3109041G7022041983/84204motmotMotion 1983/84:204 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion20401983-11-24 00:00:002014-11-04 17:25:292014-11-04 00:00:00Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)Ulf Adelsohn m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G702204/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G702204https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702204
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
<p>1983/84:204</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.</p>
<p>Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Innehållsförteckning</p>
<p>1. Motionens huvudsakliga innehåll 2</p>
<p>2. Bakgrund 3</p>
<p style="margin-left:30px;">2.1 Utblick 3</p>
<p style="margin-left:30px;">2.2 Återblick 3</p>
<p style="margin-left:30px;">2.3 Den tysta brådskan 5</p>
<p>3. Anförda motiv för löntagarfonder 6</p>
<p style="margin-left:30px;">3.1 Dämpa löneutvecklingen och stödja den</p>
<p style="margin-left:49px;">solidariska lönepolitiken 6</p>
<p style="margin-left:30px;">3.2 Bidra till jämnare förmögenhetsfördelning 7</p>
<p style="margin-left:30px;">3.3 Stärka löntagarinflytandet 8</p>
<p style="margin-left:30px;">3.4 Förbättra kapitalförsörjningen 9</p>
<p style="margin-left:30px;">3.5 Stärka ATP-systemet 9</p>
<p style="margin-left:30px;">3.6 Trygga sysselsättningen 10</p>
<p style="margin-left:30px;">3.7 Motverka spekulation 11</p>
<p>4. Löntagarfondsförslagets innebörd och effekter 11</p>
<p>5. Marknadsekonomins förutsättningar 13</p>
<p>6. Spritt personligt, frivilligt ägande 15</p>
<p>7. Hemställan 17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 204</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_45"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>1. Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>Olika förslag till löntagarfonder har av socialdemokraterna framförts<br />
under årens lopp. Deras uppgivna syften har skiftat lika snabbt som de<br />
tekniska konstruktionerna. Motiven har bl. a. varit: dämpad lönekostnadsutveckling<br />
och stöd för den solidariska lönepolitiken, jämnare förmögenhetsfördelning<br />
och stärkt löntagarinflytande, förbättrad riskkapitalförsörjning,<br />
tryggade pensioner, tryggad sysselsättning och minskad<br />
spekulation. Alla dessa motiv har vid en närmare granskning visat sig<br />
ohållbara. Därmed kvarstår endast strävan att via ökad beskattning stegvis<br />
överföra makten i det privata näringslivet till facklig kontroll.</p>
<p>Det nu aktuella förslaget har samma innebörd som tidigare löntagarfondsförslag.<br />
Företagen skall via en särskild vinstskatt, kombinerad med<br />
löneskatt, finansiera fackligt och politiskt styrda fonders socialisering av<br />
de svenska företagen.</p>
<p>Det svenska folkets motstånd mot löntagarfonderna är massivt. Fonderna<br />
skadar företagens möjligheter att skapa sysselsättning och välstånd i<br />
Sverige. Enbart hotet om att löntagarfonder skall införas har skadat näringslivets<br />
utveckling.</p>
<p>Det är ansvarslöst av regeringen att i nuvarande ekonomiska kris splittra<br />
nationen genom löntagarfondsförslaget- Regeringen åstadkommer inte<br />
bara en djup klyfta mellan socialdemokraterna och det privata näringslivet<br />
utan omöjliggör också ett samarbete kring en ekonomisk politik som skulle<br />
kunna föra landet ut ur krisen.</p>
<p>Vi anser det meningslöst att i detalj diskutera tekniska brister i fondförslaget,<br />
så länge principen om ett maktövertagande av näringslivet Finns<br />
kvar. Den takt i vilken socialiseringsprocessen sker har inte heller någon<br />
betydelse för vårt ställningstagande. Förslaget ger fonderna möjlighet att<br />
ta makten i de privata företagen. När detta sker är i detta sammanhang<br />
ointressant.</p>
<p>Vi förespråkar som alternativ till löntagarfonder en spridning av aktieägandet<br />
på ett sätt som stärker marknadsekonomin. Genom de framgångsrika<br />
aktiesparfonderna har aktiesparandet tillförts 380 000 nya aktieägare<br />
på bara fem år. Fortsatt utvidgning av detta sparsystem kan öka aktieägandet<br />
ytterligare.</p>
<p>Vi ställer oss också bakom modellen med företagsanknutna vinstandelssystem<br />
som ett sätt att sprida aktieägandet och öka förståelsen för näringslivets<br />
villkor. Dessa vinstandelssystem har de senaste åren fått en stor<br />
spridning och omfattar nu ca 100 000 människor.</p>
<p>En tredje metod att bredda aktieägandet är att göra det mindre ofördelaktigt<br />
för privatpersoner att direkt äga aktier.</p>
<p>Löntagarfondsförslaget innebär inte i något avseende en breddning av<br />
aktieägandet. I stället medför förslaget att makten och ägarinflytandet<br />
koncentreras till centrala, anonyma och kollektivt ägda fonder.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Moderata samlingspartiet har alltid och kommer alltid att bekämpa alla<br />
socialiseringsförslag av det slag som löntagarfonder är ett exempel på. Om<br />
fonderna skulle genomföras, kommer vi att arbeta för deras avskaffande.</p>
<p>2. Bakgrund</p>
<p>2.1 Utblick</p>
<p>De svenska förslagen om löntagarfonder har haft vissa internationella<br />
förebilder. Under återuppbyggnaden i Tyskland efter kriget framfördes<br />
förslag om vinstdelning till fondsystem med facklig förankring. Dessa<br />
förslag kom emellertid aldrig att genomföras, bl. a. på grund av motstånd<br />
från det tyska metallindustriarbetarförbundet. Frågan är avförd ur dagens<br />
politiska debatt. Däremot har flera system för skattestimulerat frivilligt<br />
sparande genomförts. Den aktiva förmögenhetspolitiken har gett hushållssparande!<br />
stor bredd och omfattning och har bidragit till den mycket<br />
höga sparkvot som råder i Tyskland jämfört med Sverige.</p>
<p>Även i Nederländerna har flera fondförslag framlagts. Det har emellertid<br />
inte visat sig möjligt att samla en parlamentarisk majoritet bakom något<br />
av dessa. 1 det åtstramningsprogram som nu genomförs i krisens Nederländerna<br />
finns det ingen plats för några fondidéer.</p>
<p>Danmark hade under 1970-talet en debatt om ekonomisk demokrati.<br />
Inte heller här har det visat sig möjligt att gå från ord till handling. Något<br />
fondförslag är för dagen inte aktuellt i Danmark.</p>
<p>Förutom att de utländska förebilderna aldrig har införts och nu lagts åt<br />
sidan, har de en annan sak gemensam. De har alla byggt på individuella<br />
andelar, som de enskilda löntagarna efter en viss spärrtid skulle få disponera.</p>
