2449081G503971981/8297propproppropProposition 1981/82:97PropositionProposition9701982-01-08 00:00:002024-12-27 14:59:422008-06-13 08:24:49om hälso- och sjukvårdslag, m.m.importeradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/G50397/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G50397https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G50397
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:13.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:13.0pt;
font-family:Verdana'>1981/82:97</span></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>om hälso- och
sjukvårdslag, m.m.;</span></b></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>beslutad den 8 januari
1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>På
regeringens vägnar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>THORBJÖRN
FÄLLDIN</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:210.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>KARIN
AHRLAND</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
propositionen föreslås att den nuvarande sjukvårdslagen (1962:242) ersätts av
en hälso- och sjukvårdslag. Den nuvarande detaljerade lagstiftningen ersätts
av en måhnriktad ramlag. Den nya lagen ger stort utrymme för
landsfingskommunerna att utforma vården efter lokala och regionala behov och
förutsättningar. Samtidigt syftar flera av förslagen fill att stärka patientens
ställning i hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:90.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
övergripande målet för hälso- och sjukvården skall vara en god hälsa och en
vård på lika villkor för hela befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regleringen
av den organisatoriska uppbyggnaden av landsfingskommu-nernas hälso- och
sjukvård begränsas. Regler om en politiskt vald styrelse, benämnd hälso- och
sjukvårdsnämnd, behålls dock. Möjligheter kommer vidare att finnas att under
denna nämnd inrätta förtroendemannaorgan. Regler om medicinskt ledningsansvar
för vissa läkare behålls. Möjligheter införs för socialstyrelsen att ge dispens
från sistnämnda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:89.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunerna
ges ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. Landsfingskommunerna åläggs
sålunda förutom att erbjuda sjukvård även att förebygga ohälsa hos befolkningen
genom insatser riktade mot såväl människorna som miljön. Genom sin livsföring,
goda levnadsvanor kan människor inte bara undgå eller begränsa sjukdomar och
skador utan även öka sitt eget välbefinnande. För detta krävs bl.a. upplysning
och information. Människornas hälsa påverkas också av samhällets
miljöutformning. Landstingskommunerna skall därför ta fill vara, sammanställa,
bearbeta och utnyttja den informafion som finns inom hälso- och sjukvården om
risker i människornas livsmiljö. Hälso- och sjukvården skall i framtiden mera
aktivt medverka i samhällsplaneringen och på så sätt bidra fill en bättre
livsmiljö för befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:6.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett antal krav på landstingskommunernas hälso- och
sjukvård ställs upp. Den skall vara av god kvalitet och fillgodose pafienternas
behov av trygghet, vara lätt tillgänglig samt bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet. I sistnämnda hänseende åläggs
landsfingskommunerna att informera patienten om hälsotillståndet och de
behandlingsmöjligheter som finns. Pafienten skall vidare, så långt det är
möjligt, ges fillfälle att samråda med personalen om den egna vården och
behandlingen. En god kontinuitet i kontakterna mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen skall främjas. Detta kan ske bl.a. genom att den öppna vården
kan organiseras enligt husläkarprincipen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som ett led i landstingskommunernas vidgade ansvar åläggs
dessa vidare att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens
behov av vård'. En samprdning av verksamheten med kommuner och andra vårdgivare
i landsfingskommunen samt med närliggande landstingskommuner skall ske i syfte
att åstadkomma ett samlat och rafionellt utbud av vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Staten ges ansvaret för den centrala, övergripande
planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården. Tillsynen över hälso-
och sjukvården skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen. Tillsynen
föreslås avse främst allmänna riktlinjer, erfarenhetsutbyte och rådgivning men
även inspektioner skall kunna företas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under beredningen i regeringskansliet har under hand
särskilt inhämtats synpunkter från företrädare för sjukvårdshuvudmännen för att
säkerställa att den nya lagen inte i rådande samhällsekonomiska läge skall
kunna tas fill intäkt för att öka den samlade verksamhetsvolymen i hälso- och
sjukvården. Samstämmighet har uppnåtts med företrädarna för
sjukvårdshuvudmännen om att lagen som sådan inte behöver medföra några
omedelbara merkostnader för landstingskommunerna. Den får i nuvarande
samhällsekonomiska läge inte heller tas till intäkt för en total resursökning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nya lagsfiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1983.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:54.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>3</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Inledande
bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt<br>
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och<br>
sjukvården hör sjuktransporter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I fråga om omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser i lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Mål
för hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor<br>
för hela befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Den
landstingskommunala hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunens
