3109047G702211983/8421motmotMotion 1983/84:21 Lars Werner m. fl.MotionMotion2101983-10-25 00:00:002014-11-04 17:25:332014-11-04 00:00:00Särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:26)Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G70221/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G70221https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G70221
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1983/84</p>
<p style="text-align:right;">21-26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1983/84:21<br />
Lars Werner m. fl.</p>
<p>Särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84 (prop.<br />
1983/84:26)</p>
<p>I</p>
<p>Arbetslösheten och utstötningen från arbetsmarknaden är utan tvekan<br />
1970- och 1980-talens största samhällsproblem i Sverige. Detta representerar<br />
något nytt i den sociala och ekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Under efterkrigstiden rådde i Sverige fram till slutet av 1960-talet vad som i<br />
hävdvunnen bemärkelse brukat kallas ”full sysselsättning” - dvs. antalet<br />
tillgängliga arbeten motsvarade eller låg något över det efterfrågade antalet.</p>
<p>I den dåvarande samhällsstrukturen betydde detta att flertalet kvinnor inte<br />
ens efterfrågade arbete och att ett betydande antal människor doldes i<br />
egenskap av medhjälpare till yrkesverksamma familjehuvudmän. I en rent<br />
marknadsmässig mening rådde dock ”full sysselsättning”, och detta bidrog<br />
till att gynna arbetarklassens situation inom ramen för de klasspolitiska<br />
maktförhållandena.</p>
<p>Från slutet av 1960-talet börjar detta läge förändras. Arbetslösheten och<br />
utslagningen börjar växa i omfång. En stående armé i det reguljära arbetsoch<br />
samhällslivets utkant börjar bildas. Tendensen fram till i dag är helt klar:<br />
den mänskliga reservarmén växer stadigt. Den är sedan länge ett stående<br />
inslag i ekonomin.</p>
<p>Detta innebär att hela befolkningsskikt - f. n. mellan 10 och 15 % av den<br />
arbetsföra befolkningen - konstant lever i samhällets marginal. Deras liv är<br />
provisorier. De saknar stabila samband med arbetsliv och viktiga sociala<br />
funktioner. Rättsligt och socialt är de sämre ställda än andra. Deras<br />
personliga och kulturella identitet är satt i fråga.</p>
<p>Bakgrunden till denna kvalitativt annorlunda situation är att det kapitalistiska<br />
produktionssättet nått ett nytt stadium i sin utveckling. Dess<br />
internationella expansionsutrymme har reducerats. Spänningen mellan dess<br />
produktiva potential, dess överkapacitet och marknadens (dvs. ytterst<br />
lönarbetets) förmåga att absorbera denna kapacitet har skärpts. Det<br />
framtvingar i sin tur en hårdare jakt på kostnadsreducerande åtgärder.<br />
Därvid stimuleras systemet till att slå ut mänskligt arbete. Investeringarnas<br />
karaktär ändras - de blir lika ofta ett medel att minska antalet arbeten som att<br />
öka dem. Sambandet efterfrågan-investering-sysselsättning blir annorlunda.</p>
<p>Regeringens politiska tänkande - sådant det framskymtar i propositionen</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 21-26</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_59" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>- gör ingen analys av situationen. Man drar över huvud inga slutsatser av det i<br />
grunden nya läge som växt fram under 1970-talet. Man är fast i en<br />
”arbetsmarknadspolitik” av helt traditionellt slag - en politik byggd på<br />
förutsättningen att arbetslöshet är något tillfälligt, något som kommer och<br />
går och som följaktligen kan mötas med kortsiktiga och tillfälliga åtgärder.</p>
<p>Regeringen brukar bemöta detta genom att tala om att antalet ”sysselsatta”<br />
