3073979 G7022956 1983/84 2956 mot mot Motion 1983/84:2956 Jan-Erik Wikström ni. fl. Motion Motion 2956 0 1984-05-10 00:00:00 2014-10-13 16:06:40 2014-10-13 00:00:00 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, Jan-Erik Wikström ni. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G7022956/text https://data.riksdagen.se/dokument/G7022956 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022956 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1983/84: 2956<br /> Jan-Erik Wikström ni. fl.</p> <p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,<br /> m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)</p> <p>Sammanfattning</p> <p>Folkpartiet vidhåller sin uppfattning om hur den ekonomiska politiken<br /> bör läggas upp. Den internationella draghjälpen måste utnyttjas för att få<br /> till stånd den nödvändiga anpassningen av ekonomin, vilket betonas både<br /> av OECD:s senaste Sverigerapport och regeringens egen långtidsutredning.</p> <p>Om anpassningen skjuls upp till en kommande internationell konjunkturavmattning<br /> riskerar vi att få en katastrofal ökning av arbetslösheten.<br /> Detta är vad regeringens politik i praktiken innebär. Folkpartiet kan inte<br /> acceptera en sådan oansvarig och lättsinnig politik.</p> <p>Den nuvarande förbättringen i Sverige kan inte dölja att de strukturella<br /> obalanserna kvarstår. Budgetförbättringen i regeringens alternativ är tillfällig<br /> och beror i huvudsak på stigande lönesummor. På längre sikt riskerar<br /> detta att driva upp inflationen och därmed försämra konkurrenskraft,<br /> produktion och sysselsättning. Utvecklingen i mitten av 1970-talet får inte<br /> upprepas.</p> <p>Folkpartiet föreslår därför en stramare finanspolitik än regeringen. Vi<br /> redovisar ett budgetsaldo som är drygt 10 miljarder kronor bättre än<br /> regeringens.</p> <p>Vi upprepar vår familjepolitiska reform med barnbidragshöjning från<br /> den 1 juli i år och en sänkt skatt för barnfamiljer. Vårt alternativ ger ett<br /> bättre utbyte för barnfamiljerna än regeringens. För t. ex. en familj med tre<br /> barn är vårt alternativ nära 2500 kr. bättre per år.</p> <p>Vi avvisar förslaget om höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0.3<br /> procentenheter. Det innebär en ytterligare kostnadsökning för näringslivet.</p> <p>Folkpartiet slår vakt om den fria förhandlingsrätten på arbetsmarknaden.<br /> Vi säger nej till den socialdemokratiska regleringspolitiken med bl. a.<br /> pris- och hyresstopp. Regeringen har försökt prata ner inflationen - det<br /> gick inte. Nu försöker man lagstifta bort prisstegringarna - det går inte<br /> heller. Det enda hållbara receptet är att driva en stabil ekonomisk politik<br /> för en dynamisk marknadsekonomi utan ryckighet och regleringsåterfall.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_42"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Den internationella bakgrunden</p> <p>Under år 1983 vände den internationella konjunkturutvecklingen i en<br /> mer positiv riktning. Den totala världsproduktionen liksom världshandeln<br /> ökade med ca 2 % efter flera år med en djup lågkonjunktur. Produktionsökningen<br /> var emellertid inte tillräckligt stor för att arbetslösheten skulle<br /> minska, utan den fortsatte tvärtom att öka. F. n. är ca 33 miljoner människor<br /> i den industrialiserade världen arbetslösa.</p> <p>För innevarande år ser bilden något ljusare ut. Världsproduktionen kan<br /> väntas öka ytterligare. För Västeuropa spås en tillväxt på ca 2% och för<br /> hela OECD-området en tillväxt på ca 49f. Världshandeln förväntas öka<br /> med ca 5,5%. Den internationella konjunkturutvecklingen är med andra<br /> ord klart positiv för 1984.</p> <p>Denna utveckling har medfört att utvecklingen i ett antal små utrikeshandelsberoende<br /> länder under 1983 och 1984 har varit mer positiv än<br /> tidigare. Det gäller t. ex. Finland. Nederländerna. Belgien och Schweiz. I<br /> t. ex. Schweiz minskade BNP något under 1982, var i stort sett oförändrad<br /> 1983 och väntas öka med drygt 2 % under 1984 (allt i volymtermer).<br /> Exportutvecklingen bidrar i hög grad till denna utveckling i de nämnda<br /> länderna. De redovisar alla en kraftigt ökad exportvolym för 1984 efter en<br /> stagnation eller minskning under tidigare år. Prognoserna för exportens<br /> volymökning varierar mellan ca 3,5 och 6 %.</p> <p>För 1985 och därefter är den internationella bilden avsevärt mer osäker.<br /> Det finns en risk att tillväxten i världsekonomin avtar, vilket skulle få<br /> allvarliga återverkningar inte minst på sysselsättningen. Det är mot denna<br /> internationella bakgrund som den svenska ekonomiska politiken skall diskuteras.</p> <p>Utvecklingen i Sverige</p> <p>Den förbättrade internationella konjunkturen har medfört att även utvecklingen<br /> i Sverige blivit mer positiv än tidigare. De första åren på 1980talet<br /> utmärktes av efterkrigstidens längsta och djupaste lågkonjunktur, och<br /> den förbättring som därefter skett i Sverige kan till inte oväsentlig del<br /> hänföras just till ändrade internationella förutsättningar. I detta avseende<br /> företer alltså utvecklingen i Sverige tydliga likheter med utvecklingen i<br /> andra små utrikeshandelsberoende länder. Detta förtjänar att påpekas,<br /> eftersom regeringen i kompletteringspropositionen gör ett stort nummer av<br /> att det skulle vara den i Sverige förda ekonomiska politiken som allena har<br /> medfört den ekonomiska förbättringen. Det förhåller sig alltså inte på det<br /> sättet. En väsentlig förklaring till förbättringen är den internationella konjunkturuppgången,<br /> en annan är den förbättring av industrins konkurrenskraft<br /> som blivit resultatet av 1981 och 1982 års devalveringar.</p> <p>Regeringen försöker i kompletteringspropositionen hävda att vändning</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>18</p> </div> <div class="block ml_3"><p>en kom hösten 1982 i samband med regeringsskiftet. Detta är inte på långt<br /> när hela sanningen. Redan dessförinnan hade t. ex. svensk industri börjat<br /> återvinna marknadsandelar på exportmarknaderna. Inflationen var på väg<br /> ner, ungefär i samma takt som den internationella. Den offentliga utgiftsökningen<br /> hade bromsats upp osv.</p> <p>I flera avseende gick utvecklingen i Sverige under 1983 åt fel håll. Den<br /> relativa inflationstakten steg kraftigt. Budgetunderskottet rusade i höjden<br /> efter regeringsskiftet. Arbetslösheten ökade till rekordnivå.</p> <p>I viktiga avseenden ser utvecklingen ut att bli bättre under 1984. Det<br /> vore mot den ovan beskrivna bakgrunden i hög grad anmärkningsvärt om<br /> så inte vore fallet. Även under den förra högkonjunkturen 1978-1979<br /> uppvisade utvecklingen i svensk ekonomi åtskilliga positiva tecken. Även<br /> då hade vi god tillväxt, sjunkande inflation, sjunkande arbetslöshet, högt<br /> kapacitetsutnyttjande osv.</p> <p>De grundläggande problemen kvarstod dock i oförminskad storlek.</p> <p>Folkpartiet har tidigare i flera sammanhang beskrivit den ekonomiskpolitiska<br /> strategi som enligt vår mening är nödvändig för att lösa dessa<br /> problem. De olika inslagen förtjänar emellertid att upprepas.</p> <p>Folkpartiets krav på den ekonomiska politiken</p> <p>Folkpartiet förespråkar i dag samma långsiktiga inriktning på den ekonomiska<br /> politiken som vi gjort under de senaste åren. Detta skiljer oss<br /> markant från socialdemokraterna. Det är möjligt därför att vi redan före<br /> valet 1982 föreslog en ekonomisk politik som utgick från en korrekt verklighetsuppfattning.<br /> Vi har också styrkts i vår uppfattning att det är en<br /> sådan ekonomisk politik som krävs genom den analys och de försök till<br /> försiktig omläggning som regeringen har gjort under det senaste året. Även<br /> de analyser som gjorts av t. ex. OECD-ekonomerna i den senaste Sverigerapporten,<br /> från februari 1984, och regeringens egen långtidsutredning. LU<br /> 84, som presenterades för en månad sedan, utgör enligt vår uppfattning ett<br /> kraftigt stöd för den av oss förordade politiken.</p> <p>Med en internationell ekonomi i uppgång och med ett bättre konkurrensläge<br /> för Sverige är förutsättningarna bättre än någonsin att nu rätta till de<br /> stora obalanserna i ekonomin, skriver OECD. Detta kräver, sägs det, bl. a.<br /> ändringar i skattesystemet för att stärka incitamentstrukturen och göra<br /> ekonomin mindre inflationsberoende. OECD anser också att det är nödvändigt<br /> att introducera fler marknadsorienterade instrument i den ekonomiska<br /> politiken. Budgetunderskottet måste fortsätta att minska och hela<br /> den offentliga sektorns tillväxt bromsas, om målet om ekonomisk balans<br /> skall kunna uppnås, avslutar OECD-ekonomerna.