3109051 G702213 1983/84 213 mot mot Motion 1983/84:213 Thorbjörn Fälldin m. fl. Motion Motion 213 0 1983-11-23 00:00:00 2014-11-04 17:25:36 2014-11-04 00:00:00 Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) Thorbjörn Fälldin m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G702213/text https://data.riksdagen.se/dokument/G702213 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702213 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1983/84</p> <p style="text-align:right;">213-214</p> <p>Motion</p> <p>1983/84:213</p> <p>Thorbjörn Fälldin m. fl.</p> <p>Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)</p> <p>Ett av de mest karakteristiska dragen i hela den nu drygt tioåriga löntagarfondsdebatten<br /> har varit att argumenten för fonder har skiftat allt eftersom<br /> vad som för tillfället varit mest aktuellt i den ekonomisk-politiska<br /> debatten. Detta tyder antingen på att det inte finns några bärande argument<br /> för fonderna, eller att det avgörande argumentet är sådant att man av<br /> politiska skäl anser det nödvändigt att omge det med diverse rökridåer.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>”Det är makten det gäller”</p> <p>Allt det engagemang socialdemokratin och LO lagt ner i frågan och all<br /> den konfrontation man varit beredd att ta visar klart att det i botten finns<br /> ett avgörande argument.</p> <p>I det ursprungliga förslaget, Rudolf Meidners ”Löntagarfonder”, framgick<br /> med all uppriktighet att huvudmålet var fackföreningsrörelsens övertagande<br /> av makten över det privata näringslivet. Dåvarande metallekonomen<br /> P. O. Edins presentation av Meidnerrapporten i tidningen Metallarbetaren<br /> utmynnade i konklusionen att Meidnerförslaget ”självfallet innebär<br /> att vi på sikt skulle socialisera en väsentlig del av det privata näringslivet”.<br /> LO:s dåvarande ordförande Gunnar Nilsson uttalade strax efter det<br /> att rapporten publicerats, men innan han blivit överkörd av trycket inom<br /> fackföreningsrörelsen, att ”den yttersta konsekvensen av förslaget är att<br /> löntagarna via de fackliga organisationerna övertar makten i företagen”<br /> och varnade samtidigt för att detta kan leda till ”att vi får en fackföreningsrörelse<br /> av östeuropeisk modell”.</p> <p>Sedan 1975 har löntagarfondsförslaget omarbetats ett flertal gånger,<br /> men de väsentliga ingredienserna i form av fackföreningsstyrda, tvångsfinansierade,<br /> kollektiva fonder med uppgift att köpa upp stora poster börsaktier<br /> har hela tiden bestått. Att syftet inte heller förändrats har framgått<br /> av LO-tidningens berömda rubrik 1980 ”Nu tar vi över”, Aftonbladets<br /> ledare 17 april 1983 ”Fonderna är otvivelaktigt en av de i klassisk mening<br /> mest socialistiska reformer som socialdemokratin någonsin varit ute för att<br /> förverkliga” och senast LO :s andre ordförande Rune Molins tal på Skansen<br /> i somras ”Det är inget att hyckla om. Det är makten det gäller.”</p> <p>Löntagarfondernas risker påtalades också tydligt av Löntagarfondsutredningens<br /> huvudsekreterare 1975 — 1981 och dess siste ordförande Berndt<br /> öhman. I sin bok ”Fonder i en marknadsekonomi” skrev han i maj 1982:</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 213—214</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_44"><p style="margin-left:6px;">2</p> </div> <div class="block ml_7"><p>”Vi skulle få ett ekonomiskt system av mer öststatsliknande karaktär.