3109138 G70291 1983/84 91 mot mot Motion 1983/84:91 Ulf Adelsohn m. fl. Motion Motion 91 0 1983-11-15 00:00:00 2014-11-04 17:26:43 2014-11-04 00:00:00 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40) Ulf Adelsohn m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G70291/text https://data.riksdagen.se/dokument/G70291 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G70291 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_43"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion<br /> 1983/84:91</p> <p>Ulf Adelsohn m. fl.</p> <p>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)</p> <p>1. Motionens huvudsakliga innehåll.</p> <p>Sveriges problem under det senaste decenniet är endast delvis en följd av<br /> den svaga internationella utvecklingen. Till betydande del måste orsakerna<br /> till vår ekonomis svårigheter sökas i den interna utvecklingen. Våra<br /> balansbrister, dvs. underskotten i den offentliga sektorn och bytesbalansen,<br /> inflationen och den ökande arbetslösheten är alla i stor utsträckning direkta<br /> konsekvenser av den offentliga sektorns expansion. Höjda skatter och bidrag<br /> har brutit ned de ekonomiska drivkrafterna för enskilda människor och<br /> företag. Utbyggnaden av den offentliga sektorn har lett till en lönestruktur<br /> som missgynnar en expansion i det privata näringslivet. Subventioner och<br /> stödinsatser till näringslivet har låst fast produktionsresurser i byggsektorn,<br /> krisföretagen etc. På väsentliga områden har dessutom marknadsekonomin<br /> begränsats och snärjts in genom ett växande antal regleringar och byråkrati<br /> som också sammanhänger med den offentliga sektorns expansion.</p> <p>Det snabbt växande budgetunderskottet har framtvingat en internationellt<br /> sett hög räntenivå. Därmed hålls investeringarna och näringslivets tillväxt<br /> tillbaka. Budgetunderskottet spär också på olika sätt på inflationen.</p> <p>Den offentliga sektorn är mycket större i Sverige än i något annat land.<br /> Den socialdemokratiska utvecklingsmodellen har inneburit att i första hand<br /> utgifterna och inkomsterna i ekonomin har ”socialiserats” (se tabell 1 s. 11).<br /> En utgiftsandel på 70 % av BNP och en inkomstandel på över 61 % saknar<br /> motsvarighet i något annat västligt industriland.</p> <p>Utvecklingen med krympande industrisektor och ökad offentlig sektor kan<br /> inte få fortsätta. Inom några år riskerar vi då att komma i ett hopplöst läge där<br /> underskotten och obalanserna blir omöjliga att hantera. I en sådan situation<br /> tvingas vi till drastiska nedskärningar av både de offentliga utgifterna och den<br /> privata konsumtionen. Välfärdssamhället hotas då i sina grundvalar och en<br /> dramatisk ökning av arbetslösheten blir oundviklig.</p> <p>Vid nuvarande räntenivå och dollarkurs växer statsskuldräntorna till<br /> uppemot 70 miljarder kronor nästa budgetår. För två år sedan uppgick de till<br /> endast 28 miljarder kronor. På tre år växer således statsskuldräntorna från<br /> 17% av statsinkomsterna till över 30%. För ett år sedan förutsade vi<br /> (partimotion 1982/83:2107) att om tio år skulle statsskuldräntorna vara lika<br /> stora som statsinkomsterna. Eftersom regeringen ingenting gjort och ingenting<br /> gör åt statsskuldens ökning är det nu bara nio år kvar till den<br /> statsfinansiella bankrutten och samhällsekonomins totala sammanbrott.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983184.3 sami. Nr 91</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Under regeringens första år vid makten har skillnaderna blivit allt större<br /> mellan den politik socialdemokraterna gick till val på och den som kommit att<br /> föras i regeringsställning. Löften om sänkt arbetslöshet, värdesäkrade<br /> pensioner, fart på bostadsbyggandet etc. har brutits när de ställts mot den<br /> krassa ekonomiska verkligheten.</p> <p>Den inledda konjunkturuppgången kommer i lika liten utsträckning som<br /> uppgången 1979/80 att kunna bryta den trendmässiga nedgången i vår<br /> ekonomi. Så länge de offentliga utgifterna, skattetrycket, budgetunderskottet,<br /> regleringarna m.m. fortsätter att öka kommer en konjunkturuppgång<br /> bara att leda till en tillfällig förbättring av Sveriges ekonomiska läge. Behovet<br /> av strukturpåverkande insatser växer hela tiden oavsett den konjunkturella<br /> utvecklingen. Kraftiga nedskärningar i de offentliga utgifterna är i själva<br /> verket nödvändiga för att konjunkturuppgången inte skall brytas alltför<br /> tidigt. För att skapa utrymme för ökade investeringar måste staten skära ned<br /> sina kreditanspråk, annars pressas räntan upp och den industriella expansionen<br /> uteblir. Konjunkturförbättringen har med andra ord ökat kraven på en<br /> sanering av statsfinanserna.</p> <p>Grundfelet i regeringens ekonomisk-politiska strategi är att de strukturella<br /> bristerna i vår ekonomi negligeras. Med hjälp av en låg löne- och prisstegringstakt<br /> skall vi enligt regeringen häva oss ur den ekonomiska krisen. Låga<br /> löner och prisstegringar är visserligen nödvändiga men långt ifrån tillräckliga.<br /> Därutöver krävs för det första en mycket kraftig bantning av de offentliga<br /> utgifterna och en neddragning av budgetunderskottet.</p> <p>För det andra krävs en sänkning av skattetrycket så att drivkrafterna<br /> bakom arbete, investeringar, sparande och risktagande stimuleras.</p> <p>För det tredje krävs ordentliga systemförändringar som syftar till en<br /> omstrukturering av den offentliga sektorn. En ökad privatisering, konkurrens,<br /> avgiftsfinansiering och avreglering är nödvändig för att tillväxttakten i<br /> vår ekonomi varaktigt skall återställas.</p> <p>Ingenting i regeringens politik tyder på att den klarar att ta itu med<br /> problemen i den offentliga sektorn. De av regeringen föreslagna besparingarna<br /> ärt. o. m. mindre än vad statsskulden ökar med varje månad. I stället för<br /> skattesänkningar föreslår regeringen rader av skattehöjningar och nya<br /> skatter. Det sänkta inflationsskyddet innebär att marginalskatteomläggningen<br /> urholkas ännu snabbare av inflationen. Regeringen ändrar t. o. m. direkt i<br /> skatteskalan. Allt detta kommer att minska stimulansen att arbeta och<br /> investera.</p> <p>Trots det kraftigt ökade skattetrycket klarar inte regeringen att hålla<br /> budgetunderskottet för nästa budgetår kvar på den redan alltför höga nivån.<br /> Den av regeringen föreslagna politiken går rakt emot den som Sverige<br /> behöver för att lösa de strukturella balansbristerna. Därmed raseras också<br /> förutsättningarna för att uppnå målen sänkt arbetslöshet och låg inflation.</p> <p>Regeringen saknar en trovärdig politik för att bekämpa inflationen, trots<br /> att den prioriterar just denna sak. Antiinflationspolitiken består endast av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>mycket begränsade förslag till utgiftsnedskärningar samt ett inflationstak på<br /> 4 % för en liten del av de utgifter som påverkas av inflationen. Den centrala<br /> delen av antiinflationspolitiken tycks vara att regeringen ”hoppas” på låga<br /> avtalsmässiga löneökningar. Mot bakgrund av att LO:s lönekrav innebär en<br /> lönekostnadsökning för 1984 på ca 10 % framstår regeringens förhoppningar<br /> som ogrundade. Dessa ”insatser” räcker inte. Budgetunderskottet dras inte<br /> ned, i praktiken görs ingenting åt marknadens bristande flexibilitet och den<br /> föreslagna avindexeringen av vissa utgifter är otillräcklig för att bryta de<br /> rådande inflationsförväntningarna.</p> <p>Moderata samlingspartiet förordar en mycket stram ekonomisk politik för<br /> att få ned inflationstakten. En neddragning av de offentliga utgifterna och<br /> budgetunderskottet har en avgörande betydelse för våra möjligheter att<br /> nedbringa prisstegringarna. Att dra ned budgetunderskottet genom utgiftsnedskärningar<br /> är nödvändigt också för att tillväxtmöjligheterna och sysselsättningen<br /> i det privata näringslivet skall kunna förbättras. Vi förordar<br /> dessutom lägre skatter som ett sätt att bekämpa inflationen och stimulera<br /> sysselsättningen.</p> <p>För att komma till rätta med inflationsdrivande och arbetslöshetsskapande<br /> lönehöjningar förordar vi en politik som innebär att arbetsmarknadens<br /> parter tar ansvar för sysselsättningen. Regeringen kan inte ta ansvar för<br /> någonting som den inte själv kan kontrollera. Den fria förhandlingsrätten är<br /> en frihet under ansvar.</p> <p>I år har regeringen hittills genomfört skattehöjningar för nästan 13<br /> miljarder kronor (se tabell 3). Det motsvarar skattehöjningar på i genomsnitt<br /> 3500 kr. per hushåll. Moderata samlingspartiet har avvisat nästan samtliga<br /> dessa skattehöjningar och föreslagit att de rivs upp från det kommande<br /> årsskiftet.</p> <p>Oförmågan att spara har lett till att regeringen nu föreslår skattehöjningar<br /> för 1984 på ytterligare ca 11 miljarder kronor (se tabell 4). Vi avvisar alla<br /> dessa nya förslag till skattehöjningar utom höjningen av vin-, sprit- och<br /> tobaksskatten.</p> <p>Nästan alla de skattehöjningar som regeringen genomfört och ämnar<br /> genomföra kommer att innebära en minskad stimulans att arbeta, investera<br /> och spara. Det privata näringslivets tillväxtkraft försvagas ytterligare.<br /> Moderata samlingspartiet förordar en skattepolitik som går i motsatt<br /> riktning. Vi har föreslagit att marginalskattesänkningen görs varaktig genom<br /> återinförandet av en fullständig indexreglering och att avdragsbegränsningen<br /> och den tvåprocentiga löneskatten slopas fr.o.m. 1984. Våra samtliga<br /> skatteförslag innebär jämfört med regeringens förslag en skattesänkning för<br /> budgetåret 1984/85 med ca 11-12 miljarder kronor.</p> <p>För innevarande budgetår räknar regeringen med att budgetunderskottet<br /> skall ligga på ungefär oförändrad nominell nivå. Detta innebär inte att<br /> budgetbehandlingen skulle ha varit särskilt bra eller att regeringens<br /> ”åtstramningspaket” skulle orsaka någon typ av trendbrott. Den trendmässi</p> <p>1* Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr 91</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_43"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ga försämringen av budgetunderskottet har inte upphört. Att det kassamässiga<br /> underskottet tycks ha slutat att stiga beror på två faktorer. För det första<br /> har regeringen pressat upp underskottet 1982/83 genom en rad exceptionella<br /> utgiftsökningar som knappast torde återkomma. Regeringens våldsamma<br /> ökning av industrisubventionerna till framför allt statliga företag har gjort att<br /> man nu fått andrum vad det gäller behovet av industristöd. Engångsutgifterna<br /> på utgiftssidan 1982/83 innebar att budgetunderskottet hamnade nära 10<br /> miljarder kronor över den förväntade trendmässiga försämringen (se<br /> diagram 10).</p> <p>Den andra viktiga förklaringen är att budgetunderskottet under innevarande<br /> budgetår reduceras med mellan 5 och 6 miljarder kronor till följd av en<br /> rad åtgärder av uppbördsteknisk natur på inkomstsidan i budgeten. Dessa<br /> tillfälliga inkomstökningar innebär att den trendmässiga försämringen av<br /> budgetunderskottet döljs.</p> <p>Regeringens förslag till utgiftsnedskärningar för 1984/85 uppgår till ca 5<br /> miljarder kronor. Drygt hälften av förslagen har en långsiktig effekt och<br /> resten är av tillfällig natur.</p> <p>Samtidigt med förslagen till besparingar föreslår regeringen ökade AMSutgifter<br /> och nya utgifter inom det s. k. ROT-programmet. Nettobesparingarna<br /> uppgår därför endast till ca 3,5 miljarder kronor.</p> <p>Regeringens oförmåga att bryta den offentliga utgiftsexpansionen - trots<br /> att viljan tycks finnas inom delar av regeringen - är den allvarligaste bristen i<br /> den ekonomiska politik som nu föreslås. Regeringen har tidigare missat tre<br /> tåg. Varken i oktoberpropositionen från i fjol, budgetpropositionen från i<br /> januari eller kompletteringspropositionen från i våras fanns det några<br /> besparingsförslag. Tvärtom har 33 miljarder kronor i statliga utgiftsökningar<br /> genomförts. De relativt obetydliga besparingar regeringen nu föreslår<br /> innebär att den missar även det fjärde tåget. Denna tempoförlust som i<br /> praktiken uppgår till två tredjedelar av regeringens mandatperiod kan<br /> mycket väl visa sig vara ödesdiger för våra möjligheter att få bukt med den<br /> annalkande statsfinansiella krisen. Det är troligt att underskottet för 1984/85<br /> nu riskerar att flyttas upp på en ännu högre nivå, vilket gör att det<br /> kommande, nödvändiga saneringsarbetet med statsfinanserna kommer att ta<br /> längre tid och bli mycket svårare än om regeringen hade haft kraft att nu<br /> lägga om kursen.</p> <p>Moderata samlingspartiet föreslog i våras besparingar på 20,6 miljarder<br /> kronor och skattesänkningar på ca 7 miljarder kronor. Vårt budgetunderskott<br /> för 1983/84 låg med andra ord 13,5 miljarder kronor under regeringens<br /> som nu beräknas till ca 88 miljarder kronor.</p> <p>Vi godtar huvuddelen av regeringens förslag till utgiftsnedskärningar.<br /> Inom alla huvudtitlar utom försvarsdepartementet har vi - som framgår av<br /> våra tidigare motioner - varit beredda att gå mycket längre vad gäller<br /> utgiftsnedskärningar. Av våra tidigare föreslagna besparingar på 20,6<br /> miljarder kronor ”använder” regeringen nu knappt 2 miljarder kronor. I de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>få fall vi inte accepterat regeringens besparingsförslag har vi föreslagit<br /> alternativa utgiftsneddragningar.</p> <p>Vi ämnar i januari återkomma med de av våra tidigare besparingsförslag<br /> som regeringen inte nu accepterar. Dessutom kommer vi då att lägga<br /> ytterligare besparingsyrkanden på ca 7-8 miljarder kronor för budgetåret<br /> 1984/85. Ca hälften av dessa besparingar kommer att innebära en neddragning<br /> av statsbidragen till kommunerna. Våra totala förslag till utgiftsnedskärningar<br /> för 1984/85 kommer därmed tillsammans med våra förslag till<br /> skattesänkningar att innebära en neddragning av budgetunderskottet med ca<br /> 15 miljarder kronor jämfört med det budgetunderskott som regeringen<br /> kommer att presentera, förutsatt att regeringen inte föreslår ytterligare<br /> åtgärder på utgifts- och inkomstsidan i januaripropositionen.