3073834 G7022811 1983/84 2811 mot mot Motion 1983/84:2811 Lars Werner m. fl. Motion Motion 2811 0 1984-04-13 00:00:00 2014-10-13 16:04:45 2014-10-13 00:00:00 Vissa kolfrågor (prop. 1983/84:158) Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G7022811/text https://data.riksdagen.se/dokument/G7022811 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022811 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1983/84:2811</p> <p>Lars Werner m. fl.</p> <p>Vissa kolfrågor (prop. 1983/84:158)</p> <p>Allmänna synpunkter på kolanvändningen i det svenska energisystemet</p> <p>Kol är en energikälla med en mängd negativa effekter. Det är en importvara<br /> för svenskt vidkommande och ökar därigenom inte självförsörjningen<br /> och det nationella oberoendet inom energiförsörjningen.</p> <p>Det framhålls ofta att kolet i jämförelse med de två övriga viktiga<br /> importbränslena olja och naturgas är betydligt billigare och därför att<br /> föredra av ekonomiska skäl. Det är ett kortsiktigt resonemang, eftersom<br /> den ökande efterfrågan på kol till världens energiförsörjning otvivelaktigt<br /> kommer att driva upp priserna. Det är ingen slump att de stora olje/<br /> energibolagen sedan några år tillbaka på nytt satsar sitt kapital i nyinvesteringar<br /> i alla led av kolkedjan. Till de ekonomiska övervägandena måste<br /> också läggas de merkostnader som kolet för med sig i hantering och<br /> distribution, där det speciellt på avfallssidan blir många gånger dyrare än<br /> oljan, och ännu mycket dyrare än naturgasen. Både i detta sista led och i<br /> användningen i övrigt medför också kolanvändningen miljöeffekter, som<br /> gör en storskalig användning oacceptabel och även en begränsad användning<br /> tveksam. För även om en del problem som t. ex. svavel- och kväveoxidutsläpp<br /> kan lösas genom stränga krav på förbränningsanläggningarna<br /> kvarstår andra, framför allt frågan om tungmetallerna.</p> <p>Sammantaget medför detta att kolet aldrig kan få bli annat än en<br /> marginell komponent i den svenska energiförsörjningen. Användningen<br /> måste omgärdas med stränga krav på rening i alla led av hanteringskedjan,<br /> och speciell restriktivitet skall tillämpas vid lokaliseringen så att regioner<br /> som redan drabbats hårt av föroreningar inte belastas ytterligare med nya,<br /> kolbaserade anläggningar.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Propositionens huvudförslag</p> <p>Regeringen uppvisar i propositionen en välgörande tillnyktring när det<br /> gäller synen på kolanvändning. De storvulna planerna som presenterades<br /> strax efter regeringsskiftet, där kolbaserade anläggningar skulle bli grunden<br /> för en ny, stor exportindustri, har tonats ner betydligt. Den neddragning<br /> av kolförbrukningen från 4 — 6 miljoner ton till 3—4 miljoner ton per<br /> år som föreslås i propositionen ligger väl i linje med de förslag som vpk<br /> konsekvent har hävdat efter energidebatten inför folkomröstningen om<br /> kärnkraft. Någon utbyggnad av en stor kolhamn för import är det inte</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2811</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>heller tal om längre. Det är uppenbart att försurningsproblematiken, med<br /> i första hand skogsdöden som synligt resultat, har fått regeringen på andra<br /> tankar. Verkligheten har ännu en gång, precis som när det gällde kärnkraftsdebatten,<br /> hunnit ifatt socialdemokraterna och deras regering.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns emellertid ingen anledning att ta den nu föreslagna kolförbrukningen<br /> på 3—4 miljoner ton per år som ett mål som måste uppfyllas.<br /> Vpk godtar förslaget som ett maximialternativ som inte får överskridas<br /> men anser att alla möjligheter till en lägre kolförbrukning måste tas till<br /> vara. Förutsättningarna för detta är också goda. De kan sammanfattas i tre<br /> punkter:</p> <p style="margin-left:14px;">1. Fortfarande gäller att en minskad energiförbrukning, framför allt inom<br /> uppvärmningssektorn, är den bästa och snabbaste metoden för att<br /> uppnå bättre ekonomi och mindre miljöpåverkan inom det svenska<br /> energisystemet.</p> <p style="margin-left:14px;">2. Behovet av en fortsatt snabb minskning av oljeanvändningen är överdrivet.