3109052 G702214 1983/84 214 mot mot Motion 1983/84:214 Margit Gennser Motion Motion 214 0 1983-11-24 00:00:00 2014-11-04 17:25:37 2014-11-04 00:00:00 Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) Margit Gennser html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G702214/text https://data.riksdagen.se/dokument/G702214 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702214 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Motion<br /> 1983/84:214<br /> Margit Gennser</p> <p>Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)</p> <p>Förslaget om löntagarfonder motiveras i propositionen med att nya<br /> medel krävs för att lösa upp den stabiliseringspolitiska konflikten och att<br /> det är viktigt att finna vägar att göra en omfattande vinstökning förenlig<br /> med en jämn fördelning och en lugn kostnadsstegring.</p> <p>Löntagarfondernas väsentligaste uppgift skulle således enligt propositionen<br /> vara att minska de fördelningspolitiska motsättningarna och därmed<br /> ge löntagarnas organisationer bättre förutsättningar att medverka till<br /> att bevara en hög lönsamhet i näringslivet. Fonderna kan — heter det i<br /> propositionen — i första hand genom vinstdelning bidra till att bryta den<br /> onda cirkel som består i att höga vinster tenderar att följas av kraftig<br /> löneglidning, vilket i sin tur leder till högre inflation och försämrad köpkraft.<br /> Fonderna anses vidare enligt propositionen innebära att löntagarna<br /> ges ett direkt ansvar för riskkapitalets användning och allokering samtidigt<br /> som de anställda får del i framtida vinster och ett ökat inflytande i företagen.<br /> Detta bör — enligt propositionen — kunna medverka till en utveckling<br /> som kan överbrygga vissa av de starka motsättningar som i dag finns<br /> mellan kapital och arbete.</p> <p>I propositionen konstateras att kritiken mot förslaget om löntagarfonder<br /> i stor utsträckning handlat om fondernas eventuella effekter på samhällsordningen<br /> och dagens ekonomiska system. Framför allt har kritikerna —<br /> enligt propositionen — under senare tid framfört uppfattningen att löntagarfonderna<br /> innebär att marknadsekonomin successivt kommer att ersättas<br /> av en planekonomi. I förlängningen av detta resonemang har t. o. m.<br /> utmålats farhågor för ett centralstyrt byråkratiskt samhälle, som rent av<br /> skulle innebära risker för demokratin. Departementschefen betonar i propositionen,<br /> att han inte delar dessa farhågor. Samtidigt framhåller han att<br /> en ekonomi som inte inbegriper grundläggande marknadsekonomiska<br /> funktioner är oförenlig med en politisk demokrati av vår typ. Inte minst<br /> utgör de östeuropeiska ekonomierna talande bevis för detta. Det är således<br /> i längden nödvändigt, trots inneboende konflikter, att slå vakt om såväl ett<br /> medvetet hävdande av de mänskliga och sociala värdena som de grundläggande<br /> marknadsekonomiska funktionerna. Denna ”samlevnad” är — enligt<br /> propositionen — en av de bärande tankarna bakom utvecklingen av<br /> svensk blandekonomi.</p> <p>Remissbehandlingen har som framgår av de tidplaner som gällt för<br /> arbetet med löntagarfondsförslaget varit ytterst summarisk. Remissge</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:214</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>nomgången i propositionen är utomordentligt knapphändig. Svaren från<br /> remissinstanserna kommenteras ytterst sparsamt. Skattemyndigheternas<br /> synpunkter behandlas mycket kort. Skattemyndigheterna har — enligt<br /> propositionen — anfört att den föreslagna vinstdelningen på ett olyckligt<br /> sätt komplicerar ett redan synnerligen invecklat skattesystem. Departementschefen<br /> instämmer i detta. En ny skatt innebär oundvikligen — konstaterar<br /> han — ett merarbete för skatteadministration och de skattskyldiga.