3073956G70229331983/842933motmotMotion 1983/84:2933 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion293301984-05-10 00:00:002014-10-13 16:06:242014-10-13 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,Ulf Adelsohn m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022933/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022933https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022933
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1983/84: 2933</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.</p>
<p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,<br />
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1983/84:150)</p>
<p>Innehållsförteckning</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Motionens huvudsakliga innehåll 4</p>
<p>2. Den internationella utvecklingen 7</p>
<p>3. Sveriges ekonomi 1983 och 1984 8</p>
<p>3.1 Långsam konjunkturuppgång 8</p>
<p>3.2 Splittrad bild 10</p>
<p>4. Långsiktiga perspektiv 12</p>
<p>4.1 Strukturproblemen 12</p>
<p>4.2 1984 års långtidsutredriing och långtidsbudgeten 14</p>
<p>5. Regeringens ekonomiska politik 17</p>
<p>5.1 En serie undanmanövrer 17</p>
<p>5.2 Inflation och arbetslöshet 17</p>
<p>5.3 Budgetpolitiken 21</p>
<p>5.4 Skattepolitiken 23</p>
<p>6. Det moderata alternativet 25</p>
<p>6.1 Inledning 25</p>
<p>6.2 Utgifts- och budgetpolitik 26</p>
<p>6.3 Skattepolitik 28</p>
<p>6.4 Åtgärder mot inflationen 31</p>
<p>6.5 Sysselsättnings- och fördelningspolitik 32</p>
<p>6.6 Avskaffande av löntagarfonderna 34</p>
<p>6.7 Omstrukturering av den offentliga sektorn 35</p>
<p>7. Hemställan 36</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>Förstärkningen av den internationella konjunkturen är huvudförklaringen<br />
till att det nu ser ut att gå bättre även för Sverige. Den svenska<br />
konjunkturförbättringen är dock i nästan alla väsentliga avseenden svagare<br />
än under de två senaste uppgångarna. Förbättringen vilar dessutom på en<br />
mycket bräcklig grund. Devalveringen har inte utnyttjats för att angripa<br />
den alltför snabba lönekostnadsutvecklingen, den stela lönestrukturen och<br />
de stora problemen i den offentliga sektorn. Ännu är det dock inte för sent<br />
att genom snabba beslut om utgiftsnedskärningar göra en del av de vinster<br />
en konjunkturuppgång för med sig bestående. Regeringens proposition<br />
innehåller emellertid inte några förslag i denna riktning.</p>
<p>Regeringen lanserade efter regimskiftet begreppet ”den tredje vägen”.<br />
Med detta avsågs en politik som skulle kombinera låg inflation med låg<br />
arbetslöshet. Det skulle vara både—och men blev i stället varken-eller. 1</p>
</div>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_12" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>september 1982 var inflationen både i Sverige och i OECD-länderna ca<br />
8%. Därefter har inflationen fallit till omkring 5% i OECD-länderna. 1<br />
Sverige däremot har intlationen stigit till 9%.</p>
<p>Samtidigt som arbetslösheten sjunker i OECD-länderna ökar den i Sverige.<br />
Den totala arbetslösheten uppgår nu till drygt 350000 personer i Sverige,<br />
vilket är mer än 8% av arbetskraften. Sedan i mars förra året har<br />
arbetslösheten ökat med nära 30000 personer samtidigt som antalet riktiga<br />
arbetstillfällen minskat med 26000.</p>
<p>Regeringens ekonomiska politik har kännetecknats av en serie undanmanövrer.<br />
Den inledde med att välja den lättillgängliga devalveringsvägen<br />
framför en intern anpassning. Man fortsatte med att hoppas på att LO och<br />
SAF skulle klara inflationsbekämpningen. Avsaknaden av regeringsinsatser<br />
mot inflationen medförde att prisstegringen fortsatte att ligga på<br />
dubbla omvärldens. När regeringen till slut insett att det inte går att prata<br />
ned inflationen väljer den återigen att skjuta problemen framför sig, denna<br />
gång i form av ett panikpaket bestående av pris-, hyres- och utdelningsstopp<br />
m. m. All historisk erfarenhet såväl som vetenskaplig expertis har<br />
visat att sådana åtgärder är verkningslösa. I stället för att besluta om<br />
kraftfulla besparingar gör regeringen nya missgrepp.</p>
<p>Det finns ingen rationell ekonomisk-politisk motivering för panikpaketet.<br />
Åtgärderna angriper endast symtomen och inte orsakerna till pris- och<br />
kostnadsstegringarna. 1 praktiken föreslår regeringen dels nya pålagor på<br />
företagen, dels att den statsmakt som inte på sitt eget område klarat att<br />
agera arbetsgivare skall få ge regi till andra. Paketet strider dessutom mot<br />
näringslivets berättigade önskan om fasta spelregler. Regleringsförslagen<br />
är motsatsen till den marknadsanpassade politik Sverige nu behöver. Därför<br />
avvisar vi samtliga förslag.</p>
<p>Moderata samlingspartiet motsätter sig statlig inblandning i avtalsrörelsen.<br />
Direkta ingrepp från regeringens sida kommer bara att göra situationen<br />
värre. Parterna måste ha full frihet att förhandla, men de skall också<br />
ta ansvar för konsekvenserna. På så vis kan alltför snabba löneökningar<br />
motverkas.</p>
<p>Bakom den tillfälliga förbättringen av budgetunderskottet döljer sig en<br />
ekonomisk utveckling som kommer att göra läget än mer besvärligt om<br />
några år. Löneökningarna har blivit högre än väntat, vilket ger större<br />
statsinkomster. De extraordinära budgetförstärkningarna skrivs upp till<br />
hela 14,4 miljarder nästa budgetår. Regeringen hoppas dessutom på sänkt<br />
dollarkurs och att den inträffade nedgången i räntenivån skall bli bestående<br />
trots att de aktuella tendenserna går åt motsatt håll.</p>
<p>Det är viktigt att skilja på en minskning av budgetunderskottet som<br />
åstadkoms genom höga löneavtal, engångsförstärkningar m.m., och en<br />
underskottsminskning genom utgiftsnedskärningar. Det är i det senare<br />
fallet man får bestående effekter på underskottet och en dämpning av prisoch<br />
lönestegringstakten, inte i det förstnämnda. Den nu registrerade</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>minskningen av budgetunderskottet är ett resultat av just höga löneökningar<br />
och engångsförstärkningar.</p>
<p>Den avgörande svagheten i regeringens budgetpolitik är avsaknaden av<br />
utgiftsnedskärningar. Att gå in i en kommande konjunkturnedgång med ett<br />
underliggande underskott på drygt 80 miljarder kronor är utomordentligt<br />
farligt. 1 en konjunkturnedgång ökar underskottet automatiskt. Därför är<br />
det så viktigt att vi sparar nu. Gör vi det kan vi pressa ned räntenivån så att<br />
fler investeringar blir lönsamma. Därmed tryggar vi exportframgångar och<br />
sysselsättning även efter högkonjunkturen. Slutsatsen av regeringens egen<br />
långtidsbudget är att det krävs ett långsiktigt och konsekvent besparingsarbete<br />
som genast måste påbörjas. Inte ens vid en mycket god ekonomisk<br />
utveckling kommer budgetunderskottet att minska utan besparingar.</p>
<p>För att lösa både de kortsiktiga stabiliseringsproblemen och de långsiktiga<br />
strukturfrågorna är för det första en kraftig bantning av utgifterna i stat<br />
och kommun nödvändig. För det andra krävs en sänkning främst av<br />
inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och företagsskatter. För det tredje<br />
måste löntagarfonderna avskaffas. För det fjärde behövs en genomgripande<br />
omstrukturering av den offentliga sektorn. Det krävs privatisering,<br />
konkurrens, avgiftsfinansiering och avreglering för att frigöra tjänsteproduktionen<br />
och därmed trygga sysselsättningen.</p>
<p>Vi står fast vid att våra tidigare föreslagna besparings- och skattesänkningsförslag<br />
skall genomföras. Det innebar besparingar på 23,7 resp. 28,8<br />
miljarder kronor på budget- resp. kalenderår. Tillsammans med våra skattesänkningsförslag<br />
innebär detta ett underliggande budgetunderskott som<br />
ligger ca 12 miljarder kronor under det av regeringen föreslagna.</p>
<p>Vår inflationsbekämpning har tre huvudinslag. Viktigast är en uppstramning<br />
av finanspolitiken. Detta leder i sin tur till att penningmängdens<br />
tillväxt lättare kan hållas nere. Vi förordar dessutom en politik som innebär<br />
att arbetsmarknadens parter själva skall ta sitt ansvar för både löneoch<br />
sysselsättningsutvecklingen. Därtill vill vi bekämpa inflationen genom<br />
skattesänkningar.</p>
<p>För att klara sysselsättningen på sikt måste den ekonomiska politiken<br />
stimulera utvecklandet av enskilda företag i alla sektorer. Även om industrisektorn<br />
expanderar mycket kraftigt kommer inte industrisysselsättningen<br />
att öka i tillräcklig omfattning för att klara arbetsmarknadsproblemen<br />
under 1980-talet. Privata tjänstesektorn måste därför expandera. Den<br />
offentliga sektorns monopol, regleringar och byråkrati, skattetryck m. m.<br />
hindrar delar av den privata tjänstesektorn från att växa. En omstrukturering<br />
av den offentliga sektorn skapar ökat utrymme för skattesänkningar<br />
och privata initiativ. På så vis kan en livskraftig privat servicesektor<br />
utvecklas och därigenom den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen tryggas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2. Den internationella utvecklingen</p>
<p>Den internationella konjunkturuppgången har förstärkts de senaste månaderna.<br />
Tillväxten i Nordamerika har ytterligare förbättrats. Även om<br />
utvecklingen i Europa visat sig gå något snabbare än vad OECD förutsåg i<br />
december förra året är uppsvinget fortfarande svagt jämfört med förändringen<br />
i Nordamerika.</p>
<p>I USA var BNP-tillväxten det första kvartalet i år över 8%. Även om<br />
ökningstakten förväntas avta under året. förutses den genomsnittligt bli<br />
över 5% mellan 1983 och 1984. För Canada är uppgången nästan lika stark.</p>
<p>Ökad privat konsumtion och en kraftig ökning av de fasta bruttoinvesteringarna<br />
är de viktigaste faktorerna bakom uppsvinget i USA. Industriproduktionen<br />
har stigit mycket kraftigt och låg i februari 1984 nästan 20%<br />
över bottenläget drygt ett år tidigare.</p>
<p>Den starka produktionsökningen i USA är sannolikt inte förenlig med en<br />
balanserad utveckling på längre sikt. Den snabba efterfrågetillväxten gör<br />
att risken för utbudsrestriktioner tilltar. Dessutom ökar bytesbalansunderskottet<br />
oroväckande snabbt. Efterfrågan växer fortare än produktionen.<br />
bl. a. som en följd av att finanspolitiken är alltför expansiv.</p>
<p>Det federala budgetunderskottet har tillåtits växa i okontrollerade<br />
former. Det har på drygt ett år fördubblats och uppgår nu till nästan 200<br />
miljarder dollar, dvs. drygt 5% av BNP. En sådan underskottspolitik är<br />
inte i längden möjlig att förena med nuvarande låga inflationstakt. Centralbanken<br />
håller samtidigt fast vid en relativt stram penningpolitik. Diskontot<br />
justerades nyligen upp med 0.5 procentenheter, och primräntan har de<br />
senaste månaderna höjts i två steg till 12%. Så länge det stora budgetunderskottet<br />
består, kommer konjunkturförbättringen och de krav inflationsbekämpningen<br />
ställer på penningpolitiken att skapa en fortsatt press uppåt<br />
på räntan.</p>
<p>Den snabba tillväxten i USA har medfört en minskning av arbetslösheten<br />
från 10,8% i december 1982 till 7,8% i mars 1984. Sysselsättningen<br />
förbättrades under samma period med hela 4,5 miljoner människor.</p>
<p>Trots den snabba uppgången har konsumentpriserna de senaste tolv<br />
månaderna stigit med endast 4,6%. Inflationen väntas fortsätta ligga på en<br />
låg nivå, även om inflationsförväntningarna är i stigande.</p>
<p>I Västeuropa förväntas den ekonomiska tillväxten bli 2% i år. Det stora<br />
gapet gentemot Nordamerika kommer att bestå, även om utvecklingen<br />
förstärkts något under vinterhalvåret. Utvecklingen i Europa präglas av att<br />
många länder har djupgående strukturproblem med bl. a. stora budgetunderskott,<br />
vilket framtvingar en utpräglat restriktiv finanspolitik. Den utmärks<br />
också av att de förhållandevis höga realräntorna tillsammans med<br />
låga vinstmarginaler i företagen håller nere den ekonomiska aktiviteten.</p>
<p>Tillväxten beräknas bli högst i Västtyskland och Storbritannien, där<br />
BNP väntas öka med 2,5-3%. I bägge länderna förefaller det som om</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>inflationstakten dämpats på ett mera bestående sätt. I Storbritannien har<br />
regeringen nyligen lagt fram ett framåtsyftande budgetförslag, som innebär<br />
att budgetunderskottet reduceras samtidigt som lättnader i både inkomstoch<br />
företagsbeskattningen genomförs. Dessutom planeras ytterligare försäljningar<br />
av statliga företag.</p>
<p>I Frankrike beräknas BNP öka mycket svagt i år. Frankrike lider fortfarande<br />
av sviterna av den lössläppta expansionspolitiken som den socialistiska<br />
regeringen slog in på efter sitt makttillträde. Den nuvarande ekonomiska<br />
politiken präglas dock av ekonomisk realism. Strukturproblemen<br />
angrips, framför allt inom stålindustrin. Det hårda skattetrycket utpekas<br />
som det största problemet, och regeringen har en uttalad målsäjtning att<br />
sänka skatterna.</p>
<p>Bland de mindre länderna i Västeuropa har framför allt Nederländerna<br />
och Belgien stora svårigheter till följd av en tidigare mycket snabb ökning<br />
av de offentliga utgifterna. De budgetunderskott som denna utveckling<br />
medfört tvingar nu dessa länder att skära ned utgifterna trots ett dåligt<br />
sysselsättningsläge. Danmark, som förr var det mest sjuka välfärdslandet i<br />
