3073785G70227621983/842762motmotMotion 1983/84:2762 Allan EkströmMotionMotion276201984-03-30 00:00:002014-10-13 16:04:132014-10-13 00:00:00Förslag till järnvägstrafiklag, m. m. (prop. 1983/84:117)Allan Ekströmhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022762/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022762https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022762
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1983/84:2762</p>
<p>Allan Ekström</p>
<p>Förslag till järnvägstrafiklag, m. m. (prop. 1983/84:117)</p>
<p>Staten söker i egenskap av näringsidkare ej så sällan åstadkomma och<br />
har vid många tillfällen också åstadkommit en bättre rättslig position än<br />
vad fallet är för ett enskilt rättssubjekt i motsvarande situation. Detta gäller<br />
— såvitt här är i fråga — ansvaret för kontraktsbrott i förhållande till en<br />
enskild. Kontraktsbrottet kan bestå antingen i underlåtenhet att uppfylla<br />
ett avtalsenligt åtagande eller i dröjsmål med uppfyllelsen av åtagandet, i<br />
båda fallen med ekonomisk skada för den enskilde såsom följd.</p>
<p>Som ett exempel på förstnämnda slag av underlåtenhet (icke-uppfyllelse)<br />
må nämnas ett fall där televerket uteslutit en telefonabonnent, en<br />
advokat, ur telefonkatalogen — såväl ur yrkesregistret som ur den vanliga<br />
delen — med kännbart ekonomiskt avbräck för advokaten i hans rörelse<br />
som följd. En på detta kontraktsbrott grundad skadeståndstalan bestreds<br />
av televerket under hänvisning till en friskrivningsklausul i de allmänna<br />
villkoren för telefonabonnemang (punkt 12) som här går tillbaka till telefonreglementet.</p>
<p>Ett annat uppseendeväckande exempel utgör statens järnvägars ansvar<br />
för dröjsmål, försening, i tågtrafiken. Intill år 1979 gällde en friskrivningsklausul<br />
(artikel 12) i Normalvillkor i järnvägstrafik av följande lydelse:<br />
”Järnvägen åtager sig ingen (kurs. av mig) skyldighet att lämna ersättning<br />
till den resande för skada som kan uppkomma för honom genom<br />
tågförsening, tåginställelse eller förfelad anslutning.” Under år 1979 modifierades<br />
klausulen i någon mån genom ett tillägg. I detta fastslås, som<br />
undantag från huvudregeln om ansvarsfrihet för järnvägen, att den resande<br />
har rätt till ersättning för vissa utlägg, avseende kost och logi, telefonsamtal<br />
och vidarebefordran i viss omfattning. Hänvisning till utlägg är<br />
avsedd att utesluta skada av annat slag såsom följdförlust.</p>
<p>Självfallet kräver grundsatsen om allas likhet inför lagen att allmänt<br />
erkända rättsprinciper skall gälla även staten såsom avtalspart i vanliga<br />
civilrättsliga relationer. En sådan rättsprincip av nyss nämnt slag kan<br />
härledas ur 23 § köplagen, nämligen att gäldenären (järnvägen) är ansvarig<br />
för skada som borgenären (resenären) lider genom dröjsmål (ickeuppfyllelse<br />
eller försening), om gäldenären icke kan visa att dröjsmålet<br />
inte kan tillräknas honom som försummelse. I överensstämmelse härmed<br />
föreslås för övrigt av konsumenttjänstutredningen (SOU 1979:36) att näringsidkare<br />
skall vara skadeståndsskyldig om konsument tillfogats skada<br />
på grund av fel eller dröjsmål, om ej näringsidkaren visar att skadan inte<br />
berott på försummelse.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2762</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p style="margin-left:6px;">10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Den invändningen, att sådant skadeståndsansvar kan föranleda något<br />
högre priser eller taxa, kan så mycket mindre godkännas som detta slag av<br />
invändning ej erkänns av rättsordningen i andra sammanhang. Detsamma<br />
gäller den tidigare faktiskt framförda ståndpunkten att järnvägen inte har<br />
något som helst rättsligt ansvar för infriandet av de tider som anges i<br />
tågtidtabellen, eftersom dessa vore att betrakta blott som rekommendationer.</p>
<p>Försening kan åsamka resenär kännbar ekonomisk skada inom förutsebarhetens<br />
ram. Han kan ha gått miste om arbetsinkomst genom att komma<br />
fram till bestämmelseorten för sent eller han kan ha gått miste om en god<br />
affärsuppgörelse. Han kan vidare ha blivit ur stånd att infinna sig i rätt tid<br />
till avgången för en charterresa som han betalat. Till ekonomisk skada är<br />
ytterligare att hänföra besvär, tidsförlust och obehag som inte direkt kan<br />
beräknas i pengar, däribland förlust av fritid (SOU 1979:36 s. 499). I<br />
samtliga dessa ej ovanliga fall får resenären som framgått i dag ta hela<br />
ansvaret för järnvägens oförmåga att uppfylla befordringsavtalet.</p>
<p>Den påtalade ordningen är inre godtagbar från den enskildes synpunkt,<br />
vare sig vid en jämförelse med rättsordningen i övrigt eller eljest. Staten<br />
bör icke utnyttja sin maktställning till att utverka undantag från de rättsgrundsatser<br />
som eljest gäller enligt vår rättsordning i civilrättsliga sammanhang.</p>
<p>Den i normalvillkoren intagna ansvarsbegränsningsklausulen bör därför<br />
till en början upphävas, oavsett huruvida klausulen verkligen kan<br />
upprätthållas med hänsyn till 36 § avtalslagen. Som ytterligare stöd härför<br />
kan åberopas konsumenttjänstutredningens betänkande, vari klausuler av<br />
dylikt innehåll frånkänns giltighet. Men detta steg är inte tillräckligt för att<br />
åstadkomma klarhet och enkelhet. Den ur 23 § köplagen härledda grundsatsen<br />
bör sålunda inskrivas i den framlagda järnvägstrafiklagen, lämpligen<br />
i 2 kapitlet som behandlar järnvägens ansvar för befordran av resande.<br />
I detta kapitel saknas nämligen avsiktligt stadgande om ansvar just för<br />
dröjsmålsskador. Stadgandet får utformas av utskottet (jfr SOU 1979:37 s.<br />
212).</p>
<p>Med hänvisning till det anförda får jag hemställa</p>
<p style="margin-left:42px;">att riksdagen — med upphävande av artikel 12 i Normalvillkor i<br />
järnvägstrafik — förser 2 kapitlet järnvägstrafiklagen med ett<br />
stadgande om ansvar för järnvägen även för ekonomisk skada<br />
som beror av dröjsmål (försening) i enlighet med vad eljest gäller.</p>
<p>Stockholm den 30 mars 1984</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ALLAN EKSTRÖM (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0ALLAN EKSTRÖMm1undertecknareG7022762Allan Ekströmmot_198384__2762.pdf77710pdfFörslag till järnvägstrafiklag, m. m. (prop. 1983/84:117)https://data.riksdagen.se/fil/C66671ED-5E96-4F3C-86B1-384295FBC20A