</p> <p>LU 84 har lagt upp sin analys som en presentation av vissa krav som<br /> måste uppfyllas för att samhällsekonomisk balans skall uppnås 1990. Dessa<br /> krav består främst av en kraftig dämpning av inflationen och en minsk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_42"><p>19</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ning av budgetunderskottet. Det s.k. balansalternativet förutsätter att<br /> pris- och löneökningarna blir väsentligt lägre än under 1970-talet samt att<br /> budgetförstärkningar vidtas under de närmaste åren på minst 6 miljarder<br /> kronor per år. Balansalternativet bygger också på att en förhållandevis<br /> större del av den nödvändiga anpassningen genomförs under de närmaste<br /> åren. Grunden i politiken, sägs det. skall vara en stram finanspolitik, som<br /> skall stödja inflationsbekämpningen genom att begränsa ökningstakten i<br /> den inhemska efterfrågan, minska budgetunderskottet och motverka inflationsförväntningarna.<br /> Den strama finanspolitiken måste enligt LU kompletteras<br /> med en aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktas på att reducera<br /> problemen med överhettning på delar av arbetsmarknaden i expansionsfasen.<br /> De regionala analyser som LU gjort tyder på att den yrkesmässiga och<br /> geografiska rörligheten behöver öka och att arbetsmarknadspolitiken i<br /> stort inriktas på att undvika s. k. flaskhalsproblem.</p> <p>Målet för den politik folkpartiet förespråkar är att återföra den svenska<br /> ekonomin till balans och full sysselsättning. Under de senaste decennierna<br /> har ökningen i sysselsättningen i stort sett skett genom en expansion av<br /> den offentliga sektorn. En fortsättning på denna väg är emellertid omöjlig<br /> på grund av den finansiella krisen inom den offentliga sektorn. Det medför<br /> att sysselsättningsökningen under den närmaste framtiden i första hand<br /> måste ske inom den privata sektorn. Enligt LU har sysselsättningen i den<br /> privata sektorn tidigare minskat med mellan 0.5 och 1 % per år, och vad<br /> som nu krävs är en ökning med ca 1 % per år.</p> <p>Ett sådant trendbrott kräver enligt vår uppfattning förändringar på fyra<br /> områden.</p> <p>För det första måste inflationen dämpas. För det andra får inte skattetrycket<br /> ytterligare skärpas. För det tredje måste marginalskatterna ytterligare<br /> sänkas. För det fjärde måste marknadsekonomin på flera områden fås<br /> att fungera bättre.</p> <p>Prisstegringstakten måste begränsas till vad som gäller för våra viktigaste<br /> konkurrentländer för att Sverige varaktigt skall kunna behålla det som<br /> återstår av den konkurrenskraftsförbättring som devalveringarna 1981 och<br /> 1982 medfört och därigenom möjliggöra den expansion som krävs för att<br /> klara den externa balansen. Vår konkurrenskraft måste således vara så god<br /> att vi kan nå balans i de utrikes betalningarna vid full sysselsättning.</p> <p>Skattehöjningar måste undvikas för att möjliggöra reallöneförbättringar<br /> efter skatt vid låga nominella lönekostnadshöjningar. Därtill kommer att vi<br /> med all sannolikhet nu har nått skattetaket. vilket bl. a. innebär att höjda<br /> skattesatser medför negativa effekter på ekonomins sätt att fungera.</p> <p>Inom ramen för oförändrat skattetryck måste emellertid marginalskatterna<br /> ytterligare sänkas. Det finns inget annat sätt att skapa den initiativlust<br /> hos enskilda människor som måste till för att de nödvändiga nysatsningarna<br /> skall göras. Det är bl. a. detta som OECD-ekonomema avser med<br /> uttryckt "bättre incitamentstruktur". Folkpartiet har sedan lång tid tillba</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>20</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ka uttryckt det som att "Det måste löna sig att arbeta”. När marginalskatterna<br /> är 70—75 % för flertalet hushåll, framför allt hushåll med barn, blir<br /> avkastningen av att t. ex. byta jobb mycket liten. Detsamma gäller avkastningen<br /> av att skaffa sig en ökad utbildning och kompetens för jobbet.</p> <p>En förbättring av marknadernas sätt att fungera kräver åtgärder och<br /> insatser på ett antal olika områden. En väsentlig faktor gäller undvikande<br /> av olika flaskhalsproblem framför allt på arbetsmarknaden. Erfarenheterna<br /> från 1970-talet tyder på att sådana flaskhalsar tenderar att uppstå allt<br /> tidigare i konjunkturuppgångarna vilket medför en press uppåt på lönekostnaderna.<br /> Företagen får allt tidigare svårigheter att rekrytera vissa<br /> typer av utbildade arbetstagare, vilket tenderar att bromsa expansionen.<br /> Även lönestrukturen mellan olika typer av arbetskraft har stor betydelse i<br /> detta sammanhang. De höga marginalskattena innebär bl.a. en inlåsning<br /> av arbetskraften och en bristande rörlighet på arbetsmarknaden.</p> <p>Även på kapitalmarknaden krävs en ökad rörlighet. En viktig orsak till<br /> den nuvarande inlåsningen av vinstmedel i historiskt vinstgivande företag<br /> är den höga beskattningen av aktieutdelningar. De initiativ som tidigare<br /> regeringar tagit för att begränsa dubbelbeskattningen har av nuvarande<br /> regering förbytts i sin motsats, nämligen införande av en trippelbeskattning.<br /> Vinsterna beskattas först hos företagen, sedan beskattas utdelningen<br /> hos mottagarna, och därtill kommer att en skatt införts i själva utdelningstidpunkten.<br /> Detta innebär att man ytterligare låser kapitalmarknaden.</p> <p>Ett annat sätt att öka marknadernas funktionsduglighet är att öka den del<br /> av ekonomin där det förekommer konkurrens mellan olika producenter.<br /> Detta är ett skäl till varför vi anser det så viktigt med etableringsfrihet på<br /> områden som hittills varit förbehållna offentliga monopol. Regeringen har<br /> den motsatta uppfattningen, vilket med önskvärd tydlighet framgår av de<br /> senaste förslagen om förbud mot privat verksamhet inom barnomsorgen<br /> och sjukvården. Vi anser tvärtom att etableringsfrihet, valfrihet och effektivitet<br /> kräver att de som så önskar får göra försök med alternativa produktionsmetoder<br /> eller idéer.</p> <p>Ett nödvändigt inslag i en politik för en bättre marknadsekonomi är en<br /> avveckling av de kollektiva löntagarfonderna. Inte ens finansministern har<br /> funnit något gott att säga om dessa fonder - de nämns över huvud taget<br /> inte alls i den reviderade finansplanen annat än i förbigående. Kontrasten<br /> mot allt som dessa fonder skulle skapa och det väsentliga bidrag till att lösa<br /> de ekonomiska problemen som de skulle ge enligt regeringens propositionför<br /> några månader sedan är uppenbar.</p> <p>Folkpartiet anser att de kollektiva löntagarfonderna är ett starkt negativt<br /> och tillväxthämmande inslag i samhällsekonomin. Fonderna har ännu<br /> knappast hunnit köpa några aktier, och de har heller inte hunnit bygga upp<br /> en administration. Riksdagen bör därför besluta upphäva lagstiftningen om<br /> löntagarfonderna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>21</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Stabiliseringspolitiken</p> <p style="margin-left:3px;">Den kortsiktiga stabiliseringspolitiken måste utformas så att den står i<br /> överensstämmelse med inriktningen av den långsiktigt riktiga ekonomiska<br /> politiken. Detta innebär enligt vår uppfattning framför allt att det krävs en<br /> stramare finanspolitik än den regeringen föreslår. Vi har tidigare redovisat<br /> varför vi inte anser att denna stramare finanspolitik kan innebära höjda<br /> skatter. Därmed blir utgiftsbegränsningar det sätt på vilket denna politik<br /> måste bygga. Detta är speciellt viktigt, eftersom den internationella konjunkturuppgången<br /> gör det möjligt att genomföra utgiftsbegränsningar utan<br /> svåra följder för den totala efterfrågenivån i ekonomin och därmed utan<br /> kraftiga ökningar av arbetslösheten. Om utgiftsbegränsningarna däremot<br /> till största delen måste sättas in i en kommande konjunkturnedgång vilket<br /> förefaller vara regeringens strategi - blir konsekvenser i form av<br /> ökad arbetslöshet mycket allvarliga.</p> <p style="margin-left:3px;">De två stora riskerna för den ekonomiska utvecklingen är dels en snabb<br /> lönekostnadsutveckling som försvagar konkurrenskraften, dels en otillräcklig<br /> minskning av budgetunderskottet som skulle försvåra en aktiv<br /> sysselsättningspolitik när tiderna blir sämre.