<p>Utomlands har fonddebatten förts i tider av ett upplevt överflöd. Den<br />
ekonomiska krisen har medfört en ökad realism, och då har fondfrågan<br />
förlorat sin aktualitet. Det är betecknande att i närbelägna länder som<br />
Norge och Finland har arbetarrörelsen förklarat att några löntagarfonder<br />
av svensk modell siktar man inte på. Ingenstans ser man denna tankekonstruktion<br />
som ett verksamt medel för att återställa balansen och tillväxten<br />
i de utvecklade industriländernas ekonomier.</p>
<p>2.2 Återblick</p>
<p>Startpunkten för den svenska debatten om löntagarfonder var beslutet<br />
vid 1971 års LO-kongress att sätta i gång det utredningsarbete som 1975<br />
resulterade i det s. k. Meidner-förslaget. Detta angavs klart ha till syfte att<br />
överföra ägandet i näringslivet till facklig kontroll. Redan detta första<br />
förslag innehöll de viktigaste inslagen i kommande fondförslag. Fonderna<br />
skulle byggas upp genom vinstdelning, och individuella andelar skulle inte<br />
förekomma.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 204</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Det ohöljda maktmotivet mottogs negativt i den allmänna debatten.<br />
LO-kongressen 1976 nöjde sig därför med att förorda fortsatt utredning<br />
utifrån tre mål för fonderna: stöd för den solidariska lönepolitiken, minskad<br />
förmögenhetskoncentration och stärkt löntagarinflytande.</p>
<p>Redan dessförinnan hade den socialdemokratiska regeringen tillsatt<br />
den parlamentariska löntagarfondsutredningen. Upphovet var en överenskommelse<br />
i samband med den första Hagauppgörelsen mellan (s) och<br />
(fp). I avvaktan på LO:s och det socialdemokratiska partiets ställningstagande<br />
gick emellertid utredningsarbetet till en början trögt.</p>
<p>Det första gemensamma LO/S AP-förslaget framlades våren 1978. Eftersom<br />
vinstläget då var lågt, hade man insett att det inte räckte med vinstdelning<br />
utan även tillfogat en löneskatt.</p>
<p>Kritiken mot Meidner-förslaget för långtgående maktkoncentration föranledde<br />
nu en uppdelning på 24 länsfonder. Detta väckte emellertid kritik<br />
för bypolitiska risker även från socialdemokratiska ekonomer. Motståndet<br />
mot förslaget medförde att det betecknades som inaktuellt inför valrörelsen<br />
1979.</p>
<p>Det tredje stora fondförslaget presenterades våren 1981. Nu dominerade<br />
motivet att förstärka näringslivets försörjning med riskkapital. Förslaget<br />
var emellertid redan när det framlades inaktuellt. Det av borgerliga regeringar<br />
införda skattefondsparandet hade efter en långsam start vunnit stor<br />
utbredning och popularitet. Vid detta tillfälle framfördes också för första<br />
gången tanken på en anknytning till ATP-systemet.</p>
<p>Efter många byten av ledamöter gick löntagarfondsutredningen in i sitt<br />
slutskede under 1981. Ovanligt nog medgav direktiven att mer än ett<br />
förslag kunde presenteras. Likväl misslyckades kommittén med uppgiften<br />
att samla sig kring ens ett principavsnitt i slutrapporten. Närmare sju års<br />
utrednande till stora kostnader hade därmed visat sig resultatlöst. Återigen<br />
blev det bekräftat att frågan om byte av ekonomiskt system inte låter sig<br />
lösas genom utredningsarbete utan måste avgöras på politisk väg.</p>
<p>Vid sidan av den socialdemokratiska löntagarfondsmodellen förordade<br />
folkpartiets och centerns företrädare i utredningen ett tvångssparande i<br />
medborgarfonder. Den enda reservationen i sakfrågan avgavs av den<br />
moderate ledamoten, som sade ett bestämt nej till löntagarfonder och<br />
förordade en frivilliglinje med satsning på aktiesparfonder och företagsanknutna<br />
vinstandelssystem.</p>
<p>Den socialdemokratiska partikongressen 1981 fattade inte något beslut<br />
angående utformningen av ett fondsystem. Den angav endast vissa principer<br />
för det fortsatta utredningsarbetet. Partiledningen gavs handlingsutrymme<br />
att i nära samarbete med fackföreningsrörelsen bestämma den<br />
tekniska utformningen och tidsplanen för genomförandet.</p>
<p>I valdebatten 1982 uppträdde socialdemokraterna undvikande i fondfrågan.<br />
Allt beskrevs som förhandlingsbart utom själva principen. Det<br />
betonades att mycket återstod att utreda och att man eftersträvade samråd</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och brett samförstånd. Farhågot för ökad facklig makt och korporativism<br />
avvisades med partiledarens personliga förord för direkta val till fondstyrelserna.</p>
<p>2.3 Den tysta brådskan</p>
<p>Efter valet utbredde sig den stora tystnaden. Det framkom att den nya<br />
socialdemokratiska regeringen tillsatt tre utredningsgrupper av huvudsakligen<br />
intern kanslihuskaraktär.</p>
<p>Strax före semesterperioden presenterade en tremannagrupp av departementstjänstemän<br />
det slutliga förslaget till kollektiva löntagarfonder.<br />
Men hänsyn till frågans avgörande betydelse för den fortsatta samhällsutvecklingen<br />
får remisstiden betecknas mycket kort. Bl. a. TCO avstod<br />
med hänvisning därtill från att inkomma med yttrande.</p>
<p>Remisstiden utgick den 5 oktober. Redan dagen därpå — den 6 oktober<br />
— var regeringen klar att fatta beslut om lagrådsremiss av propositionen.<br />
Flera yttranden hade då inte ens hunnit komma departementet till handa.</p>
<p>Av alla remissyttranden är det endast ett som helhjärtat sluter upp<br />
bakom fonderna, nämligen LO:s. Delade från politiska utgångspunkter i<br />
en majoritet och en minoritet är två yttranden: riksbanks- och riksgäldsfullmäktiges.<br />
Sexton yttranden svarar klart och tydligt nej på själva principfrågan,<br />
om löntagarfonder skall införas enligt den föreslagna modellen.<br />
Övriga avstår från att anföra någon mening i denna sak.</p>
<p>Löntagarnas organisationer är således splittrade. LO är för, TCO tar inte<br />
ställning och SACO/SR är emot. På motståndarnas sida finns vidare<br />
samtliga näringslivsorganisationer, LRF, Aktiespararnas riksförbund och<br />
riksförsäkringsverket.</p>
<p>I propositionens förslagsdel görs inte många hänvisningar till remissinstanserna.<br />
De som förekommer är av svepande och uppenbart missvisande<br />
karaktär. Med hänsyn till den skeva fördelningen mellan till- och avstyrkanden<br />
är det direkt vilseledande att skriva att remissinstanserna i allmänhet<br />
inte framför några principiella invändningar eller att remissinstanserna<br />
genomgående varit positiva till olika delar av förslaget.</p>
