3073980 G7022957 1983/84 2957 mot mot Motion 1983/84:2957 Lars Werner m. fl. Motion Motion 2957 0 1984-05-10 00:00:00 2014-10-13 16:06:40 2014-10-13 00:00:00 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G7022957/text https://data.riksdagen.se/dokument/G7022957 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022957 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>Mot. 1983/84: 2957</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1983/84: 2957</p> <p>Lars Werner m. fl.</p> <p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,<br /> m.m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)</p> <p>I</p> <p>I årets kompletteringsproposition uttrycker regeringen stor optimism<br /> över den ekonomiska utvecklingen. Den menar att dess politik i huvudsak<br /> lyckats, att ”vi” på ”praktiskt taget alla områden” närmat oss de mål som<br /> den uppställt i sin ekonomisk-politiska strategi. Vi förespeglas alltså att de<br /> krisfenomen den svenska — och f. ö. hela den internationella - kapitalistiska<br /> ekonomin har präglats av under mer än ett årtionde, nu skulle vara på<br /> väg att övervinnas.</p> <p>Dess värre är det inte mycket som talar för att så skulle vara fallet. Om<br /> regeringen verkligen tror att den nuvarande konjunkturella uppgången<br /> skulle vara inledningen till en ny längre ekonomisk blomstringsperiod<br /> kommer den själv att bli besviken, men framför allt leder den in arbetarrörelsen<br /> i en återvändsgränd. En konjunkturell uppgång är bara kortvarig.</p> <p>De långsiktiga utvecklingstendenser som kapitalismen framkallar ställer<br /> också krav på kvalitativt nya lösningar. Om arbetarrörelsens mål skulle<br /> begränsas till att få in ekonomin i en tillfällig högkonjunktur överlåter den<br /> åt storfinansen att bestämma inriktningen på framtidens samhälle. Detta<br /> skulle innebära ett samhälle med ökande utslagning, växande ekonomiska,<br /> sociala och kulturella skillnader, med allt mindre möjligheter till demokratisk<br /> kontroll av en alltmer transnationellt styrd utveckling.</p> <p>II</p> <p>Sedan början på 1950-talet har den svenska ekonomin utvecklats i någorlunda<br /> regelbundna 5-åriga konjunkturcykler. Detta betyder att det varit i<br /> stort sett 5 år mellan högkonjunkturåren. Sedan 1960-talets mitt är det<br /> påfallande att den årligt genomsnittliga tillväxttakten i ekonomin - cykel<br /> efter cykel — varit i avtagande. 1960—1964 ökade BNP med 4,9% i genomsnitt<br /> per år, 1970—1974 med 3,5%, 1975-1979 med 1,4% och 1980—1984<br /> (inkl. den reviderade finansplanens prognos för 1984) med 1,1 %.</p> <p>Tillväxttakten som prognostiseras för 1984 till 2,8 skall jämföras med att<br /> BNP 1979 (närmast föregående ”toppår”) ökade med 3,8% och 1974 med<br /> 4,3%. Industriinvesteringarna blir 1984 ungefär lika stora som de var 1979<br /> och endast 68,7% av vad de var 1974. Enligt den reviderade nationalbudgeten<br /> låg kapacitetsutnyttjandet i industrin ”vid konjunkturbotten 1982 på<br /> en historiskt sett rekordlåg nivå. Ökningen sedan vändpunkten har hittills<br /> 1 Riksdagen 1983184. 3 sami. 2957</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_4"><p>varit svagare än vid uppgångarna 1972-74 och 1978-79." Även om ökningen<br /> än fortsätter en tid synes inte utvecklingen hittills tyda på en<br /> avgörande förändring av den långsiktiga trenden.</p> <p>I samma riktning pekar arbetslöshetens förändring. Trots att vi nu är<br /> inne i en högkonjunktur kvarstår en arbetslöshet sorn är dubbelt så hög<br /> som den som registrerades under lågkonjunkturåren på 1960-talet och<br /> nästan dubbelt så hög som den som registrerades 1974 och 1979. Detta<br /> trots att de arbetsmarknadspolitiska insatserna nu är betydligt mera omfattande<br /> än tidigare. Dessa insatser är i många fall till den enskildes fromma,<br /> men är likväl ett sätt att dölja den arbetslöshet som ekonomin eljest skulle<br /> ha skapat.</p> <p>Även om regeringens prognoser om en något minskad arbetslöshet skulle<br /> slå in, ändrar inte heller det den långsiktiga bilden.</p> <p>Hittills tycks konjunkturuppgången till stor del ha varit "exportledd",<br /> vilket ju varit strategin. Politiken har nu helt inriktats på detta. Den<br /> kraftiga devalveringen 1982 hyr förvisso här haft en viss effekt - men den<br /> stora effekten är att den bidragit till en inkomstomfördelning till kapitalägarnas<br /> förmån. Men inte heller en exportökning, som starkt bidrar till en<br /> tillväxt av BNP, innebär någon långsiktig förändring.</p> <p>Tvärtom ökar denna beroendet av den internationella konjunkturutvecklingen<br /> — den tjänar Sveriges tillväxtsiffror i konjunkturuppgången, men<br /> kommer å andra sidan att slå hårdare tillbaka när konjunkturerna vänder.<br /> Man kan ju inte i längden devalvera fram en ökad export. En devalvering<br /> är ju en förlust för folkhushållet i den meningen att man måste betala för<br /> sin import med en högre exportvolym än förut.</p> <p>Devalveringen innebär ju också en inkomstomfördelning inom landet<br /> från hemmamarknadsproduktion och löntagare till exportindustrins kapitalister.<br /> Den devalvering som genomförts har naturligtvis inverkat menligt<br /> på såväl reallöner som på hemmamarknadsefterfrågan. Detta visar också<br /> en jämförelse mellan de senaste högkonjunkturåren: den "inhemska efterfrågan”<br /> har denna gång spelat en betydligt mindre roll för uppsvinget än<br /> tidigare.</p> <p>På en punkt avviker den innevarande högkonjunkturen tydligt från den<br /> 1979 och i någon mån från den 1974. Det gäller företagens vinster och<br /> inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Denna gång har det skett en<br /> mycket kraftig ökning av företagsvinsterna och av de stora förmögenhetstillgångarna.