<br /> Redan har det mål för oljeförbrukningen i absoluta tal som<br /> uppsattes för år 1990 i 1981 års energipolitiska beslut underskridits.<br /> Detta har skett trots att förbrukningen av de högvärdiga oljorna i<br /> transportsektorn ökat.</p> <p style="margin-left:14px;">3. Alternativen till olja, kärnkraft och kol måste få större utrymme och<br /> introduktionen av dem måste ske snabbare än vad som förutsätts i<br /> propositionen och i regeringens energipolitik i övrigt. Det gäller förnyelsebara<br /> och inhemska källor som sol- och vindenergi samt biobränslen<br /> i vid mening, men även en importerad resurs som naturgasen. Den<br /> är på alla områden överlägsen olja och kol, på sikt också när det gäller<br /> ekonomin.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:14px;">Riktlinjer för den fortsatta introduktionen av kol</p> <p style="margin-left:3px;">Enligt vpk:s uppfattning skall kol komma till användning endast i de fall<br /> då andra möjligheter inte kan komma i fråga utan stora ekonomiska och<br /> tekniska insatser. Ett sådant synsätt utesluter kol som en godtagbar ersättning<br /> för olja i de flesta fall. Vpk kan således inte gå med på propositionens<br /> slutsatser om fördelarna med att byta oljeimport mot kolimport. Det är inte<br /> till någon fördel för Sverige att byta ett importbränsle med vissa nackdelar<br /> mot ett annat med ännu större nackdelar av samma slag. Det är vidare<br /> förkastligt att förorda kol som en överbryggning mellan oljeanvändning<br /> och inhemska bränslen så som sker i propositionen. I sådana fall är det<br /> bättre att ännu någon tid förlita sig på en väl fungerande distribution och<br /> användning av olja. Det ger tid och utrymme för en väl planerad och<br /> ekonomiskt fördelaktig övergång till inhemska bränslen utan några om</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2811</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">vägar över en ur de flesta synpunkter skadlig användning av kol. På<br /> åtskilliga ställen i propositionen nämner båda de föredragande statsråden<br /> att det från samhällsekonomiska synpunkter är angeläget att användningen<br /> av skogsbränslen inte försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla<br /> träfiberråvaror. Detta har nu upprepats så ofta att det blivit en vedertagen<br /> sanning. Men den kan och bör ifrågasättas. För det första är uttrycket<br /> skogsindustrin felaktigt. Det är massaindustrin det är frågan om eftersom<br /> det knappast skulle falla någon in att hugga upp och elda sågtimmer. Det<br /> är dock inte givet att massaindustrin i alla lägen och under alla förhållanden<br /> skall ha förstahandsrätten till all vedråvara som kan användas till<br /> massa. Ur samhällsekonomisk synpunkter kan den situationen inträffa att<br /> det blir lönsamt att använda sådan råvara till energiproduktion. Det beror<br /> helt och hållet på prisrelationer, avsättningsmöjligheter och andra faktorer.<br /> Så länge massaindustrin också är en av de största energiförbrukarna<br /> och inte vill investera för intern energiproduktion finns det ännu mindre<br /> anledning att ständigt framhålla deras behov av råvara.</p> <p>I valet mellan importerade bränslen nämner propositionen endast i<br /> förbigående naturgasen. Jämfört med kol när det gäller att ersätta olja är<br /> den ett mycket attraktivare alternativ. De senaste årens stora fyndigheter<br /> av naturgas som upptäckts runtom i Sverige borde göra det naturligt att<br /> visa denna energikälla åtminstone lika stort intresse som nu kommer kolet<br /> till del. Vpk har sedan länge förordat att regering och riksdag måste skaffa<br /> sig ökad kontroll över introduktionen och användningen av kol. Ett system<br /> med importlicenser, som också stöddes av socialdemokraterna i opposition,<br /> har av vpk setts som en möjlig väg. Klart är att en okontrollerad<br /> utbyggnad av kolbaserade anläggningar snabbt skulle leda till ett kolberoende<br /> på samma sätt som oljeberoendet byggdes upp på 1950-talet, utan<br /> att några som helst kontrollåtgärder från samhällets sida vidtogs.