<p>Lagrådet beklagar i sitt utlåtande att myndigheter och sammanslutningar<br />
inte varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst utarbetat och<br />
samlat förslag till löntagarfonder. Därför instämmer lagrådet i kritiken<br />
mot att en fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella<br />
inslag beretts på sätt som skett. Lagrådet säger att dess granskning skall<br />
avse bl. a. om förslagen är så utformade att lagarna kan antas tillgodose<br />
angivna syften. Det sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen<br />
har skett gör det svårt att fullgöra denna granskningsuppgift, säger<br />
lagrådet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet konstaterar att regeringens förslag om kollektiva<br />
löntagarfonder inte beretts på ett godtagbart sätt. Bristerna i handlägg</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>ningen är desto mer anmärkningsvärda som den åsyftade förändringen är<br />
av djupgående karaktär. Frågan gäller om Sverige skall byta ekonomiskt<br />
— och därmed i förlängningen även politiskt — system. Utformningen av<br />
förslaget har inte penetrerats i detalj, och dess följder har inte tillräckligt<br />
analyserats. Uppsplittringen på tre departementspromemorior och den<br />
korta remisstiden har inte gett berörda instanser de möjligheter man kan<br />
kräva för att bedöma den föreslagna förändringens innebörd. Propositionen<br />
har utformats utan rimligt hänsynstagande till remissinstansernas<br />
synpunkter. Denna grundläggande kritik mot regeringens förfaringssätt<br />
bör enligt moderata samlingspartiet riksdagen ge regeringen till känna.</p>
<p>3. Anförda ”motiv” för löntagarfonderna</p>
<p>De motiv som angivits för löntagarfonder har skiftat genom årens lopp.<br />
I propositionen och i promemorian ”löntagarfonder i ATP-systemet” (Ds<br />
Fi 1983:20) anförs fem motiv för löntagarfonder (se punkt 3.1 —3.5 nedan).<br />
Vid sidan av dessa motiv har socialdemokraterna hävdat att löntagarfonderna<br />
även syftar till att trygga sysselsättningen och motverka spekulation.<br />
Varken i propositionen eller i något tidigare utredningsmaterial har någon<br />
prövning gjorts om löntagarfonderna svarar mot de angivna motiven.<br />
Bristen på analys gör det angeläget att studera hållbarheten i de anförda<br />
motiven för löntagarfonderna.</p>
<p>3.1 Dämpa löneutvecklingen och stödja den solidariska lönepolitiken</p>
<p>Att en extra vinstskatt håller tillbaka löneglidningen och därigenom<br />
leder till en dämpad lönekostnadsutveckling och stöd för den solidariska<br />
lönepolitiken har bl. a. hävdats i LO/SAP:s löntagarfondsrapport från<br />
1981. Det finns emellertid inga som helst vetenskapliga belägg för att extra<br />
vinstskatter skulle hålla tillbaka vare sig löneglidning eller centrala lönekrav.<br />
Fondutredaren P.-O. Edin har själv i en rapport till LO-kongressen<br />
1976 Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder konstaterat följande:</p>
<p>Det finns alltså i materialet en klar tendens mot att å ena sidan hög<br />
lönsamhet och lågt löneläge hör ihop samt att det också finns en samvariation<br />
mellan låg lönsamhet och högt löneläge. Detta är dock ett resultat som<br />
står i direkt motsats mot det resultat som vi förväntade oss finna med<br />
utgångspunkt från det inledande resonemanget rörande den solidariska<br />
lönepolitiken och övervinster ... Slutsatsen av denna studie måste bli att<br />
inom gruppen stora verkstadsföretag finns det inget samband mellan<br />
lönsamhet och löneutveckling.</p>
<p>Att löneutvecklingen inte förefaller vara vinstberoende har också bekräftats<br />
av andra undersökningar på området. Det är ännu mera osannolikt<br />
att en dämpad lönekostnadsutveckling kan erhållas genom ökad beskattning<br />
på det som återstår efter det att kostnaderna betalts. Det är</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>troligare att en sådan extra vinstskatt i stället får motsatt effekt. När den<br />
marginella skatten på vinsten är hög minskar nämligen företagens drivkrafter<br />
att hålla tillbaka kostnadsutvecklingen.</p>
<p>Det finns varken teoretiskt eller empiriskt stöd för att en extra vinstskatt<br />
ger lägre lönekrav vare sig lokalt eller centralt. Det är inte trovärdigt att<br />
medlemmarna i de fackliga organisationerna skulle vara beredda att sänka<br />
sina löneanspråk för att facket och politikerna skall få disponera över<br />
fondmedel för aktieköp. Att de enskilda löntagarna skulle vilja sänka sina<br />
lönekrav och sin standard för att löntagarfonderna skall kunna köpa aktier<br />
motsägs också av att löntagarna inte vill ha löntagarfonderna över huvud<br />
taget. Än mindre vill de göra uppoffringar.</p>
<p>Om de centrala fackliga organisationerna håller tillbaka lönekraven i<br />
utbyte mot löntagarfonder innebär det att fackert i praktiken låter sig<br />
mutas att i utbyte mot makt hålla nere lönerna. Tankegången innebär ett<br />
underkännande av de fackliga ledarnas omdöme och ansvar. Den bygger<br />
på föreställningen att de fackliga organisationerna skulle vara villiga att<br />
föra en förnuftig lönepolitik endast om löntagarfonder införs.</p>
<p>Socialdemokraternas nuvarande benägenhet att koppla ihop löntagarfonderna<br />
med stabiliseringspolitiken grundas i första hand på att det skulle<br />
vara möjligt att få en annan löne- och prisökningstakt med löntagarfonderna.<br />
Men om inte löneavgiften och vinstskatten avräknas till minst 100 %<br />
på löneökningarna — vilket de erfarenhetsmässigt inte gör — ökar företagens<br />
totala kostnader. Därmed motverkar löntagarfonderna i själva verket<br />
sitt stabiliseringspolitiska syfte. Det är mycket sannolikt att löntagarfonderna<br />
driver upp kostnads- och prisnivån i företagen och i samhället i stort.</p>
<p>Vad gäller löntagarfondernas påstådda stöd för den solidariska lönepolitiken<br />
faller även detta argument i och med att vinstskatten inte påverkar<br />
löneglidningen. Stöd för den solidariska lönepolitiken är för övrigt inget<br />
eftersträvansvärt. En ökad lönespridning är i själva verket nödvändig för<br />
att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och därmed förbättra förutsättningarna<br />
för tillväxt i vår ekonomi. Hade inte den solidariska lönepolitiken<br />
stått i centrum för LO:s fördelningspolitiska strävanden hade vi med<br />
all sannolikhet fått en lugnare strukturomvandlingsprocess i Sverige under<br />
1960- och 1970-talen.</p>
<p>3.2 Bidra till jämnare förmögenhetsfördelning</p>
