3073299G70220161983/842016motmotMotion 1983/84:2016 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion201601984-01-25 00:00:002014-10-13 15:58:212014-10-13 00:00:00UtbildningspolitikenUlf Adelsohn m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022016/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G7022016https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G7022016
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1983/84</p>
<p style="margin-left:13px;">2016-2017</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1983/84:2016</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.</p>
<p>Utbildningspolitiken</p>
<p>Inledning 1</p>
<p>Utbildningens kostnader 3</p>
<p>Skolan 4</p>
<p>Skolstarten 5</p>
<p>Språket 5</p>
<p>Koncentration och valfrihet 7</p>
<p>Gymnasieskolan 10</p>
<p>Betyg 17</p>
<p>Fristående skolor 18</p>
<p>Lärarna 19</p>
<p>Vuxenutbildning 20</p>
<p>Högre utbildning 21</p>
<p>Besparingar och kvalitet 21</p>
<p>Internationalisering 22</p>
<p>Högskolans tjänsteorganisation 23</p>
<p>Institutionerna 23</p>
<p>Högskolans administration 24</p>
<p>Antagning till högre utbildning 25</p>
<p>Studiefinansieringen 26</p>
<p>Dimensioneringsförändringar m. m 26</p>
<p>Mellanexamen 28</p>
<p>Hemställan 29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Väl utbildade medborgare är en förutsättning för välfärdssamhället och för<br />
en god kulturell miljö. Vi underminerar i dag vår egen framtid genom<br />
försummelser i fråga om skolningen av den unga generationen.</p>
<p>Att konstatera detta är inte att svartmåla utan ett uttryck för respekt för<br />
våra ungas krav på kunskaper. Att inte erkänna och försöka avhjälpa bristerna<br />
i den svenska skolan och högre utbildningen är detsamma som att förvägra<br />
ungdomsgenerationen den kunskap som den för sin personliga utveckling</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Inledning</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>försummelser i fråga om skolningen av den unga generationen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>behöver och utan vilken vårt lands styrka inte kan tryggas.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2016—2017</p>
</div>
<div class="block ml_9" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_10" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Årets budgetproposition ger i sina beskrivande delar prov på att också<br />
socialdemokraterna börjat höra vittnesmålen om kunskapsbristerna. Från<br />
ord till handling är emellertid steget långt. För att regeringen skall kunna<br />
attackera de grundläggande problemen inom såväl skolan som den högre<br />
utbildningen måste den nämligen ge avkall på den kanske mest centrala tesen<br />
i 1960- och 1970-talens socialdemokratiska utbildningspolitik, nämligen den<br />
förmenta jämlikhetens försteg framför den personliga utvecklingen. I en<br />
socialdemokratisk utbildningsskrift från 1982 uttrycks denna tes på följande<br />
sätt:</p>
<p>Den obligatoriska skolan skall sätta den jämlika socialisationen (fostran<br />
och skolning för samhällslivet) före den ojämlika kvalificeringen (fostran och<br />
skolning för kompetensnivåer inom arbetslivet).</p>
<p>Vi accepterar inte en sådan utgångspunkt för utbildningspolitiken. Det är<br />
självklart att alla medborgare måste bibringas en gemensam bas av kunskaper<br />
och färdigheter, nödvändiga för att de skall kunna ta ansvar för sig själva<br />
och sina närmaste och för att de skall kunna fungera socialt tillsammans med<br />
andra. Men det är också viktigt att den enskilda människan får möjlighet att i<br />
frihet forma sitt liv efter egna önskemål. Skolan skall genom sin kunskapsförmedling<br />
bidra till att varje människas anlag till fullo tas till vara. Inte ens den<br />
gemensamma basen kan f. ö. uppnås om inte den enskildes personliga anlag<br />
och intressen möts med respekt och uppmuntran. Att få lyckas i skolan är<br />
viktigt för självförtroendet.</p>
<p>En personligt engagerande utbildning kan inte åstadkommas utan frihet.<br />
Mångfald och självständighet behövs inom det offentliga utbildningsväsendet,<br />
men uppkommer också genom utbildningsalternativ vid sidan av den<br />
allmänna skolan. Fristående utbildningsformer, som kan erbjuda många och<br />
olika utgångspunkter för sin verksamhet, är en oupplöslig del av ett samhälle<br />
och ett utbildningssystem byggt på övertygelsen om varje människas unika<br />
värde.</p>
<p>För vår del ser vi heller ingen principiell skillnad mellan utbildning och<br />
andra verksamheter då det gäller nyttan av konkurrens. En företeelse som<br />
inte får tillfälle att ”mäta sina krafter” gentemot andra stagnerar. Om<br />
utbildningssystemet de senaste tjugo åren hade varit utsatt för konkurrens,<br />
exempelvis genom att föräldrar haft en reell möjlighet att välja mellan<br />
offentliga och fristående skolor för sina barn, skulle åtskilliga av dagens<br />
skolproblem kunnat undvikas. Fristående skolor hade tvingat också den<br />
allmänna skolan att ta hänsyn till elevers och föräldrars kritik.</p>
<p>Stelhet och en tilltagande byråkratisering är också kännetecknande för de<br />
senaste årtiondenas utveckling vid universitet och högskolor. Den högre<br />
utbildningens och forskningens möjligheter att bidra till en vital samhällsutveckling<br />
tas därmed inte tillräckligt till vara. En fri och kritiskt granskande<br />
högskola är oumbärlig om Sverige skall kunna återta en internationellt<br />
framträdande position i kunskapshänseende.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Otillräcklig frihet är alltså ett av skälen till att utbildningsväsendet inte<br />
lyckas till fullo. För skolans vidkommande tillkommer att tyngdpunkten på<br />
det verkligt viktiga gradvis gått förlorad.</p>
<p>I synnerhet grundskolan har fått sig ålagd orimligt många uppgifter. Den<br />
mängd kunskaper som skall täckas in har ökat drastiskt de senaste årtiondena.<br />
Andra samhällsmål — vid sidan av den grundläggande utbildningsuppgiften<br />
- har härutöver kommit att föras in i skolan. Skillnaden mellan de<br />
uppställda målen för skolan och skolans verklighet har successivt vidgats.</p>
<p>Enligt vår mening är det nödvändigt att koncentrera den stoffmängd som<br />
skall läras ut. Andra, i och för sig viktiga uppgifter, måste medvetet föras åt<br />
sidan till förmån för arbetet att ge ungdomarna sådana kunskaper och färdigheter<br />
som det är skolans förstahandsuppgift att förmedla.</p>
<p>En utbildningspolitik byggd på dessa tre grundsatser - stimulans till<br />
individuell utveckling, utbildningens frihet samt en medveten koncentration<br />
av skolans utbildningsuppgifter - är avgörande för skapandet av ett samhälle<br />
av fria och självständiga medborgare.</p>
<p>Utbildningens kostnader</p>
<p>Kostnaderna för den svenska skolan är höga. Jämfört med andra länder<br />
intar Sverige en tätposition i fråga om utbildningskostnader per person. De<br />
betydande ekonomiska statsningarna ger vid handen att det inte först och<br />
främst är resursbrist som är orsaken till de problem skolan i dag brottas med.</p>
<p>Situationen är annorlunda för den högre utbildningen. Utbildningskostnaderna<br />
per person varierar mellan skilda utbildningsvägar. Utbildningen inom<br />
ramen för högskolebegreppet är mycket heterogen. Förstärkningar av centrala<br />
delar av högskolan är nödvändiga. Besparingar inom andra av högskolans<br />
verksamhetsområden är å andra sidan möjliga.</p>
<p>De senaste årens utbildningsbesparingar har utan tvivel inneburit svårigheter<br />
för framför allt skolan att leva upp till de förväntningar ungdomar<br />
och föräldrar har rätt att hysa. Många inom skolan har ansett allmänna<br />
besparingar utan uttryckliga prioriteringar som oärliga. Vi har för vår del<br />
förståelse för sådana stämningar.</p>
<p>I den ekonomiska verklighet där också skolan och den högre utbildningen<br />
finns kommer emellertid fortsatta besparingar att bli ofrånkomliga. Dessa<br />
måste enligt vår mening ske på så sätt att utbildningsväsendets mest centrala<br />
uppgifter kan fullföljas utan störningar. De besparingar vi föreslår har denna<br />
inriktning.</p>
<p>Ungdomsskolans basverksamhet måste i fortsättningen undandras från<br />
besparingar. Det innebär att skolutbildningen av äldre i vårt förslag får stå<br />
tillbaka för utbildningen av unga.</p>
<p>Tillräckliga resurser måste vidare reserveras för själva undervisningen.<br />
Det innebär att satsningar på umbärliga lokaler, utrustning och personal för<br />
andra uppgifter än undervisningen åsätts lägre prioritet.</p>
<p>Till slut innebär vårt förslag en ambitionssänkning i fråga om hemspråks</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>undervisningen. För att garantera tillräckliga resurser till den oumbärliga<br />
skolutbildningen bör hemspråksundervisningen organiseras på ett sådant<br />
sätt att undervisningen erbjuds utifrån striktare kriterier än i dag. Invandrarna<br />
måste emellertid kunna tillförsäkras en sådan bas i det egna språket att<br />
den kulturella identiteten kan upprätthållas.</p>
<p>Vi vill understryka att skolan och den högre utbildningen drabbas hårdast<br />
om inga val alls görs nu. Då kommer otillräckligt övervägda nedskärningar<br />
att fortätta att vidga gapet mellan vad utbildningsväsendet anges klara och<br />
vad som faktiskt åstadkommes. Elever och föräldrar har rätt att ställa större<br />
krav på dem som bär det yttersta ansvaret för utbildningen.</p>
<p>Våra besparingar ser i korthet ut på följande sätt (ca.):</p>
<p>Skoladministration m.m. 25 milj. kr.</p>
<p>Hemspråksundervisning 100 milj. kr.</p>
<p>Undervisningsmateriel 100 milj. kr.</p>
<p>Vuxenutbildning 240 milj. kr.</p>
<p>Studiestöd m. m. 220 milj. kr.</p>
<p>Övrigt 250 milj. kr.</p>
<p>De större ekonomiska omprioriteringar som vi föreslår anges i denna<br />
motion. Förslagen konkretiseras och kompletteras i särskilda motioner.</p>
<p>Skolan</p>
<p>Ungdomsskolan skall enligt vår mening dels ge alla medborgare en gemensam<br />
kunskapsbas, dels utveckla vars och ens personliga anlag såsom förberedelse<br />
för yrkesverksamhet eller fortsatta studier. Desa mål måste ges prioritet<br />
framför alla andra uppgifter som skolan kommit att ägna mycket tid åt.<br />
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd som vägledning för det<br />
lokala skolarbetet.</p>
<p>Utbildningen bör organiseras så att alla kunskaper - också de gemensamma<br />
baskunskaperna — lärs ut med hänsynstagande till varje elevs förutsättningar.<br />
En elev som snabbt inhämtar och behärskar ett område bör så långt<br />
det är möjligt tillåtas gå vidare i sina studier. Lika självklart skall den som av<br />
olika skäl har svårt att nå avsedda resultat ges extra stöd och hjälp. Varje elev<br />
som är undersysselsatt eller som ständigt får möta för honom oöverstigliga<br />
hinder är ett nederlag för skolan.</p>
<p>Skolans arbetsmiljö skall präglas av kunskapsmålet. Eleverna har rätt att<br />
ställa krav på att få sina ambitioner att lära tillgodosedda. Den fostran som är<br />
nödvändig för att skolan alls skall fungera måste ytterst vila på krav gentemot<br />
eleverna, krav som är personliga och ställda av hemmet och skolan. En god<br />
arbetsdisciplin måste redan i första klass sättas i centrum. Eleverna skall<br />
kontinuerligt ges uppgifter — i form av ansvar för skolan, läxor och prov som<br />
utvärderas och leder till resultat. Flit skall uppmuntras. Små skolor<br />
skapar ofta en särskilt god atmosfär och bör i största möjliga utsträckning<br />
främjas.</p>
<p>På samma sätt som utbildningens innehåll och skolan som arbetsplats skall</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>betona kunskapsmålet skall användningen av resurserna göra det. En allt<br />
större andel av de medel som stat och kommuner satsar på skolan går i dag till<br />
