, får<br>
mottagaren göra gällande de rättigheter som. tillkommer honom enligt<br>
befordringsavtalet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när godset har
kommit till bestämmelseslationen eller till en annan plats där godset enligt
befordringsavtalet får lämnas ut,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när det har
fastslagits att godset har gått förlorat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>när den tid som
nämns i 22 § andra stycket har gått ut utan att godset har lämnats ut till
mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En mottagare som enligt första stycket 1 begär att få ut
godset eller mottagarbladet av fraktsedeln blir därmed skyldig att till
järnvägen genast erlägga de belopp som han skall betala enligt
befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 § Om gods som har belagts med efterkrav lämnas
ut till mottagaren,<br>
fastän efterkravsbeloppet inte har betalats, är järnvägen skyldig alt intill</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section569>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section570>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>271</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>detta
belopp ersätta avsändaren för den skada som han lider därigenom. Mottagaren är
skyldig att ersätta järnvägen vad den har betalat lill avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Befordringshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>17 §
Om det visar sig omöjligt atl befordra godset till den plats där del<br>
skall lämnas ut, skall järnvägen begära anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kan godset befordras till
den plats där det skall lämnas ul endast om avvikelse görs från
befordringsavtalet, skall järnvägen också begära anvisning från avsändaren, om
inte avvikelsen saknar nämnvärd betydelse. Om järnvägen inte får någon
anvisning inom skälig tid, är järnvägen skyldig att vidta de ålgärder som
järnvägen, mot bakgrund av sin kännedom om omständigheterna, anser bäst
tillgodose avsändarens intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
avsändarens rätt att förfoga över godset har upphört, skall vad som sägs om
avsändaren i första och andra styckena i stället gälla mottagaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>18 §
Om det, sedan godset har kommit till den plats där det skall lämnas<br>
ut, visar sig att det föreligger hinder för godsets utlämning, skall järnvägen<br>
begära anvisning från avsändaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
mottagaren begär att få ut godset fastän han tidigare har vägrat att ta emot
del, eller om annars hinder för att lämna ut godset upphör, skall godset lämnas
ut fill mottagaren, om inle avsändaren har förordnat annat genom en anvisning
som har nått järnvägen innan utlämningshindret upphörde. Lämnas godset ut,
skall järnvägen genast underrätta avsändaren om detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kostnader
vid befordrings- eller utlämningshinder</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>19 §
Om järnvägen har begärt eller följt en anvisning enligt 17 eller 18 §<br>
eller vidtagit ålgärder med slöd av 17 § andra stycket, har den rätt till<br>
ersättning för de kostnader som har uppkommit därigenom. Järnvägen har<br>
dock inte rätt till ersättning, om kostnaden beror på fel eller försummelse<br>
från järnvägens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppläggning
av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>20 §
Om järnvägen har begärt anvisning enligl 17 § första stycket eller<br>
18 § första stycket men inle inom skälig tid fått någon anvisning som den<br>
rimligen är skyldig att följa, skall befordringen anses avslutad. Järnvägen<br>
är dock skyldig att lägga upp godset till förvaring åt den som är berättigad<br>
till godset eller att uppdra åt tredje man att förvara det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Försäljning
av godset</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>21 §
Järnvägen får sälja godset ulan att invänta sådana anvisningar som<br>
avses i 17 eller 18 §, om godset är utsatt för snar förstörelse eller dess<br>
tillstånd annars ger anledning till det eller om kostnaden för dess förvaring<br>
inte slår i rimligt förhållande ull godsets värde. Även i annat fall får godset<br>
säljas, om järnvägen inte inom skälig tid har fått någon annan anvisning<br>
som den rimligen får anses skyldig att följa. Om försäljningsvärdet uppen-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section571>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section572>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>272</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>barligen inte täcker försäljningskostnaderna, får godset
bortskaffas i stället för att säljas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försäljning skall ske på offentlig auktion eller, om delta
inte är lämpligt, på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt
till godset. Om det är möjligt, skall avsändaren och mottagaren i god tid undertältas
om tid och plats för försäljningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om godset säljs, skall köpeskillingen sändas till den som
hade rätt lill godset, sedan järnvägen från köpeskillingen har dragit av vad
den har att fordra på grund av befordringen, vården och försäljningen av
godset. Om järnvägens fordran överstiger köpeskillingen, är den som hade rätt
till godset skyldig att täcka bristen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:156.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet Förutsättningarna för ansvarighet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>22 § Järnvägen är ansvarig om gods går förlorat, minskas
eller skadas<br>
medan järnvägen innehar det på grund av befordran. Järnvägen är också<br>
ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med atl lämna ut<br>
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Dröjsmål med att lämna ut godset föreligger, när järnvägen
inte är beredd att lämna ut godset inom avtalad tid eller, om någon tid inte
har avtalats, inom den frist som järnvägen skäligen bör medges med hänsyn till
omständigheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har järnvägen lagt upp godset till förvaring enligt 20 §,
svarar järnvägen för godset enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om
preskription av ersättningsanspråk gäller dock 1 kap. 5 §. Om järnvägen har
uppdragit förvaringen ål iredje man, svarar järnvägen endast för alt denne har
valts och getts instruktioner med tillbörlig omsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>23 § Järnvägen är fri från ansvarighet enligt 22 § första
stycket, om<br>
järnvägen visar att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har<br>
orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. fel eller försummelse av den som var berättigad till
godset,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>sådan anvisning
av den berättigade som inte har föranletts av fel eller försummelse från
järnvägens sida,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>godsets bristfälliga
beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>någon omständighel
som inte kan hänföras lill själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade
kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla ålgärder
som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>24 § Järnvägen är vidare fri från ansvarighet enligt
22 § första stycket,<br>
om förlusten, minskningen eller skadan är en följd av den särskilda risk<br>
som är förbunden med</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
befordrats i öppen vagn, när avsändaren har godkänt delta transportsätt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset inte
är förpackat eller är bristfälligt förpackat och det är fråga om sådant gods
som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn eller skada, när
förpackningen är bristfällig eller saknas,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset har
lastats eller lossats på ett felaktigt sätt och järnvägen inte själv har utfört
lastningen eller lossningen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>att godset är
av sådan beskaffenhet all det är särskilt utsatt för fara atl</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section573>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section574>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>273</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gå
förlorat, minskas eller skadas, till exempel genom bräckning, rost, inre
självförstöring, uttorkning eller svinn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>att gods, som järnvägen enligt sina villkor inte
tar emot lill befordran eller tar emot endast på särskilda villkor, har lämnats
in under oriktig, otydlig eller ofullständig benämning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>atl avsändaren har underlåtit att vidta föreskrivna
försiktighetsåtgärder, när han har lämnai in gods som järnvägen tar emot till
befordran endast på särskilda villkor,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>att befordringen avser levande
djur, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>att sändningen är sådan atl den enligl
befordringsavtalet eller föreskrift i författning skall åtföljas av vårdare
eller tillsynsman, dock endast om förlusten, minskningen eller skadan är en
följd av den fara som var anledningen till atl vårdare eller tillsynsman skulle
vara med vid befordringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Visar
järnvägen att föriusten, minskningen eller skadan med hänsyn till
omständigheterna kan vara en följd av en sådan särskild risk som avses i förslå
stycket, skall den antas vara en följd av denna risk, om det inte visas att den
faktiskt beror på någon annan omständighel. När det i ett sådant fall som avses
i första stycket 1 är fråga om onormalt stor minskning eller om förlust av hela
kollin, skall detta dock inte anlas vara en följd av att godset har befordrats
i öppen vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Skall
befordringen enligt avtalet ske i en vagn som är utrustad med särskilda
anordningar för att skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller
luftens fuktighet, får järnvägen inte till befrielse från ansvarighet åberopa
den risk som avses i första stycket 4. Järnvägen får dock åberopa denna risk,
om den visar att förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan
omständighet än alt järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller att den
inte har gjort vad den med hänsyn till omständigheterna borde ha gjort i fråga
om val, underhåll och användning av de särskilda anordningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
får till befrielse från ansvarighet åberopa första stycket 7 endast om den
visar att förlusten, minskningen eller skadan beror på någon annan omständighet
än att järnvägen inte har följt erhållna anvisningar eller har försummat att
vidta de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna hade kunnal fordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>25<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om ett skadefall som avses i
22 § första stycket delvis har sin grund i omständigheter som enligt 23 eller
24 § medför att järnvägen är fri från ansvarighet, svarar järnvägen ändå för
skadefallet till den del det inte har sin grund i någon sådan omständighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>26<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Vill någon som är part i ell
befordringsavtal göra järnvägen ansvarig enligt 22 § första stycket för att
gods har gåtl föriorat, minskats eller skadats, åligger det honom att visa att
skadefallet har inträffat medan järnvägen innehade godset för att fullgöra
avtalet. Om järnvägen i anslutning till en tidigare järnvägsbefordran har
ingått avtal om ny befordran utan att godset däremellan har lämnats ut eller
sändningen ändrals (nyinlämning), skall minskningen eller skadan hänföras till
den senare befordringen, om den som är berättigad till godset begär det och
visar att minskningen eller skadan har inträffat medan godset innehades för
någon av befordringarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>18 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section575>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section576>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>274</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>27 § Är järnvägen inte beredd att lämna ut godset
på avtalad plats inom<br>
30 dagar från avtalad tid för utlämning eller, om särskild lid inle har<br>
avtalats, inom 60 dagar från det att godset togs emot till befordran, får den<br>
som har rätt att få ut godset begära ersättning som om godset hade gått<br>
förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är skyldig att underrätta den som har fått
ersättning för förlust enligt första stycket när godset kommer till rätta, om
denne har begärt det i samband med att han tog emot ersättning för förlusten.
Järnvägen skall skriftligen bekräfta en sådan begäran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Har den som har begärt underrättelse enligt andra stycket
fåll en sådan underrättelse och inom 30 dagar därefter krävt att godset skall
lämnas ut till honom, är järnvägen skyldig att lämna ut godset. Som villkor för
detta får dock järnvägen kräva återbetalning av vad den har betalat i
ersättning för förlusten av godset. Vad som nu har sagls berör inle rätten till
ersättning för dröjsmål med utlämnandet eller annan ersättning som kan grundas
på befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Framställs inte begäran som avses i andra stycket eller
krävs inte att godset lämnas ut enligt iredje stycket inom den tid som anges
där, får järnvägen förfoga över godset med de inskränkningar som kan följa av
tredje mans rätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek vid förlust eller minskning av gods</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>28 § Om järnvägen enligt 22 § första stycket är
skyldig att betala ersätt<br>
ning för förlust eller minskning av gods, beräknas ersättningen efter god<br>
sets värde på avsändningsorten vid fiden då godset togs emol till beford<br>
ran. Värdet bestäms efter marknadspriset eller, om sådant pris saknas,<br>
efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet enligt första stycket är begränsad
till 150 kronor per kilo av det förlorade eller felande godsets bruttovikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för
frakt och andra ullägg i samband med befordringen. Ulläggen skall ersällas
helt, om godset har gåtl förlorat, och annars till en del som svarar mot
minskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningens storlek när gods har skadats</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>29 § Om järnvägen enligt 22 § första stycket är
skyldig alt betala ersätt<br>
ning för skada på gods och om annat inle följer av 30 §, skall ersättningen<br>
motsvara värdeminskningen beräknad enligt 28 § första stycket. Järnvägen<br>
är dessutom skyldig att betala ersättning för frakt och andra utlägg i<br>
samband med befordringen till den del som svarar mot värdeminskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättningen enligt första stycket får inte överstiga vad
som skulle ha betalats om sändningen hade gått förlorad eller, när endast en
del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan, denna del hade gått
föriorad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ersättning vid dröjsmål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>30 § Om järnvägen är ansvarig för dröjsmål med att
lämna ul godset,<br>
skall ersättningsskyldigheten inle överstiga vad som motsvarar tre gånger<br>
befordringsavgifien. Detta gäller också i de fall då dröjsmålet har medfört<br>
skada på godset. När ersättning begärs för samma gods både enligt denna<br>
paragraf och enligt 28 eller 29 §, är järnvägens ersättningsskyldighet be-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section577>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section578>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>275</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gränsad till vad som skulle ha utgått enligt 28 §, om
godset hade gåtl förlorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>31 § Den som vill begära ersättning av järnvägen
för att gods har mins<br>
kats, skadats eller gått förlorat eller för dröjsmål med att lämna ut godset,<br>
skall utan oskäligt uppehåll göra anmärkning lill järnvägen om minskning<br>
en, skadan, förlusten eller dröjsmålet. Den som inte gör detta har förlorat<br>
rätten till ersättning, om inte järnvägen har orsakat skadefallel uppsåfligen<br>
eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Befordran som utförs av flera järnvägar efter varandra</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>32<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Om befordran
utförs av flera järnvägar efter varandra på grund av ett och samma
befordringsavtal, är varje järnväg ansvarig för befordringen i dess helhet
enligt avtalet. För en järnväg som inte själv har slutit befordringsavtalet
inträder ansvarigheten i och med atl järnvägen lar emot godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>33<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Talan rörande
befordran som avses i 32 § får föras mot vae järnväg som är ansvarig för befordringen.
Mot den järnväg som skall utföra den avslutande delen av befordringen får talan
föras, även om denna järnväg inte har övertagit godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. Befordran av inskrivet resgods</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsområde</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § Detta kapitel lillämpas på resgods som har inskrivils
för befordran<br>
med järnväg i allmän inrikes trafik. På trafik mellan Sverige och utlandet<br>
tillämpas kapitlet endast om annal inte följer av det internationella fördra<br>
get om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skall befordringen ulföras av två eller flera järnvägar
efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtligajärnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inskrivet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 § Som inskrivet resgods anses egendom som järnvägen i
anslutning till<br>
avtal om personbefordran tar emot av resande för befordran på den sträcka<br>
som personbefordringsavtalét omfatlar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Resgodsbevis</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § När järnvägen tar emot resgods som den resande lämnar
för beford<br>
ran, skall järnvägen bekräfta mottagandet genom att utfärda resgodsbevis.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Är resgodset vid inlämningen i bristfälligt skick eller
visar del lydliga tecken på alt vara skadat, skall järnvägen anteckna detta i resgodsbevisel.
Om den resande inte godtar en sådan anteckning och järnvägen genast återlämnar
resgodset, blir järnvägen fri från sin skyldighet att befordra resgodset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvågens rätt att avbryta befordran m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 § Om egendom av farlig beskaffenhet har överlämnats för
befordran<br>
som inskrivet resgods, är järnvägen inte skyldig att fullgöra befordringen.<br>
För sådan egendom gäller 6 kap. 7 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Järnvägen
är inte heller skyldig att som inskrivet resgods befordra egendom som inte är
farlig men som järnvägen enligt vad den har gett till känna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section579>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section580>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>276</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
tar emot för sådan befordran på grund av andra särskilda egenskaper hos
egendomen. Järnvägen är dock skyldig alt befordra egendom som den har tagit
emot, om järnvägen vid mottagandet kände till eller borde ha fastställt atl
egendomen hade sådana särskilda egenskaper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
järnvägen inte skyldig att befordra inskrivet resgods, får järnvägen lägga upp
resgodset för förvaring för den resandes räkning. Järnvägen har därvid rätt
till ersättning för kostnader och skador som resgodsets inlämning eller
befordran har förorsakat. Rätt till ersättning för skador föreligger dock inte,
om järnvägen har underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra
skadorna trols att den insåg eller borde ha insett atl de sannolikt skulle
uppkomma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utlämning
av inskrivet resgods m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Innehavaren av resgodsbeviset är berättigad att få ut resgodset på<br>
bestämmelseslationen mot aU han lämnar tillbaka beviset. Järnvägen får<br>
dock inte lämna Ut resgodset, om det skäligen kan antas att innehavaren av<br>
resgodsbevisel använder beviset obehörigen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
den som begär utlämning inte lämna tillbaka resgodsbeviset, skall järnvägen
ändå lämna ut resgodset, om den som begär utlämning visar att han har rätt till
godset. Råder osäkerhet rörande rätten till godset, får järnvägen fordra att
säkerhet ställs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen lämnar ut inskrivet resgods i strid med första eller andra stycket,
är järnvägen skyldig att ersätta skada som därigenom uppkommer för den som har
rätt till godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har inskrivet resgods inte
hämtats vid utgången av Qärde dagen efter ankomstdagen, anses järnvägen
därefter inneha resgodset endast förförvaring. I fråga om levande djur får
järnvägen förbehålla sig en kortare avhämtningsfrist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har järnvägen innehaft
inskrivet resgods för förvaring i tre månader, får järnvägen sälja resgodset.
Om försäljningsvärdet uppenbarligen inte täcker försäljningskostnaderna, får
resgodset bortskaffas i stället för all säljas. Vad som nu har sagls gäller
dock inte, om järnvägen inom den nämnda tiden har anmodats att vidta någon
annan åtgärd med resgodset och det skäligen kan krävas att järnvägen följer
denna anvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utan
all iaktta den tidsfrist som anges i första stycket får järnvägen sälja resgods
som är utsatt för snar förstörelse eller vars art eller tillstånd på annat sätt
ger anledning lill omedelbar försäljning. I fråga om levande djur får järnvägen
även vidta andra åtgärder som omsländighelerna kräver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
försäljning gäller 3 kap. 21 § andra och tredje styckena i fillämpliga delar.