</p> <p>För att lösa den djupa strukturkris som Sverige befinner sig i räcker det inte<br /> med nedskärningar i de offentliga utgifterna. Den offentliga sektorn måste<br /> dessutom struktureras om. Systemförändringar måste vidtas i syfte att<br /> förändra och finna nya verksamhetsformer för stora delar av den service som<br /> i dag ges via den offentliga sektorn. Det är nödvändigt att stimulera alternativ<br /> till den offentliga servicen och till de kollektiva skyddsnäten. De systemförändringar<br /> som vi förespråkar - privatisering och konkurrens, ökad avgiftsfinansiering,<br /> avreglering och avbyråkratisering etc. - är inte bara nödvändiga<br /> för att lösa vår ekonomiska kris de är också nödvändiga för att fullt ut kunna<br /> tillvarata de många möjligheter som framtiden kommer att innebära. I en<br /> stärkt marknadsekonomi finns en inneboende vilja och förmåga till förändring.<br /> Det är i en sådan ekonomi som de enskilda individernas krav på, och de<br /> enskilda företagens förmåga till, förändring säkrast och snabbast ger resultat<br /> som kommer hela samhället till godo.</p> <p>2. Den internationella utvecklingen</p> <p>Den internationella ekonomiska utvecklingen är på väg upp ur bottenläget<br /> från förra vintern, men bilden är fortfarande ganska splittrad. I USA går<br /> utvecklingen bättre än väntat. Tillväxttakten de senaste kvartalen har legat<br /> på 8-9 % på årsbasis. Detta trots mycket höga realräntor (7-8 %) och<br /> sjunkande internationell konkurrenskraft genom den höga dollarkursen.<br /> Återhämtningen håller nu på att sprida sig genom hela den amerikanska<br /> ekonomin. Ökningen av den privata konsumtionen är den viktigaste faktorn i<br /> uppgången. Tillväxttakten är än så länge minst lika hög som i tidigare<br /> konjunkturuppgångar. Årets genomsnittliga BNP-ökning väntas bli närmare<br /> 4%.</p> <p>I USA är f. n. finanspolitiken expansiv. Budgetunderskottet har ökat<br /> snabbt som en följd av att försvarsutgifterna har ökat samtidigt som<br /> skattelättnader genomförts. Penningpolitiken, som 1980-1982 var mycket<br /> restriktiv, svänger i år om i expansiv riktning. Detta har bidragit till att de<br /> extremt höga nominella räntenivåerna har fallit under året.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Den höga tillväxttakten i USA har medfört att arbetslösheten sjunkit från<br /> knappt 10,8 till 8,8 %.</p> <p>Uppgången i Västeuropa är och förefaller bli betydligt svagare. OECD<br /> tror på en BNP-ökning med 0,5 % i år. Storbritannien väntas stå för den<br /> snabbaste uppgången. Orderingång, industriproduktion och privatkonsumtion<br /> håller på att återhämtas. BNP-tillväxten beräknas bli drygt 2,5 % i år. I<br /> Tyskland har den privata konsumtionen stigit något. Tillväxten förväntas<br /> dock bli endast drygt 1 %. För Frankrikes del förutspås en viss tillbakagång.<br /> Frankrike har fått betala och får fortsätta att betala ett högt pris för<br /> regeringen Mitterrands första år, då en kraftig expansiv politik ledde till ökad<br /> inflation och ökat bytesbalansunderskott. Nu tvingas Frankrike föra en<br /> mycket restriktiv ekonomisk politik med låg tillväxt och hög arbetslöshet som<br /> ofrånkomliga konsekvenser.</p> <p>Det är värt att notera att de två länder som tydligast slagit in på en<br /> marknadsekonomisk linje, USA och England, är de länder som förväntas få<br /> den bästa tillväxten i år, medan det land som fört en traditionellt socialdemokratisk<br /> politik, Frankrike, förväntas få en negativ tillväxt.</p> <p>Någon egentlig expansionskraft förefaller ännu inte finnas i Västeuropa.<br /> Konjunkturrapporterna förutspår låga tillväxttal även för nästa år. Flera<br /> västeuropeiska länder tvingas föra en mycket restriktiv ekonomisk politik.<br /> Förutom Frankrike gäller detta även Belgien, Flolland, Italien och Danmark.</p> <p>Att tillväxten i Västeuropa ser ut att bli svag har stor betydelse för våra<br /> exportmöjligheter. Ca 70 % av vår varuexport avsätts i Västeuropa. Endast<br /> 8-9 % av exporten går till USA. Den svaga utvecklingen i Västeuropa har<br /> med andra ord mycket större betydelse för våra tillväxtmöjligheter än den<br /> goda konjunkturutvecklingen i USA.</p> <p>Det stora internationella glädjeämnet är den låga inflationstakten.<br /> Prisstegringen i omvärlden är lägre än den varit på 15 år. Genomsnittet för<br /> alla OECD-länder ligger på mellan 4 och 5 %. Länder som USA, Västtyskland,<br /> Holland, Schweiz och Japan ligger alla under 3 % i inflation. Den låga<br /> inflationstakten i omvärlden har starkt bidragit till att den svenska prisstegringen<br /> nu ser ut att bli något mindre än den som väntades i våras. Inflationen i<br /> Sverige stannar troligen på runt 9 % i år. Det innebär att vi hamnar näst högst<br /> i inflationstabellen. Bland de västliga industriländerna kommer endast<br /> Italien att ha en högre inflationstakt.</p> <p>Det finns fortfarande en del riskmoment som gör att styrkan och<br /> stabiliteten i konjunkturuppgången är något osäker. Räntorna i USA kan<br /> åter börja stiga som en följd av budgetunderskottets utveckling. Det växande<br /> antalet u-länder och östländer med betalningsbalansproblem bidrar till en<br /> svag utveckling av världshandeln. Den tilltagande protektionismen i många<br /> länder kan också fördröja en uppgång.</p> <p>Eftersom en varaktig låg inflationstakt är en förutsättning för att komma<br /> till rätta med de strukturella bristerna i västvärldens ekonomier kommer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>kampen mot inflationen sannolikt även i fortsättningen att ges högsta<br /> prioritet i de stora industriländerna. Det finns ingen anledning att räkna med<br /> en stabil tillväxt i världsekonomin så länge inflationen inte bemästras även på<br /> lång sikt. Av samma orsak finns ej heller någon orsak att räkna med en<br /> förstärkt underskottspolitik för att öka tillväxten. Allt fler industriländer har<br /> insett att underskotten måste saneras för att säkerställa en varaktig stabil<br /> uppgång.</p> <p style="margin-left:3px;">3. Några centrala strukturproblem i svensk ekonomi</p> <p style="margin-left:3px;">Sveriges problem under de senaste tio åren är delvis en följd av den svaga<br /> internationella utvecklingen. De kraftiga oljeprishöjningarna och andra<br /> störningar i världsekonomin bidrog tili en nedgång i den ekonomiska<br /> tillväxten i OECD-länderna. Våra problem kan emellertid inte enbart<br /> förklaras av den internationella utvecklingen. I en rad avseenden har<br /> utvecklingen i Sverige varit sämre än i omvärlden.</p> <p style="margin-left:3px;">Sverige har haft en mycket svagare tillväxt i ekonomin än övriga<br /> OECD-länder (se diagram 1).</p> <p style="margin-left:3px;">Den dåliga utvecklingen i Sverige är ännu tydligare när det gäller<br /> industriproduktionen (se diagram 2). Även om regeringens relativt optimistiska<br /> prognos för 1983 skulle infrias, innebär det bara att vi är tillbaka på i<br /> stort sett 1973 års nivå. Under samma tid har industriproduktionen i OECD<br /> stigit med nästan 20 %. Vi har med andra ord mycket lång väg kvar, innan vi<br /> återtagit det som förlorats under det senaste decenniet.</p> <p style="margin-left:3px;">Till betydande del måste orsakerna till den svenska ekonomins svårigheter<br /> sökas i den interna utvecklingen. Våra balansbrister, dvs. underskotten i den<br /> offentliga sektorn och bytesbalansen, inflationen och den trendmässigt<br /> ökande arbetslösheten, är alla i stor utsträckning direkta konsekvenser av<br /> den offentliga sektorns expansion. Höjda skatter och bidrag har brutit ned de<br /> ekonomiska drivkrafterna för enskilda människor och företag. Utbyggnaden<br /> av den offentliga sektorn har lett till en lönestruktur som missgynnat en<br /> expansion i det privata näringslivet. Subventioner och stödinsatser till<br /> näringslivet har låst fast produktionsresurser i byggsektorn, krisföretagen<br /> etc. På väsentliga områden har dessutom marknadsekonomin begränsats och<br /> snärjts in genom ett växande antal regleringar och byråkrati som också<br /> sammanhänger med den offentliga sektorns expansion.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1** Riksdagen 1983184.3 sami. Nr 91</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Diagram 1. Bruttonationalproduktens utveckling i Sverige, OECD och europeiska<br /> OECD 1970-1982<br /> Index 1961 = 100</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_7"><p>Index</p> </div> <div class="block ml_37"><p>OECD</p> </div> <div class="block ml_37"><p>Europa</p> </div> <div class="block ml_5"><p>200</p> </div> <div class="block ml_37"><p>Sverige</p> </div> <div class="block ml_6"><p>175</p> </div> <div class="block ml_6"><p>150</p> </div> <div class="block ml_6"><p>125</p> </div> <div class="block ml_6"><p>100</p> </div> <div class="block ml_9"><p>70 71 72 73 74 75 76 77 73 79 30 31 82</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Källa: OECD.</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Diagram 2. Industriproduktionens utveckling i Sverige och OECD 1970-1983<br /> Index 1970 = 100</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:18px;">Index</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_36"><p>OECD *</p> </div> <div class="block ml_5"><p>140</p> </div> <div class="block ml_5"><p>130</p> </div> <div class="block ml_5"><p>120</p> </div> <div class="block ml_35"><p>Sverige *</p> </div> <div class="block ml_5"><p>100</p> </div> <div class="block ml_8"><p>70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83</p> </div> <div class="block ml_5"><p>* = Prognos.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det snabbt växande budgetunderskottet har framtvingat en internationellt<br /> sett hög räntenivå. Därmed hålls investeringarna och näringslivets tillväxtförmåga<br /> tillbaka. Budgetunderskottet spär också på olika sätt på inflationen.</p> <p>Ett resultat av devalveringarna 1981 och 1982 är den relativt kraftiga<br /> lönsamhetsförbättringen 1982 och 1983. Räntabiliteten på totalt kapital i</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_40" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_5"><p>industrin uppgick i fjol till ca 8,5%. I år kommer räntabilitetssiffrorna att<br /> stiga ytterligare, vilket innebär att vi rent av kan komma upp till 1974 års<br /> nivå.</p> <p>Industriinvesteringarna är samtidigt låga och de beräknas i år fortsätta att<br /> falla. Investeringskvoten beräknas i år uppgå till endast ca 12% (se<br /> diagram 8).</p> <p>Att investeringarna inte förväntas öka i takt med lönsamhetsförbättringen<br /> beror dels på det låga kapacitetsutnyttjandet i industrin, dels på den höga<br /> räntenivån som bl. a. orsakas av det växande budgetunderskottet.</p> <p>Diagram 3</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_14"><p>Statsobligationer<br /> /‘</p> </div> <div class="block ml_19"><p>Totalt</p> <p>kapital</p> </div> <div class="block ml_38"><p>Arbetande</p> <p>kapital</p> </div> <div class="block ml_6"><p>70 72 74 76 78 80 82 70 72 74 76 78 80 82</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Räntabilitetsutveckling på totalt kapi- Räntabilitetsutvecklingen på finantal<br /> inom tillverkningsindustrin samt siellt resp. arbetande kapital inom</p> <p>avkastningen på statsobligationer, tillverkningsindustrin, 1970-1982</p> <p>1970-1982. Källa: SCB. Källa: SCB.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Som framgår av diagram 3 uppstod det under 1970-talet ett stort gap<br /> mellan avkastningen på finansiellt kapital och avkastningen på arbetande<br /> kapital. Avkastningen på totalt kapital var 1982 8,5 %, medan avkastningen<br /> på det arbetande kapitalet endast var ca 6,6 %. Av diagrammet framgår att<br /> avkastningen på det arbetande kapitalet fortfarande ligger långt under den<br /> avkastning som industriföretagen hade 1973 och 1974.</p> <p>Förra året svarade den finansiella verksamheten för ca hälften av<br /> industrins resultat att jämföra med ca en fjärdedel i början av 1970-talet.</p> <p>Det är mot denna bakgrund inte så förvånande att företagens investeringar<br /> i realkapital blir låga. För att en investeringsuppgång skall ske krävs en<br /> avkastning på det arbetande kapitalet som ligger en bit över avkastningen på<br /> finansiella placeringar (i huvudsak riskfria placeringar i obligationer).</p> <p>Även om en ytterligare förbättring av avkastningen på det arbetande<br /> kapitalet sker under 1983, kommer ett betydande avkastningsgap att kvarstå<br /> gentemot finansiella placeringar. Avkastningen på de nyligen införda</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_26" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>riksobligationerna (13,5-13,7 %) innebär dessutom att de finansiella placeringarnas<br /> attraktivitet har ökat.</p> <p>För att få till stånd en industriell expansion och ökad industrisysselsättning<br /> är det nödvändigt med en ökad lönsamhet. Detta är emellertid inte<br /> tillräckligt. Dessutom krävs en sänkt avkastning på finansiell verksamhet. En<br /> förutsättning för detta är en kraftig neddragning av de offentliga utgifterna<br /> och budgetunderskottet. Endast om statens kreditanspråk minskar, kan<br /> räntenivån i Sverige sänkas.</p> <p>Den offentliga sektorn är mycket större i Sverige än i något annat land,<br /> vilket mått som än används. Det finns tre vedertagna mått på den offentliga<br /> sektorns storlek: de offentliga utgifternas andel av BNP, de offentliga<br /> inkomsternas andel av BNP och den offentliga produktionens andel av BNP.<br /> Den socialdemokratiska utvecklingsmodellen har inneburit att i första hand<br /> utgifts- och inkomstsidan i ekonomin har ”socialiserats” (se tabell 1). En<br /> utgiftsandel på 70% av BNP och en inkomstandel på över 60% saknar<br /> motsvarighet i något annat västligt industriland.</p> <p>De offentliga transfereringarna har på drygt 30 år stigit från 5 % av BNP till<br /> hela 36%. Motsvarande andel i övriga västländer är endast hälften så stor.<br /> Ändå är välfärden i t. ex. Västtyskland och Schweiz jämförbar med i Sverige.<br /> En skillnad mellan dessa länder och Sverige är att vi i mycket stor<br /> utsträckning ersatt det privata skyddsnätet med ett kollektivt.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Tabell 1. Den offentliga sektorns storlek i Sverige</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p style="text-align:right;">Procent av</p> </td> <td><p>BNP</p> </td> </tr><tr><td><p /> </td> <td><p>1950</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">1983</p> </td> </tr><tr><td><p>1. Utgiftsandel </p> </td> <td><p> 25</p> </td> <td><p style="margin-left:27px;">70</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Därav:</p> </td> <td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">offentlig kons. och inv </p> </td> <td><p> 20</p> </td> <td><p style="margin-left:27px;">34</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">transfereringar </p> </td> <td><p> 5</p> </td> <td><p style="margin-left:27px;">36</p> </td> </tr><tr><td><p>2. Inkomstandel </p> </td> <td><p> 25</p> </td> <td><p style="margin-left:27px;">61</p> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Därav:</p> </td> <td><p /> </td> <td><p /> </td> </tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">skatteinkomster </p> </td> <td><p> 22</p> </td> <td><p style="text-align:right;">51</p> </td> </tr><tr><td><p>3. Produktionsandel </p> </td> <td><p> 15</p> </td> <td><p style="margin-left:14px;">25-28</p> </td> </tr><tr><td><p>4. Sysselsättningsandel </p> </td> <td><p> 8</p> </td> <td><p style="text-align:right;">32</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_5"><p>Statens och kommunernas utgifter för sjukvård, utbildning, försvar etc.