3109062 G702223 1983/84 223 mot mot Motion 1983/84:223 Lars Werner m. fl. Motion Motion 223 0 1983-11-24 00:00:00 2014-11-04 17:25:44 2014-11-04 00:00:00 Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G702223/text https://data.riksdagen.se/dokument/G702223 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702223 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_44"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Motion</p> <p style="margin-left:3px;">1983/84:223</p> <p style="margin-left:3px;">Lars Werner m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)</p> <p>1</p> <p style="margin-left:3px;">Kapitalismens kris har starkt påverkat förhållandet mellan samhällsklasserna<br /> i Sverige. En förskjutning till de breda folklagrens nackdel har<br /> skett. Sedan en följd av år har Sverige ett växande skikt av arbetslösa och<br /> undersysselsatta. Reallönerna har fortlöpande sjunkit, samtidigt som förmögenhetsbildningen<br /> i ett fåtals händer starkt ökat. Spekulation och internationalisering<br /> av kapitalet har minskat benägenheten att utveckla svensk<br /> ekonomi och produktion. Nedskärningar inom den offentliga sektorn har<br /> drabbat de breda folklagrens levnadsnivå. För det stora flertalet lönarbetande<br /> i landet gäller, att de socialt pressats tillbaka — både som individer<br /> och som klass.</p> <p style="margin-left:3px;">Ideologiskt och politiskt har krissituationen banat väg för teorier och<br /> metoder, vilka riktar sig mot de lönarbetandes intressen. Svenska arbetsgivareföreningen<br /> för ett planmässigt ideologiskt krig mot arbetarrörelsens<br /> klassiska idéer och sociala moral. Den politiska diskussionen har drivits åt<br /> höger. Inte bara borgerligheten utan också socialdemokratins ledande<br /> skikt har anammat teserna om åtstramning, om nödvändigheten av höga<br /> vinster för företagen och ökad lönespridning.</p> <p style="margin-left:3px;">När ett förslag om löntagarfonder nu läggs fram, måste man se det i<br /> ljuset av den allmänna samhälleliga situationen.</p> <p style="margin-left:3px;">Arbetarrörelsen borde arbeta för ett fondsystem som kan vara ett redskap<br /> för en samhällelig förändring, vägledd av jämlikhetens och demokratins<br /> idéer.</p> <p style="margin-left:3px;">Men socialdemokratins ledning tenderar att se fonderna utifrån systembevarande<br /> idéer, vilka döljer klasskonfliktens verkliga natur. Med en<br /> sådan utgångspunkt kan fonderna bli ett medel att ytterligare underordna<br /> de breda löntagarskikten systemets hårdnande krav, storföretagens ledarfilosofier<br /> och styrmetoder samt en borgerligt inspirerad krispolitik.</p> <p>II</p> <p style="margin-left:3px;">Frågan om löntagarfonder har diskuterats i snart tio år i Sverige. Tanken<br /> att skapa fonder för att påverka den ekonomiska utvecklingen eller att<br /> införa någon form av ”vinstdelning” är i och för sig äldre och har även<br /> internationella förebilder. Den gällde t. ex. fonder för att främja olika<br /> branscher eller utdelning av individuella vinstandelar i form av aktier till</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">de anställda. Vidare hade ju de tre första pensionsfonderna inrättats och<br /> följdes av beslutet 1973 om inrättandet av en fjärde AP-fond, som skulle<br /> placera sina medel i aktier.</p> <p>Men det var framför allt i och med en rapport som utarbetats inom LO,<br /> under Rudolf Meidners ledning, och som publicerades 1974 som löntagarfondsdebatten<br /> sköt ordentlig fart.</p> <p>Detta fondförslag skulle enligt förslagsställarna främja kapitalbildningen,<br /> utjämna förmögenheterna, öka de arbetandes inflytande i näringslivet<br /> och verksamt bidra till att föra Sverige ut ur den ekonomiska krisen. Sedan<br /> dess har förslagen flera gånger reviderats. Men dess anhängare har knutit<br /> ungefär samma förhoppningar till de olika alternativen. Dock har tonvikten<br /> i motiven för löntagarfonder successivt förändrats: I början spelade<br /> ”ekonomisk-demokrati”-argumenten en central roll, senare har argument<br /> om kapitalbildning och löneåterhållning skjutits i förgrunden.</p> <p>Förslagen till löntagarfonder har hela tiden väckt ett starkt motstånd<br /> anfört av storfinansen och SAF. Detta motstånd har ökat kraftigt trots att<br /> fondförslagens förändring hela tiden gått i riktningen att tillmötesgå denna<br /> kritik. Det hade visserligen funnits borgerliga propåer om ”vinstdelning”<br /> och att löntagarna skulle få del i ”ägandet” men detta gick ut på att<br /> de anställda skulle få enskilda aktieposter i bolagen. De socialdemokratiska<br /> förslagen har hela tiden gällt fonder som ”kollektivt” äger aktier, och<br /> som sålunda kan skaffa sig aktieposter av icke försumbar storlek. Detta<br /> ägarskap, som inte omedelbart skulle kunna kontrolleras av storfinansen<br /> eftersom tanken varit någon form av löntagaranknuten ledning av fonderna<br /> utmålades av storfinansens höger, men snart av hela borgerligheten som<br /> ett stort hot mot kapitalismen. Ett sådant ägande — påstås det i propagandan<br /> — leder till ett socialistiskt samhälle, gör slut på frihet, demokrati och<br /> välståndsskapande effektivitet i näringslivet och leder till en oerhörd<br /> maktkoncentration.</p> <p>Den tilltagande borgerliga agitationen mot någon form av löntagarfonder<br /> måste ses mot bakgrunden av de allmänna sociala, ekonomiska och<br /> politiska förskjutningarna mellan samhällsklasserna som ägt rum i den<br /> ekonomiska krisen. Det har lyckats borgerligheten att flytta fram sina<br /> positioner på de arbetandes bekostnad. Under de senaste åren har de<br /> arbetandes reallöner reducerats medan kapitalvinster och förmögenheter<br /> ökat mycket kraftigt. Samtidigt har de borgerliga krafterna drivit en kampanj<br /> för ökad privatisering, ökad själviskhet, mindre offentlig verksamhet<br /> och social trygghet. De har motiverat detta med en delvis framgångsrik<br /> propagandakampanj kring den ekonomiska krisen och dess påstådda orsaker.