ansvar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Varje landsfingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt<br>
dem som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall<br>
landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som<br>
i denna lag sägs om landsfingskommuner-gäller också kommuner som inte<br>
ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall<br>
därvid avse kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att<br>
bedriva hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
god hälso- och sjukvård skall särskilt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. vara
av god kvalitet och fillgodose patientens behov av trygghet i vården<br>
och behandlingen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara lätt tillgänglig,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>främja goda kontakter mellan patienten och hälso-
och sjukvårdspersonalen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vården
och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd
med patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Patienten
skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som
står fill buds. Om upplysningarna inte kan lämnas fill patienten skall de i
stället lämnas fill en nära anhörig fill honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon anhörig i den mån det finns hinder för detta
i sekretesslagen (1980:100).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>4 8
Om någon som vistas inom landstingskommunen utan att vara bosatt där<br>
behöver omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstingskommunen erbjuda<br>
sådan vård.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>4</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning skall
det finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning benämns sluten vård. Annan
hälso- och sjukvård benämns öppen vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskommunen svarar för att det inom landstingskommunen finns
en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare
transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med fordon
som är särskilt inrättade för ändamålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>7<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskommunen skall planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt
i befolkningens behov av hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Planeringen
skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>8<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>8 1 planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall
landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>9<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Regeringen får föreskriva att riket skall delas in i regioner för
den hälso-och sjukvård som berör flera landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunerna
skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nämnder</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en hälso- och sjukvårds<br>
nämnd, i den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 8<br>
kommunallagen (1977:179).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
får tillsätta en särskild hälso- och sjukvårdsnämnd eller uppdra åt en annan
nämnd att vara hälso- och'sjukvårdsnämnd. Har detta inte skett, är
förvaltningsutskottet hälso- och sjukvårdsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>11<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso-
och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och ett för den
verksamhet som landsfingskommunen bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>12<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ I fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och organ som avses i
11 8 gäller bestämmelserna i 3 kap. 2-12 8§ kommunallagen (1977:179) i
tillämpliga delar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Personal</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
I hälso- och sjukvården skall det finnas den personal som behövs för att<br>
meddela god vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om fillsynen över denna
personal finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14 §
En särskild läkare skall finnas som ansvarar för ledningen av den<br>
medicinska verksamheten inom det verksamhetsområde som landstingskom<br>
munen bestämmer. En sådan läkare benämns överläkare i fråga om<br>
verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om verksamhet utanför<br>
sjukhus. En överläkares verksamhet kan omfatta även verksamhet utanför<br>
sjukhuset. Vid utövandet av denna ledning skall läkaren i frågor som inte rör</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vården av enskilda patienter följa de föreskrifter som
landstingskommunen kan meddela.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landsfingskommunen
kan förordna en annan läkare att fullgöra viss del av en överläkares eller
distriktsläkares åligganden enligt första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regeringen
eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen får för särskilt fall
medge undantag från bestämmelsen i första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>15<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Läkare under allmäntjänstgöring
eller specialistutbildning enligt lagen (1960:408) om behörighet att utöva
läkaryrket skall förordnas för viss tid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>16<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>§ Regeringen får meddela
föreskrifter om behörighet till tjänster inom hälso- och sjukvården och om
tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana
föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om enheter inom hälso- och sjukvården som har
upplåfits för grundläggande högskoleutbildning av läkare finns särskilda
bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vårdavgifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17 § Av patienterna får tas ut vårdavgifter enligt
grunder som landstings<br>
kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter<br>
