3072487 G60243 1982/83 43 mot mot Motion 1982/83:43 Göthe Knutson Motion Motion 43 0 1982-10-19 00:00:00 2014-10-13 15:15:12 2014-10-13 00:00:00 Samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet (prop. Göthe Knutson html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G60243/text https://data.riksdagen.se/dokument/G60243 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G60243 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Motion</p> <p>1982/83:43</p> <p>Göthe Knutson</p> <p>Samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet (prop.<br /> 1982/83:3)</p> <p>Samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet (prop. 1982/</p> <p>83:3)</p> <p>Den riksdagsman som intresserar sig för datapolitik möter, förutom<br /> sakområdets egna snårigheter, oförutsedda problem i riksdagens interna<br /> hantering av datapolitiska frågor. I anslutning till vårens datapolitiska<br /> proposition (prop. 1981/82:123) pekade jag på att ledningsorganet för<br /> rättsväsendets informationssystem bör avskaffas då dess existens beror på ett<br /> äldre synsätt som nu i enighet övergivits. Mitt förslag mötte då invändningen<br /> att jag då inte motiverat under den allmänna motionstiden med avslag på<br /> anslaget till ledningsorganet. Men det kan mycket väl förhålla sig så inom<br /> datapolitiken att ett sakförhållande kan vara datapolitiskt olämpligt utan att<br /> för den skull samtidigt också vara fel ur samtliga andra tänkbara aspekter.<br /> Det är ofta svårt att hantera ett förhållande i gränsskiktet mellan<br /> datapolitiken och det aktuella fackområdet.</p> <p>Den som söker föra datapolitik får bereda sig på att tidpunkt och<br /> debattbakgrund i högsta grad avgör ödet för datamotionerna. Vägen genom<br /> riksdagen kan endast delvis förutses. Om vi skall ha en datapolitik - och<br /> svaret blev ju jakande i vårens riksdagsbeslut - måste vi så småningom få<br /> något slags intern handläggningsordning i riksdagen hur utskotten fördelar<br /> dessa frågor. Talmanskonferensens utredning om utskottsindelning och<br /> ärendefördelning (förslag 1981/82:22) noterar hur exempelvis ekonomiska<br /> förslag råkar ut för samordningsproblem, men förbiser att datafrågor ofta gör<br /> detsamma.</p> <p>Frågan om socialförsäkringens datasystem illustrerar väl svårigheterna.<br /> Socialförsäkringsutskottet kan lägga betänkanden om både reformplaneringen,<br /> lagar i följd av denna och principbeslut om datorisering. Vissa<br /> konsekvenser som köp av datorutrustning och nya maskinhallsbyggnader i<br /> Sundsvall betraktas som konsekvensbeslut; finansutskottets betänkanden<br /> om dessa väcker sällan uppmärksamhet. Det har dock någon gång gnisslat<br /> när dessa förmenta konsekvensbeslut råkat komma först och således bundit<br /> upp riksdagen. Och en gång monterade riksförsäkringsverket in en dator<br /> innan ens regeringen hunnit ta ställning till om den alls skulle anskaffas. Men<br /> sådana missar spelar ändå ingen större datapolitisk roll: regeringen är inte<br /> bunden till att disponera beviljade beställningsbemyndiganden för datorut</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 43</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>rustning just hos riksförsäkringsverket ens när det anges i propositionstexten.</p> <p>Socialförsäkringens gamla och nya datasystem är också en decentraliseringsfråga,<br /> varför civilutskottet kommer i fråga. Såvitt kunnat utrönas, har<br /> utskottet hittills inte blivit tillfrågat. Skatteutskottet har flera gånger<br /> inhämtat dess synpunkter om datapropositioner i motsvarande situationer.</p> <p>Konstitutionsutskottet är också aktuellt. Visserligen har integritetsdebatten<br /> dämpats, men de i stort sett bortglömda offentlighets- och sekretessfrågorna<br /> har i stället kommit till. Också här har skatteutskottet inhämtat<br /> yttrande i motsvarande situation.</p> <p>Socialförsäkringsutskottet har således hittills inte utnyttjat riksdagens<br /> interna möjligheter till genomlysning av sitt sakområdes datafrågor med<br /> hjälp av andra utskott.</p> <p>Någon avstämning mellan ”socialförsäkringsutskottets datapolitik” och<br /> ”finansutskottets datapolitik” har inte förekommit.</p> <p>Min datamotion 1981/82:2045 i våras hade ett avsnitt om socialförsäkringens<br /> datasystem vars situation enligt en samfälld datapolitisk opinion utgör<br /> själva huvudtesten i vår förmåga att styra den snabba datatekniska<br /> utvecklingen. Med ”vår” avser jag parlamentariker - ämbetsmäns och<br /> datateknikers förmåga att styra detta område är uppenbar utan test. Som<br /> denna del hamnade hos finansutskottet som inte tog något egentligt<br /> ställningstagande återkommer jag med synpunkterna i mer genomarbetad<br /> form- * :</p> <p>Myndigheters datasystem återspeglar lagarna</p> <p>För att underlätta för läsarna vill jag inledningsvis påpeka att min<br /> utgångspunkt är att jag tolkar regeringsformens uttryck att ”den offentliga<br /> makten utövas under lagarna” som att även försäkringskassornas datasystem<br /> skall konstrueras under lagarna. Detsamma gäller utformningen av riksförsäkringsverkets<br /> organisation. En så radikal omstöpning av lagarna som<br /> denna proposition föreslår medför därför enligt mitt sätt att se automatiskt<br /> krav på en analys av denna förändrings påverkan av datasystem och<br /> organisation.</p> <p>Socialdepartementets socialförsäkringsenhet har legat på tre propositionsutkast<br /> som hör samman: den nu lagda om SSU-utredningen, den om ett nytt<br /> datasystem enligt ALLFA-kommittén, den om riksförsäkringsverkets organisation<br /> enligt översynsutredningen. Dessa tre borde ha kommit samtidigt,<br /> då de bildar tre sidor av samma grundläggande socialförsäkringspolitik.</p> <p>Jag invänder inte mot den nu lagda propositionens huvudförslag att ersätta<br /> många sorters bidrag med fyra. Denna motion innehåller inget avslagsyrkande.