Kan den som hade rätt till resgodset inte nås och hör han inte heller av sig
inom två år från försäljningen, tillfaller dock överskottet av försäljningen
järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens
ansvarighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>8 § Järnvägen
är ansvarig, om inskrivet resgods går förlorat, minskas<br>
eller skadas, medan järnvägen har hand om det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
den tid dåjärnvägen innehar resgodset för förvaring svarar järnvägen för det
enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om preskription av
ersättningsanspråk gäller dock 1 kap. 5 §. Om järnvägen har uppdragit
förvaringen ål Iredje man, svarar järnvägen endast för att denne har valts och
getts instruktioner med tillbörlig omsorg.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section581>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section582>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>277</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om den visar att förlusten,
minskningen eller skadan har orsakats av</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>fel eller försummelse av den
resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>resgodsets bristfälliga
beskaffenhet, eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>någon omständighet som inte kan hänföras Ull själva
järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat
krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är vidare fri från ansvarighet, om den gör sannolikt att förlusten,
minskningen eller skadan har orsakats av resgodsets särskilda beskaffenhet
eller av att resgodset har saknat förpackning eller varit bristfälligt
förpackat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>9 §
Om järnvägen inte är beredd att på den resandes begäran lämna ut<br>
resgodset på bestämmelsestationen vid en fidpunkt dåjärnvägen skäligen<br>
borde ha hållit det tillgängligt, är järnvägen ansvarig för skada som upp<br>
kommer för den resande genom dröjsmålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Järnvägen
är dock fri från ansvarighet, om den visar att dröjsmålet har orsakats av något
förhållande som anges i 8 § tredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ersättningens
storlek</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>§ Om järnvägen i annat fall än som avses i 5 §
tredje stycket eller 8 § andra stycket är ansvarig för atl inskrivet resgods
har gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägens ansvarighet begränsad
till ett belopp som för varje kolli motsvarar hälften av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år när den händelse som orsakade
skadan inträffade. Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för
hela resgodsavgiften, om resgodset har gått förlorat, och i annal fall för så
mycket av avgifien som svarar mot minskningen eller värdeminskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om en resande har lidit skada
som järnvägen är ansvarig för enligl 9 §, är järnvägens ansvarighet begränsad lill
100 kronor för vaGe påböGat dygn som järnvägen har dröjt med ullämningen efler
det att resgodset har begärts utlämnat. Järnvägen är dock inte skyldig att för
resgods som omfattas av ett och samma resgodsbevis lämna högre ersättning än 1
000 kronor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förkommet
inskrivet resgods</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>12 §
Är järnvägen inte beredd att lämna ut inskrivet resgods på bestäm<br>
melsestationen före utgången av Qärde dagen efter den dag då resgodset<br>
borde ha anlänt dit, får den resande begära ersättning som om godset hade<br>
gått föriorat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
den resande fått ersättning som avses i första stycket och kommer resgodset
till rätta, tillämpas 3 kap. 27 § andra -Qärde styckena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Reklamation</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
Om den resande vill begära ersättning av järnvägen för att resgods<br>
har minskats, skadats eller gått förlorat eller för dröjsmål med att lämna ut<br>
godset, skall han utan oskäligt uppehåll göra anmärkning till järnvägen om<br>
minskningen, skadan, förlusten eller dröjsmålet. Gör han inte det, har han<br>
föriorat rällen till ersättning, om inte järnvägen har orsakat skadefallet<br>
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section583>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section584>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>278</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5
kap. Ansvarighet i annat fall än vid befordran</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Om någon i annat fall än som förut har nämnts i denna lag har<br>
tillfogats personskada eller har lidit sakskada till följd av järnvägsdriften,<br>
skall järnvägen ersätta skadan med de undantag som anges i andra stycket<br>
och i 2 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jäi-nvägen
är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har orsakats av
omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade
vidtagit alla ålgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Skadas förare eller
passagerare i ett motordrivet fordon som är i Irafik eller skadas ett sådant
fordon eller egendom som befordras med ett sådant fordon, är järnvägen ansvarig
endast om skadan har orsakats genom fel eller försummelse på järnvägens sida
eller genom bristfällighet i någon anordning som är av betydelse för
järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ I fråga om skadestånd enligt
detta kapitel gäller 5 kap. och 6 kap. 1 -3 §§ skadeståndslagen (1972:207).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Har
vällande på den skadehdandes sida medverkat till skador på nötkreatur eller
hästar under betesgång eller på renar, får skadeståndet jämkas endast om
medverkan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skadas
ett motordrivet fordon som är i trafik eller egendom som befordras med ett
sådant fordon, skall medverkan till denna sakskada anses föreligga, om vållande
i samband med förandet av det skadade fordonet eller det fordon som den skadade
egendomen befordrades med eller brislfällighet på fordonet har medverkat lill
skadan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
kap. Ordning och säkerhet vid järnvägstraflk</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Ulan trafikföretagels tillstånd får inte någon beträda spårområden för<br>
järnväg eller tunnelbana utom på plalser där det av skyltar, uQämning av<br>
höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anord<br>
ningar klart framgår att allmänheten har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ulan
spårvägens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av en spårvägs
spårområde för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande
sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som bryter mot förbudet i första eller andra stycket döms till böter, högst 1
000 kronor, om inte gärningen enligl annan författning är belagd med strängare
straff.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Om någon har fört ett annat maskindrivet spårfordon än spårvagn och<br>
därvid har varit så påverkad av alkoholdrycker eller annat berusningsme<br>
del att det måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande<br>
sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna<br>
är mildrande, till böter. Detsamma gäller, om en järnvägs- eller tunnel<br>
baneQänsteman som annars har utfört uppgifter av väsentlig betydelse för<br>
säkerheten har varit så påverkad av berusningsmedel atl det måste antas<br>
att han inte kunde utföra dessa uppgifter på betryggande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket
efter alt ha förtärt alkoholdrycker i sådan mängd att alkoholkon-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section585>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section586>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>279</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>centrationen
i hans blod under eller efter färden uppgick lill 1,5 promille eller däröver,
skall anses ha varit så påverkad under färden som anges i första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Är
del inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spårför-don som
avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört
fordonet efler att ha förtärt alkoholdrycker i sådan mängd alt
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5
men inte 1,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ En befattningshavare i
säkerhets- eller ordningsQänst vid järnväg, tunnelbana eller spårväg får från
trafikföretagets område avlägsna den som överträder förbudet i 1 § första eller
andra stycket, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom
sitt uppträdande äventyrar säkerheten i Irafikdriften. Om det är oundgängligen
nödvändigt, får han omhänderta en sådan person. Om så sker, skall polisen
omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att han har
överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande,
dock längst sex timmar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ För att verkställa en åtgärd
enligt 3 § får befattningshavaren inte använda strängare medel än förhållandena
kräver. Han bör i första hand försöka tala personen till rätta genom
upplysningar och anmaningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Våld
får tillgripas endasl när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall
den lindrigaste form användas som kan förväntas leda lill det avsedda
resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5 §
Järnvägen får undersöka innehållet i resgodskollin eller godssänd<br>
ningar, om innehållet är okänt för järnvägen och del finns skäl att misstän<br>
ka att de innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kan
det med fog antas att resgods innehåller något som järnvägen har förklarat att
den inte befordrar som resgods eller atl innehållet i en godssändning inte
motsvarar de uppgifter som avsändaren har lämnai om det, får järnvägen
undersöka resgodsets eller sändningens innehåll. Detta gäller även om järnvägen
inte har förbehållit sig det i befordringsavtalet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Undersökningar
bör företas i vittnes närvaro. Vid en undersökning enligl andra stycket skall
om möjligt den resande eller, om undersökningen avser gods, avsändaren eller
mottagaren beredas fillfälle atl närvara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Om en resande i ett
järnvägsfordon har med sig egendom som inte får medföras som handresgods och om
den resande på järnvägspersonalens uppmaning inte avlägsnar egendomen, får
järnvägen ta hand om den. Om det är nödvändigl med hänsyn till egendomens
farlighet, får järnvägen ta hand om egendomen utan atl först anmoda den resande
att avlägsna den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>§ Har järnvägen tagit hand om
egendom enligt 6 § eller tagit emot egendom för befordran som inskrivet resgods
och är egendomen av farlig beskaffenhet, får järnvägen avlägsna, oskadliggöra
eller förstöra egendomen, om det inte skäligen kan antas att faran kan
avvärjas genom mindre långtgående åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Första stycket skall också
tillämpas på gods som järnvägen har tagit emot under omständigheter som anges i
3 kap. 11 § andra stycket. Järnvägen är inte skyldig att ersätta den skada som
tillfogas den resande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section587>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section588>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>280</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>eller avsändaren eller mottagaren genom åtgärder som får
vidtas enligt första eller andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen
upphävs</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lagen (1886:7 s.
1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lagen
(1916:238) angående tillämpning med avseende å elektrisk järnväg av
bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 (nr 7 s.l) angående ansvarighet för
skada i följd av järnvägs drift,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lagen (1975:89)
om ordning och säkerhel inom järnvägsområde,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lagen (1976:58)
om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägstrafikstadgan
(1966:202).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas på
befordran som har påbörjats före ikraftträdandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i traflkskadelagen (1975:1410)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 20 §§ trafikskadelagen
(1975:1410) skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:7.0pt;
font-family:Verdana'>11 </span></b><b><span style='font-size:7.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uppkommer annan person- eller sakskada i följd av trafik
med motordrivet fordon än som anges i 10 §, utgår trafikskadeersättning från
trafikförsäkringen för fordonet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För sakskada som tillfogas försäkringstagaren genom det
egna fordonet utgår trafikskadeersättning enligl första stycket endast om
fordonet brukades olovligen av annan. Ersättning enligl första stycket utgår
ej för sakskada som genom det egna fordonet tillfogas fordonets brukare eller
förare eller, om fordonet brukades olovligen, den som med vetskap därom följde
med fordonet eller lät egendom befordras med detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:154.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skadas någon i ett spårfordon som avses i
järnvägstrafiklagen (1984:000) och som är i trafik eller skadas ett sådant
fordon eller egendom i ett sådant fordon, utgår trafikskadeersättning enhgt
första stycket endast om skadan har orsakats genom våUande i samband med
förandet av det motordrivna fordonet eller genom bristfällighet på det
fordonet. Detsamma gäller i fråga om skada på egendom som ingår i
spåranläggningen, om skadan har uppkommit i samband med sådan skada som nu har
nämnts.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section589>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section590>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>281</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section591>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section592>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section593>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:19.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Trafikskadeersältning med anledning av personskada kan
jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har
medverkat till skadan. Ersättning lill förare som har gjort sig skyldig till broll
som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott kan även
jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har
personskada lett till döden, kan ersättning till efterlevande också jämkas, om
den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section594>
<div>
<table cellspacing=0 cellpadding=0 hspace=0 vspace=0 width=188 height=173>
<tr>
<td valign=top align=left height=173 style='padding-top:0cm;padding-right:
1.9pt;padding-bottom:0cm;padding-left:1.9pt'>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Trafikskadeersättning
med anledning av sakskada kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida
har medverkat lill skadan. I fall som avses i 10 § andra stycket skall sådan
medverkan anses föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade
fordonet eller det fordon varmed den skadade egendomen befordrades eller bristfällighel
på fordonet har medverkat till skadan.</span></p>
</td>
</tr>
</table>
</div>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:153.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Trafikskadeersältning med anledning av sakskada kan
jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. I fall
som avses i 10 § andra stycket skall sådan medverkan till sakskada anses
föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade fordonet eller
det fordon varmed den skadade egendomen befordrades eller bristfällighet på
fordonet har medverkat till skadan. Vidare skall i fall som avses i 11 § tredje
stycket sådan medverkan till sakskada anses föreUgga, om vållande i samband
med spårdriften eller bristfällighet i anordning av betydelse för denna har
medverkat till skadan.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jämkning enligt första eller andra stycket sker efter vad
som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor
och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
3.0pt;margin-left:0cm'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20 §
Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det utgivna
beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Detsamma
gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av förare som har gjort sig
skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section595>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är ägare
eller innehavare av järnväg eller spårväg enligt lag eller annan författning
ansvarig för skada för vilken trafikskadeersättning har utgått, får
försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den
omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Är järnväg
eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1984:000) eller annan författning
ansvarig för skada tiU följd av spårdriften och har trafikskadeersättning
utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige
i den omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som har
förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section596>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section597>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:6.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section598>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>282</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 4 § 4 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott'
skall upphöra aU gälla vid utgången av december 1984.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs aft 1 och 2 §§ lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skall ha
nedan angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i><i><span style='font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §<br>
Alkoholutandningsprov får före-</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Alkoholutandningsprov får före-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>tagas
på den som skäligen kan miss- tagas på den som skäligen kan miss<br>
tänkas för brott som avses i 4 § la- tänkas för broU som avses i 4 § la<br>
gen (1951:649) om straff för vissa gen (1951:649) om straff för vissa<br>
trafikbrott. Detsamma gäller annal trafikbrott eller 6 kap. 2 § järnvägs-<br>
brott, vara fängelse kan följa, om trafiklagen (1984:000). Detsamma<br>
provet kan ha betydelse för utred- gäller annal broft, vara fängelse kan<br>
ning om brottet.</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>följa, om provet kan ha belydelse</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:156.0pt'><span style='font-family:Verdana'>för
utredning om brottet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:69.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:12.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2§
Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>förare av motordrivet fordon
som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>den som kan antagas under
förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten
av trafikolycka,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>den som kan misstänkas för att
under förande av motordrivet fordon ha begått brott enligt 1-3 § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller sådan enligl
vägtrafikkungörelsen (1972:603) straffbelagd förseelse som avser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>a. färdhaslighet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>b. skyldighet
att stanna fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>c. skyldighet
att ha föreskriven lykta eller strålkastare tänd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i första stycket</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna i första stycket<br>
om förare av motordrivet fordon</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>om förare av motordrivet fordon<br>
gäller i tillämpliga delar även förare</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>gäller i tillämpliga delar även förare<br>
av motordrivet spårfordon på järn-</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>av maskindrivet spårfordon påjärn<br>
väg, tunnelbana eller spårväg. De</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>väg, tunnelbana eller spårväg. De</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:26.0pt;margin-right:196.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:8.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Senaste
lydelse 1982:303. Senaste lydelse 1982:304.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section599>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section600>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>283</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i><i><span style='font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gäller
ej förare av motordrivet for-</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>gäller ej förare av maskindrivet for<br>
don, som är avsett att föras av</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>don, som är avsett att föras av<br>
gående.</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>gående.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:27.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om ändring i körkortslagen (1977:477)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 16 och 21 - 23 §§ körkortslagen (1977:477)' skall ha nedan
angivna lydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i><i><span style='font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:138.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>16
§ Ett körkort skall återkallas</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>1. om
körkortshavaren har brutit</span></i><i><span style='font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-family:Verdana'>1. om körkortshavaren har brutit<br>
mot 1 § andra stycket eller 4 § la- mot 1 § andra stycket eller 4 § la<br>
gen (1951:649) om straff för vissa gen (1951:649) om straff för vissa<br>
trafikbrott, trafikbrott eller 6
kap. 2 § järnvägs<br>
trafiklagen (1984:000),</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2. om
körkortshavaren har brutit</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>2. om körkortshavaren har brutit<br>
mot 5 § samma lag och överträdd- mot 5 § lagen (1951:649) om straff<br>
sen inte kan anses som ringa, för vissa trafikbrott och överträdel<br>
sen inte kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>om körkortshavaren genom
upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga atl
rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens
intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>om körkortshavaren i annat fall har brutit mot en
från trafiksäkerhets-synpunkt väsentlig regel vid förande av ett motordrivet
fordon eller en spårvagn och överträdelsen inte kan anses som ringa,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>om körkortshavaren på grund av opålitlighet i
nykterhetshänseende ej bör ha körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>6.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren
har gjort sig skyldig fill kan antagas att han ej kommer att respektera
trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på
grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare
av körkortspliktigt fordon,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>7.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>om körkortshavarens förutsättningar för rätt att
föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada
eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
omtryckt 1980:977.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section601>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section602>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>284</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section603>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:19.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>om körkortshavaren
ej följer föreläggande att förnya körkort,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10. om körkortshavaren begär alt körkortet skall
återkallas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:21.0pt;margin-bottom:
2.0pt;margin-left:0cm'><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>21 </span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section604>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om det vid
prövningen av en ansökan om förhandsbesked eller körkortstillstånd finns
hinder mot att meddela körkortstillslånd på grund av sökandens personliga
förhållanden eller om ett körkort eller ett körkortstillstånd återkallas med
stöd av 16 § 1-6, skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år
bestämmas. Vid brott som avses i 1 § andra stycket eller 4 § 1 mom. lagen (1951:649)
om straff för vissa trafikbrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om det vid
prövningen av en ansökan om förhandsbesked eller körkortstillstånd finns
hinder mol att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga
förhållanden eller om ett körkort eller ett körkortstillslånd återkallas med
stöd av 16 § 1-6, skall en spärrfid på lägst en månad och högst tre år
bestämmas. Vid brott som avses i 1 § andra stycket eller 4 § 1 mom. lagen (1951:649)
om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 % första eller andra stycket
järnvägstrafiklagen (1984:000) skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section605>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
3.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>22 §
I slällel för att körkortet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara
en tillräcklig åtgärd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section606>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om körkortshavaren
har brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott men
inte före färdens slul hade förtärt starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,8
promille, får varning meddelas honom i stället för ålerkallelse om
omständigheterna är mildrande.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om körkortshavaren
har brutit mol 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
eller 6 kap. 2 § tredje stycket järnvägstrafiklagen (1984:000) men inte före
färdens slut hade förtärt starka drycker i sådan mängd alt alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden uppgick fill 0,8 promille, får varning
meddelas honom i slällel för ålerkallelse om omständigheterna är mildrande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section607>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:21.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>23 §' Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet
fordon eller en spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller
visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller
företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller
om han till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att
föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt, skall körkortet
omhändertas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>' Senaste lydelse 1982:305.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section608>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section609>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>285</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i><i><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Misslänks alt körkortshavaren vid förande av ett
motordrivet fordon eller en spårvagn har brutit mot 4 § lagen (1951:649) om slrafi"
för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i
sådan mängd alt alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5
promille under eller efter färden, skall körkortet omhändertas sedan
analysbeviset har erhållits. Är det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda
lag, men uppgick alkoholkoncentrationen inte lill 0,8 promille, skall körkortet
inle omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelserna i andra stycket</span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Misstänks att körkortshavaren</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>gäller
även vid förande av ett mo- vid förande av ett maskindrivet<br>
tordrivet spårfordon påjärnväg el- spårfordon påjärnväg eller tunnel-<br>
ler tunnelbana.</span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>bana har brutit mot 6 kap. 2 § järn<br>
vägstrafiklagen (1984:000), gäller<br>
bestämmelserna i andra stycket i<br>
tillämpliga delar.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section610>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:77.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section611>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>286</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
LAGRÅDET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:187.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid sammanträde 1984-02-05</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
justilierådet Jermsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1983
har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Rainer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägstrafiklag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i trafikskadelagen (1975:1410),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i körkortslagen (1977:477).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslagen har inför lagrådet föredragits av rådmannen
Anders laco-baeus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om järnvägarnas förhållande till sina
transportkunder och till dem som skadas till följd av spårdriflen finns i dag i
ett flertal författningar. Regler om järnvägs ansvar för utomobligatoriska
skador finns sålunda i lagen (1886:7 s. 1) angående ansvarighet för skada i
följd av järnvägs drifl, och järnvägs förhållande lill resande regleras i lagen
(1976: 58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelser om
befordran av gods och av inskrivet resgods återfinns nu i den i administrativ
ordning ulfärdade järnvägstrafikstadgan (1966:202); denna reglerar i stor
utsträckning förhållanden som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen och för vilka
således numera krävs lagform. Genom det remitterade förslaget till järnvägstrafiklag
erhålles en samlad lagreglering i nu angivna hänseenden. Därigenom kan berörda
författningar upphävas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Del remitterade förslaget bygger i allt väsentligt på
förslag, som framlagts av utredningen angående ny lagstiftning om befordran
med järnväg i dess betänkande Ny järnvägslagstiftning </span><span lang=EN-US
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>II </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>(SOU 1980:37). Såvitt angår bestämmelserna om
befordran av resande innebär regeringsförslaget huvudsakligen att reglerna i
1976 års lag oförändrade förs över till den nya lagen. Reglerna om befordran av
gods och inskrivet resgods, som i stor utsträckning har motsvarighet i
järnvägstrafikstadgan, är i förhållande till bestämmelserna i stadgan
bearbetade såväl i sakligt som i redaktionellt hänseende, därvid lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport i stora delar Qänat som förebild. Vad angår ansvarel
för utomobligatoriska skador ges</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section612>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section613>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>287</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>detta i lagförslaget ett väsentligt annat innehåll än det
har i 1886 års lag i det att objektivt ansvar för sådana skador stadgas i
förslaget. I samband härmed regleras också frågan om ansvarsfördelningen vid
kollision mellan tåg och motorfordon, vilkel medför ändringar även i trafikskadelagen
(1975:1410).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagförslagen synes innebära en värdefull nyordning inom
ifrågavarande område såväl från saklig som från förfallningsteknisk synpunkt.
