3109037 G702200 1983/84 200 mot mot Motion 1983/84:200 Per Petersson m. fl. Motion Motion 200 0 1983-11-24 00:00:00 2014-11-04 17:25:25 2014-11-04 00:00:00 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:25) Per Petersson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G702200/text https://data.riksdagen.se/dokument/G702200 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702200 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_42"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> <p>1983/84:200</p> <p>Per Petersson m. fl.</p> <p>Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret<br /> 1983/84 (prop. 1983/84:25)</p> <p>Åtgärder för att förstärka u båtsskyddet</p> <p>1. Säkerhetspolitisk bakgrund</p> <p>”De fortsatta och upptrappade ubåtskränkningarna utgör ett hot och en<br /> utmaning mot trovärdigheten i Sveriges säkerhets- och neutralitetspolitik.<br /> Detta är allvarligt nog. Kränkningarnas omfattning, karaktär och inriktning<br /> visar emellertid att dessa och vad de representerar i form av militär<br /> planläggning och övning för olika alternativa kris- och krigsfall även<br /> måste betraktas som ett hot mot svensk säkerhet och svensk krigsavhållande<br /> förmåga.”</p> <p>Det är mot denna allvarliga bakgrund — skisserad av ubåtsskyddskommissionen<br /> — som det problem som ubåtskränkningarna innebär skall<br /> bedömas, och det är med utgångspunkt i denna insikt som den säkerhetspolitiska<br /> strategi som skall möta dem måste utformas.</p> <p>Under 1960- och 1970-talen förekom rapporter om främmande ubåtar<br /> som kränkte Sveriges territorialhavsgränser. I vissa fall rörde det sig om<br /> rapporter om ubåtar som trängde relativt långt in i våra vatten. Trots tidvis<br /> tämligen omfattande insatser av marina stridskrafter kunde någon klarhet<br /> i frågan om de kränkande ubåtarnas uppdrag eller nationalitet inte nås.<br /> Ubåtskränkningarna sågs icke av de militära myndigheterna som ett så<br /> stort problem att speciella åtgärder var påkallade.</p> <p>1980 framstår i efterhand som ett vändpunktsår. Ubåtskränkningarna<br /> blev då avsevärt mycket mer provocerande, främst genom att de främmande<br /> ubåtarna inte respekterade svenska varningar, utan i stället fortsatte<br /> sina operationer bl. a. genom att tränga djupare in på svenskt vatten eller<br /> engagera svenska marina enheter i omfattande motoperationer. Under den<br /> s. k. Huvudskärsincidenten i september 1980 jagades en eller flera ubåtar<br /> av Whiskeytyp under flera veckor av svenska marina enheter i farvattnen<br /> omedelbart utanför Stockholms södra skärgård.</p> <p>Den sovjetiska ubåten 137:s grundstötning vid inloppet till Gåsefjärden<br /> i Blekinge skärgård sent på kvällen den 27 oktober 1981 innebar en<br /> vändpunkt främst i våra egna föreställningar om ubåtskränkningarnas<br /> ursprung och inriktning. Det stod nu klart, att den sovjetiska marinen var<br /> direkt involverad i dessa mot Sverige riktade operationer, och det framstod</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>dessutom som klart, att dessa operationer också omfattade inre skärgårdsområden<br /> som svensk expertis tidigare bedömt som närmast omöjliga för<br /> konventionella ubåtar av t. ex. Whiskeytypens storlek.</p> <p>Under sommaren och hösten 1982 gjordes en lång rad observationer av<br /> främmande ubåtar i svenska vatten. Störst uppmärksamhet tilldrog sig den<br /> s. k. Hårsfjärdsincidenten i oktober. Denna var en del i en vidare operation<br /> som sannolikt omfattade minst sex sovjetiska ubåtar som opererade i<br /> Stockholms södra och mellersta skärgårdsområde. Av dessa trängde tre<br /> ubåtar, varav två miniubåtar, in i själva Hårsfjärden medan en miniubåt<br /> trängde in till de inre delarna av Stockholms hamn.</p> <p>Hårsfjärdsincidenten, som för det svenska försvaret innebar de största<br /> insatserna sedan andra världskriget, ledde till att regeringen tillsatte ubåtsskyddskommissionen.<br /> Denna presenterade sitt betänkande den 26 april<br /> 1983.