3099001G7022241983/84224motmotMotion 1983/84:224 Jan-Erik Wikström m. fl.MotionMotion22401983-11-24 00:00:002014-11-04 09:39:002014-11-04 00:00:00Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)Jan-Erik Wikström m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G702224/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G702224https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702224
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1983/84:224</p>
<p>Jan-Erik Wikström m. fl.</p>
<p>Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)</p>
<p>1. Sammanfattning</p>
<p>Folkpartiet säger nej till förslaget att införa kollektiva löntagarfonder i<br />
Sverige.</p>
<p>Många förslag har under det gångna decenniet presenterats, från de s. k.<br />
Meidner-fonderna till det som antogs på LO/S AP:s kongresser 1981. Även<br />
det förslag som nu läggs fram för riksdagen bygger på samma principer,<br />
nämligen att</p>
<p>— pengar tas från företagen genom s. k. vinstdelningsskatt, och</p>
<p>— samlas i fonder, f. n. fem stycken fackligt dominerade,</p>
<p style="margin-left:17px;">— för att köpa aktier i företagen och alltså förr eller senare ta över ägandet<br />
av dessa.</p>
<p>Fondförslaget betyder därmed en socialisering och kollektivisering av<br />
ägendet och en förändring av vårt ekonomiska system. Detta är logiskt för<br />
socialdemokraterna, men naturligtvis helt oacceptabelt för folkpartiet som<br />
bygger sin politik på marknadsekonomi, mångfald och privat ägande.</p>
<p>Varje seriös analys av förslaget till kollektiva löntagarfonder visar att det<br />
enda av de uppgivna motiven som stämmer gäller makten. Men införande<br />
av fonderna leder inte till någon maktspridning, utan enbart till ett överförande<br />
av makten från nuvarande till en annan maktgruppering.</p>
<p>Folkpartiet har sedan länge verkat för att sprida makt och ägande i<br />
näringslivet. Den marknadsekonomi som vi vill slå vakt om skulle fungera<br />
bättre om konkurrensen blev större och ägandet mera spritt.</p>
<p>Vi föreslår därför att stimulanser för enskilt aktiesparande återinförs<br />
liksom stimulanser för andel-i-vinst-system, dvs. individuella andelar för<br />
de anställda i det egna företaget. Vi föreslår också stimulanser för mindre<br />
och medelstora företag, t. ex. slopande av förmögenhetsskatten på det<br />
arbetande kapitalet. Den graderade rösträtten på nya börsaktier bör avskaffas.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2. Historik</p>
<p>Löntagarfondsfrågan har diskuteras i Sverige sedan början av 1970-talet.<br />
År 1974 tillsattes den statliga utredningen om ”Löntagarna och kapitalbildningen”.<br />
Folkpartiet medverkade vid direktivens utformning. Denna<br />
utredning arbetade i sju år utan att avge något slutbetänkande.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 224</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_8"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>Ett antal mer eller mindre konkreta förslag till löntagarfonder har framförts<br />
under denna tid, från de s. k. Meidner-fonderna 1975 till det förslag<br />
som antogs på både LO:s och SAP:s kongresser 1981. Det förslag som nu<br />
presenteras för riksdagen har samma grundläggande komponenter som<br />
dessa tidigare förlag.</p>
<p>Frågan om de anställdas delaktighet i företagens kapitaltillväxt har<br />
debatterats livligt inom folkpartiet. De motiv som tid efter annan framförts<br />
för någon form av löntagarfonder har hela tiden ansetts vara väsentliga.<br />
Det gäller framför allt näringslivets försörjning med kapital, speciellt<br />
riskvilligt kapital, och önskemålet att bryta den starka ägarkoncentrationen<br />
inom näringslivet.</p>
<p>Folkpartiet har hela tiden betonat vissa förutsättningar som mäste vara<br />
uppfyllda. Systemet måste stärka marknadsekonomin och det måste ha<br />
individuellt ägande. Detta innebär att folkpartiet aldrig har kunnat acceptera<br />
de olika förslag till kollektiva fonder som framförts av LO eller<br />
socialdemokraterna. Vi vill påminna om följande uttalande från dåvarande<br />
folkpartiledaren Per Ahlmark i valrörelsen 1976:</p>
<p>Meidnerfonderna skulle innebära en enorm maktkoncentration till en<br />
liten grupp människor. Och vi säger nej till Meidnerfonderna. När det<br />
gäller frågan om vi ska ha en liberal ekonomi där många företag konkurrerar<br />
med varandra eller en socialistisk ekonomi, där man planstyr företagen<br />
från Stockholm, så är det ju en alldeles fundamental skillnad.</p>
<p>Samma grundsyn framgår av en rapport till folkpartiets landsmöte 1978.<br />
I partistyrelsens yttrande över denna debattpromemoria inleds de sammanfattande<br />
slutsatserna i fråga om löntagarfonder på följande sätt:</p>
<p>I partiprogram och tidigare uttalanden av landsmötet är vissa utgångspunkter<br />
för resonemangen (om löntagarfonder) givna. Folkpartiet vill<br />
främja en decentraliserad marknadsekonomi, motverka alla former av<br />
maktkoncentration, främja en jämnare förmögenhetsfördelning och stärka<br />
löntagarnas ställning i arbetslivet. Vi vill också stimulera en ökad<br />
kapitalbildning i ekonomin och därigenom långsiktigt trygga sysselsättning<br />
och sociala reformer. Uppenbart är att dessa mål kräver olika metoder<br />
och instrument.</p>
<p>Det innebär bl. a. att folkpartiet säger nej till de förslag om löntagarfonder<br />
som presenterats av en socialdemokratisk arbetsgrupp eller andra<br />