Enligt lagrådets mening är förslagen väl ägnade att läggas till grund för
lagstiftning i ämnet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till enskildheterna i förslagen återkommer lagrådet i det
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Järnvägstraflkiagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I förevarande paragraf anges som huvudregel alt lagen
tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk lågfäGa. Från
denna tillämpning gäller vissa undantag enligt vad som följer av 2 kap. 3 §, 3
kap. 1 § och 4 kap. 1 §. Förekomsten av undantagsregler har i lagtexten antytts
genom uttrycket "om inte annat anges i lagen". Enligt lagrådets
mening skulle det ge lagen en bättre överskådlighet om paragrafen direkt
hänvisade till de åsyftade särreglerna. Lagrådet förordar därför att de
citerade orden utgår ur första stycket och att i ett andra stycke intas
förslagsvis följande text:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>"Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer alt vissa
bestämmelser i lagen kan tillämpas även på trafik med annat transportmedel än
som anges i första stycket, därvid trafiken i fall som avses i förstnämnda
lagrum kan äga rum ulom landet. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i
vissa fall inte tillämpas på internationell befordran av gods eller inskrivet
resgods."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt det remitterade förslaget har i förevarande
paragraf upptagits en bestämmelse att lagen inte tillämpas på postbefordran.
Lagrådet ifrågasätter om inte denna specialregel naturligare har sin plats i 3
kap. 1 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 2 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I första stycket regleras från om giltigheten av avtal,
varigenom lagens bestämmelser åsidosätts. I delta hänseende föresläs att
avvikelse frän lagens regler inte får ske till nackdel för transportkunden i
annat fall än när det gäller godsbefordran och då under förutsättning alt
godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt. Regleringen
är avsedd att i sina huvuddrag motsvara vad som i dag gäller enligt järnvägstrafikstadgan
(2 och 75 §§). En motsvarande bestämmelse finns i vägtransportlagen (5 §).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudregeln om lagbestämmelsernas tvingande natur har i
första stycket av förevarande paragraf utformats så att beslämmelserna i lagen
inte får åsidosättas "genom avtal som är mindre förmånliga" för
resande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section614>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section615>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>288</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>etc. Formuleringen synes ge regeln en annan innebörd än
motsvarande föreskrift i jänvägstrafikstadgan och väglransportlagen;
utformningen ger sålunda läsaren närmasl föreställningen att ett särskilt
transportavtal med avvikande reglering i och för sig skulle vara tillåtet under
den förutsättningen att villkoren, vid en helhetsbedömning av avtalet, inte
medför en försämring för transportkunden i förhållande till lagens
bestämmelser. Avsikten torde emellertid vara att stadga förbud mol vaGe
avvikelse som innebär atl Iransportkunden avstår från en honom i lagen
tillförsäkrad förmån. Lagtexten synes därför böra utformas annorlunda,
förslagsvis - i nära anslutning till moisvarande regel i väglransportlagen - på
följande sätt: "Bestämmelserna i denna lag får inte genom avtal
åsidosättas till nackdel för resande eller avsändare eller mottagare av gods."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Rörande
förutsättningarna för atl transportavtal skall få träffas med villkor som till
nackdel för transportkunden avviker från lagens bestämmelser, anförs i
remissprotokollet bl. a. att sådant avtalsvillkor skall kunna anses bindande
"förutsatt att villkoret kan anses skäligt med hänsyn till godsets
ovanliga art". Innebörden av detta uttalande synes oklar. Man kan lätt få
intrycket att en bedömning av avtalets tillåtlighet skulle vara betingad av
att de avtalade villkoren i och för sig är skäliga. En sådan tillämpning kan
emellertid inte utläsas ur den föreslagna lagtexten i andra meningen av
förevarande paragrafs första stycke och synes inte heller stå väl i överensstämmelse
med den gällande regleringen i järnvägstrafikstadgan eller med motsvarande
bestämmelse i vägtransportlagen. Det torde därför kunna förutsättas att den
avsedda innebörden av regleringen är den som närmast överensstämmer med
lagtexten eller all ett avtal, varigenom Iransportkunden avstår från någon
honom i lagen tillförsäkrad förmån, får träffas under förutsättning att godsels
ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt att avvikande
bestämmelser avtalas. Det närmare innehållet i ett sådant avlal lorde
emellertid inte böra tilläggas belydelse när det gäller att tillämpa här
förevarande regel om i vilka fall undantag från bestämmelserna i
järnvägstrafiklagen är lillälna. Däremot kan givetvis frågan om
avtalsvillkorens giltighet komma under bedömning vid en prövning enligl
exempelvis avtalslagens bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 4 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf uttrycks principen att järnvägen vid
tillämpning av lagen är ansvarig för sina anställdas åtgärder. Detta skall
enligt förslaget gälla också dem som i annan egenskap anlitas av järnvägen.
Paragrafen är utformad i överensstämmelse med 6 § i 1976 års lag om järnvägs
ansvarighet vid befordran av resande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beträffande det i lagtexten förekommande ordet
"järnvägsdriften" som uttryck för den verksamhel som avses vill
lagrådet redan i detta sammanhang (se vidare under 5 kap. 1 §) anföra
följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Uttrycket "järnvägsdriften" används, förulom i 6
§ av 1976 års lag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section616>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section617>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>289</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>även
i 3 § samma lag och bestämmer där under vilka förhållanden järnvägen har
objektivt ansvar för skador vid befordran av resande. Rekvisilet har oförändrat
överförls till 2 kap. 1 § i förevarande lagförslag. Samma uttryck förekommer
också bl.a. i 5 kap. 1 § för all bestämma de situationer då järnvägen här
objektivt ansvar för skador i utomobligatoriska förhållanden. I detta
sammanhang har uttrycket motsvarighet i 2 § i 1886 års lag angående ansvarighet
för skada i följd av järnvägs drift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Begreppet
"järnvägsdriften" används i 5 kap. 1 § som ett led i beskrivningen
av del s.k. spårdriftsansvaret. I specialmotiveringen till nämnda paragraf
anger departementschefen att detta ansvar omfattar bara skador som är en följd
av den egentliga kommunikationsverksamheten. Han hänvisar i detta hänseende bl.a.
till den redogörelse som finns i utredningens betänkande (s. 66) och uttalar
att någon utvidgning av begreppet inle är avsedd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
framgår av redovisningen i betänkandet får man för tolkning av begreppet
"järnvägsdriften" i 5 kap. 1 § söka ledning i förarbetena till 1886
års lag. Enligt dessa avsågs i här aktuellt hänseende med "järnvägsdriften"
endast själva tågrörelserna och vad därmed hade omedelbart sammanhang. I
praxis synes dock begreppet ha givits en i viss mån vidgad tillämpning. Oavsett
hur den närmare avgränsningen görs är det i vart fall tydligt att betydande
delar av vad som kan räknas som järnvägsverksamhet i vanlig mening inte
omfattas av begreppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
1976 års lag och i 2 kap. 1 § järnvägstrafiklagen synes det aktuella uttrycket
ha samma begränsade innebörd som nyss sagts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av det anförda torde uttrycket "järnvägsdriften" i nu
förevarande paragraf kunna bli missvisande. Regeln avser ju att ge ett
generellt uttryck för järnvägens ansvarighet för medhjälpare i alla situationer
som behandlas i lagen, och således även fall som inte kan betecknas som
"järnvägsdrift" i den begränsade mening, i vilken uttrycket används i
2 kap. I § och 5 kap. 1 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till vad som nu anförts synes paragrafen böra omformuleras och ges
förslagsvis följande lydelse: "Järnvägens ansvar enligt denna lag omfattar
även vad den som är anställd hos järnvägen gör eller underlåter att göra i Qänslen
samt vad den som järnvägen annars anlitar för verksamheten gör eller
underlåter atl göra vid utförandet av sitt uppdrag."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Biträdes
den mening lagrådet sålunda uttalat synes uttrycket "järnvägsdriften"
i 3 kap. 23 § 4. och 4 kap. 8 § tredje stycket 3. böra ersättas med en annan
beteckning, förslagsvis "befordringen". Till 1 kap. 9 §, spm enligt
det remitterade förslaget också innehåller ordet "järnvägsdriften",
återkommer lagrådet i det följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kap. 5 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Denna
paragraf innehåller bestämmelser om preskription. Enligt den föreslagna avfattningen
av första stycket är innebörden därav, att den som </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>19 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section618>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section619>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>290</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
iakttar de i andra och iredje styckena angivna tidsfristerna för väckande av
talan "förlorar rätten att kräva ut sin fordran".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissprotokollel har angetts att paragrafen i fråga om preskriptionens verkan
har utformats efter förebild från 9 § i 1976 års lag om järnvägs ansvarighet
vid befordran av resande. Att så är fallet anges få till följd att vad som förioras
vid preskriptionen är "själva fordringsrälten" och att fordringen
därför inte heller kan göras gällande genom "genkäromål eller yrkande om
kvittning". Någon lagbestämmelse som ger uttryck för sistnämnda
förhållande har inte ansetts behövlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
i första stycket av förevarande paragraf använda ordalagen angående verkan av
preskription anknyter emellertid inte till den angivna förebilden utan i slället
helt till formuleringen av huvudregeln i 8 § första stycket preskriplionslagen
(1981: 130). Denna lag innehåller därutöver bl.a. vissa föreskrifter om rätt
att använda preskriberad fordran till kvittning (10 §) och om rätt för borgenär
att la ut preskriberad fordran ur egendom i vilken han har retentionsrätt (11 §).
Enligt 1 § preskriptionslagen är där givna bestämmelser tillämpliga "i den
mån inte annal följer av vad som är särskilt föreskrivet".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sådana förhållanden torde, med den utformning lagtexten givits i det
remitterade förslaget, denna inte medge den av departementschefen avsedda
tillämpningen i fråga om kvittning m.m. med mindre uttryckligt förbehåll härom
görs i lagtexten. Lagrådet föreslår att denna kompletteras i angivna hänseende,
lämpligen efler förebild av 41 § tredje stycket vägtransportlagen. En sådan
bestämmelse bör lämpligen placeras i ett särskilt stycke omedelbart efter det
tredje stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I Qärde stycket görs
undantag från de tidigare i paragrafen upptagna preskriptionsbestämmelserna för
det fallet att fordran görs gällande mol någon på grund av dennes brottsliga
förfarande. Som exempel på sådant förfarande nämns i remissprotokollel att en
trafikant uppsåtligen orsakar skada, som i och för sig omfattas av en särskild
ersättningsregel i lagen; är förfarandet brottsligt skall då beträffande
järnvägens talerätt mot trafikanten gälla de allmänna preskriptionsreglerna i
preskriptionslagen. Av specialmotiveringen kan man få den uppfattningen att Qärde
stycket skulle ha avseende också på en talan, som en skadelidande på annan
grund än järnvägstrafiklagen för mot en anställd vid järnvägen, exempelvis i
anledning av att han stulit gods som lämnats till järnvägen för befordran. Så
kan emellertid inte vara fallet. De särskilda preskriptionsregler, som
uppställts tidigare i paragrafen och från vilka Qärde stycket sålunda stadgar
undantag, berör överhuvud inte en talan, som förs mot en anställd hos
järnvägen. Enligt första stycket gäller ju preskriptionsreglerna i paragrafen
endast fordran på ersättning "enligt denna lag" eller en annan
fordran på betalning "på grund av befordringsavtal som avses i
lagen", och en talan mot en anställd vid järnvägen kan inte gärna avse en
sådan fordran, alldeles oavsett om den anställde begått brottslig gärning eller
inte. En annan sak är</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section620>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section621>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>291</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att preskriptionsreglerna i förevarande paragraf, på grund
av uttrycklig bestämmelse i remissförslaget 1 kap. 9 §, kommer att på visst
sätt få tillämpning även på talan som förs mot en anställd vid järnvägen och
således på annan grund än järnvägstrafiklagen. Att de speciella preskriptionsreglerna
i sådant fall som regel inte skall tillämpas när talan mot den anställde förs
på grund av brottslig gärning bör komma lill uttryck i anslutning till den
åsyftade regeln i 1 kap. 9 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet konstalerar slutligen att det i
specialmotiveringen har angivits att de föreslagna reglerna bl. a. innebär
"en viss förkortning" av preskriptionstiden när det gäller skada som
uppkommit innan befordrad egendom (gods eller inskrivet resgods) logs i förvar
av järnvägen. Uttalandet synes ha sin grund i del förhållandet att ulredningen
föreslog att preskriptionstiden i nu aktuella fall skulle beräknas från det
att "befordringen började". Det remitterade förslaget innebär
emellertid att preskriptionstiden i dessa fall skall beräknas från den dag då
godset utlämnades eller senast skulle ha lämnats ut. Fråga om förvaring kan
enligt förslaget därtill aldrig uppkomma förrän viss tid förflutit efter det
godset ankommit till bestämmelsestationen (enligt 3 kap. 20 §, "skälig
tid" efter viss till följd av godsets ankomst gjord anmaning, och enligt
huvudregeln i 4 kap. 6 §, efter fyra dagar). Mot denna bakgrund synes de
föreslagna bestämmelserna - i motsats lill vad som angetts i remissprotokollet
- snarast innebära att preskriptionstiderna i nu akluella fall blir längre än
enligt nuvarande bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 7 och 8 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligl 7 § medges järnvägen rätt atl åberopa järnvägstrafiklagens
bestämmelser om förutsättningar för och begränsning av ansvarigheten för skada
även om anspråk som kunnat grundas på lagen görs gällande på annan grund. En
motsvarande regel föreslås i 9 § för det fall atl anspråk riktas mot anställd
vid järnvägen eller annan som järnvägen anlitar för driften. Både 7 och 9 §§
avser således en talan som inte grundar sig på järnvägstrafiklagen. Däremoi
reglerar den mellanliggande 8 § en situation, då lalan förs i enlighet med
lagen. Från redaktionell synpunkt är det att föredra att regeln i 8 § placeras
före bestämmelsen i 7 § och att således 7 och 8 §§ får byla plals. Lagrådet
föreslår att så sker. Därigenom vinnes också alt de närbesläktade
bestämmelserna i 7 § enligt det remitterade förslaget och 9 § kommer i
omedelbar följd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap.9 § ,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Syftet med förevarande paragraf är att
järnvägstrafiklagens bestämmelser om förutsättningarna för och begränsning av
ansvarigheten för skada skall bli tillämpliga även när en talan riktas mot en
anställd vid järnvägen eller annan för vilken järnvägen svarar enligt 4 § i
kapitlet, förutsatt att järnvägen i och för sig är ansvarig för skadan enligt
lagen. De åsyftade</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section622>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section623>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>292</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bestämmelserna
torde avse reklamation, preskription, skadeståndsberäkning och
ersättningsbegränsning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Viss tvekan synes kunna
råda om den avsedda innebörden av regleringen såvitt avser reklamation och
preskription. Av departementschefens motivering framgår att den anställde eller
annan medhjälpare till järnvägen för egen del mot den skadelidandes talan skall
kunna åberopa att denne inte har reklamerat hos järnvägen i föreskriven ordning
och att dennes rätt mot järnvägen gått förlorad till följd av preskription
enligt bestämmelserna i 5 §. Här avses således invändningar som järnvägen för
sin del kunnat åberopa om talan hade förts mot järnvägen. Såsom lagtexten är
utformad synes den emellertid ge utrymme även för den tolkningen att de avsedda
bestämmelserna i lagen skall gälla även direkt för medhjälparen på det sättet
att reklamation skall ha gjort hos honom och att preskriptionsreglerna i 5 §
gäller för den aktuella lalan mot honom. Såvitl gäller reklamation är en sådan
tillämpning uppenbart inte avsedd. Det kan rimligen inte sättas i fråga att den
skadelidande skall behöva reklamera, förutom hos järnvägen, även hos järnvägens
medhjälpare för att hans rätt till talan mot denne skall bevaras. I överensslämmelse
härmed kan det inte heller anlas vara avsett att medhjälparen till sitt
fredande skall kunna åberopa att den aktuella talan mot honom inte väckts inom
tid, som anges i 5 §. Syftet med bestämmelsen synes inte heller motivera en
sådan tillämpning. Detta innebär således att för en fordran mot en anställd
eller annan medhjälpare i och för sig inle gäller andra preskriplionsregler än
dem som stadgas i preskriptionslagen, låt vara att ett anspråk mot honom kan
ogillas på den grunden att motsvarande talan mot järnvägen preskriberats enligt
reglerna i 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det må tilläggas alt
motsvarande beslämmelse i den nu gällande järnvägstrafikstadgan är så utformad
att den inle medger annan Ullämpning än den sålunda redovisade.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt lagrådets mening
bör lagtexten i paragrafen förtydligas i del hänseende som här diskuterats så
att innebörden av bestämmelsen klart kommer fram. I paragrafen bör också, såsom
lagrådet anfört vid behandlingen av 1 kap. 5 §, komma till uttryck att de
speciella, för järnvägen gällande preskriptionsreglerna i nämnda paragraf med
visst undantag inte får åberopas när lalan mot den anställde eller annan
medhjälpare förs på grund av brottsligt förfarande. Lagrådet förordar, med
beaktande även av vad lagrådet anfört under I kap. 4 § och sitt förslag att 7
och 8 §§ skall byta plats, alt förevarande paragraf ges förslagsvis följande
lydelse: "Om anspråk på ersättning för skada som järnvägen är ansvarig
för enligt denna lag riktas mot någon som är anställd hos järnvägen eller i
annan egenskap anlitas för verksamheten får denne mot anspråket åberopa samma
omständigheter som järnvägen, med stöd av de i 8 § avsedda beslämmelserna, för
sin del kunnat åberopa om kravet riktats mot järnvägen. Om anspråket grundas på
brottsligt förfarande av den mot vilket anspråket riktas och detta inle rör
sådan internationell befordran som avses i 2 kap. får han</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section624>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section625>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>293</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>dock
inle mot anspråket göra gällande att talan mot järnvägen gåtl föriorad på grund
av preskription enligt 5 §".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 kap. 6 §</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>■</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligl
vad som uttalats i remissprotokollel har denna paragraf oförändrad förts över
från 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Den
föreslagna lagtexten avviker emellertid i viss mån från motsvarande beslämmelse
i nämnda lag (12 §). Medan sålunda sistnämnda stadgande anger atl skadestånd
jämkas "i den mån vållande på den skadelidandes sida har medverkat till
skadan" har regeln i den föreslagna lagtexten formulerats "i den mån
den skadelidande genom vållande har medverkat till skadan". Utformningen
av den nu gällande lagtexten anknyter helt till lydelsen av 6 kap. 1 § andra
stycket skadeståndslagen, avseende jämkning av skadestånd vid sakskada eller
ren förmögenhetsskada. Av förarbetena till skadeståndslagen (se prop. 1972:5 s.