ökat efter 1970. Det är ett argument som helt döljer vad saken egentligen<br />
handlar om. Det är sant att antalet yrkesverksamma ökat och att detta bl. a.<br />
har positiva inslag ur kvinnofrigörelsens synvinkel. Men det är också ett<br />
faktum, att det hela består i att fler människor delat på samma mängd arbete.<br />
Utbudet av arbete mätt i tid har minskat. Det ekonomiska systemet har<br />
behövt mindre mänskligt arbete. Och i denna utvecklings spår växer<br />
reservarmén. Stockningseffekterna är som bekant särskilt tydliga vid<br />
inträdet på arbetsmarknaden - mellan 70 000 och 80 000 människor i<br />
åldrarna 16-25 år tillhör i dag dem som tvingas leva i ekonomins och<br />
samhällets marginal.</p>
<p>Uppkomsten av en stående och växande mänsklig reservarmé är ett hot<br />
inte bara mot deras liv, vilka drabbas av de omedelbara effekterna. Den<br />
förändrar på ett avgörande sätt hela maktförhållandet i samhället. Den utgör<br />
den ekonomisk-sociala förutsättningen för en politisk reaktion.</p>
<p>Det är därför hög tid för en helt ny arbetsmarknadspolitik. Kampen mot<br />
den nutida arbetslösheten och utslagningen kan inte föras med åtgärder som<br />
utformats under 1950- och 1960-talens annorlunda förhållanden.</p>
<p>II</p>
<p>I regeringens sätt att närma sig frågan om arbetslösheten finns två<br />
avgörande fel.</p>
<p>Dagens arbetsmarknadspolitik sägs uttryckligen vara underordnad de<br />
budgetpolitiska målen. Detta uttrycks så, att kampen mot arbetslösheten<br />
icke får ske så att den äventyrar det överordnade målet att få ned det statliga<br />
budgetunderskottet. Det är en utgångspunkt som helt skiljer sig från<br />
arbetarrörelsens historiska, klassiska ståndpunkt, nämligen att kampen mot<br />
arbetslöshet har prioritet över andra politiska mål. Denna förändrade<br />
utgångspunkt för socialdemokratisk sysselsättningspolitik bidrar givetvis till<br />
att konservera arbetsmarknadspolitiken i traditionella, tillfällighetsbetonade<br />
former.</p>
<p>Den andra tvivelaktiga utgångspunkten består däri, att sysselsättningspolitiken<br />
byggs på förhoppningen att den privata arbetsmarknaden så<br />
småningom skall bli i stånd att suga upp det överskott av människor som<br />
uppstått i reservarmén. Det är en uppenbart orealistisk förutsättning. Den<br />
strider helt mot vad som framgår av det ekonomiska systemets långsiktiga<br />
tendens. Den förutsätter ett traditionellt samband mellan investeringar och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">sysselsättning som inte längre existerar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Båda de nämnda utgångspunkterna för arbetsmarknadspolitiken måste<br />
ersättas av andra.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kampen mot arbetslösheten måste bli det primära, överordnade målet för<br />
den ekonomiska politiken. Budgetpolitiken skall tjäna kampen mot arbetslösheten,<br />
inte vara överordnad den. Detta kan tänkas innebära att man<br />
accepterar ett högre budgetunderskott. Denna utgångspunkt är dock<br />
ingalunda nödvändig. Samma effekt kan nås via en ökning i de offentliga<br />
utgifterna, som är finansierad med inkomster. Konflikten mellan sysselsättningspolitik<br />
och budgetpolitik är inte oundviklig.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sysselsättningspolitiken måste därjämte utgå från förutsättningen att den<br />
offentliga sektorn bildar spjutspetsen i kampen mot arbetslösheten. Det är i<br />
samhälleliga former och via samhälleliga institutioner som nya arbeten kan<br />
skapas. Strukturella problem kräver strukturella åtgärder - åtgärder som<br />
börjar bryta igenom det rådande systemets ramar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Också den organisatoriska formen för arbetsmarknadspolitiken måste<br />