system som leder till ökad maktkoncentration i ekonomin.</p>
<p>I en riksdagsdebatt våren 1979 sade dåvarande folkpartiledaren Ola<br />
Ullsten:</p>
<p>Jag har för mitt partis och för regeringens del gjort klart att vi aldrig<br />
kommer att medverka till införandet av ett system som skulle försvaga<br />
marknadsekonomin i stället för att stärka den, et,t system som skulle skapa<br />
en ny väldig koncentration i nya händer i stället för att bredda ägandet och<br />
inflytandet i flera och öka mångfalden.</p>
<p>Det faktum att folkpartiet bestämt avvisar det nu aktuella förslaget till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kollektiva löntagarfonder är en konsekvens av den ideologiska grundsyn<br />
som naturligtvis också präglat tidigare avståndstaganden.</p>
<p style="margin-left:3px;">3. Propositionens förslag</p>
<p style="margin-left:3px;">Vid 1981 års kongresser hos LO och socialdemokratiska partiet fattades<br />
beslut om vissa principer för ett system med kollektiva löntagarfonder.<br />
Vissa av de tekniska detaljerna har därefter utretts ytterligare inom tre<br />
arbetsgrupper som tillsattes efter valet 1982. Arbetsgrupperna har presenterat<br />
sina förslag i följande rapporter: En modell för vinstdelning (Ds Fi<br />
1983:13), Kapitalplaceringar på aktiemarknaden (SOU 1983:44) och Löntagarfonder<br />
i ATP-systemet (Ds Fi 1983:20).</p>
<p style="margin-left:3px;">I proposition 1983/84:50 föreslås nu att kollektiva löntagarfonder införs<br />
i Sverige den 1 januari 1984.</p>
<p style="margin-left:3px;">Systemet bygger i princip på följande inslag:</p>
<p style="margin-left:3px;">— pengar tas från företagen genom s. k. vinstdelningsskatt och</p>
<p style="margin-left:3px;">— samlas i fonder, f. n. fem stycken fackligt dominerade,</p>
<p style="margin-left:3px;">— för att köpa aktier i företagen och alltså förr eller senare ta över ägandet</p>
<p style="margin-left:17px;">av dessa.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sammanfattningsvis innebär de olika lagförslagen att fem löntagarfondsstyrelser<br />
inrättas för att förvalta en del av allmänna pensionsfondens<br />
medel. Denna del härrör dels från den tillfälliga vinstskatt som utgår för<br />
1983, dels från en ny skatt, kallad vinstdelningsskatt; även en del av den<br />
tilläggspensionsavgift som arbetsgivarna betalar ställs under löntagarfondsstyrelsernas<br />
förvaltning. Vinstdelningsskatten skall erläggas av aktiebolag,<br />
ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag.<br />
Underlaget för vinstdelningsskatten beräknas för varje företag för sig<br />
och bestäms av taxeringsnämnden i samband med den årliga taxeringen.<br />
Vinstdelningsunderlaget är företagens reala vinst. Med detta menas det<br />
nominella resultatet beräknat på visst sätt och justerat med hänsyn till<br />
inflationen. Vinstdelningsskatten utgör 20 % av underlaget. Mindre vinster<br />
är undantagna från vinstdelningsskatt. Vissa gränser är satta för hur mycket<br />
en löntagarfondsstyrelse får förvalta.</p>
<p style="margin-left:3px;">Medelsramen är 400 milj. kr. 1984 och den ökar därefter årligen med 400<br />
milj. kr. (i fast penningvärde) till och med år 1990. Löntagarfondsstyrelserna<br />
får placera tilldelade medel i aktier eller som riskkapital i ekonomiska<br />
föreningar. För placering i börsaktier gäller en viss begränsning, dvs. en<br />
löntagarfondsstyrelse får inte förvärva så många aktier att de uppnår mer<br />
än åtta % av samtliga aktiers röstvärde. I icke börsnoterade företag finns<br />
inga gränser för ägandet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det åligger löntagarfondsstyrelserna att årligen överföra en avkastning<br />
på det förvaltade kapitalet motsvarande tre % real förräntning till de<br />
pensionsutbetalande fondstyrelserna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>Löntagarfondsstyrelserna tillsätts av regeringen. Av en löntagarfondsstyrelses<br />
nio ledamöter och fyra suppleanter skall minst fem ledamöter och<br />
två suppleanter företräda löntagarintressen. På begäran av en lokal facklig<br />
organisation vid ett företag vari en löntagarfondsstyrelse har aktier kan<br />
styrelsen bemyndiga företrädare för den fackliga organisationen att utöva<br />
rösträtt för hälften av styrelsens aktier i bolaget.</p>
<p>4. Kritik av uppgivna motiv för kollektiva löntagarfonder</p>
<p>LO och socialdemokraterna har under de senaste tio åren fört fram en<br />
rad olika argument för de olika förslagen till kollektiva löntagarfonder. De<br />
påstås alltså</p>
<p>— klara näringslivets kapitalförsörjning, speciellt med riskkapital</p>
<p>— stödja den solidariska lönepolitiken och stabiliseringspolitiken</p>
<p>— ge en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning</p>
<p>— stärka löntagarinflytandet</p>
<p>— stödja ATP-systemet.</p>
<p>Alla argumenten har avfärdats i den seriösa debatten. Förslagen till<br />
kollektiva löntagarfonder visar sig inte alls leda till att de angivna målen<br />
uppfylls.</p>
<p>Kapitalförsörjningen</p>
<p>Detta motiv var länge det som starkast betonades av fondanhängarna.<br />
Fonderna skulle tillföra näringslivet riskvilligt kapital för att säkerställa<br />
den nödvändiga investeringsökningen i samhället. Den sparandebrist som<br />
förelåg i den svenska ekonomin — på vilken det synliga tecknet var<br />
underskottet i bytesbalansen gentemot utlandet — ansågs inte kunna täckas<br />
på annat sätt. Framför allt ansågs fonderna vara nödvändiga för att<br />