</p> <p style="margin-left:3px;">Folkpartiet har ständigt varnat för dessa faror och föreslagit åtgärder för<br /> att möta riskerna. Förståelsen från regeringens sida har emellertid varit<br /> ringa, mindre för målen om vilka vi torde vara ganska överens än om vilka<br /> åtgärder som är lämpliga.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi återkommer nedan till budgetutvecklingen. Även beträffande konkurrenskraften<br /> har uppfattningarna gått isär.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns ett nära samband mellan konkurrenskraft, kostnadsutveckling<br /> och inflation. Om de konkurrensfördelar som vunnits efter devalveringarna<br /> skall kunna behållas måste kostnaderna, och då särskilt lönekostnaderna,<br /> hållas tillbaka. Detta är en förutsättning också för en framgångsrik<br /> antiinflationspolitik, samtidigt som återhållsamheten i löneutvecklingen<br /> förutsätter en trovärdig antiinflationspolitik. Sambanden i detta komplicerade<br /> spel uppvisar stora likheter med problemet om vad som kom först av<br /> hönan eller ägget.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi har kritiserat regeringen bl. a. därför att dess förda finanspolitik inte<br /> givit trovärdighet åt inflationsmålet. Framför allt är det statsbudgeten som<br /> varit och är för svag. Denna bristande trovärdighet avspeglar sig nu i de<br /> löneavtal som successivt träffas.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi anser också att regeringen nu reagerat på avtalsutfallet med fel<br /> åtgärder. Prisstopp, hyresstopp och kreditmarknadsregleringar har aldrig<br /> tidigare lett till framgång och kommer inte att göra det denna gång heller.<br /> Vi tvingas konstatera att de regleringsingrepp som föreslagits implicerar<br /> att socialdemokraterna egentligen inte hyser någon tilltro till fria marknader<br /> och fria avtal på vare sig faktor- eller varumarknaderna.</p> <p style="margin-left:3px;">Dessvärre är det inte nu möjligt att särskilt mycket påverka utfallet av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>22</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">1984. Mer konstruktivt är att ta upp en principiell diskussion om statsmakternas<br /> ansvar för resultatet av kommande avtalsuppgörelser. Vi gör det<br /> mot bakgrund av tre reflexioner om principer och praktiska erfarenheter<br /> från senare år.</p> <p>o Folkpartiet anser att vi måste slå vakt om den fria förhandlingsrätten.<br /> Då och då har begränsningar för de offentliganställda diskuterats men vi<br /> kan inte acceptera det.<br /> o Många anser att avtalen blev bättre före 1975. Därför förordar man en<br /> återgång till de förhållanden och den arbetsfördelning som då rådde.<br /> Man kan emellertid starkt ifrågasätta om avtalen då verkligen var så<br /> lämpligt avvägda som ibland sägs. Som Hans Tson Söderström noterat:</p> <p style="margin-left:12px;">Mycket talar för att löneökningarna från 60-talets mitt i hög grad 'skapade<br /> sitt eget utrymme'. Prisutrymmet skapades genom höjningar av de<br /> svenska relativpriserna, produktivitetsutrymmet skapades genom en<br /> snabb nedläggning av lågproduktiva enheter, den fulla sysselsättningen<br /> klarades genom en snabbt expanderande offentlig sektor, och bytesbalansen<br /> hölls i schack genom ett växande skattetryck.</p> <p style="margin-left:12px;">o I praktiken har den ekonomiska politiken under de senaste tio åren<br /> karaktäriserats av att statsmakterna anpassat sig efter de löneökningar<br /> som skett. Arbetslösheten har mötts med en ambitiös arbetsmarknadspolitik<br /> som hållit tillbaka den öppna arbetslösheten. Kostnadsökningarna<br /> har klarats genom återkommande devalveringar. Arbetsmarknadens<br /> parter har därigenom kunnat träffa höga nominella avtal utan att behöva<br /> ta ansvar för konsekvenserna därav.</p> <p>Mot den här bakgrunden har olika modeller av "inkomstpolitik" praktiserats<br /> och diskuterats under senare tid.</p> <p>o Den modell som praktiserades av regeringen inför årets avtalsförhandlingar<br /> var att på förhand diskutera med löntagarorganisationerna, i synnerhet<br /> LO, och sedan söka tillmötesgå vissa av deras krav. Avdragsrätten<br /> för fackliga avgifter, justeringarna i skattereformen och införandet<br /> av löntagarfonder kan ses som åtgärder med denna inriktning.<br /> Problemet med denna uppläggning är att organisationerna redan fått vad<br /> de begärt när förhandlingarna startar. De har inget incitament att låta<br /> detta påverka lönekraven. Uppenbarligen har det inte heller varit fallet i<br /> årets förhandlingar. Rune Molins uttalanden om löntagarfondernas inverkan<br /> på LO:s löneanspråk är ett bevis härför,<br /> o En annan modell som tidigare prövats och som regeringen nu tycks vilja<br /> testa igen är att statsmakterna mer eller mindre sätter sig med parterna<br /> vid förhandlingsbordet och söker påverka utfallet. Ett liknande experiment<br /> gjordes 1980 av den borgerliga regeringen. Också statsmakternas<br /> ambition såväl 1975 som i år att visa vägen genom att träffa avtal först<br /> kan ses som en variant av denna modell.</p> <p style="margin-left:12px;">Problemet med modellen är att statsmakterna i realiteten åren svag part</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>23</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">i förhandlingarna på grund av sin politiska position. Av hänsyn till<br /> opinionen är man beredd att betala för att inte misslyckas. Det vet<br /> parterna, samtidigt som de vet att regeringen förfogar över större resurser,<br /> fler möjligheter än de själva gör. Därför är det lätt att övervältra<br /> ansvaret på statsmakterna, vilket blir dyrt för samhällsekonomin,<br /> o En tredje modell är att statsmakterna tar ansvaret för inflationsbekämpningen,<br /> främst genom att föra en stram finanspolitik, medan parterna får<br /> ta ansvar för sysselsättningen. Blir avtalen för dyra kommer alltså den<br /> öppna arbetslösheten att öka och arbetsmarknadens parter görs ansvariga<br /> för det.</p> <p style="margin-left:12px;">Denna modell har förordats av moderata samlingspartiet i flera inlägg på<br /> sistone. Problemet med modellen är att de som får betala i form av<br /> arbetslöshet har små möjligheter att påverka förhandlingarna. En mycket<br /> stor andel av de arbetslösa är t. ex. oorganiserade. Det gäller bl. a.<br /> många kvinnor och ungdomar.</p> <p style="margin-left:3px;">Från sociala utgångspunkter är modellen inte heller acceptabel. Det<br /> låter sig sägas att man skall låta arbetslösheten stiga om avtalen blir för<br /> höga om man därigenom uppnår att de blir lägre. Men om de trots allt<br /> blir för höga är det inte rimligt att bara säga till dem som drabbas att de<br /> får bära bördan av att de som har arbete fått för stora lönelyft,<br /> o En fjärde modell, till sist, har kallats skattebaserad inkomstpolitik. Den<br /> har oss veterligen inte praktiserats någonstans men har diskuterats flitigt<br /> i litteraturen under några år. Tanken är att bestraffa företag eller löntagare<br /> om löneökningen överstiger en viss nivå. Straffet består i en extra<br /> skatt som är så tilltagen att utfallet blir sämre än om man hamnar på eller<br /> under den rekommenderade nivån. Modellen torde förutsätta samordnade<br /> förhandlingar över hela fältet, eftersom sanktionerna rimligen måste<br /> sättas in mot alla inkomsttagare. Även de som träffat avtal på acceptabel<br /> nivå riskerar alltså att få vara med och betala om andra hamnar över.</p> <p style="margin-left:3px;">En modell som kan ses som en blandning av de två sistnämnda har visst<br /> intresse. Utgångspunkterna är då följande:</p> <p style="margin-left:12px;">- den fria förhandlingsrätten skall finnas kvar</p> <p style="margin-left:12px;">- ansvaret för den samhällsekonomiska utvecklingen måste till sist ligga<br /> på regeringen</p> <p style="margin-left:12px;">- arbetsmarknadens parter måste förmås att på något sätt få känna av<br /> konsekvenserna av för höga avtal</p> <p style="margin-left:12px;">- av sociala skäl måste åtgärder sättas in för att begränsa den öppna<br /> arbetslösheten.</p> <p style="margin-left:3px;">Det leder till följande slutsatser.</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen bör ange ramarna för den ekonomiska politiken inför avtalsförhandlingarna.<br /> Det är bra som den nuvarande regeringen gjort att ange<br /> ett inflationsmål. Men detta måste understödjas av en stram finanspolitik<br /> som ger det trovärdighet. Varje regering måste förbehålla sig rätten att<br /> korrigera den ekonomiska politiken om resultatet av avtalsförhandlingarna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>24</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">eller yttre omständigheter kräver det. I princip är det inte fel att regeringen<br /> nu vidtagit åtgärder, även om de konkreta stegen liksom tidpunkten kan<br /> kritiseras.