3072099G60222781982/832278motmotMotion 1982/83:2278 Gunilla André m. fl.MotionMotion227801983-04-05 00:00:002014-10-13 15:10:482014-10-13 00:00:00Underrätternas sammansättning m. m. (prop. 1982/83:126)Gunilla André m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G6022278/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G6022278https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G6022278
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Motion<br />
1982/83:2278<br />
Gunilla André m. fl.</p>
<p>Underrätternas sammansättning m. m. (prop. 1982/83:126)</p>
<p>Centern slår vakt om nämndemannainstitutionen. Medverkan av nämndemän<br />
i rättskipningen har lång tradition i Sverige och är av stor vikt för<br />
människors förtroende för våra domstolar. Det är viktigt att detta bibehålls,<br />
och centern yrkar därför avslag på regeringens förslag om minskat antal<br />
nämndemän i tingsrätt och länsrätt.</p>
<p>Det enda egentliga motiv som presenteras i propositionen är att förslaget<br />
påstås spara 14 milj. kr. Någon belysning av de rättspolitiska konsekvenserna<br />
av förslaget lämnas inte i propositionen. Det är därför inte möjligt att<br />
bedöma vare sig vilka ekonomiska eller rättssäkerhetsmässiga följder<br />
förslaget skulle komma att få.</p>
<p>En bred remissopinion avstyrker förslaget. Till dessa hör LO som i sitt<br />
yttrande påpekar att det är såväl från ”allmänt demokratiska synpunkter som<br />
av rättssäkerhetsskäl viktigt att nämnden har en så bred förankring i<br />
samhället som möjligt, och en ur politisk synvinkel allsidig sammansättning”.<br />
Man anser vidare att lekmannainflytandet är omistligt från både demokratioch<br />
rättssäkerhetsskäl och avstyrker förslaget.</p>
<p>Inledning</p>
<p>I proposition 1982/83:126 föreslår regeringen en kraftig reduktion av<br />
antalet medverkande lekmän i rättskipningen. Man gör detta efter att först<br />
ha framfört en rad viktiga skäl för lekmannainflytande vid våra domstolar.<br />
Man anför bl. a. följande:</p>
<p>Lekmannamedverkan vid de svenska underrätterna har uråldriga traditioner.<br />
Även om skälen för denna medverkan skiftat under årens lopp, råder det<br />
även i våra dagar en bred enighet om att den är av stort värde från flera<br />
synpunkter. Först och främst utgör lekmannainflytandet en garanti för att<br />
domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i<br />
samhället. Särskilt gäller detta i bedömningsfrågor, t. ex. angående påföljdsval<br />
eller bevisvärdering. Lekmännens medverkan bidrar därigenom till att<br />
medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Vidare tillgodoser<br />
lekmännen medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet. På<br />
det sättet vidmakthålls tilltron till denna verksamhet på ett mer allmänt<br />
plan.</p>
<p>Detta är synpunkter som vi till fullo delar. Det leder oss däremot inte till<br />
slutsatsen att man bör urholka denna medverkan av icke-jurister i<br />
domsutövandet. Vi avvisar därför regeringsförslaget av nedan angivna<br />
skäl.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2278</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Oförändrat lekmannainflytande</p>
<p>Allmänt</p>
<p>De förslag som läggs fram i propositionen har inte föregåtts av något mer<br />
ingående utredningsarbete. Endast en kortfattad departementspromemoria<br />
ligger till grund för förslaget. Förändringar i de rättskipande myndigheternas<br />
organisation och arbete har alltid brukat föregås av omfattande utredningar.<br />
Vi kan dock inte finna att den promemoria som upprättats inom justitiedepartementet<br />
visat att en minskning av antalet lekmannadomare skulle ha<br />
sådana fördelar att detta förslag bör genomföras. Vi anser därför att någon<br />
förändring av lekmannamedverkan i tingsrätterna ej bör komma till<br />
stånd.</p>
<p>I propositionen anförs inga andra motiv för en ändring av tingsrätternas<br />
sammansättning än ekonomin. Enligt propositionen uppgår besparingen vad<br />
gäller tingsrätterna till 12,5 milj. kr. (för länsrätterna 1,5 milj. kr.). Vi är av<br />
den uppfattningen att de ekonomiska aspekterna ej får väga tyngre än<br />
värnandet av rättssäkerheten. När det till yttermera visso endast är fråga om<br />