<br /> uppgår i dag till 34 % av BNP. Genomsnittet i OECD ligger på runt 20 %.</p> <p>Även inkomsterna är i Sverige starkt ”socialiserade” för en marknadsekonomi.<br /> 1950 gick 25 % av landets samlade inkomster till den offentliga<br /> sektorn. I dag har andelen ökat till 61 % att jämföra med genomsnittet i<br /> OECD-länderna på 36 %.</p> <p>Utvecklingen inom den offentliga sektorn i Sverige är internationellt sett<br /> unik. I mitten av 1960-talet tillhörde Sverige en grupp länder med en då<br /> relativt stor offentlig utgiftsandel (36-38 %). För hela OECD har sedan 1965</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_16" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p>den offentliga utgiftsandelen ökat med ca 9 procentenheter. För Sveriges del<br /> är ökningen över 30 procentenheter.</p> <p>En tredje möjlighet att mäta den offentliga sektorns storlek är att mäta<br /> dess andel av den totala produktionen. Den produktion som sker i offentlig<br /> regi svarar i dag för mellan 25 och 28 % av BNP. Kommunaliseringen och<br /> förstatligandet av produktionen har sedan 1950 skett i en något långsammare<br /> takt än tidigare redovisade förändringar. Även om nivån ligger högt vid en<br /> internationell jämförelse är den inte lika anmärkningsvärd som för ekonomins<br /> utgifts- och inkomstsida.</p> <p>Ett fjärde mått på den offentliga sektorns storlek är andelen sysselsatta. År<br /> 1950 arbetade ca 8 % av antalet sysselsatta i den offentliga sektorn. I dag är<br /> det hela 32 %. Av drygt 4,2 miljoner sysselsatta arbetar nästan 1,4 miljoner i<br /> stat och kommun. Antalet offentliganställda ökade enbart under 1970-talet<br /> med 500000 personer. Under samma period ökade det totala antalet<br /> sysselsatta med endast 350000 personer och antalet industrisysselsatta<br /> minskade med över 70000.</p> <p>Det finns många orsaker bakom den redovisade utvecklingen. En viktig<br /> förklaring är förmodligen långt drivna ambitioner att jämna ut människornas<br /> disponibla inkomster. Att fungerande privata skyddsnät m. m. ersatts med<br /> kollektiva har bidragit till utgiftsexpansionen. En tredje mer grundläggande<br /> förklaring är att det politiska systemet tillsammans med tilltron till den<br /> socialdemokratiska utvecklingsmodellen medfört en stor benägenhet att<br /> använda bidrag, subventioner och skatter för att lösa mer eller mindre<br /> verkliga problem och svårigheter. Det pris vi har fått betala är en nedgång i<br /> det privata näringslivets tillväxtförmåga. Människorna och företagens<br /> drivkrafter att spara, investera, arbeta och ta risker har försvagats. Detta har<br /> bidragit till att den svenska ekonomin successivt förlorat den flexibilitet och<br /> anpassningsförmåga som den hade under 1950- och 1960-talen.</p> <p>Att den offentliga utgiftsexpansionen och det offentliga budgetunderskottet<br /> intimt sammanhänger framgår av diagram 4. Ju större ökning av de<br /> offentliga utgifterna som skett i ett land, desto större har det offentliga<br /> underskottet blivit. Som framgår av diagrammet är Sverige ett av de länder<br /> som haft den sämsta utvecklingen vad gäller offentliga utgifter och budgetunderskott.</p> <p>Mot bakgrund av den offentliga sektorns kraftiga expansion i Sverige är<br /> det inte så märkligt att det gått särskilt illa för vårt land jämfört med andra<br /> västländer. De offentliga utgifterna och skattetrycket har ökat snabbast i<br /> Sverige. De offentliga ingreppen, regleringarna, subventionerna m. m. har<br /> varit mer omfattande hos oss.</p> <p>En växande del av de offentliga utgifterna utgörs av subventioner.<br /> Diagram 5 visar hur subventionsgraden växte under 1970-talet. De samlade<br /> subventionerna uppgår i dag till över 10 % av BNP. Subventionerna minskar<br /> effektiviteten i ekonomin. Avsikten med subventionerna är i allmänhet att<br /> bibehålla en produktionskapacitet som under normala marknadsförhållan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>den skulle ha slagits ut. Den bibehållna aktiviteten inom en subventionerad<br /> sektor sker på bekostnad av verksamheten i övriga sektorer.</p> <p>Utvecklingen mot ökad offentlig sektor och krympande industrisektor kan<br /> inte få fortsätta. Inom några år riskerar vi då att komma i ett hopplöst läge,<br /> där underskotten och obalanserna blir omöjliga att hantera. I en sådan<br /> situation tvingas vi till drastiska nedskärningar av både de offentliga<br /> utgifterna och den privata konsumtionen. Välfärdssamhället hotas då i sina<br /> grundvalar, och en dramatisk ökning av arbetslösheten blir oundviklig.</p> <p>Vid nuvarande räntenivåer och dollarkurs växer statsskuldräntorna till<br /> uppemot 70 miljarder kronor nästa budgetår. För två år sedan uppgick de till<br /> endast 28 miljarder kronor. På tre år växer således statsskuldräntorna från<br /> 17 % av statsinkomsterna till över 30 %. För ett år sedan förutsade moderata<br /> samlingspartiet (partimotion 1982/83:2107) att om tio år skulle statsskuldräntorna<br /> vara lika stora som statsinkomsterna. Eftersom regeringen ingenting<br /> gjort och ingenting gör åt statsskuldens ökning, är det nu bara nio år kvar till<br /> den statsfinansiella bankrutten och samhällsekonomins totala sammanbrott.</p> <p>Diagram 4. Förändring i offentliga utgifter och i offentliga underskott</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5"><p>15</p> </div> <div class="block ml_8"><p>Ökning av offentligt underskott<br /> 1970-1982 i % av BNP</p> </div> <div class="block ml_22"><p>DAN</p> </div> <div class="block ml_30"><p>BEL</p> </div> <div class="block ml_5"><p>10</p> </div> <div class="block ml_32"><p>SVE</p> </div> <div class="block ml_25"><p>IRL</p> </div> <div class="block ml_27"><p>IT A</p> </div> <div class="block ml_20"><p>GRE</p> </div> <div class="block ml_6"><p>5</p> </div> <div class="block ml_24"><p>LUX</p> </div> <div class="block ml_20"><p>YS</p> <p>►F.*JAp</p> </div> <div class="block ml_13"><p>ENG</p> </div> <div class="block ml_8"><p>USA</p> </div> <div class="block ml_6"><p>0</p> </div> <div class="block ml_12"><p>5</p> </div> <div class="block ml_17"><p>10</p> </div> <div class="block ml_23"><p>15</p> </div> <div class="block ml_28"><p>20</p> </div> <div class="block ml_34"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Ökning av offentliga utgifter 1970-1982 i procent av BNP</p> <p>Källa: OECD, EG samt Konjunkturläget.</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> <p>Diagram S. Subventioner från offentlig sektor i procent av BNP</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_6"><p>10</p> </div> <div class="block ml_6"><p>8</p> </div> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_12"><p>SS!</p> </div> <div class="block ml_17"><p>Livsmedel</p> <p>Industri</p> <p>Bostäder</p> <p>Övriga</p> </div> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:71px;">1970</p> <p>Källa: Långtidsutredningen.</p> </div> <div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">1975</p> </div> <div class="block ml_35"><p style="margin-left:6px;">1980</p> </div> <div class="block ml_4"><p>4. Den ekonomiska utvecklingen och politiken under regeringens första år</p> <p>Under regeringens första år vid makten har skillnaderna blivit allt större<br /> mellan den politik socialdemokraterna gick till val på och den som kommit att<br /> föras i regeringsställning. Löften om sänkt arbetslöshet, värdesäkrade<br /> pensioner, fart på bostadsbyggandet etc. har brutits när de ställts mot den<br /> krassa ekonomiska verkligheten. Klyftan har successivt vuxit mellan social</p> </div> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_12" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>demokraternas utfästelser under valrörelsen och den politik som är möjlig att<br /> föra i ett land med stora strukturella problem till följd av en alltför stark<br /> expansion av den offentliga sektom.</p> <p>Regeringens ekonomiska politik under det gångna året har präglats av stor<br /> handlingskraft när det gällt att genom ökade offentliga utgifter och skattehöjningar<br /> försämra förutsättningarna för en effektivare produktion i företagen.<br /> Handlingsoförmågan har däremot i det närmaste varit total när det gällt att<br /> åstadkomma de strukturella förändringar i vårt land som är nödvändiga för<br /> att säkra en positiv ekonomisk utveckling.</p> <p>Regeringen har både i kompletteringspropositionen och i den nu aktuella<br /> propositionen visat att den är medveten om en del av svårigheternas verkliga<br /> orsaker. Insikten är sålunda stor vad gäller budgetunderskottets negativa<br /> effekter på sysselsättningen och inflationen. Det välkända sambandet mellan<br /> löneökningar och arbetslöshet erkänns också öppet. Regeringen säger nu<br /> t. o. m. - tvärtemot vad man hävdade så sent som för ett år sedan - att det<br /> behövs utgiftsnedskärningar. Trots denna växande förståelse för problemens<br /> verkliga orsaker och behovet av att göra någonting åt svårigheterna har<br /> socialdemokraterna ännu så länge saknat styrka att bryta med den politik<br /> som varit deras egen sedan lång tid tillbaka. Eftersom Sveriges strukturkris<br /> huvudsakligen beror på den socialdemokratiska modellen med stor och<br /> snabbt växande offentlig sektor har regeringen av ideologiska skäl svårt att<br /> lägga om kursen. Regeringen har börjat komma till insikt om att den snabbt<br /> växande offentliga sektorn har medfört att tillväxtförmågan i det privata<br /> näringslivet försämrats. Men steget från insikt och förståelse till handling<br /> tycks vara alltför stort för socialdemokraterna, som under alla åren i<br /> opposition konsekvent hävdade att något behov av utgiftsnedskärningar inte<br /> förelåg.</p> <p>Den hittills förda politiken har inneburit att både inflationen och<br /> arbetslösheten har ökat under året. För ett år sedan - före devalveringen var<br /> inflationstakten i Sverige ca 8% (se diagram 6). Omläggningen av<br /> politiken har inneburit att inflationen successivt har stigit till i september<br /> 9,5 % i årstakt. Under samma period har prisstegringarna inom hela<br /> OECD-området fallit från 8 till 5 %. Det är mycket sannolikt att Sverige<br /> skulle ha följt med i denna inflationsnedgång, om vi inte devalverat och höjt<br /> skatterna. Enligt SPK har devalveringen och skattehöjningarna hittills i år<br /> höjt prisnivån med 3 %.</p> <p>I dag, ett år efter devalveringen, återstår endast ca hälften av den<br /> konkurrenskraftsförbättring gentemot våra konkurrentländer som devalveringen<br /> gav. De totala lönekostnaderna, inkl. arbetsgivaravgifter, ökar i år<br /> med ca 10 % i Sverige. De genomsnittliga lönekostnadsökningarna i OECD<br /> blir endast ca hälften så stora. Skall Sverige kunna behålla något av<br /> konkurrenskraftsförbättringen, måste våra lönekostnadsökningar ner på<br /> samma nivå som i våra konkurrentländer.</p> </div> <div class="block ml_6"><p>1 ’ * * Riksdagen 1983/84.3 sami Nr 91</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>16</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Diagram 6. Konsumentprisindex<br /> Förändring i procent från föregående år</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5"><p>Källa: SHB.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Arbetslösheten är i dag högre än någonsin i modern svensk historia. Den är<br /> inte bara högre än den var för ett år sedan, den är t. o. m. högre än någonsin<br /> tidigare sedan 1930-talet (se diagram7). 3,4% av arbetskraften eller ca<br /> 150000 människor var arbetslösa i september. Sedan januari i år har<br /> arbetslösheten stadigt legat mellan 15 000 och 20000 över nivån från i fjol. I<br /> våras trodde regeringen att den öppna arbetslösheten skulle sjunka under<br /> loppet av år 1983. Utvecklingen pekar åt motsatt håll. Trots en mycket<br /> kraftig ökning av ”konstlad” sysselsättning i AMS regi har arbetslösheten<br /> fortsatt att öka. Arbetslösheten inkl. de AMS-sysselsatta uppgår f. n. till ca<br /> 7 % av arbetskraften. Tvärtemot vad regeringen hävdar har sysselsättningen<br /> på den reguljära arbetsmarknaden minskat under det gångna året. I<br /> september i år sysselsattes 4 074 000 personer på den reguljära arbetsmarknaden,<br /> i september förra året var de 4088000. För varje kvartal hittills i år har<br /> sysselsättningen legat på en lägre nivå än under 1982.</p> <p>Diagram 7. Arbetslösheten i procent under efterkrigstiden<br /> Arbetslösa i procent av arbetskraften</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_4"><p>Källa: Arbetskraftsundersökningar (AKU), Arbetsmarknadsstatistik (ANIS).</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_21" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Det allvarligaste i utvecklingen under det gångna året är emellertid den<br /> rekordsnabba ökningen av de offentliga utgifterna, de höjda skatterna och<br /> den kraftiga ökningen av budgetunderskottet. Enbart de statliga utgifterna<br /> har på ett år ökat med 33 miljarder kronor. Trots massiva skattehöjningar har<br /> budgetunderskottet under samma tid ökat med ca 13 miljarder kronor. Den<br /> kraftiga expansionen av den offentliga sektorn på utgifts- och inkomstsidan i<br /> ekonomin är det allvarligaste missgreppet i regeringens ekonomiska politik.<br /> Våra strukturella obalanser har därmed förvärrats och på sikt innebär det att<br /> vi byggt in ökad inflation och ökad arbetslöshet i ekonomin.</p> <p>De offentliga utgifterna växer i år snabbare i Sverige än i något annat<br /> västligt industriland. Den offentliga utgiftsandelen har på ett år stigit med 2<br /> procentenheter från 68 till 70 %. Skattetrycket har ökat med ca 1 procentenhet<br /> från drygt 50 till över 51 % i BNP.</p> <p>Industriinvesteringarna kommer i år att minska med minst 5% i volym.<br /> Detta innebär att investeringsvolymen 1983 kommer att bli endast ca 60 % av<br /> 1975 års nivå. Industrins investeringskvot faller från drygt 13% 1982 till i<br /> bästa fall drygt 12 % i år (se diagram 8). Detta innebär att vi i år får en lägre<br /> investeringskvot än någonsin under 1960- och 1970-talen.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Diagram 8. Industrins investeringskvot 1971-1984<br /> Investeringar/förädlingsvärde. 1980 års priser.