3071275 G602120 1982/83 120 mot mot Motion 1982/83:120 Ola Ullsten m. fl. Motion Motion 120 0 1982-11-25 00:00:00 2014-10-13 15:00:29 2014-10-13 00:00:00 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50) Ola Ullsten m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G602120/text https://data.riksdagen.se/dokument/G602120 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G602120 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_44"><p style="text-align:right;">Mot. 1982/83</p> <p style="text-align:right;">120-123</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Motion</p> <p>1982/83:120</p> <p>Ola Ullsten m. fl.</p> <p>Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Inledning</p> <p>Den ekonomiska politiken bör syfta till att uppnå full sysselsättning, låg<br /> inflationstakt, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning och regional balans.<br /> Dessa mål har ett inbördes samband. Full sysselsättning kan t. ex. långsiktigt<br /> endast upprätthållas vid en låg inflationstakt. På motsvarande sätt<br /> utgör stabila priser, full sysselsättning och god tillväxt den viktigaste<br /> förutsättningen när det gäller att åstadkomma en rättvis inkomstfördelning<br /> och att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället. Det förtjänar<br /> också att understrykas att i en öppen ekonomi utgör balans i de utrikes<br /> betalningarna på sikt en förutsättning för att nå målen för den ekonomiska<br /> politiken.</p> <p>Varje diskussion om den ekonomiska politikens inriktning och vilka<br /> medel som behövs för att nå målen måste utgå från dels vårt nuvarande<br /> ekonomiska läge och de lärdomar vi kan dra av utvecklingen under den<br /> gångna tiden, dels prognoser om de framtida internationella betingelserna<br /> för den svenska ekonomin.</p> <p>Den svenska välfärden bygger i avgörande grad på att vi deltar i ett fritt<br /> utbyte av varor och tjänster över gränserna. Den inhemska marknaden är<br /> begränsad och det är endast genom internationell handel som vi i tillräcklig<br /> grad kan tillgodogöra oss stordrifts- och specialiseringsfördelar. Handelsutbytet<br /> ger oss också tekniska och andra impulser som ökar produktiviteten<br /> och produktionsförmågan i den svenska ekonomin. Samtidigt som<br /> detta är till stor fördel för oss är det uppenbart att det inte är fråga om<br /> någon smärtfri eller problemlös process. Ett land där exporten svarar för<br /> 1/3 av bruttonationalprodukten och för närmare hälften av industriproduktionen<br /> blir med nödvändighet också starkt beroende av utvecklingen i<br /> omvärlden.</p> <p>Under tiden från det andra världskrigets slut fram till i böljan av 1970talet<br /> utvecklades världsekonomin på ett för oss mycket gynnsamt sätt. Vi<br /> drog nytta av den fortgående liberaliseringen och den snabba tillväxten av<br /> världshandeln - under perioden 1950-1973 växte handeln med industrivaror<br /> med ca 9 % per år. Vi drog nytta av att den internationella inflationen<br /> inte uppgick till mer än ca 3 % per år, av stabila växelkurser och av<br /> stabila och låga energipriser.</p> <p>Dessa gynnsamma betingelser upphörde i början av 1970-talet. Sedan<br /> 1973 kännetecknas den internationella utvecklingen av en inflation av<br /> 1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 120-123</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>storleksordningen 10 % eller mer per år och av hög arbetslöshet. Tillväxten<br /> i industriländerna har också varit svag. Som ett resultat härav har<br /> världshandeln utvecklats långsammare; handeln med industrivaror växte<br /> med ca 5 % per år under perioden 1973 — 1981. Oljepriset som 1973 uppgick<br /> till 2,46 dollar per fat låg 1981 på ca 34 dollar.</p> <p>Ungefär samtidigt med den första oljechocken inträffade också andra<br /> förändringar i världsekonomin, bl. a. i form av en i vissa branscher starkt<br /> ökad konkurrens från de nyligen industrialiserade länderna i Sydostasien.<br /> De förändrade pris- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden<br /> medförde att en stor del av den svenska industrins kapitalstock blev<br /> föråldrad.</p> <p>Sammanfattningsvis kan man konstatera att de internationella betingelserna<br /> för den svenska ekonomin på ett dramatiskt sätt förändrats sedan<br /> början av 1970-talet. Oljekostnaden har ökat från drygt 3 miljarder kronor<br /> motsvarande 9 % av exporten år 1972 till 34 miljarder kronor, motsvarande<br /> nära 24 % av exporten 1981.</p> <p>Dessa ändrade förhållanden har drabbat alla länder i västvärlden. Vid en<br /> internationell jämförelse finnér man att Sverige har kunnat hålla uppe<br /> sysselsättningen väsentligt bättre än nästan alla andra länder. 1973 var<br /> arbetslösheten i Sverige 2,5 % och inom OECD-området totalt 3,3 %. 1981<br /> var siffran åter för svensk del 2,5 % medan arbetslösheten i OECD-området<br /> totalt uppgick till 7,2 %.</p> <p>I andra avseenden har emellertid den svenska utvecklingen varit sämre<br /> än det internationella genomsnittet. Mest slående är att industriproduktionen<br /> utvecklats svagt och att vårt bytesbalansunderskott, mätt som andel<br /> av BNP, ligger avsevärt över genomsnittet för OECD-länderna.</p> <p>Den internationella utvecklingen</p> <p>Läget under 1982 har kännetecknats av fortgående stagnation i världskonjunkturerna.<br /> Västeuropas ekonomier har i själva verket haft en stagnerande<br /> ekonomisk utveckling alltsedan den andra s.k. oljechocken 1979/<br /> 80.</p> <p>Ett flertal faktorer har medverkat till detta utvecklingsförlopp, icke<br /> minst den ekonomiska politik som förts och fortfarande förs i de dominerande<br /> västliga ekonomierna.</p> <p>I början av 1982 fanns vissa tecken som tydde på att en mer positiv<br /> ekonomisk utveckling successivt skulle inträffa under loppet av 1982 och<br /> ytterligare förstärkas under 1983. Efter vissa ansatser till en konjunkturförbättring<br /> i Västeuropa under den första delen av 1982 kom emellertid dessa<br /> tendenser att brytas under sommaren 1982 och de förbyttes i en närmast<br /> vikande utveckling. Samtidigt stod det klart att den väntade återhämtningen<br /> i Förenta staterna skulle låta vänta på sig. Utvecklingen i USA hade<br /> visat gynnsamma tecken i böljan av året, men dessa vände under sommaren<br /> snarast till sin motsats. Den ekonomiska politiken har inte heller i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>någon mera markant omfattning ändrat karaktär, även om vissa tendenser<br /> till lättnader i kreditpolitiken har kunnat noteras. Sålunda har vissa räntesänkningar<br /> skett, framför allt för de korta räntorna. Även i Västeuropa har<br /> penningpolitiken inneburit diskontosänkningar i ett antal länder under<br /> sommaren och hösten i år.</p> <p>Den internationella valutautvecklingen har varit fortsatt orolig, med i<br /> första hand en starkare utveckling av den amerikanska dollarn än väntat.<br /> Detta har verkat återhållande på världshandelns utveckling, och några<br /> expansiva drag torde knappast vara att vänta under den närmaste framtiden.<br /> Världshandeln i reala termer visar också för 1982 nästan helt utebliven<br /> tillväxt.</p> <p>Under loppet av 1982 har också de olika OECD-länderna successivt<br /> nedreviderat sina prognoser för BNP-tillväxten under 1982 och 1983. De<br /> sju stora OECD-länderna räknar nu med en BNP-tillväxt mellan första och<br /> andra halvåret 1982 motsvarande bara ca 1/2 % i årstakt, vilket är en<br /> nedrevidering med ca 11/2 procentenhet jämfört med de bedömningar som<br /> gjordes tidigare.</p> <p>Totalt för OECD-området innebär prognoserna att bruttonationalprodukten<br /> beräknas stiga med 13/4% under 1983. Det är bara Japan och<br /> Förenta staterna vars prognoser ligger på 2 % eller mer.</p> <p>De europeiska länderna inom OECD räknar med en tillväxttakt på ca<br /> 1 %. Detta är visserligen en större BNP-ökning än under innevarande år,<br /> men den är avsevärt lägre än vad man allmänt hoppades bara för några<br /> månader sedan.</p> <p>Även inom Norden pekar tillgängliga prognoser på en mera begränsad<br /> ökning av den ekonomiska aktiviteten än vad man tidigare trodde. Danmark<br /> räknar nu med en smärre minskning i tillväxttakten till ca 1 % jämfört<br /> med drygt 1 % för 1982. I Finland och Norge väntas något högre tillväxttakter<br /> under 1983 än under 1982, men även i dessa länder har prognoserna<br /> reviderats ned successivt under året.</p> <p>Konjunkturinstitutet räknar med en ökning av världshandeln på 3 % i<br /> reala termer.</p> <p>Regeringen räknar i sin proposition med en ännu svagare utveckling eller<br /> en världshandelsökning på bara 1 1/2 %.</p> <p>Det förefaller därför mycket troligt att återhämtningen i den internationella<br /> konjunkturen kommer att gå mycket långsamt. Någon påtaglig förbättring<br /> sker knappast förrän under andra hälften av 1983. Det är då i<br /> första hand i Förenta staterna som en viss förbättring kan väntas om inte<br /> uppmjukningen av den amerikanska penningpolitiken bromsas. I Västeuropa<br /> kommer konjunkturförbättringen något senare och kan också väntas<br /> bli svagare.</p> <p>Framför allt Västtyskland, som är Europas mest betydelsefulla industriland,<br /> kommer sannolikt att utsättas för fortsatta tendenser till konjunkturavmattning.</p> <p>tl Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 120—123</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Om man studerar de viktigaste komponenterna i BNP i de västeuropeiska<br /> länderna finner man knappast några starka inpulser till ökad tillväxt<br /> någonstans, vare sig inom konsumtionen, investeringarna eller exporten.<br /> Många länders prognoser för 1983 bygger visserligen på förväntningar om<br /> starkt stigande export. Men det är ett faktum att alla länder inte samtidigt<br /> kan vinna eller ens återvinna förlorade marknadsandelar.</p> <p>Devalveringen av den svenska kronan den 8 oktober innebär isolerat sett<br /> otvivelaktigt att den svenska industrins relativa konkurrenskraft förbättrats.<br /> Om denna skall kunna utnyttjas är emellertid utvecklingen av priser<br /> och kostnader under de kommande åren av helt avgörande betydelse.</p> <p>Folkpartiets ekonomiska strategi</p> <p>Som framgått ovan är den internationella konjunkturen f. n. mycket<br /> svag. Osäkerheten om utvecklingen under nästa år är betydande. Eftersom<br /> hälften av vår industriproduktion säljs utomlands är det uppenbart att vi<br /> inte kan undgå att påverkas av dessa förhållanden. De problem svensk<br /> ekonomi brottas med kan emellertid bara till viss del förklaras av den<br /> svaga internationella konjunkturen.</p> <p>Många svårigheter är av mer långsiktig eller strukturell natur. De elimineras<br /> inte vid en konjunkturuppgång. Snarare riskerar de att leda till att vi<br /> inte fullt ut kan utnyttja en sådan uppgång. Otillräcklig tillgång på arbetskraft,<br /> råvaror eller kapital kan snabbt bli besvärande flaskhalsar.</p> <p>Den ekonomiska politik folkpartiet under senare år medverkat till har<br /> syftat till att öka förutsättningarna för att Sverige bättre skall kunna haka<br /> på en kommande internationell konjunkturuppgång än vad som var fallet<br /> t. ex. 1979—1980. Ett centralt mål har varit att lägga grunden för låga<br /> löneavtal under de kommande åren. Vi skall återkomma till det.</p> <p>Som ett led i hanteringen av svensk ekonomi har också viktiga strukturella<br /> problem angripits. Ett exempel är lindringen av dubbelbeskattningen<br /> på aktier. Den har vitaliserat aktiemarknaden. Många enskilda har lockats<br /> att placera sitt sparande i aktier och nyemissionerna har under 1981 — 1982<br /> legat rekordhögt. Effektivare arbetsförmedling och mer yrkesinriktad utbildning<br /> för arbetslösa i syfte att avhjälpa bristen på yrkeskunnig arbetskraft<br /> i konjunkturuppgång är ett annat exempel. Vidare har en ny anställningsskyddslag<br /> genomförts som öppnat generella möjligheter till provanställning<br /> och visstidsanställning vid arbetstoppar. Vi har också i princip<br /> avvecklat prisregleringen. Den har i praktiken inte haft den eftersträvade<br /> effekten att hålla tillbaka inflationen, snarare tvärtom. Dessutom har den<br /> snedvridande effekter på marknaderna.</p> <p>Ett fjärde exempel på strukturella problem som angripits under senare år<br /> är de höga marginalskatterna. Syftet med den skattereform som riksdagen<br /> med bred majoritet beslutade om i våras är att väsentligt sänka marginalskatterna<br /> och därigenom öka utbytet av t. ex. löneökningar och extrain</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>komster. Den politik den nya regeringen nu inlett hotar att urholka reformen.