ändras. Arbetslöshet och undersysselsättning är ett strukturellt, bestående<br />
inslag i ekonomin. Det måste mötas med mer långsiktiga och kontinuerliga<br />
insatser. Tillfälliga ettåriga åtgärder och perspektiv räcker inte.</p>
<p style="margin-left:3px;">I detta sammanhang måste också den mänskliga reservarméns rättsställning<br />
uppmärksammas. En tillfällig arbetslöshet, som drabbar en människa i<br />
ett samhälle med full sysselsättning, innebär inga större problem. Utbudet av<br />
arbetsplatser garanterar vanligen en viss frihet att välja. Tvångssituationen är<br />
inte så utpräglad. När däremot stora skikt av befolkningen står utanför den<br />
ordinarie arbetsmarknaden, verkar det formella tvånget att ”stå till<br />
arbetsmarknadens förfogande” på ett kvalitativt annat sätt. Det medför i<br />
realiteten en närmast fullständig förlust av valmöjligheter och utmynnar i ett<br />
tvång att ta vad som först erbjuds utan invändningar. Vpk har för sin del<br />
aldrig accepterat att man med hot om förlust av arbetslöshetsunderstöd skall<br />
tvinga någon att ta första bästa anställning. I ett läge med en stor reserv av<br />
arbetslösa blir rätten att ställa vissa anspråk på anställningens karaktär<br />
särskilt viktig. Då det gäller ungdomarna i de tilltänkta ungdomslagen är ett<br />
minimikrav att de i varje fall i detta hänseende inte skall bli sämre ställda än<br />
andra.</p>
<p style="margin-left:3px;">En politik för att bekämpa arbetslösheten måste kombineras med en<br />
förkortning av den allmänna arbetsdagen. Övergång till sex timmars<br />
arbetsdag har givetvis en rad andra viktiga motiv utanför det sysselsättningspolitiska.<br />
Det är också uppenbart att man måste akta sig för att göra<br />
arbetstidsförkortningen till något slags patentmedicin mot arbetslösheten.<br />
Arbetslöshet och utslagning är en ständig funktion av det moderna<br />
kapitalistiska produktionssättet och försiggår oberoende av arbetstidens<br />
längd. Emellertid är det lika orealistiskt att tro att den totala mängden arbete<br />
mätt i tid skulle kunna öka därhän att full sysselsättning någonsin uppnåddes.<br />
Sextimmarsdagen är också ur sysselsättningspolitisk synpunkt en viktig och</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:3px;">oundgänglig engångsåtgärd. Att den har betydelsefulla jämlikhetsaspekter<br />
gör den än angelägnare.</p>
<p>Slutligen bör den samhälleliga situationen uppmana till en delvis ny och<br />
fördjupad syn på det mänskliga arbetet. Det kan inte vara ett mål för<br />
arbetsmarknadspolitiken att till varje pris hålla människor ”sysselsatta” utan<br />
att ställa krav på vad verksamheten innehåller. Att tekniken kan befria<br />
människor från delar av arbetet är ju i sig positivt - det som ger denna<br />
utveckling dess socialt destruktiva form är den kapitalistiska organiseringen<br />
av produktionen. De verksamheter, vilka utvecklas inom arbetsmarknadspolitikens<br />
ram, får inte stanna vid att vara uppsamlingsplatser inom vilka<br />
man med utnyttjande av människors trångmål tvingar dem att stå till tjänst på<br />
kapitalets ensidiga villkor.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken måste utvecklas så, att den inom sina ramar<br />
möjliggör bildandet av nya typer av arbetsgemenskaper. Dessa gemenskaper<br />
borde inriktas på att bli fält för skapande mänskligt arbete, löskopplat från<br />
andra krafters exploatering. Detta skulle ansluta till den socialistiska<br />
arbetarrörelsens ursprungliga, klassiska mål: arbetets befrielse från de gamla<br />
banden - lönarbetets upphävande.</p>
<p>III</p>
<p>Från de ovan redovisade övergripande synpunkterna ger sig en rad krav på<br />
ändringar och tillägg i propositionens förslag. Ändringarna och tilläggen är<br />