<br /> De administrativa problemen anses dock inte innebära ett hinder för<br /> införandet av löntagarfonder.</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Problemanalysen</p> <p style="margin-left:3px;">Huvudmotivet för löntagarfonderna anges i propositionen som stabiliseringspolitiskt.<br /> En icke uttalad förutsättning är då att vinstdelningen är<br /> neutral, när det gäller kostnader, priser och kapitalbildning. En sådan<br /> utgångspunkt vilar på felaktigheter och missuppfattningar. Ett obligatoriskt<br /> vinstdelningssystem påverkar kapitalkostnaderna. I ytterlighetsfallet<br /> kan förutsättningarna för en fri kapitalmarknad upphöra med ett obligatoriskt<br /> vinstdelningssystem, men ett sådant kan också utformas så att det<br /> inte direkt och omedelbart förhindrar en fri kapitalmarknad. Det är i första<br /> hand detta senare alternativ som skall beaktas. Vid kontant vinstdelning<br /> där pengarna inte direkt återförs till företaget minskar självfinansieringen.<br /> Vid oförändrade avkastningskrav från kapitalmarknaden stiger dessutom<br /> företagens kostnader för nytt riskkapital. En vinstdelning där medlen<br /> återförs till företaget minskar visserligen inte självfinansieringsgraden,<br /> men vinstdelningen bidrar till att höja kostnaderna för kapital som t. ex.<br /> skall anskaffas genom nyemissioner. Detta innebär att företagen måste<br /> anpassa sina investeringar, så att avkastningen motsvarar de nya ökade<br /> kapitalkostnaderna. En sådan anpassning kommer troligen att minska<br /> benägenheten att investera. Företagen kommer helt enkelt att skära bort de<br /> minst lönsamma investeringarna, och investeringar med högt risktagande<br /> kommer att undvikas.</p> <p style="margin-left:3px;">Dessa nu refererade slutsatser förbigås helt i propositionen. I stället<br /> hänger man upp sin diskussion på förmodanden att vinstdelning kommer<br /> att leda till lägre lönekrav. Att företagen genom lägre lönekrav från de<br /> anställda och deras organisationer skulle kompenseras för vinstdelning<br /> och ökade löneskatter kan inte beläggas empiriskt. Erfarenheterna från det<br /> senaste decenniets avtalsrörelser tyder i stället på att ökade löneskatter<br /> endast till ringa del avräknas vid avtalsförhandlingarna. Utspelen i årets<br /> avtalsförhandlingar tycks också bekräfta detta. LO ”avser” endast att<br /> avräkna vinstdelningsavgiften på 0,2 % vid avtalsförhandlingarna. Löntagarfonderna<br /> har beräknats kosta verkstadsföretagen i genomsnitt 2 %.<br /> Själva vinstdelningen skall inte avräknas enligt LO.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:214</p> </div> <div class="block ml_43"><p>10</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Vinster och löneglidning</p> <p>Enligt propositionen skulle löntagarfonderna fungera stabiliserande genom<br /> att vinstökningar inte skulle starta en spiral av lönekompensationer.<br /> Löneglidningen anses vara ett samhällsekonomiskt problem. Problemet<br /> består i att den föder kompensationskrav av två slag, dels via förtjänstutvecklingsgarantier,<br /> dels via den solidariska lönepolitiken. Löneglidningen<br /> är emellertid ett sätt för marknaden att kompensera ”felaktiga” centrala<br /> avtal, medan förtjänstutvecklingsklausuler och den solidariska lönepolitiken<br /> i sin tur justerar resultatet av en marknadsmässig lönebildning. En<br /> ”rättvisare” lön anses dessutom alltid uppnås genom justeringar av lönerna<br /> uppåt. Priset för detta blir en ökande arbetslöshet och/eller andra<br /> störningar i samhällsekonomin. Om full sysselsättning och det svenska<br /> näringslivets konkurrenskraft på en gång skall bevaras, måste den ”solidariskt”<br /> fastställda lönenivån ligga lägre än en marknadsanpassad lönenivå.<br /> Vinstdelning i enlighet med löntagarfondsförslaget kräver ytterligare<br /> sänkta löner.