<br /> Inte bara den statliga politiken utan även hela det kapitalistiska<br /> samhällets etablissemang har eftersträvat detta. Profiterna har också<br /> ökat på lönernas bekostnad. Enligt den officiella statistiken (rev. nationalbudget<br /> tabell 8:5) utgjorde tillverkningsindustrins "lönekostnad” 1977<br /> 85% av förädlingsvärdet, medan man förväntar sig att den skall utgöra<br /> endast 68% 1984. Det anmärkningsvärda här är att löneandelen minskade<br /> med 7,3 procentenheter under 6 år av borgerliga regeringar medan den<br /> förväntas ha minskat med 9,7% efter 2 år med en socialdemokratisk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>regering. Företagens vinster beräknas i år bli högre än vad de var 1974 det<br /> år då företagen sades göra stora ”övervinster”. Samtidigt har det skett<br /> en enastående förmögenhetsuppräkning framfor allt för aktieägarna. Bara<br /> under tiden efter valet 1982 har aktieförmögenheten ökat med mer än 150<br /> miljarder kronor, vilket bara till en mindre del beror på ”nyemitterade”<br /> aktier.</p> <p>Denna utvecklings ”andra sida” har varit så sänkta reallöner för de<br /> arbetande att flera måste få sociala bidrag för att klara sin försörjning och<br /> att den sociala segregationen i samhället tilltagit. Dessa förhållanden har<br /> också bildat en materiell grund för den propaganda för mera individualism,<br /> egoism och hänsynslöshet som de borgerliga krafterna bedriver, framför<br /> allt med SAF och de borgerliga högerkrafterna i spetsen.</p> <p>Denna kraftiga omfördelning av samhällets produktion till de arbetandes<br /> nackdel har skapat ökade finansiella tillgångar hos många storföretag. De<br /> likvida tillgångarna i näringslivet bedöms vara av storleksordningen 160<br /> miljarder kronor - vilket är mer än dubbelt så mycket som det statliga<br /> budgetunderskottet. Likväl har detta inte lett till någon påtaglig och långsiktig<br /> investeringsuppgång inom landet. Vad som däremot har skett är en<br /> kraftig ökning av kapitalexporten. 1983 beviljades av riksbanken tillstånd<br /> till direktinvesteringar på nära 12 miljarder kronor, vilket i volym mätt<br /> (dvs. sedan inflationen räknats bort) innebär mer än en fördubbling av<br /> dessa tillstånd mot 1979. Under det första kvartalet av 1984 synes utlandsinvesteringarna<br /> ha fortsatt att öka.</p> <p>lil</p> <p>Den högkonjunktur vi nu är inne i tycks således inte utgöra någon<br /> vändpunkt för den svenska ekonomin. De tendenser till stagnation som<br /> blivit allt tydligare under det senaste årtiondet lever kvar även om de<br /> tillfälligtvis skyls över av den konjunkturella uppgången. Efter 1984 kommer<br /> 1985 och 1986.</p> <p>Högkonjunkturen är inte heller framkallad av regeringspolitiken. Även<br /> om regeringen genomförde devalveringen vid ett konjunkturläge där det<br /> svenska exportkapitalet kunde dra fördelar av denna, så har regeringen i<br /> övrigt fört en tillväxtåt,erhållande politik. Enligt den reviderade nationalbudgeten<br /> var den finanspolitiska effekten av statens ekonomiska göranden<br /> negativ för BNP-tillväxten 1983 och kommer i än högre grad att bli det<br /> 1984. Den tillväxthämmande eller ”kontraktiva” effekten uppmättes för<br /> 1983 till 1,4% och beräknas 1984 bli 2,2% vad gäller den statliga verksamheten.<br /> Då vår BNP produceras av ca 4,2 miljoner ”sysselsatta” kan man<br /> hävda att varje procentenhet av BNP motsvarar 42000 sysselsatta. Den<br /> kontraktiva verkan av den statliga politiken skulle således öka arbetslösheten<br /> med ungefär 90000 personer.</p> <p>Regeringspolitiken - såväl före som efter 1982 - har aktivt bidragit till<br /> den kraftiga ökningen av företagens vinster och den alltmer ojämna förmo</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>genhets- och inkomstfördelningen. Den storu devalveringen i början av<br /> oktober 1982 accentuerade starkt denna utveckling. Tendenserna till en<br /> allt aktivare statlig inkomstpolitik mot de arbetandes fackliga intressen har<br /> förstärkts.</p> <p>Denna politik för att hålla nere lönerna utgår ifrån föreställningen att det<br /> är de arbetandes löner som driver på inflationen. Detta är en borgerlig<br /> klassposition, som grovt förenklar och förfalskar verkligheten. Vi lever<br /> inte i de nationalekonomiska läroböckernas idylliserade och till matematiska<br /> formler anpassade värld. Vi lever i klasskampens realiteter i ett monopolkapitalistiskt<br /> samhälle. Monopoliseringen inom näringslivet möjliggör<br /> för de stora företagen att trissa upp priserna för att därigenom tillskansa sig<br /> ökade profiter. Om en löneökning utöver produktivitetshöjning leder till<br /> ökade priser beror på styrkeförhållandena på marknaden och i klasskampen.<br /> Det finns häri ingen fix automatik. Vidare är det en rad faktorer som i<br /> det moderna kapitalistiska samhället pressar fram inflation. Dit hör de<br /> ökade utgifterna för varucirkulationen - reklam, PR och växande administration<br /> - de alltmer utpräglade parasitära dragen hos kapitalismen med<br /> mera av spekulation, kredithandel och ränteocker. den tilltagande transnationaliseringen<br /> och den därigenom växande makten för de stora internationella<br /> koncernerna.</p> <p>Det går således att öka löner på profiternas bekostnad utan att detta<br /> skulle leda till inflation. Utvecklingen under de senaste åren har emellertid<br /> entydigt varit den motsatta: Profiterna har ökats på lönernas bekostnad.<br /> Löneökningar har varit en nödvändig försvarskamp för att de arbetandes<br /> andel av produktionsresultatet inte skulle ha krympt mera än vad som<br /> faktiskt skett.</p> <p>Utgångspunkten för regeringens anti-inflationspolitik är därför felaktig.