</p> <p>Ubåtsskyddskommissionens direktiv var mycket vida. De omfattade,<br /> förutom ett försök till kartläggning av den s. k. Hårsfjärdsincidenten,<br /> också ett försök till en bedömning av ubåtskränkningarnas motiv och<br /> dessa kränkningars betydelse för svensk säkerhetspolitik.</p> <p>I den offentliga debatten har, såväl före som efter ubåtsskyddskommissionens<br /> betänkande, presenterats en lång rad teorier om vilka som kan<br /> vara de bakomliggande motiven till dessa operationer. På grundval av en<br /> noggrann analys av kränkningarnas mönster, där det faktum att det ofta<br /> rör sig om relativt stora och samordnade operationer över ett geografiskt<br /> vidsträckt område spelade en stor roll, kom kommissionen till slutsatsen,<br /> att det sannolikt rörde sig om operationer som ingick i ett mönster av<br /> operativa förberedelser. Någon annan godtagbar förklaring till den typ av<br /> kränkningar som observerats, t. ex. spioneri, kunde kommissionen icke<br /> finna.</p> <p>Ubåtsskyddskommissionen kunde konstatera att kränkningarna av Sveriges<br /> inre och yttre vatten fortsatte även efter Hårsfjärdsincidenten och den<br /> mycket skarpa varning som statsminister Palme uttalade vid en presskonferens<br /> den 22 oktober. Han sade då att den svenska regeringen vid fortsatta<br /> kränkningar hade för avsikt använda sig av möjligheten att ge försvaret<br /> order att söka sänka den främmande ubåten.</p> <p>Presentationen av ubåtsskyddskommissionens rapport den 26 april följdes<br /> samma dag av en mycket bestämt formulerad svensk note till Sovjetunionen.<br /> Samtliga riksdagspartier ställde sig bakom den svenska noten.</p> <p>Den rapport som ÖB avgav till regeringen den 16 september 1983, och<br /> som publicerats i ett redigerat sammandrag, visar att kränkningarna fortsatt<br /> även under sommaren 1983. De stora och offentligt uppmärksammade<br /> ubåtsskyddsoperationerna i Sundsvall i maj, i Töre-området i juli och i<br /> Karlskrona i augusti utgjorde bara delar av ubåtsoperationer.</p> <p>För år 1982 redovisade ÖB sammanlagt 52 fall av ubåtskränkningar eller<br /> rapporter om sådana som måste tillmätas hög trovärdighet. ÖB:s rapport</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_42"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>den 16 september visar, att siffran för 1983 sannolikt inte kommer att<br /> avvika på ett mera påtagligt sätt från den som redovisades för 1982.</p> <p>Det kan finnas anledning att framhålla att säkerheten i försvarets bedömning<br /> av rapporter om påstådda ubåtskränkningar 1983 torde vara<br /> avsevärt större än vad som varit fallet under tidigare år. Den kunskap som<br /> vunnits om operationernas karaktär, och om bl. a. de miniubåtar som först<br /> kunde dokumenteras i Hårsfjärden i oktober 1982, ger bedömningen i dag<br /> en väsentligt större säkerhet än tidigare.</p> <p>1 sin offentliggjorda rapport noterar ÖB att det under sommaren 1983<br /> inrapporterats kränkningar av den typ av miniubåtar som tidigare konstaterats.<br /> Detta gör att det torde vara svårt att dra någon annan slutsats än att<br /> de kränkande ubåtarna även fortsättningsvis kommit från Sovjetunionen.</p> <p>Mot bakgrund av utvecklingen sedan 1980, när ubåtskränkningarna<br /> fortsatt trots alltmer bestämda militära och politiska reaktioner från Sverige,<br /> finns det all anledning att utgå från att det hot mot vårt försvar och<br /> den utmaning mot vår säkerhetspolitik som dessa kränkningar representerar<br /> är ett långsiktigt fenomen. Vi bör utgå från att dessa kränkningar styrs<br /> av bestämda säkerhetspolitiska intentioner riktade mot hela eller delar av<br /> det nordiska området.</p> <p>Som alliansfri nation, strävande efter neutralitet i krig, har Sverige en<br /> skyldighet att värna sitt territorium. Misstankar om att vi inte har viljan<br /> eller förmågan att klara denna uppgift riskerar att leda till att sannolikheten<br /> för att vår neutralitet skall respekteras minskar.