3109132G702861983/8486motmotMotion 1983/84:86 Jan-Erik Wikström m. fl.MotionMotion8601983-11-14 00:00:002014-11-04 17:26:382014-11-04 00:00:00Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)Jan-Erik Wikström m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G70286/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G70286https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G70286
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
<p>1983/84:86</p>
<p>Jan-Erik Wikström m. fl.</p>
<p>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)</p>
<p>1. Sammanfattning</p>
<p>Folkpartiet förordar samma ekonomiska politik i dag som vi gjorde före<br />
valet 1982. Detta skiljer oss markant från socialdemokraterna.</p>
<p>För att uppnå balans i ekonomin och återgå till den fulla sysselsättningen<br />
är det nödvändigt att</p>
<p>— inflationen dämpas,</p>
<p>— skatterna inte höjs,</p>
<p>— marginalskatterna sänks, dvs. skattereformen fullföljs.</p>
<p>Folkpartiet anser att regeringens bedömning om en budgetförstärkning</p>
<p>på 7 miljarder kronor på grund av de nu föreslagna åtgärderna är felaktig.<br />
De permanenta besparingarna uppgår enbart till ca 3,5 miljarder kronor,<br />
och de föreslagna skattehöjningarna kommer inte att realiseras på det sätt<br />
regeringen beskriver.</p>
<p>Propositionens besparingsförslag är i vissa fall vaga och ofullständigt<br />
underbyggda. Vi avvisar nedskärningen av biståndet till de fattiga länderna<br />
och förslagen om återinförd äktamakeprövning och slopad bidragsdel<br />
inom studiehjälpen. Vad gäller antalet platser på vissa högskoleutbildningar<br />
delar vi bedömningen att de bör minska, men vi för fram ett eget förslag<br />
till ortsfördelning. I övrigt accepterar vi flertalet av de föreslagna besparingarna.<br />
Beloppen i fråga om pensioner, livsmedelssubventioner, visst<br />
industristöd och vissa avgifter ligger f. ö. i linje med vad vi föreslog i<br />
januari 1983. Vi för därutöver fram besparingsförslag på ca 10 miljarder<br />
kronor, inom sjukförsäkringen, statsbidragen till arbetslöshetskassorna,<br />
statsbidragen till kommunerna, m. m.</p>
<p>Folkpartiet avvisar de föreslagna skattehöjningarna. Det gäller såväl<br />
den nu aktuella höjningen av förmögenhetsskatten, bilaccisen, skogsvårdsavgiften,<br />
reavinstskatten på aktier och andra värdepapper, omsättningsskatten<br />
på aktiehandeln som det aviserade slopandet av forskningsoch<br />
utvecklingsavdraget och den statliga fastighetsskatten. Vi återkommer<br />
i januari 1984 med förslag inom skattepolitiken som säkerställer skattereformens<br />
fullföljande.</p>
<p>Regeringens förslag är helt otillräckliga för att hålla budgetunderskottet<br />
på oförändrad nivå. Den s. k. avindexering som i kompletteringspropositionen<br />
utmålades som ett väsentligt steg för att uppnå detta visar sig ha<br />
sjunkit ihop till en krumelur i marginalen.</p>
<p>Regeringens fördelningspolitik bygger uppenbarligen på att även små<br />
besparingar i de offentliga utgifterna måste kombineras med skattehöj</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 86</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>ningar för ”de rika”. Detta innebär att sparande och risktagande även<br />
framgent kommer att drabbas hårt samtidigt som utgiftsbegränsningarna<br />
blir otillräckliga. Folkpartiet anser att det är orimligt att göra detta till ett<br />
villkor för en realistisk finanspolitik. Regeringens samlade ekonomiska<br />
politik är därför dömd att misslyckas.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>2. Folkpartiets ekonomiska politik</p>
<p>Folkpartiet förordar samma ekonomiska politik i dag som vi gjorde före<br />
valet 1982. Det skiljer oss markant från socialdemokraterna. Det är möjligt<br />
därför att vi i valrörelsen 1982 förespråkade en realistisk ekonomisk politik<br />
som utgick från en korrekt verklighetsuppfattning.</p>
<p>Låt oss erinra om huvuddragen i denna ekonomiska politik. Den har<br />
tidigare mer utförligt redovisats i motioner till riksdagen sedan hösten<br />
1982. (Se t. ex. motion 1982/83:2432.)</p>
<p>Svensk industri har sedan kostnadskrisen i mitten av 1970-talet tappat<br />
marknadsandelar. För att dessa skall kunna återvinnas måste konkurrenskraften<br />
bibehållas och förstärkas. Av avgörande betydelse härför är lönekostnadsutvecklingen.</p>
<p>Målet måste vara att hålla tillbaka lönekostnadsökningen samtidigt som<br />
löntagarnas reallöner efter skatt åtminstone upphör att minska. Vi anser att<br />
tre förutsättningar är särskilt viktiga för att detta mål skall kunna nås:<br />
o Att inflationen dämpas. Mittenregeringens ambition var att för 1983 få<br />
en inflation kring 5,5 %. Mycket tyder på att detta hade varit möjligt om<br />
dess ekonomiska politik hade fått fullföljas,<br />
o Att inte skatterna höjs. Skattehöjningar riskerar att utlösa kompensationskrav<br />
i avtalsförhandlingarna.</p>
<p style="margin-left:12px;">0 Att skattereformen fullföljs. Genom sänkta marginalskatter kan bruttolönekraven<br />
hållas tillbaka. Det håller nere kostnadsökningarna.<br />
Nyckeln till framgång för den ekonomiska politiken ligger av flera skäl</p>
<p>1 en stram finanspolitik. En sådan är nödvändig för att klara inflationsbekämpningen.<br />
Erfarenheterna från de senaste 15 åren visar klart att det är<br />
bara när vi har fört en stram finanspolitik som vi lyckats få ned vår<br />
inflation under den internationella. Men den strama finanspolitiken är<br />
också nödvändig för att hålla tillbaka budgetunderskottet och skapa utrymme<br />
för investeringar, framför allt i industrin.</p>
<p>En stram finanspolitik kan teoretiskt innebära såväl högre skatter som<br />
minskade utgifter. Skattehöjningsvägen är emellertid av tre skäl stängd:<br />
o Vi har redan framhållit att vi måste avstå skattehöjningar för att kunna<br />
klara reallönerna efter skatt vid låga lönekostnadsökningar,<br />
o Det är sannolikt att budgetunderskottet i sig, genom effekterna på<br />
penningmängd och räntenivå, driver upp inflationstakten. Men det är<br />
också sannolikt att inflationen vid givet underskott riskerar att bli högre</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:12px;">vid högre offentlig utgiftsnivå och skattetryck. En framgångsrik inflationsbekämpning<br />
förutsätter därför att utgiftssidan hålls tillbaka.</p>
<p style="margin-left:12px;">0 Det tredje skälet som talar mot skattehöjningar är att vi nu med all<br />
sannolikhet nått skattetaket. Detta antagande stöds av såväl erfarenhetsmässiga<br />
iakttagelser som teoretiska studier. Det innebär att höjda skattesatser<br />
inte längre ger ökade statsinkomster.</p>
<p>Mot denna bakgrund har vi förespråkat utgiftsnedskärningar. Mittenregeringen<br />
föreslog i 1982 års budgetproposition besparingar i storleksordningen<br />
12 miljarder kronor netto. 1 vår motion i januari 1983 föreslog vi<br />
nedskärningar av ungefär samma omfattning. Vår bedömning är att utgifterna<br />
under kommande år måste minskas kraftigt för att länka in ekonomin<br />
i en mer gynnsam utveckling.</p>
<p>Besparingspolitiken har i den politiska debatten ibland ställts emot en<br />
rättvis fördelningspolitik. För att leda denna motsatsställning i bevis har<br />
man i regel jämfört effekterna av utgiftsnedskärningarna på enskilda<br />
hushåll med ett läge där över huvud taget ingenting förändras. Det är<br />
naturligtvis helt orealistiskt.</p>
<p>Redan på kort sikt kommer uteblivna besparingar att leda till effekter på<br />
inflation, räntor m. m. som drabbar hushållen i ungefär samma utsträckning<br />
som besparingarna. På längre sikt skulle en sådan politik fördjupa de<br />
ekonomiska problemen och innebära ett hot mot välfärden.</p>
<p>Vi har redan konstaterat att skattehöjningar inte längre är möjliga. Men<br />
även om så vore måste dessa drabba den stora majoriteten av skattebetalare.<br />
De rika är varken tillräckligt många eller tillräckligt rika för att kunna<br />
lämna något väsentligt bidrag. Som exempel kan nämnas att om marginalskatterna<br />
sattes till 100% för alla inkomster över 150 000 kr. så skulle<br />
statskassan teoretiskt förstärkas med ca 1 miljard kronor. I verkligheten<br />
skulle människor naturligtvis inte acceptera en sådan konfiskatorisk beskattning.<br />
Liknande effekter uppnås av det nu framlagda förslaget om<br />
”tillfällig förmögenhetsskatt”. Denna blir så hög att avkastningen på kapitalet<br />
i regel inte räcker till för att betala skatten.</p>
<p>Vi vill alltså understryka att besparingspolitiken inte står i strid med en<br />
rättvis fördelningspolitik utan i stället är en förutsättning för att en sådan<br />
uthålligt skall kunna bedrivas.</p>
<p>Av största vikt för fördelningen är inflationstakten och arbetslösheten.<br />
Fördelningspolitiken måste därför inriktas på att föra en långsiktig sysselsättningspolitik<br />
och på inflationsbekämpning. Förutsättningarna för den<br />
senare har tidigare angivits. En framgångsrik sysselsättningspolitik måste</p>
<p>1 första hand bygga på stimulans av enskilda företag. Skattetaket sätter en<br />
bestämd gräns för utbyggnaden av den skattefinansierade offentliga sektorn.</p>
<p>Fördelningspolitiska hänsyn skall självfallet tas också i utformningen av<br />
besparingspolitiken. Vi har redan påpekat att många måste drabbas, men<br />
de mest eftersatta grupperna skall samtidigt skyddas.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 86</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Ytterligare en förutsättning för tillväxt i näringslivet är tillgång till<br />
riskvilligt kapital. Enligt vår mening bör detta tillföras genom enskilt och<br />
frivilligt sparande. Detta bör uppmuntras bl. a. genom skattefondssparande<br />
och genom att straffbeskattningen på aktieutdelningar, den s. k. dubbelbeskattningen<br />
(som numera blivit en trippelbeskattning), elimineras.</p>
<p>För att komma till rätta med viktiga strukturproblem i svensk ekonomi<br />
