3108579 G6022205 1982/83 2205 mot mot Motion 1982/83:2205 Ulf Adelsohn m. fl. Motion Motion 2205 0 1983-02-01 00:00:00 2014-11-04 17:18:39 2014-11-04 00:00:00 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt, m. m. (prop. 1982/83:84) Ulf Adelsohn m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G6022205/text https://data.riksdagen.se/dokument/G6022205 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G6022205 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_3"><p>1982/83: 2205</p> <p>Ulf Adelsohn m. fl.</p> <p>Förslag till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt, m. m.<br /> (prop. 1982/83:84)</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motionens huvudsakliga innehåll</p> <p>Regeringens förslag till ändringar i lagen mot skatteflykt innebär en<br /> kraftig utvidgning och förändring av lagens tillämpningsområde. Förslaget<br /> får långtgående principiella och sakliga konsekvenser. Det är i praktiken<br /> fråga om att en ny generalklausul i skatterätten ersätter den gamla.</p> <p>Moderata samlingspartiet avvisar samtliga ändringsförslag. Godtas regeringens<br /> förslag kommer lagen att sakna varje form av precisering. Att<br /> sådan lagstiftning står i strid med regeringsformens bestämmelser om att<br /> normgivningsmakten är förbehållen riksdagen och att den offentliga makten<br /> skall utövas under lagarna torde vara i det närmaste oomtvistligt.</p> <p>Lagförslaget står i strid med de grundläggande krav på rättssäkerhet och<br /> förutsebarhet för den enskilde som ett rättssamhälle måste tillgodose. De<br /> principiella invändningar som moderata samlingspartiet reste redan när<br /> den gällande generalklausulen bereddes i regeringskansliet har nu vuxit i<br /> styrka. Ändringsförslagen är sig tillräckliga för att ompröva generalklausulinstitutet<br /> på den offentliga rättens område.</p> <p>Ändring i lagen mot skatteflykt</p> <p>1. Bakgrund</p> <p>Den första borgerliga trepartiregeringen övertog från den socialdemokratiska<br /> regeringen frågan om införandet av en s. k. allmän skatteflyktsklausul.<br /> Ett förslag om generalklausul hade utarbetats av en särskild arbetsgrupp<br /> på uppdrag av företagsskatteberedningen och lagts fram i betänkandet<br /> Allmän skatteflyktsklausul SOU 1975:77.</p> <p>Frågan diskuterades inom den nya regeringen hösten 1977. Därvid underströks<br /> att det fortsatta beredningsarbetet särskilt skulle inriktas på att<br /> belysa hur rättssäkerheten skulle kunna tillgodoses i en eventuell lagstiftning<br /> mot skatteflykt. Dessa överväganden ledde till att regeringen inte<br /> ansåg att något förslag kunde föreläggas riksdagen utan ytterligare remissbehandling.<br /> I denna skulle rättssäkerhetsaspekterna på en sådan lagstiftning<br /> särskilt belysas. Dåvarande budgetdepartementet utarbetade en departementspromemoria<br /> som sändes ut på sedvanlig remiss.</p> <p>1979 beslöt folkpartiregeringen att till lagrådet överlämna ett förslag till<br /> lag mot skatteflykt för granskning. Frågan aktualiserades därefter i de<br /> 1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 2205 -2208</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>regeringsförhandlingar som fördes efter den borgerliga valsegern 1979.1 de<br /> ingående diskussioner som fördes mellan de tre partierna förklarade moderata<br /> samlingspartiet att tidigare invändningar med hänsyn till kraven på<br /> rättssäkerhet kvarstod. Med mycket stor tvekan godtog moderata samlingspartiet<br /> regeringsförklaringens formulering: ”Förslag till lag med allmän<br /> skatteflyktsklausul kommer att framläggas, förutsatt att lagrådets<br /> prövning ej ger anledning till annat.” Frågans fortsatta behandling gjordes<br /> alltså avhängig av lagrådets yttrande.</p> <p>Lagrådet var inte enigt. Två av ledamöterna godtog i allt väsentligt<br /> lagrådsremissens förslag. De båda andra hävdade däremot att en annan<br /> lagteknisk lösning borde väljas än den som förordats i remissen. Lagrådet<br /> tillstyrkte dock lagstiftning i ämnet.