ändamål vid sidan av den direkta undervisningen, såsom skolbyggnader,<br />
inventarier samt icke-pedagogiskt verksam personal. Denna trend måste<br />
brytas. Detta är speciellt viktigt när resurserna, som nu, är knappa. Kommunerna<br />
måste som direkt verksamhetsansvariga tillse att eventuella prioriteringar<br />
inom skolområdet sker så att själva undervisningen alltid sätts främst.<br />
Vi vill för vår del understryka värdet av en stor lokal frihet i fråga om<br />
resursanvändningen både när det gäller grundskolan och gymnasieskolan.</p>
<p>Skolstarten</p>
<p>Åtskilliga av de problem grundskolan i dag präglas av kommer till uttryck<br />
redan på lågstadiet. Koncentrations- och inlärningssvårigheter är i många<br />
skolor legio. En vidarespridning av problemen - från lågstadiet till högre<br />
stadier — är vanlig. Många gånger får elever med stort behov av hjälp vänta<br />
ända till årskurs sju eller åtta innan deras belägenhet uppmärksammas - och<br />
då är oftast hjälpen för sent ute.</p>
<p>För att råda bot på dessa problem är det viktigt att ägna större uppmärksamhet<br />
åt perioden kring skolstarten. Erfarenheterna av den verksamhet<br />
som bedrivs inom den offentliga barnomsorgen och resultaten av försöksverksamheten<br />
med integrerad förskola och lågstadium talar för djupgående<br />
förändringar av skol- och barnomsorgsorganisationen.</p>
<p>För ett barns utveckling är det av betydelse att varje tillfälle till inlärning<br />
tas till vara. Omfånget av och allvaret i inlärningen skall gradvis förstärkas<br />
allt efter det barnet mognar. Barn kan som regel tillgodogöra sig pedagogiskt<br />
organiserad verksamhet långt före sju års ålder.</p>
<p>Sverige är ett av de få länder i Europa som har en så sen skolstart som vid<br />
sju år. En tidigareläggning av skolstartåldern till sex år, men med viss<br />
flexibilitet, skulle vara betydelsefull för att på bästa sätt ta till vara barnens<br />
intresse av att lära. Förskolan måste samtidigt ges en starkare inriktning på<br />
skolförberedelse än den för närvarande har.</p>
<p>I dagens situation med minskande elevkullar tillkommer ett viktigt argument<br />
för en sänkning av skolstartsåldern, nämligen det effektiva resursutnyttjandet.<br />
En tidigareläggning av skolstarten skulle kunna genomföras successivt<br />
om — utöver den normala årsgruppen sjuåringar - också en del av<br />
sexårsgruppen gavs möjlighet att börja skolan.</p>
<p>Ett sådant system skulle kunna förena de pedagogiska inlärningsvinsterna<br />
med ett positivt utnyttjande av tillgängliga lärare och lokaler. Regeringen<br />
bör ges i uppdrag att för riksdagen framlägga förslag med denna innebörd.</p>
<p>Språket</p>
<p>Goda kunskaper i det svenska språket är en förutsättning för kunskapsinhämtandet<br />
och färdighetsträningen inom andra ämnesområden. Att kunna<br />
läsa och uttrycka sig i tal och skrift är dessutom nödvändigt för att kunna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>hävda sig i samhället. Alla elever har därför rätt att kräva en skolutbildning<br />
som ger dem tillräckliga kunskaper och färdigheter i det svenska språket.</p>
<p>De uttalanden om svenskämnets ställning som budgetpropositionen innehåller<br />
är välkomna. Det är emellertid svårt att se hur dessa uttalanden skall<br />
kunna åstadkomma de förändringar som är nödvändiga. Enligt vår mening<br />
måste konkreta och handfasta åtgärder vidtas för att säkerställa att alla<br />
elever kan bibringas de kunskaper och färdigheter i det svenska språket som<br />
är nödvändiga för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen inom<br />
andra ämnen och för att de skall kunna växa upp till fullvärdiga medborgare i<br />
det svenska samhället.</p>
<p>Det är viktigt att eleverna redan i lågstadiet ges en god språklig grund att<br />
bygga vidare på. Särskild uppmärksamhet måste ägnas dem som inte förmår<br />
tillgodogöra sig undervisningen i tillräcklig grad. Dessa elever skall ges den<br />
kompletterande undervisning som är nödvändig för att den fortsatta skolgången<br />
skall bli meningsfull.</p>
<p>Svenskämnets ställning i den obligatoriska skolan har under en följd av år<br />
successivt undergrävts. Ämnet har - särskilt på högstadiet — alltmer kommit<br />
att betraktas som den restpost till vilken kan föras många av de nya moment<br />
och kunskapsområden som skolan ålagts att ansvara för och som inte naturligt<br />
kunnat inordnas under någon annan ämnesrubrik. Så har t. ex. grunden<br />
för all språkinlärning — grammatiken - blivit ett av ca femtiotalet moment<br />
inom ämnet som skall behandlas under högstadietiden.</p>
<p>Det är nu oundgängligen nödvändigt att koncentrera stoffmängden inom<br />
svenskämnet. Skolöverstyrelsen bör på regeringens uppdrag föranstalta om<br />
en översyn av ämnesinnehållet med detta syfte. Antalet tillfällen då eleverna<br />
skall formulera sig i skrift behöver utökas. Särskilt de äldre eleverna bör även<br />
i andra ämnen än svenska regelbundet redovisa arbetsuppgifter skriftligt.<br />
Litteraturstudier måste hårdare prioriteras, eftersom sådana verksamt kan<br />
bidra till att stärka elevernas språkkänsla och stilistiska förmåga. För att<br />
förbättra elevernas kunskaper om svensk historia och levnadsförhållanden i<br />
Sverige förr och nu samt i avsikt att hålla vårt kulturarv levande är det inte<br />
minst väsentligt att studera och uppleva svensk litteratur.</p>
<p>För att möjliggöra en önskvärd kvalitetsförstärkning av svenskundervisningen<br />
och för att stärka svenskämnets ställning behöver förändringar av<br />
timplanerna göras, så att antalet veckotimmar i svenska utökas i första hand<br />
på högstadiet. Vi återkommer under rubriken Koncentration och valfrihet<br />
med förslag om hur en sådan förstärkning kan åstadkommas.</p>
<p>Möjligheterna att studera främmande språk i den obligatoriska skolan bör<br />
förbättras. Det är emellertid inte meningsfullt att påbörja studier av ett annat<br />
språk innan man tillägnat sig en ordentlig grund i det egna språket. Det första<br />
språk som studeras i grundskolan — engelska — bör därför inte påbörjas<br />
förrän i årskurs fyra. De möjligheter som i dag finns att starta undervisningen<br />
redan i årskurs tre bör tas bort. Genom vårt förslag om ökade tillvalsmöjligheter<br />
i högstadiet skapas ökat utrymme för språkintresserade elever att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>förkovra sig i ett eller flera främmande språk.</p>
<p>Hemspråksreformen har nu varit i kraft sex år i grundskolan och i gymnasieskolan.<br />
Erfarenheterna visar att en rationellare organisation av<br />
hemspråksundervisningen krävs. Värdet av undervisningen kan dessutom, i<br />
förhållande till satsade resurser, ifrågasättas. I Sveriges nuvarande besvärliga<br />
statsfinansiella läge och med de därmed sammanhängande kraven på besparingar<br />
även inom utbildningsområdet anser vi det nödvändigt att prioritera<br />
andra delar av utbildningsväsendet.</p>
<p>Hemspråksundervisningen syftar bl. a. till att ge eleverna den språkliga<br />
identitet som är nödvändig för begreppsbildning och abstrakt tänkande.<br />
Detta sker i de lägre åldrarna. Insatserna bör därför koncentreras till förskolans<br />
hemspråksträning och lågstadiets hemspråksundervisning. En striktare<br />
tillämpning av regeln att hemspråket skall vara det språk som talas i hemmet<br />
måste ske. Samtidigt bör en begränsning göras i den språkkrets som skall<br />
berättiga till hemspråksundervisning. Resurserna för stödundervisning i<br />
svenska för nytillkommande invandrarelever på högre stadier och för studiehandledning<br />
på hemspråk måste självfallet finnas kvar. Undervisningen<br />
skall organiseras så att den inte inkräktar på den ordinarie skolundervisningen.</p>
<p>I debatten om hemspråksundervisningen tenderar man ofta att ”glömma<br />
bort” barnens föräldrar. Icke desto mindre måste dessa betraktas som barnens<br />
viktigaste hemspråkslärare. Det borde också vara möjligt att låta<br />
invandrarorganisationerna ta över delar av hemspråksundervisningen liksom<br />
att — utan kostnadsökningar - medge att flera klasser med annat huvudspråk<br />
än svenska inrättas. Ett ökat stöd till fristående skolor skulle dessutom<br />
innebära ökade möjligheter för minoriteter — t. ex. finska invandrare — att<br />
bedriva undervisning på det egna modersmålet.</p>
<p>Med de förändringar av hemspråksundervisningen som ovan skisserats och<br />
som utförligare redovisas i annan motion - räknar vi med att det är<br />
möjligt att minska anslaget till denna undervisning med ca 100 milj. kr. Inom<br />
det återstående anslaget kan enligt vår mening de viktiga invandrarintressena<br />
tillgodoses.</p>
<p>Koncentration och valfrihet</p>
<p>Samtidigt som många tecken tyder på allvarliga kvalitetsbrister i skolan är<br />
kraven från det omgivande samhället mera vittomfattande än någonsin tidigare.<br />
Stoffmängden inom ramen för respektive ämne har ökat starkt liksom<br />
informationskraven från samhället utanför skolan. Medvetet och omedvetet<br />
har på skolan pålagts ansvar som föräldrarna tidigare varit beredda att axla.</p>
<p>Enligt vår mening måste skolans uppgifter renodlas. Skolan kan inte<br />
överta delar av familjens naturliga ansvar för barnens fostran utan menliga<br />
konsekvenser för undervisningsresultatet.</p>
<p>En förutsättningslös genomgång av ämnena och deras innehåll måste<br />
göras. I anslutning till en sådan genomgång bör det prövas om inte de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>enskilda ämnena inom natur och samhällsorientering på grundskolans högstadium,<br />
dvs. kemi, fysik, biologi och teknik respektive historia, samhällskunskap,<br />
geografi samt religion, bör åtskiljas klarare.</p>
<p>Alla ämnen måste också i verkligheten garanteras det timtal de åsätts i<br />
läroplanerna. Genom utomstående gruppers krav på skolans tid störs den<br />
ordinarie undervisningen, speciellt inom de samhällsorienterande ämnena.<br />
Därigenom rycks lärarens planering sönder, samtidigt som elevernas respekt<br />
för ämnets och lärarens integritet minskar. Det avgörande ansvaret för<br />
timplanen måste enligt vår mening tillerkännas läraren. Medverkan i skolan<br />
”utifrån” bör ske endast då det är relevant för ämnet. Övriga utifrån kommande<br />
som önskar delta i skolans verksamhet bör hänvisas till tid utanför<br />
timplanen.</p>
<p>I samband med den genomgång av grundskolans ämnen och deras innehåll<br />
som vi här föreslår bör det prövas hur dataundervisning bäst kan organiseras.<br />
Vi välkomnar för vår del den av regeringen föreslagna förstärkningen av<br />
dataundervisningen. Insikter i hur datorer kan utnyttjas för att effektivisera<br />
arbetslivet är väsentliga för att vårt land skall kunna hävda sig i den internationella<br />
konkurrensen. Den organisatoriska lösning regeringen valt betraktar<br />
vi emellertid som ett provisorium i avvaktan på att datakunskap mera<br />
välövervägt kan inpassas i läro- och timplanerna.</p>
<p>Parallellt med en koncentration av skolans arbete på det sätt som här har<br />
angivits måste åtgärder vidtas för att göra det möjligt att bättre tillvarata<br />
skilda anlag och intressen. I särskilt hög grad gäller detta grundskolans<br />
högstadium.</p>
<p>Högstadiet är i princip sammanhållet. Skälet härför anges ofta vara att<br />
eleverna vid den aktuella åldern inte är i stånd att välja. Val i högstadieåldern<br />
skulle, hävdas det, först och främst komma att ske med utgångspunkt i<br />
föräldrarnas sociala situation.</p>
<p>Vi anser för vår del att det sammanhållna högstadiet som idé är ohållbar.<br />
Skälen härför är framför allt två:</p>
<p>I högstadieåldern utvecklas elevernas personligheter och personliga intressen<br />
snabbt. Om inte skolan förmår möta denna utveckling med en individuellt<br />