</p> <p>Därtill kommer att ubåtskränkningarna representerar ett hot mot försvarets<br /> fredsbevarande förmåga genom att de tyder på långt gångna förberedelser<br /> för typer av militära operationer gentemot Sverige som dagens<br /> försvar har stora svårigheter att möta. Ubåtar lämpar sig väl för t. ex. dold<br /> landsättning av sabotageförband i inledningen till ett överraskande anfall.<br /> Sådana förband, liksom de insatser som kan göras dolt och direkt från en<br /> ubåt mot t. ex. våra minsystem, kan på ett högst påtagligt sätt minska det<br /> svenska mobiliseringsförsvarets möjligheter att med tillräcklig styrka stå<br /> emot ett överraskande inlett anfall.</p> <p>Ubåtskränkningarna måste bringas att upphöra. De utgör den allvarligaste<br /> utmaningen mot vår säkerhetspolitik under efterkrigstiden, och vår<br /> förmåga att på ett effektivt sätt möta detta hot kommer i omvärlden att ses<br /> som en mätare på våra möjligheter att även i övrigt hävda våra säkerhetspolitiska<br /> intressen.</p> <p>Att möta ubåtskränkningarna kräver en kombination av militära och<br /> politiska insatser. Såväl utrikes- som försvarspolitiken ingår i den arsenal<br /> av säkerhetspolitiska instrument som måste användas.</p> <p>Mellan dessa olika instrument räder självfallet ett samband. Det politiska<br /> agerandet uppfattas knappast som trovärdigt, om det inte samtidigt står<br /> klart att det har stöd i en tillfredsställande militär förmåga. Samtidigt<br /> måste framhållas att uthålliga militära insatser mot kränkningarna måhän</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_40"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>da inte tas på tillräckligt allvar om inte de politiska signalerna uppfattas<br /> som tillräckligt bestämda.</p> <p>Det finns ingen anledning att tro att ubåtskränkningarna kan bringas att<br /> upphöra genom enkla och snabba åtgärder. Uppbyggnaden av de militära<br /> resurserna går långsamt. Den kränkande nationens utvärdering av vår<br /> politiska uthållighet i den säkerhetspolitiska dragkamp som kränkningarna<br /> är en del av kommer att sträcka sig över en längre tid. Under denna tid<br /> kan kränkningarnas frekvens och karaktär självfallet komma att variera<br /> över ett mycket brett spektrum.</p> <p>1 dag saknar det svenska försvaret tillräcklig styrka för att ge vår säkerhetspolitik<br /> tillräckligt stöd i dess strävan att bringa kränkningarna att<br /> upphöra. Den snabba uppbyggnaden av ett trovärdigt ubåtsskydd runt<br /> Sveriges kuster spelar en avgörande roll för bevarandet av vår säkerhetspolitiks<br /> långsiktiga trovärdighet.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2. Krav på ubåtsskyddssystemet i fred och i krig</p> <p>De begränsade ubåtsjaktresurser som finns i dagens försvar har byggts<br /> upp med utgångspunkt i helt andra krav än de som varit aktuella under de<br /> senaste åren.</p> <p>1972 års försvarsbeslut medförde att den fartygsburna ubåtsjakten slopades.<br /> Framtiden för denna var helt beroende av bedömningen av huruvida<br /> Sverige i en neutralitetssituation skulle behöva styrkor för att eskortera<br /> importsjöfart eller delar av kustsjöfarten. Den bedömning som då<br /> gjordes, och som det i denna avgränsade del inte finns anledning att rikta<br /> erinran mot, var att frågan om skyddet för importsjöfarten i ett långvarigt<br /> avspärrnings- och neutralitetsläge var en fråga som i allt väsentligt fick<br /> lösas med andra medel.</p> <p>De kvarvarande ubåtsjaktstyrkorna var främst delar av marinens tunga<br /> helikoptrar som gradvis försågs med modern ubåtsjaktutrustning. Denna<br /> anpassades emellertid främst efter uppgiften att på öppet hav kunna eskortera<br /> t. ex. förstärkningstransporter till Gotland. De tio tunga helikoptrarna<br /> i marinen tilldelades dessutom en rad andra uppgifter vid sidan av denna<br /> typ av ubåtsjaktuppgift.