</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_5"><p>17</p> </div> <div class="block ml_5"><p>18</p> </div> <div class="block ml_5"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p>12</p> </div> <div class="block ml_10"><p>I</p> </div> <div class="block ml_26"><p>i</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Källa: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Bostadsbyggandet sjunker ännu mera dramatiskt (se tabell 2). Det har inte<br /> på flera decennier byggts så få bostäder som i år, och bostadsbyggandet<br /> förväntas minska ytterligare nästa år. Som en följd av bl. a. skatteomläggningen<br /> och avdragsbegränsningen har det privatfinansierade småhusbyggandet<br /> nära nog upphört.</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_12" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Mot. 1983/84:91 18</p> <p>Tabell 2. Lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadshus 1980-1984</p> </div> <table class="skannad"><tr><td><p /> </td> <td><p>1980</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1981</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1982</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">1983</p> <p style="margin-left:9px;">prognos</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">1984</p> <p style="margin-left:7px;">prognos</p> </td> </tr><tr><td><p>Påbörjade1</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:7px;" /> </td> </tr><tr><td><p>Flerbostadshus </p> </td> <td><p style="text-align:right;">17 550</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">17 600</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">18 500</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">19 000</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">17 000</p> </td> </tr><tr><td><p>Småhus </p> </td> <td><p style="text-align:right;">32 550</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">26 750</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">23 300</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">19 000</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">17 000</p> </td> </tr><tr><td><p>Totalt</p> </td> <td><p style="text-align:right;">50 100</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">44 350</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">41 800</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">38 000</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">34 000</p> </td> </tr><tr><td><p>Inflyttningsfärdiga2</p> </td> <td><p style="margin-left:21px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:9px;" /> </td> <td><p style="margin-left:7px;" /> </td> </tr><tr><td><p>Flerbostadshus </p> </td> <td><p style="text-align:right;">15 900</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">17 600</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">18 350</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">20 100</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">18 750</p> </td> </tr><tr><td><p>Småhus </p> </td> <td><p>35 550</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">34 000</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">26 750</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">22 000</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">18 250</p> </td> </tr><tr><td><p>Totalt</p> </td> <td><p>51 450</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">51 600</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">45 100</p> </td> <td><p style="margin-left:9px;">42 100</p> </td> <td><p style="margin-left:7px;">37 000</p> </td> </tr></table> <div class="block ml_5"><p>1 Ett bostadshus anses bli påbörjat den månad då grundbottenbesiktningen ägt rum<br /> och/eller de egentliga byggnadsarbetena påbörjats.</p> <p>2 Då minst tre fjärdedelar av lägenheterna i ett bostadshus befinner sig i ett sådant<br /> skick att de kan tas i bruk anses huset vara inflyttningsfärdigt.</p> <p>Anm.: Samtliga siffror är för 1980-1982 avrundade till närmast hela femtiotal.</p> <p>Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.</p> <p>Ljuspunkterna i den svenska ekonomin har under det gångna året varit att<br /> exporten ökat snabbt och att industriproduktionen börjat vända uppåt. Det<br /> är möjligt att bytesbalansunderskottet i år kan reduceras till runt 10 miljarder<br /> kronor i stället för tidigare beräknade 18 miljarder kronor. En stor del av<br /> denna förbättring är dock en följd av att importen har hållits tillbaka genom<br /> sänkta reallöner och extremt låga investeringar. Det strukturella<br /> bytesbalansunderskottet är betydligt större än 10 miljarder kronor. För att<br /> åstadkomma den nödvändiga kapacitetsökningen i ekonomin skulle Sverige<br /> behöva återvända till den investeringskvot som förelåg under 1960-talet. En<br /> sådan investeringsuppgång skulle innebära att bytesbalansunderskottet ökar<br /> till ca 50 miljarder kronor förutsatt att det offentliga utgiftsöverskottet inte<br /> samtidigt dras ned eller att hushållens sparande kraftigt ökar.</p> <p>Industriproduktionen väntas i år öka med 3-4%. Produktionsökningen<br /> sker emellertid från en mycket låg nivå och den innebär endast att vi nu är<br /> tillbaka på ungefär 1973 års nivå.</p> <p>5. Den svenska ekonomin under 1983 och 1984</p> <p>Regeringens nuvarande bedömning av den ekonomiska utvecklingen i<br /> Sverige 1983 innebär framför allt en kraftig neddragning av den ekonomiska<br /> tillväxten. I våras räknade regeringen med en ökning av BNP på 1,8%.<br /> Denna tillväxttakt beräknas nu bli endast 1 %. Som en följd av den svaga<br /> tillväxten i ekonomin har utvecklingen på arbetsmarknaden blivit klart sämre<br /> än vad regeringen tidigare räknat med.</p> <p>Den stora ljuspunkten i den svenska ekonomin är som nämnts att exporten</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_9" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ökat snabbt i år. Varuexporten beräknas stiga med närmare 10 %. En stor del<br /> av detta beror på tillfälliga leveranser av fartyg och petroleumprodukter.<br /> Fartygsexporten ökar med ca 50% och exporten av petroleumprodukter<br /> stiger med nästan 40 %. Exporten av bearbetade varor exkl. fartyg förutses<br /> växa med endast 6 %.</p> <p>Trots den mycket kraftiga ökningen av exporten och en svagt fallande<br /> import beräknas tillväxttakten i den totala ekonomin bli förhållandevis låg.<br /> Samtliga övriga nordiska länder beräknas få en större BNP-ökning i år, och<br /> den genomsnittliga tillväxten i hela OECD-området beräknas bli mer än<br /> dubbelt så hög som den svenska.</p> <p>Minskningen av näringslivets investeringar ser ut att bli större än vad<br /> regeringen kalkylerade med i våras. De beräknas minska med 6,1 % att<br /> jämföra med minus 3,6 % i våras. Övriga faktorer som drar ned tillväxten i år<br /> är att någon omsvängning i lagerinvesteringarna inte kommer att ske samt att<br /> privatkonsumtionen nu beräknas minska mer än vad regeringen tidigare<br /> räknat med.</p> <p>När det gäller utvecklingen under 1984 är det värt att notera att<br /> regeringens prognos på flera avgörande punkter skiljer sig från konjunkturinstitutets.</p> <p>I tabell 3 framgår att regeringen räknar med en tillväxt på 2,8%. Enligt<br /> konjunkturinstitutets bedömning, som är gjord nästan samtidigt, blir tillväxten<br /> endast 2,1 %. Trots att regeringen i sin kalkyl räknat med de föreslagna<br /> åtstramningsåtgärderna, vilket konjunkturinstitutet inte gjort, beräknas<br /> tillväxten bli högre.</p> <p>Tabell 3. Försörjningsbalans 1984</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Procentuell volymförändring Regeringen Kl</p> </div> <div class="block ml_5"><p>BNP 2,8 2,1</p> <p>Import, varor och tjänster 4,5 4,0</p> <p>Tillgång 3,2 2,5</p> <p>Bruttoinvesteringar 0,5 -1.7</p> <p>Näringslivet 6,0 3,3</p> <p style="margin-left:21px;">därav: industri 8,0 3,6</p> <p>Statliga myndigheter och affärsverk -2,0 -7,1</p> <p>Kommuner -2,1 -3,4</p> <p>Bostäder -6,1 -6,1</p> <p>Lagerinvestering1 1,6 1,6</p> <p>Privatkonsumtion 0,5 1,0</p> <p>Offentlig konsumtion 0,9 0,5</p> <p>därav: statlig - 1,5 - 1,5</p> <p style="margin-left:30px;">kommunal 1,9 1,3</p> <p>Inhemsk efterfrågan 2,3</p> <p>Export, varor och tjänster 5,6 3,8</p> <p>Användning 3,2 2,5</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">1 Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_12" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Skillnaden i bedömning beror framför allt på att regeringen räknat med en<br /> kraftigare exporttillväxt och en större investeringsuppgång. Som framgår av<br /> tabell2 hoppas regeringen på en exportökning på 5,6% för 1984 trots att<br /> världshandeln inte beräknas stiga med mer än drygt 4 %. Konjunkturinstitutet<br /> räknar med en exportökning på 3,8%.</p> <p>Regeringen är mer optimistisk även när det gäller investeringsutvecklingen,<br /> framför allt gäller detta industriinvesteringarna. Medan konjunkturinstitutet<br /> räknar med en investeringsökning på 3,6% tror regeringen på en<br /> ökning med hela 8 %.</p> <p>Att regeringen gjort dessa extra påslag på konjunkturinstitutets investerings-<br /> och exportprognos innebär att tillväxten nästan fördubblas. Enligt vår<br /> bedömning måste regeringens prognos i dessa bägge centrala avseenden<br /> betraktas som djärv på gränsen till osannolik.</p> <p>En annan skillnad mellan dessa bägge officiella prognoser är att konjunkturinstitutet<br /> räknar med en högre inflationstakt under 1984, 5 % inflation<br /> under loppet av 1984 att jämföra med regeringens 4%. Regeringens<br /> bedömning baseras på en lönekostnadsökning på totalt 6 % medan konjunkturinstitutet<br /> har antagit 7 % i lönekostnadsökning. Eftersom överhängseffekten<br /> från 1983 års avtal är nästan 2 % och löneglidningen i bästa fall kan<br /> förväntas stanna vid ca 3 % återstår i praktiken bara 1 % i avtalsmässig<br /> löneökning i regeringens kalkyl. Eftersom lönekostnadsökningarna i de stora<br /> industriländerna beräknas ligga på mellan 4 och 5 % nästa år ligger<br /> regeringens löneantagande över den nivå som krävs för att inte en ytterligare<br /> försämring av vår internationella konkurrenskraft skall ske.</p> <p>Mot bakgrund av att de av LO nyligen presenterade lönekraven innebär en<br /> kostnadsökning för 1984 med ca 10 % framstår regeringens löneantagande<br /> som mycket optimistiskt. Skulle LO:s lönekrav realiseras äts en stor del av<br /> den kvarvarande ”devalveringsvinsten” upp redan nästa år.</p> <p>Större löneökningar i Sverige än i omvärlden ökar behovet av nedskärningar<br /> i de offentliga utgifterna. Förutom att utgiftsnedskärningar behövs för<br /> att skapa utrymme för en expansion i näringslivet är de också motiverade som<br /> instrument för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågeökningen nästa år.<br /> Stora löneökningar innebär ökad konsumtionsefterfrågan och därmed ökad<br /> risk för snabbare inflation och försämrad bytesbalans.</p> <p>6. Konjunkturuppgången löser inte några strukturella problem</p> <p>Den uppgång som skett i den internationella konjunkturen har resulterat i<br /> positiva effekter på den svenska utrikeshandeln och därmed på den svenska<br /> konjunkturen. En konjunkturuppgång löser dock inte på något sätt de<br /> djupgående strukturella problemen i den svenska ekonomin. Så länge de<br /> offentliga utgifterna, skattetrycket, budgetunderskottet, regleringarna<br /> m. m. fortsätter att öka kommer en konjunkturuppgång bara att leda till en<br /> tillfällig förbättring av Sveriges ekonomiska läge. Behovet av strukturpåver</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_43"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">kande insatser växer hela tiden oavsett den konjunkturella utvecklingen.</p> <p style="margin-left:3px;">Den nu inledda konjunkturuppgången kommer i lika liten utsträckning<br /> som konjunkturuppgången 1979/80 att kunna bryta den trendmässiga<br /> nedgången i vår ekonomi. Utvecklingen i Sverige har alltsedan 1970-talet<br /> inneburit att konjunkturbottnarna blivit allt djupare och konjunkturtopparna<br /> allt lägre med en successivt försämrad arbetsmarknadssituation som<br /> resultat (se diagram 9).</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Diagram 9. Industrikonjunkturen enligt konjunkturbarometern</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6"><p>1 I II I M '■ I ■ ' I 1 i M</p> </div> <div class="block ml_15"><p>iulin.</p> </div> <div class="block ml_19"><p>iul</p> </div> <div class="block ml_32"><p>ii LLI I M ! I M 1 H I 1 t I I 1 I I I<br /> . '.376137J 1J78 (379 ista lill 1 it2 lill</p> </div> <div class="block ml_35"><p>min</p> </div> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_47"><p>—i</p> </div> <div class="block ml_45"><p>11 ■</p> </div> <div class="block ml_6"><p>tam 1963 I96.S 1*87 1963 19*5 (770 137. 137’ 1977 (»73 1«</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Diagrammet illustrerar resursutnyttjandet inom industrin. Kurvan har erhållits genom<br /> sammanvägning av uppgifter om fullt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft.</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">Det måste ske en mer genomgripande kursomläggning för att den svenska<br /> ekonomin varaktigt skall gynnas av den förbättrade konjunkturen. Annars<br /> hotas både konjunkturuppgången och möjligheterna att få ner inflation och<br /> arbetslöshet av den växande offentliga sektorn och av det ökade budgetunderskottet.</p> <p style="margin-left:3px;">Det blygsamma besparingsprogram som regeringen nu föreslår är helt<br /> otillräckligt. Den trendmässiga ökningen av den offentliga utgiftsandelen<br /> och budgetunderskottet kommer att fortsätta. Regeringens ”åtstramningspaket”<br /> innebär inte bara att den skjuter svårigheterna framför sig. Det ökade<br /> skattetrycket förvärrar dessutom de strukturella problemen.</p> <p style="margin-left:3px;">Konjunkturuppgången gör det lättare att vidta åtgärder mot de strukturella<br /> balansbristema. En betydande neddragning av budgetunderskottet är<br /> således möjlig utan att den totala efterfrågan kommer på en alltför låg nivå. I<br /> själva verket är en neddragning av budgetunderskottet nödvändig för att<br /> konjunkturuppgången inte skall brytas alltför tidigt. För att skapa utrymme<br /> för ökade investeringar måste staten skära ned sina kreditanspråk, annars</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_41" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>22</p> </div> <div class="block ml_3"><p>pressas räntan upp och den industriella expansionen uteblir. Konjunkturförbättringen<br /> har med andra ord ökat kraven på en sanering av statsfinanserna.