inriktad utbildning kommer den enskilde inte att tillägna sig de kunskaper<br />
och uppöva de färdigheter han eller hon annars är kapabel till. Det leder<br />
till kvalitativa konsekvenser för alla. För många resulterar högstadiets stelhet<br />
i bristande engagemang och i värsta fall totalt ointresse för utbildning över<br />
huvud taget.</p>
<p>Ett högstadium som inte förmår engagera alla elever är oacceptabelt. Det<br />
leder dessutom till att just det mål dagens skola ger ett sådant försteg,<br />
nämligen utjämningen, inte kan uppnås. Den faktiska utslagning som<br />
ointresset åstadkommer får långt allvarligare sociala konsekvenser än den<br />
risk för socialt sneda val som ett mera differentierat högstadium anses leda<br />
till. Värst drabbas härvid de elever som den sammanhållna grundskolan först<br />
och främst säger sig vilja stödja. Skilda undersökningar pekar särskilt ut barn</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>från icke studiemotiverade hem.</p>
<p>Mot den här angivna bakgrunden föreslår vi att högstadiet differentieras.<br />
Vår utgångspunkt är att alla elever har anlag som kan och bör utvecklas.</p>
<p>För närvarande utgör tillvalet ca 10% av högstadiets timplan. Målet bör<br />
vara att gradvis öka andelen tillval till i storleksordningen en fjärdedel.<br />
Tillvalstiden bör gradvis vidgas i årskurserna åtta och nio. I årskurs nio kan<br />
tillvalet ges formen av en fastare linjeindelning.</p>
<p>Tillvalet bör ges en stark kunskaps- och färdighetsinriktning. Tillval bör,<br />
till skillnad från i dag, även kunna ske inom ämnen som finns på den för alla<br />
obligatoriska timplanen. Möjligheterna öppnas härigenom för elever med<br />
specialintressen - exempelvis matematik och språk - att fördjupa sig.</p>
<p>De timplaneförändringar som blir nödvändiga för att åstadkomma tillvalsmöjligheter<br />
av tillräcklig omfattning bör utgå från en analys av vad alla elever<br />
behöver av gemensamma kunskaper. Hit hör under alla omständigheter en<br />
bas av svenska, matematik, engelska samt natur- och samhällsorienterande<br />
ämnen. I fråga om andra ämnen är det inte givet att de måste ingå i samtliga<br />
elevers undervisning på högstadiet, i vart fall inte i den omfattning de gör i<br />
dag. Under alla omständigheter skall de självfallet finnas att tillgå såsom<br />
tillval för de elver som så önskar. Den tid som i dag ägnas de schemalagda fria<br />
aktiviteterna bör samtidigt överföras till ämnesundervisningen.</p>
<p>I den nuvarande läroplanen finns regler för att förhindra skolor från att<br />
använda sig av nivågruppering. Dessa regler bör omedelbart tas bort. Om en<br />
skola finner att eleverna gynnas av en undervisning baserad på en gruppindelning<br />
efter individernas behov eller förmåga bör så ske. Möjligheterna att<br />
anpassa undervisningen till den enskilde eleven kan då bättre tas till vara.</p>
<p>Läroplanens föreskrifter om att tillvalskurser som riskerar att få en sned<br />
könsfördelning inte skall organiseras bör samtidigt upphävas. De uttalanden<br />
som budgetpropositionen i denna del innehåller är inte tillräckliga.</p>
<p>Vi är medvetna om att de förändringar vi föreslår för högstadiet är omfattande.<br />
Regeringen bör ges i uppdrag att belysa olika alternativ med den här<br />
skisserade huvudinriktningen. Förslag såväl i fråga om ämneskoncentration<br />
som differentiering bör föreläggas riksdagen i sådan tid att förändringar<br />
hinner vidtas inför läsåret 1986/87.</p>
<p>Regeringen föreslår emellertid i årets budgetproposition att det av riksdagen<br />
fattade beslutet om utökning av timantalet i basresurserna i årskurs nio<br />
med fyra veckotimmar fr. o. m. 1984/85 inte skall verkställas. Beslutet fattades<br />
i samband med att förslaget till ny läroplan behandlades (prop. 1978/<br />
79:180 s. 104) och syftade till att utvidga möjligheterna till nya tillval. Med<br />
hänsyn till vad vi anfört om tillvalet menar vi att regeringens förslag bör<br />
tillbakavisas och utökningen genomföras.</p>
<p>Med en ökad differentiering aktualiseras också antagningsreglerna till<br />
gymnasieskolan. Särskilda tillträdeskrav bör uppställas för olika gymnasiala<br />
utbildningar. För elever som saknar de nödvändiga förkunskaperna skall<br />
kompletteringsmöjligheter erbjudas efter årskurs nio. Härigenom undviks</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>återvändsgränder samtidigt som kvaliteten på gymnasieskolans olika utbildningsvägar<br />
kan upprätthållas. Regeringen bör ges i uppdrag att presentera<br />
förslag också i denna del.</p>
<p>Enligt vår mening saknas det emellertid skäl att vänta med förändringar<br />
när det gäller intagning till gymnasieskolan på höstterminsbetyget. Vi uttryckte<br />
redan då systemet presenterades farhågor för de konsekvenser som<br />
skulle kunna bli aktuella. Dessa våra farhågor har dess värre besannats. Vi<br />
förordar snabbast möjliga återgång till intagning på vårterminsbetyget.</p>
<p>Gymnasieskolan</p>
<p>Alla ungdomar som slutar grundskolan skall i en eller annan form erbjudas<br />
fortsatt utbildning. En gymnasieskola med stor anpassningsförmåga till enskilda<br />
elevers krav och förväntningar är härvid av central betydelse.</p>
<p>Regeringen föreslår i budgetpropositionen vissa förändringar när det gäller<br />
antagningsreglerna till gymnasieskolan. Bl. a. föreslås att 16—18-åringar<br />
skall antas med förtur före äldre sökanden. Vi välkomnar detta förslag.<br />
Samtidigt räknar regeringen emellertid med en betydande omfattning av<br />
uppföljningsverksamheten.</p>
<p>Det är angeläget att ungdomar som har intresse för och möjlighet att<br />
tillgodogöra sig gymnasial utbildning också får möjlighet att följa en sådan<br />
utbildningsväg. Erfarenheter tyder på att vid en otillräcklig dimensionering<br />
av gymnasieskolan kommer de teoretiskt inriktade elever som inte får plats<br />
på de teoretiska utbildningsvägarna att tränga ut de yrkesinriktade eleverna<br />
från deras förstahandsval. Resultatet blir till slut en ökad påfrestning på det<br />
kommunala uppföljningsansvaret. Vi är inte övertygade om att regeringens<br />
dimensioneringsförslag löser de problem som gymnasieskolan i dessa hänseenden<br />
i dag uppenbarligen brottas med.</p>
<p>Regeringen anför i budgetpropositionen att den senare kan komma att<br />
besluta om ytterligare platser till gymnasieskolan om arbetsmarknadsläget så<br />
skulle kräva. Problemet är bara det att senare kan felstyrningen vara ett<br />
irreparabelt faktum. Vi menar därför att en ökning av gymnasieskolans<br />
dimensionering på i första hand de teoretiska utbildningsvägarna bör genomföras<br />
redan nu för att inte de ovan beskrivna effekterna skall uppstå. Förhållandena<br />
mellan SÖ:s respektive regeringens bedömningar ger vid handen att<br />
riskerna härför annars är uppenbara. Antalet platser bör således utökas med<br />
2100 i förhållande till regeringens förslag. Finansieringen bör ske genom en<br />
motsvarande neddragning av anslaget till uppföljningsverksamheten.</p>
<p>En dimensioneringsökning gör det lättare att erbjuda utbildning också för<br />
dem som redan genomgått en utbildning inom gymnasieskolan. Vi avvisar<br />
regeringens förslag i denna del.</p>
<p>Vi beklagar att regeringen inte förmått förändra antagningsreglerna i<br />
övrigt så att kunskaperna tillåts fälla det avgörande utslaget. Meritpoäng<br />
baserade på intresse, underrepresentation i fråga om kön och allmän arbetslivserfarenhet<br />
är främmande för en skola som vill stimulera eleverna att till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>det yttersta ta till vara sina resurser.</p>
<p>Vi föreslår mot denna bakgrund att urvalsgrunderna ”intresse för sökt<br />
utbildning”, ”underrepresenterat kön” och ”arbetslivserfarenhet och/eller<br />
tidigare avslutad utbildning” utmönstras. En konsekvens av att vi föreslår en<br />
återgång till intagning på enbart vårterminsbetyget i årskurs nio blir att det<br />
inte heller är nödvändigt att indela de sökande i de i budgetpropositionen<br />
diskuterade två grupperna. För att möjliggöra intagning av sökanden med<br />
utländsk utbildningsbakgrund eller sökanden som av sociala eller andra skäl<br />
bör beredas plats måste emellertid även framgent en fri kvot finnas.</p>
<p>Regeringen föreslår ett helt nytt system för statsbidrag till undervisningsmateriel<br />
i gymnasieskolan. Regeringens ambition att rationalisera bidragssystemet<br />
är vällovlig. Enligt vår mening borde emellertid ett mera genomgripande<br />
förslag ha presenterats. Att dessutom utan vidare göra stödet till första<br />
uppsättningen undervisningsmateriel permanent — när riksdagen vid upprepade<br />
tillfällen tvärtom understrukit detta bidrags temporära karaktär —<br />
finner vi anmärkningsvärt. När regeringen motiverar en satsning på utökat<br />
stöd till materiel med den tekniska utvecklingen hade det dessutom varit på<br />
sin plats om analysen kompletterats med en förklaring till varför inte en<br />
besparande lärlingsutbildning i företagen tillåts ersätta dyrbara investeringar<br />
i skolan.</p>
<p>För grundskolan gäller huvudprincipen att kommunerna står för kostnaderna<br />
för såväl lokaler som materiel. Vi finner inte skäl att på sikt hävda<br />
någon annan uppfattning för gymnasieskolan. Riksdagen bör med instämmande<br />
i denna syn därför avslå regeringens förslag om nya statsbidragsregler.<br />
Stöd bör det kommande året utgå enbart såsom förnyelsebidrag.</p>
<p>Innehållsmässigt fungerar den i huvudsak studieförberedande delen av<br />
gymnasieskolan i dag i de flesta avseenden väl. De problem som finns beror<br />
till största delen på att grundskolan inte klarar att ge eleverna tillräckligt goda<br />
förutsättningar för den fortsatta teoretiska gymnasieutbildningen och på<br />
antagningsreglerna till högre utbildning. Den naturvetenskapliga utbildningens<br />
svårigheter sammanhänger först och främst med den senare orsaken.</p>
<p>Vissa förändringar är trots detta önskvärda inom gymnasiestudieförberedande<br />
linjer. Ökade möjligheter till individuella variationsmöjligheter bör<br />
t. ex. ges. Detta kan ske genom bl. a. införande av linjevarianter, koncentrationsläsning<br />
och fördjupningsstudier.</p>
<p>För att främja specialisering är också specialgymnasier av betydelse. Sådana<br />
finns i dag för framför allt idrott och i viss mån musik. Det borde enligt vår<br />
mening vara lika självklart att främja sådan specialiserad gymnasieundervisning<br />
också för andra inriktningar. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast<br />
förelägga riksdagen förslag i syfte att förbättra möjligheterna för olika begåvningstyper<br />
att till fullo utveckla sina anlag.</p>
<p>Övriga åtgärder för att främja variation inom gymnasieskolans teoretiska<br />
utbildningsvägar bör lämpligen framläggas som ett snabbt resultat av den nu<br />
inledda försöksverksamheten med en ny gymnasieskola. I fråga om gymna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>sieskolreformen i övrigt för så vitt gäller de teoretiska utbildningsvägarna<br />
återkommer vi i anslutning till den särskilda proposition regeringen aviserat.</p>
<p>Vad gäller de yrkesinriktade delarna av gymnasieskolan vill vi redan nu<br />
presentera mera detaljerade förslag.</p>
<p>I budgetpropositionen föreslår regeringen att den hittillsvarande försöksverksamheten<br />
med gymnasial lärlingsutbildning skall permanentas. Regeringen<br />
framhåller emellertid att lärlingsutbildning inte skall vara ett alternativ<br />
till den utbildning gymnasieskolan i dag erbjuder. Lärlingsutbildning kan,<br />
säger regeringen, inte ersätta någon av gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar.</p>
<p>Regeringen avvisar med sitt förslag den breda opinion som kräver att<br />
lärlingsutbildning skall bli någonting mera än bara ett mindre komplement<br />
