3072158 G6022330 1982/83 2330 mot mot Motion 1982/83:2330 Lars Werner m. fl. Motion Motion 2330 0 1983-04-12 00:00:00 2014-10-13 15:11:29 2014-10-13 00:00:00 Vissa skogspolitiska åtgärder, m. m. (prop. 1982/83:145) Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G6022330/text https://data.riksdagen.se/dokument/G6022330 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G6022330 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1982/83</p> <p style="text-align:right;">2330-2331</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion<br /> 1982/83:2330<br /> Lars Werner m. fl.</p> <p>Vissa skogspolitiska åtgärder, m. m. (prop. 1982/83:145)</p> <p>Skogen utgör - rätt skött - vår värdefullaste naturtillgång. Skogsnäringen<br /> sysselsätter omkring 300 000 människor. Skogsprodukter av olika slag svarar<br /> för mellan 20 och 25 % av landets exportinkomster. Skogsnäringen har även<br /> en stor regional betydelse. Omkring 1 000 orter är mer eller mindre beroende<br /> av näringen, och i många glesbygder utgör skogsnäringen det enda<br /> ekonomiska underlaget för samhällsstrukturen.</p> <p>De översiktliga målen för skogsnäringen och ett antal delmål för<br /> densamma fastlades i det skogspolitiska beslutet 1979. När beslutet fattades<br /> framförde vårt parti avgörande invändningar mot detta. De skogspolitiska<br /> riktlinjerna saknade i stor utsträckning samhälleliga styrmedel och det<br /> samhällsekonomiska synsättet, som enligt vår mening måste vara den<br /> självklara utgångspunkten, låg inte som grund för förslaget. Skogsmarken<br /> utnyttjas också för andra ändamål än virkesproduktion. Den ger bär, svamp<br /> och vilt och den används för renbete. För det rörliga friluftslivet utgör den en<br /> oumbärlig tillgång. Värdet av dessa nyttjande former är - till skillnad från<br /> virkesproduktionen - svåra att mäta i pengar, men detta förhållande gör dem<br /> inte mindre betydelsefulla.</p> <p>Detta innebär att många olika krav ställs på skogen och skogsbruket.<br /> Dessa krav står ofta i motsatsställning till varandra. Ofta kommer t. ex. krav<br /> på produktionshöjande åtgärder i konflikt med de krav som måste ställas från<br /> miljösynpunkt och även andra nyttjandeformer. Vi kunde inte se att den<br /> utredning som utgjorde underlaget för de skogspolitiska riktlinjerna<br /> klargjorde eller visade vägen till hur dessa konflikter skulle lösas. Visserligen<br /> finns i riktlinjerna många vackra ord, t. ex. att ”Skogsbruket måste därför<br /> präglas av en ekologisk grundsyn”, men det är en väsentlig skillnad mellan<br /> programmatiska riktlinjer och den praktiska verkligheten. Detta har också<br /> tydligt framgått av den skogspolitiska debatt som förts efter 1979 års beslut.<br /> Vissa produktionshöjande och andra åtgärder vidtas nu i skogsbruket utan<br /> att vare sig kort- eller långsiktiga effekter av dessa är klarlagda. Bl. a. kan här<br /> nämnas skogsgödsling och inplantering av främmande trädslag. Man vill<br /> också gå allt längre upp mot fjällkanterna med avverkningarna och kommer<br /> då i konflikt med bl. a. rennäringens intressen och möter i stort sett okända<br /> effekter ur ekologisk synpunkt. Ävenså hotas vissa djur- och växtarter av det<br /> moderna skogsbruket och dess metoder.</p> <p>För vårt parti är det en självklarhet att kräva att hänsyn tas till alla<br /> nyttjandeformer. Utgångspunkten måste vara ett samhällsekonomiskt</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 2330-2331</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>synsätt, som förenar kraven på hög sysselsättning, god miljö och höjd<br /> virkesproduktion. Mycket talar därför för behovet av en ny, omfattande och<br /> mera ingående utredning och då med strikt samhällsekonomiska utgångspunkter.</p> <p>Även i senare av riksdagen fattade beslut rörande skogsnäringen påpekas<br /> skogsbrukets stora betydelse för vår försörjning samt principen om den<br /> långsiktiga hushållningen med våra skogar. Vi kan helt ansluta oss till denna<br /> princip, men vill starkt ifrågasätta om skötseln av våra skogstillgångar sker i<br /> överensstämmelse med denna princip. Som stöd för dessa tvivel kan bl. a.<br /> hänvisas till proposition 1981/82:177 om ändring i skogsvårdslagen. Där<br /> framhålls att det krävs kraftfulla skogsvårdsinsatser i fråga om såväl<br /> anläggning av ny skog, inte minst efter avverkning av lågproducerande<br /> bestånd, som ungskogsröjning och gallring för att de skogspolitiska målen<br /> skall uppnås. Virkesförsörjningsutredningen har också i sitt slutbetänkande<br /> bl. a. uttalat som sin mening att intensiteten i skogsvården måste förbättras<br /> om den beslutade långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas.