3108971G7021411983/84141motmotMotion 1983/84:141 Lars Werner m. fl.MotionMotion14101983-11-15 00:00:002014-11-04 17:24:332014-11-04 00:00:00Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G702141/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G702141https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G702141
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_43"><p style="text-align:right;">Mot. 1983/83</p>
<p style="text-align:right;">141-142</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1983/84:141</p>
<p>Lars Werner m. fl.</p>
<p>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)</p>
<p>I</p>
<p>Den moderna kapitalismen har under efterkrigstiden kännetecknats av<br />
en allt starkare koncentration av kapital och makt, en kraftig transnationalisering<br />
(verksamhet över gränserna) och en kraftigt ökad roll för staten<br />
i det ekonomiska systemet.</p>
<p>Samtliga dessa företeelser betingar varandra. Men mellan statens ökade<br />
roll, i många länder tydligt mätbar genom en kraftigt växande offentlig<br />
sektor, och koncentration av kapital och transnationalisering har hela<br />
tiden funnits motsättningar. Statlig expansion har å ena sidan ofta främjat<br />
nationella storföretag, samtidigt som den också, för att jämna ut kapitalismens<br />
motsättningar, lagt hinder i vägen för att kapitalismens spontana<br />
utvecklingstendenser fått verka fullt ut. Så har t. ex många stater tvingats<br />
motverka alltför snabb utslagning av vissa företag eller branscher eller<br />
alltför kraftigt växande regionala skillnader. Statsmakten har också i<br />
många länder, framför allt genom arbetarklassens kamp, tvingats till en<br />
rad sociala åtaganden, som bidragit till en höjd genomsnittlig levnadsnivå<br />
för de arbetande och därigenom till ökade kostnader för kapitalet, eftersom<br />
arbetskraften av kapitalet ses främst som en kostnad, trots att den är<br />
inkomsternas förutsättning.</p>
<p>Denna statliga politik som under kapitalismens gynnsamma utvecklingsbetingelser<br />
under årtiondena närmast efter andra världskriget hade<br />
klara framgångar skulle snart träda i öppen konflikt med kapitalets intressen.</p>
<p>En utveckling av statlig verksamhet för att jämna ut kapitalismens<br />
motsättningar, för att söka vidmakthålla en jämn och hög sysselsättning<br />
och som ökar social välfärd och trygghet kan kapitalismen tåla bara under<br />
en kort och gynnsam period. Allt eftersom det territorium kapitalismen<br />
fullt kunnat kontrollera blivit mindre, allt eftersom ny teknologi och<br />
transnationell arbetsdelning utvecklats, allt eftersom konkurrenskampen<br />
mellan de transnationella monopolen skärpts har motsättningarna i det<br />
kapitalistiska systemet skärpts, har uppgångsperioden förbytts i stagnation<br />
eller utveckling med klara kristecken som inflation och arbetslöshet och<br />
internationella balans-, valuta- och kreditproblem.</p>
<p>I detta skede har kapitalismen blivit allt aggressivare. Detta yttrar sig<br />
inte bara i den internationella politiken. Det yttrar sig också i skärpta<br />
klassmotsättningar och angrepp från kapitalets sida inte bara på de arbetandes<br />
reella lönenivå utan också på statens ekonomiska roll. De ledande<br />
kapitalistiska grupperna fordrar för sig mera frihet, mera av marknadsstyr</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 141 — 142</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>ning, ett större fält inom de kapitalistiska länderna för privat geschäftsverksamhet.<br />
Allt som står i vägen för de ekonomiskt starka skall raseras.</p>
<p>I denna situation har de s. k. nyliberala teorierna fått sin spridning.<br />
Marknad skall ersätta offentlig sektor. Privatism, individualism och<br />
egoism hyllas och kollektivitet, samverkan och solidaritet baktalas som<br />
något som förhindrar frihet och utveckling.</p>
<p>II</p>
<p>Utvecklingen av krisen har skänkt den nyliberala ideologin propagandaammunition.<br />
Den svenska utvecklingen kan här tjäna som åskådningsexempel.<br />
Genom bristande ekonomisk tillväxt, genom en medveten omfördelningspolitik<br />
till höginkomsttagare, bl. a. genom väsentliga skatteminskningar<br />
för dem, genom åtgärder som syftat till att mildra krisens<br />
verkningar har staten fått ett kraftigt budgetunderskott. Detta har i sin tur<br />
lett till en stor ackumulerad statsskuld. Genom en överförenklad propaganda<br />
kring detta underskott har det lyckats de nyliberala krafterna,<br />
främst representerade av storfinansen och dess organisationer, att få framgång<br />
i dess kampanj mot den offentliga sektorns verksamhet, och i synnerhet<br />
verksamhet som har social nytta för breda folklager. De har åstadkommit<br />
att minskandet av underskottet blivit inte bara ett självständigt mål<br />
utan huvudmålet för den ekonomiska politiken. Genom den förenklade<br />