till den övriga gymnasieskolan. Vi kan för vår del inte acceptera att lärlingsutbildningen<br />
förvisas till den undanskymda plats som regeringen tilldelar den.<br />
Ett av skälen härför är den oacceptabelt höga ungdomsarbetslösheten.</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>Uda kont»</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_8"><p>Arbetslöshet<br />
•</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Arbetslös</p>
<p>hetens</p>
<p>utveckling</p>
</div>
<div class="block ml_38"><p>lu -24 it</p>
</div>
<div class="block ml_11"><p>Lgr 69</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>Ny yrkes</p>
</div>
<div class="block ml_27"><p>Högskole</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>utbildning reformen</p>
</div>
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Utvecklingen inom gymnasieskolan har bidragit till den trendmässigt växande<br />
ungdomsarbetslösheten sedan 1960-talets början.</p>
<p>Den likriktning som skett på bekostnad av yrkesspecialisering, praktiska<br />
utbildningsmoment och kontakt med yrkeslivet under utbildningstiden har<br />
gjort de färdigutbildade ungdomarna mindre attraktiva på arbetsmarknaden.<br />
Resultatet har blivit allt längre perioder av arbetslöshet innan ungdomarna<br />
kan erhålla de jobb de utbildats för. Långa perioder av kompletterande<br />
utbildning hos arbetsgivaren har dessutom krävts.</p>
<p>Antalet ungdomar som söker men inte antas till gymnasieskolans praktiska<br />
yrkesutbildning har hittills varit betydligt högre än det antal ungdomar som<br />
antas. Tillgängliga uppgifter visar att mer än 20000 ungdomar stundom har<br />
måst avvisas från dessa utbildningslinjer. Härutöver finns det välgrundade<br />
skäl att anta att många ungdomar avstår från att söka till praktisk yrkesutbildning<br />
på grund av platsbrist. Gymnasieskolans praktiska yrkesutbildning svarar<br />
inte mot efterfrågan från vare sig ungdomarna eller arbetsgivarna.</p>
<p>Vi vill öka insatserna för lärlingsutbildning av först och främst följande<br />
skäl:</p>
<p>Erfarenheterna av den gymnasiala lärlingsutbildningen i Sverige talar<br />
entydigt för att ungdomar med denna utbildningsbakgrund har lättare än<br />
andra att få arbete efter avslutad utbildning. Förhållandena i andra länder<br />
med lärlingsutbildning är likartade.</p>
<p>Att de ungdomar som genomgått lärlingsutbildning har en bättre position<br />
på arbetsmarknaden är inte konstigt. Lärlingsutbildning ger en direkt inblick<br />
i arbetslivet på ett sätt som skolan ensam aldrig kan åstadkomma. Denna<br />
inblick gäller självklart först och främst själva yrkesskolningen där verklighetsanknytningen<br />
bidrar till engagemang och inlevelse hos lärlingarna.</p>
<p>Inblicken gäller emellertid även arbetsrutiner och arbetsmoral. Erfarenhet<br />
av också denna sida av arbetslivet ökar unga människors konkurrenskraft på<br />
arbetsmarknaden genom att bryta ner den tveksamhet många företagare i<br />
dag känner inför oerfaren arbetskraft.</p>
<p>Lärlingsutbildning har alltså förutsättningar att bli kvalitativt sett fullödigare<br />
än annan yrkesutbildning. Detta kommer sannolikt att ytterligare understrykas<br />
under de kommande åren med de ekonomiska svårigheter som<br />
Sverige torde komma att brottas med länge än. Utbildningsområdet kan,<br />
som vi inledningsvis konstaterat, inte undantas från besparingar.</p>
<p>Åtskilliga kommuner står i dag inför behovet av omfattande moderniseringar<br />
av den maskinella utrustningen i gymnasieskolan. Skall den gymnasiala<br />
yrkesutbildningen ha några möjligheter att godtagbart förbereda den<br />
unga generationen för yrkeslivet är en modern maskinell utrustning ett<br />
måste. Det är ekonomiskt klokt att genom lärlingsutbildning dra nytta av den<br />
utrustning företagen förfogar över. Knappa offentliga utbildningsresurser<br />
kan därigenom satsas på andra angelägna områden.</p>
<p>Vi förordar mot den här bakgrunden att lärlingsutbildningen expanderas<br />
till en omfattning där den liksom i andra europeiska länder svarar för den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>dominerande andelen av den gymnasiala yrkesutbildningen. I rapporter och<br />
motioner de senaste åren har vi presenterat riktlinjer för hur en sådan mera<br />
omfattande lärlingsutbildning bör organiseras. Vårt förslag ser i korthet ut<br />
som följer:</p>
<p>Lärlingstiden varieras mellan två och fyra år beroende på utbildningens art<br />
och krav. Större delen av utbildningstiden förläggs till företag eller andra<br />
lämpliga arbetsplatser utanför skolan. Under en till två dagar i veckan<br />
undervisas eleven emellertid i gymnasieskolan. Utbildningen består av allmänna<br />
ämnen, fackteori och arbetsteknik.</p>
<p>Särskilda utbildningsplaner upprättas för varje yrke. En avvägning mellan<br />
praktisk och teoretisk utbildning görs i varje plan. Riksdagen fastställer de<br />
allmänna riktlinjerna för utbildningsplanerna. Stor lokal frihet att utforma<br />
lärlingsutbildningen på bästa möjliga sätt och med hänsyn till lokala förhållanden<br />
och de enskilda lärlingsföretagen måste emellertid finnas. Särskilda<br />
lärlingsråd bör etableras lokalt. Dessa bör ta till vara de erfarenheter som<br />
hittills vunnits i SSA-råd och yrkesråd.</p>
<p>Lärlingarna skall ha rätt att genomgå mer än en utbildning och då få<br />
tillgodoräkna sig de delar av föregående lärlingsutbildning som är av betydelse<br />
för nästa utbildning. Delar av en lärlingsutbildning skall också kunna<br />
tillgodoräknas om lärlingen vill fortsätta med andra gymnasiestudier. Eleverna<br />
skall få betyg och bevis över genomgången utbildning.</p>
<p>Lärlingssystemet förutsätter möjligheterna till tester och introduktion för<br />
de blivande lärlingarna. Det skall vara möjligt att under en kortare tid pröva<br />
på önskad lärlingsutbildning. I särskilda fall — t. ex. i sådana som i dag leder<br />
till beslut om anpassad studiegång - skall eleverna kunna byta ut det sista<br />
året i den obligatoriska skolan mot det första lärlingsåret. Tiden för lärlingsutbildningen<br />
förlängs då samtidigt.</p>
<p>Företag och andra arbetsgivare som engageras i lärlingsutbildning har<br />
arbetsgivaransvar för lärlingarna. Anpassningar inom ramen för rådande<br />
lagstiftning måste ske. Om det visar sig nödvändigt måste en särskild försäkringsform<br />
för lärlingar skapas, innehållande regler avseende sjukförsäkring,<br />
arbetsskador etc.</p>
<p>Lärlingarnas lön bör sättas med utgångspunkt från att de befinner sig<br />
under utbildning och att tiden på arbetsplatserna inledningsvis i huvudsak<br />
kommer att användas för inlärning. Lönen bör höjas successivt under utbildningstidens<br />
gång i takt med att den produktiva arbetsinsatsen ökar.</p>
<p>Lönen och de sociala kostnaderna betalas i sin helhet av arbetsgivaren. Det<br />
offentliga står för de utbildningskostnader som belastar gymnasieskolan,<br />
inklusive kostnaderna för de yrkeslärare som kan komma att bli verksamma i<br />
företagen, samt för administrationen.</p>
<p>Enskilda företag som vill inrätta lärlingsplatser skall godkännas. Företagen<br />
måste kunna bistå med lämpliga handledare. Dessa finns redan i många<br />
fall. Möjligheter till en kortare handledarutbildning måste emellertid sannolikt<br />
öppnas. Arbets- och utbildningsförhållandena i övrigt skall svara mot</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>fastställda krav. Några andra villkor för godkännande - som t. ex. att företagen<br />
omfattas av kollektivavtal — skall emellertid inte uppställas. Branschorganisationerna<br />
kan ansvara för att enhetliga rekommendationer avseende<br />
arbets-, utbildnings- och löneförhållanden utfärdas som stöd för de små och<br />
medelstora företag som saknar kollektivavtal.</p>
<p>Lärare i allmänna ämnen kommer inte att beröras i nämnvärd grad av en<br />
övergång till lärlingsutbildning. Yrkeslärarna berörs på så sätt att de delvis<br />
kan komma att få undervisa på företagen i stället för i skolverkstäder.</p>
<p>Lärlingsutbildning kan introduceras på en mängd skilda yrkesområden,<br />
både inom privat och offentlig sektor. Introduktionen skall ske gradvis efter<br />
det att utbildningsplan fastställts centralt och lokalt. Exempel på linjer och<br />
specialkurser som - där de lokala förutsättningarna finns - bör kunna<br />
erbjudas som lärlingsutbildning är:</p>
<p>Social servicelinje<br />
Distributions- och kontorslinje<br />
Beklädnadsteknisk linje<br />
Bygg- och anläggningsteknisk linje<br />
Drift- och underhållsteknisk linje<br />
El-teleteknisk linje<br />
Fordonsteknisk linje<br />
Jordbrukslinje<br />
Livsmedelsteknisk linje<br />
Processteknisk linje<br />
Skogsbrukslinje<br />
Trädgårdslinje<br />
Träteknisk linje<br />
Verkstadsteknisk linje</p>
<p>Automatiseringsteknik. Högre specialkurs</p>
<p>Barnskötare inom barnomsorgs- och allmän fritidsverksamhet. Specialkurs</p>
<p>Bilskadereparationer. Specialkurs</p>
<p>Biodling. Specialkurs</p>
<p>Båtbyggeri. Högre specialkurs</p>
<p>Damfrisörer. Specialkurs</p>
<p>Djurvårdare. Specialkurs</p>
<p>Ekonomiföreståndare på fartyg. Specialkurs</p>
<p>Elektronisk kommunikation. Högre specialkurs</p>
<p>Fastighetsskötsel. Specialkurs</p>
<p>Finmekanik. Högre specialkurs</p>
<p>Fiske och fiskberedning. Specialkurs</p>
<p>Floristkurs. Specialkurs</p>
<p>Flygplansunderhåll. Högre specialkurs</p>
<p>Gjuteriteknik. Specialkurs</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Glasmästeriteknik. Specialkurs<br />
Glastillverkning. Specialkurs<br />
Grafiska tecknare. Specialkurs<br />
Grafisk utbildning. Specialkurs<br />
Guldsmedsteknik. Specialkurs<br />
Herrfrisörer. Specialkurs<br />
Herrskräddare. Högre specialkurs<br />
Hushållstekniker. Specialkurs.</p>
<p>Industriell elteknik. Specialkurs<br />
Klänningssömnad. Högre specialkurs</p>
<p>Konditorer. Högre specialkurs<br />
Konfektionsteknik. Högre specialkurs<br />
Lackering. Specialkurs<br />
Låsteknik. Högre specialkurs<br />
Maskinmontering. Högre specialkurs<br />
Mätningsteknik. Specialkurs<br />
Optiker. Specialkurs<br />
Personal till turisthotell. Specialkurs<br />
Plåt- och svetsmekanik. Specialkurs<br />
Processautomatik. Högre specialkurs<br />
Receptionspersonal för hotell. Specialkurs<br />
Skogsbruk — förmanskurs. Högre specialkurs<br />
Skorstensfejare. Specialkurs<br />
Svetsning. Specialkurs<br />
Tandsköterskor. Specialkurs<br />
Verktygsteknik. Högre specialkurs</p>
<p>Vävning för personal till institutioner och företag. Specialkurs.</p>
<p>Lärlingssystemet kan också fungera inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska<br />
insatser som behövs för ungdom med särskilda svårigheter att<br />
komma in på arbetsmarknaden. För att öka antalet lärlingsplatser för s. k.<br />
svårplacerade ungdomar kan statsmakterna under kortare perioder stimulera<br />
företagen att inrätta fler lärlingsplatser med hjälp av riktade bidrag. Även<br />
handikappad ungdom kan genom systemet få en naturlig plats i arbetslivet.</p>
<p>De statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna av det föreslagna<br />
lärlingssystemet är svåra att överblicka. En bieffekt av lärlingssystemet<br />
torde emellertid bli väsentliga besparingar. I takt med sjunkande arbetslöshet<br />
minskar statens och kommunernas kostnader. Kostnaderna för den<br />
frivilliga skolutbildningen kommer att minska, eftersom lärlingsutbildningen<br />
kommer att vara billigare än en traditionell yrkesutbildning inom gymnasieskolan.</p>
<p>När lärlingsutbildningssystemet är fullt utbyggt kommer vårt land att ha en<br />
gymnasieskola med tre- och fyraårig i huvudsak studieförberedande utbild</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ning, två- eller treårig i huvudsak yrkesförberedande utbildning samt direkt<br />
yrkesförberedande lärlingsutbildning på mellan två och fyra år. Omfattningen<br />