<br /> En förändring inom ett svåröverblickbart område måste få inledas på<br /> detta sätt: man kan inte som första åtgärd ropa på ”bevis” att just denna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_2"><p>variant oomtvistligt slår ut alla motalternativ. Snarare är det bra att det finns<br /> ett arbetsalternativ som utgångspunkt; vi bör inte utesluta förbättringar i det.<br /> Den politiska tanken är rimligen den att ett system så snårigt att det<br /> motverkar fortsatt reformverksamhet måste förenklas till lagar och datasystem,<br /> medan själva antalet nya bidrag inte fryses alltför hårt, även om detta<br /> antal bör vara litet.</p> <p>Tidigare generationer socialpolitiker har allt efter situationen infört små<br /> och stora reformer utan att så noga hålla reda på någon ovillkorlig formell<br /> samordning. Vi själva har gjort detsamma - vi kan ju se på ett exempel som<br /> det statskommunala bostadsbidraget där administrationskostnaden nådde<br /> upp till halva det utbetalade beloppet. Nästa generation kommer att införa<br /> nya bidragsformer, men det är först under deras tid denna propositions<br /> förslag får full verkan. Kort sagt: om vi nu 1982 planerar för fyra<br /> bidragsformer år 2000, lär antalet ändå då vara större. Vem vet, kanske den<br /> enda fungerände spärren mot nya socialpolitiska reformer är den vi nått nu:<br /> oöverblickbarheten. Vi har ingen rätt att binda upp nästa generation<br /> parlamentariker eller kommande folkopinioner från att införa nya reformer<br /> - små eller stora.</p> <p>Nu kan läsaren invända: som tur är kan vi inte binda upp nästa generation<br /> parlamentariker även om någon skulle vilja. Fel, det går visst, fastän inte<br /> genom lagstiftning. Lagar kan ändras. Orörligheten kommer genom de<br /> datasystem som återspeglar lagarna. Om de utformas statiskt binder vi lätt<br /> upp nästa generation, för även om alla datasystem kan ändras rent tekniskt,<br /> uppkommer lätt spärrar ekonomiskt. Det är ju precis det som hänt med det<br /> nuvarande systemet på riksförsäkringsverkets tekniska byrå i Sundsvall. Det<br /> inte bara spärrar förändringar - det har skapat en kö av mindre delreformer<br /> som står på tur och väntar därför att systemet tekniskt och ekonomiskt inte<br /> tål att byggas ut.</p> <p>Bedömningen av den nu lagda propositionens förslag måste ta med<br /> faktorer som, så vitt jag kan se, förbises i texten. All förenklig är inte<br /> nödvändigtvis god, den är inget självändamål. Det nu havererade datasystemet<br /> började på 1960-talet nog så enkelt med att endast datorisera<br /> sjukpenningsutbetalningarna. Det vi 1982 tycker ser enkelt och ändamålsenligt<br /> ut kan på samma sätt verka olämpligt och reformhämmande år 2000.</p> <p>Enligt min mening borde i stället det övergripande kravet vara förändringsbarhet,<br /> följsamhet. Vi vill inte nu 1982 ta beslut som våra efterträdare<br /> år 2000 inte kan acceptera. Denna egenskap är som krav rent trival för dagens<br /> datatekniker; de kallar den på sin rotvälska för ”openended design”. Vi får<br /> inte, än en gång, låta riksförsäkringsverket manövrera oss - självklart<br /> oavsiktligt hittills - in i den situationen att vi binds till att avstå från goda<br /> socialpolitiska reformer under så lång tid som ett decennium eller mer.<br /> Handlingsfrihet är huvudmålet - eller borde vara det - för:</p> <p>1. denna proposition om samordning,</p> <p>2. den ännu inte lagda ALLFA-propositionen,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:24px;">3. den heller inte lagda propositionen om riksförsäkringsverkets organisation.</p> <p>Debatten kring dessa förslag har kretsat kring medlen att uppnå målen: en<br /> minskning från 42 till några få bidragsformer är ett utmärkt medel, sannolikt<br /> nödvändigt för att återskapa en överblick över en lag- och datateknisk<br /> snårskog. En förenkling till en enda inkomstberäkningsprincip ger sannolikt<br /> minskad byråkrati; den kan genomföras omedelbart även i 42-alternativet.<br /> En decentralisering till kassorna av all datadrift och åtskillig systemutveckling<br /> är också endast ett medel, som sannolikt måste genomföras. Men jag är,<br /> vilket jag återkommit till i flera olika sammanhang, ingen dogmatisk<br /> datadecentralist. Om någon kan visa att ett jättesystem i Sundsvall alltfort<br /> ger samma flexibilitet i lokal systemanpassning och politiskt reformarbete<br /> som 26 lokalt utplacerade datorer så godtar jag alternativet. Men ingen har<br /> visat detta, och då får jag som lekman ta ställning mellan de olika<br /> datateknikerfalangerna: jag tror att många mindre datorer ger större<br /> flexibilitet värd den något högre kostnaden, och jag tror inte något totalt<br /> centraliserat drift- och systemansvar motsvarar kraven för år 2000.</p> <p>Vi närmar oss nu kärnan i den oupplösbara relationen politik-lagardatasystem:<br /> datateknikerna blir alldeles vilsna om vi endast ospecificerat<br /> kräver ”flexibilitet”. Det går att få till extra kostnad. Det är endast viss<br /> flexibilitet vi är intresserade av, inte den totala. Vi - riksdagen - måste så gott<br /> det går försöka beskriva vilken det är. Min tolkning är följande: vi riksdagsmännen<br /> - vill varken binda oss eller nästa generation till den<br /> nuvarande strukturen. Vi vill ha ”moduler” - det finns inte bättre ord - som<br /> kan flyttas omkring mellan huvudmän. Jag anser exempelvis att den<br /> borgerliga linjen för den allmänna arbetslöshetsförsäkringens huvudmannaskap<br /> ger en god lösning, men det innebär ju inte nödvändigtvis att jag<br /> utesluter framtida modifieringar baserade på erfarenhet. I så fall innebär<br /> begreppen flexibilitet och ”openended design” att arbetslöshetsförsäkringen<br /> skall vara en egen modul när det gäller lag, datasystem och helst datorer. I så<br /> fall behövs det inte så hårda motsättningar just nu, för det kommer att gå att<br /> ändra eller flytta denna modul.