<br /> Likheten består i det kollektiva ägandets stora omfattning i näringslivet.”</p> <p>Utan tvekan skulle en sådan maktkoncentration till fackföreningsrörelsen,<br /> som löntagarfonderna successivt kommer att leda till, påtagligt förändra<br /> vårt ekonomiska system i centralistisk, kollektivistisk och socialistisk<br /> riktning. LO har redan den helt dominerande fackliga makten i Sverige.<br /> Under de perioder landet har en socialdemokratisk regering förenas<br /> redan i dag den fackliga och den politiska makten. Detta har med all<br /> önskvärd tydlighet framgått av det senaste året, t. ex. på skattepolitikens<br /> område där regeringen hösten 1982 bröt marginalskatteuppgörelsen med<br /> centern/folkpartiet och i stället gjorde upp med LO, samt hösten 1983 då<br /> regeringen vid en middag i LO-borgen fick direktiv om utformningen av<br /> 1984 års skatter. Skulle nu också makten över företagen koncentreras till<br /> samma maktcentrum reser sig obönhörligt ett antal allvarliga frågor:</p> <p>— Hur går det med konkurrensen i näringslivet om ägarkontrollen av<br /> de flesta storföretagen ligger i ett och samma maktcentrum?</p> <p>— Får vi ett producentstyrt i stället för konsumentstyrt ekonomiskt<br /> system?</p> <p>— Kommer nya företag att tillåtas konkurrera om det hotar de fackföreningskontrollerade<br /> storföretagen ?</p> <p>— Vem vågar kritisera den helt dominerande ägaren av näringslivet,<br /> om denne samtidigt är fackföreningsorganisation?</p> <p>— Kan en av folkmajoriteten vald regering föra en ekonomisk politik<br /> som inte godkänts av landets dominerande både arbetsgivare och fackförening?</p> <p>Visserligen sägs i propositionen att de 5 löntagarfonderna (och 4:e<br /> AP-fonden) skall agera var för sig, men alla något så när insatta i hur<br /> SAP/LO fungerar vet vilken samordning och toppstyrning som i realiteten<br /> föreligger.</p> <p>Genom att fackföreningsrepresentanterna skall ha majoritet så byggs<br /> systemet upp så att den socialdemokratiska rörelsen tillförsäkras kontrollen<br /> över fonderna oavsett politiska majoritetsförhållanden i landet. I ett<br /> visst skede av löntagarfondsdebatten, närmare bestämt inför valet 1982,<br /> fanns klara signaler om att styrelserna skulle tillsättas i allmänna val. Så sa<br /> t. ex. Olof Palme i Almedalen 1982. Redan på den socialdemokratiska<br /> kongressen 1981 uttalades följande: ”Starka principiella och praktiska<br /> skäl talar för att fonderna utgör en självständig organisation som är skild<br /> från de fackliga organisationerna. Fondernas ledning bör i sin kapitalförvaltande<br /> uppgift och i sin ägarroll helst stå fria från organisationer som i<br /> förhandlingar kan bli motpart till fonderna.” Samtidigt drogs den principiella<br /> slutsatsen att det bästa alternativet vore ”att fondernas styrande<br /> organ utses i direkta val med löntagarna som röstberättigade”. Men när det<br /> kom till kritan fick de principiella synpunkterna vika. Kunde det möjligen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>bero på att ett system med allmänna val krävt grundlagsändring och<br /> därmed förhindrat införande av löntagarfonder redan 1984?</p> <p>Ett av de argument som anförts för löntagarfonder är att bryta maktkoncentrationen<br /> i näringslivet. Fackföreningsstyrda kollektiva löntagarfonder<br /> skulle inte bara ersätta en maktkoncentration med en annan utan med en<br /> betydligt större maktkoncentration!