</p> <p>Ubåtskränkningarna sedan 1980 har visat att det nu ställs krav på en<br /> annan form av ubåtsskyddsförband än de mycket begränsade förband som<br /> planerades och sattes upp på 1970-talet. Ubåtshotet är nu såväl kvantitativt<br /> som kvalitativt olikt det som bildade grunden för utformningen av de<br /> enheter som fortfarande utgör huvuddelen av våra kvalificerade ubåtsskyddsresurser.</p> <p>Detta ställer krav på en förnyad genomgång av de operativa krav som</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>måste ställas på ubåtsskyddssystemet i såväl kvalitativt som kvantitativt<br /> hänseende.</p> <p>Ubåtsskyddskommissionen drog slutsatsen att ubåtskränkningarna representerade<br /> en operativ förberedelseverksamhet. Av detta följer att vi nu<br /> har att räkna med att ubåtar kommer att användas vid militära operationer<br /> mot Sverige på ett annat sätt än vad som tidigare antagits. De militära<br /> operationer som ubåtsskyddskommissionen såg kränkningarna som en<br /> förberedelse till, måste det framtida ubåtsskyddssystemet kunna möta på<br /> ett effektivt sätt.</p> <p>Detta ställer krav på ett ubåtsskyddssystem som kan avvärja försök till<br /> ubåtsinträngningar i viktiga bas-, skärgårds- och hamnområden i ett läge<br /> där militära operationer mot Sverige kan befaras. Därmed måste det<br /> framtida ubåtsskyddssystemet ha en förmåga att samtidigt täcka ett flertal<br /> för Sveriges totalförsvar operativt viktiga områden. Detta måste dessutom<br /> kunna ske med utnyttjande av enheter som inte samtidigt skall fullgöra<br /> andra för invasionsförsvaret avgörande uppgifter.</p> <p>Dagens ubåtsskyddssystem, eller det ubåtsskyddssystem som så småningom<br /> blir resultatet av ett förverkligande av riktlinjerna i ubåtsskyddskommissionens<br /> betänkande och i proposition 1983/84:25, kan knappast<br /> fullt ut sägas fylla dessa operativa krav på ett ubåtsskyddssystem som en<br /> del av ett fungerande invasionsförsvar. Därtill är dess förmåga att samtidigt<br /> täcka flera viktiga områden för begränsad, samtidigt som det medför<br /> risker med hänsyn till behovet av att utnyttja vissa av de enheter som nu<br /> ges ubåtsjaktutrustning för andra uppgifter inom invasionsförsvarets ram.</p> <p>Uöåtsskyddskommissionens uppdrag omfattade icke dessa frågor, då<br /> dess direktiv inskränktes till att avse de åtgärder som krävdes för ett<br /> förbättrat ubåtsskydd under fred och neutralitet.</p> <p>1 det hittillsvarande utredningsarbetet på ubåtsskyddsområdet har de<br /> krav som måste ställas på ubåtsskyddet som ett led i invasionsförsvaret<br /> ännu inte kunnat belysas på ett fullt tillfredsställande sätt. Det är angeläget<br /> att ett sådant arbete sker med inriktning främst på 1987 års försvarsbeslut.</p> <p>I en fredssituation ter sig de operativa kraven på ubåtsskyddssystemet<br /> lättare att tillgodose, även om det också här måste konstateras att dagens<br /> resurser är synnerligen otillräckliga.</p> <p>Under de allra närmaste åren måste ubåtsskyddssystemets effekt höjas<br /> till en nivå där den uppfattas som avskräckande av dem som nu fattar<br /> beslut om ubåtsoperationerna mot Sverige. Detta torde främst kräva att<br /> sannolikheten för att en ubåt kommer till skada eller tvingas till ytan av<br /> svenska förband bedöms som dramatiskt högre än i dag. Enbart upptäckt<br /> eller insats av marina enheter för spaning och jakt torde knappast ha den<br /> erforderliga effekten.</p> <p>I ett längre perspektiv måste vår förmåga till övervakning av territorialvattnen<br /> förbättras på ett sätt som gör att vi med betydande sannolikhet kan<br /> detektera och lokalisera försök till ubåtsinträngningar på svenskt vatten.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>3. Uppbyggnaden av ubåtsskyddssystemet</p> <p>Nu gällande planering, som översiktligt redovisas i propositionen, inriktas<br /> på att sätta upp en samlad ubåtsskyddsstyrka kring år 1987 och en<br /> andra likartad ubåtsskyddsstyrka kring år 1992. Intill 1987 organiseras en<br /> styrka med i dag befintliga resurser.