</p> <p>Men om vi nu låser utvecklingen beträffande arbetslöshetsförsäkringens<br /> huvudmannaskap eller de fyra huvudbidragsformer propositionen föreslår,<br /> då blir det naturligtvis konfrontation: låsningar bortåt år 2000 är faktiskt<br /> ”värda” det. Graden av denna medvetna, omedvetna eller obefintliga<br /> låsning framgår inte av vare sig proposition eller SSU-utredningen; eller<br /> exaktare: riksdagen vet inte om den nu ombeds låsa sig för ett senare kanske<br /> oönskat datasystem på samma sätt som det nu havererade centrala<br /> 1960-tals-systemet tillkom efter ett principbeslut vars inbyggda bindningar<br /> förvisso förbigick riksdagen.</p> <p>För min del menar jag att åtminstone modulerna allmänt barnbidrag och<br /> allmän folkpension bör vara fristående till lag och datasystem. Deras<br /> karaktär av enkla endast åldersberoende, inte behovsprövade rutiner utan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>sekretessproblem gör det alternativet väl så bra som varianten att baka in<br /> dem bland mycket ömtåligare beslut. Sex bidragsformer kan alltså vara väl så<br /> enkelt och överblickbart som fyra. Dessutom tillkommer sårbarhetsaspekten,<br /> som jag av utrymmesskäl annars gått förbi: genom att behålla dessa som<br /> fristående moduler kan just dessa få den nödvändiga högre uthålligheten i<br /> fredskriser och krig.</p> <p>Långsiktiga bindande upphandlingsbeslut</p> <p>Jag pekade på två viktiga pågående upphandlingar i motion 1981/<br /> 82:2405:</p> <p>Så därför borde det vara möjligt att nå politisk enighet om att det är dags<br /> att låta 1979 års beslut träda i kraft. Två aktuella upphandlingar fungerar som<br /> tester: rikspolisstyrelsens nya dator, där RPS vill ställa riksdagen inför<br /> fullbordat faktum genom att köpa en ny central dator. Polisens databehandling<br /> blir alltså centraliserad långt in på 2000-talet trots att polisberedningen<br /> vill decentralisera. Den bittra erfarenheten har ju lärt oss att dataansvarsgränserna<br /> bör överensstämma med de normala. Detsamma gäller också för<br /> det andra exemplet där riksförsäkringsverket vill börja införa utrustning som<br /> av ekonomiska skäl omöjliggör en framtida decentralisering. Verket äskar<br /> endast ett enda skivminne och ett nytt databassystem. Det antyder inte ens<br /> att totalinvesteringen är mycket större. Det var så riksdagen brukade bli<br /> lurad på 1960-talet. Sådana planeringsunderlag borde vara otänkbara<br /> numera.</p> <p>Finansutskottet (FiU 1981/82:34) gav följande besked:</p> <p>I yrkande 5 begärs att varje beslut om upphandling av dator- och<br /> programvaruutrustningarför rikspolisstyrelsens nya dator och varje steg mot<br /> konvertering av riksförsäkringsverkets nuvarande datasystem skulle anstå<br /> till dess att riksdagen tagit ställning till den principiella framtida utformningen<br /> av dessa förvaltningssektorers datarutiner.</p> <p>Utskottet har ingen anledning ifrågasätta att regeringen underställer<br /> riksdagen planerade nya och konverterade datasystem i den ordning som<br /> riksdagen har fastställt. Innan detta skett bör givetvis inga anskaffningar ske<br /> som låser den framtida utformingen av systemen.</p> <p>Däremot bör den föreskrivna ordningen inte hindra att existerande system<br /> underhålls och kompletteras i den utsträckning detta bedöms ekonomiskt<br /> rationellt. Yrkandet om särskilt tillkännagivande avstyrks.</p> <p>Detta daterades den 4 maj 1982. Tre dagar senare visade en notis i Dagens<br /> Nyheter hur lite riksdagen fortfarande betyder i datafrågor:</p> <p>Rikspolisstyrelsen får ett helt nytt datorsystem. Det beslöt regeringen på<br /> torsdagen. Kostnaden för det nya systemet är omkring 30 miljoner kronor<br /> och det skall vara fullt utbyggt hösten 1983. Redan i sommar påbörjas<br /> arbetena. Det nuvarande datorsystemet hos rikspolisstyrelsen installerades<br /> 1973. Det har drabbats av många driftsstömingar och inte fungerat<br /> tillfredsställande.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_43"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Såvitt jag vet har ingen instans reagerat på denna uppenbara avvikelse.<br /> Man kan ju som jämförelse fundera på reaktionen om exempelvis<br /> kommunikationsdepartementet beslutade lägga ner en järnvägslinje dagarna<br /> efter det att trafikutskottet uttalat att det först borde underställas riksdagen.</p> <p>Till den nytta det kan få, kan jag endast återkomma med oförändrat<br /> yrkande om den andra pågående upphandlingen om riksförsäkringsverkets<br /> datasystem. Det här aktuella förslaget, ömsom kallat DUR II och DO, har<br /> genom socialdepartementets socialförsäkringsenhets oföretagsamhet blivit<br /> den nödlösning som återstår. Det handlar inte om någon mindre komplettering<br /> utan om en ny dator för de nu använda datorprogrammen. Det binder<br /> ekonomiskt vårt handlande bortåt 1990-talet och bör enligt min mening<br /> underställas riksdagen.</p> <p>DUR II/DO kan, av dem som ogillar riksdagens inblandning i datapolitiken,<br /> lätt beskrivas som ett rent rutinbeslut om också kostnaden närmar sig<br /> lOOmilj. kr. Jag anser beslutet vara politiskt. Vi har endast två utvägar för att<br /> decentralisera de olämpliga centrala statliga systemen inom ramen för<br /> budgetsituationen:</p> <p>1. Låta decentraliseringen ta lång tid, dvs. ta ett politiskt beslut 1982 om<br /> ett nytt system som införs minst tio år senare; då nästan försvinner<br /> merkostnaden för omkonstruktionen.</p> <p>2. Vi kan köpa samma sorts datorer för regionerna, i detta fall<br /> försäkringskassorna, som nu används centralt; även då minskar omprogrammeringen<br /> så att kostnaden blir obetydlig.</p> <p>Fler ekonomiskt rimliga alternativ finns inte. Socialförsäkringens datasystem<br /> kan decentraliseras med båda metoderna. Den ena vägen utesluter inte<br /> den andra. Därför ger också det s. k. DUR II/DO- beslutet datapolitiska<br /> möjligheter som väl kan inordnas i både önskan om sparsamhet och önskan<br /> om en ny dataideologi.