som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas Hka.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När sjukhusvård meddelas en pensionär i fall där rätten
till ersättning för vården upphört enligt 2 kap. 12 8 lagen (1962:381) om
allmän försäkring, skall vården vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje
vårdtillfälle. Vårdavgiften för tid därefter får bestämmas med hänsyn till
pensionärens betalningsförmåga. I sådant fall skall endast pensionärens egna
inkomster efter skatt läggas till grund för avgiften. Vårdavgiften skall alltid
bestämmas så att pensionären förbehålls tillräckliga medel för sina personliga
behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter
fillkomsten. I övrigt gäller preskripfionslagen (1981:130) i fråga om sådana
fordringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillsyn</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18 8 Socialstyrelsen har tillsynen över
landstingskommunernas hälso- och<br>
sjukvård. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten. Vid<br>
utövandet av sin tillsyn har styrelsen rätt att företa inspektioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ytterligare föreskrifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>19 § Regeringen bemyndigas att i fråga om
landstingskommunernas hälso-<br>
och sjukvård meddela ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda eller<br>
beträffande verksamhetens bedrivande i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela
föreskrifter till skydd för enskilda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården i krig m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>20 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda
föreskrifter om hälso-<br>
och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förhållanden
som är föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Genom
lagen upphävs sjukvårdslagen (1962:242).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Lag om vissa
läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården
som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
I denna lag ges bestämmelser om vissa läkartjänster vid sådana enheter<br>
inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för<br>
den grundläggande högskoleutbildningen på läkarlinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som sägs om landstingskommunal hälso- och sjukvård gäller också den hälso- och
sjukvård som anordnas av kommuner som inte ingår i en landstingskommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Regeringen får förordna att en tjänst för specialistutbildad läkare
skall vara förenad med en tjänst för lärare vid en högskoleenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Sådan läkartjänst som är förenad med en lärartjänst vid en
högskoleenhet tillsätts i den ordning som gäller för lärartjänsten. Vid
fillsättningen skall, utöver de befordringsgrunder som gäller för
lärartjänsten, beaktas den kliniska skickligheten i undervisningsämnet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
förslag till sådan läkartjänst som avses i första stycket får uppföras endast
den som uppfyller behörighetskraven för läkartjänsten eller som socialstyrelsen
förklarat behörig till sådan tjänst.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Tjänsteförslagsnämnden
skall bereda hälso- och sjukvårdsnämnden tillfälle att, såvitt avser den
hälso- och sjukvårdande verksamheten, yttra sig över de sökande som
tjänsteförslagsnämnden anser främst bör komma i fråga till tjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Andra speciaUstutbildade läkare än överläkare, distriktsläkare och
läkare som avses i 3 8 anställs med förordnande för sex år om inte särskilda
skäl föranleder förordnande för kortare tid. Socialstyrelsen får dock medge att
förordnande meddelas att gälla tills vidare utan tidsbegränsning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Varje läkare som är anställd vid sådan hälso- och sjukvårdsenhet som
avses i denna lag är skyldig att biträda vid handledningen av medicine
studerande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Specialistutbildad
läkare anställd vid enheten är, i den mån hälso- och sjukvårdsnämnden medger
det, skyldig att inom sitt verksamhetsområde ombesörja den undervisning och den
examination som behövs för att den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>grundläggande högskoleutbildningen av läkare skall kunna
bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 8 Kliniska amanuenser och medicine studerande får
biträda i hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Lag om
ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>hälso-
och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:11.0pt;
margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 1 8 lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För den sjukvård som en landsfingskommun och en kommun
som inte tillhör landstingskommun ombesörjer enligt sjukvårdslagen (1962:242)
skall det finnas en eller flera förtroendenämnder med uppgift att främja
kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt
patienterna förmedla den hjälp som förhållandena påkallar.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landsfingskommunen
eller kommunen får tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon
annan nämnd att vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns,
skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss
del av sjukvårdsområdet eller för en viss sjukvårdsinrättning.</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1§</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreslagen lydelse</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För den hälso- och sjukvård som en landstingskommun och en
kommun som inte fillhör landstingskommun ombesörjer enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:00) skall det finnas en eller flera förtroendenämnder med
uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och
sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som