</p> <p>I enlighet med regeringsförklaringen förde trepartiregeringen efter ytterligare<br /> överväganden förslaget vidare till riksdagen. Proposition förelädes<br /> riksdagen den 2 oktober 1980.1 stort sett på dagen fyra år efter det att den<br /> första trepartiregeringen övertagit frågan från den socialdemokratiska regeringen<br /> ställde sig den borgerliga regeringen med stor tvekan bakom ett<br /> förslag om generalklausul i skatterätten.</p> <p>Den noggranna och tidskrävande prövningen av rättssäkerhetsaspekterna<br /> berodde främst på de principiella invändningar som moderata samlingspartiet<br /> anförde mot lagstiftning av detta slag. Även om de direkta<br /> effekterna av en generalklausul inte bör underskattas, var det framför allt<br /> det principiella ställningstagandet som förslaget inrymde som orsakade<br /> vårt motstånd. Förslaget riskerade att bereda vägen för en utveckling av<br /> den offentliga maktutövningen mot minskad rättssäkerhet och minskad<br /> förutsebarhet för den enskilde. I och med den socialdemokratiska regeringens<br /> förslag till utvidgning av generalklausulen har våra invändningar<br /> vuxit i styrka.</p> <p>Vi godtog trots de principiella invändningarna förslaget om en allmän<br /> skatteflyktsklausul därför att lagen endast skulle vara tillämplig på en serie<br /> av transaktioner som kunde sägas klart strida mot lagens grunder och som<br /> tillsammantagna syftade till skatteförmåner. Lagen skulle utvärderas efter<br /> fem år med särskild hänsyn tagen till rättssäkerhetsfrågorna.</p> <p>I anledning av väckt motion om skärpning av skatteflyktsklausulen<br /> anförde de moderata ledamöterna i skatteutskottet (1982/83:5): ”Den skatteflyktsklausul<br /> som infördes genom riksdagsbeslut hösten 1980 är tidsbegränsad<br /> och gäller i fråga om rättshandlingar som företas under åren 1981 —<br /> 1985. Den skall mot slutet av perioden utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt.</p> <p>Det är viktigt att lagstiftningen i detta avseende verkligen blir föremål för<br /> en omfattande utvärdering och att någon förändring i skärpande syfte inte<br /> vidtas under lagstiftningens nuvarande giltighetstid.”</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>2. Principiell syn på generalklausul inom skatterätten</p> <p>Redan i regeringsformens portalparagraf 1 kap. 1 § stadga: ”Ali offentlig<br /> makt i Sverige utgår från folket.” och ”Den offentliga makten utövas<br /> under lagarna. ’' Detta är utgångspunkten för regeringsformens bestämmelser<br /> om normgivningsmakten - makten att genom lagstiftning reglera olika<br /> samhällsförhållanden.</p> <p>Riksdagens roll som ensam lagstiftare slogs fast i den nya författningen.<br /> Den ansågs vara en naturlig konsekvens av stadgandet: ”AU offentlig makt<br /> i Sverige utgår från folket.” Den enskildes rätt kan bara bestämmas och<br /> inskränkas genom lag. Lag kan endast stiftas av folkets ombud i Sveriges<br /> riksdag. Att den offentliga makten skall utövas under lagarna innebär en<br /> garanti mot godtycke och att maktutövningens gränser är klart utstakade<br /> och dess innebörd till sina konsekvenser förutsebara.</p> <p>När den offentliga sektorn byggs ut förskjuts inflytandet från den enskilde<br /> till stat och kommun. Under senare år har de ekonomiska problem som<br /> följer av snabbt växande offentliga utgifter och stigande skatter stått i<br /> centrum för diskussionen om den offentliga sektorns roll. Mindre uppmärksammade<br /> har de påfrestningar varit som rättsstaten utsätts för när<br /> den offentliga sektorns tillväxt föder allt fler och alltmer genomgripande<br /> regleringar av rättslig natur.</p> <p>Så länge den offentliga sektorn är begränsad kan rättsstatens principer i<br /> allmänhet upprätthållas utan svårare konflikter med det offentligas ambitioner<br /> att utöva sin makt effektivt. Men när den offentliga sektorn växer<br /> och den offentliga makten griper in allt djupare på vaije enskilt område,<br /> uppstår konflikter mellan rättsstatens ideal och det allmännas strävan att<br /> reglera och styra.