propagandan framstår krympandet av den offentliga sektorns verksamhet<br />
och vägröjandet för ökad privatisering och mera geschäftsverksamhet som<br />
en nationellt ansvarig politik. Den borgerliga klasspolitiken har fått en<br />
nationell mask.</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>III</p>
<p>Ekonomi är de förhållanden mellan människor som utvecklas i produktionen<br />
och vid fördelningen av dess resultat. Ekonomisk politik har som<br />
syfte att påverka dessa förhållanden. Den nyliberala ekonomiska politiken<br />
vill åstadkomma ökade klasskillnader, mer ägande, makt och rikedom åt<br />
de starka, mindre åt de svaga. Den tror att en renodlad kapitalism kan lösa<br />
de aktuella problemen. Den predikar därför en renodlad nedskärningspolitik<br />
mot den offentliga verksamheten. Den bryr sig inte om arbetslöshetens<br />
utveckling; vissa av dess ideologer tror t. o. m. att arbetslösheten är ett<br />
frivilligt val. Dess teori säger att en minskad offentlig sektor och minskade<br />
löner och mera vinster banar väg för ekonomisk framgång. För att låta<br />
rationell sätter den upp bekämpandet av statliga budgetunderskott som sitt<br />
huvudmål. De förhållanden mellan människor som den nyliberala politiken<br />
— och i grunden all prokapitalistisk ekonomisk politik — vill åtstadkomma<br />
baseras på över- och underordning, på att vissa skall sko sig på</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>andras arbete, på konkurrens och egoism. Den kapitalistiska politiken<br />
befordrar och bevarar orättvisor inom och mellan länder. Stora ekonomiska<br />
skillnader, utsugning och utplundring är livsnerven för kapitalismens<br />
system.</p>
<p>En politik som vill tjäna övergången till ett socialistiskt samhällssystem<br />
tar sin utgångspunkt i att produktionen i ett utvecklat kapitalistiskt samhälle<br />
är en angelägenhet för hela folket. Produktionen måste därför samordnas,<br />
styras demokratiskt och möjliggöra för var och en att efter sin<br />
förmåga bidra till det gemensamma bästa. De mål man från denna utgångspunkt<br />
måste ställa är ett samhälle som tryggar allas rätt till arbete, där<br />
näringsliv, offentlig förvaltning och enskilda arbetsplatser vägleds av och<br />
styrs efter demokratiska principer, och där produktionen syftar till att ge<br />
folket ett gott liv och en god livsmiljö, där produktionsresultatet fördelas<br />
rättvist och ger en social trygghet. Ett sådant samhälle måste också bidra<br />
till en rättvis värld i fred.</p>
<p>Även om dessa mål icke kan bli förverkligade förrän efter en grundläggande<br />
samhällsomvandling, där kapitalismen ersatts med socialism, kan<br />
redan i dag politiken inriktas efter dessa mål.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>IV</p>
<p>Arbetslösheten är ett uttryck för kapitalismens klassförtryck. Det privata<br />
ägandet av produktionsmedel, vilka är en samhällsangelägenhet, och den<br />
kapitalistiska ekonomins planlösa karaktär är arbetslöshetens grundorsak.<br />
Arbetslösheten är också ett medel att stärka kapitalets klassmässiga position.</p>
<p>Kampen för allas rätt till arbete är därför ett grundelement i kampen mot<br />
klassamhället. Arbetet är grunden för det mänskliga livet och därigenom<br />
en rätt som ingen skall förvägras. Alla måste ha möjlighet att efter förmåga<br />
bidra till nationens försörjning och utveckling.</p>
<p>Kampen mot arbetslösheten måste föras efter två samverkande huvudvägar.<br />
Den samhälleliga industrikapaciteten måste byggas ut på ett alltmera<br />
planmässigt sätt, vilket bara kan ske genom ett nationellt industriprogram.<br />
Den borgerliga strategin att satsa på en expansion som skall<br />
ledas av de nu etablerade privata transnationella monopolen — antingen<br />
denna strategi benämns som ”exportledd tillväxt” eller att den ”konkurrensutsatta<br />
sektorn skall vara motorn” — har visat sig felaktig och osäker.<br />
Dessa företag arbetar utan hänsyn till nationens intressen, även om de i sin<br />
propaganda vill sätta ett likhetstecken mellan sina egna intressen och<br />
nationens. De arbetar också intensivt för att införa en ”arbetssparande<br />
teknologi”, vilket på grund av att det saknas samhällelig samordning och<br />
planering av deras verksamhet medför att de positiva effekterna av deras<br />
expansion för en minskning av arbetslösheten är begränsade. Naturligtvis</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>måste också dessa företag spela en viktig roll i en förbättrad ekonomi. Men<br />
skall de ingå i ett program för nationell utveckling måste deras sneda<br />
profitinriktning ändras, vilket fordrar långtgående förändringar i maktstrukturen.</p>
<p>Ett statligt industriprogram måste gå hand i hand med en planmässig<br />
utbyggnad av den offentliga sektorn. En utbyggd samhällsservice och<br />