</p> <p>7. Den ekonomiska politiken</p> <p>7.1 Inledning</p> <p>Den första fasen av regeringens ekonomisk-politiska strategi bestod av<br /> devalveringen för ett år sedan. Förutom devalveringen har i stort sett<br /> ingenting hänt som syftar till att förbättra vårt ekonomiska läge. I stället har<br /> regeringen beslutat om nya statsutgifter, ökat skattetrycket och försämrat<br /> det statsfinansiella läget. På så sätt har en stor del av de positiva effekter som<br /> hade kunnat följa av devalveringen redan försvunnit.</p> <p>Den andra fasen av regeringens ekonomiska politik syftar till att dra ned<br /> inflationen till samma nivå som i våra viktigaste konkurrentländer. Om<br /> inflationstakten sjunker till 4 % under nästa år skulle den del av devalveringsvinsten<br /> som kvarstår kunna bibehållas. För att lyckas med denna andra fas<br /> har regeringen bl. a. förutsatt mycket låga avtalsmässiga löneökningar nästa<br /> år. Med hjälp av en lägre löne- och prisstegringstakt skall vi enligt regeringen<br /> häva oss ur den ekonomiska krisen.</p> <p>Grundfelet i denna strategi är att de strukturella bristerna i vår ekonomi<br /> negligeras. Låga löne- och prisstegringar är visserligen nödvändiga men långt<br /> ifrån tillräckliga. Därutöver krävs för det första en mycket kraftig bantning<br /> av de offentliga utgifterna och en neddragning av budgetunderskottet.</p> <p>För det andra krävs en sänkning av skattetrycket så att drivkrafterna<br /> bakom arbete, investeringar, sparande och risktagande stimuleras.</p> <p>För det tredje krävs ordentliga systemförändringar som syftar till en<br /> omstrukturering av den offentliga sektorn. En ökad privatisering, konkurrens,<br /> avgiftsfinansiering och avreglering är nödvändig för att tillväxttakten i<br /> vår ekonomi varaktigt skall återställas.</p> <p>Ingenting i regeringens politik tyder på att den klarar att ta itu med<br /> problemen i den offentliga sektorn. De av regeringen föreslagna besparingarna<br /> är t. o. m. mindre än vad statsskulden ökar med varje månad. Dessutom<br /> föreslår regeringen rader av skattehöjningar och nya skatter som enbart<br /> kommer att minska stimulanserna att arbeta och investera. Trots det kraftigt<br /> ökade skattetrycket klarar inte regeringen av att hålla budgetunderskottet<br /> för nästa budgetår nere på den redan alltför höga nivån. Den av regeringen<br /> föreslagna politiken går rakt emot den som Sverige behöver för att lösa de<br /> strukturella balansbristerna. Därmed raseras också förutsättningarna för att<br /> uppnå målen sänkt arbetslöshet och låg inflation.</p> <p>Utvecklingen av export och bytesbalans kommer i år att vara gynnsam men<br /> detta är inte på något sätt ett tecken på att de långsiktiga obalanserna i vår<br /> ekonomi skulle vara på väg att rättas till. Att utrikeshandeln förbättras är<br /> normalt i inledningen av en konjunkturuppgång. Bytesbalansunderskottet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_5"><p>förbättrades lika kraftigt 1978 i den då inledda konjunkturförändringen. Det<br /> är med andra ord viktigt att skilja på den förbättring som följer av en helt<br /> vanlig konjunkturuppgång från den utveckling som är ett resultat av<br /> regeringens ekonomiska politik.</p> <p>En central utgångspunkt för regeringens strategi sägs vara behovet av<br /> stabila förutsättningar för att åstadkomma en långsiktig expansion av<br /> produktion, investeringar och sysselsättning. Vidare påpekas mycket riktigt<br /> att budgetunderskottet innebär ett hot mot en framgångsrik stabilisering av<br /> pris- och kostnadsutvecklingen.</p> <p>Trots dessa utgångspunkter ändrar regeringen hela tiden förutsättningarna<br /> för en stabil expansion genom att rader av skattehöjningar kontinuerligt<br /> föreslås. Dessutom har regeringen nu lagt fram ett förslag om löntagarfonder<br /> som radikalt kommer att ändra förutsättningarna för produktion, investeringar<br /> och sysselsättning. Det växande budgetunderskottet tycks regeringen<br /> inte heller ha någon kraft att göra någonting åt. Slutsatsen blir att regeringen<br /> inte uppfyller sina egna grundläggande förutsättningar för en framgångsrik<br /> ekonomisk-politisk strategi.</p> <p>7.2 Inflation och arbetslöshet</p> <p>Moderata samlingspartiet delar regeringens åsikt att en neddragning av<br /> inflationstakten är en central uppgift för den ekonomiska politiken. Det går<br /> inte på sikt att få ned arbetslösheten om inflationstakten inte först sänks.<br /> Detta har moderata samlingspartiet länge hävdat. I valrörelsen sade vi att 1<br /> procentenhet högre lönekostnadsökning i Sverige än i omvärlden skulle leda<br /> till 20000 fler arbetslösa på två tre års sikt. Regeringen hävdar nu att 1<br /> procentenhet högre inflationstakt leder till en sysselsättningsminskning på<br /> 15000-20000 personer på två år. Det är välkommet att även regeringen<br /> anammat den gängse synen på sambandet mellan inflation och arbetslöshet.<br /> En sänkning av inflationstakten från ca 9 % i år till 4 % under 1984 samtidigt<br /> som konjunkturen fortsätter att förbättras strider mot all tidigare erfarenhet.<br /> För att en så drastisk sänkning av inflationstakten skall vara möjlig måste den<br /> ekonomiska politiken snabbt läggas om.</p> <p>Sverige har f. n. en hemmagjord inflation genom devalveringen, skattehöjningarna<br /> och budgetunderskottet. I en uppåtgående konjunktur kan den<br /> inflation som orsakas av den offentliga utgiftsexpansionen och budgetunderskottet<br /> samt marknadernas bristande flexibilitet förväntas öka.</p> <p>Den inhemska efterfrågeökningen samt penningmängdens tillväxt bör<br /> hållas nere för att inflationstakten skall kunna bemästras.</p> <p>Den successiva försämring som skett av arbets- och kapitalmarknadernas<br /> funktionsduglighet kommer att verka inflationsdrivande i ett förbättrat<br /> konjunkturläge. Den otillräckliga lönespridningen, skatte- och bidragssystemet,<br /> regleringarna m. m. kommer att leda till ”flaskhalsproblem” när<br /> kapacitetsutnyttjandet ökar. Regeringen är medveten om detta problem,<br /> men det enda man föreslår är ett nyrekryteringsstöd för arbetskraft inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>24</p> </div> <div class="block ml_5"><p>industrin. Denna åtgärd har i sammanhanget endast kosmetisk karaktär. Vi<br /> har fortfarande en otillräcklig lönespridning. Marginalskatteomläggningen<br /> urholkas, det redan begränsade inflationsskyddet sänks ytterligare och<br /> subventionspolitiken fortsätter att låsa fast arbetskraft och kapital i nedåtgående<br /> företag. Kapitalets rörlighet har försämrats genom borttagandet av<br /> lindringen i dubbelbeskattningen och den tillfälliga utdelningsskatten.<br /> Sänkningen av bolagsskatten är inte tillräcklig för att motverka de försämringar<br /> som införts.</p> <p>Regeringen saknar en trovärdig politik för att bekämpa inflationen, trots<br /> att den prioriterar just detta område. Antiinflationspolitiken består dels av<br /> att man föreslagit alltför begränsade utgiftsnedskärningar samt maximal<br /> uppräkning på 4% för en mindre del av de utgifter som påverkas av<br /> inflationen, dels av att man i sina kalkyler för 1984 antagit låga avtalsmässiga<br /> löneökningar. Dessa ”insatser” räcker inte. Budgetunderskottet dras inte<br /> ned, i praktiken görs ingenting åt marknadernas bristande flexibilitet och den<br /> föreslagna avindexeringen av vissa utgifter är otillräcklig för att bryta de<br /> rådande inflationsförväntningarna. Dessutom fortsätter regeringen att vidta<br /> åtgärder på skattesidan som höjer inflationstakten i stället för att sänka den.<br /> Skattehöjningarna försämrar också arbets- och kapitalmarknadernas flexibilitet<br /> när motsatsen behövs.</p> <p>Moderata samlingspartiet förordar en mycket stram ekonomisk politik för<br /> att få ned inflationstakten. En neddragning av de offentliga utgifterna och<br /> budgetunderskottet har en avgörande betydelse för våra möjligheter att<br /> nedbringa prisstegringarna. Att dra ned budgetunderskottet genom utgiftsnedskärningar<br /> är nödvändigt också för att tillväxtmöjligheterna och sysselsättningen<br /> i det privata näringslivet skall kunna förbättras.</p> <p>Till skillnad mot regeringen förordar vi lägre skatter som ett sätt att<br /> bekämpa inflationen och stimulera sysselsättningen. Vi föreslår sänkta löneoch<br /> marginalskatter och vi säger nej till nästan alla de skatteskärpningar som<br /> regeringen föreslår.</p> <p>För att komma till rätta med inflationsdrivande och arbetslöshetsskapande<br /> lönehöjningar förordar vi en politik som innebär att arbetsmarknadens<br /> parter tar ansvar för sysselsättningen. Regeringen kan inte ta ansvar för<br /> någonting som den inte själv kan kontrollera. Den fria förhandlingsrätten är<br /> en frihet under ansvar.</p> <p>Vår politik med systemförändringar i den offentliga sektorn leder till ökad<br /> konkurrens och effektivitet. På några års sikt bromsar även detta inflationen<br /> samt ökar sysselsättningen.</p> <p>Skillnaden mellan moderaternas och regeringens antiinflationspolitik<br /> ligger i att vi är beredda att backa upp inflationsmålet med handfasta<br /> åtgärder. På samma sätt är vi beredda att minska och strukturera om den<br /> offentliga sektorn samt dra ned budgetunderskottet för att skapa utrymme<br /> för en sysselsättningsökning i det privata näringslivet. Regeringens sysselsättningspolitik<br /> tycks i stället syfta till att skapa allt flera konstlade</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>25</p> </div> <div class="block ml_5"><p>arbetstillfällen i AMS regi. På längre sikt ökar en sådan politik den öppna<br /> arbetslösheten.</p> <p>7.3 Statsskulds- och kreditpolitik</p> <p>Budgetunderskottet fortsätter att vara det dominerande problemet på den<br /> svenska kreditmarknaden. Tidigare finansierades underskottet genom att<br /> riksbanken med hjälp av olika regleringar tvingade bankerna, försäkringsbolagen<br /> och AP-fonden att köpa statsobligationer med lägre avkastning än<br /> marknadsräntan. En effekt av att bankerna i så stor utsträckning tvingades<br /> att finansiera budgetunderskottet blev att bankernas soliditet försämrades.<br /> De utländska bankerna började anse att de svenska bankerna hade en alltför<br /> låg andel eget kapital i förhållande till det totala kapitalet.</p> <p>Bl. a. dessa problem har gjort det nödvändigt att i större utsträckning än<br /> tidigare finansiera underskottet utanför bankerna, dvs. hos företagen och<br /> hushållen. Under det gångna året har det inte stött på några problem att<br /> finansiera budgetunderskottet i företagssektorn. Företagen har hög likviditet,<br /> eftersom vinsterna är goda och investeringsviljan än så länge är låg.</p> <p>Genom försäljning av statsskuldväxlar har riksgäldskontoret f. n. lånat<br /> upp ca 60 miljarder kronor. Huvuddelen av denna lånestock ligger i<br /> företagssektorn. De senaste tre fyra månaderna har det emellertid gått trögt<br /> att sälja statsskuld växlar. Anledningen är att riksbanken inte låtit räntan på<br /> statsskuldväxlar följa med den inträffade allmänna höjningen av den korta<br /> räntan.</p> <p>För att finansiera det mycket stora budgetunderskott som belöper på det<br /> andra halvåret, har riksgäldskontoret nu introducerat en ny typ av obligationer,<br /> s. k. riksobligationer. Två riksobligationslån har hittills sålts. Det ena<br /> har en löptid på tre och ett halvt år och en effektiv ränta på 13,5 %, det andra<br /> har en löptid på fem år och en effektiv ränta på 13,69%.</p> <p>Att staten nu tvingas låna efter dessa räntesatser för att finansiera<br /> underskottet innebär att privata investeringar trängs undan. Företagens vilja<br /> att investera kommer inte att öka i tillräcklig utsträckning när de ser att det<br /> lönar sig bättre att köpa statspapper till 13-14% ränta. Regeringens<br /> oförmåga att dra ned de offentliga utgifterna och budgetunderskottet hotar<br /> därmed att omintetgöra målet för regeringens ekonomisk-politiska strategi,<br /> den industriella expansionen.</p> <p>Moderata samlingspartiet finner det mycket oroväckande att räntenivån<br /> redan i inledningen av konjunkturuppgången tvingas upp på de nivåer som<br /> gäller för det senaste riksobligationslånet. När konjunkturuppgången ytterligare<br /> stärkts, kapacitetsutnyttjandet förbättras och företagens investeringsvilja<br /> därmed ökar kommer statens finansieringsproblem ytterligare att<br /> förvärras. Stor risk föreligger då att statens kreditbehov ytterligare pressar<br /> upp räntan på statspapper, vilket höjer avkastningskravet på reala investeringar.<br /> Därigenom hindras den industriella expansionen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Eftersom utrymmet för att finansiera budgetunderskottet hos hushållen,<br /> försäkringsbolagen och AP-fonden är begränsat återstår inte någon annan<br /> möjlighet än att dra ned underskottet om utträngningseffekter skall undvikas.<br /> Moderat statsskuldspolitik syftar till att minska och på sikt avveckla<br /> budgetunderskottet. En kraftig neddragning av underskottet medför lägre<br /> ränta, en bättre fungerande kreditmarknad och möjligheter till varaktig<br /> industriell expansion.</p> <p>Statsskulden var vid föregående årsskifte knappt 400 miljarder kronor.<br /> Vid slutet av innevarande år kommer statsskulden att vara nästan 490<br /> miljarder kronor. Enligt långtidsbudgeten kommer skulden att ha vuxit till<br /> 900 miljarder kronor budgetåret 1987/88, om ingenting görs för att bryta<br /> utgiftsexpansionen. Så sent som 1978 uppgick statsskulden till endast drygt<br /> 30 % av landets samlade produktion. I år uppgår statsskulden till över 70 %<br /> av bruttonationalprodukten. 1986 eller senast 1987 kommer statsskulden att<br /> vara större än hela vår samlade produktion, om inget trendbrott sker.</p> <p>Förhållandena på kreditmarknaden har närmare analyserats av den<br /> kreditpolitiska utredningen som för knappt ett år sedan lade fram sitt<br /> betänkande. Utredningen framhåller regleringarnas snedvridande effekter<br /> på kreditmarknaden och rekommenderar en övergång till en mer ”marknadskonform”<br /> kreditpolitik.</p> <p>Riksbanken har nyligen tagit ett steg i rätt riktning när tillämpningen av<br /> likviditetskraven upphävdes.</p> <p>Enligt vår mening bör kreditpolitiken helt befrias från vissa nu existerande<br /> regleringar. Emissionskontroll och särskild placeringsplikt bör avskaffas.<br /> Endast i verkliga krisfall och då med hinder mot långvariga regleringar kan<br /> vissa ingrepp såsom placeringskrav och utlåningsreglering tillgripas. Den<br /> kreditpolitiska styrningen bör främst ske med hjälp av kassakrav.