</p> <p>Den provisoriska decentralisering som kommer i fråga är att köpa en<br /> lillebror till Sundsvallsdatorerna och placera den i Stockholms län - i Handen<br /> exempelvis - för enbart Stockholmskassans databehandling. Denna är ensam<br /> om egen intern datakompetens, är den enda som är stor nog både för<br /> datortypen och som avlastningsobjekt, och är av allt att döma den enda<br /> kassan som accepterar pionjärstatus utan tvekan. Göteborgskassan lär<br /> exempelvis ha sina dubier mot att släppa in något så bångstyrigt som en stor<br /> dator i sin administration. Statskontoret har mycket översiktligt räknat på<br /> kostnaden. I dagens penningvärdes prisläge lär denna komma att uppgå till<br /> 30 å 35 miljoner vartill kommer utgifter för lokaler. Investeringen i Sundsvall<br /> minskar, men knappast med hela beloppet. Om decentraliseringen ”lönar<br /> sig” vet ingen på grund av att kalkylerna slentrianmässigt förbiser de mer<br /> svåruppskattade fördelarna med datacentralisering.</p> <p>Kassornas interna konkurrens sägs vara det enda väsentliga argumentet<br /> mot att nu börja med Stockholmskassan. Vi borde ha växt ifrån sådana</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_39"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>invändningar: som jämförelse har några av tingsrätterna nu använt datorer i<br /> fastighetsregistreringen utan att någon talat om ”orättvisor” mot alla övriga,<br /> och det är f. ö. inte alltid roligt att vara pionjär. Det jämnar ut sig: om<br /> Stockholmskassan får försteg 1982-1992 så hamnar den ju i gengäld efter<br /> nästa tioårsperiod, för den lär komma sist i kön för att få det nya datasystem<br /> som planeras.</p> <p>Justitiedepartementets planeringsenhet gjorde några snabba klipp med<br /> rikspolisdatorn och ställde finansutskottet och riksdag inför fait accompli jag<br /> hoppas att socialdepartementets socialförsäkringsenhet handlar annorlunda<br /> i sin upphandling.</p> <p>Styrning genom lagstiftningsmakten</p> <p>Följande avsnitt i min motion 1981/82:2405 handlar också om socialförsäkringen:</p> <p>En del av förklaringen till att riksdagen hamnat utanför fungerande insyn i<br /> den statliga dataanvändningen är att det gäller den verkställande delen av<br /> förvaltningen. Regeringen har ett omfattande kontaktnät för det, men det<br /> saknar riksdagen, som i stället är orienterad mot bl. a. lagstiftning och<br /> uppföljning av lagars verkan.</p> <p>Det är synd att detta riksdagens sätt att fungera och dess annorlunda<br /> uppbyggda kontaktnät inte kommit till systematisk användning. I fall det<br /> gäller statliga och kommunala datasystem som styr enskildas angelägenheter<br /> borde lagar konstitutionellt sett vara den primära och enda tillåtna metoden<br /> för att ge riksdagen både dess inflytande och insyn.</p> <p>De lagar som fyller detta syfte brukar kallas registerlagar. Vi saknar än så<br /> länge dessa på så viktiga områden som uppbördsväsendet, socialförsäkringen,<br /> förvaltningsdomstolarnas diarier och för föreslagna system som basregistret<br /> för företag och organisationer och det nya momssystemet. Dessa<br /> registerlagar bör utarbetas. Det är en väsentlig datapolitisk uppgift därför att<br /> den mer än någon annan nu aktuell åtgärd återför de hittills nästan<br /> okontrollerade systemerarna och programmerarna under normala beslutsvägar.</p> <p>Finansutskottet (FiU 1981/82:34) hade följande mening om detta:</p> <p>Utskottet får här hänvisa till att dessa frågor helt nyligen varit föremål för<br /> riksdagens uppmärksamhet med anledning av proposition 1981/82:37 om<br /> offentlighetsprincipen och ADB. Genom en lagändring som träder i kraft<br /> den 1 juli 1982 har sålunda fastslagits att myndighet i princip har skyldighet<br /> att tillhandahålla beskrivningar av sina ADB-register (KU 1981/82:21). De<br /> sålunda fastställda reglerna torde onödiggöra särskild lagstiftning i varje<br /> enskilt fall.</p> <p>Utskottet har hamnat lite snett: registerlagarna, t. ex. skatteregisterlagen,<br /> har och får inte ha något med offentlighetsprincipen att göra; det tillhör<br /> grundlag. De får heller inte innehålla sekretessregler; dessa får endast<br /> förekomma i sekretesslagen. De nämnda beskrivningarna dokumenterar<br /> systemen; registerlagarna har en annan uppgift och just den jag anger i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>motionen: att lagreglera registerinnehållet i system som rör enskilds<br /> förhållande.</p> <p>När datalagen kom till 1973 ville socialdemokraterna inte låta datainspektionen<br /> pröva tillåtligheten av datasystem regering och riksdag beslutat<br /> införa. En grupp, bland annat socialförsäkringens register, har blivit<br /> bortglömd och saknar än i dag legalt integritetsskydd. Utan registerlag i<br /> ryggen får och vill inte datainspektionen utfärda anvisningar med regler för<br /> registerinnehåll och samkörningar. Lagen om allmän försäkring säger inget<br /> om de tillåtna datatyperna i registren. Enligt min mening har exempelvis<br /> noteringarna i sjukförsäkringsregistret sådan betydelse för den enskilde att<br /> det uppenbart är fråga om ”betungande” offentligrättslig normgivning som<br /> enligt regeringsformen beslutas av riksdagen ensam. Förutom ekonomi<br /> förekommer exempelvis markeringar om ”ifrågasatt försäkringsmissbruk”<br /> osv.</p> <p>Det nu använda datasystemet för socialförsäkringen har så långt återstående<br /> livslängd att vi måste utarbeta en registerlag. För de nya system<br /> propositionen föreslår anser jag det vara självklart.</p> <p>Registeransvar enligt datalagen</p> <p>Behovet av en registerlag framgår av det faktum att registeransvaret ännu<br /> inte blivit klart definierat trots att systemet varit i bruk i tio år. Jag skrev i<br /> motion 1981/82:2405:</p> <p>Först en detalj som har stor principiell betydelse för datalagen. Sedan lång<br /> tid diskuterar riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och datainspektionen<br /> vem som är registeransvarig i datalagens mening för sjukförsäkringsregistret.