<br /> Också i regeringens proposition 1980/81:136 har de konstaterade bristerna i<br /> skogsvården uttryckts på följande sätt ”skogsproduktionsprogrammet förutsätter<br /> visserligen en trädslagssammansättning och en skogsvård som inte har<br /> förverkligats ännu” och vidare ”misslyckade och fördröjda föryngringar<br /> hotar den långsiktiga produktionen”. Det finns alltså uppenbara risker för att<br /> en hög virkesproduktion på lång sikt kan komma att äventyras på grund av<br /> brister i skogsvården och frånvaro av andra åtgärder i skogsskötseln.</p> <p>Vad gäller beståndsanläggning visar resultaten från riksskogstaxeringen<br /> att andelen icke godtagbar areal fortfarande är hög och utgör av den<br /> skogsodlade arealen som taxerade 1981 35 % och av den självsådda 57 %.<br /> Skogsodling, som ger det bästa resultatet, används fortfarande på en alltför<br /> låg andel av den slutavverkade arealen. Privata skogsägare som innehar en<br /> relativt sett större andel goda marker lämpliga för skogsodling visar de lägsta<br /> siffrorna över skogsodlad areal eller 55 % av den avverkade arealen. Det<br /> finns även ett betydande behov av hjälpplantering. Trots detta har andelen<br /> hjälpplanterad areal minskat under de senaste åren.</p> <p>Röjning i plant- och ungskogar har varit eftersatt under en lång följd av år.<br /> Trots att en viss ökning av röjningsarealen har skett under de senaste åren har<br /> inte detta varit tillräckligt för att täcka det årliga röjningsbehovet. F. n.<br /> uppgår det totala årliga röjningsbehovet, om eftersläpningarna skall kunna<br /> tas igen inom den tid man förutsatt i föreskrifterna till skogsvårdslagen, till ca<br /> 500 000 ha medan det röjs endast omkring hälften därav.</p> <p>Även när det gäller gallringen finns stora brister. Gallring är ju dels en<br /> skogsvårdsåtgärd, vilken medför en värdefullare tillväxt, dvs. grövre<br /> dimensioner i slutavverkningen, dels utgör gallringsvirket en viktig del i<br /> vedråvaran till skogsindustrin. Sålunda har förstagallringarna för liten<br /> omfattning och ofta görs gallringarna för sent i beståndet.</p> <p>Andra åtgärder för att förbättra virkeskvalitén och höja värdet på</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>virkesavkastningen är bl. a. stamkvistning, en känd och beprövad metod,<br /> vilken fortfarande har en alltför blygsam omfattning. Vi anser att stamkvistning<br /> av tall bör inskrivas i skogsvårdslagen som en angelägen skötselåtgärd,<br /> eftersom stamkvistning är en säker metod för att öka produktionen av<br /> sågtimmer av hög kvalitet. Enligt gjorda beräkningar skulle den mängden<br /> sågtimmer som rotstockarna representerar erhålla en värdeökning på i runt<br /> tal 50 kr. m3 sk. Stamkvistning kan bedrivas hela året och skulle därför kunna<br /> bli den kompletterande sysselsättningen under vinterhalvåret till de skogsvårdsåtgärder<br /> som endast kan bedrivas under barmark. Detta innebär att<br /> helårsanställningar blir möjliga med enbart skogsvård som sysselsättning.</p> <p>Den här i grova drag gjorda översikten av våra skogstillgångar visar<br /> nödvändigheten av åtgärder för att inte den långsiktiga hushållningen med<br /> skogsråvaran skall äventyras. De här redovisade bristerna är icke att hänföra<br /> till någon särskild ägarkategori, utan bilden är i stort sett densamma i<br /> storskogsbruket som i privatskogsbruket.</p> <p>Problemen i skogsnäringen består inte enbart av brister i skogsvården.<br /> Virkesförsörj ningen till skogsindustrin har under flera år inte fungerat<br /> tillfredsställande. Skogsindustrin har inte fått virke så att industrikapaciteten<br /> kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna medgett.<br /> Här vill vi dock poängtera att det självfallet inte kan vara industrins<br /> kapacitet som skall avgöra virkesleveranserna ur våra skogar. Men<br /> odiskutabelt är att avverkningarna under senare år har sjunkit kraftigt<br /> jämfört med de sista åren av 1960-talet och 1970-talets första hälft. Frånsett<br /> ett par år under 1970-talet då avverkningarna låg över vad som kan anses<br /> förenligt med en långsiktig hushållning, kan det nu fastslås att avverkningarna<br /> under senare år legat klart under den nivå som är förenligt med de<br /> fastlagda riktlinjerna. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån<br /> sammanhänger delvis med lågkonjunkturen 1977 och 1978, men virkesutbudet<br /> förbättrades inte nämnvärt när efterfrågan ökade.