</p> <p>7.4 Skattepolitiken</p> <p>Skattepolitiken är av avgörande betydelse för att återvinna balans i vår<br /> ekonomi. För regeringen tycks skattepolitiken helt och hållet bestämmas av<br /> kortsiktiga fördelningshänsyn. Skatter höjs och nya skatter införs med<br /> motiveringen att ”bördorna skall bäras av alla”. Varken i den nu aktuella<br /> propositionen eller i något tidigare dokument har regeringen visat att den har<br /> några insikter om skatternas avgörande betydelse för människornas och<br /> företagens vilja att arbeta, spara, investera och ta risker.</p> <p>Det är väl belagt att skattehöjningar är ett mycket trubbigt instrument för<br /> att fördela om inkomster mellan hushållen. Skatte- och bidragssystemet<br /> skapar i stället incitament hos människorna att ägna sig åt legala och illegala<br /> transaktioner, tjänstebyte och svartjobb, vilket gör att inkomstfördelningen<br /> blir en annan än den eftersträvade. Skattehöjningarna ökar dessutom<br /> inflationen, och en hög inflation leder i sin tur till en godtycklig omfördelning<br /> av inkomster och förmögenheter.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>27</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Även om regeringen troligtvis är medveten om att det inte går att sluta det<br /> strukturella budgetunderskottet med skattehöjningar, har oförmågan att<br /> spara lett till att regeringen nu föreslår skattehöjningar 1984 som är av nästan<br /> samma storleksordning som 1983. Socialdemokraterna fullföljer således i<br /> regeringsställning sin traditionella högskattepolitik sådan den gestaltades<br /> under 1960- och 1970-talen.</p> <p>Hittills i år har regeringen genomfört skattehöjningar på nästan 13<br /> miljarder kronor (se tabell 4). Det motsvarar skattehöjningar på i genomsnitt<br /> 3500 kr. per hushåll.</p> <p>Tabell 4. Regeringens beslutade skattehöjningar för helåret 1983</p> <p style="margin-left:256px;">Milj. kr.</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Mervärdeskatten höjs från 21,5 till 23,5 % 4500</p> <p>Allmän löneavgift införd den 1 januari 1983,2 % 5000</p> <p>Tillfällig höjning av allmänna löneavgiften - andra halvåret</p> <p>1983,1 % 1 250</p> <p>Arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,5 % 1500</p> <p>Begränsning av rätten till underskottsavdrag 450</p> <p>Urholkat inflationsskydd 1500</p> <p>Energiskattehöjningar 600</p> <p>Skärpt förmögenhets-, arvs-och gåvoskatt, 0,5 % 300</p> <p>Vattenkraftsskatt 950</p> <p>Skatt på videobandspelare 55</p> <p>Hyreshusavgift 800</p> <p>Höjda avgifter m.m 200</p> <p>Utdelningsskatt 01</p> <p style="margin-left:11px;">Slopad skattereduktion på aktieutdelningar och sänkt reduktion<br /> på skattesparandet 600</p> <p>Tobaksskatt 250</p> <p>Marginalskattesänkningar - 4000</p> <p>Skattereduktion för fackföreningsavgifter — 1200</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:229px;">Summa 12755</p> <p>'Får effekt på utdelningar som utbetalas 1984.</p> <p>Moderata samlingspartiet har avvisat nästan samtliga dessa skattehöjningar.<br /> Vi har yrkat på att utdelningsskatten, vattenkraftsskatten, hyreshusavgiften,<br /> videoskatten m. m. skall avskaffas. Dessutom har vi föreslagit att<br /> skattereduktionen för fackliga avgifter skall avskaffas. Vi har vidare<br /> föreslagit att de skattesatser som gällde för förmögenhets-, arvs- och<br /> gåvoskatterna 1982 samt den 30-procentiga skattereduktionen för aktieutdelningar<br /> skall återinföras 1984.</p> <p>Vi har föreslagit att marginalskattesänkningen görs varaktig genom<br /> återinförandet av en fullständig indexreglering och att avdragsbegränsningen<br /> och den 2-procentiga löneskatten slopas fr. o. m. 1984. Den skatteomläggning<br /> som nu genomförs innebär att nästan alla får lägre realinkomster efter<br /> skatt jämfört med det tidigare systemet. Fjolårets inflation liksom årets</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_25" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_4"><p>inflation överstiger med bred marginal indexbegränsningen på 5,5 %. När nu<br /> regeringen ytterligare försämrar inflationsskyddet urholkas marginalskattesänkningen<br /> ytterligare. I stället för den av regeringen föreslagna skatteskalan<br /> för 1984 har vi föreslagit att den skatteskala som återfinns i partimotion<br /> 1982/83:2107 införs.</p> <p>Vårt förslag innebär en reell marginalskattesänkning som stimulerar till<br /> arbete, sparande och investeringar. Den motverkas inte av höjda skatter i<br /> övrigt, vilket gör att de positiva effekterna fullt ut kan komma hushållen och<br /> näringslivet till godo.</p> <p>Moderata samlingspartiets samtliga skatteförslag innebar för innevarande<br /> budgetår jämfört med regeringens förslag en skattesänkning på ca 7<br /> miljarder kronor. Detta är högt räknat mot bakgrund av att skatteökningar<br /> erfarenhetsmässigt inte leder till de skatteinkomster man beräknat.</p> <p>Vi avser att återkomma i januari med ytterligare förslag på skatteområdet.</p> <p>Regeringen föreslår nu skattehöjningar för 1984 på sammanlagt ca 11<br /> miljarder kronor (se tabell 5).</p> <p>TabellS. Regeringens aktuella skatteförslag samt tidigare beslutade skattehöjningar<br /> för 1984</p> <p>Tabellen består enbart av skattehöjningar för 1984 som ligger ”ovanpå” skattehöjningarna<br /> för 1983. Skattehöjningarna för 1983 kan adderas med 1984 års höjningar.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:274px;">Milj. kr.</p> <p>Vin- och spritskatt 200-4001</p> <p>Tobaksskatt 300</p> <p>Förmögenhetsskatt 900</p> <p>Försäljningsskatt på motorfordon 230</p> <p>Omsättningsskatt på aktier 7502</p> <p>Evig realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter 1003</p> <p>Skogsvårdsavgiften höjs med 0,3% 170</p> <p>Vinstskatt till löntagarfonderna 12004</p> <p>Löneskatt på 0,2% till löntagarfonder 600</p> <p>Urholkat inflationsskydd 33005</p> <p>Avdragsbegränsningen 4506</p> <p>Forskningsavdrag 200</p> <p>Reavinst på aktier 100-1000</p> <p>Båtskatt 100-2307</p> <p>Slopat skattesparande 630</p> <p>Energiskattehöjningar 16558</p> <p>Utdelningsskatt 2 0009</p> <p>Ökning av hyreshusavgift 400'°</p> <p>Investeringsavdraget 1000"</p> <p>Marginalskattesänkningar - 2670</p> <p>Den tillfälliga höjningen av löneavgiften försvinner - 1250</p> </div> <div class="block ml_29"><p style="margin-left:211px;">Summa 10365-11595</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:7px;">1 Regeringen har endast räknat med knappt 200 milj. kr. vilket förutsätter ett mycket<br /> kraftigt konsumtionsfall.</p> <p style="margin-left:7px;">2 Regeringens uppskattning i proposition 1983/84:48 om ändring i beskattning av<br /> realisationsvinster på börsaktier.</p> <p>3 Lågt räknat.</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_28" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>29</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:7px;">4 Vinstskatten beräknas brutto inbringa 2 000-2 500 milj .kr. Eftersom den är avdragsgill<br /> blir nettoeffekten ca 1200 milj. kr.</p> <p style="margin-left:7px;">5 För 1984 blir skattehöjningen 2600 milj. kr. till följd av att inflationsskyddet av<br /> skatteskalan begränsats till 5,5%. Att inflationsskyddet sänks till 4,1 % innebär en<br /> ytterligare skatteskärpning med 700 milj. kr.</p> <p style="margin-left:7px;">6 Avdragsbegränsningen beräknas leda till skattehöjningar på 1,4 milj. kr. 1985 och<br /> genomförs stegvis under tre år.</p> <p style="margin-left:7px;">7 Den slutgiltiga utformningen är ännu ej klar.</p> <p style="margin-left:7px;">8 Energiskattehöjningarna som beslöts i våras på el och olja inbringar under 1983 ca<br /> 600 milj. kr. och under 1984 2255 milj. kr. Skattehöjningen uppgår därför till 1655<br /> milj. kr. 1984.</p> <p style="margin-left:7px;">9 Utdelningsskatten drabbar 1984 års utdelningar och beräknas inbringa 900 milj. kr.<br /> Eftersom skatten inte är avdragsgill ökar bolagsskatten med drygt 1000 milj. kr.<br /> Sammantaget kostar skatten 2000 milj. kr.</p> <p style="margin-left:11px;">10 Hyreshusavgiften som infördes 1983 skall enligt riksdagsbeslutet öka 1984, vilket<br /> inbringar ytterligare 400 milj. kr.</p> <p style="margin-left:11px;">11 I våras antog riksdagen ett förslag om att investeringsavdraget skall slopas fr. o. m.<br /> april 1984.</p> <p>Moderata samlingspartiet avvisar alla dessa skattehöjningar utom höjningen<br /> av vin-, sprit- och tobaksskatterna.</p> <p>Moderata samlingspartiet ställer sig negativt till både den föreslagna<br /> höjningen av förmögenhetsskatten med 1 procentenhet och till den föreslagna<br /> sänkningen av den nedre gränsen för förmögenhetsskatten. Det är en<br /> sakligt felaktig föreställning att dessa förändringar av förmögenhetsskatten<br /> bara skulle drabba de s. k. rika hushållen. I merparten av fallen är det fråga<br /> om vanliga familjer i småhus som får betala runt 100 kr. mer i månaden i extra<br /> förmögenhetsskatt. De som drabbas är de som sparat genom att amortera<br /> ned lånen på fastigheten. De villaägare som ökat belåningsgraden för att<br /> konsumera drabbas inte.</p> <p>Skatteskärpningen slår dessutom hårdast mot produktivt sparande. Aktiesparandet<br /> måste deklareras till sitt fulla marknadsvärde, medan sparande i<br /> konst, diamanter, mynt m. m. inte blir utsatt för någon skatteskärpning.</p> <p>Ett speciellt problem med den föreslagna skärpningen av förmögenhetsskatten<br /> är att den drabbar tio tusentals småföretagare, vars förmögenhet<br /> återfinns i maskiner och anläggningstillgångar, dvs. i det arbetande kapitalet.<br /> En småföretagare med villa och en beskattningsbar bolagsförmögenhet på 1<br /> milj. kr. får en skatteökning på bolagsförmögenheten med 10000 kr. Vid en<br /> marginalskatt på 82% innebär det att han måste ta ut 55500 kr. mer i<br /> löneökning och betala 19500 kr. ytterligare i arbetsgivaravgifter för att<br /> kunna betala den ökade förmögenhetsskatten. Företaget åsamkas således en<br /> ökad kostnad på hela 75000 kr. som ett resultat av att förmögenhetsskatten<br /> stiger med 1 procentenhet. Uppgår bolagsförmögenheten till 2 milj. kr. ökar<br /> kostnaden för företaget till hela 188000 kr. För att klara den högre<br /> förmögenhetsskatten kan småföretagare tvingas sälja ut delar av den<br /> verksamhet som utgör grunden för inte bara förmögenheten utan också hans<br /> egen försörjning.</p> <p>Om förslaget i propositionen skulle bifallas, får företagen mycket kort tid</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>30</p> </div> <div class="block ml_5"><p>på sig att genomföra de åtgärder som behövs för att täcka skatteökningen,<br /> som i praktiken får retroaktiv karaktär. Svåra likviditetsproblem kan uppstå i<br /> många företag och delar av verksamheten kan behöva avyttras.</p> <p>Om den skattskyldige har stor nettoförmögenhet men relativt blygsam<br /> beskattningsbar inkomst kommer förmögenhetsskatteskärpningen i många<br /> fall att leda till att den skattskyldige får betala mer än 100 % av sina inkomster<br /> i skatt. Om skatten skulle bli över 85 % av inkomsten, skall statsskatten<br /> normalt minskas så att den gränsen inte överskrids. Blir skatten likväl högre,<br /> skall även förmögenhetsskatten reduceras. Men förmögenhetsskatten får<br /> inte bli lägre än vad den skulle ha varit på halva den skattepliktiga<br /> förmögenheten. Den faktiska skatten kan därmed komma att uppgå till i<br /> praktiken hur många procent som helst av inkomsten. Denna ”pomperipossa-effekt”<br /> är enligt moderata samlingspartiet helt oacceptabel även om den<br /> endast skulle drabba en enda människa.</p> <p>Vi är kritiska mot den kontinuerliga skärpningen av beskattningen på<br /> aktiesparande. Tidigare har regeringen tagit bort den 30-procentiga skattereduktionen<br /> på utdelningsinkomster, varvid den tidigare dubbelbeskattningen<br /> av aktieutdelning återinförts. Skattereduktionen på skattefondssparandet<br /> har sänkts med 10 procentenheter och en 20-procentig skatt på 1984 års<br /> utdelningsinkomster har införts. Nu föreslår regeringen en omsättningsskatt<br /> på aktier, skärpt reabeskattning av aktievinster och att skattefondssparandet<br /> helt upphör. Denna förföljelse av aktiespararna - som också fullt ut drabbats<br /> av förmögenhetsskatteskärpningen - kommer på sikt att leda till ett minskat<br /> intresse för riskvilligt sparande i aktier till förmån för sparande i mindre<br /> samhällsnyttiga sparformer. Målet måtte i stället vara att underlätta riskvilligt<br /> sparande i aktier genom avskaffad dubbelbeskattning, enklare regler för<br /> reavinstbeskattning och lägre förmögenhetsskatter för produktivt sparande.</p> <p>Vidare godtar vi inte vare sig den föreslagna höjningen av försäljningsskatten<br /> på motorfordon eller förslaget om att skogsvårdsavgiften skall höjas med<br /> 0,3%. Vi vidhåller vårt tidigare krav om att skogsvårdsavgiften bör vara<br /> 0,3 % av skogsbruksvärdet.</p> <p>Vi tar avstånd från de socialiseringsskatter som föreslagits i proposition<br /> 1983/84:50. Enbart de skatteskärpningar som har föreslagits i denna proposition<br /> kommer att dränera företagen på uppemot 2 miljarder kronor i riskvilligt<br /> kapital fr. o. m. 1984.</p> <p>Vi säger också nej till förslaget om att företagens möjligheter att göra<br /> forskningsavdrag skall slopas. I stället föreslår vi att det skattebortfall som<br /> forskningsavdraget leder till uppvägs genom att de statliga anslagen till<br /> styrelsen för teknisk utveckling och utvecklingsfonderna skärs ned med<br /> motsvarande summa.</p> <p>Vi anser att generella fiskala stimulansmedel av typ FoU-avdraget skall<br /> användas för att stimulera forskning och utveckling i företagen framför<br /> selektiva stöd via STU, industrifonden och utvecklingsfonderna.</p> <p>Förutom i länder där fiskala instrument tidigare prövats, som Västtyskland</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>31</p> </div> <div class="block ml_4"><p>och Japan, inför nu även Finland efter noggrann prövning ett avdragssystem<br /> byggt på den svenska modellen.</p> <p>Moderata samlingspartiet avvisar också bestämt den fastighetsskatt på</p> <p>1,4 % av taxeringsvärdena som regeringen har för avsikt att införa fr. o. m.<br /> 1985.</p> <p>En varaktig förbättring av den svenska ekonomins utvecklingskraft kan<br /> inte åstadkommas utan att de reella marginalskatterna sänks. En sådan<br /> sänkning måste då vara ett led i en sänkning av det totala skattetrycket.<br /> Kombinerat med en fortsatt urholkning av inflationsskyddet och höjda löneoch<br /> energiskatter leder skatteomläggningen i stället till ett skärpt skattetryck<br /> och till återigen stigande marginalskatter. De tidigare beslutade marginalskattesänkningarna<br /> för 1984 är dubbelfinansierade. Energiskattehöjningarna<br /> inbringar ca 2,3 miljarder kronor under 1984. Energi- och oljeskatten<br /> höjdes redan i år med motiveringen att konstlad sysselsättning i AMS regi<br /> skulle finansieras.</p> <p>Därtill kommer att det tidigare beslutade inflationsskyddet på 5,5 % leder<br /> till en skatteskärpning på 2,6 milj. kr. under 1984 (se tabell5). Denna<br /> kraftiga skatteskärpning har tydligen regeringen inte ansett tillräckligt stor.