såväl organisatoriska som innehållsliga.</p>
<p>1. Flerårsbudget för att bekämpa arbetslösheten</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken har hittills lagts upp efter traditionella budgetprinciper.<br />
Ettåriga perspektiv, tillfälligheter och provisorier präglar verksamheten.<br />
Skall kommuner, landsting och statliga verk ta större ansvar för<br />
arbetsmarknadspolitiken - och särskilt då kampen mot ungdomsarbetslösheten<br />
- måste de kunna räkna på större stabilitet och långsiktighet.</p>
<p>En övergång till fleråriga budgetperioder skapar större effektivitet och<br />
utrymme för mer initiativ och framförhållning. Kommuner och verk skall<br />
veta att de kan disponera en viss ram under några år. Efter detta kan de<br />
anpassa sin administration och sitt framtagande av nyttiga arbeten.</p>
<p>2. Egna ramar och helhetsansvar för kommunerna</p>
<p>Traditionellt budgetsystem innebär att varje sektor och anslag styrs via<br />
statsbudgeten. I propositionen föreslås en stark utvidgning av de kommunala<br />
skyldigheterna. Kommunerna måste då helst ges en samlad ram att arbeta<br />
med. De bör få ett övergripande ansvar och kunna kombinera verksamheter<br />
inom ramen härför. Denna tanke ligger bl. a. bakom vad som kallats</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Örebromodellen. De centrala statsorganen behåller sin övervakande funktion<br />
och sitt ansvar för att arbetet i kommunerna ansluter till målen och sker<br />
efter bestämda allmänna principer över hela landet.</p>
<p>3. 35 000 nya arbeten i offentliga sektorn</p>
<p>Den offentliga sektorn innefattar en mängd kvantitativa och kvalitativa<br />
bristområden. Ökade och bättre insatser på ett flertal sådana områden är<br />
både önskvärda i sig och ett centralt inslag i en krisbekämpande politik. Inom<br />
den offentliga sektorn finns givetvis också delar, där rationaliseringar kan<br />
och måste gå ut över antalet arbetsplatser. Men sektorn innefattar framför<br />
allt också delar, där större inslag av mänskligt arbete ger viktig utdelning i<br />
form av bättre måluppfyllelse och kvalitativ resultatförbättring.</p>
<p>Att under ett år tillskapa 35 000 nya arbetsplatser inom offentlig sektor<br />
kräver ett nettotillskott av statligt stöd till kommunerna på uppskattningsvis<br />
5 miljarder kronor.</p>
<p>Härutöver bör det uppsättas som ett mål att gradvis omvandla existerande<br />
beredskapsarbeten inom offentlig sektor till fasta arbeten.</p>
<p>4. Utvidga ROT-programmet</p>
<p>Arbetslösheten bland byggnadsarbetare är rekordhög och olika industrier<br />
beroende av byggverksamhet har stora svårigheter.</p>
<p>ROT-programmet bör därför utvidgas att också omfatta offentliga<br />
byggnader, t. ex. sjukhus, skolor, bibliotek, idrottsanläggningar, m. m.<br />
Målet bör vara att skapa 5 000 årsarbeten inom byggnadssektorn.</p>
<p>5. Tidigareläggning av kommunala byggprojekt</p>
<p>ROT-programmet skapar sysselsättning inom byggbranschen, men måste<br />
kompletteras med ytterligare åtgärder. Det bör därför kompletteras med<br />
särskilda åtgärder för att stimulera byggandet.</p>
<p>Regeringen bör därför anslå medel för att tidigarelägga olika kommunala<br />
byggprojekt. Detta stöd bör främst inriktas på regioner med särskilt hög<br />
byggarbetslöshet och ha som mål att skapa 2 500 årsarbeten.</p>
<p>6. Återinför 100-procentigt lönebidrag för anställning av handikappade</p>
<p>De handikappade drabbas särskilt hårt av det ansträngda arbetsmarknadsläget.<br />
De står ohjälpligt sist i arbetslöshetskön.</p>
<p>Regeringen bör därför återinföra 100-procentigt lönebidrag för anställning<br />
av handikappade i organisationer och föreningsliv. Målet bör vara att skapa<br />