förse näringslivet med tillräckligt mycket riskvilligt kapital, dvs. för att<br />
möjliggöra nyemissioner av tillräcklig storlek på aktiemarknaden.</p>
<p>Det har emellertid visat sig att detta problem har kunnat lösas utan några<br />
kollektiva fonder och allt vad dessa skulle föra med sig i fråga om grundläggande<br />
systemförändringar i ekonomin. De icke-socialistiska regeringarna<br />
introducerade det s. k. skattesparandet som i sig innehöll en kraftig<br />
stimulans för enskilt sparande i aktier. Även andra lättnader infördes,<br />
framför allt lindringen av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Båda<br />
dessa faktorer har starkt bidragit till att den svenska börsen har börjat<br />
fungera som den skall igen. Sparandet i aktiesparfonder har blivit en stor<br />
succé med i dag ca 600 000 människor som deltagare. Ungefär 2/3 av dessa<br />
har inte tidigare sparat i aktier och många säger sig inte ens över huvud<br />
taget ha varit regelbundna sparare.</p>
<p>Genom dessa åtgärder har företagens nyemissioner, dvs. deras tillskott</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>av riskvilligt kapital, kunnat öka mycket kraftigt. Nyemissionerna har<br />
under senare år varit avsevärt mycket större än under något år under<br />
1970-talet. Bara under det första halvåret i år har emissionsvolymen uppgått<br />
till ca 5 milj. kr., och i själva verket har emissionerna sedan hösten<br />
1980 varit större än under hela 1970-talet tillsammans.</p>
<p>Det ligger också i sakens natur att kapitalbildningen inte skulle förbättras<br />
med löntagarfonderna. Dessa skall ju framför allt finansieras med<br />
vinstmedel från företagen, pengar som annars skulle kunna användas till<br />
framtidssatsningar eller sparas tills tiderna blir sämre. Nettoeffekten blir<br />
att näringslivet undandras riskvilligt kapital, dvs. motsatsen till det önskade<br />
och åsyftade.</p>
<p>Att ta ut vinstmedel ur företagen och ge dem till fackliga eller politiska<br />
fonder är motiverat bara om man tror att politiker och fackliga förtroendemän<br />
kan styra dem till mer lönsamma projekt än vad företagen klarar<br />
av. Erfarenheterna är i allt väsentligt de motsatta.</p>
<p>Stabiliseringspolitiken</p>
<p>Tanken är här att löntagarfonderna skall vara ett stöd för den solidariska<br />
lönepolitiken och bidra till löneåterhållsamhet. Man utgår då från att<br />
vinster ger upphov till löneglidning som i sin tur försvårar den solidariska<br />
lönepolitiken. Genom att kapa vinsterna skulle då löneglidningen hållas<br />
tillbaka.</p>
<p>Denna tanke är emellertid fel. Det finns inte några belägg för att det<br />
finns något klart samband mellan vinster och löneglidning. Tvärtom har<br />
olika studier, både empiriska och teoretiska, visat att det inte finns ett<br />
sådant samband. Det gäller t. ex. en studie utförd av LO och likaså en<br />
undersökning utförd för den statliga löntagarfondsutredningens räkning.</p>
<p>Sunt förnuft säger också att den extra vinstdelningsskatt som löntagarfonderna<br />
skall byggas upp med snarast skulle tendera att stimulera löneglidningen.<br />
De flesta företagare skulle säkert föredra att ge sina anställda<br />
litet mer i lön framför att skicka iväg pengarna till staten eller någon<br />
anonym fond, en fond som dessutom snart nog skulle kunna komma<br />
tillbaka och köpa upp delar av företaget.</p>
<p>Löneåterhållsamhet är nödvändig för att bibehålla och förstärka konkurrenskraften<br />
och för att klara jobben i framtiden. Men det är synnerligen<br />
oklart på vilket sätt kollektiva löntagarfonder skulle bidra till denna löneåterhållsamhet.<br />
Det bud i den kommande avtalsrörelsen som LO just lagt<br />
kostar ca 10—11 %, vilket klart visar att förslaget om löntagarfonderna<br />
inte har bidragit till återhållsamhet i lönekraven.</p>
<p>Jämnare förmögenhetsfördelning</p>
<p>Det socialdemokratiska argumentet är i detta avseende att en nödvändig<br />
lönsamhetsökning i företagen leder till oacceptabelt stora förmögenhets</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>ökningar för nuvarande aktieägare.</p>
<p>Till att börja med måste man konstatera att den största faran för en<br />
olämplig förmögenhetsomfördelning kommer från inflationen. Under sin<br />
oppositionstid var socialdemokraterna mångordiga när det gällde att visa<br />
vilka stora förmögenhetsvärden som på ett slumpmässigt och fördelningspolitiskt<br />
oacceptabelt sätt omfördelades via inflationen. Detsamma gäller<br />
naturligtvis nu. I proposition 1983/84:40 beskrivs också den omfördelning<br />
som inflationen skapar från långivare och småsparare till låntagare, från<br />
hyresgäster till villaägare. Att få bukt med inflationen är således väsentligt<br />
från förmögenhetsfördelningssynpunkt.</p>
<p>Man måste också konstatera att aktieförmögenheterna utgör en mycket<br />
liten del av hushållens samlade förmögenheter — i storleksordningen en<br />
tjugondel. Den helt dominerande delen av hushållens förmögenheter ligger<br />
i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. bilar. Även om man<br />
anser att förmögenhetsfördelningen är orättvis är det därför irrelevant att<br />
gripa sig an just aktiefördelningen.</p>
<p>I ett mera begränsat perspektiv kan dock konstateras att aktieägandet är<br />
snett fördelat. En mycket liten del av antalet hushåll äger en mycket stor<br />
del av aktiestocken. De kollektiva löntagarfonderna skulle emellertid inte<br />