<br /> En politik som syftar till att hålla tillbaka lönerna leder inte till att inflationens<br /> orsaker undanröjs. Däremot kan flera av de konkreta åtgärder regeringen<br /> nu vidtagit eller föreslår låta sig inordnas i en politik för omfördelning<br /> till de arbetandes förmån om angreppen på lönerna utmönstras. Ett<br /> effektivt pris- och hyresstopp som regeringen nu genomfört kan försvåra<br /> för kapitalägarna att omedelbart reellt urgröpa värdet av löneavtalen något<br /> som vi många gånger förordat i polemik mot regeringspartiet. Det<br /> kan också anses befogat med stopp för höjningar av aktieutdelningarna och<br /> en särskild likviditetsdeposition från företagen även om dessa åtgärder<br /> som de nu är utformade främst innebär en tidsförskjutning eller ett villkorsuppfyllande<br /> för att kapitalägarna skall få åtnjuta sina högre profiter.<br /> Men ses hela ”regeringspaketet” som en del i en löneåterhållande politik<br /> blir dess följd att arbetare och tjänstemän skall avstå löneökningar, medan<br /> kapitalet under en tid icke får höja priser, hyror eller disponera en del av<br /> sitt kapital. Den fördelningspolitiska effekten av regeringens förslag blir<br /> alltså beroende av hur lönekampen utvecklas. Regeringens egen strävan<br /> här - utifrån dess felaktiga inflationsteori - är att hålla nere lönerna,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>varigenom de arbetande i det långa beloppet skulle förlora också på detta<br /> paket. Åtgärderna mot företagen är till stor del illusoriska genom sin<br /> tidsbegränsade karaktär. De måste ha en delvis annan utformning och vara<br /> insatta i en annan strategi. Dessutom kan den föreslagna depositionen från<br /> kommunerna för många kommuner innebära en direkt verksamhetsneddragning.<br /> Också en sådan drabbar mest arbetarklassen.</p> <p>Regeringen påstår själv att dess "krispolitik" på kort sikt innebär "vissa<br /> fördelningspolitiska påfrestningar”. För att motverka detta har den genomfört<br /> vissa skattejusteringar. Men den mycket starka förmögenhetsövervältringen<br /> och -koncentrationen till landets överklass har fortsatt och<br /> knappt påverkats av de vidtagna justeringarna. En åtgärd fick på kort sikt<br /> t.o.m. motsatt verkan. När omsättningsskatten infördes på aktiehandeln<br /> reagerade börsen med ett "glädjesprång” och ökade aktiekurser, därför att<br /> förslaget var så blygsamt.</p> <p>Huvudmålet för regeringen har dock varit att öka "lönsamheten" för<br /> företagen, t.o.m. dess löntagarfonder fick i slutändan som huvudmotiv att<br /> de skulle få arbetarna att acceptera ökade vinster. De skattejusteringar<br /> som regeringen därför vidtagit som riktat sig mot kapitalägarna har därför<br /> mer varit ett sorts spel för att bedåra publiken än de varit mera allvarligt<br /> syftande att motverka förmögcnhetsövervältringen — ett spel som stundom<br /> dock är bättre än inget spel alls.</p> <p>Det sagda innebär inte att arbetslösheten och de ökade klyftorna skulle<br /> vara följden främst av den förda regeringspolitiken. Arbetslöshet skapas<br /> av den kapitalistiska ekonomins funktionssätt, dess konkurrens, kapitalkoncentration<br /> och dess samhälleligt sett planlösa utveckling. Hur klassklyftorna<br /> förändras beror i grunden på styrkeförhållanden mellan samhällsklasserna.<br /> Men regeringspolitiken är inte bara ett passivt uttryck för<br /> dessa förhållanden utan kan också gripa in och påverka dem.</p> <p>I de analyser som ligger bakom regeringens politik torgför man tankegångar<br /> som alltmer ligger i linje med de borgerliga föreställningarna - även<br /> om dess politiska praktik ännu inte helt fullföljer en sådan linje.</p> <p>Det finns dock en alltför stark tendens att regeringen är på väg bort från<br /> att strida för sådana klassiska mål som full sysselsättning och rättvis<br /> inkomstfördelning. Detta kommer till praktiskt uttryck i regeringens allmänna<br /> ekonomiska politik. Det kan också framläsas ur "nya" ideologiska<br /> strömningar som nu gör sig alltmer breda inom regeringspartiet. I regeringens<br /> långtidsutredning - främst författad av dess ekonomiska experter sänks<br /> sysselsättningsambitionerna till att få ned arbetslösheten till 2%<br /> (dvs. ca 85000 öppet arbetslösa). Den alltid - åtminstone pliktskyldigt återgivna<br /> målsättningen för den ekonomiska politiken om rättvis inkomstfördelning<br /> har i samma skrift ersatts med "god lönsamhet i näringslivet”.<br /> Kanske har ärligheten vunnit på detta - men som uttryck för en ideologisk<br /> och politisk förändring av en arbetarregering är det allvarligt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Detta är inte sagt för att misskreditera regeringens avsikter. Den vill<br /> förbättra Sveriges ekonomi utan att ändra det ekonomiska systemet. Den<br /> vill visa att den effektivare kan regera det borgerliga samhället än de<br /> borgerliga partierna. Den vill visa att den kan skapa bättre betingelser än<br /> dessa för det svenska kapitalets tillväxt. Den står i detta arbete starkare<br /> och självständigare gentemot kapitalet än de borgerliga partierna. Men då<br /> den nöjer sig med att skapa förbättrade tillväxtbetingelser inom det rådande<br /> systemets ramar kan den inte ingripa i denna tillväxts kvalitativa<br /> sidor. Ett sådant ingripande kräver förändringar av det ekonomiska systemet<br /> och dess maktförhållanden. Den nya teknik, med vars hjälp kapitalet<br /> rationaliserar för att öka inte bara vinster, utan också kontroj! över de<br /> arbetandes arbete, för att än mer förvandla de arbetande till teknologins<br /> bihang, för att än mer dela upp samhällets ekonomiska liv i styrande,<br /> styrda (och allt fler utslagna), kan inte utan ändrade maktförhållanden<br /> användas för att stärka de arbetandes position i arbetet och samhället.<br /> Ändrade maktförhållanden uppnås inte genom försök att bygga upp en ny<br /> klassamarbetsanda. Visserligen kan samarbete med dem som vill öka sin<br /> övermakt och fördjupa folkets maktlöshet på kort sikt synas vara det minst<br /> konfliktfyllda. Men vilka framtida förhållanden utvecklar sig därur? 