1 000 arbeten.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>7. Garanti mot utförsäkring ur A-kassorna</p>
<p>16 000 personer har blivit utförsäkrade ur A-kassorna och ytterligare<br />
55 000 står inför risken att bli utförsäkrade under vintern och våren.</p>
<p>De utförsäkrades försörjning måste garanteras genom arbetsmarknadsutbildning<br />
och beredskapsarbeten. Denna modell är att föredra framför att<br />
enbart förlänga försäkringstiden i A-kassan.</p>
<p>Regeringen bör som ett första steg ta fram 10 000 platser inom<br />
arbetsmarknadsutbildningen och genom beredskapsarbeten, i första hand<br />
avsedda för personer som utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen.</p>
<p>8. Utökad vuxenutbildning</p>
<p>Många människor har en kort och otillräcklig skolunderbyggnad. Samtidigt<br />
ökar kraven på arbetskraften. De fackliga organisationerna framför krav<br />
om utökad vuxenutbildning dels för att ge sina medlemmar möjlighet till<br />
vidareutbildning, dels för att detta skulle ge jobb till tusentals yrkesutbildade<br />
som i dag går arbetslösa. Målet bör vara att bereda 5 000 personer<br />
vidareutbildning.</p>
<p>9. Åtgärder inom natur- och skogsvård</p>
<p>Natur- och skogsvård har försummats och blivit eftersatt under många år.<br />
Gallring och röjning av skogsbeståndet förutsätter utbildning.</p>
<p>Regeringen bör rikta ett särskilt stöd för utbildning och insatser inom<br />
natur- och skogsvård. Målet bör vara att bereda 1 000 personer sysselsättning.</p>
<p>10. Effektivisera och bygg ut vattenkraften</p>
<p>Effekten från de svenska vattenkraftverken kan och bör förbättras. I<br />
stället för att bygga ut de kvarvarande orörda älvarna borde minikraftverk<br />
byggas. Olika utredningar har anvisat var sådana minikraftverk kan byggas.<br />
Projektering och utbyggnad kan därför dras i gång med kort varsel. Detta<br />
torde kunna ge 500 årsarbeten.</p>
<p>11. Öppna Svappavaaragruvan</p>
<p>Svappavaaragruvan lades inte ned utan stängdes i avvaktan på bättre<br />
konjunkturer och efterfrågan på malm. Den internationella efterfrågan på<br />
pellets har nu ökat och ännu finns de tidigare anställda i Svappavaaragruvan<br />
till hands.</p>
<p>De fackliga organisationerna kräver att gruvan åter öppnas. Regeringen<br />
bör leva upp till tidigare gjorda uttalanden och öppna gruvan. Därigenom<br />
kunde 400 personer få jobb.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>12. Ungdomslagens ställning och funktion</p>
<p>Regeringens förslag till bildande av s. k. ungdomslag innehåller i och för<br />
sig sympatiska drag och utvecklingsbara sidor.</p>
<p>Propositionen ger emellertid ungdomslagen en ram, som riskerar att<br />
negativt påverka deras funktion och innehåll.</p>
<p>Ungdomslagen är tänkt som en temporär lösning, en förvaringsplats.<br />
Ungdomarna skall bort ur arbetslöshetsstatistiken. De skall en och en kunna<br />
handplockas för de privata arbetsgivarnas räkning. Dessutom klyvs ungdomarna<br />
i kategorier - många skall bara beredas deltidsarbete. Det dubbla<br />
tvångsmomentet med hot att mista A-kassa eller KAS samt att tvingas lämna<br />
lagen på det privata näringslivets befallning försätter deltagarna i en rättslig<br />
och social andraklassposition, jämfört med andra lönarbetande.</p>
<p>Ungdomslagen borde i stället få ett eget syfte. De borde vara trappsteg till<br />
fastare anställningar och knytas till den långsiktiga utbyggnaden av den<br />
offentliga sektorn. Rättsligt borde de unga ges möjlighet att själva avgöra<br />
valsituationer och större trygghet inom lagens gemenskaper. Lagen bör bilda<br />
verkliga, någorlunda fasta arbetsgemenskaper och inte reduceras till<br />
provisorier och förvaringsområden.</p>
<p>Ungdomslagen bör undvika att skapa en kategoriklyvning genom att ge<br />