<br /> Riksdagen bör ge vägledning, för det gäller val mellan olika<br /> synsätt baserade på den policy som bör gälla. Datalagen säger att den är<br /> ansvarig som förfogar över registret. Tryckfrihetsförordningen säger att<br /> riksförsäkringsverkets datacentrals dataregister inte är allmänna handlingar<br /> så länge de endast undergår teknisk bearbetning. Lagen om allmän<br /> försäkring slår fast att det är kassorna som skriver in uppgifter i registren. I<br /> fallet sjukförsäkringsregistret får riksförsäkringsverket endast anföra besvär<br /> hos försäkringsdomstol i de fall verket inte är nöjt med vad som skrivs in.<br /> Verksfunktionen som tillsynsmyndighet ger ingen rätt att ändra uppgifterna,<br /> tvärtom, det skulle hota rättssäkerheten. Det är alltså uppenbart att endast<br /> kassorna har rätt att rätta felaktig uppgift i registret, och därmed kommer<br /> kassorna ensamma i fråga som registeransvariga. Det bör klargöras i ett<br /> tillägg i lagen om allmän försäkring. För de övriga registren är situationen<br /> inte lika klar. Där kan s. k. solidariskt ansvar tänkas, och det ankommer på<br /> datainspektionen att besluta om dessa.</p> <p>Jag föreslår ett provisoriskt tillägg i lagen om allmän försäkring så att<br /> datainspektionen får mandat att undanröja den mest iögonenfallande<br /> bristen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Datorplaneringen för resten av 1980-talet</p> <p>Min motion 1981/82:2405 tog upp några av de vägskäl som finns i<br /> planeringen av socialförsäkringens datasystem:</p> <p>Socialdepartementet skulle ha lagt en egen propositionsbilaga om<br /> socialförsäkringens datasystem baserat på ALLFA-kommitténs rapport. Det<br /> är det just nu väsentligaste datapolitiska vägskälet. Det är tråkigt att förslag<br /> saknas. Denna motion skall inte ersätta denna brist utan endast dra slutsatser<br /> dels på basis av vad som står i propositionens övriga bilagor, dels med tanke<br /> på budgetsituationen. Resonemanget kan föras rätt långt ändå.</p> <p>Vi har lärt oss att regelverket styr datasystemet. Invecklat regelverk, dyrt<br /> och krångligt system. Förenklingar i regelverket kan ge enorma förenklingar<br /> i datasystemet. Skenbart enkla regler i föräldraförsäkringen eller i det nu<br /> avskaffade statskommunala bostadsbidraget gav förbluffande dyra och<br /> krångliga rutiner. I det sista exemplet låg administrationskostnaden på halva<br /> det utbetalade beloppet i ogynnsamma fall.</p> <p>Om socialdepartementet har den ringaste tanke på att förr eller senare<br /> införa en reform baserad på SSU-utredningen - och det har man väl? - kan vi<br /> inte konstruera ett nytt datasystem som måste skrotas när dessa nya lagar<br /> kommer. Och kom ihåg att lagarna tar längre tid: tio år mot fem år för ett nytt<br /> datasystem. Vi kan inte investera i ett nytt datasystem med fem års<br /> livslängd.</p> <p>Snarare måste vi konstruera ett nytt system och nya lagar - de får ju samma<br /> livslängd i datorsamhället - för trettio års användning. I drift 1990 fram till år<br /> 2020. Vem vågar säga något om den sociala tryggheten år 2020? Riksdagen<br /> måste inte bara ställa krav för 1990 utan också, så gott det går och efter bästa<br /> gissning, uppställa en ram för vilka ändringar man önskar eller kan tänka sig<br /> bortom sekelskiftet. Observera att datateknikerna inte baxnar för sådana<br /> krav, datasystem är generella även om de inte godtar vilka som helst. Tar<br /> man ett skattesystem i bruk 1979 och hotar med en proms några år senare så<br /> vill programmerarna gärna veta så mycket som möjligt om promsen så tidigt<br /> som möjligt, hur vagt det än är. De kan ändå göra väsentliga kostnads- och<br /> tidsbesparande förberedelser. Men de kan inte trolla hur mycket som helst:<br /> SSU är helt annorlunda, dessa förslag kan inte kombineras med de lagar de<br /> ersätter.</p> <p>ALLFA-kommitténs förslag var verklighetsfrämmande på en punkt: de<br /> förutsatte att riksdagen skulle slå fast ett genomförandetempo, kosta vad det<br /> ville. Det går inte i dagens budgetläge, även om det var en normalmetod på<br /> 1960- och 1970-talen.</p> <p>Försäkringskassorna sköter i dag sin administrativa databehandling utan<br /> inblandning av tillsynsmyndigheten, även om de kanske kan få hjälp<br /> därifrån. Varje nytt system måste baseras på decentralisering av driften med i<br /> stort sett lika system och datorutrustning på varje kassa. Vi har inte råd med<br /> andra alternativ. Problemet är att statens styrmedel över de formellt<br /> fristående kassorna inte konstruerats för detta. Det kallas i debatten<br /> huvudmannaskapsfrågan och ligger utom datapolitiken, men det nya<br /> decentraliserade datasystemet förutsätter förändringar. Det har ställt frågan.<br /> Riksförsäkringsverket och kassorna kommer inte längre själva i sin interna<br /> diskussion, någon slags parlamentarisk lösning måste till. Det kommer inte<br /> att gå att konstruera ett nytt datasystem under lugna former om inte den<br /> järnhårda styrningen parallellt med den totala friheten kombineras till något<br /> nytt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Vi får i princip tre alternativ:</p> <p>Alternativ 1: Det nuvarande datasystemet, ibland känt som RAFA, är<br /> konstruerat som om kassorna stod i samma relation till riksförsäkringsverket<br /> som länsarbetsnämnderna till AMS. Vi drar konsekvensen av det och<br /> förstatligar kassorna och kan då omedelbart få vinster av typ förenklingar i<br /> regelverken och budgethanteringen. Man kan då tillämpa helt normala<br /> statliga regler och inte den snårskog som erfordras därför att kassorna är<br /> privata rättssubjekt som endast kan styras genom lag.</p> <p>Alternativ 2: Vi drar konsekvensen av Försäkringskasseförbundets<br /> kompromisslösa decentraliseringspolicy. Denna kommer också klart till<br /> uttryck i skrivelser i rena datafrågor. I så fall är den naturliga konsekvensen<br /> en anknytning till kommunerna och deras sociala funktion. Också här väntar<br /> betydande rationaliseringar därför att den kommunala lagregleringen är så<br /> väl inarbetad och mycket enklare jämfört med nyss nämnda snårskog.