Norden, har på senare tid haft klara framgångar med sin inhemska åtstramningspolitik.<br />
Dessa länder kan jämföras med Finland, där en liten offentlig<br />
sektor och ett blygsamt budgetunderskott har bidragit till att tillväxten<br />
under senare år har kunnat upprätthållas på en förhållandevis hög nivå.</p>
<p>Även om utsikterna för världsekonomin förefaller tämligen ljusa för det<br />
kommande året, är det fortfarande osäkert hur varaktig konjunkturuppgången<br />
blir. Räntorna i USA kan fortsätta att stiga som en följd av budgetunderskottets<br />
utveckling i kombination med en ökad ekonomisk aktivitet.<br />
De strukturella problemen i många av industriländerna riskerar att dämpa<br />
och förkorta konjunkturuppgången. Tilltagande protektionism i många<br />
länder kan försämra utvecklingen av världshandeln. Det stora antalet uländer<br />
och östländer med finansiella problem utgör dessutom fortfarande<br />
ett hot, även om skuldkrisen hittills har kunnat hanteras bättre än väntat.</p>
<p>3. Sveriges ekonomi 1983 och 1984</p>
<p>3.1 Långsam konjunkturuppgång</p>
<p>I vår januarimotion (motion 1983/84:2031) presenterades en jämförelse<br />
mellan den nu pågående konjunkturförbättringen och de två senaste konjunkturuppsvingen<br />
(1972/73 och 1978/79). Denna jämförelse visade att den<br />
nuvarande uppgången är svagare i nästan alla väsentliga avseenden. Trots<br />
att det fjärde kvartalet 1983 innebar en förstärkning av konjunkturuppsvinget,<br />
består i allt väsentligt intrycket av att den uppgång som nu pågår<br />
är mer dämpad än de tidigare. Detta framgår av diagram I.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Diagram 1</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Index Index</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_8"><p>Industriproduktion</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>TOtal exportvolym</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>72</p>
<p>78 120</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>UO</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>105</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>105</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>82t2 83:4 82:2 83:4</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_29"><p>index</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>Bruttolnveater Ingar</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>8 ■ Arbetslöshet [+N*S )</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>106</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>104</p>
<p>102</p>
<p>100</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>S</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>73:1</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>73:4 72:1</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>72:1</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:14px;">78:2 80:1 78:2 79:4</p>
<p style="margin-left:14px;">82:2 84:1 82:2 83:4</p>
<p style="margin-left:14px;">• Kär Ingår Iven personer son omfattas av ungdomslagen.</p>
<p style="margin-left:14px;">Utvecklingan av några centrala ekonomiska variabler vid de tre senaste<br />
kenjtnkturuppgångama. </p>
<p style="margin-left:14px;">Kvartalsvis säsongskorrlgerad volymutveckling.</p>
<p style="margin-left:14px;">Kalla: SCB.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Industriproduktionen har efter vändningen, dvs. under de sex kvartalen<br />
fram till utgången av 1983, ökat med ca 8% att jämföras med ca 12% de två<br />
senaste konjunkturuppgångarna. Exportvolymen har ökat något snabbare<br />
än 1978/79 men långsammare än 1972/73.</p>
<p>Bruttoinvesteringarna låg det fjärde kvartalet 1983 under vad som gällde<br />
vid konjunkturomslaget. Vid 1978/79 års uppgång ökade bruttoinvesteringarna<br />
drygt 7% mer än vad som skett i nuvarande uppgång.</p>
<p>Situationen på arbetsmarknaden har utvecklats betydligt sämre än i<br />
samband med tidigare konjunkturomslag. Den totala arbetslösheten har<br />
fortsatt att trendmässigt öka till skillnad mot tidigare tillfällen då en stabilisering<br />
inträdde. Dessutom har den reguljära sysselsättningen hela tiden<br />
fortsatt att minska vilket ej var fallet tidigare.</p>
</div>
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_29" />
<div class="block ml_29" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>. 3.2 Splittrad bild</p>
<p style="margin-left:7px;">Att den internationella konjunkturuppgången har förstärkts i början av<br />
1984 är huvudförklaringen till att det nu ser ut att gå bättre även för<br />
Sverige. För Sverige förutser regeringen en BNP-tillväxt på 2,8 % i år,<br />
vilket är en marginell uppskrivning med 0,2 procentenheter i förhållande<br />
till finansplanen i januari. Detta framgår av tabell 1, som visar att den<br />
aktivitetsförbättring som härrör från den utländska efterfrågan döljer en<br />
ganska splittrad utveckling.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 1. Försörjningsbalanser 1983—1984 enligt regeringens finansplaner</p>
<p>Procentuella volymförändringar från föregående år</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1983</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1984</p>
<p style="margin-left:12px;">regeringens</p>
<p style="margin-left:12px;">prognos</p>
<p style="margin-left:12px;">januari</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1984</p>
<p style="margin-left:14px;">regeringens</p>
<p style="margin-left:14px;">prognos</p>
<p style="text-align:right;">april</p>
</td>
</tr><tr><td><p>BNP</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2.8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Import, varor/tjänster</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>TILLGÅNG</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bruttoinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Ll</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Näringslivet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0.4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">9.4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Därav: industri</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">15,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statliga myndigh/affärsverk</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-8,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">-1.0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kommuner</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1.7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bostäder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-7,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">-7,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Lagerinvestering</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">L2</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Privat konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-L6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0.3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">L0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statlig</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-3,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1.5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">-Ll</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kommunal</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2.6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1.8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1.8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Inhemsk efterfrågan</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2.4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Export, varor/tjänster</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">11,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">7,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>ANVÄNDNING</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2.1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,0</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,7</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:7px;">Exportprognosen skrivs nu upp med drygt 2 procentenheter. Detta<br />
uppvägs dock till största delen av att importprognosen skrivs upp nästan<br />
lika mycket.</p>
<p style="margin-left:7px;">Industriinvesteringarna antas öka med 15%, vilket trots den betydande<br />
uppräkningen kan visa sig vara alltför lågt med hänsyn till det höga kapacitetsutnyttjandet<br />
och den goda vinstnivån i industrin. Det bör dock erinras<br />
om att även efter en uppgång i industriinvesteringarna med över 15% är<br />
investeringsvolymen extremt låg. Eftersom industriinvesteringarna 1983<br />
uppgick till mindre än 20 miljarder kronor, innebär den antagna uppgången<br />
en förbättring med endast ca 3 miljarder. Industrins investeringskvot var i<br />
fjol endast 13%, vilket är den lägsta siffran under efterkrigstiden. För att<br />
industriinvesteringarna skall komma upp i 1975 års volym skulle de behöva<br />
öka med över 50%.</p>
<p style="margin-left:7px;">Trots finansplanens tal om ett offentligt investeringsprogram sker det på<br />
detta område en minskning i förhållande till föregående år. För lagerinvesteringar<br />
och bostadsbyggande revideras siffrorna ned. Både den privata<br />
och den offentliga konsumtionen tilldelas oförändrat låga tillväxttal trots<br />
konjunkturförbättringen.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>II</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Industriproduktionen väntas öka med 7% i år. Detta är i och för sig<br />
glädjande men innebär bara att vi nu är tillbaka på ungefär 1974 års nivå.<br />
Under samma tid har industriproduktionen i OECD-länderna ökat med<br />
20%. Sverige har en mycket lång väg kvar innan vi eliminerat gapet<br />
gentemot övriga OECD-länder.</p>
<p>Regeringen beräknar att bytesbalansunderskottet fortsätter att förbättras.<br />
Även om underskottet skulle stanna vid 1 miljard, vilket regeringen<br />
räknar med, innebär inte detta att det strukturella bytesbalansunderskottet<br />
skulle ha försvunnit. Förbättringen beror till stor del på låg inhemsk<br />
efterfrågan till följd av låga bruttoinvesteringar och låg privat konsumtion.<br />
Bruttoinvesteringarna uppgår f. n. till ca 18% av BNP att jämföra med 2224%<br />
under 1960-talet. För att åstadkomma den nödvändiga kapacitetsökningen<br />
i ekonomin skulle Sverige behöva uppnå den investeringskvot vi<br />
hade för ca 20 år sedan. En sådan investeringsuppgång skulle medföra att<br />
bytesbalansunderskottet ökade till ca 40 miljarder kronor, om inte det<br />
offentliga utgiftsunderskottet samtidigt minskar eller hushållens sparande<br />
kraftigt ökar.</p>
<p>Arbetslösheten har fortsatt att växa i år. Den totala arbetslösheten<br />
uppgick i mars till över 8% eller mer än 350000 människor, om beredskapsarbeten,<br />
AMS-utbildning, ungdomslag, rekryteringsstöd m. m. inräknas.<br />
På ett år har arbetslösheten ökat med nära 30000. Att den öppna<br />
arbetslösheten kan begränsas med ytterligare AMS-insatser innebär inte<br />
att våra reella arbetsmarknadsproblem blir mindre. Detta bekräftas av att<br />
den reguljära sysselsättningen fortsätter att minska. I mars i år var de<br />
riktiga arbetstillfällena 26000 färre än för ett år sedan.</p>
<p>Regeringen räknar med en lönekostnadsökning på 7% i år. Trots att<br />
detta är en uppjustering med 1 procentenhet sedan januari är det alldeles<br />
för lågt. Avtalen på både kommun- och landstingssidan medför större<br />
kostnadsökningar, trots att löneutvecklingsgarantin på den offentliga sidan<br />
som följd av industriarbetarnas löneglidning i år ger ytterligare löneökningar<br />
först 1985. De genomsnittliga lönekostnadsökningarna kommer i år<br />
troligen att ligga på 8—9%. Eftersom lönerna stiger successivt under året<br />
innebär det att nivåhöjningen blir ca 10%.</p>
<p>Regeringens bedömning att lönekostnadsstegringen skulle kunna begränsas<br />
till 7 % 1984 grundar sig bl. a. på att det föreslagna åtgärdspaketet<br />
skulle kunna dämpa löneglidningen. Detta är enligt vår bedömning helt<br />
orealistiskt. Preliminära kalkyler från konjunkturinstitutet tyder på att<br />
lönekostnaderna ökar med drygt 8% i år, även om löneglidningen skulle bli<br />
så låg som 2,5%.</p>
<p>Målet att reducera inflationstakten under loppet av 1984 till 4% ligger<br />
enligt regeringen kvar. Samtidigt räknar den dock i sin prisprognos med en<br />
inflation på 5%. Även vid en tämligen strikt tillämpning av prisstoppet<br />
framstår denna prognos som optimistisk. Under första kvartalet i år steg<br />
priserna med hela 2,5%. I april kommer priserna troligen att ha stigit med<br />
t2 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2931 -2933</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ca 3%. 1 maj höjs livsmedelspriserna till följd av jordbruksavtalet och<br />
bensinpriserna till följd av bensinskattehöjningen. Redan till sommaren är<br />
det därmed risk för att 4-procentsnivån är uppnådd. Att inflationen under<br />
andra halvåret i år bara skulle stiga med I procentenhet är inte realistiskt.</p>
<p>Bostadsbyggandet väntas fortsätta att falla dramatiskt. Endast 32000<br />
bostadslägenheter kommer enligt konjunkturinstitutet att påbörjas i år. Det<br />
har inte sedan andra världskriget och Koreakriget byggts så få lägenheter<br />
som f. n. Enskilt ägda hyreshus byggs över huvud taget inte längre. Som en<br />
följd av reallönesänkningarna, skatteomläggningen och avdragsbegränsningen<br />