</p> <p>Kostnaderna för de ökade arbetsmarknadsinsatser som blir nödvändiga<br /> till följd av för höga avtal måste delvis bäras av arbetsmarknadens parter.<br /> En tänkbar lösning skulle vara att finansiera de ökade arbetsmarknadsåtgärderna<br /> genom minskade statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen. I motsvarande<br /> utsträckning får då löntagarnas och arbetsgivarnas avgifter till<br /> försäkringen höjas. Ökade avgifter för detta ändamål är mer tilltalande än<br /> ökade skatter.</p> <p>Budgetpolitiken</p> <p>Som framgått av beskrivningen ovan anser folkpartiet att den stramare<br /> finanspolitik som vi sedan flera år tillbaka har förespråkat måste genomföras<br /> med hjälp av begränsningar i de offentliga utgifterna, i vår partimotion<br /> om den ekonomiska politiken för budgetåret 1984/85 (motion 1983/<br /> 84:2088) har vi således lagt förslag om utgift sförändringar och vissa skattesänkningar,<br /> som skulle innebära en minskning av budgetsaldot på mellan<br /> 12 och 13 miljarder kronor på helår räknat. Däri ingår då både permanenta<br /> utgiftsbegränsningar, vissa utgiftsökningar (t. ex. för biståndet och familjepolitiken),<br /> vissa skattesänkningar (t. ex. i fråga om marginalskatten och det<br /> automatiska inflationsskyddet samt slopande av förmögenhetsskatt på<br /> småföretagens arbetande kapital) samt vissa inkomstförstärkningar genom<br /> försäljning av statliga företag och effekten på statsskuldsräntorna.</p> <p>Vi står fast vid dessa besparings- och skattesänkningsförslag. Det är<br /> enligt vår uppfattning nödvändigt att åstadkomma en stor del av den<br /> anpassning som krävs så snart som möjligt i en gynnsam konjunktur. Helst<br /> skulle anpassningen naturligtvis redan ha påbörjats i långt större utsträckning<br /> än som gjorts. Med regeringens nuvarande inriktning av budgetpolitiken<br /> riskerar den nödvändiga anpassningen - som t. ex. långtidsutredningen<br /> kräver - att behöva genomföras i ett stagnerande världskonjunkturläge,<br /> varvid effekterna på arbetslösheten blir förödande.</p> <p>Vi återkommer nedan till en närmare precisering av vårt budgetförslag.<br /> Vi diskuterar först regeringens förslag.</p> <p>Kritik av regeringens budgetpolitik</p> <p>Regeringen berömmer sig av att budgetunderskottet sjunker. Det är<br /> naturligtvis bra att underskottet sjunker, men detta är i mycket liten<br /> utsträckning ett resultat av regeringens medvetna politik. I kompletteringspropositionen<br /> görs en kraftig uppräkning av statens beräknade inkomster<br /> för innevarande men framför allt nästa budgetår. Detta är på kort sikt<br /> positivt, och på längre sikt riskerar utvecklingen att bli densamma som i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>25</p> </div> <div class="block ml_4"><p>mitten på 1970-talet. Det är riktigt att löneavtalen för 1984 och 1985 på<br /> relativt hög nivå på kort sikt kommer att bidra till att öka statsinkomsterna<br /> och därmed begränsa budgetunderskottet. Riksrevisionsverkets budgetprognos<br /> visar också entydigt att den nu framtagna förbättringen av budgetunderskottet<br /> till en del sammanhänger med justerade inkomstprognoser.<br /> RRV räknade ursprungligen med en lönesummeökning mellan 1984 och<br /> 1985 på 5,5%. Den aktuella beräkningen bygger på en lönesummeökning<br /> mellan dessa bägge år på 8,4%, alltså en uppskrivning av lönekostnadsprognosen<br /> på hela 3 procentenheter.</p> <p>En annan viktig förklaring till statsinkomsternas ökning är den föreslagna<br /> samordnade uppbörden av skatter och socialavgifter, som beräknas ge<br /> en engångsförstärkning av statsbudgeten på ca 7 miljarder kronor.</p> <p>På längre sikt riskerar emellertid budgeteffekterna av de stigande inkomsterna<br /> att bli negativa genom att de relativt höga avtalen utlöser en<br /> högre inflation och därmed ger en relativt sämre kostnadsutveckling med<br /> åtföljande högre budgetunderskott.</p> <p>Det finns därför fortfarande starka skäl att kritisera regeringens budgetpolitik<br /> för att vara alltför slapp. Den förutsedda minskningen av budgetunderskottet<br /> under 1984/85 åstadkoms inte genom en stram finanspolitik och<br /> besparingar utan genom en fortgående inflation och därav betingade ökade<br /> skatteinkomster.</p> <p>Likheten med utvecklingen under mitten av 1970-talet är påtaglig, vilket<br /> framgår inte minst av nedanstående diagram hämtat från den reviderade</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Diagram 9. Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1984<br /> Procent av BNP</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5"><p>-2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>-K</p> </div> <div class="block ml_6"><p>70 72 74 76 78 80 82 M</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Reviderade finansplanen, s. 32.</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_6" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>26</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Diagram 10. Budgetsaldo budgetåren 1978/79—1988/89</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Miljarder</p> <p>kronor</p> </div> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_3"><p>140</p> </div> <div class="block ml_32"><p>LB - Högalternativ</p> </div> <div class="block ml_3"><p>130</p> </div> <div class="block ml_3"><p>120-■</p> </div> <div class="block ml_3"><p>110-</p> </div> <div class="block ml_3"><p>100</p> </div> <div class="block ml_32"><p>IB - Llgalternativ</p> </div> <div class="block ml_3"><p>20</p> </div> <div class="block ml_35"><p>Budgetir</p> </div> <div class="block ml_6"><p>197879</p> </div> <div class="block ml_11"><p>1980.81</p> </div> <div class="block ml_15"><p>1982 83</p> </div> <div class="block ml_21"><p>1984 85</p> </div> <div class="block ml_26"><p>1986 87</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Reviderade finansplanen, s. 38.</p> <p>finansplanen (s. 32). Då ledde stora lönehöjningar och en svag finanspolitik<br /> till en tillfällig förbättring av statsbudgeten på grund av stigande skatteinkomster.<br /> Bakslagen följde emellertid snabbt när kostnadsökningarna slog<br /> igenom i stigande relativpriser, försämrad konkurrensförmåga och förlust<br /> av marknadsandelar på exportmarknaden och hemmamarknaden.</p> <p>Riskerna med en sådan utveckling illustreras bl. a. i långtidsbudgeten.<br /> Där redovisas två alternativ, ett s. k. lågalternativ och ett s. k. högalternativ.<br /> Lågalternativet baseras på en inflation på 3% per år och en lönestegring<br /> på 5 % per år fr. o. m. år 1985. 1 högalternativet antas både priser och<br /> löner stiga med 8% per år. Skillnaden beskrivs talande i diagram 10 över<br /> budgetsaldots utveckling i de båda alternativen. Det är därmed av avgörande<br /> betydelse att hålla pris- och lönekostnadsstegringarna nere, om det skall<br /> finnas några möjligheter att nå samhällsekonomisk balans och full sysselsättning.</p> </div> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_5" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>27</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Detta har även regeringen insett, men den har dragit alldeles fel slutsatser<br /> om vilka åtgärder som skall sättas in. Regeringens försök att prata ner<br /> inflationen har visat sig misslyckas. Som vi tidigare har påtalat var det just<br /> avsaknaden av konkreta inflationsbekämpande åtgärder i den ekonomiska<br /> politiken som ledde till att inflationsmålet ter sig så orealistiskt.</p> <p>I detta läge har regeringen nu återfallit i klassiskt socialdemokratiskt<br /> regleringstänkande. Inflationen skall hejdas genom pris- och hyresstopp,<br /> löneglidningen skall motverkas bl. a. genom kravet på obligatoriska avsättningar<br /> av en viss del av lönesumman i riksbanken, och lönebildningen skall<br /> påverkas av regeringens olika pekpinnar och hot om framtida tvångsåtgärder.<br /> Man kan emellertid inte lagstifta bort inflationen. Effekterna av de<br /> föreslagna regleringarna blir i stället att marknaderna inte kommer att<br /> kunna fungera. Prissättningen blir inte beroende av samspelet mellan producenter<br /> och konsumenter utan av förhandlingstaktik och förhandlingsspel<br /> mellan företagen och statens pris- och kartellnämnd. Därtill kommer att<br /> när prisstoppet avskaffas skjuter priserna raskt i höjden. Denna slutsats<br /> stöds helt och hållet av resultatet från prisregleringskommittén. Folkpartiet<br /> är motståndare till en sådan regleringspolitik. 