<br /> Vi skall återkomma även härtill i det följande.</p> <p>Ett centralt problem i svensk ekonomi i dag är att den offentliga sektorn i<br /> vissa avseenden tagit i anspråk för stor del av resurstillväxten. De ramar<br /> som anges för den marknadsstyrda delen av ekonomin har blivit alltför<br /> snäva. Genom regleringar, subventioner och otillräckliga incitament har<br /> marknadsekonomins funktionsförmåga försämrats. Vidare har de offentliga<br /> utgifterna vuxit så snabbt att vi fått en finansieringskris i den offentliga<br /> sektorn. Den tar sig bl. a. uttryck i ett mycket stort budgetunderskott. Man<br /> kan också se klara tendenser till överbelastning av det politiska systemet.<br /> Det ökar riskerna för inkonsistenta och felaktiga beslut. På vissa områden,<br /> t. ex. inom den statliga industripolitiken, är det mycket som talar för att de<br /> politiska besluten systematiskt är mer kortsiktiga än vad som vore önskvärt.<br /> Det beror sannolikt på att andra beslutskriterier än långsiktig företagsekonomisk<br /> lönsamhet i praktiken dominerar i dessa beslut. Det leder<br /> till stora samhällsekonomiska kostnader.</p> <p>Välfärdssamhällets förutsättningar</p> <p>Vi slår vakt om välfärdssamhället. Men det har i alltför hög grad kommit<br /> att identifieras med den offentliga sektorn eller de offentliga utgifterna. En<br /> lika central del av välfärdspolitiken måste vara att hävda den enskildes<br /> frihet och självbestämmande.</p> <p>Välfärd kan heller aldrig innebära att få allt utan egna ansträngningar.<br /> Tvärtom måste det understrykas att välfärden är en frukt av arbete och<br /> mänskliga ansträngningar. En tryggad välfärd kräver därför att detta uppmuntras<br /> och att människor känner att det finns ett samband mellan deras<br /> insatser och effekterna därav.</p> <p>När skatterna blir alltför höga kommer det att påverka människors<br /> beteende och därmed den samhällsekonomiska utvecklingen negativt. Det<br /> kan vara svårt att exakt kvantifiera detta samband. Skattetaket låter sig<br /> inte så lätt fastställas till någon bestämd procentsats. Människors beteende<br /> påverkas långsamt och oftast med betydande eftersläpning.</p> <p>Marginalskattehöjningama under 1970-talet är ett exempel på det.<br /> Många förnekade i det längsta att höga marginalskatter över huvud taget<br /> hade negativa effekter på ekonomin. Det dröjde ett årtionde innan insikterna<br /> om problemen var så utbredda att något kunde göras åt dem. Samma<br /> varning måste nu utfärdas beträffande det totala skattetrycket.</p> <p>Den ekonomiska politiken under de kommande åren måste enligt vår<br /> mening utformas med utgångspunkt från att skattetrycket inte kan skärpas.<br /> För att förhindra att budgetunderskottet fortsätter att öka är det nödvändigt<br /> att hålla tillbaka de offentliga utgiftsökningarna. Långsiktigt måste de<br /> anpassas till den allmänna ekonomiska tillväxten. På kortare sikt bör de<br /> snarast ligga lägre för att budgetunderskottet skall kunna minskas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Budgetunderskottet</p> <p>Den socialdemokratiska regeringens strategi tycks vara att först låta<br /> budgetunderskottet stiga kraftigt i förhoppningen att de ökade offentliga<br /> utgifterna skall generera en ekonomisk tillväxt som på sikt minskar underskottet.<br /> Vi tror inte att detta kommer att bli annat än en from förhoppning.</p> <p>Den tillväxttakt som skulle krävas för att man utan nedskärningar i de<br /> offentliga utgifterna skall få se ett minskande budgetunderskott överstiger i<br /> själva verket den som uppnåddes under 1960-talet. Det är osannolikt att<br /> dessa kommer att återkomma under 1980-talet. Regeringens strategi är<br /> därför dömd att misslyckas.</p> <p>Till det kommer att det ökade budgetunderskottet i sig kan komma att<br /> hämma den tillväxt som eftersträvas. Växande budgetunderskott skapar<br /> inflation, hög ränta och minskat utrymme för industrins investeringar. Mot<br /> den bakgrunden är det ett nödvändigt inslag i en offensiv ekonomisk politik<br /> att förhindra att budgetunderskottet ökar i reala termer.</p> <p>På kort sikt krävs det fortsatta besparingar i de offentliga utgifterna.<br /> Regeringen har genom att avvisa sådana bundit ris åt egen rygg. En<br /> omprövning kommer med all säkerhet att tvinga sig fram inom en snar<br /> framtid.</p> <p>För att möjliggöra en snabbare tillväxt har socialdemokraterna motsatt<br /> sig den strama politik mot kommunerna som förts under senare år. Regeringen<br /> är tydligen beredd att låta den tillväxten i de kommunala utgifterna<br /> bli dubbelt så hög som den mittenregeringen ansåg möjlig. Vi tror inte att<br /> det är möjligt att fullfölja denna politik.</p> <p>Enligt vår bedömning måste den kommunala volymtillväxten begränsas<br /> till högst 1 % per år. Riksdagen beslutade våren 1982 om vissa provisoriska<br /> åtgärder för år 1983. Dessa bör år 1984 motsvaras av åtgärder som ger<br /> liknande effekter. Samtidigt är det nödvändigt att komplettera dem för att<br /> begränsa kommunernas inkomstökning för det året.</p> <p>Vad beträffar de statliga utgifterna i övrigt bör besparingspolitiken följa<br /> samma riktlinjer som hittills gällt och som godkänts av den tidigare riksdagsmajoriteten.</p> <p>Det finns också skäl att nu ompröva finansieringen av den offentliga<br /> sektorn i större skala. Skatterestriktionen sätter en gräns för fortsatt utbyggnad<br /> av skattefinansierade verksamheter. Samtidigt bör man räkna<br /> med att efterfrågan på sådana tjänster som i dag helt eller huvudsakligen<br /> produceras inom den offentliga sektorn också i fortsättningen kommer att<br /> öka. Denna efterfrågan måste emellertid i högre grad än hittills tillfredsställas<br /> genom avgiftsfinansiering.</p> <p>De fördelningspolitiska mål som förknippas med offentlig tjänsteproduktion<br /> kan i stor utsträckning nås genom direkta bidrag eller avdrag. Ett för<br /> individen fattbart samband mellan avgift och förmån är önskvärt.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Socialt inriktad marknadsekonomi</p> <p>Vi är övertygade om att en socialt inriktad marknadsekonomi är den<br /> bästa långsiktiga garantin för fortsatt välfärd. Den marknadsstyrda delen<br /> av ekonomin har under senare år uppvisat ökade funktionsbrister vilket är<br /> allvarligt. Folkpartiet har emellertid i regeringsställning medverkat till<br /> åtgärder som syftar till att vitalisera marknaderna genom att minska regleringar<br /> och subventioner eller öka incitamenten. Risken är stor att vi nu åter<br /> skall beträda vägen mot mer av administrativ styrning och planhushållning.<br /> En lång rad av de förslag socialdemokraterna tidigare framfört i<br /> opposition pekar i denna riktning, och vissa steg har redan tagits som visar<br /> att man i regeringsställning avser att fullfölja sina intentioner.</p> <p>I regeringens proposition anges att man överväger ett provisoriskt system<br /> med särskilda avgifter på aktieutdelningar. Av propositionen och<br /> kommentarerna i anslutningen till propositionen har framgått att dessa<br /> skall tillföras AP-fonden och därefter användas till aktieköp. Till näringslivet<br /> kan detta förslag säljas som ett litet och ofarligt steg som man tar för att<br /> tillfredsställa LO. Till LO kan det säljas som det första steget, som visar att<br /> vallöftet om löntagarfonder nu skall infrias.</p> <p>Folkpartiets kritik mot löntagarfondstanken har skjutit in sig på flera<br /> punkter. Det är naturligt eftersom argumenten för fonder varierat från tid<br /> till annan. Just nu framhålls vinstdelningens betydelse för att hålla tillbaka<br /> löneglidningen. De utredningar som tidigare gjorts, bl. a. inom den statliga<br /> löntagarfondsutredningen, har emellertid inte kunnat belägga något samband<br /> mellan vad som kallas övervinster och löneglidning. Detsamma torde<br /> gälla sambandet mellan aktieutdelningar och löneglidning. Att på denna<br /> grund genomföra den nu föreslagna utdelningsskatten är således helt omotiverat.</p> <p>Det enda hållbara skälet för löntagarfonder av det slag socialdemokraterna<br /> och LO föreslagit är att ägandet skall överföras till politiska eller<br /> fackliga organ. Därför har kritiken framför allt skjutit in sig på denna<br /> punkt. Vi motsätter oss en sådan kollektivisering av ägandet därför att vi<br /> är övertygade om att kollektiva organ sämre förvaltar ägarfunktionen än de<br /> ägare som i dag dominerar marknaden.</p> <p>Däremot anser vi att ett breddat ägande i svenskt näringsliv är angeläget.<br /> Det bör åstadkommas genom att fler enskilda människor lockas att placera<br /> sitt sparande i aktier. Det s. k. skattefondsparandet har härvidlag blivit en<br /> stor framgång. På ett par år har ca 300000 människor som inte tidigare<br /> varit aktieägare blivit det. Vi anser att skattefondsparandet skall bibehållas<br /> också efter 1983. Därför motsätter vi oss borttagandet av skattereduktionen<br /> på aktieutdelningar och avser i stället att arbeta vidare för att<br /> dubbelbeskattningen elimineras helt.</p> <p>Aktiesparfonderna har hittills huvudsakligen varit knutna till storbankerna.<br /> Det är angeläget att det i framtiden bildas fler aktiesparfonder med<br /> t. ex. löntagarorganisationer som huvudmän. Den statliga lönsparkommit</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>8</p> </div> <div class="block ml_3"><p>tén bör ges möjligheter att ge service i sådana fall för att undvika beroendet<br /> av bankerna. Det är också angeläget att aktiesparfondernas information till<br /> andelsägare förbättras.</p> <p>Vitalisera marknaderna</p> <p>I stället för att införa löntagarfonder och i övrigt utvidga regleringar,<br /> priskontroller och subventioner bör man gå vidare i syfte att vitalisera<br /> olika marknader. Några exempel skall här kortfattat redovisas.</p> <p>För kapitalmarknadens utveckling är en begränsning av budgetunderskottets<br /> tillväxt av största betydelse. Vi har redan framhållit att budgetunderskottet<br /> tenderar att driva upp räntenivån. Både härigenom och genom<br /> s.k. utträngningseffekter riskerar det att hålla tillbaka investeringarna.<br /> Budgetunderskottet måste därför nedbringas. I takt med att det sker bör<br /> också kreditmarknadsregleringen avvecklas. Kreditmarknadskommittén<br /> har nyligen lämnat förslag härom.</p> <p>Vad gäller aktiemarknaden har vi redan nämnt viktiga punkter, främst<br /> bibehållande av skattefondsparandet och avskaffande av dubbelbeskattningen.</p> <p>Även beträffande arbetsmarknaden har några viktiga punkter nämnts,<br /> t. ex. att utrymme bör skapas för förändringar av lönestrukturen, bl. a.<br /> genom att ökad produktivitet i den konkurrensutsatta sektorn inte automatiskt<br /> bör ge upphov till ökade lönekostnader på hela arbetsmarknaden.</p> <p>Industripolitiken bör minskas i omfattning. De störningar som följer av<br /> statliga subventioner och andra ingrepp är besvärande. Regeringens signaler<br /> på detta område är välkomna. De antyder att man skulle vara beredd<br /> att bryta med den industripolitik man förordat i opposition.</p> <p>För regeringens politik spelar offentliga investeringar och offentligt initierade<br /> investeringar en betydande roll. Vi har redan ifrågasatt deras effekter<br /> på tillväxten och skall senare återkomma med konkreta ställningstaganden.<br /> Vi vill emellertid redan i detta sammanhang redovisa vissa allmänna<br /> synpunkter.</p> <p>Investeringar är inte under alla förhållanden av godo. Det är bara lönsamma<br /> investeringar, dvs. sådana som på sikt ger intäkter som täcker<br /> investeringskostnaderna, som bidrar till saneringen av svensk ekonomi.<br /> Investeringar är som regel ett resultat av kapacitetsbrist och goda framtidsutsikter.<br /> De måste bygga på insikter om marknader och marknadsutveckling.<br /> Det begränsar statsmakternas möjligheter att kommendera eller locka<br /> fram investeringar i ett läge när kapacitetsutnyttjandet i många företag är<br /> förhållandevis lågt och framtidsutsikterna ovissa. Risken för felinvesteringar<br /> är då mycket stor. Det kan på sikt visa sig kostsamt för samhällsekonomin.</p> <p>När man dessutom vidgar det konventionella investeringsbegreppet,<br /> dvs. investeringar i byggnader och maskiner, till att också omfatta bl. a.