</p> <p>Dessa ubåtsskyddsstyrkor måste ha förmågan att störa och hota en<br /> främmande ubåts operationer över så gott som alla faser av dess verksamhet.</p> <p>En tillfredsställande övervakning av det fria havet ger en värdefull<br /> information om främmande ubåtar som kan befinna sig på väg in mot den<br /> svenska kusten. Därigenom blir det också möjligt att med större precision<br /> sätta in de egentliga ubåtsskyddsstyrkorna.</p> <p>En sådan övervakning kan delvis ske med utnyttjande av övervakningsflygplan.<br /> Svenska ubåtar torde även kunna utnyttjas för dessa uppgifter.<br /> Folkrätten lägger inga hinder i vägen för att utnyttja även intressanta delar<br /> av det fria havet för t. ex. olika former av rörliga bottenstationer för<br /> detektion av ubåtar som kan förmodas vara på väg in mot de svenska<br /> kusterna.</p> <p>Med dagens teknik förefaller sannolikheten för framgång i ett ubåtsskyddsföretag<br /> vara störst innan en ubåt tränger in i ett skärgårdsområde<br /> eller i samband med att ubåten tränger ut från ett sådant. De hydrofoner<br /> som i dag finns installerade på marinens tunga helikoptrar liksom de s. k.<br /> släphydrofoner som kommer att installeras på de bägge robotbåtarna/<br /> kustkorvetterna är främst lämpade för spaning efter ubåt i relativt vida och<br /> öppna vatten.</p> <p>Detekteras en ubåt inne i ett skärgårdsområde, måste olika insatser<br /> mycket snabbt kunna göras för att göra det möjligt att följa ubåtens<br /> rörelser intill den punkt då en effektiv vapeninsats kan ske inom eller<br /> utanför skärgårdsområdet. Av mycket stor betydelse är snabbheten i reaktionen<br /> från det att en rapport som bedöms som trovärdig kommit in till<br /> dess att en enhet finns på platsen för utplacering av sensorer eller någon<br /> form av vapeninsats.</p> <p>Det är viktigt att ubåtsskyddssystemet kännetecknas såväl av snabbhet<br /> i reaktionen som av uthållighet i möjligheten till aktiv insats mot en<br /> kränkande ubåt. Därtill kommer att systemet i så stor utsträckning som<br /> möjligt bör byggas upp kring rörliga eller semi-rörliga enheter, dels för att<br /> möjliggöra insats i olika områden, dels för att reducera riskerna för att de<br /> kränkande ubåtarna genom olika former av underrättelseinhämtning skapar<br /> sig möjligheter att kringgå delar av ubåtsskyddsinstallationerna.</p> <p>Förutom vad som anförs i propositionen bör följande riktlinjer gälla i<br /> fråga om utvecklingen av vissa av ubåtsskyddssystemets olika delar:</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Helikoptersystemet</p> <p style="margin-left:3px;">1 propositionen föreslås i enlighet med ubåtsskyddskommissionens förslag<br /> att utöver den ombyggnad av tre Hkp 4B till 4C som ännu icke utförts<br /> skall fyra Hkp 4A överföras från flygvapnet och moderniseras till 4C-standard.<br /> Därmed skulle antalet kvalificerade ubåtsjakthelikoptrar öka från<br /> f. n. 7 till 14 när ombyggnaden är avslutad. Detta möjliggör bl. a. en<br /> permanent basering av ubåtsjakthelikoptrar i södra Sverige.</p> <p style="margin-left:3px;">Angelägenheten i att detta sker så snabbt som möjligt kan inte nog<br /> understrykas. De åtgärder regeringen antyder i propositionen för att säkerställa<br /> att det sker med tillräcklig skyndsamhet förefaller väl motiverade.</p> <p style="margin-left:3px;">En ombyggnad av 7 helikoptrar bör ske snabbt med utnyttjande även av<br /> andra industrier och verkstäder inom och utom landet än de som traditionellt<br /> anlitas och underkastas en seriös prövning. Avgörande vid placeringen<br /> av kontraktet på ombyggnad bör framför allt vara tidsfaktorn. Ombyggnaden<br /> bör vara avslutad under loppet av år 19S5. Därmed skulle samtliga<br /> 14 kvalificerade ubåtsjakthelikoptrar vara operativa under 1986.</p> <p style="margin-left:3px;">Under denna ombyggnad bör olika möjligheter att förbättra Hkp 4C<br /> prövas. Det gäller bl. a. byte av existerande radaranläggning, vissa förbättringar<br /> i kommunikationsutrustningen, möjlig installation av högfrekvenshydrofon<br /> och möjligheter att medföra även andra spaningsmedel.