3072811G602991982/8399motmotMotion 1982/83:99 Ulf Adelsohn m. fl.MotionMotion9901982-11-25 00:00:002014-10-13 15:18:412014-10-13 00:00:00Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)Ulf Adelsohn m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G60299/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G60299https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G60299
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1982/83:99</p>
<p>Ulf Adelsohn m. fl.</p>
<p>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>Balansbristema i den svenska ekonomin är stora. På grund av den<br />
socialdemokratiska politiken växer underskotten i statsbudget och bytesbalans.<br />
Inflationen ökar och arbetslösheten stiger.</p>
<p>Regeringen är emellertid inte beredd att angripa de grundläggande balansbristerna<br />
i svensk ekonomi. Dessa brister sammanhänger främst med<br />
den alltför stora och snabbt växande offentliga sektorn och de alltför höga<br />
skatterna. Krisplanen innebär tvärtom en omläggning av den ekonomiska<br />
politiken i riktning mot ökade offentliga utgifter och höjda skatter. Regeringens<br />
förslag motverkar därigenom nästan undantagslöst en nödvändig<br />
expansion i näringslivet. De omöjliggör därmed också att devalveringen<br />
lyckas.</p>
<p>På område efter område innebär propositionens förslag att man inleder<br />
en process som uppenbart syftar till att förvrida eller förstöra mer eller<br />
mindre väl fungerande marknader. Den långsiktiga betydelsen av dessa<br />
förslag får inte underskattas.</p>
<p>Detta gäller t. ex. näringslivets kapitalförsörjning där förslagen om trippelbeskattning<br />
av aktieutdelningar och en första neddragning av skattereduktionen<br />
i aktiefondsparandet markerar inledningen till en gradvis strypning<br />
av den enskilda aktiemarknaden samtidigt som utdelningsskatten<br />
markerar inledningen till en kollektivt styrd riskkapitalförsöijning.</p>
<p>Det gäller också bostadsmarknaden, där extraskatter på privata hyreshus<br />
och bostadsrätter nu används för att subventionera icke konkurrenskraftiga<br />
delar av bostadsbeståndet.</p>
<p>Propositionen är fylld av motsättningar och flertalet förslag illa underbyggda.<br />
Utredningsmaterial saknas helt eller är ytterst torftigt. Berörda<br />
myndigheter och andra berörda har icke haft möjlighet att yttra sig. Regeringsformens<br />
föreskrifter har inte efterlevts.</p>
<p>En devalvering hade kunnat undvikas med en annan ekonomisk politik.<br />
Detta hade förutsatt oförändrade eller något sänkta arbetsgivaravgifter,<br />
fortsatta besparingar i de offentliga utgifterna och uteblivna skattehöjningar.<br />
En sådan politik förordades i valrörelsen av moderata samlingspartiet.<br />
Socialdemokraterna har valt motsatt väg.</p>
<p>Den kraftiga devalveringen leder på kort sikt till en förbättrad konkurrenskraft<br />
i stora delar av näringslivet. Kostnaden för detta är dock en två<br />
till tre gånger så hög inflationstakt som i våra viktigaste konkurrentländer.<br />
1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 99—111</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Den nödvändiga åtstramningen drabbar ensidigt den privata sektorn. De<br />
yrkesaktivas reallöner efter skatt beräknas minska med 5 %. En så stor<br />
reallönesänkning hade kunnat undvikas om regeringen i stället valt att<br />
spara i de offentliga utgifterna.</p>
<p>För inkomståret 1983 föreslår regeringen skattehöjningar på netto 12,2<br />
miljarder kronor. Det motsvarar nästan 3500 kr. per hushåll. Till detta<br />
kommer kommunala skattehöjningar. Enbart den skatteomläggning som<br />
genomförs från årsskiftet innebär att nästan alla får lägre realinkomster<br />
efter skatt. Moderata samlingspartiet föreslår att fullständig indexreglering<br />
av skatteskalorna åter införs samt att beslutet om begränsning av underskottsavdragen<br />
rivs upp.</p>
<p>Vi avvisar samtliga av regeringen föreslagna nya skatter och avgiftshöjningar.<br />
I stort sett samtliga förslag till utgiftsökningar avvisas. För de<br />
förslag som godtas anvisas finansiering.</p>
<p>Vi anser att de offentliga utgifterna måste frysas på nuvarande nivå för<br />
att bevara vår politiska handlingsfrihet och för att bördan på framtida<br />
generationer inte skall bli alltför stor.</p>
<p>Regeringens förslag medför ett budgetunderskott för innevarande budgetår<br />
på minst 90 miljarder kronor. Budgetåret 1981/82 var underskottet 68<br />
miljarder kronor. Ökningen av underskottet med minst 22 miljarder kronor<br />
är den största ökningen någonsin under ett enskilt budgetår.</p>
<p>Om inte budgetunderskottet nedbringas kan vi inte komma till rätta med<br />
obalansen gentemot omvärlden. Budgetunderskottet innebär också en stor<br />
börda på framtida generationers levnadsstandard genom den gigantiska<br />
räntebörda som skickas vidare till nästa generation.</p>
<p>Att budgetunderskottet ökar så dramatiskt med regeringens politik är<br />
mycket allvarligt genom de finansiella spänningar som uppstår när underskottet<br />
skall finansieras. En ökad del av underskottet kommer att finansieras<br />
genom upplåning i företagen - samma företag som genom sin expansion<br />
skall föra Sverige ur krisen. Företagens vilja att investera kommer att<br />
hämmas när de i stället kan köpa högavkastande statspapper. Om inte<br />
budgetunderskottet kan bringas under kontroll faller hela den socialdemokratiska<br />
ekonomiska strategin.</p>
<p>Våra ställningstaganden ger ett budgetunderskott på ca 80 miljarder<br />
kronor för 1982/83. Om riksdagen godtagit de besparingar som moderata<br />
samlingspartiet föreslog i våras hade budgetunderskottet stannat på ca 75<br />
miljarder kronor.</p>
<p>Regeringens s. k. investeringsprogram är i stort sett ett traditionellt<br />
temporärt stöd till sysselsättningen inom byggsektorn. I likhet med många<br />
andra anläggningsarbeten innebär programmet typiskt lågeffektiva beredskapsarbeten.<br />
Ett bra sätt att öka byggnadsinvesteringarna i små- och<br />
fritidshus vore i stället att återta beslutet om begränsning av underskottsavdragen.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar samtliga föreslagna projekt i det s. k.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>investeringsprogrammet. Regeringen bör i stället i budgetpropositionen<br />
återkomma med sådana projekt som kan bidra till en positiv utveckling av<br />
samhällsekonomin.</p>
<p>Att, som regeringen gör, isolera arbetsmarknadspolitiken från den ekonomiska<br />
politiken och göra ”arbetstillfällen” inom AMS-verksamheten till<br />
ett självändamål är föråldrat. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan lindra<br />
arbetslösheten vid en tillfällig konjunktursvacka och underlätta strukturomvandlingen,<br />
men de kan aldrig bota Sveriges djupgående strukturella<br />
problem och bli en huvudingrediens i sysselsättningspolitiken. Vi avvisar<br />
därför regeringens förslag i detta avseende.</p>
<p>Den höga ungdomsarbetslösheten är särskilt allvarlig. Moderata samlingspartiet<br />
lägger därför fram ett program för att minska speciellt ungdomsarbetslösheten.<br />
Programmet kostar mellan 100 och 200 milj. kr. Finansiering<br />
anvisas.</p>
<p>Regeringen föreslår flera nya stödformer inom energi-, industri- och<br />
bostadssektorerna. Moderata samlingspartiet avvisar samtliga förslag.</p>
<p>En energipolitik som tar till vara Sveriges möjligheter att ändra energisystemet<br />
i en mer konkurrenskraftig riktning kan inte åstadkommas genom<br />
ytterligare manipulerande med subventioner och skatter utan endast genom<br />
att lyfta av de blockeringar som i dag omöjliggör utnyttjandet av<br />
kunnande och inhemska energiresurser.</p>
<p>Hyreshusskatten syftar till att kompensera för bruksvärdessystemets<br />
effekter på hyresmarknaden. Systemets olägenheter kan aldrig motivera<br />
ytterligare statliga regleringar inom bostadssektorn. Bostadspolitiken måste<br />
i stället avreglera och marknadsanpassa bostadsmarknaden. Moderata<br />
samlingspartiet föreslår att hyressättningssystemet utvärderas och ses<br />
över. Införandet av skatt på äldre hyreshus avvisas.</p>
<p>För att delvis finansiera de fyra ”prioriterade löftena” - återtagande av<br />
beslut om besparingar i vad gäller sjukförsäkring m. m. - samt höjning av<br />
bl. a. barnbidragen tillgriper regeringen en momshöjning. Momshöjningen<br />
leder emellertid till lika stora eller större utgiftsökningar för de enskilda<br />
hushållen som de påslag på förmåner och bidrag som föreslås. Vi motsätter<br />
oss bestämt förslaget om höjning av mervärdeskatten.</p>
<p>Om momsen inte höjs bibehåller hushållen i motsvarande mån sin köpkraft.<br />
Därmed bortfaller motiven för förbättrade pensionsförmåner, allmänna<br />
barnbidrag, förlängda barnbidrag, studiebidrag och studiemedel. Vi<br />
avvisar därför dessa förslag.</p>
<p>Vi hälsar dock med tillfredsställelse regeringens nu vunna insikt om<br />
flerbarnsfamiljernas utsatta situation. Det nuvarande regeringspartiet har<br />
tidigare konsekvent motsatt sig moderata initiativ till flerbarnsstöd. Vi<br />
anvisar finansiering av stödet genom minskade livsmedelssubventioner.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2. Den internationella ekonomiska utvecklingen</p>
<p>Den tendens till en internationell konjunkturuppgång som fanns i våras<br />
har inte bekräftats under sommarens och höstens lopp. Utvecklingen<br />
utomlands präglas i stället av fortsatt stagnation. De enda ljuspunkterna i<br />
den internationella bilden har varit den avtagande inflationstakten och den<br />
räntesänkning som i viss mån följt efter. Räntenedgången har emellertid<br />
avstannat. Trots avtagande inflation och ökande arbetslöshet bibehålls<br />
överlag en restriktiv politik. I Frankrike, det enda land som fört en expansiv<br />
politik på senare tid, har den socialistiska regeringen nu tvingats strama<br />
åt politiken. I Västtyskland, vår viktigaste handelspartner, innebär den<br />
nya regeringens ekonomiska program ytterligare budgetåtstramningar.<br />
Även i de övriga europeiska länderna pekar konjunktursignalerna på en<br />
fortsatt låg tillväxt.</p>
<p>I Japan och USA har den ekonomiska utvecklingen varit svagare än<br />
väntat. Situationen i dessa länder ter sig dock något gynnsammare än i<br />
Europa.</p>
<p>Världsekonomin genomlever f. n. inget normalt konjunkturförlopp. En<br />
del av nedgången kan förklaras av strukturella skäl. Den långsiktiga tillväxttrenden<br />
tycks ha brutits i många ekonomier, samtidigt som flertalet<br />
västländer inte längre är villiga att acceptera en inflationsgenererande<br />
stimulanspolitik. Ute i världen talas det allt oftare om att vi kan stå inför en<br />
depression av 1930-talskaraktär.</p>
<p>Den snabba inflationen utgör en återhållande faktor på den ekonomiska<br />
tillväxten. Eftersom låg inflationstakt är en förutsättning för att varaktigt<br />
komma till rätta med strukturella brister, öka tillväxten och trygga sysselsättningen,<br />
ges kampen mot inflationen högsta prioritet i de stora industriländerna.<br />
Det finns ingen anledning att räkna med en stabil tillväxt i<br />
världsekonomin så länge inflationen inte långsiktigt bemästras.</p>
<p>De fyra ungefär lika stora nordvästeuropeiska länderna Belgien, Nederländerna,<br />
Danmark och Sverige har under lång tid haft problem med en<br />
alltför stor och snabbt växande offentlig sektor och en permanent alltför<br />
hög kostnadsnivå. I tre av dessa ”sjuka” välfärdsländer — Belgien, Nederländerna<br />
och Danmark — för nu borgerliga koalitionsregeringar en politik<br />
inriktad på att åtgärda sjukdomsorsakerna. I Sverige däremot vill den<br />
socialdemokratiska regeringen i stället föra en politik med ständigt ökande<br />
offentliga utgifter som huvudbeståndsdel. Detta kan enbart förvärra vår<br />
redan tidigare mycket besvärliga situation.</p>
<p>Det är vidare anmärkningsvärt att regeringen inte uppmärksammat det<br />
hot mot världsekonomin som det växande antalet länder med betalningssvårigheter<br />
utgör. Flera statshandelsländer, däribland Polen, har stora<br />
problem med att betala räntor och amorteringar på sina utlandslån. Även<br />
vissa utvecklingsländer (Mexico, Brasilien, Argentina m. fl.) befinner sig i<br />
en utsatt position. Ett tjugotal länder omförhandlar i år sina krediter.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Dessa länders betalningssvårigheter minskar kreditutrymmet. Detta verkar<br />
i sin tur nedhållande på världshandeln.</p>
<p>Ett möjligt — men långt ifrån säkert — konjunkturförlopp för 1983 är en<br />
långsam uppgång i Förenta staterna och Japan till följd av ökad privat<br />
konsumtion, understödd av en positiv lagerutveckling. I bästa fall skulle<br />
även de europeiska länderna under senare delen av 1983 kunna dra fördel<br />
av en sådan uppgång.</p>
<p>Vi ansluter oss i huvudsak till den internationella prognos för 1982 som<br />
presenteras i regeringens proposition. Denna förutsätter att utvecklingen<br />
blir svagare än vad som tidigare förutsetts. BNP i OECD-länderna sjunker<br />
med 1/4 % att jämföra med tidigare antagna ökning med 1/2 %. För 1983<br />
väntas tillväxten enligt regeringen bli I %. Detta förutsätter dock att det<br />
ovan skisserade konjunkturförloppet verkligen äger rum. Detta är emellertid<br />
mycket osäkert. Världshandeln förväntas i år bli oförändrad, vilket<br />
enligt vår bedömning kan vara alltför optimistiskt. För 1983 kan endast en<br />
mycket svag ökning i världshandeln förväntas till följd av den låga tillväxten<br />
och de alltmer tilltagande protektionistiska tendenserna.</p>
<p>3. Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>Devalveringen</p>
<p>Devalveringen är huvudelementet i den nya regeringens ekonomiskpolitiska<br />
strategi. Den framtvingades enligt socialdemokraterna av ett alltför<br />
stort valutautflöde. I huvudsak vill dock regeringen framställa devalveringen<br />
som en offensiv åtgärd för att förbättra näringslivets konkurrenskraft<br />
och därmed bytesbalansen. Detta är inte en riktig verklighetsbeskrivning.</p>
<p>Devalveringen var inte ofrånkomlig. Den redan inträffade kostnads- och<br />