<br /> forskning och utveckling och marknadsföring, visar det sig att tillbaka</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>gången i de friska delarna av svensk industri är mindre dramatisk än man<br /> från socialdemokratiskt håll vill göra gällande. Nedgången sedan mitten av<br /> 1970-talet beror huvudsakligen på minskade investeringar i tunga basindustrier.<br /> Investeringsnivån i dessa drevs i mitten av 1970-talet tillfälligt<br /> upp till alltför höga nivåer. Åtskilliga av dessa investeringar har inte heller<br /> varit till gagn för svensk ekonomi sedan de gjordes, tvärtom. Det är alltså<br /> inte eftersträvansvärt att komma tillbaka till denna nivå om kvaliteten på<br /> investeringarna blir densamma som då.</p> <p style="margin-left:3px;">Man kan inte heller utesluta att den låga reala kapitalräntan under<br /> efterkrigstiden tenderat att driva upp investeringsnivån alltför högt. Investeringar<br /> har skett trots förhållandevis låg avkastning. Detta har ibland<br /> tolkats så att vi numera måste göra mycket större investeringar för att nå<br /> en viss ekonomisk tillväxt, men en nära till hands liggande alternativ<br /> tolkning är just att det är kvaliteten på investeringarna som sjunkit. När<br /> realräntan nu höjts är det alltså rimligt att förvänta sig mindre omfattande<br /> investeringar, men samtidigt en högre kvalitet på dem som ändå kommer<br /> till stånd. Är denna tolkning korrekt är det samhällsekonomiskt fel att<br /> subventionera fram investeringar utöver den ”naturliga” nivån. Under alla<br /> förhållanden är en viss försiktighet motiverad, särskilt som tillbakagången,<br /> om man ser till ett vidare investeringsbegrepp, är begränsad.</p> <p style="margin-left:3px;">Stabiliseringspolitiken i Sverige efter devalveringen</p> <p style="margin-left:3px;">Förändringarna i världsekonomin innebär att kraven på den svenska<br /> ekonomin i form av omvandling, rörlighet och flexibilitet har ökat under<br /> 1970-talet. Kraven på den ekonomiska politiken har därmed också blivit<br /> förändrade.</p> <p style="margin-left:3px;">Den ekonomiska utvecklingen tidigare under 1982 kännetecknades av<br /> den dåliga internationella konjunkturutvecklingen men trots detta vissa<br /> gynnsamma resultat av mittenregeringens ekonomiska politik.</p> <p style="margin-left:3px;">Den ekonomiska politiken i Sverige lades därför om under 1980. Mittenregeringens<br /> strategi byggde på en kombination av återhållsamhet med<br /> privat och offentlig konsumtion och stimulans av marknaderna samt investeringarna,<br /> främst inom industrin.</p> <p style="margin-left:3px;">Devalveringen i september 1981 skapade ett rimligt kostnadsläge för<br /> industrin. Ett viktigt mål var att skapa förutsättningar för en exportledd<br /> uppgång när den internationella konjunkturuppgången kom i gång. Centralt<br /> var också att genom den ekonomiska politiken ge förutsättningar för<br /> låga löneavtal. För att ge löntagarna chansen till bibehållna reallöner trots<br /> låga avtal var politiken inriktad på att hålla nere inflationen och avstå från<br /> skattehöjningar.</p> <p style="margin-left:3px;">Positiva resultat kunde också avläsas. Inflationstakten sjönk kontinuerligt<br /> och låg i augusti 1982 på 7,9%. Underskottet i bytesbalansen minskade<br /> från ca 4% av BNP till en beräknad siffra på 2,3% för 1982. Räntan kunde</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">sänkas. Underskotten i statsbudgeten - mätt som andel av BNP - hade<br /> också stabiliserats.</p> <p>Ambitionen att undvika skattehöjningar gjorde det nödvändigt att begränsa<br /> tillväxten av de offentliga utgifterna. Därför vidtogs ett antal besparingsåtgärder.</p> <p>Även marginalskattereformen var ett led i en politik för låg inflation och<br /> låga nominella löneavtal. Denna politik hotas nu av regeringens olika<br /> förslag. Folkpartiet pekade redan före valet på att det var omöjligt att<br /> förena skattehöjningar, oförändrade reallöner och en förstärkt konkurrenskraft.<br /> Det har nu visat sig att socialdemokraterna har offrat reallönerna i<br /> denna omöjliga kombination.</p> <p>Stora arbetsmarknadspolitiska insatser gjordes av mittenregeringen,<br /> framför allt genom ökningar inom arbetsmarknadsutbildningen. Syftet var<br /> att motverka den höga arbetslösheten och att undvika att en kommande<br /> internationell konjunkturförbättring skapar flaskhalsar när det gäller den<br /> svenska industrins behov av utbildad arbetskraft.</p> <p>Å andra sidan har arbetslösheten ökat, även om den fortfarande bara var<br /> hälften eller en tredjedel av arbetslösheten i flertalet andra västländer. Det<br /> är också uppenbart att underskotten i bytesbalans och statsbudget alltjämt<br /> var mycket stora. Dessa underskott försvårade för oss att nå målen i den<br /> ekonomiska politiken.</p> <p>Underskottet i statsbudgeten verkar likvidiserande på ekonomin och<br /> tenderar att driva upp ränteläget och underblåsa inflationsförväntningarna.<br /> Underskotten gör det också svårare att föra en aktiv valutapolitik för att<br /> ytterligare få ner inflationstakten.</p> <p>Devalveringen av den svenska kronan den 8 oktober i år med 16%<br /> tillsammans med den bild av världskonjunkturens utveckling under den<br /> närmaste framtiden samt den långsiktiga strategi som tecknats i det föregående<br /> utgör bakgrunden till den analys av de stabiliseringspolitiska utsikterna<br /> och riskerna som ges nedan.</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen har nu helt och hållet lagt om den<br /> ekonomiska politiken. Den stora devalveringen och de förslag som presenteras<br /> i proposition 1982/83:50 samt proposition 1982/83:55 innebär att den<br /> svenska ekonomin kommer att utsättas för stora förändringar med betydelsefulla<br /> konsekvenser för enskilda individer, företag och organisationer.</p> <p>De internationella reaktionerna på den svenska devalveringen har inte<br /> varit milda. Våra nordiska grannländer har talat om ”konkurrensdevalvering”.<br /> Finland vidtog ytterligare en devalvering av den finska marken med<br /> 6%, och EG har utnyttjat möjligheten att belägga den svenska pappersexporten<br /> med strafftull.</p> <p>Den svenska regeringen hävdar dels att devalveringen blev nödvändig<br /> därför att den internationella valutamarknaden reagerade med misstroende<br /> mot den svenska valutan, dels att den skulle vara ett offensivt inslag i den<br /> ekonomiska politiken. Båda dessa förklaringar kan inte vara riktiga. Den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>som ligger närmast till hands är att marknaden misstrodde den ekonomiska<br /> politik socialdemokraterna givit uttryck för. Valutautflödet blev därför<br /> mycket stort under augusti/september och framför allt i böljan av oktober<br /> efter det att valresultatet blivit klart. Under den första veckan i oktober<br /> uppgick valutautflödet till ca 2 1/2 miljarder kronor.</p> <p>Devalveringen är nu ett faktum och den ställer vissa bestämda krav på<br /> den kompletterande ekonomiska politiken. Den innebär en mycket kraftig<br /> sänkning av hushållens reallöner genom den kraftigt höjda prisstegringstakten.<br /> Den innebär också en initial förbättring av den svenska industrins<br /> konkurrenskraft och en stor förlust i form av försämrat bytesförhållande.</p> <p>Den ekonomiska politik som måste föras som komplettering till en så<br /> kraftig devalvering som den nyligen genomförda måste ha några huvudkomponenter.</p> <p>För det första måste den med all kraft inriktas på inflationsbekämpning.<br /> Devalveringen medför i sig en stegring av importpriserna. Det är i själva<br /> verket ett av syftena för att genom marknadseffekten av förändrade relativpriser<br /> vrida efterfrågan från importerade till svensktillverkade varor och<br /> tjänster. Det kan inom parentes noteras att en sådan reaktion hos företag<br /> och hushåll bygger på en förutsättning att höjda importpriser tillåts slå<br /> igenom samt att vis flexibilitet och ersättbarhet förekommer inom ekonomin.</p> <p>Den svenska ekonomins öppenhet och stora utrikeshandelsberoende<br /> innebär därmed att en väsentlig del av den omedelbara förbättringen i<br /> konkurrenskraften äts upp av den lika omedelbara prisstegringen. En<br /> annan sida av samma resonemang är att många exportföretag är starkt<br /> beroende av importerade insatsvaror och komponenter, varav ett flertal<br /> knappast produceras i Sverige. På kort sikt saknas då möjlighet att ersätta<br /> import med inhemska produkter. Det är inte en ovanlig situation att så<br /> mycket som mellan 40% och 50% av exportvärdet utgörs av importerade<br /> delar. Konkurrenskraftsförbättringen för dessa exportföretag blir därför<br /> avsevärt lägre än många tror.</p> <p>Helt avgörande för att devalveringen skall lyckas är därför att konkurrenskraftsförbättringen<br /> blir bestående, vilket i sin tur förutsätter att den<br /> svenska kostnadsutvecklingen kan hållas i nivå med den som förutses i<br /> våra viktigaste konkurrentländer. Det bör nämnas, vilket inte görs i regeringspropositionen,<br /> att Västtyskland, USA och Japan räknar med en inflation<br /> på under 5 % under de kommande åren.</p> <p>Regeringen bedömer att den svenska inflationen under 1983 kan bli ca<br /> 11 %. Detta är lägre än vad övriga bedömningar stannar för, och sannolikt<br /> en klar underskattning. Bl. a. bygger det på en förutsättning om nollavtal<br /> på arbetsmarknaden.</p> <p>Det är således helt avgörande att inflationen efter devalveringen faktiskt<br /> blir den engångsinflation som regeringen talar om. I annat fall äts de<br /> positiva effekterna på konkurrenskraften snabbt upp och kvar blir en<br /> t2 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 120—123</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>12</p> </div> <div class="block ml_3"><p>permanent högre pris- och kostnadsstegringstakt som riskerar att leda fram<br /> till en ny devalvering, ännu högre inflation, etc i en ond cirkel.</p> <p>En faktor av viss betydelse är hur företagens och hushållens förväntningar<br /> påverkas. Där tyder erfarenheten på att tal om en s. k. engångsinflation<br /> inte har stor trovärdighet. Förväntningarna påverkas i större utsträckning<br /> av dels den aktuella prisstegringstakten, dels av vilka åtgärder som<br /> vidtas.</p> <p>De faktiska åtgärder som regeringen föreslår i propositionerna 50 och 55<br /> är emellertid inte av den art att de rimligen leder till en förväntad lägre<br /> framtida inflationstakt.</p> <p>Den ökning av de offentliga utgifterna som förslagen innebär bryter den<br /> påböljade utvecklingen mot kontroll av utgiftsexpansionen. Under 70-talet<br /> växte de offentliga utgifterna i volym med ca 6% per år medan BNP steg<br /> med ca 2% per år. Besparingsåtgärderna under 1980—1982 innebar början<br /> till en anpassning av utgiftsökningen till tillväxten i hela ekonomin. Sålunda<br /> ökade de offentliga utgifterna under 1981. Ökningstakten har därefter<br /> nedbringats. För att åstadkomma denna anpassning var det nödvändigt att<br /> begränsa automatiken i de olika utgiftskomponenternas expansion. I detta<br /> syfte föreslog de icke-socialistiska regeringarna ett antal besparingsåtgärder,<br /> som också beslutades av riksdagen. Det gäller bl. a. förslagen om<br /> ändringar i beräkningen av basbeloppet, ändringar i sjukförsäkringen och<br /> arbetslöshetsförsäkringen samt statsbidragsreglerna till den kommunala<br /> barnomsorgen.</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen föreslår nu i proposition 55 att dessa<br /> beslut rivs upp och att de tidigare gällande reglerna återinförs. Därtill<br /> föreslås att ett antal nya bidragsformer införs på bostadsmarknaden, och<br /> som nämnts att kommunernas expansionstakt kan ökas från tidigare målsatta<br /> 1 % till 2% per år. Konsekvenserna av dessa förslag skulle bli att den<br /> offentliga utgiftsexpansionen ökar på ett mycket oroande sätt, inte bara<br /> omedelbart utan via automatiken även i framtiden.</p> <p>Regeringens uppfattning är att en sådan utgiftsexpansion inte skulle ha<br /> några skadliga verkningar på den svenska samhällsekonomin om de ökade<br /> utgifterna finansieras genom höjda statsinkomster, dvs. skattehöjningar.</p> <p>Folkpartiet delar inte denna uppfattning. De långsiktiga negativa återverkningarna<br /> på den svenska ekonomin av ytterligare höjning av skattetrycket<br /> är betydande. Också i det kortare stabiliseringspolitiska perspektivet<br /> är konsekvenserna av höjda skatter också negativa.