</p> <p style="margin-left:3px;">För att helikoptrarna skall bli en effektiv komponent i ett fungerande<br /> ubåtsskyddssystem ställs även krav på en fungerande rörlig basorganisation,<br /> anpassad såväl efter kraven i fred som i krig. De brister som i dag<br /> finns i detta hänseende är inte acceptabla.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">Fartygssystemen</p> <p style="margin-left:3px;">Ubåtsskyddssystemets uthållighet är i hög grad avhängigt av de ytfartyg<br /> med kvalificerad ubåtsjaktutrustning som systemet innehåller.</p> <p style="margin-left:3px;">Dagens embryo till ubåtsskyddsstyrka är uppbyggd kring patrullbåtar.<br /> Dessa var ursprungligen icke avsedda för sådana uppgifter och har därför<br /> en mycket begränsad kapacitet vad gäller egen spaning efter ubåtar.</p> <p style="margin-left:3px;">Den snabba tekniska utvecklingen vad gäller sensorer och signalbehandling<br /> kan emellertid i framtiden innebära nya möjligheter att förse<br /> även patrullbåtarna med kvalificerad utrustning för detektering och lokalisering<br /> av ubåtar. Det är viktigt att de möjligheter som kan finnas i detta<br /> hänseende noggrant bevakas.</p> <p style="margin-left:3px;">Minjaktfartygen av Landsortsklass har getts en betydelsefull roll i ubåtsskyddssystemet<br /> genom de effektiva högfrekvenshydrofoner de utrustats<br /> med. Genom ubåtsskyddskommissionens förslag möjliggörs nu en serieproduktion<br /> av minjaktfartyg som skapar möjligheter att basera minjaktförband<br /> i två olika områden. Möjligheterna att förse även dessa fartyg med<br /> vapen avsedda för incidentinsatser mot ubåtar måste prövas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Kärnan i de kommande ubåtsskyddsstyrkorna skall utgöras av de kommande<br /> robotbåtarna/kustkorvetterna av Stockholmsklass, som för detta<br /> ändamäl kommer att utrustas med en aktiv släphydrofon samt med incidentvapen.<br /> Två fartyg av Stockholmsklass kommer att tillföras försvaret<br /> under 1980-talet. Fyra ytterligare fartyg beräknas tillkomma i början av<br /> 1990-talet.</p> <p>Det är uppenbart att den gällande planeringen vad gäller ytfartyg med<br /> kvalificerad ubåtsjaktutrustning är otillfredsställande. Den möjliggör<br /> knappast den uppbyggnad under 1980-talet av ett tillräckligt avskräckande<br /> ubåtsskyddssystem som vår säkerhetspolitik kräver.</p> <p>Olika alternativ måste därför prövas för att snabbare få fram ett större<br /> antal fartyg som med uthållighet kan bedriva kvalificerad ubåtsjakt i<br /> kustnära områden eller i delar av skärgårdsområdena. Regeringen bör<br /> därför för riksdagen redovisa de möjligheter, bl. a. tidigareläggning av<br /> kustkorvetter, som finns i detta avseende och de kostnader som olika<br /> möjliga alternativ medför. En sådan redovisning bör kunna föreläggas<br /> riksdagen redan i samband med förslag till anslag för budgetåret 1984/85.</p> <p>Även andra fartyg kan utnyttjas för vissa mindre kvalificerade ubåtsskyddsuppgifter.<br /> Försedda med enklare sensorer i form av t. ex. röjdykarhydrofoner<br /> eller hydrofonbojar och därtill hörande analysutrustningar<br /> kan även vedettbåtar och kustartilleriets bevakningsfartyg göra värdefulla<br /> insatser.</p> <p>Till de fartygsenheter som kan utnyttjas i ubåtsskyddsinsatser måste<br /> självfallet även ubåtarna räknas. Med delvis förändrad utrustning innebär<br /> de en mycket väsentlig resurs i ubåtsskyddssystemet. Genom sina möjligheter<br /> till dolt och långvarigt uppträdande i områden som de främmande<br /> ubåtarna inte kan förutse representerar de ett effektivt hot mot inträngande<br /> ubåtar. Det är angeläget att de speciella krav som denna typ av insatser<br /> ställer på delar av ubåtarnas utrustning beaktas vid projektering av framtida<br /> ubåtar.