</p> <p>Olika utredningar har visat att med en målmedveten policy när det gäller<br /> aktieköp kan löntagarfonderna redan 1990 ha tagit över centrala delar av<br /> svenskt näringsliv. För det behövs som alla vet ofta långt ifrån 51 % av<br /> röstvärdet i ett aktiebolag. Om övertagande definieras som ett ägande av<br /> minst 49% eller minst lika mycket som de i dag fem största ägarna har<br /> tillsammans kan följande företag 1990 vara löntagarfondsstyrda: L M<br /> Ericsson, Volvo, ASEA, Saab-Scania, SCA, Cementgjuteriet, Electrolux,<br /> Alfa-Laval, SKF, Stora Kopparberg, Investor, Atlas Copco, Kerna Nobel,<br /> Swedish Match, Boliden, Bofors, Fläkt, STC, Sonesson, MoDo och PLM.<br /> LO-ekonomen Dan Anderssons påstående i LO-tidningen den 30 juni i år<br /> att ”löntagarfonder i framtiden i realiteten bör kunna kontrollera de storföretag<br /> som i dag kontrollerar en stor del av ekonomin” har onekligen<br /> grund för sig.</p> <p>Om fonderna nöjer sig med att försöka bli största delägare kan man 1990<br /> ha hunnit uppnå detta i 75 börsföretag med tillsammans över 700 000<br /> anställda.</p> <p>För aktieköp i icke börsnoterade företag (t. ex. på OTC-listan) har i det<br /> föreliggande förslaget alla begränsningar slopats för hur stor andel av<br /> röstvärdet som löntagarfonderna får ha.</p> <p>Centern har sedan länge påtalat behovet av en minskad maktkoncentration<br /> inom näringslivet och har anvisat flera vägar för detta, t. ex.</p> <p>— Satsning på de mindre företagen.</p> <p>— Förbättrade förutsättningar för kooperativt ägande.</p> <p>— Aktiesparfonderna som snart gett en halv miljon nya aktieägare här<br /> i landet.</p> <p>— Företagsanknuten individuell vinstdelning som länge funnits t. ex.<br /> på Åkermans i Eslöv och numera också finns bl. a. på Volvo och i Handelsbanken.</p> <p>— De i mitten av 1970-talet antagna arbetsrättsliga lagarna som styrelserepresentation<br /> och MBL.</p> <p>— Inrättande av privata investeringskonton.</p> <p>I namnet löntagarfonder antyds att det är löntagarna som skall få ett<br /> ökat inflytande. Men vilket reellt inflytande kommer den enskilde löntagaren<br /> att ha i kollektiva fonder utan individuella andelar? Kommer hans<br /> inflytande inte att bli lika mycket en chimär som i fackföreningsägda BPA?<br /> Den gamle TCO-ledaren Valter Åman har skarpsynt karakteriserat fondidén<br /> som ”låtsasdemokrati”.</p> <p>Individuella andelar eller ”raka rör till löntagarens plånbok” som me</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_44"><p>4</p> </div> <div class="block ml_6"><p>tallordföranden Leif Blomberg kallade det har man hela tiden envist<br /> vägrat låta ingå i fondkonstruktionen.</p> <p>För den enskilde löntagaren kan fondsystemet i stället innebära avsevärt<br /> mindre personlig ”makt”. Vem skall stödja honom i en konflikt med<br /> arbetsgivaren om denne är densamme som fackföreningen?</p> <p>Sysselsättning</p> <p>”Trygga jobben” har varit ett av slagorden för fonder. Men erfarenheten<br /> visar att företag styrda av fackföreningsledare och politiker haft svårare att<br /> klara konkurrensen i näringslivet. Som exempel kan nämnas BPA och<br /> Statsföretag.</p> <p>Vad svenskt näringsliv nu behöver är en genomgripande strukturomvandling<br /> om man skall klara sig i framtiden. Men fackföreningsledare och<br /> politiker lär även i fortsättningen ha svårt att stå emot lokala högljudda<br /> krav om att hålla liv i förlustföretag med en förstelnad struktur. Hur ofta<br /> har inte från lokalt fackligt håll under de senaste åren hörts orden ”Detta<br /> hade aldrig hänt om vi haft löntagarfonder” när ett företag måst läggas ner.