heltidsarbete åt vissa, endast deltidsarbete åt andra. De bör i stället ta sikte<br />
på att ge ungdomarna ekonomisk bas för ett självständigt liv och en full<br />
försörjning.</p>
<p>13. Ungdomsgaranti i stället för lönesubvention</p>
<p>Regeringen avser ersätta de enskilda beredskapsarbetena med s. k.<br />
rekryteringsplatser. Regeringen uttrycker förhoppningen att det privata<br />
näringslivet utifrån sitt förbättrade läge skall ”ta ansvar” för arbetslösa<br />
ungdomar.</p>
<p>Sådana förhoppningar finner vi orealistiska. Hela systemet med lönesubventioner<br />
är i grunden felaktigt.</p>
<p>I stället bör en anställningsgaranti för ett visst antal ungdomar utkrävas av<br />
privatföretagen. Denna garanti bör finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift.<br />
Garantin bör bestå i skyldighet att ställa ett heltidsarbete till<br />
förfogande för varje uppnått 50-tal anställda.</p>
<p>14. Målet för utbildningsinsatserna</p>
<p>Regeringens syn på utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar är helt<br />
präglad av en inriktning på ”näringsliv” och ”avnämare”. Detta tycks gå<br />
tillbaka på föreställningen, att arbetslöshet vållas av dålig utbildning och att<br />
man kan utbilda sig bort från arbetslösheten.</p>
<p>Denna tes förefaller tvivelaktig. En urvalsundersökning gjord av länsarbetsnämnden<br />
i Värmland visar att de arbetslösa ungdomarna vanligen har en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>god utbildning bakom sig. Det blir mot den bakgrunden ytterst tvivelaktigt<br />
huruvida utbildningsinsatserna skall behålla sin nuvarande inriktning. De<br />
borde snarare ta sikte på att stärka de ungas allmänna bildning, ge dem en<br />
kulturell bakgrund och identitet. Det framstår som direkt olämpligt att föra<br />
över ansvaret för vissa utbildningar från SÖ till AMS.</p>
<p>15. Långsiktsprogram för 100 000 nya industriarbeten under tio år</p>
<p>Ehuru på kortare sikt den offentliga sektorn är den som kan svara för en<br />
ökad sysselsättning, måste givetvis tendensen till minskning av antalet<br />
industriarbeten motverkas. Vpk har inom ramen för det industripolitiska<br />
ämnesområdet utförligare utvecklat detta. Också här gäller att tillskottet av<br />
arbeten främst måste förutsättas komma i samhälleligt ägda industrier,<br />
liksom med hjälp av samhälleligt kapital. Ett mer betydande tillskott av<br />
industriarbeten är f. ö. möjligt endast under förutsättning att man medvetet<br />
förskjuter industriproduktionens inriktning mot sådana avancerade former<br />
av färdigvaruproduktion, där det kvalificerade mänskliga arbetet utgör ett<br />
viktigt inslag.</p>
<p>IV</p>
<p>Med anledning av proposition 1983/84:26 och med ändring av propositionen<br />
i berörda delar föreslås</p>
<p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen uttalar att i syfte att trygga rätten till arbete bör<br />
skapas dels 100 000 nya arbeten i den offentliga sektorn inom en<br />
period på tre år, dels 100 000 nya arbeten i industriell<br />
verksamhet inom en period på tio år,</p>
<p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen uttalar sig för en allmän arbetstidsförkortning i<br />
etapper till sex timmars arbetsdag, bl. a. i syfte att förbättra<br />
sysselsättningsläget,</p>
<p style="margin-left:57px;">3. att riksdagen uttalar att tvångsåtgärder för att förmå enskilda<br />
att acceptera visst anvisat arbete ej bör användas inom<br />
arbetsmarknadspolitiken,</p>
<p style="margin-left:57px;">4. att riksdagen uttalar sig för en övergång till fleråriga budgetperioder<br />
i enlighet med vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:57px;">5. att riksdagen uttalar att i samband med en utvidgning av de<br />
kommunala skyldigheterna kommunerna ges ekonomiska<br />