1984<br /> är inte 1938.</p> <p>IV</p> <p>De utvecklingsdrag som skapar den långsiktiga kris kapitalismen är inne<br /> i är intimt sammankopplade. Med kapitalets tilltagande koncentration och<br /> monopolisering följer en alltmer internationellt förgrenad verksamhet.<br /> Denna process har underlättats av - och underlättat - den starka teknologiska<br /> utvecklingen såväl inom kommunikationer som produktion.</p> <p>Denna kraftiga tillväxt av produktivkrafterna används främst för en allt<br /> intensivare rationalisering. Detta får på flera plan vittgående följder för<br /> samhällets utveckling och för arbetets roll. De nya tekniska landvinningarna<br /> minskar behovet av vissa kategorier lönarbetande. Ett av deras huvudsyften<br /> är ju också att minska de arbetandes antal som behövs för en given<br /> produktion. Samtidigt har de tekniska landvinningarna förstärkt möjligheterna<br /> till en uppdelning av många arbetsuppgifter i förenklade delmoment.<br /> Detta inte bara degraderar yrkesarbetet inom stora delar av produktionsapparaten,<br /> det möjliggör också en utflyttning av tekniskt avancerad produktion<br /> till länder där lågutbildad, rättslös och hänsynslöst underbetald<br /> arbetskraft kan utnyttjas. Detta i sin tur förstärker tendenserna till ekonomisk<br /> stagnation för produktionen inom vissa delar av de utvecklade ländernas<br /> näringsliv, skärper transnationaliseringen, men också kampen mellan<br /> monopolen. Samtidigt skapar det nya sociala siktningar inom de utvecklade<br /> länderna och ökar tendenserna till såväl utslagning som till yrkesmässig<br /> segregation mellan dem som kommenderar den nya teknologin och<br /> dem som underordnas eller riskerar slås ut av den.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_42"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">1 sig förklarar denna av de transnationella storbolagen styrda nya internationella<br /> arbetsdelning bara delvis de "strukturella" problemen i de<br /> utvecklade kapitalistiska länderna — eller rättare — för dessas arbetskraft.<br /> Själva monopoliseringen sätter också gränser för produktionens expansion.<br /> vilket bidrar till den på lång sikt avtagande tillväxten. Monopolen vill<br /> inte förstöra sina monopolpriser med en alltför kraftig produktionsexpansion<br /> - samtidigt verkar de också för en total dämpning av utvecklingen av<br /> de arbetandes köpkraft, vilket skärper motsättningen mellan produktion vad<br /> som kan produceras - och vad som kan konsumeras till monopolens<br /> priser. Dessutom minskar monopoliseringen vad man kan kalla lågkonjunkturernas<br /> "sanerande" karaktär. Lågkonjunkturer är kapitalförstörande<br /> men skapar utrymme för nya investeringar och därmed ökad expansion<br /> när ekonomin går in i högkonjunktur. Men många av de dominerande<br /> storföretagen kan nu möta konjunktursvängningar med variationer i sitt<br /> utnyttjande av sin produktionsförmåga (kapaciletsutnyttjandet). Först när<br /> kapacitetsutnyttjandet är mycket högt tar expanderande nyinvesteringar<br /> fart - men mycket tyder på att konjunkturen numera är så nära sin vändpunkt<br /> när investeringarna skjuter fart. att dessa snart mattas. På litet sikt<br /> leder detta till allt tydligare stagnationstendenser.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi står alltså mitt uppe i en väldig utveckling av mänsklighetens produktivkraft,<br /> i en — som det stundom heter - "teknisk vetenskaplig revolution'4<br /> som skulle kunna bana vägen för helt nya förutsättningar för vårt<br /> arbete och vår produktion. Aldrig förr har möjligheterna varit så stora att<br /> befria världen från fattigdom och skapa ett bra liv för alla folk. Men den<br /> nya teknologin används i den kapitalistiska världen för att stärka de stora<br /> monopolens makt och för att försvaga arbetarklassens ställning. Den nya<br /> teknologin skulle kunna användas för att mildra världens annalkande resurs-<br /> och miljökris men används i händerna på de stora monopolen till<br /> förstärkt rovdrift. Dess resurser mobiliseras också för nya förintelsemedel<br /> för den militära kapprustningen.</p> <p style="margin-left:3px;">I förening med monopolkapitalismens övriga utvecklingsdrag har den<br /> nya utvecklingen skapat en växande kvardröjande arbetslöshet och krympande<br /> realinkomster för de arbetande. I de utvecklade kapitalistiska industriländerna<br /> finns en registrerad arbetslöshet på över 30 miljoner - och<br /> skulle vi därtill räkna förhållandena i de av kapitalismen kontrollerade uländerna<br /> skulle vi få räkna arbetslösheten i hundratals miljoner. I den mest<br /> utvecklade kapitalistiska nationen USA mäter den registrerade arbetslösheten<br /> omkring 10 miljoner och antalet som tvingas dra sig fram under<br /> existensminimum uppskattas till 35 miljoner.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi kan alltså se att en vetenskaplig teknisk process som skulle kunna<br /> frigöra oanade möjligheter till social blomstring snarast blir till en boja för<br /> stora delar av folken när den styrs av de stora monopolen.</p> <p style="margin-left:3px;">I denna situation arbetar borgerligheten för än friare förhållanden för de<br /> stora monopolen och för att den sociala segregeringen skall slå ännu</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">hårdare än vad den gör. Borgerlighetens strategi är ett med de transnationella<br /> bolagens intressen. Den vill som led häri minska den offentliga<br /> sektorns sociala verksamhet, öka området och möjligheterna för privat geschäftsverksamhet.