<br /> Dessutom, Försäkringskasseförbundet i all ära, men att ta hand om ett<br /> miljarddataprojekt räcker inte dess kansli till. Då krävs både Kommunförbundets<br /> och Kommundatas kombinerade kompetens.</p> <p>Alternativ 3: Försäkringskassorna får fortsätta att vara unika inom<br /> förvaltningen, men det krävs då reformer. Staten måste göra klart för sig om<br /> den likformighet och järnhårda kontroll det nuvarande datasystemet ger kan<br /> försvinna utan att ersättas. Ett decentraliserat datasystem ändrar kanske inte<br /> så mycket på fem år eller så, men långsiktigt försvinner dess styrande verkan;<br /> det är ju det som är avsikten med datadecentralisering; det var motsatsen<br /> som var avsikten bakom det nuvarande systemet. Försäkringskasseförbundet<br /> måste rustas upp, och det sker med statligt betalda medlemsavgifter<br /> faktiskt, fastän utan statlig kontroll. Förbundet måste få egna dataexperter,<br /> liksom de största kassorna. De måste stå på egna ben, inte riksförsäkringsverkets.</p> <p>Staten måste bestämma sin position. Det är faktiskt det mest akuta<br /> problemet i dag inför konstruktionen av det nya datasystemet. Det är svårt<br /> att se hur det skall gå till utan en parlamentarisk beredning som utvärderar de<br /> tre alternativen mot varandra.</p> <p>Frågan om det framtida datasystemet mår väl av att konfronteras mot det<br /> uppgivna och det faktiska syftemålet med det nuvarande datasystemet. Det<br /> utgick ifrån att kontantutbetalningen i kassornas lokalkontor måste fungera<br /> väl för att locka de försäkrade till besök, och därmed personlig kontakt med<br /> kassan. Därför, sade man 1967, måste systemet vara tekniskt avancerat, s. k.<br /> on-line, med en slags bankkassor i datoriserad form. Dessa kassor fanns<br /> tidigare; datoriseringen skulle spara personal. Det var den enda beaktansvärda<br /> inkomstposten i den kalkyl som då gjordes upp.</p> <p>Denna del är inte genomförd än på grund av tekniska svårigheter. Vi har i<br /> tio år fått bära kostnaden av det alltför avancerade systemet utan att nå den<br /> vinst som skulle finansiera denna extra kostnad. Den 18 november förra året<br /> upphörde kontantutbetalningen i Stockholm. Det övriga landet kommer att<br /> följa efter. När det är dags att äntligen använda systemet för det det är till för,<br /> genomförs den billigare och effektivare rationaliseringen att slopa kontantutbetalningen.<br /> Det kunde ha gjorts redan 1967, om man då inte lagt så stor<br /> vikt vid det personliga besökets betydelse. Detta har ju också ansetts kräva<br /> endast folkrörelserekryterad personal. Borgerligt orienterade personer har<br /> fått litet inflytande både i kanslierna och styrelserna. Den slopade<br /> kontantutbetalningen aktualiserar alltså försäkringskassornas hela samhällsfunktion.<br /> Det nya datasystemet kan inte börja byggas förrän konsekvenserna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>11</p> </div> <div class="block ml_3"><p>av den järnhårda styrningen parallellt med den totala friheten blivit utredda i<br /> alla aspekter.</p> <p>Man måste slutligen få åtminstone preliminära beslut om verksamhetens<br /> omfång beträffande studiestöd och eventuell utbyggnad med arbetsmarknadsfunktioner.</p> <p>Finansutskottet ville avvakta bland annat den nu lagda propositionen. Jag<br /> skall endast komplettera det långa citatet på två punkter. Riksrevisionsverket<br /> har nyligen föreslagit att försäkringskassorna skall gå över till det vanliga<br /> statliga redovisningssystemet. Det vore ett stort steg mot förstatligande.<br /> Kassan i Stockholm har börjat ta betalt för kopior. Kostnaden kvitteras inte<br /> med normala stämpelfrimärken utan med hemmagjorda, så ersättningen<br /> kommer knappast in som statlig stämpelskatteinkomst. Det vore otänkbart i<br /> en statlig myndighet. Kassan tar betalt också för kopior till part vilka annars<br /> och enligt normala rättsprinciper skall vara gratis för att parten skall kunna ta<br /> till vara sin rätt. Jag tar upp denna detalj om kopiekostnader därför att det<br /> ytterligt tydligt illustrerar nackdelen med kassornas karaktär av att vara<br /> varken statliga eller kommunala. För stat och kommun gäller glasklara<br /> regler. Så länge kassorna är ”något tredje” måste vi uppenbarligen räkna<br /> med behovet av motsvarande detaljerade lagkomplex för detta tredje, vad<br /> det nu är.</p> <p>Modultänkande och brist på detta</p> <p>Jag saknar dess värre ett bra exempel från socialförsäkringen, och väljer i<br /> stället propositionen 1981/82:118 s. 29 där föredragande statsrådet säger att<br /> ett nytt datoriserat basregister för företag ”t. v.” skall förläggas till SCB och<br /> inte till D AFA. Markeringen är nästan omärklig, men får stora konsekvenser<br /> om SCB har att iaktta föreskriften. I så fall måste registret byggas upp som en<br /> modul: En separat grupp tjänstemän skall sköta administrationen. Själva<br /> registret får inte integreras med andra dataregister, även om det kan köras på<br /> samma dator som andra SCB-rutiner. Själva registret får inte integreras med<br /> andra dataregister, även om det kan köras på samma dator som andra<br /> SCB-rutiner. Själva dataprogrammen måste skrivas med viss försiktighet så<br /> att de blir ”portabla”, dvs. så att den flyttas till en annan myndighet som har<br /> annat datafabrikat än SCB. SCB:s datatekniker kan lätt följa dessa krav om<br /> de ombeds göra det, men först då. Det är enklare och billigare att integrera<br /> hela myndighetens dataverksamhet, och de skall göra det i normalfallet för<br /> att sänka kostnaderna. Eller, som jag redan sagt (s. 6), flexibilitet levereras<br /> av datateknikerna närhelst vi önskar, men inte gratis och inte utan utpekande<br /> av vad vi önskar bevara som framtida möjliga förändringar. SCB har inte<br /> tolkat detta korta ”t. v.” så att särskilda åtgärder skall vidtas: basregistret är<br /> redan så integrerat att det finns en ekonomisk spärr mot att så småningom<br /> flytta det till annan huvudman.