av lärlingsutbildningen bör kunna bli minst 30 procent av en årskull elever.</p>
<p>Vi är övertygade om att arbetsmarknadens parter är beredda att medverka<br />
till en fördjupad lärlingsutbildning av det här skisserade slaget. Under hösten<br />
1983 har vi bett företrädare för de närmaste intressenterna - yrkesnämnder,<br />
lärlingsnämnder och branschorganisationer - att lämna synpunkter på vårt<br />
förslag. Svaren på denna informella remiss ger vid handen att intresset för att<br />
medverka med konstruktiva insatser är utomordenligt stort.</p>
<p>Vi är väl medvetna om att en lärlingsutbildning av den omfattning vi<br />
eftersträvar kommer att förändra gymnasieskolans karaktär. Konsekvenserna<br />
är emellertid överblickbara och positiva. Systemet kan och bör dessutom<br />
införas successivt och erfarenheter kontinuerligt tillgodogöras. Ändock är<br />
det nödvändigt att innan en lärlingsreform av större omfattning beslutas<br />
uppdra åt regeringen att penetrera en rad återstående detaljspörsmål. Vi<br />
föreslår att regeringen ges ett sådant uppdrag.</p>
<p>Parallellt med detta utredningsarbete bör initiativ tas gentemot arbetsmarknadsparterna<br />
och branschorganisationerna för att närmare diskutera<br />
formerna för deras medverkan i lärlingsutbildningen och för att stimulera<br />
tillkomsten av de för lärlingsverksamheten nödvändiga avtalen. Också dessa<br />
initiativ bör riksdagen hemställa att regeringen tar ansvaret för. Det bör vara<br />
naturligt att i överläggningarna utgå från de erfarenheter som parterna redan<br />
gjort genom på egen hand ingångna avtal om företagslärlingar. Sådan verksamhet<br />
bör för övrigt — om de berörda företagen så önskar — lätt kunna<br />
inordnas i ett mera allomfattande lärlingssystem av här beskrivet slag.</p>
<p>Regeringen bör redovisa sina åtgärder för riksdagen i sådan tid att lärlingssystemet<br />
kan introduceras från och med läsåret 1985/86.</p>
<p>Som vi redan framhållit finner vi det förslag till permanent lärlingssystem<br />
som regeringen för fram i budgetpropositionen otillräckligt, även om flera av<br />
de förändringar som föreslås inom ramen för försöksverksamhetens grundidéer<br />
är ett steg i rätt riktning. Omfattningen av lärlingsutbildningen minskas<br />
emellertid i realiteten jämfört med innevarande år från 6 500 till 5 915 platser.<br />
Detta strider uttryckligen mot riksdagsuttalanden från hösten 1983.</p>
<p>Vi finner inte skäl att närmare diskutera regeringens förslag till förändringar<br />
av nuvarande lärlingsutbildning. I avvaktan på att det av oss skisserade<br />
förslaget kan genomföras nöjer vi oss med att föreslå att regeln att lärlingsutbildningen<br />
inte får omfatta utbildning som i dag erbjuds inom gymnasieskolan<br />
tas bort och att statsbidrag även i fortsättningen bör utgå för färdigutbildning.<br />
Antalet årselevplatser bör dessutom höjas till 10000, dvs. med 4085<br />
platser i förhållande till regeringens förslag.</p>
<p>Betyg</p>
<p>I en skola där värdet av kunskaper står i blickpunkten är det nödvändigt<br />
med någon form av utvärdering av elevernas arbete. Undervisning utan</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1* Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 2016-2017</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kontroll av resultatet riskerar att bli meningslös. I det löpande skolarbetet<br />
utgör förhör, prov och test redskap för att klargöra för elever och lärare vad<br />
som åstadkommits. Sådana intrument måste emellertid kompletteras med ett<br />
yttre bevis, som ger en god sammanfattande bild av elevens prestationer.<br />
Betyg har visat sig vara den mest rättvisa formen för redovisning av de<br />
resultat undervisningen åstadkommit.</p>
<p>Dagens betygssystem är emellertid bristfälligt. Antalet tillfällen då betyg<br />
ges i grundskolan har successivt minskat till i dag endast fyra gånger på<br />
högstadiet. Trots de förändringar av betygssystemet som genomfördes i<br />
samband med införandet av den nya läroplanen är betygen fortfarande i<br />
grunden relativa.</p>
<p>Enligt vår uppfattning bör betyg ges regelbundet på alla grundskolans<br />
stadier. Betygen skall sättas utifrån bestämda kursfordringar vad gäller<br />
kunskaper och färdigheter. Möjlighet skall dessutom finnas att i efterhand<br />
genom kompletterande studier få ett slutbetyg omprövat. Ett sådant omprövat<br />
betyg skall vid ansökan till vidare studier räknas till sitt fulla värde.<br />
Detsamma bör gälla för betyg erhållna genom kompletteringsstudier, som<br />
sker i syfte att fylla krav om särskild behörighet vid ansökan till högskolan.</p>
<p>De samtal mellan lärare och föräldrar i grundskolan som i viss mån satts i<br />
betygens ställe, kan aldrig bli en ersättning för alla betygens funktioner.<br />
Däremot tillfredsställer samtalen ett informations- och kontaktbehov mellan<br />
hem och skola. De bör därför vidareutvecklas.</p>
<p>Betyg infördes en gång för att garantera rättvisa och rättssäkerhet. Betygen<br />
visade kunskaperna, inte börd eller ställning.</p>
<p>Dessa grundläggande motiv - rättvisan och rättssäkerheten - är alltjämt<br />
giltiga.</p>
<p>Fristående skolor</p>
<p>Eleverna har den formella rätten att genomgå den obligatoriska skolgången<br />
i fristående — icke-offentliga — skolor, förutsatt att skolan uppfyller vissa<br />
grundläggande kvalitetskrav. Denna rätt för föräldrar att välja skolgång för<br />
sina barn är garanterad i bl. a. Förenta Nationernas rättighetsförklaring och i<br />
Europa-rådets konvention om mänskliga rättigheter.</p>
<p>Valfriheten är emellertid i realiteten begränsad. Stat och kommuner gynnar<br />
ensidigt offentligt drivna skolor genom en fri skolgång. För en normal<br />
barnfamilj är det omöjligt att klara av att dels via skatten bidra till den<br />
offentliga skolan, dels betala terminsavgifter till en fristående skola som<br />
måhända bättre svarar mot dess önskemål.</p>
<p>För närvarande erhåller fristående skolor statligt och kommunalt stöd<br />
beroende på statens bedömningar av dessa skolors positiva inflytande på det<br />
övriga utbildningssystemet, samt beroende på enskilda kommuners välvilja.<br />
De statliga bidragen delas ut restriktivt och är låga — mindre än hälften av<br />
vad staten bidrar med per elev till den offentliga skolan.</p>
<p>Enligt vår mening är fristående skolor en positiv del av utbildningssystemet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och ett oumbärligt inslag i ett samhälle som vill kallas fritt. Från principiella<br />
utgångspunkter är det viktigt att det existerar alternativ till den av stat och<br />
kommuner erbjudna utbildningen. Alternativ skapar mångfald och därmed<br />
utrymme för experiment och utveckling i banor skilda från det etablerade och<br />
konforma.</p>
<p>Vi vill uppmuntra etablerandet av flera fristående skolor. Ett stabilt,<br />
generöst och automatiskt verkande statsbidragssystem bör ersätta den nuvarande<br />
principvidriga ”nyttoprövningen”. De skolor som uppfyller skollagens<br />
bestämmelser och krav bör ges ett statsbidrag per elev som högst motsvarar<br />
bidraget till den offentliga skolan. Kommunerna bör åläggas att bidra till de<br />
fristående skolorna med ett stöd motsvarande den rörliga kommunala elevkostnaden.</p>
<p>Lärarna</p>
<p>Bland de förändringar i skolan som de successiva utbildningsreformerna<br />
resulterat i är sannolikt förändringen av lärarrollen den största. Från att i den<br />
gamla skolan ha varit en centralgestalt, omgiven med stor respekt inte bara<br />
inom utan även utanför skolan, har läraren reducerats till en bland många<br />
personalkategorier i undervisningssystemet. Uppgiften att undervisa har<br />
alltmer kommit att konkurrera med kontorsarbete, sammanträden och elevvård.</p>
<p>Att bedriva undervisning med framgång är svårt. Läraryrket skiljer sig<br />
radikalt från de flesta andra professionella verksamheter. En duglig lärare är<br />
en förutsättning för att eleverna skall ha någon glädje av den tid de tillbringar<br />
i lektionssalen.</p>
<p>Trots detta umgås uppenbarligen regeringen med tankar i fråga om lärarutbildningen<br />
som — om de genomfördes — skulle leda till att läraren än<br />
mindre blev en representant för bildning och kunskap. En enhetslärare, som<br />
undervisar genom hela grundskolan, vore ett dråpslag mot alla rimligt ställda<br />
krav på skolan och en utmaning mot hela idén om en skola med kunskapsförmedling<br />
som uppgift. Läraren är den viktigaste länken i kedjan mellan<br />
kunskaper och elever. Lärarutbildningens kvalitet måste därför värnas. Vi<br />
anser att lärarutbildningen skall förändras bl. a. i följande hänseenden:</p>
<p>- förkunskapskraven för tillträde till klasslärarutbildningen skall<br />
skärpas,</p>
<p>— nuvarande låg- och mellanstadielärarutbildning skall slås samman och<br />
utbildningen förlängas i förhållande till nuvarande lågstadielärarutbildning<br />
för att medge förstärkt ämnesutbildning, särskilt i svenska,</p>
<p>— ämnesvidden skall minskas för lärare i lägre årskurser,</p>
<p>— studieorganisationen skall utformas så att den underlättar vidareutbildning<br />
för högre stadium,</p>
<p>- tidsramen för ämneslärarnas ämnesutbildning skall bibehållas,</p>
<p>- möjligheterna för de olika lärarkategorierna att samläsa enskilda ämnen<br />
skall främjas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>En förändring av lärarutbildningen utifrån dessa riktlinjer bör snarast<br />
genomföras.</p>
<p>Behovet av samverkan mellan förskola och skola i syfte att skapa en för<br />
barnen kontinuerlig verksamhet är stort. I konsekvens härmed bör motsvarande<br />
samverkan eftersträvas i utbildningen av förskollärare och klasslärare,<br />
framför allt vad gäller den metodiska och pedagogiska skolningen. Utbildning<br />
av dessa lärarkategorier bör förläggas till gemensamma studieorter.</p>
<p>Med tanke på den snabba utvecklingen särskilt inom naturvetenskaperna<br />
är det väsentligt att lärarna under sin aktiva tid erbjuds möjligheter till<br />
fortbildning och ytterligare fördjupning inom sina respektive ämnen. Genom<br />
reformeringen av skolforskningen och personalutbildningen har den enskilda<br />
skolans vardagsproblem satts i förgrunden. En stor del av fortbildningsresurserna<br />
ställs till den lokala skolstyrelsens förfogande som ett instrument<br />
bland flera för att utveckla den enskilda skolan.</p>
<p>Rapporter tyder emellertid på att den fortbildning som från centralt håll<br />
erbjuds utformas som kortare tvärvetenskapliga kurser av för dagen populärt<br />
slag. Skolöverstyrelsen, som har att bedöma vilken fortbildning som skall<br />
vara B-avdragsberättigad, måste vara mer restriktiv och inrikta denna fortbildning<br />
mot fördjupning av ämneskunskaper.</p>
<p>De lokala skolmyndigheterna har ett ansvar för att fortbildningen inte<br />
tidsmässigt förläggs så att eleverna går miste om undervisning. Det är nödvändigt<br />
att slå fast att varje lärare självfallet måste få disponera sin fritid på<br />
det sätt han eller hon finner bäst.</p>
<p>Vuxenutbildning</p>
<p>I arbetet för att sanera statens finanser är det ofrånkomligt att olika delar<br />
av utbildningsområdet vägs mot varandra. Enligt vår mening måste en sådan<br />
prioritering utfalla till ungdomsskolans förmån. Denna bör - som vi tidigare<br />
framhållit - skyddas från större besparingar i fråga om dess basverksamhet.<br />
En omdisponering av vuxenutbildningens resurser blir därmed nödvändig.</p>
<p>I ett samhälle med kontinuerliga och snabba förändringar är det emellertid<br />
av vikt att möjligheter finns till fortsatt utbildning även efter ungdomsskolan.<br />
Sådana möjligheter blir dessutom nödvändigare i ett utbildningssystem där<br />
grund- och gymnasieskolan erbjuder större valfrihet och är mer differentierad<br />