</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Flygsystem</p> <p>Flygplan ger möjlighet till övervakning av stora ytor, samtidigt som de<br /> ger möjlighet till mycket snabba insatser mot detekterade ubåtar som<br /> kränker svenska vatten.</p> <p>Försök har inletts med utnyttjande av inhyrda flygplan av typ Cessna<br /> 404 för spaning mot ubåtar med utnyttjande av främst radar och infraröda<br /> system. Lätta spaningsflygplan av denna typ kan i vissa lägen vara ett<br /> värdefullt komplement till övriga delar av ubåtsskyddssystemet.</p> <p>Utnyttjande av fler system på lätta flygplan ger emellertid möjlighet till<br /> betydligt större effekt. Det är angeläget, att omfattande försök så snart som<br /> möjligt kan ske med utnyttjande av flygplan som även kan förses med</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>hydrofonbojar och analysutrustningar, och att man i något längre perspektiv<br /> också studerar de möjligheter som kan finnas att förse lätta eller<br /> medeltunga flygplan med olika typer av incidentvapen.</p> <p>Ett samutnyttjande av marinens lätta flygplan med motsvarande flygplan<br /> inom kustbevakningen ter sig naturligt, men detta får inte innebära<br /> att de krav på kvalificerad spaningsutrustning och hög tillgänglighet som<br /> måste gälla för marinens flygplan eftersätts.</p> <p>Sensorsystem</p> <p>Av avgörande betydelse för det samlade ubåtsskyddssystemets effekt är<br /> de olika sensorsystem som finns och de möjligheter som finns att behandla<br /> de olika informationer som dessa sensorer tillhandahåller.</p> <p>I dessa avseenden har Sverige kommit att hamna långt efter den internationella<br /> utvecklingen. System som uppfattas som självklara i våra närmaste<br /> grannländer saknar vi så gott som helt erfarenhet av. De dramatiskt<br /> ökade möjligheter till signalbehandling i hydroakustiska system som datorteknikens<br /> utveckling medfört har icke alls kunnat tillgodogöras.</p> <p>På detta område krävs omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser<br /> inom landet samtidigt som möjligheterna att tillgodogöra sig utländskt<br /> industriellt kunnande skall tas till vara så långt möjligt. Den snabba<br /> tekniska utvecklingen innebär, att det finns anledning att noggrant pröva<br /> även utvecklingsvägar som vid ett första påseende kan ge ett okonventionellt<br /> intryck.</p> <p>Utvecklingen av sensorsystem bör inriktas mot ett flertal olika system.<br /> Detta dels för att det skall bli möjligt att bygga upp nationella erfarenheter<br /> av olika typer av system, dels för att öka osäkerheten hos de kränkande<br /> ubåtarna.</p> <p>Det finns vidare anledning att noga överväga riskerna med att lägga en<br /> alltför dominerande del av satsningen på övervakningssystem och sensorer<br /> på fasta installationer. Dessa kan sannolikt relativt lätt lokaliseras, och<br /> därigenom kan de också relativt lätt neutraliseras. Rörliga eller halvrörliga<br /> system ökar flexibiliteten i systemet och motståndarens osäkerhet.</p> <p>Större fasta system kommer dock att krävas i vissa fall.</p> </div> <div class="block ml_5"><p>4. Invasionsförsvaret</p> <p>Uppgiften att kunna avvärja ett större invasionsföretag mot Sverige<br /> förblir grundläggande för utformningen av det svenska försvaret. Det är<br /> främmande makts bedömning av vårt försvars möjligheter att klara denna<br /> uppgift som är avgörande för dess krigsavhållande och därmed fredsbevarande<br /> effekt.</p> <p>Det har hitintills setts som självklart att de uppgifter som kan komma att<br /> ställas på försvaret under fred eller neutralitet kan lösas inom ramen för en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>försvarsmodell styrd av invasionsförsvarets krav och med den utrustning<br /> som anskaffats som en följd av dessa krav.</p> <p>Detta är icke längre självklart. Ubåtskränkningarna har visat att det<br /> ställs betydligt större krav på försvarsmaktens insatsberedskap i fred än<br /> vad som antagits i tidigare försvarsbeslut. Ubåtskränkningarna torde dessutom<br /> ha lett till en fördjupad insikt om vidden av de krav som risken för<br /> ett överraskande inlett anfall ställer på försvaret.