</p> <p>Även de företag som går bra och därför kunnat nyanställa kommer att<br /> få försämrade möjligheter genom att de tvingas inbetala stora summor till<br /> fonderna. I värsta fall kan fonderna bli ett system för att slussa pengar från<br /> framgångsrika företag med expansionsmöjligheter till kroniska förlustföretag<br /> där sysselsättningen i längden aldrig kan bevaras.</p> <p>Kapitaltillförsel</p> <p>Ett argument som lyftes fram mycket under åren 1978—1980 var att<br /> fonderna skulle tillföra näringslivet riskvilligt kapital. Sedan aktiesparfonderna<br /> inrättats och åren 1981 — 1982 blivit en succé som varje år tillfört<br /> börsen ca 2 miljarder kronor i friska pengar har det argumentet förts mer<br /> i bakgrunden. För övrigt har löntagarfondsförespråkarna inte kunnat peka<br /> på ett enda lönsamt projekt som omöjliggjorts på grund av brist på pengar.</p> <p>Inflation och löner</p> <p>Det för dagen populäraste argumentet för löntagarfonder är att det<br /> skulle medverka till att hålla pris- och löneutvecklingen i schack. Detta<br /> argument har kommit särskilt i ropet sedan regeringen i våras proklamerade<br /> att den satt sitt inflationsmål för 1984 till 4%. Tanken är att om<br /> löntagarna får ökad makt så skall man avstå från höga lönekrav trots att<br /> vinstsituationen i näringslivet förbättrats i år. Men samma dag som löntagarfondspropositionen<br /> lades på riksdagens bord presenterade LO lönekrav<br /> för 1984 på 7 %, vilket tillsammans med överhäng och löneglidning<br /> lär leda till en lönekostnadsökning nästa år på 10—11 %. Så var det med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>den återhållsamheten. Egentligen är det inte så konstigt att löntagarna i<br /> allmänhet inte är beredda att slå av på sina lönekrav på grund av löntagarfonderna,<br /> eftersom det är något de själva aldrig bett att få.</p> <p>Ett närbesläktat resonemang, som också då och då förekommit i debatten,<br /> är att löneglidningen skulle minska om de vinstrikaste företagen<br /> dränerades på sina ”övervinster”. Ingen mindre än P. O. Edin själv har<br /> dock i en utredning vid 1976 års LO-kongress konstaterat att sambandet<br /> mellan löneglidning och vinstnivå är svagt. Möjligen kan tvärtom en extra<br /> vinstskatt ha motsatt effekt. Detta har påvisats i en uppsats av LO-ekonomen<br /> Gösta Rehn om löneglidning. När skatten på vinsten är hög, minskar<br /> företagets incitament att hålla tillbaka lönekostnaderna.</p> <p>Solidariska lönepolitiken</p> <p>Ett av de mål för löntagarfonderna som har funnits med länge är att<br /> stödja den solidariska lönepolitiken. Men den solidariska lönepolitiken<br /> innebär att man tar ut så höga löner att strukturomvandlingen påskyndas,<br /> dvs. att mindre lönsamma företag som har svårt att betala lönerna slås ut,<br /> samtidigt som högproduktiva företag har sådana vinster att de kan expandera<br /> och suga upp den arbetskraft som friställs. Att löntagarfonder i<br /> realiteten inte stöder den solidariska lönepolitiken, om den skall förenas<br /> med målet om full sysselsättning, har klart påvisats bl. a. av Berndt Öhman<br /> i ovannämnda bok. ”Man bortser härvid emellertid från problemen i de<br /> lågproduktiva företagen, som får svårt att klara lönekostnaderna. De<br /> sysselsättningsproblem som där uppstår kräver att det sker en expansion<br /> på andra håll i näringslivet, men denna expansion motverkas av en 'äkta’<br /> vinstdelning.”