förhållandena påkallar.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landstingskommunen
eller kommunen får tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon
annan nämnd att vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns,
skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss
del av landstingskommunen eller kommunen eller för en viss vårdinrättning.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:41.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>i</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
SOCIALDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:186.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1981-11-26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Ahrland</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådsremiss om hälso- och sjukvårdslag, m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:30.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landsfingskommunernas sjukvård regleras i sjukvårdslagen
(1962:242) och i tillämpningskungörelser fill denna lag. Om hälso- och
sjukvårdspersonalens allmänna åligganden och om samhällets tillsyn över den personalen
finns sedan den 1 juli 1980 bestämmelser i lagen (1980:11) om fillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ett
flertal statliga utredningar har under senare år haft i uppdrag att se över
olika frågor inom hälso- och sjukvården. De flesta av dessa utredningar har
redan slutfört sitt arbete som efter särskilda propositioner föranlett beslut
av riksdagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) (HSU)', som
har haft i uppdrag att utreda frågan om ny lagsfiftning för hälso- och
sjukvården, avlämnade i november 1979 sitt betänkande (SOU 1979:78) Mål och
medel för hälso- och sjukvården. I betänkandet läggs fram förslag fill en helt
ny lagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet. Lagförslaget - som har
utformats som en ramlag - innehåller regler om bl.a. hälso- och sjukvårdens mål
och landstingskommunernas ansvar för hälso- och sjukvården. I betänkandet
behandlas även samspelet mellan landstingskommunerna och staten på hälsp- Pch
sjukvårdsområdet i frågor som enligt utredningen inte bör lagregleras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en inom
socialdepartementet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Riksdagsledamöterna Börje Hörnlund, ordförande, och Nils
Carlshamre, landshövdingen Göte Fridh, landstingsrådet Bertil Göransson,
överläkaren Hans-Erik Holst, landstingsledamoten Ruth Kärnek, riksdagsledamoten
Gunnar Olsson, landstingsledamoten Karl-Anders Pettersson och
riksdagsledamoten Kersti Swartz.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>upprättad
redovisning av gällande sjukvårdslagstiftning som bilaga 1, dels utredningens
sammanfattning av sitt betänkande som bilaga 2, dels det lagförslag som läggs
fram i betänkandet som bilaga 3. Beträffande nuvarande organisation och
omfattning av hälso- och sjukvården samt utredningens närmare överväganden
hänvisas till betänkandet. Betänkandet har remissbehandlats. En inom
socialdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas
till protokollet som bilaga 4.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Allmän motivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.1
Allmänna utgångspunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården i vårt land har under de senaste årtiondena genomgått en snabb
utveckling. Organisatoriskt har genomförts ett i princip enhetligt
huvudmannaskap med landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i någon
landstingskommun, dvs. Götebprgs, Malmö och Goflands kommuner, som ansvariga
för hela den offenthga hälso- och sjukvården inom sina respektive områden. Vad
som sägs om landstingskommuner i fortsättningen gäller också dessa kommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Staten
är på hälso- och sjukvårdens område huvudman endast för två
undervisningssjukhus. Karolinska sjukhuset och Akademiska sjukhuset i Uppsala,
för vissa laboratorier samt för ett fåtal institutioner inom den psykiatriska
vårdsektorn. Stockholms läns landstingskommun tar den 1 januari 1982 över
huvudmannaskapet för KaroUnska sjukhuset. Statens förhandlingsnämnd fick år
1977 i uppdrag att förhandla om ett ändrat huvudmannaskap för Akademiska
sjukhuset i Uppsala. Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1980/81:9 om
regionsjukvården har socialutskottet enhälligt understrukit angelägenheten av
att man från statens sida verkar för att förhandlingsuppdraget genomförs
skyndsamt (SoU 1980/81:6, rskr 123).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
statsbidrag - bl.a. till den psykiatriska sjukvården och via sjukförsäkringen
och skatteutjämningsbidragen - deltar staten i betydande omfattning i
sjukvårdens finansiering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
skyldigheter i fråga om sjukvården regleras främst i sjukvårdslagen (1962:242),
sjukvårdskungörelsen (1972:676) och kungörelsen (1970:704) om kommunala
undervisningssjukhus.Om hälso-och sjukvårdspersonalens skyldigheter och om
tillsynen över denna personal finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdslagen
har sin grund i sjukhuslagen (1959:112). Denna lag liksom fidigare lagstiftning
på området avsåg enbart sluten vård. Genom beslut av 1962 års riksdag byggdes
sjukhuslagen ut fill en sjukvårdslag på så sätt att bestämmelser om öppen
sjukvård utanför sjukhus infogades i lagen. Lagstiftningen kompletterades på
nytt år 1966 med vissa bestämmelser som följd av att mentalsjukvården
inordnades i den landstingskommunala</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sjukvårdsverksamheten. Även under 1970- talet har
sjukvårdslagen ändrats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjukvårdslagen innehåller främst bestämmelser om
landstingskommunernas skyldighet att ombesörja sjukvård för befolkningen.
Skyldigheten att ombesörja sjukvård gäller i den mån inte staten, kommuner
eller enskilda -personer eller organisationer - drar försorg härom. Med
sjukvård avses "vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd".