är det också nödvändigt med en rad systemförändringar. Det är bl. a.<br />
viktigt att se över organisationen och finansieringen av de tjänster som i<br />
dag huvudsakligen finansieras inom den offentliga sektorn. Till de områden<br />
som kräver särskild översyn hör socialförsäkringssektorn och bostadssektorn.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:11px;">3. Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>Vi ställde oss före valet starkt kritiska till den ekonomiska politik socialdemokraterna<br />
förordade. Den hängde uppenbart inte ihop. Det var också<br />
denna insikt som, när opinionsmätningarna visade att ett regeringsskifte<br />
förestod, utlöste spekulationerna mot kronan och så småningom den socialdemokratiska<br />
devalveringen. Oberoende ekonomer som analyserade<br />
det socialdemokratiska programmet förutsåg redan före valet att en devalvering<br />
skulle bli nödvändig.</p>
<p>Våra farhågor beträffande den socialdemokratiska politiken har tyvärr<br />
besannats också på andra punkter: de offentliga utgifterna har åter tagit<br />
fart uppåt, skattetrycket har skärpts, budgetunderskottet har ökat, inflationen<br />
har blivit långt över 5,5 % (om än något lägre än vad som kunde<br />
befaras förra hösten), arbetslösheten har stigit. Med hänsyn till den vikt<br />
som nu även socialdemokraterna fäster vid arbetslöshet och inflation för<br />
fördelningspolitiken måste 1983 betecknas som ett förlorat år från fördelningspolitisk<br />
synpunkt.</p>
<p>Innan vi något kommenterar de antaganden regeringen gjort i propositionen<br />
beträffande den ekonomiska utvecklingen vill vi göra fyra påpekanden.</p>
<p style="margin-left:11px;">o Regeringen säger att tiden nu är mogen för att strama åt finanspolitiken.<br />
Tyvärr sker det alltför sent och alltför litet. De åtgärder som nu redovisas<br />
räcker inte för att klara oförändrat budgetunderskott. Ändå förefaller<br />
regeringen ha bottenskrapat vad man uppfattar som besparingsmöjligheterna.<br />
Annars hade det inte funnits skäl att redan nu redovisa rader av<br />
småbesparingar som avses träda i kraft först vid nästa budgetårsskifte.<br />
De besparingar folkpartiet föreslog i våras hade inneburit ca 10 miljarder<br />
i lägre statsutgifter under kalenderåret 1984. Till en mindre del,<br />
någon miljard kronor, föreslår nu regeringen att dessa åtgärder skall<br />
genomföras. Även resterande besparingar hade behövts för att nå den<br />
nödvändiga graden av stramhet i finanspolitiken. Riksbankschefens</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>besvikelse över regeringens förslag är lättförståelig,<br />
o Regeringen närmast uppmanar kommunerna att nu expandera sin verksamhet<br />
under 1984—1985. Det är mycket oklokt. För det första är det<br />
osannolikt att pris- och kostnadsutvecklingen under 1984 stannar vid<br />
4% som regeringen hävdar. Utbyggnader som utgår från denna inflationsprognos<br />
blir därför med all sannolikhet dyrare att genomföra i<br />
praktiken. För det andra är det långsiktigt nödvändigt att hålla tillbaka<br />
den offentliga expansionen om reallönerna efter skatt skall kunna klaras.<br />
Den förbättrade finansiella ställningen i kommunsektorn borde<br />
därför, såsom folkpartiet föreslog i våras, motivera en indragning av<br />
kommunala inkomster för att undvika risken för expansion snarare än<br />
uppmaningar till en sådan expansion,<br />
o Regeringen har tidigare gjort ett stort nummer av den s. k. avindexeringen.<br />
Av detta har det nu blivit platt intet. En verklig avindexering föreslås<br />
endast för försvaret (under ett år) och för bostadslån. Någon diskussion<br />
om hur denna avindexering skall kunna leda till lägre inflation förs<br />
försiktigtvis inte i propositionen. Det kan konstateras att hela detta<br />
projekt nu sjunkit ihop till en krumelur i marginalen,<br />
o Regeringen har lagt fast helt omöjliga fördelningspolitiska principer för<br />
sin finanspolitik. Förra hösten genomfördes en rad skattehöjningar på<br />
arv, gåvor, förmögenheter, aktieutdelningar och sparande. Ändå anser<br />
regeringen att besparingar på några miljarder nu måste följas av en rad<br />
nya åtgärder riktade mot kapital och kapitalinkomster. Därför föreslås<br />
omsättningsskatt på aktiehandel, skärpt realisationsvinstskatt på aktier,<br />
vinstskatt för att finansiera löntagarfonder och en skärpt förmögenhetsskatt,<br />
som försiktigtvis kallas tillfällig. Om regeringen, som sägs i propositionen,<br />
även framgent skall följa denna linje kommer sparande och<br />
risktagande att drabbas hårt samtidigt som utgiftsnedskärningarna blir<br />
otillräckliga. Konfiskatoriska skatter på produktivt sparande driver<br />
fram spekulation i improduktivt sparande. Att göra detta till ett villkor<br />
för en realistisk finanspolitik är helt orimligt, och den samlade ekonomiska<br />
politiken är därför dömd att misslyckas.</p>
<p style="margin-left:12px;">I regeringens proposition tecknas en i vissa avseenden ljusare bild av<br />
den ekonomiska utvecklingen i Sverige än vad som var fallet i konjunkturinstitutets<br />
höstrapport. I propositionen förutses en väsentligt mera<br />
positiv utveckling av investeringarna framför allt inom industrin än vad<br />
konjunkturinstitutet på grundval av statistiska centralbyråns investeringsenkät<br />
förutsett. Det leder till att regeringen förutser en ökning av<br />
investeringarna under 1984 medan konjunkturinstitutet räknat med en<br />
fortsatt minskning med 1,7 %. Regeringen räknar också med att exportökningen<br />
under 1984 skall bli större än vad konjunkturinstitutet förutsett.<br />
Regeringen har siffran 5,6 % för ökning av exporten mot konjunkturinstitutets<br />
3,8. Detta leder till att regeringen får en mera positiv<br />
BNP-utveckling under 1984 än konjunkturinstitutet och att såväl han</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:12px;">dels- sorn bytesbalansens saldo blir ett par miljarder bättre än i konjunkturinstitutets<br />
prognos.</p>
<p style="margin-left:12px;">Denna mera optimistiska bedömning av den svenska ekonomins utveckling<br />
kontrasterar mot regeringens mer pessimistiska bedömning<br />
föregående höst och i budgetpropositionen och i den reviderade finansplanen.<br />
Regeringens nu aktuella bedömning görs dels mot bakgrund av<br />
de konkreta förslag som framläggs i proposition nr 40, dels mot bakgrund<br />
av regeringens antagande om en lönekostnadsökning under 1984<br />
på totalt 6 %. Konjunkturinstitutet hade här antagit en lönekostnadsutveckling<br />
med +7 % under 1984. Regeringens lönekostnadsprognos på<br />
6% är nödvändig om inflationsprognosen om 4% under 1984 skall<br />
kunna infrias. Det finns enligt vår mening anledning till tveksamhet på<br />
den här punkten. Betydande risker föreligger för en större lönekostnadsökning<br />
och därmed också en högre inflation än vad regeringen antagit.<br />
Det skulle i sin tur få resultat i form av en lägre exportökning och en<br />
lägre BNP-ökning.</p>
<p style="margin-left:12px;">Som påpekas på annan plats i denna motion är de av regeringen<br />
föreslagna budgetförstärkande åtgärderna inte av den omfattning som<br />
regeringen själv anger. Flera av förslagen ger bara kortsiktiga besparingseffekter,<br />
och den förbättring av långtidsbudgeten på 7 miljarder<br />
kronor som regeringen kalkylerar med kommer enligt vår uppfattning<br />
inte att uppnås. I detta avseende är alltså grunden för regeringens<br />
optimistiska antaganden om utvecklingen 1984 — jämfört med konjunkturinstitutets<br />
— enligt vår mening inte helt hållbara.</p>
<p>4. Behovet av besparingar</p>
<p>Folkpartiet har under det gångna året vid flera tillfällen redovisat sin syn<br />
på de negativa effekterna av budgetunderskottet och det därav följande<br />
behovet av besparingar i de offentliga utgifterna. Den senaste redovisningen<br />
finns i vår reservation till finansutskottets betänkande i våras, se FiU<br />
1982/83:50, s. 95. Vi kommer att i vår motion i januari 1984 ge en samlad<br />
redovisning av vilka besparingar vi anser vara nödvändiga, liksom våra<br />
förslag för att säkerställa skattereformens fullföljande.</p>
<p>Redan nu bör emellertid beslut fattas om väsentligt större besparingar<br />
än vad regeringen föreslår. Vi för således åter fram förslagen om besparingar<br />
inom sjukförsäkringen, statsbidragen till arbetslöshetskassorna,<br />
statsbidragen till kommunsektorn, fortsatt reducering av räntebidrag, hyresrabatter<br />
och andra subventioner på bostadsområdet, slopandet av skattereduktionen<br />
för fackföreningsavgifter, försäljning av statliga företag<br />
samt vissa åtgärder för att lyfta ut bostadslån från statsbudgeten. Besparingsförslagen<br />
(exkl. utlyftning av statliga lån) uppgår till ca 9,7 miljarder<br />
kronor. De bör enligt vår mening kunna träda i kraft från den 1 januari<br />
1984.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Besparingsförslag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Milj. kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sjukförsäkringen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statsbidrag till arbets</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">löshetskassorna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">500</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statsbidrag till</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">kommunerna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Fortsatt reducering av</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">räntebidragen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Slopande av hyresrabatter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Slopande av skattereduk</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">tionen för fackavgifter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 200</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Försäljning av statliga</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">företag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">9 700</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Minskade utgifter för</p>