</p> <p>Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten får en omedelbar effekt i<br /> form av höjda priser. Denna prishöjning på ca 1 % i konsumentledet<br /> kommer ovanpå den redan kraftigt höjda inflationstakt som devalveringen<br /> innebär. När åtgärder borde föreslås som sänker inflationen, föreslår regeringen<br /> istället en skattehöjning som höjer inflationen. Detta är precis<br /> motsatsen till vad mittenregeringen gjorde efter devalveringen i september<br /> 1981, då mervärdeskatten sänktes, bl. a. för att hålla nere prisstegringarna.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>13</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Den föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften på 1/2% verkar på<br /> samma sätt höjande på företagens kostnader och inflationstakter.</p> <p style="margin-left:3px;">Ett ytterligare skäl varför momshöjningen är felaktig i nuvarande konjunkturläge<br /> har att göra med dess effekt på efterfrågan. Devalveringen i sig<br /> innebär en reallönesänkning på 5 å 6% för hushållen. Höjningen av momsen<br /> och arbetsgivaravgiften betyder en ytterligare nedpressning av hushållens<br /> reallöner, och därmed den efterfrågan som härrör från deras arbetsinkomster.<br /> I detta avseende går åtgärderna således i diametralt fel riktning,<br /> eftersom det samhällsekonomiskt riktiga vore att öka den del av den totala<br /> efterfrågan som härstammar från arbetsinkomsterna.</p> <p style="margin-left:3px;">Eftersom de föreslagna skattehöjningarna inte finansierar alla förslag om<br /> nya offentiga utgifter blir resultatet en kraftig ökning av statens budgetunderskott.<br /> Mittenregeringens prognos på storleken av detta underskott var i<br /> vårens kompletteringsproposition ca 76 miljarder kronor, vilket sannolikt<br /> skulle blivit något större på grund av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,<br /> men ingalunda 90 miljarder kronor. Nu menar regeringen att underskottet<br /> för innevarande budgetår i stället blir ca 90 miljarder kronor.</p> <p style="margin-left:3px;">Uppgifter pekar på ett budgetunderskott för nästa budgetår på över 100<br /> miljarder kronor. Detta är helt oacceptabelt för ett budgetår, som åtminstone<br /> delvis torde infalla under en konjunkturuppgång. Ökningen har flera<br /> allvarliga konsekvenser, både på kort och lång sikt.</p> <p style="margin-left:3px;">Den stora likviditetsökning budgetunderskottet medför innebär tendenser<br /> till prisstegringar, vilket ju är precis motsatsen till den önskvärda<br /> inflationsbekämpningen. Det är svårt att finansiera detta underskott utan<br /> press uppåt på räntenivån.</p> <p style="margin-left:3px;">De likviditetshöjande effekterna kan i och för sig begränsas genom en<br /> ökad statlig upplåning hos allmänheten, dvs. utanför bankväsendet, men<br /> detta är sannolikt mycket svårt vid starkt sjunkande reallöner, om inte<br /> avkastningen på statspapperen höjs. En sådan press uppåt på främst de<br /> korta räntorna innebär inte bara press uppåt på priserna och dyrare investeringskostnader<br /> för företagen utan också ökad lönsamhet för finansiella<br /> placeringar i förhållande till s. k. produktiva investeringar i ökad industriell<br /> kapacitet. Alla dessa effekter verkar i motsatt riktning till vad som vore<br /> samhällsekonomiskt önskvärt.</p> <p style="margin-left:3px;">Räntebetalningarna på statsskulden är den post som växer snabbast<br /> bland de offentliga utgifterna och med total automatik. Räntorna är redan<br /> nu den näst största utgiftsposten och kommer inom kort att vara den<br /> största.</p> <p style="margin-left:3px;">För varje år som underskottet i statens budget består ökar räntebetalningarna<br /> och med ett snabbt växande underskott ökar ränteutgifterna än<br /> snabbare. Detta innebär att det för varje år blir allt svårare att få kontroll<br /> över den offentliga utgiftsexpansionen. Vaije år som man undviker att ta<br /> itu med denna automatiska ökning i utgifterna innebär därmed ytterligare<br /> en spik i kistan.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Regeringens fördelningspolitiska ambitioner synes mycket måttliga, såsom<br /> de kommer till uttryck i propositionernas förslag. Man bortser helt<br /> från inflationens kraftiga omfördelningseffekter på inkomster och förmögenheter.<br /> Dessa är i själva verket så stora att kompenserande åtgärder via<br /> skatter och transfereringar är nästan helt försumbara.</p> <p>De flesta bedömningar av bytesbalansunderskottets storlek under 1983<br /> ligger strax över 20 miljarder kronor. Regeringen avviker från dessa bedömningar<br /> och beräknar underskottet till närmare 26 miljarder kronor.<br /> Detta synes tilltaget i överkant. Syftet tycks vara att mot slutet av 1983<br /> (senare) kunna visa att utvecklingen åtminstone i detta avseende varit<br /> bättre än väntat.</p> <p>Devalveringens omedelbara effekt är en försämring av bytesförhållandet.<br /> Konjunkturinstitutet räknar med att handelsbalansen försämras under<br /> 1982 och 1983 med ca 10 miljarder kronor på grund av höjda importpriser<br /> och sänkta exportpriser.</p> <p>För att uppväga detta krävs en mycket stor volymökning av exporten.<br /> Den internationella utvecklingen för närvarande synes knappast ge några<br /> sådana möjligheter, eftersom det är mycket svårt att öka försäljningsvolymerna<br /> i det korta perspektivet när världshandeln nästan inte expanderar<br /> alls. All erfarenhet, både från Sverige och andra länder, tyder i stället på<br /> att de positiva devalveringseffekterna kommer först på längre sikt, och då<br /> naturligtvis endast om den förbättrade konkurrenskraften kvarstår. Beträffande<br /> det sistnämnda är sannolikheten inte särskilt stor med den ekonomiska<br /> politik som regeringens förslag ger uttryck för.</p> <p>I fråga om investeringsstimulanserna finns ansatser till riktiga resonemang<br /> så till vida att de offentliga projekten otvivelaktigt innebär vissa<br /> förbättringar i infrastrukturen som är av värde för näringslivet.</p> <p>I fråga om de privata investeringarna är läget emellertid ett annat. På<br /> flera ställen i propositionen sägs att devalveringen syftar till att öka konkurrenskraften<br /> och lönsamheten inom näringslivet. Vinstnivån och lönsamheten<br /> har också under lång tid varit sjunkande och ligger nu enligt<br /> samstämmiga bedömningar på en alltför låg nivå och fortsätter att ha starkt<br /> negativa konsekvenser för företagens investeringsvilja och investeringsförmåga.</p> <p>Samtidigt föreslår emellertid regeringen att de vinster som skapas genom<br /> devalveringen på olika sätt skall neutraliseras och delvis dras in till andra,<br /> offentliga organ. Sålunda föreslås att 20% av vinsterna skall spärras på ett<br /> räntelöst konto i riksbanken och återfås först när investeringar görs. Därtill<br /> aviseras ett kommande förslag om ett embryo till s. k. vinstdelning. Detta<br /> innebär att företagen skall betala 20% av utdelningarna för 1983 års verksamhet<br /> till någon kollektiv fond, sannolikt 4:e APfonden. Vi har tidigare<br /> avvisat detta förslag som ett första steg mot införande av kollektiva löntagarfonder.</p> <p>Regeringen anför även stabiliseringspolitiska skäl till dessa vinstdrag</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>15</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ningar. De påstås medverka till en lägre löneglidning. Det finns emellertid<br /> inga som helst studier eller andra erfarenheter som visar på något samband<br /> mellan löneglidning och vinstnivå. Löntagarfondsutredningen gjorde ganska<br /> ingående studier av en sådan hypotes, men ansåg sig kunna dra slutsatsen<br /> att något samband inte existerade. Inte heller andra studier har kunnat<br /> påvisa något sådant samband. Det motiv som anförs är därför inte korrekt,<br /> och några andra motiv till dylika vinstindragningar kan svårligen uppletas.<br /> Åtgärderna måste därför avvisas, både på grundval av deras långsiktiga<br /> konsekvenser för ekonomins funktionsförmåga och bristen på kortsiktiga<br /> stabiliseringspolitiska positiva verkningar.</p> <p>Kommentarer till regeringens förslag</p> <p>”Vallöftena”</p> <p>Som vi i det föregående utförligt motiverat anser vi att den socialdemokratiska<br /> regeringen slår in på en för samhällsekonomin skadlig väg genom<br /> sina redan beslutade och nu föreslagna åtgärder. Vi anser att förhållandena<br /> är sådana att en neddragning av de statliga transfereringsutgifternas ökningstakt<br /> är alldeles nödvändig. De besparingar inom detta område som<br /> riksdagen tidigare beslutat om och som regeringen nu vill riva upp bör ligga<br /> fast. Vi avvisar därför de förslag i proposition 1982/83:55 om upphävande<br /> av beslutet om karensdagar, m. m. som i proposition 1982/83:50 kallas ”de<br /> fyra vallöftena”.</p> <p>Urholkning av inkomstskattereformen</p> <p>Den av riksdagen i juni beslutade inkomstskattereformen utgick bl. a.<br /> från en gemensam uppfattning om att inflationen måste pressas ned. Därför<br /> byggde man för reformperioden in en fast inflationsuppräkning av<br /> skatteskalan på en så låg nivå som genomsnittligt 5,5 %. Denna var avsedd<br /> att uttrycka statsmakternas ambition och att tjäna som norm för övriga<br /> aktörer i ekonomin. Men naturligtvis förpliktade den också statsmakterna<br /> att verkligen söka komma ned till den ”normerande” inflationsnivån.<br /> Mittenpartiernas regeringspolitik var också inriktad på detta.</p> <p>Den socialdemokratiska regeringen har nu genom devalveringen, skattehöjningar<br /> och hotet från ett snabbt växande budgetunderskott helt sopat<br /> bort tanke på en inflationsnorm. För nästa år blir inflationen tvåsiffrig och<br /> det torde inte vara lätt att hitta några ekonomiska aktörer som i sin<br /> planering räknar med att 5,5-procentsnivån skall kunna nås heller för 1984<br /> eller 1985.1 en första omgång medgav också socialdemokraterna i sin s. k.<br /> krispian att devalveringen rubbat skattereformens förutsättningar och inbjöd<br /> centern och folkpartiet till överläggningar om korrigeringar.</p> <p>Därefter har socialdemokraterna emellertid kommit fram till att ingen<br /> som helst justering skall göras i skatteskalans inflationsuppräkning. Istället<br /> föreslår man två åtgärder som helt saknar samband med skattereformen. I</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>16</p> </div> <div class="block ml_3"><p>proposition 50 heter det: ”Sedan riksdagen fattat sitt beslut har den svenska<br /> kronan devalverats med 16%, vilket påverkar såväl inflationstakt som<br /> inkomstutveckling 1983 på ett sådant sätt att anledning föreligger att justera<br /> reformen för 1983”. Därefter föreslår man något helt annat, nämligen<br /> dels en liten manipulation i några inkomstskikt av skatteskalan, dels en på<br /> visst sätt utformad avdragsrätt för fackföreningsavgifter. Något försök att<br /> förklara på vilket sätt en högre inflations- och inkomstökningstakt motiverar<br /> t. ex. avdrag för fackavgifter görs inte.</p> <p>Vi beklagar att socialdemokraterna på detta sätt valt att frånträda den<br /> samsyn som låg i skatteuppgörelsen och på så sätt urholkat skattereformen.<br /> Enligt folkpartiets uppfattning finns det anledning att i detta läge<br /> överväga en återgång till den automatiska indexuppräkningen, som tar<br /> hänsyn till den utveckling som faktiskt förevarit. Det är viktigt att skatteskalan<br /> för 1984 och 1985 ges ett förstärkt inflationsskydd.</p> <p>För år 1983 föreslår vi att riksdagen beslutar om en uppräkning av<br /> basenheten från 7300 kr. till 7500 kr., vilket också är det värde som den<br /> automatiska regeln skulle ha givit. Denna åtgärd skulle då onödiggöra det<br /> ingrepp i skatteskalan som socialdemokraterna föreslår. Statsfinansiellt<br /> innebär den en mindre belastning än den två åtgärder som finns i propositionen.</p> <p>Vi har redan påpekat att förslaget om avdragsrätt för fackliga avgifter<br /> saknar samband med skattereformen. Riksdagen har tidigare av regeringen<br /> begärt en fyllig belysning av olika frågor i samband med de fackliga<br /> avgifterna och konfliktersättningama sorn underlag för ett ställningstagande.<br /> Detta har den socialdemokratiska regeringen totalt åsidosatt. En väg<br /> att komma till rätta med den bristande balans som finns i nuvarande regler<br /> skulle vara att inskränka skatteförmånen för arbetsgivarsidan. Propositionen<br /> innehåller inte heller minsta spår av analys av de praktiska problemen<br /> med den föreslagna avdragsrätten eller av de smittorisker som måste<br /> finnas när man nu bryter igenom ett eljest mycket starkt principiellt motstånd<br /> mot att medge avdragsrätt för utgifter av typen medlemsavgifter.