har det privatfinansierade småhusbyggandet nära nog upphört.</p>
<p>Den vinstförbättring som skedde framför allt i industrin 1983 väntas<br />
fortsätta i år. Vi delar regeringens bedömning att det är mycket angeläget<br />
att den inträffade vinstförbättringen blir bestående. Risken är annars stör<br />
att den nödvändiga investeringsuppgången uteblir. För att vinstnivån inte<br />
återigen skall falla krävs bl. a. en nedgång i den svenska pris- och lönestegringstakten.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att som en följd av den internationella<br />
konjunkturuppgången utvecklas export, industriproduktion och<br />
bytesbalans bättre än vad som tidigare beräknats. Detta gällde dock inte<br />
inflationen och den totala arbetslösheten som snarare tycks utvecklas<br />
sämre än vad som tidigare befarats. För de enskilda hushållens ekonomi<br />
går det snarare sämre än förutsatt. Reallönen föll i fjol med ett par procentenheter,<br />
vilket bl. a. resulterade i att hushållens sparkvot för 1983 blev ±0.<br />
Reallönen per timme sjönk enligt konjunkturinstitutet med hela 3,5% 1983.<br />
Någon större reallöneökning blir det inte i år ens enligt regeringens prognos.<br />
Därtill minskar en hel del av transfereringarna till hushållen. Pensioner,<br />
barnbidrag, bostadssubventioner m. m. minskar i år realt för genomsnittshushållet.<br />
De enskilda människorna kommer inte att få det bättre.<br />
Konjunkturinstitutet tror t. o. m. att hushållens sparande för första<br />
gången i modern tid blir negativt. Hushållen tvingas således ta av sina<br />
tillgångar för att upprätthålla sin levnadsstandard.</p>
<p>4. Långsiktiga perspektiv</p>
<p>4.1 Strukturproblemen</p>
<p>Den svenska ekonomin har sedan sista hälften av 1960-talet kännetecknats<br />
av växande strukturella problem. En del av dessa problem uppkom<br />
därför att världsmarknadsefterfrågan på svenska industriprodukter ändrades.<br />
Detta ställde krav på en anpassning av vår industriproduktions sammansättning.<br />
Kraven på en minskad produktionsvolym inom varvs-, ståloch<br />
tekobranscherna växte kontinuerligt under 1970-talet. En omställning<br />
av den svenska industristrukturen mot en mer marknadsanpassad sammansättning<br />
var nödvändig för att långsiktigt förbättra bytesbalansen och<br />
undvika ytterligare försämringar av vårt bytesförhållande mot omvärlden.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Alternativet till en sådan anpassning är fortsatt försämring av levnadsstandarden.</p>
<p style="margin-left:3px;">En del av industristrukturproblemen åtgärJades under de borgerliga<br />
regeringsåren i slutet på 1970-talet och i början på 1980-talet. Vår produktionskapacitet<br />
inom varvs- och stålindustrin krympte förhållandevis<br />
snabbt under dessa år. Kapaciteten inom tekoindustrin krympte successivt<br />
under hela 1970-talet. Många av industriländerna i vår omvärld har ännu<br />
inte klarat av motsvarande omställning. Frankrike och Belgien försöker<br />
f. n. att anpassa sin stålproduktion till den långsiktiga efterfrågan. England<br />
har stora problem med sin varvsindustri. De flesta europeiska länder måste<br />
fortsätta att minska sin tekoindustri etc.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett annat 1970-talsproblem som för tillfället ser ut att ha lösts i Sverige är<br />
näringslivets lönsamhet. Under 1970-talet sjönk lönsamheten i företagen<br />
till internationellt sett extremt låga nivåer. Detta gällde framför allt räntabiliteten<br />
på industriellt kapital, vilket bidrog till en svag investeringsutveckling<br />
och till en sjunkande industrisysselsättning. De senaste två årens<br />
lönsamhetslyft har gjort att vinstnivån återställts till ungefär den nivå som<br />
rådde under 1960-talet. För att industrisektorn skall kunna byggas ut krävs<br />
det att denna lönsamhetsförbättring blir bestående.</p>
<p style="margin-left:3px;">Även om åtgärder har satts in mot en del av våra strukturella problem,<br />
kvarstår dock tre viktiga områden som vi ännu inte böljat angripa.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det första problemområdet hänger samman med vår alltför stora offentliga<br />
sektor. Som visats i vår januarimotion angående den ekonomiska<br />
politiken (motion 1983/84:2031) är den offentliga sektorn i Sverige större<br />
än i något annat västland oavsett vilket mått som används. Den offentliga<br />
sektorns utgifter, skatter, produktion och sysselsättning har dessutom<br />
vuxit snabbare i Sverige än i alla andra västliga industriländer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Statens och kommunernas kraftiga expansion i Sverige är en väsentlig<br />
förklaring till att det gått sämre för vårt land än för andra västländer. Det<br />
höga skattetrycket har medverkat till att driva upp inflationstakten och till<br />
att minska drivkrafterna för de enskilda människorna och företagen. Utbyggnaden<br />
av den offentliga sektorn har lett till en lönestruktur som<br />
motverkat en utbyggnad av det privata näringslivet. Det stora budgetunderskottet<br />
— som direkt är orsakat av den offentliga utgiftsexpansionen —<br />
har framtvingat en internationellt sett hög räntenivå. På stora områden har<br />
dessutom det privata näringslivets tillväxtförmåga hämmats genom ett<br />
växande antal regleringar och den byråkrati som också sammanhänger<br />
med den offentliga sektorns expansion.</p>
<p style="margin-left:3px;">En central förutsättning för återställd ekonomisk balans är att den offentliga<br />
sektorns samlade storlek minskar samtidigt som dess underskott<br />
saneras.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det andra problemområdet gäller lönebildningen. Vi hade i Sverige<br />
under 1970-talet en lönekostnadsutveckling som ständigt låg för högt i<br />
förhållande till omvärlden. Större kostnadsökningar i Sverige än i omvärl</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">den har lett till försämrad konkurrenskraft och förluster av marknadsandelar.<br />
Lönekostnadsökningarna var i fjol dubbelt så höga som i våra viktigare<br />
konkurrentländer. Detta tycks även bli fallet i år. En förutsättning för<br />
återställd balans i vår ekonomi är att lönekostnadsökningarna bringas ned<br />
till den ökningstakt som råder i omvärlden.</p>
<p>Ett tredje område som delvis hänger ihop med de två övriga problemen<br />
är den svenska lönestrukturen. För att flexibiliteten på arbetsmarknaden<br />
skall förbättras är det nödvändigt att lönestrukturen blir mer marknadsanpassad.<br />
Den s. k. solidariska lönepolitiken har av allt att döma lett tili att<br />
löneskillnaderna blivit alltför små. En expansion i industrin och en ökad<br />
flexibilitet i ekonomin förutsätter för det första att den konkurrensutsatta<br />
delen av näringslivet återfår sin löneledande roll. Fördel andra underlättas<br />
rörligheten av större lönespridning inom industrin. Den omställningsförmåga<br />
på arbetsmarknaden som behövs för en uthållig industriexpansion är<br />
inte förenlig med nuvarande lönestruktur.</p>
<p>4.2 1984 års långtidsutredning och långtidsbudgeten</p>
<p>Långtidsutredningen som publicerades i mars i år försöker klargöra de<br />
krav som ställs på den ekonomiska politiken för att viktiga ekonomiskpolitiska<br />
mål skall uppnås till 1990. Huvudperspektivet avser den strukturella<br />
utvecklingen under resten av detta årtionde. I detta perspektiv beskrivs<br />
valmöjligheterna mellan expansion av den privata sektorn kontra<br />
offentlig expansion. Det andra tidsperspektivet avser den konjunkturella<br />
utvecklingen 1983-1987. I detta perspektiv beskrivs ett alternativ som<br />
leder mot balans 1990 och ett alternativ som leder bort ifrån balans.</p>
<p>Långtidsutredningen ställer upp en del krav för att utvecklingen skall<br />
leda mot balans 1990. Löneökningarna måste begränsas till 6% per år.<br />
Årliga budgetförstärkningar på 6 miljarder per år behövs fram till 1990 för<br />
att budgetunderskottet skall reduceras till 40—50 miljarder kronor. Dessutom<br />
behövs en fortsatt hög vinstnivå och ökad rörlighet på arbetsmarknaden.</p>
<p>Även om utredarnas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken<br />
inte är heltäckande - behovet av sänkt skattetryck, omstrukturering av<br />
den offentliga sektorn, marknadsanpassad lönebildning m.m. finns inte<br />
med — instämmer vi till fullo i den ekonomiska politik som utredarna<br />
förordar. Det är i allt väsentligt en politik som moderata samlingspartiet<br />
länge har drivit.</p>
<p>Grundtanken i utredningen att det behövs årliga budgetförstärkningar på<br />
6 miljarder kronor strider mot regeringens strategi att inga fler besparingsåtgärder<br />
behöver vidtas.</p>
<p>Långtidsutredarna har med all sannolikhet underskattat den underliggande<br />
offentliga utgiftsökningstakten (1-1,5% per år i balansalternativet).<br />
Ett mer realistiskt antagande hade lett fram till ett större budgetunderskott<br />
och större krav på budgetförstärkning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>De budgetförstärkningar på 6 miljarder kronor per år som utredarna<br />
förordar är i kalkylen inlagda som utgiftsnedskärningar. Sådana utgiftsnedskärningar<br />
bör naturligtvis ske medan vi har en god konjunktursituation,<br />
dvs. under 1984 och 1985. De bör dessutom vara av en storleksordning<br />
som tar hänsyn till att de offentliga utgifterna har en underliggande ökningstakt<br />
på minst 3—4% per år.</p>
<p>I den långtidsbudget som presenteras i kompletteringspropositionen<br />
kartläggs konsekvenserna för budgetutvecklingen fram till 1988/89 av redan<br />
fattade beslut och gjorda åtaganden. Metodiken i långtidsbudgeten<br />
innebär att utgifter som ej är indexerade har antagits ligga stilla och några<br />
nya utgiftsåtaganden har inte förutsatts. Denna metodik innebär i ett<br />
historiskt perspektiv en kraftig underskattning av den offentliga utgiftsutvecklingen.</p>
<p>Långtidsbudgeten arbetar denna gång med två alternativ. Det första<br />
"lågalternativet" innebär en lönestegring och inflationstakt om 5% resp.<br />
3% årligen fr. o. m. 1985. Räntenivån sjunker i detta fall successivt för att<br />
slutåret uppgå till 7%. Trots att detta alternativ innebär en reallöneökning<br />
på 2% per år och därmed snabbt växande skattebas ligger det kassamässiga<br />
budgetsaldot kvar på 75 miljarder kronor budgetåret 1988/89 (se diagram<br />
2). Det underliggande saldot ligger kvar på en i stort sett oförändrad<br />
nominell nivå om 82 miljarder kronor. Det betyder att inte ens vid en<br />
mycket gynnsam ekonomisk utveckling försvinner budgetunderskottet av<br />
sig självt.</p>
<p>I det andra alternativet - "högalternativet” - stiger lönerna och inflationen<br />
med 8% årligen. Räntenivån antas ligga på 13%. I detta alternativ<br />
försämras budgetsaldot successivt för att slutåret uppgå till över 136 miljarder<br />
kronor. I propositionen konstateras helt riktigt att löneutvecklingen<br />
för 1984 i stort sett ligger i nivå med högalternativet. Med anledning av<br />
detta sägs i propositionen: "Om den fortsatta utvecklingen skulle leda till<br />
att pris- och löneutvecklingen även för 1985 ligger på en långsiktigt allt för<br />
hög nivå, skärps kraven på finanspolitiken väsentligt. Kraftfulla budgetpolitiska<br />
åtgärder blir i en sådan situation oundvikliga."</p>
<p>Moderata samlingspartiet menar att kraftfulla besparingar redan nu är<br />
nödvändiga för att pris- och kostnadsutvecklingen skall kunna kontrolleras.</p>
<p>Långtidsbudgeten visar att det inte bara av konjunkturpolitiska skäl är<br />
väsentligt att spara i statsutgifterna. Även av strukturella skäl är det<br />
nödvändigt att det statsfinansiella saneringsarbetet omedelbart inleds för<br />
att vi skall kunna komma in i en god ekonomisk utvecklingsbana. Vi<br />
instämmer i den slutsats som regeringen själv drar i långtidsbudgeten på<br />
s. 41:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 2. Budgetsaldo hudgetåren 1978/79-1988/89<br />
Mim</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_32"><p>LB</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>120</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>•o</p>
</div>
<div class="block ml_33"><p>u</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>70</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>40'</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>1MM7</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Källa: Långtidsbudgeten, prop. 1983/84:150.</p>
<p>Om sparandet i den svenska ekonomin skall kunna återställas till en nivå<br />
som är förenlig med samhällsekonomisk balans, torde kravet på en sparandeökning<br />
i hög grad behöva ställas också på den offentliga sektorn. Detta<br />
kräver att det statliga budgetunderskottet, mätt som en andel av bruttonationalprodukten,<br />
successivt minskar under en följd av år.</p>
<p>Slutsatsen av långtidsbudgetberäkningarna är att budgetproblemen inte<br />
löser sig av sig själva ens vid en god allmänekonomisk utveckling. Även i<br />
lågalternativet, med dess mycket positiva ekonomiska utveckling, ligger<br />
budgetunderskottet kvar på en nivå som långsiktigt inte är förenligt med<br />
kravet på samhällsekonomisk balans.</p>
<p>Vi vill också understryka det samband som i långtidsbudgeten (s. 41)<br />
lyfts fram mellan budgetunderskott och inflation:</p>
<p>Lägre budgetunderskott utövar i sig en dämpande inverkan på såväl<br />
pris- och kostnadsutvecklingen som på räntenivån. Högre budgetunderskott<br />