</p> <p>Här kan man, till skillnad från vad gäller brister i skogsvården, visa på hur<br /> awerkningsbenägenheten är olika mellan ägarkategorierna. Inom storskogsbruket<br /> skedde en överavverkning under början av 1970-talet, och en<br /> sänkning av avverkningsnivån där är betingad av en anpassning till de<br /> långsiktiga målen. Det är alltså främst inom privatskogsbruket som en<br /> höjning av avverkningsnivån är möjlig.</p> <p>Mot bakgrund av detta tillsattes virkesförsörjningsutredningen år 1979 för<br /> att utreda behovet av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattningsreglerna,<br /> för att påverka utbudet av virkesråvara. I direktiven sägs (Dir.<br /> 1979:124) att ”en förutsättningslös analys av tänkbara åtgärder bör<br /> genomföras. Utredningsarbetet bör inriktas på att i första hand föreslå<br /> åtgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa<br /> regleringar.”</p> <p>Utredningen lade fram sitt betänkande hösten 1980 (1981:81). Några<br /> genomgripande förslag står inte att finna. Detta är inte överraskande.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Direktiven ger inte särskilt stort utrymme, och bristen på dataunderlag om<br /> skogen på de enskilda fastigheterna utgör stora problem för mer konkreta<br /> åtgärder. Några av de förslag som utredningen lade fullföljdes inte heller i<br /> den proposition som senare förelädes riksdagen.</p> <p>Utredningen framhåller att ägarstrukturen inom skogsbruket förefaller ha<br /> förändrats på sådant sätt att möjligheterna att bedriva ett aktivt skogsbruk<br /> blivit allt sämre. När det gäller dagens ägarförhållanden inom privatskogsbruket,<br /> som de framgår av officiell statistik, olika undersökningar samt<br /> utredningens egen intervjuundersökning, presenteras följande:</p> <p>o Omkring 60 % av brukningsenheterna är fastigheter med enbart skog,<br /> medan 40 % har både jordbruksmark och skogsmark,<br /> o Nästan 10 % av den privata skogsmarksarealen ägs av dödsbon. Företrädesvis<br /> har dödsbona två eller flera ägare,<br /> o Av det totala antalet brukningsenheter på ca 235 000 ägs ungefär 25-30 %<br /> av flera personer. Antalet privatskogsägare är över 300 000 personer,<br /> o Flerägandet är särskilt utbrett i vissa delar av landet, särskilt Kopparbergs,<br /> Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län.<br /> o Närmare 30 % av skogsägarna är pensionärer, vilket är betydligt högre<br /> andel än för befolkningen som helhet,<br /> o Andelen pensionärer är högre bland de skogsägare som har enbart skog<br /> (33-35 %) jämfört med kombinerade jord- och skogsbrukare (18-20 %).<br /> Även andelen kvinnor är högre i den förra gruppen,<br /> o Ungefär en tredjedel av samtliga skogsägare är utbor, dvs. skogsägare som<br /> inte bor stadigvarande på sin brukningsenhet.<br /> o Nästan 50 % av skogsägare med enbart skog är utbor.<br /> o För många av utborna (ca 50 %) är avståndet mellan bostad och<br /> skogsmark relativt litet,<br /> o Endast en mindre del (5-10 %) av skogsägarna är huvudsakligen<br /> sysselsatta med skogsbruk,<br /> o Av ägare till brukningsenheter med enbart skog är mindre än 20 %<br /> huvudsakligen sysselsatta med jord- eller skogsbruk,<br /> o Omkring 30 % av privatskogsägarna är heltidssysselsatta utanför brukningsenheten.<br /> Andelen är högre bland skogsägare på brukningsenheter<br /> med enbart skog (40 %) jämfört med skogsägare på kombinerade företag<br /> (ca 15 %)</p> <p>Den här redovisade sammanställningen över det privata skogsbruket visar<br /> med tydlighet vilka problem som föreligger för att få till stånd en fungerande<br /> virkesförsörjning. Inte minst visas problemets vidd av att privatskogsägarna<br /> innehar ca hälften av landets skogsmarksareal, där nära 60 % av landets<br /> virkesförråd finns. Kunskapen om skogstillståndet på de olika skogsfastigheterna<br /> är i stor utsträckning mycket bristfällig för att inte säga helt<br /> obefintlig. F. n. finns ca 35 000 fastighetsanknutna skogsbruksplaner. Dessa<br /> planer täcker ca 3,5 miljoner hektar skogsmark. Medelstorleken på de</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>fastigheter som innehar skogsbruksplaner är ca 100 hektar. Eftersom<br /> medelstorleken på samtliga skogsbruksfastigheter är ca 45 hektar innebär<br /> detta att skogsbruksplaner till stor del endast finns på de större fastigheterna.<br /> Förekomsten av skogsbruksplaner och skogsinventeringar har också en<br /> kraftig regional snedvridning. Vissa län har en 80-90-procentig täckning av<br /> skogsarealen, medan vissa andra län endast har en 20-30-procentig täckning.