</p> <p>En vinstökning genererar inte automatiskt löneglidning, vilket tycks<br /> vara uppfattningen i proposition 1983/84:50. Sambanden mellan löneglidning,<br /> vinstutveckling och arbetsmarknadsläget har studerats av IUI.<br /> Resultaten visar att det finns en stark konjunktureffekt i löneglidningen.<br /> När konjunkturerna vänder uppåt, ökar produktionen framför allt på<br /> exportsidan och vinsterna förbättras. Fortfarande brukar det dock finnas<br /> gott om outnyttjad kapacitet i företagen. Först ett till två år efter en<br /> begynnande konjunkturuppgång börjar tillgången, särskilt på yrkeskunnig<br /> arbetskraft, stramas åt. Det är först då löneglidningen sätter i gång.</p> <p>Löneglidningens höjd samvarierar således inte i första hand med vinsterna<br /> i företagen utan med de olika konjunkturfaserna och arbetsmarknadsläget.<br /> Att löntagarfonderna skulle fungera stabiliserande och inflationshämmande<br /> genom vinstdelning, som skulle leda till lägre löneglidning,<br /> stämmer således inte. Ett av de väsentligare argumenten för löntagarfonder<br /> i proposition 1983/84:50 är inte sakligt underbyggt.</p> <p>Löntagarfonderna och marknadsekonomin</p> <p>I propositionen konstateras att det är utomordentligt väsentligt att inte<br /> skada marknadsekonomins funktionssätt. Den svenska biandekonomin<br /> har sedan början av 1970-talet varit utsatt för så många inslag av statlig<br /> styrning att marknadssystemet redan är allvarligt skadat. Den stora offentliga<br /> sektorn, omfattande statliga ingrepp för att rädda gravt olönsamma<br /> branscher, nästintill statlig totalstyrning av hela branscher, framför allt<br /> bostads- och byggsektorn, har lett till en blandekonomi med tunga inslag<br /> av effektivitetssänkande planhushållning. Införandet av löntagarfonder<br /> och vinstdelning kommer att öka ineffektiviteten i det svenska biandekonomiska<br /> systemet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:214</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motiven för ingrepp i marknadsekonomin bygger dessutom på en felaktig<br /> verklighetsuppfattning. 1 propositionen står att det råder en motsatsställning<br /> mellan mänskliga värden och samlevnad samt marknadsekonomi.<br /> Modern beslutsteori har visat att dessa förmodanden är felaktiga. I<br /> Scientific American (maj 1983) redogör Douglas R. Hofstadter för resultaten<br /> från dataturneringar gällande bästa lösningar på upprepade spel med<br /> paradoxen ”Fångens dilemma”. Analysen av dessa spel visar att det lönar<br /> sig, rent egoistiskt sett, att satsa på samarbete och inte på ”fusk” eller ett<br /> beteende som brukar beskrivas som ”allas kamp mot alla”. Hofstadters<br /> artikel i Scientific American, som bygger på en bok av A. Axelrod: The<br /> Evolution of Cooperation (Basic Books 1983), visar att framväxten av<br /> samarbetet (i propositionen uttryckt som samlevnad och mänskliga värden)<br /> inte behöver förklaras med moral eller altruism. Dataspelen har gett<br /> nya insikter om hur samarbete mellan olika individer och grupper (program)<br /> växer fram. För det första kan konstateras att program som var<br /> samarbetsvilliga hade störst chans att bli vinstrika under en förutsättning,<br /> att de snabbt försvarar sig mot fusk. Komplexa strategier, antingen de<br /> bygger på samarbete eller inte, ger upphov till frustration hos medparterna.<br /> Komplexitet uppfattas ofta som totalt kaos. Strategier som bygger på<br /> slumpmekanismer, eller som tycks byggda på sådana, uppfattas som icke<br /> samarbetsvilliga. Är en motpart inte samarbetsvillig skapas inga incitament<br /> till samarbetsvilja från omgivningen. Att arbeta med för utstuderade<br /> strategier är således en mindre framgångsrik taktik.</p> <p>Löntagarfonderna ökar komplexiteten i de regler företagen skall följa.