Sjukvårdslagen innehåller däremot inte någon skyldighet för
landstingskommunerna att ombesörja hälsovård. Även i avsaknad av närmare
lagstiftning härom har en förebyggande verksamhet - till viss del med stöd av
statsbidragsbestämmelser-växt fram inom landstingskommunerna och förekommer nu
i större eller mindre omfattning hos samtliga landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Någon direkt skyldighet för landstingskommunerna att
planera för hälso-och sjukvårdens utveckling finns inte. Landsfingskommunerna
bedriver emellertid en omfattande planering av hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>De nämnda
sjukvårdsförfattningarna innehåller en lång rad bestämmelser om organisation
och förvaltning av främst den sjukhusanknutna sjukvården. Bestämmelser finns
vidare om s.k. medicinskt ledningsansvar för vissa läkare. Detaljerade
bestämmelser finns också om vissa läkartjänster, bl.a. rörande behörighet och
tillsättning. Behörighetsbestämmelser finns också för sjuksköterskor,
barnmorskor och sjukgymnaster. Det finns också bestämmelser som begränsar
huvudmännens möjligheter att utan tillstånd inrätta läkartjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Staten svarar på riksplanet för planering och samordning
inom hälso- och sjukvården. Detta är ett led i samordningen av de olika delarna
av samhällsverksamheten och i avvägningen av hur tillgängliga resurser skall
fördelas med hänsyn fill en övergripande välfärdspolifik, till samhällsekonomi
och sysselsättningspolitik. Vissa planeringsfrågor behandlas i socialdepartementets
sjukvårdsdelegafion, som är ett samrådsorgan för staten, landstingskommunerna
och de fackliga organisationerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller frågor om den kommunala ekonomin sker
överläggningar varje år mellan regeringen och de båda kommunförbunden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som central förvaltningsmyndighet för hälso- och
sjukvården medverkar socialstyrelsen i planeringen på central nivå och svarar
för fillsynen inom området.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med stöd av lagen (1971:1204) om byggnadsfillstånd avgör
staten vilka större byggnadsprojekt bl.a. inom hälso- och sjukvården som får
komma fill stånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs i första hand
vid statliga högskoleinstitutioner och vid statliga eller kommunala
undervisningssjukhus med statliga bidrag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommunerna- främst landsfingskommunerna- svarar för
huvuddelen av vårdutbildningarna på gymnasienivå och för därtill anknutna
vuxenutbildningar samt även för s.k. medellång vårdutbildning på högskolenivå
(till bl.a.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjuksköterska,
sjukgymnast och medicinsk teknisk assistent). Staten svarar direkt för vissa
vårdutbildningar, bl.a. lakar- och tandläkarutbildningarna. När det gäller
övrig vårdyrkesutbildning medverkar staten genom statsbidrag och fastställande
av utbildningsplaner.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården har
utvecklats snabbt. Under perioden 1965-1970 uppgick den reala ökningen av
hälso- och sjukvårdens konsumtion (den s.k. volymutvecklingen) till drygt 7 %
per år. Expansionstakten dämpades något i början av 1970- talet men steg
därefter på nytt. Under perioden 1975-79 var volymökningen närmare 5 % per år.
Enligt landstingskommunernas femårsplaner (LKELP 81) beräknas ökningen komma
att begränsas under åren 1981-1985 och uppgå till i genomsnitt 2,2 % per år.
Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) har våren 1981
beräknat att effekter av befolkningsförändringar och vissa utbyggnadsprogram
skulle leda fill en ökning av den totala landsfingskommunala konsumfionen med
2,5 % år 1982, 2,2 % år 1983 och 1,7 % år 1984.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
totala århga kostnaderna för hälso- och sjukvården uppgår f.n. fill över 50
miljarder kr. Detta svarar mpt närmare 10 % av bruttpnationalprodukten (BNP),
vilket kan jämföras med 3 % år 1960. Mer än 375 000 människor är f.n.
sysselsatta inom hälso- och sjukvården. Detta motsvarar cirka 8 % av det totala
antalet sysselsatta i landet (jämfört med omkring 3 % år 1960).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Totalt
sett svarar i dag den kommunala sektorn för 25 % av BNP och 70 % av all
offentlig konsumfion. Det råder polifisk enighet om nödvändigheten av att
anpassa landstingskommunernas och kommunernas utgifter fill det
samhällsekonomiska utrymme som står till förfogande. Statsmakterna har våren
1981 i samband med bl.a. behandlingen av 1980 års långfidsutredning bedömt att
det samhällsekonomiska utrymmet gör det nödvändigt att begränsa den kommunala
konsumtionens volymökning till ca 1 % år 1982. Även för åren därefter har
bedömts att den kommunala expansionen måste begränsas till högst 1 % per år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till den samhällsekonomiska situationen i vårt land finns det således
anledning räkna med fortsatta starka begränsningar i expansionstakten under
1980-talet samt att därvid måste utgås från att den landsfingskommunala
konsumtionen kan öka med högst 1 % per år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att ge landstingskommunerna möjligheter att dra ned sin volymökning till denna
nivå, angav statsmakterna våren 1981 bl.a. att utbyggnaden av
långfidssjukvården måste begränsas fill vad som motiveras av befolkningsförändringar,
dvs. ca 1 000 platser per år. En eventuell utbyggnad därutöver bör endast ske i
den ,utsträckning resurser kan frigöras genom ompriorite-ring. Även
utbyggnadsplaner för sådana verksamheter som öppen och sluten vård,
folktandvård och yrkesmedicinsk verksamhet kan enligt statsmakternas
ställningstagande behöva omprövas för att nedbringa ökningstakten till högst 1
% per år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
1950- och 1960-talen byggdes sjukhusen ut och fick starkt ökade resurser. Detta
präglar verksamheten i dag och kommer sannolikt att göra så</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>12</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>under
lång fid framåt. Vid en internafionell jämförelse är tillgången på vårdplatser
hög i Sverige. Antalet besök hos läkare i öppen vård är relativt lågt. Då skall
också noteras att huvuddelen av dessa besök sker vid sjukhusens öppna
mottagningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
det senaste decenniet har vårdpolifiken i allt högre grad syftat fill att ge
hälso- och sjukvården en ändrad inriktning. Politisk enighet har rått om
behovet av en sådan förändring. Den öppna hälso- och sjukvården utanför
sjukhusen har jämte långtidssjukvården och psykiatrin ställts i förgrunden. En
ökad samverkan mellan olika verksamhetsområden och en social helhetssyn
kännetecknar den pågående utvecklingen. Under de senaste åren har härutöver
behovet av förebyggande insatser alltmer uppmärksammats. Från centralt håll
framtagna struktur- och sektorsprogram m.m. samt underlag som kommit fram i
landstingskommunernas arbete med hälso- och sjukvårdsplaner har gett nya
utgångspunkter för verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
de närmaste decennierna fortsätter både antalet och andelen äldre att öka. Det
gäller framför allt de allra äldsta som genomsnitfligt har många och
sammansatta vårdbehov. Kraven på samhällets insatser för att på olika sätt
bistå de äldre växer också som följd av att allt fler av dem bor ensamma med
små möjligheter fill hjälp och stöd från anhöriga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samhällsutvecklingen
har vidare inneburit en höjd levnadsstandard och utbildningsnivå vilket i sin
tur medför att pafienternas anspråk på hälso- och sjukvårdens tjänster ökat.