</p> <p>Propositionens förslag om att statens energiverk skall ges i uppdrag att<br /> årligen redovisa vad som händer inom kolområdet är ett första steg mot<br /> den kontroll som vpk anser vara nödvändig. Tillsammans med den föreslagna<br /> skärpningen av tillståndsgivningen för kolanläggningar ger detta<br /> t. v. en godtagbar överblick och kontroll av kolintroduktionen. Kontrollsystemet<br /> bör framför allt användas för att förhindra att nya koleldade<br /> anläggningar uppförs i de delar av landet som är särskilt hårt drabbade av<br /> försurningen. Utbredningen av det området är i dagsläget svårt att ange<br /> eftersom ständigt nya larmrapporter om försurningsskador inkommer.<br /> Klart är emellertid att de södra delarna av Sydsvenska höglandet. Västkusten<br /> och Västsverige upp till Värmland faller inom en sådan zon.</p> <p>Beträffande lokaliseringen i övrigt bör den, som föreslås i propositionen,<br /> i första hand ske i kustregioner eller där insjöfart av tillräcklig omfattning<br /> är möjlig. När landtransporter blir nödvändiga bör de i första hand<br /> ske med järnväg. Detta gäller i alla led av hanteringen såväl före som efter<br /> förbränning.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2811</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Kolanvändningens miljöproblem</p> <p>Vpk delar inte uppfattningen att projektet Kol-Hälsa-Miljö (KHM) givit<br /> ett tillfredsställande underlag för en bedömning av miljökraven för koleldade<br /> förbränningsanläggningar. Det gäller inte ens om man tar in den i<br /> vissa delar förödande kritik som en del remissinstanser riktat mot utredningen.<br /> Särskilt borde den kritik som naturvetenskapliga forskningsrådet<br /> framför ha medfört en mera pessimistisk uppfattning om möjligheterna att<br /> komma till rätta med kolets negativa miljöeffekter än vad som framkommer<br /> i propositionen. Det är enligt vpk:s uppfattning en helt riktig bedömning<br /> av forskningsrådet när man skriver att KHM:s arbete präglats av<br /> mera optimism än objektivitet. Även kritiken från Fältbiologerna, att<br /> KHM i första hand studerat miljökonsekvenserna av en ersättning av olja<br /> med kol och inte tillräckligt jämfört med andra lösningar, stämmer helt<br /> överens med vpk:s uppfattning.</p> <p>Det är inte tillräckligt att KHM konstaterat att det i dag Finns kommersiella<br /> metoder för att avskilja resp. reducera stoft, svavel- och kväveoxider<br /> i rökgaser vid koleldade anläggningar. Det måste fastställas bestämda krav<br /> för reningsanordningar och gränsvärden. Detta gäller inte minst de anläggningar<br /> som redan är i drift. Det är gott och väl att miljökraven för nya<br /> anläggningar skärps i propositionen, men det bör också med det snaraste<br /> anges en tidpunkt för när äldre anläggningar skall ha genomfört samma<br /> åtgärder.</p> <p>När det gäller svavelutsläppen är de gränsvärden för nya anläggningar<br /> som anges i propositionen desamma som vpk tidigare förordat, när det<br /> gäller större anläggningar. Det finns emellertid ingen anledning att tillåta<br /> större utsläpp vid mindre anläggningar. Det lägre gränsvärdet, 0,10 g<br /> svavel/MJ, bör därför gälla för alla koleldade anläggningar. Det totala<br /> utsläppet från varje enskild anläggning bör också begränsas och sättas till<br /> högst 400 ton svaveldioxid/år.</p> <p>Kväveutsläppen har den senaste tiden alltmer uppmärksammats som<br /> försurningsorsak. Föredragande statsrådet har i propositionen inte velat<br /> ange gränsvärden för kväveutsläppen utan hänvisar till pågående undersökningar.<br /> Enligt vpk:s mening bör det redan nu kunna sättas gränsvärden<br /> också i detta fall. I avvaktan på ny teknik som det talas om i propositionen<br /> godtar vpk i detta fall en uppdelning mellan större och mindre anläggningar.<br /> Således bör för anläggningar större än 400 MW sättas ett gränsvärde på<br /> 0,10 g kväveoxid/MJ. För anläggningar mindre än 400 MW gäller t. v.<br /> naturvårdsverkets krav på 0,28 g/MJ.</p> <p>Problemet med utsläppen av tungmetaller är fortfarande olöst. Detta är<br /> helt otillfredsställande behandlat både i KHM och i propositionen. Att<br /> först konstatera att de senaste forskningsresultaten visar att metylkvicksilver<br /> kan ge hjärnskador hos barn vars mödrar regelbundet konsumerat fisk<br /> med halter av den metallen och sedan förorda ökad kolanvändning med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2811</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>den enda begränsningen att ett handlingsprogram för att minska utsläppen<br /> håller på att tas fram är omoraliskt. Den ökande halten av tungmetaller i<br /> miljön, i födan och hos människorna i Sverige är oerhört oroväckande.