relativprisutvecklingen gentemot omvärlden motiverade inte någon nedskrivning<br />
av kronan. Däremot fanns det risk för att lönekostnadsökningarna<br />
under 1983 skulle bli alltför höga. Med den arbetsgivaravgiftshöjning<br />
på 2,7 procentenheter, som socialdemokraterna gick till val på, stod det<br />
klart för omvärlden att våra lönekostnader redan före avtalsmässiga löneökningar<br />
skulle stiga med ca 8 %, dvs. väsentligt mera än i omvärlden.<br />
Dessutom var risken uppenbar att den av socialdemokraterna utlovade<br />
offentliga expansionen ytterligare skulle förvärra obalanserna.</p>
<p>En devalvering hade kunnat undvikas. Men detta hade förutsatt oförändrade<br />
eller något sänkta arbetsgivaravgifter, fortsatta besparingar i de<br />
offentliga utgifterna och uteblivna skattehöjningar. I valrörelsen förordade<br />
socialdemokraterna en rakt motsatt politik. Moderata samlingspartiet lade<br />
däremot fram ett program som inte skulle ha behövt medföra en devalvering.</p>
<p>Beskrivningen är devalveringen som en offensiv ekonomisk-politisk åtgärd<br />
är också felaktig. En devalvering är aldrig offensiv. Inte ens till den<br />
del den kan utgöra ett försök att skapa en undervärderad krona är den att</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>betrakta som offensiv på grund av effekterna på inflationen, statens och<br />
företagens skulder, budgetunderskott etc. Den bekräftar endast att landet<br />
kommit i otakt med den internationella utvecklingen. Dess politik har inte<br />
anpassats efter dess produktionsförmåga och den internationella konkurrensens<br />
krav. Sveriges problem är huvudsakligen strukturella. Det är<br />
dessa problem som måste angripas. Om så inte sker kvarstår svårigheterna<br />
— hur många och hur stora devalveringar Sverige än genomför.</p>
<p>Devalveringens storlek visar att regeringen kapitulerat inför svårigheterna<br />
att klara en rimlig lönekostnadsutveckling och att man velat fa till stånd<br />
en undervärderad krona genom att sänka reallönerna på det politiskt mest<br />
lättframkomliga sättet.</p>
<p>Den kraftiga devalveringen leder på kort sikt till en förbättrad konkurrenskraft<br />
i stora delar av näringslivet. Kostnaden för detta är dock en två<br />
till tre gånger så hög inflationstakt som i våra viktigaste konkurrentländer.<br />
I Västtyskland beräknas inflationen nästa år bli 3-4% och i England 5—<br />
6%. Det innebär att mer än halva devalveringsvinsten är förbrukad redan<br />
inom ett år. Om ingen omläggning av den ekonomiska politiken sker är<br />
risken uppenbar att resterna av den förbättrade konkurrenskraften äts upp<br />
under 1984 av den inflation som uppstår genom det växande budgetunderskottet<br />
och de ökade skatterna.</p>
<p>En ytterligare följd av devalveringen är ett minskat internationellt förtroende<br />
för den svenska kronan både utomlands och här hemma. Devalveringen<br />
innebär i praktiken att statsmakterna befriar arbetsmarknadens<br />
parter från deras ansvar för produktion och sysselsättningsutveckling.<br />
Därigenom förstärks återigen den rådande föreställningen att den fulla<br />
sysselsättningen endast är regeringens ansvar. Allmänheten och arbetsmarknadens<br />
parter lockas att se växelkursförändringar som bekväma konfliktlösare.<br />
Eftersom regeringen ändå alltid griper in behöver löntagarnas<br />
organisationer inte hålla tillbaka lönekraven. För arbetsgivarna framstår<br />
det som enklare att acceptera höga lönekostnader, vilkas effekter på lönsamheten<br />
ändå devalveras bort, än att riskera konflikt på arbetsmarknaden.</p>
<p>För att en devalvering skall lyckas krävs att den betraktas som en<br />
engångsåtgärd. Med tanke på att detta nu är den femte växelkursjusteringen<br />
sedan hösten 1976 torde denna förutsättning inte kunna anses vara för<br />
handen.</p>
<p>Genom det s. k. ”offensiva” momentet — viljan att skapa en undervärderad<br />
krona — skiljer sig denna devalvering från de devalveringar som<br />
vidtogs 1977 och 1981. Dessa godtogs av de internationella samarbetsorganisationerna<br />
och fick ett gott betyg.</p>
<p>Den nu aktuella devalveringen betraktas däremot som en konkurrensdevalvering,<br />
vilken fått ersätta inhemska insatser för att hålla priser och löner<br />
nere. Därigenom är risken uppenbar att Sverige bidrar till instabilitet i det<br />
internationella betalningssystemet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">De internationella reaktionerna påverkar också våra exportmöjligheter.<br />
Finland har redan tvingats devalvera. EG har svarat genom att införa tull<br />
på svenskt papper, vilket inte skedde gentemot Finland. Danmark protesterar<br />
mot orättvisa konkurrensfördelar för svensk stålexport.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att jämföra devalveringen med 1931 och 1949 års devalveringar är<br />
ingenting annat än nostalgi. I dag saknas de ekonomiska och politiska<br />
förutsättningarna för att lyckas med en kraftig devalvering. Dessutom var<br />
det huvudsakligen andra tillväxtfaktorer som förklarade uppryckningarna<br />
under 1930- och 1950-talen.</p>
<p style="margin-left:3px;">En devalvering gynnar åtminstone på kort sikt de företag som har<br />
framtiden bakom sig, t. ex. krisföretagen i basindustrin. Dessa företag<br />
arbetar ofta på en marknad med ett världsmarknadspris i utländsk valuta.<br />
Devalveringen innebär då att intäkterna och därmed vinsterna omedelbart<br />
ökar. Samtidigt missgynnas de företag som har en stor andel utlandsfinansiering.<br />
Nya teknologiintensiva företag, som vuxit fram under 1970-talet<br />
och därefter snabbt expanderat, har i relativt stor omfattning finansierat<br />
sin expansion på utländska kapitalmarknader. Dessa företag får uppleva<br />
devalveringseffekterna huvudsakligen på sin skuldsida. Enbart företagens<br />
medel- och långfristiga skulder till utlandet ökade genom devalveringen<br />
med ca 12 miljarder kronor.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen har valt en tidpunkt för devalveringen då företagens utländska<br />
marknader snarare krymper än växer. Det minskar företagens benägenhet<br />
att sänka sina priser. Relativprissänkningen på svenska produkter<br />
riskerar därför att bli mindre än om devalveringen hade kommit i en<br />
uppåtgående konjunktur.</p>
<p style="margin-left:3px;">Krisplanen mot balansbristerna</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens s. k. krispian har fyra mål: att bekämpa arbetslösheten, att<br />
återställa den ekonomiska balansen genom att stärka den industriella basen,<br />
att fördela bördorna rättvist och att bekämpa inflationen. Att dessa<br />
mål är inbördes motstridiga uppmärksammas inte i propositionen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nödvändiga åtstramningen lägger regeringen ensidigt på den privata<br />
sektorn. Åtstramningen motverkas av en expansion i de offentliga utgifterna.<br />
Den inhemska åtstramningen går ensidigt ut över de löntagare som<br />
måste arbeta Sverige ur krisen. Förhållandet mellan arbetsinsats och ersättning<br />
försämras ytterligare. Den ensidiga åtstramningen av den privata<br />
sektorn innebär en kraftig omfördelning från producerande till icke producerande<br />
människor. De yrkesaktivas reallöner efter skatt beräknas minska<br />
med 5%. Samtidigt ökar bidrag och förmåner till de icke yrkesaktiva. En<br />
del av denna kraftiga reallönesänkning hade kunnat undvikas om regeringen<br />
i stället valt att spara i de offentliga utgifterna.</p>
<p style="margin-left:3px;">Propositionens förslag motverkar nästan undantagslöst en expansion i<br />
näringslivet. De omöjliggör därmed också att devalveringen blir framgångsrik.<br />
Krisplanen innebär framför allt en omläggning av den ekonomis</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">ka politiken i riktning mot ökade offentliga utgifter. Denna nya inriktning<br />
av politiken innebär att de borgerliga besparingsansträngningarnas positiva<br />
effekter riskerar att snabbt förskingras. Regeringen är inte beredd att<br />
angripa de grundläggande balansbristerna i svensk ekonomi: bytesbalansbristen,<br />
budgetunderskottet, arbetslösheten samt inflationen. Dessa brister<br />
sammanhänger främst med den alltför stora och snabbt växande offentliga<br />
sektorn och de alltför höga skatterna.</p>
<p>De fyra centrala balansbristema kommer samtliga att förvärras under<br />
1983. Obalansen i den svenska ekonomin visar sig framför allt genom att vi<br />
har stora strukturella underskott i statsbudget och bytesbalans. Bytesbalansunderskottet,<br />
som i den reviderade finansplanen spåddes bli ca 15<br />
miljarder kronor i år, ökar till 21,6 miljarder kronor. För 1983 har underskottet<br />
beräknats öka till hela 26,3 miljarder kronor. Underskottet i<br />
utrikesbetalningarna närmar sig 4% av BNP. Detta är det största underskottet<br />
i modern tid.</p>
<p>Huvuddelen av underskottet är strukturellt betingat. Ett förbättrat konjunkturläge<br />
kommer inte att avhjälpa obalansen. En ökad inhemsk efterfrågan<br />
skulle snarare via en importökning förstora underskottet i bytesbalansen.</p>
<p>Bytesbalansen försvårar möjligheterna att avskärma oss från utländsk<br />
inflation. Underskottet hindrar oss också från att uppnå en tillfredsställande<br />
sysselsättningsnivå genom att en självständig konjunkturpolitik omöjliggörs.<br />
Om det strukturella bytesbalansunderskottet inte åtgärdas kommer<br />
arbetslösheten att ständigt öka.</p>
<p>Budgetunderskottet återspeglar till en mindre del den nedgång i skatteintäkter<br />
och ökning av offentliga utgifter som följer av det låga kapacitetsutnyttjandet<br />
i ekonomin. Den helt dominerande delen av budgetunderskottet<br />
beror dock på att vi haft en trendmässig automatisk ökning av de offentliga<br />
utgifterna som inte finansieras med skatter och avgifter. Det stora budgetunderskottet<br />
skulle alltså bestå även vid ett fullt kapacitetsutnyttjande.</p>
<p>Av propositionen framgår att vi sedan 1978 inte har någon brist på<br />
finansiellt sparande i den privata sektorn i ekonomin. Sparandeunderskottet<br />
återfinns helt och hållet inom den offentliga sektorn. Detta är knappast<br />
förvånande. Man kan förvänta sig att investerings- och konsumtionsbeslut<br />
i den privata sektorn, dvs. företag och hushåll, fattas med hänsyn till att<br />
budgeten på längre sikt måste gå ihop. Ett sparandeunderskott i dag<br />
kommer att uppvägas av ett överskott i morgon. I den offentliga sektorn<br />
finns däremot inte någon budgetrestriktion över tiden.</p>
<p>Eftersom ett sparandeunderskott i den offentliga sektorn inte automatiskt<br />
leder till ett sparandeöverskott i den privata sektorn förefaller det<br />
ofrånkomligt att det strukturella offentliga sparandeunderskottet leder till<br />
ett permanent underskott i bytesbalansen. Vi kan med andra ord inte<br />
komma till rätta med obalansen gentemot omvärlden om vi inte kan rätta<br />
till obalansen i statens finanser.</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_43" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Budgetunderskottet reducerar dessutom framtida generationers levnadsstandard.<br />
Detta sker främst på två sätt. Den offentliga sektorns ökade<br />
upplåning tränger ut privata investeringar, vilket på längre sikt reducerar<br />
bruttonationalprodukten per invånare.</p>
<p>Budgetunderskottet omfördelar dessutom konsumtionsutrymmet från<br />
kommande generationer till dagens generation. Räntekostnaderna för<br />
statsskulden tvingar nästa generation att antingen sänka de offentliga utgifterna<br />
vid en given skattenivå eller höja skatterna vid en given utgiftsnivå.<br />
Den statsskuld som framtida generationer ärver av oss begränsar därmed<br />
deras konsumtionsmöjligheter. Det strukturella sparandeunderskottet i<br />
den offentliga sektorn lägger därför en direkt börda på framtida generationer.</p>
<p>Även den del av det offentliga sparandeunderskottet som påverkar<br />
bytesbalansunderskottet har en omedelbar effekt på kommande generationers<br />
välfärd. En ökning i utlandsskulden för att öka de offentliga utgifterna<br />
i dag leder till ränteutbetalningar till utlandet i morgon. Dessa ränteutbetalningar<br />
måste täckas ur den framtida bruttonationalprodukten och minskar<br />
därför konsumtionsmöjligheterna i framtiden. Både statsskulden och utlandsskulden<br />
belastar därför framtida generationers konsumtionsutrymme.<br />
Dagens generation håller alltså genom det permanenta underskottet i<br />
budget- och bytesbalansen — till följd av ovilja och oförmåga att dra ned de<br />
offentliga utgifterna — på att genomföra en gigantisk inkomstomfördelning<br />
från kommande generationer till sin egen generation.</p>
<p>Teoretiskt är det möjligt för nästa generation att skicka ”kedjebrevet”,<br />
dvs. skuldbördan, vidare till sina efterkommande. I praktiken leder dock<br />
den kraftiga expansion av stats- och utlandsskulden som regeringen nu<br />
påböijat till att ”kedjebrevsprocessen” måste avbrytas redan inom några<br />
år. Ju längre underskotten består desto mer ökar risken för att den internationella<br />
kapitalmarknaden inte längre står till vårt förfogande. Risken för<br />
att IMF föreskriver vilken politik Sverige måste föra är uppenbar.</p>
<p>Regeringen satsar på en kraftig expansion av de statliga utgifterna. De<br />
fyra vallöftena kostar staten drygt 7 miljarder kronor (helår), stödet till de<br />
statliga företagen ökar med ca 10 miljarder kronor, varav 6 miljarder<br />
innebär en ökning av utgiftsnivån, AMS-paketet kostar ca 4 miljarder<br />
kronor och investeringsprogrammet ökar utgifterna med ca 3 miljarder<br />
kronor. Dessutom skall bostads- och livsmedelssubventionerna, barnbidragen<br />
och studiestödet öka. Redan innevarande budgetår kalkylerar regeringen<br />
med ökade statsutgifter på uppemot 20 miljarder kronor. Trots<br />
höjda skatter ökar budgetunderskottet med drygt 14 miljarder kronor jämfört<br />
med den tidigare prognosen.</p>
<p>Regeringens krispian saknar konkreta besparingsförslag. Samtidigt som<br />
stora utgiftsökningar signaleras säger regeringen att dess strategi raseras<br />