1 en särskild motion<br /> yrkar vi avslag på hela proposition 200 om vissa åtgärder för att dämpa<br /> pris- och kostnadsutvecklingen.</p> <p>Folkpartiets budgetförslag</p> <p>Förslagen i vårt ursprungliga budgetförslag för 1984/85 leder som nämnts<br /> ovan till ett underliggande budgetsaldo som är mellan 12 och 13 miljarder<br /> kronor lägre än regeringens på helår räknat.</p> <p>Därefter har regeringen presenterat ett antal skattehöjnings- och utgiftsökningsförslag<br /> som vi har avvisat. Det största är höjningen av fordonsskatten<br /> med 567 milj. kr., som vi inte kan acceptera. Dessutom har vårt<br /> ställningstagande i fråga om sänkning av arvs- och förmögenhetsskatten<br /> medfört minskade inkomster på ca 300 milj. kr. A andra sidan har regeringen<br /> ökat utgifterna för biståndet med 300 milj. kr., vilket vi redan hade<br /> inkluderat i vårt ursprungliga budgetförslag. I fråga om ett antal andra<br /> poster finns också smärre avvikelser. Totalt torde dessa summera till en<br /> budgetförsämring på ca 700 milj. kr. för folkpartiets förslag i förhållande<br /> till regeringens, merparten i form av sänkta skatteinkomster.</p> <p>Våra ställningstaganden till förslagen i kompletteringspropositionen beskrivs<br /> utförligt nedan. De största skillnaderna består i att vi inte kan<br /> acceptera höjningen av arbetsmarknadsavgiften med 0,3 procentenheter<br /> och inte heller de höjda bostadsbidragen. Arbetsmarknadsavgiftens höjning<br /> beräknas i propositionen inbringa 970 milj. kr., vilket måste vara en<br /> bruttosiffra. Regeringen brukar ju hävda att dylika avgifter avräknas i<br /> lönerörelsen, och om så vore fallet skulle bruttosiffran behöva reduceras<br /> med uteblivna skatteinkomster genom den lägre lönesummeökningen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Totalsumman för bostadsbidragsökningen uppges till 320 milj. kr. per<br /> helår. Vi kan inte acceptera den. Dessutom avvisar vi delar av ökningen av<br /> vuxenstudiestödet och de kommande ROT-beredskapsarbetena. Samtidigt<br /> vill vi anslå ca 30 milj. kr. för att behålla barnbidraget vid utlandsvistelse<br /> under högst 3 år. Finansieringen av vår familjepolitiska reform i övrigt<br /> ligger redan i vårt ursprungliga budgetförslag.</p> <p>Totalt innebär vårt ställningstagande till kompletteringspropositionens<br /> förslag att vårt budgetsaldo försämras med knappt 540 milj. kr. Därtill<br /> kommer vårt avvisande av höjd fordonsskatt m.fl. förslag. Sammantaget<br /> innebär detta att folkpartiets budgetförslag fortfarande är drygt 10 miljarder<br /> kronor starkare än regeringens (på helår räknat).</p> <p>Ökat stöd till barnfamiljerna</p> <p>Folkpartiet föreslog i januari i år ett första steg i en familjepolitisk reform<br /> med förstärkt stöd redan från 1 juli 1984. Regeringen hade då inte presenterat<br /> något eget förslag, trots ett omfattande utredningsmaterial som med<br /> önskvärd tydlighet visade att läget för barnfamiljerna, framför allt de med<br /> många barn och barn i högre tonåren, var mycket pressat. Den s.k.<br /> fattigdomsfällan, dvs. marginaleffekter på 80—90 % eller ännu mer, innebär<br /> att alltför många barnfamiljer inte genom egna insatser kan förbättra<br /> familjens ekonomiska situation. Nästan hela inkomstökningen på grund av<br /> ökade arbetsinsatser försvinner genom en kombination av höjd skatt,<br /> högre daghemstaxor och bortfallande bostadsbidrag. För alltför många<br /> familjer är det i praktiken omöjligt att uppnå existensminimumstandard<br /> genom den egna hushållsinkomsten.</p> <p>På folkpartiets initiativ har under våren förts diskussioner inom riksdagens<br /> social- och skatteutskott mellan regeringspartiet och oppositionspartierna.<br /> Syftet med diskussionerna var från vår sida att uppnå en omedelbar<br /> förbättring för barnfamiljerna. Resultatet var i huvudsak nedslående, eftersom<br /> en överenskommelse inte kunde nås. Skälen härtill var flera.</p> <p>För det första saknades framför allt hos socialdemokraterna en vilja till<br /> reform från den 1 juli i år. För det andra visade sig regeringens retoriska<br /> stöd för barnfamiljerna ej motsvaras av tillräckligt omfattande praktiska<br /> förbättringsförslag. För det tredje saknades en vilja att komma till rätta<br /> med fattigdomsfällan och de höga marginaleffekterna. För det fjärde saknades<br /> också en förståelse för att ungdomar i de högre tonåren har lika stort<br /> behov av barnbidrag som yngre barn. Slutligen visade man sig ovillig att<br /> sänka skatten för barnfamiljerna.</p> <p>Resultatet är att socialdemokraterna nu har presenterat ett förslag för<br /> barnfamiljerna som i väsentliga avseenden är felaktigt utformat och missar<br /> de grundläggande problemen. De viktigaste inslagen är en höjning av<br /> skattetrycket för att finansiera en barnbidragshöjning och en förstärkning<br /> av marginaleffekterna så att fattigdomsfällan slår till mot ännu fler familjer.<br /> Folkpatiet kan naturligtvis inte acceptera en sådan politik.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>29</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Vi upprepar i stället vårt ursprungliga förslag. Huvudinslagen är följande:</p> <p style="margin-left:13px;">— barnbidragshöjning den 1 juli 1984 med 300 kr./år,</p> <p style="margin-left:13px;">— ytterligare barnbidragshöjning med 900 kr./år fr. o.m. andra barnet,<br /> dvs. ett kvarts extra barnbidrag fr. o. m. barn nr 2 ovanpå nuvarande<br /> flerbarnstillägg, likaså från den 1 juli 1984,</p> <p style="margin-left:13px;">- barnbidrag/studiebidrag för alla årets månader för 16— 18-åringar (inte<br /> bara för 9 mån/år),</p> <p style="margin-left:13px;">- sänkt skatt med 2000 kr. per barn införs från den 1 januari 1985 genom<br /> en särskild skattereduktion.</p> <p style="margin-left:3px;">Detta föreslås finansieras genom en höjning av skattesatsen i skikten 14<br /> med 2 procentenheter, slopat förvärvsavdrag och hemmamakereduktion<br /> för barnfamiljer samt minskade livsmedelssubventioner. Den höjda skatten<br /> för alla motverkas mer än väl av den större skattesänkningen för<br /> barnfamiljerna, varför det totala skattetrycket förblir oförändrat.</p> <p style="margin-left:3px;">Utfallet av vårt förslag blir för en tvåbarnsfamilj + 3000 kr., för en trebarnsfamilj<br /> + 6000 kr., för en fyrbarnsfamilj + nära 10000 kr. och för en<br /> fembarnsfamilj + ca 13000 kr., allt räknat per år. Om något av barnen är i<br /> åldern 16-18 år blir förbättringen ännu större. Finansieringen drabbar som<br /> mest en icke barnfamilj med två förvärvsarbetande med ca 1 100 kr. per år,<br /> dvs. mindre än 100 kr. per månad. En utförligare beskrivning av förslaget<br /> finns i motion 1983/84:2078 om familjepolitiken.</p> <p style="margin-left:3px;">Jämfört med socialdemokraternas nu framlagda förslag innebär folkpartiets<br /> ca 1 500 kr. mer per år till en tvåbarnsfamilj och ca 2 400 kr. mer för<br /> familjer med tre eller fler barn (räknat på en familj med två förvärvsarbetande<br /> och utan hänsyn till bostadsbidragen och regeringens besparingsförslag).</p> <p style="margin-left:3px;">Vi accepterar förslaget om stöd till motsvarande bidragsförskott till<br /> ensamstående adoptivföräldrar.</p> <p style="margin-left:13px;">Barnbidrag vid längre utlandsvistelse</p> <p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen en kraftig begränsning<br /> i barnbidragen till barn som tillfälligt vistas utanför Sverige. Om<br /> vistelsetiden är längre än ett år föreslås barnbidrag ej utgå. F. n. gäller att<br /> barnbidraget fås retroaktivt vid återkomsten om vistelsetiden varit högst 3<br /> år. Genom denna åtgärd räknar regeringen med att spara ca 30 milj. kr. per<br /> år.</p> <p style="margin-left:3px;">Folkpartiet kan inte acceptera detta förslag. Det drabbar främst personer<br /> som arbetar med frivilliga bistånds- och missionsinsatser i u-länderna.<br /> För många av dessa familjer skulle förslaget helt omöjliggöra fortsatt<br /> ideellt arbete i u-länderna. Vi tvingas konstatera att socialdemokraterna<br /> återigen visat prov på en upprörande snål inställning till u-landsbistånd,<br /> framför allt i de former som bedrivs av frikyrkliga eller andra ideella<br /> organisationer.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>30</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Månatlig utbetalning av barnbidraget</p> <p>Regeringen presenterar förslaget att utbetala barnbidraget varje månad i<br /> stället för varje kvartal som en reform som gynnar barnfamiljerna.