medföra någon spridning av aktieägandet till fler hushåll, utan tvärtom ge<br />
en ytterligare koncentration av aktieägandet till institutioner. Om fem<br />
fonder köper aktier av hundratusentals enskilda människor ökar ägarkoncentrationen<br />
i stället för att minska.</p>
<p>Folkpartiet anser att en rättvis förmögenhetsfördelning gynnas av rimliga<br />
villkor för enskilt sparande, inkl. sparande i aktier, i stället för en i det<br />
närmaste konfiskatorisk behandling av sådant sparande.</p>
<p>Stödja A TP-systemet</p>
<p>Detta motiv har tillkommit sent och kan snabbt avfärdas. Riksförsäkringsverket<br />
har i sitt remissvar om delar av löntagarfondsförslaget gjort<br />
beräkningar över det bidrag till pensionsutbetalningarna som löntagarfonderna<br />
skulle komma att ge. Verkets slutsats är: ”Sorn synes är löntagarfondernas<br />
tillskott till försäkringens finansiering från början marginell och<br />
blir dessutom relativt sett allt mindre på längre sikt.” Löntagarfondernas<br />
tillskott till pensionsutbetalningarna blir knappt 0,5 miljarder kronor per<br />
år, vilket motsvarar mindre än 1 % av de totala utbetalningarna. Detta<br />
gäller under förutsättning att avkastningen verkligen blir 3 % realt, vilket<br />
riksförsäkringverket anser mindre troligt mot bakgrund av den historiska<br />
tillväxten.</p>
<p>Om de politiska och fackliga ledamöterna i fondstyrelserna är mindre<br />
skickliga än de vinstgivande företagen på att förvalta vinstmedlen blir<br />
löntagarfonderna i stället ett hot mot pensionerna. Det avgörande för att<br />
trygga pensionerna är nämligen att det blir en god tillväxt i ekonomin och<br />
det förutsätter bl. a. lönsamma företag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Löntagarinflytandet</p>
<p>I propositionen hävdas att de kollektiva löntagarfonderna kommer att<br />
medverka till att bryta den privata maktkoncentrationen och stärka löntagarinflytandet<br />
över produktionen. Detta var också det första uttalade<br />
målet för de s. k. Meidner-fonderna, nämligen att överföra makten över<br />
produktionsmedlen till löntagarna.</p>
<p>Om man sätter likhetstecken mellan löntagarinflytande och ökad makt<br />
åt fackliga ombudsmän och politiker är propositionens uttalande korrekt.<br />
De kollektiva löntagarfonderna kommer att ge avsevärt större makt åt fack<br />
och politiker.</p>
<p>Folkpartiet anser emellertid inte att det är eftersträvansvärt att ge ökad<br />
makt åt fack och politiker. De personer som i praktiken skulle utöva denna<br />
makt är inte de anställda i de olika företagen utan en begränsad grupp<br />
fackliga funktionärer.</p>
<p>Löntagarfonderna kommer mycket snabbt att öka den fackliga och<br />
politiska makten. Redan 1990, alltså om mindre än sju år, kommer fondsystemet<br />
inkl. fjärde AP-fonden att vara fyra å fem gånger så stort som den<br />
i dag största aktieägaren.</p>
<p>Den begränsningsregel som föreslås i propositionen kommer inte att ha<br />
någon större betydelse i detta fall. Den innebär att varje fondstyrelse inte<br />
får äga mer än åtta % av aktiernas röstvärde i varje aktiebolag. Redan åtta<br />
% av ägandet ger ett mycket stort inflytande, i praktiken ofta det dominerande<br />
inflytandet. Det förefaller också sannolikt att de fem fondstyrelserna<br />
kommer att samverka. Detta möjliggörs genom förslaget om undantag<br />
från röstkvotsregeln enligt 9 kap. 3 § aktiebolagslagen. I detta lagrum<br />
stadgas att ingen vid en bolagsstämma får rösta för mer än en femtedel av<br />
de på bolagsstämman företrädda aktierna. Regeringen föreslår det undantaget<br />
att varje fondstyrelse skall anses som en aktieägare för sig. Genom ett<br />
gemensamt agerande hos de fem fondstyrelserna kommer löntagarfonderna<br />
tillsammans att kunna äga fyrtio % av aktiernas röstvärde, vilket torde<br />
komma att ge ett helt dominerande inflytande. I själva verket kommer<br />
detta att ge upphov till en enorm maktkoncentration till de personer som<br />
sitter i de fem löntagarfondsstyrelserna.</p>
<p>Det är enligt folkpartiets uppfattning uppenbart att det är denna maktfråga<br />
som är det centrala motivet till införandet av de kollektiva löntagarfonderna<br />
i Sverige. Det var tydligt utsagt i det ursprungliga Meidnerförslaget<br />
men har sedan dess tonats ned av taktiska skäl. Icke desto mindre<br />
är de faktiska konsekvenserna av propositionens förslag att en sådan<br />
maktkoncentration skapas.</p>
<p>”Med löntagarfonderna tar vi över”, utropade en gång LO-tidningen.<br />
Det blir i praktiken inte någon spridning av makten som socialdemokraterna<br />
åstadkommer utan enbart ett överförande av makten från nuvarande<br />
maktgrupper till en enda.</p>
<p>I propositionen behandlas frågan om direkta val till fondstyrelserna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>mycket kortfattat (s. 53). Vi finner detta anmärkningsvärt mot bakgrund av<br />
att socialdemokraterna under sommaren och hösten 1982 förordade direkta<br />
val till fondstyrelserna och presenterade detta som en ur demokratisk<br />
synvinkel bättre metod i syfte att motverka de farhågor för ett korporativt<br />
system som knutits till löntagarfondsförslaget. I propositionen framhålls<br />
nu, att ett direktvalssystem innehåller så betydande principiella och valtekniska<br />
problem att frågan om direktval av fondstyrelserna bör bli föremål<br />
för en särskild utredning. Riksdagen har alltså nu ingen möjlighet att ta<br />