om man inte får bukt med budgetunderskottet:</p>
<p>”Det på sikt största hotet mot en låg inflationstakt utgörs av den likvidi</p>
</div>
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>sering av kreditmarknaden som de senaste årens stora och ständigt ökande<br />
budgetunderskott medför. Bringas inte budgetunderskottet under kontroll,<br />
äventyras den industriella återhämtning som är nödvändig för att rekonstruera<br />
den svenska ekonomin. Därmed skulle själva kärnan i den nu<br />
inledda krispolitiken hotas.” (Proposition 1982/83:50, s. 24)</p>
<p>Regeringen erkänner med andra ord att dess vägran att målmedvetet<br />
arbeta för en minskning av det statliga budgetunderskottet äventyrar hela<br />
politiken.</p>
<p>Det stora budgetunderskottet pressar upp räntorna och driver på inflationen.<br />
Industriinvesteringarna hämmas genom att avkastningen på statsobligationer<br />
och alternativa placeringar ökar. Detta begränsar i sin tur<br />
tillväxten, och därmed minskar skatteinkomsterna. Budgetunderskottet<br />
växer genom att utgifterna ökar automatiskt med prisstegringar och ränteökningar.<br />
Ett ökat budgetunderskott driver på så vis ekonomin in i en<br />
ond cirkel med snabbt ökande utgifter och krympande skatteunderlag. Ett<br />
accelererande budgetunderskott kan därigenom snabbt orsaka en statsfinansiell<br />
kris.</p>
<p>En ökning av budgetunderskottet till 90 miljarder kronor innevarande<br />
budgetår är enligt moderata samlingspartiet helt oacceptabel. Gentemot<br />
budgetåret 1981/82 innebär det att underskottet ökar med 22 miljarder<br />
kronor. Detta innebär en större ökning än någonsin tidigare även om<br />
hänsyn tas till inflationen. Erfarenheterna visar dessutom att det snarare<br />
blir en press uppåt på beloppet under året än tvärtom. Det slutliga underskottet<br />
kan därför komma att bli avsevärt större.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förespråkar en politik motsatt den regeringen<br />
företräder. Vi avvisar samtliga av regeringen föreslagna nya skatter och<br />
skattehöjningar. Samtliga förslag till större utgiftsökningar avvisas också.<br />
Den enda utgiftsökning som vi accepterar, höjda flerbarnstillägg, finansieras<br />
med besparingar. De totala offentliga utgifterna måste enligt vår<br />
mening frysas på nuvarande reala nivå för att bördan på framtida generationer<br />
inte skall bli alltför stor och för att bevara vår politiska handlingsfrihet.</p>
<p>Våra ställningstaganden till de skatte- och utgiftsökningar som föreslås i<br />
propositionen medför att budgetunderskottet begränsas till ca 80 miljarder<br />
kronor för 1982/83. Om riksdagen godtagit de besparingar på 6 miljarder<br />
kronor som moderata samlingspartiet föreslog i våras, hade budgetunderskottet<br />
stannat på ca 75 miljarder kronor, dvs. ett underskott som är minst<br />
15 miljarder kronor lägre än det som blir resultatet om regeringens förslag<br />
vinner riksdagens bifall.</p>
<p>Regeringen räknar med att inflationen skall bli 10— 11 % 1983. Prognosen<br />
förutsätter dock 0% i avtalsmässiga lönehöjningar. Även om en förlängning<br />
av innevarande avtal vore önskvärd är det mindre troligt att en sådan<br />
kommer till stånd. Löntagarorganisationernas företrädare harju bl. a. understrukit<br />
vikten av att åstadkomma ett avtal med låglöneprofil som kom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>penserar de fördelningspolitiska effekterna av skatteomläggningen. Om<br />
man därtill lägger den inflationsrisk som ligger i budgetunderskottets likviditetseffekter<br />
på kreditmarknaden förefaller det omöjligt att inflationen<br />
stannar vid 10—11%.</p>
<p>Stigande priser skapar ökad osäkerhet och försvårar företagens investeringsbeslut.<br />
Effektiviteten i ekonomin försämras genom att prisrelationerna<br />
mellan varor och tjänster förrycks. En ökad inflation leder också till<br />
snedvridande effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. 1970talets<br />
erfarenheter visar dessutom att en snabb inflation minskar våra<br />
möjligheter att hålla sysselsättningen uppe. Vi måste få ned inflationstakten<br />
för att få bukt med arbetslösheten. Detta kräver bl. a. minskat budgetunderskott.</p>
<p>Även om den öppna arbetslösheten enligt den senaste mätningen minskat<br />
påtagligt sedan september finns det anledning att vara oroad över den<br />
kommande utvecklingen. Regeringen förutspår att arbetslösheten kommer<br />
att uppgå till 3,5—4,0% under nästa år. Härtill bidrar regeringens ekonomiska<br />
politik och den svaga internationella konjunkturutvecklingen.</p>
<p>I detta läge föreslår regeringen att arbetsmarknadspolitiken i realiteten<br />
skall fungera som ”städgumma” efter en ekonomisk politik som slår ut<br />
arbetstillfällen i företagen.</p>
<p>Enligt moderata samlingspartiets uppfattning måste den statsfinansieila<br />
situationen få konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken. Antalet anställda<br />
via AMS kan inte fortsätta att växa när detta resulterar i växande<br />
budgetunderskott och miljardlån utomlands. I en sund ekonomi, byggd på<br />
ordentliga vinster i företagen, växande investeringar och trygga jobb kan<br />
arbetsmarknadspolitiken fungera för att i marginalen justera för konjunktursvängningar<br />
och understödja strukturförändringar. Men den kan inte<br />
ersätta arbetsmarknadens parters ansvar och den ekonomiska politikens<br />
uppgift att långsiktigt trygga jobben för människorna.</p>
<p>De totala arbetslöshetssiffrorna inrymmer en trendmässig och mycket<br />
oroande ökning av ungdomsarbetslösheten. Denna är huvudförklaringen<br />
till den höga totala arbetslösheten. Därför föreslår moderata samlingspartiet<br />
i det följande ett program i syfte att bryta den negativa trenden och att<br />
sänka den höga nivån på den öppna ungdomsarbetslösheten. Regering och<br />
riksdag kan inte ensamma klara detta. Arbetsmarknadens parter måste ta<br />
sitt fulla ansvar. Prestige och olika partsintressen får inte stoppa allas<br />
gemensamma intresse att snabbt öppna nya möjligheter för ungdomarna<br />
att få arbete.</p>
<p>På längre sikt finns det inte någon lösning på arbetslöshetsproblemet om<br />
inte bytesbalansunderskottet och inflationen nedbringas, vilket i sin tur<br />
kräver att det strukturella budgetunderskottet undanröjs.</p>
<p>Slutsatsen av regeringens i propositionerna 1982/83:50 och 55 framförda<br />
förslag blir — om de godtas av riksdagen - att samtliga balansbrister<br />
kraftigt kommer att förvärras under nästkommande år. Bytesbalans- och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>budgetunderskotten växer mycket kraftigt. Inflationen ökar dramatiskt.<br />
Även arbetslösheten kan väntas öka. Passivitet inför de stora balansbristerna<br />
är ett genomgående drag i propositionerna.</p>
<p>Moderata samlingspartiet förordade i valrörelsen en politik som hade<br />
gjort det möjligt att undvika devalveringen. Vår politik skulle ha lett till en<br />
betydligt bättre ekonomisk utveckling med lägre underskott och lägre<br />
inflation. När devalveringen nu är ett faktum är besparingar i de offentliga<br />
utgifterna ännu viktigare än tidigare. Annars kommer devalveringsvinstema<br />
att försvinna inom loppet av ett par år. Med en kraftig åtstramning<br />
av den offentliga sektorn finns det en chans att vi kan åstadkomma en<br />
varaktig konkurrenskraftsförbättring.</p>
<p>4. Motsägelser i regeringens politik</p>
<p>Kontrasten mellan den politik som regeringen säger sig vilja bedriva och<br />
de åtgärder som föreslås är så stor att hela uppläggningen framstår som<br />
direkt ansvarslös. Regeringen är medveten om problemen men gör inget<br />
för att lösa dem eller föreslår ingrepp som i stället aktivt bidrar till att<br />
förvärra situationen.</p>
<p>Regeringen säger sig vilja bekämpa inflationen men genomför samtidigt<br />
devalveringen och räder av skattehöjningar så att inflationen riskerar att<br />
fördubblas.</p>
<p>”Avvecklingen av industristödet” inleds med kraftigt ökade subventioner<br />
till de statliga företagen.</p>
<p>Den strama budgetpolitiken - som även socialdemokraterna säger sig<br />
vilja ha - inleds med en ökning av de statliga utgifterna med ca 8% eller<br />
nästan 20 miljarder kronor innevarande budgetår. Regeringen återtar<br />
t. o. m. tidigare gjorda besparingar.</p>
<p>Bytesbalansunderskottet skall minskas genom att först ökas till en nivå<br />
som tidigare aldrig uppnåtts.</p>
<p>Regeringen understryker angelägenheten av ”produktiva investeringar”.<br />
Den påpekar att sådana hämmas av överkapacitet, låg efterfrågan<br />
internationellt och på hemmamarknaden, snabb inflation, hög ränta,<br />
skärpta skatter och allmän osäkerhet om framtiden. Propositionens förslag<br />
förvärrar läget på samtliga dessa punkter. Om något gynnar ”transaktionsekonomin”<br />
är det en hög inflationstakt, höga räntor och en hård beskattning<br />
av produktiva investeringar. I dessa avseenden för regeringen en<br />
politik som starkt gynnar finansiella placeringar på bekostnad av reala<br />
investeringar.</p>
<p>Investeringarna skall gynnas, säger regeringen. Men samtidigt skall företagen<br />
köpa högavkastande statsobligationer. Detta går inte ihop. Förslaget<br />
om utdelningsskatt gör dessutom att hotet om fondsocialism och därmed<br />
osäkerheten om framtiden ökar, vilket ytterligare försämrar investeringsklimatet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>5. Kommunernas roll</p>
<p>Propositionen behandlar närmast i förbigående kommunernas betydelse<br />
för den offentliga konsumtionen och investeringarna. Några egentliga riktlinjer<br />
beträffande den kommunala sektorns lämpliga omfattning presenteras<br />
inte. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att kommunerna landstingen<br />
och primärkommunerna — svarar för den dominerande andelen<br />
av den offentliga konsumtionen. Regeringen godtar en kommunal volymökning<br />
i storleksordningen 1,5% för år 1983, trots att gällande riksdagsbeslut<br />
innebär en klart uttalad begränsning till ”högst 1 %”.</p>
<p>Det finansiella överskottet 1983 för kommunsektorn beräknades i den<br />
reviderade nationalbudgeten våren 1982 till drygt 5 miljarder kronor. Indragningen<br />
av 3,5 miljarder kronor från kommuner och landsting till staten<br />
var då beaktad. Enligt nu föreliggande beräkningar förbyts detta överskott<br />
- huvudsakligen på grund av devalveringen — i ett underskott på omkring<br />
1,5 miljarder kronor, trots höjda kommunalskatter. Beräkningarna baseras<br />
på en volymökning i primärkommunerna på 1 % och för landstingens del på<br />
1,5%».</p>
<p>En volymökning av denna storleksordning försvagar drastiskt möjligheterna<br />
att återställa den samhällsekonomiska balansen. Betydande ytterligare<br />
kommunala skattehöjningar för år 1984 framstår som sannolika. Enligt<br />
vår uppfattning måste för den kommunala verksamheten O-tillväxt gälla<br />
för år 1983. Önskad utbyggnad på vissa verksamhetsområden måste kompenseras<br />
genom neddragningar på andra.</p>
<p>Kommunalt skattestopp borde i princip gälla redan från och med 1983.<br />
Skälen för ett skattestopp 1984 är nu ännu starkare. Den nödvändiga<br />
åtstramningen måste inledas redan under 1983 om ett temporärt kommunalt<br />
skattestopp 1984 skall vara möjligt att genomföra utan alltför kraftiga<br />
omläggningar av den kommunala verksamheten. Riksdagen bör därför<br />
redan i höst uttala att lagstiftning om kommunalt skattestopp för år 1984<br />
eller andra åtgärder med motsvarande effekt kommer att vidtas. Arbetet i<br />
den särskilda expertgruppen, vilken tillsatts med uppgift att framlägga<br />
förslag till en permanent konstruktion av indragningen av medel från<br />
kommuner och landsting, bör fullföljas. Därvid bör bl. a. införandet av s. k.<br />
expansionsavgifter övervägas.</p>
<p>6. Åtgärder mot företagsamheten</p>
<p>Regeringens oro över att näringslivets investeringar fallit är berättigad.<br />
Det är positivt att regeringen inser att förklaringen till detta ligger i näringslivets<br />
dåliga lönsamhet. Men trots detta föreslår regeringen en nästan<br />
planmässig försämring av villkoren för företagsamheten i Sverige.</p>
<p>Den avdragsbegränsning som införs från årsskiftet kommer att få starkt<br />
negativa effekter på nyföretagandet. Riskkalkylen för den som överväger</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att göra en investering försämras. Den förväntade avkastningen sjunker<br />
genom att eventuella vinster alltjämt blir beskattade i full utsträckning<br />
medan eventuella förluster bara kompenseras upp till 50%. När skattelättnaderna<br />
för förluster blir lägre än beskattningen på vinsterna hämmas<br />
naturligtvis drivkrafterna för företagande och risktagande.</p>
<p>Från årsskiftet höjs löneskatterna med 2,7 procentenheter. Av detta<br />
svarar den nya löneavgiften för 2 procentenheter, den s. k. arbetsmarknadsavgiften<br />
för 0,5 procentenheter och ATP-avgiften för 0,2 procentenheter.<br />
Erfarenheten visar att endast en mycket blygsam del av löneskatterna<br />
avräknas från löneutrymmet. I stället sjunker vinsterna och priserna stiger,<br />
dvs. företagens konkurrenskraft försämras. En del av devalveringens konkurrensförbättrande<br />
effekt äts med andra ord omedelbart upp av ökade<br />
löneskatter.</p>
<p>Propositionens förslag slår hårt mot näringslivets finansiering med riskkapital.<br />
Borttagandet av den 30-procentiga skattereduktionen på utdelningsinkomster<br />
innebär att dubbelbeskattningen av aktieutdelningen återinförs.<br />
Den nya utdelningsskatten innebär t. o. m. en trippelbeskattning av<br />
aktieutdelningen. I dag kan en aktieägare, som kan utnyttja den 30-procentiga<br />
skattereduktionen och som har en marginalskatt på 60%, behålla ca 30<br />
kr. av en 100-lapp som företaget anslagit till årlig utdelning. Om trippelbeskattningen<br />
införs får han behålla endast ca 14 kr. Avkastningen efter skatt<br />
minskar med andra ord med nästan 60%. Detta kommer att medföra ett<br />
minskat intresse för aktier som placeringsform. Utdelningstillväxten i företagen<br />
hålls tillbaka, vilket verkar återhållande på aktiekurserna. Trippelbeskattningen<br />