<br /> Den föreslår därför att inflationsskyddet ytterligare skall försämras till<br /> endast 4,1 %. Skatteskärpningen blir därmed ytterligare 700 milj. kr. Utöver<br /> detta föreslås även ändringar i skatteskalan över 131400 kr. i beskattningsbar<br /> inkomst, vilket inbringar 130 milj. kr. Därmed finansieras 1984 års inkomstskattesänkning<br /> mer än två gånger. Moderata samlingspartiets samtliga<br /> skatteförslag innebär jämfört med regeringens förslag lägre skatter om 11-12<br /> miljarder kronor för budgetåret 1984/85.</p> <p>Med skattetrycket menas vanligtvis skatternas andel av BNP. Det är i dag<br /> drygt 51 % av BNP. På lång sikt är dock de offentliga utgifternas andel av<br /> BNP ett bättre mått på det egentliga skattetrycket. De offentliga utgifterna<br /> måste nödvändigtvis betalas från produktionen. Med den utgångspunkten är<br /> det utgifterna som är den verkliga skatten oavsett hur finansieringen sker. En<br /> utgift kan finansieras antingen med skatt eller med offentlig upplåning.<br /> Upplåningen innebär emellertid ökade skatter och minskad konsumtion för<br /> nästa generation. Att utge en statsobligation har under ett längre tidsperspektiv<br /> samma konsumtionsindragande effekt som en skattehöjning.</p> <p>Även inflationen är i realiteten att betrakta som en skatt. Inflationen - som<br /> bl. a. kan orsakas av budgetunderskottet - innebär att det reala underskottet<br /> och den reala statsskulden minskar. Denna ”skatt” betalas till största delen<br /> av dem som har olika typer av värdepapper - statsobligationer, bank- och<br /> inlåningsräkningar, pengar etc. - genom att värdet på dessa tillgångar<br /> sjunker.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>32</p> </div> <div class="block ml_5"><p>7.5 Budgetpolitiken</p> <p>Regeringens hittillsvarande politik har framför allt inneburit en mycket<br /> kraftig offentlig utgiftsexpansion. På ett år har regeringen ökat statsutgifterna<br /> med över 33 miljarder kronor. De sammanlagda offentliga utgifterna har<br /> ökat med ca 55 miljarder kronor.</p> <p>Budgetunderskottet under förra budgetåret var i runda tal 88 miljarder<br /> kronor, vilket innebar att underskottet blev ca 13 miljarder kronor större än<br /> vad den förra regeringen räknade med för drygt ett år sedan. Denna<br /> dramatiska försämring under loppet av budgetåret 1982/83 var en följd av<br /> den socialdemokratiska kursomläggningen. Den innebar bl. a. kraftigt ökade<br /> subventioner till statliga företag, nya utgifter för arbetsmarknadspolitiken<br /> samt infriandet av dyrbara vallöften. De massiva skattehöjningarna täckte<br /> långt ifrån denna veritabla utgiftsexplosion. En ytterligare anledning till<br /> budgetförsämringen förra budgetåret var ökningen av statsskuldräntorna,<br /> Kursförlusterna på grund av devalveringen, en högre räntenivå samt<br /> övergång till kortare upplåningstid låg bakom ränteuppgången.</p> <p>För innevarande budgetår räknar regeringen med att underskottet skall<br /> ligga på ungefär oförändrad nominell nivå. Detta innebär inte att regeringens<br /> ”åtstramningspaket” skulle orsaka någon typ av trendbrott eller att budgetbehandlingen<br /> skulle ha varit särskilt stram. Den trendmässiga försämringen<br /> av budgetunderskottet har inte upphört.</p> <p>Att det kassamässiga underskottet tycks ha slutat att stiga beror på två<br /> faktorer. För det första har - såsom påpekades i vår partimotion från i våras<br /> (1982/83:2417) - regeringen pressat upp underskottet 1982/83 genom en rad<br /> exceptionella utgiftsökningar som knappast torde återkomma. Regeringens<br /> våldsamma höjning av industrisubventionerna till framför allt statliga företag<br /> har gjort att man nu skapat sig ett andrum på detta område. Den förbättrade<br /> konjunkturen verkar i samma riktning.</p> <p>Den andra viktiga förklaringen är att budgetunderskottet under innevarande<br /> budgetår reduceras med mellan 5 och 6 miljarder kronor till följd av en<br /> rad åtgärder av uppbördsteknisk natur på inkomstsidan i budgeten. Huvudsakligen<br /> rör det sig om engångseffekter. De medel som skulle tillförts<br /> sjukförsäkringsfonden 1983/84 överförs i stället till statskassan, vilket ger ca<br /> 2,8 miljarder kronor. Den förkortade betalnings- och redovisningsperioden<br /> för tobaks-, sprit- och vinskatterna får en inkomststärkande effekt på ca 1,5<br /> miljarder kronor. Den preliminära B-skatten skall beräknas till 120 % av den<br /> slutliga skatten, vilket har beräknats ge knappt 1 miljard kronor 1983/84.</p> <p>Engångsutgiftema på utgiftssidan under förra budgetåret gjorde att<br /> budgetunderskottet hamnade nära 10 miljarder över den förväntade trendmässiga<br /> försämringen (se diagram 10). De tillfälliga inkomstökningarna<br /> innebär samtidigt att budgetunderskottet innevarande budgetår ligger ca 5<br /> miljarder under den trendmässiga försämring som annars skulle ha slagit<br /> igenom.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>33</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Som framgår av diagrammet har den trendmässiga försämringen av<br /> budgetunderskottet varit i runda tal 10 miljarder kronor om året. I fjol var<br /> den 20 miljarder kronor, dvs. större än någonsin tidigare.</p> <p>Moderata samlingspartiets besparingspolitik hade, om den fått förverkligas,<br /> inneburit att budgetunderskottet stannat vid ca 74 miljarder kronor både<br /> 1982/83 och 1983/84.</p> <p>Regeringens utgiftsnedskärningar 1984/85 uppges uppgå till 5,4 miljarder<br /> kronor. En del av dessa utgiftsnedskärningar består av avgiftshöjningar.<br /> Höjningen av miljöavgifterna m. m. med 235 milj. kr. har räknats som en<br /> utgiftsnedskärning. Av de faktiska utgiftsnedskärningarna på ca 5 miljarder<br /> har drygt hälften en långsiktig effekt, medan resten är av tillfällighetsnatur.<br /> Att dra ner oljelagret innebär t. ex. en engångsminskning på utgiftssidan.<br /> Minskningen av u-landsbiståndet sägs uttryckligen vara av engångskaraktär.<br /> Därtill skall läggas att regeringen samtidigt med utgiftsnedskärningarna ökar<br /> en del utgifter. I den nyligen framlagda sysselsättningspropositionen framgick<br /> att ca 1,5 miljarder kronor av de ökade AMS-utgifterna var ofinansierade.<br /> Det sades då att regeringen skulle återkomma med finansiering. Detta<br /> har inte skett, trots att detta påstående upprepats i föreliggande proposition,<br /> varför denna utgiftsökning motverkar regeringens föreslagna utgiftsminskningar.<br /> Dessutom tillkommer nya utgiftsökningar till följd av det s. k.<br /> ROT-programmet. Nettobesparingarna uppgår sammantaget till endast ca</p> <p>3,5 miljarder kronor.</p> <p>Regeringens oförmåga att bryta den offentliga utgiftsexpansionen - trots<br /> att viljan nu tycks finnas inom delar av regeringen - är den allvarligaste<br /> bristen i den ekonomiska politik som nu föreslås.</p> <p>Moderata samlingspartiet är mycket kritiskt till att regeringen ej sätter upp<br /> några mål för vare sig den offentliga utgiftsökningen eller budgetunderskottet<br /> för nästa budgetår.</p> <p>Vad gäller beskrivningen av det ekonomiska sammanhanget är det<br /> glädjande att regeringen nu inser att budgetunderskottet innebär en fara inte<br /> endast för statsfinanserna utan även för hela den svenska ekonomin. Det<br /> tycks inte längre finnas någon större skillnad mellan moderata samlingspartiet<br /> och regeringen vad gäller bedömningen av budgetunderskottets negativa<br /> effekter på sysselsättning och inflation. Det är därför beklagligt att regeringen<br /> inte förmår uträtta det man förmodligen vill uträtta.</p> <p>Trots att regeringen i våras i både långtidsbudgeten och treårskalkylerna<br /> visade att budgetunderskottet skulle öka till ca 100 miljarder kronor nästa<br /> budgetår även vid en drastiskt sänkt inflationstakt, har regeringen inte<br /> inriktat politiken efter de linjer som borde ha följt av dessa kalkyler. De<br /> nettobesparingar man nu åstadkommit kommer att helt ätas upp av att de<br /> faktiska statsskuldräntorna nästa budgetår blir högre än de beräknade.</p> <p>Regeringen har tidigare missat tre tåg. Varken i oktoberpropositionen från<br /> i fjol, i budgetpropositionen från i januari eller i kompletteringspropositionen<br /> från i våras fanns det några besparingsförslag. Tvärtom har 33 miljarder i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>34</p> </div> <div class="block ml_5"><p>statliga utgiftsökningar genomförts. De relativt obetydliga besparingar<br /> regeringen nu föreslår innebär att den missar även det fjärde tåget. Denna<br /> tempoförlust som nu i praktiken uppgår till två tredjedelar av regeringens<br /> mandatperiod kan mycket väl visa sig vara ödesdiger för våra möjligheter att<br /> förhindra den annalkande statsfinansiella krisen. Det är troligt att underskottet<br /> för 1984/85 nu riskerar att flyttas upp på en ännu högre nivå vilket gör att<br /> det kommande nödvändiga saneringsarbetet med statsfinanserna kommer<br /> att ta längre tid och bli mycket svårare än om regeringen hade haft kraft att nu<br /> lägga om kursen.</p> <p>Vårt reviderade budgetförslag från i våras innebar för 1983/84 en<br /> utgiftsnivå som låg 20,6 miljarder kronor lägre än regeringens. Skatteintäkterna<br /> föreslogs bli 7,1 miljarder kronor lägre. Vårt budgetunderskott låg med<br /> andra ord 13,5 miljarder kronor under regeringens som nu beräknas till ca 88<br /> miljarder kronor.</p> <p>Diagram 10. Budgetunderskottets utveckling budgetåren 1977/78-1983/84</p> </div> <div class="block ml_5"><p>miljarder kr.</p> </div> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_27"><p style="margin-left:136px;">&gt; andelen räntor på statsskulden<br /> i förhållande till budgetunderskottet</p> </div> <div class="block ml_4"><p>HO A.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>100 -</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5"><p>90 -■</p> </div> <div class="block ml_9"><p>77/78 78/79 79/60 80/81 81/82 82/83 63/öh Budgetår</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Källa: Finansdepartementet.</p> </div> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_15" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_44" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>35</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Moderata samlingspartiet accepterar nästan samtliga de av regeringen<br /> föreslagna utgiftsnedskärningarna. Inom alla huvudtitlar utom försvarsdepartementet<br /> har vi - som framgår av våra tidigare motioner - varit beredda<br /> att gå mycket längre vad gäller utgiftsnedskärningar. Av våra tidigare<br /> föreslagna besparingar på 20,6 miljarder kronor ”använder” regeringen nu<br /> knappt 2 miljarder kronor. I de få fall vi inte accepterat regeringens<br /> besparingsförslag har vi föreslagit alternativa utgiftsneddragningar.</p> <p>Vi kommer i januari att återkomma med i princip alla de tidigare<br /> besparingsförslag som regeringen inte nu använder. Dessutom kommer vi att<br /> föreslå ytterligare utgiftsminskningar på mellan 7 och 8 miljarder kronor för<br /> nästa budgetår. Hälften av besparingarna kommer att innebära en neddragning<br /> av statsbidragen till kommunerna.</p> <p>Dessa tidigare besparingar tillsammans med de nya utgiftsnedskärningarna<br /> kommer att innebära en neddragning av utgifterna för budgetåret 1984/85<br /> med ca 26-27 miljarder kronor. Tillsammans med våra skattesänkningsförslag<br /> på mellan 11 och 12 miljarder kronor innebär detta att vi förordar en<br /> neddragning av budgetunderskottet med ca 15 miljarder kronor jämfört med<br /> regeringens förslag.</p> <p>En del av våra tidigare sparförslag samt våra ställningstaganden till<br /> regeringens föreslagna besparingar och avindexeringar sammanfattas nedan.<br /> Våra ställningstaganden redovisas mer utförligt i separata motioner.</p> <p>Utrikesdepartementet</p> <p>Vi delar regeringens bedömning att det är möjligt och nödvändigt att spara<br /> på biståndsanslaget. I januari i år föreslog vi besparingar på 620 milj. kr.<br /> innevarande budgetår. Regeringens förslag om frysning av biståndsanslaget<br /> innebär enligt finansdepartementets beräkningar en besparing på endast 370<br /> milj. kr. Vi vidhåller att besparingar av den storleksordning som vi tidigare<br /> föreslagit är nödvändiga. Dessutom bör länderramarna förändras på ett sätt<br /> som överensstämmer med den moderata synen på biståndspolitiken. Förutsättningarna<br /> för ett effektivt bistånd förbättras om det ges till länder som<br /> strävar efter demokratiska och marknadsekonomiska lösningar på utvecklingsproblemen.</p> <p>Försvarsdepartementet</p> <p>Regeringens förslag att försvarsprisindex (FPI) under år 1984 skall ersättas<br /> av ett index som följer FPI upp till 4 % och sedan ligger kvar är oacceptabelt.<br /> Moderata samlingspartiet kan inte godta att inflationen får avgöra vår<br /> försvarsstyrka. Priskompensationssystemet måste få verka fullt ut för att<br /> försvaret skall kunna genomföra en långsiktig realiserbar planering.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>36</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Socialdepartementet</p> <p>För innevarande budgetår har vi föreslagit utgiftsnedskärningar på 4,5<br /> miljarder kronor, bl. a. ökad självrisk i sjukförsäkringen och sänkt kompensationsnivå<br /> i sjuk- och föräldraförsäkringen. Huvuddelen av dessa besparingar<br /> ligger på socialförsäkringssektorn.</p> <p>Vi godtar regeringens förslag till pensionsnivå 1984 med den omfördelning<br /> som föreslås. Däremot accepterar vi inte att de sämst ställda pensionärerna,<br /> de som genom undantagande från ATP gått miste om pensionstillskott,<br /> hamnar i ett ännu sämre läge. Vi vill vidare peka på att ATP, med den<br /> metodik regeringen tillämpar, på sikt kommer att övergå till att bli en<br /> enhetspension. Skatte- och bidragssystemet innebär att utjämningen redan<br /> nu är långt gången. Bl. a. därför måste frågan om framtida metod för<br /> värdesäkring skyndsamt bringas till sin lösning. Den omständigheten att vi<br /> föreslår fullständigt inflationsskydd av skatteskalan gör det möjligt för oss att<br /> för 1984 även godta de av regeringen förordade pensionsnivåerna vad<br /> beträffar ATP.</p> <p>Vi föreslår i övrigt höjda läkemedels- och patientavgifter i jämförelse med<br /> regeringens förslag. Vi återkommer i januari med ytterligare besparingsförslag<br /> på kommun- och landstingssektorn.</p> <p>I kompletteringspropositionen uttalade regeringen att avindexeringen<br /> även skulle omfatta basbeloppsindex. Vi noterar att något sådant förslag inte<br /> återfinns i propositionen och att detta över huvud taget inte kommenteras.