leder till högre inflationstakt och högre räntor.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_26" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Trots att regeringen tycks väl medveten om möjligheterna att dämpa<br />
pris- och kostnadsutvecklingen genom utgiftsnedskärningar dras inga slutsatser<br />
av detta vad gäller inflationsbekämpningen. Detta är en allvarlig<br />
brist i den nuvarande uppläggningen av den ekonomiska politiken.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>5. Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>5.1 En serie undanmanövrer</p>
<p>Regeringens ekonomiska politik kan beskrivas som en serie undanmanövrer.<br />
Regeringen inledde med att omedelbart efter valet välja den på kort<br />
sikt lättillgängliga devalveringsvägen i stället för en inhemsk anpassning.</p>
<p>När konsumentpriserna som följd av devalveringen började stiga, proklamerade<br />
regeringen kamp mot inflationen som det s. k. andra steget i den<br />
ekonomiska politiken. Prisstegringen skulle ned till samma nivå som i våra<br />
viktigaste konkurrentländer, dvs. runt 4%. Men i stället för att tillgripa en<br />
konkret anti-inflationspolitik valde regeringen att försöka prata ned inflationen.<br />
Återigen gjorde regeringen en undanmanöver bestående av dels<br />
"förhoppningar" om att LO och SAF skulle ta "sitt samhällsansvar", dels<br />
allmänt tal om stora avindexeringsinsatser för att dämpa inflationsförväntningarna.<br />
Vad som hade behövts var politiskt mod att genomföra kraftiga<br />
besparingar samt att staten i egenskap av arbetsgivare genomdrivit mycket<br />
låga löneökningar på offentligsidan.</p>
<p>Avsaknaden av konkreta åtgärder medförde att inflationen i Sverige blev<br />
dubbelt så hög som i omvärlden. Årstakten var i mars 1984 ca 9% i Sverige<br />
jämfört med 3-5% i de viktigaste konkurrentländerna. Som ett direkt<br />
resultat av regeringens oförmåga att hantera avtalsrörelsen kommer kostnadsökningen<br />
i Sverige att stiga med 8-9% i år, att jämföra med Västtyskland.<br />
där lönekostnaderna beräknas öka med runt 3%.</p>
<p>Vad gör då regeringen när den inser att det inte går att prata ned inflationen?<br />
Jo, den väljer återigen att skjuta problemen framför sig - denna gång<br />
med hjälp av ett panikpaket bestående av prisstopp, hyresstopp, utdelningsstopp.<br />
likviditetsindragningar m. m. När regeringen misslyckats med<br />
inflationsbekämpningen, tillgriper man lagstiftning för att försöka hejda<br />
prisstegringen. Såväl historisk erfarenhet som vetenskaplig expertis visar<br />
att sådana åtgärder är verkningslösa. Men det gäller att visa handlingskraft<br />
och ge intryck av att läget är under kontroll. I stället för att snabbt sätta in<br />
kraftfulla besparingsåtgärder gör regeringen nya missgrepp. Det innebär<br />
att våra möjligheter att få balans i ekonomin ytterligare försämras.</p>
<p>5.2 Inflation oell arbetslöshet</p>
<p>Regeringen lanserade efter sitt tillträde begreppet "den tredje vägen”.<br />
Den tredje vägen skulle kombinera låg inflation med låg arbetslöshet. Det<br />
skulle vara både-och men blev i stället varken-eller. Inflationen låg i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 3. Konsumentprisindex</p>
<p>Förändring i procent från föregående år</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_20"><p>occd' .</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Källa: SHB.</p>
<p>september 1982 på ca 8% både i Sverige och i OECD-länderna. Året före<br />
valet hade prisstegringstakten fallit med 3-4 procentenheter i både Sverige<br />
och OECD. Efter valet fortsatte den internationella inflationen neråt<br />
och ligger f. n. omkring 5 % för hela OECD. I Sverige däremot har inflationen<br />
varit stigande de senaste 19 månaderna.</p>
<p>Den totala arbetslösheten är i dag högre än någonsin i modern svensk<br />
historia. Samtidigt som arbetslösheten fortsätter att öka i Sverige sjunker<br />
den i OECD-länderna. Den totala arbetslösheten - öppen arbetslöshet<br />
inkl. AMS-sysselsättning, ungdomslag, rekryteringsstöd m. m. — uppgick i<br />
mars till drygt 350000 personer, vilket utgjorde över 8% av arbetskraften.<br />
I mars 1982 var den totala arbetslösheten ca 270000 eller 6,3% av arbetskraften.<br />
Än så länge finns det inga tecken som tyder på att situationen på<br />
arbetsmarknaden skulle vara på väg att förbättras. Tvärtom fortsätter som<br />
tidigare nämnts sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden att<br />
minska.</p>
<p>Kampen mot inflationen är f. n. den viktigaste uppgiften för den ekonomiska<br />
politiken. Det går inte att på sikt fa ned arbetslösheten om inflationstakten<br />
inte först sänks. Detta har moderata samlingspartiet länge hävdat.<br />
Det är välkommet att även regeringen - åtminstone i teorin - anammat<br />
den gängse synen på sambandet mellan inflation och arbetslöshet. För att<br />
en bestående sänkning av inflationstakten skall vara möjlig måste den<br />
ekonomiska politiken snabbt läggas om.</p>
<p>Det panikpaket regeringen nu lagt fram är en blandning av verkningslösa<br />
medel och kosmetik. Det går inte att effektivt bekämpa inflationen med</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_28" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Diagram 4. Den totala arbetslöshetens utveckling i Sverige och OECD</p>
<p>Arbetslöshet i %</p>
</div>
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_8"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>öppen arb.lös^/het<br />
inom OECD</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>öppet arb.lösa<br />
— i Sverige</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>Arbetsmarkn.pol.<br />
åtgärder r—^</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>pris- och hyresstopp efter det att kostnadsökningarna har inträffat. Med ett<br />
strikt tillämpat prisstopp kan naturligtvis en del av prishöjningarna skjutas<br />
på framtiden. En inflation på 5 % under året, vilken regeringen räknar med,<br />
är tekniskt möjlig om nästan inga dispenser ges. Effekten blir då att<br />
lönsamheten hålls tillbaka och investeringarna bromsas. Till slut blir resultatet<br />
en prisexplosion när prisstoppet så småningom hävs.</p>
<p>Det är dock inte sannolikt att det går att ha en strikt tillämpning. 1 stället<br />
är det troligt att en rad dispenser måste beviljas för att undvika alltför stora<br />
lönsamhets- och sysselsättningsförsämringar. Vi riskerar då att glida in i en<br />
förhandlingsekonomi.</p>
<p>Samtidigt med pris- och hyresstoppet kommer lönenivåerna att höjas<br />
med 9—10%. Prisstoppet kan på så vis framkalla en konstlad reallöneökning.<br />
Den reala efterfrågeökning som blir följden riktar sig i stor utsträckning<br />
mot importerade varor. Ju "effektivare” prisstoppet är i år, desto<br />
svårare blir det att uppnå inflationsmålet på 3% under 1985.</p>
<p>Det föreslagna hyresstoppet innebär bl. a. att man bryter upp de avtal<br />
som träffats mellan SABO och hyresgästföreningarna om hyreshöjningar<br />
när inflationstaket bryts igenom. Effekterna på sysselsättningen i byggnadsbranschen<br />
blir negativa. ROT-programmet kommer att motverkas,<br />
och detta i en situation då vi har större byggarbetslöshet än någonsin<br />
tidigare.</p>
<p>Likviditetsdepositionerna på sammanlagt ca 12 miljarder kronor i riksbanken<br />
påstås ha till effekt att löneglidningen dämpas. Löneglidning är<br />
dock enligt alla undersökningar en effekt av bl. a. företagens behov av att<br />
rekrytera arbetskraft. Likviditetssituationen påverkar inte löneglidningen.</p>
</div>
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_8" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Depositionerna kan däremot ses som ett inte marknadskonformt sätt att<br />
dämpa den totala likviditetsutvecklingen i ekonomin. Det framstår i detta<br />
perspektiv som ett alternativ till upplåning från företagen med riksobligationer<br />
och statsskuldväxlar. En tänkbar effekt för vissa företag är att<br />
tvångsdepositionen kommer att drabba tänkta investeringsmedel.</p>
<p>Det föreslagna förbudet för höjda aktieutdelningar nästa år påstås stödja<br />
”inflationsbekämpningen på det fördelningspolitiska planet”. Detta är ett<br />
rent nonsensargument. För det första motsvarar en höjning av aktieutdelningen<br />
på 10% ca 2°/oo av lönesumman. För det andra finns det inget som<br />
helst samband mellan aktieutdelning och inflation.</p>
<p>Kontokortskrediten skall begränsas genom överläggningar med kontokortsföretagen.<br />
Eftersom kontokortskrediter motsvarar 1-2% av den privata<br />
konsumtionen är åtgärder för att begränsa dessa krediter betydelselösa.</p>
<p>Slutsatsen blir att det inte finns någon rationell ekonomisk-politisk förklaring<br />
till panikpaketet. Gemensamt för åtgärderna är att de angriper<br />
symtomen och inte orsakerna till pris- och kostnadsstegringarna. 1 praktiken<br />
föreslår regeringen dels att nya pålagor skall läggas på företagen, dels<br />
att den statsmakt som inte på sitt eget område klarat att agera arbetsgivare<br />
skall få ge regi till andra. Paketet strider dessutom mot näringslivets<br />
berättigade önskan om fasta spelregler. Ingrepp av detta slag förkortar och<br />
försvårar företagens planering. Alla regleringsförslagen i panikpaketet är<br />
motsatsen till den marknadsanpassade politik Sverige nu behöver. Mot<br />
denna bakgrund avvisar moderata samlingspartiet samtliga förslag i panikpaketet.</p>
<p>Den situation som vi nu hamnat i visar att vädjanden och förhoppningar<br />
inte räcker för att få ned pris- och lönestegringarna. Varken löntagarfonder<br />
eller ändringar i skatteskalan och löften om höjd arbetslöshetsförsäkring<br />
på skattebetalarnas bekostnad leder till återhållsamma löneavtal. Det finns<br />
inte heller någon anledning att tro att de av regeringen initierade överläggningarna<br />
kommer att leda till någon förändring. Alla direkta ingrepp från<br />
regeringens sida kommer bara att göra situationen värre. Att intervenera<br />
skulle innebära att ansvaret för sysselsättningen ännu en gång lyfts från<br />
arbetsmarknadens parter. Att låta parterna bestämma inflationstakten medan<br />
regeringen själv tar på sig ansvaret för sysselsättningen är en felaktig<br />
ansvarsfördelning. Det omvända borde i stället gälla.</p>
<p>Moderata samlingspartiet motsätter sig all statlig inblandning i avtalsrörelsen.<br />
Parterna måste ha full frihet att förhandla men de skall också ta<br />
ansvar för konsekvenserna. Endast på så vis kan alltför snabba löneökningar<br />
bekämpas.</p>
<p>Regeringens sysselsättningspolitik har som nämnts inte inneburit att den<br />
totala arbetslösheten slutat att öka. Möjligtvis har ökningstakten bromsats<br />
upp något. I stället för att inrikta den ekonomiska politiken på att skapa<br />
reguljär sysselsättning tycks sysselsättningspolitiken syfta till att skapa allt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>fler konstlade arbetstillfällen i AMS regi. Regeringen föreslår nu att ytterligare<br />
2,5 miljarder kronor skall ge drygt 3 % öppen arbetslöshet i år. Att<br />
ytterligare bygga ut den konstlade sysselsättningen i en högkonjunktur<br />
innebär att vi bäddar för ännu större sysselsättningsproblem i den kommande<br />
konjunkturnedgången.</p>
<p>Regeringen förmår inte att bryta ökningen av ungdomsarbetslösheten.<br />
Orsakerna är passivitet och brist på insikt i ungdomsarbetslöshetens orsaker.<br />
Löner, arbetsmarknadslagstiftning och formerna för yrkesutbildning<br />
tillåts fortsätta att utestänga växande grupper ungdomar från den<br />
reguljära arbetsmarknaden.</p>
<p>5.3 Budgetpolitiken</p>
<p>Regeringen försöker dölja frånvaron av utgiftsnedskämingar med hänvisningar<br />
till konjunkturbetingade förbättringar vad gäller export, industriproduktion<br />
och bytesbalans.</p>
<p>Ett stort nummer görs av att det kassamässiga budgetunderskottet nu<br />
beräknas till drygt 67 miljarder kronor i stället för över 80 miljarder kronor<br />
i januari och att det underliggande underskottet dras ned från 92 miljarder<br />
kronor till 82 miljarder. Bakom denna tillfälliga förbättring döljer sig dock<br />
en utveckling som kommer att göra läget än mer besvärligt om några år.<br />
Huvudförklaringen är nämligen att lönenivåerna för 1983 och löneökningarna<br />
för 1984 har skrivits upp, vilket ger större skatteinkomster än beräknat.<br />
Inkomstskatten, momsen, arbetsgivaravgifterna m. m. ger omedelbart<br />
större skatteintäkter när lönerna ökar.</p>
<p>Denna förbättring är av samma karaktär som 1976, då de mycket höga<br />
löneavtalen tillfälligt minskade budgetunderskottet. Det strukturella budgetunderskottet<br />
fanns då hela tiden kvar men doldes tillfälligt av de ökade<br />
skatteinkomster som följde på de alltför höga löneavtalen under åren<br />
dessförinnan. Den löneökningstakt som så småningom visade sig så förödande<br />
för ekonomin fick således omedelbart till effekt att krisen i statsfinanserna<br />
skyldes över.</p>
<p>Rent teoretiskt skulle det vara möjligt att helt avveckla budgetunderskottet<br />
på mycket kort sikt om lönerna höjdes med ca 40%. Men därefter<br />
skulle budgetunderskottet öka till svindlande nivåer som en följd av att<br />
tillväxten kraftigt skulle avta.</p>
<p>En andra orsak till att budgetsaldot skrivs ned är rent kosmetiskt. De<br />
extraordinära budgetförstärkningarna räknas upp med 3,1 miljarder kronor<br />
till hela 14,4 miljarder för 1984/85.</p>
<p>För det tredje justeras statsinkomsterna från juridiska personer upp till<br />