<p>Kollektiva löntagarfonder sprider inget ägande och bygger inte upp<br />
någon förmögenhet hos enskilda löntagare. I stället centraliseras ägandet<br />
till anonyma institutioner, som styrs av fackliga ombudsmän och politiker.</p>
<p>Av hushållens totala förmögenhetsstock utgör aktierna endast en mycket<br />
liten del. Hushållens samlade bruttoförmögenhet uppgår idag till runt<br />
1 000 miljarder kronor. I inget annat industriland är förmögenheterna så<br />
jämt spridda som i Sverige. Den helt dominerande delen av dessa förmögenheter<br />
ligger i små- och fritidshus. Aktieägandet utgör endast ca 70</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>miljarder kronor. Spridningen av aktieägandet har därför en relativt liten<br />
betydelse vad gäller den totala förmögenhetsfördelningen.</p>
<p>Det bästa sättet att åstadkomma en jämnare förmögenhetsfördelning är<br />
att skapa möjligheter för hushållen att äga sina bostäder. Moderata samlingspartiet<br />
har länge förordat en politik som stimulerar ägandet av egna<br />
hem och ägandet av lägenheter i flerfamiljshus. Att skapa möjlighet för de<br />
enskilda människorna att äga sina bostäder är det effektivaste sättet att<br />
sprida förmögenheterna. Även på detta område har socialdemokraterna<br />
fört en politik som går i motsatt riktning.</p>
<p>Om syftet enbart är att sprida aktieägandet behövs helt andra insatser.<br />
Det av den borgerliga trepartiregeringen införda skattefondsparandet har<br />
medfört en anmärkningsvärt snabb spridning av aktieägandet. Ca 600 000<br />
människor sparar i dag i aktiesparfonderna. Ungefär 2/3 av dessa är helt<br />
nya aktieägare. Skattefondsparandet har därmed inneburit att vi fått ungefär<br />
380 000 nya aktiesparare. Aktieägandet har därmed på knappt fem år<br />
fått större spridning än under hela efterkrigstiden. Denna framgångsrika<br />
form för att sprida aktieägandet vill regeringen avskaffa i början på nästa<br />
år. Det är beklagligt att socialdemokraterna av ideologiska skäl föredrar en<br />
centraliserad förmögenhetsbildning i kollektiva löntagarfonder framför<br />
decentraliserad privat förmögenhetsbildning genom t ex aktiesparfonder.</p>
<p>3.3 Stärka löntagarinflytandet</p>
<p>Löntagarfondsförslaget handlar inte om att den enskilde löntagaren ska<br />
få ett bättre inflytande i företagen. Löntagarfonderna handlar i stället om<br />
att fackliga ombudsmän och politiker får mer makt över näringslivet. På<br />
sikt innebär fondförslaget att fackföreningarna via de kollektiva fonderna<br />
tar över ägandet av företagen.</p>
<p>Fackföreningarna skall företräda de enskilda löntagarnas intressen i<br />
fackliga frågor. Fondförslaget innebär att facket även blir arbetsgivare.<br />
Därmed skapas en omöjlig dubbelroll som endast har sin motsvarighet i de<br />
östeuropeiska staterna. Denna dubbelroll bäddar för interna intressekonflikter<br />
i de fackliga organisationerna.</p>
<p>Kravet på att fonderna skall leverera in 3 % real avkastning till APfonderna<br />
står i direkt strid med det kortsiktiga lokala fackliga intresset att<br />
rädda jobben. Hur skall fonderna kunna ta aktivt ägandeansvar samtidigt<br />
som 50 % av rösträtten skall överföras till de lokala fackliga organisationerna<br />
i ett företag om dessa så begär? Risken är uppenbar att löntagarna<br />
i ett nedläggningshotat företag får ge vika för sina egna fackliga företrädare<br />
i fondstyrelserna eller att avkastningskravet inte kan upprätthållas.<br />
Denna inbyggda intressekonflikt till följd av fackets dubbelroll kan mycket<br />
väl resultera i minskat inflytande för löntagarna.</p>
<p>De företag som i dag ägs av fackföreningarna utmärks inte av att den<br />
enskilde löntagaren där har något särskilt inflytande. De anställda i fack</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>föreningsägda företag har inte heller större anställningstrygghet eller bättre<br />
arbetsförhållanden än i motsvarande privata.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser att löntagarnas inflytande i näringslivet<br />
skall kopplas till de enskilda företagen och arbetsplatserna. Detta inflytande<br />
kan tillgodoses den arbetsrättsliga vägen via lokala förhandlingar och<br />
via direkt ägarinflytande genom frivilliga företagsanknutna vinstdelningssystem<br />
eller frivilliga företagsanknutna aktiesparfonder med individuella<br />
andelar.</p>
<p>3.4 Förbättra kapitalförsörjningen</p>
<p>Talet om en allmän kapitalbrist saknar verklig grund. Däremot fanns det<br />
under senare delen av 1970-talet ett stort behov av riskkapitaltillskott till<br />
näringslivet som inte tillgodosågs genom aktiemarknaden. Anledningen<br />
var dels att näringslivets lönsamhet var mycket låg, dels att aktiesparandet<br />
var hårt pressat av ett diskriminerande beskattningssystem. Aktiesparandet<br />
var inte konkurrenskraftigt gentemot andra placeringsformer.</p>
<p>Under 1970-talet tillfördes börsföretagen 100—900 milj. kr. per år genom<br />
nyemissioner. Till följd av de åtgärder de borgerliga regeringarna<br />
vidtog för att mildra skattediskrimineringen av aktiesparandet samt den<br />
förbättrade lönsamheten i företagen är situationen nu helt annorlunda.<br />
Företagen värderas i dag till ca 90 % av sitt substansvärde jämfört med<br />
40 % för 4—5 år sedan. Nyemissionerna och nyintroduktionerna 1981 var</p>
<p>2,1 miljarder kronor, 1982 3,2 miljarder och i år förväntas de uppgå till<br />
runt 10 miljarder kronor. Det finns i dag inte någon brist på vare sig<br />
riskkapital eller lånekapital till företagen; Löntagarfondsförespråkarna<br />
har heller inte kunnat peka på ett enda lönsamt projekt som omöjliggjorts<br />
på grund av brist på pengar.</p>
<p>Löntagarfonderna innebär inte någon ökning av riskkapitalsparandet,<br />
eftersom fonderna huvudsakligen skall finansieras genom beskattning av<br />
företagens riskkapital. Att dränera företagen på vinstmedel ökar inte kapitaltillgången.<br />
I stället kommer denna att påverkas negativt i företag med<br />
den högsta lönsamheten, dvs. i de effektivaste och mest expansiva företagen.</p>
<p>Att lönsamheten efter skatt försämras i de mest expansiva företagen,<br />
försämrar möjligheterna och drivkrafterna för dessa företag att öka produktionen<br />
och därmed bygga upp nytt realkapital. Det försämrade företagsklimat<br />
som följer av fondernas införande verkar i samma riktning.</p>
<p>3.5 Stärka A TP-systemet</p>
<p>ATP-systemet är ett fördelningssystem. Ett års pensioner skall i princip<br />