</td>
<td><p style="margin-left:36px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">statsskuldsräntor</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
</tr><tr><td><p>TOTALT</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10 500</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:4px;">Regeringen uppskattar själv sina besparingsförslag till totalt 5,4 miljarder<br />
kronor. Denna summa är rent fiktiv. För att få ihop det beloppet krävs<br />
att man lägger ihop inte bara äpplen och päron utan också nötter och<br />
korinter. I summan 5,4 miljarder kronor visar sig vid närmare studium<br />
ingå engångsbesparingar, fondupplösningar och besparingar som aldrig<br />
inträffar samtidigt i tiden. Det är bara permanenta begränsningar i olika<br />
utgiftsprogram som kan betecknas som besparingar.</p>
<p style="margin-left:4px;">I tabellen nedan har de föreslagna åtgärderna delats upp på olika<br />
kategorier och effekten lagts in på det budgetår den infaller. Det visar sig<br />
då att mängden permanenta besparingar som träder i kraft den 1 januari<br />
1984 inte är större än 900 milj. kr. För budgetåret 1984/85 är den permanenta<br />
besparingseffekten inte 5,4 miljarder kronor som regeringen påstår<br />
utan bara ca 3,6 miljarder kronor.</p>
<p style="margin-left:4px;">Från den siffra regeringen uppger på 5,4 miljarder kronor skall följande<br />
poster dras bort, eftersom de inte är några egentliga besparingar:</p>
<p style="margin-left:20px;">— Ca 300 milj. kr. inom försvaret. 272 milj. kr. är vanlig budgetprutning<br />
och 24 milj. kr. är fondupplösning.</p>
<p style="margin-left:20px;">— 500 milj. kr. inom kommunikationsområdet. 200 milj. kr. för SJ är en<br />
vanlig budgetprutning och inte heller ökad inleverans från televerket<br />
på 300 milj. kr. är någon besparing.</p>
<p style="margin-left:20px;">— Besparingen inom livsmedelssubventionerna bör minskas med ca 100<br />
milj. kr. eftersom neddragningen av subventionerna påverkar basbeloppet<br />
enligt regeringens förslag till beräkning.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 86</p>
</div>
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_26" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:17px;">— 140 milj. kr. inom arbetsmarknadsdepartementets område. De 100 milj.<br />
kr. som uppgivits för enskilda beredskapsarbeten kommer inte att<br />
realiseras enligt regeringens förslag i proposition 26, slopandet av<br />
omställningsbidraget är en engångsåtgärd och neddragningen av anslaget<br />
till arbetsmedicinsk forskning är en fondupplösning.</p>
<p style="margin-left:17px;">— Av de 840 milj. kr. i minskade utgifter för beredskapslagring av olja är<br />
bara ränteeffekten permanent. Den uppgår till ca 120 milj. kr.</p>
<p>Då återstår ca 3,6 miljarder kronor i egentliga besparingar. En del av<br />
dessa kommer också att falla bort under senare budgetår. I fortvarighetstillståndet<br />
är således besparingarna ännu mindre.</p>
<p>Folkpartiet föreslog redan i januari 1983 permanenta besparingar på ca<br />
10 miljarder kronor för budgetåret 1983/84. Vi upprepade förslagen i maj<br />
1983 och tillfogade ytterligare några. Enligt vår uppfattning var det väsentligt<br />
att utnyttja den begynnande internationella konjunkturuppgången till<br />
att ta krafttag för att sanera den svenska ekonomin. Om större delen av<br />
saneringen skulle behöva ske i ett läge med vikande internationell efterfrågan<br />
skulle anpassningsproblemen bli avsevärt större. Regeringen avvisade<br />
då folkpartiets besparingsförslag.</p>
<p>Nu för emellertid socialdemokraterna fram vissa av dessa förslag. Det<br />
gäller t. ex. begränsningen av livsmedelssubventionerna, basbeloppet, industristödet<br />
samt vissa avgiftshöjningar. I fråga om statsbidragen till barnomsorgen<br />
där förslag presenterats tidigare i höst, är det inte alldeles lätt att<br />
bilda sig en uppfattning om totalbeloppets storlek, men det förefaller klart<br />
att en viss besparing finns dold i den nya bidragskonstruktionen.</p>
<p>Vad gäller neddragningen av livsmedelssubventionerna tar regeringen<br />
ett mindre steg än vad folkpartiet föreslog. Vi föreslår därför att subventionerna<br />
minskas med ytterligare 150 milj. kr. nu och att de därefter<br />
etappvis helt avvecklas. I samband därmed bör barnbidragen, inkl. det<br />
särskilda flerbarnstillägget, höjas för att stödja barnfamiljerna.</p>
<p>Beträffande pensionerna innebär regeringsförslaget en besparing med<br />
ca 2,9 miljarder kronor. Den besparingen var emellertid inkluderad redan<br />
i den långtidsbudget som presenterades i våras, varför någon reducering<br />
av budgetunderskottet i förhållande till långtidsbudgetens kalkyl inte uppkommer.<br />
Det är att märka att regeringsförslaget innebär att pensionerna<br />
blir i stort sett desamma som de skulle ha blivit om den 1980 införda<br />
basbeloppsindexen hade fått fortsätta att gälla.</p>
<p>Som framgått av vad vi sagt ovan anser folkpartiet inte att de föreslagna<br />
besparingarna är tillräckligt stora. Vi för därför åter fram de besparingsförslag<br />
som regeringen ännu inte antagit. Det gäller således de av riksdagen<br />
tidigare beslutade förändringarna inom sjukförsäkringen och minskningen<br />
av statsbidragen till arbetslöshetskassorna. Det gäller också statsbidragen<br />
till kommunerna. Regeringens proposition innehåller i det närmaste<br />
en uppmaning till kommunerna att expandera, eftersom det på flera<br />
ställen talas om den förbättrade eller starkt förbättrade ekonomiska situa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>tion som nu kommer att råda inom kommunsektorn. Folkpartiet anser att<br />
det samhällsekonomiska utrymmet för kommunal expansion är fortsatt<br />
starkt begränsat och att en indragning av medel från kommunsektorn<br />
därför måste ske. Vi har tidigare redovisat en metod för detta, se motion<br />
1982/83:2432.</p>
<p>Till detta kommer vissa engångsbesparingar som folkpartiet tidigare har<br />
föreslagit. Det gäller utförsäljning av och introduktion på börsen av vissa<br />
statliga företag, det gäller utlyftning från statsbudgeten av viss låneverksamhet.</p>
<p>Beträffande effekten på statsbudgetens underskott anser regeringen att<br />
det uppstår en förbättring i förhållande till långtidsbudgetens kalkyl med<br />
ca 7 miljarder kronor. Förutom besparingarna finns då också ett antal<br />
skattehöjningar, som tillsammans antas inbringa ca 2 miljarder kronor.</p>
<p>Folkpartiet anser att denna bedömning är felaktig. Vissa av besparingarna<br />
är av engångskaraktär och inte permanenta. Vi tror inte heller att de<br />
totala skatteintäkterna stiger med de förutsatta 2 miljarder kronorna. Erfarenheten<br />
visar att skattetrycket i Sverige nu nått sådan höjd att ytterligare<br />
höjningar av skattesatser möjligen ger större intäkter för just den skatten,<br />
men samtidigt lägre intäkter från andra skatter. Detta beror dels på att<br />
basen för dessa skatter minskar, dels på att människors beteende påverkas.<br />
De totala skatteintäkterna kommer därför inte att stiga på det sätt regeringen<br />
påstår.</p>
<p>Slutsatsen av detta är att de av regeringen nu föreslagna åtgärderna är<br />
klart otillräckliga för att hålla budgetunderskottet på oförändrad nivå<br />
under nästa budgetår.</p>
<p>Med tanke på de problem regeringen uppenbarligen haft att få ihop den<br />
nu aktuella propositionens besparingsförslag är det inte sannolikt att några<br />
stora besparingar kommer att föreslås i budgetpropositionen i januari.<br />
För att ge sken av att man gör något för att hålla budgetunderskottet nere<br />
skall det då inte uteslutas att regeringen i stället vidtar någon åtgärd av<br />
optisk karaktär. En sådan åtgärd skulle vara att flytta ut bostadslånen från<br />
budgeten till kapitalmarknaden. Folkpartiet har ingenting att invända mot<br />
att statliga lån förs ut på kapitalmarknaden, vilket skulle kunna leda till<br />
ökad marknadsmässighet. Utlyftningen som sådan har emellertid inga<br />
samhällsekonomiska effekter alls. Den positiva effekten av den ökade<br />
marknadsanpassningen uppkommer först på längre sikt.</p>
<p>5. Skattehöjningsförslagen</p>
<p>Propositionen innehåller ett antal förslag om skattehöjningar. Vi har<br />
tidigare kommenterat regeringens kombination av besparingar och skattehöjningar,<br />
som utlovar stora framtida höjningar av skatten på förmögenheter<br />
och enskilt sparande. Sådana är tydligen enligt socialdemokraterna<br />
”nödvändiga” för att kunna föreslå några besparingar över huvud taget i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>de offentliga utgifterna. Folkpartiet anser att ett sådant synsätt är i grunden<br />
fel.</p>
<p>Folkpartiet har redan accepterat skatten på vin, sprit och tobak. Vårt<br />
godtagande av denna skattehöjning motiveras av önskemålet att begränsa<br />
alkohol- och tobakskonsumtionen.</p>
<p>En ”tillfällig” höjning av förmögenhetsskatten för kalenderåret 1984<br />
föreslås. Gränsen för skattepliktig förmögenhet föreslås sänkas från<br />
400 000 kr. till 300 000 kr. I detta skikt blir skatten 1 %. I alla övriga skikt<br />
höjs skattesatsen med 1 procentenhet. Denna skattehöjning är rent formellt<br />
inte retroaktiv, eftersom förmögenhetsskatten för visst år beräknas<br />
på kapitalbehållningen den 31 december. Det återstår alltså formellt en<br />
och en halv månad till detta datum. Men i praktiken blir effekten retroaktiv<br />
eftersom större delen av året har gått. Det var också bara ett år sedan<br />
förmögenhetsskatten höjdes, nämligen den 1 januari 1983.</p>
<p>Med den nu föreslagna höjningen blir förmögenhetsskatten i praktiken<br />