582, 583) framgår att uttrycket "vållande på den skadelidandes sida"
i detta sammanhang valts för att formellt ge utrymme för lillämpning av s.k.
passiv identifikation, dvs. att en skadelidande får tåla jämkning av sitt
skadestånd på grund av vållande av någon som står i sådant förhållande till den
skadelidande att hans handlande bör tillräknas denne, exempelvis en
arbetstagare hos den skadelidande. Mot denna bakgrund kan den föreslagna
lagtexten inte anses innehållsmässigt stå helt i överensstämmelse med
motsvarande regel i 12 § av 1976 års lag, och den kan därför tänkas i vissa
fall leda till en annan reglering av jämkningsfrågan än som följer av gällande
lag. Dä emellertid någon ändring i sak inte synes ha ifrågasatts förordar
lagrådet att förevarande paragraf i delta hänseende, såsom utredningen också
föreslagit, ulformas i överensslämmelse med 12 § i 1976 års lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 kap.
1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Här
erinras om alt lagrådet vid 1 kap. 1 § ifrågasatt om inte den där upptagna
bestämmelsen att lagen inte gäller postbefordran naturligen har sin plats i
förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 3 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
denna paragraf ges vissa bestämmelser om användningen av transporthandlingar.
Vad särskilt gäller fraktsedel, angående vars utformning hänvisning görs till
4—6 §§, anges i andra styckets andra mening att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar "ytterligare föreskrifter om
fraktsedelns utformning". Enligt specialmotiveringen är förklaringen till
detta bemyndigande att det skulle kunna medföra olägenheter om det förekom
fraktsedlar i många olika utformningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
föreslagna nya lagen innebär i huvudsak en sådan normgivning som avses i 8 kap.
2 § regeringsformen. Vad som åsyftas i detta sammanhang är därför endast att
regeringen med stöd av bestämmelserna i 13 § i samma</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section626>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section627>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>294</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kapitel skall utfärda eller låta utfärda vissa
verkställighetsföreskrifter. Det är här således inte fråga om något
bemyndigande utan om en s. k. kvaside-legation Qfr Holmberg-SQernquist
Grundlagarna s. 288).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Eftersom det i praktiken egentligen bara handlar om vissa
formulär kan det enligt lagrådels mening ifrågasätlas om inle
"bemyndigandet" i detta fall kan undvaras i lagtexten eller i vage
fall bör omformuleras till en erinran eller hänvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 5 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf anges vilka uppgifter som en avsändare
alltid skall lämna i en fraktsedel. Enligt den sista punkten i paragrafen skall
därvid i fråga om "gods av farlig beskaffenhet" antecknas godsets
allmänt vedertagna benämning och de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under rubriken "farligt gods" innehåller sedan
11 § i samma kapitel vissa ytterligare bestämmelser av särskilt intresse i
delta sammanhang. Där anges sålunda vilken underrättelseskyldighet som åligger
en avsändare när han överlämnar "farligt gods" till järnvägen (första
stycket). Vidare finns regler om avsändarens ansvar för skador och koslnader
som uppkommer i fall dåjärnvägen vid mottagandet av godset inle kände lill
farans art eller vilka försiktighetsåtgärder som skulle vidtas (andra stycket).
Slutligen anges de bevisregler som skall tillämpas i sammanhanget (tredje
stycket).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den föreslagna regleringen i nu berörda delar har i allt
väsentligt utformats efter förebild från motsvarande bestämmelser i väglransportlagen
(9 § foch 15 §). I likhet med rubriken till den föreslagna 11 § har rubriken
till 15 § vägtransportlagen visseriigen lydelsen "farligt gods". I
lagtexten till sistnämnda paragraf anges emellertid på motsvarande sätt som i 9
§ f samma lag och i förevarande paragraf, all beslämmelsen gäller "gods av
farlig beskaffenhet".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I specialmotiveringen till 3 kap. 11 § förutsätts att där
givna bestämmelser kan bli tillämpliga även beträffande gods som inte omfattas
av "Föreskrifter om transport av farligt gods" (de normalvillkor för
järnvägstransporter av farligt gods som fastställts av statens järnvägar, SJF
621). I det utredningsbetänkande som ligger till grund för det remitterade förslagel
konstateras i anslutning Ull denna fråga alt förslaget "lika litet"
som vägtransportlagen innehåller någon egen definition av begreppet fariigt
gods (s. 251).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Rättsläget är emellertid inte längre detsamma som vid
vägtransportlagens tillkomst. Sedan lagen (1982:821) om transport av fariigt
gods och förordningen (1982:923), med samma namn, trädde i kraft den 1 januari
1983 (såvitt angår lagen, se SFS 1982:919) finns sålunda en omfattande
offentligrättslig reglering på ifrågavarande område. Denna innebär till en böGan
att det numera finns en författningsmässigt fastslagen definition av begreppet fariigt
gods..Det bör vidare noteras att den nya regleringen enligt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section628>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section629>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>295</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>lagen
är tillämplig på förflyttning av farligt gods med bl. a. "järnvägsvagnar
och andra spårbundna fordon" (3 §). Av förordningens föreskrifter framgår
vidare atl det för vage transport skall finnas en deklaration av godset. En
sådan deklaration skall bl.a. innehålla uppgifter om den korrekta tekniska
benämningen på godset och ett intyg frän avsändaren om att godsets mängd,
tillstånd, inneslutning och märkning överensstämmer med givna föreskrifter (11 §).
I den utsträckning transportmyndigheten (i detta fall sjöfartsverket)
föreskrifter skall det vidare för transporterna finnas skriftliga instruktioner
som anger på vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder som skall vidtas
för att motverka eller undanröja fara som kan uppstå under transporten (12 §).
I övergångsbestämmelserna till förordningen anges bl.a. att gällande normal
villkor för järnvägstransporter av farligt gods (SJF 621) skall fillämpas som
föreskrifter enligt lagen och förordningen saml i stället för bestämmelserna i
11 § förordningen till dess att sjöfartsverket förordnar annat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
sålunda införda nya regleringen på området aktualiserar till en böGan frågan om
det finns något beaktansvärt behov av att i förevarande lag använda begreppet
"gods av farlig beskaffenhet" med en betydelse som endast
undantagsvis avses kunna komma att omfatta något utöver "farligt
gods". Molivuttalandena på denna punkl ger inle något säkert belägg för
att så skulle vara fallet. Av såväl legalitetshänsyn som lämplighetsskäl måste
det därtill starkt ifrågasätlas om det är godtagbart att i näraliggande
författningar använda olika definitioner som endast kommer till uttryck genom obetydligt
avvikande ordalydelser. Mot bakgrund härav skulle del enligt lagrådets mening
vara en klar fördel om den föreslagna lagen i hithörande delar så långt det är
möjligt kan anpassas till de nya författningarna om transport av farligt gods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
sådan anpassning bör naturligen i första hand avse terminologin. Av vad som
nyss anförts angående den nya offentligrättsliga regleringens innehåll framgår
emellertid att avsändaren därigenom åläggs skyldigheter som i vissa delar synes
vara betydligt mera omfattande än vad som anges i förevarande paragraf och 3
kap. 11 § första stycket i förslaget. Senast i samband med atl nu gällande
normalvillkor för järnvägstrafikens del ersätts av direkta föreskrifter enligt
1982 års lag och förordning bör därför lämpligen även övervägas om inte
bestämmelserna i 3 kap. 11 § skall ändras så att det framgår tydligt atl där
givna föreskrifter ingalunda är uttömmande beträffande avsändarens skyldigheter
i samband med transport av farligt gods utan endast utgör det komplement därtill
som bedöms vara oundgängligen nödvändigt för den civilrättsliga regleringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 9 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
första stycke innehåller regler om bevisverkan av uppgifterna i fraktsedeln.
Uppgifter om antalet kollin och identifieringen av dem särbehandlas i andra och
iredje meningarna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section630>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section631>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>296</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
andra meningen av första stycket anges att uppgifterna i fraktsedeln i nyss
angivet hänseende skall antas vara riktiga "om någon anmärkning mot uppgiftema
inte har förts in i fraktsedeln". Det citerade avsnittet ger inte ett helt
tillfredsställande ullryck för vad som avses. Språkligt leder formuleringen
närmast till uppfattningen att den åsyftade anmärkningen skall avse att uppgiftema
i fraktsedeln är oriktiga; i verkligheten torde dock avses även anmärkning av
innebörd atl järnvägen inte gjort någon kontroll. Härtill kommer atl enligt
lagtexten vilken anmärkning som helst från järnvägens sida skulle kunna bryta presumtionen.
Så är givetvis inte avsett, vilkel också framgår av specialmotiveringen. De
anmärkningar som åsyftas är uppenbarligen endast sådana, som betingas av
reglerna i 8 § första stycket rörande järnvägens kontrollskyldighet. Som
exempel må nämnas att en anmärkning att järnvägen inte kontrollerat antalet
kollin inte kan anses bryta bevispresumtionen under annan förutsättning än att
järnvägen haft godtagbara skäl för sin underlåtenhet enligt bestämmelserna i 8
§ första stycket. Lagtexten bör enligt lagrådets mening omarbetas med beaktande
av de anförda synpunkterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
tredje meningen i första stycket gäller inte bevispresumtionen i andra meningen
om det framgår av fraktsedeln att avsändaren själv har lastat godset eller
detta annars är uppenbart. Vidare ger meningen uttryck för att, även om
järnvägen inte gjort någon anmärkning mol fraktsedelns uppgifter om kolliantalet
eller identifieringen, motbevisning om uppgifternas riktighet får förekomma i
annan form. Utformningen av lagtexten har emellertid blivit tämligen
svårtillgänglig i förslaget. Enligt lagrådets uppfattning skulle lagtexten
vinna i tydlighet om andra och tredje meningarna sammanförs till en mening och
ges förslagsvis följande lydelse: "Har i fråga om uppgifterna om antalet
kollin eller identifieringen av dessa anmärkning enligt 8 § första stycket inle
gjorts i fraktsedeln skall uppgifterna anlas vara rikliga om annal inte visas
eller om det inle av fraktsedeln framgår eller annars är uppenbart att
avsändaren har lastat godset."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 11 § Här hänvisas till vad lagrådet anfört under 3 kap. 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 12 och 13 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
första stycket av 12 § anges de typer av anvisningar från avsändarens sida, som
järnvägen är skyldig att följa. Enligt 13 § andra stycket gäller dock vissa
inskränkningar i denna skyldighet. Föreskrifterna härom har emellertid från
systematisk synpunkl ell sådant samband med 12 § första stycket atl de
lämpligen bör följa som ett andra stycke i 12 §. I så fall bör även regeln om
underrättelseskyldighet enligt 13 § tredje stycket i det remitterade förslaget
föras över till 12 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
3 kap. 13 § första stycket regleras järnvägens rätt till ekonomisk gotlgörelse
när järnvägen följer en anvisning om förfogande över godset.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section632>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section633>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>297</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
lagrummet har järnvägen - liksom enligt bl. a. 10 och 11 §§ i samma kapitel —
rätt till ersättning för såväl kostnader som skador. Enligt lagtexten har
sålunda järnvägen rätt till ersättning av avsändaren dels "för kostnader
som uppkommer genom att järnvägen följer en anvisning'', dels "för skada
som har uppkommit på grund av atl anvisningen har följts". Av
specialmotiveringen till det först citerade avsnittet framgår att begreppet
kostnader här avses omfatta inte bara järnvägens självkostnader utan också bl.
a. sedvanlig vinst på t. ex. en befordran som utförs på grund av en anvisning.
Den i lagtexten använda formuleringen kan emellertid inte anses ge ett
tillräckligt tydligt uttryck för att järnvägens rätt till ersättning för
kostnader skulle avse någol mera än järnvägens självkostnader. Det bör här
erinras om att specialmotiveringen till bestämmelserna om ersättning för
kostnader i 10 och 11 §§ inle innehåller något motsvarande uttalande om rätten
till ersättning för kostnader.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>För alt det skall bli
tydligt att omfattningen av ersättningsrätten enligt förevarande lagrum är en
annan än enligl 3 kap. 10 och 11 §§ bör lagtexten enligt lagrådets mening
omformuleras. Lagrådet föreslår att den ges förslagsvis följande utformning:
"När järnvägen följer en anvisning som avsändaren har lämnai enligt 12 §
har järnvägen rätt att av avsändaren få skälig ersättning härför. Har skada
uppkommit har järnvägen rätt till ersättning även för skadan.".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av specialmoliveringen lill
13 § första stycket framgår vidare att regeln om järnvägens ersättningsrätt
inte skall vara undantagslös. Det framgår inte klart vilka undantag som avses
böra gälla. Avsikten synes dock vara att undanlag bör kunna göras i vissa fall
då vårdslöshet eller försummelse ligger järnvägen till last antingen i vad
avser uppkomsten av den situation som föranlett anvisningen från avsändarens
sida eller i vad avser järnvägens sätt att fullgöra en anvisning. Enligt specialmoliveringen
skulle det överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra i vilka fall undantag
skall göras från regeln om järnvägens ersältningsrätt. Del synes emellertid tveksamt
om den av departementschefen önskade tillämpningen kan uppnås med den
utformning som givits första stycket i förslaget. För att säkerställa en sådan
tillämpning bör bestämmelsen enligt lagrådets mening förses med någon form av
reservation för att ersätlningsrätt inte föreligger i vissa situationer. Om
första stycket kompletteras med en bestämmelse alt ersättning inte utgår om
fel eller försummelse ligger järnvägen lill last, lorde de fall dåjärnvägen
rimligen inte bör ha rätt till ersättning i alll väsenlligl bli tackla.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vad angår sakinnehållet i
den berörda regeln om underrättelseskyldighet när järnvägen inte följer en
anvisning — i det remitterade förslaget upptagen i 13 § Iredje stycket - må
följande anföras. Såsom påpekats i remissprotokollet innehåller både järnvägstrafiksiadgan
och vägtransportlagen en bestämmelse om underrättelseskyldighet när en
anvisning inte efter-kommes. Föreskriften om underrättelse gäller emellertid
enligt båda för-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section634>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section635>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>298</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fattningarna endast den situationen att transportörens underlålenhet
alt efterkomma en anvisning beror på någon sådan omständighet, som transportören
enligt de särskilt uppställda undantagsreglerna kan åberopa till befrielse från
sin skyldighet enligl huvudregeln att följa en anvisning. Någon undertätlelseplikt
föreskrivs således inte i dessa förtaitningar för det fall att transportören
inte följer en anvisning som ligger utom ramen för huvudregeln. Med den
utformning som underrättelseföreskriften givits i 13 § tredje stycket av det
remitterade förslaget framstår det emellertid som tveksamt om bestämmelsens
innebörd är begränsad på samma sätt som de motsvarande reglerna i järnvägstrafiksiadgan
och vägtransportlagen - och således syftar endast på sådana fall som anges i 13
§ andra stycket av förslaget - eller om bestämmelsen har ett vidsträcktare
innehåll och avser samtliga fall då en anvisning inte eflerkommes. Av specialmoliveringen
kan inte heller med säkerhet utläsas vilken innebörd beslämmelsen är avsedd att
ha i detta hänseende. I och för sig förefaller det innebära ett skäligt krav på
järnvägen att denna alltid skall vara skyldig atl underrätta en avsändare då en
anvisning inte följs, således även i sådana fall då anvisningen ligger utom
ramen för vad järnvägen enligt huvudregeln i 12 § första stycket är skyldig att
följa. En sådan ordning ter sig naturlig även från den synpunkten atl frågan
vilka anvisningar som järnvägen är skyldig atl följa i viss mån kan bli
beroende av en skönsmässig bedömning med hänsyn till del i 12 § första stycket
använda uttrycket "annan liknande anvisning". Å andra sidan skulle en
skyldighet att underrätta avsändaren i samtliga fall då en anvisning inle följs
komma all stå i motsats till regleringen av denna fråga i vägtransportlagen.