<br /> Kraven på minskade utsläpp måste skä'pas.</p> <p>Här framkommer en tydlig skillnad mellan importerade föroreningskällor<br /> som olja och kol och inhemska som t. ex. torv och ved. Ty medan<br /> tungmetaller importerade i olja och kol utgör en ytterligare påspädning till<br /> de redan alltför höga halterna i Sverige, åstadkommer de som finns i<br /> inhemska bränslen bara en omfördelning av redan befintliga mängder. Att<br /> dessa senare tillkommit genom förbränning av olja och kol under tidigare<br /> år talar än mer mot en ökad import.</p> <p>För att nedbringa utsläppen av tungmetaller bör textilfilter installeras<br /> vid varje koleldad anläggning. En bestämmelse om att kol med en kvicksilverhalt<br /> överstigande 0,3 mg/kg inte får importeras bör också införas.<br /> Tungmetaller finns också i det avfall som produceras vid kolförbränning.<br /> Här finns också en mängd andra föroreningar som gör att riskerna med<br /> stora avfallsdeponeringar är avsevärda. Det är uppseendeväckande att,<br /> som KHM och propositionen, förorda att upplag ”tillsvidare förläggs nära<br /> havet eller andra större recipienter som kan tåla belastningen”! Är detta en<br /> lösning av avfallshanteringen? Vpk ansluter sig till vad SMHI anfört<br /> beträffande avfallsdeponering. Upplagen bör således förläggas till utströmningsområden<br /> för grundvatten och lakvattnet renas tillfredsställande<br /> innan det släpps ut. Om inte sådana åtgärder vidtas bör inte tillstånd för<br /> deponering lämnas.</p> <p>Sammanfattningsvis vill vpk framhålla att en användning av kol i den<br /> begränsade omfattning som nu föreslås i propositionen kan godtas. Detta<br /> dock under förutsättning att de krav på hantering och rening i alla led av<br /> kolkedjan som föreslagits i motionen genomförs. Om så inte sker är vpk<br /> motståndare också till denna kolintroduktion.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda och med ändring i proposition 1983/<br /> 84:158 föreslås</p> <p style="margin-left:44px;">1. att riksdagen uttalar att kol inte bör komma till användning som<br /> en överbryggning mellan oljeanvändning och inhemska bränslen,</p> <p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande<br /> att naturgas i stället för kol bör ses som den huvudsakliga importersättningen<br /> för olja,</p> <p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen beslutar att nya, koleldade anläggningar inte får<br /> uppföras i regioner som är särskilt drabbade av försurning,</p> <p style="margin-left:44px;">4. att riksdagen uttalar att landtransporter av kol och dess avfallsprodukter<br /> i första hand bör ske med järnväg,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2811</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:44px;">5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att minska<br /> svavelutsläppen i enlighet med vad som framförs i motionen,</p> <p style="margin-left:44px;">6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att minska<br /> kväveutsläppen i enlighet med vad som framförs i motionen,</p> <p style="margin-left:44px;">7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att minska<br /> utsläppen av tungmetaller i enlighet med vad som framförs i<br /> motionen,</p> <p style="margin-left:44px;">8. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att minska<br /> avfallsdeponering i enlighet med vad som framförs i motionen.</p> <p>Stockholm den 13 april 1984<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>C.-H. HERMANSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)</p> <p>OSWALD SÖDERQVIST (vpk) TORE CLAESON (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 5 undertecknare 0 OSWALD SÖDERQVIST vpk 6 undertecknare 0 TORE CLAESON vpk 7 undertecknare G7022811 Lars Werner m. fl. mot_198384__2811.pdf 141448 pdf Vissa kolfrågor (prop. 1983/84:158) https://data.riksdagen.se/fil/EEE1EBEE-4CA1-4C89-B0D2-7519A54B0473