<br /> Sanningen är att detta är ett besparingsförslag som medför räntevinster för<br /> staten på ca 45 milj. kr. och alltså motsvarande förluster för barnfamiljerna.<br /> Därtill kommer ökade administrationskostnader på grund av tolv<br /> utbetalningstillfällen i stället för fyra. Vi vill emellertid inte motsätta oss<br /> förslaget.</p> <p>Tillfälligt bidrag till anordnande av daghem och fritidshem</p> <p>100 milj. kr. föreslås till ett tillfälligt investeringsbidrag för nybyggda<br /> daghem och fritidshem. Bidraget skall utgå med 300000 kr. per avdelning<br /> under viss tid på vissa sysselsättningssvaga orter.</p> <p>Vi förutsätter att detta investeringsstöd skall utgå inte bara för kommunala<br /> barnomsorgsanläggningar utan också för privata sådana, vare sig<br /> dessa sker i affärsmässigt syfte eller som t. ex. föräldrakooperativ. Något<br /> annat går inte heller att utläsa ur propositionen, men med tanke på regeringens<br /> nyligen lagda ”förbudsproposition” mot vissa typer av privata<br /> daghem bör riksdagen för tydlighetens skull uttala att bidraget skall gälla<br /> för alla typer av daghem och fritidshem.</p> <p>Vi anser inte att den föreslagna begränsningen till sysselsättningssvaga<br /> orter kan accepteras. Syftet med utbyggd barnomsorg är enligt vår uppfattning<br /> att förbättra för barnen och deras föräldrar, inte att utgöra byggnadsprojekt.<br /> Bidraget bör således utgå likformigt i hela landet.</p> <p>Arbetsmarknadspolitiska insatser</p> <p>Regeringens största misslyckande ligger i den höga arbetslösheten.<br /> 134000 personer var öppet arbetslösa i mars, 72 000 personer hade beredskapsarbete.<br /> 48000 personer fanns inom arbetsmarknadsutbildningen,<br /> 12000 personer var temporärt sysselsatta med hjälp av s. k. rekryteringsstöd,<br /> 29000 ungdomar fanns inom ungdomslagen och ca 67000 personer<br /> var sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen eller med lönebidrag.</p> <p>Arbetslösheten är med andra ord (hur man än mäter den) avsevärt<br /> mycket högre nu än under den borgerliga regeringstiden. Sedan socialdemokraterna<br /> övertog regeringsmakten har i själva verket den öppna arbetslösheten<br /> ökat. Trots detta förefaller regeringen i det stora hela ganska nöjd<br /> med den ekonomiska utvecklingen.</p> <p>Någon större förbättring av arbetsmarknadsläget synes enligt regeringens<br /> prognoser inte vara att vänta. Snarare tvärtom. Man räknar med en<br /> minskning av den öppna arbetslösheten med ca 15 000 personer, men detta<br /> motsvarar bara ungefär hälften av det antal ungdomar som man "rensat</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>31</p> </div> <div class="block ml_3"><p>bort” från arbetslöshetsstatistiken genom ungdomslagen. Det är med andra<br /> ord snarare fråga om en ökning av arbetslösheten med ca 15000 personer.</p> <p>Det är i ett sådant läge förståeligt att man inte kan begränsa de arbetsmarknadspolitiska<br /> insatserna. Det är emellertid anmärkningsvärt att detta<br /> inte är möjligt i nuvarande goda internationella konjunkturläge. I själva<br /> verket illustrerar förhållandet att regeringens ekonomiska politik är felaktig.<br /> Till vilken nivå kommer de arbetsmarknadspolitiska insatserna att<br /> behöva utökas när den internationella högkonjunkturens draghjälp åter<br /> avtar? Är det över huvud taget realistiskt att räkna med att arbetsmarknadspolitiken<br /> och arbetsmarknadsmyndigheterna kommer att klara av någon<br /> ytterligare volymökning i fråga om beredskapsarbeten? Enligt<br /> långtidsutredningens referensalternativ ökar den öppna arbetslösheten till<br /> 295 000 personer 1987 trots en oförändrat hög volym på de arbetsmarknadspolitiska<br /> insatserna. Folkpartiet anser inte att en sådan utveckling kan<br /> accepteras, och det är därför som den allmänna ekonomiska politiken med<br /> det snaraste måste läggas om i den riktning vi tidigare beskrivit.</p> <p>Ett inslag i en sådan politik är att åstadkomma en bättre fungerande<br /> arbetsmarknad. En av de viktigaste åtgärderna är då en sänkning av<br /> marginalskatterna, i första hand enligt den ursprungliga skatteöverenskommelsen<br /> och därefter ytterligare steg. Regeringen har här valt en annan<br /> linje, sannolikt i ett fåfängt försök att blidka LO för att få återhållsamma<br /> lönekrav. Detta har emellertid misslyckats, medan de negativa effekterna<br /> av för höga marginalskatter har blivit kvar.</p> <p>Vissa förslag presenteras för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.<br /> Det gäller framför allt ökade flyttningsbidrag och s. k. medflyttandebidrag<br /> för att underlätta för dem som måste flytta. Därtill kommer förslag om<br /> ytterligare platser inom arbetsmarknadsutbildningen, främst data- och teknikerutbildning<br /> i nära anknytning till näringslivet. Vi anser att denna<br /> inriktning i stort sett bör accepteras. Det är inte minst viktigt att kvinnornas<br /> möjligheter till utbildning inom dataområdet ökar. så att den nya<br /> kontorstekniken inte upplevs som ett hot mot den framtida sysselsättningen.<br /> Den yrkesmässiga rörligheten bör främjas genom en aktiv och välplanerad<br /> arbetsmarknadsutbildning. Stöd till de som nystartar kan vara ett<br /> gott tillskott till en god utveckling i arbetslivet och näringslivet i stort.</p> <p>I fråga om flyttningsbidragen vill vi påpeka att utnyttjandet i vissa fall<br /> kan strida mot syftena. Det är t. ex. inte ovanligt att studerande ungdomar<br /> strax innan studierna skall avslutas anmäler sig som arbetslösa på studieorten<br /> och sedan får flyttningsbidrag när de får ett arbete på en annan ort. Vi<br /> anser inte att flyttningsbidraget bör kunna utnyttjas på detta sätt. Reglerna<br /> bör därför ses över.</p> <p>I övrigt kan vi acceptera förslagen under anslaget B 1. Arbetsmarknadsservice<br /> och B 2. Arbetsmarknadsutbildning.</p> <p>Regeringen föreslår också en höjning av högsta dagpenningen inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>32</p> </div> <div class="block ml_3"><p>arbetslöshetsersättningar med 20 kr. till 300 kr. per dag och likaså en<br /> höjning med 20 kr. per dag för olika former av utbildningsbidrag. Vi anser<br /> att denna höjning är motiverad.</p> <p>Vi kan emellertid inte acceptera den föreslagna höjningen av arbetsmarknadsavgiften<br /> med totalt 0,3 procentenheter. Av denna höjning sägs<br /> 0,16 procentenheter motsvara kostnaden för den höjda dagpenningen och<br /> utbildningsbidraget m.m., medan resterande 0,14 procentenheter av den<br /> föreslagna höjningen sägs behövas för att finansiera statens ökade utbetalningar<br /> av arbetslöshetsersättning på grund av det ökade antalet arbetslösa<br /> personer.</p> <p>Folkpartiet anser att denna höjning av arbetsmarknadsavgiften står i<br /> direkt motsatsställning till önskemålet och nödvändigheten att begränsa<br /> kostnadsstegringarna i näringslivet och därmed inflationen. Denna nödvändighet<br /> har finansministern kraftfullt uttalat sig om, och det är då direkt<br /> felaktigt att föreslå ökade kostnadsuppdrivande pålagor. Vi anser i stället<br /> att ökningen med 20 kr. per dag bör finansieras genom en höjning av de<br /> förvärvsarbetandes egenavgifter till arbetslöshetskassorna.</p> <p>Vi hälsar med viss tillfredsställelse förslaget att låta arbetslösa som<br /> startar egna företag under viss tid få behålla arbetslöshetsersättningen.<br /> Detta är precis vad vi föreslagit i motion 1983/84:2640 om industriell<br /> förnyelse. Även de särskilda ungdomsprojekten och försöksverksamheten</p> <p>1 Örebro med ungdomsarbete för personer i åldrarna 20—24 år synes<br /> lovvärda. Kommunerna bör sträva efter att placera ungdomarna även hos<br /> enskilda arbetsgivare.</p> <p>Vi vill emellertid åter poängtera att ungdomarnas svårigheter att få<br /> fotfäste på den ordinarie arbetsmarknaden har ett samband med de höga<br /> ingångslönerna. Vi har tidigare föreslagit en modell med minskade arbetsgivaravgifter,<br /> där minskningen successivt avtar från t. ex. 10% år 1,8% år</p> <p>2 etc. i utbyte mot nominellt oförändrade ungdomslöner. Modellen innebär<br /> att staten temporärt medverkar till sänkta ungdomslöner men att arbetsmarknadens<br /> parter åtar sig att vidmakthålla denna lägre nivå. Vi anser att<br /> regeringen bör ges i uppdrag att komma med förslag av denna innebörd.</p> <p>Vi kan inte acceptera den föreslagna höjningen med 50 milj. kr. till<br /> kommunala beredskapsarbeten inom det s. k. ROT-programmet. Vi har<br /> tidigare tagit avstånd från det statliga KOT-programmet och dess subventionsinslag<br /> och vidhåller denna uppfattning.