genomförandet av stora samhälleliga investeringsprojekt inom t. ex. energiförsörjningen,<br />
kollektivtrafiken och miljöskyddet är nödvändigt såväl<br />
för landets utveckling som för kampen mot arbetslösheten. En planmässig<br />
utbyggnad av offentlig sektor är icke liktydig med en okontrollerad ökning<br />
av det statliga budgetunderskottet. Denna utbyggnad kan och bör ske<br />
samtidigt som ansträngningar görs för att få ner detta underskott även om<br />
bekämpandet av underskottet i sig inte är huvudmålet för politiken. En<br />
politik för en planmässig tillväxt av ekonomin skapar förutsättningar för<br />
ett minskat underskott, även om det kan krävas vissa initialutgifter som<br />
kan öka detta.</p>
<p>Rätten till arbete kan inte förverkligas för alla med en allmän nedskärning<br />
av offentlig verksamhet. Den s. k. privata sektorn lider varken underskott<br />
på kapital eller arbetskraft nu och dess expansionspotential är icke<br />
sådan att den kan avskaffa det arbetsplatsunderskott som nu finns i den<br />
svenska ekonomin, och vilket är ekonomins värsta underskott. Det bör<br />
understrykas: En utbyggnad av offentlig sektor är inte detsamma som att<br />
varje del av den nuvarande offentliga sektorn skall fortleva oförminskad<br />
eller med samma innehåll som nu. Många delar av den offentliga verksamheten<br />
kan effektiviseras för att bättre kunna tjäna folket. Många delar<br />
behöver också demokratiseras både gentemot dem som arbetar inom sektorn<br />
och gentemot den allmänhet verksamheten skall betjäna. En utbyggd<br />
offentlig sektor måste bli effektivare och demokratiserad. Institutioner,<br />
förmynderi och krångel som förhindrar jämlikhet och verkar som repression<br />
mot folkets flertal eller de svagare måste bekämpas.</p>
<p>Denna demokratisering skall inte bara prägla den offentliga sektorns<br />
utveckling. Den måste prägla hela arbetslivet.</p>
<p>Varje förslag som reellt förstärker de arbetandes rättigheter på arbetsplatserna<br />
och som skapar förutsättningar för ett alltmer demokratiskt styrt<br />
ekonomiskt liv över huvud taget måste befordras. Det gäller att stärka de<br />
arbetandes rättigheter på arbetsplatserna och att öka den demokratiska<br />
kontrollen över näringslivets utveckling. Ett rätt genomfört statligt industriprogram<br />
kan här bli en spjutspets för en demokratisering av näringslivet.</p>
<p>Demokratisering av samhället och dess ekonomiska liv fordrar en rättvis<br />
fördelning. De senaste årens utveckling har här varit en stark ökning av<br />
stora förmögenheter, aktievärden och kapitalinkomster medan de arbetandes<br />
reallöner kraftigt pressats ner. De tendenser som nu finns att öka<br />
lönespridningen och att eliminera de drag av progressivitet som finns i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>skattesystemet måste brytas. Samtidigt bör kapitalägande och kapitalinkomster<br />
icke, som f. n., ha en skattemässigt gynnad position gentemot<br />
arbetslöner.</p>
<p>En utveckling av produktion och ekonomi måste ske med ändamålet att<br />
ge folket ett gott liv. Detta fordrar planmässighet och demokrati i den<br />
ekonomiska utvecklingen. Det fordrar också att ekonomin utvecklas med<br />
allvarliga och medvetna hänsyn till människor, natur- och miljötillgångar.<br />
Arbetsförhållanden måste skapas som ger de arbetande kontroll och överblick<br />
över den egna arbetssituationen, vilket är en förutsättning för att ett<br />
arbete skall vara meningsfullt och utvecklande. Arbetsmiljöer och -förhållanden<br />
måste skapas där hälsorisker och stressfaktorer minimeras. Produktion<br />
och näringsliv måste utvecklas i omtanke om de ekologiska sammanhangen.<br />
Produktion och produktionsmedel skall vara till för livet —<br />
i stället för som nu där arbetande är bihang till kapitalet.</p>
<p>En politik för en god arbets- och livsmiljö måste också vara en politik<br />
för humanism och kultur. Det tillhör den moderna kapitalismens utvecklingsdrag<br />
att kulturen utsätts för en kommersiell vandalisering. Och i<br />
denna tid då angreppen på den offentliga verksamheten sätts i högsätet för<br />
de borgerliga krafternas strävanden går detta ut över bildning och kultur<br />
i särskilt hög grad. Detta är särskilt allvarligt som kulturkommersialism, en<br />
mäktig och likriktande transnationell pseudokulturindustri, den borgerliga<br />
ideologiska offensiven för själviskhet och hänsynslöshet och den ekonomiska<br />
krisens villkor i förening skapar en andlig och kulturell kris, som<br />
kan få ödesdigra följder för framtiden.</p>
<p>En vidareutveckling av landets ekonomiska tillgångar i enlighet med<br />
dessa riktlinjer måste ske i medvetenhet om den skuld vi, som en del av den<br />
imperialistiska världen, står i till tredje världens länder. De utvecklade<br />