än i dag. Val gjorda under tonårens skolgång och som påverkar resten<br />
av ens yrkesverksamma liv måste kunna korrigeras i efterhand. Vuxenutbildningens<br />
uppgift måste även i framtiden vara att erbjuda denna möjlighet till<br />
vidareutbildning.</p>
<p>Det är likaså självklart att vuxenutbildningen måste kunna bidra till att<br />
utjämna skillnader i utbildning mellan olika generationer. De som i sin<br />
ungdom inte fått möjlighet att tillägna sig kunskaper och färdigheter motsvarande<br />
dagens obligatoriska skola måste få den möjligheten i vuxen ålder.</p>
<p>Inom studieförbundens ram erbjuds utbildning och bildningsverksamhet<br />
av varierande slag, som är värdefullt och berikande för den enskildes person</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>lighetsutveckling. Studieförbundens verksamhet bidrar också till att stärka<br />
människors förmåga att överblicka och del ta i samhällslivet. Det är därför<br />
naturligt, att de erhåller samhällets stöd för sin verksamhet. 1 dagens statsfinansiella<br />
läge är det emellertid nödvändigt att åstadkomma besparingar på<br />
snart sagt alla områden. Även studieförbundens anslag måste omprövas och<br />
begränsas i en situation, där andra utbildningsinsatser får en knappare resurstilldelning.</p>
<p>Inom kommunal utbildning för vuxna utgör grundutbildning för vuxna<br />
(grundvux) det viktigaste inslaget. Det är av betydelse att alla medborgare<br />
ges tillgång till en utbildning som motsvarar den obligatoriska skolans.<br />
Grundvux bör därför undantas från neddragningar.</p>
<p>Inom kommunal vuxenutbildning (komvux) erbjuds dels grundskolekurser,<br />
dels gymnasieskolekurser. Grundskolekurserna bör av samma skäl som<br />
grundvux ges de resurser som krävs för att utbildningsefterfrågan skall kunna<br />
tillgodoses. Däremot är vi beredda att under rådande ekonomiska omständigheter<br />
ge gymnasieskolekurserna en lägre prioritet. En besparing på denna<br />
del av den kommunala utbildningen för vuxna är — som nämnts - nödvändig<br />
först och främst för att skydda ungdomsskolan. Det måste emellertid understrykas<br />
att stor vikt alltj ämt måste fästas vid komvux betydelse för komplettering<br />
till högre studier.</p>
<p>Hur en kostnadssänkning med de här angivna riktlinjerna som utgångspunkt<br />
skall utformas i detalj får det ankomma på regeringen att avgöra.<br />
Därvid bör regeringen också ha möjlighet att föreskriva om viss avgiftsfinansiering.<br />
Ett sådant alternativ kan enligt vår mening vara attraktivt för att<br />
kunna erbjuda utbildning som annars inte skulle komma till stånd. Vi beräknar<br />
en sammanlagd besparing inom kommunal utbildning för vuxna på ca 150<br />
milj. kr.</p>
<p>Högre utbildning</p>
<p>Utbildnings- och forskningspolitiken måste vara en integrerad del i strategin<br />
för att återge Sverige en ekonomi i balans. Särskilt viktigt är att kvaliteten<br />
på utbildningen och forskningen vid våra universitet och högskolor förstärks.<br />
En sådan förstärkning är också av betydelse i ett vidare kulturellt perspektiv.</p>
<p>I årets budgetproposition behandlas inte forskning och forskarutbildning.<br />
En särskild forskningspolitisk proposition aviseras emellertid. Vi kommer i<br />
anslutning till denna att närmare utveckla vår syn på forskningen och forskarutbildningen,<br />
även om det inte är möjligt att bortse från dessa verksamheter<br />
när den högre utbildningen nu behandlas. Högre utbildning är i avgörande<br />
mån beroende av och utgör förutsättningen för forskarutbildning och forskning.</p>
<p>Besparingar och kvalitet</p>
<p>Lika lite som annan utbildning kan all verksamhet inom högskolan undandras<br />
från den noggranna granskning som den ekonomiska situtionen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kräver. På flera områden inom högskolan kan besparingar leda till direkta<br />
kvalitetsförbättringar.</p>
<p>De genomgripande organisationsförändringar som genomförts under de<br />
senaste dryga femton åren, vilka kulminerade i den s. k. högskolereformen<br />
som beslutades av riksdagen 1975, har kostat betydande resurser samtidigt<br />
som dynamiken i den högre utbildningen hämmats. Utbildningen har sektoriserats<br />
och byråkratiserats. Tillkommande resurser har satsats på den administrativa<br />
kringapparaten i stället för på åtgärder ägnade att höja kvaliteten<br />
på och förbättra innehållet i utbildningen. Det är därför möjligt — och<br />
nödvändigt - att genom att minska och förändra det byråkratiska utanverket<br />
omfördela resurser i avsikt att förstärka utbildnings- och forskningskvaliteten.</p>
<p>En alltför stor del av utbildningen inom högskolan är i dag ensidigt inriktad<br />
mot den offentliga sektorn. Förändringar av dimensioneringstalen för skilda<br />
högskoleutbildningar ger normalt effekt först efter mellan tre och sju år. Det<br />
är därför nödvändigt att antalet antagningsplatser omedelbart minskas på de<br />
linjer som uttalat riktar sig mot en krympande offentlig sektor eller mot<br />
yrken som av demografiska skäl har ett minskande nyrekryteringsbehov.<br />
Detta möjliggör samtidigt dimensioneringsökningar inom andra områden.<br />
För att uppnå bästa effekt bör hela utbildningar på vissa orter läggas ned.<br />
Därmed möjliggörs substantiella satsningar på andra utbildningsvägar eller<br />
på kvalitetshöjande åtgärder.</p>
<p>För att upprätthålla och höja kvaliteten inom främst mindre ämnen kan det<br />
vara nödvändigt att koncentrera utbildning och forskning inom dessa småämnen<br />
till färre högskolor än i dag. Koncentrationen får emellertid aldrig gå så<br />
långt att forskning och utbildning likriktas i brist på konkurrens mellan skilda<br />
forskningsinriktningar inom ämnet ifråga. Möjligheter till samarbete med<br />
övriga nordiska länder måste bättre tas tillvara.</p>
<p>Internationalisering</p>
<p>Högre utbildning existerar i ett internationellt sammanhang. Utbildningskvaliteten<br />
är bland annat beroende av svenska forskares möjligheter att<br />
arbeta med internationella kontakter. Innehållet i skilda utbildningar inom<br />
olika ämnesområden måste alltid sättas in i sitt internationellla sammanhang.<br />
Läromedel på främmande språk måste i högre utsträckning än vad som nu är<br />
fallet kunna användas i undervisningen. Det kräver att de studerande redan<br />
vid tillträde till universitet och högskolor har goda språkkunskaper.</p>
<p>Utländska gästforskare och lärare har blivit mera sällsynta i den högre<br />
utbildningen under senare år. Detta är beklagligt. Vi noterar dock med<br />
tillfredsställelse regeringens förslag om ökade bidrag till nämnden för<br />
svensk-amerikanskt forskarutbyte (Fulbrightkommissionen). Med tanke på<br />
att detta är det enda förslag i budgetpropositionen som syftar till en ökad<br />
interntionalisering måste vi emellertid konstatera att detta är helt otillräckligt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Till stor del beror det bristande intresset från utländska forskare och lärare<br />
för att verka inom den svenska högskolan på den svenska skattelagstiftningen.<br />
Högskolorna har inga ekonomiska möjligheter att erbjuda utländska<br />
forskare och lärare konkurrenskraftiga nettolöner. Våra i annan partimotion<br />
väckta skattepolitiska förslag skulle underlätta möjligheterna att engagera<br />
utländska forskare och lärare till den högre utbildningen i Sverige.</p>
<p>De studerande bör härutöver stimuleras till någon tids utlandsvistelse.<br />
Studieresultat som uppnåtts vid utländska universitet måste kunna räknas de<br />
studerande till godo i större utsträckning än som nu sker. De studerande bör<br />
också mera generöst beviljas studiemedel för studier vid utländska universitet<br />
och högskolor.</p>
<p>Högskolans tjänsteorganisation</p>
<p>Som tidigare konstaterats är utbildningskvaliteten beroende av influenser<br />
från pågående forskning. Det är därför olyckligt att högskolans tjänsteorganisation<br />
ännu inte förändrats trots att lärartjänstutredningen redan 1980<br />
avlämnade ett betänkande, vilket mottagits positivt av det övervägande<br />
antalet remissinstanser.</p>
<p>Utredningens förslag innebär bl. a. att dagens konstlade indelning i rena<br />
undervisnings- resp. forskningstjänster tas bort. Alla kompetenta lärare får<br />
möjlighet att forska inom tjänsten. Forskarna skall, bl. a. för att förbättra<br />
rekryteringen till forskarutbildningen, delta i den grundläggande högskoleutbildningen.<br />
Detaljregleringen av undervisningsskyldigheten tas bort. Möjligheterna<br />
att utnyttja expertis utanför universiteten förbättras. Forskningspotentialen<br />
inom högskolan ökar.</p>
<p>I vårens propositionsförteckning finns åter uppsatt en eventuell proposition<br />
om en förändrad lärartjänstorganisation. Riksdagen bör begära förslag<br />
från regeringen till förändrad tjänsteorganisation för högskolan enligt vad<br />
som ovan sagts i sådan tid att nya regler kan träda i kraft fr. o. m. 1985.</p>
<p>Institutionerna</p>
<p>Hörnstenarna i universitetens och högskolornas verksamhet utgörs av de<br />
enskilda institutionerna. Här bedrivs den egentliga utbildnings- och forskningsverksamheten<br />
.</p>
<p>I samband med den s. k. högskolereformen förändrades studieorganisationen<br />
radikalt. Merparten av högskoleutbildningen skulle studeras på mer eller<br />
mindre konstruerade linjer inom yrkesutbildningssektorer. Tanken bakom<br />
förändringarna var att man ville åstadkomma en förstärkt yrkesinriktning av<br />
den högre utbildningen. Anknytningen till institutionerna försvagades och<br />
därmed också sambandet med forskningen.</p>
<p>Färre studerande väljer numera att fördjupa sina kunskaper inom de<br />
enskilda ämnena. Nya linjer, som t. ex. samhällsvetarlinjen med valmöjligheter<br />
mellan ett mycket stort antal ämnen, skapades för att ”ta hand om”<br />
de studerande som valde att med utgångspunkt från egna önskemål och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>behov själva kombinera ämnen till en hel utbildning.</p>
<p>En kvalitativt högtstående universitetsutbildning skall ge de studerande<br />
sådana metodkunskaper och en sådan kritisk skolning utöver de rena ämneskunskaperna<br />
att detta kan nyttiggöras inom ett brett spektrum av yrken.</p>
<p>En översyn av högskolornas indelning i linjer och sektorer måste nu<br />
komma till stånd. Utgångspunkten bör därvid vara att de linjer som inte kan<br />
anses svara mot en klart definierbar yrkeskrets skall avskaffas. Institutionernas<br />
ställning skall förstärkas. Utredningen bör samtidigt analysera och lämna<br />
förslag till nödvändiga förändringar av anslagssystemet.</p>
<p>Redan nu vill vi emellertid föreslå att filosofie kandidatexamen införs. För<br />
att få ut examen skall krävas genomgången och godkänd utbildning om minst<br />
120 poäng med minst två fördjupningskurser samt ett självständigt arbete av<br />
visst omfång. Benämningen ger därmed information om att den studerande<br />
inhämtat kunskaper av ett visst minsta omfång och djup samt dessutom<br />
presterat ett kvalificerat arbete.</p>
<p>Högskolans administration</p>
<p>Genom en högskoleutbildning bedriven i nära samband med forskningen<br />
får de studerande möjlighet att tränga på djupet inom några ämnesområden,<br />
att stifta bekantskap med aktuell forskning och forskningsmetodik samt att<br />
träna upp ett vetenskapligt och kritiskt synsätt. För att utbildningskvaliteten<br />
skall kunna upprätthållas är det väsentligt att de tillgängliga resurserna inte<br />
sprids ut på alltför många högskoleenheter.</p>
<p>Samtidigt är det angeläget att den högre utbildningen blir tillgänglig för så<br />
många som möjligt. Den senare tanken låg till grund för de möjligheter som<br />
genom högskolereformen öppnades för de mindre högskolorna att erbjuda<br />
traditionell universitetsutbildning — framförallt i form av enstaka kurser och<br />
