<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3099272</hangar_id>
 <dok_id>G7022693</dok_id>
 <rm>1983/84</rm>
 <beteckning>2693</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1983/84:2693 Bertil Fiskesjö m. fl.</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>2693</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1984-03-28 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-04 09:42:34</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-04 00:00:00</publicerad>
 <titel>Regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120)</titel>
 <subtitel>Bertil Fiskesjö m. fl.</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G7022693/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G7022693</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022693</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bertil Fiskesjö m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att få ett ärende prövat i en annan instans än den som&lt;br /&gt; 
primärt har att fatta beslut är en viktig rättsgaranti. Detta gäller inom&lt;br /&gt; 
domstolsväsendet såväl som inom förvaltningen. Den grundläggande tanken&lt;br /&gt;
är att de som prövar på nytt med oförvillade ögon skall granska&lt;br /&gt; 
ärendet och se om det finns omständigheter som gör att det omtvistade&lt;br /&gt; 
beslutet bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om företrädare för samhället på många områden tillerkänts rätten&lt;br /&gt; 
att driva ett ärende till högre instans är institutet ursprungligen och fortfarande&lt;br /&gt;
i första hand en rättsgaranti för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i praktiskt taget all regeltillämpning ett inslag av skönsmässighet.&lt;br /&gt;
Detta gäller numera i särskilt hög grad inom förvaltningen. Det innebär&lt;br /&gt;
att beslutsfattaren inte bara styrs av strikta regler utan också har att ta&lt;br /&gt; 
hänsyn till vad som är lämpligt och rimligt i det enskilda fallet. Ibland kan&lt;br /&gt; 
latituderna härvidlag vara mycket vida. Detta gör det särskilt angeläget att&lt;br /&gt; 
den enskilde som är missbelåten med myndighetens beslut har möjlighet&lt;br /&gt; 
att få det prövat ännu en gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vanligaste sättet att aktualisera en omprövning av ett förvaltningsbeslut&lt;br /&gt;
är att anföra besvär. I många fall är det möjligt att få även besvärsmyndighetens&lt;br /&gt;
beslut prövat. I ett stort antal ärenden är regeringen slutinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala antalet besvär i förvaltningen har ökat kraftigt. Det gäller&lt;br /&gt; 
även besvär som skall avgöras av regeringen. I den nu aktuella propositionen&lt;br /&gt;
redovisas, på grundval av konstitutionsutskottets sammanställningar&lt;br /&gt; 
över regeringsärenden, att besvärsärendena nu är omkring 8 000 årligen&lt;br /&gt; 
eller nästan en tredjedel av alla regeringsärenden. Belastningen på de&lt;br /&gt; 
skilda departementen är dock högst olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande orsaken till ökningen är tillväxten av regelsystemet&lt;br /&gt; 
och av antalet myndigheter. Därutöver är användningen av s. k. ramlagstiftning&lt;br /&gt;
som ger myndigheterna ett stort handlingsutrymme en viktig&lt;br /&gt; 
faktor. Till detta kommer att beslutsmyndigheten numera skall ge besvärsanvisning&lt;br /&gt;
i besluten samt att medborgaren i gemen har blivit mer benägen&lt;br /&gt; 
att ifrågasätta myndigheters beslut och därmed också mer benägen att&lt;br /&gt; 
utnyttja besvärsmöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har från centerns sida i andra motioner om rättssäkerhet och byråkrati&lt;br /&gt;
till årets riksdag krävt att normgivningen kontinuerligt ses över och&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;rationaliseras samt att systemet med ramlagstiftning begränsas. Detta är&lt;br /&gt; 
reformer som är motiverade av många olika skäl och ägnade att helt&lt;br /&gt; 
allmänt förbättra rättstryggheten, men de skulle också få som följd att&lt;br /&gt; 
besvärsanledningarna minskade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skära av besvärsvägarna är däremot en metod som är principiellt&lt;br /&gt; 
tveksam och som bör användas endast efter ett noggrant övervägande av&lt;br /&gt; 
effekterna. Det är som vi redan framhållit den enskildes rättstrygghet det&lt;br /&gt; 
ytterst gäller. När man minskar möjligheten till besvär är det i första hand&lt;br /&gt; 
symptomen man angriper, inte de grundläggande problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De här angivna allmänna utgångspunkterna bör man ha i åtanke även&lt;br /&gt; 
vid en bedömning av det nu aktuella förslaget om begränsning av antalet&lt;br /&gt; 