</p> <p>De arbetande påstås i denna propaganda ha levt över landets tillgångar,<br /> påstås ha pressat upp ”kostnadsläget” och skadat landets ekonomi. Därför<br /> måste de finna sig i försämrade villkor och i att vinsterna kraftigt ökar.</p> <p>De arbetande påstås ha krävt för stora sociala rättigheter och för mycket</p> </div> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_5"><p>offentlig sektor. Detta påstås ha trängt undan industrin. Krisen ges alltså<br /> förklaringar sorn skall motivera standardnedpressningspolitik gentemot<br /> de arbetande, sociala nedskärningar, försvagning av den offentliga sektorns<br /> socialt nyttiga och utjämnande verksamhet och mera privatisering.<br /> Detta är led i att trycka ner de arbetande och att stärka kapitalismen, dvs.<br /> de nuvarande kapitalägarnas makt över landets ekonomi och utveckling.</p> <p>Det är en framgång för denna propaganda att den socialdemokratiska<br /> regeringens politik i stor utsträckning rättat sig efter samma krisbild och<br /> huvudlinje.</p> <p>Emellertid strider de förhoppningar som diskussionerna kring löntagarfonder<br /> väckt i stora delar av arbetarrörelsen mot den borgerliga ekonomiska<br /> och politiska offensiven. Då denna har som mål att stärka de<br /> nuvarande kapitalägarnas makt, öka privatiseringen och området för kapitalistiska<br /> styrmekanismer i samhället blir själva kravet på en ny kollektiv<br /> ägare av aktier i sig en utmaning mot de nuvarande ägarna. I förslaget<br /> ligger en kritik av dessa alldeles oavsett om de olika fondförslagen skulle<br /> förmå att minska deras makt eller ej.</p> <p>Själva diskussionen om fonderna har också inneburit en viss idéförskjutning<br /> inom socialdemokratin. Den dominerande uppfattningen var<br /> där tidigare att egendomsförhållandena bara var en fråga om vad som var<br /> praktiskt. Men fonddiskussionen ledde till ett brett ifrågasättande av den<br /> kapitalistiska maktkoncentrationen, vilket företrädare för socialdemokratin<br /> tidigare bara undantagsvis uttalat. Visserligen har inga officiella dokument<br /> heller nu satt den kapitalistiska äganderätten — dvs. att privatpersoner<br /> skall få äga för samhällets utveckling avgörande produktionsmedel —<br /> i fråga, men dock har koncentrationen av detta ägande till ett fåtal ställts<br /> under debatt.</p> <p>I en tid av borgerlig propagandaoffensiv för kapitalismens system och<br /> de nuvarande ägarnas makt har debatten kring löntagarfonder inom<br /> arbetarrörelsen lett till ett ökat ifrågasättande av denna makt. Detta är en<br /> huvudorsak till den omfattande borgerliga kampanjen mot löntagarfonder.<br /> Den gäller inte så mycket förslagen i sig. Den har ett syfte att slå<br /> tillbaka allt ifrågasättande av kapitalismens egendomsförhållanden. Dess<br /> mål är att bidra till att förhindra att en radikaliserande debatt inom<br /> arbetarrörelsen breder ut sig.</p> <p>Ill</p> <p>Löntagarfondsfrågans uppkomst måste ses mot bakgrund av att det<br /> kapitalistiska systemets växande motsättningar började att synas allt tydligare<br /> från slutet av 1960-talet. Då började myterna om den harmoniska<br /> välfärdsstaten att spricka sönder. De sociala följderna av kapitalets koncentration<br /> och den ekonomiska politik som underlättat denna började att<br /> märkas. Tillväxttakten i ekonomin började att avta. Utslagningen ur ar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>betslivet förvärrades. Illusionerna om Sverige som ett den sociala harmonins<br /> samhälle brast: under detta sken hade det skett en närmast enastående<br /> koncentration av förmögenheter, makt och kapital.</p> <p>Allt detta satte sina spår. Kommunisterna blev inte längre ensamma om<br /> att påtala storfinansens makt över näringslivet. Och arbetarklassen började<br /> att genomföra massiva aktioner mot kapitalets envälde på arbetsplatserna.<br /> Den mäktiga strejkrörelsen kring 1970 medförde krav om maktförskjutningar<br /> till de arbetandes förmån.</p> <p>Den socialdemokratiska ledningen svarade på denna breda aktivitet<br /> genom en rad utredningar och förslag på arbetslivets område som påstods<br /> innebära en stark demokratisering inom näringslivet. Dessa arbetsrättsformer<br /> skulle medföra vissa begränsade förbättringar för de arbetande —<br /> men avståndet skulle vara stort till påståenden man gjort om förslagens<br /> innebörd och syfte. Det mesta förblev vid det gamla.</p> <p>I detta sammanhang utvidgades också AP-fondsystemet med en fjärde<br /> AP-fond som skulle kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet genom<br /> förvärv av aktier. Härigenom skulle, sades det i den allmänna debatten,<br /> dels sysselsättningen öka, dels skulle ”samhällets och löntagarnas inflytande<br /> inom näringslivet” växa. Också till denna fond knöts illusioner om att<br /> den skulle bidra till ändrade maktförhållanden, och från borgerligt håll<br /> gjordes gällande att förslaget ”öppnade dörren för långtgående politiskt<br /> betingade ingrepp i svenskt näringsliv”. I den mera grovkorniga borgerliga<br /> agitationen påstods att den fjärde AP-fonden skulle vara ”den största<br /> socialiseringsåtgärden” i svensk historia.</p> <p>Men inte heller den fjärde AP-fonden har vare sig påvisbart givit fler<br /> jobb eller ett ökat löntagarinflytande i näringslivet. Den har främst använts<br /> för stödköp av aktieposter — ofta med lågt röstetal — i etablerade<br /> storföretag.</p> <p>1971 års LO-kongress gav LO:s landssekretariat i uppdrag ”att vidta<br /> åtgärder för att frågan om branschfonder och annan fondbildning av<br /> vinster och löntagarnas sparande för kapitalinsatser i företagen blir utredd”.<br /> På grundval av detta beslut tillsattes en utredning under LO:s<br /> dåvarande utredningschef Rudolf Meidner.</p> <p>Den rapport som blev resultatet av detta uppdrag publicerades 1974.