följd av den högre lönsamheten i företagen.</p>
<p>En ijärde orsak är att prognosen för statsskuldräntorna minskas med 4,5<br />
miljarder kronor. Regeringen hoppas på en sänkt dollarkurs och att den<br />
inträffade nedgången i räntenivån skall bli bestående. På båda dessa punkter<br />
går dock utvecklingen f. n. i motsatt riktning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Det är i detta sammanhang ytterligt viktigt att skilja på en minskning av<br />
budgetunderskottet, som åstadkoms genom höga löneavtal, engångsförstärkningar<br />
m.m., och en underskottsminskning genom utgiftsnedskärningar.<br />
Det är i det senare fallet man får effekter på pris- och lönestegringstakten,<br />
inte i det förstnämnda. Den nu registrerade minskningen av budgetunderskottet<br />
är ett resultat av just höga löneökningar och engångsförstärkningar.</p>
<p>I ett längre perspektiv är det underliggande budgetunderskottet det enda<br />
som är intressant. Effekterna av engångsförstärkningarna faller då bort.<br />
För innevarande budgetår redovisas ett underliggande budgetsaldo på<br />
drygt 85 miljarder kronor att jämföras med knappt 82 miljarder för det<br />
kommande budgetåret.</p>
<p>Att det verkliga budgetsaldot minskar med endast drygt 3 miljarder<br />
kronor i en uppåtgående konjunktur visar att underskottet är strukturellt<br />
betingat. Enligt en OECD-studie som publicerades i slutet på förra året<br />
skulle halva budgetunderskottet vara av konjunkturell natur, dvs. försvinna<br />
i en högkonjunktur. Detta förefaller vara en kraftig överskattning. Det<br />
egentliga budgetunderskottet minskar praktiskt taget inte alls trots konjunkturuppgången.</p>
<p>Att gå in i en kommande konjunkturnedgång med ett underliggande<br />
underskott på drygt 80 miljarder kronor är utomordentligt farligt. I en<br />
konjunkturnedgång okär underskottet automatiskt. Därför är det så viktigt<br />
att vi minskar utgifterna nu.</p>
<p>Den avgörande svagheten i regeringens budgetpolitik är avsaknaden av<br />
utgiftsnedskämingar. Det är ju när vi har draghjälp av den internationella<br />
konjunkturförbättringen som vi måste spara rejält för att minska budgetsaldot.<br />
Gör vi det kan vi pressa ned räntenivån så att fler investeringar blir<br />
lönsamma. Därmed tryggar vi exportframgångar och sysselsättning även i<br />
den internationella konjunkturavmattning som måste komma.</p>
<p>Att den nuvarande konjunktursituationen skymmer de långsiktiga budgetunderskottsproblemen<br />
i svensk ekonomi framgår av långtidsbudgeten<br />
som behandlas i avsnitt 4.2. Slutsatsen av långtidsbudgeten är att det krävs<br />
att ett långsiktigt och konsekvent besparingsarbete genast måste påbörjas.</p>
<p>Den reala offentliga utgiftsökningstakten kommer i år att begränsas till<br />
0,6% enligt regeringen. Detta förklaras dels av konjunkturuppgången, dels<br />
av att regeringen vidtagit en del åtgärder av engångskaraktär. Devalveringseffekten<br />
har t. ex. avräknats på pensioner och vissa förvaltningsanslag,<br />
vilket innebär att dessa utgiftsposter realt sett kommer att minska.<br />
Dessutom genomfördes i höstas några mindre besparingar på 4-5 miljarder<br />
kronor och en del utgiftsposter avindexerades för det kommande<br />
budgetåret. Denna avindexering upphör emellertid nästkommande budgetår,<br />
vilket framgår av s. 5 i långtidsbudgeten:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>De åtgärder som vidtagits för att minska graden av automatik på budgeten<br />
har till stor del gällt indexkopplingarna under år 1984. Effekten av<br />
vidtagna åtgärder har minskat utgifterna för budgetåret 1984/85. Då inga<br />
beslut (fattats) om att efter år 1984 förändra priskompensationen, kvarstår<br />
klassificeringen av de utgiftsområden som berörts av avindexeringsbeslut<br />
som fullständig automatik.</p>
<p>Görs inga strukturella besparingar, dvs. ingrepp i utgiftssystemen, innebär<br />
det att den offentliga utgiftsökningstakten kommer att återgå till sin<br />
tidigare trend på 3—4% per år.</p>
<p>5.4 Skattepolitiken</p>
<p>Regeringen förefaller omedveten om att det höga skattetrycket är en av<br />
huvudanledningarna till våra ekonomiska svårigheter i dag. I stället fullföljs<br />
den traditionella socialdemokratiska linjen att ständigt höja skatterna.<br />
Sedan regeringsskiftet har mer än 50 skatter höjts eller införts till en<br />
sammanlagd summa av över 25 miljarder kronor. Motiveringen har ofta<br />
varit den fördelningspolitiska att ”bördorna skall bäras av alla”.</p>
<p>Kompletteringspropositionen innehåller lika litet som något annat dokument<br />
från regeringen några tecken på att skatteproblematiken tas på allvar.<br />
Skattehöjningar är och förblir ett mycket trubbigt instrument för att omfördela<br />
inkomster mellan hushållen. Skatteskärpningarna ökar i stället benägenheten<br />
hos människor och företag att ägna sig åt tjänstebyten, svartjobb<br />
och illegala transaktioner, vilket gör att inkomstfördelningen blir en annan<br />
än den eftersträvade. Det är också väl belagt att skatteuttaget är av<br />
avgörande betydelse för människornas och företagens vilja att arbeta,<br />
spara, investera och ta risker.</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Tabell 2. Regeringens beslutade skattehöjningar för helåret 1983</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Milj. kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Mervärdeskatten höjs från 21.5 till 23.5 %</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4 500</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Allmän löneavgift införd den 1 januari 1983. 2%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5000</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Tillfällig höjning av allmänna löneavgiften - andra halvåret 1983,<br />
1%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1250</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Arbetsmarknadsavgiften höjd med 0,5%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1500</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Begränsning av rätten till underskottsavdrag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">450</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Urholkat inflationsskydd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1500</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Energiskattehöjningar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Skärpt förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt 0.5%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Vattenkraftsskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">950</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Skatt på videobandspelare</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">55</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Hyreshusavgift</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">800</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Höjda avgifter m. m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Utdelningsskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0*</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Slopad skattereduktion på aktieutdelningar och sänkt reduktion<br />
på skattesparandet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Tobaksskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">250</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Marginalskattesänkningar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4000</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Skattereduktion för fackföreningsavgifter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1200</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">12 755</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_6"><p>* Får effekt på utdelningar som utbetalas 1984</p>
</div>
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>För regeringen tycks det dock inte förekomma några sådana samband. I<br />
tabellerna 2 och 3 redovisas de mer betydelsefulla av regeringens skattehöjningar<br />
under 1983 resp. 1984. Skattehöjningarna på 24-25 miljarder<br />
kronor motsvarar ett höjt skatteuttag på i genomsnitt drygt 6500 kronor<br />
per hushåll. Regeringens alla skattehöjningar har slagit igenom i ett ökat<br />
realt skatteuttag. 1983 ökade skatterna realt med 5,1 %. I år är prognosen i<br />
reviderade nationalbudgeten 3,8%. Detta skall jämföras med 1970-talet då<br />
skatterna steg med i genomsnitt 3% per år. Att skattetrycket ”bara” har<br />
stigit med 1 procentenhet sedan 1982 - från 50,5 till 51,4% - beror på att<br />
reallönen, som är den viktigaste skattebasen, samtidigt har minskat.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 3. Regeringens beslutade skattehöjningar för 1984</p>
<p>Tabellen består enbart av skattehöjningar för 1984 som ligger ”ovanpå” skattehöjningarna<br />
för 1983. Skattehöjningarna för 1983 kan adderas med 1984 års höjningar.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="text-align:right;">Milj. kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Vin- och spritskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200-400'</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Tobaksskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Tillfällig förmögenhetsskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">900</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Försäljningsskatt på motorfordon</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">230</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Omsättningsskatt på aktier</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">540</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Evig realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1002</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skogsvårdsavgiften höjd med 0,3 %</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">170</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Vinstskatt till löntagarfonderna</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 200’</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Löneskatt på 0,2 % till löntagarfonder</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">600</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Urholkat inflationsskydd</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 3004</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Avdragsbegränsningen</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4505</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Forskningsavdrag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Reavinstskatt på aktier</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100-1000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Slopat skattesparande</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">630</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Energiskattehöjningar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">16556</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Utdelningsskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20007</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ökning av hyreshusavgift</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">400“</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Investeringsavdraget</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10009</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ökade avgifter till oljeersättningsfonden m. m.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">450</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bensinskattehöjning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Marginalskattesänkningar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2670</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Den tillfälliga höjningen av löneavgiften försvinner</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1250</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Summa</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10805-11905</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>1 Regeringen har endast räknat med knappt 200 milj. kr. vilket förutsätter ett mycket<br />
kraftigt konsumtionsfall.</p>
<p>2 Lågt räknat.</p>
<p>5 Vinstskatten beräknas brutto inbringa 2000-2500 milj. kr. Eftersom den är avdragsgill,<br />
blir nettoeffekten ca 1 200 milj. kr.</p>
<p>4 För 1984 skulle skattehöjningen ha blivit 2600 milj. kr. till följd av den ursprungliga<br />
begränsningen av inflationsskyddet av skatteskalan till 5,5%. Att inflationsskyddet<br />
sedan sänkts till 4,1 % innebär en ytterligare skatteskärpning med 700 milj. kr.</p>
<p>5 Avdragsbegränsningen beräknas leda till skattehöjningar på 1,4 milj. kr. 1985 och<br />
genomförs stegvis under tre år.</p>
<p>Energiskattehöjningarna som beslöts i våras på el och olja inbringar under 1983 ca<br />
600 milj. kr. och under 1984 2 255 milj. kr. Skattehöjningen uppgår därför till 1 655<br />
milj. kr. 1984.</p>
<p>7 Utdelningsskatten drabbar 1984 års utdelningar och beräknas inbringa 900 milj. kr.<br />
Eftersom skatten inte är avdragsgill ökar bolagsskatten med drygt 100 milj. kr.<br />
Sammantaget kostar skatten 2000 milj. kr.</p>
<p>* Hyreshusavgiften som infördes 1983 höjs 1984, vilket inbringar ytterligare 400<br />
milj. kr.</p>
<p>9 I våras antog riksdagen ett förslag om att investeringsavdraget skall slopas fr. o. m.<br />
april 1984.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Regeringen föreslår dessutom i kompletteringspropositionen att förvärvsavdraget<br />
slopas och att skattesatsen i inkomstskiktet 1-4 basenheter<br />