kapitalistiska länderna har vunnit sin utvecklingsnivå genom utplundring<br />
av tredje världen och genom att konservera utvecklingshämmande förhållanden<br />
i många av den tredje världens länder. Det är därför en historisk<br />
förpliktelse att solidariskt bidra till den tredje världens utveckling och<br />
omvandling och att bekämpa fortsatt imperalistiskt tärande på dessa folk.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>V</p>
<p>De allmänna riktlinjer som angivits ovan står i strid med kapitalismens<br />
utveckling. De står därmed i motsättning till den borgerliga offensivens<br />
s. k. nyliberala politik. Den borgerliga politiken har som syfte att stärka<br />
kapitalismen. De borgerliga partierna bedrev i regeringsställning, och<br />
bedriver alltjämt, en politik som skapar arbetslöshet och växande ekonomiska<br />
klyftor, en politik som ger kapitalet friare tyglar och som i sin<br />
huvudriktning således helt går emot de angivna riktlinjerna.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Den socialdemokratiska regeringen borde programmatiskt kunna anknyta<br />
till dessa riktlinjer. Men utformningen av dess politik visar att så inte<br />
sker. Regeringens uppfattning av krisens orsaker har sin utgångspunkt i<br />
samma betraktelsesätt som ligger bakom den borgerliga politiken. De<br />
ekonomiska svårigheterna ges inget samband med själva det ekonomiska<br />
systemets funktionssätt utan ses mera som en följd av tillfälliga konjunkturer<br />
och felaktiga politiska beslut.</p>
<p>Regeringspolitiken har därför ett helt inomkapitalistiskt perspektiv.<br />
Den förordar inget som angriper eller rubbar kapitalismens ekonomiska<br />
förhållanden. Tvärtom har den som strategi att vad den kallar ”den konkurrensutsatta<br />
sektorn” skall vara motorn som skall dra i gång en gynnsammare<br />
ekonomisk utveckling, något som i sak är samma förlitande på<br />
storfinansens transnationella exportföretag som den borgerliga politikens<br />
”exportledda” tillväxtstrategi stod för.</p>
<p>Samtidigt har den också alltmer fastnat i föreställningarna att nedskärningspolitik<br />
och därmed avrustning av offentlig verksamhet är en nödvändighet<br />
för att sanera landets ekonomi. Visserligen har den delvis sökt ge sin<br />
politik en något annorlunda fördelningspolitisk profil än vad borgerligheten<br />
står för, men resultaten av detta har inte kunnat motverka de ökade<br />
klyftor som kapitalismens utveckling nu frammanat — om detta ens varit<br />
politikens ambition.</p>
<p>Tvärtom uttrycker regeringen på den ekonomiska politikens område allt<br />
tydligare tankar som har starka drag gemensamma med de högerborgerliga<br />
föreställningarna.</p>
<p>I ett studiematerial från LO, ”På kurs mot framtiden”, konstateras att de<br />
högerborgerliga ”skolornas” största triumf är att de "fått även många<br />
socialdemokratiska ekonomer att tappa bort efterfrågan i den samhällsekonomiska<br />
expansionen” och att dessa sprider ”monetaristemas egen<br />
skräck för den offentliga sektorn”. Man har —heter det vidare — ”låtit sig<br />
paralyseras av de låsningar som 'triangeldramat’ budgetunderskott —<br />
bytesbalans — underskott — inflation givit upphov till”. Dessa uppfattningar<br />
synes väl företrädda i finansdepartementet.</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>VI</p>
<p>Resultaten av det första årets socialdemokratiska regeringspolitik visar<br />
att denna icke förmått väsentligen ändra de ekonomiska tendenser som<br />
grundlagts under de borgerliga regeringsåren. Dessa tendenser har självfallet<br />
inte sin grund enbart i statlig ekonomisk politik. De är uttryck för<br />
förändringar som frammanas av kapitalets beslut och förskjutningar mellan<br />
klasserna, såväl nationellt som internationellt. Dessa förskjutningar<br />
har sedan slutet av sjuttiotalet mycket påtagligt stärkt kapitalet på de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>arbetandes bekostnad. Den borgerliga politiken understödde detta med sin<br />
politik. Den socialdemokratiska politiken har inte haft ett kvalitativt annorlunda<br />
innehåll.</p>
<p>Därför har kapitalets positioner fortsatt att stärkas på de arbetandes<br />
bekostnad.</p>
<p>Trots en konjunkturmässig förbättring av det internationella ekonomiska<br />
läget, trots att den svenska exporten till följd härav och till följd av<br />
fjolårets kraftiga devalvering ökat så har ingen säker förbättring av arbetsmarknadsläget<br />
ägt rum. Även om en viss minskning skett mellan september<br />
och oktober i år är fler arbetslösa nu än för ett år sedan, och detta trots<br />
att AMS gjort mycket omfattande satsningar på beredskapsarbeten och<br />
utbildning. Regeringen har främst förlitat sig på att kapitalets exportindustri<br />
genom bättre konkurrensförmåga och högre vinster skulle ha förbättrat<br />