en besparingseffekt av 14 milj. kr. anser vi det helt oacceptabelt att äventyra<br />
berättigade krav på högsta möjliga kvalitet i rättskipningen.</p>
<p>Med en minskning av antalet lekmannadomare föreligger även en klar risk<br />
för att de tilltalades förtroende för rättskipningen urholkas. Detta är i sig<br />
mycket allvarligt men får troligtvis också till följd att antalet överklaganden<br />
ökar. Detta innebär då att en stor del av den förmodade besparingen äts upp<br />
av ökade kostnader för handläggningen i överrätterna.</p>
<p>Många remissinstanser avstyrker förslaget</p>
<p>I propositionen framförs påståendet att en knapp majoritet avstyrker<br />
förslaget. Om man tar hänsyn till de kunskaper och erfarenheter som resp.<br />
remissinstans besitter är det en kraftig majoritet av de tunga instanserna som<br />
avstyrker förslaget. Till dessa hör domstolsverket, JK, Sveriges domareförbund,<br />
LO samt nämndemännens riksförbund. Ett bra exempel på vad<br />
remissinstanserna anför utgör LO:s yttrande. Man anför där följande:</p>
<p>LO anser att lekmannamedverkan är ett viktigt inslag i domstolarnas<br />
verksamhet. Lekmännen tillför den dömande verksamheten kunskaper och<br />
erfarenheter från andra delar av samhället. Lekmännens medverkan ger<br />
också människorna i samhället insyn i rättsvården och därmed möjligheter<br />
till kontroll. Det är såväl från allmänt demokratiska synpunkter som av<br />
rättssäkerhetsskäl viktigt att nämnden har en så bred förankring i samhället<br />
som möjligt, och en ur politisk synvinkel allsidig sammansättning. Det är mot<br />
bakgrund av de i promemorian ovan redovisade skälen minst sagt oförståeligt<br />
att förslag läggs om minskning av antalet nämndemän. De redovisade skälen<br />
talar, enligt LO, för att bibehålla gällande ordning. Då lekmannainflytande<br />
är omistligt från både demokrati- och rättssäkerhetsskäl avstyrker LO det<br />
framlagda förslaget.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:2278</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Även Sveriges domareförbund framför i sitt yttrande synpunkter som är av<br />
stort värde:</p>
<p>Det i en knapphändig departementspromemoria nu framlagda förslaget<br />
går ut på genomgripande förändringar av vad som traditionellt och historiskt<br />
utgjort en hörnsten i den rättskipande verksamheten i Sverige. Förslag till<br />
ändringar av sådan art brukar normalt föregås av en rättspolitisk debtt om<br />
behov, förutsättningar och former för en ändring. Förslaget är emellertid inte<br />
resultatet av någon sådan debatt utan har sin grund i annat än rättspolitiska<br />
överväganden, nämligen överväganden av samhällsekonomisk art. Sådana<br />
överväganden är visserligen inte betydelselösa i sammanhanget. De kan<br />
emellertid knappast betecknas som avgörande eller ens centrala.</p>
<p>Nämndens allsidighet bör inte begränsas</p>
<p>En av de största nackdelarna med regeringsförslaget är att nämndens<br />
allsidighet skulle komma att begränsas. Det är i dag vanligt att nämnden i ett<br />
mål sammansätts så att man uppnår en lämplig fördelning såvitt avser kön,<br />
ålder, yrke och partitillhörighet. Föredragande statsrådet anför i propositionen<br />
vissa dubier mot detta förfarande, men avslutar detta avsnitt i<br />
propositionen med följande synpunkter:</p>
<p>Jag vill med det anförda givetvis inte ha sagt att det är olämpligt att<br />
tingsrätterna vid indelningen av nämndemännen till tjänstgöring verkar för<br />
en spridning med hänsyn till politisk hemvist eller till ålder, kön och<br />
yrkesverksamhet. Man lägger vid många tingsrätter ned ett betydande arbete<br />
på detta och jag vill understryka att en sådan fördelning kan ha ett stort<br />
värde. Jag menar emellertid att någon avgörande försämring av åsiktsspridningen<br />
bland tingsrättens ledamöter inte äger rum med en måttlig<br />
inskränkning av antalet nämndemän och att det inte heller för att nämnden<br />
skall fylla sin funktion är nödvändigt att i det enskilda målet få till stånd en<br />
från partipolitisk synpunkt representativ sammansättning.</p>
<p>Vi kan inte dela den uppfattning som justitieministern ger uttryck för ovan.<br />
Förslaget innebär en reducering av antalet tjänstgörande nämndemän med<br />
40%.</p>