Den nya regeln i 14 § om skadeståndsskyldighet vid utebliven underrättelse kan
också mana till alt iaktta viss försiktighet när det gäller att utvidga
underrättelseskyldigheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt lagrådets mening är det av vikt alt det klargörs
vilken omfattning underrättelseplikten skall ha. Anses den böra begränsas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller kan regeln - som enligl vad
lagrådet fidigare förordat bör flyttas över till 12 § tillsammans med andra
stycket i förevarande paragraf - ges förslagsvis följande utformning: "Kan
anvisning inle följas av skäl som anges i andra stycket, skall järnvägen
genast underrätta avsändaren om detta."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 14 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Biträdes lagrådets mening att andra och tredje styckena i
13 § bör flyttas över till 12 §, bör jämkning ske av hänvisningarna i
förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 19 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Godtas vad lagrådet förordat angående utformningen av 3
kap. 13 § första stycket, synes moisvarande jämkning böra göras i förevarande
paragraf. Denna kan i så fall formuleras på följande sätt: "Om järnvägen -</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>--- har den rätt till skälig ersättning härför. Ersättning
utgår dock inte om</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>fel eller försummelse ligger järnvägen till last."</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section636>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:16.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section637>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>299</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I anslutning till vad som sägs i specialmotiveringen till
förevarande paragraf vill lagrådet vidare anföra följande. I ett särskilt
avsnitt behandlas den typ av befordringshinder som föreligger när godset eller
förpackningen kommer i sådant skick atl befordringen "inte kan fortsättas
utan förbättringsåtgärder från järnvägens sida". Del konstateras därvid atl
denna typ av befordringshinder, som kan förorsaka avsevärda kostnader, inte behandlas
i det remitterade förslaget. Angående järnvägens möjligheter till ersättning
för sådana kostnader lämnas därför hänvisning till allmänna rättsprinciper.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med anledning av dessa uttalanden vill lagrådet framhålla,
all hinder inte synes möla att ersättningsreglerna i 10 § i detta kapitel
tillämpas även på kostnader av nu aktuellt slag. I sammanhanget må vidare
påpekas att av specialmotiveringen till 17 § framgår att ett befordringshinder,
som kan föranleda en begäran om anvisning och därmed åtgärder vilka blir ersättningsgilla
enligt förevarande paragraf, bl. a. är att "godset har blivit så illa
skadat att det inte tål vidare förflyttning".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 23 § Här hänvisas till vad lagrådet anfört under 1
kap. 4 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 24 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf regleras de s. k. privilegierade
ansvarsfrihetsgrunderna. Denna reglering innebär att järnvägen blir fri från
ansvarighet för viss förlust, minskning eller skada, om järnvägen visar att
denna kan vara en följd av en privilegierad ansvarsfrihetsgmnd. Enligt vad som
anförs i specialmotiveringen lill andra stycket skall dock, i likhet med vad
som enligt 29 § andra stycket vägtransportlagen gäller i moisvarande situation,
ansvarsfriheten falla bort, om järnvägens motpart visar att ett sådant samband
inte finns. I fråga om den närmare innebörden av 29 § andra stycket
vägtransportlagen hänvisas här lill ultalanden i prop. 1974:33 s. 112.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den avsedda innebörden i regeln om när ansvarsfriheten
bortfaller skulle komma till mera korrekt uttryck om den föreslagna lagtextens
ord "om del inte visas atl den faktiskt beror på någon annan
omständighet" ersätts med följande: "om det inte visas att så inte är
fallet".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 27 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet vill framhålla atl om varuhavaren enligt Iredje
stycket kräver att godset skall lämnas ut till honom men inle är beredd all - i
vart fall inom den där angivna tiden för framställande av kravet - betala
tillbaka vad järnvägen tidigare erlagt i ersättning för förlusten, detta som
regel måste anses innebära atl han avstår från sitt krav och alt följaktligen beslämmelserna
i Qärde stycket blir att tillämpa.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section638>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section639>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>300</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>3 kap.
32 och 33 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
en befordran på grund av ett och samma befordringsavtal skall utföras eller
avses skola utföras av flera järnvägar efter varandra, uppkommer fråga bl.a.
om vilken eller vilka järnvägar som är ansvariga för inträffad skada m. m.
Enligt den föreslagna 32 § gäller därvid att järnvägarna är solidariskt
ansvariga för befordringen i dess helhet med den begränsningen atl för annan
järnväg än den som slutit befordringsavtalet ansvarighet inträder först när den
järnvägen tog emol godset. Dessa bestämmelser kompletteras i 33 § med en regel
att talan rörande sådan befordran får föras mot vae järnväg som är ansvarig för
befordringen enligt 32 § men dessutom mot den järnväg som enligt avtalet skulle
utföra den avslutande delen av befordringen, även om den järnvägen inte har övertagit
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Nämnda
bestämmelse i 33 § att talan får föras mot avslutningsjärnvägen även om denna
inte har övertagit godset innebär formellt att talan rörande befordringen kan
föras mot en järnväg som enligl 32 § inte är "ansvarig för befordringen".
Så har läget ocksä uttryckligen beskrivits i specialmotiveringen. Den reella
innebörden härav synes emellertid dunkel. Om en varuhavare kan föra talan mot
en viss järnväg rörande ett befordringsavtal måste detta rimligen betyda att
järnvägen också kan förpliktas alt utge förekommande ersättning enligt avtalet
och att den därmed är "ansvarig för befordringen". En tänkbar
förklaring kunde vara att 32 § är avsedd att reglera endast frågan rörande den sluUiga
ansvarigheten järnvägarna emellan. Så synes emellertid inte vara fallet,
såvitt kan utläsas av motivuttalandena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
ifrågasätter om inle bestämmelserna i 32 § om järnvägarnas ansvarighet för befordringen
lämpligen kunde kompletteras att omfatta även avslutningsjärnvägen oavsett om
denna har övertagit godset eller ej. Om vidare av paragrafen klart framgår att
den avser varuhavarens rätt i anledning av befordringsavtalet synes 33 § kunna
helt avvaras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
må slutligen i sammanhanget framhållas att den i remissprotokollet föreslagna
ordningen atl talan i anledning av ett och samma befordringsavtal får föras
mot den järnväg som enligt avtalet skall avsluta befordringen, även om denna
järnväg inte har övertagit godset, har förebild i nu gällande
järnvägstrafikstadga men alt den - i motsats till vad som uttalas i specialmotiveringen
- inte har någon motsvarighet i vägtransportlagen. En lag reglering av denna
innebörd förutsätter givetvis att, till följd av samarbetsavtal eller av annat
skäl, det ingångna befordringsavtalet är bindande även för den andra järnvägen
i vad denna angår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>4 kap.
1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
första stycket av paragrafen ges föreskrifter angående detta kapitels
tillämpningsområde. Såvitt gäller befordran av inskrivet resgods i trafik med
utlandet anges därvid i andra meningen alt kapitlet tillämpas "endast</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section640>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section641>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>301</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>om annat inte följer av det internationella fördraget om
befordran med järnväg av resande och resgods (CIV)".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med utgångspunkt i de särförhållanden som gäller
beträffande direkt trafik mellan Norge och tre stationer här i landet (Charlottenberg,
Storlien och Vassijaure), där trafiken uteslutande bedrivs av de norska
statsbanorna, behandlas i specialmotiveringen en särbestämmelse i nämnda
fördrag (CIV arl. 1 § 3). Enligt denna beslämmelse skulle ifrågavarande
gränstrafik vara underkastad norsk lagstiftning "om hinder inte möter
enligt lag eller annan författning" i Norge eller Sverige. Av
departementschefens resonemang framgår bl.a. atl just andra meningen i
förevarande stycke anses ha den verkan att CIV:s hänvisning lill norsk lag har
satts åt sidan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot bakgrund av att berörda resonemang i allt fall delvis
är ganska knapphändigt och svårt au följa kan lagrådet inte underlåta att
anmärka, att det inte känner sig övertygat om att andra meningen i den föreslagna
paragrafen verkligen kan räknas som ett sådant "hinder" i nationell
författning som avses i CIV:s art. 1 § 3.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 4 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om egendom
som järnväg inte är skyldig att befordra som inskrivet resgods. Förslaget berör
bl.a. "egendom av farlig beskaffenhet". Vid sådant förhållande
aktualiseras här samma terminologiska problem som bl.a. uppmärksammats i
anslutning till förslagen till 3 kap. 5 och 11 §§. Här hänvisas därför till vad
lagrådet i denna del anfört under förstnämnda paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 8 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Här hänvisas lill vad lagrådet anfört under 1 kap. 4 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 12 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt lagrådets mening skulle slörre överskådlighet
erhållas om innehållet i förevarande paragraf fick följa omedelbart efter 9 §.
Lagrådet förordar en sådan förändring.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I förevarande paragraf regleras ansvarigheten för skador,
som i annat fall än som lidigare nämnts i lagen uppkommer till följd av
järnvägsdriften. Förslaget innebär en betydelsefull nyordning i det atl den nu
gällande principen att järnvägen svarar endast på grund av vållande Gfr 2 §
1886 års lag) ersätts med ett strikt ansvar för järnvägen. Ändringen motiveras
med att det anses angeläget att bringa reglerna om järnvägs skadeståndsansvar i
närmare överensstämmelse med vad som gäller beträffande skada, som föranleds av
flyg- eller biltrafik. I sammanhanget har departementschefen erinrat om att en
utomstående, som förorsakas skada genom järnvägs drift, har betydligt sämre
möjligheter att få ersättning än om skadan uppkommit i samband med biltrafik.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section642>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section643>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>302</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Från
de synpunkter lagrådet har atl beakta vid sin granskning föranleder de
principer, på vilka förslaget bygger i denna del, inte någon erinran från
lagrådets sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
sin motivering till förslaget uppehåller sig departementschefen huvudsakligen
vid den situationen att skador genom järnvägsdriften uppkommer för någon som är
helt utomstående. Det bör emellertid observeras atl del föreslagna objektiva
skadeståndsansvaret kommer alt gälla inte bara för tredje man i vanlig mening
utan även för järnvägens egna anställda. Denna följd av förslaget har dock inte
närmare kommenterats i remissprotokollet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
föreslagna objektiva ansvaret gäller bara skador "till följd av järnvägsdriften".
Bestämningen har sin motsvarighet i den nuvarande huvudregeln om skadeståndsskyldighei
för järnvägen i 1886 års lag (2 §). Samma rekvisil för skadeståndsskyldighei
uppställs i 1976 års lag när det gäller järnvägens ansvar för befordran av
resande (3 §), och rekvisilet har därifrån oförändrat förts över till 2 kap. i
förslaget till järnvägstrafiklag. Den nya lagen innehåller lika litet som 1886
eller 1976 års lagar någon definition av begreppet i fråga. För gällande
lagstiftnings del har den närmare innebörden av rekvisilet emellertid inle så
stor betydelse med hänsyn till utformningen i övrigt av
skadeståndsbestämmelserna. Med den nya regeln i förevarande paragraf om
objektivt ansvar för järnvägen måste man emellertid räkna med att frågan vad
som innefattas i begreppet "järnvägsdriften" kommer att bli av
större vikt än tidigare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Innebörden
av begreppet "järnvägsdriften" behandlas dels i den allmänna mofiveringen,
främst avsnittet 5.2.3, dels i specialmofiveringen till 5 kap. 1 §.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I den allmänna
motiveringen anför departementschefen alt med järnvägsdriften betecknas i
gällande rätt det slags verksamhet som grundlägger det särskilda ansvaret för
järnvägen i utomobligatoriska och kontraktsrättsliga förhållanden. Med
sistnämnda uttryck torde avses endastjärnvägens särskilda ansvar gentemot
resande enligt 1976 års lag. Beträffande begreppets innebörd hänvisar
departementschefen till förarbetena till 1886 års lag. Där lorde med uttrycket
ha avsetts, såsom anförts i utredningens betänkande SOU 1980:37 (s. 66 0.
lokomotivs och vagnars rörelse på järnvägen "och vad därmed har omedelbart
sammanhang". Vidare konslalerar departementschefen att begreppet
sedermera i viss mån vidgats i domstolspraxis samt att det, enligt uttalande
vid tillkomsten av 1976 års lag, också omfattar all verksamhet som kan sägas
vara ett naturiigt komplement till den i lagstiftningen i fråga behandlade befordringen
av resande. Som exempel på sådana komplement nämns restaurangverksamhet på
tåget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
specialmotiveringen lill 5 kap. 1 § talas om "skador som är en följd av
den egentliga kommunikationsverksamhelen". Därvid hänvisas till vad
utredningen anför i betänkandet s. 66 om innebörden i spårdriflansvaret enligt
gällande rätt. Departementschefen betonar samtidigt att någon ut-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section644>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section645>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>303</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vidgning
av den verkamhet som spårdriflansvaret omfattar inte har avsetts. I
specialmotiveringen anges också att liksom hittills vissa skador i spårförelagens
verksamhet kommer atl falla utanför tillämpningsområdet för den nya
järnvägstrafiklagen. Som exempel härpå nämns skador som uppslår vid beröring av
elledning och strömskenor. Som andra exempel nämns skador "som uppkommer
utan direkt medverkan av spårfordon i trafik till följd av att spårföretaget
inte vidtagit tillräckliga åtgärder mot halka eller till följd av bristfälligheter
i byggnader, perronger, gångtunnlar, broar eller andra liknande
anläggningar". I dessa fall avses spårföretagen istället bli ansvariga
enligt allmänna skadeståndsregler. Från det särskilda ansvaret enligt
järnvägstrafiklagen bör enligt specialmofiveringen vidare uteslutas vissa
skador trots alt de otvivelaktigt orsakats av spårfordons förflyttning längs
banan. Därmed avses sådana skador, t.ex. genom buller och skakningar, som kan
uppkomma också om spårdriflen sker utan missöden, t.ex. sprickbildningar i
byggnader men också nervösa besvär hos kringboende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
belysning av innebörden av begreppet järnvägsdriften må här vidare hänvisas
till vad utredningen i sitt betänkande Ny järnvägslagstiftning I, SOU 1974:89,
anförde i delta hänseende. Där uttalades sålunda (s. 40) att det torde stå
klart alt under järnvägsdriften först och främsl måste hänföras
järnvägsfordonens förflyttning på banan, förberedelserna för sådan förflyttning
och överhuvud taget sådan skötsel och vård av fordonen som försiggår medan
dessa befinner sig på banan. Till järnvägsdriften hör också, anförde ulredningen
vidare, otvivelaktigt skötseln av signalanord-, ningar och växlar liksom
överhuvud taget bevakning av banan; skador som någon ådrar sig under uppehåll i
järnvägsverkstäder, expeditionslokaler, väntsalar och liknande utrymmen kan
däremot normalt inte anses ha uppkommit till följd av järnvägs drift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
må vidare i sammanhanget hänvisas ull några exemplifieringar, som utredningen i
1980 års betänkande gjort beträffande innebörden av begreppet järnvägsdriften.
Av vad där anförs (s. 68) framgår att enligl utredningens mening till
järnvägsdriften inte skulle vara att hänföra om en järnvägsanställd i
järnvägens verkstäder skadas av ett järnvägsfordon i rörelse och om en
utomstående person skadas i samband med att järnvägen lastar en vagn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
torde framgå av det anförda är "järnvägsdriften" inte i alla
hänseenden ett entydigt begrepp, och tveksamhet om tolkningen lorde kunna
uppstå i vissa fall. Det förefaller dock svårt att hitta ett annat uttryck som
i lagtexten tydligare kan ange vad som åsyftas. Den närmare preciseringen av
begreppet torde därför få överlämnas till rättstillämpningen att utforma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
anslutning till det nyss återgivna exemplet att en utomstående person skadas i
samband med all järnvägen lastar en vagn vill lagrådet emellertid som sin
mening uttala att utredningens bedömning i detta hänseende före-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section646>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section647>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>304</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>faller tveksam. Det framstår sålunda som mindre Ullfredsställande
att järnvägen inle skulle bära objektivt ansvar för skador som tillfogas tredje
man i sådana och liknande situationer, exempelvis om en explosion inträffar i
lasten i en godsvagn, även om vagnen vid olycksliltfällel står sfilla på ett
sidospår.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
vill slutligen fästa uppmärksamheten på att den föreslagna regleringen av
skadefall i anledning av sammanstötning mellan tåg och bil innehåller ett rekvisil,
som kan jämföras med uttrycket järnvägsdriften. I 11 § tredje stycket trafikskadelagen
föreslås sålunda en regel för det fall att i följd av trafik med motordrivet
fordon uppkommer skada bl.a. på ett spårfordon "som är i trafik".
Uttrycket är uppenbarligen valt för att det skall överensstämma med motsvarande
bestämmelser i trafikskadelagen, som genomgående avser skador "i följd av Irafik
med motorfordon" eller på motorfordon m.m. som "är i trafik".
För tolkningen av uttrycket "i trafik" med spårfordon måste rimligen
praxis beträffande motsvarande uttryck rörande motorfordon få stor betydelse.