låser dessutom in företagssparandet i redan existerande<br />
aktiebolag.</p>
<p>Skattefondsparandet tillför f. n. aktiemarknaden över 2 miljarder kronor<br />
per år från mer än en halv miljon människor. Detta förbättrar väsentligt<br />
företagens tillgång på riskvilligt kapital. Skattefondsparandet har på ett par<br />
år lett till en större spridning av aktieägandet än vad som skett tidigare<br />
under hela efterkrigstiden.</p>
<p>Även skattesparandet har blivit en stor framgång. Totalt är nästan<br />
750000 personer anslutna till denna sparform. Dessa båda sparformer har<br />
gjort det möjligt för den enskilda spararen att få en positiv real avkastning<br />
efter skatt.</p>
<p>Regeringen föreslår att avkastningen på skattefond- och skattesparandet<br />
skall sänkas som ett första led i ett tidigare ”utlovat” avskaffande av<br />
sparformerna. Försämringen av avkastningen kan leda till att antalet sparare<br />
minskar nästa år. Om regeringen dessutom gör allvar av det tidigare<br />
hotet att avskaffa skattesparandet helt har man tagit ifrån näringslivet den<br />
f. n. viktigaste riskkapitalkällan.</p>
<p>Den föreslagna höjningen av förmögenhetsbeskattningen missgynnar<br />
ytterligare sparande i tillgångar som värderas till fulla marknadsvärdet men<br />
leder också till en skärpt beskattning av det kapital som arbetar i jordbruk</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>och småföretag. Den påskyndade inflationen kommer redan i sig att innebära<br />
en betydande ”tjuvhöjning” av förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen<br />
som ytterligare försvårar företagsamhet och produktivt sparande.<br />
Förslagen bör därför avvisas och insatserna i stället inriktas på att<br />
successivt ta bort kapitalbeskattningen på i företagen arbetande kapital.</p>
<p>Förslaget om obligatorisk avsättning av 20% av företagens vinster till<br />
räntelösa konton i riksbanken presenteras som ett sätt att stimulera till<br />
investeringar. Många företag har emellertid ett så lågt kapacitetsutnyttjande<br />
att det finns föga anledning att bygga ut verksamheten. För de<br />
särskilt utpekade bankerna och försäkringsbolagen, som denna gång skall<br />
omfattas av lagstiftningen, innebär investeringar i anläggningar endast att<br />
man bygger flottare lokaler. Åtgärden snedvrider näringslivets utbyggnad.<br />
Förslaget bör i stället betraktas som en form av räntelöst tvångssparande i<br />
syfte att tvinga företagen att medverka till finansieringen av budgetunderskottet.</p>
<p>Den föreslagna hyreshusskatten för fastigheter med värdeår före 1975<br />
som ej omfattas av räntesubventionssystemet eller uppförts eller byggts<br />
om med statliga bostadslån skulle slå synnerligen hårt. Förvaltningen av<br />
framför allt det äldre enskilt ägda beståndet av bostadshyreshus har sedan<br />
senare delen av 1970-talet gått med betydande underskott, bl. a. på grund<br />
av det höga ränteläget, som i dessa fall inte kompenserats av några räntesubventioner.<br />
Räntekostnaderna stiger också i takt med att tidigare lån<br />
med lägre räntesatser successivt skrivs om till dagens höga räntesatser.</p>
<p>Redan garantiavgiften på 1,5% blir i många av dessa fall kännbar och<br />
motsvarar en årlig nettoskatt på 0,45 % av taxeringsvärdet, även om fastigheten<br />
går med underskott. En 2-procentig hyreshusskatt innebär en<br />
ytterligare straffbeskattning, som radikalt kommer att ändra förutsättningarna<br />
för fortsatt enskilt ägande. Skatten, som vi motsätter oss, behandlas<br />
mer ingående under det bostadspolitiska avsnittet.</p>
<p>Energikostnaderna för företagen skulle öka ytterligare med den av regeringen<br />
föreslagna extra skatten på vattenkraft. Ett iögonenfallande drag är<br />
att skatten inte är någon vinstskatt. Den skulle därför slå blint, vilket<br />
särskilt drabbar dem som under senare år köpt gamla kraftverk eller ägare<br />
till småkraftverk som i sig inte är särskilt lönsamma.</p>
<p>Ett annat iögonenfallande drag är skattens bakvända regionalpolitiska<br />
effekt. Vattenkraften finns i norra och mellersta Sverige och ägs i huvudsak<br />
av basindustrier (skog, järn och stål, kemi) verksamma i dessa delar av<br />
landet.</p>
<p>Sysselsättning och investeringsvilja i de drabbade industrikoncernerna<br />
skulle obönhörligen påverkas. Vinsterna från kraftrörelsen har gett många<br />
industrikoncerner den finansiella stabilitet som fordrats för att göra riskfyllda<br />
investeringar i den industriella rörelsen. Ökad arbetslöshet inte<br />
minst i redan hårt drabbade regioner blir ett troligt resultat.</p>
<p>Viljan att investera i ny vattenkraft torde till yttermera visso bli obefint</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>lig (utom för Vattenfall). Ny vattenkraft är normalt en förlustaffär under 5<br />
å 10 år. Då investeringarna börjar ge överskott innebär den föreslagna<br />
principen att en stor del av detta överskott skall levereras in till statskassan.<br />
(Ny vattenkraft blir ju gammal med tiden.) Detta framstår som särskilt<br />
märkligt mot bakgrunden av att regeringen samtidigt säger sig vilja främja<br />
en minskad användning av olja och en ökad användning av den energi vi<br />
själva producerar.</p>
<p>Kraftföretagen är dessutom mycket beroende av vattenkraftsproduktionens<br />
storlek som kan variera ± 25%. Att ta ut en stor skatt från<br />
kraftföretag utsatta för ”torrår” skulle markant öka företagens riskexponering.</p>
<p>Skattens styreffekter leder inte bara vid utbyggnad utan också vid driften<br />
av kraftsystemet till samhällsekonomiska förluster. Som exempel kan<br />
nämnas att vid låga kraftvärden, som kan vara för handen sommartid, är<br />
det fördelaktigt att spilla bort svensk vattenkraft om kraften i stället kan<br />
köpas från Norge för ett lägre pris än skattesatsen.</p>
<p>Det är uppenbart att regeringen inte har analyserat konsekvenserna av<br />
den föreslagna vattenkraftsskatten. Alla tänkbara effekter av skatten motverkar<br />
såväl ekonomisk-politiska som energipolitiska mål. Inte heller förefaller<br />
regeringen att ha insett vilka påtagliga försämringar av konkurrensvillkoren<br />
för viktiga industrisektorer som en minskning av nedsättningen<br />
av energiskatten skulle medföra. De överväganden i denna fråga som<br />
regeringen nu aviserar är illavarslande. Vi avvisar såväl vattenkraftsskatten<br />
som varje förslag om försämring av nu gällande nedsättningsregler<br />
inom energiskattesystemet.</p>
<p>I en separat proposition (1982/83:53) föreslår regeringen åtgärder för att<br />
förbättra uppbörden av skatter och allmänna avgifter. Det preliminära<br />
skatteuttaget för företag och egna företagare som betalar B-skatt föreslås<br />
höjt till 120% av den slutliga skatten två år tidigare. Detta får momentant<br />
till effekt en likviditetsminskning som motsvarar en skattehöjning för Bskatteinbetalare<br />
i storleksordningen 2 miljarder kronor.</p>
<p>Alla dessa skärpta skatter och nya skatter kommer att sänka lönsamheten<br />
efter skatt och därmed motverka den nödvändiga investeringsuppgången.<br />
Regeringen medger själv att det är den förväntade lönsamheten efter<br />
skatt som styr investeringarna. För att i någon mån motverka skattehöjningarna<br />
utlovas statliga pengar för ett offentligt investeringsprogram.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar detta synsätt. Regeringens förslag för<br />
sammantagna Sverige djupare in i en offentlig regleringsekonomi som<br />
hämmar initiativkraft och nyföretagande. Regeringens politik är därför ett<br />
hot mot den fria marknadsekonomin och mot sysselsättningen.</p>
<p>7. Investeringsprogrammet</p>
<p>I propositionen görs ett stort nummer av det s. k. investeringsprogrammet.<br />
Men vid närmare betraktande krymper detta program till i stort sett</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ett traditionellt stöd till sysselsättningen inom byggsektorn under en övergångstid.<br />
Förslagen presenteras som ”investeringar i infrastruktur som<br />
sänker kostnaderna och stärker konkurrenskraften för industrin”. Sambandet<br />
mellan en investeringsuppgång i svensk industri och en motorväg<br />
till skärgården eller ett dubbelspår till Älvsjö torde emellertid vara mycket<br />
svagt. Dessa investeringar tillsammans med flera andra anläggningsarbeten<br />
kan betraktas som typiska lågeffektiva beredskapsarbeten. Regeringen<br />
tycks ha bottenskrapat petitorna från olika statliga verk och myndigheter<br />
på sin jakt efter bygg- och anläggningsprojekt. I normala fall skulle en stor<br />
del av dessa projekt ha fått sina medel i budgetpropositionen i januari.<br />
Regeringen har valt att i stället lyfta fram projekten nu som ett tecken på<br />
handlingskraft och på att politiken ges en ny inriktning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett bra sätt att öka byggnadsinvesteringarna i små- och fritidshus vore<br />
att i stället riva upp riksdagsbeslutet om avdragsbegränsningen av underskottsavdragen.<br />
En stor del av sysselsättningssvårigheterna i byggnadsindustrin<br />
är orsakad av det efterfrågebortfall som avdragsbegränsningen<br />
medfört.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet anser att det nuvarande budgetläget och de<br />
starkt negativa effekterna på samhällsekonomin av ett budgetunderskott<br />
medför att det inte finns något statsfinansiellt utrymme för att genomföra<br />
något av de föreslagna investeringsprojekten. Regeringen bör i stället<br />
återkomma med bättre underlag för sådana projekt som kan bidra till en<br />
positiv utveckling av samhällsekonomin.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">8. Skattepolitiken</p>
<p style="margin-left:3px;">Skattepolitiken är av avgörande betydelse för att återvinna balans i den<br />
svenska samhällsekonomin. Den av socialdemokraterna förda skattepolitiken<br />
under 1960- och 1970-talen är en av huvudorsakerna till obalansen i<br />
den svenska ekonomin. Fram till regeringsskiftet 1976 hade vi ett snabbt<br />
stigande skattetryck. Skattesystemets brister blev alltmer uppenbara. Den<br />
borgerliga skattepolitiken efter 1976 har inneburit att skattetrycket hållits i<br />
stort sett oförändrat sedan dess.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den politik som regeringen nu slår in på kommer återigen att medföra<br />
ökade skatter för företag och privatpersoner.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet varnade i valrörelsen för denna utveckling. Vi<br />
har framhållit att skattesystemet driver på inflationen och hämmar den<br />
ekonomiska tillväxten. Utvecklingen har också givit oss rätt. Ingen kan<br />
längre blunda för de problem som det höga skattetrycket skapar. Moderata<br />
samlingspartiet avvisar därför samtliga skattehöjningar som föreslås i propositionen<br />
samt föreslår kommunalt skattestopp.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi avvisar också den föreslagna skattereduktionen för fackföreningsavgifter.<br />
Nu gällande förbud mot avdrag för fackföreningsavgifter kompen2<br />
Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 99—111</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">seras som skatteutskottet nyligen framhållit (SkU 1981/82:2) av skattefrihet<br />
för konfliktbidrag, medan avdragsrätten för avgifter till arbetsgivarorganisationer<br />
är avsedd att uppvägas av att konfliktersättningarna är skattepliktiga.<br />
Medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer kan också — som<br />
riksskatteverket framhållit — antas vara avsedda att täcka utgifter för<br />
kostnader för bl. a. utbildningsverksamhet, förhandlingsverksamhet och<br />
allmän policyverksamhet, som är att anse som avdragsgilla omkostnader.<br />
Beträffande fackföreningarna måste hänsyn också tas till de många förmåner<br />
i form av bidrag från staten som under senare år kommit fackföreningarna<br />
till del.</p>
<p>När riksdagen senast behandlade frågan uttalade ett enigt skatteutskott<br />
(SkU 1981/82:2, s. 9): ”Innan riksdagen tar ställning till frågan bör enligt<br />
utskottets mening regeringen lämna riksdagen en fullständig redovisning<br />
och kartläggning bl. a. av de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar<br />
och arbetsgivarorganisationer och storleken av dessa i förhållande till de<br />
sammanlagda medlemsavgifterna. Målet måste vara att åstadkomma ett så<br />
neutralt system som möjligt. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till<br />
känna.”</p>
<p>Den i propositionen föreslagna skattereduktionsmodellen innebär inte<br />
något steg mot ett mer neutralt system, eftersom konfliktersättningarna<br />
fortfarande avses vara skattefria, utan kan snarast betraktas som ett ytterligare<br />
statsbidrag till fackföreningarnas verksamhet utan positiva effekter<br />
på samhällsekonomin. Genom de ekonomiska förbindelser som finns mellan<br />
fackföreningsrörelsen och regeringspartiet leder det föreslagna systemet<br />
till att obeskattade medel kommer att kunna användas för politiska<br />
ändamål.</p>
<p>Någon sådan redovisning eller kartläggning som riksdagen begärt har<br />
inte lämnats. Vi vidhåller den uppfattning som riksdagen ställt sig bakom<br />
att frågan bör bli föremål för en ordentlig genomlysning, innan beslut kan<br />
fattas, och att målet måste vara att åstadkomma ett neutralt system.</p>
<p>Eftersom vi inte bifaller regeringens förslag till åtgärder för att öka<br />
investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar, avvisar vi också<br />
den föreslagna höjningen av oljeavgiften med 13 kr. Motiven härför utvecklas<br />
i det energipolitiska avsnittet av denna motion. Vi vill i detta<br />
sammanhang tillfoga en principiell synpunkt. Det som skiljer oljeavgiften<br />
från oljebeskattningen i övrigt är den destination till särskilda fonder som<br />
gäller för influtna medel. Förutsättningen för en sådan avgift måste vara att<br />
de som betalar avgiften kommer i åtnjutande av en motprestation. Man kan<br />
emellertid inte göra gällande att exempelvis åkeribranschen eller kustsjöfarten,<br />
som båda skulle få vara med och betala höjningen av avgiften, har<br />