ställning till hur löntagarfondernas styrelser i framtiden skall utses. Vi<br />
finner detta otillfredsställande med hänsyn till den principiellt stora betydelse<br />
som formen för val av fondstyrelserna har.</p>
<p>Om det skulle bli allmänna, eller fackliga, val till fondstyrelserna kommer<br />
med säkerhet kandidaterna att söka ett vidare mandat än att bara<br />
förvalta en aktieportfölj med sikte på största möjliga avkastning. Då<br />
kommer i stället vallöften om direkta ingrepp i företagens investeringsoch<br />
produktionsplanering.</p>
<p>5. Skäl att awisa fonderna</p>
<p>Genomgången ovan visar med all önskvärd tydlighet att de olika motiv<br />
som tid efter annan åberopats för de kollektiva löntagarfonderna saknar<br />
relevans. Det enda motiv som stämmer med verkligheten är det som gäller<br />
makten och övertagandet av ägandet till produktionsmedlen i ekonomin.<br />
De facto innebär detta en socialisering och kollektivisering av ägandet och<br />
en förändring av vårt ekonomiska system. Detta är logiskt för socialdemokraterna,<br />
men naturligtvis helt oacceptabelt för folkpartiet som bygger sin<br />
politik på marknadsekonomi, mångfald, valfrihet och privat ägande.</p>
<p>Även om man bortser från den ideologiska grundsynen är det uppenbart<br />
att en seriös analys visar att systemet med kollektiva löntagarfonder kommer<br />
att ha stora skadliga verkningar för den svenska ekonomin. Sådana<br />
analyser har t. ex. utförts av socialdemokratiska ekonomer, som tydligen<br />
inte övertygats av propagandan från LO. Det gäller t. ex. professor Assar<br />
Lindbeck och huvudsekreteraren och senare ordföranden i den statliga<br />
löntagarfondsutredningen Berndt Öhman.</p>
<p>Deras analys av förslagen till LO/SAP:s kongresser 1981 om kollektiva<br />
löntagarfonder pekar på ett stort antal negativa konsekvenser för den<br />
svenska ekonomin. Den mest väsentliga invändningen har att göra med de<br />
olika hänsyn som fondstyrelserna skall ta i sin placeringspolitik. Hela<br />
poängen med att införa detta system är ju att fondstyrelsernas löntagarmajoritet<br />
inte skall betona avkastningen och vinstintresset på det sätt som<br />
nuvarande ägare till företagen gör.</p>
<p>Med löntagarfonderna som den dominerande ägaren till en stor del av<br />
företagen — det spelar mindre roll om detta tar fem, tio eller tjugo år att<br />
genomföra — kommer också konkurrensen att minska. Varför skulle ett</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>löntagarägt företag konkurrera med ett annat löntagarägt företag? Det<br />
kommer att te sig mera rimligt från deras utgångspunkter att dela upp<br />
marknaderna mellan de olika företagen, vilket är detsamma som att konkurrensen<br />
sätts ur spel.</p>
<p>Folkpartiet anser att marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrens<br />
mellan företagen och en fri internationell handel. Själva idén om det<br />
kollektiva ägandet som ersättning för det individuella fönekar värdet av<br />
konkurrens. De stora ekonomiska kollektiven kommer säkerligen att Finna<br />
det bekvämt att med olika medel hindra ”onödig” konkurrens, ägaren<br />
gentemot importen. Detta kommer att bli till stor nackdel för konsumenterna.<br />
De kollektiva löntagarfonderna stärker producentintresset till förfång<br />
för konsumentintresset.</p>
<p>Det är uppenbart att en stor majoritet av det svenska folket har tagit<br />
starkt intryck av alla argument som framförts mot de kollektiva löntagarfonderna.<br />
Varje opinionsundersökning som genomförts visar att det bara<br />
är en liten minoritet som anser att löntagarfonderna är bra, medan en allt<br />
större majoritet är negativt inställd till förslaget. Det är anmärkningsvärt<br />
att socialdemokraterna trots detta av allt att döma kommer att driva<br />
igenom förslaget med enbart kommunisternas hjälp, mot en bred folkopinion<br />
inkl. en stor del av de egna väljarna mot det samlade näringslivet och<br />
mot en enig politisk opposition.</p>
<p>Socialdemokraterna bedriver f. n. ett dubbelspel beträffande fonderna.<br />
Å ena sidan sägs de vara ofarliga och betydelselösa och inte mer anmärkningsvärda<br />
än något annat ekonomisk-politiskt förslag för att lotsa Sverige<br />
genom den nuvarande ekonomiska krisen.</p>
<p>Å andra sidan framställs det nu lagda förslaget till kollektiva löntagarfonder<br />
som ett första steg på vägen mot något stort och nytt.</p>
<p>Systemet skall bara fungera till 1990 och sedan skall det omprövas. Om<br />
det då inte visar sig ha fungerat på avsett sätt skall ytterligare medel inte<br />
tillföras.</p>
<p>Att LO har ambitioner som går långt utöver de positioner som nåtts fram<br />
till år 1990 är alldeles uppenbart. Det förnekas inte heller från ledande<br />
LO-företrädare. Även om den socialdemokratiska ledningen till äventyrs<br />
skulle ha en annan mening finns det ingenting som talar för att den kan stå<br />
emot LO bättre år 1990 än år 1983. Det mesta talar i stället för att tidsplanen<br />
accelereras när fondsystemet inte kortsiktigt ger de väntade resultaten.</p>
<p>6. Riksdagsbehandlingen av fondförslaget</p>
<p>Den konstitutionella aspekten</p>
<p>Förslaget till lagstiftning om löntagarfonder har arbetats fram under<br />
mycket stor tidspress. Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att flera remissinstanser<br />