Detta gäller såväl den medicinska kvaliteten som t.ex. boendet och andra
sociala förhållanden vid sjukhem. Vidare kräver pafienterna numera att få ett
medinflytande på vården. Ökade krav ställs också på att även andra än rent
medicinska behov skall beaktas i vårdarbetet. Mot denna bakgrund får man se
strävandena mot en helhetssyn på patientens förhållanden samt kraven på att
förbättra omvårdnad och kontinuitet i arbetet - särskilt för långfidssjuka
patienter - och att beakta patienternas behov av att vården skall vara nära och
lätt tillgänglig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Från
vårdpersonalen ställs krav på en bättre arbetsmiljö och ett vidgat
medinflytande. Ett genomförande av sådana förändringar innebär ofta krav på
ökad personaltäthet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
kraftiga utbyggnad av sjukvårdsresurserna, som har skett under de senaste
decennierna, har svarat mot de krav som medborgarna ställt. Undersökningar
visar att människorna är relativt tillfredsställda med sjukvårdens insatser vid
akut inträffade sjukdomar och skador samt sätter stort värde på dess höga
standard. Problem i sjukvården är dock bl.a. svårigheter att rekrytera personal
fill vissa geografiska områden och fill vissa verksamhetsfält, väntetider vid
behandhng av vissa sjukdomar samt brister i konfinuitet och i omvårdnad,
särskilt för långtidssjuka patienter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utvecklingen
inom hälso- och sjukvården har inneburit att kvaliteten på dess tjänster
förbättrats, bl.a. genom ökade kunskaper om nya metoder för diagnostik och
behandling. Här kan erinras om vad antibiotika och kemoterapi, dvs. användning
av kemiska ämnen, innebär vid behandling av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>infektionssjukdomar
samt vad psykofarmaka innebär inom den psykiatriska vården. Genom nya metoder
inom kirurgi och ortopedi har möjligheter skapats att återställa
funktionsförmåga och minska lidande i samband med t.ex. ledsjukdomar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
medicinska forskningen ger fortlöpande nya möjligheter att upptäcka,
diagnostisera, behandla och lindra människors sjukdomar. Därutöver förväntas
att hälso- och sjukvårdsforskning liksom omvårdnads- och primärvårdsforskning
undan för undan skall ge ny kunskap som underlag för effekfivering och
förbättringar av hälso- och sjukvårdsarbetet. Nya framsteg kan t.ex. innebära
förkortade vårdfider inom den slutna vården. Genom nya behandlingsformer bör
ytterligare möjligheter erbjudas att förbättra funk-fionsförmågan hos sjuka och
handikappade. Det finns också anledning räkna med att diagnos- och
behandlingsuppgifter skall kunna fortsätta att överföras från sluten till öppen
vård, som i allmänhet är mindre resurskrävande. Nya kunskaper ökar
förutsättningarna att framgångsrikt angripa hälsoproblem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Erfarenheten
visar att utvecklingen av nya undersöknings- och behandlingsmetoder i många
fall innebär krav på resursökningar. Därför är det nödvändigt att ta fill vara
möjligheterna att minska antalet vårdplatser m.m. inom den dyra slutna
akutsjukvården. En stor del av akutsjukvårdplatserna i dag upptas av
långtidssjuka patienter. En minskning av antalet vårdplatser inom akutvården
bör därför kunna ske i samband med utbyggnaden av långtidssjukvård och annan
äldreomsorg.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
den första hälften av 1900-talet inträffade stora förbättringar av
befolkningens hälsa. Med båttre hygien och kost, allmänt höjd levnadsstandard
samt medicinska framsteg sjönk barnadödligheten och människornas livslängd
ökade. Denna utveckhngsperiod är nu passerad. Bl.a. har ökningen i
medellivslängd framför allt för män i stort sett avstannat. För män i
40-55-årsåldern har t.o.m. påvisats en ökad dödlighet. En ökad sjuklighet i
bl.a. bjärt- och cirkulationssjukdomar och tumörsjukdomar har konstaterats inom
vissa åldersgrupper. Sådana sjukdomar torde hänga samman med vad som brukar
kallas människors "livsstil" och olika miljöförhållanden. Den stora
konsumtionen av tobak och alkohol liksom vägtrafiken och förhållanden i
arbetslivet skapar stora hälsoproblem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bristen
på utbildad personal har hittills varit en starkt begränsande faktor för
utbyggnaden av hälso- och sjukvården. På grund av bl.a. den tidigare höga
utbyggnadstakten råder fortfarande personalbrist inom vissa områden. Genom de