<br /> få bort mesta möjliga av samhällelig kontroll av storföretagens<br /> verksamhet. Den predikar ihärdigt individualism och egoism och<br /> söker på olika sätt att luckra upp de arbetandes solidaritet, sammanhållning<br /> och fackliga organisering. Detta har starkt bidragit till tendenser till<br /> kulturell upplösning, en förråad hänsynslöshet mot medmänniskor, en<br /> groende fascistisering, och en förvärrad kriminalitet. Samma borgerlighet<br /> vars ideologiska apparater bidrar till dessa tendenser förfasar sig ofta över<br /> omoralen. Den kräver på en gång mera individualism och egoism under<br /> namn av frihet och mera polis för att ta hand om vissa av denna propagandas<br /> extremprodukter.</p> <p>Borgerlighetens propaganda får en materiell grund i de förändringar som<br /> kapitalismen åstadkommer i den otrygghet och känsla av maktlöshet som<br /> följer i den militära rustningens, transnationaliseringens och monopolismens<br /> fotspår. Krisen och stagnationen slår också mot delar av befolkningen,<br /> det är bara en minoritet som är arbetslös, bara en minoritet som måste<br /> gå till det sociala, bara en minoritet som slås ut. Däremot finns det också<br /> en minoritet av nyrika spekulanter och personer som gör stora klipp.<br /> Denna verklighet skapar ett klimat gunstigt för individualistisk propaganda.</p> <p>Mot hela denna process av transnationalisering, mot användandet av<br /> den nya teknikens stora möjligheter för så många destruktiva ändamål som<br /> nu och för att skapa ytterligare sociala klyftor och degradera arbetet,<br /> måste arbetarrörelsen utveckla en motstrategi. Av en sådan finns det inte<br /> ett spår i regeringens ”tredje väg-strategi", som enbart tar upp konjunkturpolitiska<br /> aspekter, utan att vidröra de livsavgörande utvecklingsdrag<br /> som nu verkar. Generationers sociala och politiska kamp kan gå förlorad<br /> om arbetarrörelsen inte utvecklar en strategi för samhällelig förnyelse i<br /> strid mot de destruktiva tendenser den tekniskt vetenskapliga revolutionen<br /> i det transnationella kapitalets händer frammanar.</p> <p>Den ekonomiska politiken måste i denna situation utgå från följande<br /> strategiska huvudmålsättningar:</p> <p>1. att säkra ett nationellt oberoende och en ram för en självständig<br /> ekonomisk politik och motverka transnationalisering och de transnationellt<br /> verkande fmansimperiernas inflytande över ekonomin,</p> <p>2. att bekämpa den långsiktiga tendensen till en växande reservarmé av<br /> arbetslösa och undersysselsatta och erövra full sysselsättning som tryggar<br /> allas rätt till ett meningsfullt arbete,</p> <p>3. att hindra en fortsatt försvagning av lönarbetarnas ställning i samhället,<br /> att stoppa tendenserna till ökad segregation och att minska klassklyftorna<br /> och med målsättningen att avskaffa klassamhället.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>4. att genomgripande demokratisera samhället genom att erövra storkapitalets<br /> nyckelpositioner och därmed skapa ett ökat folkligt inflytande över<br /> landets ekonomi och utveckling,</p> <p>5. att ge den tekniskt-vetenskapliga omvälvningen - och särskilt den<br /> ”nya” elektroniken — en demokratisk karaktär ägnad att främja jämlikhet,<br /> social rättvisa och de arbetandes överblick och kontroll över sin arbetssituation,</p> <p>6. att försvara den offentliga samhällsverksamheten mot kapitalistisk<br /> privatisering, vilken främjar den sociala segregationen, men samtidigt utveckla<br /> en offentlig verksamhet som befrias från förmynderi och stelbenthet,<br /> som bygger på folkligt inflytande och kontroll, som befordrar<br /> rättvisa och effektivt gagnar medborgarna.</p> <p>V</p> <p>En politik som syftar till att uppnå dessa strategiska målsättningar kan<br /> inte förlita sig på att kapitalets exportindustrier skall utgöra huvuddrivkraften<br /> i den ekonomiska utvecklingen. Det privata storkapitalet lösgör sig<br /> alltmer från sin nationella grund. Den långsiktiga utvecklingen pekar på<br /> alltmer av transnationalisering och utrationalisering av mänskligt arbete.<br /> Därför måste kapitalbildning och investeringar i växande grad ställas under<br /> samhällelig kontroll och organiseras i samhälleliga former under demokratiskt<br /> inflytande. Ett minimikrav att utgå ifrån är att den nuvarande valutalagstiftningen<br /> tillämpas restriktivt mot utlandsinvesteringar och kapitalexport.<br /> Samtidigt måste det föras en aktivt arbetsskapande politik inom<br /> landet. Regeringen bör därför utarbeta en plan för produktionslivets framtida<br /> utveckling. Denna plan kan inte bara vara passiva prognoser av<br /> förmodad utveckling eller framräknande av vad man tror krävs för en viss<br /> utveckling under förutsättning av socialt status quo, som de nuvarande<br /> s. k. långtidsutredningarna. Den måste ha direkt aktiva element.</p> <p>Ett sådant är ett utarbetande och genomförande av ett nationellt industriprogram<br /> i samhällelig regi. Detta bör vara av storleksordningen 100000<br /> jobb för att motverka den långsiktiga krympningen av industrisektorn.<br /> Men framför allt måste det vara av denna storleksordning för att en allt<br /> större andel av den framtida industriproduktionen skall vara föremål för<br /> medvetet tänkande och politiska beslut. Detta industriprogram bör dels<br /> betjäna en utvidgad offentlig verksamhet genom utvecklande av kollektiva<br /> transporter och kommunikationer, genom utvecklande av inhemska och<br /> förnybara energikällor, genom utvecklande av nationell micro- och datorelektronik.<br /> Dels bör det komplettera våra basnäringar genom att innehålla<br /> t. ex. järnsvampverk (i landets malmområden), vidareförädling av sågverkens<br /> produkter. Dessutom bör det möjliggöra hemmaproduktion av nu<br /> importerade komponenter till den svenska verkstadsindustrin. Den inhemska<br /> produktionen av tekovaror bör utvecklas så att den motsvarar den<br /> beslutade 30-procentiga självförsörjningsgraden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Ett annat aktivt arbetsskapande element är en planmässig utbyggnad av<br /> den offentliga sektorn, för att skapa en förbättrad infrastruktur och bättre<br /> social miljö för landets framtida utveckling. Områden som ter sig särskilt<br /> angelägna för utbyggnad är undervisning och forskning, transportväsende<br /> och kommunikationer, hälsovård, omvårdnad av äldre och barn samt<br /> kultur. Denna utbyggnad fordrar en budgetpolitik som inte gör det statliga<br /> budgetunderskottet till den stora fixpunkten förden ekonomiska politiken.