</p> <p>En vidgad offentlig maktutövning har visat sig svår att förena med<br /> kravet på klara och tydliga lagar. Å ena sidan har lagstiftningen blivit<br /> alltmer komplicerad och därmed svårtillgänglig för den enskilde. Det blir<br /> svårt för denne att leva efter dem och förutse deras tillämpning. Å andra<br /> sidan har det blivit allt svårare för lagstiftaren att förutse och reglera den<br /> mångfald konkreta konflikter som lagstiftningen avser att reglera. Denna<br /> motsättning har lett till att lagstiftningen allt oftare getts ramkaraktär och<br /> fått en mycket allmän utformning. Därmed blir det i allt högre grad endast<br /> formellt som lagstiftningsmakten utövas av riksdagen. I praktiken har<br /> domstolar och myndigheter getts möjlighet att laga efter läglighet i de<br /> enskilda fallen.</p> <p>Det kan med fog hävdas att demokratin gröps ur när riksdagen avhänder<br /> sig en väsentlig del av den effektiva normgivningsmakten. Ju mer lagarna<br /> förlorar i konkretion, ju mer reell makt som överförs till de tillämpande<br /> myndigheterna, desto mindre makt återstår åt det folk från vilket all<br /> offentlig makt utgår.</p> <p>Riskerna ökar också för att de enskilda medborgarna behandlas godtyckligt<br /> av det allmänna. När lagarna i stället för att vara entydiga normer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>för rättstillämpningen förändras till delegation från riksdag till domstolar<br /> och myndigheter ökas utrymmet för skönsmässiga bedömningar i de enskilda<br /> fallen.</p> <p>Generalklausuler, såsom den i lagen om skatteflykt, måste defmitionsmässigt<br /> ha en mycket allmän karaktär. De innebär därutöver att andra<br /> regler i ett lagverk sätts ur kraft. När sådana generalklausuler trots detta<br /> använts i bl. a. civillagstiftningen och tillämpats i tvister mellan enskilda<br /> har det ankommit på domstolarna att vid sina avgöranden stödja sig på<br /> förarbeten, men också på allmänna rättsgrundsatser, sedvänja och praxis.<br /> Lagstiftningen har därigenom icke kommit att strida mot kraven på förutsebarhet<br /> och allmängiltighet.</p> <p>Generalklausulen i skatterätten utgör det första exemplet på dylik lagstiftning<br /> inom ett centralt offentligrättsligt område. Det är nu inte längre<br /> fråga om att oväldiga domstolar tillämpar en klausul som införts av en<br /> opartisk lagstiftare. Staten är i stället både part och lagstiftare och genom<br /> sin dömande makt den som tillämpar lagen.</p> <p>Argumenten mot generalklausuler i allmänhet får därför alldeles särskild<br /> tyngd när de är avsedda att tillämpas på förhållandet mellan statsmakten<br /> och den enskilde medborgaren. Utöver bristen på förutsebarhet och demokratisk<br /> förankring av rättstillämpningen öppnar generalklausuler som reglerar<br /> den enskildes förhållande till staten vägar till rättsmissbruk. Frestelsen<br /> för statsmakterna kan bli stor att i en rad olika sammanhang genom<br /> generalklausuler stärka statens makt på den enskildes bekostnad. Därigenom<br /> skulle domstolar och myndigheter ges allt större möjligehter att utan<br /> att vara bundna av enskilda lagregler döma i konflikter mellan den enskilde<br /> och det allmänna. I den situationen hotas den demokratiska rättsordningen<br /> att gradvis urholkas.</p> <p>3. Förslaget till utvidgad s ka t tefly k tskl a u sid</p> <p>Gällande generalklausul har utformats efter en noggrann prövning med<br /> hänsyn till hur kravet på rättssäkerhet för den enskilde skall tillgodoses.<br /> Trots de begränsningar som gjordes av lagens tillämpning var vi starkt<br /> tveksamma till principgenombrottet och inför de gränsdragningsproblem<br /> som skulle följa. Vi ifrågasatte om staten över huvud taget skulle ges ett<br /> instrument som kunde sätta medborgarnas grundläggande rättigheter i<br /> fara.</p> <p>Regeringens förslag innebär att skatteflyktsklausulen utvidgas kraftigt.<br /> Den nuvarande lagens s.k. omvägsrekvisit i 2§, punkt 1, preciserar gränsen<br /> mot förfaranden som av rättssäkerhetsskäl ansetts böra lämnas utanför<br /> skatteflyktsklausulen. Regeringen föreslår att detta grundläggande rekvisit<br /> skall avskaffas. Och någon annan begränsning föreslås inte. Den föreslagna<br /> klausulens avgränsning mot alltjämt tillåtna förfaranden framgår enbart<br /> av punkterna 2 och 3.