höjs från 3 till 4% från årsskiftet för att finansiera det ökade barnbidraget.<br />
Borttagandet av förvärvsavdraget ökar skatteinkomsterna med 740 milj.<br />
kr. och den höjda inkomstskatten medför 1 280 milj. kr. i ökade skatteinkomster.</p>
<p>Regeringen tycks fortfarande tro att vinstskatter, löneskatter och fastighetsskatter<br />
gynnar investeringarna. Moderata samlingspartiet hävdar att<br />
det förhåller sig tvärtom. Ökade skatter minskar företagens vilja och<br />
förmåga att öka investeringarna.</p>
<p>Införs en fastighetsskatt kommer inte bara nyproduktionen av fastigheter<br />
utan även reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsverksamheten att<br />
kraftigt avta.</p>
<p>Samtidigt som regeringen konstaterar att det inte är möjligt att nå inflationsmålet<br />
1985 på 3% till följd av de kostnadsstegringar för 1985 som<br />
etablerats i årets avtalsrörelse föreslås höjda arbetsgivaravgifter.</p>
<p>Detta är ytterligare exempel på att regeringens skattepolitik står i direkt<br />
strid med väsentliga ekonomisk-politiska målsättningar. I stället för att<br />
begränsa lönekostnadsökningarna genom att sänka arbetsgivaravgifterna,<br />
går regeringen motsatt väg. Arbetsmarknadsavgiften föreslås höjd med 0,3<br />
procentenheter från den 1 januari 1985 för att finansiera ökad ersättning till<br />
arbetslöshetsförsäkringen. Därtill har regeringen förutskickat höjningar av<br />
arbetsgivaravgifterna (eller införandet av en proms) med ytterligare 1,5<br />
procentenheter för att finansiera det tredje steget i den s.k. skattereformen.<br />
Dessutom kommer en aviserad höjning av ATP-avgifterna att genomföras<br />
vid årsskiftet. Sammantaget riskerar med andra ord arbetsgivaravgifterna<br />
att nästa år höjas med mer än 2 procentenheter.</p>
<p>I regeringens långtidsutredning (LU 84) finns en analys av vad som<br />
påverkat de svenska lönekostnadsstegringarna under 1960- och 1970-talen.<br />
De tre viktigaste faktorerna är inkomstskatterna, höjda arbetsgivaravgifter<br />
och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden. Alla dessa faktorer kan regeringen<br />
påverka genom att minska de offentliga utgifterna så att skatterna<br />
kan sänkas. Sänkta inkomstskatter och arbetsgivaravgifter dämpar lönekostnadstrycket.<br />
Genom sänkta marginalskatter kan också rörligheten på<br />
arbetsmarknaden förbättras. Ingenting tyder dock på att regeringen skulle<br />
ha tagit något intryck av vad deras egen långtidsutredning kommit fram till<br />
som nödvändigt på skattepolitikens område.</p>
<p style="margin-left:3px;">6. Det moderata alternativet</p>
<p style="margin-left:3px;">6.1 I nial ning</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nu pågående konjunkturuppgången vilar på en mycket bräcklig<br />
grund. På några års sikt hotar denna grund att raseras till följd av de allför<br />
höga kostnadsökningarna, den stelbenta lönestrukturen och de gigantiska</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>problemen i den offentliga sektorn. Den frist den stora devalveringen gav<br />
har inte utnyttjats till att angripa dessa grundläggande problem. Ännu är<br />
det inte för sent att genom en snabb inhemsk åtstramning rädda en del av<br />
de bestående vinster en konjunkturuppgång kan föra med sig. Den strama<br />
finanspolitik som vi tidigare förordat har genom styrkan i konjunkturförbättringen<br />
blivit än viktigare att snabbt genomföra.</p>
<p>Vad som nu behövs för att lösa både de kortsiktiga stabiliseringsproblemen<br />
och de långsiktiga strukturella problemen är för det första en kraftig<br />
bantning av utgifterna i stat och kommun. Utgiftsnedskärningar minskar<br />
inflationstrycket i ekonomin samtidigt som de långsiktiga strukturella balansbristerna<br />
angrips.</p>
<p>För det andra krävs en sänkning av främst de skatter som direkt eller<br />
indirekt träffar produktionen. Detta skulle dämpa pris- och lönekostnadstrycket<br />
1985. Dessutom stimuleras drivkrafterna bakom arbete, investeringar,<br />
sparande och risktagande.</p>
<p>För det tredje krävs att löntagarfonderna avskaffas. Fonderna innebär<br />
att viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar<br />
minskar hos både små och stora företag.</p>
<p>För det fjärde behövs en genomgripande omstrukturering av den offentliga<br />
sektorn. Privatisering, konkurrens, avgiftsfinansiering och avreglering<br />
är nödvändiga åtgärder för att frigöra tjänsteproduktionen och därmed<br />
trygga sysselsättningen på sikt.</p>
<p>Moderata samlingspartiets ekonomiska politik syftar till att på alla områden<br />
förstärka marknadsekonomin. Att frigöra mänskliga och ekonomiska<br />
resurser, begränsa byråkratin samt stimulera företagens insatser är av<br />
avgörande betydelse för den fortsatta välfärdsutvecklingen. En minskning<br />
av den offentliga sektorns inflytande i ekonomin är den enda framkomliga<br />
vägen för att undvika mycket stor arbetslöshet och snabb inflation i framtiden.<br />
Löser vi inte under de närmaste åren problemen i den offentliga<br />
sektorn, kommer vi så småningom att tvingas att vidta, med nu aktuella<br />
mått, mycket drastiska och långtgående nedskärningar av de offentliga<br />
utgifterna. Det är en sådan utveckling som vår politik syftar till att undvika.</p>
<p>6.2 Utgifts-och budgetpolitik</p>
<p>Avsaknaden av utgiftsnedskärningar är en mycket allvarlig brist i regeringens<br />
ekonomiska politik. Den mycket höga offentliga utgiftsandelen och<br />
budgetunderskottet innebär en fara, både för de offentliga finanserna och<br />
för hela den svenska ekonomin. Som framgår av långtidsbudgeten följer<br />
saneringen av statsfinanserna ingalunda automatiskt på en återställd ekonomisk<br />
tillväxt. Underskottet kommer att fortsätta att stiga när de tillfälliga<br />
budgetförstärkningarna ebbar ut. Därför måste utgiftsnedskärningarna<br />
genomföras även av strukturella skäl. Det nuvarande konjunkturläget innebär<br />
att besparingar kan genomföras utan att efterfrågan blir alltför låg.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84: 2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>En minskning av utgiftsnivån är nödvändig för att trygga sysselsättningen<br />
på sikt.</p>
<p>1 vår januarimotion angående den ekonomiska politiken (1983/84:2031)<br />
föreslog vi besparingar på 23,7 miljarder kronor för budgetåret 1984/85. Av<br />
dessa är ca 5,5 miljarder av tillfällig natur. Skattesänkningar föreslogs för<br />
budgetåret på 5,7 miljarder. Hade dessa förslag genomförts skulle det<br />
underliggande budgetunderskottet ha blivit 12,4 miljarder kronor lägre än<br />
det av regeringen nu redovisade.</p>
<p>För helår uppgick våra besparingsförslag till 28,8 miljarder kronor och<br />
skattesänkningsförslagen till ca 11 miljarder kronor. Helårseffekten på det<br />
underliggande underskottet blev därmed lika stor som budgetårseffekten.<br />
För det kassamässiga budgetunderskottet blev effekten ca 18 miljarder.</p>
<p>Smärre förändringar av regeringens förslag till utgiftsanslag har skett i<br />
samband med riksdagens behandling under våren. Detta har dock inte<br />
medfört någon nämnvärd förändring i förhållande till totalsumman av våra<br />
besparingsförslag. Emellertid kommer vårt avvisande av den föreslagna<br />
fordonsskattehöjningen, som ännu inte har riksdagsbehandlats, att sänka<br />
skatteinkomsterna i förhållande till regeringens nuvarande budgetförslag<br />
med drygt en halv miljard kronor 1985. Vårt ställningstagande till den av<br />
regeringen förordade barnbidragshöjningen - och därmed sammanhäng</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Tabell 4</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:12px;">Besparingar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">Budgetåret<br />
1984/85<br />
milj. kr.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">Helår 1985<br />
milj. kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Utrikesdepartementet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">630</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">630</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Socialdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 116</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 116</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Kommunikationsdepartementet1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">2060</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">2060</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">U tbildningsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 148</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 148</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Jordbruksdepartementet2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">870</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">870</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Arbetsmarknadsdepartementet</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3036</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3 036</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Bostadsdepartementet1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">4 100</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">5 150</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Industridepartementet4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">4 842</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">4 892</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Kommunsektorn<br />
Minskade statsbidrag till kommunerna</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">lill</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">4 544</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Sänkning av kommunernas skatteunderlag<br />
från juridiska personer till 0 %</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2400</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">Summa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">23 274</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">27846</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Minskade skatteintäkter till följd av</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:12px;">ändringar i vissa försäkringssystem</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-900</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-900</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Summa</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">22374</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">26 946</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Minskade statsskuldräntor (12 %)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 300</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1900</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">Nettobesparingar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">23674</p>
</td>
<td><p style="margin-left:16px;">28846</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5"><p>1 Av beloppet utgör I 180 milj. kr. tillfälliga besparingar.</p>
<p>2 Av beloppet utgör 400 milj. kr. tillfällig besparing. 285 milj. kr. utgörs av minskade<br />
statliga åtaganden på det skogspolitiska området till följd av vår föreslagna sänkning<br />
av skogsvårdsavgiften med motsvarande belopp.</p>
<p>1 Av beloppet utgör 650 milj. kr. tillfällig besparing.</p>
<p>4 Av beloppet utgör 3 355 milj. kr. tillfälliga besparingar.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ande finansieringen - får inga budgetmässiga effekter. Vårt underliggande<br />
budgetunderskott skulle därmed ligga 12 miljarder kronor under det av<br />
regeringen föreslagna.</p>
<p>De av oss föreslagna utgiftsnedskärningarna redovisas departementsvis i<br />
tabell 4. s. 27 nedan. Besparingsförslagen har tidigare redovisats utförligt i<br />
separata motioner. Vi står fast vid dessa besparingsförslag för det kommande<br />
budgetåret.</p>
<p>För att mildra de föreslagna likviditetsdepositionernas effekter på kommunernas<br />
ekonomi föreslår regeringen att ramen för extra skatteutjämningsbidrag<br />
vidgas med 90 milj. kr. för år 1985. Mot bakgrund av att vi<br />
avvisar depositionerna avslår vi också höjningen av skatteutjämningsbidraget.</p>
<p>6.3 Skattepolitik</p>
<p>Skattepolitiken är av avgörande betydelse för att vi skall kunna återvinna<br />
balans i vår ekonomi. Under 1970-talet nådde vi ”smärtgränsen” för<br />
skatteuttaget. Det höga skattetrycket är nu ett hinder för att vi skall få<br />
tillbaka växtkraften i näringslivet. Det samlade skatteuttaget måste sänkas.</p>
<p>Det avgörande motivet för att sänka skattetrycket är att stimulera arbete,<br />
sparande och företagande. En neddragning av skattetrycket måste<br />
därför sättas i centrum för det skattepolitiska reformarbetet. Sänkta skatter<br />
hindrar dessutom den totala åtstramningen från att bli alltför stor när de<br />
offentliga utgifterna skärs ned.</p>
<p>Sverige har det högsta skattetrycket bland industriländerna. Skatter och<br />
obligatoriska avgifter utgör drygt 50% av BNP. Inräknas vissa andra<br />
statliga inkomster blir andelen drygt 60%. Men den verkliga skattebördan<br />
bestäms från utgiftssidan - det som inte betalas direkt med skatter får<br />
täckas genom upplåning, som måste betalas på något sätt i framtiden. Det<br />
totala skattetrycket bör således egentligen avläsas i de offentliga utgifternas<br />
andel i BNP, som i Sverige nu är drygt 68%.</p>
<p>Det stora budgetunderskottet utgör naturligtvis en restriktion för den<br />