täckas av samma års pensionsavgifter. Även om så inte sker, betalas<br />
pensionerna alltid ut enligt det fastställda systemet. Pensionerna är inte<br />
beroende av avkastningen från AP-fonden. Avgörande är i stället på lång<br />
sikt hur produktionen i Sverige utvecklas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Det finns all anledning att tro att löntagarfonderna kommer att försämra<br />
produktionsutvecklingen i Sverige. De företag som går bäst kommer att få<br />
en ökad beskattning på de resurser som skapas. Därigenom minskar möjligheten<br />
att utvidga produktionen. Strukturomvandlingen motverkas och<br />
nyföretagandet kommer att hämmas. Därigenom minskar tillväxten.</p>
<p>Genomförs löntagarfondsförslaget urholkas i själva verket ATP-systemet.<br />
De negativa ekonomiska konsekvenser som följer av förslaget försämrar<br />
möjligheterna att långsiktigt klara pensionsåtagandena.</p>
<p>Fonderna skall enligt förslaget åläggas att betala en real avkastning till<br />
ATP-systemet på 3 %. Detta är ett obetydligt tillskott som inte spelar någon<br />
roll för möjligheterna att trygga pensionerna. Även efter 7 år, när fonderna<br />
har fått 14 miljarder kronor, kommer maximalt 0,14 % av dagens avgiftsunderlag<br />
att tillföras AP-fonderna genom denna realavkastning.</p>
<p>Det troliga är att löntagarfonderna försämrar avgiftsunderlaget, dvs.<br />
lönesumman, i långt större utsträckning än som svarar mot de 0,14 procenten<br />
av avgiftsunderlaget. Totaleffekten av löntagarfonderna innebär därför<br />
en urholkning av ATP-systemet, inte en förstärkning.</p>
<p>Det finns minst tre taktiska motiv för socialdemokraterna att knyta<br />
löntagarfonderna till ATP-systemet. För det första försöker man därigenom<br />
utnyttja ATP:s goda namn. För det andra försöker man hävda att den<br />
3-procentiga realavkastningen till ATP-systemet utgör någon typ av individuell<br />
andel (”rakt rör till pensionärernas plånböcker”). För det tredje<br />
undviks karaktären av konfiskation när socialiseringsskatten slussas via<br />
ATP-systemet.</p>
<p>Om syftet vore att trygga ATP-systemet, finns det ingen anledning att gå<br />
en lång och samhällsekonomiskt kostbar väg över fondsystemet. Det enda<br />
som kan trygga pensionerna är en ekonomisk politik, som medför en högre<br />
tillväxt i vår ekonomi.</p>
<p>3.6 Trygga sysselsättningen</p>
<p>Löntagarfonderna hindrar i själva verket en utveckling mot ekonomisk<br />
balans genom att företagen förlorar resurser som bättre kan användas i den<br />
egna verksamheten.</p>
<p>Företagen riskerar som tidigare nämnts att en stor del av de ekonomiska<br />
resurser som de skapar slussas över till mindre framgångsrika företag.<br />
Genom det politiskt-fackliga inflytandet i löntagarfondernas styrelser<br />
kommer fonderna med all säkerhet att söka motarbeta strukturomvandlingen<br />
i en kortsiktig strävan att rädda befintliga arbetstillfällen. Med en<br />
sådan politik försämras dynamiken i näringslivet ytterligare och vår industristruktur<br />
blir ännu mer föråldrad. Även småföretagens utveckling och<br />
nyföretagandet kommer att hämmas. En del företag kan rent av välja att<br />
flytta verksamhet och kapitalförsörjning utomlands. Därigenom medför<br />
fondförslaget svårigheter att upprätthålla sysselsättningen i produktivt<br />
arbete.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tryggad sysselsättning baseras på företagens möjligheter och vilja att<br />
ständigt skapa och utveckla produkter och marknader. En ökad beskattning<br />
av näringslivet kommer att minska företagens vilja och förmåga att<br />
öka produktion och sysselsättning. Redan hotet om löntagarfonder har<br />
skadat näringslivets utveckling.</p>
<p>Det är vetenskapligt belagt att det är de mest lönsamma företagen som<br />
svarar för sysselsättningsökningen. Det är just dessa framtidsföretag som<br />
skall betala huvuddelen av fondernas uppbyggnad. Det råder därför ingen<br />
tvekan om att fondförslaget leder till ökad arbetslöshet.</p>
<p>3.7 Motverka spekulation</p>
<p>Den senaste tiden har ett nytt motiv för löntagarfonder lanserats av<br />
socialdemokraterna. Löntagarfondernas existens påstås kunna motverka<br />
spekulation.</p>
<p>Under de senaste 10 åren har det skett en förskjutning vad gäller företagens<br />
investeringar från realkapital till finansiella investeringar. Denna<br />
förskjutning beror på att avkastningen på finansiella placeringar legat<br />
mycket högre än avkastningen på maskiner och anläggningar. Att de<br />
finansiella placeringarnas attraktivitet har ökat beror i första hand på att<br />
budgetunderskottet drivit upp räntenivån. Den ökade ”transaktionsekonomin”<br />
i bemärkelsen finansiell verksamhet beror med andra ord ytterst<br />
på statens oförmåga att minska budgetunderskottet.</p>
<p>För att få till stånd en ökad real kapitalbildning och ökad industrisysselsättning<br />
är det nödvändigt med en ökad lönsamhet på det arbetande<br />
kapitalet. Dessutom krävs en kraftig neddragning av de offentliga utgifterna<br />
och budgetunderskottet. Löntagarfonderna kommer inte på något sätt<br />
att kunna påverka den så kallade transaktionsekonomin.</p>
<p>Det finns inte heller någon anledning att tro att löntagarfonderna i<br />
mindre utsträckning än andra börsaktörer kommer att göra så kallade<br />
börsklipp. För att kunna uppnå 3 % realavkastning på riskkapitalet är<br />
löntagarfonderna tvingade att köpa och sälja aktier för att erhålla största<br />
möjliga vinst. Det finns inte några regler som syftar till att förhindra<br />
kortsiktiga spekulationsaffärer. Att fonderna skall motverka spekulation<br />
är ett skenargument som endast syftar till att dra fördel av den debatt om<br />
stora aktieaffärer som pågått under senare tid.</p>
<p>4. Löntagarfondsförslagets innebörd och effekter</p>
<p>De uppgivna syftena med fonderna har skiftat lika snabbt som de<br />
tekniska konstruktionerna. Alla de motiv som anförts har som framgått av<br />
föregående avsnitt visat sig ohållbara. Därmed kvarstår endast strävan att<br />
via ökad beskattning stegvis överföra makten i det privata näringslivet till<br />
facklig kontroll.</p>
<p>Senare års löntagarfondsförslag har alla haft samma principiella inne</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>börd. Företagen skall via en särskild vinstskatt, kombinerad med en extra<br />
löneskatt, finansiera fackliga och politiska organs successiva socialisering<br />