endast har hörts om delar av förslagen. Myndigheter och sam</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>manslutningar har således inte varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst<br />
utarbetat och samlat förslag till löntagarfonder, säger lagrådet.<br />
Det konstateras vidare att detta faktum har kritiserats från flera håll.<br />
Likaså har anmärkts att remisstiden varit för kort. ”Också lagrådet ställer<br />
sig kritisk till att en fråga av så stor principiell betydelse och med så<br />
kontroversiella inslag beretts på sätt som skett.”</p>
<p>För att vara ett så stort ingrepp i det svenska ekonomiska systemet med<br />
innebörd att man inför helt nya rättssubjekt och helt nya skatteformer, är<br />
det mycket förvånansvärt att de konstitutionella aspekterna inte har diskuterats<br />
mera ingående.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande funnit att man inte kan anföra någon erinran<br />
mot det föreslagna löntagarfondssystemet från grundlagsenlig synpunkt.<br />
Vidare menar lagrådet att förslaget inte strider mot våra internationella<br />
åtaganden. Vi har självfallet inte grund för att göra något annat bestämt<br />
påstående än det som lagrådet har kommit fram till. Vi finnér det ändå<br />
anmärkningsvärt att lagrådet accepterat att göra dessa grannlaga överväganden<br />
om förslagets grundlagsenlighet med så stor tidspress. Ett mera<br />
djupgående grundlagsresonemang kring löntagarfondernas grundläggande<br />
idé, nämligen att tvinga företagen att tillhandahålla medel för vilka de<br />
sedan skall bli uppköpta, hade förtjänat ett större utrymme i lagrådets<br />
yttrande. Lagrådet har konstaterat att specialdestination av statsinkomster<br />
visserligen är under avveckling, och att riksdagen så sent som 1979/80<br />
framhållit att ny specialdestination inte bör införas. Även om det inte<br />
föreligger något konstitutionellt hinder att specialdestinera skatter, menar<br />
vi att riksdagens tidigare ställningstagande är en viktig grundprincip i<br />
skatterätten, som också framöver bör tjäna som riktmärke. Inga nya specialdestinerade<br />
skatter bör införas, och i den mån sådana existerar från<br />
äldre lagtext, bör de successivt omprövas.</p>
<p>Lagrådet för också ett resonemang kring frågan huruvida förslaget<br />
strider mot våra internationella åtaganden. I den av Sverige ratificerade<br />
konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande<br />
friheten, konstateras i artikel 1 i ett tilläggsprotokoll att envar fysisk<br />
eller juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt och må ingen<br />
berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de<br />
förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.</p>
<p>Lagrådet uttalar att ”det allmännas intresse” får anses uppfyllt i och med<br />
att medlen tillfaller den allmänna pensionsfonden, och förvaltas av offentligrättsligt<br />
reglerade organ. Vi måste starkt ifrågasätta lagrådets bedömning<br />
huruvida det är tillräckligt att det allmännas intresse uppenbarar sig<br />
först i ett andra eller tredje led i det omfattande lagkomplex som hela<br />
löntagarfondsförslaget innebär. Med lagrådets resonemang konstateras att<br />
det allmänna intresset inte inträder när staten ålägger företagen att inbetala<br />
vinstavgift, ej heller när staten slussar dessa medel vidare till löntagarfonder<br />
med tveksam offentligrättslig status. Därefter slussas medlen vidare</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>från löntagarfonder sorn riskkapital/ägarkapital till olika företag. Från<br />
dessa företag inbetalas sedan avkastning/ränta på de pengar som löntagarfonden<br />
placerat i företaget, varpå slutligen denna avkastning av löntagarfonden<br />
inlevereras till allmänna pensionsfonden. Vi ifrågasätter om<br />
inte ”det allmännas intresse” är allt för vagt när det åberopas sist i en så<br />
lång räcka av transaktioner. Det allmänna intresse som avses, nämligen att<br />
stärka den allmänna pensionsfonden, kan uppenbarligen ske med en<br />
enklare process. Lagrådet menar vidare att ”det allmännas intresse” tillgodoses<br />
genom att medlen förvaltas av offentligrättsligt reglerade organ.<br />
Över huvud taget synes det oss som om institutionen löntagarfond är en<br />
mycket oklar skapelse där maktutövningen och dess rättsliga status är<br />
oklar. I vissa juridiska sammanhang beskrivs löntagarfonderna som offentligrättsligt<br />
reglerade organ. Med detta måste rimligen menas att det är<br />
samhällsföreträdarna som har det avgörande inflytandet. I andra mer<br />
populära sammanhang beskrivs organen såsom varande ett organ för<br />
löntagarnas inflytande över produktionsmedlen. Därmed synes icke förstås<br />
att inflytandet skall utövas enligt de grunder som maktutövningen i<br />
offentligrättsligt reglerade organ normalt vilar på. Vi menar att lagrådet på<br />
denna punkt hade behövt få tillräckligt med tid för en betydligt mera<br />
djupgående penetrering av förslagen.</p>
<p>Det finns mot denna bakgrund anledning att återkomma såväl till konstitutionella<br />
frågor kring löntagarfonderna som till aspekter kring Sveriges<br />
internationella åtaganden.</p>
<p>Det är ett minimikrav att riksdagen, innan en knapp majoritet driver<br />
igenom ett materiellt beslut, får ta del av en grundlig genomgång av de<br />
konstitutionella aspekterna i detta ärende. Ett första steg därvid är att<br />
konstitutionsutskottet avger ett yttrande över de konstitutionella aspekter<br />
som här ifrågasatts.</p>