situationen och kompletterat detta med kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder.<br />
Fortfarande efter ett års arbetarmajoritet står över en halv miljon<br />
människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden.</p>
<p>Samtidigt har detta år inneburit en kraftig inkomst- och förmögenhetsförskjutning<br />
till kapitalets förmån. Den utveckling som börjat under sjuttiotalets<br />
senare hälft med en ökad vinst- och minskad löneandel i ekonomin<br />
har fortsatt. 1983 ser ut att bli ett år av rekordvinster helt jämförbara<br />
med de s. k. övervinsterna 1974. Börshandeln har satt nya rekord och<br />
aktieägarnas samlade förmögenhet i aktier har ökat med mer än 140%.<br />
Däremot har de arbetandes reallöner fortsatt att minska.</p>
<p>Trots denna för kapitalet gynnsamma utveckling finns inget som tyder<br />
på någon väsentlig ökning av investeringarna. Företagen är — som LOtidningen<br />
uttryckt saken — ”sprängfyllda med pengar” men ändå fortsätter<br />
investeringarna att ligga på en låg nivå och arbetslösheten på en hög.</p>
<p>Kapitalismens parasitära drag, dess inriktning på finansiella transaktioner<br />
och ”klipp” fortsätter att förstärkas. Storbolagens utlandsinvesteringar<br />
fortsätter att växa kraftigt.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>VII</p>
<p>Regeringen karaktäriserar sin ekonomiska politik som en kombination<br />
av ”expansiva och åstramande inslag”. Den vill att ”vi både skall arbeta<br />
och spara oss ur krisen” och samtidigt hävda kraven på ”fördelningspolitisk<br />
rättvisa”.</p>
<p>Som framhållits i det föregående kommer ”vi inte ur krisen” utan omfattande<br />
strukturella förändringar av hela det ekonomiska systemet. Kapitalismen<br />
skapar oupphörligt nya ekonomiska kriser och även om en<br />
konjunkturpolitik skulle lyckas förstärka en vändning av konjunkturläget<br />
i riktning mot en klar högkonjunktur så bildar en sådan bara inlednings</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_44"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>fasen till nästa lågkonjunktur. Om formuleringen ”arbeta och spara” bara<br />
ses ur ett snävt budgetmässigt perspektiv, äger den delvis sin riktighet. Men<br />
det är nödvändigt att slå fast att man inte får skapa en fetisch av minskningen<br />
av det statliga budgetunderskottet. Statens budgetunderskott kan<br />
inte, såsom ofta görs i den borgerliga propagandan, jämställas med privata<br />
skulder. Det statliga budgetunderskottet är i stor utsträckning ett sätt att<br />
placera sparandet i samhället. En underbalanserad budget är under vissa<br />
perioder nödvändig för att mildra verkningarna av en ekonomisk kris eller<br />
för att fullfölja sociala åtaganden mot stora befolkningsgrupper, även när<br />
det ekonomiska läget gör att statens inkomster inte ökar i tillräcklig takt.<br />
Ett statligt budgetunderskott är ofta nödvändigt för att minska arbetslösheten.</p>
<p>Men när den ackumulerade statsskulden når en storlek, som den nu<br />
börjar anta, blir statsskuldsräntorna ett visst ekonomiskt problem såväl för<br />
statens finanser som för inkomstfördelningen i samhället. Men det som<br />
utgör belastning för statens ekonomi är här den ”reala räntan”, dvs.<br />
skillnaden mellan den ränta staten får betala och inflationen.</p>
<p>Det bör också framhållas att det stabiliseringspolitiskt relevanta underskottsbegreppet<br />
är icke den på sätt och vis statistiskt isolerade storheten<br />
statsbudgeten, utan det är den samlade offentliga sektorns underskott.<br />
Detta underskott uppgår till ca 60 % av statens budgetunderskott, då<br />
hänsyn där tas till att en del av statens underskott, faktiskt är utstående lån<br />
och att socialförsäkringssektorn, som främst av statistiska skäl särredovisas<br />
har ett betydande överskott.</p>
<p>Återbetalningen av de lån staten har tagit är inget primärt mål för den<br />
ekonomiska politiken i ett läge när det finns en mycket stor outnyttjad<br />
kapacitet inom den svenska ekonomin. Men problemet i sammanhanget<br />
utgörs som nämnts av statsskuldsräntorna: stora ränteutbetalningar från<br />
staten gynnar dem som har råd att spara mycket i statspapper.</p>
<p>Man kan också uttrycka saken så, att den offentliga sektorn har kommit<br />
att få vad som kallas en negativ finansiell förmögenhet, skulderna är större<br />
än tillgångarna. Det som hänt är att nettoförmögenheten i Sverige bytt<br />
ägare. Den har övergått från den offentliga sektorn till banker, finansbolag,<br />
storföretag, privatpersoner och utländska långivare.</p>
<p>Vi har alltså en situation med ett stort statligt budgetunderskott som nu<br />
under flera år fått motivera reformstopp och nedskärningar av samhällsnyttig<br />
verksamhet både från stat och kommun, vilket drabbat främst de<br />
många med medel- eller låga inkomster. Samtidigt har mäktiga finansgrupper<br />