i många fall rent konfiskatorisk. Avkastningen kommer ofta inte att räcka<br />
till för att betala både inkomstskatt på denna och förmögenhetsskatt på<br />
behållningen. Delar av förmögenheten kan då komma att behöva realiseras<br />
för att få pengar till skatten.</p>
<p>Särskilt negativa blir effekterna för småföretagen. En småföretagares<br />
förmögenhet är bunden i produktiv utrustning, maskiner, byggnader och<br />
inventarier. Företagaren kan inte rimligtvis göra sig av med t. ex. maskiner,<br />
eftersom det vore detsamma som att göra sig av med möjligheten att<br />
fortsätta verksamheten. Kostnaden för företaget för att betala den ökade<br />
skatten blir också mångdubbelt större än själva skattebeloppet, eftersom<br />
skatten måste betalas med redan beskattade pengar.</p>
<p>Några exempel belyser detta. Med en bolagsförmögenhet på 1 milj. kr.<br />
innebär förslaget att förmögenhetsskatten ökar med 10 000 kr. Den ökade<br />
kostnaden för företaget om företagaren med oförändrat netto skall kunna<br />
betala denna summa uppgår emellertid till ca 70 000 kr. Om bolagsförmögenheten<br />
är ca 2 milj. kr. ökar skatten med 25 000 kr., men belastningen på<br />
företaget ökar med ca 175 000 kr. Folkpartiet anser att detta är orimliga<br />
effekter som kommer att påverka företagsamheten mycket negativt. Vi har<br />
tidigare föreslagit att förmögenhetsskatten på det i småföretagen arbetande<br />
kapitalet bör undantas från beskattning, och vi kommer att upprepa<br />
detta krav. Det är enligt vår uppfattning ett sätt att stödja de små och<br />
medelstora företagen. Regeringens politik innebär i praktiken — vad man<br />
än i ord säger — ökade skatter och pålagor för företagen och mindre<br />
möjlighet att starta och driva företagsamhet.</p>
<p>Den föreslagna förmögenhetsskattehöjningen får orimliga konsekvenser<br />
även i andra avseenden. Det gäller t. ex. äldre villaägare utan någon<br />
annan förmögenhet än ett hus på vilket de har amorterat ner lånen genom<br />
en lång tids sparande. Nu får de plötsligt förmögenhetsskatt på omkring<br />
en tusenlapp utan att ha minsta möjlighet att göra något åt detta.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Folkpartiet avvisar bestämt den föreslagna höjningen av förmögenhetsskatten.</p>
<p>Det punktskatteförslag som nu framförs gäller inte båtar utan bilar.<br />
Bilaccisen föreslås höjas med 40 % för personfordon och 60 % för motorcyklar.<br />
Det betyder ungefär 1 000 kr. mer i pris för en normalstor bil.<br />
Folkpartiet avvisar denna skattehöjning.</p>
<p>I en särskild proposition, 1983/84:48, föreslås skärpning av realisationsvinstbeskattningen<br />
för aktier och införande av en ny punktskatt på omsättningen<br />
av aktier och vissa andra värdepapper. Så sent som i maj i år avslog<br />
finansutskottets socialdemokrater ett kommunistiskt krav just på avgiftsbeläggning<br />
på börshandeln med motiveringen ”att skatteförslagen i motionen<br />
skulle riskera få negativa verkningar i form av bl. a. minskade nyemissioner<br />
och under alla omständigheter kräva omfattande utredningsarbete<br />
innan de kan genomföras” (se FiU 1982/83:50 s. 54). Något utredningsarbete<br />
synes inte ha utförts och propositionen innehåller inte någon analys<br />
av vilka konsekvenser den nya omsättningsskatten kommer att få. Lagrådet<br />
har inte granskat lagförslagen med motiveringen att ”avsevärt men<br />
skulle uppkomma” på grund av den fördröjning som då skulle ske. Det<br />
enda som sägs om effekten är att statens skatteintäkter kan beräknas till ca<br />
750 milj. kr. per år.</p>
<p>Den föreslagna skärpningen av reavinstskatten för värdepapper innebär<br />
en fortsättning på regeringens negativa inställning till privat sparande och<br />
då speciellt enskilt sparande i aktier och liknande tillgångar. Regeringen<br />
har redan tidigare skärpt förmögenhetsskatten, slopat skattereduktionen<br />
för aktieutdelningar, beslutat avskaffa aktiefondssparandet och infört en<br />
”trippelbeskattning” av företagens avkastning. Enskilt aktiesparande är<br />
tydligen för socialdemokraterna något som måste bestraffas.</p>
<p>Folkpartiet har motsatt uppfattning. Vi anser att enskilt aktiesparande<br />
måste uppmuntras och stimuleras. 1 stället för att lägga på flera nya skatter<br />
och pålagor anser folkpartiet att skattesystemet bör uppmuntra sparande,<br />
och speciellt sådant sparande som kommer näringslivet till godo i form av<br />
riskvilligt kapital. Vi avvisar således de föreslagna skatteskärpningarna,<br />
både omsättningsskatten på aktiehandeln och höjningen av realisationsvinstskatten.<br />
Vi anser i stället att den borttagna skattereduktionen för<br />
aktieutdelningar bör återinföras och att dubbelbeskattningen på sikt bör<br />
helt tas bort.</p>
<p>Regeringen säger också att det avdrag för forsknings- och utvecklingskostnader<br />
som nu får göras i företagen kommer att slopas. Detta beräknas<br />
inbringa ca 200 milj. kr. i ökade skatteintäkter. 1 den nu aktuella propositionen<br />
saknas visserligen något konkret förslag på denna punkt, men i det<br />
pressmeddelande som utgått från finansdepartementet finns dessa 200<br />
milj. kr. inräknade. Folkpartiet avvisar bestämt tanken att slopa detta s. k.<br />
FoU-avdrag.</p>
<p>I bostadsdepartementets bilaga till propositionen aviseras ytterligare en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>ny skatt, nämligen en statlig fastighetsskatt från den 1 januari 1985. Denna<br />
skall ersätta hyreshusavgiften för hyreshus, men också utgå för hotell- och<br />
restaurangbyggnader, saneringsbyggnader och obebyggd tomtmark för<br />
hyreshus. Den skall vidare omfatta småhus och tomtmark för småhus,<br />
bostadsbyggnad på jordbruksfastighet och vissa exploateringsfastigheter.<br />
Huruvida den också skall gälla för industrifastigheter är ännu inte bestämt.<br />
Socialdemokraterna vill med andra ord införa en småhusavgift som skall<br />
drabba alla villaägare med ca 0,5 % på taxeringsvärdet. Folkpartiet kommer<br />
att avvisa även denna nya skatt.</p>
<p>6. De aktuella besparingsförslagen</p>
<p>UD</p>
<p>Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts<br />
rörande begränsningen av biståndet till de fattiga länderna. Det sägs redan<br />
nu att budgetpropositionen kommer att innehålla förslag om frysning av<br />
biståndets nominella volym, 6 595 milj. kr. Sverige gör därigenom avsteg<br />
från enprocentsmålet och biståndsvolymen sjunker till ca 0,93 % av BNI.</p>
<p>Folkpartiet kan inte acceptera detta. Det faktum att Sverige levt och<br />
lever över sina tillgångar kan icke motivera att biståndet till de människor<br />
som lever på eller under svältgränsen skärs ner. Sverige har tidigare varit<br />
ett föredöme internationellt när det gäller upprätthållandet av enprocentsmålet,<br />
men det gäller inte längre. Vi vill erinra om vad socialdemokraterna<br />
(när de var i opposition) sade i anledning av tidigare moderatförslag om</p>
<p>prutning av biståndet: ” stöder vi helt mittenregeringens förslag</p>
<p>om att biståndet skall motsvara drygt 1 % av bruttonationalinkomsten. Vi<br />
bör, trots våra egna ekonomiska problem, ha råd med detta anslag till<br />
länder som har det ofantligt mycket svårare än vi.” Även denna ståndpunkt<br />
har nu övergivits. Folkpartiet anser att riksdagen bör ge regeringen<br />
till känna att enprocentsmålet mäste upprätthållas.</p>
<p>Försvaret</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer för<br />
begränsning av de automatiska ökningarna av utgiftsramarna för det<br />
militära försvaret och civilförsvaret under år 1984. Förslaget innebär att<br />
under detta kalenderår (vad som därefter skall ske nämns inte) skall en<br />
index användas som följer försvarsprisindex (FPI) upp till nivån 4 % och<br />
sedan — om FPI ökar mera — ligger stilla på 4-procentsnivån. Samma<br />
konstruktion föreslås beträffande den index som skall användas för<br />
skyddsrumsutgifterna inom civilförsvaret.</p>
<p>1982 års försvarsbeslut innebar att man gav försvaret en god stadga i<br />
planeringen genom att införa ett mer rättvisande priskompensationssystem.<br />
Det tidigare systemet hade gett försvaret stora ekonomiska problem<br />
under åren då lönerna steg snabbare än inflationen. De år vi hade reallönesänkningar<br />
blev försvaret däremot överkompenserat. Tyvärr måste nu</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>konstateras att försvarsekonomin är ytterligt pressad och att innehållet i<br />
1982 års försvarsbeslut ser ut att vara hotat på flera avsnitt. Det nya<br />
priskompensationssystemet gav inte den säkerhet man utgått ifrån. Förklaringen<br />
till detta synes främst vara den kraftiga ökningen av dollarkursen.</p>
<p>För att noggrant gå igenom problemen har försvarsministern tillsatt en<br />
parlamentarisk grupp. Ledamöterna i gruppen är knutna till försvarsutskottet.<br />
Trots detta har nu försvarsministern i proposition 1983/84:40<br />
föreslagit att försvaret endast skall kompenseras för inflation upp till 4 %.<br />
Detta kan komma att visa sig vara ett mycket allvarligt slag för hela tanken<br />
på rationell planering inom försvarsområdet. Missvisande priskompensationssystem<br />
har tidigare lett till felaktiga beslut inom försvarsområdet. Det<br />
var dessa erfarenheter som låg bakom att försvarskommittén och en mycket<br />
bred riksdagsmajoritet i fjol beslöt om ett nytt priskompensationssystem<br />
för försvaret. Vid en betydande osäkerhet i fråga om priskompensationen<br />
tvingas försvaret planera genom stora reserver.</p>
<p>Om besparingar görs genom att priskompensationssystemet inte täcker<br />
kostnadsökningarna riskerar vi att få panikåtgärder kanske i slutet av ett<br />
budgetår. Sådana besparingar kan ofta få mycket allvarligare verkningar<br />
än en planerad besparing, eftersom en panikåtgärd kan ge stora skador i<br />
ett system. Folkpartiet kan inte acceptera den föreslagna metoden för<br />