besvärsärenden i regeringen. Det viktigaste är att rättssäkerheten inte&lt;br /&gt; 
åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av översyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen förordas en allmän översyn av regeringens befattning&lt;br /&gt; 
med besvärsärenden och i propositionen anges en rad principer som bör&lt;br /&gt; 
gälla för denna översyn. Den övergripande målsättningen är att minska&lt;br /&gt; 
antalet besvärsärenden i regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helt allmänt kan vi instämma i vad som sägs om behovet av en översyn,&lt;br /&gt; 
villket flera gånger framhållits av konstitutionsutskottet i dess granskningstänkande.&lt;br /&gt;
Det stora antalet besvärsärenden är ett motiv för en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att minska regeringens totala arbetsbörda tillmäter vi emellertid&lt;br /&gt;
mindre vikt än vad som görs i propositionen. Detta är en större fråga&lt;br /&gt; 
med många olika aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men av betydelse i det sammanhang det här gäller är, att den stora&lt;br /&gt; 
anhopningen av besvär i vissa departement gör att det kan ifrågasättas om&lt;br /&gt; 
besvärsprövningen kan ägnas tillräcklig omsorg av det ansvariga statsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har konstitutionsutskottets undersökningar visat att det ofta tar&lt;br /&gt; 
mycket lång tid innan besvärsärendena avgörs.Tider på över ett och ett&lt;br /&gt; 
halvt år är inte ovanliga. Snabbhet vid behandlingen av besvär är generellt&lt;br /&gt; 
sett ett viktigt rättssäkerhetskrav. Besvärsprövningen blir helt meningslös&lt;br /&gt; 
om de omständigheter som föranlett besvären är överspelade eller i grunden&lt;br /&gt;
förändrade, när beslutet äntligen föreligger. Vi återkommer till denna&lt;br /&gt; 
fråga nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl för en översyn är att någon samlad genomgång och&lt;br /&gt; 
bedömning av vilka ärendekategorier som bör kunna föras upp till regeringen&lt;br /&gt;
aldrig gjorts. I ganska många ärendegrupper är besvärsvägen redan&lt;br /&gt; 
nu avskuren. Men detta har skett utan någon mer ingående vägning gentemot&lt;br /&gt;
de ärendegrupper där besvärsrätten finns kvar. I vissa fall har det&lt;br /&gt; 
också varit starkt ifrågasatt om det varit lämpligt att begränsa besvärsrät&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;ten. Eftersom vi anser att översynen av besvärsrätten skall ske med rättstryggheten&lt;br /&gt;
som ledstjärna bör översynen inte utesluta förnyade överväganden&lt;br /&gt;
om att införa besvärsrätt i fall där detta av principiella skäl kan&lt;br /&gt; 
vara berättigat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av besvärsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som bör övervägas i samband med översynen men som&lt;br /&gt; 
inte berörs i propositionen är handläggningen av besvärsärenden i regeringen.&lt;br /&gt;
Konstitutionsutskottets undersökningar visar att besvärsärenden&lt;br /&gt; 
som kommer in till departementen ofta rutinmässigt återremitteras till&lt;br /&gt; 
underliggande myndigheter utan något övervägande om detta är behövligt&lt;br /&gt; 
eller ej. Detta är en av orsakerna till de långa beredningstiderna. Återremisserna&lt;br /&gt;
ger vanligen ingenting nytt i sak. En återremiss kan naturligtvis&lt;br /&gt; 
vara nödvändig om nya omständigheter tillkommit som redovisas i besvären.&lt;br /&gt;
I alla andra fall innebär återremissen endast en ökad tidsutdräkt och&lt;br /&gt; 
en ökad arbetsbelastning hos myndigheterna utan att detta påverkar ärendets&lt;br /&gt;
avgörande. Vi anser därför att beslut om återremiss skall föregås av&lt;br /&gt; 
prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår vidare av konstitutionsutskottets granskning att departementen&lt;br /&gt;
vid remiss av besvär ofta underlåter att ange en bestämd remisstid.&lt;br /&gt; 
Därmed riskerar man att ärendena i onödan fördröjs. Remisstid bör således&lt;br /&gt;
enligt vår mening alltid anges och sättas så kort som omständigheterna&lt;br /&gt; 
tillåter för att därmed minska tidsutdräkten mellan besvär och beslut.&lt;br /&gt; 
Besvärsärenden bör över huvud taget — var de än förekommer — behandlas&lt;br /&gt;
med förtur eftersom det för den klagande är av stor vikt att avgörandet&lt;br /&gt; 
kommer inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på principerna för översynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen anges avsnittsvis de principer som enligt regeringen bör&lt;br /&gt; 
gälla vid den förestående översynen. Vi vill i detta sammanhang åter&lt;br /&gt; 
framhålla, att det måste vara den enskildes rättssäkerhet och möjlighet att&lt;br /&gt; 
på ett rimligt sätt kunna få rättelse som skall vara vägledande för översynen.&lt;br /&gt;