skattepolitiska handlingsfriheten. Men det är nödvändigt att utgiftsminskningarna<br />
görs så stora att det också blir ett utrymme för sänkningar av<br />
skatteuttaget. Såväl budgetunderskottet som utgiftsandel och skatteandel.<br />
allt mätt i förhållande till BNP. måste successivt sänkas.</p>
<p>Eftersom nuvarande statsfinanser endast tillåter begränsade skattesänkningar,<br />
måste dessa utformas så att de gör mesta möjliga nytta för den<br />
ekonomiska tillväxten. Med hänsyn till nödvändigheten att stimulera arbete,<br />
sparande och företagande bör i första hand de skatter minskas som<br />
träffar produktionen. Det betyder att beskattningen av konsumtionen måste<br />
bli förhållandevis hög även i fortsättningen. Dock finns det naturligtvis<br />
vissa konsumtionsskatter som skapar mer krångel än statsinkomster och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>därför bör avvecklas, t. ex. videoskatten. Bortsett från alkohol och tobak<br />
är vi dessutom kritiska mot alla förslag om höjda eller nya konsumtionsskatter,<br />
eftersom rörelseinriktningen skall vara den motsatta.</p>
<p>Bland de skatter som träffar produktionen har intresset mest varit inriktat<br />
på de pålagor som belastar arbete. Avvägningen rör här storleken på<br />
den kil som det offentliga slår in mellan värdet av individens produktionsinsats<br />
och den ersättning han själv får behålla. Ju större den kilen är, desto<br />
mindre blir drivkraften att arbeta, spara och investera. Det gäller inte bara<br />
kapitalägare och företagare utan med dagens höga marginaleffekter även<br />
vanliga löntagare.</p>
<p>Den långsiktiga skattepolitiken bör inriktas på att avskaffa den statliga<br />
inkomstskatten på vanliga inkomster. Inkomstskatten skulle därmed bli<br />
proportionell, bortsett från en progressiv skatt på de högsta inkomsterna.<br />
Som ett etappmål vill vi sänka marginalskatten på vanliga inkomster till<br />
40% med ett tak vid 70%.</p>
<p>En förutsättning för att varaktigt få ned marginalskatterna är att ett<br />
fullständigt inflationsskydd återinförs i skatteskalan. Dessutom måste den<br />
snedvridande begränsningen av avdragsrätten för underskott i förvärvskälla<br />
undanröjas. Medan det kan vara rimligt att begränsa rätten till ränteavdrag<br />
för konsumtionsavgifter, verkar den nuvarande blint slående<br />
avdragsbegränsningen starkt störande på nyföretagande och investeringsvilja.<br />
Ju mer marginalskatterna sänks, desto mindre blir problemet - det<br />
försvinner uppenbarligen helt om marginalskatterna inte överstiger 50%.</p>
<p>Vid beskattning av fysiska personer är det också nödvändigt att komma<br />
till rätta med den rundgång som tar sig uttryck i att folk betalar så mycket i<br />
skatt att de behöver bidrag för att klara sig. Det kan inte vara rimligt att<br />
inkomsttagare som betalar 30000-40000 kr. eller mer i skatt inte skall<br />
kunna klara sig på sin inkomst om de har två eller flera barn. Familjebeskattningen<br />
bör således utformas under större hänsynstagande till skillnader<br />
i försörjningsbördan.</p>
<p>Det är vidare angeläget att minska den dolda skatt på arbete som kallas<br />
arbetsgivaravgifter men som i verkligheten alltmer får karaktären av löneskatter.<br />
Det kan ske genom att man begränsar användningen av detta<br />
skatteslag till vad som behövs för att finansiera förmåner inom socialförsäkringen.<br />
Det är då angeläget att återställa sambandet mellan avgiftsnivån<br />
och förmånens storlek.</p>
<p>På både kort och lång sikt är det viktigt att lindra de skatter som träffar<br />
företagande och kapitalbildning. Vad bolagsbeskattningen beträffar vill vi<br />
hålla fast vid beskattningen av nettovinster och vi avvisar därför tanken på<br />
proms. En sänkning av företagsbeskattningen reducerar men löser inte<br />
problemet med dubbelbeskattningen av aktieutdelning. Denna måste avskaffas<br />
i syfte att underlätta näringslivets försörjning med riskvilligt kapital.<br />
Om intresset för aktiesparande skall kunna stimuleras, måste förutom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>de av oss föreslagna skattelättnaderna även reavinstbeskattningen förenklas<br />
och äldre aktievinster göras helt skattefria.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den under föregående år två gånger höjda förmögenhetsskatten är förödande<br />
för sparviljan och investeringsbenägenheten, särskilt bland småföretagare.<br />
Därför har vi föreslagit att dessa skatteskärpningar omedelbart<br />
upphör. Kapitalskatterna måste kraftigt nedbringas för att stimulera sparande<br />
och kapitalbildning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nuvarande energibeskattningen är principlös. Det är ett tankefel att<br />
en energiråvara, som blivit mera knapp och därför stiger i pris. också skall<br />
beskattas hårdare. Energiskatten bör vara likformig mellan olika energislag<br />
och utgå från energivärdet. Svensk industri kan inte försättas i kostnadsunderläge<br />
genom avsevärt högre energiskatter än utomlands.</p>
<p style="margin-left:3px;">Bostadsbeskattningen blir alltmer godtycklig. Den kommande fastighetsskatten<br />
tar i likhet med hyreshusavgiften ingen hänsyn till skatteförmågan.<br />
Innehav av småhus ger ju inte upphov till några inkomster och<br />
därmed någon skattekraft att belasta. Den grundläggande principen att<br />
skatt inte får överstiga det inkomstflöde som uppstår måste försvaras.</p>
<p style="margin-left:3px;">På kort sikt vill vi genomföra de skattesänkningar som vi föreslog i vår<br />
partimotion angående den ekonomiska politiken från den I januari (1983/<br />
84:2031). Dessa skattesänkningsförslag framgår av tabell 5.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi avvisar också den av regeringen föreslagna höjningen av inkomstskatten<br />
mellan 1—4 basenheter och borttagandet av förvärvsavdraget för<br />
att finansiera förslaget om höjt barnbidrag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi vidhåller vårt tidigare ställningstagande om att den 2-procentiga löneskatten<br />
- den s. k. allmänna löneavgiften - skall tas bort från den I januari<br />
1985. Ett sådant borttagande är ett väsentligt inslag i inflationsbekämpningen<br />
under 1985.</p>
<p>Tabell 5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Inkomsteffekter av våra skatteförslag</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1984/85</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Helår</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Inkomstskatteskala, slopad skattereduktion för</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>fackavg. m. m. för 1985</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 250</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Borttagande av hyreshusavgift och videoskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 200</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 390</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sänkt löneskatt (2 %)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2500</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Sänkt förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt (1982 års</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>nivå)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">175</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">350</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Borttagande av tillfällig förmögenhetsskatt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">270</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Återinfört skattefondssparande</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">400</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Återinförd lindring av dubbelbeskattning av aktie</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>utdelning</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">250</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Borttagande av omsättningsskatt på aktier</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">540</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">540</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Reavinstbeskattningen på aktier sänks till ur</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>sprunglig nivå</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100-1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skogsvårdsavgift sänks till 0,3%</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">285</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Avskaffad förmögenhetsskatt på arbetande kapital</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:8px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>i småföretag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Återinfört FoU-avdrag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">200</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5685</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">10865-11765</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>För att stimulera företagandet och aktiesparandet föreslås sänkta förmögenhetsskatter<br />
och att alla de skatteskärpningar på aktiesparandet som<br />
regeringen infört tas bort. Motiven för att avskaffa dessa skatter har<br />
tidigare behandlats i våra partimotioner angående den ekonomiska politiken.</p>
<p>Vi vidhåller att hyreshusavgiften och videoskatten skall avskaffas. I<br />
våra partimotioner 1982/83:100 och 99 har vi redovisat motiven till varför<br />
vi avvisar dessa skatteformer. F. n. behandlas en lagrådsremiss om införandet<br />
av en ny fastighetsskatt. Denna skatt tar i likhet med hyreshusavgiften<br />
ingen hänsyn till om fastigheten är högt belånad eller inte, om den går<br />
med vinst eller ej. Skatteförmågeprincipen frångås således helt. Den avses<br />
dessutom drabba enskilda konventionellt beskattade fastigheter betydligt<br />
hårdare än den hyresledande ”allmännyttan” genom ett högre skatteuttag<br />
för de förra. Att avgiften skulle vara avdragsgill för de konventionellt<br />
beskattade fastigheterna spelar därvid ingen roll eftersom för deras del<br />
hyresintäkterna samtidigt beskattas fullt ut.</p>
<p>1 de allmännyttiga fastigheterna i den mån de över huvud taget drabbas<br />
skulle det räcka med en hyreshöjning som exakt uppgår till hyreshusavgiften.<br />
En sådan höjning skulle vara helt otillräcklig i de privata hyresfastigheterna.<br />
Enskilt fastighetsägande skulle således ytterligare missgynnas,<br />
vilket får allvarliga konsekvenser inte minst för ROT-sektorn som regeringen<br />
i andra sammanhang säger sig särskilt vilja stödja.</p>
<p>Innehav av småhus och bostadsrätter skulle samtidigt drabbas av en för<br />
dem helt ny skatt, vilket i normalfallet innebär en skatteökning på 5075%.</p>
<p>Vi står slutligen fast vid vårt förslag om att förmögenhetsskatten för<br />
arbetande kapital i mindre och medelstora företag bör avskaffas samt att<br />
det s.k. FoU-avdraget återinförs och skogsvårdsavgiften sänks till 0,3%<br />
av skogsbruksvärdet.</p>
<p>6.4 Åtgärder mot inflationen</p>
<p>Helt riktigt har regeringen det senaste året satt upp kampen mot inflationen<br />
som den primära uppgiften för stabiliseringspolitiken. Att prisstegringarna<br />
det gångna året har legat kvar omkring 9% visar emellertid att det inte<br />
går att få ned inflationen med förhoppningar och besvärjelser.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förordar tre olika typer av åtgärder för att få<br />
ned inflationen. Viktigast är en uppstramning av finanspolitiken. Utgiftsnedskärningar<br />
minskar den inhemska efterfrågan samtidigt som penningmängdens<br />
tillväxt kan hållas nere.</p>
<p>För att komma till rätta med inflationsdrivande och arbetslöshetsskapande<br />
lönehöjningar förordar vi en politik som innebär att arbetsmarknadens<br />
parter själva tar sitt ansvar för sysselsättningen. Staten har inte längre<br />
råd att genom bidrag, subventioner och devalveringar städa upp efter<br />
alltför dyra avtal. Den fria förhandlingsrätten är en frihet under ansvar.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>På lång sikt är det möjligt att trygga sysselsättningen genom den ekonomiska<br />
politikens utformning. På kort sikt måste dock de parter som ansvarar<br />
för löneökningarna ta sitt sysselsättningsansvar. Staten har i egenskap<br />
av arbetsgivare på den offentliga sidan också ett ansvar för att inte inflations-<br />
och arbetslöshetsskapande löneökningar accepteras.</p>
<p>För det tredje vill vi genom sänkta skatter bekämpa inflationen. Vi<br />
föreslår bl. a. sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt marginalskatt, vilket<br />
direkt dämpar pris- och lönekostnadsstegringarna. Lägre marginalskatter<br />
innebär också ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Därmed minskar flaskhalsproblemen<br />
och det därav följande inflationstrycket.</p>
<p>Vi förespråkar också avreglering, privatisering och avbyråkratisering för<br />
att öka konkurrensen och effektiviteten. På sikt bromsar detta prisstegringarna.</p>
<p>De i sammanhanget betydelsefulla inflationsförväntningarna påverkas i<br />
slutändan endast om de grundläggande orsakerna till inflationen angrips.<br />
Om inte orsakerna till kostnads- och efterfrågeinflationen bekämpas, går<br />
det inte att varaktigt få ned inflationsförväntningarna.</p>
<p>Vår inflationspolitik skiljer sig från regeringens därigenom att vi är<br />
beredda att backa upp inflationsmålet genom åtgärder som angriper orsakerna.<br />
Regeringens "kamp mot inflationen” består däremot endast av att<br />