</p> <p>ATP</p> <p>Ett relativt nytt argument är att löntagarfonderna skall trygga ATPpensionerna.<br /> Finessen är självfallet att man hoppas att det goda anseende<br /> ATP har i breda grupper skall smitta av sig även till fonderna. Någon reell<br /> förstärkning av AP-fondernas förmåga att betala ut pensioner kommer<br /> löntagarfonderna inte att få. Det föreslagna avkastningskravet (3 % realt)<br /> kommer bara att tillföra fonderna ca 5 miljarder kronor fram till 1990<br /> samtidigt som pensionsutbetalningarna är nästan 400 miljarder kronor.<br /> Däremot kan fonderna undergräva pensionsbetalningsförmågan på ett<br /> mer djupgående plan om de leder till en förstelning av det svenska näringslivet<br /> i stort. ATP-systemet är nämligen ett fördelningssystem, vilket innebär<br /> att varje års pensionsutbetalningar i princip skall täckas av samma års<br /> pensionsavgifter. Avgörande för avgiftsunderlagets utveckling är den allmänna<br /> produktionsutvecklingen i landet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_44"><p>6</p> </div> <div class="block ml_6"><p>Handläggningen</p> <p>Själva handläggningen av löntagarfondsfrågan under det sista halvåret<br /> har varit minst sagt märklig. Trots att bl. a. Olof Palme flera gånger, inte<br /> minst i valrörelsen, upprepat vikten av en bred förankring för löntagarfondsförslaget<br /> har såväl utredningarna som remissförfarandet blivit rena<br /> hastverk. Sveriges näst största löntagarorganisation TCO ansåg sig över<br /> huvud inte ha tid att besvara remissen. Kammarrätten i Stockholm har i sitt<br /> remissyttrande sagt att utredningen om vinstdelning är skissartad och<br /> varken har den bredd eller det djup som normalt utmärker kommittéförslag<br /> i centrala ämnen. Kammarrätten ansåg det därför inte meningsfullt att<br /> detaljgranska författningstexterna. Vinstdelningsmodellens inflationsomräkning,<br /> som delvis hämtats från det remisslaktade förslaget om ”Real<br /> beskattning”, har helt utdömts av bl. a. Föreningen Auktoriserade revisorer.<br /> Även lagrådet har ställt ”sig kritiskt till att en fråga av så stor principiell<br /> betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätt som skett”.</p> <p>Konstitutionella frågor</p> <p>Lagrådet har i sitt yttrande menat att någon erinran mot det föreslagna<br /> löntagarfondssystemet inte kan göras från grundlagsenlig synpunkt.</p> <p>Regeringen borde enligt vår mening berett ärendet på ett sådant sätt att<br /> lagrådet fått god tid och tillräckligt underlag för att djupare än nu varit<br /> möjligt ha kunnat penetrera de konstitutionella aspekterna av löntagarfondsförslaget.</p> <p>I den allmänna debatten såväl som i remissvaren harju åtskilliga konstitutionella<br /> frågetecken rests.</p> <p>Ett av dem har gällt om fondförslaget står i överensstämmelse med<br /> konstitutionens regler om expropriation (RF 2:18). Förslaget innebär ju att<br /> medel tvångsvis överförs från privata företag till löntagarfonder, medel<br /> som dessa fonder sedan skall använda för inköp av aktier delvis i samma<br /> företag. Detta medför i realiteten att företagen tvingas finansiera sin egen<br /> socialisering.</p> <p>Enligt vår uppfattning finns det skäl för riksdagens konstitutionsutskott<br /> att noga överväga fondförslaget ur konstitutionell synvinkel.