Administrativt tilltalande schematiska mallar får således inte vara&lt;br /&gt; 
avgörande vid bedömningen av besvärsrätten inom olika sakområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att regeringen vid översynen ägnar särskild uppmärksamhet&lt;br /&gt;
åt de ärenden där det förekommer mer än två instanser i beslutsordningen.&lt;br /&gt;
Inte minst behovet att minska tidsutdräkten för avgörandet&lt;br /&gt; 
motiverar detta. Men detta kan inte med de utgångspunkter som vi angett&lt;br /&gt; 
ovan automatiskt leda till att det är regeringen som bör falla bort som&lt;br /&gt; 
slutinstans. Det måste vara ärendenas karaktär som avgör vilket led i&lt;br /&gt; 
instansordningen som skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma synsätt bör även gälla vid förverkligandet av andra förslag i&lt;br /&gt; 
propositionen. Huvudsyftet bör således inte vara att ensidigt följa de&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;riktlinjer för översynen som anges utan att göra sakligt betingade bedömningar&lt;br /&gt;
i de särskilda ärendegrupperna. Översynen får således visa i vilken&lt;br /&gt; 
utsträckning det är lämpligt att låta centrala ämbetsverk bli slutinstans i&lt;br /&gt; 
stället för regeringen. Av remissvaren på departementspromemorian framgår&lt;br /&gt;
bl. a. att särskilda betänkligheter kan anföras mot att göra myndigheter&lt;br /&gt; 
till slutinstans i fråga om beslut som fattats i länsstyrelser eller kommunala&lt;br /&gt; 
nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller ärendegrupper, där en mera omfattande avlyftning av besvärsprövningen&lt;br /&gt;
bör kunna ske utan att rättssäkerheten minskar, vill vi&lt;br /&gt; 
nämna tjänstetillsättningar som sker i enlighet med specificerade meritangivelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt rör sig detta om ett stort antal fall. En minskning av denna typ av&lt;br /&gt; 
besvärsärenden medför således en betydande reducering av det totala&lt;br /&gt; 
antalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är tveksamma till förslaget att vidga möjligheterna för beslutsmyndighet&lt;br /&gt;
att överlämna ärenden till regeringen för beslut som en slags ersättning&lt;br /&gt;
för besvärsförfarandet. Underställningsinstitutet är som JK påpekar&lt;br /&gt; 
i sitt remissyttrande sedan länge statt på avskrivning på grund av de&lt;br /&gt; 
erfarenheter man tidigare haft av detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av regeringsförslaget och den utredning som föregått detta förslag&lt;br /&gt; 
mycket svårt att bedöma vad slutresultatet av översynen kan bli. Av den&lt;br /&gt; 
departementspromemoria som ligger till grund för förslaget och av propositionen&lt;br /&gt;
framgår i stort sett endast att regeringen skall vara kvar som&lt;br /&gt; 
högsta besvärsinstans ”om det är önskvärt att ett politiskt ansvarigt organ&lt;br /&gt; 
dirigerar utvecklingen i praxis, ger praxis viss profil eller länkar utvecklingen&lt;br /&gt;
i viss riktning” för att återge en sammanfattning i ett remissutlåtande.&lt;br /&gt;
Vad detta innebär är inte möjligt att ha någon välgrundad mening om.&lt;br /&gt; 
Det kan innebära en mycket radikal utrensning av besvärsärenden. Till&lt;br /&gt; 
detta kommer att propositoinens förslag om vilka beslutsorgan som skall&lt;br /&gt; 
ersätta regeringen som slutinstans är föga preciserade, vilket i och för sig&lt;br /&gt; 
är rätt naturligt eftersom det måste vara ett led i översynsarbetet att&lt;br /&gt; 
bedöma detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det uppenbart att om översynen — som avsikten tydligen är&lt;br /&gt; 
— skall leda till en mycket drastisk reducering av antalet besvärsärenden&lt;br /&gt; 
i regeringen, så innebär detta att stora delar av förvaltningen berörs. Detta&lt;br /&gt; 
i sin tur väcker bl. a. frågan om hur de organ som skall bli slutinstanser i&lt;br /&gt; 
stället för regeringen skall vara sammansatta vid besvärsprövningen. Vi&lt;br /&gt; 
vill i detta sammanhang framhålla att i den mån den slutliga prövningen&lt;br /&gt; 
av besvärsärenden, där lämplighetsbedömningar är ett dominerande inslag,&lt;br /&gt;
läggs ned på myndigheter under regeringen är det viktigt, att dessa&lt;br /&gt; 
myndigheter vid avgörandena har ett inslag av lekmän och förtroendevalda.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_41"&gt;&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Det är vidare så att rätten att anföra besvär hos regeringen ofta är&lt;br /&gt; 
inskriven i lag. Detta leder automatiskt till att förändringar av besvärsrätten&lt;br /&gt;
måste beslutas av riksdagen. Men även i de fall där besvärsrätten är&lt;br /&gt; 
angiven i en förordning har detta ofta varit en känd förutsättning för&lt;br /&gt; 