begränsningar av försvarets automatiska kostnadskompensation.</p>
<p>Regeringen begär riksdagens godkännande av vissa besparingar vad<br />
gäller det ekonomiska försvaret. Vi kan emellertid inte nu ta ställning till<br />
dessa förslag.</p>
<p>Den totala anslagsnivån för resp. post saknas, vilket innebär att effekten<br />
av utgiftsbegränsningen inte kan bedömas.</p>
<p>Civilförsvarsstyrelsen har i sin petita för 1984/85 begärt en kraftig<br />
ökning av bemyndigandet för byggande av skyddsrum. Regeringen säger<br />
sig inte kunna godta denna ökning och anser sig därmed ha ”sparat” 272<br />
milj. kr. Denna prutning måste anses ligga inom ramen för en vanlig<br />
budgetprövning av en myndighets önskemål.</p>
<p>Socialdepartementet</p>
<p>Pensionerna</p>
<p>Värdesäkring av pensionerna var ett av socialdemokraternas ”heliga”<br />
löften under valrörelsen 1982.1 propositionen föreslås emellertid att pensionerna<br />
för år 1984 inte skall höjas med det belopp som motsvarar<br />
värdesäkring utan med ett mindre belopp. Principen om värdesäkring har<br />
således övergivits.</p>
<p>Sedan värdesäkringen för devalveringen tagits bort föreslår socialministern<br />
att de olika delarna i pensionstillskottet för ålderspensionärer ökar<br />
med 5,2 %, pensionstillskottet för förtidspensionärer ökar med 6,2 % och<br />
ATP-pensionen ökar med 3 %. Den prisstegringstakt detta skall motsvara</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>beräknas till ca 9,5 % för perioden november 1982 till november 1983. Det<br />
är tydligt för var och en att begreppet värdesäkring inte har något samband<br />
med dessa siffror, trots att socialministern försöker göra gällande att så<br />
skulle vara fallet.</p>
<p>Regeringsförslaget innebär att basbeloppet för år 1984 fastställs till<br />
20 300 kr. Det särskilda tilläggsbelopp på 300 kr. som infördes för år 1983<br />
undergår en egendomlig transformation. Först sänks det till 200 kr. med<br />
hänvisning till målet om 4 % inflation år 1984, sedan förvandlas dessa 200<br />
kr. till en pott för utdelning till de sämst ställda pensionärerna.</p>
<p>När det särskilda tilläggsbeloppet infördes var motiveringen att det<br />
skulle ge ”viss kompensation för prisökningar under året” (prop. 1982/<br />
83:55 s. 7) dvs. det skulle kompensera för att man inte räknar upp basbeloppet<br />
mer än en gång för varje år. Ingenting fanns angivet om att detta<br />
implicerade en prisstegringstakt under året på just 6 %. Finansieringen<br />
skedde också med en permanent höjning av momsen. Påståendet att de 300<br />
kronorna motsvarade en inflation på 6 % och att beloppet nu med hänvisning<br />
till regeringens inflationsmål kan sänkas till 200 kr. är en efterhandskonstruktion<br />
sorn syftar till att dölja en nedskärning av pensionerna på ca<br />
350 milj. kr.</p>
<p>Sedan försvinner hela det återstående beloppet på 200 kr. och pengarna<br />
läggs i stället i en pott som fördelas ut för att stärka pensionerna för de<br />
svagaste grupperna bland handikappade och äldre.</p>
<p>Folkpartiet har ingenting att invända mot denna omfördelning till förmån<br />
för de handikappade och sämre ställda pensionärerna. Metoden<br />
ansluter väl till de ökningar av pensionstillskottet som de icke-socialistiska<br />
regeringarna genomförde tidigare.</p>
<p>Folkpartiet föreslår att basbeloppet fastställs till 20 300 kr. för år 1984.<br />
Vi föreslår också att basbeloppet fortsättningsvis räknas upp i enlighet<br />
med basbeloppsindex, dvs. med bortseende från indirekta skatter och<br />
subventioner och med låsta energipriser. Det är den metod som f. n. gäller.</p>
<p>För utvecklingen på längre sikt hänvisar socialministern till att han<br />
ämnar tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall göra en översyn av<br />
vissa frågor inom det allmänna pensionssystemet. Han säger också att<br />
”några ytterligare åtgärder f. n. (vår kursivering) inte är påkallade när det<br />
gäller utgiftsautomatiken inom socialförsäkringsområdet” (bil. 3, s. 5).<br />
Detta uttalande innebär att regeringen håller öppet även för framtida<br />
justeringar av värdesäkringen.</p>
<p>Avgifter inom det sociala området</p>
<p>Regeringen föreslår höjning av vissa avgifter inom det sociala området.<br />
Den hösta patientavgiften vid läkemedelsinköp föreslås höjas med 10 kr.<br />
till 50 kr. per läkemedelsinköp från den 1 januari 1984. Det föreslås också<br />
att kunden får svara för den administrativa merkostnaden för telefonrecept<br />
som uppgår till 5 kr. för varje telefonförskrivet läkemedel.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Folkpartiet anser att avgiften vid läkemedelsinköp kan höjas med ytterligare<br />
10 kr. per inköp dvs. till 60 kr. från den 1 januari 1984.</p>
<p>Regeringen föreslår också en avgiftshöjning inom den öppna sjukvården.<br />
Avgiften för besök hos privatpraktiserande läkare, som f. n. är högst<br />
45 kr., föreslås höjas till 50 kr. den 1 januari 1984 och till 55 kr. från den<br />
1 januari 1985. En ökning föreslås också för besök hos privatpraktiserande<br />
sjukgymnast från den 1 januari 1984. Förslaget beräknas innebära en<br />
begränsning av utgifterna för sjukförsäkringen med ca 250 milj. kr. för helt<br />
budgetår.</p>
<p>Folkpartiet föreslår att avgiften höjs något mer, till högst 55 kr. från den<br />
1 januari 1984 och 65 kr. från den 1 januari 1985.</p>
<p>Vi vill särskilt framhålla vikten av att regeringen vidtar åtgärder för att<br />
få landstingen att på motsvarande sätt höja sina avgifter inom den offentliga<br />
vården. Skillnaden mellan avgiftstaxorna bör förbli densamma som i<br />
dag, så att inte höjningen av de avgifter över vilka regeringen bestämmer<br />
kommer att fungera som diskriminerande för den privata vården gentemot<br />
den offfentliga vården. Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p>Vi vill också föreslå ett förbättrat högkostnadsskydd genom att det s. k.<br />
15-kortet ändras till ett 12-kort. Befrielse från patientavgiften bör således<br />
inträda efter 12 markeringar i stället för nuvarande 15. Detta innebär att<br />
personer som är beroende av att få läkemedel förskrivna ofta skyddas mot<br />
alltför negativa effekter av den föreslagna avgiftshöjningen.</p>
<p>Folkpartiets förslag kan beräknas minska utgifterna för sjukförsäkringen<br />
med ca 250 milj. kr. för helt budgetår, varav ca 50 milj. kr. åtgår för det<br />
förbättrade högkostnadsskyddet. Nettobesparingen blir således 200 milj.<br />
kr. större än för regeringens förslag.</p>
<p>Jordbruksdepartementet</p>
<p>Folkpartiet har i flera motioner under förra riksmötet föreslagit en<br />
nedtrappning av livsmedelssubventionerna. Generella subventioner av<br />
detta slag har enligt vår uppfattning en oklar fördelningspolitisk effekt.<br />
Den fördelningspolitiskt önskade effekten för framför allt barnfamiljerna,<br />
och särskilt de med många barn, nås bättre med hjälp av barnbidragen.</p>
<p>Det är emellertid anmärkningsvärt att jordbruksministern så sent som<br />
för ett år sedan i proposition 1982/83:55 föreslog en höjning av livsmedelssubventionerna,<br />
som en kompensation till barnfamiljerna och låginkomsttagarna<br />
förhöjningen av mervärdeskatten. Regeringen kom också överens<br />
med kommunisterna om en ytterligare höjning av livsmedelssubventionerna<br />
för att få erforderlig majoritet för momsskattehöjningeri. Genom dessa<br />
åtgärder höjdes således subventionerna från den 1 januari 1983 med flera<br />
hundra miljoner kronor. I maj avslogs folkpartiets förslag att sänka dem.<br />
Nu föreslås dock att de sänks med ca 850 milj. kr. från den I december 1983,<br />
utan någon motsvarande sänkning av momsen. I just detta fall tog det<br />
alltså mindre än ett halvt år att helt byta åsikt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Regeringsförslaget innebär att alla subventioner utom på mjölk avskaffas.<br />
Folkpartiet anser att detta är ett steg i rätt riktning. På litet längre sikt<br />
bör enligt vår uppfattning även resterande subventioner på mjölken avskaffas.<br />
Vi föreslår nu att regeringen även slopar en mindre del av mjölksubventionerna,<br />
så att den totala effekten blir 1 miljard kronor i besparingar<br />
i stället för föreslagna 850 milj. kr. Nästa etapp i nedtrappningen av<br />
subventionerna bör enligt vår uppfattning tas den 1 juli 1984 och då<br />
kombineras med en höjning av barnbidraget. Vi återkommer till detta i<br />
januari.</p>
<p>Skogsvårdsavgiften</p>
<p>Regeringen föreslår att skogsvårdsavgiften höjs från nuvarande 5 %o till<br />
8 %o från den 1 juli 1984. Skälet till detta uppges vara att intäkterna annars<br />
understiger utgifterna för skogsvådande åtgärder med ca 170 milj. kr. Det<br />
är enligt vår uppfattning under sådana omständigheter bättre att dra ner<br />
utgiftsprogrammen med detta belopp. Detta kan t. ex. gälla vissa särskilda<br />
skogsvårdsbidrag i Norrlands inland, s. k. klenvirkesbidrag, stöd vid avverkning<br />
av glesa skogar, bidrag till skogsvägar i fjällnära och ömtåliga<br />
områden e. d. Vi kommer i januari att presentera förslag till begränsningar<br />
i utgiftsprogrammen som motsvarar ca 170 milj. kr. Det är därför inte<br />
nödvändigt och inte heller önskvärt med någon höjning av skogsvårdsavgiften.</p>
<p>Förslag läggs om vissa avgifter på miljövårdsområdet. Det gäller dels<br />
avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, dels avgifter för<br />
täkttillstånd, huvudsakligen för grus- och sandtäkter. Torvtäkter inkluderas<br />
inte utan bör ytterligare utredas. Kostnaderna uppkommer i samband<br />
med undersökningar och annat underlag för prövning och tillsyn.</p>
<p>Användningen av avgifter inom miljövårdspolitiken ligger väl i linje<br />
med folkpartiets framförda förslag (se t. ex. 1982/83:1097, naturvårdsmotionen<br />
januari 1983). Vi kan därför biträda förslaget att införa sådana<br />
avgifter från den 1 juli 1984.</p>