<br /> Till detta kommer att lagen om löntagarfonder bara är en, av ett stort antal<br /> lagar, som utgör konstifika förhållningsregler för företag och hushåll.<br /> Slutresultatet blir motsatsen till vad lagstiftaren vill uppnå, ett hårdare och<br /> ineffektivare samhälle. Strategier som bygger på samarbete får helt enkelt<br /> svårare att hävda sig i en miljö som kännetecknas av en omfattande,<br /> svårförståelig — och inte sällan — inkonsekvent lagstiftning. Analysen<br /> bakom löntagarfondsförslaget bottnar i en marxistiskt inspirerad motsatsställning<br /> mellan kapital och arbete. Det marxistiska synsättet bygger sannolikt<br /> på antaganden att vårt lands ekonomi är ett nollsummespel. Så är<br /> naturligtvis inte fallet. Ett rationellt samhälle, där var och en har rätt att<br /> handla fritt, skapar oöverskådliga fördelar: Det materiella värdet av den<br /> enskildes arbete bestäms nämligen inte bara av den egna ansträngningen<br /> utan också av det arbete och de ansträngningar som utförs av de mest<br /> talangfulla och produktiva människorna.</p> <p>Sammanfattningsvis kan konstateras att samarbete etableras av små<br /> grupper, som sätter den sociala utvecklingen i rörelse. En miljö med många<br /> svårförståeliga regler, där goda handlingar bestraffas och onda belönas,<br /> fördröjer och försvårar de små gruppernas samarbetssträvanden. Marknadsekonomin<br /> bygger i hög grad på individer och gruppers samarbete, och<br /> marknadsekonomin har härigenom kunnat åstadkomma de välfärdsvins</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:214</p> </div> <div class="block ml_43"><p>12</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ter som även författarna till propositionen om löntagarfonder är medvetna<br /> om. Att ”bestraffa” framgångsrika företag genom extra skatter i form av<br /> vinstdelning innebär ett ingrepp som på avgörande sätt förstör samarbetssträvanden<br /> och välfärdstillväxt.</p> <p>Förändring av det ekonomiska systemet</p> <p>Förslagsställarna till löntagarfondsförslaget måste bevisa att det nuvarande<br /> ekonomiska systemet inte genom löntagarfonderna förvandlas till<br /> ett rent socialistiskt system. Någon bevisning av detta slag finns inte, vare<br /> sig i propositionen eller i de utredningar som legat till grund för propositionen.</p> <p>Ett av motiven i löntagarfondsdiskussionerna har varit att reformen<br /> skulle leda till ”ekonomisk demokrati”. Med ”ekonomisk demokrati” har<br /> förslagsställarna menat att majoritetsbeslut skall utsträckas från det politiska<br /> till det ekonomiska området. En enkel tillämpning av majoritetsbeslut<br /> på det ekonomiska området finns inte, därför att antalet ”berörda”<br /> individer är oöverblickbart stort. Vilka skall då få vara med att rösta när<br /> det gäller den ekonomiska demokratin? Detta är ett klassiskt problem och<br /> svaret är sedan länge givet av socialistiska tänkare och ekonomer: Den<br /> enda naturliga avgränsningen av gruppen ”berörda” är medborgarna i<br /> landet i dess helhet. Följaktligen är den enda rimliga tillämpningen av<br /> majoritetsprincipen på det ekonomiska området, att näringslivet styrs av<br /> folkets valda företrädare. Namnet på detta ekonomiska system är socialism<br /> eller mera precist statssocialism. Argumentationen för ekonomisk<br /> demokrati — antingen den är välgrundad eller ej — är argumentation för<br /> ett socialistiskt system.</p> <p>Även om regeringen verkligen avser att hålla marknadsekonomin någorlunda<br /> intakt dels genom att hålla fast vid det aviserade stoppåret 1990<br /> för fondutbyggnaden, dels genom att exempelvis sänka skattetrycket både<br /> på arbets-, kapital- och företagsinkomster har löntagarfonderna då sannolikt<br /> åstadkommit genomgripande förändringar i det politiska och ekonomiska<br /> systemet.