<br /> Den aktualiserade ägandet och ägandets betydelse inom näringslivet. Rapporten<br /> påvisade, vad som sedan länge hävdats av den kommunistiska<br /> delen av arbetarrörelsen, att koncentrationen av kapital och makt i Sverige<br /> utvecklats mycket långt. Detta innebar, som påpekats, en reträtt från<br /> ståndpunkter socialdemokratin intagit under flera årtionden. De hade sett<br /> ägandet som underordnat: huvudsaken var att företagen skötte sina åligganden,<br /> att de sköttes välordnat och effektivt. Denna ståndpunkt hävdades<br /> av socialdemokraterna t. o. m. då de första folkpartistiska propåerna om<br /> vinstdelning och individuellt delägarskap för de arbetande framlades.<br /> Prestationerna, inte ägandet, sades då vara det viktiga.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_43"><p>5</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Meidners påvisande av maktkoncentrationen i näringslivet innebar indirekt<br /> en stark kritik av den förda socialdemokratiska politiken. Så hade<br /> makten koncentrerats trots då mer än fyrtio år av socialdemokratiskt<br /> regeringsinnehav.</p> <p>Utifrån analysen av maktkoncentrationen i näringslivet ställde Meidnerrapporten<br /> frågan om hur man skulle åstadkomma en utjämning av<br /> förmögenhetsstrukturen och en ”demokratisering” av näringslivet i förgrunden.<br /> Detta sades vara det huvudsakliga syftet med rapportens förslag<br /> till löntagarfonder.</p> <p>Detta gick ut på att en viss andel av företagens vinst varje år skulle<br /> avsättas till kollektivt ägda löntagarfonder. Detta skulle ske genom att nya<br /> aktier — riktade nyemissioner av aktier, som termen lyder — skulle ges till<br /> dessa löntagarfonder för en summa motsvarande den del av vinsten som<br /> skulle överföras till fonderna.</p> <p>Meidners förslag målades av borgerligheten ut som ett socialistiskt<br /> förslag. Men dess syfte var inte en socialistisk samhällsomvandling. Dess<br /> centrala tanke var att arbetarna skulle ”ha rätt att vara med och bestämma”<br /> — dvs. vara med tillsammans med privata kapitalägare. Under en rad år,<br /> 30—50 år eller mer, skulle de anställda ”vara med” i minoritet gentemot<br /> det privata kapitalet.</p> <p>Förslaget skulle kanske ha gett de anställda aktiemajoritet i vissa företag<br /> efter kanske ett halvsekel, men detta är inte socialism. Socialismen förutsätter<br /> någon form av samhälleligt ägande av alla viktiga produktionsmedel<br /> och planhushållning.</p> <p>Meidnerförslaget hade ingen socialistisk målsättning. Det skulle tvärtom<br /> ha bundit upp de arbetande i samarbete med de gamla kapitalägarna.<br /> Det skulle ställa fackföreningarna inför den dubbla uppgiften att kämpa<br /> både för högre vinster och högre löner. Förslagen stod också i ett visst<br /> motsatsförhållande till krav om vissa nationaliseringar eller höjd bolagsvinstbeskattning.</p> <p>De innebar inte heller något ingrepp i den kapitalistiska ekonomins<br /> styrmekanismer: tillväxt, strukturomvandling, sysselsättning, produktionens<br /> lokalisering etc. skulle ha fortsatt att vara beroende av kapitalistiska<br /> profitutsikter.</p> <p>Meidnerrapporten och dess förslag ställde dock frågan om maktkoncentrationen<br /> i blickpunkten och spred förhoppningar om att förändrade,<br /> mera rättvisa och demokratiska egendomsförhållanden var på väg.</p> <p>Mycket snart skulle emellertid motiveringarna för löntagarfonder komma<br /> att förskjutas. Det allt viktigare skälet var att se fonderna som ett medel<br /> att öka kapitalbildningen, ”sparandet och investeringarna inom näringslivet”.<br /> Det ökade deltagande i näringslivet arbetarna skulle få skulle mer<br /> och mer uttalat vara ersättningen för ett avstående av annars möjliga<br /> lönestegringar. Antydningar om sådana motiv fanns dock redan i Meidnerrapporten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Med denna förskjutning av tonvikten på olika målsättningar följde<br /> förslag efter förslag, som skulle dämpa de drag som i det ursprungliga<br /> fondförslaget upplevts som utmanande av borgerligheten. Samtidigt kunde<br /> emellertid inte de förväntningar som skapats inom arbetarrörelsen helt<br /> frångås. Resultatet blev att mängder av tekniska eller ”administrativa”<br /> frågeställningar sköts i förgrunden. Detta spred oklarhet och dämpade<br /> förhoppningarna i arbetarrörelsen — samtidigt som den borgerliga propagandaoffensiven<br /> för att tränga tillbaka arbetarklassen alltmer sköt in sig<br /> på fonderna. Borgerligheten kunde se att fonderna avslöjade motsättningar<br /> i arbetarrörelsen mellan dem som ville ändrade maktförhållanden och<br /> dem som inte önskade detta. De kunde se att varje reträtt spred alltmer av<br /> uppgivenhet. De såg alltmer i fondfrågan sin chans inte bara att politiskt<br /> tränga tillbaka arbetarrörelsen, utan också att förtala den fackliga rörelsen<br /> och alla arbetarrörelsens mål.</p> <p>IV</p> <p>Förändringen av socialdemokratins argumentation för löntagarfonder<br /> har gått mycket långt, när fonddebatten utmynnat i regeringsförslag. I<br /> proposition 1983/84:50 har fondfrågans maktaspekt, att låta de anställda<br /> ”vara med och bestämma”, reducerats till en ”delaktighet i förmögenhetstillväxten”<br /> som ersättning för fortsatta reallönesänkningar. Syftet är att<br /> förmå arbetarklassen att acceptera stora bolagsvinster och en dålig löneutveckling<br /> utan att detta skall leda till konflikter som kan rubba kapitalismens<br /> stabilitet. I propositionens språk uttrycks denna motivering för fonderna<br /> på följande sätt:</p> <p>Då vi nu åter igen står inför en situation då vinsterna i näringslivet stiger,<br /> denna gång till följd bl. a. av den kraftiga konkurrenskraftförstärkning<br /> som gavs av devalveringen i oktober 1982, är det av synnerlig vikt att inte<br /> pris- och kostnadsstegringen i vårt land på nytt skjuter fart så att devalveringens<br /> effekter omintetgörs och vi hamnar i en ny kostnadskris med<br /> skadliga verkningar på bytesbalans och sysselsättning.