</p> <p>Åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde</p> <p>Utbildningsinsatser är av central betydelse i ansträngningarna att nedbringa<br /> arbetslösheten. Därvid bör alla samhällets utbildningsresurser kunna<br /> utnyttjas i den mån detta möjliggör för människor att få en fast plats på<br /> arbetsmarknaden. Självfallet måste dock huvuddelen av den utbildning<br /> som är aktuell i detta sammanhang anordnas inom ramen för ordinarie<br /> arbetsmarknadspolitiska resurser.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>33</p> </div> <div class="block ml_3"><p>I propositionen föreslås ett antal åtgärder inom utbildningsdepartementets<br /> område i sysselsättningsskapande syfte. Folkpartiet tillstyrker flertalet<br /> av dessa. För den enskilde individen är det mer meningsfullt att utnyttja<br /> den tid under vilken man är arbetslös till studier än att vara sysslolös.</p> <p>Vuxenutbildning</p> <p>Folkhögskolorna föreslås inom en ram av 10000 elevveckor få anordna<br /> kurser för arbetslös ungdom. Utöver normalt statsbidrag skall ett särskilt<br /> bidrag utgå med 25000 kr. per kurs. I annat sammanhang i propositionen<br /> föreslås att särskilt vuxenstudiestöd skall utgå till dessa.</p> <p>Vi finner det välmotiverat att ge fokhögskolorna möjlighet att bereda<br /> arbetslösa ungdomar tillgång till utbildning. Särskilt värdefullt är att folkhögskolorna<br /> har möjlighet att erbjuda en socialt stimulerande miljö under<br /> studietiden.</p> <p>Sedan läsåret 1979/80 har ett stort antal kurser för arbetslös ungdom<br /> genomförts på folkhögskolorna. Dessa har visat sig fylla ett stort behov.<br /> För läsåret 1983/84 har regeringen beslutat om en sammanlagd resurs på<br /> 15000 elev veckor. Dessa elev veckor förbrukades i stort sett under höstterminen<br /> 1983. Många av vårens planerade kurser fick därmed inställas. Om<br /> möjlighet att inrätta fler elevveckor hade funnits, skulle verksamheten<br /> troligen ha omfattat minst 30000 elever.</p> <p>I syfte att bereda fler arbetslösa ungdomar tillfälle att inom folkhögskolornas<br /> ram få meningsfull utbildning bör därför möjligheten finnas att<br /> anordna ytterligare elevtimmar utöver de 10000 som regeringen har föreslagit.<br /> En väg att finansiera dessa som bör utnyttjas är att omvandla det<br /> särskilda stimuleringsbidraget om 25000 kr. per kurs till elevveckor. Därmed<br /> uppnås en bättre flexibilitet för de ansvariga myndigheterna. Totalt<br /> skulle en sådan omvandling ge utrymme för ca 5000 nya elevveckor.</p> <p>Begränsningen att kurserna endast får omfatta tio veckor har i en del fall<br /> visat sig olycklig. Många kursdeltagare vill fortsätta ytterligare en tid med<br /> folkhögskolekurser. Under en så kort period som tio veckor är det också<br /> relativt få som lyckas få permanenta arbeten. Enligt vår uppfattning bör<br /> därför folkhögskolorna ha möjlighet att anordna kurser med varierande<br /> längd.</p> <p>Högskola och forskning</p> <p>Regeringen har i skilda sammanhang, bl. a. i forskningspropositionen,<br /> uttalat betydelsen av att Sverige satsar på forskning. Ett av de viktigaste<br /> inslagen därvid är insatser för att förbättra forskaranknytningen. I nu<br /> föreliggande proposition föreslår regeringen att utbildningsbidragen för<br /> doktorander skall höjas på motsvarande sätt som föreslås för utbildningsbidragen<br /> inom arbetsmarknadsutbildningen. Att bibehålla denna strikta<br /> koppling är inte ägnat att på något avgörande sätt förbättra rekryteringen<br /> till forskarstudier.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>34</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vi har i vår motion med anledning av forskningspropositionen (motion<br /> 1983/84:2595) föreslagit åtgärder för att underlätta rekryteringen av forskarstuderande.<br /> Viktigast därvid är att öka antalet doktorandtjänster.</p> <p>I proposition 1981/82: 106 föreslogs att ett särskilt rekryteringsfrämjande<br /> tillägg skulle utgå till doktorander utöver det belopp som motsvarar utbildningsbidraget<br /> inom arbetsmarknadsutbildningen.</p> <p>Vi vill nu anknyta till principen med ett särskilt rekryteringsfrämjande<br /> tillägg och föreslår att detta skall utgå med 20 kr. per dag. Höjningen skulle<br /> därmed uppgå till 880 kr. per månad och utbildningsbidraget per månad bli<br /> 6490 kr. I förhållande till regeringens förslag innebär detta en merkostnad<br /> på ca 17 milj. kr.</p> <p>Studiestöd m.m.</p> <p>Vi har på annat ställe i denna motion yrkat avslag på den föreslagna<br /> höjningen av arbetsmarknadsavgiften med 0,3 procentenheter. Genom att<br /> avstå från denna höjning motverkar man att arbetslösheten ytterligare<br /> ökar. Därmed kommer det heller inte att ställas krav på så omfattande<br /> arbetsmarknadspolitiska insatser som de regeringen föreslår. En konsekvens<br /> av våra förslag blir därmed att den utökning av antalet vuxenstudiestöd<br /> som regeringen föreslår blir onödig. Vi har tidigare tillstyrkt att<br /> folkhögskolorna tillförs ytterligare 10000 elevveckotimmar med möjlighet<br /> att öka dessa till 15000. En ökning av antalet vuxenstudiestöd bör endast<br /> omfatta dessa elever. Vi har beräknat detta till 15 milj. kr.</p> <p>Åtgärder inom bostadsdepartementets område</p> <p>Vi konstaterar att det verksamhetsområde som skulle ”bygga Sverige ur<br /> krisen” sedan regeringsskiftet ytterligare har stagnerat. Nybyggnationen<br /> av bostäder har kontinuerligt sjunkit och motsvarar nu en årsvolym på ca<br /> 32000 lägenheter. År 1980 var bostadsbyggandet ca 50000 lägenheter.</p> <p>Vi har konsekvent avvisat alla förslag om ökade bostadssubventioner.<br /> Vi kan inte heller nu acceptera utökningen av bidragen till förbättring av<br /> boendemiljön på 50 milj. kr. för innevarande budgetår och inte heller<br /> regeringens krav på bemyndigande att överskrida ramen för budgetåret<br /> 1984/85.</p> <p>Bostadsbidrag</p> <p>Som tidigare nämnts avvisar vi också förslaget om ytterligare höjning av<br /> bostadsbidraget. Vi har i vårt familjepolitiska förslag lagt fram förbättringar<br /> för barnfamiljerna som är avsevärt större än regeringens och detta utan<br /> att förvärra de redan alltför höga marginaleffekterna.</p> <p>Vårt avvisande av höjda bostadsbidrag grundar sig på följande fakta:</p> <p>O högre bostadsbidrag förvärrar de totala marginaleffekterna och för fler</p> <p>barnfamiljer in i fattigdomsfällan,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>35</p> </div> <div class="block ml_4"><p>o de är konsumtionsstyrande,<br /> o de förstärker barnfamiljernas beroende av bidrag,<br /> o de riskerar att kapitaliseras i högre byggnadskostnader och försämrar<br /> alltså kostnadsmedvetandet hos producenterna.</p> <p>Nej till hyresstopp</p> <p>Vi avvisar också självfallet förslaget om hyresstopp som bara innebär<br /> införande av ytterligare regleringar på en redan mycket hårt reglerad<br /> marknad.</p> <p>Kyrkor och trossamfund</p> <p>I budgetpropositionen föreslog regeringen en halvering av anslaget till<br /> lokaler för trossamfund, från 13 till 6,5 milj. kr. Vi accepterade inte detta<br /> utan anvisade ytterligare 6,5 milj. kr. Regeringen har nu uppenbarligen<br /> insett sitt misstag och föreslår en ökning med 16 milj. kr. för anskaffning<br /> och handikappanpassning av lokaler för trossamfund. Vi kan givetvis<br /> stödja detta förslag.</p> <p>Såvitt kan bedömas anser regeringen att bidragen skall styras till kyrkor<br /> m. m. i sysselsättningssvaga orter. Exakt vad detta innebär framgår inte av<br /> civilministerns förslag. Vi anser för vår del att en sådan styrning är olycklig<br /> och att bidrag bör kunna utgå oberoende av ortens aktuella byggarbetslöshet.<br /> Detta borges regeringen till känna.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till ovanstående hemställer vi</p> <p style="margin-left:47px;">1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken<br /> som redovisas i motionen,</p> <p style="margin-left:47px;">2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för budgetregleringen som<br /> redovisas i motionen,</p> <p style="margin-left:47px;">3. att riksdagen beslutar upphäva följande lagstiftning om löntagarfonder</p> <p style="margin-left:47px;">lag om vinstdelningsskatt.</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i skattebrott slagen (1971:69),</p> <p style="margin-left:47px;">lag med reglemente för allmänna pensionsfonden, och beslutar</p> <p style="margin-left:47px;">anta det reglemente som gällde före löntagarfondsbeslutet,</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).