<br /> F. n. har man tillgång till skogsbruksplaner och översiktliga skogsinventeringar<br /> för ca 5,5 miljoner hektar skogsmark, vilket utgör 50 % av Sveriges<br /> totala privata skogsmark.</p> <p>Det här förhållandet innebär att några enkla och övergripande åtgärder,<br /> typ avverkningskonto, i det förslag som regeringen lät gå till lagrådsremiss,<br /> inte står att finna för att få till en väl fungerande virkesförsörjning.</p> <p>I regeringens proposition 1982/83:145 föreslås vissa skogspolitiska åtgärder<br /> bl. a. i syfte att förbättra virkesförsörjningen. I propositionen anför<br /> departementschefen att problemen med virkesförsörjningen till stor del är<br /> strukturella. Detta bör rimligen innebära att dessa problem kräver strukturella<br /> lösningar. Här kunde man tänka sig lösningar som gemensamhetsskogar<br /> eller att skogsägare - framför allt då passiva sådana med små och orationella<br /> brukningsenheter- får arrendera ut skogen till skogsarbetarkooperativ. Man<br /> kan också tänka sig inrättande av skogsbruksområden, där ägare av skog som<br /> inte brukar den aktivt har anställda skogsarbetare som sköter skogsmarken.<br /> Vi kan inte se, som antyds i propositionen, lämpligheten av att storskogsbruket<br /> skulle ställa sina resurser till privatskogsbrukets förfogande, eftersom<br /> storskogsbruket inte självt klarar av de nödvändiga skogsvårdsåtgärderna.<br /> Det kunde bl. a. få till följd en ännu sämre skogsvård inom privatskogsbruket.<br /> Nu väntas strukturutredningen för jord- och skogsbruket lämna sitt<br /> förslag till hösten 1983, varför vi avvaktar med att vidareutveckla tänkbara<br /> åtgärder på detta område.</p> <p>I det följande kommer vi att beröra de i propositionen föreslagna<br /> åtgärderna, samt även framföra synpunkter och förslag på andra åtgärder på<br /> skogsnäringens område som enligt vår mening är mycket angelägna.</p> <p>Ändringar i skogsvårdslagen</p> <p>Gallringsskyldighet</p> <p>Regeringen föreslår en ändring i 9 § skogsvårdslagen så att en gallringsskyldighet<br /> införs. Som redan påtalats i motionen så finns det stora brister i<br /> dagens skogsbruk vad gäller benägenhet att gallra skogen. Man kan här i viss<br /> utsträckning finna en medveten återhållsamhet i gallringsåtgärder, eftersom<br /> man från främst storskogsbrukshåll talat om det gallringsfria skogsbruket.<br /> Detta har haft sin grund i de maskinella awerkningsformerna som infördes<br /> under 1960-talet. Dessa maskiner var inte så lämpade att användas vid<br /> gallring. Aven i dag kan man med fog ifrågasätta om maskinell gallring är<br /> lämplig, eftersom man helt nyligen har presenterat rapporter som visar en</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>tillväxtminskning av skogen på ca 15 % efter maskinell gallring. Det främsta<br /> motivet för gallring är långsiktiga skogsskötselskäl. Men även i ett annat<br /> avseende är det nödvändigt att gallring genomförs. Tas löwirket ut vid<br /> gallring kommer problemet med lövslyt att minska, eller helt upphöra, när<br /> slutavverkningen har gjorts.</p> <p>Vi har således inte något att erinra mot att gallringsskyldighet införs. Vad<br /> vi däremot inte kan instämma i är departementschefens bedömning, att<br /> eftersom det eftersläpande röjningsbehovet hämtas in och skogsägarna lever<br /> upp till den föreskrivna röjningsskyldigheten minskar behovet av de tidigaste<br /> gallringarna. Om man vill få fram bestånd med grova dimensioner och bra<br /> kvalitet samt till fullo utnyttja markens virkesproducerande förmåga, bör<br /> minst två eller i vissa fall tre gall ringar företas i beståndet. Därför bör inte den<br /> nu föreslagna gallringsskyldigheten begränsas till att enbart gälla den yngre<br /> skogen som inte har blivit röjd i tid eller på rätt sätt.</p> <p>De farhågor som finns om att en generell gallringsskyldighet medför en<br /> risk, eller kan få till följd att gallring sker i fel bestånd, kan förhindras om<br /> skogsvårdsstyrelsens gallringsmallar följs. Vi anser därför att gallringsskyldigheten<br /> skall anses generell, och att det i tillämpningsföreskrifterna klart<br /> skall framgå att befintliga gallringsmallar skall utgöra grunden för gallringsskyldigheten.<br /> Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.</p> <p>Avverkningsskyldigheten</p> <p>Ändring föreslås även i 14 § där en allmän skyldighet att avverka en del av<br /> den skog som är slutawerkningsmogen införs. Denna paragraf får nu, genom<br /> den föreslagna ändringen, en karaktär av vanhävdsparagraf, och detta hälsar<br /> vi med tillfredsställelse. Den nu föreslagna avverkningsskyldigheten är vad<br /> som nu kan vidtas i väntan på att skogsbruksplaner upprättas och mera<br /> precisa bestämmelser kan åläggas skogsägarna. Vi anser det också vara<br /> möjligt att med ganska enkla medel sortera ut de största syndarna när det<br /> gäller passivt ägande av skog och i enlighet med denna paragraf göra<br /> åläggande om avverkning.