<p>Industridepartementet</p>
<p>De konkreta besparingsförslagen med verkan från den 1 januari 1984<br />
inom industridepartementets område är två. Det första innebär ett slopande<br />
av ett statsbidrag på 10 milj. kr. till nedläggningshotade företag. Detta<br />
förslag framfördes av folkpartiet i januari 1983 (se motion 1982/83:1615<br />
angående näringspolitiken). Det avslogs då av socialdemokraterna. Vi står<br />
givetvis fast vid vårt förslag, som regeringen nu anammat, liksom motivet<br />
för anslagets avskaffande. Ett kortsiktigt upprätthållande av olönsam<br />
verksamhet bör i möjligaste mån undvikas, och det är därför riktigt att<br />
denna stödform upphör i och med utgången av innevarande år.</p>
<p>Industriministern föreslår också att stödformen bidrag för prospekte</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ring av vissa mineral skall upphöra den 1 juli 1984. Uppenbarligen har<br />
regeringen funnit att de 300 milj. kr. som beviljades för ett femårigt prospekteringsprogram<br />
för ett år sedan var alltför mycket. Folkpartiet föreslog<br />
redan då att medel borde beviljas för ett år i taget, bl. a. för att undvika<br />
den nu uppkomna situationen. Det kan synas egendomligt att först öka ett<br />
visst anslag kraftigt och sedan återta en mindre del och då kalla det för<br />
besparing. Vi har emellertid ingen anledning att i sak motsätta oss förslaget.</p>
<p>Regeringen tillgodoräknar sig 840 milj. kr. i ”besparing” för minskade<br />
inköp av råolja för beredskapslagringsändamål. Riksdagen föreslås emellertid<br />
inte besluta om detta nu, utan en särskild proposition aviseras till<br />
våren 1984 med förslag till nytt oljelagringsprogram. En sittande utredning<br />
beräknas då ha avgivit sina förslag.</p>
<p>De 840 miljoner kronorna är en ren engångsåtgärd och inte någon<br />
permanent besparing. Den permanenta effekten fr. o. m. budgetåret<br />
1984/85 kan beräknas till ca 120 milj. kr., vilket är ränteeffekten.</p>
<p>Arbetsmarknadsdepartementet</p>
<p>Ett besparingsförslag lämnas, nämligen att ett bidrag som ändå skulle<br />
upphört den 1 juli 1984 i stället upphör från den 1 januari samma år.</p>
<p>Arbetsmarknadsministern vill också tillgodoräkna sig ytterligare 115<br />
milj. kr. i ”besparingar”. Av dessa påstås 100 milj. kr. uppkomma genom<br />
förslaget i proposition 1983/84:26 att omvandla enskilda beredskapsarbeten<br />
med 75 % statsbidrag till s. k. rekryteringsplatser, med statsbidrag på<br />
50 %. Arbetsmarknadsministern anför att detta innebär en besparing på<br />
100 milj. kr. per år ”vid oförändrad omfattning”. I proposition 26 säger<br />
hon emellertid att omfattningen kan antas öka väsentligt och beröra upp<br />
till tre gånger så många människor. Om detta skulle bli fallet uteblir<br />
naturligtvis besparingen helt och hållet och förvandlas i själva verket till<br />
en utgiftsökning.</p>
<p>Resterande 15 milj. kr. i ”besparing” är i praktiken ingen besparing utan<br />
en fondöverföring. Det gäller Finansiering av arbetarskyddsstyrelsens<br />
forskningsverksamhet. 15 milj. kr. av de totala 75 milj. kr. föreslås överföras<br />
från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning. Huruvida det avses vara<br />
en engångsöverföring eller årligen återkommande överföring framgår inte<br />
av propositionen.</p>
<p>Utbildningsdepartementet</p>
<p>Grundskolan</p>
<p>För grundskolan föreslår regeringen en besparing som motsvarar statsbidrag<br />
till vikarie för en av de båda första frånvarodagarna för lärare.<br />
Folkpartiet accepterar besparingen men vill understryka att detta är en<br />
metod för beräkningen av statsbidraget. Vi vill peka på den möjlighet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>kommunerna har att genom utnyttjande av förstärkningsresurserna minimera<br />
effekterna av den föreslagna besparingen.</p>
<p>Gymnasieskolan</p>
<p>Regeringen föreslår en utbyggnad av systemet med timreduktion i förhållande<br />
till gruppstorlek. Två nya intervaller införs. Reduktionen införs<br />
redan vid 23 elever. Man gör emellertid en ”överbesparing” på 55 milj. kr.<br />
för att dels kunna återföra 15 milj. kr. för att dämpa effekterna på vissa<br />
orter, dels återföra 40 milj. kr. för att ompröva den självstudietid som<br />
återstår efter skolornas omplanering. Detta förslag innebär således att<br />
eleverna på teoretiska linjer genom ytterligare timreduktion får ”betala”<br />
också den återstående självstudietiden.</p>
<p>Skolöverstyrelsen har i sin petita presenterat en annan metod för att<br />
täcka den kvarvarande självstudietiden. Den innebär att tiden för obligatoriska<br />
skriftliga prov avräknas från de berörda ämnenas undervisningstid<br />
och läggs samman till skrivpass. En motsvarande besparing nås då om<br />
skrivtiden avräknas från lärarnas tjänstgöring. Medlen som frigörs kan då<br />
återföras till skolans förstärkningsresurs för att på så sätt ge den enskilda<br />
skolan möjlighet att täcka in all självstudietid med lärarhandledning.</p>
<p>Genom ett sådant förfaringssätt vinns flera fördelar: lika stor besparing<br />
görs, självstudietiden kan avskaffas och dessutom slipper eleverna timreduktion<br />
av så stor omfattning som regeringen föreslår. Att utreda var<br />
gränsen för timreduktion skall gå för att täcka besparingen 55 milj. kr. är<br />
emellertid ett arbete som kräver tillgång till uppgifter som SÖ förfogar<br />
över.</p>
<p>Folkpartiet föreslår därför att riksdagen beslutar att besparingen på<br />
gymnasieskolan görs enligt den modell skolöverstyrelsen föreslagit och<br />
också ger SÖ i uppdrag att snarast fastställa vilka timreduktioner som kan<br />
undvikas med denna metod.</p>
<p>I samband med att självstudier infördes i gymnasieskolan avskaffades<br />
det s. k. specialarbetet, som var det självständiga arbete eleverna i årskurs<br />
3 skulle utföra. Man ansåg att eleverna genom förändringen fick den<br />
träning i självständigt arbete som specialarbetet tidigare inneburit. När<br />
självstudietimmarna nu försvinner anser vi att specialarbetet bör återinföras.<br />
Det är angeläget att eleverna på de teoretiska linjerna som en förberedelse<br />
för kommande högre studier får träning i att arbeta självständigt.<br />
SÖ har i sin petita föreslagit hur specialarbetet skulle kunna återinföras.<br />
Ytterligare analyser måste dock göras. SÖ bör därför ges i uppdrag att<br />
inkomma med förslag till regeringen. Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p>Högskola och forskning<br />
Läkarlinjen</p>
<p>Prognoserna för den framtida arbetsmarknaden för läkare är relativt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>entydiga. En minskning av ramen för läkarlinjen är nödvändig. Regeringen<br />
föreslår att utbildningen i Lund minskas med 90 platser, från 190 till<br />
100.</p>
<p>Som föredraganden påpekar kräver en sådan minskning ingående analyser<br />
och ett genomarbetat underlag för att bedöma var en neddragning ger<br />
optimal effekt. Enligt vår uppfattning föreligger inte ett sådant underlag<br />
när det gäller propositionens förslag.</p>
<p>UHÄ presenterar i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 ett<br />
väl underbyggt förslag till en neddragning med 90 platser vid Karolinska<br />
institutet. Folkpartiet delar den bedömningen. Detta alternativ ger emellertid<br />
en besparing som i runda tal är 10 milj. kr. lägre än vad en nedskärning<br />
av 90 platser i Lund skulle ge. Universitetet i Lund bör därför<br />
presentera alternativa besparingar till ungefär motsvarande belopp.</p>
<p>Med hänvisning till planeringen av den framtida dimensioneringen av<br />
läkarutbildningen bör regeringen ge UHÄ i uppdrag att kartlägga den<br />
medicinska forskningen vad avser omfång och inriktning på resp. orter.<br />
Detta bör ges regeringen till känna.</p>
<p>Tandläkarlinjen</p>
<p>Också när det gäller antalet platser som bör skäras ner på tandläkarutbildningen<br />
delar vi bedömningen i propositionen. Propositionen föreslår<br />
dock en total nedläggning av odontologiska fakulteten i Göteborg. För<br />
folkpartiet, som hävdar att kvaliteten i utbildning och forskning måste<br />
vidmakthållas, är det oacceptabelt att helt utplåna en fakultet med internationell<br />
ryktbarhet för sina forskningsresultat. Vi föreslår därför att nedskärningen<br />
i Göteborg begränsas till 60 platser och att i stället 60 platser<br />
skärs ned också i Stockholm.</p>
<p>Beträffande den planerade utbyggnaden med 20 platser i Umeå instämmer<br />
vi i regeringens förslag att den inte skall förverkligas.</p>
<p>I likhet med vad vi anförde beträffande läkarlinjen så gäller här att en<br />
nedskärning på två orter inte ger samma besparingseffekt som om hela<br />
nedskärningen gjordes på en ort. Också Göteborgs universitet bör därför<br />
inkomma med alternativa besparingsförslag för mellanskillnaden. Eftersom<br />
den besparing propositionen anger inte stämmer överens med de<br />
beräkningar UHÄ fått fram genom sina analyser kan mellanskillnaden<br />
endast uppskattas till mellan 6 och 10 milj. kr.</p>
<p>Förskollärare och fritidspedagoger</p>
<p>Arbetsmarknaden för förskollärare och fritidspedagoger har under de<br />
senaste åren blivit allt kärvare. Denna tendens väntas gälla också för de<br />
kommande åren. Planeringsramarna för utbildningarna bör därför minskas<br />
med det antal nybörjarplatser som propositionen anger. Folkpartiet<br />
anser dock att minskningen bör ha en annan geografisk profil än den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>regeringen förordat: Vårt förslag är att planeringsramarna för förskollärarlinjen<br />
minskas med 354 platser — 114 i Uppsala, 60 i Stockholm, 60 i<br />
Göteborg, 60 i Borås och 60 i Visby samt för fritidspedagogutbildningen<br />
med 120 platser — 30 i Uppsala, 60 i Stockholm och 30 i Göteborg.</p>
<p>Dessutom stödjer vi det förslag som framtagits av Uppsala universitet att<br />