<br /> Statsskulden är till stor del en form för sparandet i samhället. Problemet<br /> med den är främst att de räntor som betalas på statsskulden bidrar till en<br /> ojämnare inkomstfördelning, eftersom det är företag, banker och penningstarka<br /> personer som har stora möjligheter att — utöver statliga kreditinstitut<br /> — placera sina tillgångar i statspapper. Förvisso måste det hushållas<br /> effektivt med de offentliga medlen — men en allmän nedskärnings- och<br /> åtstramningspolitik hämmar den nationella ekonomins tillväxt (såsom redovisats<br /> i det föregående). Den banar också väg för privatiseringar, vilka<br /> förstärker den sociala segregationen. En tillväxtbefrämjande politik, en<br /> politik för allas rätt till arbete och goda inkomster minskar automatiskt<br /> budgetunderskottet. Men dessutom finns stora ekonomiska tillgångar koncentrerade<br /> hos landets storförmögenhetsinnehavare och storbolag som<br /> används på ett för samhället icke konstruktivt sätt. Denna överlikviditet<br /> och dessa spekulationspengar bör i ökad omfattning dras in till det allmänna<br /> för att möjliggöra en utbyggnad av den offentliga verksamheten och<br /> snabbt sätta flera människor i arbete, vilket i sin tur förstärker folkhushållet.</p> <p>En utbyggnad av den offentliga sektorn betyder alltså inte nödvändigtvis<br /> en ökad lånefinansiering. Den kan ha en expansiv effekt på samhällsekonomin<br /> utan att underskottet ökar. Men minskning av budgetunderskottet är<br /> inte ett självständigt centralt mål. Det avgörande är samhällsnyttan och<br /> effekten för den ekonomiska utvecklingen.</p> <p>En viktig del i den offentliga verksamhet som har direkt betydelse för<br /> folkets liv har den kommunala sektorn - kommuner och landsting. Efter<br /> 1980 har gång efter annan olika neddragningar gjorts av statliga bidrag till<br /> kommunernas verksamhet. Detta har lett till neddragningar på många<br /> områden. En av de mest kännbara åtgärderna därvidlag har varit indragningen<br /> av den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer. I en<br /> motion som vi väckt med anledning av propositionen om kommunal ekonomi<br /> har vi visat hur denna beskattningsrätt bör återföras till kommunerna.</p> <p>Ett sådant återförande innebär möjligheter till en förbättrad kommunal<br /> verksamhet under 1985 och därigenom möjlighet till nya arbeten.</p> <p>De arbetsmarknadspolitiska medel som nu finns präglas alltför mycket<br /> av tjänstvillighet mot kapitalet och provisorier. Arbetsmarknadspolitiken<br /> måste mera inriktas på att skapa mera av bestående arbeten. Det gäller<br /> också att se till att arbetsmarknadsåtgärder kan organiseras på flerårsbasis</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>för att möjliggöra säkrare anställningsförhållanden och en bättre framförhållning.<br /> Det är också nödvändigt att förhindra att arbetsmarknadspolitiken<br /> nu utvecklas till en ny folkomflyttningspolitik. Visserligen är det bra<br /> för människor som tvingas flytta av arbetsmarknadsskäl att de kan få ett<br /> förbättrat flyttningsbidrag. Men politikens huvudriktning måste vara att<br /> flytta arbetsplatser till de områden där de arbetande bor. En ökad folkomflyttning,<br /> med allt vad en sådan kan betyda av kulturell och social rotlöshet<br /> eller skärpta ekonomiska problem för avfolkningskommuner, måste motverkas.<br /> Vid utvecklandet av det nationella industriprogrammet och vid en<br /> planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn - som vi förespråkat i det<br /> föregående - bör därför regionalpolitiska hänsyn väga tungt.</p> <p>Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken lägger regeringen ett par delvis<br /> nya förslag i kompletteringspropositionen. Dels skall det s.k. Örebroprojektet<br /> för ungdomsarbete få stöd som försöksmodell. Vi har inget att erinra<br /> mot delta, men anser att fler kommuner bör få möjllighet att vara försökskommuner<br /> för liknande projekt. Dels föreslås att staten på försök under ett<br /> par år skall lämna ett särskilt bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet.<br /> Visserligen är detta ett förslag som kan få en mycket begränsad<br /> effekt - i bästa fall 1 000 personer — men det kan i glesbygder vara den<br /> enda möjligheten för arbetslösa att kunna stanna kvar på hemorten. Dessa<br /> medel bör, enligt vår åsikt, dock främst få den inriktningen att de stimulerar<br /> kooperativ verksamhet.</p> <p>Verksamheten med ungdomslag har visat att det går att få fram arbetsmöjligheter<br /> för ungdom. Skall reformen utvecklas till något rejält positivt<br /> för de arbetslösa ungdomarna bör alla ungdomar i ungdomslag få arbeta<br /> full tid.</p> <p>För att förverkliga en mer planerad ekonomisk utveckling och för att<br /> uppnå en effektiv kontroll av kapitalrörelser och kreditmarknad och för att<br /> bättre kunna styra investeringarna efter samhällelig nytta bör de privata<br /> affärsbankerna, försäkringsbolagen, investmentbolagen och övriga kreditinstitut<br /> nationaliseras. Regeringen bör nu få i uppdrag att tillsätta en<br /> utredning som förbereder denna nationalisering.