</p> <p>Denna förändring innebär att generalklausulen kommer att sakna allt<br /> eget materiellt innehåll.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Regeringensformens bestämmelser om normgivningsmakten och den<br /> offentliga maktutövningen ger inget entydigt svar på frågan om hur preciserad<br /> lagstiftningen måste vara för att den skall anses stå i överensstämmelse<br /> med grundlagen. Regeringens förslag till utvidgning av skatteflyktsklausulen<br /> saknar dock vaije form av precisering. Att sådan lagstiftning<br /> står i strid med regeringsformen torde vara närmast oomtvistligt.</p> <p>Generalklausulen i skatterätten skiljer sig från andra generalklausuler så<br /> till vida att den ger företräde åt motivuttalanden när lagtext och motiv<br /> kolliderar. Den innehåller i sig ingen norm som strider mot andra bestämmelser<br /> utan är snarast att betrakta som en lagtolkningsregel som säger att<br /> motivuttalanden i vissa fall skall tillmätas större vikt än lagtexten.</p> <p>Detta tvivelaktiga förhållande finns visserligen redan i den nu gällande<br /> lagen. Men det mildras av att lagen getts en klar avgränsning genom det<br /> s. k. omvägsrekvisitet. Avskaffas detta, ställs frågan i blixtbelysning om<br /> vilket som väger tyngst när lagen skall tillämpas — lagtexten eller motivuttalanden.</p> <p>Omvägsrekvisitets materiella innebörd ansluter dessutom till praxis att<br /> skentransaktioner kan ogiltigförklaras. Regeringsförslaget innebär i praktiken<br /> en delegation till de tillämpande organen att på oklara grunder sätta<br /> gällande skatterätt ur spel. Detta kan inte rimligen vara förenligt med<br /> Sveriges grundlag. Lagrådet är skyldigt att granska lagförslagens överensstämmelse<br /> med författningen. Det är anmärkningsvärt att lagrådets yttrande<br /> icke innehåller några överväganden på denna punkt.</p> <p>Regeringens förslag kan sägas vara ett underkännande av riksdagens<br /> förmåga att utöva den lagstiftningsmakt som enligt grundlagen tillkommer<br /> riksdagen.</p> <p>Genom generalklausulen sätts lagar ur kraft som stiftats av riksdagen<br /> själv. De ersätts av en allmänt hållen bestämmelse som i normens form<br /> innebär en omfattande delegation av maktutövning till domstolar och<br /> myndigheter.</p> <p>När regeringen förutskickar att generalklausulen i framtiden också skall<br /> kunna tillämpas av taxeringsnämnderna framstår konflikten mellan detta<br /> slag av lagstiftning och den demokratiska rättsstatens krav som än mer<br /> uppenbara. Det kan då knappast ens vara teoretiskt möjligt att garantera<br /> rättssäkerheten och förutsebarheten i tillämpningen. Risken för godtycke<br /> kommer kraftigt att öka.</p> <p>Den nu gällande generalklausulen tillämpas inte om den skattskyldige<br /> kan visa att han skulle ha förfarit på samma sätt även om det inte hade<br /> medfört någon skatteförmån. Regeringen vill eliminera denna begränsning<br /> då den anses ge den skattskyldige betydande utrymme att arrangera olika<br /> transaktioner så att klausulen inte blir tillämplig. En annan begränsning<br /> som regeringen vill avskaffa avser de fall där det gått att visa att det vid<br /> sidan av skatteförmånen förelegat andra ej helt obetydliga skäl för förfarandet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Lagrådet anför i denna del att vaije bedömning måste göras med stor<br /> varsamhet. Om skatteförmånen skall anses som det huvudsakliga skälet till<br /> förfarandet fordras enligt lagrådet att förfarandet annars helt eller i viktiga<br /> delar framstår som praktiskt taget meningslöst.</p> <p>Det är uppenbart att lagrådets bedömning inte går att förena med regeringens<br /> mycket extensiva tolkning av de förfaranden som den föreslagna<br /> klausulen är avsedd att träffa.</p> <p>Inte ens lågt ställda rättssäkerhetskrav kan tillgodoses om t. ex. sådana<br /> förfaranden skulle omfattas av skatteflyktsklausulen som skulle ha använts<br /> även om det inte hade medfört någon skatteförmån.