något direkt intresse av att staten satsar pengar på torveldade förbränningsanläggningar.<br />
Också av principiella skäl bör därför den föreslagna<br />
höjningen av oljeavgiften avslås.</p>
<p>Den skatteomläggning som genomförs från årsskiftet innebär att nästan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>alla får lägre realinkomster efter skatt. I stället för den av regeringen<br />
föreslagna skatteskalan för 1983 föreslår vi att den skatteskala för 1983<br />
som återfinns i den av oss i våras väckta partimotionen 1981/82:2529<br />
genomförs. Dessutom föreslår vi att begränsningen av inflationsskyddet<br />
upphävs och att en fullständig indexreglering återinförs. Det innebär att<br />
basenheten fastställs till 7 500 kr. för 1983.1 enlighet med vårt skatteförslag<br />
från i våras föreslår vi också att underskottsavdragsbegränsningen slopas.<br />
Finansieringsbehovet på 2,7 miljarder kronor täcks mer än väl av de avslag<br />
på utgiftshöjningar som redovisats i motionen. Dessutom kommer vi att<br />
yrka avslag på den dominerande delen av den kraftiga ökning av industristödet<br />
som regeringen aviserat.</p>
<p>Av de investeringsstimulanser som föreslås i propositionens underavsnitt<br />
om skattepolitiken accepterar vi förlängningen av investeringsavdraget<br />
och frisläppandet av de allmänna investeringsreserverna. Vi har heller<br />
inga invändningar mot det fortsatta frisläppandet av de allmänna investeringsfonderna.</p>
<p>De allmänna investeringsfonderna kan f. n. utnyttjas för byggnadsarbeten<br />
och för investeringar i maskiner och andra inventarier. Däremot betraktas<br />
inte investeringar i marknadsföring som giltig grund för att använda<br />
investeringsfonderna. Vi föreslår att de allmänna investeringsfonderna<br />
även får utnyttjas för investeringar i marknadsföring och produktutveckling.</p>
<p>För inkomståret 1983 föreslår regeringen skattehöjningar på 12,2 miljarder<br />
kronor (se tabell s. 20). Det motsvarar nästan 3500 kr. i genomsnitt<br />
per hushåll. Till detta kan läggas de kommunala skattehöjningar som följer<br />
av devalveringen, momshöjningen m. m.</p>
<p>De kraftiga skattehöjningar som socialdemokraterna föreslagit för 1983<br />
kommer — om de genomförs - att få starkt negativa effekter på svenskt<br />
näringsliv. Det finns ingen skatt som inte direkt eller indirekt negativt<br />
påverkar företagens kostnadsläge. Av detta följer att alla tänkbara skattehöjningar<br />
dämpar tillväxten i det privata näringslivet. Devalveringens<br />
gynnsamma effekter på företagens konkurrenskraft och vinstsituation<br />
bromsas effektivt om skattehöjningarna genomförs. Regeringens skattehöjningar<br />
skulle därmed slå hårt mot den industriella expansion som man<br />
säger sig vilja ha.</p>
<p>Regeringens proposition 1982/83:50 har uppenbarligen tillkommit i stor<br />
hast. Flera av förslagen är illa genomtänkta.</p>
<p>I 7 kap. 2 § regeringsformen heter det om beredningen av ärenden:</p>
<p>Vid beredning av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och<br />
yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs<br />
skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.</p>
<p>Lagrådet konstaterar i sitt yttrande över förslaget till hyreshusavgift att<br />
en beredning av det slag regeringsformen förutsätter inte ägt rum. Den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Den socialdemokratiska regeringens skattehöjningar för<br />
helåret 1983</p>
<p style="text-align:right;">Milj. kr.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1. Mervärdeskatten höjs från 17,7 till 19% 4500</p>
<p>2. Allmän löneavgift (löneskatt) införs 1/1 19831 6200</p>
<p style="margin-left:20px;">3. Arbetsgivaravgiften höjs med 0,5% för arbetslöshetsförsäkringen<br />
1500</p>
<p>4. Beskattning av s. k. övervinster i vattenkraftverk 1100</p>
<p>5. Skärpt förmögenhetsskatt \ ^</p>
<p>6. Skärpt arvs- och gåvoskatt /</p>
<p>7. Skatt på videobandspelare med 600 kr./st. 90</p>
<p>8. Skatt på ljud-och videokassetter2 130</p>
<p>9. Urholkat inflationsskydd 1 500</p>
<p>10. Utdelningsskatt för aktier3 0</p>
<p>11. Hyreshusavgift 790</p>
<p>12. Begränsning av rätten till underskottsavdrag 450</p>
<p style="margin-left:20px;">13. Borttagandet av den indexreglerade särskilda skattereduktionen<br />
(effekt 1983) 1400</p>
<p>14. Höjda avgifter och vissa andra skatter 110</p>
<p style="margin-left:20px;">15. Slopad skattereduktion (30%) på aktieutdelningar och sänkt<br />
reduktion för skattesparandet 600</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Bruttoskatteökningen 18 670</p>
<p>16. Marginalskattesänkningama —4000</p>
<p>17. Skattereduktionen för fackföreningsavgifterna -1200</p>
<p>18. Förlängda investeringsavdrag -1000</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="text-align:right;">Nettoskattehöjningen 12470</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:8px;">' Ingen avräkning i avtalsförhandlingarna. Baserat på en lönesumma 1983 på 310<br />
miljarder kronor.</p>
<p>2 Beslöts av riksdagen våren 1982.</p>
<p>3 Får effekt på utdelningarna som utbetalas 1984.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>föreslagna skatten på vattenkraft har i praktiken behandlats på samma<br />
lättsinniga sätt. Avdragsrätten för fackföreningsavgiften och skatten på<br />
videoutrustning torde också kunna föras till gruppen förslag som inte fått<br />
den omsorgsfulla beredning som grundlagen förutsätter. Lagrådet har inte<br />
beretts tillfälle att granska vattenkraftsskatten, avdragsrätten för fackavgifter<br />
eller videoskatten.</p>
<p>Regeringsformens stadganden om beredning av regeringsärendena har<br />
tillkommit för att kvaliteten i maktutövningen skall kunna upprätthållas.<br />
Det är tydligt att regeringen i de nu ifrågavarande fallen åsidosatt dessa<br />
hänsyn. Vi finnér det för vår del angeläget att konstitutionsutskottet får<br />
möjlighet att mot den här redovisade bakgrunden närmare granska om<br />
beredningen av de fyra här redovisade förslagen överensstämmer med<br />
grundlagen.</p>
</div>
<div class="block ml_39" />
<div class="block ml_39" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>9. Arbetsmarknadspolitiken</p>
<p>Arbetsmarknadsläget</p>
<p>Arbetslösheten har ökat snabbt under år 1982. I september var enligt<br />
arbetskraftsundersökningarna 176000 personer utan arbete, vilket motsvarar<br />
4% av arbetskraften. Enligt AKU-rapporten för oktober månad har<br />
den öppna arbetslösheten minskat till 127000 personer eller 3%. Denna<br />
förändring torde i huvudsak vara ett resultat av tidigare insatta arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder. Efterfrågan på arbetskraft är fortfarande mycket<br />
låg. Trots detta ligger oktober månads arbetslöshetssiffror lägre än<br />
motsvarande månad föregående år.</p>
<p>Trots att den öppna arbetslösheten enligt den senaste mätningen påtagligt<br />
minskat finns det anledning att vara oroad över den kommande utvecklingen,<br />
framför allt med tanke på det fortsatt svaga internationella konjunkturläget<br />
i kombination med regeringens arbetslöshetsskapande ekonomiska<br />
politik.</p>
<p>Bakom arbetslöshetssiffrorna döljer sig en trendmässig och mycket<br />
oroande ökning av ungdomsarbetslösheten. För ungdomar (16-24 år) är<br />
arbetslösheten 7,3%. Arbetslösheten för vuxna (25-64 år) har däremot<br />
varit relativt konstant sedan 1960-talet och uppgår f. n. till 2,2%. Ungdomsarbetslösheten<br />
är alltså huvudförklaringen till den höga totala arbetslösheten.<br />
Detta illustreras i diagram 1. Skulle ungdomarna drabbas i samma<br />
utsträckning som den vuxna befolkningen hade den totala arbetslösheten<br />
i oktober legat under 100000 personer. Den faktiska ungdomsarbetslösheten<br />
inger dessutom större oro än vad statistiken påkallar, eftersom de<br />
arbetsmarknadspolitiska insatserna prioriterar just ungdomar.</p>
<p>Regeringens politik</p>
<p>Regeringen förutspår att arbetslösheten kommer att uppgå till 3,5-4%<br />
under nästa år. Detta är till stor del en effekt av den mycket kraftiga<br />
åtstramningen av privat konsumtion. Redan nu signaleras från allt fler håll<br />
varsel om permitteringar inom den privata tjänstesektorn. Det är också<br />
sannolikt att den del av vår ekonomi som är utsatt för utländsk konkurrens<br />
inte i någon högre grad kan tillgodogöra sig effekterna av det genom<br />
devalveringen förbättrade kostnadsläget. Denna förbättring motverkas av<br />
en lång rad skattehöjningar, vinstavsättningar och andra tvingande likviditetsindragningar<br />
för företagen. Politiken hindrar därför lönsamma företag<br />
från att expandera, vilket också måste sätta sin prägel på sysselsättningsutvecklingen.<br />
I stället föreslår regeringen att arbetsmarknadspolitiken i realiteten<br />
skall fungera som ”städgumma” efter en ekonomisk politik som<br />
innebär att antalet jobb minskar ute i företagen.</p>
<p>Genom att isolera arbetsmarknadspolitiken från den ekonomiska politiken<br />
och göra ”arbetstillfällen" inom AMS-verksamheten till ett självändamål<br />
sitter man kvar i ett föråldrat tänkande. Arbetsmarknadspolitiska</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99 22</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Diagram 1</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_8"><p>RELATIV ARBETSLÖSHET. PERIODEN 1963-19821;(Rät linje visar trend).</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_14"><p>Ungdom*arbetalöshet<br />
(16-24&;</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>Vuxenarbetolöshet<br />
(25-64-år)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar.</p>
<p>1 Noteringen för 1982 avser första halvåret.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>åtgärder kan lindra arbetslösheten vid en tillfällig konjunktursvacka och<br />
underlätta strukturomvandlingen men de kan aldrig bota Sveriges djupgående<br />
strukturella problem och bli en huvudingrediens i sysselsättningspolitiken.</p>
<p>Nyckeln till en förbättrad arbetsmarknad ligger i den ekonomiska politiken.<br />
Vi måste skapa förutsättningar för våra företag att investera och<br />
expandera. Den ekonomiska politiken är och måste vara fundamentet i<br />
våra ansträngningar att klara arbetslösheten, särskilt för ungdomarna.</p>
<p>Till stor del är dålig lönsamhet orsaken till de senaste årens minskning i<br />
sysselsättningen. Sambandet mellan industrins lönsamhet och sysselsättningsutvecklingen<br />
är mycket starkt. Diagram 2 visar vad som hänt med<br />
lönsamheten och sysselsättningen sedan 1970. När lönsamheten stiger,<br />
ökar sysselsättningen. När lönsamheten faller, minskar sysselsättningen.</p>
</div>
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Diagram 2</p>
<p>% —. Räntabilitet på mm am mm Sysselsättnings- %</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>Igr eget kapital etter skatt.</p>
</div>
<div class="block ml_36"><p>förändring i industrin.<br />
Avlåses på höger axel.</p>
</div>
<div class="block ml_46"><p>1981</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_12"><p>72</p>
</div>
<div class="block ml_16"><p>73</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>74</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>77</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>79</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>1970</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p>71</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>75</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>76</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Att hög lönsamhet innebär att företag även investerar mer och skapar<br />
fler jobb kan man också se om man rangordnar de svenska industriföretagen<br />
efter lönsamhet och delar in dem i fyra lika stora grupper. Då får man<br />
det resultat som följande figur visar. Undersökningen omfattar 1 239 företag<br />
med 547 000 anställda.</p>
<p>De företag som var lönsammast 1978 ...</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_7"><p>13,9</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>Räntabilitet på totalt kapital, %</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_13" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_47" />
<div class="block ml_47" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_45" />
<div class="block ml_44" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
<p>... ökade sysselsättningen mest 1979.</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>2,4</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p>1,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:42px;">±0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:118px;">•</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">-1,6</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Sysselsättningsförandring,</p>
<p>Källa: SCB, Finansstatistik för identiska industriföretag 1978—79 med minst 50<br />
anställda. Beräkningsmetod se SCB:s Pressmeddelande Nr 1980:99.</p>
<p>Den moderata ekonomiska politiken som redovisats i tidigare avsnitt<br />
syftar till att genom ökad lönsamhet i företagen skapa varaktiga och trygga<br />
jobb.</p>
<p>Avgörande för utvecklingen på arbetsmarknaden är hur snabbt strukturomvandlingen<br />
i näringslivet kan ske. Rörligheten på arbetsmarknaden<br />
måste öka. Det förutsätter att sysselsättningshämmande restriktioner i<br />
arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen lättas. Vidare måste skattepolitiken,<br />
bostadspolitiken etc. stimulera och underlätta för människor att byta<br />
arbeten inom branscher och företag som har framtiden för sig.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken och AMS måste också anpassas och utvecklas<br />
i syfte att vara ett effektivt stöd för enskilda människors möjligheter att<br />
erhålla trygga jobb. Arbetsförmedlingen behöver effektiviseras. Formerna<br />
för sysselsättningsskapande åtgärder måste utvecklas och anpassas efter<br />
nya förutsättningar i ekonomin och på arbetsmarknaden. Förslag på detta<br />
område har tidigare redovisats av moderata samlingspartiet.</p>
<p>Utbildning öppnar nya vägar till varaktiga jobb för enskilda människor.</p>
<p>Utan en bra och efterfrågad yrkeskunskap blir möjligheterna för enskilda<br />