<br /> En avindexering som omfattar en så liten del av de utgifter som styrs av<br /> inflationen lär inte påverka inflationsförväntningarna.</p> <p>Kommunikationsdepartementet</p> <p>Våra tidigare besparingsförslag m. m. på detta område uppgår till 1,2<br /> miljarder kronor och omfattar bl. a. ökad avgiftsfinansiering, att de affärsdrivande<br /> verkens investeringar bör finansieras genom extern upplåning samt<br /> inom några områden dämpad investeringstakt m.m.</p> <p>Regeringen har här gjort några av våra tidigare förslag till sina egna. En<br /> omläggning av bl. a. televerkets finansiering av investeringarna samt en<br /> neddragning av de ordinarie investeringsmedlen till SJ föreslås. Vi godtar<br /> besparingsförslagen.</p> <p>Utbildningsdepartementet</p> <p>För utbildningsdepartementet har vi tidigare föreslagit besparingar på ca<br /> 500 milj. kr., bl. a. i syfte att minska byråkratin.</p> <p>Regeringen föreslår nu nettobesparingar på sammanlagt ca 370 milj. kr. Vi<br /> accepterar med vissa modifikationer i stort sett alla regeringens förslag. Ett<br /> viktigt undantag är dock förslaget om återinförande av äktamakeprövningen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>37</p> </div> <div class="block ml_5"><p>vilket vi inte kan godta. Dessutom föreslår vi en uppräkning av studiemedlens<br /> totalbelopp fr. o. m. nästa budgetår från av regeringen föreslagna 148 %<br /> till 155 % av basbeloppet. Den av regeringen förordade höjningen är<br /> otillräcklig.</p> <p>Förslaget om licensfinansiering av utbildningsradion, med därav följande<br /> höjning av licensavgifterna för radio/TV, avvisas. En översyn av utbildningsradions<br /> verksamhet måste göras och avgiftsfinansieringen för dess produkter<br /> ökas. Detta innebär emellertid inte att bolaget Utbildningsradion måste<br /> bestå.</p> <p>Regeringens förslag om timreduktion i förhållande till gruppstorlek i<br /> gymnasieskolan accepteras endast till viss del. I stället förordas att tiden för<br /> elevernas skriftliga prov avräknas från lärarnas tjänstgöring.</p> <p>I motionen föreslås en kraftigare minskning av läkarutbildningen än i<br /> propositionen. Sålunda föreslås en minskning med 180 intagningsplatser<br /> budgetåret 1984/85 samt en ytterligare neddragning med 90 intagningsplatser<br /> budgetåret 1985/86. Fr. o. m. 1984/85 bör den kliniska undervisningen vid ett<br /> av länssjukhusen i Stockholm samt vid Malmö allmänna sjukhus avvecklas.<br /> 1985/86 bör den kliniska undervisningen vid det återstående länssjukhuset i<br /> Stockholm med sådan undervisning eller den kliniska undervisningen vid<br /> universitetet i Linköping dras in.</p> <p>Vi avvisar regeringens förslag att lägga ned tandläkarutbildningen vid<br /> universitetet i Göteborg. Utbildning och forskning är där enligt samstämmiga<br /> vittnesbörd bland de främsta i Sverige. I stället föreslås att utbildningen<br /> vid universitetet i Umeå avvecklas samtidigt som antagningskapaciteten<br /> minskas med 40 platser vid universitetet i Göteborg.</p> <p>Jordbruksdepartementet</p> <p>I samband med den senaste höjningen av livsmedelssubventionerna, som<br /> regeringen genomförde med stöd av vänsterpartiet kommunisterna, motsatte<br /> sig moderata samlingspartiet denna förändring. Vid detta tillfälle föreslog<br /> vi att subventionerna skulle minskas med 1035 milj. kr. Begränsningar av<br /> livsmedelssubventionerna är nödvändiga och målet bör vara att de på sikt<br /> skall avvecklas. Vi upprepar därför vårt tidigare krav.</p> <p>Huvuddelen av regeringens övriga ”besparingsförslag” består av inkomstförstärkningar,<br /> vilket inte är liktydigt med utgiftsnedskärningar.</p> <p>Vi avvisar förslagen om införande av grustäktsavgift samt avgift på<br /> bekämpningsmedel och handelsgödsel. Dessa avgifter är endast en omskrivning<br /> för införandet av nya skatter. Vad gäller förslaget om avgifter för<br /> miljökontroll anser vi att miljöavgift endast skall avse kostnader för<br /> tillstånds- eller koncessionsgivning. De övriga besparingsförslagen godtas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>38</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Arbetsmarknadsdepartementet</p> <p>Inom detta område har vi tidigare föreslagit att antalet beredskapsarbeten<br /> i likhet med tidigare år skall beräknas konjunkturneutralt. Vi har också<br /> föreslagit att reglerna för arbetslöshetsförsäkringen skall vara de som<br /> riksdagen beslutade våren 1982 samt att bidraget till Samhällsföretag skall<br /> sättas till 125 % av löneunderlaget. Våra förslag på detta område hade om de<br /> hade accepterats inneburit en utgiftsnivå för innevarande budgetår som varit<br /> ca 3 miljarder kronor lägre än den av regeringen förordade.</p> <p>Regeringens förslag om att bidragen till enskilda beredskapsarbeten skall<br /> sänkas accepteras inte. Vi har avvisat det nya rekryteringsstödet och den s. k.<br /> ungdomslagen. Vi vill i stället bibehålla de enskilda beredskapsarbetena och<br /> införa ett system med s. k. samhällstjänst. Detta ställningstagande finansieras<br /> mer än väl med avslagen på ungdomslagen och rekryteringsstödet.</p> <p>Bostadsdepartementet</p> <p>En avtrappning av räntebidragen för flerfamiljshus i takt med inflationen<br /> har av oss föreslagits på bostadsdepartementets område. Vi har även<br /> föreslagit att lån till energibesparande åtgärder skall flyttas över från<br /> statsbudgeten till kreditmarknaden. Om dessa förslag hade realiserats i våras<br /> hade utgiftsnivån varit 3,3 miljarder kronor lägre innevarande budgetår och<br /> hela 5 miljarder lägre för nästkommande budgetår.</p> <p>Även om vi har en annan uppfattning om utformningen av lämpliga<br /> besparingar på bostadsområdet accepterar vi den av regeringen förordade<br /> besparingen vad gäller de retroaktiva räntebidragen. Däremot godtar vi inte<br /> den av regeringen förordade ändringen av bostadslånen eller förslaget om<br /> höjda bostadsbidrag. Dessa ställningstaganden innebär en besparing på<br /> netto 1,7 miljarder kronor.</p> <p>I vår partimotion angående bostadspolitiken förordar vi ytterligare<br /> utgiftsnedskärningar på ca 200 milj. kr. för nästkommande budgetår. Vi<br /> avvisar även det s. k. ROT-programmet och den nya statliga fastighetsskatten<br /> som regeringen aviserar.</p> <p>Industridepartementet</p> <p>Våra tidigare besparingar på industristödsområdet, inkl. de regionalpolitiska<br /> stöden, uppgick för detta budgetår till 3,3 miljarder kronor.</p> <p>Med hänsyn till det svåra statsfinansiella läget och industrisubventionernas<br /> skadliga effekter vore det följdriktigt att regeringens besparingsförslag<br /> innebar hårda nedskärningar på detta område. Dess värre är de redovisade<br /> förslagen mycket blygsamma. Med undantag för förslaget om nedskärning av<br /> beredskapslagring av olja uppgår besparingarna till endast 70 milj. kr.<br /> Samtidigt lägger regeringen i tilläggsbudgeten fram förslag om att anslå</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_41"><p>39</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ytterligare över 1 miljard kronor till bl. a. statlig företagsamhet. I vår<br /> följdmotion framgår att vi har sagt nej till utgiftsökningar på över 10<br /> miljarder kronor inom detta område.</p> <p>Vi tillstyrker samtliga besparingsförslag på industridepartementets område.<br /> Dessutom yrkar vi på ytterligare utgiftsnedskärningar på över 1,4<br /> miljarder kronor under första halvåret 1984.</p> <p>Kraftfulla utgiftsnedskärningar är nödvändiga för att få bukt med den<br /> annalkande statsfinansiella krisen och för att vi skall kunna slå vakt om<br /> välfärdssamhället. Det största hotet mot vårt trygghetssystem och vår välfärd<br /> utgörs av de alltför snabbt växande offentliga utgifterna. Det därav följande<br /> höga skattetrycket har medfört att hushållens ekonomi har undergrävts. En<br /> förutsättning för välfärd och social trygghet är därför att vi dels kraftigt<br /> minskar de offentliga utgifterna, dels sänker det totala skattetrycket.</p> <p>7.6 Kommunsektorn</p> <p>Utsikterna för kommunernas ekonomi har förbättrats jämfört med de<br /> bedömningar som gjorts tidigare i år. En förutsättning för att de mer positiva<br /> bedömningarna skall infrias är att löne- och kostnadsutvecklingen kan hållas<br /> på en låg nivå.</p> <p>Volymökningen i kommuner och landsting beräknas uppgå till ca 2 % 1984<br /> och ungefär lika mycket 1985. I ett läge med stora underskott i de offentliga<br /> finanserna är det helt oacceptabelt att ha en sådan volymexpansion inom<br /> kommunsektorn. Ca en fjärdedel av alla kommunala utgifter finansieras med<br /> statsbidrag, som i sin tur kan sägas finansieras med upplåning. Vi har vid<br /> upprepade tillfällen hävdat (motionerna 1982/83:2107, 2243 och 2417) att<br /> nolltillväxt skulle ha behövt uppsättas som mål redan för innevarande år. Det<br /> är nu ännu mer angeläget att detta mål kan uppnås 1984. Det alternativ som<br /> vi redovisar för den kommunala sektorn i det följande baseras på nolltillväxt i<br /> den kommunala konsumtionsvolymen.</p> <p>En central del i en politik för att återställa balansen i de offentliga<br /> finanserna är ett lagstadgat temporärt kommunalt skattestopp. Samtidigt bör<br /> en utredning påbörjas om en lämplig utformning av ett lagstadgat kommunalt<br /> skattetak som kan träda i kraft efter skattestoppsperiodens slut.</p> <p>Vi har tidigare (motionerna 1982/83:2107 och 2417) föreslagit indragningar<br /> av finansiella medel från kommuner och landsting för år 1984 på netto knappt<br /> 4 miljarder kronor. Vi föreslog en indragning av resterande 40% av<br /> skatteunderlaget för juridiska personer, vilket skulle ge 1,6 miljarder kronor.<br /> Vidare föreslogs en reduktion av medelsöverföringen till den kommunala<br /> sektorn, som rent tekniskt skulle få formen av en minskning av statsbidragen<br /> till driften av kliniker för psykiskt sjuka med 2,5 miljarder kronor och en<br /> minskning av specialdestinerade statsbidrag till kommunerna på 1,1 miljarder<br /> kronor. Samtidigt föreslog vi ett riktat stöd på sammanlagt 400 milj. kr.<br /> till kommuner och landsting som skulle hamna i ett utsatt finansiellt läge till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>40</p> </div> <div class="block ml_5"><p>följd av dessa åtgärder. I detta sammanhang föreslog vi också en återgång till<br /> att kommuner och landsting skulle få tillgodoräkna sig 100 % av skatteunderlaget<br /> för fysiska personer, vilket riksdagen sedermera beslutade.</p> <p>Med hänsyn till nödvändigheten av ytterligare besparingar kommer vi att<br /> föreslå nedskärningar på drygt 4 miljarder kronor netto fr. o. m. 1985. Denna<br /> besparing skall fördelas ungefär lika mellan primärkommuner och landsting.<br /> Bidragsminskningarna måste kombineras med borttagande av stora delar av<br /> de lagar, regler och bidragsbestämmelser som försvårar för landstingen att<br /> utnyttja sina resurser rationellt eller som medverkar till att driva upp de<br /> kommunala utgifterna.</p> <p>De minskade statsbidragen är nödvändiga mot bakgrunden av den<br /> allvarliga statsfinansiella situationen. Sker inte besparingarna nu, kommer<br /> framtida indragningar av statsbidrag att bli av än större omfattning.<br /> Möjligheterna att med skattehöjningar förbättra kommunernas finanser är<br /> obefintliga. De omfattande skattehöjningar som den socialdemokratiska<br /> regeringen föreslår utsätter hushållen för betydande påfrestningar.</p> <p>8. Hemställan</p> <p>Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:59px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br /> politiken som föreslås i motionen,</p> <p style="margin-left:59px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br /> som föreslås i motionen,</p> <p style="margin-left:59px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om statsskulds- och kreditpolitiken,</p> <p style="margin-left:59px;">4. att riksdagen avslår propositionens förslag till</p> <p style="margin-left:59px;">a) lag om tillfällig höjning av den statliga förmögenhetsskatten,</p> <p style="margin-left:59px;">b) lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på<br /> motorfordon,</p> <p style="margin-left:59px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> anförs i motionen beträffande inriktningen av skattepolitiken.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>INGEGERD TROEDSSON (m) ROLF DAHLBERG (m)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Stockholm den 15 november 1983</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ULF ADELSOHN (m)<br /> LARS TOBISSON (m)</p> <p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)</p> </div> <div class="block ml_25"><p>NILS CARLSHAMRE (m)<br /> ROLF CLARKSON (m)</p> </div> <div class="block ml_5"><p>PER PETERSSON (m)</p> <p>ANDERS BJÖRCK (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_25"><p>CARL BILDT (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:91</p> </div> <div class="block ml_42"><p>41</p> </div> <div class="block ml_5"><p>INNEHÅLL Sida</p> <p>1. Motionens huvudsakliga innehåll 1</p> <p>2. Den internationella utvecklingen 5</p> <p>3. Några centrala strukturproblem i svensk ekonomi 7</p> <p>4. Den ekonomiska utvecklingen och politiken under regeringens</p> <p style="margin-left:22px;">första år 14</p> <p>5. Den svenska ekonomin under 1983 och 1984 18</p> <p>6. Konjunkturuppgången löser inte några strukturella problem ... 20</p> <p>7. Den ekonomiska politiken 22</p> <p style="margin-left:22px;">7.1 Inledning 22</p> <p style="margin-left:22px;">7.2 Inflation och arbetslöshet 23</p> <p style="margin-left:22px;">7.3 Statsskulds-och kreditpolitik 25</p> <p style="margin-left:22px;">7.4 Skattepolitiken 26</p> <p style="margin-left:22px;">7.5 Budgetpolitiken 32</p> <p style="margin-left:22px;">7.6 Kommunsektorn 39</p> <p>8. Hemställan 40</p> </div> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_26" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_14" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_18"><p>f</p> </div> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 INGEGERD TROEDSSON m 1 undertecknare 0 ROLF DAHLBERG m 2 undertecknare 0 ULF ADELSOHN m 3 undertecknare 0 LARS TOBISSON m 4 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 5 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 6 undertecknare 0 ROLF CLARKSON m 7 undertecknare 0 PER PETERSSON m 8 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 9 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 10 undertecknare 0 CARL BILDT m 11 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 12 undertecknare G70291 Ulf Adelsohn m. fl. mot_198384__91.pdf 1559976 pdf Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40) https://data.riksdagen.se/fil/876032EE-0A3F-4BC4-B71B-58C41E4D6BE6