</p> <p>Mot svenska folkets vilja</p> <p>Slutligen måste konstateras att ingen fråga har under de senaste decennierna<br /> så splittrat nationen politiskt som löntagarfonderna. Detta dessutom<br /> i en tid då de ekonomiska problemen i stället bort mana till samling.<br /> I valrörelsen förespeglade olika ledande socialdemokrater väljarna att<br /> löntagarfonder inte skulle genomdrivas om inte en bred samling kunde<br /> åstadkommas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:213</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 direkt strid mot detta söker nu SAP/LO att genomtrumfa förslaget<br /> utan något annat stöd i det svenska samhället än kommunistpartiet.</p> <p>Även inom fackföreningsrörelsen finns ett utbrett motstånd mot löntagarfonder.<br /> TCO:s största förbund SIF är emot. Vid den enda medlemsomröstning<br /> som skett i ett fackförbund (försäkringstjänstemännen) var 70 %<br /> emot och bara 12 % för. Huvudorganisationen SACO/SR är direkt emot.<br /> T. o. m. bland LO:s egna medlemmar lär enligt opinionsundersökningar<br /> fler vara motståndare än förespråkare.</p> <p>De opinionsmätningar som gjorts bland svenska folket visar samtliga att<br /> en förkrossande majoritet är motståndare och att motståndet successivt<br /> vuxit allt eftersom folk hunnit sätta sig in i vad löntagarfondsförslaget<br /> innebär.</p> <p>Skillnaden i folkligt stöd framgår också kristallklart när man jämför den<br /> uppslutning 4-oktoberdemonstrationen fick med de ödsliga opinionsmöten<br /> som LO-ombudsmän försökt hålla på gator och torg under de senaste<br /> två veckorna.</p> <p>Löntagarfondsbeslutet sker alltså i direkt strid med</p> <p>— hela den icke-socialistiska oppositionen</p> <p>— hela det svenska näringslivet</p> <p>— betydande delar av fackföreningsrörelsen</p> <p>— och sist men inte minst en klar majoritet av svenska folket.</p> <p>Centern säger kategoriskt nej till löntagarfonder och kommer om förslaget<br /> genomförs att arbeta för ändrade majoritetsförhållanden efter 1985 års<br /> val så att löntagarfondssystemet omedelbart kan avvecklas.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:44px;">att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder.</p> <p>Stockholm den 23 november 1983</p> </div> <div class="block ml_4"><p>THORBJÖRN FÄLLDIN (c)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>OLOF JOHANSSON (c)<br /> BERTIL JONASSON (c)<br /> ARNE FRANSSON (c)<br /> KARL BOO (c)</p> </div> <div class="block ml_24"><p>ANDERS DAHLGREN (c)</p> <p>NILS G. ÅSLING (c)</p> <p>KJELL A. MATTSSON (c)</p> <p>RUNE GUSTAVSSON (c)<br /> BRITTA HAMMARBACKEN (c)<br /> CLAES ELMSTEDT (c)</p> <p>EINAR LARSSON (c)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>TAGE SUNDKVIST (c)<br /> GUNILLA ANDRÉ (c)<br /> GUNNEL JONÄNG (c)<br /> GUNNAR BJÖRK (c)<br /> i Gävle</p> </div> </div> </div> 0 THORBJÖRN FÄLLDIN c 1 undertecknare 0 OLOF JOHANSSON c 2 undertecknare 0 BERTIL JONASSON c 3 undertecknare 0 ARNE FRANSSON c 4 undertecknare 0 KARL BOO c 5 undertecknare 0 ANDERS DAHLGREN c 6 undertecknare 0 NILS G. ÅSLING c 7 undertecknare 0 KJELL A. MATTSSON c 8 undertecknare 0 RUNE GUSTAVSSON c 9 undertecknare 0 BRITTA HAMMARBACKEN c 10 undertecknare 0 CLAES ELMSTEDT c 11 undertecknare 0 EINAR LARSSON c 12 undertecknare 0 TAGE SUNDKVIST c 13 undertecknare 0 GUNILLA ANDRÉ c 14 undertecknare 0 GUNNEL JONÄNG c 15 undertecknare 0 GUNNAR BJÖRK c 16 undertecknare G702213 Thorbjörn Fälldin m. fl. mot_198384__213.pdf 156502 pdf Löntagarfonder (prop. 1983/84:50) https://data.riksdagen.se/fil/D8FA0E60-F1A5-4365-B1AE-A44E7DED8D83