lokala linjer och inom de förutvarande filosofiska fakulteternas område —<br />
utöver den postgymnasiala utbildning som gavs på dess orter även före<br />
reformen.</p>
<p>Högskolereformen innebar att en administrativ apparat med rektorer,<br />
förvaltningschefer, beslutande organ på olika nivåer m. m. byggdes upp på<br />
ett antal nya orter. På vissa mindre högskolor uppgår administrationskostnaderna<br />
till mer än 15 % av högskolans totala statsanslag. Eventuella tidigare<br />
band med universiteten har i de flesta fall efterhand klippts av. De lärare som<br />
används har sällan någon erfarenhet — eller i varje fall sällan någon aktuell<br />
sådan - från forskningsarbete. Högskoleorganistionen har, tvärtemot högskolereformens<br />
syfte, blivit mer stelbent än tidigare.</p>
<p>Från kvalitetssynpunkt vore det en avgjord fördel om utbildningen vid de<br />
mindre högskolorna i stället organiserades i form av decentraliserad undervisning<br />
med lärare hämtade från någon av forskningshögskolorna. På detta<br />
sätt skulle också nya orter temporärt kunna erhålla högskoleutbildning utan<br />
att stora investeringar i fasta anläggningar och i personal behövde göras.<br />
Forskningsanknytningen skulle gynnas, vilket skulle inverka positivt på ut</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>bildningens kvalitet.</p>
<p>Den översyn av högskolans studieorganisation sorn vi just föreslagit bör<br />
också leda fram till förslag om en ny form för arbetet vid de mindre högskolorna<br />
i enlighet med de ovan angivna riktlinjerna.</p>
<p>Riksdagen har nyligen beslutat om förändringar i reglerna om högskolans<br />
institutionella organisation. Förändringarna medger en ökad lokal frihet och<br />
kan leda till en bättre organisatorisk hantering av utbildning och forskning<br />
vid forskningshögskolorna. Riksdagen vidtog emellertid ingen förändring<br />
ifråga om regionstyrelserna. Erfarenheterna av regionstyrelsernas verksamhet<br />
sedan deras tillkomst 1977 är enligt vår mening entydiga. Nödvändiga<br />
regionala kontakter om utbildningsfrågor kan tas utan att kanaliseras via en<br />
statlig myndighet. Regionstyrelserna är en umbärlig del av högskolan. Styrelserna<br />
bör därför avskaffas.</p>
<p>Antagning till högre utbildning</p>
<p>Många av problemen inom den högre utbildningen kan återföras på det<br />
behörighets- och urvalssystem som genomfördes i samband med högskolereformen.<br />
Hit hör att den s. k. genomströmningen i den högre utbildningen<br />
minskat kraftigt, att antalet studieavbrott ökat, att den sociala snedrekryteringen<br />
förstärkts, att medianåldern för nyantagna studerande för många<br />
utbildningslinjer och ämnen höjts drastiskt och att kvalitetskraven har måst<br />
sänkas inom flera ämnen.</p>
<p>Vi har länge påtalat antagningssystemets många fel och brister samt föreslagit<br />
ett helt annorlunda system. Vårt förslag innebär bl. a. skärpningar av<br />
förkunskapskraven till åtskilliga utbildningar samt två olika allmänna behörighetsnivåer,<br />
en för mer krävande utbildningsvägar som skall bygga på<br />
kunskaper i nivå med de tre- eller fyraåriga gymnasielinjerna och en för övrig<br />
högskoleutbildning. Vi har också föreslagit att en förberedande utbildning<br />
inrättas för studerande utan föregående gymnasieutbildning eller enbart<br />
tvåårig gymnasieutbildning. Utbildningen skall ge behörighet till olika ämnen<br />
och utbildningsvägar i högskolan.</p>
<p>Nuvarande kvoteringssystem i urvalet mellan behöriga sökande kan med<br />
vårt förslag avskaffas. En utförligare redovisning av förslaget återfinns i<br />
motion 1982/83:581. I denna yrkade vi också på att en parlamentarisk<br />
utredning skulle tillsättas för att se över hela antagningssystemet. Regeringen<br />
har nu tillsatt denna utredning som tagit sig namnet Tillträdesutredningen.<br />
I utredningsdirektiven ingår också att överväga olika former av viktning<br />
av de sökandes betyg. Därvid får det avgöras om, utöver de förändringar av<br />
antagningsreglerna som vi ovan förordat, viktning kan ha någon positiv<br />
betydelse. I avvaktan på att utredningen skall slutföra sitt arbete avstår vi<br />
från att i detta sammanhang lägga konkreta förslag till förändringar av<br />
antagningssystemet.</p>
<p>Redan nu måste emellertid garantin för direktövergång höjas till 50%. En<br />
sådan åtgärd skulle förbättra möjligheterna för de ungdomsstuderande att få</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>tillträde till högskoleutbildning, vilket är viktigt inte minst med tanke på att<br />
den s. k. ungdomspuckeln nu även nått högskolan. Om förändringarna av<br />
tekniska skäl skulle visa sig omöjliga att genomföra inför hösten 1984 bör<br />
förändringen i stället ske inför våren 1985.</p>
<p>Vi anser också att Tillträdesutredningens direktiv skall kompletteras så att<br />
utredningen får möjlighet att föreslå införandet av en fri sektor. Ett fritt<br />
universitet måste inkludera utbildningslinjer och kurser till vilka tillträdet är<br />
fritt under förutsättning att man uppfyller förkunskapskraven. Riksdagen<br />
bör som sin mening ge regeringen detta till känna.</p>
<p>Studiefinansieringen</p>
<p>Studiemedlens totalbelopp har inte följt den allmänna standardutvecklingen.<br />
Effekten av detta har blivit att rekryteringen till heltidsstudier som kräver<br />
lång studietid försvagats. Förvärvsarbete vid sidan av studierna har blivit<br />
vanligare.</p>
<p>Vi har i en rad sammanhang framfört krav på höjning av studiemedlens<br />
totalbelopp. Samtidigt har vi hävdat att bidragsdelen bör avskaffas. Denna<br />
har nu blivit så liten — mindre än 8% av totalbeloppet — att dess rekryterande<br />
effekt får anses begränsad.</p>
<p>Hösten 1983 anslöt sig den socialdemokratiska regeringen till vår principkonstruktion,<br />
om än inte till de nivåer vi föreslagit. Efter motsättningar inom<br />
det socialdemokratiska partiet frånföll emellertid regeringen sitt förslag.</p>
<p>Det är uppenbart att någon lösning på studiemedelsproblemen inom det<br />
nuvarande systemets form inte står att finna inom överskådlig tid. Vi vill<br />
därför föreslå att ett nytt studiefinansieringssystem introduceras.</p>
<p>Starka skäl kan enligt vår mening anföras mot att finansiera de studerandes<br />
lån via statsbudgeten. Formerna för ett övertagande av delar av eller hela<br />
ansvaret för studiefinansieringssystemet bör därför snarast utredas. Samtidigt<br />
måste eventuella statliga förpliktelser i ett sådant system analyseras.<br />
Härvid måste särskilt undersökas var en eventuell stödgarantis övre gräns<br />
bör sättas samt räntans höjd. Vi vill också påminna om vår uppfattning<br />
angående avdragsrätten. Enligt vår uppfattning är det angeläget att i ett nytt<br />
system tillförsäkra de studerande ekonomiska villkor som inom det samhällsekonomiskt<br />
tillgängliga utrymmet gör det möjligt att bedriva högre studier i<br />
önskvärd takt.</p>
<p>Förslag bör föreläggas riksdagen i sådan tid att nya regler kan träda i kraft<br />
den 1 januari 1985.</p>
<p>Dimensioneringsförändringar m. m.</p>
<p>I regeringens proposition 1983/84:40 gjordes vissa försök att minska antalet<br />
utbildningsplatser på viss utbildning som i första hand riktar sig mot den<br />
offentliga sektorn. Någon genomgripande analys av nödvändiga dimensioneringsförändringar<br />
inom högskoleområdet i stort har emellertid inte gjorts.<br />
Fördelningen av antalet platser mellan de skilda yrkesutbildningssektorerna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>och mellan linjerna inom respektive sektor har utförts mer eller mindre<br />
slentrianmässigt. Föreliggande budgetproposition skiljer sig inte i detta<br />
hänseende från tidigare propositioner.</p>
<p>Vi anser emellertid, med hänvisning till vad som tidigare framhållits angående<br />
nödvändigheten av att minska antalet platser på utbildningar som<br />
ensidigt inriktas mot den offentliga sektorn och med beaktande av arbetsmarknadssituationen<br />
för dem som genomgått berörda utbildningar, att planeringsramarna<br />
skall minskas för nedan angivna linjer med totalt ca 840<br />
platser. De föreslagna neddragningarna tillsammans med de andra av oss<br />
föreslagna dimensioneringsförändringarna möjliggör en ökning av antalet<br />
platser på enstaka kurser med drygt 1500.</p>
<p>De ungdomskullar som nu har uppnått ”högskoleåldern” (den s. k. ungdomspuckeln)<br />
är väsentligt större än tidigare års. Om nuvarande ungdomsgeneration<br />
skall ges samma relativa möjlighet att vinna tillträde till högre<br />
utbildning som tidigare årskullar är det därför nödvändigt att öka antalet<br />
intagningsplatser. Riksdagens tidigare beslut att antalet nybörjarplatser inom<br />
högskolan skall öka med 3000 mellan budgetåren 1982/83 och 1984/85<br />
kan med vårt förslag därmed infrias.</p>
<p>Med tanke på tillgängligt beslutsunderlag måste de av oss föreslagna<br />
dimensioneringsförändringarna betraktas som ungefärliga. Smärre justeringar<br />
av de angivna talen kan därför bli erforderliga.</p>
<p>Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår vi att planeringsramarna, i<br />
förhållande till regeringens förslag, skall minskas för förvaltningslinjen med<br />
60 platser, för psykologlinjen med 20 platser, för sociala linjen med 120<br />
platser, för linjen för personal- och arbetslivsfrågor med 90 platser, för<br />
förskollärarlinjen med 300 platser, för fritidspedagoglinjen med 90 platser,<br />
för mellanstadielärarlinjen med 60 platser och för ämneslärarlinjerna med<br />
100 platser. Det bör ankomma på utskottet att fastställa de exakta planeringsramarna<br />
samt fördela minskningarna på högskoleorter efter kontakter<br />
med närmast berörda myndigheter och högskolor.</p>
<p>Vi har i motion 1983/84:140 förespråkat en minskning av planeringsramarna<br />
för tandläkarutbildningen med samma antal platser som regeringen men<br />
med en annan fördelning på högskoleorter. I samma motion yrkade vi bl. a.<br />
på en minskning av läkarutbildningen med 90 årsstudieplatser utöver regeringens<br />
förslag för budgetåret 1984/85. Frågan har ännu inte färdigbehandlats<br />
av utskottet.</p>
<p>I motion 1982/83:581 avvisade vi regeringens förslag om en etappindelning<br />
av ekonomutbildningen. Vi påpekade också de negativa erfarenheterna från<br />
den grundläggande rättsutbildningen. Utbildningen på de mindre högskoleorterna<br />
blir kvalitetsmässigt otillräcklig. Lärarna på de mindre orterna kan<br />
omöjligt vara kompetenta inom ett tillräckligt brett område. Oaktat detta<br />
tvingas de undervisa inom ett flertal skilda specialiteter för vilka andra<br />
högskolor kan erbjuda kanske fyra eller fem lärare med särskild kompetens.</p>
<p>Vi anser att basblocket i ekonomutbildningen och kurserna i den grundlag</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>gande rättsutbildningen bör ersättas med ämnen och kurser ingående enbart i<br />
fullständiga ekonom- resp. juristutbildningar. Den ovan föreslagna översynen<br />
bör leda fram till detaljerade förslag i denna fråga. Arbetet bör bedrivas<br />
så att riksdagen kan ta ställning till ett förslag från regeringen senast i<br />
samband med budgetpropositionen 1986. Vi avvisar därmed också den föreslagna<br />
ökningen av ekonomlinjens basblock med 43 platser.</p>
<p>Yrkesteknisk högskoleutbildning har existerat med denna benämning sedan<br />
1977. Vi anser att en samlad utvärdering av verksamheten nu bör göras. I<br />
sammanhanget bör också övervägas möjligheterna att återinföra någon form<br />
av mästarvärdighet för de yrkeskategorier där så kan anses lämpligt. I avvaktan<br />
på utvärderingen är vi inte beredda att tillstyrka utökningar av befintliga<br />
yrkestekniska högskoleutbildningar.</p>