</p> <p style="margin-left:47px;">lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av</p> <p style="margin-left:47px;">avgift under åren 1980—1984 till försäkringen för tilläggspension.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>36</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:18px;">4. att riksdagen avslår förslaget att till Skatteutjämningsbidrag till<br /> kommunerna m. m. anvisa ytterligare 45 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:7px;">5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen</p> <p style="margin-left:18px;">(1958:576) om statlig inkomstskatt, utom såvitt avser rätten till</p> <p style="margin-left:18px;">förvärv savdrag,</p> <p style="margin-left:7px;">6. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen</p> <p style="margin-left:18px;">(1958:295) om sjömansskatt, utom såvitt avser rätten till för</p> <p style="margin-left:18px;">värvsavdrag,</p> <p style="margin-left:18px;">7. att riksdagen beslutar att inkomsttagare med barn under 18 år<br /> äger rätt till skattereduktion om 2000 kr. per barn,</p> <p style="margin-left:18px;">8. att riksdagen beslutar avveckla den s. k. äktamakereduktionen<br /> för inkomsttagare med barn,</p> <p style="margin-left:18px;">9. att riksdagen beslutar höja uttaget av statlig inkomstskatt i.skikten<br /> 1-4 med 2 procentenheter,</p> <p style="margin-left:18px;">10. att riksdagen beslutar att allmänna barnbidrag fr. om. den 1 juli<br /> 1984 skall utgå med 3 600 kr. per barn och år,</p> <p style="margin-left:18px;">11. att riksdagen beslutar att tillägg till allmänna barnbidraget<br /> fr. o.m. den 1 juli 1984 skall utgå med 25% för andra barnet,<br /> 75% för tredje och 125% för fjärde och följande barn av allmänna<br /> bidraget,</p> <p style="margin-left:18px;">12. att riksdagen beslutar att det förlängda barnbidraget och studiebidraget<br /> skall utgå med samma belopp som allmänna barnbidraget<br /> inkl. tillägg till dess barnet fyllt 18 år,</p> <p style="margin-left:18px;">13. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1984/85 beslutar<br /> anvisa ytterligare 3 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">14. att riksdagen godkänner vad i motionen anförs om bibehållet<br /> barnbidrag vid längre utlandsvistelse,</p> <p style="margin-left:18px;">15. att riksdagen avslår yrkandena 1, 2, 3, 4, 5, 7 och 9 i bil. 2<br /> (socialdepartementet) till proposition 1983/84:150,</p> <p style="margin-left:18px;">16. att riksdagen uttalar att det tillfälliga bidraget till anordnande av<br /> daghem och fritidshem ej begränsas till kommunala anläggningar<br /> utan utgår för alla typer av daghem och fritidshem samt likformigt<br /> i hela landet,</p> <p style="margin-left:18px;">17. att riksdagen beslutar att finansiera merutgifterna för i motionen<br /> redovisad familjepolitisk reform med neddragning av livsmedelssubventionerna<br /> om 1 000 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om behovet av en översyn av reglerna för<br /> flyttningsbidrag,</p> <p style="margin-left:18px;">19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om att engagera enskilda arbetsgivare i de föreslagna<br /> ungdomsprojekten och försöksverksamheterna,</p> <p style="margin-left:18px;">20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om temporärt sänkta<br /> arbetsgivaravgifter för ungdomar enligt vad som anförs i motionen<br /> och efter diskussion med arbetsmarknadens parter,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_41"><p>37</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:20px;">21. att riksdagen till Sysselsättnings.skapande åtgärder för budgetåret<br /> 1984/85 under tionde huvudtiteln utöver vad som tidigare<br /> föreslagits anvisar ett reservationsanslag av 44 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">22. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen<br /> (1981:691) om socialavgifter.</p> <p style="margin-left:20px;">23. att riksdagen avslår förslaget till lag om hyresstopp,</p> <p style="margin-left:20px;">24. att riksdagen avslår yrkandena I och 2 i fråga om bidrag till<br /> förbättring av boendemiljön.</p> <p style="margin-left:20px;">25. att riksdagen avslår yrkandena 1 —6 i bil. 5 (bostadsdepartementet)<br /> i fråga om bostadsbidrag.</p> <p style="margin-left:20px;">26. att riksdagen med avslag på regeringens hemställan under avsnitt<br /> C i bil. 3 beslutar vad ovan anförts angående möjligheterna att<br /> omvandla stimulansbidraget till elevveckotimmar,</p> <p style="margin-left:20px;">27. att riksdagen med avslag på regeringens hemställan under avsnitt<br /> C i bil. 3 beslutar vad vi ovan anfört om möjligheten för folkhögskolorna<br /> att anordna kurser av varierande längd.</p> <p style="margin-left:20px;">28. att riksdagen med avslag på regeringens hemställan under avsnitt<br /> E i bil. 3 beslutar att till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret<br /> 1984/85 utöver vad som föreslagits i proposition 1983/84: 100 bil.<br /> 10 under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsvis<br /> betecknade medel av 15000000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">29. att riksdagen med avslag på regeringens hemställan under avsnitt<br /> D i bil. 3 beslutar</p> <p style="margin-left:20px;">a) att till Humanistiska fakulteterna förbudgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 4668000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">b) att till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 352000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">c) att till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad<br /> som föreslagits i proposition 1983/84: 107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 412000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">d) att till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1984/<br /> 85, utöver vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5,<br /> under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag<br /> av 5476000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">e) att till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5. under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 4 586000 kr.,</p> <p style="margin-left:20px;">f) att till Odontologiska fakulteterna förbudgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2956</p> </div> <div class="block ml_40"><p>38</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:42px;">tonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 842000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">g) att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 472000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">h) att till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för budgetåret<br /> 1984/85, utöver vad som föreslagits i proposition 1983/<br /> 84:107 bil. 5, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag<br /> av 8916000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">i) att till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad<br /> som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 8092000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">j) att till Temaorienterad forskning för budgetåret 1984/85, utöver<br /> vad som föreslagits i proposition 1983/84:107 bil. 5, under åttonde<br /> huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av<br /> 362000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">k) att till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret<br /> 1984/85, utöver vad som föreslagits i proposition 1983/<br /> 84:100 bil. 10, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag<br /> av 200000 kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">30. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i bilaga 7 i<br /> kompletteringspropositionen som sin mening ger regeringen till<br /> känna vad som anförts i motionen om bidrag till anskaffande av<br /> lokaler för trossamfund.</p> <p>Stockholm den 10 maj 1984<br /> JANERIK WIKSTRÖM (fp)</p> <p>JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp) BJÖRN MOLIN (fp)</p> </div> <div class="block ml_28"><p style="text-align:right;">Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_31" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 JANERIK WIKSTRÖM fp 1 undertecknare 0 JÖRGEN ULLENHAG fp 2 undertecknare 0 KERSTIN EKMAN fp 3 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 4 undertecknare 0 BJÖRN MOLIN fp 5 undertecknare G7022956 Jan-Erik Wikström ni. fl. mot_198384__2956.pdf 907264 pdf Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, https://data.riksdagen.se/fil/C8AEC323-4120-40EC-9792-B93FCB642DEE