haft en period med en oerhörd förmögenhetsökning.</p>
<p>Om det statliga budgetunderskottet skall minskas behövs alltså inte i<br />
första hand åtgärder som skär ner för de sämst ställda och som ökar<br />
klyftorna i samhället. Vad som behövs är i stället en ordentlig utjämningspolitik<br />
med en i verklig mening skärpt skatt på stora förmögenheter, en<br />
verklig skärpning av realisationsvinstbeskattningen och införandet av en</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>”punktskatt på omsättningen av aktier och andra värdepapper” som är<br />
långt mer än bara den symboliska gest regeringen föreslår i en proposition<br />
till detta riksmöte.</p>
<p>Emellertid är inte statsbudgetens utgiftsposter heliga ting som inte får<br />
vidröras. Den stora delen av statens verksamheter betalas av de lönarbetande<br />
och dessa har rätt att fordra att utgifterna underställs kritisk prövning.<br />
Det finns alltså möjligheter att begränsa statliga utgifter för att<br />
minska budgetunderskottet, men sådana minskningar får inte drabba sociala<br />
rättigheter, socialt nyttig eller för samhället nyttig arbetsskapande<br />
verksamhet.</p>
<p>I denna mening äger ledet ”spara” i regeringens beskrivning av sin<br />
strategi sin riktighet. Emellertid är det långt ifrån att regeringens s. k.<br />
sparåtgärder följer en sådan linje. Många av dess nedskärningar drabbar<br />
nyttig verksamhet eller innebär oacceptabla försämringar.</p>
<p>Ledet ”arbeta” för att förbättra landets ekonomi, i regeringens strategi,<br />
är mera oomstritt. Av den offentliga sektorns samlade underskott på ca 55<br />
miljarder kronor 1983 anses 30 miljarder kronor vara betingat av lågkonjunkturen<br />
och skulle således övervinnas vid full sysselsättning. Men ”arbete”<br />
bör åstadkommas i ekonomin genom varaktiga och fasta arbeten och<br />
icke genom kortsiktiga arbetslöshetsdöljande åtgärder.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>VIII</p>
<p>Denna höst har regeringen till riksdagen presenterat flera förslag som<br />
rör den ekonomiska politiken. Dessa förslag innebär inte att regeringen<br />
upphör med sin undfallenhet gentemot de borgerliga krafterna. Regeringen<br />
satsar inte på en långsiktig och medveten arbetsskapande politik. Den<br />
tar inte strid för en utbyggnad av den offentliga sektorn. Summan av dessa<br />
fördelningspolitiska förslag och propåer gynnar främst höginkomsttagare<br />
och kapitalet, även om förslagen kryddats med en och annan åtgärd av<br />
närmast symbolisk storlek riktad mot kapitalägarna.</p>
<p>I samband med propositionen om särskilda sysselsättningsåtgärder har<br />
vi kritiserat och ställt alternativ till regeringens perspektivlösa och kortsiktiga<br />
politik gentemot arbetslösheten.</p>
<p>I en särskild proposition föreslår regeringen en fortsättning av marginalskattereformen,<br />
en något reviderad variant av den överenskommelse<br />
regeringspartiet slutit med två av de borgerliga partierna. Ehuru skatteskalorna<br />
i detta förslag något reviderats har detta förslag fortfarande profilen<br />
att främst gynna höginkomsttagare. Detta förslag måste tillbakavisas<br />
på fördelningspolitiska grunder. Dessutom måste det anses politiskt oförsvarbart<br />
att man i ett läge, där man anser att statsbudgetens underskott bör</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>nedbringas och där man gör betydande nedskärningar för pensionärer och<br />
andra ekonomiskt svaga grupper, minskar den statliga inkomstskatten, i<br />
synnerhet för rikt folk.</p>
<p>I en annan proposition föreslås vissa skärpningar i beskattningen av<br />
handeln med börsaktier. Men, inte minst med tanke på den mycket kraftiga<br />
ökningen av aktievärdena, börshandeln och spekulationen är dessa<br />
förslag till sin storlek snarast ”skådebröd” för att dra uppmärksamheten<br />
från den verkliga omfördelning som äger rum i samhället och som regeringspolitiken<br />
i sin helhet bidrar till. Detta omdöme om regeringsförslagens<br />
utformning styrks även av börsens reaktion: Börsvärden och omsättningen<br />
steg och börsen drog, som det hette, ”en lättnadens suck” för att<br />
regeringsförslaget blev så milt.</p>
<p>I förevarande proposition, 1983/84:40, ställer regeringen, utöver allmänna<br />
riktlinjer för den ekonomiska politiken, en rad förslag med syfte att<br />
stärka statsbudgeten.</p>
<p>De olika konkreta förslagen inom olika departements verksamhetsområden<br />
behandlar vi i särskilda motioner.</p>
<p>Förslagen rymmer en del nedskärningar som kan anses motiverade,<br />
nedskärningar som inte berör sysselsättningen eller angelägna verksamheter.<br />
Propositionen rymmer också en del förslag till inkomstförstärkningar<br />
som är i linje med vad vi länge förordat, men som i något fall är allför<br />