</p> <p>Skogsvårdsstyrelsema har statistik över gjorda åtgärder, avverkning och<br /> skogsvård m. m., ca tio år bakåt i tiden. Likaså finns ett utmärkt kartmaterial<br /> över skogsfastigheterna, ett kartmaterial som förnyas i perioder om fem-sju<br /> år. På dessa kartor är det möjligt att urskilja beståndsgränser och försök<br /> pågår att med kartor som grund, även fastställa skogens ålder. Det är sålunda<br /> helt möjligt att i kontorsmiljö göra en första grovsortering, att skilja ur de<br /> fastigheter som har gammal skog och som inte heller i övrigt sköter skogen.<br /> Här har, som i övriga skogliga sammanhang, skogsvårdsstyrelsema en viktig<br /> roll. Det är därför angeläget att tillsynsmyndigheten får tillräckliga resurser.<br /> Till detta återkommer vi senare i motionen i anledning av anslagsförslagen.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Skogsbruksplaner</p> <p>Det föreslås också en ny paragraf i skogsvårdslagen, 21a, där krav ställs att<br /> det för varje brukningsenhet skall finnas en skogsbruksplan med riktlinjer för<br /> skogens skötsel på enheten. Detta är ett krav som vårt parti ställt under<br /> många år, eftersom kunskapen om skogstillgångarna är en nödvändighet för<br /> att kunna uppnå en avverkning i nivå med tillväxten och detta då i<br /> överensstämmelse med riktlinjen om ett långsiktigt skogsbruk. När planerna<br /> har upprättats på alla fastigheter, har också grunden skapats för andra<br /> nödvändiga åtgärder för att få till stånd en väl fungerande virkesförsörjning<br /> och en riktig hushållning med våra skogstillgångar.</p> <p>Om skogsbruksplanerna skall kunna vara inrättade den 1 januari 1990, då<br /> avverkningarna skall bedömas, krävs ökade resurser till skogsvårdsstyrelserna.<br /> Det behövs fler planläggare och resurser för att utbilda dessa personer.<br /> Behovet av särskilda åtgärder för detta kan lämpligen bedömas vid nästa års<br /> budgetbehandling. Vi förutsätter att samråd därvid sker med skogsstyrelsen.</p> <p>Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84</p> <p>Skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter</p> <p>Vårt parti har länge hävdat att tillsynsmyndigheten bör ges en större roll i<br /> skogspolitiken. Därför har vi vid flera tillfällen krävt större resurser till<br /> skogsvårdsstyrelserna. Att tillsynsmyndigheten får erforderliga resurser är<br /> en förutsättning för att den skogspolitiska målsättningen skall uppnås och att<br /> de problem som finns inom skogsbruket skall kunna lösas. Detta skulle också<br /> innebära, förutom en bättre skötsel av våra skogstillgångar, positiva effekter<br /> på sysselsättningsmöjligheterna i skogsbygderna samt inom skogsnäringen i<br /> stort.</p> <p>I anledning av prop. 1982/83:100 bil. 11 föreslog vi en höjning av anslaget<br /> till skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter utöver regeringens förslag<br /> på 15 milj. kr. Nu tillmötesgår regeringen i stor utsträckning detta förslag<br /> genom att föreslå ytterligare 10 milj. kr. Vi kommer därför inte nu att strida<br /> för de miljoner som skiljer oss åt, utan återkommer vid nästa budgetbehandling.<br /> Vi vill emellertid betona att det föreliggande resursbehovet inte kan<br /> anses tillgodosett med det anslag som nu föreslås.</p> <p>Stöd till byggande av skogsvägar</p> <p>I propositionen föreslås ett anslag på 50 milj. kr. för stöd till byggande av<br /> skogsvägar. Vi motsätter oss starkt att storskogsbruket erhåller detta stöd.<br /> Bidrag till byggande av skogsvägar inom privatskogsbruket kan ha en positiv<br /> verkan på avverkningsbenägenheten. Med den ägosplittring som där råder<br /> kan det vara en nödvändig åtgärd för att samordna avverkningarna. Vi anser</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_4"><p>däremot att storskogsbruket själva kan bära de kostnader som byggande av<br /> skogsvägarna innebär. I de allra flesta fall finns det en klar lönsamhet i att<br /> bygga skogsvägar i stora sammanhängande skogsområden. Vi vill med<br /> bestämdhet hävda att de skogsvägar som byggts under åren i storskogsbruket<br /> även skulle ha byggts utan att bidrag hade utgått. Om man ser till de totalt<br /> beviljade statsbidragen under budgetåret 1980/81 erhöll de privata skogsägarna<br /> lite drygt hälften av beviljade 55 milj. kr. Vad gäller det skogliga<br /> stödområdets inre zon och fördelningen av AMS-stöd tillbyggande av<br /> skogsvägar så erhöll skogsbolagen hela 73 % av stödet.