utbildningsinsatser som har skett under de senaste decennierna kommer
emellerfid tillgången på utbildad personal att växa snabbt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
den lämnade redogörelsen framgår att en kraftig utbyggnad har skett av hälso-
och sjukvården under senare år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården är numera i första hand en landsfingskommunal uppgift.
Verksamheten finansieras fill två tredjedelar med intäkter från
landsfingsskatt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom bl.a. statsbidrag och ersättningar från
sjukförsäkringen medverkar staten i stor utsträckning till sjukvårdens finansiering.
Genom lagstiftning och tillsyn men också på andra sätt påverkar staten hälso-
och sjukvårdsut-veeklingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Staten och sjukvårdshuvudmännen har ett gemensamt intresse
av att främja en ändamålsenlig utbyggnad av hälso- och sjukvården, bl.a. i
samband med fördelningen av de totala samhällsresurserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Under de senaste årtiondena har den kommunala sektorn
byggts ut kraffigt. Också andra vikfiga samhällsuppgifter än hälso- och
sjukvården har förts över från staten till kommuner och landstingskommuner. De
kommunala organen har i dag vidsträckta befogenheter att själva ombesörja sina
angelägenheter. Den kommunala självstyrelsen utgör i enlighet med
regeringsformen en grund för vårt samhällssystem och vår demokrati.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det finns en klar strävan att ytterligare förstärka den
kommunala handlingsfriheten. Många utredningar har genomförts eller pågår med
syfte att begränsa den statliga detaljregleringen av kommunernas verksamhet och
att decentralisera arbetsuppgifter från staten till kommuner och landstingskommuner.
Uppdraget till hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) kan delvis ses som ett led
i detta större sammanhang. Bl.a. bedriver den s.k. stat-kommungruppen som
tillsattes år 1980, ett omfattande arbete med att begränsa sådan statlig
normgivning och tillsynsverksamhet som medför ökade kostnader för kommuner och
landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården utgör en väsentlig del av samhällets
totala välfärdssystem. Landstingskommunernas verksamhet på detta område måste
bedrivas på ett tillfredsställande sätt samt svara mot demokrafiska,
välfärdspolitiska och samhällsekonomiska mål. Härför fordras bl.a. ett väl
fungerande samspel mellan landstingskommunerna och staten, mellan närliggande
landsfingskommuner och mellan skilda intressen inom ett landstingsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan om samspelet mellan staten och landstingskommunerna
har under senare år behandlats av ett flertal utredningar och i flera
propositioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nya kommunallagen (1977:179) bygger på principen att
kommuner och landstingskommuner skall lämnas största möjliga frihet att anpassa
sina arbetsformer till de lokala förhållandena. Lagen har i högre grad än
fidigare lagar karaktär av ramlag. Åtskilliga detaljfrågor som fidigare
reglerades i lag har överlämnats fill kommuner och landstingskommuner att
själva reglera.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I prop. 1976/77:1 om minskad statlig detaljreglering av
kommunerna m.m. lades fram förslag till de ändrade regler för de
landstingskommunala specialreglerade nämnderna som föranleddes av den nya
kommunallagen. Den grundläggande principen bakom förslagen var att kommunernas
och landstingskommunernas handlingsfrihet skulle ökas liksom deras möjligheter
att anpassa verksamhetsformerna efter lokala förhållanden. För hälso-och
sjukvårdens del gjordes i det sammanhanget endast begränsade</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ändringar
med hänvisning till den då påbörjade översynen av hälso- och sj uk
vårdslagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Riksdagen
beslöt år 1979 om en omfattande reformering av skatteutjämningssystemet i
enlighet med förslag som lagts fram i prop. 1978/79:95 om den kommunala
ekpnomin (FiU 35, rskr 335). I linje med att statsmakterna i ökad utsträckning
drar upp allmänna riktlinjer för de kommunala verksamheterna i stället för att
detaljstyra dem beslöts också att flera specialdesfi-nerade statsbidrag skulle
upphöra och att medlen skulle föras över fill det nya skatteutjämningssystemet.