</p> <p>För att undvika en sådan utveckling, i denna konjunkturfas likaväl som<br /> på längre sikt, bör enligt min mening åtgärder vidtas som motverkar att<br /> vinstuppgången medför en ytterligare koncentration av makt och ägande<br /> i näringslivet. I stället är uppgiften att sprida makten och ägandet, så att<br /> fler görs delaktiga i förmögenhetstillväxten. Härigenom skapas förutsättningar<br /> för lägre kostnadsstegringar och större tillväxt, samtidigt som kravet<br /> på en rättvis fördelning inte eftersätts, utan tvärtom skärps. Härigenom<br /> lindras den stabiliseringspolitiska konflikten avsevärt, och förutsättningar<br /> skapas för en stabil och sysselsättningsbefrämjande ekonomisk tillväxt.</p> <p>Detta är den avgörande och grundläggande motiveringen till att regeringen<br /> lägger fram förslaget om löntagarfonder.</p> <p>Längre fram i propositionstexten uttrycks denna tanke än klarare:</p> <p>En industriell tillväxt förutsätter en god lönsamhet. Regeringens insatser<br /> under hösten och vintern 1982/83 och en förhållandevis låg uppgång av</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_43"><p>7</p> </div> <div class="block ml_5"><p>lönekostnaderna har gjort att denna nu är uppnådd. Men devalveringens<br /> negativa konsekvenser för reallönerna och den starkt positiva effekten på<br /> företagsvinsterna och aktiekurserna innebär påfrestningar på fördelningspolitiken.<br /> Snabba vinstökningar innebär inte bara fördelningsproblem<br /> mellan löntagare och kapitalägare utan kan också lätt skapa instabila<br /> förhållanden för lönebildningen och påfrestningar på solidariteten mellan<br /> olika löntagargrupper. Sådana konflikter och instabila förhållanden riskerar<br /> att undergräva de hittills uppnådda resultaten. Därför spelar åtgärder<br /> för att göra löntagarna delaktiga i företagens vinster en viktig roll i<br /> regeringens strävanden att överbrygga motsättningarna och ge löntagarna<br /> goda förutsättningar att medverka till en återhållsam kostnadsutveckling.</p> <p>I detta sammanhang är det löntagarfondernas väsentligaste uppgift att<br /> medverka till att skapa en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt- och<br /> stabiliseringspolitik.</p> <p>Den ekonomiska teorin bakom detta resonemang är i all enkelhet att<br /> lönehöjningar leder till inflation och att denna skadar de svenska företagens<br /> konkurrensförmåga. Det är nödvändigt att öka vinsterna och att hålla<br /> tillbaka lönerna. För att få de arbetande att acceptera detta inrättas löntagarfonder.</p> <p>Detta är en felaktig och borgerlig syn på inflationen. Den bortser från<br /> att produktionens resultat alltid fördelas mellan kapital och arbete, att det<br /> är styrkeförhållandena mellan klasserna som i grunden avgör om högre<br /> löner medför högre priser eller om det är profiterna som reduceras. Lönerna<br /> skapar således inte alls automatiskt någon inflation.</p> <p>Däremot försämrar återhållna löner — liksom nedskärningspolitik mot<br /> den offentliga verksamheten — den inre marknaden. Detta kan kortsiktigt<br /> gagna exportindustrins kapitalister, men ökade vinster för exportindustrin<br /> är inte liktydigt med en samhällsekonomisk expansion. Krymper marknaden<br /> inom landet expanderar inte landets ekonomi. Resultatet kan visserligen<br /> bli en växande exportindustri och ett än större exportberoende. Men<br /> exportindustrins expansion leder över i alltmer av transnationalism, av<br /> utflyttning av produktion till andra länder. Samtidigt ger mera vinster till<br /> dessa företag i läge när hemmamarknaden hälls igen upphov till mera<br /> spekulation.</p> <p>Regeringspartiet har i sin ekonomiska politik alltmer accepterat utgångspunkter<br /> som har starka drag gemensamma med högerborgerliga<br /> föreställningar. Motiveringarna för propositionens fondförslag offrar också<br /> åt en sådan åskådning.</p> <p>Detta märks tydligt när propositionen behandlar maktkoncentrationen<br /> i näringslivet och de föreslagna fondernas framtida roll.</p> <p>Koncentrationen av makt och kapital i svenskt näringsliv har gått mycket<br /> långt. Den helt dominerande ägargruppen här är Wallenberggruppen.<br /> Den har till sin intressefär knutit en lång rad av Sveriges ledande stor- och<br /> exportindustrier. 1 Meidners rapport hette det om maktkoncentrationen<br /> att den var det ”mest utmanande utvecklingsdraget i ett eljest demokratiskt</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_3"><p>samhälle”. I propositionen skildras den nu avlidne nestorns i Wallenberggruppen,<br /> Marcus Wallenberg, dominerande roll i stora svenska industrier<br /> som väsentligen grundad på ”det breda och unikt stora förtroende som<br /> tillkom honom från andra ägare och ägargrupper”.</p> <p>Fondernas roll skall således inte heller vara att bryta den kapitalistiska<br /> maktkoncentrationen eller att ändra något av den av kapitalistiska principer<br /> styrda inriktningen av näringslivets utveckling. Löntagarfonderna<br /> skall enligt propositionen ”ta sitt ansvar och utöva sin ägarroll i samverkan<br /> med andra ägare och ägargrupper”. Inte heller ses de som ett led i att bryta<br /> den av profiter och aktiespekulation styrda ekonomiska utvecklingen.<br /> ”Utan en öppen och livaktig marknad för riskkapital skulle de inte fungera”,<br /> skriver regeringen. Regeringens på aktieinnehav grundade fondsystem<br /> fordrar med andra ord aktiebörs, vilken är en hörnpelare i den<br /> kapitalistiska spekulationsekonomin.</p> <p>Det är lika avslöjande som typiskt, att propositionens text över huvud<br /> taget inte ens berör frågan, huruvida de arbetande har kvalitativt andra<br /> intressen i fråga om den industriella utvecklingen än kapitalistklassen.<br /> Regeringen accepterar den utveckling som styrs av kapitalistiska profitintressen<br /> och ser inte fondsystemet som en möjlighet till en förändrad inriktning.