blygsamma steg i denna riktning. Trots detta är emellertid propositionen<br />
som helhet ett uttryck för en politik som missgynnar de arbetande.</p>
<p>Utgående från sin felaktiga teori om lönernas roll för inflationen och<br />
den ekonomiska krisen i landet kommer regeringen med direkta pekpinnar<br />
för avtalsrörelsen. Detta kan inte accepteras. Efter sju år av betydande<br />
reallönesänkningar bör i synnerhet arbetarnas fackliga organisationer föra<br />
kamp för sina medlemmars reallöner utan statlig inblandning. Efter ett par<br />
år av rekordstora vinst- och förmögenhetsökningar för överklassen är krav<br />
på realt lönemässiga förbättringar för de arbetande i högsta grad motiverade.</p>
<p>Propositionen innehåller också flera oacceptabla konkreta förslag. För<br />
pensionärerna innebär förslagen att regeringen frångår sina vallöften, att<br />
man ger pensionärerna en otillräcklig kompensation för kostnadsstegringarna<br />
och därmed bidrar till att pensionerna reellt försämras. På det sociala<br />
området ställs också förslag som innebär höjda avgifter inom sjukvården.<br />
På skolans område ställs flera förslag som kommer att försämra verksamheten<br />
i skolorna, tunna ut högskoleväsendet och förvärra den socioekonomiska<br />
situationen för de studerande. Man ställer förslag inom trafiken<br />
som går emot en förbättring av järnvägsnätet och strider mot en<br />
förnuftig folkhushållning.</p>
<p>Dessutom föreslås att livsmedelssubventionerna tas bort från alla subventionerade<br />
baslivsmedel utom mjölk. Denna nedskärning kommer att<br />
innebära ytterligare höjda matpriser. Detta drabbar i synnerhet arbetar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>klassen. Prisutvecklingen har också varit sådan att ett slopande av livsmedelssubventionerna<br />
framstår som särskilt utmanande. Den genomsnittliga<br />
inflationstakten har mellan januari och september 1983 varit 6,6 %, men<br />
den subventionerade basmaten har under samma tid ökat i pris med<br />
15,2%.</p>
<p>Den ekonomiska krisen i den kapitalistiska världen har haft särskilt<br />
svåra följder för många u-länder. Samtidigt dras på många håll u-landsbiståndet<br />
ner. I sin ”spariver” vill den svenska regeringen bidra till den<br />
allmänna krympningen av biståndet genom att minska det svenska biståndet<br />
med 368 milj. kr. och därigenom frångå det symboliskt viktiga 1-procentmålet.<br />
Detta kan inte accepteras.</p>
<p>Däremot är besparingarna inom t. ex. försvarsområdet otillräckliga.<br />
JAS-projektet är ett militärt upprustningsprojekt som strider mot en<br />
svensk avspänningspolitik och som dessutom strider mot den alliansfria<br />
politiken. Dessa skäl — och det statsfinansiella läget därtill — motiverar<br />
att JAS-projektet avbryts, vilket innebär en besparing för statsbudgeten<br />
med 750 milj. kr.</p>
<p>Regeringens tanke att ta ut en tillfällig höjning av förmögenhetsskatten<br />
är riktig. Men förslaget är alltför blygsamt. En tillfällig förmögenhetsskatt<br />
bör vara väsentligt skärpt i de allra högsta förmögenhetslägena. I denna<br />
motion föreslår vi en sådan skärpt tillfällig förmögenhetsskatt som skulle<br />
ge ca 1,7 miljarder kronor mer till statskassan än regeringens förslag. De<br />
av regeringen föreslagna skatteskalorna kan vara en lämplig nivå på förmögenhetsskatten<br />
fr. o. m. 1985 års taxering.</p>
<p>IX</p>
<p>Den kommunala sektorn, kommuner och landsting, har en central roll<br />
att spela i kampen mot arbetslösheten. Trots att vissa kommuner fått en<br />
något bättre ekonomi än väntat krävs en större expansion av kommunerna<br />
för att de skall kunna förbättra sin service och ordna flera fasta arbeten.<br />
Regeringen, som i valrörelsen utlovade en kommunal expansion om 2 %,<br />
har dock fört en restriktiv politik mot kommunerna.</p>
<p>Under den borgerliga regeringsperioden drogs kommunernas beskattningsrätt<br />
av juridiska personer in. Detta betecknades av båda arbetarpartierna<br />
som en konfiskation av kommunala medel. Det var en snöpning av<br />
kommunernas expansionsmöjligheter.</p>
<p>Likväl har den socialdemokratiska regeringen bara gått med på att<br />
återställa en begränsad del av dessa medel.</p>
<p>Vi har tidigare framfört att den kommunala beskattningsrätten fullt ut<br />
måste återställas. Vi upprepar detta förslag.</p>
<p>Denna beskattningsrätt bör t. v. utövas så att 60 % av de inflytande<br />
medlen går till kommunerna enligt det förut gällande systemet, medan<br />
40 % av de inflytande medlen fördelas till särskilt utsatta kommuner.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>X</p>
<p>Vi sammanfattar de förslag på budgetpolitikens område vi ställer i<br />
anslutning till proposition 1983/84:40 och vissa andra propositioner som<br />
nu lämnats till höstriksdagen i följande uppställning:</p>