vissa utbildningar i Uppsala minskas med följande antal: vårdlinjen (30<br />
poäng) 96 platser, ämneslärarlinjens praktisk/pedagogiska utbildning (40<br />
p) 60 platser samt hushållslärarlinjen 12 platser. Detta innebär en besparing<br />
med ca 2 milj. kr. utöver regeringens förslag.</p>
<p>Undersökningar visar att behovet av utbildning för undervisningsyrken<br />
kommer att sjunka under den närmaste tioårsperioden. Det minskade<br />
behovet hänför sig såväl till sjunkande elevantal som till färre deltidstjänster<br />
och tjänstledigheter. Vi avser därför att i januari återkomma med<br />
förslag om nedskärning av antalet utbildningsplatser för detta område.</p>
<p>Studiemedlen</p>
<p>Beträffande studiemedlen föreslås att bidragsdelen (f. n. 2 178 kr.) slopas,<br />
att totalbeloppet höjs från nuvarande 142 % till 148 % av basbeloppet<br />
samt att den s. k. makeprövningen återinförs.</p>
<p>Folkpartiet motsätter sig bestämt ett återinförande av äktamakeprövningen.<br />
Den avskaffades på förslag av trepartiregeringen 1980, framför allt<br />
av jämställdhetsskäl. Socialdemokraterna ville då avslå förslaget. Tydligen<br />
har synen på jämställdheten emellan könen inte utvecklats i positiv riktning<br />
hos socialdemokraterna sedan dess. Folkpartiet anser att de skäl<br />
socialförsäkringsutskottets borgerliga majoritet då anförde är giltiga även<br />
i dag, se SfU 1979/80:12.</p>
<p>Folkpartiet föreslog redan i januari i år att studiemedlens totalbelopp<br />
skulle uppräknas till 145% av basbeloppet från den 1 juli 1983. Detta<br />
förslag godkändes inte av riksdagen. Det innefattade naturligtvis ett bibehållande<br />
av nuvarande bidragsdel. Regeringen föreslår nu att bidragsdelen<br />
slopas och pengarna används för att höja totalbeloppet. Folkpartiet anser<br />
att bidragsdelen bör behållas. Även totalbeloppet bör uppräknas, så att de<br />
studerande kan bedriva heltidsstudier utan alltför stora ekonomiska påfrestningar.<br />
Vi föreslår således att studiemedlens totalbelopp höjs till 148 %<br />
av basbeloppet. Budgetbelastningen av folkpartiets förslag blir därigenom<br />
ca 25 milj. kr. större än för regeringens förslag. Därtill kommer kostnaden<br />
för att ej slopa makeprövningen, vilken uppgår till ca 40 milj. kr. för<br />
budgetåret 1984/85 och på sikt stiger till 90 milj. kr. per år. Medel för dessa<br />
utgiftsökningar skapas genom större besparingar på ett flertal andra områden<br />
i budgeten.</p>
<p>Massmedia</p>
<p>Folkpartiet anser att förslaget är dåligt underbyggt och bör återremitte</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ras till regeringen. Se separat motion angående besparingsförslag inom<br />
utbildningsradion.</p>
<p>Bostadsdepartementet</p>
<p>1 valrörelsen 1982 presenterade socialdemokraterna byggande av nya<br />
bostäder som en av de viktigaste delarna i en offensiv svängrumspolitik<br />
som skulle få fart på Sverige. Tillnyktringen gick snabbt. Redan i budgeten<br />
i januari 1983 dämpades ambitionerna och bostadsministern hade endast<br />
förhoppningen att nedgången i nybyggnadsverksamheten skulle kunna<br />
begränsas. I det nu presenterade ROT-programmet konstateras att Sverige<br />
inte har någon allmän bostadsbrist och att varken invånarantalet, antalet<br />
hushåll, urbaniseringen eller den ekonomiska situationen talar för att<br />
byggande av nya bostäder kan eller bör vara någon expansiv sektor. Till<br />
de många tidigare sveken tvingas vi lägga ytterligare ett.</p>
<p>För att dölja denna reträtt sägs i propositionen att vi nu fått en ny<br />
bostadspolitisk situation och att bostadspolitiken nu kommit in i en ny fas.<br />
Denna nya situation har inträffat för länge sedan och har också lett till en<br />
kraftig förändring av investeringarna i bostadssektorn. Ombyggnadssektorn<br />
expanderade från ca 1,8 miljarder kronor 1976 till över 4 miljarder<br />
kronor 1982 (mätt i 1975 års priser). Likaså har reparationer och underhåll<br />
ökat med ca 2 miljarder kronor under samma tid.</p>
<p>Sysselsättningen inom byggbranschen har givits stort utrymme vid presentationen<br />
av det s. k. ROT-programmet. Nu tvingas bostadsministern<br />
konstatera att den sysselsättningsökning som tidigare redovisats till stor<br />
del redan är intecknad genom de ökade investeringarna i ombyggnader<br />
under slutet av 1970-talet. Därtill kommer att de grupper inom byggnadssektorn<br />
som är värst drabbade av arbetslöshet är betong- och anläggningsarbetare,<br />
i synnerhet utanför storstäderna, dvs. just de grupper som berörs<br />
minst av programmet.</p>
<p>Det kan således konstateras att bostadsbeståndet under andra hälften av<br />
1970-talet förbättrats väsentligt och att detta redan har haft stora sysselsättningseffekter.</p>
<p>En risk med att i alltför hög grad se det befintliga byggnadsbeståndet<br />
som ett sysselsättningsobjekt blir att de kvantitativa frågorna sätts i förgrunden<br />
på de kvalitativas bekostnad. Ett överdrivet intresse för de kvantitativa<br />
frågorna, antalet ombyggda lägenheter, antalet sysselsatta och<br />
investeringarnas volym leder lätt till att 1960-talets misstag inom nyproduktionen<br />
kommer att återupprepas inom det befintliga beståndet. Varsamheten<br />
sätts på undantag. Och de boendes värderingar kommer i kläm.</p>
<p>Regeringens förslag till program för förbättring av bostadsbeståndet har<br />
tillkommit i stor hast och är föga genomtänkt. En arbetsgrupp inom<br />
bostadsdepartementet, således utan parlamentariskt inslag, avlämnade i<br />
juni i år ett betänkande som sedan remissbehandlats. Arbetsgruppens<br />
betänkande bildar i huvudsak utgångspunkt för de förslag som läggs fram.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Det säger sig självt att ett arbete som kommit fram så snabbt måste lämna<br />
en hel del övrigt att önska.</p>
<p>En annan och mera ambitiös utgångspunkt för stadsförnyelsearbetet<br />
visades av de borgerliga regeringarna under perioden 1976—1982. Det<br />
finns anledning att erinra om att dåvarande bostadsministern tillsatte<br />
stadsförnyeisekommittén som arbetade med parlamentariskt inslag och<br />
som i början av 1980-talet avgav två betänkanden. Kommitténs arbete<br />
avbröts efter valet 1982 när den entledigades av den nuvarande regeringen.</p>
<p>Från folkpartiet vill vi betona att upprustning av äldre bostadsområden<br />
måste kombineras med att man bevarar fungerande miljöer så att de<br />
boende kan bo kvar till rimliga hyror. Det är inte alls säkert att människor<br />
vill betala väsentligt mer för att bo i en standard som fastställts i s. k.<br />
objektiva normer och som myndigheterna betraktar som modernare. De<br />
boende bör därför ges möjlighet att ta ett större ansvar för sitt boende. En<br />
ökad satsning på bostadsrätter är ett steg i rätt riktning. Denna inriktning<br />
har brutits av den socialdemokratiska regeringen.</p>
<p>Det finns skäl att rikta kritik mot den byråkratiska uppläggning programmet<br />
fått i propositionen. Inte minst gäller detta planeringen av förnyelseåtgärderna.<br />
Bostadsministern understryker att planeringen har stor<br />
betydelse för den sociala bostadspolitiken och går till uppseendeväckande<br />
hårt angrepp mot dem som hävdar att förslagen även bör ta hänsyn till<br />
olika kategorier av fastighetsägare och till de boendes önskemål.</p>
<p>Vi kan inte dela regeringens uppfattning om att ytterligare planering och<br />
reglering är den väg som bör väljas för att nå en ökad ombyggnads- och<br />
reparationsverksamhet. Tvärtom finns det goda motiv att genomföra en<br />
minskad styrning av bostadsbyggnadsmarknaden. I propositionen förordas<br />
i stället ytterligare planering avseende bostadsförsörjningen. Sålunda<br />
anges att kommunerna bör ha en aktuell översikt av olika åtgärder på<br />
bostadsförsörjningens område och ett treårigt handlingsprogram som skall<br />
revideras årligen. Bostadsstyrelsen avses vidare få i uppdrag att tillsammans<br />
med vissa andra myndigheter göra en samlad översyn av formerna<br />
för utbytet mellan stat och kommun om bostadsbeståndet och dess förändringar.<br />
Bostadsmarknaden som måste anses vara en av de mest genomreglerade<br />
sektorerna har alltså att se fram emot ytterligare administrativa<br />
åtgärder som syftar till en ökad planering. Enligt folkpartiets uppfattning<br />
finns goda skäl att ta avstånd från dessa ökade planeringsambitioner.</p>
<p>Det är bra att bostadsministern framför en något mer nyanserad uppfattning<br />
om smålägenheter och standardfrågor än arbetsgruppen gjorde. Det<br />
inger dock oro att planverket givits uppdrag att redovisa förslag till ombyggnadsregler.<br />
Risken för att förslagen kommer att vara för ambitiösa,<br />
kosta för mycket och inte spegla de boendes värderingar är stor.</p>
<p>I bostadsdepartementets bilaga till budgetpropositionen 1983 framhåller<br />
bostadsministern att en fortsatt utveckling av de samlade subventionerna<br />
på det sätt som skett under de senaste åren inte är samhällsekonomiskt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>godtagbart och heller inte bostadspolitiskt önskvärt. Trots detta presenteras<br />
nu förslag som innebär nya subventioner. Ett särskilt stimulansbidrag<br />
för det gemensamma underhållet i flerfamiljshus införs. Dessa kallas i<br />
propositionen för räntebidrag, men av den tekniska konstruktionen framgår<br />
att detta är missvisande. Bidragen utgår således helt oberoende av om<br />
fastighetsägaren lånar för att finansiera åtgärderna eller ej.</p>
<p>Det positiva med förslaget är försöket att göra mindre skillnad mellan<br />
underhåll och ombyggnader. Fastighetsägarna drivs inte till att vidta mer<br />
omfattande åtgärder än nödvändigt enbart på grund av de generösa villkoren<br />
för ombyggnadslån. Bra är också ansatsen att söka utjämna skillnader<br />
mellan villaägare som lånar till underhåll och hyresgäster och bostadsrättsinnehavare.</p>