<br /> Klassmotsättningarna är när det gäller produktionens utveckling<br /> stora och oförsonliga. Kapitalägarna — i synnerhet den storfinans som<br /> kontrollerar exportindustrin — arbetar medvetet för produktionslivets<br /> transnationalisering för att öka sitt oberoende av nationella lagar och sin<br /> styrka gentemot fackliga krav. De lönarbetande har ett motsatt intresse av<br /> att försvara det nationella produktionssystemet, den inhemska marknaden<br /> och möjligheterna att föra en självständig nationell politik. Kapitalägarna<br /> har intresse av det enskilda kapitalets förräntning, av kortsiktiga, snabba<br /> vinster. De lönarbetande har intresse av en ekonomisk utveckling som ser<br /> till nationella, samhällsekonomiska behov som tar sikte på långsiktig<br /> uppbyggnad där det enskilda företagets profit inte står i centrum. Kapitalägarna<br /> har intresse av en teknologisk utveckling, som slår ut det mänskliga<br /> arbetet, skärper kontrollen över arbetskraften och arbetsprocessen och<br /> förstärker kapitalismens över- och underordning. De lönarbetande har<br /> tvärtom intresse av en teknisk utveckling som ger arbetet ett meningsfullt<br /> innehåll, som tillvaratar de arbetandes skapande förmåga, som befrämjar<br /> jämlikhet och demokratiska beslutsprocesser. Kapitalägarna ser produktionsprocessen<br /> privatekonomiskt, de lönarbetandes intresse är att den ses<br /> i hela samhällsutvecklingens ljus.</p> <p>Om fonderna väsentligen blir delägare med minoritetsposter, om de<br /> bedriver en placeringspolitik helt på den kapitalistiska aktiemarknadens<br /> villkor, kan de inte förändra utvecklingen i de arbetandes intresse. De<br /> förvandlas då till ett stöd åt en utveckling som bestäms av de stora privata<br /> kapitalägarna och deras koncernledningar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_43"><p>9</p> </div> <div class="block ml_6"><p style="margin-left:160px;">V</p> <p>Det kapitalistiska samhällets maktförhållanden bestäms av egendomsförhållandena.<br /> Dessa baseras på att kapitalistklassen äger avgörande produktionsmedel,<br /> medan en majoritet av befolkningen icke äger egna produktionsmedel<br /> utan för sin försörjning måste sälja sin arbetskraft. Kapitalismen<br /> förutsätter ojämlikhet. Kapitalets vinster kommer ur de arbetandes<br /> arbete, att de lönarbetande producerar mera än vad som motsvarar<br /> deras löner. Ägande och spekulation skapar inga nya värden. Endast det<br /> produktiva arbetet åstadkommer detta.</p> <p>Kapitalismen inte bara förutsätter ojämlikhet och att de arbetande underordnas<br /> kapitalet. Kapitalismen omvandlar produktionen till en samhällelig<br /> angelägenhet men dess egendomsform är inte samhällelig utan<br /> privat. I stället för en samhälleligt samordnad produktion för att tillgodose<br /> befolkningens behov leds kapitalismen av de enskilda kapitalens jakt efter<br /> så stora vinster som möjligt. Detta ger upphov till det kapitalistiska systemets<br /> motsättningar. Kapitalismen skapar arbetslöshet och kriser. Kapitalismen<br /> skapar slöseri och rofferi mot människor och natur.</p> <p>Skall kapitalismen övervinnas krävs att dess egendomsförhållanden<br /> bryts. Det krävs någon form av samfälld egendom av de avgörande produktionsmedlen<br /> och en planmässig hushållning.</p> <p>För att en sådan grundläggande omdaning av samhället skall bli verklighet<br /> krävs en omvandling av samhällets maktförhållanden, av statsapparatens<br /> karaktär, av ägandeförhållanden, av alla sociala relationer. Det<br /> fordras en genomgripande demokratisering av hela samhällslivet.</p> <p>Kampen för en sådan samhällsomvandling står i överensstämmelse med<br /> varje framflyttande av de arbetandes positioner, med varje reform som<br /> utvecklar demokratiska fri- och rättigheter och ökar de arbetandes inflytande.</p> <p>Makten över investeringarna intar här en nyckelroll. Den påverkar såväl<br /> sysselsättning som teknikutveckling och arbetsmiljö. Makten över investeringarna<br /> kan erövras på många sätt, genom demokratiska rättigheter för de<br /> arbetande på arbetsplatserna genom framflyttande av de fackliga rättigheterna,<br /> genom nationalisering av storfinansens nyckelpositioner i affärsbanker,<br /> försäkringsbolag och stiftelser. Men ett system med fonder skulle<br /> också kunna bidra till förändrade maktförhållanden, om de vore insatta i<br /> en strategi som syftar till en socialistisk samhällsomvandling. I fondtanken<br /> finns element som kan erbjuda utvecklingsmöjligheter för strukturer baserade<br /> på en demokratisk självförvaltnings principer.</p> <p style="margin-left:160px;">VI</p> <p>Regeringens förslag till fonder är inte insatt i en sådan helhetsstrategi.<br /> Av tankarna att finna en metod för demokrati i näringslivet har det blivit<br /> fem nya AP-fonder. Dessa fonder kommer att ha en begränsad storlek, att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_41"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>fram till 1990 disponera mindre än 3 miljarder kronor vardera. Fonderna<br /> skall byggas upp genom en 20-procentig vinstdelningsskatt och genom en<br /> ökning av ATP-avgifterna med 0,2 procentenheter. För dessa medel skall<br /> fonderna köpa aktier, men de får var för sig inte skaffa mer än 8 % av<br /> röstvärdet i något företag. Hälften av fondernas röstvärde skall kunna<br /> överlåtas till det lokala facket i ett berört företag om detta så begär.<br /> Fonderna skall ge minst en 3-procentig real avkastning för att utan att tära<br /> på sitt eget kapital kunna leverera 3 % av ”nuvärdet av de medel resp.<br /> fondstyrelse förvaltar till 1—3 AP-fondstyrelsen”. De fem fondernas styrelser<br /> skall utses av regeringen med en majoritet av löntagarsideförankrade<br /> personer.