<p>Detta kommer att medföra stora svårigheter för tingsrätterna att uppnå en<br />
önskvärd allsidighet i nämndens sammansättning.</p>
<p>Bristande konsekvens i förslaget</p>
<p>De skäl som starkt talar för ett bibehållande av fem nämndemän torde,<br />
enligt vad som framgår av propositionen, i princip även stödjas av<br />
regeringen. På något annat sätt kan man nämligen inte tolka det faktum att<br />
för brottmål där ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år fortfarande<br />
fem nämndemän skall tjänstgöra. Detta förslag framförs trots att i<br />
departementspromemorian en sådan lösning avvisats, huvudsakligen på<br />
grund av de organisatoriska problem som skulle uppkomma samt risken för<br />
rättegångsfel. Även remissinstanserna har i allmänhet delat denna bedömning.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:2278</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>De skäl som redovisas i propositionen för att ha en större nämnd i mål om<br />
mera än tvåårigt fängelsestraff är enligt vår uppfattning lika bärande för<br />
övriga fall. Det finns därför anledning att återge vad som anförs i denna fråga<br />
i propositionen:</p>
<p>Det finns emellertid en grupp mål där man med visst fog kan göra gällande<br />
att avgörandet bör träffas av ett större antal personer, nämligen mål om<br />
mycket grova brott. I sådana mål uppkommer oftare än annars grannlaga<br />
bevisvärderingsfrågor. Vidare måste rätten göra svåra avvägningar när det<br />
gäller påföljden. Eftersom det normalt gäller långvariga fängelsestraff, är<br />
rättens bedömningar av synnerligen stor betydelse för den tilltalade. I dessa<br />
mål talar enligt min mening övervägande skäl för att nuvarande domförhetsregler<br />
i princip behålls.</p>
<p>Självfallet kan det finnas mål där nämnden ur bevisvärderingssynpunkt ej<br />
har något större värde. Andra motiv för nämnden tar då vid, som exempelvis<br />
förtroendet för domstolen. Men gränsen mellan vilka mål som innehåller<br />
komplicerade bevisvärderingsfrågor går inte vid två års fängelse. Bevisfrågor<br />
av stor betydelse kan uppkomma i mål där långt lindrigare straff kan komma i<br />
fråga.</p>
<p>Rättens bedömningar av påföljden kan med fog sägas ha mycket stor<br />
betydelse i de allra flesta mål. För den som för första gången står inför hotet<br />
om fängelsestraff är det knappast strafftidens längd som är av störst<br />
betydelse. Rättens bedömningar kan således vara av synnerligen stor<br />
betydelse för den tilltalade också i andra fall än där två års fängelse kan<br />
komma i fråga. Det är enligt vår uppfattning inkonsekvent av regeringen att<br />
inte föreslå ett bibehållande av femmannanämnderna i alla mål.</p>
<p>Risk för rättegångsfel</p>
<p>Propositionens förslag att inte ha en enhetlig nämnd för alla brottmål fanns<br />
inte med i departementspromemorian. Där förordades entydigt ett system<br />
med samma antal nämndemän i alla mål där lekmän deltar i domsutövningen.<br />
Man anförde där bl. a. följande:</p>
<p>Det är uppenbarligen mera kostsamt och arbetskrävande för domstolarna<br />
att administrera ett system med olika nämndstorlekar än att handskas med<br />
endast en nämndtyp. Bl. a. måste förhandlingarna planeras så att de mål som<br />
fordrar samma nämnd kan handläggas på samma dag. Sådana besparingar i<br />
både tid och pengar som många domstolar eftersträvar genom att efter<br />
varandra hålla förhandlingar i mål där exempelvis åklagaren eller försvararen<br />
är densamme blir svårare att nå om olika mål kräver olika storlek på<br />
nämnden. Vidare kan kravet på en viss nämndtyp ibland leda till att<br />
avgörandet i ett enskilt mål blir fördröjt. Ytterligare en allvarlig nackdel är de<br />
risker för rättegångsfel som alternativa domförhetsregler för med sig.</p>
<p>Även ekonomin ansåg man utgjorde ett starkt motiv för att endast ha en<br />
typ av nämnd eftersom det annars skulle finnas risk att på grund av osäkerhet<br />
från domstolens sida den större nämnden skulle komma att användas i större</p>
</div>
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2278</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>utsträckning än vad sorn föreskrevs.</p>
<p>Flertalet remissinstanser instämmer i promemorians synpunkter. Likväl<br />