</p> <p>I socialförsäkringens nya fyra, sex eller flera datarutiner och register får vi</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>på samma sätt en skala av möjligheter i flexibilitet. Ju större osäkerhet i den<br /> socialpolitiska framtidsbilden, desto större anledning att avgränsa en lag med<br /> tillhörande datarutin och dataregister till en avskild modul.</p> <p>Historien om barnbidrag och bidragsförskott är också intressant. Enligt<br /> Nils Carlshamre hade Sverige tidigare världens billigaste sociala reform<br /> räknat på statens administrationskostnad. Men av principiella skäl överfördes<br /> fältadministrationen från kommunerna till försäkringskassorna - en<br /> statligt organiserad bidragsform borde ligga utanför kommunerna ansågs<br /> det. Sett i perspektiv är resonemanget överraskande då ju inte heller<br /> försäkringskassorna är statsmyndigheter. Som kostnad för reformen noterades<br /> endast några datorskivminnen för själva barnbidragsregistret - förvisso<br /> en felräkning.</p> <p>Nästa steg blev att försäkringskassorna också tog över bidragsförskottsadministrationen<br /> från kommunerna. Då som nu hade barnbidrag och<br /> bidragsförskott olika lagar. Riksdagsbeslutet om bidragsförskott nämner<br /> inget om att dessa två lagar skall komma att styra ett gemensamt dataregister<br /> hos kassorna. Det finns ingen förvarning om denna annorlunda implementeringsprincip,<br /> och det framgår inte heller av riksförsäkringsverkets grundunderlag<br /> till departementet. Den gemensamma rutinen blev känd först vid<br /> driftstarten, och det mest beroende på att kommunernas registerunderlag<br /> visade sig vara av usel datakvalitet.</p> <p>Riksförsäkringsverkets ledning har varit irriterad på den kritik man fått för<br /> detta. Till skillnad från synsättet i denna motion menar verket att indelningen<br /> i datamoduler får vara fristående från de styrande lagarna, och att särskilt<br /> registeruppbyggnaden mest är en teknisk fråga, och en intern myndighetsuppgift.<br /> Verksledningen har i ett inlägg - f. ö. författat av nyutnämnde<br /> statssekreteraren Sture Korpi - hävdat att man sparade fyra miljoner kronor<br /> på det gemensamma systemet, sannolikt beräknat som en skivminnesbesparing.<br /> För att nå detta offrade man dels flexibiliteten, dels offentligheten och<br /> sekretessen. Barnbidragsuppgifter saknar känsliga data, men inbakade<br /> bland bidragsförskottets sekretess och sämre datakvalitet försvinner barnbidragets<br /> karaktär av en enkel och ofarlig rutin. Någon registerlag fanns och<br /> finns inte som räknar upp de datatyper som hör till de register som förutses i<br /> vardera lagen.</p> <p>Nu är detta ett bra exempel på så sätt att detta faktiskt inträffat, men det är<br /> ett dåligt exempel på så sätt att det veterligt inte finns någon socialpolitiker<br /> som önskar flytta de två funktionerna från försäkringskassorna. Men låt oss<br /> anta det för resonemangets skull: barnbidragen kanske borde återgå till<br /> kommunernas socialnämnder på 1990-talet. I så fall gjorde riksförsäkringsverket<br /> fel: barnbidrag och bidragsförskott borde ha åtskilts så som lagarna är<br /> skrivna. Och dataprogrammen borde ha programmerats försiktigt så de blir<br /> portabla, och allra helst borde man ha använt helt egna datorer som kunnat<br /> överföras till kommunerna som ett fungerande paket. Vi planerar för<br /> datasystem med datorer som kostar mycket mindre jämfört med i dag.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Och för riksdagens del gäller att den nu borde ha fått någons slags analys av<br /> vilka delar som nu 1982 bör utpekas som eventuellt tänkbara framtida<br /> ändringar i bidragsstrukturen. Inte enbart inom riksförsäkringsverkets<br /> område utan också inom andra statliga myndigheter och mellan staten och<br /> kommunerna. Det blir en viktig del nästa gång regeringen avrapporterar<br /> detta reformarbete.</p> <p>Reformens administration</p> <p>Enligt riksdagsbeslut 1979 skall partierna få insyn i statens dataverksamhet<br /> via representanter i de större projektens styrkommittéer. Enligt synsättet i<br /> denna motion kan lagstiftningsarbetet inte skiljas från den efterföljande<br /> systemkonstruktionen. De påverkar varandra ömsesidigt, eller bör åtminstone<br /> göra det. Propositionens interdepartementala arbetsgrupp följer inte<br /> överenskommelsen från 1979 lika lite f. ö. som den i budgetdepartementet<br /> utarbetade s. k. generalplanen för socialförsäkringens ADB-verksamhet.<br /> Enligt den skall som på 1960-talet datafrågorna skötas utan insyn på verkens<br /> tjänstemannanivå. Den återgången till en förlegad policy kan inte accepteras.<br /> Reformstyrelsen bör alltså vara en delegation med ett begränsat kansli<br /> som övergripande samordnar allt parallellt arbete inom departement, andra<br /> kommittéer, myndigheter, Försäkringskasseförbundet och kassorna. Halva<br /> arbetet rör lagstiftning, halva systemplanering, varför datadelegationen inte<br /> kan fungera för detta. För övrigt lär denna reformstyrelse behövas längre än<br /> de tre år eller så som återstår av datadelegationens arbete.</p> <p>Den s. k. ALLFA-utredningens systemförslag lär vara överspelat med<br /> denna proposition. Dess allmänna decentraliseringssträvan är dock ett<br /> bestående och viktigt initiativ, men den konkreta utformningen av detta kan<br /> knappast få större precision än den allmänna viljeinriktning jag formulerat i<br /> punktl.fi <br /> det ständigt pågående systemutvecklingsarbetet: ju längre förvarningstid,<br /> desto enklare systemomläggning. Riksförsäkringsverket, statskontoret,<br /> försäkringskasseförbundet och kassorna liksom alla anställda behöver och<br /> efterlyser denna typ av viljeyttring. Det är en viktig insats både för den<br /> föreslagna samordningen och för det pågående vardagsarbetet.