människor att få arbete väsentligt mindre. En bra utbildning behövs för att<br />
företagen skall kunna rekrytera arbetskraft till nya jobb inom framtida<br />
yrkesområden. Utbildningen inom grundskola, gymnasium och högskolor<br />
måste anpassas bättre till arbetsmarknadens och näringslivets krav. Inslaget<br />
av direkt yrkesteknisk utbildning inom gymnasieskolan behöver bli<br />
större. Våra universitet och högskolor måste ligga långt framme i sina<br />
ansträngningar att utbilda för framtidens yrkesområden. Därutöver måste<br />
formerna för omskolning till nya yrkesområden, vidareutbildning etc. förändras<br />
och förbättras. AMU:s roll för att understödja strukturomvandlingen<br />
är väsentlig. Men arbetsmarknadsutbildningen måste förändras i den<br />
riktning som moderata samlingspartiet redovisat i sin partimotion 1982/83.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_35" />
<div class="block ml_44" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Ungdomsarbetslösheten<br />
Resultatet av de arbetsmarknadspolitiska insatserna under senare år<br />
visar att det inte går att vare sig i tillräcklig utsträckning eller varaktigt<br />
bekämpa ungdomsarbetslösheten och därmed den totala arbetslösheten<br />
med sådana metoder. Sveriges allvarliga ekonomiska läge sätter också<br />
gränser för de resurser som varaktigt kan satsas på sysselsättningsskapande<br />
åtgärder. Därför måste vi omgående ta itu med de problem som<br />
utgör grundorsakerna till den trendmässigt ökade ungdomsarbetslösheten.</p>
<p>Att särskilt ungdom drabbas av arbetslöshet beror i huvudsak på:<br />
o För höga ingångslöner för ungdomar.</p>
<p>o Åmanlagar, MBL och andra avtal som reglerar ungdomars möjligheter<br />
på arbetsmarknaden,<br />
o Dålig skolutbildning.</p>
<p>o Tillämpning av lagar och avtal som försvårar för ungdomarna att komma<br />
in på arbetsplatserna,<br />
o Bristande anpassning av arbetsmarknadspolitiken till rådande förhållanden<br />
i ekonomin och på arbetsmarknaden.</p>
<p>Ett av de allvarligaste hindren för ungdomars möjligheter att komma ut<br />
på arbetsmarknaden är de snabbt stigande lönekostnaderna. Höga arbetsgivaravgifter<br />
och snabb löneutveckling för den unga arbetskraften utgör i<br />
dag ett stort hinder. Höga ingångslöner innebär att företagen undviker att<br />
anställa oerfaren arbetskraft, även när verksamheten skulle motivera en<br />
personalökning. Eftersom lönekostnader och arbetsgivaravgifter är centrala<br />
faktorer för våra företags möjligheter att göra sig gällande i konkurrensen,<br />
kommer den unga oerfarna arbetskraften att ställas åt sidan även<br />
under resten av 1980-talet. Ansvaret vilar här tungt på arbetsmarknadens<br />
parter. Regering och riksdag kan inte ensamma klara detta problem. Därför<br />
måste parterna omedelbart ta itu med att lösa problemet med de alltför<br />
höga ingångslönerna. Om detta inte sker och lönekostnaderna utvecklas<br />
som under 1970-talet får löntagarorganisationerna och arbetsgivarna ta på<br />
sig ett mycket stort ansvar för att ungdomsarbetslösheten ökar ytterligare.</p>
<p>Även inom andra avtalsområden finns grundläggande problem som parterna<br />
måste hjälpa till att lösa. Det behövs ungdomsplatser för 18—21åringarna,<br />
utökade möjligheter till prov- och korttidsanställningar, möjligheter<br />
att ta till vara utrymmet för enskilda beredskapsarbeten — ungdomsplatser<br />
— praktikplatser etc. Om parterna ej är beredda att genom avtal<br />
göra nödvändiga förändringar måste lagstiftning tillgripas.</p>
<p>Riksdag och regering har självklart också ett stort ansvar. Regeringen<br />
måste därför omgående fullfölja riksdagens beslut under våren 1982 om<br />
principerna för en garanti avseende erbjudande om arbete, utbildning eller<br />
praktik till alla ungdomar upp till 21 år. Ett system med samhällstjänst<br />
måste omedelbart utformas praktiskt och sättas i verket. Regeringen bör<br />
utfärda nya riktlinjer för hur resurserna för beredskapsarbeten skall användas<br />
vid insatser för våra ungdomar. Möjligheter att dela upp beredskapsar</p>
</div>
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_57" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>beten såväl tidsmässigt som ekonomiskt måste ges och justeringar i ersättningsnivåer<br />
för ungdomar genomföras. Villkoren för enskilda beredskapsarbeten<br />
för ungdomar måste förbättras i förhållande till beredskapsarbeten<br />
i den offentliga sektorn.</p>
<p>Olika former av yrkesutbildning skall prioriteras. AMU måste bli effektivare<br />
och förändras enligt de riktlinjer som anges i vår i januari väckta<br />
partimotion (1981/82:2018).</p>
<p>Resurser som därmed friställs skall användas för en kraftig satsning på<br />
företagsförlagd utbildning, lärlingsutbildning etc. Skolan måste förbättra<br />
sin direkt yrkesinriktade utbildning och också satsa på utbildning till yrken<br />
inom framtida teknikområden och branscher, datateknik, elektronik etc.</p>
<p>Regeringens åtgärder och förslag för att förstärka resurserna och bygga<br />
ut den yrkesinriktade utbildningen för ungdomar, redovisade i proposition<br />
1982/83:50 bil. 3, Åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,<br />
ligger väl i linje med moderata samlingspartiets nedan redovisade<br />
åtgärdsprogram för att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden. Vi<br />
bifaller därför dessa förslag.</p>
<p>Riksdagen måste följa upp parternas ansträngningar att via avtal finna<br />
lösningar på problem som är relaterade till arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen.<br />
Prestige och olika partsintressen får inte stoppa ansträngningarna<br />
att snabbt vidga möjligheterna för våra ungdomar att bli delaktiga i<br />
arbetslivet.</p>
<p>Som alternativ till regeringens miljardrullning inom ramen för AMS<br />
traditionella insatser föreslår moderata samlingspartiet följande program<br />
för att minska ungdomsarbetslösheten. Programmet måste genomföras i<br />
nära samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Kostnaderna för programmet<br />
beräknar vi till mellan 100 och 200 milj. kr.</p>
<p>Programmet finansieras genom att regeringen utnyttjar kvarstående medel<br />
inom ramen för finansfullmakten (175 milj. kr.) samt genom de resurser<br />
kommunerna redan erhållit för att bekosta verksamheten med de s.k.<br />
ungdomsslussarna (100 milj. kr.).</p>
<p>Eftersom vi avvisar regeringens förslag om ökade skatter, bl. a. i form av<br />
höjda arbetsgivaravgifter och höjd moms, får kommunerna också större<br />
möjligheter att aktivt ställa upp för att genomföra delar av programmet.</p>
<p>Det bör dock återigen betonas att en förutsättning för full produktiv<br />
sysselsättning är en ekonomisk politik som syftar till att förbättra företagens<br />
lönsamhet och konkurrenskraft, dvs. motsatsen till den politik regeringen<br />
förespråkar.</p>
<p>Program för lägre ungdomsarbetslöshet<br />
O Avvisa propositionens förslag om höjda skatter och avgifter,<br />
o Uppmana arbetsmarknadens parter att sänka ungdomarnas ingångslöner<br />
i förhållande till vuxnas löner samt omgående förverkliga riksdagens<br />
uttalande om ungdomsplatser för 18-21 åringar.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">o Inrätta samhällstjänst för arbetslös ungdom.</p>
<p style="margin-left:13px;">o Förbättra och utöka yrkesutbildningen för ungdom - bl. a. företagsförlagd<br />
utbildning och lärlingsutbildning - och effektivisera arbetsmarknadsutbildningen.</p>
<p style="margin-left:13px;">O Förbättra villkoren för enskilda beredskapsarbeten och tillvarata möjligheterna<br />
att ordna sådana, ungdomsplatser, praktikplatser m. m. i de<br />
75000 företag som saknar kollektivavtal. Dela beredskapsarbeten och<br />
differentiera beredskapslönerna för ungdom. Gör det möjligt att kombinera<br />
beredskapsarbete och yrkesutbildning.</p>
<p style="margin-left:13px;">0 Förändra arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen för att förbättra ungdomens<br />
situation på arbetsmarknaden, bl. a. genom att ge generell rätt<br />
till provanställningar samt genom att utöka rätten till korttidsanställningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetslöshetsersättningen</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår i proposition 1982/83:55 att reglerna och omfattningen<br />
av ersättningen vid arbetslöshet skall ändras. Inga väsentliga förändringar<br />
har inträffat sedan riksdagen under våren 1982 beslutade att reformera<br />
detta försäkringssystem. Det är också alltför tidigt att redan nu dra så<br />
långtgående slutsatser om behovet av förändringar som regeringen gör,<br />
eftersom de praktiska erfarenheterna inte finns. Regeringens förslag innebär<br />
att såväl statsutgifterna som företagens kostnader ökar. Detta är oacceptabelt<br />
i nuvarande ekonomiska situation.</p>
<p style="margin-left:3px;">10. Näringspolitiken</p>
<p style="margin-left:3px;">Utgångspunkter</p>
<p style="margin-left:3px;">Näringspolitiken måste syfta till ett dynamiskt näringsliv kapabelt till<br />
utveckling och förnyelse. Sådana omställningar kan inte ske genom politiska<br />
dekret utan genom väl fungerande marknader. I detta synsätt går en<br />
viktig skiljelinje mellan socialdemokraterna och moderata samlingspartiet.</p>
<p style="margin-left:3px;">1 proposition 1982/83:50 föreslås en rad nya stödformer inom bl. a. energi-,<br />
industri-, kommunikations- och bostadssektorerna.</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen anförs på s. 26:</p>
<p style="margin-left:3px;">Investeringsprogrammet och investeringsstödet kommer följaktligen att<br />
inriktas å ena sidan på sådan industriell verksamhet som har förutsättningar<br />
att klara sig genom hård konkurrens, å andra sidan på sådana investeringar<br />
i infrastruktur som sänker kostnaderna och stärker konkurrenskraften<br />
för industrin som helhet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Denna inriktning är i och för sig rimlig, men samtliga investeringar som<br />
regeringen vill få till stånd är i praktiken inriktade på hemmamarknaden<br />
och sannolikt inte heller lönsamma.</p>
</div>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_37" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Mineralförsörjningen</p>
<p>I propositionen föreslås ett investerings- och utvecklingsprogram för<br />
gruv- och mineralindustrin för att få till stånd en utökad prospektering i<br />
syfte att öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag samt att<br />
lägga grunden till nya sådana.</p>
<p>Prospektering efter nya mineraler bedrivs f. n. i huvudsak inom AB<br />
Boliden, LKAB och förutvarande Sveriges geologiska undersökning. För<br />
prospekteringsändamål förbrukas i dag uppskattningsvis mellan 100 och<br />
150 milj. kr. årligen. 1 regeringsförslaget föreslås ett medelsbehov för<br />
programmet under en femårsperiod om totalt 300 milj. kr.</p>
<p>Ett prospekteringsstöd har nyligen införts (NU 1981/82:40). Socialdemokraterna<br />
röstade då emot detta förslag. Deras motivering var att stödet<br />
skulle kunna leda till att gruvföretagen minskade sina egna prospekteringsansträngningar.</p>
<p>Utskottets borgerliga majoritet och sedermera riksdagen avslog socialdemokraternas<br />
motion. Detta var så sent som våren 1982.</p>
<p>De risker som kan finnas för att företagen drar ned på sina egna prospekteringsinsatser<br />
till följd av det stöd som då infördes ökar om nu ytterligare<br />
stöd införs.</p>
<p>Det kan också ifrågasättas om de materiella resurser som behövs för<br />
prospekteringsändamål är tillgängliga i en utsträckning som tillåter full<br />
effektivitet vid en så kraftig ökning av anslagen för prospektering. Subventioneringen<br />
i sig medför också risker för en minskad noggrann prövning av<br />
resursanvändningen.</p>
<p>Regeringens förslag är — liksom andra idéer i krispropositionen - mycket<br />
ofullständigt presenterat. För att pengarna inte bara skall leda till<br />
slöseri och ett ökat budgetunderskott fordras mycket bättre förberedande<br />
undersökningar.</p>
<p>Vi kan inte finna några bärande skäl att på befintligt beslutsunderlag<br />
ändra på det ställningstagande som den borgerliga majoriteten gjorde i<br />
våras. Vi yrkar därför avslag på propositionens förslag om ett reservationsanslag<br />
om 300 milj. kr. för stöd till prospekteringsverksamhet.</p>
<p>Energipolitiken</p>
<p>En enligt regeringen avgörande del i strävandena att föra Sverige ur den<br />
ekonomiska krisen handlar om investeringar på energiområdet. Enligt<br />
regeringen bör takten i fjärrvärmeutbyggnaden öka, investeringar i torvanläggningar<br />
stimuleras och ett nytt stöd till energitekniskt inriktad industri<br />
introduceras. Regeringen anser dessutom att staten bör ta ett ökat ansvar<br />
för upphandlingen av kommunala energianläggningar. Totalt vill regeringen<br />
anslå 1200 milj. kr. på energiområdet.</p>
<p>Allmän enighet råder om att fjärrvärme i tätbebyggelse ofta har stora<br />
fördelar. Det slogs också fast i den energiproposition som våren 1981<br />
förelädes riksdagen. Till följd av de ekonomiska fördelar som en fjärrvärmeutbyggnad<br />
innebär satsar också åtskilliga kommuner på detta.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Regeringen vill genom 300 milj. kr. i direkta statliga bidrag 1983 söka<br />
förmå kommunerna att öka investeringstakten. Bidragen skall ges utöver<br />
de lån som redan utgår till fjärrvärme.</p>
<p>Det är av avgörande betydelse att kommunerna själva, utifrån de faktiska<br />
ekonomiska förutsättningar som föreligger, planerar och genomför den<br />
fjärrvärmeutbyggnad som man finnér ändamålsenlig. Den ryckighet som<br />
särskilda, statliga stöd för begränsade tidsperioder åstadkommer tjänar<br />
inte den långsiktiga och fasta ansvarsfördelning som en riktig energipolitik<br />
kräver. Vi avvisar därför detta förslag.</p>
<p>Regeringen anser vidare att ett nytt bidrag på 200 milj. kr. skall införas<br />
för att stimulera till ökad torvanvändning. Bidraget skall utgå till förbränningsanläggningar<br />
som beställs nästa år.</p>