föreslås i propositionen att två nämndstorlekar skall finnas.</p>
<p>Vi delar den bedömning som kommit till uttryck i promemorian och i ett<br />
stort antal remissyttranden. Vi anser att detta är ytterligare ett starkt skäl för<br />
bibehållandet av nuvarande sammansättningsregler.</p>
<p>Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden</p>
<p>I propositionen föreslås att det totala antalet valda nämndemän inte skall<br />
minskas trots att en reduktion av antalet tjänstgörande i brottmålen sker.<br />
Detta får till följd att varje nämndeman får färre tjänstgöringstillfällen. Som<br />
skäl för att utse lika många nämndemän som f. n. anförs att rekryteringen till<br />
detta uppdrag härigenom underlättas. Något belägg för att så skulle vara<br />
fallet ges inte.</p>
<p>Flera remissinstanser är tveksamma till denna lösning. De anser att risk<br />
föreligger att nämndemännen kommer att vara mindre förtrogna med<br />
rättskipningsarbetet om antalet tjänstgöringstillfällen minskas.</p>
<p>Ett viktigt motiv för nämndemannamedverkan vid våra domstolar är de<br />
kunskaper och erfarenheter som nämndemännen kan förmedla till allmänheten.<br />
Det är då angeläget att så många nämndemän som möjligt utses. Detta<br />
motiv måste vägas mot kravet på erfarna och efter hand på området kunniga<br />
nämndemän. Dessa egenskaper kan endast vinnas genom förhållandevis täta<br />
tjänstgöringar.</p>
<p>I konsekvens med vårt avslagsyrkande på förslaget om ändring av<br />
tingsrätternas sammansättning, anser vi att någon förändring av rösträttsoch<br />
ansvarsreglerna ej heller bör komma till stånd. Det kan självfallet finnas<br />
starka principiella skäl som talar för en individuell rösträtt, men vi anser att<br />
denna fråga fordrar ytterligare belysning vilken lämpligen bör utföras av<br />
rättegångsutredningen.</p>
<p>En ytterligare komplikation med införandet av individuell rösträtt är<br />
frågan om vilken påföljd som är mildast.</p>
<p>Frågan om påföljdens inbördes stränghet är f. n. under övervägande av<br />
fängelsestraffkommittén (Ju 1979:4). Enligt uppgift i propositionen avser<br />
kommittén att lägga fram förslag om reglerna av denna fråga under år 1984.<br />
Innan beslut fattats av riksdagen i detta ämne anser vi det inte möjligt att<br />
genomföra ett system med individuell rösträtt där vid lika röstetal den<br />
mildaste påföljden skall gälla.</p>
<p>Länsrätternas sammansättning</p>
<p>Med hänvisning i tillämpliga delar till vad vi anfört ovan om tingsrätternas<br />
sammansättning anser vi att ej heller detta förslag bör genomföras.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2278</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Hemställan</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till vad som anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:57px;">1. att riksdagen avslår förslaget om ändring av tingsrätternas och<br />
länsrätternas sammansättning,</p>
<p style="margin-left:57px;">2. att riksdagen avslår förslaget om individuell rösträtt och<br />
juridiskt ansvar för nämndemännen.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>BRITTA HAMMARBACKEN (c) SIGVARD PERSSON (c)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Stockholm den 5 april 1983</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>GUNILLA ANDRÉ (c)<br />
BENGT KINDBOM (c)</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>MARTIN OLSSON (c)<br />
KARIN SÖDER (c)<br />
KARL BOO (c)</p>
<p>INGER JOSEFSSON (c)<br />
SVEN-ERIK NORDIN (c)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>KERSTI JOHANSSON (c)<br />
BERTIL FISKESJÖ (c)<br />
MARIANNE KARLSSON (c)<br />
ELVING ANDERSSON (c)</p>
</div>
</div>
</div>
0BRITTA HAMMARBACKENc1undertecknare0SIGVARD PERSSONc2undertecknare0GUNILLA ANDRÉc3undertecknare0BENGT KINDBOMc4undertecknare0MARTIN OLSSONc5undertecknare0KARIN SÖDERc6undertecknare0KARL BOOc7undertecknare0INGER JOSEFSSONc8undertecknare0SVEN-ERIK NORDINc9undertecknare0KERSTI JOHANSSONc10undertecknare0BERTIL FISKESJÖc11undertecknare0MARIANNE KARLSSONc12undertecknare0ELVING ANDERSSONc13undertecknareG6022278Gunilla André m. fl.mot_198283__2278.pdf154575pdfUnderrätternas sammansättning m. m. (prop. 1982/83:126)https://data.riksdagen.se/fil/175E5738-3405-4C04-8B89-3828550627B4