3099006G7022291983/84229motmotMotion 1983/84:229 Lars Werner m. fl.MotionMotion22901983-11-24 00:00:002014-11-04 09:39:042014-11-04 00:00:00Förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60)Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G702229/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G702229https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702229
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1983/84:229</p>
<p>Lars Werner m. fl.</p>
<p style="text-align:right;">Förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60)</p>
<p>Allmänna synpunkter</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna anser att mycket mera bestämda och<br />
preciserade regler för den fortsatta kärnkraftsdriften i vårt land måste<br />
komma till uttryck i lagstiftningen. Om den tidigare lagstiftningen från<br />
1950- och 1960-talen syftade till att underlätta utvecklingen och införandet<br />
av kärnkraft, så borde 1980-talets lagstiftning, i ljuset av vad vi nu vet och<br />
mot bakgrund av folkomröstningsresultat och riksdagsbeslut, syfta till att<br />
hålla tillbaka vidare kärnkraftsutbyggnad och underlätta avställning och<br />
avveckling.</p>
<p>Ingenting av detta tillgodoses i det framlagda lagförslaget. Det utgör en<br />
samordning och viss strukturering av befintliga lagar, men ingen skärpning<br />
i fråga om viktiga områden som tillståndsgivning, laddningstillstånd,<br />
avfallshantering, export av kärnkraftsteknologi, sambandet kärnkraftkärnvapen<br />
och kostnader för avveckling och rivning av kärnkraftsanläggningar.</p>
<p>I atomlagstiftningskommittén (SOU 1983:9) har det inte gått att få gehör<br />
för strängare och mera långtgående krav. Följdriktigt har kritik riktats mot<br />
förslaget från kommittén, t. ex. från hovrätten för Övre Norrland, som i<br />
remissvar skriver: ”Såväl i materiellt som i formellt avseende är reforminnehållet<br />
ganska tunt” och vidare: ”Förslaget bör snarast ses som ett gott<br />
underlag för en fortsatt, mera fullständig samordning av regelsystemet<br />
inom kärnenergiområdet.” Även ett yttrande från Uppsala universitet,<br />
juridiska fakultetsnämnden, förtjänar att citeras: ”Det förefaller som om<br />
utredningen menar att kärnenergifrågor inte kräver särskilt sträng och<br />
detaljerad lagstiftning.” Vpk instämmer i dessa omdömen.</p>
<p>Det är vpk:s mening att kärnkraften snarast bör avvecklas i Sverige.<br />
Partiet tar fasta på formuleringen i riksdagsbeslutet från 1980 om att högst<br />
tolv reaktorer skall tas i drift i vårt land. De två snart färdiga reaktorerna<br />
Forsmark 3 och Oskarshamn 3 skall därför enligt vpk :s mening inre laddas.<br />
De behövs inte, eftersom det redan är svårt att placera all producerad<br />
elkraft i det svenska energisystemet. Detta överskott utgör också en effektiv<br />
spärr mot införandet av andra energikällor, t. ex. naturgas och vindkraft.<br />
Inte heller andra typer av reaktorer, t. ex. värmereaktorn Secure,<br />
skall få förekomma i Sverige enligt folkomröstningsresultat och riksdagsbeslut.</p>
<p style="text-align:right;">Vpk har tidigare framfört att den laddning av fyra reaktorer, som beviljats<br />
med stöd av villkorslagen, är olaglig. Varken då eller nu kunde eller</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:229</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>kan en helt säker förvaringsmetod garanteras. Ingen kan heller påstå att<br />
någon helt säker eller säker förvaringsmetod är möjlig att utveckla. Eftersom<br />
den nya lagen som villkor för laddning kräver ”ett program för den<br />
forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att i reaktorn använt<br />
kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall kunna<br />
hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt” (lagen 6 §, p. 2), borde det<br />
enligt vpk:s mening inte heller vara möjligt att ladda de två återstående<br />
reaktorerna med stöd av den nya lagen. Detta under förutsättning att man<br />
inte på nytt vill begå ett lagbrott. Beträffande de redan laddade reaktorerna<br />