<p>Det är i och för sig värdefullt att torvkunnandet i vårt land utvecklas.<br />
Motivet är emellertid inte så starkt att den föreslagna förstärkningen av det<br />
stöd som redan utgår till torvintroduktion kan försvaras. I dagens statsfinansiella<br />
läge är det nödvändigt att stöd till olönsamma investeringar hålls<br />
tillbaka. Andra energiinvesteringar kan snabbare och billigare minska oljeberoendet.<br />
Vi avvisar således också det särskilda bidraget till torvanläggningar.</p>
<p>För att bistå vid upphandling av energianläggningar aviserar regeringen<br />
kommande överläggningar med kommunerna i syfte att uppnå ett mera<br />
samordnat upphandlingsförfarande. Skälen för en samordning är svaga.</p>
<p>Förslaget präglas av misstron mot att enskilda företag och kommuner på<br />
egen hand eller i frivillig samverkan kan genomföra också omfattande<br />
investeringar. Det är tydligt att regeringen vill få en ny möjlighet att utöva<br />
påtryckningar på först och främst kommunerna i deras val av energiförsöijningsalternativ.<br />
Vi finner för vår del ingen anledning att biträda förslag<br />
som ger regeringen sådana möjligheter.</p>
<p>Regeringen föreslår till slut ett nytt stöd till viss energiinriktad industri.<br />
Departementchefen framhåller:</p>
<p>Som nämnts är emellertid befintliga stödinsatser inom energiområdet<br />
normalt inte inriktade på tillverkare och kan heller inte avse användning av<br />
teknik färdig för kommersiellt bruk.</p>
<p>Det är angeläget att den tillverkande industrin får ökade möjligheter att<br />
vidareutveckla teknik inom energiområdet. Vidare är det väsentligt att<br />
bristande kapacitet, omodern utrustning m.m. inte skall behöva hindra<br />
tillverkare från att producera den utrustning som energiinvesteringarna<br />
kräver.</p>
<p>En ny stödform behövs enligt min mening för att komplettera nuvarande<br />
stödformer inom energiområdet och för att undanröja de hinder som kan<br />
finnas hos industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för energiområdet.<br />
Stödet bör i flertalet fall lämnas i form av lån, med eller utan<br />
villkorlig återbetalningsskyldighet. Jag bedömer att en engångsanvisning<br />
på 700 milj. kr. behövs för detta stöd. Dessa medel bör anvisas under ett<br />
nytt reservationsanslag. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma<br />
de villkor som skall gälla för det nya stödet.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Det är allt som anförs som motiv till ett förslag om sammanlagt 700 milj.<br />
kr.</p>
<p>Om avsikten, såsom antyds inledningsvis, är att stödja företag som<br />
erbjuder kommersiellt konkurrenskraftiga produkter saknar förslaget all<br />
grund. Sådana företag kan finansiera en angelägen expansion på annat sätt.<br />
Om däremot tanken är att stödja verksamhet som ännu inte nått kommersiell<br />
mognad är det i realiteten fråga om utvecklingsstöd som skall bedömas<br />
tillsammans med andra stödformer med motsvarande syfte.</p>
<p>Vi menar för vår del att förslaget såsom det framläggs i propositionen är<br />
av en sådan karaktär att det omöjligen kan bifallas. Regeringen kan inte<br />
begära 700 milj. kr. till ett syfte som man inte ens ids precisera.</p>
<p>Den åtgärd i regeringens åtgärdsprogram på energiområdet som kommer<br />
att få den största effekten är den föreslagna vattenkraftsskatten som i<br />
denna motion närmare behandlas i avsnittet Åtgärder mot företagsamheten.<br />
Effekten av denna är entydigt negativ. Den fortsatta utbyggnaden av<br />
vattenkraften som regeringen i annat sammanhang sagt sig vilja främja<br />
försvåras avsevärt om den särskilda skatten skulle införas.</p>
<p>Summan av den av regeringen så starkt framhävda energisatsningen blir<br />
alltså negativ. Från en regering som anser sig särskilt väl skickad att<br />
”kraftfullt och målmedvetet” åstadkomma den nödvändiga förändringen i<br />
vårt lands energisystem är detta en dålig början.</p>
<p>Energipolitiken måste enligt vår mening inriktas på en övergång från olja<br />
till andra energikällor som är billigare. På så sätt kan ett viktigt bidrag ges<br />
till lösningen av vårt lands ekonomiska problem. En energipolitik som tar<br />
till vara Sveriges möjligheter att ändra energisystemet i en mer konkurrenskraftig<br />
riktning kan emellertid inte åstadkommas genom ytterligare<br />
manipulerande med subventioner och skatter, utan endast genom avlyftning<br />
av de blockeringar som i dag omöjliggör utnyttjandet av kunnande och<br />
inhemska energiresurser.</p>
<p>11. Bostadspolitiken</p>
<p>På bostadsområdet föreslår regeringen en ny skatt och ett antal nya<br />
selektiva lån och bidrag. Skattevapnet tas till för att subventionera icke<br />
konkurrenskraftiga delar av bostadsbeståndet. Förslagen leder till sämre<br />
marknadsanpassning och färre incitament för att sänka byggkostnaderna.<br />
De grundläggande problemen på den svenska bostadsmarknaden förstärks.</p>
<p>Temporära hyresrabatter</p>
<p>I propositionen föreslås temporära s. k. hyresrabatter vid ny- och ombyggnad<br />
av hyres- och bostadsrättshus under 1983 och 1984.</p>
<p>Förslaget innebär att sambandet mellan hyran och produktionskostnaderna<br />
ytterligare urholkas, vilket motverkar en utveckling mot lägre byggnadskostnader.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Systemet är komplicerat och leder till ytterligare byråkratisering av<br />
bostadsmarknaden. Det finns en uppenbar risk för en godtycklig tillämpning<br />
av reglerna. Rabattens utformning kommer med all sannolikhet att<br />
leda till en ännu mer subventionsfixerad arkitektur.</p>
<p>Moderata samlingspartiet avvisar förslaget om införande av s. k. hyresrabatter.<br />
Genom en systematisk avreglering av bostadsbyggandet och en<br />
ökad konsumentstyming av bostadsmarknaden, där de boende själva får<br />
betala en större del av bostadskostnaden, kan i stället en nödvändig press<br />
på bostadsproducenterna att bygga billigare uppkomma.</p>
<p>Ett inslag i förslaget som förtjänar viss uppmärksamhet är tanken att på<br />
hyresavin ange hyran före resp. efter rabatt. För att möjliggöra att de<br />
boende ges en fullständig bild av boendekostnaden förordar vi att riksdagen<br />
uppmanar hyresvärdarna att på hyresavin ange total boendekostnad<br />
per månad, före alla statliga bostadssubventioner, vid sidan av den sedvanliga<br />
uppgiften om den hyra eller avgift som den boende erlägger.</p>
<p>Hyresförlust garanti</p>
<p>I propositionen föreslås en hyresförlustgaranti för lägenheter i hyresoch<br />
bostadsrättshus som påbörjas under 1983 och 1984. Garantin får formen<br />
av under tre år ränte- och amorteringsfria lån, som helt kan efterges<br />
efter särskild önskan.</p>
<p>Motivet för förslaget sägs vara att även på många orter där det enligt<br />
regeringens uppfattning finns uppenbara behov av att bygga bostäder är<br />
kommunerna och företagen tveksamma till att sätta i gång nya projekt med<br />
hänsyn till risken för att lägenheterna inte blir uthyrda. Detta visar med all<br />
önskvärd tydlighet att regeringen och bostadskonsumenterna gör olika<br />
bedömningar när det gäller efterfrågan på bostäder.</p>
<p>Systemet leder oundvikligen till en mindre känslighet bland bostadsföretagen<br />
för människors önskemål. Antalet outhyrda lägenheter kommer att<br />
öka som en följd av hyresförlustgarantin. Moderata samlingspartiet kan<br />
mot denna bakgrund inte biträda förslaget.</p>
<p>Lån m. m. till underhåll av vissa bostadshus</p>
<p>I propositionen föreslås att lån för underhåll av vissa bostadshus bör<br />
beviljas genom riksbankens försorg.</p>
<p>Underhållet av hyresfastigheter skall finansieras av hyresintäkterna. Om<br />
normalt underhåll finansieras med statliga lån, elimineras hyresgästernas<br />
ansvar för en hyressättning som garanterar en varaktigt god boendestandard.<br />
Redan i dag finns en stor underfinansiering av underhållet. Regeringens<br />
förslag innebär ytterligare ett steg mot en felaktig hyresnivå.</p>
<p>Enligt propositionen bör bostadsföretag som får underhållslån ges rätt<br />
att som särskild tillgångspost i balansräkningen ta upp ett belopp som<br />
motsvarar låneskulden. Motivet är att många allmännyttiga bostadsföretag<br />
i annat fall skulle tvingas avstå från lånet på grund av att de enligt aktiebo</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>lagslagens regler om likvidationsskyldighet inte kan öka sin skuldbörda<br />
ytterligare. Förslaget strider såväl mot sunt förnuft som bokföringslagens<br />
principer och måste därför på principiella grunder avvisas.</p>
<p>Bidrag till förbättring av boendemiljön</p>
<p>I propositionen föreslås bidrag föi miljöförbättringar även om sociala<br />
skäl saknas eller på grund av att andelen tomma lägenheter är hög. Det<br />
maximala bidragsbeloppet föreslås höjt från 3000 kr. till 4 500 kr. per<br />
lägenhet.</p>
<p>Av propositionen framgår att sådana boendeområden i stor utsträckning<br />
redan erhållit boendemiljöbidrag. Bostadsföretag verksamma i övriga områden<br />
har visat begränsat intresse för de bostadslån som funnits tillgängliga<br />
för förbättringar av boendemiljön. Förslaget innebär att ett med 50% ökat<br />
bidrag per lägenhet skall kunna utges utan att särskilda skäl härför föreligger.</p>
<p>Bärande bostadspolitiska skäl har ej anförts för de föreslagna förändringarna<br />
i boendemiljöbidragens utformning. Förslaget avvisas därför.</p>
<p>Bidrag till vissa energibesparande åtgärder</p>
<p>I propositionen föreslås ett temporärt bidrag på 15% av de godkända<br />
kostnaderna för förbättringar av isoleringen i bjälklag och ytterväggar samt<br />
för byten och kompletteringar till treglasfönster.</p>
<p>Energibesparande åtgärder är i dag mycket lönsamma. Energipolitiska<br />
motiv för ett utökat statligt stöd saknas därför.</p>
<p>Reglerna för statliga insatser beträffande energibesparande åtgärder har<br />
dessutom nyligen ändrats. Varje regeländring kräver, i den mån man<br />
önskar utnyttja dess förmåner, förändrade produktionsrutiner, vilket medför<br />
ökade produktionskostnader. Reglerna bör därför inte ständigt förändras.<br />
Temporära regler är i detta avseende särskilt kostnadskrävande.</p>
<p>Av propositionen framgår att det föreslagna stödet även till viss del skall<br />
finansiera underhållsarbeten. Som redovisats på annat ställe i denna motion<br />
avvisar vi med statliga medel bidrags- eller lånefinansierat underhåll.</p>
<p>Åtgärder för bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter</p>
<p>I propositionen föreslås dels särskilda låneregler för att underlätta att<br />
outhyrda lägenheter utnyttjas och byggs om till lokaler, dels ett speciellt<br />
stöd till bostadsföretag som har haft ett stort antal outhyrda lägenheter<br />
under lång tid.</p>
<p>Om bostadslån och räntebidrag får behållas när bostadsutrymmen har<br />
byggts om till t. ex. lokaler snedvrids snabbt konkurrensförhållandet gentemot<br />
andra, icke subventionerade lokaler. Regeringens förslag om att<br />
införa en ny subvention i form av bibehållna lån även efter sådana ombyggnader<br />
avvisas.</p>
<p>De bostadsföretag som sedan länge haft ett stort antal outhyrda lägen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>heter måste själva ta ansvar för fattade beslut och söka finna en varaktig<br />
lösning för framtiden. Statliga ingripanden skulle på ett olyckligt sätt frånta<br />
bostadsföretagen och kommunerna ansvaret för de uppkomna situationerna.</p>
<p>Ytterligare stödåtgärder i form av statliga lån för ombyggnad är inte<br />
motiverade.</p>
<p>Hyreshusavgift</p>
<p>I propositionen föreslås att en hyreshusavgift införs för äldre fastigheter.<br />
Fastigheter med värdeår före 1975 skall årligen betala en extra avgift<br />
motsvarande 2 % av taxeringsvärdet om de inte omfattas av räntesubventionssystemet<br />
eller uppförts eller byggts om med statliga bostadslån.</p>
<p>De fastigheter som berörs av förslaget utgörs av dem som anges med<br />
koderna 20, 22, 24 samt 28 i fastighetstaxeringslagens 2 kap. 2 §. Dessa är<br />
byggnader med huvudsakligen bostäder, byggnader som innehåller både<br />
bostäder och lokaler samt byggnader med huvudsakligen lokaler. Bakgrunden<br />
till förslaget om införande av hyreshusavgift är att höjningen av de<br />
garanterade räntorna i det nyare beståndet sägs leda till - via bruksvärdessystemet<br />
— att oacceptabla vinster uppstår i det äldre hyreshusbeståndet.</p>
<p>Vi är starkt kritiska till denna hyreshusavgift som är en skatt på boende.<br />
Vår kritik gäller såväl motiven bakom avgiftens införande som de effekter<br />
som med nödvändighet följer av den.</p>
<p>Det rådande bruksvärdessystemet innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen<br />
är ”prisledande”, dvs. att de hyresnivåer som etableras i det<br />
allmännyttiga beståndet blir de högsta på marknaden. Hyrorna i det privata<br />
beståndet får inte ligga över bruksvärdesnivån. Hyrorna i detta bestånd<br />
fastställs genom förhandlingar och inte genom automatik. Den i<br />
propositionen framförda hypotesen att de minskade räntebidragen skulle<br />
slå igenom i form av vinster för fastighetsägare som motsvarar bortfallet i<br />
räntebidrag är därför sakligt ogrundade.</p>
<p>Den nya skatten skulle, utan motsvarande intäktsökningar, få allvarliga<br />
konsekvenser för fastighetsägare som dessutom måste klara sig utan statligt<br />
räntestöd. Ungefär tre fjärdedelar av de privatägda bostadshyreshusen<br />
är byggda före år 1950 och drygt hälften under 1930- och 1940-talen. Husen<br />
är således relativt gamla och därtill relativt små. De ägs i huvudsak av<br />
fysiska personer som själva också sköter förvaltningen. Ägaren, som oftast<br />
bara har en eller ett par fastigheter, har i regel ett mycket gott<br />
förhållande till sina hyresgäster. Dessa trivs i allmänhet också mycket bra<br />
med sina boendeförhållanden, vilket bl. a. tar sig uttryck i en låg omflyttning.<br />
Förvaltningen av framför allt det äldre enskilt ägda fastighetsbeståndet<br />
av bostadshyreshus har sedan senare delen av 1970-talet gått med<br />
kraftiga underskott. Förklaringar till detta är bl. a. en förhållandevis svag<br />