</p> <p>I praktiken blir konsekvensen av den föreslagna utvidgningen att en fullt<br /> laglig handling kan anses som ogill i skattehänseende med hänvisning till<br /> generalklausulen. Motivuttalandena kan dessutom tolkas så att det icke<br /> ens behöver ha varit den enskildes avsikt att minska sin skatt. Den som<br /> säljer sitt småhus fullt lagligt och formen för försäljningen leder till lägre<br /> skatt än han valt en annan form kan i enlighet med generalklausulen<br /> åläggas att betala mer skatt även om han kan visa att försäljningsformen är<br /> oberoende av skatteförmånen.</p> <p>I propositionen föreslås — punkt 3 — att lagen skall omfatta de fall där<br /> övriga rekvisit är uppfyllda och förfarandet skulle strida mot lagstiftningens<br /> grunder. Nuvarande regel begränsar tillämpningen till de förfaranden<br /> som klart strider mot lagbestämmelsens grunder. Lagrådet förefaller inte<br /> ha uppmärksammat denna förändring.</p> <p>Härigenom utvidgas lagens tillämpningsområde ytterligare, och rättssäkerheten<br /> försvagas i motsvarande mån. Statens positioner förstärks påtagligt<br /> på den enskildes bekostnad.</p> <p>Den enskildes möjligheter att förutse skattekonsekvenserna kommer,<br /> om förslaget godtas av riksdagen, att bestämmas av dennes kännedom om<br /> statsmakternas inställning i tre hänseenden.</p> <p>Först måste han eller hon, liksom i dag, känna till lagarna. Dessa finns<br /> utgivna i olika lagsamlingar och är om inte lättillgängliga så dock tillgängliga.<br /> Vidare måste den enskilde rätta sig efter lagstiftningens grunder. Det<br /> förutsätter kännedom om de olika förarbetena — propositioner och riksdagsuttalanden.<br /> För det tredje måste den enskilde känna till statsmakternas<br /> avsikter och motiv. Dessa är av två slag i den nya lagen. Dels är det<br /> fråga om avsikter och motiv som är uttryckta i olika sammanhang. Dels<br /> förutsätts enskilda enligt förslaget handla i enlighet med vad statsmakterna<br /> ”underförstått accepterat”. Det är en helt orimlig ordning i ett rättssamhälle.</p> <p>Innebörden av regeringens motivskrivning särskilt i vad gäller de underförstådda<br /> accepten är att rättstillämpningen kommer att styras inte bara av<br /> medvetna överväganden utan även av allmänna värderingsförskjutningar.</p> <p>Propositionen ger inte heller någon klar vägledning om den praktiska<br /> tillämpningen. De konkreta förfarandena som regeringen vill förhindra</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>med den nya generalklausulen är redan reglerade i speciallag. Och några<br /> exempel på förfaranden som godtas i dag men som träffas av den föreslagna<br /> skatteflyktsklausulen ges inte.</p> <p>Förutom de mycket starka principiella invändningar som måste riktas<br /> mot regeringens förslag kommer det att leda till ytterligare belastning på<br /> taxeringsarbetet i olika instanser. Efter den utvidgning som nu föreslås kan<br /> antalet tvister mellan skattemydigheterna och de enskilda skattebetalarna<br /> väntas öka kraftigt.</p> <p>Redan i dag leder ett överklagande av ett taxeringsbeslut i första instans<br /> oftast till långa väntetider innan beslut slutgiltigt kan fattas. Därigenom<br /> kan en skattskyldigs ekonomiska intressen väsentligt skadas. Dagens situation<br /> kan förutses bli om möjligt ännu mer besvärlig för skattemyndigheterna<br /> och den enskilde skattebetalaren om regeringens förslag bifalles.</p> <p>De ändringar av generalklausulen som regeringen föreslagit innebär en<br /> så stor utvidgning och förändring av lagens tillämpningsområde att det i<br /> praktiken blir en ny generalklausul som ersätter den gällande. Förslaget<br /> har icke remissbehandlats på det sätt som föreskrivs i 6 kap. RF. Detta har<br /> varit motiverat med tanke på förslagets långtgående principiella och sakliga<br /> konsekvenser.</p> <p>Moderata samlingspartiet kan icke godta ändringsförslagen. Det måste<br /> med kraft slås fast att lagstiftningsteknik inte får missbrukas på det sätt<br /> som är innebörden i regeringens förslag. Ändringsförslagen är i sig tillräckliga<br /> för att ompröva generalklausulsinstitutet som sådant i offentligrättsliga<br /> sammanhang.