bör det för deras fortsatta drift övervägas om inte ett system med<br />
begränsad tid av tillstånden skall införas. Sådant tillstånd kan då periodvis<br />
omprövas, och tillstånden dras in om så behövs. Vpk avser att återkomma<br />
i denna fråga.</p>
<p>Informations- och prövningsförfarandet vid tillkomst av kärnteknisk<br />
anläggning</p>
<p>Atomlagstiftningskommittén har ingående diskuterat frågan om informations-<br />
och prövningsförfarandet vid tillkomst av kärnteknisk anläggning.<br />
Den nuvarande ordningen är klart otillfredsställande. Även om ett<br />
fåtal sådana anläggningar kommer att bli aktuella i framtiden är det<br />
nödvändigt att en samordning av lagstiftningen på detta område kommer<br />
till stånd. Tvärtemot vad som påstås i propositionen visar prövningen av<br />
slutförvar av reaktoravfall, SFR, utanför Forsmark, att de skilda prövningsförfarandena<br />
var en klar olägenhet. Vid den kommunala debatten<br />
om frågan att använda kommunalt veto, enligt byggnadslagen 136 a §, kan<br />
inte frågor om strålskydd och annan radioaktiv påverkan tas upp. Därför<br />
bör bestämmelser om samordning av prövning ingå i lagen, oavsett den<br />
översyn av byggnadslagen som nu pågår.</p>
<p>Avfallshanteringen</p>
<p>Sverige måste självt ta hand om sitt använda kärnbränsle och förvara det<br />
så säkert som möjligt. Mot bakgrund av de risker som all hantering,<br />
transport och förvaring av kärnämnen och kärnavfall innebär, måste all<br />
sådan verksamhet inskränkas så mycket som möjligt. Det betyder att all<br />
upparbetning av använt bränsle från de svenska kärnkraftsverken måste<br />
förbjudas.</p>
<p>Det är inte bara fråga om radioaktivitet och strålningsrisker, där ständigt<br />
nya rapporter från Windscale och La Hague visar att säkerheten är<br />
under all kritik. Det är också en fråga om sambandet kärnkraft-kärnvapen,<br />
där upparbetat bränsle från civila reaktorer alltmer framstår som en viktig<br />
råvara för framställning av vapenplutonium. Sverige bör inte i något<br />
sammanhang bidra till att anskaffning av plutonium för vapenändamål<br />
underlättas. Ett klart uttalat förbud mot export av använt kärnbränsle och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:229</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>all slags upparbetning bör införas i lagen. Alla sådana avtal med England<br />
och Frankrike bör sägas upp med det snaraste.</p>
<p>Ett annat område inom avfallshanteringen som måste uppmärksammas<br />
är lokaliseringen av slutförvar. Som redan nämnts, anser vpk att Sverige<br />
självt skall ta hand om och förvara sitt använda kärnbränsle i oupparbetat<br />
skick. Det gäller också andra typer av låg- och medelaktivt avfall. Det krav<br />
som måste ställas på slutförvaren är att dessa möjliggör inspektion och<br />
ingripanden om något oförutsett skulle inträffa. När kravet skall uppges är<br />
i dag omöjligt att ange. Men det enda slutförvar i Sverige, som hittills<br />
fattats beslut om och där byggnadsarbetena är i full gång — det tidigare<br />
nämnda SFR utanför Forsmark — är lokaliserat under havsbotten. Detta<br />
strider mot såväl internationell rätt som den nya lagens formulering om<br />
slutförvaring på ett säkert sätt. Lagen behöver här skärpas och en bestämmelse<br />
om förbud mot slutförvar under havsytan införas.</p>
<p>Export av kärnkraftsteknologi</p>
<p>Det svenska kärnkraftsprogrammet skall vara avslutat år 2010. Den<br />
svenska kärnkraftsindustrin kan därför inte räkna med någon inhemsk<br />
marknad. Men också på detta område måste sambandet kärnkraftkärnvapen<br />
uppmärksammas. Varje utbyggnad av civil kärnkraft öppnar<br />
möjligheter till vapenproduktion på kortare eller längre sikt. Det förtjänar<br />
att påpekas, att den största drivkraften bakom det svenska kärnkraftsprogrammet<br />
ursprungligen var önskan att säkra möjligheterna för ett svenskt<br />
atomvapen. Nu satsar den svenska kärnkraftsindustrin i stor omfattning<br />
på en betydande export. Den bör enligt vpk:s mening hindras genom att<br />
ett totalförbud för sådan export införs i lagen. Både i kommittébetänkandet<br />