<p>Trots detta kan folkpartiet inte biträda förslagen. I stället för att införa<br />
nya subventioner bör alla ansträngningar sättas in för att minska dem och<br />
på sikt avveckla dem. En sådan avveckling måste dock kombineras med<br />
tillskapandet av en ny låneform som fördelar kapitalkostnaderna över<br />
tiden, utjämnar kapitalkostnader mellan olika årgångar av hus och mellan<br />
olika ägarkategorier. Dessutom måste effekterna på boendekostnaderna<br />
dämpas när subventionerna avvecklas. Reaibeskattningsutredningen har<br />
presenterat ett förslag till reala lån och real beskattning. Bostadskommitténs<br />
viktigaste uppgift borde vara att ta fasta på dessa förslag.</p>
<p>Enligt sina direktiv har denna kommitté, som är parlamentariskt sammansatt,<br />
bl. a. att göra en översyn av de ekonomiska förutsättningar vid<br />
bostadsförnyelse. Kommittén bör enligt sina direktiv redovisa sina förslag<br />
senast under första halvåret 1984. Det finns goda skäl för regeringen att<br />
avvakta denna kommittés förslag och remissbehandlingen därav och därefter<br />
presentera ett mera genomarbetat program för riksdagen till hur ett<br />
bostadsförbättringsprogram bör utformas. Vad nu anförts om utformningen<br />
av ett nytt förslag m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till<br />
känna.</p>
<p>Det finns därför inte anledning att i sak kommentera vad i propositionen<br />
förordats t. ex. om utformningen av finansieringsåtgärderna, om information<br />
och utbildning, om bostadsförbättringsprogrammet samt om<br />
ramar och anslag. Vi vill emellertid peka på att i propositionens olika<br />
avsnitt förs skilda och oförenliga resonemang avseende vissa frågor. Vidare<br />
anser vi att det presenterade programmet saknar den helhetssyn<br />
grundad på uppfattningen om förbättring av boendemiljön som var vägledande<br />
för det arbete som bedrevs av stadsförnyelsekommittén.</p>
<p>Ett bättre underlag och en bättre samordning mellan nybyggande och<br />
bostadsförbättringsverksamhet behövs. Det nu föreslagna bostadsförbättringsprogrammet<br />
samt de övriga förslag som lagts fram för riksdagen i<br />
hemställan under 1.3 i propositionens bilaga 9 (s. 71—72) bör avslås.</p>
<p>1 propositionen föreslås även en höjning av bostadsbidragen till barnfamiljerna.<br />
Som bostadsministern anför föreslogs inga ändringar i bo</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>stadsbidragen i den budgetproposition som avlämnades i januari 1983.<br />
Regeringens motiv för detta var bl. a. att bostadskommittén hade att göra<br />
en övergripande översyn av systemet för bostadsstöd. Som framgått ovan<br />
pågår bostadskommitténs arbete. Det finns därför ingen anledning för<br />
riksdagen att ändra sitt beslut i frågan från i våras. Regeringens förslag om<br />
höjning av bostadsbidragen bör därför avslås.</p>
<p>Vad i propositionen förordats om utgiftsbegränsande åtgärder inom<br />
räntebidragssystemet har inte givit oss anledning till erinran. Vi accepterar<br />
således dessa förslag.</p>
<p>I propositionen lämnas riksdagen viss information om att regeringen<br />
avser föreslå riksdagen att införa en statlig fastighetsskatt fr. o. m. år 1985.<br />
Vi har ovan i avsnittet om skattehöjningar avvisat tanken på en sådan<br />
statlig fastighetsskatt.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>7. Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det ovan anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:53px;">1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken<br />
som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om behovet av permanenta besparingar i<br />
fråga om sjukförsäkringen, statsbidragen till arbetslöshetskassorna,<br />
statsbidragen till kommunerna, m. m.,</p>
<p style="margin-left:53px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
i motionen anförts om upprätthållande av enprocentsmålet för<br />
u-hjälpen,</p>
<p style="margin-left:53px;">4. att riksdagen avslår hemställan 1 och 2 i proposition 1983/84:40<br />
bil. 2 (försvarsdepartementet),</p>
<p style="margin-left:53px;">5. att riksdagen antar följande förslag till ny lydelse av 1 kap. 6 §<br />
lagen (1962:381) om allmän försäkring,</p>
<p>Nuvarande lydelse Motionärernas förslag</p>
<p style="margin-left:151px;">1 kap.</p>
<p style="margin-left:157px;">6 §</p>
<p>Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i<br />
denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp.</p>
<p>Basbeloppet fastställs av rege- Basbeloppet fastställs av regeringringen<br />
för varje år och utgör 15 400 en för varje år och utgör 20 300 kro</p>
<p>kronor multiplicerat med det tal nor multiplicerat med det tal (jäm</p>
<p>(jämförelsetal) som anger förhål- förelsetal) som anger förhållandet</p>
<p>landet mellan det allmänna prislä- mellan det allmänna prisläget i noget<br />
i november året före det som vember året före det som basbelop</p>
<p>basbeloppet avser och prisläget i ju- pet avser och prisläget i november</p>
<p>ni 1980. Därvid skall i enlighet med 1983. Därvid skall i enlighet med</p>
<p>föreskrifter som meddelas av rege- föreskrifter som meddelas av rege</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Nuvarande lydelse</p>
<p>ringen för tid efter oktober 1980<br />
förändringarna i det allmänna prisläget<br />
beräknas med bortseende från<br />
indirekta skatter, tullar, avgifter<br />
och ändringar i energipriser samt<br />
med tillägg för subventioner. Basbeloppet<br />
avrundas till närmaste<br />
hundratal kronor.</p>
<p style="margin-left:53px;">6. att riksdagen beslutar om förändring av avgifter vid läkemedelsinköp<br />
i enlighet med vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om höjda avgifter inom den offentliga vården,</p>
<p style="margin-left:53px;">8. att riksdagen beslutar om förbättrat högkostnadsskydd i enlighet<br />
med vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">9. att riksdagen avslår förslaget till lag om tillfällig höjning av den<br />
statliga förmögenhetsskatten,</p>
<p style="margin-left:53px;">10. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen<br />
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,</p>
<p style="margin-left:53px;">11. att riksdagen beslutar att en i förhållande till propositionens<br />
förslag lägre timreduktion i gymnasieskolan genomförs på det<br />
sätt som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">12. att riksdagen beslutar att återinförandet av resurser för att<br />
ompröva självstudietiden i gymnasiet genomförs enligt motionens<br />
förslag,</p>
<p style="margin-left:53px;">13. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till<br />
känna vad i motionen anförts om återinförandet av specialarbetet<br />
i gymnasieskolan,</p>
<p style="margin-left:53px;">14. att riksdagen beslutar att minskningen av planeringsramar för<br />
läkarlinjen sker enligt vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">15. att riksdagen beslutar att minskningen av planeringsramar för<br />
tandläkarlinjen sker enligt vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">16. att riksdagen beslutar att minskningen av planeringsramar för<br />
förskollärar- och fritidspedagoglinjerna sker enligt vad som<br />
anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">17. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts<br />
om minskning av planeringsramarna för vissa utbildningar i<br />
Uppsala,</p>
<p style="margin-left:53px;">18. att riksdagen uppdrar åt regeringen att föreslå ytterligare besparingar<br />
vid universiteten i Göteborg och Lund i enlighet med<br />
vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:53px;">19. att riksdagen avslår förslaget om äktamakeprövning för studiemedel,</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:7px;">Motionärernas förslag</p>
<p style="margin-left:7px;">ringen förändringarna i det allmänna<br />
prisläget beräknas med bortseende<br />
från indirekta skatter, tullar,<br />
avgifter och ändringar i energipriser<br />
samt med tillägg för subventioner.<br />
Basbeloppet avrundas till<br />
närmaste hundratal kronor.</p>
</div>
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:86</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p style="margin-left:50px;">20. att riksdagen avslår förslaget att slopa bidragsdelen i studiemedlen,</p>
<p style="margin-left:50px;">21. att riksdagen beslutar höja studiemedlens totalbelopp till 148 %<br />
av basbeloppet fr. o. m. budgetåret 1984/85,</p>
<p style="margin-left:50px;">22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om en ytterligare minskning av livsmedelssubventionerna<br />
med 150 milj. kr.,</p>
<p style="margin-left:50px;">23. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen<br />
(1946:324) om skogsvårdsavgift,</p>
<p style="margin-left:50px;">24. att riksdagen avslår vad i proposition 1983/84:40 bil. 9 (hemställan<br />
1—20) föreslagits om ett bostadsförbättringsprogram<br />
m. m.,</p>
<p style="margin-left:50px;">25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om beredningen av ett bostadsförbättringsprogram,</p>
<p style="margin-left:50px;">26. att riksdagen avslår vad i proposition 1983/84:40 bil. 9 (hemställan<br />
1 —3) föreslagits om bostadsbidragen till barnfamiljer.</p>
<p>Stockholm den 14 november 1983</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)<br />
KERSTIN EKMAN (fp)<br />
BJÖRN MOLIN (fp)</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br />
JÖRGEN ULLENHAG</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_52" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>LiberTryck Stockholm 1983</p>
</div>
</div>
</div>
0JAN-ERIK WIKSTRÖMfp1undertecknare0KERSTIN EKMANfp2undertecknare0BJÖRN MOLINfp3undertecknare0KARL ERIK ERIKSSONfp4undertecknareG70286Jan-Erik Wikström m. fl.mot_198384__86.pdf498227pdfVissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)https://data.riksdagen.se/fil/3F3DC905-6E0D-4A39-900B-B86F255CB716