</p> <p>Ett annat nödvändigt ingrepp i den rådande ägande- och maktstrukturen<br /> hänger ihop med den vetenskapligt-tekniska omvälvningen. För att kunna<br /> ge denna nya teknik en inriktning som står i överensstämmelse med folkflertalets<br /> behov och intressen och nationens självständighet är det nödvändigt<br /> att det utvecklas en samhällsstyrd datorindustri och att storföretagen<br /> inom elektronikområdet nationaliseras eller på annat vis ställs under en<br /> strikt samhällelig kontroll. De konkreta formerna för detta bör utredas.</p> <p>Samtidigt är det nödvändigt att de arbetande får ett inflytande över<br /> införandet av ny teknik i arbetslivet. Ny teknik och arbetsorganisation bör<br /> därför bara införas med fackets godkännande. Denna fackliga vetorätt<br /> måste stärkas genom fackliga möljligheter att styra teknisk utveckling,<br /> t. ex. genom att fackföreningar får rätt att använda egna forskningskon</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>sulter som skall bedriva partsforskning kring ny teknik. Samtidigt är det<br /> nödvändigt att den nya tekniken inte får tränga ut grundläggande yrkeskunskaper.<br /> Samtidigt som yrkesutbildningen därför bör ge insikter i datatekniska<br /> tillämpningar inom varje yrkesområde får de grundläggande yrkeskunskaperna<br /> icke fuskas bort. Att möta den tekniskt-vetenskapliga<br /> omvälvningen med åtgärder som de förordade är nödvändiga för en demokratisering<br /> av arbetslivet.</p> <p>De vinster som görs med den nya tekniken måste komma hela samhället<br /> till del. De måste användas för att förkorta arbetsdagen till sex timmar.<br /> Eftersom det kraftigt skulle minska deltidsarbetet är ett genomförande av<br /> sextimmarsdagen en reform av stor betydelse för jämlika villkor för kvinnor<br /> och män. Man kan med visst fog säga att en massarbetslöshet är en<br /> arbetstidsförkortning som vissa av de arbetande får bära och betala —<br /> kampmålet måste vara en arbetstidsförkortning utan lönereducering för<br /> den stora majoriteten av lönarbetande. Denna bör ha genomförts före<br /> 1980-talets slut.</p> <p>En förkortning av arbetstiden ger flera möjligheter att få arbete inom<br /> såväl industri som offentlig sektor. Det betyder inte att arbetslösheten kan<br /> avskaffas genom delning av den tillgängliga mängden arbete. Den skapas<br /> genom de motsättningar som präglar den kapitalistiska produktionsordningen.<br /> Tendensen att minska mängden mänskligt arbete fortsätter, oavsett<br /> arbetstidens längd. Men en övergång till sextimmarsdag kan i ett givet<br /> läge medföra en engångsökning av antalet i produktionen verksamma. I<br /> den meningen ger reformen fler jobb. Den påskyndar också utvecklingen<br /> mot en ny arbetsorganisation som står i överensstämmelse med de strategiska<br /> mål som ovan angivits.</p> <p>Utvecklingen f. n. är att arbetstiden utvecklas alltmer ojämnt mellan<br /> olika individer: medan reservarmén av arbetslösa på lång sikt tenderar att<br /> växa ökar mängden övertidsarbete, som tas ut av dem som har jobb,<br /> mycket starkt. 1983 anses övertidsarbetet ha ökat med 33%. Denna tendens<br /> hos storföretagen att ta ut mer övertid bidrar till att konservera och<br /> förvärra arbetslösheten. Regeringen måste därför få i uppdrag att skyndsamt<br /> framlägga ett förslag till ändring i arbetstidslagen som begränsar<br /> rätten att ta ut arbetskraft till övertid. Detta skulle kunna bereda tiotusentals<br /> möjlighet till arbete.</p> <p>Kampen för kortare arbetstid innebär en omfördelning av de vinster som<br /> görs genom ny teknologi och en höjning av produktiviteten. Men det<br /> behövs också en stor ekonomisk omfördelning för att bryta den pågående<br /> trenden att alltmer svindlande resurser förs över från de lönarbetande till<br /> främst de kretsar och institutioner som utgör storkapitalet och/eller bedriver<br /> den alltmer omfattande spekulationen.</p> <p>Detta historiskt nästan enastående berikande av landets överklass har<br /> ägt rum samtidigt som det för folket predikats att alla måste dra åt svångremmen<br /> för att klara landet ur krisen och denna rem i praktiken verkligen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>dragits åt för folkflertalet genom realllönesänkningar och försämrad utveckling<br /> av den sociala servicen och en urgröpning av de sociala rättigheterna.</p> <p>Det krävs verkligen ett slut på detta gödande av förmöget folk. Vi har<br /> därför tidigare föreslagit en rad skatteskärpningar riktade mot landets<br /> överklass, en räfst och reduktion mot dess svällande förmögenheter. Dessa<br /> skatteskärpningar har fortsatt aktualitet — förmögenhetstillväxt och<br /> kapitalvärdestegring och profiter har vuxit än mer sedan januari. Och<br /> fortfarande behövs dessa medel för sociala ändamål för att skapa arbete,<br /> för att åstadkomma sociala förbättringar och för att förbättra stödet till<br /> barnfamiljerna.</p> <p>Vi förordar därför också nu att omsättningsskatten på aktiehandeln, som<br /> nu tas ut med ett symboliskt belopp, höjs till 10% att betalas 5% av säljare<br /> och 5% av köpare. Vi förordar en kraftig skärpning av reavinstbeskattningen.<br /> Vi föreslår att bolagsskatten från den 1 januari 1985 höjs till en<br /> skattesats om 50%. Vi förordar också att en engångsskatt bör tas ut på<br /> stora förmögenheter, motsvarande minst 10% av förmögenhetsvärdet<br /> överstigande 500000 kr.</p> <p>Visst kommer dessa åtgärder att möta motstånd. Men de förmögenhetsökningar<br /> som har ägt rum har resten av folket fått betala genom flera år av<br /> sänkt standard. Det kommer förvisso att bli litet dyrare att vara kapitalist<br /> - men kapitalisterna kan ju inte upphöra med aktiehandel eller realisation<br /> av tillgångar för detta. Sådan handel är ju en förutsättning för deras vara<br /> som kapitalister. Och skulle åtgärderna åstadkomma ett kursfall och ett<br /> spekulationsfall är detta bara till godo, som ett led i kampen mot inflation<br /> och den parasitära spekulationen.