</p> <p>Nu anförs det statsfinansiella läget, vilket problem vi inte heller bortser<br /> från, många gånger som skäl mot höjda anslag till angelägna behov. Det talas<br /> ofta också om nödvändigheten av hårda prioriteringar. Här anser vi<br /> möjligheten att spara och prioritera finns och detta kan ske genom att<br /> bidraget till byggande av skogsvägar endast utgår till det privata skogsbruket.<br /> Till följd av detta bör därför anslaget under D 7 Stöd till byggande av<br /> skogsvägar fastställas till 30 milj. kr.</p> <p>Övriga förslag</p> <p>På ett flertal ställen i motionen har påtalats nödvändigheten av olika<br /> åtgärder i skogsbruket. I det följande vill vi peka på några sådana som bör<br /> övervägas.</p> <p>6 § i skogsvårdslagen</p> <p>I debatten om virkesförsörjningen har det från olika håll hävdats att den<br /> nuvarande utformningen av 6 § i skogsvårdslagen gör regeln om awerkningsskyldigheten<br /> i det närmaste verkningslös. Förslag har ställts att bestämmelsen<br /> bör ändras så att överårighet föreskrivs som enda kriterium och att denna<br /> bestämmelse bör förenas med en möjlighet till undantag för kvalitativt<br /> högvärdiga bestånd och bestånd som har hög löpande tillväxt. Det är också<br /> både nödvändigt och försvarbart att i vissa fall behålla äldre betstån för att<br /> vinna en produktion av högvärdigt gagnvirke. Men att överårigheten<br /> inträder först när beståndets ålder med 60 % överstiger den lägsta tillåtna<br /> slutawerkningsåldern torde i många fall innebära ett slöseri med markens<br /> virkesproducerande förmåga. Tillämpningsföreskrifterna bör kunna göras<br /> mer flexibla utan att tumma varken på den lägsta slutawerkningsåldern eller<br /> värdetillväxten. Vi anser därför att denna bestämmelse bör ses över, och<br /> detta bör riksdagen ge regeringen till känna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_42"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Skogsbeskattning</p> <p>Allt talar för en ändrad skogsbeskattning. Rent allmänt bör en sådan<br /> beskattningsform slå hårdast mot de skogstillgångar som bör avverkas och<br /> sådana som inte föryngras i tid. Däremot bör den vara generös mot alla<br /> skogsvårdsåtgärder och kanske neutral mot gallring, som både är en<br /> skogsvårdsåtgärd och en avverkning. För att tillämpa ett sådant system måste<br /> man ha tillgång till god information om skogen på den enskilda fastigheten<br /> som är beskattningsenhet. I och med att skogsbruksplaner upprättas på<br /> skogsfastigheterna läggs den nödvändiga grunden för att införa en ändrad<br /> skogsbeskattning. En sådan beskattning kan ske på olika sätt, skatt på<br /> tillväxten eller skatt på outförda åtgärder. Det väsentliga i sammanhanget är<br /> att beskattningen befordrar en bra skötsel av skogsfastigheterna, både i fråga<br /> om skogsvården och avverkningen. Vi anser därför att man redan nu bör<br /> utreda frågan om en skogsbeskattningsreform, vilken kan införas när<br /> skogsbruksplanerna till fullo är upprättade. Detta bör riksdagen ge<br /> regeringen till känna.</p> <p>Produktionsavgift</p> <p>Redan nu finns en skogsvårdsavgift som uttas på en fastighets skogsbruksvärde,<br /> dessa medel används för vissa åtgärder inom skogsnäringen. Vi har i<br /> anslutning till budgetpropositionen föreslagit ett med 15 milj. kr. förhöjt<br /> anslag till skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter, vilket regeringen nu<br /> till en del tillmötesgått.</p> <p>Trots detta har vid en bestämda uppfattningen att det behövs ännu större<br /> resurser och en ännu bättre tillsyn. Inte minst behövs en sådan för<br /> storskogsbruket. Enligt riksrevisionsverket har endast ca 10 % av styrelsernas<br /> resurser använts för tillsyn i storskogsbruket. Skogsstyrelsen påvisar i sin<br /> anslagsframställning att bristerna i skogsvården är desamma inom storskogsbruket<br /> som i övrigt. Vi utgår också ifrån att varje åtgärd för att förbättra<br /> virkesförsörjningen måste följas och kontrolleras med skärpa av tillsynsmyndigheten,<br /> om vi inte skall utsätta oss för risken att äventyra en långsiktig<br /> användning av våra skogstillgångar.</p> <p>Skogsindustrin har under senare år tvingats importera marginalvirke till<br /> stora merkostnader. Det måste därför vara en angelägenhet av stort intresse<br /> för skogsindustrin att virkesförsörjningen fungerar och att behovet av import<br /> minskar eller helt upphör. Vi anser därför att även industrin skall bidra<br /> ekonomiskt till åtgärder som även avser att förbättra virkesförsörjningen.