</p> <p>De förhoppningar som en gång skapats bland de arbetande, att löntagarfonder<br /> skall minska maktkoncentrationen och ge de arbetande ökad<br /> makt i samhället, att de skall bli ett effektivt medel i kampen mot arbetslösheten,<br /> att de skall bli ett viktigt medel för ekonomisk demokrati och ge<br /> möjligheter till ökad samhällelig styrning av den ekonomiska utvecklingen<br /> kommer icke att uppfyllas av detta förslag. Högerpropagandan om fondförslagets<br /> systemförändrande karaktär framstår som absurd om den bara<br /> skulle avse detta förslag. Men som visats i det föregående har denna<br /> agitation ett vidare politiskt syfte.</p> <p>De fem nya AP-fondema föreslås få en uppbyggnad och en funktion<br /> som i huvudsak överensstämmer med den fjärde AP-fonden. Denna fond<br /> innebar i sig ingen systemförändring utom i det avseendet att den stärkte<br /> sammanväxten mellan staten och kapitalet. Den fjärde AP-fonden har<br /> varken inneburit ökad makt för de anställda eller att arbetslöshetens<br /> utveckling påverkats.</p> <p>Detta ligger i aktieägandets karaktär. Aktiehandel är en kapitalistisk<br /> form för kapital- och förmögenhetsbildning. Den förutsätter i sig en spekulativ<br /> marknad och strider mot en samhällelig planmässighet i den ekonomiska<br /> utvecklingen.</p> <p>Fonderna skall ju operera på denna marknad som alla andra aktieägare<br /> med blott det egna kapitalets förräntning för ögonen. Detta leder inte till<br /> någon kvalitativ förändring av det ekonomiska systemet.</p> <p>I vilka företag fonderna kommer att äga andelar avgörs dessutom inte<br /> av några samhälleliga mål. Det kommer i stället att bestämmas av aktiemarknaden,<br /> av vilka företag som nyemitterar eller vilka aktier som omsätts<br /> på denna marknad och vilka aktier som kan antas ge god avkastning. Detta<br /> kommer varken att förändra den regionala utvecklingen eller sysselsättningsutvecklingen.<br /> Denna kommer som nu att bestämmas av den oförutsebara<br /> summan av olika kapitalisters vinstkalkyler och investeringsverksamhet<br /> samt av den offentliga sektorns utveckling.</p> <p>De föreslagna AP-fonderna kommer inte heller att spela någon påvisbar<br /> roll för den ekonomiska aktiviteten. Företagens problem är nu inte brist på<br /> kapital eller likvida tillgångar. Snarare är problemet nu överlikviditet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_42"><p>11</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Ytterligare en stor kund på aktiemarknaden innebär ingen lösning på detta<br /> problem.</p> <p>I detta ljus måste man också betrakta AP-fondernas betydelse för löntagarnas<br /> inflytande i näringslivet. Förvisso har vi i sig inget emot en<br /> ”kollektiv” aktieägare under samhällsinflytande som AP-fonder utgör.<br /> Det är ju inte till nackdel för de arbetande att aktieägaren är en AP-fond<br /> jämfört med att ägaren är en medlem i ett privat finanshus. Men det ökade<br /> inflytandet för de anställda och den fördjupade demokratin i näringslivet<br /> som sägs vara förbundet med AP-fondernas aktieinnehav är till stor del<br /> illusoriskt. Detta hänger inte bara ihop med de hårda begränsningsregler<br /> som uppsatts för fondernas ägande. Det hänger främst ihop med deras<br /> ”liv” på aktiemarknaden, på av dess funktion förestavade villkor. Eftersom<br /> fonderna skall fungera som en del av aktiemarknaden med intresse för<br /> att denna utvecklas efter kapitalistiska effektivitetskriterier kan detta leda<br /> till att fondernas styrelser — och representanterna för löntagarsidan i<br /> dessa — helt binds upp av systemet. Samma kan förhållandet bli på det<br /> lokala planet — där det lokala facket alltid kommer att ha en rösträtt som<br /> är i klar minoritet. Dess representanter riskerar att bindas upp i ett ”ägaransvar”<br /> som står i motsatsställning till de arbetandes klassintressen.</p> <p>De föreslagna fondernas fördelningspolitiska verkan kommer långt<br /> ifrån entydigt att bli till de arbetandes fördel. Detta beror på den allmänna<br /> utvecklingen av styrkepositionerna mellan klasserna och den fackliga<br /> politik som förs. Visserligen kommer fonderna til! stor del att byggas upp<br /> genom ”vinstdelning”, men i den mån de leder till kapitalökning för<br /> företagen — och detta i form av en minoritetspost — kommer dessa medel<br /> ändå att kunna disponeras av de dominerande ägarna i den mån de<br /> omvandlas till ”arbetande kapital”. Visserligen bestämmer fonderna över<br /> var tillgångarna skall investeras, men när de investerats i ett företags aktier<br /> utgör de ju en tillgång för detta företag.</p> <p>Om dessutom fonderna blir ett argument i avtalsrörelserna och negativt<br /> kommer att påverka löneutvecklingen, kan fonderna komma att stärka<br /> kapitalets position på de arbetandes bekostnad.</p> <p>Vi kan alltså se att de föreslagna AP-fonderna icke kommer att lösa de<br /> aktuella problem de svenska lönarbetarna står inför. De kommer inte att<br /> påvisbart kunna påverka arbetslöshetens utveckling. De kommer inte att<br /> verksamt bidra till en jämnare fördelning eller att motverka maktkoncentrationen<br /> inom näringslivet. De kommer inte att befordra de fackliga<br /> organisationernas inflytande som självständiga krafter.</p> <p>Samtidigt innebär i sig skapandet av en ny aktieägare en kritik av<br /> aktiemarknadens nuvarande aktörer. Det skapar också en aktieförvaltning<br /> av icke obetydlig storlek som inte omedelbart kontrolleras av storfinansen.<br /> Detta gäller även fonderna som är tänkta att fungera helt på det<br /> nuvarande systemets villkor.</p> <p>En utvidgning av ATP-systemet kan i och för sig vara motiverad. För att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>det skall förskjuta kraftförhållandena mellan klasserna till de arbetandes<br /> fördel fordras emellertid att det inte baseras på klassamarbetets utgångspunkt.<br /> Det fordras också att AP-fonderna får en inriktning som befrämjar<br /> de arbetandes intressen.