av de privata svenska företagen. Det nu aktuella förslaget skiljer sig inte i<br />
detta avseende från de övriga.</p>
<p>Fonderna innebär inte bara att det ekonomiska systemet ändras. Genom<br />
socialdemokraternas starka inflytande i ledningen för LO och TCO tillförsäkrar<br />
de sig i praktiken ett avgörande inflytande över näringslivet oavsett<br />
den politiska majoriteten.</p>
<p>Fackföreningsrörelsen och politikerna har i Sverige mycket större inflytande<br />
över ekonomin än i övriga västländer. Den avgörande frågan i<br />
löntagarfondsdebatten är om det är rimligt och önskvärt att facket och<br />
politikerna skall få ännu mera makt och inflytande över näringslivet.</p>
<p>Varken i propositionen eller i det bakomliggande utredningsmaterialet<br />
företas någon analys av om löntagarfonder är ett lämpligt medel för att nå<br />
de mål som sätts upp. Propositionen och utredningsmaterialet saknar inte<br />
bara en analys av behovet av löntagarfonder. Det finns inte heller någon<br />
analys av innebörden och konsekvenserna av förslaget. Ingen som helst<br />
diskussion förs om alternativa ekonomisk-politiska medel för att nå de<br />
uppsatta målen. Det saknas med andra ord en rimlig motivering för det<br />
förslag som lagts fram.</p>
<p>Moderata samlingspartiet finner det mycket anmärkningsvärt att det<br />
saknas ett relevant beslutsunderlag för den för Sveriges framtid avgörande<br />
frågan om kollektiva löntagarfonder skall införas eller ej.</p>
<p>Löntagarfonderna berör de ekonomiska betingelserna och de långsiktiga<br />
politiska förutsättningarna för fri företagsamhet i Sverige. Det är därför<br />
märkligt att frågan om hur företagen påverkas över huvud taget inte har<br />
intresserat vare sig regeringen, det socialdemokratiska partiet eller LO. Det<br />
är trots allt företagen som i första hand berörs. Det är de som skall betala<br />
sin egen socialisering via extra skatter.</p>
<p>Sveriges förmåga att åstadkomma välstånd och arbete åt alla baseras på<br />
företagens drivkrafter och möjligheter att alstra nya produkter och ny<br />
företagsamhet. Den enskilda människans initiativförmåga och kreativitet<br />
är avgörande för framgången i alla ekonomiska system. Vår ekonomi<br />
utvecklas inte av sig själv eller genom ingripanden från fackföreningsrörelsen<br />
och politikerna. Den blomstrar om det finns människor som är<br />
villiga att ta risker och förvandla idéer till företag. Företagarna har med<br />
andra ord en ledande och initierande roll vid framtagandet av nya investeringar<br />
och projekt.</p>
<p>Nyckeln till framgång i vår ekonomi ligger i att vi kan skapa en ekonomisk<br />
miljö, som gynnar framtagandet av nya produkter och nya affärsidéer.<br />
Om fonderna införs, försämras i ett slag företagsklimatet i Sverige.<br />
Mycket av skapandet, nyföretagandet och satsningarna i näringslivet kommer<br />
att hämmas eller förflyttas utomlands. Därmed försämras möjligheterna<br />
att upprätthålla vårt välstånd och klara sysselsättningen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Löntagarfondsförslaget bygger på föreställningen att det ekonomiska<br />
livet skulle ”demokratiseras” om fonderna genomfördes. Ingenting kan<br />
vara mer felaktigt. Demokratins yttersta syfte är att stärka de enskilda<br />
människornas frihet och låta dem bestämma över sin egen tillvaro. Den<br />
enskildes frihet är ett resultat av vårt demokratiska samhällsskick men<br />
också ett resultat av vår fria marknadsekonomi. Om den enskildes frihet<br />
beskärs, ägandet kollektiviseras och arbetsgivaren och facket växer samman<br />
innebär det att vår demokrati försvagas.</p>
<p>Det ekonomiska klimatet för att driva mindre och medelstora företag<br />
kommer att stegvis försämras genom införandet av löntagarfonder. Dessa<br />
företag får vara med om att betala vinst- och löneskatt men får normalt<br />
inga medel tillbaka. När fonderna successivt får ett allt större inflytande i<br />
de större börsnoterade företagen, kommer konkurrensen på lika villkor att<br />
rubbas. Risken är uppenbar att de större företagen med samma ägare<br />
kommer att diskriminera de mindre underleverantörerna som har enskilda<br />
ägare.</p>
<p>Fonderna påverkar även kommunernas ekonomi. Vinstskatten skulle<br />
om den varit införd år 1982 ha lett till minskade kommunala skatteintäkter<br />
på ca 500 milj. kr. Den höjda löneskatten kostar kommuner och landsting<br />
150 milj. kr.</p>
<p>Konsekvensen av löntagarfonderna blir att företagens långsiktiga investeringar<br />
sjunker. Satsningar på nya produkter och nya produktionsanläggningar<br />
minskar eller flyttas utanför Sveriges gränser. Att expansiva småföretag<br />
dräneras på vinstmedel är särskilt allvarligt, eftersom de svarar för<br />
en stor del av sysselsättningsökningen i industrin. Sammantaget innebär<br />
dessa effekter att produktion och sysselsättning kommer att reduceras i<br />
Sverige som en direkt följd av att löntagarfonderna införs.</p>
<p>Moderata samlingspartiets kritik av fondförslaget gäller i första hand<br />
den principiella innebörden. Det finns inte någon anledning att diskutera<br />
tekniska brister i ett förslag som innebär successivt fackligt-politiskt maktövertagande<br />
av näringslivet. Inte heller hastigheten i socialiseringsprocessen<br />
är avgörande för vårt negativa ställningstagande. Det är relativt ointressant<br />
hur lång tid det tar för löntagarfonderna att kollektivisera/socialisera<br />
näringslivet. Det intressanta är att fondförslaget skapar en möjlighet<br />
för facket att ta över makten i näringslivet.</p>
<p>Löntagarfonderna hindrar dessutom en utveckling mot ekonomisk balans.<br />
Det är ansvarslöst av regeringen att i nuvarande djupa ekonomiska<br />
kris splittra näringslivet och omöjliggöra ett samarbete kring en ekonomisk<br />
politik som skulle kunna föra landet ut ur krisen.</p>
<p>5. Marknadsekonomins förutsättningar</p>
<p>En marknadsekonomi utmärks av ett decentralicerat beslutsfattande i<br />
frågor som rör produktion, investeringar, konsumtion m. m. Vidare för</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>utsätts många oberoende ekonomiska aktörer — hushåll, företag, kapitalförvaltare<br />
— som fattar beslut oberoende av varandra. Fri företagsamhet<br />
är också en central förutsättning för en marknadsekonomi. Förekomsten<br />
av stora och små företag med många olika ägargrupper samt goda betingelser<br />
för nyetablering av företag är centralt för att den fria företagsamheten<br />
skall kunna fungera.</p>