<br /> Ävenså kan dessa medel användas till forskning och utveckling av<br /> vidareförädlingsindustrin.</p> <p>Därför bör en produktionsavgift uttas av trävaruindustrin (exkl. trämöbel)<br /> och massa-, pappers- och pappersvaruindustrin. En sådan avgift på<br /> försäljningsvärdet skulle exempelvis f. n. ge ca 27 milj. kr., om avgiften<br /> fastställdes till 5 promille.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Vi anser därför att denna fråga bör utredas och förslag läggas till riksdagen<br /> om införandet av en sådan avgift. Detta bör riksdagen ge regeringen till<br /> känna.</p> <p>Åtgärdspaket för skogsvård</p> <p>Det råder en mycket stor arbetslöshet i skogskommunerna. Samtidigt finns<br /> ett mycket stort behov av arbetsinsatser inom skogsvården i dessa regioner.<br /> Det är en absurd situation att människor skall tvingas till arbetslöshet, att<br /> denna arbetslöshet kostar miljarder och att människor tvingas söka<br /> socialbidrag samtidigt som det bevisligen går att skapa tusentals arbetstillfällen<br /> inom skogsbruket. Detta förhållande kostar samhället stora pengar,<br /> människor förnedras genom att nekas ett arbete, och bristerna inom<br /> skogsvården hotar ett långsiktigt skogsbruk.</p> <p>Om det sunda förnuftet får råda, så bör detta förhållande ändras och<br /> snabba åtgärder vidtas. Exempelvis har man i Bräcke kommun i Jämtland<br /> med hjälp av pengar från länsstyrelsen bl. a. bildat ett ”skogsvårdscentra”<br /> med arbetslag som utför skogsvård åt enskilda skogsägare. Vi menar att en<br /> sådan verksamhet bör påbörjas där behoven finns. Man kan här tänka sig att<br /> man på dessa ”skogsvårdscentra” utför plantering, röjning, gallring och<br /> stamkvistning. Därigenom skulle det vara möjligt att i stor utsträckning<br /> kunna skapa helårsjobb. Sådana här ”skogsvårdscentra” har bildats på några<br /> håll i landet och har gett positiva resultat. Men den verksamhet som pågår har<br /> en alltför blygsam omfattning och får ses som försök. Därför bör nu denna<br /> verksamhet kraftigt utbyggas.</p> <p>Vi anser därför att ett åtgärdspaket för skogsvårdsinsatser bör utarbetas av<br /> regeringen eller av den myndighet som regeringen bemyndigar. Detta bör<br /> riksdagen ge regeringen till känna.</p> <p>Naturvårdsintressena m. m.</p> <p>I propositionen säger departementschefen:</p> <p>Vad särskilt gäller naturvårdsfrågorna kan intensifierade insatser för ett<br /> aktivt skogsbruk och därmed också för en ökad avverkning naturligtvis i vissa<br /> fall innebära risk för konflikter med naturvårdens intressen. </p> <p>Dessa intressen kan t. ex. vara knutna till vissa fjällnära skogar och andra<br /> urskogsliknande bestånd eller till särskilt intressanta områden angivna i<br /> länsstyrelsernas naturvårdsplaner. Självfallet får de av mig föreslagna<br /> åtgärderna inte leda till minskade möjligheter att beakta naturvårdsintressena<br /> inom skogsbruket.</p> <p>Det senare kan tyckas vara lugnande ord, men verkligheten är i många fall<br /> en annan. Vi vill därför aktualisera några problemområden där ytterligare<br /> översyn och övervägande måste göras.</p> <p>Det kommer alarmerande rapporter om att vid avvecklingen av de s. k.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>5 § 3-skogarna tas det inte i full utsträckning hänsyn till naturvårdsintressena.<br /> Bl. a. har naturvårdsverket i en skrivelse till skogsstyrelsen påpekat det<br /> angelägna i att underlaget för planering av åtgärder inom 5 § 3-skogarna<br /> förbättras så att skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen kan avgöra var<br /> naturvårdshänsyn är mest angelägna vid hävdande av reproduktionsplikten.<br /> Enligt vår mening har 5 §3-satsningen förfelats om statliga bidrag satsas i<br /> avverkning av bevarandevärda lövskogsområden, igenväxande hagmarker,<br /> skogsbryn och liknande. Bl. a. kan en byrådirektör på en länsstyrelse berätta<br /> om hur gamla fina ekar och hassellundar har fällts och att staten har gett<br /> bidrag till förstörelsen. Det omvittnas också att man på naturvårdsenheterna<br /> inte vet var de skyddsvärda områdena finns och att det saknas pengar för att<br /> snabbt ta reda på det. Detta är förhoppningsvis undantag, men vi anser att<br /> naturvården måste ges större möjligheter att freda sådana områden. Därför<br /> bör redan nu en uppföljning och kartläggning ske hur avvecklandet av de<br /> s. k. 5§3-skogarna sker i förhållande till naturvårdsintressena och om så är<br /> påkallat skyndsamma åtgärder vidtas.