</p> <p>Fondernas pengar måste satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler<br /> och överväganden. Detta innebär att fonderna bl. a. måste ha inte bara en<br /> regional förankring i sin sammansättning, utan att de skall ha ett uttryckligt<br /> uppdrag att främja näringslivet inom varje region.</p> <p>Fondernas medel måste också kunna användas för att stödja löntagarkollektiva<br /> företag och nya samhälleliga industrier.</p> <p>Fondernas inflytande måste utnyttjas för att motverka transnationalisering<br /> och industriutflyttning.</p> <p>Tills frågan om hur fondstyrelserna skall väljas är utredd bör fondernas<br /> styrelser utses av riksdagen. En majoritet bör dock som i regeringens<br /> förslag ha förankring hos löntagarna.</p> <p>Fonderna måste också betraktas som oberoende av den löne- och fördelningspolitik<br /> som förs. Detta innebär att synen på fonderna som ett<br /> medel för att åstadkomma att de arbetande accepterar en återhållsam<br /> lönepolitik tillbakavisas. De bidrag som företagen får betala till fonderna<br /> skall inte avräknas i avtalsrörelserna.</p> <p>Med en sådan inriktning av fondernas politik skulle utvidgningen av<br /> AP-fondsystemet kunna tjäna syftet att bidra till en nödvändig förändring<br /> av den ekonomiska politiken. Likväl skulle de dock inte svara mot de<br /> förväntningar som skapats på ett fondsystem som verksamt kan bidra till<br /> att lösa krisens och maktkoncentrationens problem.</p> <p>VII</p> <p>Frågan gäller, hur ett fondsystem skall utformas, som verkligen har<br /> udden riktad mot storfinansens makt — ett fondsystem, som tjänar en<br /> självständig politik i de lönarbetandes kollektiva intresse och inte binder<br /> upp dem vid de villkor det borgerliga samhället sätter upp.</p> <p>Vpk:s partikongress 1981 behandlade denna fråga och utformade riktlinjer<br /> för en sådan fondkonstruktion.</p> <p>En utgångspunkt måste vara att fonderna inte ensamma kan dominera<br /> försöken att skapa en motpol till den kapitalistiska maktstrukturen. De<br /> måste vara en del av en mer omfattande strategi syftande till att genombryta<br /> storkapitalets ledande ställning i samhället. Därför är det nödvändigt<br /> att även överföra storbankerna i samhällelig ägo. Det är också nödvändigt<br /> att nationalisera stiftelser och investmentbolag. Fonderna måste<br /> också kombineras med en skatte- och fördelningspolitik, som angriper de<br /> oförtjänta och spekulativa värde- och förmögenhetsökningarna, och som<br /> stärker sådana offentliga verksamheter, vilka har betydelse för de breda<br /> folklagrens levnadsförhållanden.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_42"><p>13</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Vpk:s kongress skisserade mot denna bakgrund ett system av samhällsfonder<br /> kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder.</p> <p style="margin-left:3px;">Finansieringskällorna för fonderna skall vara sådana skatter och avgifter,<br /> vilka överför delar av den orättfärdiga förmögenhetsbildningen från<br /> privata och till stor del improduktiva verksamheter till produktiva och<br /> socialt nyttiga sådana under de lönarbetandes kontroll. Spekulationen<br /> måste angripas, produktionen gynnas.</p> <p style="margin-left:3px;">Samhällsfonderna skall i första hand inriktas på att genomföra ett<br /> långsiktigt program för nyindustrialisering i nationell skala. När det privata<br /> storkapitalet i så hög grad undandrar sig denna uppgift, måste de<br /> lönearbetande själva påta sig den. Fonderna skall med denna inriktning i<br /> första hand sättas in för att stärka och utveckla den offentligägda och<br /> kooperativa industrin för att ge denna rollen av spjutspets i den fortsatta<br /> industriella utvecklingen. Det innebär alltså, i motsats till propositionens<br /> förslag, att fonderna inte skall uppträda som aktieköpare i privatföretag på<br /> den privata aktiemarknadens villkor och med accepterande av de ramar,<br /> som det kapitalistiska näringslivets ledande krafter redan dragit upp.</p> <p style="margin-left:3px;">Fonderna skall inte kopplas till någon löne- och inkomstpolitik, vars<br /> syfte är att hålla nere eller sänka reallönerna ytterligare till förmån för de<br /> privata vinsterna. Fonderna skall överflytta resurser från storkapitalet till<br /> de lönarbetande, inte tvärtom.</p> <p style="margin-left:3px;">Fondernas investeringar skall medverka till genomförandet av en de<br /> arbetandes självständiga teknologipolitik. De skall, med andra ord, främja<br /> sådana tekniska lösningar som gynnar en humanistisk syn på människan<br /> och arbetet. De skall medverka till att ge produktionen sådana organisationsvillkor,<br /> vilka gynnar demokratiska besluts- och ledningsprinciper. De<br /> skall främja teknik, som motarbetar rovdrift på materiella resurser. De<br /> skall sättas in till förmån för en teknik, som uppvärderar det mänskliga<br /> yrkesarbetet och mobiliserar allas inneboende kapacitet i arbetsprocessen.<br /> Omvänt skall de användas för att motverka och avskaffa sådan teknik och<br /> organisation, vilken leder till utarmning av arbetet, odemokratiska maktstrukturer<br /> och miljöfarliga inflytelser.</p> <p style="margin-left:3px;">Fondernas investeringar skall givetvis ge avkastning. Men kraven härpå<br /> skall utformas utifrån ett större perspektiv. De skall inriktas på långsiktiga<br /> mål för teknisk förnyelse och industriell utveckling, vilka inte låter sig<br /> uppnå med alltför kortsiktiga och ensidigt profitinriktade krav.</p> <p style="margin-left:3px;">Fonderna skall ingå i en politik, som syftar till att upphäva skillnaderna<br /> mellan landets olika regioner, och som bryter den koloniala karaktär<br /> ekonomin fått i de s. k. skogslänen. Fonderna skall också kunna sättas in<br /> för att rehabilitera och utveckla krisdrabbade industrier samt i förekommande<br /> fall investera i nya på orter, där de gamla industrierna faller.