Det kan väl antas alt i de flesta uppkommande situationer en skada som är en
följd av "järnvägsdriften" också får anses ha uppkommit när
spårfordonet var "i trafik", men del kan inte uteslutas att i vissa
fall begreppet "järnvägsdrift" kan komma atl tilläggas en annan och
sannolikt vidsträcktare innebörd än uttrycket "i trafik".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den föreslagna lagtexten rörande förutsättningarna för all
järnvägen skall bära objektivt ansvar torde enligt lagrådets mening böra kompletteras
i ett hänseende. Såsom tidigare redovisats avses ansvaret inte omfatta skador
genom exempelvis buller eller skakningar som kan uppkomma även om spårdriften
sker utan missöden. En sådan lillämpning, som i och för sig synes naturlig, är
dock enligt lagrådets mening svår atl förena med lagtextens utformning. För atl
säkerställa den tillämnade ordningen synes det därför nödvändigt att lagtexten
kompletteras, exempelvis på det sättet atl däri anges att någon "vid visst
tillfälle" tillfogas person- eller sakskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I tredje stycket stadgas penningböter för brott mot de i
första och andra styckena uppställda förbuden. Till straff enligt bestämmelsen
skall dock inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff enligt annan
författning. Lagrådet ifrågasätter om inle tankegången skulle komma till
lämpligare uttryck om den utformades i överensstämmelse med föreskriften i 167
§ vägtrafikkungörelsen och att således i stället hänvisas till att gärningen är
belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 kap. 2 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna paragraf innehåller vissa bestämmelserom straff för
onykterhet i samband med järnvägs- och tunnelbanetrafik. Första stycket
behandlar</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section648>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section649>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>305</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>bl.
a. gärningar som moisvarar rattfylleri enligl 4 § 1 mom. första och andra
styckena trafikbrottslagen. De föreslagna bestämmelserna har emellertid en
vidare räckvidd och anges i dessa delar vara utformade efter förebild närmast
av 325 § sjölagen. Straffhotet omfattar inte bara förare av maskindrivna spårtbrdon
ulan även vissa andra järnvägs- och tunnelbanetjänstemän som "utfört
uppgifter av väsenllig betydelse för säkerheten". Enligt
specialmotiveringen avses därmed främsl tågledare och olika kategorier av
tågklarerare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
förutsätts således här bara kunna bli fråga om en förhållandevis starkt
begränsad krets befattningshavare som utmärks av att de fullgör Qänster vilka
normalt innefaltar åligganden av särskild vikt från säkerhets-synpunki. Vad
gäller betingelserna i övrigt så utgår lagrådet vidare från att straff skall
kunna utkrävas också i fall då en tillfällighet fått till följd att den
påverkade inle hunnit utföra någon Qänsteålgärd, t.ex. därför att han ertappals
en kort stund efter arbetspassets början eller somnat på sin post.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund härav ifrågasätter lagrådet om inte avsikterna bakom de föreslagna
bestämmelserna i andra meningen i första stycket skulle komma till tydligare
och bättre uttryck genom formuleringen "den som vid järnväg eller tunnelbana
annars fullgjort Gänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig belydelse för
säkerheten, och därvid har varit" etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
bör anmärkas att nu angivna lydelse även bör kunna medge den tolkningen att
straffhotet också omfattar personer som inte är anställda men ändå Qänstgör på
motsvarande befattningar t. ex. vid museijärnvägar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
lagen om ändring i körkorlslagen föreslår lagrådet av anförda skäl att förevarande
paragraf i järnvägstrafiklagen skall i redaktionellt hänseende jämkas på vissl
sätt. Härom hänvisas till vad lagrådet där anför.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
om ändring i körkortslagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
punkt 1 av 16 § skall ett körkort återkallas om körkortshavaren brutit bl.a.
mot 4S trafikbrottslagen. Sistnämnda paragraf avser rattfylleri och s. k.
rattonykterhet, som begås av förare av motorfordon eller spårvagn och, lill
följd av innehållet i 4 mom. av paragrafen, även av förare av motordrivet spårtbrdon
påjärnväg eller lunnelbana.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>1
förevarande lagstiftningsärende föreslås att 4 mom. skall upphävas och alt
motsvarande straffbestämmelser för förare av motordrivet spårfordon i stället
skall införas i 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen. Detta föranleder en formell
ändring i 16 § 1. körkortslagen. Genom att den ändrade lagtexten i del
remitterade förslaget hänvisar till 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen kommer
emellertid bestämmelsen att omfatta inte bara brott av förare av spårfordon
utan även av andra personer i säkerhetsGänst, för vilka nämnda lagrum i första
stycket andra meningen stadgar straff om de varit så påverkade av
berusningsmedel att de inte kunnat utföra sina uppgifter pä ett betryggande
sätt. Den nu beskrivna ordningen, som skulle innefatta en </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>20 Riksdagen 1983/84. I sand. Nr
117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section650>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section651>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>306</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>betydande
utvidgning av återkallelsebestämmelsens tillämpningsområde, framstår knappast
som sakligt betingad. Denna innebörd av bestämmelsen har inte närmare berörts i
remissprotokollet och lagrådet anser sig därför kunna utgå från att en sådan
utvidgning inle är avsedd. Om denna mening är riktig bör hänvisningen i 16 § </span><span
lang=EN-US style='font-family:Verdana'>I. </span><span style='font-family:Verdana'>körkortslagen
till 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen böra inskränkas till de delar av
lagrummet, som innefattar brott vid förande av spårfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang vill lagrådet förorda att viss jämkning i redaktionellt hänseende
företas i 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen i syfte att möjliggöra enklare
hänvisningar till detta lagrum från 16 § 1. och 21 § körkortslagen. Jämkningen
kan ske på det sättet att den föreslagna regeln i första stycket andra meningen
om straff för annan säkerhetspersonal än förare bryts ut till ett särskilt
stycke, lämpligen placerat sist i paragrafen, och atl det föreslagna andra
stycket, avseende det fallet att alkoholkoncentrationen i förarens blod uppgår
till minst 1,5 promille, i stället placeras i första stycket som en
komplettering till huvudregeln i första meningen, med vilken regel beslämmelsen
systematiskt har ett naturiigt samband. 1 så fall skulle hänvisningen i 16 § 1.
körkortslagen fä avse 6 kap. 2 § första och andra styckena järnvägstrafiklagen
medan hänvisningarna i 21 och 22 §S körkortslagen skulle få avse 6 kap. 2 §
första stycket respektive andra stycket järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Övriga
lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section652>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:63.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section653>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>307</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:186.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:186.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>vid
regeringssammanträde</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1984-03-01</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Wickbom</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Proposition med förslag till järnvägstraflklag m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:31.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Anmälan av lagrådsyttrande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>järnvägstrafiklag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i trafikskadelagen (1975: 1410),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lagom ändring i
lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i lagen (1976: 1090) om alkoholutandningsprov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:52.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag om ändring
i körkortslagen (1977:477). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och
anför.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sitt yttrande har lagrådet dock
på ett flertal punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den
remitterade lagtexten. Lagrådets förslag gäller till stor del tekniska detaljer
eller den redaktionella utformningen. På några punkter har emellertid
lagrådets förslag materiell betydelse. På de flesta punkter kan jag biträda
lagrådets förslag till ändringar i lagtexten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
har vidare i sitt yttrande på flera punkter uttalat sig rörande tolkningen av
de enskilda bestämmelserna i de remitterade förslagen. Jag ålerkommer till
dessa uttalanden i det följande, men jag vill redan nu säga att jag i alll
väsentligt kan ansluta mig till vad lagrådet har anfört i dessa hänseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag går nu
över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådets yttrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>' Beslut om liigrådsremiss fiUt.nt vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1983.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section654>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section655>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>.308</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslaget till järnvägstrafiklag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar lagrådels uppfattning att det skulle ge lagen en
bättre överskådlighet om det i paragrafen direkt hänvisades till de särregler
som åsyftas. Jag biträder därför lagrådets förslag att orden "om inte
annat anges i lagen" utgår ur första stycket och att ett nytt andra stycke
tas in i lagen. Detta stycke bör med några redaktionella justeringar avfattas i
enlighet med lagrådets förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen
innehåller i det remitterade förslaget (andra stycket) en bestämmelse om att
lagen inte är tillämplig pä postbefordran. Lagrådet har ifrågasatt om inte
denna bestämmelse naturligare har sin plats i 3 kap. I §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning är det emellertid lämpligare atl
redan i lagens inledande paragraf ange att lagen inte till nägon del är
tillämplig på detta slag av befordran. Jag är därför inte beredd att föreslå
att denna bestämmelse flyttas till 3 kap. Bestämmelsen bör, efter en
redaktionell juslering. stå kvar som ett tredje stycke i den förevarande
paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 2 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat angående
innebörden av första meningen i paragrafens första stycke och biträder
lagrådets förslag till avfallning av beslämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
har ocksä gjort vissa uttalanden angående innebörden av första styckets andra
mening. Som lagrådet har anfört är avsikten att ett avtal genom vilket
transportkunden avstår från någon förmån som han tillförsäkras i lagen får
träffas under förutsättning att godsets art eller andra särskilda
omständigheter gör det skäligt att avvikande bestämmelser avtalas. Jag
instämmer därför i vad lagrådet har anfört beträffande denna bestämmelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 4 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet har påpekat att uttrycket
"järnvägsdriften" i den förevarande paragrafen används i en vidare
mening än i 2 kap. I § och 5 kap. 1 §. Bestämmelsen i det remitterade
lagförslaget är hämtad från 6 § i 1976 års lag som i sin tur bygger på
tilläggskonventionens art. 1</span><span lang=EN-US style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1. </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
denna lag har fortfarande uttrycket "järnvägsdriften" en snävare
betydelse utan att detta blir missvisande. Genom att bestämmelsen nu blir
tillämplig inte bara på passagerarbefordran kan det vara lämpligt att använda
ett mer allmänt begrepp för att undvika en för restriktiv tolkning av
bestämmelsen. Jag biträder därför lagrådets förslag till en omformulering av 1
kap. 4 §. Jag ansluter mig också till lagrådets förslag att uttrycket
"själva järnvägsdriften" i 3 kap. 23 § 4 och 4 kap. 8 § tredje
stycket 3 ersätts med "befordring-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section656>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section657>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>309</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 5 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag biträder lagrådets förslag att paragrafen kompletteras
med en bestämmelse om atl preskriberade fordringar inte heller kan göras
gällande på annat sätt. såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
Såsom lagrådet har anfört bör bestämmelsen tas in som ett särskilt stycke
omedelbart efter tredje stycket i det remitterade förslagel. Bestämmelsen bör
som lagrådet har föreslagil avfattas efler mönster av 41 § tredje stycket vägtransportlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet har tagit upp frågan om innebörden av undanlaget
i Qärde stycket av det remitterade förslaget från de allmänna
preskriptionsbestämmelserna i paragrafen för del fallet att en fordran görs
gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfartinde. Lagrådet har
därvid ullalat att denna undantagsbestämmelse, liksom paragrafen i övrigl. över
huvud laget inte berör en talan som förs mot en anställd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är visserligen riktigt atl denna paragraf inte är direkl
tillämplig på det fallet att talan förs mot en anställd. Till följd av den
hänvisning lill den förevarande paragrafen som görs i 1 kap. 9 S regleras
emellertid preskriptionsfristens längd i 1 kap. 5 § också när det gäller talan
mot anställda och andra medhjälpare. 1 detta hänseende hänvisas lill vad som
anförs i anslutning till I kap. 9 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra. Iredje och femte styckena i den förevarande
paragrafen har vidare jämkats i redaktionellt avseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 kap. 7 och 8 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag biiräder lagrådets förslag att 7 och 8 §§ skall byta
plats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga rörande
räckvidden av preskriptionsbestämmelserna i järnvägstrafiklagen. Enligt I §
preskriptionslagen (1981: 130) gäller den lagen i fråga om preskription av
fordringar i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.
Enligt uttalande av föredragande statsrådet (prop. 1979/80: 119 s. 83. 88 O
innebär detta, atl de särskilda preskriptionsbestämmelser som har meddelats i
andra lagar i princip skall tillämpas i stället för de allmänna beslämmelserna.
1 remissprotokollet uttalas alt denna ordning ansluter till vad som redan
tidigare har gällt inom i vart fall transporträtten. Vidare anförs i
remissprotokollet att de särskilda preskriptionsbestämmelserna torde vara
tillämpliga på fordringar som omfattas ay de transporträttsliga reglerna, även
om talan förs på annan grund än den särskilda författningen och oberoende av om
talan förs mot transportören eller mot dennes personal eller medhjälpare. För
järnvägsrättens del har denna fråga behandlats i rättsfallet NJA 1972 s. 296 Gfr
prop. 1975/76:7 s. 94 0. Enligt detta rättsfall ansågs den särskilda tvåårspreskriptionen
i 1886 års lag angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift tillämplig
också på ett skadefall som avses i den lagen och som kunde omfattas även av
allmänna skadeståndsrättsregler om ansvar för en underordnads vållande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section658>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section659>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>310</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Motsvarande fråga har nyligen behandlats i ett avgörande
av högsta domstolen (högsta domstolens dom den 15 december 1983, DT 36). I
detta rättsfall uttalar högsla domstolen att den särskilda tvååriga
preskriptionstid som föreskrivs i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för
skada i följd av luftfart inle skall tillämpas, när talan grundas pä allmänna
grundsatser om strikt ansvar för skada i följd av farlig militär verksamhet
eller skadeståndslagens reglerom principalansvar. Den princip som detta
rättsfall ger uttryck för får dock inte någon betydelse för järnvägsrättens
del, om den föreslagna järnvägstrafiklagen antas. I den lagen föreskrivs
nämligen uttryckligen i 1 kap. 7 § i det remitterade förslaget (I kap. 8 S
lagrådets förslag) att järnvägen får åberopa järnvägstrafiklagens bestämmelser
om förutsättningar för och begränsning av ansvarigheten, även om anspråk på
ersättning som hade kunnat grundas på lagen görs gällande på annan grund. När
det gäller rätlen för järnvägens anställda och andra medhjälpare att åberopa
järnvägstrafiklagens preskriplionsbestämmelser hänvisas till vad som anförs i
anslutning till 1 kap 9 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I kap. 9 </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet har uttryckt viss tvekan beträffande innebörden
av den ifrågavarande paragrafen såvitt avser reklamation och preskription. I
anledning härav vill jag i korthet redogöra för syftet med denna paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Paragrafen
innebär att järnvägens anställda och andra medhjälpare kan åberopa reglerna i
järnvägstrafiklagen om förutsättningar för och begränsning av ansvar. Sådana
bestämmelser förekommer allmänt inom transporträtten (122 § sjölagen, 37 §
vägtransportlagen, 11 § lagen om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande,
78 § järnvägstrafiksiadgan: jfr 9 kap. 25 § luftfartslagen). De brukar
betecknas Himalaya-bestämmelser efter ett engelskt rättsfall rörande ett fartyg
med namnet Himalaya. Syftet med dessa bestämmelser är att förhindra atl en
skadelidande skall kunna gå runl de regler om ansvarsfrihet och begränsning av
skadeståndsansvaret (däri inbegripet regler om preskription och reklamation)
som ställs upp i den transporträttsliga lagstiftningen genom atl väcka talan direkl
mot transportörens anställda och andra medhjälpare. Transportören skulle
nämligen ofta i så fall känna sig moraliskt eller affärsmässigt bunden att
träda emellan och gottgöra medhjälparen för vad denne har blivit tvungen atl
betala även om transportören själv inte kunde åläggas att betala ytteriigare
ersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Himalayabestämmelserna
måsle ses mot bakgrund av den reglering som finns i I kap. 7 § i det
remitterade förslaget (I kap. 8 § lagrådets förslag) och motsvarande
bestämmelser i annan transporträltslig lagstiftning. Enligt denna paragraf får
järnvägen åberopa de bestämmelser i lagen som gäller förutsättningar för eller
begränsning av ansvarigheten för skada, oberoende av vilken grund som åberopas
för ansvaret, under förutsättning att de ifrågavarande ersättningsanspråken
hade kunnal grundas på järnvägstrafiklagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section660>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section661>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>311</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som har framhållits i remissprotokollet måsle - i de fall
reklamation krävs — rätten till talan mot järnvägens medhjälpare anses ha
bevarats, om reklamation har skett hos järnvägen inom föreskriven tid. Del är
däremot inte nödvändigt alt reklamation dessutom har gjorts direkt hos
medhjälparen. Detta följer av 3 kap. 31 § resp. 4 kap. 13 §. Den reklamation
som har gjorts hos järnvägen har sålunda verkan även i förhållande till den
anställde. En medhjälpare till järnvägen kan å andra sidan, som lagrådet har
anfört, för egen del mot den skadelidandes talan åberopa att denne inte har
reklamerat hos järnvägen i föreskriven ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller preskriptionsavbrott bör enligt min mening
följande gälla. För att preskriptionsavbrotl skall ske i förhållande till en
medhjälpare måste den skadelidande väcka lalan mot denne inom den preskriplionsfrist
som gäller enligt 1 kap 5 § järnvägstrafiklagen. Det är sålunda inte tillräckligt
att lalan väcks mot järnvägen inom denna frist. Det är däremot inle nödvändigt
att talan inom fristen väcks - förutom mol medhjälparen -också mot järnvägen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också i fråga om medhjälpare regleras preskriplionsfristens
längd i 1 kap. 5 §. Detta följer av att det i den förevarande paragrafen
hänvisas tili 1 kap. 7 § i del remitterade förslagel (I kap. 8 § i lagrådets
förslag). Enligl denna senare paragraf har nämligen järnvägen rätt atl åberopa
järnvägstrafiklagens preskriptionsbestämmelser oavsett vilken grund som
åberopas för ett anspråk mot järnvägen, så snart anspråket hade kunnat grundas
på lagen. I den förevarande paragrafen ges medhjälparen samma rätt. Detta överensstämmer
för järnvägstransporternas del med vad som redan gäller enligt 11 § i 1976 års
lag (prop. 1975/76:7 s. 94 f)- Detsamma gäller för vägtransporterna enligt 37 §
väglransportlagen Gfr prop. 1974:33 s. 188 och 194). För sjörättens del har motsvarande
beslämmelse (122 § sjölagen) ansetts ha denna innebörd (prop. 1973: 137 s. 121
O-</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Del är givetvis viktigt att den förevarande paragrafen
avfattas på ell sätt som inte kan ge anledning till missförstånd i det avseende
somjag nu har berört. Enligt min uppfattning ger emellertid det remitterade
förslaget klart uttryck för den innebörd som jag nu har angett. Jag är därför
inte beredd att biträda lagrådets förslag såvitt gäller paragrafens första
mening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar däremot lagrådets uppfattning atl det i den