</p> <p>Det får antas att de delvis förändrade krav på insatsberedskap som<br /> denna situation leder till, och de förändringar i försvaret som då kan<br /> komma att aktualiseras, kommer att spela en central roll i förberedelserna<br /> för 1987 års försvarsbeslut. Ubåtsskyddskommissionen underströk betydelsen<br /> av att denna fråga ägnades stor uppmärksamhet inför 1987.</p> <p>I regleringsbrev för budgetåret 1983/84 har regeringen beslutat att avkall<br /> får göras avseende den långsiktiga beredskapen för invasionsförsvar<br /> för att möjliggöra tidiga insatser för att förbättra ubåtsskyddsförmågan. I<br /> proposition 1983/84:25 anmäler nu försvarsministern att han avser att<br /> föreslå regeringen att motsvarande inriktning skall gälla för budgetåret<br /> 1984/85.</p> <p>Motiven för dessa regeringens beslut kan knappast ifrågasättas, och<br /> heller icke det faktum att de tett sig nödvändiga. Trots detta finns det<br /> anledning att uttala oro för konsekvenserna av en situation där invasionsförsvarets<br /> krav eftersätts under en alltför lång tidsperiod. Det är icke<br /> acceptabelt att försvaret under en serie av år skall tvingas att eftersätta vad<br /> som även fortsättningsvis måste vara dess huvuduppgift. Detta bör riksdagen<br /> ge regeringen till känna.</p> <p>Ubåtskränkningarna utgör en teknisk form av vad som i grunden är ett<br /> bredare säkerhetspolitiskt hot. Även om denna tekniska form för det<br /> säkerhetspolitiska hotet nu ställer stora krav på förstärkning av delar av<br /> vårt försvar, får detta självfallet inte innebära att försvarets möjligheter att<br /> möta andra tekniska former för detta säkerhetspolitiska hot minskar.<br /> Ubåtskränkningarna utgör ett motiv för en förstärkning av försvaret i dess<br /> helhet.</p> <p>5. Hemställan</p> <p>Mot denna bakgrund hemställs</p> <p style="margin-left:44px;">1. att riksdagen uttalar sig för vad som i motionen anförts rörande<br /> betydelsen av en ombyggnad av ubåtsjakthelikoptrar före utgången<br /> av år 1985,</p> <p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen uttalar sig för vad som i motionen anförts om<br /> redovisning av möjligheterna till ett snabbare uppställande av<br /> en andra ubåtsskyddsstyrka,</p> <p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen uttalar sig för vad som i motionen anförts om<br /> vikten av upprätthållandet av den långsiktiga beredskapen för<br /> invasionsförsvar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:200</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 24 november 1983</p> <p>PER PETERSSON (m)</p> <p>GÖTHE KNUTSON (m)</p> <p>OLLE AULIN (m)</p> <p>ANITA BRÅKENHIELM (m)<br /> IVAR VIRGIN (m)</p> <p>GÖRAN ALLMÉR (m)</p> <p>INGER KOCH (m)</p> <p>STEN ANDERSSON (m)<br /> i Malmö</p> </div> <div class="block ml_23"><p>CARL BILDT (m)<br /> MARGARETHA af UGGLAS (m)<br /> STEN STURE PATERSON (m)<br /> LARS HJERTÉN(m)</p> <p>BO LUNDGREN (m)</p> <p>ULF ADELSOHN (m)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_37" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_41" /> <div class="block ml_11" /> <div class="block ml_30" /> <div class="block ml_50" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>LiberTryck Stockholm 1983</p> </div> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> </div> 0 PER PETERSSON m 1 undertecknare 0 GÖTHE KNUTSON m 2 undertecknare 0 OLLE AULIN m 3 undertecknare 0 ANITA BRÅKENHIELM m 4 undertecknare 0 IVAR VIRGIN m 5 undertecknare 0 GÖRAN ALLMÉR m 6 undertecknare 0 INGER KOCH m 7 undertecknare 0 STEN ANDERSSON m 8 undertecknare 0 CARL BILDT m 9 undertecknare 0 MARGARETHA af UGGLAS m 10 undertecknare 0 STEN STURE PATERSON m 11 undertecknare 0 BO LUNDGREN m 12 undertecknare 0 ULF ADELSOHN m 13 undertecknare G702200 Per Petersson m. fl. mot_198384__200.pdf 230255 pdf Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:25) https://data.riksdagen.se/fil/7932BC6B-FE31-4A3C-B62E-A19900B5B097