</p> <p>Dessa åtgärder mot överklassen måste kompletteras med insatser för de<br /> breda grupperna. Vi har tidigare omnämnt de av regeringen införda prisoch<br /> hyresstoppen som positiva för folkflertalet för så vitt de inte får utgöra<br /> ett led i en strategi för en antifacklig statlig inkomstpolitik. Dessa ”stopp"<br /> måste kompletteras. Det allmänna prisstoppet bör kompletteras med en<br /> politik för sänkta priser på livsmedel genom att slopandet av momsen på<br /> mat inleds. Hyresstoppet bör - som vi utvecklar i särskild motion - gälla<br /> intill dess hyrespolitiken läggs om så att hyrorna kan börja att sänkas.</p> <p>Vi är överens med regeringen om att öka bostadsbidragen och föreslår i<br /> nyssnämnda särskilda motion hur denna ökning bör fördelas på olika<br /> kategorier hyresgäster.</p> <p>Vi är tillika ense med regeringen om en höjning av barnbidraget med<br /> 1500 kr. per barn och år från den 1 januari 1985. Vi anser dock att en<br /> tredjedel av denna höjning bör genomföras från den I juli 1984.</p> <p>På grund av den Finansiering som regeringen ansett nödvändig och vi<br /> accepterat, är den positiva effekten för enbarnsfamiljerna liten. Men förslaget<br /> har fått en utformning som står i överensstämmelse med en progressiv<br /> familjesyn. Dock bör framdeles flerbarnstillägget omprövas. Det är</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>faktiskt inte på det sättet att varje nytt barn utöver två blir dyrare och<br /> dyrare. Snarast är det så att det första barnet kostar mest. Men det är inte<br /> heller i första hand socialt-ekonomiska argument som spelat in vid införandet<br /> av flerbarnstillägg. Det motiv som egentligen legat till grund har varit<br /> att stimulera en högre nativitet. Nu blir flerbarnstillägget så väl tilltaget att<br /> det kan komma - tilsammans med de högre bostadsbidrag som utgår till<br /> dem med flera barn - i familjer med två vuxna att bli ett incitament till att<br /> en förälder stannar hemma. Det kan alltså direkt uppmuntra hemarbete.<br /> Kvinnor kan här komma i samma fälla som de var i under sambeskattningens<br /> tid.</p> <p>Arbetsmarknad och familjepolitik måste utformas så att de förutsätter<br /> och stimulerar kvinnors och mäns lika ansvar för arbete, hem och barn.</p> <p>Vår huvudsakliga anslutning till regeringens förslag på denna punkt har<br /> blockerat den fördelnings- och familjepolitiskt långt mer oantagbara linje<br /> som de borgerliga partierna företräder och eljest kunnat vinna regeringen<br /> för.</p> <p>VI</p> <p>Den inriktning för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och de<br /> åtgärder vi förespråkat i det föregående utgör en nödvändig del för att<br /> åtminstone börja lösa de avgörande uppgifter som ställs i de strategiska<br /> målsättningar som vi angivit.</p> <p>Vad vi förordar innebär viktiga inbrytningar i den rådande maktstrukturen.<br /> Det har sin udd riktad mot de stora privata ekonomiska imperierna<br /> inom och utom landet. Det innebär en omfattande omfördelning av resurser<br /> från de storfinansiella kretsarna till förmån för de breda folklagren.</p> <p>VII</p> <p>Med hänvisning till ovanstående föreslås</p> <p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den<br /> ekonomiska politiken som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken<br /> som förordas i motionen,</p> <p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen beslutar uttala sig för vad som i motionen anförs<br /> om den kommunala ekonomin,</p> <p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen beslutar med godkännande av regeringens förslag<br /> till lag om ändring i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag<br /> godkänna vad som i motionen anförs om att allmänt barnbidrag<br /> bör utgå med 3800 kr. om året under tiden den 1 juli-den 31<br /> december 1984,</p> <p style="margin-left:42px;">5. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> arbetsmarknadspolitikens inriktning,</p> <p style="margin-left:42px;">6. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> att ungdom arbetande i ungdomslag bör få arbeta full arbetsdag<br /> och hos regeringen hemställer om förslag i enlighet därmed.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2957</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:41px;">7. att riksdagen beslutar begära förslag om att fler kommuner än<br /> Örebro skall få vara försökskommuner för projekt för ungdomsarbete<br /> i enlighet med den s. k. Örebromodellen,</p> <p style="margin-left:41px;">8. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet,</p> <p style="margin-left:41px;">9. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> skärpningar av omsättningsskatten på aktiehandeln, reavinstbeskattningen,<br /> bolagsskatten och en engångsskatt på stora förmögenheter<br /> (vi förutsätter här att vederbörande utskott utarbetar<br /> erforderliga lagtexter i enlighet med till detta riksmöte tidigare<br /> ställda förslag).</p> <p style="margin-left:41px;">10. att riksdagen beslutar uttala sig för att ett slopande av momsen<br /> på mat bör inledas under budgetåret 1984/85.</p> <p>Stockholm den 10 maj 1984</p> </div> <div class="block ml_3"><p>LARS WERNER (vpk)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>BERTIL MÅBR1NK (vpk)<br /> EVA HJELMSTRÖM (vpk)<br /> HANS PETERSSON (vpk)<br /> i Hallstahammar</p> </div> <div class="block ml_23"><p>NILS BERNDTSON (vpk)<br /> JÖRN SVENSSON (vpk)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 NK (vpk) vpk 2 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 3 undertecknare 0 HANS PETERSSON vpk 4 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 5 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 6 undertecknare G7022957 Lars Werner m. fl. mot_198384__2957.pdf 449809 pdf Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, https://data.riksdagen.se/fil/7D922F87-028C-4F5A-801E-E8E79C2014DF