</p> <p>4. Avvägningen mellan rättssäkerhet och effektivitet</p> <p>Den som ensidigt ser till statens intresse av en effektiv skatteindrivning<br /> kan alltid finna motiv för långtgående inskränkningar i den enskildes integritet<br /> och rättssäkerhet. En sådan syn är dock inte förenlig med de rättssäkerhetskrav<br /> som måste gälla. Skattelagstiftningen måste framför statens<br /> krav på effektiv skatteindrivning beakta den enskildes rätt till integritet,<br /> lagtillämpningens förutsebarhet och att staten som lagstiftare, verkställande<br /> och dömande inte brukar denna makt till övermakt.</p> <p>Då det finns en motsättning mellan den enskildes krav på rättssäkerhet<br /> och en effektiv skatteindrivning måste det entydigt slås fast att rättssamhällets<br /> grundläggande principer, som de anges i vår författning, utgör den<br /> ram inom vilken övrig lagstiftning skall rymmas.</p> <p>Förslaget till utvidgad skatteflyktsklausul skall ses i samband med övrig<br /> lagstiftning på detta område, t. ex. den s.k. angiverilagen. Utvecklingen<br /> tycks obönhörligen gå emot ett samhälle där den enskilde medborgarens<br /> intressen och krav på rättssäkerhet kommer i andra hand.</p> <p>Skatteflykt och skattefusk måste motarbetas genom att skattelagarna<br /> utformas så enkelt och genomtänkt som möjligt. Ett lägre skattetryck och<br /> en mindre progressiv inkomstskatt minskar risken för skatteflykt. Det är</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:2205</p> </div> <div class="block ml_40"><p>8</p> </div> <div class="block ml_2"><p>också lättare att utforma en klar och enkel lagstiftning om skatterna är<br /> färre till antalet.</p> <p>Skattelagstiftningens syfte skall vara att med bibehållet rättsskydd för de<br /> hederliga medborgarna kunna göra sak mot de ohederliga. Den utveckling<br /> måste förhindras som leder till att allt som icke uttryckligen är tillåtet blir<br /> förbjudet eller som det t. o. m. kan bli, med hänvisning till generalklausulen<br /> i skatterätten, att också det tillåtna förbjuds.</p> <p>Skattelagstiftningens ofullständighet är förvisso stötande för allmänhetens<br /> rättsmedvetande, bl. a. därför att den ger utrymme för orättvisor och<br /> för vad som uppfattas som godtycke. Men starka skäl talar för att generalklausulen,<br /> med de förändringar regeringen föreslagit, kommer att uppfattas<br /> som långt mer stötande genom det godtycke som då kan komma att<br /> prägla rättstillämpningen på ett för den enskilde ytterst centralt område.</p> <p>Hemställan</p> <p>Med hänvisning till ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:40px;">att riksdagen avslår regeringens proposition 1982/83:84 såvitt avser<br /> ändring i lagen mot skatteflykt.</p> <p>Stockholm den 1 februari 1983<br /> ULF ADELSOHN (m)</p> </div> <div class="block ml_2"><p>LARS TOBISSON (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m)</p> <p>INGEGERD TROEDSSON (m) INGRID SUNDBERG (m)</p> </div> <div class="block ml_2"><p>CARL BILDT (m)</p> <p>NILS CARLSHAMRE (m)</p> <p>PER PETERSSON (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_20"><p>ANDERS BJÖRCK (m)</p> <p>ROLF DAHLBERG (m)</p> <p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p> </div> </div> </div> 0 ULF ADELSOHN m 1 undertecknare 0 LARS TOBISSON m 2 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 3 undertecknare 0 INGEGERD TROEDSSON m 4 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 5 undertecknare 0 CARL BILDT m 6 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 7 undertecknare 0 PER PETERSSON m 8 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 9 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 10 undertecknare 0 ROLF DAHLBERG m 11 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 12 undertecknare G6022205 Ulf Adelsohn m. fl. mot_198283__2205.pdf 223469 pdf Förslag till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt, m. m. (prop. 1982/83:84) https://data.riksdagen.se/fil/E2CD1875-C9E1-4D7F-B11E-D669C2512214