</p> <p>Enligt 21 § skogsvårdslagen får regeringen eller myndighet som regeringen<br /> bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens<br /> intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och<br /> utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars<br /> sträckning.</p> <p>I samma paragraf andra stycket heter det: ”Bemyndigandet medför inte<br /> befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående<br /> markanvändning avsevärt försvåras”.</p> <p>Det senare gör hela paragrafen om naturvårdshänsyn till en mycket svår<br /> bedömningsfråga. Vi vet att i synnerhet i Norrlands inland kan kalhyggena<br /> vara kilometerstora. Dagens tunga skogsmaskiner gör ner till meterdjupa<br /> spår i terrängen, främst då vid tjällossningen, trots att det i tillämpningsföreskrifterna<br /> talas om decimeterdjupa spår som acceptabla. Det kan anföras<br /> flera sådana negativa effekter av de moderna skogsskötselmetoderna, som<br /> med fog inte kan påstås stå i överensstämmelse med andemeningen i<br /> paragrafens hänsynstagande till naturen. Enligt vår mening synes det andra<br /> stycket i paragrafen i stort sett upphäva de intentioner som första stycket har<br /> och som rätteligen borde väga tungt om man skall ta nödvändiga hänsyn till<br /> naturen.</p> <p>Alla är nog medvetna om de problem som finns i avvägningen mellan<br /> naturvården och markanvändningen, men vi tror oss säkert veta att betydligt<br /> mer går att göra för att begränsa de icke önskvärda effekterna i skogsbruket.<br /> Frågan måste ställas om inte utvecklingen, bl. a. den tekniska och<br /> maskinella, har gått så snabbt att lagstiftning och framför allt tillämpningsföreskrifter<br /> inte hängt med. Det skulle t. ex. vara möjligt att stoppa upp<br /> användningen av tunga maskiner under den mest känsliga perioden, dvs.<br /> våren. Man kan också minska marktrycket på maskinerna, och genom en god<br /> planering bör det finnas möjlighet att undvika känsliga områden under</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2330</p> </div> <div class="block ml_40"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>sommarhalvåret. Vi anser att dessa negativa effekter som så ofta påtalas bör<br /> studeras närmare. Därför bör 21 § samt dess tillämpningsföreskrifter ses<br /> över, ävenså bör en enklare uppföljning ske av hur dessa tillämpningsföreskrifter<br /> åtföljs i skogsbruket. Vidare bör åtgärder vidtas så att skogsvårdsstyrelsernas<br /> personal bereds möjlighet till fortlöpande utbildning i natur- och<br /> miljövård. Enligt vad vi inhämtat har dessas personal en bristfällig eller ingen<br /> utbildning alls i natur- och miljöfrågor.</p> <p>Vad vi här berört under rubriken naturintressen bör riksdagen ge<br /> regeringen till känna.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till det anförda och med anledning av proposition<br /> 1982/83:145 föreslås</p> <p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om ändring i 9 § skogsvårdslagen,</p> <p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen under D 7 Stöd till byggande av skogsvägar<br /> beslutar anvisa 30 000 000 kr.,</p> <p style="margin-left:57px;">3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om berättigande av bidrag till skogsvägar,</p> <p style="margin-left:57px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om översyn av 6 § i skogsvårdslagen,</p> <p style="margin-left:57px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om skogsbeskattning,</p> <p style="margin-left:57px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om produktionsavgift,</p> <p style="margin-left:57px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs om ett åtgärdspaket för skogsvård,</p> <p style="margin-left:57px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförs under rubriken naturvårdsintressena m. m.,</p> <p style="margin-left:57px;">9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> övrigt anförs i motionen.</p> <p>Stockholm den 12 april 1983<br /> LARS WERNER (vpk)</p> <p>KARIN NORDLANDER (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)</p> <p>BERTIL MÅBRINK (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> <p>JOHN ANDERSSON (vpk) PAUL LESTANDER (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 KARIN NORDLANDER vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 4 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 5 undertecknare 0 JOHN ANDERSSON vpk 6 undertecknare 0 PAUL LESTANDER vpk 7 undertecknare G6022330 Lars Werner m. fl. mot_198283__2330.pdf 269756 pdf Vissa skogspolitiska åtgärder, m. m. (prop. 1982/83:145) https://data.riksdagen.se/fil/BC6AC00C-8E8F-4BF7-828D-57E720621616