</p> <p>Löntagarfonder leder till en sammanvävning av det politiska och det<br /> ekonomiska livet. Den lagstiftande församlingen kommer i växande utsträckning<br /> att hamna i en besvärlig belägenhet när deras lagstiftningsarbete<br /> på det ekonomiska området i ökad utsträckning direkt kommer att<br /> påverka den egna situationen. Det är i och för sig inget nytt problem.<br /> Riksdagsmän befinner sig exempelvis i den pinsamma belägenheten att<br /> behöva bestämma de egna lönerna. Höjer de riksdagsarvodet kan de<br /> anklagas för egennytta, och höjer de inte sitt arvode, kan detta skapa<br /> problem att rekrytera kompetenta riksdagsledamöter. Om den här typen<br /> av situationer blir vanligare, kommer detta att urholka de konstitutionella<br /> ramarna, rättssystemet och rättssäkerheten. Detta kan ske på två helt olika</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:214</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>sätt: Beslutsfattandet kan inriktas på att gynna en viss grupp av makthavare<br /> eller de lagstiftande kan ta överdriven hänsyn till vad som i dagsläget<br /> uppfattas som god moral och etik för att inte beskyllas för egennytta och<br /> nepotism. Denna senare typ av handlingsmönster försvårar möjligheterna<br /> att fatta rationella beslut. I bägge fallen blir resultatet detsamma: Vårt<br /> värdesystem eroderas och det ekonomiska och politiska systemet omvandlas<br /> i en icke förutsedd och oplanerad riktning. (De nu berörda problemen<br /> är viktiga att beakta av lagstiftaren, varför jag hänvisar till Scientific<br /> American, januari 1982, Hofstadter: Metamagical Themas. About Nomic:<br /> A Heroic Game that Explores The Reflexivity of the law.)</p> <p>Har väl löntagarfondsförslaget införts och löntagarfonderna fått verka<br /> under ett decennium eller längre minskar möjligheterna att lägga ner<br /> systemet även om betydande nackdelar blir uppenbara. Löntagarfonder är<br /> alltså en reform som efter en tioårsperiod knappast är reversibel. Det är<br /> därför viktigt att om lagen om vinstdelningsskatt m. m. införs avskaffa den<br /> så snabbt som möjligt. Ett avskaffande 1985 av lagen om vinstdelningsskatt<br /> m. m. skapar få problem medan motsvarande operation skulle te sig<br /> utomordentligt mycket svårare 1995.</p> <p>Gunnar Myrdal har under senare år varnat för att genomföra reformer<br /> som inte i efterhand går att göra ogjorda. Om en sådan reform ändå anses<br /> vara önskvärd, måste utomordentligt stora krav ställas på utredningsmaterialet.<br /> Propositionen om löntagarfonder fyller inte detta krav utan kännetecknas<br /> av ofullständiga utredningar, hastverk och en helt otillfredsställande<br /> remissbehandling av förslagen.</p> <p>Hemställan</p> <p>På grundval av det ovan anförda yrkar jag</p> <p style="margin-left:34px;">att riksdagen avslår proposition 1983/84:50.</p> <p>Stockholm den 24 november 1983</p> </div> <div class="block ml_4"><p>MARGIT GENNSER (m)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_46" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_8" /> <div class="block ml_24" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_28" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_16" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_18" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_5" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_13" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_33" /> <div class="block ml_40" /> <div class="block ml_48" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_23" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> <div class="block ml_58" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>LiberTryck Stockholm 1983</p> </div> </div> </div> 0 MARGIT GENNSER m 1 undertecknare G702214 Margit Gennser mot_198384__214.pdf 145186 pdf Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) https://data.riksdagen.se/fil/3EBFA1A0-0302-4C58-82E2-692929E252B0