<p style="margin-left:22px;">A. Förstärkta inkomster utöver regeringens<br />
förslag:</p>
<p>Realisationsvinstbeskattning på aktier<br />
Höjd omsättningsskatt på börshandeln<br />
Skärpt engångsskatt på stora förmögenheter</p>
<p>Oförändrade inkomstskatteskalor</p>
<p style="margin-left:198px;">summa 13 700</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p style="margin-left:6px;">Milj. kr.</p>
<p style="margin-left:23px;">3 000<br />
6 000</p>
<p style="margin-left:23px;">1 700<br />
3 000</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>B. Besparingar utöver regeringens förslag:</p>
<p style="margin-left:22px;">Avbrytande av JAS-projektet 750</p>
<p style="margin-left:198px;">summa A + B 14 450</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>C. Avslag på nedskärningsförslag:</p>
<p style="margin-left:22px;">U-landsbistånd — 368</p>
<p style="margin-left:22px;">Uppfyllande av vallöften till pensionärer<br />
— 3 000</p>
<p style="margin-left:22px;">Läkemedels- och patientavgifter och<br />
försämring av tandvård för barn och</p>
<p style="margin-left:22px;">ungdom — 634</p>
<p style="margin-left:22px;">Järnvägarna — 200</p>
<p style="margin-left:22px;">Utbildningsdepartementets område — 420</p>
<p style="margin-left:22px;">Livsmedelssubventioner — 850</p>
<p style="margin-left:22px;">Arbetsmarknadsdepartementets område<br />
- 115</p>
<p style="margin-left:22px;">Bostadsdepartementets område — 50</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p style="margin-left:198px;">summa — 5 637</p>
<p style="margin-left:22px;">D. Återställande av kommunernas fulla beskattningsrätt<br />
av juridiska personer — 5 000</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p style="margin-left:198px;">summa C -I- D — 10 637</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>E. Totaleffekt på statsbudgeten:<br />
(A+B) - (C + D)</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p style="margin-left:6px;">+ 3813</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
<div class="block ml_58" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till ovanstående föreslås</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den<br />
ekonomiska politiken och budgetpolitiken som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen beslutar uttala att den kommunala beskattningsrätten<br />
av juridiska personer helt skall återställas i enlighet med vad<br />
som anförts i motionen och hos regeringen begära nödvändiga<br />
åtgärder i enlighet härmed,</p>
<p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen beslutar anta följande:</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Förslag till</p>
<p>Lag om tillfällig höjning av den statliga förmögenhetsskatten</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande:</p>
<p>Vid 1984 års taxering skall, i stället för vad som sägs i 10 § första stycket<br />
och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, gälla<br />
dels att fysiska personer, dödsbon, utländska bolag och i 10 § 1 mom.<br />
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angivna familjestiftelser inte skall<br />
betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskattningsbara förmögenheten<br />
inte överstiger 300 000 kr.,</p>
<p>dels att den statliga förmögenhetsskatten för de nämnda skattskyldiga<br />
skall utgöra:</p>
<p>när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 400 000 kr.: 1 %<br />
av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 300 000<br />
kr.;</p>
<p>när den beskattningsbara förmögenheten överstiger<br />
400 000 men inte 600 000 kr.: 1 000 kr. för 400 000 kr. och 3 % av återstoden;</p>
<p>600 000 men inte 800 000 kr.: 7 000 kr. för 600 000 kr. och 6 % av återstoden;</p>
<p>800 000 men inte 1 800 000 kr.: 19 000 kr. för 800 000 kr. och 8% av<br />
återstoden;</p>
<p>1 800 000 kr.: 99 000 kr. för 1 800 000 kr. och 10 % av återstoden.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på<br />
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.</p>
<p style="margin-left:46px;">4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om<br />
förmögenhetsbeskattningen fr. o. m. 1985 års taxering.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_7"><p>Mot. 1983/84:141</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>Stockholm den 15 november 1983<br />
LARS WERNER (vpk)</p>
<p>BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p>
<p>C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p>
<p>JÖRN SVENSSON (vpk)</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk2undertecknare0NILS BERNDTSONvpk3undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk4undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk5undertecknare0JÖRN SVENSSONvpk6undertecknareG702141Lars Werner m. fl.mot_198384__141.pdf295623pdfVissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)https://data.riksdagen.se/fil/92394803-B0B2-4550-91CA-A12FBD44D6D4