<p>En effektiv marknadshushållning förutsätter vidare att de ekonomiska<br />
besluten baseras på god information om de samhällsekonomiska kostnaderna.<br />
Hushåll, företag och kapitalförvaltare som fattar beslut med betydande<br />
konsekvenser för andra aktörer måste ha klara och entydiga beslutskriterier.<br />
Resultaten av besluten måste kunna observeras och föranleda<br />
konsekvenser för beslutsfattarna. Det måste finnas mekanismer i det ekonomiska<br />
systemet som automatiskt ger sanktioner mot företag och kapitalförvaltare<br />
med låg måluppfyllelse.</p>
<p>Den svenska ekonomin är i allt väsentligt en marknadsekonomi. Huvuddelen<br />
av besluten i ekonomiska frågor fattas av enskilda hushåll, företag<br />
och kapitalförvaltare m. m. Vår ekonomi har dock fått ett växande inslag<br />
av beslutsfattande i offentlig regi genom att centrala myndigheter och<br />
organisationer fattar en allt större del av besluten i ekonomiska frågor.</p>
<p>En växande del av ekonomins totala inkomster och utgifter har ”socialiserats”.<br />
Skattetrycket uppgår till över 50% av BNP. Den offentliga<br />
utgiftsandelen utgör ca 70 % av BNP. Av vår samlade produktion sker ca<br />
25 — 30% i offentlig regi. Denna utveckling — som innebär att en allt<br />
mindre del av våra ekonomiska resurser används av enskilda hushåll och<br />
företag — är en av huvudorsakerna till våra nuvarande ekonomiska problem.</p>
<p>Det är angeläget att den offentliga sektorns inflytande minskar på alla<br />
områden. I detta läge föreslår regeringen att en växande del av investerings-<br />
och produktionsbesluten skall ske i kollektiv regi.</p>
<p>För att ett fondsystem skall vara förenligt med en fri marknadsekonomi<br />
krävs att systemet består av många oberoende fonder som konkurrerar om<br />
sparkapital och placeringsobjekt med andra kapitalförvaltare på lika villkor.<br />
Det krävs också självreglerande styrmekanismer som bl. a. ger sanktioner<br />
vid felaktiga ekonomiska beslut.</p>
<p>Det nu aktuella förslaget om kollektiva löntagarfonder står inte i överensstämmelse<br />
med de grundläggande förutsättningarna för en effektiv<br />
marknadsekonomi. Tvärtom innebär fondförslaget en utveckling som leder<br />
bort från marknadsekonomins grundläggande förutsättningar. Förslaget<br />
innebär en radikal kollektivisering och omstrukturering av ägandet och<br />
kapitalförvaltningen i svenskt näringsliv. Fonderna medför påfrestningar<br />
för företag och skattebetalare genom att en större del av inkomsterna skall<br />
slussas till anonyma institutioner via ett ökat skatteuttag. Fondförslaget<br />
innebär också att viljan och förmågan till investeringar, risktagande och<br />
nyetableringar minskar hos både små och stora företag.</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>6. Spritt, personligt, frivilligt ägande</p>
<p>Moderata samlingspartiet sluter helt upp bakom målsättningen att<br />
åstadkomma en jämnare spridning av aktieägandet. En breddning av<br />
aktieägandet och av det personliga engagemanget kan förväntas öka löntagarnas<br />
och den breda allmänhetens intresse och förståelse för näringslivets<br />
problem. Framför allt kan förståelsen för kraven på en långsiktig hög<br />
lönsamhet förväntas öka.</p>
<p>En ökad spridning av det individuella ägandet skulle medföra att enskilda<br />
löntagare blir direkt delaktiga i näringslivets vinster. Detta är önskvärt<br />
bl. a. för att få en ökad acceptans hos löntagarna för en nödvändig lönsamhetsförbättring<br />
i näringslivet. I de senaste tio årens fonddebatt har spridning<br />
av aktieägandet varit en viktig målsättning inte bara för flertalet<br />
politiska partier utan även för näringslivet.</p>
<p>Det är viktigt att betona att önskemålet om en breddning av aktieägandet<br />
inte kan uppnås med det aktuella förslaget till löntagarfonder. Ett<br />
system med kollektiv kapitalbildning ger inte någon enskild löntagare<br />
något ökat personligt intresse eller engagemang vare sig i det egna företaget<br />
eller i näringslivets problem i stort. Någon form av individuell andel i<br />
företagets förmögenhetstillväxt erhålls inte genom fondförslaget. Om löntagarfonderna<br />
genomförs riskerar i själva verket den spridning av det<br />
enskilda aktieägandet som skett under de senaste decennierna att upphöra.<br />
Det enskilda aktieägandet ersätts i stället successivt av en kollektivisering<br />
av aktieägandet.</p>
<p>För att kunna ta ett aktieägaransvar krävs inte bara ekonomiska resurser<br />
utan också professionell kompetens och uthållighet. I Sverige liksom i<br />
andra marknadsekonomier är det nödvändigt att räkna med att det aktiva<br />
ägaransvaret i de enskilda företagen i regel utövas av relativt begränsat<br />
antal ägargrupper. Ur maktspridningssynpunkt är det väsentligt att dessa<br />
ägargrupper varken är för små eller tenderar att bli för stora. Det är också<br />
väsentligt att dessa aktieägare är sinsemellan oberoende, att de konkurrerar<br />
med varandra och att de representerar bredast möjliga grupper av<br />
individuella aktieägare.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har länge arbetat för en ökad ägandespridning.<br />
Ett ökat enskilt ägande av allt ifrån aktier till bostäder förbättrar<br />
användandet och fördelningen av resurserna.</p>
<p>Ett brett aktieägande är av stor betydelse för marknadsekonomins fortlevnad.<br />
Vi har länge förespråkat en ändring av skattesystemet i syfte att ta<br />
bort diskrimineringen av enskilt aktiesparande. Vi har också ställt oss<br />
bakom en breddning av det individuella aktieägandet via aktiefonder,<br />
aktiesparfonder, och företagsanknutna aktiesparfonder. Stimulanser till<br />
denna typ av sparfonder är väsentliga för att öka aktieägandet på ett sätt<br />
som stärker marknadsekonomin och möjliggör ett reellt ägarinflytande.<br />
Dessa marknadsanpassade fonder måste kunna bildas fritt av enskilda</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>människor, företag och organisationer. Det är också betydelsefullt att<br />
aktiespararna fritt kan välja den fond de vill spara i samt att de skall kunna<br />
byta fond om de av någon anledning vill det.</p>
<p>De gällande reglerna för skattefondsparandet har varit väsentliga för att<br />
motverka den skattemässiga diskrimineringen av aktiesparandet. Den viktigaste<br />
effekten av skattefondsparandet har varit den väsentliga breddning<br />
av aktieägandet som åstadkommits. Som tidigare nämnts finns i dag<br />