förevarande paragrafen bör uttryckligen anges att de speciella
preskriptionsreglerna i 1 kap. 5 § som gäller för järnvägen med visst undantag inle
får åberopas när talan förs mot en anställd eller en annan medhjälpare på grund
av dennes brottsliga förfarande. Paragrafen bör därför i detta hänseende
avfattas i enlighet med lagrådets förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 kap. 6 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag biträder lagrådets förslag att paragrafen skall
avfattas i överensstämmelse med 12 § i 1976 års lag.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section662>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section663>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>312</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 kap. 10 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 överensslämmelse med den ändring som föreslås i fråga om
2 kap. 6 S har i den förevarande paragrafens sisla stycke uttrycket "har
järnvägen vållat skadan genom fel eller försummelse" bytts ut mot
"har skadan orsakats genom vållande på järnvägens sida".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 3 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I anledning av vad lagrådet har anfört förordar jag att
sista meningen i paragrafens andra stycke ulgår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen har i övrigt omarbetats i redaktionellt
avseende. I första stycket åläggs parterna att medverka till atl en
transporthandling används, om de inte kommer överens om att någon
transporthandling inle skall användas. I andra stycket finns bestämmelser om
transporthandlingens utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 5 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar lagrådets uppfattning att terminologin i
järnvägstrafiklagen bör så långt som möjligt anpassas till de nya offentligrättsliga
förtaiiningarna om transport av fariigl gods. I femte punkten av den
förevarande paragrafen bör därför uttrycket "gods av farlig beskaffenhel"
ersättas med "farligt gods". Efter mönster av 11 § i 1982 års
förordning om transport av farligt gods bör vidare uppgifterna i fraktsedeln
avse godsets "tekniska benämning".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som
lagrådet har påpekat kommer de bestämmelser om transport av farligt gods som
finns i normalvillkoren och som övergångsvis har karaktären av
offentligrättsliga föreskrifter att ersättas av direkta föreskrifter utfärdade
med stöd av bemyndigande i 1982 års lag om transport av fariigt gods och 1982
års förordning med samma namn. 1 del sammanhanget finns det anledning att
överväga förhållandet mellan dessa föreskrifter och 3 kap. 11 §
järnvägstrafiklagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En följd
av atl termen "farligt gods" används i paragrafen blir att endast
gods som kan betecknas som farligt enligl 2 § i 1982 års lag om transport av
farligt gods måste anges i fraktsedeln. Det är dock inte uteslutet att det
fortfarande kan förekomma fall då godset skall anses som farligt utan atl det
finns upptaget i de föreskrifter om transport av farligt gods som utgör en
bilaga till normalvillkoren. Motsvarande gäller vid tillämpningen av 3 kap. 11 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 9 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet har gjort vissa uttalanden om vilka anmärkningar
från järnvägens sida som kan bryta bevispresumtionen enligt den förevarande
paragrafen. Som lagrådet har påpekat är avsikten att endast sådana anmärkningar
som avses i 8 § första stycket rörande järnvägens kontrollskyldighet skall
bryta bevispresumtionen. Jag delar också lagrådets uppfattning atl</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section664>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section665>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>313</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>lagtexten skulle vinna i tydlighet om andra och iredje
meningarna i första stycket förs samman till en mening. Lagtexten bör därför
avfattas i enlighel med lagrådels förslag. I paragrafens andra stycke har
gjorts vissa redaktionella jusleringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 11 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beträffande denna paragraf hänvisas lill vad jag har
anfört i anslulning till 3 kap. 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens tredje stycke har gjorts några smä.-re
redaktionella justeringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 12 och 13 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag biträder lagrådets förslag all 13 § andra och iredje
styckena i del remitterade förslaget förs över lill 12 §. De bör där tas in som
ett andra resp. tredje stycke. Andra stycket i det remitterade förslagel kommer
då att utgöra ett Qärde stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag instämmer i vad lagrådet har anfört angående
omfattningen av järnvägens rätt till ersättning enligt 13 § första stycket i
det remitterade förslaget. Lagrådets förslag till reglering av
ersättningsrättens omfattning bör därför enligt min mening följas. Jag biträder
också lagrådets förslag alt lagrummet bör kompletteras med en bestämmelse om
att ersättning inte utgår, om fel eller försummelse ligger järnvägen till last.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
har också tagit upp frågan om vilken omfattning järnvägens
underrättelseskyldighet skall ha när järn vägen inte följer en anvisning (13 §
tredje stycket i det remitterade förslaget). Jag anser det vara lämpligast att
denna bestämmelse ges samma räckvidd som de motsvarande reglerna i
järnvägstrafikstadgan och vägtransportlagen. Järnvägen bör därför åläggas
underrättelseskyldighet endast för de fall att järnvägens underiåtenhet alt
efterkomma en anvisning beror på någon sådan omständighet som järnvägen enligt
de särskilda undantagsreglerna (13 § andra stycket i det remitterade
förslaget, 12 § andra stycket enligt mitt förslag till ändrad placering av
dessa regler) kan åberopa till befrielse från sin skyldighet enligt huvudregeln
att följa en anvisning. I lagen bör sålunda inte föreskrivas någon
underrättelseplikt för det fall alt järnvägen inte följer en anvisning som
ligger utanför ramen för huvudregeln. Lagtexten bör avfattas i enlighet med
lagrådets förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 14 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Eftersom 3 kap. 13 § andra och tredje styckena i det
remitterade förslaget har flyttats över till 3 kap. 12 §, har hänvisningarna i
den förevarande paragrafen ändrats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:25.0pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>21 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 117</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section666>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section667>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>314</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 18 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens första stycke har gjorts den preciseringen
att järnvägen skall begära anvisning från mottagaren i stället för från
avsändaren, om avsändarens rätt att förfoga över godset har upphört.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 19 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lagrådet
tar också upp frågan om järnvägens möjligheter att få ersättning för kostnader
som uppkommer i anledning av ett befordringshinder när godset eller
förpackningen kommer i ett sådant tillstånd att befordringen "inte kan
fortsättas utan förbättringsåtgärder från järnvägens sida". I
remissprotokollet uttalas att denna typ av befordringshinder inte behandlas i
den föreslagna järnvägstrafiklagen. Lagrådet har i anledning av della uttalande
anfört att hinder inle synes möta att ersättningsreglerna i 3 kap. 10 §
tillämpas också på kostnader av del nu aktuella slaget.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag delar
lagrådets uppfattning alt 3 kap. 10 § kan vara tillämplig på kostnader av del
slag som lagrådet har berört. Enligt den paragrafen har nämligen järnvägen i
princip rätt till ersättning av avsändaren för kostnader som uppkommer för
järnvägen på grund av att godset inte har varit förpackat eller varit
bristfälligt förpackat. Som lagrådet har påpekat kan det vara anledning för
järnvägen att begära anvisning av avsändaren enligt 17 §, om det uppstår befordringshinder
till följd av att godset har blivit så illa skadat alt del inte tål vidare
förflyttning. De åtgärder som vidtas, om anvisning har begärts eller följts i
ett sådant fall, omfattas av järnvägens rätt lill ersättning enligt den
förevarande paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 20 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens andra mening har gjorts den preciseringen atl
förvaringen av godset sker åt den "som till följd av befordringsavtalet är
berättigad till godset". I det remitterade förslagel används uttrycket
"åt den som är berättigad lill godset". Någon ändring i sak är inte
avsedd. Lagtexten har ändrats för alt det klart skall framgå att det är rätten
till godset enligt befordringsavtalet som avses och inte äganderätten lill
godset. Motsvarande precisering har gjorts i 3 kap. 21 § tredje stycket första
meningen, 23 § 1. och 26 § andra meningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den förevarande paragrafens andra mening har vidare
tagits in en erinran om att vissa inskränkningar i järnvägens skyldighet att
förvara godset följer av 21 §. Föreskriften om atl järnvägen kan uppdra
förvaringen ål tredje man har brutits ut till en ny tredje mening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 kap. 23 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av skäl som har angetts i anslutning lill 1 kap. 4 § har
uttrycket "själva järnvägsdriften" i punklen 4 bytts ut mol "befordringen".</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section668>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section669>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>315</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 24 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
biträder lagrådels förslag till avfallning av första meningen i paragrafens
andra stycke. Dessutom har en rgdakfionell ändring gjorts i första stycket 3.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 27 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
instämmer i vad lagrådet har anfört i anslutning fill den förevarande
paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I paragrafens tredje
stycke andra meningen sägs enligt det remitterade förslaget atl jämvägen som
villkor för att godset lämnas ut får kräva återbetalning av vad den har betalat
i ersättning för förlusten av godset. I remissprotokollel uttalas i anslulning lill
denna bestämmelse att varuhavarens rätt att få ut godset endast har gjorts
beroende av alt han betalar tillbaka den del av den erhållna ersättningen som
har utgjort gotlgörelse för godsets värde. Lagtexten har justerats så att det
skall framgå klarare att järnvägen inte får ställa upp några andra villkor för
att lämna ut godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3
kap. 32 och 33 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Huvudregeln
i det remitterade förslaget är att alla transportörer som dellar i en genomgående
befordran har ett solidariskt ansvar för befordringen i dess helhet. För en
järnväg som inte själv har slutit befordringsavtalet föreskrivs dock i 32 §
den inskränkningen, att ansvarigheten för en sådan järnväg inträder först i och
med att järnvägen lar emot godset. I 33 § regleras talerätten. Där föreskrivs
att talan får föras mot vaGe järnväg som är ansvarig för befordringen. Mot den
järnväg som skall utföra den avslutande delen av befordringen får talan enligt
det remitterade förslagel föras, även om denna järnväg inte har övertagit
godset.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har ifrågasatt om inte bestämmelserna i 32 § om järnvägarnas ansvarighet för befordringen
kunde kompletteras alt omfatta även avslutningsjärnvägen oavsett om denna
järnväg har övertagit godset eller inle. Lagrådet har vidare anfört att, om det
av paragrafen klart framgår alt den avser varuhavarens rätt i anledning av
befordringsavtalet, 33 § synes kunna hell avvaras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
har anförts i remissprotokollel är det en fördel om gmndsatsen om delfraktförarnas
solidariska ansvarighet kan tillämpas ulan undantag. I remissprotokollel
påpekas vidare att de rättssubjekt som kan uppträda på fraktförarsidan vid en
inrikes genomgångsbefordran med järnväg är mycket få och står i nära kontakt
med varandra. Mot bakgrund av lagrådets påpekande anserjag därför att alla de
järnvägar som deltar i en befordran på grund av ett och samma befordringsavtal
utan inskränkning skall vara solidariskt ansvariga för befordringen i dess helhel.
En bestämmelse av denna innebörd bör tas in i 32 §. Av paragrafen bör också
klart framgå att järnvägens ansvar avser avsändarens och mottagarens rätt i
anledning av befordringsavtalet. De särskilda talereglerna i 33 § blir då
onödiga. På grund härav har 33 § utgått ur lagförslaget.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section670>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section671>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>316</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I remissprotokollet har behandlats en särbestämmelse i CIV
(art. 1 § 3). Enligt remissprotokollet skulle andra meningen i den förevarande
paragrafens första stycke ha den verkan atl CIV: s hänvisning till nationell
lag, i detta fall norsk rätt, har satts åt sidan. Lagrådet har anmärkt att del
inte känner sig helt övertygat om att denna mening kan räknas som ett sådant
hinder i nationell författning som avses i nämnda beslämmelse i CIV.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag medger att lagrådets tvekan på denna punkt är
berättigad. Frågan om tillämplig lag i dessa fall, som torde ha myckel ringa
praktisk betydelse, får vid behov avgöras i rättstillämpningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den berörda meningen har gjorts en redaktionell
justering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 4 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I den förevarande paragrafens första stycke första
meningen har uttrycket "egendom av fariig beskaffenhet" bytts ut mot
"farligt gods". Beträffande skälet till denna ändring hänvisas till
vad jag har anfört i anslutning till 3 kap. 5 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 7 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafens första stycke har gjorts vissa redaktionella
justeringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket har gjorts del förtydligandet i jämförelse
med det remitterade förslaget att i lagtexten uttryckligen nämns järnvägens möjlighel
atl — som alternativ till försäljning - bortskaffa resgods som är utsatt för
snar förstörelse eller vars art eller tillstånd på annat sätt ger anledning lill
sådan åtgärd. I likhet med vad som gäller enligt första stycket får resgodset
bortskaffas endast om det uppenbarligen inte kan säljas till ett pris som täcker
försäljningskostnaderna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 8 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av skäl som har angetts i anslutning till 1 kap. 4 § har
uttrycket "själva järnvägsdriften" i tredje stycket 3 i den
förevarande paragrafen bytts ut mot "befordringen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Redaktionella jämkningar har gjorts i första stycket och
andra stycket första meningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 kap. 12 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar lagrådets uppfattning att en större
överskådlighet skulle erhållas om innehållet i den förevarande paragrafen fick
följa omedelbart efter 9 §. Bestämmelserna om förkommet inskrivet resgods bör
därför placeras där. De bestämmelser som i det remitterade förslaget utgör 10
och 11 §§ kommer då att utgöra 11 resp. 12 §§. Rubriken "Förkommet
inskrivet resgods" bör då utgå.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section672>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section673>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>317</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5
kap. 1 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
lagrådet har påpekat gäller del föreslagna objektiva skadeståndsansvaret inte
bara för skador som tillfogas tredje man i egenfiig mening utan också för
skador som tillfogas järnvägens anställda.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det föreslagna objektiva
ansvaret enligt paragrafen gäller - liksom järnvägens skadeståndsansvar i 1886
års lag — bara "skador till följd av järnvägsdriften". Med en
reglering som innebär ett objektivt ansvar för järnvägen kommer som lagrådet
har påpekat frågan om vad som innefatlas i begreppet "järnvägsdriften"
att få slörre betydelse än tidigare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har i sitt yttrande redogjort för vissa uttalanden i remissprotokollet, i
förarbetena till 1976 års lagstiftning och i 1980 års betänkande rörande
innebörden av begreppet "järnvägsdriften". Lagrådet har vidare anfört
att uttrycket "järnvägsdriften" inte är i alla avseenden ett entydigt
begrepp och att tveksamhet om tolkningen kan uppstå i vissa fall. Jag är
medveten om detta förhållande. Liksom lagrådet anserjag emellertid att det
skulle vara svårt att hitta ett annat uttryck som i lagtexten tydligare anger
vad som åsyftas. Jag anser därför i likhet med lagrådet att den närmare
preciseringen av begreppet får överlämnas till rättstillämpningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har i detta sammanhang anfört att den föreslagna regleringen av skadefall i
anledning av sammanstötning mellan tåg och bil innehåller ett rekvisil som kan
jämföras med uttrycket "järnvägsdriften", nämligen uttrycket
"som är i trafik" i 11 § tredje stycket trafikskadelagen. För
tolkningen av uttrycket "i trafik" med spårfordon måste enligt
lagrådet praxis beträffande motsvarande uttryck rörande motorfordon rimligen få
stor belydelse. Jag delar denna uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar också lagrådets uppfattning att i de flesta uppkommande situationer en
skada som är en följd av "järnvägsdriften" också har uppkommit när
spårfordonet var i trafik men att det inte kan uteslutas att i vissa fall
begreppet "till följd av järnvägsdriften" kan komma att tilläggas en
annan och i så fall vidsträcktare innebörd än uttrycket "i följd av irafik".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En viktig fråga som bör
uppmärksammas i delta sammanhang är omfattningen av järnvägens
skadeståndsansvar när det gäller skador som orsakas av transporterat gods.
Denna fråga får särskild betydelse när transporten avser farligt gods. Frågan
är då om det objektiva ansvaret omfallar skador som inte beror på något annat
än att godset är i järnvägens vård när den risk som härrör från godsets
inneboende egenskaper utlöses. Liksom när det gäller skador som uppkommer i
andra fall är det här fråga om en tolkning av uttrycket "skada till följd
av järnvägsdriften". Den gränsdragning som det blir fråga om får lösas i
rättstillämpningen. För egen del vill jag dock anlägga följande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att järnvägen skall vara ansvarig för skador som orsakas av farligt gods krävs -
liksom i fråga om andra skador - att skadan är en följd av järnvägsdriften.
Innebörden av begreppet "järnvägsdriften" har berörts ingående i
förarbetena till 1976 års lag. Som lagrådet har påpekat skulle</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section674>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section675>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>318</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>enligt
förarbetena lill järnvägsdriften först och främst hänföras järnvägsfordonens
förflyttning på banan, förberedelserna för en sådan förflyttning och över huvud
taget sådan skötsel och vård av fordonen som försiggår medan dessa befinner sig
på banan. Järnvägsdriften får dock enligl min mening anses omfatta inte bara
den tid under vilken järnvägsfordonen är under förflyttning utan också uppehåll
som sker i anslutning lill en transport. Även skador som uppkommer t. ex. vid
en explosion i lasten när en vagn står stilla på ett sidospår i samband med en
transport torde sålunda i princip vara skador i följd av järnvägsdriften.
Lastning och lossning av gods synes enligt min uppfattning också i regel vara
att hänföra till järnvägsdriften. Detta kan dock inte anses vara fallet när
hela vagnslaster lastas eller lossas genom transportkundens försorg. Till
järnvägsdriften hör däremot inte hantering av gods i godsexpeditioner och
magasin och inte heller överföring av gods Ull eller från sådana lokaler.
Verksamhet som äger rum på stationerna utanför det egentliga spårområdet kan i
regel inte anses höra till järnvägsdriften och inte heller verksamhet i
järnvägsverkstäder eller liknande anläggningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
järnvägen har ett objektivt ansvar innebär dock inte att järnvägen utan
undantag svarar för alla skador som uppkommer till följd av järnvägsdriften.
Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet, om skadan har orsakats av någon
omständighet som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som
järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade
vidtagit alla ålgärder som rimligen hade kunnat krävas av den (paragrafens
andra stycke). Ansvarsfrihet föreligger sålunda, om en skada visserligen är en
följd av järnvägsdriften men beror på någon omständighet som inle är att
hänföra lill själva driften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
ansvarsfrihetsgrund som föreskrivs i della lagrum är likalydande med den ansvarsfrihetsgrund
som finns intagen i 2 kap. 1 § andra stycket. Denna senare beslämmelse
överensstämmer med 3 § andra stycket i 1976 års lag, som i sin tur går tillbaka
på arl. 2 §§ 2 och 4 i ulläggskonventionen till CIV. Innebörden av ansvarsfriheisgrunden
behandlas ingående i förarbetena till den lagen (prop. 1975/76:7 s. 63 ff, 67 ff).
