3073831G70228081983/842808motmotMotion 1983/84:2808 Karin Ahrland och Lars ErnestamMotionMotion280801983-01-01 00:00:002014-10-13 16:04:432014-10-13 00:00:00Ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. (prop. 1983/84:142)Karin Ahrland och Lars Ernestamhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022808/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022808https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022808
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_42"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1983/84:2808</p>
<p>Karin Ahrland och Lars Ernestam</p>
<p>Ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m. (prop. 1983/84:142)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Vi kan i och för sig ansluta oss till de lagändringar som medför större<br />
klarhet i fråga om myndigheters rätt att utan hinder av sekretess lämna ut<br />
uppgifter till andra myndigheter när det gäller misstankar om allvarligare<br />
brott. Det är inte rimligt att t. ex. polisutredningar om grova narkotikabrott<br />
skall försvåras t. ex. på grund av att det hos många myndigheter råder<br />
osäkerhet om i vilken utsträckning de skall eller får lämna ut uppgifter om<br />
brott. Vi ansluter oss också självklart till departementschefens förslag att<br />
behålla nuvarande sekretesskydd inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.</p>
<p>Däremot har vi invändningar på två punkter dels i fråga om vilken grad<br />
av misstanke som skall krävas för att sekretessen skall brytas, dels i fråga<br />
om vem som bör få lämna ut uppgifterna.</p>
<p>När det gäller graden av misstanke lyder lagförslaget att brottet ”kan<br />
antas föranleda annan påföljd än böter”. Brågruppen hade föreslagit<br />
”skäligen kan antas" medan remissinstanserna givit olika förslag alltifrån<br />
”grundad anledning anta eller välgrundad misstanke” för att ingen skall<br />
felaktigt ledas till sådana begrepp som ”skälig misstanke”. Departementschefen<br />
har funnit det ”svårt att välja ett uttryck som från alla synpunkter<br />
ter sig som det lämpligaste” men medger samtidigt att det finns ett behov<br />
av att uttryckligen ange vilken grad av misstankar som skall föreligga för<br />
att uppgifter skall lämnas. Vi delar den sist citerade uppfattningen men<br />
drar då slutsatsen, att det också i lagtexten bör framgå klart att det inte är<br />
fråga om vilket löst antagande som helst. Vi menar precis som föredragande<br />
statsrådet att misstankarnas styrka bör vara en av de omständigheter<br />
som en myndighet skall ta hänsyn till vid prövningen av om uppgift bör<br />
lämnas ut eller inte. I motsats till statsrådet anser vi att detta måste komma<br />
till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att uttrycket välgrundad misstanke<br />
om brott blir lagtexten.</p>
<p>Departementschefen anser att uppgifter skall få lämnas av enskilda<br />
befattningshavare och inte bara av myndigheten som sådan. Samtidigt<br />
påpekar han att det i många fall kan vara lämpligt att den enskilde<br />
befattningshavaren rådgör med en överordnad när fråga är om att lämna<br />
ut uppgifter om brott och i tveksamma fall lämnar över frågan till myndigheten<br />
för avgörande. Vi anser att vägen bör vara att det är myndigheten<br />
icke den enskilde befattningshavaren som skall fatta beslut om utlämnandet.<br />
Vi delar inte åsikten att det skulle vara en onödig omgång ifall frågan</p>
<p>Rättelse: S. 6, i hemställan Står: 1983/84:142 till Rättat till: 1983/84:142 såvitt<br />