och i propositionen görs jämförelser med krigsmaterielexporten. Men<br />
här finns en grundläggande skillnad. Så gott som hela svenska folket ställer<br />
sig bakom ett nationellt försvar och godtar därmed en vapenproduktion i<br />
landet och också en viss begränsad export. Men lika många säger nej till<br />
kärnkraft, vill minimera all verksamhet inom området och är motståndare<br />
till att Sverige försöker etablera sig som försäljare av utrustning och teknologi.<br />
Det stärker ytterligare kravet om ett exportförbud.</p>
<p>Reglering av kärnkraftens avveckling</p>
<p>I riksdagsbeslutet 1980 fastslogs att antalet reaktorer i Sverige skulle<br />
vara högst tolv och att den sista reaktorn skulle tas ur drift år 2010.<br />
Majoriteten i atomlagstiftningskommittén har inte velat ta in detta beslut<br />
i förslaget till ny lag. Inte heller i den nu föreliggande propositionen har<br />
regeringen velat göra denna markering i lagstiftningen. Men alltsedan<br />
folkomröstningen och det efterföljande riksdagsbeslutet har kärnkraftsintressenterna<br />
bedrivit en omfattande kampanj för att förändra besluten och</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:229</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>fortsätta kärnkraftsutbyggnaden i Sverige. Det är därför enligt vpk:s mening<br />
i högsta grad motiverat att kärnkraftens avveckling regleras i lag.<br />
Detta är så mycket enklare, eftersom det enligt både kommitténs och<br />
regeringens uppfattning inte föreligger några lagtekniska hinder för att<br />
införa en sådan bestämmelse.</p>
<p>Uranprospektering och uranbrytning</p>
<p>Uran till godtagbara priser för det begränsade, svenska kämkraftsprogrammet<br />
finns att köpa på världsmarknaden. Det finns därför inte någon<br />
som helst anledning att bedriva prospektering efter uran eller påbörja<br />
uranbrytning i Sverige. Vårt land bör inte heller etablera sig som exportör<br />
med tanke på alla negativa effekter som en uranutvinning medför och den<br />
även här ökande risken för kärnvapenspridning. Ett förbud mot uranprospektering<br />
och uranbrytning bör därför införas i lagen.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda yrkas</p>
<p style="margin-left:48px;">1. att riksdagen uttalar sig för</p>
<p style="margin-left:48px;">a) att laddning av reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3<br />
inte bör medges samt</p>
<p style="margin-left:48px;">b) att kärnvärmereaktorn Secure eller andra typer av reaktorer<br />
inte bör införas i det svenska energisystemet,</p>
<p style="margin-left:48px;">2. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1983/84:60 och hos<br />
regeringen hemställer om ett nytt lagförslag med skärpta och<br />
mera precisa bestämmelser innefattande:</p>
<p style="margin-left:48px;">a) bestämmelser om samordning av information och prövning<br />
vid tillkomst av kärnteknisk anläggning,</p>
<p style="margin-left:48px;">b) förbud mot upparbetning och export av använt kärnbränsle,</p>
<p style="margin-left:48px;">c) förbud mot slutförvar under havsytan,</p>
<p style="margin-left:48px;">d) totalförbud mot export av utrustning och teknologi på kärnkraftsområdet,</p>
<p style="margin-left:48px;">e) reglering av antalet reaktorer till högst 12 och tid för sista<br />
avstängning år 2010,</p>
<p style="margin-left:48px;">0 förbud mot uranprospektering och uranbrytning.</p>
<p>Stockholm den 24 november 1983<br />
LARS WERNER (vpk)</p>
<p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p>
<p>C. H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p>
<p>JÖRN SVENSSON (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)</p>
<p>TORE CLAESON (vpk)</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk2undertecknare0NILS BERNDTSONvpk3undertecknare0C. H. HERMANSSONvpk4undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk5undertecknare0JÖRN SVENSSONvpk6undertecknare0OSWALD SÖDERQVISTvpk7undertecknare0TORE CLAESONvpk8undertecknareG702229Lars Werner m. fl.mot_198384__229.pdf117418pdfFörslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60)https://data.riksdagen.se/fil/47A7E18C-FEB6-4EB8-85D5-B14A3D3EABAA