ramar och övergripande ansvar i enlighet med vad som anförs i<br />
motionen,</p>
<p style="margin-left:57px;">6. att riksdagen uttalar att 35 000 nya arbeten i den offentliga<br />
sektorn bör tillkomma under år 1984,</p>
<p style="margin-left:57px;">7. att riksdagen uttalar att ROT-programmet bör utvidgas i<br />
enlighet med vad som anförs i motionen, i syfte att skapa 5 000<br />
nya årsarbeten inom byggnadssektorn,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:21</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:21px;">8. att riksdagen uttalar att statliga medel bör anslås för att<br />
möjliggöra tidigareläggning av kommunala byggprojekt för att<br />
skapa 2 500 årsarbeten, särskilt i regioner med stor byggarbetslöshet,</p>
<p style="margin-left:21px;">9. att riksdagen uttalar att ett 100-procentigt lönebidrag för<br />
anställning av arbetshandikappade i vissa delar av föreningslivet<br />
bör återinföras,</p>
<p style="margin-left:21px;">10. att riksdagen uttalar att 10 000 platser i arbetsmarknadsutbildning<br />
och beredskapsarbeten bör inrättas med särskilt avseende<br />
på personer som utförsäkrats från arbetslöshetsklassorna,</p>
<p style="margin-left:21px;">11. att riksdagen uttalar att ytterligare 5 000 platser bör beredas<br />
inom vuxenutbildning i enlighet med vad som anförs i<br />
motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">12. att riksdagen uttalar sig för ett särskilt stöd för utbildning och<br />
insatser inom natur- och skogsvård i enlighet med vad som<br />
anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">13. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för<br />
effektivisering och utbyggnad av vattenkraften i enlighet med<br />
vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">14. att riksdagen uttalar att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas<br />
på nytt,</p>
<p style="margin-left:21px;">15. att riksdagen beslutar att ungdomslagen skall ges en inriktning<br />
mot fasta arbeten och knytas till en långsiktig utbyggnad av den<br />
offentliga sektorn i enlighet med vad som anförs i motionen,</p>
<p style="margin-left:21px;">16. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande<br />
s. k. rekryteringsplatser och i stället uttalar sig för en ungdomsgaranti<br />
i enlighet med vad som anförs i motionen, finansierad<br />
genom en arbetsgivaravgift,</p>
<p style="margin-left:21px;">17. att riksdagen uttalar att utbildningsinsatserna för arbetslösa<br />
ungdomar i större utsträckning bör inriktas på att stärka de<br />
ungas allmänna bildning och ge dem en kulturell bakgrund och<br />
identitet i enlighet med vad som anförs i motionen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 25 oktober 1983</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>LARS WERNER (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>BERTIL MÅBRINK (vpk)<br />
C.-H. HERMANSSON (vpk)<br />
JÖRN SVENSSON (vpk)<br />
TOMMY FRANZÉN (vpk)<br />
HANS PETERSSON (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>NILS BERNDTSON (vpk)<br />
EVA HJELMSTRÖM (vpk)<br />
PAUL LESTANDER (vpk)<br />
TORE CLAESON (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>i Hallstahammar</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk2undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk3undertecknare0JÖRN SVENSSONvpk4undertecknare0TOMMY FRANZÉNvpk5undertecknare0HANS PETERSSONvpk6undertecknare0NILS BERNDTSONvpk7undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk8undertecknare0PAUL LESTANDERvpk9undertecknare0TORE CLAESONvpk10undertecknareG70221Lars Werner m. fl.mot_198384__21.pdf224996pdfSärskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:26)https://data.riksdagen.se/fil/44C9B65C-FC8E-4409-B9B5-DAE2B383CD99