hyresutveckling, kraftiga ökningar av drifts- och underhållskostnaderna<br />
samt det höga ränteläget. Skatten riskerar att leda till en väsentligt ökad<br />
3 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 99-111</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>fastighetsomsättning, vilket självfallet inte är önskvärt från samhällets<br />
synpunkt.</p>
<p style="margin-left:4px;">Om fastighetsägarna kan kompensera den ökade ekonomiska bördan<br />
med ökade hyror får hyresgästerna betala för att de inte bor i statligt<br />
belånade och därmed räntestödda flerfamiljshus. Detta kan inte accepteras.</p>
<p style="margin-left:4px;">Avgiften syftar till att kompensera för bruksvärdessystemets effekter på<br />
hyresmarknaden. Det är därför märkligt att fastighetsenheter som inte<br />
utgörs av hyreshus skall drabbas av avgiften. Ett stort antal bostadsrättslägenheter<br />
kommer att påföras avgiften, trots att bostadsrätterna inte ingår i<br />
bruksvärdessystemet. Vidare skall även lokalhusen påföras avgiften trots<br />
att dessa hus inte har med boende över huvud taget att göra.</p>
<p style="margin-left:4px;">Avgiften skall enligt förslaget påföras fastigheter med värdeår före 1975.<br />
Begreppet värdeår saknas i en stor del av beståndet och är dessutom oklart<br />
definierat.</p>
<p style="margin-left:4px;">Räntebidragen infördes för att hålla nere kapitalkostnaderna för nyare<br />
fastigheter. När samhällsekonomiska skäl påkallar en begränsning av det<br />
statliga räntestödet får detta inte medföra nya regleringar. Bruksvärdessystemets<br />
olägenheter kan aldrig motivera ytterligare statliga regleringar<br />
inom bostadssektorn. Tvärtom måste målet för en framåtsyftande bostadspolitik<br />
vara att avreglera och marknadsanpassa bostadsmarknaden. En<br />
utvärdering och översyn av hyressättningssystemet bör därför göras.</p>
<p style="margin-left:4px;">Mot denna bakgrund avvisar vi införandet av en skatt på äldre hyreshus.</p>
<p style="margin-left:4px;">När det gäller de formella bristerna i handläggningen av förslaget om<br />
införande av hyreshusavgift hänvisar vi till vad vi tidigare anfört på s. 19.</p>
<p style="margin-left:4px;">12. Löftespolitiken</p>
<p style="margin-left:4px;">I proposition 1982/83:55 föreslås bl. a. att basbeloppet för 1983 kompletteras<br />
med ett tilläggsbelopp om 300 kr. vid beräkning av folkpensions- och<br />
tilläggspensionsförmåner jämte delpension, arbetsskadelivränta (eller motsvarande<br />
ersättning) och studiemedel.</p>
<p style="margin-left:4px;">Enligt propositionen är syftet att ge viss kompensation för prisökningar<br />
under år 1983, eftersom basbeloppet även fortsättningsvis skall fastställas<br />
att gälla för kalenderår på grundval av prisutvecklingen föregående år.<br />
p I propositionen aviseras i detta sammanhang förslag om återgång<br />
fr. o. m. år 1984 till tidigare beräkningsgrunder för basbeloppet med undantag<br />
av såväl den nu gällande kalenderårsvisa giltigheten som de prishöjande<br />
effekterna av devalveringen. I det följande återkommer vi inte till<br />
frågan om beräkningsgrunder för 1984 års basbelopp. Vi vill därför redan<br />
här framhålla att då lagförslag inte nu framläggs avvaktar vi med att ta<br />
ställning i sak. Vi kan därför inte heller godkänna vad föredraganden anfört<br />
i denna fråga utan yrkar avslag på propositionen i denna del.</p>
<p style="margin-left:4px;">Vidare föreslås i proposition 1982/83:55 att det med anledning av propo</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:4px;">sition 1981/82:144 fattade beslutet om ändringar i sjukpenningberäkningen<br />
skall upphävas och således över huvud taget inte träda i kraft.</p>
<p>Samma sak föreslås beträffande det med anledning av proposition 1980/<br />
81:205 fattade beslutet om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen.<br />
Förslag till ett annat statsbidragssystem förbereds i socialdepartementet.<br />
De nu gällande, gamla reglerna föreslås gälla tills vidare och i vaije fall<br />
under 1983.</p>
<p>Det allmänna barnbidraget föreslås höjt med 25 kr. per månad och<br />
bidragsberättigande barn.</p>
<p>I konsekvens med detta föreslås att även studiebidraget inom studiehjälpen<br />
och det förlängda barnbidraget bör höjas i motsvarande mån, dvs. med<br />
25 kr. i månaden.</p>
<p>Flerbarnstilläggen föreslås fördubblade. Förslag aviseras om sådan regeländring<br />
att barn över 16 år med studiebidrag eller förlängt barnbidrag<br />
blir bidragsberättigade i vad avser flerbarnstillägg. Detta led i utvidgningen<br />
av flerbarnstilläggen genomförs emellertid inte vid årsskiftet. Enligt föredraganden<br />
saknas tekniska förutsättningar.</p>
<p>Av skäl som närmare utvecklas på annan plats i denna motion avvisar vi<br />
den ekonomiska politik regeringen företräder. Devalveringen och de åtgärder<br />
som nu föreslås i propositionerna 1982/83:50 och 55 leder till en<br />
jämfört med innevarande år nära nog fördubblad inflationstakt samtidigt<br />
som budgetunderskottet drivs i höjden. För att finansiera bidragshöjningar<br />
och förmånsförbättringar tillgriper regeringen bl. a. en momshöjning.<br />
Emellertid leder momshöjningen till lika stora eller större utgiftsökningar<br />
för de enskilda hushållen som de påslag på förmåner och bidrag som<br />
föreslås. Vi motsätter oss bestämt höjningen av mervärdeskatten och<br />
yrkar avslag på proposition 1982/83:55 i den delen.</p>
<p>I den mån vårt avslagsyrkande beträffande momsen vinner riksdagens<br />
bifall bibehåller hushållen i motsvarande mån sin köpkraft. Därmed bortfaller<br />
motiven för de ovan angivna förslagen i vad gäller pensionsförmåner,<br />
allmänna barnbidrag, förlängda barnbidrag, studiebidrag och studiemedel.</p>
<p>Vi yrkar därför avslag på förslaget att för 1983 komplettera basbeloppet<br />
med ett tilläggsbelopp på 300 kr. vid beräkningen av de aktualiserade<br />
basbeloppsreglerade förmånerna, t. ex. folkpensioner. Höjningen för en<br />
vanlig pensionär, ca 35 kr. i månaden, äts praktiskt taget helt och hållet<br />
upp av den föreslagna momshöjningen.</p>
<p>Av motsvarande skäl yrkar vi avslag på förslaget att höja det allmänna<br />
barnbidraget, förlängda barnbidraget och studiebidraget med 25 kr. per<br />
månad. Här skulle den föreslagna momshöjningen som regel innebära en<br />
större utgiftsökning än 25 kr. per barn och månad.</p>
<p>Vi hälsar dock med tillfredsställelse regeringens nu vunna insikt om<br />
flerbarnsfamiljernas utsatta position. Vi har från moderat sida länge påtalat<br />
detta problem, och vi har tagit initiativ till flerbamsstöd, bl. a. i riksdagsmotioner.<br />
Det nuvarande regeringspartiet har emellertid tidigare konsekvent<br />
motsatt sig våra förslag.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Vi tillstyrker propositionsförslaget om att flerbarnstillägget skall utgå<br />
med ett halvt extra barnbidrag för tredje barnet och ett extra barnbidrag för<br />
det fjärde och följande barn. Det statsfinansiella läget tillåter inte den<br />
ökning av statsutgifterna som blir följden av regeringens förslag om förbättrat<br />
flerbarnsstöd. Vi anvisar därför finansiering av förslaget under<br />
avsnittet om livsmedelssubventionema nedan.</p>
<p>När det gäller förslaget att upphäva vårriksdagens beslut om ändrade<br />
regler inom sjukpenningförsäkringen finnér vi inga skäl att frångå nämnda<br />
beslut. Visserligen betraktar vi beslutet som en temporär lösning med vissa<br />
brister. Men den beslutade regeländringen motiveras fullt ut av kravet på<br />
återhållsamhet med såväl statens som försäkringens utgifter i nuvarande,<br />
ekonomiskt besvärliga situation. Vi kommer emellertid att i annat sammanhang<br />
föreslå förändringar i syfte att komma till rätta med en del av<br />
bristerna. I avvaktan på detta vidhåller vi vårriksdagens beslut och yrkar<br />
avslag på det nu föreliggande förslaget.</p>
<p>Inte heller beträffande statsbidraget till den kommunala barnomsorgen<br />
finnér vi anledning att nu frångå riksdagsbeslutet hösten 1981.</p>
<p>Regeringen föreslår en ökning av livsmedelssubventionema med 230<br />
milj. kr. från 3 300 milj. kr. till 3530 milj. kr. För innevarande budgetår<br />
innebär detta en ökning av statsutgifterna med 115 milj. kr. Motivet anges<br />
vara att neutralisera den föreslagna ökningen av mervärdeskatten.</p>
<p>Otvivelaktigt påverkar subventionsgraden konsumtionsnivån av livsmedel.<br />
Man får dock i detta sammanhang inte glömma bort att den starka<br />
konsumtionsökning i fråga om särskilt animaliska livsmedel som ägde rum<br />
under 1970-talet främst berodde på den köpkraftförstärkning som den s. k.<br />
överbryggningspolitiken vid mitten av 1970-talet möjliggjorde. Det är denna<br />
missriktade politik som nu såväl producenterna som konsumenterna<br />
dyrt får betala. Erfarenheterna från livsmedelsområdet är att statsmakterna<br />
måste visa återhållsamhet med åtgärder syftande till konstlade relationer<br />
mellan producent- och konsumentpriser. Av det skälet anser vi att<br />
livsmedelssubventionema på sikt måste avvecklas. Vi har bl. a. i partimotionen<br />
i januari 1982 föreslagit nedskärning av dessa subventioner. Vi har<br />
samtidigt föreslagit att utöver detta ytterligare neddragning av livsmedelssubventionerna<br />
ej bör ske förrän avvecklingens effekter på såväl konsumenternas<br />
konsumtionsmönster som jordbrukarnas avsättningsutrymme<br />
för sina produkter blivit belysta. Vi vidhåller denna uppfattning och avvisar<br />
således regeringens förslag till ökning av livsmedelssubventionema.</p>
<p>I samband med att anslagsfrågan kommer upp till behandling i riksdagen<br />
kommer vi dämtöver att åter föreslå en minskning av subventionerna på<br />
375 milj. kr. i förhållande till det anslag som finns upptaget i statsbudgeten.</p>
<p>För vårt ställningstagande till propositionens förslag rörande arbetslöshetsersättningen<br />
hänvisas till avsnittet 9.5. Arbetslöshetsersättningen.</p>
<p>I denna motion framställs endast yrkanden i vad avser proposition 1982/<br />
83:50 som det ankommer på finansutskottet att behandla. Övriga yrkanden<br />
framställs i särskilda följdmotioner.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>13. Hemställan</p>
<p style="margin-left:10px;">Med stöd av vad ovan anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:42px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som föreslås i motionen,</p>
<p style="margin-left:42px;">2. att riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att<br />
under budgetåret 1982/83 besluta om utgifter intill ett sammanlagt<br />
belopp av 3500000000 kr.,</p>
<p style="margin-left:42px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om de allmänna investeringsfonderna,</p>
<p style="margin-left:42px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om kommunalt skattestopp för år 1984,</p>
<p style="margin-left:42px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförts om indragning av medel från primärkommuner<br />
och landsting.</p>
<p>Stockholm den 25 november 1982</p>
<p>ULF ADELSOHN (m)</p>
<p>LARS TOBISSON (m)</p>
<p>INGEGERD TROEDSSON (m)</p>
<p>ANDERS BJÖRCK (m)</p>
<p>NILS CARLSHAMRE (m)</p>
<p>BRITT MOGÅRD (m)</p>
<p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p style="margin-left:7px;">BERTIL LIDGÅRD (m)<br />
CARL BILDT (m)</p>
<p style="margin-left:7px;">INGRID SUNDBERG (m)<br />
ROLF DAHLBERG (m)<br />
PER PETERSSON (m)<br />
STAFFAN BURENSTAM<br />
LINDER (m)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>4 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 99-111</p>
</div>
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_57" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:99</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Innehåll</p>
<p style="margin-left:4px;">1. Motionens huvudsakliga innehåll 1</p>
<p style="margin-left:4px;">2. Den internationella ekonomiska utvecklingen 4</p>
<p style="margin-left:4px;">3. Regeringens ekonomiska politik 5</p>
<p style="margin-left:28px;">Devalveringen 5</p>
<p style="margin-left:28px;">Krisplanen mot balansbristema 7</p>
<p style="margin-left:4px;">4. Motsägelser i regeringens politik 12</p>
<p style="margin-left:4px;">5. Kommunernas roll 13</p>
<p style="margin-left:4px;">6. Åtgärder mot företagsamheten 13</p>
<p style="margin-left:4px;">7. Investeringsprogrammet 16</p>
<p style="margin-left:4px;">8. Skattepolitiken 17</p>
<p style="margin-left:4px;">9. Arbetsmarknadspolitiken 21</p>
<p style="margin-left:28px;">Arbetsmarknadsläget 21</p>
<p style="margin-left:28px;">Regeringens politik 21</p>
<p style="margin-left:28px;">Ungdomsarbetslösheten 25</p>
<p style="margin-left:28px;">Arbetslöshetsersättningen 27</p>
<p>10. Näringspolitiken 27</p>
<p style="margin-left:28px;">Utgångspunkter 27</p>
<p style="margin-left:28px;">Mineralförsöijningen 28</p>
<p style="margin-left:28px;">Energipolitiken 28</p>
<p>11. Bostadspolitiken 30</p>
<p style="margin-left:28px;">Temporära hyresrabatter 30</p>
<p style="margin-left:28px;">Hyresförlustgaranti 31</p>
<p style="margin-left:28px;">Lån m. m. till underhåll av vissa bostadshus 31</p>
<p style="margin-left:28px;">Bidrag till förbättring av boendemiljön 32</p>
<p style="margin-left:28px;">Bidrag till vissa energibesparande åtgärder 32</p>
<p style="margin-left:28px;">Åtgärder för bostadsområden med stor andel</p>
<p style="margin-left:37px;">outhyrda lägenheter 32</p>
<p style="margin-left:28px;">Hyreshusavgift 33</p>
<p>12. Löftespolitiken 34</p>
<p>13. Hemställan 37</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_22" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_13" />
</div>
</div>
0ULF ADELSOHNm1undertecknare0LARS TOBISSONm2undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm3undertecknare0ANDERS BJÖRCKm4undertecknare0NILS CARLSHAMREm5undertecknare0BRITT MOGÅRDm6undertecknare0L. ARNE ANDERSSONm7undertecknare0BERTIL LIDGÅRDm8undertecknare0CARL BILDTm9undertecknare0INGRID SUNDBERGm10undertecknare0ROLF DAHLBERGm11undertecknare0PER PETERSSONm12undertecknare0LINDERm13undertecknareG60299Ulf Adelsohn m. fl.mot_198283__99.pdf1018184pdfVissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)https://data.riksdagen.se/fil/D67718E4-8693-471D-BF59-D87BF4D081F5