</p> <p>Regeringens åtgärder innebär att inflationen ökar. Detta är ett allvarligt<br /> hot mot sparandet eftersom inflationen med dagens regler systematiskt<br /> gynnar improduktiva placeringar. Men regeringen nöjer sig inte med detta.<br /> Den anser också att villkoren för enskilt aktiesparande bör försämras.<br /> Förslagen innebär att man i huvudsak återgår till den fulla dubbelbeskattningen<br /> som haft en förödande inverkan tidigare. Vi anser att det uppsving<br /> för aktiemarknaden och i nyemissionernas omfattning som ägt rum under<br /> de senaste åren är ett av de viktigaste tecknen på att det går att vrida den<br /> samhällsekonomiska utvecklingen rätt på längre sikt. En vital aktiemarknad<br /> med kapacitet att ta emot stora regelbundna nyemissioner är nödvändig<br /> för att ge grunden för en långsiktigt positiv investeringsutveckling i de<br /> svenska företagen.</p> <p>Socialdemokraterna pekar nu på att deras åtgärder och förslag hittills</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>17</p> </div> <div class="block ml_4"><p>inte fått någon synlig negativ effekt på aktiemarknaden. Den kortsiktiga<br /> reaktionen de första veckorna eller månaderna är emellertid inte det viktiga,<br /> utan frågan om förtroendet på sikt för aktier som sparform. Lika väl<br /> som det tog en viss tid innan stimulansåtgärderna gav resultat tar det<br /> naturligtvis en viss tid innan negativa åtgärder gör det.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi avvisar försämringen i villkoren för det s.k. skattesparandet och<br /> avskaffandet av den begränsade skattereduktionen för utdelning från börsföretag.</p> <p style="margin-left:3px;">Höjningen av kapitalskatterna, i första hand förmögenhetsskatten, är<br /> också en åtgärd som i praktiken har udden riktad mot sparande i produktiva<br /> former. Hårdast träffas banksparande och börsaktier, som värderas<br /> fullt ut till marknadspriser, medan den motsatta ytterligheten representeras<br /> av diamanter, metaller, konst osv. som över huvud taget inte förmögenhetsbeskattas.<br /> Fastighetsplaceringar i spekulationssyfte torde ofta ske<br /> med belåning som gör att någon skattepliktig förmögenhet inte föreligger.<br /> En annan situation där såväl förmögenhets- som arvs- och gåvoskatten kan<br /> bli en mycket allvarlig belastning är den som föreligger för expansiva<br /> familjeföretag. Visserligen finns där förmånliga värderingsregler, men för<br /> framgångsrika företag kan den skattepliktiga förmögenheten ändå bli stor.<br /> Vi vill erinra om att en särskild utredning (företagsskattekommittén) har i<br /> uppdrag att söka lösningar på de svårigheter som redan nu, utan ytterligare<br /> skärpning av kapitalskatterna, föreligger.</p> <p style="margin-left:3px;">Mot den angivna bakgrunden avvisar vi förslagen om skärpning av<br /> förmögenhets- och arvs- och gåvoskatterna. Vi vill särskilt peka på det<br /> självmotsägande i att å ena sidan säga sig önska en stark utveckling av<br /> industrisektorn vilket måste bygga på en expansion av många små och<br /> medelstora företag, och å andra sidan skapa sådana skattevillkor att denna<br /> expansion skulle knäcka företagens ägare. Det är inte fördelningspolitik,<br /> det är den samhällsekonomiska motsvarigheten till ett självmål.</p> <p style="margin-left:3px;">Nya skatter och avgifter</p> <p style="margin-left:3px;">Som ett led i offensiven för att få fart på Sverige föreslår socialdemokraterna<br /> tre nya skatter. Inget av förslagen har remissbehandlats i vanlig<br /> ordning och endast ett har granskats av lagrådet.</p> <p style="margin-left:3px;">Hyreshusavgift</p> <p style="margin-left:3px;">Folkpartiet anser det vara av yttersta vikt att begränsa ökningstakten i<br /> bostadssubventionerna för att klara målet att nå balans i samhällsekonomin.<br /> Vi vill samtidigt minska de generella subventionerna till förmån för de<br /> selektiva, typ bostadsbidrag. Dessa tankegångar präglade proposition<br /> 1981/82:124 om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m.m.<br /> samt om införande av en hyreshusavgift. De minskade räntebidragen skulle<br /> till följd av hyreslagens bruksvärderegler leda till en allmän höjning av<br /> hyresnivån. Därmed skulle även hyran höjas i de fastigheter som inte</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>18</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">omfattades av räntebidragssystemet trots att fastighetsägarna inte haft<br /> motsvarande kostnadsökningar. För att motverka denna orättvisa föreslog<br /> vi en hyreshusavgift för de hyreshus som inte omfattades av räntebidragssystemet.<br /> Regeringen för nu fram ett annat förslag till hyreshusavgift. Det<br /> skiljer sig på avgörande punkter från det av oss föreslagna hyreshusavgiftsförslaget.</p> <p>Folkpartiet anser det viktigt att den ansvarsfulla ekonomiska politik som<br /> vi fört i regeringsställning fullföljs. I och för sig är situationen nu förändrad<br /> i så måtto att socialdemokraterna vill sätta in hyreshusavgiften inte som ett<br /> led i ett besparingsprogram, som den tidigare regeringen avsett, utan som<br /> en finansiering av nya bostadssubventioner. Vi avvisar nu den förändring<br /> av den tidsmässiga avgränsningen av hyreshusavgiften som regeringen<br /> föreslår och som innebär att tillämpningsområdet utvidgas till sådana hus<br /> som har värdeår fr. o.m. 1958 till 1974. Vi motsätter oss alltså den av<br /> bostadsministern förordade hyreshusavgiften och yrkar bifall till den typ<br /> av hyreshusavgift som föreslogs i ovan nämnda proposition med undantag<br /> för obebyggd tomtmark och saneringsfastigheter.</p> <p>Vi finner det beklagligt att regeringen vill smyga igenom sitt förslag utan<br /> ordentlig utredning och remissbehandling. Lagrådet har på denna punkt<br /> anfört berättigad kritik.</p> <p>Folkpartiet har tidigare, i samband med folkomröstningen om kärnkraften,<br /> givit uttryck för uppfattningen att de snabba prishöjningarna på energi<br /> ger upphov till en form av inflationistiska övervinster på äldre vattenkraftsanläggningar.<br /> Genom energiskattekommitténs arbete har det emellertid<br /> visats att det är mycket svårt att klarlägga hur dessa övervinster skall<br /> kunna isoleras och göras föremål för särskild beskattning. Det förslag om<br /> en särskild skatt på vattenkraftproducerad el som regeringen nu lagt fram<br /> tillgodoser definitivt inte de krav som måste ställas. Den föreslagna skatten<br /> ansluter över huvud taget inte till något vinstmått utan är en ren styckeskatt<br /> på försäljningen. En sådan kan vi inte acceptera.</p> <p>I nuvarande samhällsekonomiska läge måste man enligt vår mening<br /> också beakta att en särskild skatt som berövar de vattenkraftägande företagen<br /> ekonomiska resurser skulle slå hårt främst i de delar av landet som<br /> redan detta förutan har svårast att säkra en positiv utveckling. Ur regionalpolitisk<br /> synvinkel slår skatten med andra ord olämpligt. Det är ytterligare<br /> ett skäl till att vi nu avvisar det framlagda förslaget.</p> <p>Speciellt hårt kommer den aviserade skatten att slå mot mindre vattenkraftverk.<br /> Där kommer den också att direkt motverka de stödåtgärder som<br /> Oljeersättningsfonden har för att öka elproduktionen i vattenkraftverk med<br /> en effekt av 1500 kW eller mindre. För dessa mindre kraftverk blir skatten<br /> inte bara administrativt betungande utan den får också negativa konsekvenser<br /> för den industri som tillverkar mindre turbiner, elutrustningar etc.</p> <p>Folkpartiets grundinställning är att statsmakterna inte skall göra sig till<br /> förmyndare för människorna och söka påverka deras konsumtion genom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>19</p> </div> <div class="block ml_4"><p>olika skatter på ”lyx” eller ”umbärliga varor”. Detta är mycket subjektiva<br /> begrepp som endast i vissa fall bör utnyttjas för lagstiftning. Den avveckling<br /> av en rad äldre punktskatter som skett tidigare var således riktig enligt<br /> vår mening och mycket starka skäl bör kunna anföras för att nya skall<br /> införas. Sådana starka skäl redovisas inte för den föreslagna videoskatten.<br /> Vi vill särskilt framhålla att en skatt på videobandspelare inte kan motiveras<br /> av olust över vissa slag av programmaterial som förekommer; skatten<br /> ändrar inte någonting i detta avseende. Vi avvisar därför skatteförslaget.</p> <p>Övriga förslag inom skatteområdet</p> <p>Regeringen föreslår att giltighetstiden för de olika skatteanknutna investeringsstimulanser<br /> som gäller under 1982 generellt förlängs med ett år. Vi<br /> ansluter oss till detta och stödjer alltså förslaget om utsträckt giltighetstid<br /> för det särskilda investeringsavdraget för byggnadsarbeten m.m. och det<br /> särskilda investeringsavdraget vid redovisningen av mervärdeskatt.</p> <p>Vi har redan angivit att vi motsätter oss förslaget till s. k. vinstdelning i<br /> form av en extra utdelningsskatt.</p> <p>I huvudsak gäller våra i detta sammanhang redovisade argument också<br /> förslaget om obligatorisk avsättning av 20 % av 1983 års vinst till räntelösa<br /> särskilda investeringskonton. Det kan visserligen hävdas att företag som<br /> genomför investeringar under 1984 eller 1985 kan få tillbaka pengarna med<br /> en begränsad ränteförlust, men det bör noteras att de i princip skulle kunna<br /> uppnå samma skattemässiga fördel men med mindre likviditetsförlust genom<br /> att utnyttja de allmänna investeringsfonderna som ju har exakt samma<br /> användningsområden. För företag som av en rad olika — och bärande —<br /> skäl inte lämpligen kan genomföra stora investeringar just vid denna tid<br /> blir tvångsavsättningen en ren belastning. Visserligen skall en dispensmöjlighet<br /> finnas, men regeringen aviserar att denna skall utnyttjas mycket<br /> sparsamt.</p> <p>Vi anser inte att företagsbeskattningen skall byggas upp på en sådan<br /> obestämd och slumpartad grund. Särskilt vänder vi oss också emot att<br /> regeringen skall ges sådana förhandlings- och påtryckningsmöjligheter i<br /> samband med dispensgivningen som skisseras i propositionen. En väsentlig<br /> sak för att vrida den ekonomiska utvecklingen in på sundare banor i<br /> Sverige är att få mer av fasta och kända spelregler för dem som skall stå för<br /> initiativen och risktagandet. Regeringsförslaget när det gäller vinstavsättningens<br /> detaljer får motsatt verkan. Vi avvisar därför förslaget.</p> <p>Fjärrvärme</p> <p>Det finns flera motiv till att stimulera en fortsatt utbyggnad av fjärrvärmen:</p> <p>- man utnyttjar ofta bränslena bättre</p> <p>- det ger möjligheter till elproduktion genom att mottrycket i fjärrvärme</p> <p style="margin-left:17px;">näten utnyttjas</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>20</p> </div> <div class="block ml_2"><p>— möjligheterna att använda inhemska bränslen ökar</p> <p>— man får en bättre miljö genom att luften blir bättre i tätorterna.</p> <p>Regeringen föreslår ett 10-procentigt investeringsbidrag till utbyggnader</p> <p>av fjärrvärmenäten i alla delar av landet som beslutas under 1983. Det finns<br /> alltid risk för att den här typen av statliga bidrag huvudsakligen används till<br /> investeringar som skulle kommit till stånd även utan stimulansen. Det är<br /> därför en brist att regeringen i propositionen inte utförligare underbygger<br /> påståendet att det föreslagna bidraget medför investeringar som eljest inte<br /> kommit till stånd.</p> <p>Hänsyn till det rådande konjunkturläget och angelägenheten att av sysselsättningsskäl<br /> få igång kommunala investeringar gör dock att folkpartiet<br /> biträder regeringens förslag. Vi vill dock understryka att det är angeläget<br /> att fjärrvärmeutbyggnaden styrs till stadskärnor med framförallt äldre bebyggelse,<br /> eftersom det är där fjärrvärmen är mest lönsam.</p> <p>Trots alla fördelarna bör man ta hänsyn till en del nackdelar med fjärrvärmen<br /> som först på senare tid blivit uppenbara. Fjärrvärmen har på sina<br /> håll kommit att stå i motsatsställning till användandet av en ny energisnål<br /> teknik, som t. ex. frånluftvärmepumpar. Det är också mycket tveksamt<br /> med fjärrvärme till nybyggd enfamilj sbebyggelse i tätorternas ytterområden.<br /> Husen som byggs i dag är betydligt energisnålare och bättre isolerade<br /> än förr. Värmekonsumtionen är följaktligen mindre. Motiven för utbyggnad<br /> av fjärrvärme till sådana områden är därför inte längre så starka. Det<br /> kan t. o. m. vara så att möjligheterna till energibesparingar är större i hus<br /> som inte ansluts till fjärrvärme.