</p> <p>Järnparagrafen</p> <p>Ovan föreslagna viljeyttring måste kombineras med en ny formulering av<br /> den mening i lagen om allmän försäkring som - tolkad på visst sätt i extrem<br /> riktning - står som ett allvarligt hinder för decentralisering. Det är den första<br /> meningen i 20 kap. 12 §, ”järnparagrafen” kallad ibland.</p> <p>Från början var ju kassorna faktiskt privata juridiska personer där<br /> rättsäkerheten garanterades av en förvaltningsmyndighet. Vi har numera lärt<br /> oss att en domstolsprövning fungerar bättre, och vi har därför i enighet infört</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p>denna metod som det primära rättsäkerhetsskyddet i förvaltningen. Det<br /> gäller också i socialförsäkringen, men paragrafen i fråga har inte blivit<br /> korrigerad med hänsyn till detta. Jag föreslår att så sker. I och för sig kunde<br /> den strykas för riksförsäkringsverket har ändå att följa regeringsformen 1<br /> kap. 9 §, som säger samma sak. Regeringsformen har ju tillkommit efter<br /> lagen om allmän försäkring.</p> <p>Denna paragraf ser ju oskyldig ut, men tolkas som om det i riksförsäkringsverkets<br /> tillsynsfunktion ingår en lagfäst skyldighet att bekämpa det som<br /> brukar kallas lokal systemanpassning, dvs. att bekämpa modern personalvänlig<br /> databehandling. Paragrafen har helt enkelt blivit förlegad i nuvarande<br /> form, och ett hinder för både reformer och rationaliseringsarbetet.</p> <p>Hur långt gående tolkning som förekommer framgår t. ex. av en<br /> promemoria ALLFA-kommittén mottog i slutskedet av sitt arbete. Ändringen<br /> i lagen bör göras nu, så att kommande utredningsarbete kan förutsätta den<br /> decentralisering som behövs.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda hemställer jag</p> <p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om<br /> riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet med en samordning<br /> inom det socialpolitiska bidragssystemet</p> <p style="margin-left:56px;">a) att det övergripande ansvaret för såväl ny lagstiftning som av<br /> denna lagstiftning beroende nya datasystem bör integreras<br /> under en delegation med parlamentarisk representation,</p> <p style="margin-left:56px;">b) att varje huvudtyp av bidragsform i första hand bör<br /> konstrueras i form av en modul omfattande en fristående lag<br /> med återspeglande, fristående datarutin och dataregister,</p> <p style="margin-left:56px;">c) att innehållet i varje större dataregister bör lagstyras i särskild<br /> registerlag,</p> <p style="margin-left:56px;">d) att - fastän den i propositionen skisserade uppdelningen på<br /> fyra moduler är en god första arbetshypotes - antalet sådana<br /> moduler inte redan nu låses, utan får bli beroende av det<br /> fortsatta utredningsarbetet,</p> <p style="margin-left:56px;">e) att alternativet med var sin fristående modul för dels allmänt<br /> barnbidrag, dels inte behovsprövad allmän folkpension bör<br /> komma i fråga i det fortsatta utredningsarbetet,</p> <p style="margin-left:56px;">f) att, oavsett vilket antal moduler som ett framtida riksmöte<br /> fastställer, alla nya lagar och datarutiner i första hand konstrueras<br /> för decentral, försäkringskassavis datordrift och registerorganisation<br /> med full möjlighet till lokal systemanpassning i resp.<br /> kassas regi,</p> <p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om den<br /> s. k. DUR II/DO-uppgraderingen av socialförsäkringens<br /> befintliga system med nya datorer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:43</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_8"><p style="margin-left:58px;">a) att beslut bör underställas riksdagen,</p> <p style="margin-left:58px;">b) att investeringarna bör begränsas till det oundgängligen<br /> nödvändiga,</p> <p style="margin-left:58px;">c) att ett alternativ med provisorisk decentralisering bör prövas<br /> och i första hand av den del som hör till Stockholms läns<br /> försäkringskassa med datordrift i kassans egen regi,</p> <p style="margin-left:58px;">3. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till registerlagar<br /> för socialförsäkringens nu använda datasystem,</p> <p style="margin-left:58px;">4. att riksdagen beslutar dels att i 1 kap. 4 § lagen om allmän<br /> försäkring (1962:381) införa ett nytt tredje stycke av följande<br /> lydelse:</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>4 §</p> <p style="margin-left:11px;">Från och allmän försäkringskassa.</p> <p style="margin-left:11px;">Försäkrad skall äger rum.</p> <p style="margin-left:172px;">Allmän försäkringskassa är registeransvarig<br /> enligt datalagen<br /> (173:289) för de försäkrade som är<br /> inskrivna hos kassan.</p> <p style="margin-left:11px;">dels att 20 kap. 12 § första stycket samma lag erhåller följande lydelse:</p> <p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p> <p>20 kap.</p> <p>12 §</p> <p>Riksförsäkringsverket har att ver- Riksförsäkringsverket har att verka<br /> för att bestämmelserna om den ka för att försäkringsrätternas tolk</p> <p>allmänna försäkringen tillämpas lik- ning av bestämmelserna om den</p> <p>formigt och rättvist. allmänna försäkringen vägleder ver</p> <p style="text-align:right;">ket och de allmänna försäkringskas</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:58px;">5. att riksdagen hos regeringen begär utredning av de allmänna<br /> försäkringskassornas ställning med särskild betoning av de<br /> konsekvenser datoriseringen medfört såväl inom som utom<br /> deras lagstyrda verksamhetsområde.</p> <p>Stockholm den 19 oktober 1982</p> </div> <div class="block ml_4"><p>GÖTHE KNUTSON (m)</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_13" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>GOTAB 72801 Stockholm 1982</p> </div> </div> </div> 0 GÖTHE KNUTSON m 1 undertecknare G60243 Göthe Knutson mot_198283__43.pdf 358986 pdf Samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet (prop. https://data.riksdagen.se/fil/4B59443B-6C75-44EC-8572-5EC3D62E794A