antagandet av den lag som förordningen grundar sig på. Av särskild&lt;br /&gt; 
betydelse har härvidlag varit den generella besvärsrätt som är angiven i&lt;br /&gt; 
den allmänna verksstadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta påpekas också i propositionen. Av detta drar föredragande statsrådet&lt;br /&gt;
dock endast den slutsatsen att riksdagen bör fastställa de riktlinjer&lt;br /&gt; 
som skall gälla för översynen, medan regeringen på grundval av dessa&lt;br /&gt; 
riktlinjer ensidigt skall genomföra förändringar i de fall där regeringen har&lt;br /&gt; 
egen kompetens. I andra fall måste regeringen som tidigare nämnts av&lt;br /&gt; 
formella skäl återkomma till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ifrågasätter om en kategoriklyvning av detta slag är möjlig eller&lt;br /&gt; 
lämplig. Den innebär att riksdagen inte får tillfälle att ta ställning till&lt;br /&gt; 
besvärsfrågan över hela sakområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande för om prövningen av besvär skall läggas på annat organ&lt;br /&gt; 
än regeringen kan inte vara om bestämmelserna återfinns i en lag eller i en&lt;br /&gt; 
av regeringen utfärdad förordning. Uppdelningen härvidlag är många&lt;br /&gt; 
gånger en följd av tradition eller tillfälligheter. Olika sakområden bör&lt;br /&gt; 
således bedömas i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget leder de synpunkter som anförts ovan fram till slutsatsen,&lt;br /&gt; 
att riksdagen bör få ta slutlig ställning till förslag om begränsning av&lt;br /&gt; 
besvärsrätten på ett mera sammanhållet sätt än propositionen förutsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av frågans omfattning är det säkerligen inte möjligt att detta&lt;br /&gt; 
sker i ett sammanhang. Regeringen bör därför inrikta sig på att gå igenom&lt;br /&gt; 
olika sammanhängande sakområden och på grundval av dessa genomgångar&lt;br /&gt;
förelägga riksdagen förslag till de förändringar som regeringen&lt;br /&gt; 
anser angelägna och lämpliga. Dessa förslag bör givetvis också ange vilken&lt;br /&gt; 
eller vilka myndigheter som i förekommande fall skall ersätta regeringen&lt;br /&gt; 
som slutinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som ovan sagts hemställer vi&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:43px;"&gt;att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad&lt;br /&gt; 
som i motionen anförts om allmänna utgångspunkter för en&lt;br /&gt; 
översyn av besvärsrätten, behovet av besvärsärenden i regeringen,&lt;br /&gt;
principerna för en översyn, samt om riksdagens slutliga&lt;br /&gt; 
ställningstagande till förändringar av besvärsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_0" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_46" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_57" /&gt; 
 
&lt;div class="block ml_57" /&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1983/84:2693&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_4"&gt;&lt;p&gt;Stockholm den 28 mars 1984&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BERTIL FISKESJÖ (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRITTA HAMMARBACKEN (c)&lt;br /&gt; 
GUNILLA ANDRÉ (c)&lt;br /&gt; 
SIGVARD PERSSON (c)&lt;br /&gt; 
ELVING ANDERSSON (c)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_24"&gt;&lt;p&gt;BENGT KINDBOM (c)&lt;br /&gt; 
KARIN SÖDER (c)&lt;br /&gt; 
MARIANNE KARLSSON (c)&lt;br /&gt; 
KERSTI JOHANSSON (c)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>BERTIL FISKESJÖ</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>BRITTA HAMMARBACKEN</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>GUNILLA ANDRÉ</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>3</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>SIGVARD PERSSON</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>4</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ELVING ANDERSSON</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>5</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>BENGT KINDBOM</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>6</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KARIN SÖDER</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>7</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>MARIANNE KARLSSON</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>8</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KERSTI JOHANSSON</namn>
<partibet>c</partibet>
<ordning>9</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G7022693</dok_id>
<subtitel>Bertil Fiskesjö m. fl.</subtitel>
<filnamn>mot_198384__2693.pdf</filnamn>
<filstorlek>153812</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/59F42FEC-2B07-47EE-95E4-AE0CB6E1CAFD</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>