symtomen angrips genom förbud av olika slag.</p>
<p>6.5 Sysselsättnings- och fördelningspolitik</p>
<p>För att förhindra en fortsatt ökad arbetslöshet och en godtycklig omfördelning<br />
av inkomster och förmögenheter är en neddragning av inflationstakten<br />
av avgörande betydelse. Sysselsättnings- och fördelningspolitiken<br />
kan därför inte ses isolerad från den allmänna ekonomiska politiken.</p>
<p>En politik som syftar till att klara sysselsättningen måste i första hand<br />
bygga på en stimulans av enskilda företag. Av den nyligen publicerade<br />
långtidsutredningen (LU 84) framgår klart att vi står inför tilltagande<br />
sysselsättningsproblem.</p>
<p>Under 1970-talet barden offentliga sektorns tillväxt upp sysselsättningsökningen.<br />
Antalet offentliganställda ökade under 1970-talet med 500000<br />
personer. Under samma period ökade det totala antalet sysselsatta med<br />
endast 350000 personer. Sysselsättningen i det privata näringslivet minskade<br />
således med ca 150000 personer. Under 1980-talet kan inte denna<br />
utveckling fortsätta, eftersom den offentliga sektorn inte längre kan expandera.</p>
<p>Även vid en mycket kraftig expansion av industrisektorn kommer inte<br />
industrisysselsättningen att öka i tillräcklig omfattning för att klara arbetsmarknadsproblemen.<br />
Den privata tjänstesektorn måste därför växa. I Sverige<br />
hindras delar av den privata tjänstesektorn från att utvidgas genom<br />
den offentliga sektorns hämmande inflytande. Sådan verkan har reglering</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ar och byråkrati, kommunala monopol på alltifrån brandkårstjänster till<br />
daghem, högt skattetryck m.m.</p>
<p>Rejäla besparingar och en omstrukturering i den offentliga sektorn medför<br />
inte bara ett minskat budgetunderskott utan även ökat utrymme för<br />
skattesänkningar och privata initiativ. Den totala efterfrågan på varor och<br />
tjänster blir på sikt inte mindre för att de offentliga utgifterna skärs ned.<br />
Omstrukturering av den offentliga sektorn och utgiftsnedskärningar handlar<br />
inte i första hand om svångremspolitik utan i stället om skapandet av en<br />
livskraftig privat servicesektor som genom sin expansion kan klara den<br />
långsiktiga sysselsättningsutvecklingen.</p>
<p>En effektiv sysselsättningspolitik måste grundas på en ekonomisk politik<br />
som helt och fullt satsar på tillväxt i det privata näringslivet. Det går inte<br />
att klara sysselsättningen om inte den offentliga sektorn krymper, budgetunderskottet<br />
skärs ned och skatterna sänks. En stabil expansion av den<br />
totala sysselsättningen måste bygga på dels långsiktig stabil tillväxt i exportindustrin,<br />
dels ett tillvaratagande av den privata tjänstesektorns tillväxtmöjligheter.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken kan aldrig utgöra annat än ett komplement till<br />
den allmänna ekonomiska politiken. Den skall vara ett stöd för näringslivets<br />
expansion. Uppgiften är att skapa flexibilitet på arbetsmarknaden.<br />
Ansträngningarna att klara företagens efterfrågan på utbildad arbetskraft<br />
och insatser för att förstärka enskilda människors ställning på arbetsmarknaden<br />
måste sättas i första hand. Den arbetsmarknadspolitiska administrationen<br />
behöver förnyas. Våra förslag angående arbetsmarknadspolitiken<br />
har tidigare utvecklats i motion 1983/84:916.</p>
<p>Den utbyggda konstlade sysselsättningen i AMS regi har lagt en tung<br />
skattebörda på näringslivet. Genom en successiv neddragning av de överdimensionerade<br />
AMS-insatserna kan näringslivets finansieringsbörda lättas<br />
och förutsättningar för skapandet av riktiga arbetstillfällen öka.</p>
<p>Den av oss förordade besparingspolitiken brukar av socialdemokraterna<br />
ställas mot en "rättvis” fördelningspolitik. Våra utgiftsnedskärningar brukar<br />
jämföras med en situation då inga åtgärder vidtas. Uteblivna utgiftsnedskärningar<br />
leder dock till högre inflation, skattehöjningar, större statsskuld<br />
och högre räntor. Detta drabbar hushållen hårdare och mer godtyckligt<br />
än utgiftsnedskärningar.</p>
<p>Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen utgör en<br />
allt större del av hushållens totala inkomster. 1960 motsvarade transfereringarna<br />
17% av den totala lönesumman. Denna procentsats hade 1970<br />
stigit till 23% och var 1983 över 44%. Genom att lönerna beskattas hårdare<br />
än inkomstöverföringarna motsvarar transfereringarna efter skatt ca 54%<br />
av lönerna efter skatt.</p>
<p>Vår fördelningspolitik syftar till att hushållen skall kunna leva på sin lön.<br />
I dag måste staten ge hushållen stora inkomstöverföringar till följd av de<br />
höga skatterna. Löneandelen av hushållens inkomster måste öka.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Våra besparingar är mot denna bakgrund fördelningspolitiskt väl motiverade.<br />
Sparar vi, kan vi sänka skatterna, vilket ökar hushållens möjligheter<br />
att leva på sina löneinkomster. På så vis kan bidragsberoendet minska.<br />
Fördelningskonflikten mellan privat och offentlig sektor — mellan löneökningar<br />
och offentliga utgifter för transfereringar och konsumtion - tycks<br />
regeringen omedveten om.</p>
<p>Sparar vi, innebär det också att vi lånar mindre från våra barn och<br />
barnbarn. Ett budgetunderskott på 80 miljarder kronor innebär att statsskulden<br />
utslagen på en tvåbarnsfamilj ökar med 40000 kr. vaije år.</p>
<p>Det största hotet mot vårt trygghetssystem och vår välfärd utgörs av de<br />
stora offentliga utgifterna. Det höga skattetryck som följt av utgiftsexpansionen<br />
har medfört att hushållens ekonomi har undergrävts. Förutsättningen<br />
för välfärd och social trygghet är därför att minska de offentliga utgifterna<br />
och att det totala skattetrycket minskas.</p>
<p>6.6 Avskaffande av löntagarfonderna</p>
<p>Vår kritik av löntagarfonderna gäller i första hand själva principen att<br />
företagen via en särskild vinstskatt och löneskatt skall finansiera fackligt<br />
och politiskt styrda fonders socialisering av de svenska företagen. Löntagarfonderna<br />
innebär inte i något avseende en breddning av aktieägandet. I<br />
stället medför fonderna att makten och ägarinflytandet i näringslivet successivt<br />
koncentreras till centrala, anonyma och kollektivt ägda fonder.</p>
<p>Löntagarfondernas införande försvårar en utveckling mot ekonomisk<br />
balans, bl. a. genom att företagen förlorar resurser som bättre kan användas<br />
i den egna verksamheten. Framgångsrika företag riskerar att en stor<br />
del av vad de skapar satsas på mindre lönsamma företag. Genom det<br />
politiskt/fackliga inflytandet i löntagarfondernas styrelser kommer fonderna<br />
sannolikt att motarbeta strukturomvandlingen i en kortsiktig strävan att<br />
rädda befintliga arbetstillfällen. Därmed försämras dynamiken i näringslivet<br />
ytterligare, och vår industristruktur blir ännu mer föråldrad.</p>
<p>Det är efter årets avtalsrörelse uppenbart att löntagarfonderna inte heller<br />
bromsade löneökningarna i år trots att regeringen angav detta som ett<br />
huvudmotiv för fondernas införande. Investeringsuppgången och kapacitetsutbyggnaden<br />
kommer dessutom att bromsas genom löntagarfondernas<br />
genomförande. Fondernas existens innebär att företagens långsiktiga investeringar<br />
sjunker. Satsningar på nya produkter och nya produktionsanläggningar<br />
minskar eller flyttas utanför Sveriges gränser.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har tillsammans med centerpartiet och folkpartiet<br />
tillsatt en gemensam arbetsgrupp som skall förbereda avvecklingen<br />
av de kollektiva löntagarfonderna. Vid en borgerlig riksdagsmajoritet i<br />
1985 års val kommer fonderna att avvecklas fr. o. m. den l januari 1986. En<br />
avvecklingsplan är nödvändig när fonderna har hunnit etablera sig på<br />
aktiemarknaden. Än så länge är detta dock inte fallet, varför vi upprepar<br />
vårt förslag från i januari om ett upphävande av lagstiftningen om löntagarfonderna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>6.7 Omstrukturering av den offentliga sektorn</p>
<p>För att lösa den djupa strukturkris som Sveriges ekonomi befinner sig i<br />
räcker det inte med nedskärningar av offentliga utgifter. Den offentliga<br />
verksamheten måste dessutom struktureras om. Systemförändringar och<br />
omstrukturering av den offentliga sektorn handlar lika mycket om att ta till<br />
vara initiativförmåga som att spara på statens och kommunernas utgifter.<br />
Vi måste stimulera alternativ till den offentliga servicen och till de kollektiva<br />
skyddsnäten.</p>
<p>Att ersätta delar av den offentliga verksamheten och skapa alternativ till<br />
denna med privata marknadslösningar innebär inte bara möjligheter till en<br />
effektivare och därmed billigare produktion utan även en större variationsrikedom<br />
i tjänsteutbudet, vilket befrämjar valfriheten för både konsumenter<br />
och näringsidkare.</p>
<p>I många fall är det nödvändigt att lösa privatiserings- och finansieringsfrågorna<br />
samtidigt för att privat tjänsteproduktion skall stimuleras. För att<br />
privat verksamhet skall kunna konkurrera med kommunal krävs att finansieringsmöjligheterna<br />
är likartade. En avkommunalisering underlättas i<br />
många fall av en övergång från skattefinansiering till avgiftsfinansiering.<br />
Ökad kostnadstäckning via avgifter bör givetvis inte eftersträvas på områden,<br />
där sociala skäl talar emot detta. Det är däremot uppenbart att<br />
åtskillig kommunal service används mer av köpstarka grupper än av mindre<br />
köpstarka, trots att de senare med sin skatt får bidra till finansieringen.</p>
<p>Genom marknadsfinansiering får medborgarna information om vad servicen<br />
kostar. De politiskt ansvariga för en bättre uppfattning om medborgarnas<br />
verkliga efterfrågan. Vi för en konsumentstyrd tjänsteproduktion.</p>
<p>Privatisering och konkurrens inom den offentliga sektorn krävs för att<br />
pressa kostnaderna och öka effektiviteten. Det är inte nödvändigt att<br />
kommunerna eller staten i egen regi bedriver så mycken verksamhet som i<br />
dag. Stora besparingar kan på sikt göras om den privata servicesektorn<br />
tillåts komma in på områden som i dag behärskas av stat och kommun. En<br />
omstrukturering av den offentliga sektom handlar om skapandet av både<br />
en livskraftig privat servicesektor och en effektivare offentlig sektor.</p>
<p>Våra förslag och ställningstaganden vad gäller systemförändringar och<br />
omstrukturering av den offentliga sektom finns redovisade i vår partimotion<br />
angående den ekonomiska politiken i januari (1983/84:1031) och i<br />
separata motioner.</p>
<p>De systemförändringar som vi förespråkar är nödvändiga inte bara för<br />
att lösa den djupa strukturkrisen i Sverige. De behövs också för att fullt ut<br />
kunna tillvarata de många möjligheter som framtiden kommer att erbjuda.<br />
I en stärkt marknadsekonomi finns en inneboende vilja och förmåga till<br />
förändring.</p>
<p>Det är i en sådan ekonomi som människomas krav på och företagens<br />
förmåga till förändring säkrast och snabbast ger resultat som kommer hela<br />
samhället till godo.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2933</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>7. Hemställan</p>
<p style="margin-left:11px;">Med stöd av vad som ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen beslutar upphäva följande lagstiftning om de kollektiva<br />
löntagarfonderna,</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om vinstdelningsskatt,</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),</p>
<p style="margin-left:42px;">lag med reglemente för allmänna pensionsfonden, och beslutar</p>
<p style="margin-left:42px;">anta de reglementen som gällde före löntagarfondsbeslutet.</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),</p>
<p style="margin-left:42px;">lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av</p>
<p style="margin-left:42px;">avgift under åren 1980-1984 till försäkring för tilläggspension,</p>
<p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen avslår propositionens förslag om 45 000000 kr. till<br />
skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret<br />
1984/85.</p>
<p>Stockholm den 10 maj 1984<br />
ULF ADELSOHN (m)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>LARS TOBISSON (m)</p>
<p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)</p>
<p>INGEGERD TROEDSSON (m)</p>
<p>CARL BILDT (m)</p>
<p>ANDERS BJÖRCK (m)</p>
<p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)<br />
L. ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>NILS CARLSHAMRE (m)</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>ROLF CLARKSON(m)<br />
ROLF DAHLBERG (m)<br />
PER PETERSSON (m)<br />
INGRID SUNDBERG (m)</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984</p>
</div>
</div>
</div>
0ULF ADELSOHNm1undertecknare0LARS TOBISSONm2undertecknare0H. BERTIL LIDGÅRDm3undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm4undertecknare0CARL BILDTm5undertecknare0ANDERS BJÖRCKm6undertecknare0STAFFAN BURENSTAM LINDERm7undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm8undertecknare0NILS CARLSHAMREm9undertecknare0ROLF DAHLBERGm10undertecknare0PER PETERSSONm11undertecknare0INGRID SUNDBERGm12undertecknareG7022933Ulf Adelsohn m. fl.mot_198384__2933.pdf1433181pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85,https://data.riksdagen.se/fil/B652B9C0-D80B-48B3-A899-EBB2E45C3137