</p> <p>Bostäder</p> <p>Folkpartiet har i regeringsställning drivit en politik som beträffande<br /> bostadsförsörjningen i allt högre grad inriktats på att bygga om och underhålla<br /> äldre bostäder, förbättra dåliga bostadsmiljöer och spara energi.<br /> Trots att nyproduktionen har minskat kraftigt under 1970-talet var ändå<br /> den totala byggproduktionen i bostadssektorn mätt i fasta priser av samma<br /> omfattning 1980 som i början av 1970-talet. Den nu beskrivna inriktningen<br /> av bostadspolitiken svarar mot reella behov inom bostadssektorn vilket<br /> klart framgår av stadsförnyelsekommitténs och underhållsfondsutredningens<br /> betänkanden (SLU 1981:47, SOU 1981:99, SOU 1981:100).</p> <p>En rad åtgärder har på förslag av folkpartiet vidtagits för att hålla<br /> nyproduktionen av bostäder på en nivå som motsvarar efterfrågan. Som<br /> exempel kan nämnas förbättrade låneregler, lättnader i mark- och konkurrensvillkoren<br /> etc.</p> <p>Folkpartiet kommer att driva den politiken vidare. En kritisk granskning<br /> av den socialdemokratiska bostadspolitiken, som den framskymtar i proposition<br /> 1982/83:50, ger vid handen att den på flera punkter ej överensstämmer<br /> med den inriktning av bostadspolitiken som folkpartiet vill se<br /> förverkligad.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_42"><p>21</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Temporära hyresrabatter<br /> Bostadsministern föreslår tidsbegränsade hyresrabatter för ny- och ombyggnader<br /> som påböijas under åren 1983-1984. Enligt folkpartiets uppfattning<br /> finns det inte sakliga skäl att stimulera nyproduktionen i ett läge<br /> när antalet outhyrda lägenheter ökar snabbt och f. n. uppgår till ca 37000.<br /> Därutöver innebär hyresrabatterna kraftiga hyreshöjningar när de avvecklas,<br /> vilket skulle ske inom en förutsagd tidsperiod. Dessa extra hyreshöjningar<br /> skulle bli särskilt bekymmersam i tiden när reallöneökningar inte<br /> kan förväntas. Mot den bakgrunden motsätter vi oss en ytterligare stimulans<br /> av nyproduktionen i form av hyresrabatter för nyproduktion.</p> <p>Bostadsministern föreslår nu en hyresrabatt i ombyggnadsfallen som då<br /> även kan gälla hus som byggts om med ombyggnadsbidrag. De principiella<br /> invändningarna mot hyresrabatter gäller även här även om det är angelägnare<br /> att stimulera ombyggnadssidan. Dock finns här redan ett inarbetat<br /> och väl fungerande ombyggnadsbidrag. Det bör kunna förlängas för ombyggnadsarbeten<br /> som påböijas under 1983-1984.</p> <p>Vi beklagar att bostadsministern inte nu föreslår en permanent lösning<br /> av ombyggnadsfinansieringen. Stadsförnyelsekommitténs förslag är nu remissbehandlat<br /> och borde kunna ligga till grund för förslag. Det är viktigt<br /> för bostadssektorn att spelreglerna klarläggs. Vi föreslår därför att det nu<br /> gällande ombyggnadsbidraget omfattar hiss där ombyggnaden påbörjas<br /> under åren 1983—1984.</p> <p>Hyresförlustgaranti</p> <p>Mot bakgrund av ovan anförda resonemang om betydelsen av att öka<br /> ombyggandet och ej ytterligare stimulera nyproduktionen motsätter vi oss<br /> införande av hyresförlustgaranti. Dels tror vi inte att garantin får den<br /> avsedda effekten, dels måste det vara fel att bygga bostäder som ej efterfrågas.</p> <p>Åtgärder för bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter</p> <p>Det ökande antalet outhyrda lägenheter är ett stort problem för vissa<br /> kommuner och vissa bostadsföretag. Vi ansluter oss till bostadsministerns<br /> förslag om ett särskilt lån för ombyggnad av outhyrda lägenheter där man<br /> eftersträvar ett ändrat användningssätt.</p> <p>På många håll utvecklas nu ett aktivare sätt att marknadsföra tomma<br /> lägenheter. Folkpartiet stödjer denna utveckling och yrkar bifall till regeringens<br /> förslag om särskilt lån för ombyggnad som skall möjliggöra ändrat<br /> användningssätt. Däremot finner vi det inte befogat att avsätta 50 milj. kr.<br /> som stöd till de värst drabbade företagen.</p> <p>Dessa särskilt drabbade företag ligger nästan undantagslöst i orter med<br /> svåra sysselsättningsproblem som har uppstått p. g. a. strukturförändringar<br /> inom företagsamheten. Landskrona, Hofors, Hallstahammar är exempel<br /> på sådana orter där de bostadspolitiska problemen är följder av sådana</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_39"><p>22</p> </div> <div class="block ml_2"><p>förändringar på arbetsmarknaden. Det är alltså, enligt vår mening, mer<br /> övergripande åtgärder från samhällets sida som måste till för att lösa dessa<br /> orters problem.</p> <p>Lån m.m. till underhåll av vissa bostadshus<br /> Vi motsätter oss också de av bostadsministern föreslagna nya ”underhållslånen”<br /> med räntebidrag enbart för allmännyttiga företag. Lånen förstärker<br /> skillnaden i kostnadspartiet mellan olika ägarkategorier på ett sätt<br /> som snedvrider hyressättningen.</p> <p>I avvaktan på att underhållsfondsutredningen skall komma med förslag<br /> till hur frågan om finansiering av underhåll skall ske på lång sikt föreslår<br /> folkpartiet att underhållslån med upp till 15 kr/m2 skall få utgå med bostadslåneränta<br /> (f. n. 13,00%), dvs. utan räntesubventioner för statligt belånade<br /> hyreshus byggda 1955—1975. Stödet skall självfallet ges med lika<br /> villkor till både privatägda som allmännyttiga fastighetsägare.</p> <p>I ett läge med ansträngda samhällsekonomiska resurser bör inte lånen<br /> subventioneras. Tidigare perioder med subventionsfria underhållslån har<br /> givit vid handen att de ändå fyller sin funktion.</p> <p>Bidrag till förbättring av boendemiljöbidrag<br /> Bostadsministern föreslår att ramen för detta ändamål får överskridas<br /> med 25 milj. utöver de 60 milj. kr. som folkpartiet reserverat i budgeten<br /> 1982/83. De skäl som anförts för denna utvidgning har inte den tyngden att<br /> vi anser oss kunna tillstyrka detta förslag.</p> <p>Bidrag till vissa energibesparande åtgärder</p> <p>Däremot ligger förslagen beträffande energibesparande åtgärder inom<br /> byggnadsbeståndet i linje med den energipolitik som folkpartiet bedrivit.<br /> Vi kan därför ansluta oss till förslaget att införa ett temporärt bidrag till<br /> kostnaderna för förbättring av isoleringen i bjälklag och ytterväggar samt<br /> för byten och kompletteringar till treglasfönster.</p> <p>Skolväsendet</p> <p>I proposition 1982/83:50 föreslås en utökning av intagningen till gymnasieskolan<br /> med 2000 platser vårterminen 1983 samt möjlighet att redan från<br /> den 1 januari 1983 anordna yrkesinriktad filialutbildning i gymnasieskolan<br /> och att genomföra en utökning av yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan<br /> på s.k. icke gymnasieorter. Dessa förslag ansluter väl till de åtgärder<br /> på detta område som redan vidtagits av mittenregeringen under våren 1982<br /> för att minska ungdomsarbetslösheten, både i fråga om ökad intagning och<br /> gymnasieutbildning på s. k. gymnasieorter. Folkpartiet kan därför biträda<br /> dessa förslag.</p> <p>Med tanke på kommunernas möjligheter att snabbt komma igång med<br /> den utökade yrkesinriktade utbildningen biträder vi också förslaget om det<br /> ökade stimulansbidraget.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_42"><p>23</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I det avsnitt i motionen som rör arbetsmarknadspolitiken föreslår vi<br /> utökade möjligheter att anordna s. k. lärlingsutbildning.</p> <p>Beträffande de olika byggnadsinvesteringar vid högskolorna som föreslås<br /> kan folkpartiet biträda den utökade kostnadsramen. Den anknytning<br /> som dessa projekt har till den forsknings- och utvecklingsverksamhet som<br /> folkpartiet i regeringsställning har medverkat till att starkt prioritera förefaller<br /> helt klar.</p> <p>Utökningen av kostnadsramen för inredning och utrustning av lokaler<br /> vid högskoleenheterna kan biträdas, eftersom detta synes ligga väl i linje<br /> med folkpartiets strävan att förstärka resurserna på de tekniska och naturvetenskapliga<br /> utbildningarna liksom för datautbildning.</p> <p>Folkpensioner</p> <p>I frågan om pensionärernas ekonomiska villkor vill vi understryka vad vi<br /> i andra sammanhang anfört, nämligen att det är viktigt att i första hand de<br /> pensionärer som uppbär folkpension med ingen eller mycket låg ATP ges<br /> särskild kompensation för regeringens åtstramning av den privata konsumtionen.<br /> Pensionärer med hög ATP-pension har större förutsättningar att<br /> bära sin del av åtstramningspolitiken. Mot denna bakgrund avser vi att i<br /> vår ekonomiska motion i januari pröva möjligheterna att ånyo göra en<br /> uppräkning av det pensionstillskott som utgår till pensionärer med låg eller<br /> ingen ATP.</p> <p>Barnbidragen</p> <p>Förslagen i proposition 1982/83:55 om höjda barnbidrag liksom höjda<br /> flerbarnstillägg och studiebidrag motiveras med kompensation för den<br /> höjda mervärdeskatten.</p> <p>Barnfamiljerna tillhör den grupp som är hårdast utsatt i den nu aktuella<br /> politiken med kraftigt sänkta reallöner. Därför biträder vi förslaget att<br /> barnbidragen höjs.</p> <p>Vi noterar också att den konstruktion med extra barnbidrag för flerbarnsfamiljer<br /> som mittenregeringen introducerade — och som socialdemokraterna<br /> då yrkade avslag på - nu har vunnit regeringens gillande.</p> <p>Torveldade anläggningar</p> <p>Genom riksdagens beslut med anledning av den dåvarande regeringens<br /> proposition 1980/81:90 bilaga 1 om riktlinjer för energipolitiken antogs<br /> bl. a. ett program för oljeersättning. I programmet angavs som målsättning<br /> för den framtida torvanvändningen en årlig energiproduktion av 1 TWh år<br /> 1985 och 6-11 TWh år 1990.</p> <p>De icke-socialistiska regeringarna har också under de gångna åren vidtagit<br /> ett stort antal åtgärder för att få igång torveldade anläggningar. Flera<br /> sådana har som ett resultat därav också kommit till stånd. Samtidigt är det<br /> otvivelaktigt så att användningen av torv för att ersätta olja inte har ökat i<br /> den utsträckning som vore önskvärd.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_39"><p>24</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Mot denna bakgrund ligger det av regeringen föreslagna extra bidraget<br /> till förbränningsanläggningar som byggs för att eldas med torv helt i linje<br /> med folkpartiets energipolitik. Vi kan därför biträda förslaget.</p> <p>Upphandling inom energiområdet och dess finansiering</p> <p>Regeringen föreslår en ny stödform för att ”undanröja de hinder som<br /> kan finnas hos industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för<br /> energiområdet”. För detta ändamål vill man ha ett nytt reservationsanslag<br /> på 700 milj. kr., som en nyinrättad delegation skall förfoga över och ge ut i<br /> form av lån med eller utan villkorlig återbetalningsskyldighet.</p> <p>Den nya delegationen skall enligt förslaget särskilt få till uppgift att<br /> främja ett samordnat upphandlingsförfarande inom energiområdet.</p> <p>Folkpartiet delar inte regeringens uppfattning att statliga delegationer<br /> alltid är det bästa organet för att åstadkomma en viss önskad utveckling. I<br /> detta fall finns dessutom redan ett organ, oljeersättningsfonden, som prövar<br /> dessa ärenden.</p> <p>I propositionen anges att regeringens strävan är att 26 koleldade förbränningsanläggningar<br /> skall uppföras. Regeringens föreslagna åtgärder syftar<br /> också till att säkerställa att utbyggnaden av koleldade anläggningar sker på<br /> ett planerat sätt så att såväl energiförsöijningsintresset som hänsynen till<br /> miljön tillgodoses.</p> <p>Vi kan svårligen se att man kan upprätta en centraliserad plan för<br /> utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar. Förutsättningarna är<br /> mycket skiftande i olika kommuner. Statsmakterna kan stimulera fram<br /> anläggningar med riktade åtgärder men näppeligen påtvinga ett visst antal<br /> kommuner att vid vissa tillfällen uppföra dylika anläggningar.</p> <p>Vi menar också att de skärpta miljökrav för koleldning som mittenregeringen<br /> föreslog riksdagen på nytt bör tas upp till prövning. Regeringen bör i<br /> detta avseende återkomma med förslag till riksdagen.</p> <p>Den verksamhet som nu bedrivs inom ramen för oljeersättningsfonden<br /> bör förlängas under en ytterligare treårsperiod. Det är olyckligt att vid<br /> sidan av den redan befintliga oljeersättningsfonden inrätta nya administrationer<br /> för ekonomiska stimulansåtgärder för övergång till andra energislag.