600 000 aktiefondsparare. Av dessa är ca 380 000 nya aktieägare. Ingen<br />
annan åtgärd har som detta sparsystem förmått sprida aktieägandet i<br />
Sverige. Skattefondsparandet har också ökat tillströmningen av riskkapital<br />
till börsen, vilket i sin tur möjliggjort en kraftig ökning av företagens<br />
nyemissioner. Framgången med detta sparsystem visar vilka stora resurser<br />
i form av frivilligt sparande som kan frigöras genom gynnsammare skatteregler.<br />
Samma erfarenhet har även gjorts i andra länder t. ex. Västtyskland.</p>
<p>I stället för att bygga ut detta system ytterligare för att stärka det<br />
produktiva sparandet och bana väg för en fortsatt spridning av det personliga<br />
aktieägandet har regeringen nu föreslagit att skattefondsparandet<br />
skall upphöra. Det torde knappast vara någon tillfällighet att regeringen<br />
avskaffar det system som mest framgångsrikt har breddat aktieägandet<br />
samtidigt som man föreslår löntagarfonder som obönhörligen kollektiviserar<br />
och centraliserar aktieägandet. Regeringen vill hindra enskilt aktieägande<br />
samtidigt som den inför ett kollektivt system.</p>
<p>Ett kompletterande sätt att göra grupper av svenska folket till aktieägare<br />
är att låta de företagsanknutna vinstandelssystemen få fortsätta att växa<br />
fram. I dag förekommer sådana vinstandelssystem i ett 50-tal företag, t. ex.<br />
Volvo, SE-Banken och Åkermans. De omfattar runt 100 000 människor.<br />
Dessa system är framgångsrika, därför att de är utformade för att passa det<br />
enskilda företaget. Av allt att döma är i dag många företag intresserade av<br />
dessa marknadsanpassade vinstsystem. Om något vinstsystem kan dämpa<br />
de lokala lönekraven, är det företagsanknuten vinstdelning. I stället för att<br />
stödja dessa individuella system tycks regeringen vilja motarbeta dem. I en<br />
departementspromemoria (Ds Fi 1983:21) föreslås en grundskatt på 20 %<br />
på de företagsanknutna vinstandelssystemen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet är berett att underlätta tillkomsten av företagsanknutna<br />
vinstandelssystem genom åtgärder främst på skattelagstiftningsområdet.</p>
<p>En ytterligare väg att sprida det enskilda aktieägandet är att avskaffa<br />
dubbelbeskattningen på aktieutdelningar. Genom borttagandet av bl. a.<br />
skattereduktionen på utdelningsinkomster, dvs. lindringen i dubbelbeskattningen,<br />
och införandet av en utdelningsskatt har regeringen motarbetat<br />
det enskilda aktieägandet. Vi förordar en ändring i skattesystemet så<br />
att dubbelbeskattningen försvinner. Vi förordar också en förändring och<br />
förenkling av reavinstreglerna i syfte att underlätta enskilt aktieägande. En</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ändring av skattereglerna öppnar också helt andra möjligheter för de<br />
medelstora och större familjeföretagen att kunna attrahera riskkapital<br />
utifrån.</p>
<p>Att sprida aktieägandet genom avskaffande av dubbelbeskattningen,<br />
förenklade reavinstregler och stimulans av aktiesparfonder eller företagsanknutna<br />
vinstdelningssystem skiljer sig i grunden från det aktuella förslaget<br />
till löntagarfonder. Fonderna har inga individuella ägare som kan<br />
utöva styrning och kontroll över sparmedlens förvaltning. Fonderna har i<br />
själva verket karaktären av självägande och självstyrande anonyma stiftelser.<br />
Den enskildes ägarinflytande är helt eliminerat. I realiteten finns inte<br />
heller några spärrar av betydelse för fondernas storlek eller makt. Tvärtom<br />
tillförsäkras fonderna resurser som gör det möjligt att på några få år bli den<br />
dominerande aktieägaren i flertalet av våra stora industriföretag. Att sprida<br />
ägandet och makten har ingenting med det nuvarande förslaget att göra.</p>
<p>7. Hemställan</p>
<p>Åberopande vad som anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:44px;">1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,</p>
<p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
i motionen anförts om ärendets otillfredsställande beredning i<br />
regeringskansliet,</p>
<p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om skattefondsparandet,</p>
<p style="margin-left:44px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om företagsanknutna vinstandelssystem,</p>
<p style="margin-left:44px;">5. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder för<br />
att underlätta ett personligt ägande av aktier i enlighet med vad<br />
som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:44px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om effekterna av löntagarfonder på sysselsättningen,</p>
<p style="margin-left:44px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om löntagarfondernas effekter på näringslivets utveckling,</p>
<p style="margin-left:44px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om löntagarfondernas effekter på den kommunala ekonomin,</p>
</div>
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:204</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:43px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br />
anförts om effekterna av löntagarfonder på ATP-systemet.</p>
<p>Stockholm den 24 november 1983</p>
<p>ULF ADELSOHN (m)</p>
<p>ANDERS BJÖRCK (m)</p>
<p>NILS CARLSHAMRE (m)</p>
<p>ROLF CLARKSON (m)</p>
<p>ROLF DAHLBERG (m)</p>
<p>PER PETERSSON (m)</p>
<p>INGRID SUNDBERG (m)</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p style="margin-left:7px;">LARS TOBISSON (m)</p>
<p style="margin-left:7px;">H. BERTIL LIDGÅRD (m)<br />
INGEGERD TROEDSSON (m)<br />
L. ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
<p style="margin-left:7px;">CARL BILDT (m)</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_48" />
<div class="block ml_52" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_4"><p> </p>
</div>
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>LiberTryck Stockholm 19S3</p>
</div>
</div>
</div>
0an (s)1undertecknare0ULF ADELSOHNm2undertecknare0ANDERS BJÖRCKm3undertecknare0NILS CARLSHAMREm4undertecknare0ROLF CLARKSONm5undertecknare0ROLF DAHLBERGm6undertecknare0PER PETERSSONm7undertecknare0INGRID SUNDBERGm8undertecknare0LARS TOBISSONm9undertecknare0H. BERTIL LIDGÅRDm10undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm11undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm12undertecknare0CARL BILDTm13undertecknareG702204Ulf Adelsohn m. fl.mot_198384__204.pdf357545pdfLöntagarfonder (prop. 1983/84:50)https://data.riksdagen.se/fil/B30C4DF3-DF37-47C5-B07E-34B66AE2B4AE