</p> <p style="margin-left:3px;">De lokala fackliga organisationerna skall kunna använda medel ur<br /> samhällsfonderna för att bygga upp lokala investeringsfonder. Dessa skall<br /> ha till syfte att i såväl samhällsägda som privata företag garantera viktiga</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_40"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">insatser på den lokala arbetsplatsen. De lokala fackliga investeringsfonderna<br /> skall tjäna som ett vapen i den fackliga kampen. De skall vara<br /> redskap för den fackliga organisationens självständiga strävanden.</p> <p>Fonderna skall byggas upp med en central fond — främst avsedd för<br /> större, övergripande satsningar på nationell nivå — och 24 länsfonder.<br /> Lokala fackliga investeringsfonder förutsätts få disponera medel ur länsfonderna.</p> <p>Ett system med länsfonder ger, enligt vår mening, bättre anknytning till<br /> regionala opinioner och valda länsorgan. Detta kan främja både engagemang<br /> och insyn.</p> <p>I ljuset av regeringsförslaget kan man givetvis diskutera, ifall uppdelning<br /> på länsfonder ger alltför små resurser för varje fond. Å andra sidan<br /> saknar regeringsförslaget en central fond, som kan ta sig an en övergripande<br /> nationell uppbyggnadspolitik. Frågan om antalet fonder behöver dock<br /> inte ses dogmatiskt — det är givetvis möjligt att tillämpa de av oss förordade<br /> riktlinjerna även i ett system med fem fonder.</p> <p>Fondsystemet enligt vår här skisserade modell förutsätts på alla nivåer<br /> styras av representanter, som är demokratiskt valda och som har redovisningsskyldighet<br /> inför dem som valt dem.</p> <p>Fonder enligt denna konstruktion binder inte fackföreningsrörelsen vid<br /> den utveckling, som behärskas av kapitalägarna. De ger tvärtom de arbetande<br /> och deras organisationer ytterligare ett stridsmedel i kampen om<br /> makten i ekonomin och på arbetsplatserna. Tillsammans med strejkrätt,<br /> rätt att välja löneform, vetorätt mot destruktiva arbetsprocesser m. m. kan<br /> de bilda grund för en alternativ makt i arbetslivet.</p> <p>Utgångspunkten för varje fondsystem, liksom för varje samhällspolitisk<br /> reform arbetarrörelsen genomdriver, måste vara att främja rörelsens mål.<br /> Detta mål är att bryta ned det borgerliga samhällets makt- och egendomsförhållanden<br /> och bygga ett nytt samhälle — ett samhälle, där klasserna<br /> avskaffats och människorna på alla samhälleliga plan gemensamt styr sig<br /> själva utan att ha några herrar över sig.</p> <p>För ett sådant mål behövs en arbetarrörelse med en självständig ideologi<br /> och fackliga organisationer, som inte låter sig fångas upp i systembevarande<br /> åtgärder, vilka ger ett illusoriskt ”medinflytande” till priset av att man<br /> accepterar kapitalägarnas fortsatta övervälde. Kapital och arbete kan inte<br /> försonas — annat än till priset av arbetets underkastelse. Arbetet måste<br /> insistera på sin självständiga kamp och sina självständiga mål. Dess mål,<br /> intressen och värderingar är kvalitativt annorlunda än kapitalets. Det är<br /> dessa alternativ, annorlunda, socialistiska strävanden ett fondsystem skall<br /> främja.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:223</p> </div> <div class="block ml_42"><p>15</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till ovanstående föreslås</p> <p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen beslutar uttala sig för vad som i motionen anförs<br /> om fonder som ett medel att bryta kapitalets maktkoncentration<br /> och utveckla demokratin,</p> <p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> samhällsfonder och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet<br /> därmed,</p> <p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br /> lokala fackliga investeringsfonder och hos regeringen hemställa<br /> om förslag i enlighet därmed,</p> <p style="margin-left:46px;">4. att riksdagen beslutar att beträffande en utvidgning av APfondsystemet<br /> med ytterligare fem fonder godkänna vad som<br /> därom anförs i motionen, innebärande att dessa för att förskjuta<br /> kraftförhållandena i samhället till de arbetandes fördel skall</p> <p style="margin-left:46px;">a) användas för att främja samhällsekonomiska målsättningar,</p> <p style="margin-left:46px;">b) användas för att främja regional balans,</p> <p style="margin-left:46px;">c) kunna användas för att stödja löntagarkollektiva företag och<br /> nya samhälleliga industrier, som ett komplement till samhällsfonderna<br /> enligt ovan,</p> <p style="margin-left:46px;">d) användas för att motverka transnationalisering och industriutflyttning,</p> <p style="margin-left:46px;">e) t. v. ges styrelser som utses av riksdagen och som skall ha en<br /> majoritet av löntagarföreträdare,</p> <p style="margin-left:46px;">f) byggas upp oberoende av avtalsrörelserna,</p> <p style="margin-left:46px;">5. att riksdagen beslutar att under förutsättning av ett bifall till<br /> punkt 4 godkänna förslaget i proposition 1983/84:50 till lag med<br /> reglemente för allmänna pensionsfonden med de förändringar<br /> däri som föranleds av ett bifall till punkt 4 ovan (vi förutsätter<br /> här att utskottet utarbetar erforderliga förändringar i lagtexten).</p> <p>Stockholm den 24 november 1983<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>C. H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> <p>HANS PETERSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)</p> <p>i Hallstahammar</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>LiberTryck Stockholm 1983</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_47" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_58"><p>I</p> </div> <div class="block ml_58"><p>i</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 C. H. HERMANSSON vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 HANS PETERSSON vpk 6 undertecknare 0 JÖRN SVENSSON vpk 7 undertecknare G702223 Lars Werner m. fl. mot_198384__223.pdf 308915 pdf Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) https://data.riksdagen.se/fil/8242421E-EB1A-464A-B676-B1F2290CA0E0