</p> <p>De nya stimulansåtgärder som regeringen önskar införa bör därför anförtros<br /> oljeersättningsfonden och samordnas med de uppgifter som redan<br /> åvilar fonden. Fonden bör anmodas inkomma med medelsberäkning för<br /> resterande del av den beslutande verksamhetsperioden och för ytterligare<br /> en treårsperiod. Medelsberäkningen bör inkludera kostnader för de extra<br /> stimulansåtgärder som regeringen nu föreslår. Fondens verksamhet bör<br /> även fortsättningsvis finansieras med avgifter på oljeprodukter. I avvaktan<br /> på sådana förslag är vi nu inte beredda att tillstyrka att den särskilda<br /> avgiften för oljeprodukter höjs från 80 till 93 kronor. Regeringen bör<br /> återkomma med nytt förslag av här skisserad innebörd.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>25</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Prospektering</p> <p>Under en lång följd av år har tidigare socialdemokratiska regeringar<br /> försummat insatser för prospektering i Sverige. De regeringar som folkpartiet<br /> har medverkat i har däremot satsat stora resurser på sådan verksamhet,<br /> inte minst i Norrland. Detta har också givit praktiska resultat i form av<br /> den nya Viscaria-gruvan i Norrbotten som ju har tillkommit under de<br /> senaste åren.</p> <p>Av särskild vikt är att hitta industrimineral, som på sikt kan vara en<br /> ersättning för malmen i nordligaste Sverige. En stor prospekteringsverksamhet<br /> sker redan idag i detta syfte. Den extra prospekteringsinsats som<br /> regeringen föreslår ligger därför väl i linje med den politik som folkpartiet<br /> företräder. Det finns emellertid ingen anledning att nu anvisa medel för en<br /> femårsperiod, utan vi föreslår att 60 miljoner kronor anvisas för innevarande<br /> budgetår. Därefter får regeringen återkomma i budgetpropositionen i<br /> januari.</p> <p>Investeringar inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde</p> <p>I propositionen förs ett mycket kortfattat resonemang om hur investeringar<br /> i bättre infrastruktur kan skapa ökade förutsättningar för att bibehålla<br /> näringslivets konkurrenskraft. Ett sådant resonemang har tidigare utvecklats<br /> av mittenregeringen, senast i det åtgärdspaket som presenterades<br /> under sensommaren 1982. Vissa av de investeringar som föreslås är också<br /> exakt eller nästan exakt desamma som där presenterades. Det finns mot<br /> denna bakgrund ingen anledning för folkpartiet att motsätta sig flertalet av<br /> de investeringsprojekt som föreslås.</p> <p>Folkpartiet kan därför biträda det vägbyggnadsprogram på 268 milj. kr.<br /> som föreslås. Ett av projekten — utbyggnaden av E 6 genom Halland förbi<br /> Varbergs tätort — uppfattar vi som speciellt viktigt. Vägen föreslås utbyggas<br /> till motortrafikleds standard. Vi förordar för denna sträckning motorvägsstandard.<br /> I ett sådant sammanhang bör man också överväga olika<br /> finansieringsalternativ för att få en snabbare utbyggnad till högre standard.<br /> En intressant metod vore därför att utreda en delvis finansiering genom<br /> avgifter. De medel som anvisas nu täcker inte hela utbyggnaden; resten<br /> förutsättes tas inom vägverkets årliga anslag. Det kan förutses att anspråken<br /> på vägverkets anslag kommer att bli många och stora och det vore<br /> därför värt att utreda andra finansieringsmetoder som en komplettering.</p> <p>Regeringen föreslår ett nytt anslag till s.k. eftersatt vägunderhåll. Det<br /> finns enligt vår mening ingen anledning att särskilt inrätta ett sådant<br /> anslag. Regeringen bör återkomma med medelsframställning i budgetförslaget<br /> under vägverkets ordinarie driftsanslag.</p> <p>För särskilda investeringar vid statens järnvägar föreslås ett reservationsanslag<br /> på 177 milj. kr. Det är inressant att notera att socialdemokraterna<br /> nu har insett betydelsen av SJ:s investeringar. I böljan av 1970-talet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>26</p> </div> <div class="block ml_3"><p>var nämligen SJ:s investeringsanslag låga och tilläts inte öka under ett<br /> flertal år. Det var först när den icke-socialistiska regeringen tillträdde 1976<br /> som investeringarna vid statensjärnvägar kunde sätta fart. De har därefter<br /> ökat kraftigt varje år och med en inriktning som överensstämmer med SJ:s<br /> egna prioriteringar. I propositionen framgår inte om de nu föreslagna<br /> investeringarna också överensstämmer med de prioriteringar som SJ själv<br /> gör, men det får förutsättas att så är fallet.</p> <p>Speciellt frågan om nytt dubbelspår mellan Älvsjö och Flemingsberg är<br /> angelägen. Detta projekt är detsamma som folkpartiet förde fram vid en<br /> konferens i Göteborg den 23 augusti i år och som senare föreslogs av<br /> mittenregeringen. Det är glädjande att regeringen också har insett betydelsen<br /> både för fjärr- och lokaltrafiken genom Stockholm av denna utbyggnad.</p> <p>Folkpartiet kan likaså biträda de föreslagna investeringarna för luftfarten,<br /> huvudsakligen till ett nytt parkeringshus på Arlanda flygplats samt<br /> vissa insatser i banbelysningen där. Medelsanvisningen bör dock enbart<br /> gälla kostnaderna under innevarande budgetår, som belöper sig på 31,5<br /> milj. kr. Regeringen bör återkomma med resterande belopp i budgetpropositionen<br /> i januari 1983.</p> <p>För särskilda investeringar inom postverket föreslås ett reservationsanslag<br /> på 135 milj. kr. Det gäller utbyggnaden av sista etappen av postgirohuset<br /> i Stockholm. Folkpartiet har ingenting att invända mot att ombyggnaden<br /> av postgirot färdigställs. Däremot bör medel enbart beviljas för innevarande<br /> budgetår, dvs. 25 milj. kr. Till övriga delar bör regeringen återkomma<br /> senare i vanlig ordning.</p> <p>För särskilda investeringar i teleanläggningar vill regeringen skapa ett<br /> nytt reservationsanslag. Investeringsprogrammet som beräknas sträcka sig<br /> över en treårsperiod med början innevarande budgetår påstås medföra att<br /> televerket kan tidigarelägga införandet av det s. k. AXE-systemet och<br /> därigenom möjliggöra avancerade teletjänster. Såvitt kan bedömas av den<br /> mycket knapphändiga motiveringen i propositionen är detta en investering<br /> som kan få stora positiva efffekter för näringsliv och myndigheter. Emellertid<br /> bör bara den del av programmet som gäller innevarande budgetår<br /> anvisas nu, och därefter bör regeringen återkomma i vanlig ordning för<br /> senare budgetår. Av propositionen framgår inte hur mycket av de 220<br /> miljonerna kronor som kan väntas gälla budgetåret 1982/83, men eftersom<br /> nära hälften av detta år redan är förflutet kan det knappast röra sig om mer<br /> än 50 milj. kr. Folkpartiet föreslår därför ett reservationsanslag på 50 milj.<br /> kr.</p> <p>Slutligen föreslås ett reservationsanslag på 40 milj. kr. för åtgärder för<br /> att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafiken. Mycket<br /> av det som sägs i propositionen om behovet av en utvecklad kollektivtrafik,<br /> bidrag till forskning och utveckling, bidrag till praktiskt inriktade<br /> demonstrationsförsök är helt invändningsfritt. Däremot saknas helt upp</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>27</p> </div> <div class="block ml_4"><p>gifter om hur de föreslagna medlen skall användas, dvs. det saknas ett<br /> program för den verksamhet som skall bedrivas med hjälp av 40 milj. kr.</p> <p>I motion 1981/82:1879 (fp) har bl. a. den bristande målinriktningen på<br /> forskningen inom transportområdet påtalats. Dåvarande kommunikationsministern<br /> hade också i budgetpropositionen 1982 aviserat att han ämnade<br /> återkomma med en närmare utformning av ett program för forsknings- och<br /> utvecklingsarbetet inom transportområdet. Det är angeläget att så sker<br /> även från den nuvarande kommunikationsministern. I avvaktan på att så<br /> sker saknas anledning att bifalla önskade 40 milj. kr.</p> <p>Arbetsmarknadspolitiken</p> <p>Ett av de viktigaste målen för den ekonomiska politiken som folkpartiet<br /> har utvecklat i det föregående är att uppnå och bevara den fulla sysselsättningen.<br /> Detta gäller både på kort sikt och på lång sikt. Det är framför allt<br /> viktigt att hålla i minnet att ett långsiktigt bevarande av full sysselsättning<br /> förutsätter en inriktning av den ekonomiska politiken som kraftfullt och<br /> medvetet bekämpar inflationen. Detta resonemang har utförligt redovisats<br /> ovan. Den nuvarande regeringens ekonomiska politik är då felaktig.</p> <p>Speciellt allvarlig är situationen därför att den internationella konjunkturuppgång<br /> som måste utgöra grunden för en exportledd tillväxt låter vänta<br /> på sig, medan den åtstramning av den privata inhemska efterfrågan som<br /> devalveringen innebär kommer omedelbart.</p> <p>I den situationen måste stora arbetsmarknadspolitiska insatser göras.<br /> Den dåvarande mittenregeringen satsade också mer än någonsin tidigare<br /> på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, både budgetåret 1981/82 och för innevarande<br /> budgetår.</p> <p>Samtidigt är det viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna utformas<br /> så att rörligheten på arbetsmarknaden främjas. Den nödvändiga strukturomvandlingen<br /> av näringslivet framtvingar nämligen en sådan rörlighet.<br /> Detta i sin tur kräver en väl utbyggd arbetsmarknadspolitik, som inriktas<br /> på att hjälpa enskilda människor och familjer till en för framtiden positiv<br /> utveckling. Åtgärder som syftar till att hålla i gång olönsam produktion<br /> eller till att skjuta på nödvändiga förändringar bör undvikas.</p> <p>Det allvarligaste problemet är ungdomsarbetslösheten. Unga människor<br /> riskerar att förlora sin tro på samhället och dras ner i tillstånd av likgiltighet<br /> och successivt sjunkande självförtroende om de märker att samhället<br /> inte kan erbjuda arbetstillfällen, trots att de inget hellre önskar än att<br /> arbeta och göra rätt för sig.</p> <p>Mittenregeringen har också gjort kraftiga insatser för att bereda ungdomar<br /> arbetstillfällen eller fortsatt utbildning. Både konventionella och okonventionella<br /> medel har satts in. Det skulle föra för långt att här lista de olika<br /> åtgärderna. Folkpartiets strävan har varit och är alltjämt att få till stånd en<br /> s. k. ungdomsgaranti. För 16-17-åringarna har också numera skolan ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>28</p> </div> <div class="block ml_2"><p>uppföljningsansvar, så att alla ungdomar som inte söker till eller inte får<br /> plats i gymnasieskolan och inte har arbete skall erbjudas någon form av<br /> arbete, praktik eller utbildning. Eftersom det kan ta en viss tid att ordna<br /> detta lade mittenregeringen också förslag om s. k. ungdomsslussar. Detta<br /> förslag innebar att ungdomarna i väntan på arbete eller utbildning skulle<br /> erbjudas någon form av meningsfull sysselsättning, t. ex. inom fritidsverksamhet<br /> eller liknande. Därvid skulle också en närvaropremie utbetalas till<br /> de ungdomar som deltog. Regeringen bibehåller uppenbarligen idén bakom<br /> de s. k. ungdomsslussarna men slopar tanken på närvaropremier. Det<br /> betyder att incitamentet för ungdomarna att delta minskar och att instället<br /> medlen används för kommunernas administration.</p> <p>Det är vidare nödvändigt att parterna på arbetsmarknaden medverkar i<br /> ännu större utsträckning än hittills om ungdomsarbetslösheten skall kunna<br /> nedbringas. Enligt vår mening bör parterna träffa avtal om ett system<br /> liknande ungdomsplatserna även för 18-20-åringar.</p> <p>Anställningsskyddslagstiftningen har ökat anställningstryggheten för<br /> dem som redan har jobb men ökat svårigheterna för dem som är på väg in<br /> på arbetsmarknaden. Höjda ungdomslöner har ökat kostnaderna att anställa<br /> ungdomar och har dessutom slagit ut många tidigare ungdomsjobb från<br /> marknaden. Samtidigt går de stora ungdomskullarna ut på arbetsmarknaden.</p> <p>Mittenregeringen gjorde vissa förändringar i anställningslagen, som bevarade<br /> det grundläggande anställningsskyddet samtidigt som möjligheter<br /> till provanställning i 6 månader och visstidsanställning vid temporära arbetstoppar<br /> infördes. Från näringslivets sida hade sådana förändringar<br /> länge önskats och delvis förändringar av mer långtgående karaktär. Det<br /> anfördes då att bara dessa möjligheter öppnades så skulle starkt ökade<br /> möjligheter till anställning av bl. a. ungdomar skapas. Det åligger nu näringslivet<br /> att medverka till att intentionerna blir verklighet.