<p>Våra förslag till dimensioneringsförändringar möjliggör vissa viktiga kvalitetsförstärkningar<br />
inom den högre utbildningen. Det är enligt vår mening av<br />
flera skäl nödvändigt att ytterligare förstärka universitetens utbildning på<br />
dataområdet och då även vad gäller den mer teoretiska datautbildningen. Vi<br />
föreslår förlängning av matematikerlinjen med ett fjärde år (datalogigren) i<br />
enlighet med UHÄ:s anslagsäskande.</p>
<p>Vi anser det dessutom angeläget att den föreslagna förbättringen av den<br />
biotekniska utbildningen genom påbyggnadsutbildningen i bioteknik även<br />
kommer universitet i Umeå till del. De senaste årens satsning på bioteknisk<br />
forskning i Umeå och den vetenskapliga kompetens inom området som finns<br />
företrädd där motiverar enligt vår mening att tio nybörjarplaser lokaliseras<br />
till Umeå utöver de platser som föreslås inrättade i Uppsala och Lund.</p>
<p>Utöver ovanstående förslag kan dessutom en allmän kvalitetsförstärkning<br />
av civilingenjörsutbildningarna åstadkommas. Medlen bör användas till en<br />
höjning av per capita-kostnaderna på berörda linjer.</p>
<p>De resurser som frigörs genom våra dimensioneringsförändringar föreslår<br />
vi fördelade på anslaget D 13. Lokala och individuella linjer och enstaka<br />
kurser på så sätt att antalet årsstudieplatser för enstaka kurser ökas med<br />
1540. Det bör ankomma på utskottet att fördela platserna på högskoleregionema.<br />
Medlen bör användas för att utöka antalet platser inom främst de<br />
förutvarande filosofiska fakulteternas verksamhetsområde. Resterande medel<br />
avsätts för kvalitetsförstärkning av de fullständiga ekonom- och juristlinjerna<br />
genom en höjning av respektive linjes per capita-kostnader.</p>
<p>Mellanexamen</p>
<p>I ett hänseende vill vi till slut beröra forskningspolitiken, nämligen i fråga<br />
om behovet av en mellanexamen.</p>
<p>Dagens forskarutbildning är i många fall ensidigt inriktad mot en renodlad<br />
universitetskarriär. Den förhållandevis långa studietiden kan verka avskräckande<br />
för en del. Alla forskarstuderande har inte behov av en fullständig<br />
forskarutbildning. Många önskar en kortare påbyggnad inriktad mot<br />
karriär utanför högskoleväsendet. Därför bör en mellanexamen/specialistex</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>amen inrättas i de ämnen eller ämnesområden där ett sådant behov finns.</p>
<p>Mellanexamen/specialistexamen skall inte behöva var en etapp i forskarutbildningen.<br />
Det är tvärtom en fördel om examen blir formellt fristående. Om<br />
en studerande väljer att fortsätta med forskarutbildning efter mellanexamen/<br />
specialistexamen bör emellertid tillämpliga delar av examen tillgodogöras<br />
inom ramen för forskarutbildningen.</p>
<p>Mellanexamen/specialistexamen bör anpassas till de krav som ställs på en<br />
längre akademisk utbildning med specialiseringar på särskilda områden för<br />
arbete som t. ex. ingenjör, tekniker, administratör och lärare på gymnasienivå.<br />
Mellanexamen skulle även komma att medföra en ökad jämförbarhet<br />
mellan svensk och utländsk utbildning.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs*</p>
<p style="margin-left:49px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kunskapsmålet<br />
måste ges prioritet framför andra uppgifter som pålagts<br />
skolan,</p>
<p style="margin-left:49px;">2. att riksdagen uttalar att insatser för själva undervisningen skall<br />
sättas före andra verksamheter och investeringar i skolan,</p>
<p style="margin-left:49px;">3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande generellt sänkt<br />
skolstartsålder till sex år i enlighet med vad som i motionen<br />
anförts,</p>
<p style="margin-left:49px;">4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en gradvis introduktion<br />
av en lägre skolstartsålder i enlighet med vad som i motionen<br />
anförts,</p>
<p style="margin-left:49px;">5. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdspaket för att<br />
förstärka svenskämnets ställning i skolan i enlighet med vad som i<br />
motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:49px;">6. att riksdagen beslutar att undervisning i engelska skall påbörjas i<br />
årskurs fyra,</p>
<p style="text-align:right;">7. att riksdagen hos regeringen hemställer om nya regler för hemspråksutbildningen<br />
i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:49px;">8. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av läroplan och<br />
timplaner för grundskolan i syfte att uppnå dels en koncentration<br />
av grundskolans arbete, dels en ökad differentiering av högstadiet<br />
i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:49px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts angående samhälls- resp. naturorienteringen på<br />
grundskolans högstadium,</p>
<p style="margin-left:49px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts angående datautbildning,</p>
<p style="margin-left:49px;">11. att riksdagen beslutar avskaffa nuvarande tidsbegränsning för<br />
nivågruppering på grundskolans högstadium,</p>
<p>* Se även motion 1983/84:2017.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p style="margin-left:17px;">12. att riksdagen beslutar upphäva läroplanens för grundskolan (Lgr<br />
80) föreskrift om att tillvalskurser på högstadiet inte får organiseras<br />
så att de riskerar att få en ensidig könssammansättning,</p>
<p style="margin-left:17px;">13. att riksdagen beslutar om en återgång till intagning i gymnasieskolan<br />
på vårterminsbetyget i årskurs nio,</p>
<p style="margin-left:17px;">14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om dimensioneringen av gymnasieskolan,</p>
<p style="margin-left:17px;">15. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag när det gäller<br />
intagning till gymnasial utbildning av sådana som redan genomgått<br />
en minst tvåårig gymnasial utbildning,</p>
<p style="margin-left:17px;">16. att riksdagen beslutar ändra intagningsbestämmelserna till gymnasieskolan<br />
i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:17px;">17. att riksdagen med bifall till det i motionen förordade systemet<br />
beslutar awisa regeringens förslag om nytt statsbidragssystem för<br />
undervisningsmateriel i gymnasieskolan,</p>
<p style="margin-left:17px;">18. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att förbättra<br />
möjligheterna för olika begåvningstyper att utveckla sina anlag,</p>
<p style="margin-left:17px;">19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt lärlingssystem i<br />
enlighet med vad som anförts i motionen,</p>
<p style="margin-left:17px;">20. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ gentemot<br />
arbetsmarknadens parter i syfte att stimulera till ökad lärlingsutbildning<br />
i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:17px;">21. att riksdagen beslutar uttala att inget hinder skall föreligga att<br />
arrangera lärlingsutbildning som ersättning för utbildning som i<br />
dag erbjuds inom gymnasieskolan,</p>
<p style="margin-left:17px;">22. att riksdagen beslutar att statsbidrag till färdigutbildning av lärlingar<br />
skall utgå även i fortsättningen,</p>
<p style="margin-left:17px;">23. att riksdagen beslutar utöka antalet lärlingsplatser till 10000,</p>
<p style="margin-left:17px;">24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för betygsättningen<br />
i grundskolan innebärande att betyg skall ges på alla<br />
grundskolans stadier,</p>
<p style="margin-left:17px;">25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om komplettering av betyg,</p>
<p style="margin-left:17px;">26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya statsbidragsregler<br />
för fristående skolor i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:17px;">27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts angående kommunalt stöd till fristående skolor,</p>
<p style="margin-left:17px;">28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av<br />
lärarutbildningen enligt de riktlinjer som anges i motionen,</p>
<p style="margin-left:17px;">29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om samverkan i utbildningen av förskollärare<br />
och klasslärare,</p>
<p style="margin-left:17px;">30. att riksdagen uttalar att fortbildning som berättigar till B-avdrag</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:2016</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p style="margin-left:19px;">skall inriktas mot en fördjupning av ämneskunskaperna,</p>
<p style="margin-left:19px;">31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om ökad internationalisering av utbildning och<br />
forskning,</p>
<p style="margin-left:19px;">32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrad tjänsteorganisation<br />
för högskolan i huvudsak i enlighet med lärartjänstutredningens<br />
förslag,</p>
<p style="margin-left:19px;">33. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av högskolans<br />
indelning i linjer och sektorer, liksom formerna för arbetet vid de<br />
mindre högskolorna i enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:19px;">34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regionstyrelserna<br />
skall avskaffas,</p>
<p style="margin-left:19px;">35. att riksdagen beslutar höja garantin vid direktövergång från gymnasieskolan<br />
till högskolan till 50%,</p>
<p style="margin-left:19px;">36. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till Tillträdesutredningen<br />
avseende en fri sektor inom den högre utbildningen,</p>
<p style="margin-left:19px;">37. att riksdagen beslutar minska planeringsramarna för vissa högskoleutbildningar<br />
med inriktning mot den offentliga sektorn på sätt<br />
som angivits i motionen,</p>
<p style="margin-left:19px;">38. att riksdagen beslutar förlänga matematikerlinjen (datalogigrenen)<br />
med ett fjärde år,</p>
<p style="margin-left:19px;">39. att riksdagen beslutar tilldela Umeå universitet tio platser i påbyggnadsutbildning<br />
i bioteknik i enlighet med vad som i motionen<br />
anförts,</p>
<p style="margin-left:19px;">40. att riksdagen beslutar öka antalet årsstudieplatser för enstaka<br />
kurser med 1540 i förhållande till regeringens förslag,</p>
<p style="margin-left:19px;">41. att riksdagen beslutar tillskjuta de medel, som frigörs genom<br />
besparingar och inte ianspråktas för de övriga i motionen föreslagna<br />
åtgärderna inom högskoleområdet, för kvalitetsförbättringar<br />
på civilingenjörsutbildningar samt de fullständiga ekonom- och<br />
juristlinjerna genom en höjning av per capita-kostnaderna för<br />
berörda linjer,</p>
<p style="margin-left:19px;">42. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av YTH i<br />
enlighet med vad som i motionen anförts,</p>
<p style="margin-left:19px;">43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om inrättande av mellanexamen/specialistexamen.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 25 januari 1984</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ULF ADELSOHN (m)<br />
LARS TOBISSON (m)<br />
PER PETERSSON (m)<br />
ANDERS BJÖRCK (m)<br />
ROLF CLARKSON (m)</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>NILS CARLSHAMRE (m)<br />
ROLF DAHLBERG (m)<br />
INGRID SUNDBERG (m)</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>INGEGERD TROEDSSON (m)<br />
CARL BILDT (m)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
</div>
</div>
0ULF ADELSOHNm1undertecknare0LARS TOBISSONm2undertecknare0PER PETERSSONm3undertecknare0ANDERS BJÖRCKm4undertecknare0ROLF CLARKSONm5undertecknare0NILS CARLSHAMREm6undertecknare0ROLF DAHLBERGm7undertecknare0INGRID SUNDBERGm8undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm9undertecknare0CARL BILDTm10undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm11undertecknareG7022016Ulf Adelsohn m. fl.mot_198384__2016.pdf647546pdfUtbildningspolitikenhttps://data.riksdagen.se/fil/260163AF-2562-4C75-B2D1-5D5FB4B9D059