<p>Fondbeslutet kommer att rivas upp</p>
<p>Oberoende av allt som framförs i motioner från de icke-socialistiska<br />
partierna, oberoende av att stöd saknas för förslaget hos en folkopinion,<br />
kommer socialdemokraterna som vi ovan konstaterat av allt att döma att<br />
driva igenom beslut om införande av kollektiva löntagarfonder med kommunisternas<br />
hjälp i riksdagen. Sverige kommer därmed som enda demokratiska<br />
land att införa kollektiva löntagarfonder från den 1 januari 1984.</p>
<p>Departementschefen gör en hastig genomgång av den utländska debatten<br />
i denna fråga. Han konstaterar därvid att debatten har varit livlig i flera<br />
länder förutom Sverige, men att ingenstans har något förslag som liknar<br />
det svenska kunnat genomföras. Han drar emellertid inte någon slutsats av<br />
denna genomgång. Folkpartiet anser att den naturliga slutsatsen är den<br />
som dragits tidigare i denna motion, nämligen att de kollektiva löntagarfonderna<br />
inte kan uppfylla önskade syften utan tvärtom har skadliga<br />
effekter på ekonomin.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>Folkpartiet har föreslagit att de tre icke-socialistiska partierna bildar en<br />
gemensam arbetsgrupp som förbereder avvecklingen av löntagarfonderna<br />
vid en ändrad majoritet i riksdagen. Förslag om avveckling av fonderna<br />
kommer därefter att snarast presenteras för riksdagen.</p>
<p>7. Folkpartiets förslag till maktspridning</p>
<p>De fåtaliga men högröstade anhängarna till kollektiva löntagarfonder<br />
brukar hävda att fondmotståndarna saknar alternativ. Det är därför väsentligt<br />
att konstatera att redan genom att avstå från ett skadligt ingrepp<br />
i samhällsekonomin uppnår man något positivt. Det är alltså inte nödvändigt<br />
att ha något ”alternativ” för att med gott samvete säga nej till kollektiva<br />
löntagarfonder.</p>
<p>Som tidigare redovisats i denna motion har emellertid folkpartiet sedan<br />
länge haft den uppfattningen att vissa av de motiv som ligger bakom<br />
förslaget om kollektiva löntagarfonder är reella problem som måste lösas.<br />
Folkpartiet har bl. a. på grundval av debatten under det senaste decenniet<br />
dragit slutsatsen att en lösning av dessa problem kräver att man avvisar de<br />
kollektiva fonderna.</p>
<p>Sedan lång tid har folkpartiet verkat för att sprida makt och ägande i<br />
näringslivet. Den nuvarande ägarkoncentrationen inom företagen är ett<br />
reellt problem. Det är emellertid ingen lösning att ersätta dem med en<br />
annan lika stor maktkoncentration på statliga eller fackliga händer, utan<br />
den måste brytas och makten spridas på flera. Den marknadsekonomi som<br />
folkpartiet vill slå vakt om skulle fungera bättre om konkurrensen blev<br />
större och ägandet mera spritt.</p>
<p>Spritt aktieägande</p>
<p>Folkpartiet anser att det är angeläget att sprida det ^.skilda aktieägandet.<br />
Aktiefondsparande och skattereduktionen på aktieutdelningar innebar<br />
en stark stimulans för fler människor att spara i aktier, både i form av<br />
aktiesparfonder och direkt aktiesparande i enskilda företag. Antalet aktieägare<br />
har också under senare tid ökat kraftigt och är nu större än en miljon.</p>
<p>Regeringen är emellertid i full färd med att göra motsatsen. Man bedriver<br />
systematisk klappjakt på enskilda aktieägare för att bereda mark för<br />
löntagarfonderna. De åtgärder som vidtagits eller föreslagits efter regeringsskiftet<br />
är: borttagande av skattereduktionen på aktieutdelningar, dvs.<br />
ett återinförande av dubbelbeskattningen, avskaffande av skattefondsparandet,<br />
skärpt realisationsvinstskatt, omsättningsskatt på aktiehandel,<br />
skärpt förmögenhetsskatt i två etapper, särskild utdelningsskatt på aktieutdelningar,<br />
dvs. en trippelbeskattning. Folkpartiet har motsatt sig alla<br />
dessa skattehöjningar eller nya skatter.</p>
<p>Folkpartiet har i en partimotion avvisat förslaget om allemanssparande,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>vilket i praktiken blir ett rent statsskuldssparande och har i stället hävdat<br />
att skattesparandet bör behållas. Vi vill också återinföra skattereduktionen<br />
för aktieutdelningar som en metod att minska dubbelbeskattningen på<br />
aktier. På sikt menar vi att dubbelbeskattningen bör avskaffas.</p>
<p>Folkpartiet anser också att fler organisationer och sammanslutningar,<br />
t. ex. fackliga organisationer, bör uppmuntras att starta aktiesparfonder.<br />
Vi har också föreslagit att andelsägarnas inflytande i aktiesparfondernas<br />
styrelse bör utökas.</p>
<p>Andel-i-vinst</p>
<p>Fler företag bör uppmuntras att starta andel-i-vinst-system för de anställda.<br />
Individuella andelar i det egna företaget kan medverka till en<br />
betydande ägarspridning. De skattemässiga och andra oklarheter som f. n.<br />
finns måste snarast tas bort.</p>
<p>I en departementspromemoria från finansdepartementet (Ds Fi<br />
1983:21, Breddat underlag för produktionsfaktorskatter) har föreslagits att<br />
individuella vinstandelar skall beläggas med arbetsgivaravgifter. Departementschefen<br />
ansluter sig i princip till detta förslag (se proposition 1983/<br />
84:40 s. 31): ”Även övriga nämnda förslag i promemorian bör enligt min<br />
mening genomföras.” Ett sådant förslag har inget annat syfte än att stoppa<br />
de företagsanknutna vinstdelningssystemen och måste enligt folkpartiet<br />
avvisas. I stället krävs ett klart ställningstagande om att sådana vinstandelar<br />