</p> <p>Det finns anledning att understryka att näringslivet också har ett ansvar i<br /> fråga om sysselsättningstillfällena. Den ovilja och de trögheter inom näringslivet<br /> som ibland kan märkas i fråga om att aktivt leta efter sysselsättningstillfällen<br /> måste elimineras. Samtidigt som man från samhällets sida<br /> ställer krav på de arbetssökande och arbetstagarna i fråga om aktiva<br /> insatser för att hitta lämpliga jobb måste motsvarande krav ställas på<br /> arbetsgivarna att söka efter och hitta arbetsuppgifter.</p> <p>I nuvarande arbetsmarknadsläge är behovet av arbetsmarknadspolitiska<br /> insatser ostridigt. Det gäller då att få en sådan inriktning på dessa att de<br /> verkligen är temporära och inte ger någon inlåsningseffekt, så att när<br /> konjunkturuppgången kommer denna inte hämmas av snabbt uppträdande<br /> flaskhalsar på arbetsmarknaden.</p> <p>Arbetsmarknadsutbildningen fyller därvidlag ett viktigt syfte. Det står<br /> också i överensstämmelse med mittenregeringens tidigare insatser att få till<br /> stånd en ökad utbildningsverksamhet inom företagen. Mot denna bak</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>29</p> </div> <div class="block ml_4"><p>grund vill vi inte motsätta oss den föreslagna höjningen av den s. k. 20kronan<br /> till 35 kronor per timme inom tillverkningsindustrin och den planerade<br /> utvidgningen av utbildningen till att omfatta 125 000 deltagare.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi delar regeringens uppfattning att det är angeläget att utbilda till<br /> bristyrken. Det är däremot svårt att se hur ett system med utbildning av<br /> redan anställda kopplat till krav på anställning av ungdomar som ersättare<br /> skulle fungera i praktiken. Folkpartiet föreslår därför att de medel som<br /> skulle gällt detta system i stället anvisas till utökade möjligheter att anställa<br /> lärlingar enligt följande.</p> <p style="margin-left:3px;">Den gymnasiala lärlingsutbildningen kan tillgodose utbildningsbehov för<br /> verksamhetsområden där rekryteringsbehoven är relativt låga. Den ger<br /> också möjlighet till individuell utformning och geografisk spridning.</p> <p style="margin-left:3px;">Av olika skäl har det varit svårt att öka antalet lärlingsplatser. Ett är att<br /> det föreligger ett anställningsförhållande för lärlingen med rätt till minimilön.<br /> Många av de hantverkare som skulle kunna vara aktuella som handledare<br /> har emellertid enpersonsföretag eller endast en anställd. Av ekonomiska<br /> skäl har de då inte möjlighet att ta emot en lärling även om de skulle<br /> kunna ge av sin yrkesskicklighet och sin tid.</p> <p style="margin-left:3px;">För att stimulera inrättandet av fler lärlingsplatser föreslår vi att ett<br /> stimulansbidrag inrättas av samma konstruktion som för anställning med<br /> lönebidrag. Första året är statsbidraget 75% av lönen, andra 50% och<br /> tredje 25 %. Om ett sådant system tillämpades också för lärlingsutbildningen<br /> skulle väsentligt fler arbetsgivare kunna ta emot lärlingar. Avtrappningen<br /> av anställningsbidraget skulle också väl följa de insatser lärlingen med<br /> ökande kunskaper och erfarenheter kan göra i företagets produktion.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår därför att anvisade medel används för tillkommande lärlingsplatser<br /> enligt ovan angiven konstruktion.</p> <p style="margin-left:3px;">Sysselsättningsskapande åtgärder innefattar bl. a. medel för ungdomsplatser.<br /> Mittenregeringen hade redan tidigare uppdragit åt skolöverstyrelsen<br /> att undersöka behovet av ytterligare medel för ungdomsplatser. Det är<br /> glädjande att regeringen nu har beviljat de önskade 90 miljonerna kronor<br /> utöver de 60 milj. kr. som redan fanns.</p> <p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadsverket disponerar nära 3,2 miljarder kronor för beredskapsarbeten<br /> under innevarande budgetår. Mittenregeringen hade också<br /> uppdragit åt AMS att tidigarelägga beredskapsarbetena till hösten och<br /> vintern och då också ställt i utsikt att ytterligare medel skulle anvisas<br /> senare under budgetåret. Det finns därför ingen anledning att motsätta sig<br /> den ökade medelstilldelning för beredskapsarbeten och tidigareläggning av<br /> statliga industribeställningar som föreslås i propositionen. Detsamma gäller<br /> de medel som föreslås för anställning med lönebidrag för arbetshandikappade.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>30</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi*</p> <p style="margin-left:41px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br /> politiken som förordats i motionen,</p> <p style="margin-left:41px;">A. Bilaga 1 kommunikationsdepartementet</p> <p style="margin-left:41px;">2. att riksdagen avslår regeringens förslag att till åtgärder mot eftersatt<br /> underhåll på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret<br /> 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på<br /> 100 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">3. att riksdagen till Särskilda investeringar för luftfarten på tilläggsbudget<br /> I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte<br /> huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 31,5 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">4. att riksdagen till Särskilda investeringar för postväsendet på<br /> tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under<br /> sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">5. att riksdagen till Särskilda investeringar i teleanläggningar på<br /> tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under<br /> sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Åtgärder för att<br /> främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafiken på<br /> tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under<br /> sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 40 milj. kr.,</p> <p style="margin-left:41px;">B. Bilaga 2 budgetdepartementet</p> <p style="margin-left:41px;">7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (28 §),</p> <p style="margin-left:41px;">8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,</p> <p style="margin-left:41px;">9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i<br /> uppbördslagen (1953:272) 2 §,</p> <p style="margin-left:41px;">10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1958:295) om sjömansskatt,</p> <p style="margin-left:41px;">11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1970:172) om begränsning i skatt i vissa fall,</p> <p style="margin-left:41px;">12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i<br /> skattebrottslagen (1971:69),</p> <p style="margin-left:41px;">13. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,</p> <p style="margin-left:41px;">14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,</p> <p style="margin-left:41px;">15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande<br /> av lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning,</p> <p style="margin-left:41px;">16. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i<br /> lagen (1947:476) om statlig inkomstskatt,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_41"><p>31</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:19px;">17. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1982:420) om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,</p> <p style="margin-left:19px;">18. att riksdagen beslutar om följande ändringar i förslag till lag om<br /> hyreshusavgift:</p> <p style="margin-left:19px;">a) i lagens 1 § första stycke ”med beräknat värdeår före år 1958”<br /> (i stället för 1975),</p> <p style="margin-left:19px;">b) i andra stycket p. 2 utgår orden ”uppförts eller”,</p> <p style="margin-left:19px;">c) andra stycket p. 4 utgår,</p> <p style="margin-left:19px;">19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduktion<br /> för fackföreningsavgift,</p> <p style="margin-left:19px;">20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på videobandspelare,</p> <p style="margin-left:19px;">21. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på viss<br /> elektrisk kraft,</p> <p style="margin-left:19px;">22. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om inbetalning på<br /> särskilt investeringskonto,</p> <p style="margin-left:19px;">23. att riksdagen beslutar fastställa basenheten i lagen om basenhet<br /> till 7 500 kr. för år 1983,</p> <p style="margin-left:19px;">C. Bilaga 4 arbetsmarknadsdepartementet</p> <p style="margin-left:19px;">24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om utökat stöd till lärlingsutbildning,</p> <p style="margin-left:19px;">D. Bilaga 5 bostadsdepartementet</p> <p style="margin-left:19px;">25. att riksdagen avstyrker vad som i propositionen anförts om statsbidrag<br /> till hyresrabatter samt ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om ombyggnadsbidrag för ombyggnadsarbeten<br /> som påböijas under 1983/84,</p> <p style="margin-left:19px;">26. att riksdagen avslår vad i propositionen förordats i fråga om<br /> statlig hyresförlustgaranti och om åtgärder i bostadsområden<br /> med stor andel outhyrda lägenheter,</p> <p style="margin-left:19px;">27. att riksdagen avslår regeringens förslag att till åtgärder i bostadsområden<br /> med stor andel outhyrda lägenheter på tilläggsbudget I<br /> till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under trettonde huvudtiteln<br /> anvisa ett reservationsanslag om 50 milj, kr.,</p> <p style="margin-left:19px;">28. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån<br /> m. m.,</p> <p style="margin-left:19px;">29. att riksdagen avslår vad i propositionen förordats i fråga om<br /> räntebidrag för underhållslån i vissa fall samt som sin mening ger<br /> regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållslån<br /> med bostadslåneränta,</p> <p style="margin-left:19px;">30. att riksdagen avslår vad som i propositionen förordats om temporär<br /> vidgning av tillämpningsområdet för boendemiljöbidrag,</p> <p style="margin-left:19px;">31. att riksdagen avslår regeringens förslag att ramen för beslut om<br /> bidrag till förbättring av boendemiljön får överskridas med högst<br /> 25 milj. kr. under budgetåret 1982/83,</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1982/83:120</p> </div> <div class="block ml_40"><p>32</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:42px;">32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om hyreshusavgift,</p> <p style="margin-left:42px;">E. Bilaga 6 industridepartementet</p> <p style="margin-left:42px;">33. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen<br /> (1973:1316) om särskild avgift för oljeprodukter,</p> <p style="margin-left:42px;">34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om koleldade förbränningsanläggningar, miljökrav<br /> samt förlängning av mandatet för oljeersättningsfonden,</p> <p style="margin-left:42px;">35. att riksdagen för Program för utökad prospektering m.rn. på<br /> tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under<br /> fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 60 milj.<br /> kr.,</p> <p style="margin-left:42px;">36. att riksdagen avslår de i propositionen förordade riktlinjerna för<br /> upphandling inom energiområdet,</p> <p style="margin-left:42px;">37. att riksdagen avslår regeringens förslag att till stöd för åtgärder i<br /> samband med upphandling inom energiområdet på tilläggsbudget<br /> I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln<br /> anvisa ett reservationsanslag av 700 milj. kr.</p> <p>Stockholm den 25 november 1982</p> </div> <div class="block ml_3"><p>OLA ULLSTEN (fp)</p> <p>KARL ERIK ERIKSSON (fp)<br /> ROLF WIRTÉN (fp)<br /> KERSTIN EKMAN (fp)<br /> JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)</p> </div> <div class="block ml_22"><p>BJORN MOLIN (fp)<br /> RUNE ÅNGSTRÖM (fp)<br /> KARIN AHRLAND (fp)</p> </div> <div class="block ml_2"><p>* Se även motionerna 1982/83:121, 122 och 123.</p> </div> </div> </div> 0 OLA ULLSTEN fp 1 undertecknare 0 KARL ERIK ERIKSSON fp 2 undertecknare 0 ROLF WIRTÉN fp 3 undertecknare 0 KERSTIN EKMAN fp 4 undertecknare 0 JAN-ERIK WIKSTRÖM fp 5 undertecknare 0 BJORN MOLIN fp 6 undertecknare 0 RUNE ÅNGSTRÖM fp 7 undertecknare 0 KARIN AHRLAND fp 8 undertecknare G602120 Ola Ullsten m. fl. mot_198283__120.pdf 696101 pdf Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50) https://data.riksdagen.se/fil/2B74F222-A6FB-4F09-82FC-E2D26CB206DC