avser lagförslag 1 till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2808</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>alltid skulle ankomma på myndigheten som sådan. Vi antar nämligen att<br />
det inte blir någon daglig rutinfråga hos någon myndighet att skicka<br />
uppgifter om välgrundade misstankar om brott som föranleder fängelse till<br />
andra myndigheter. Vi vågar faktiskt hävda att även om både grova narkotikabrott<br />
och ekonomisk brottslighet tiUtagit^ under de senaste åren så är<br />
den allt övervägande majoriteten av svenska folket fortfarande laglydiga<br />
medborgare. Vi har icke några välgrundade misstankar att anta något<br />
annat, eller vi tror faktiskt att sådana uppgifter som det är fråga om är<br />
ganska sällsynta, och vi menar att det är fråga om så allvarliga saker att den<br />
som har det yttersta ansvaret hos myndigheten bör ta ansvaret. På grund<br />
härav menar vi att lagtexten bör kompletteras med en bestämmelse som<br />
gör det till en huvudprincip att utelämnandet skall beslutas av myndigheten.<br />
: rm cintra c</p>
<p style="margin-left:12px;">Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen beslutar att 14 kap. 2 § tredje stycket sekretesslagen<br />
får följande lydelse:</p>
<p>Sekretess hindrar inte att uppgift om välgrundad misstanke om brott<br />
lämnas till åklagarmyndighet eller annan myndighet som har att ingripa<br />
mot brottet om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas<br />
föranleda annan påföljd än böter</p>
<p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen beslutar att 14 kap. 2 § första stycket sekretesslagen<br />
får följande lydelse:</p>
<p>Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § av en<br />
myndighet lämnas till annan myndighet —</p>
<p style="margin-left:110px;">ftialieqaCl ."oylnci^im gileyb ' i k . ■:</p>
<p>Stockholm den 12 april 1984 eils nåil mw äaymu m •</p>
<p>KARIN AHRLAND (fp) LARS ERNESTAM (fp)</p>
<p style="margin-left:110px;">nagniciJielqqu abeialia laie nsb i bb i ■ . . :■ ,i</p>
<p style="margin-left:88px;">v sini tt.b »k mbl égminl tori naixv j 4v.></p>
<p style="margin-left:94px;">negeibsiöl mo< aiaaiq lemm i / taoi sbnt.gvi ■ A j</p>
<p style="margin-left:88px;">lalarlgibneJafno ab vfi no eiev ioel oli/j-. erve. !l</p>
<p style="margin-left:88px;">~••)■! fligqqu -no ve nagriinvöiq biv'Mil r »neri j lii ,</p>
<p style="margin-left:82px;">' errifvo/i stai.rn «mb lie iv naane labevle: lii: <!:,- ■ • , ,n, ■.</p>
<p style="margin-left:94px;">itjrirfim bebnuiglev luiluyUJu »e löliiib leieaioi / .. •</p>
<p style="margin-left:94px;">■ Ar iv v . .-enmel el IIeib Tji'!: ■.< a . ■ v</p>
<p style="margin-left:88px;">igibijnied .iiebée moa nstorigibn/m /t, insri vin vv.j<br />
nv>f> »b Jgilqrniil cisa nr.ä lie’ i.vu.in ;-A> in;<br />
immel »e in o i ii egåll län benbioi9'<> r» barn t- ■! ■ : rrjit ■<br />
v. biwrn Ilil negåiliavö lenmel Het emme.-äs/] i fry w, \n in<br />
.visdgibn/m lii lab lis eie/ löd nog ii v lie n>nn i'/ r-ri»; •<br />
lefimilliu rno lulaad eliel Heila mre> ngn v.fbv-i Sahl.</p>
<p style="margin-left:94px;">estil Huli gnsamo siböno na sier sl(uJ> isb n n„ •' v siri</p>
</div>
<div class="block ml_48"><p style="margin-left:16px;">noiJoM</p>
</div>
<div class="block ml_47"><p style="margin-left:4px;">f>. i gniibnA</p>
</div>
<div class="block ml_48"><p style="margin-left:16px;">n i; vf i /</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_27" />
</div>
</div>
0KARIN AHRLANDfp1undertecknare0LARS ERNESTAMfp2undertecknareG7022808Karin Ahrland och Lars Ernestammot_198384__2808.pdf93454pdfÄndring i sekretesslagen (1980:100) m. m. (prop. 1983/84:142)https://data.riksdagen.se/fil/A6653EAD-E418-4491-9225-ACB4A47AFE98