i det enga företaget inte kommer att beskattas.</p>
<p>Vi anser att företagen och de anställda själva bör utarbeta förslag till hur<br />
sådana företagsanknutna vinstdelningssystem kan se ut. Det finns ingen<br />
anledning att tro att ett och samma system skulle passa i alla företag.</p>
<p>Genom olika system för andel-i-vinst kan de anställda bli en viktig<br />
ägargrupp i många företag. 11, ex. Svenska Handelsbanken är de anställda<br />
genom en personalstiftelse numera den tredje största aktieägaren och i<br />
Skandinaviska Enskilda Banken den fjärde största.</p>
<p>Slopa den graderade rösträtten</p>
<p>Den faktiska maktkoncentrationen kan i vissa fall vara större än ägarkoncentrationen.<br />
Detta beror på systemet med A- och B-aktier med olika<br />
röstvärde på bolagsstämman. Ett relativt litet aktieinnehav och liten kapitalinsats<br />
kan därigenom ge ett oproportionerligt stort inflytande.</p>
<p>Folkpartiet anser att den graderade rösträtten för nya aktier på Al-och<br />
A2-listan på börsen bör tas bort. För familjeföretag som går in på OTClistan<br />
finns det dock skäl att behålla dagens regler.</p>
<p>Skydd för småspararna på börsen</p>
<p>Det bästa skyddet mot manipulationer på aktiemarknaden är en spridning<br />
av aktieägandet och en skärpt s. k. insiderlagstiftning. Börsstyrelsen<br />
har nyligen förstärkt det etiska regelsystemet på börsen genom att bl. a.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>införa rekommendationer om särskilda ”uppflaggningsregler” efter internationell<br />
förebild. Detta tvingar nya ägare att tidigare än i dag tillkännage<br />
sina avsikter med stora uppköp på börsen, vilket bidrar till att enskilda<br />
småsparare får tillgång till viktig information på ett tidigt stadium.</p>
<p>Det finns anledning att noggrant följa utvecklingen på börsen så att<br />
dessa uppflaggningsregler verkligen följs. En ytterligare skärpning av insiderlagstiftningen<br />
kan annars visa sig nödvändig.</p>
<p>Stimulans för sparandet</p>
<p>Under större delen av efterkrigstiden har den socialdemokratiska politiken<br />
gått ut på att straffbeskatta det enskilda sparandet och i stället<br />
stimulera det kollektiva sparandet. Det senaste årets ekonomiska politik<br />
visar att socialdemokraterna åter går denna väg. Avkastningen på aktiesparande<br />
och banksparande har under en lång följd av år varit negativ med<br />
hänsyn tagen till inflation och beskattning.</p>
<p>Två gånger under det senaste året har regeringen föreslagit en skärpning<br />
av förmögenhetsskatten. Denna har nu blivit så hög att avkastningen inte<br />
räcker till för att betala både skatt på avkastningen och skatt på behållningen.<br />
Speciellt negativt är detta för egenföretagare och vissa villaägare, som<br />
varken kan sälja en bit av fabriken eller maskinparken eller en del av det<br />
egna huset för att få pengar till skatten.</p>
<p>Folkpartiet anser att den ekonomiska politiken måste inkludera en aktiv<br />
förmögenhetspolitik som går ut på att öka hushållens enskilda sparande<br />
och förmögenhet. I stället för den ”topphuggande” förmögenhetspolitik<br />
som socialdemokraterna länge bedrivit krävs en ”uppbyggande” sparpolitik.</p>
<p>Stärk småföretagen</p>
<p>De mindre företagen och företagarna är en oumbärlig del av marknadsekonomin.<br />
De ger konkurrens, tekniska innovationer, sysselsättning, geografisk<br />
spridning och inte minst enskilt inflytande.</p>
<p>De åtgärder som regeringen hittills vidtagit beträffande småföretagen<br />
har nästan enbart varit av negativ art. Inte minst det senaste förslaget om<br />
höjning av förmögenhetsskatten innebär ett dråpslag för de mindre företagen.</p>
<p>Folkpartiet anser att stimulanser, inte nya skatter, behövs för att underlätta<br />
för enskilda människor att starta och driva egna företag. Ett inslag i<br />
en sådan politik är att avskaffa förmögenhetsskatten på det arbetande<br />
kapitalet i mindre och medelstora företag.</p>
<p>8. Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställer vi</p>
<p style="margin-left:33px;">1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:224</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen återinför skattereduktionen för aktieutdelningar,</p>
<p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen på<br />
aktier,</p>
<p style="margin-left:44px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skattelättnader för<br />
andel-i-vinst-system enligt vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:44px;">5. att riksdagen beslutar avskaffa den graderade rösträtten för nya<br />
börsaktier enligt vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:44px;">6. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande<br />
kapital i mindre och medelstora företag enligt vad som anförts<br />
i motionen.</p>
<p>Stockholm den 24 november 1983</p>
<p>JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p>
<p>JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)</p>
<p>KARL ERIK ERIKSSON (fp) BJÖRN MOLIN (fp)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>LiberTryck Stockholm 19S3</p>
</div>
</div>
</div>
0JAN-ERIK WIKSTRÖMfp1undertecknare0JÖRGEN ULLENHAGfp2undertecknare0KERSTIN EKMANfp3undertecknare0KARL ERIK ERIKSSONfp4undertecknare0BJÖRN MOLINfp5undertecknareG702224Jan-Erik Wikström m. fl.mot_198384__224.pdf350099pdfLöntagarfonder (prop. 1983/84:50)https://data.riksdagen.se/fil/3075B14C-F8D1-458F-AD32-0B54DA89250F