Där uttalas bl.a. att järnvägen bara i rena undantagsfall kan gå fri från
ansvar för skador som uppkommer i samband med järnvägsdriften, eftersom sådana
skador nästan alltid är alt hänföra till denna. Enligt föredragande statsrådet
torde ansvarsfrihetsgrunden få sin främsta betydelse när en skada har orsakals
av naturhändelser eller sabotage mot järnvägen. I sådana fall skulle nämligen
enligt hans uppfattning sambandet mellan den skadeorsakande händelsen och
järnvägsdriften saknas. Vidare anförs att konventionens ansvars-syslem har
avsetts innebära att järnvägen skall gå fri från ansvar bara i situationer som
har karaktären av force majeure.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller skador som orsakas av transporterat gods kan emellertid den
ifrågavarande ansvarsfrihetsgrunden få en något annan innebörd. Vid transport
av farligt gods kan det uppkomma skador som i det närmaste</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section676>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section677>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>319</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>saknar
samband med själva järnvägsdriften eller endasl i ringa grad har något samband
med denna, trots att den skadevållande händelsen inträffade medan transporten
pågick. Den utlösande omständigheten kan sålunda vara att hänföra enbart till
godsels inneboende egenskaper eller i allt väsentligt till dessa. Som exempel
kan nämnas det fallet att en last av farligt gods exploderar eller börjar
brinna till följd av en kemisk reakfion i lasten som är oberoende av att godset
transporteras med järnväg och oberoende av hur godset hanteras under
transporten. I en sådan situation är skadans samband med själva järnvägsdriften
så uttunnat att skadan enligt min mening inte bör hänföras till denna. Ansvarsfrihetsgmnden
i andra stycket blir då tillämplig. Vad som nu har sagts bör också gälla, om
skador i ett motsvarande fall uppkommer i samband med lastning eller lossning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns anledning utgå från att det i rättspraxis inte kommer att ställas krav på
någon starkare bevisning från den skadelidandes sida om att en skada av det
slag som nu behandlas har uppkommit till följd av järnvägsdriften. Om skadan
har uppkommit under sådana omständigheter att det är troligt att den skadeutlösande
händelsen är en följd av järnvägsdriften, torde det få antas att skadan
omfattas av järnvägens objektiva skadeståndsansvar Gfr prop. 1975/76:7 s. 62,
67). Järnvägen har emellertid då möjlighet att visa att skadan har uppkommit på
ett sådant sätt att ansvarsfrihet föreligger enligt andra stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om skadan har orsakals av någon omständighet som inte kan hänföras till själva
järnvägsdriften blir järnvägen dock inte fri från ansvar, om den har försummat
att vidta de åtgärder för att undgå eller förebygga den skadevållande
omständigheten som rimligen hade kunnat krävas av den. Innebörden av denna
reglering har behandlats i förarbetena till 1976 års lag (prop. 1975/76:7 s. 64
f, 69). När det gäller skador som orsakas av farligt gods vill jag tillägga atl
det får göras en bedömning av vad som rimligen kan krävas av järnvägen med
hänsyn till godsets farlighet och övriga förhållanden i det enskilda fallet. De
krav som bör ställas på järnvägen får ses i belysning av de uppgifter rörande
godset som avsändaren har lämnat och vad järnvägen annars borde ha insett i
fråga om godsets farlighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
järnvägen inle är fri från ansvar enligt den förevarande paragrafens andra
stycke utan har fått betala skadestånd till tredje man som har tillfogals skada
fill följd av transport av farligt gods, uppkommer frågan i vilken utsträckning
järnvägen har rätt att av avsändaren kräva åter vad järnvägen har betalat i
skadestånd. Av intresse är då innehållet i 3 kap. 11 §. När en avsändare
överlämnar fariigt gods till järnvägen, skall han sålunda noga underrätta den
om vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas. Om
avsändaren har överlämnat farligt gods till järnvägen och järnvägen därvid inte
kände till farans art och vilka försiktighetsåtgärder som skulle vidtas, är
avsändaren skyldig att ersätta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section678>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section679>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>320</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>jämvägen
för skador och kostnader på grund av detta. Vidare har avsändaren bevisbördan
för att järnvägen har känt till godsets farlighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill tillägga att jämvägen vid transport av farligt gods i regel genom
särskilda föreskrifter i befordringsavtalet lorde kunna få till stånd ett
strängare ansvar för avsändaren än som föreskrivs i järnvägstrafiklagen för
skador som orsakas av godset och därigenom större möjligheter alt av avsändaren
kräva åter vad järnvägen har betalat i skadestånd till tredje man.
Järnvägstrafiklagen är visserligen i princip tvingande till transportkundens
förmån. Avtal som innebär alt lagens bestämmelser om godsbefordran åsidosätts
till avsändarens nackdel är dock tillåtna, när godsets ovanliga art eller andra
särskilda omständigheter föranleder det (1 kap. 2 §). Som anförs i
remissprotokollet avses med uttrycket "godsets ovanliga art" t.ex.
godsets farliga beskaffenhel. Avvikelser i del hänseende som nu har berörts
torde därför ofta vara tillåtna när transporten avser fariigt gods.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill i detta sammanhang nämna att inom Institutet för förenhetli-gande av
privaträtten (UNIDROIT) pågår arbete på att få till stånd en konvention om
skadeståndsansvar vid transport av fariigl gods med järnväg eller motorfordon
eller på inre vattenvägar. Sverige dellar i detta arbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har föreslagil alt den remitterade lagtexten skall komplelleras i ett hänseende
när det gäller fömtsättningarna för atl järnvägen skall bära ett objektivt
ansvar. Enligt remissprotokollet anses inte ansvarigheten omfatta skador genom
exempelvis buller eller skakningar som har orsakats av spårfordons förflyttning
längs banan utan att egentliga missöden har inträffat. Lagrådet har ansett att
en sådan tillämpning är naturlig men alt den är svår atl förena med lagtextens
utformning. På grund härav har lagrådet har föreslagit att lagtexten skall
kompletteras, t.ex. på del sättet all i lagtexten anges att någon "vid
visst lillfälle" tillfogas person- eller sakskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
anledning av lagrådets påpekande villjag anföra följande. I lagtexten i det
remitterade förslaget anges inte uttryckligen att skador av del slag som
lagrådet har nämnl undantas från del objektiva ansvaret. Det skulle givetvis
vara en fördel om avgränsningen av det objektiva ansvaret klart framgick av
lagtexten. Jag anser emellertid inle atl den formulering som lagrådet har
föreslagit är helt tillfredsställande. Den kan nämligen enligl min mening i vissa
fall ge en alltför snäv avgränsning av de skadeorsaker som bör omfattas av det
strikta ansvaret. Jag vill erinra om att motsvarande fråga diskulerades
ingående i förarbetena till 1976 års lag (prop. 1975/76:7 s. 61, 65 O- Såvitt
gäller 3 § i 1976 års lag, som motsvaras av 2 kap. 1 § i det remitterade
förslaget, stannade man då för att inte i lagtexten göra någon begränsning av
det slag som lagrådet nu har föreslagit. Mol bakgrund härav är jag inte beredd
alt biträda lagrådets förslag till en ändring av lagtexten i detta hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
redaktionell ändring har gjorts i paragrafens första stycke.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section680>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section681>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>321</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>6
kap. 1 § Jag biträder lagrådets förslag till avfallning av paragrafens iredje
stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>6
kap. 2 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
instämmer i vad lagrådet har uttalat angående innebörden av den förevarande
paragrafens första stycke andra meningen i det remitterade förslaget. Den avfallning
av denna bestämmelse som lagrådet har föreslagit ger enligt min uppfattning
bättre uttryck för avsikten bakom beslämmelsen. Lagtexten bör därför avfattas
i enlighet med lagrådets förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
skäl som anförs i anslulning till 16 § körkortslagen har vidare gjorts den
redaktionella omarbetningen av den förevarande paragrafen att regeln om straff
för annan personal än förare (första stycket andra meningen i det remitterade
förslaget) har brutits ut till ett nytt stycke, som har placerats sist i
paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
andra redaktionella ändringar har också gjorts i paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>6
kap. 3 §</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
lagen (1975:89) om ordning och säkerhet inom järnvägsområde har järnvägsGänstemän
i säkerhels- eller ordningsQänst befogenheter att ingripa mot personer som stör
ordningen eller är ett hot mot säkerheten. Dessa befogenheter omfattar rätt att
avlägsna sådana personer från järnvägsområdet. Om det är nödvändigt, får våld
användas. I trängande fall får en sådan person tas i förvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I det remitterade
förslaget har denna reglering förts över till den förevarande paragrafen. I
förhållande till gällande rätt har dock regleringen utvidgats till att omfatta
inte bara järnvägsQänstemän utan också befattningshavare i säkerhels- eller ordningsQänst
vid tunnelbana eller spårväg. I remissprotokollet anförs att bestämmelser av
det förevarande slaget torde i viss ulsträckning vara att anse som begränsningar
av de medborgerliga fri-och rättigheterna och att sådana begränsningar enligt 2
kap. 12 § regeringsformen skall göras i lag. I remissprotokollet uttalas
vidare att bestämmelserna i den nya järnvägstraflkiagen om rätt för trafikföretagels
personal alt ingripa mot personer som stör ordningen eller hotar säkerheten av
denna anledning bör gälla all spärtrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sedan
lagrådsremissen avlämnades har det emellertid framkommit att de företag som
bedriver tunnelbane- och spårvägslrafik anser att en utvidgning av de
befogenheter som f.n. tillkommer järnvägsGänstemän enligt 1975 års lag till att
omfatta också befattningshavare vid spårväg och tunnelbana skulle medföra
stora svårigheter för de berörda företagen och deras personal. Vidare har jag erfarit
att ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02), som enligt sina direktiv skall bl.a.
göra en allmän översyn av allmänna ordningsstadgan (1956:617), numera har tagit
upp frågan om en reglering av upprätthällande av ordning inom kollekuvtrafiken
i allmänhel, dvs. spårtrafik Gärnväg, spårväg och lunnelbana) och busslrafik.
Mot</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section682>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section683>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>322</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>bakgmnd
härav anserjag att man inte f.n. bör utvidga de befogenheter som
järnvägspersonalen har enligt 1975 års lag till att omfatta också befattningshavare
vid tunnelbana och spårväg. Den förevarande paragrafen har därför begränsats
till att - liksom 1975 års lag - gälla endast befattningshavare vid järnväg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om vilka befogenheter för att upprätthålla ordningen som bör tillkomma
befattningshavare vid olika lokaltrafikföretag bör enligt min uppfattning lösas
när man tar ställning till ordningsstadgeulredningens kommande betänkande.
Denna fråga har ett visst samband med de frågor som har behandlats i
betänkandet (Ds Ju 1983:4) Ordningshållning i Stockholms tunnelbana. I det
belänkandet föreslås bl.a. att det nuvarande systemet med stationär bevakning
med anlitande av ordningsvakter från ABAB i huvudsak skall bestå. Förslaget
övervägs f.n. i justitiedepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vissa
redaktionella ändringar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utöver
de ändringar i lagtexten somjag har behandlat i det föregående bör vissa
ändringar av redaktionell karaktär göras i 1 kap. 3 §, 2 kap. 1, 2 och 4 §§,3
kap. 1,6,8, 15, 21, 22, 25, 26, 28 och 29-31 §§, 4 kap. 2, 3 och 13 §§, 5 kap.
2 §, 6 kap. 5 § saml sisla stycket i ikraftträdandebestämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
till lag om ändring i traflkskadelagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förhållande till det remitterade förslaget har redaktionella ändringar gjorts i
11 § tredje stycket och 12 § andra stycket sisla meningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
till lag om ändring i körkortslagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:7.0pt;
font-family:Verdana'>16 </span></b><b><span style='font-size:7.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
lagrådet har påpekat innebär del remitterade förslagel att den obligatoriska återkallelsen
av körkort omfattar inte bara brott av förare av spårfordon ulan också brott av
andra personer i säkerhetsQänst som avses i 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen.
Lagrådet har ansett att en sådan utvidgning inte är sakligt betingad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar lagrådets uppfattning på denna punkt. Jag biträder därför lagrådets
förslag att hänvisningen i den förevarande paragrafen till 6 kap. 2 § järnvägstraflkiagen
inskränks till de delar av den paragrafen som innefattar brott vid förande av
spårfordon.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag delar lagrådets
uppfattning att 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen bör jämkas i redaktionellt
hänseende. Lagtexten i den paragrafen har därför, som lidigare har anmärkts,
disponerats om i huvudsak på det sätt som lagrådet har föreslagil.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section684>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section685>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>323</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>21
och 22 §§</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
omdisponering av 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen som jag föreslår följer inte
helt lagrådets förslag när det gäller uppdelningen i stycken. Några ändringar i
de hänvisningar till 6 kap. 2 § som görs i de förevarande paragrafema behövs
därför inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidlagna
ändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section686>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:72.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section687>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>prop. 1983/84:117</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>324</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>INNEHÅLL</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:261.0pt'><span style='font-family:Verdana'>sid.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>propositionen .................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... </span><span style='font-family:
Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>propositionens lagförslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förslag till
järnvägstrafiklag .............................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förslag till lag om ändring i traflkskadelagen
(1975:1410) </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förslag till lag om ändring i
lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förslag till lag om ändring i
lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förslag lill lag om ändring i
körkortslagen (1977:477) </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 27 oktober 1983</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledning ......................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Huvuddragen av gällande rätt ............................ </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Utredningens förslag ...................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattning av
remissyttrandena ................. </span><span style='font-family:Verdana'>.. </span><span
style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Allmän motivering ........................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Allmänna utgångspunkter ............................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Några grundläggande frågor ........................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.2.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Lagstiftningens omfattning ........... ..... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.2.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Avtalsfrihetens omfattning ...................... 37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.2.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Järnvägsansvaret och fraktföraransvaret
.. </span><span style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:
Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.2.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förhållandet till
internationella regler och annan transporträttslig lagstiftning </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>44</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.3 Personbefordran
45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.3.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Allmänna överväganden ....................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.3.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Resandebegreppet m.m............................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.3.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Skadeståndsanspråk vid
kollision med fordon </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.3.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Dröjsmålsansvar vid
personbefordran ......... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.3.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Ansvaret för handresgods m. m................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4 Godsbefordran
</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledande anmärkningar ........................ </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Transportavtalet ................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Transporthandlingen ............................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.3.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Gällande rätt .............................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.3.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Bmket av transporthandling ........... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>56</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.3.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedeln som belalningsdokument
..... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.3.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Fraktsedelsuppgifternas
bevisverkan ..... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4.4.......................................................... Järnvägens
ansvarighet </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.4.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Gmnden för ansvarigheten ............. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.4.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Begränsning av ansvarigheten
för skador </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:50.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.4.4.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Ansvaret vid dröjsmål .............. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.4.5.......................................................... Övriga
frågor </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.5 Befordran
av inskrivet resgods </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Inledande anmärkningar ........................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Transportavtalet ................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Utlämning av inskrivet
resgods ............... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Förhindrande av otillåten
befordran ......... </span><span style='font-family:Verdana'>.. </span><span
style='font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Järnvägens ansvarighet ........................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>5.5.6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Den resandes ansvarighet ..................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.6 Järnvägens
utomobligatoriska ansvarighet </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:27.0pt'><span style='font-family:Verdana'>5.6.1
Inledande anmärkningar ....................... </span><span style='font-family:
Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>78</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section688>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section689>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>325</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:25.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6.2......................................................................... Ansvarigheten
för person- och sakskada </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:48.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Gällande ordning ............................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag .................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissyttrandena .......................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden ................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudregeln ................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Undantag från det strikta ansvaret ................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skador på nötkreatur, hästar och renar ........ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:49.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Brandskador .................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>... </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6.3......................................................................... Ansvarigheten
vid spårvägstrafik </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.6.4 Sammanstötning
med motorfordon </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5.7 Ordning och säkerhet vid järnvägslrafik ................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Upprättade
lagförslag .................................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Specialmotivering
........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7.1 Förslagel till järnvägstrafiklag ................................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första kapitlet ........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:32.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 § ........................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>............................................................................ 101</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3§............................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 § ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>113</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>114</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> ......................................................................... 116</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... 119</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra kapitlet .......................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>120</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:32.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>1 </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... 120</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>121</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § ..................................................... ;................. </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>121</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>122</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>5 </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> ......................................................................... 123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> .......................................................................... 124</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>125</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>125</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> .......................................................................... 126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> .......................................................................... 126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:26.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tredje kapitlet ........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:32.0pt'><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>1 </span><span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'> .......... ................................................................ 126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:31.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>129</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>129</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>131</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>132</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6§............................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>133</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>134</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>136</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:30.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>138</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:27.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>140</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:27.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'>............................................................................. 142</span></p>
</div>
<span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section690>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section691>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>326</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:24.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>............................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>144</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>146</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>14<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ............... .......................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>148</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>15<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>150</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>16<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>154</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>17<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>154</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>18<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>157</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>19<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>158</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>20<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>159</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>21<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>161</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>22<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>165</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>23<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>............................................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>167</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>24<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>169</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>25<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>176</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>26<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>176</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>27<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>178</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>28<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>181</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>29<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>183</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>30<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>185</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>31<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>188</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>32<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>190</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Courier New"'>33<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> ........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>191</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:24.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Fjärde kapitlet ........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>192</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§........................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>192</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>194</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>195</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>197</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>199</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>6<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>201</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>202</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ .................................. ;..................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>204</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>207</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>10<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>208</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>11<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>. </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>209</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>12<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>211</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>13<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> .......................................................................... 213</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Femte kapitlet ....................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>214</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:8.0pt'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>§</span><span style='font-size:
8.0pt;font-family:Verdana'> .......................................................................... 214</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>217</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>218</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjätte kapitlet ........................................................ </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>221</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>221</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>2<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>223</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>3<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>224</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>4<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>225</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>5<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>226</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6§ .......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>227</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:29.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 § ......................................................................... </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'>229</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till lag om ändring i traflkskadelagen
...... </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>231</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:25.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till lag om ändring i
lagen om straff för vissa trafikbrott </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>238</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till lag om ändring i
lagen om alkoholutandningsprov</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>238</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt;font-family:"Times New Roman"'>7.5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förslaget till lag om ändring i
körkortslagen ............ </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'> </span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>239</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section692>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section693>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1983/84:117</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>327</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-family:
"Times New Roman"'>8<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Hemställan....................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>241</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-family:"Times New Roman"'>9<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-family:Verdana'>Beslut .......................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>241</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Bilaga 1 Sammanfattning av
belänkandet ............... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>242</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Bilaga 2 Utredningens
lagförslag ............................ </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>246</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Bilaga 3 De remitterade
lagförslagen .. -................. </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>264</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag ur lagrådets
protokoll den 5 februari 1984 ...... </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>286</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 1 mars 1984 ....</span><span style='font-family:
Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>307</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:88.0pt'><span style='font-size:6.0pt;
font-family:Verdana'>Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1984</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section694>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section695>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section696>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:104.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
G703117prop_198384__117.pdf15266838pdfmed förslag till järnvägstrafiklag, m.m.https://data.riksdagen.se/fil/04EC7EFD-7C93-403D-B86D-027B8D67F82F