I propositionen förutsattes att överläggningar fortlöpande skulle ske mellan
representanter för staten och kommuner och landstingskommuner bl.a, för att
underlätta för kommunerna och landstingskommunerna att hålla en kommande
utgiftsutveckling inom av statsmakterna angivna samhällsekonomiska ramar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statsmakternas
allmänna synsätt i frågan om samspelet mellan staten å ena sidan samt
kommunerna och landstingskommunerna å den andra har redovisats i flera
proposifioner. Senast har detta skett i prop. 1980/81:80 om ökad kommunal
självstyrelse och minskad byråkrafi. Den nya ramlagsfift-ningen på
socialtjänstens område som riksdagen antog år 1980 och som träder i kraft den 1
januari 1982 bygger på det allmänna synsätt som där anges. Det gäller även det
förslag till hälso- och sjukvårdslag som jag nu lägger fram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
hälso- och sjukvårdens område har statens roll behandlats i prop. 1979/80:6 om
socialstyrelsens uppgifter och organisation m.m. (SoU 45, rskr 386). I
propositionen beskrivs statens ansvar på följande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>"De
uppgifter som följer av statens ansvar för socialvården och hälso- och
sjukvården har sin grund i statens övergripande ansvar för den samlade
välfärdspolifiken och för samhällsekonomin. Staten fullgör dessa uppgifter
genom lagstiftning samt genom en betydande medverkan i vårdens försörjning med
ekonomiska resurser och utbildad personal. Statens ansvar för socialvården och
hälso- och sjukvården kan sägas omfatta ett övergripande planerings- och
samordningsansvar som innebär att påverka omfattningen och inriktning av
socialvården och hälso- och sjukvården. Statsmakterna har vidare möjligheter
att påverka den kommunala verksamheten inom ramen för den ekonomiska politiken
och genom överläggningar med representanter för kommuner och landsting.
Statsmakterna har slutligen ett fillsynsansvar som innebär att ytterst
garantera enskilda människors trygghet Och säkerhet såväl vad avser vårdens
kvalitet som i rättsligt hänseende."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
delar i sitt betänkande i huvudsak det synsätt som ligger fill grund för den
nyssnämnda proposifionen. Statens uppgifter inom hälso- och sjukvården kan
enligt utredningen hänföras till kravet på en rationell och rättvis fördelning
av samhällets resurser inom denna sektor samt mellan hälso- och sjukvården och
andra samhällssektorer (välfärdspolitik). Vidare understryks behovet av en för
riket samordnad utveckling av resurser för hälso- och sjukvården
(arbetsmarknadspolitik, utbildning samt forsknings- och utvecklingsverksamhet
m.m.). Slutligen betonas behovet av bevakning av enskilda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>människors
trygghet och säkerhet i medicinskt avseende (fillsyn). Dessa uppgifter för
staten förutsätts enligt HSU bli utförda främst som ett bistånd och ett stöd
fill sjukvårdshuvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
menar att ett samråds- och förhandlingsförfarande bör utvecklas i olika
övergripande frågor där bl.a. vårdpolitiska, arbetsmarknadsmässiga och
samhällsekonomiska aspekter vägs samman. Utredningen förutsätter samordnade
insatser bl.a. i planeringsfrågor samt i fråga om utbildning av vårdpersonal
och forsknings- och utvecklingsarbete. Utredningen pekar vidare på behovet av
samordning på riksnivå när det gäller sådana åtgärder som är inriktade på att
undanröja hälsorisker i miljön, t.ex. när det gäller epidemiologiska studier
och annat forsknings- och utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU:s
principiella ställningstaganden i denna del har i huvudsak inte föranlett några
invändningar under remissbehandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
påpekas bl.a. i prop. 1980/81:80 finns det inte någon allmängiltig princip för
utformningen av den statliga kontrollen. Det har inte ansetts möjligt eller
lämpligt att ställa upp några sådana generella principer. För varje område bör
i stället en avvägning ske mellan de delvis motstridiga intressen som kan
finnas. En anpassning fill samhällsutvecklingen måste fortlöpande ske. Det är
därvid naturligtvis angeläget att sådana fprmer väljs för kontrollen att ett
förtroendefullt och ömsesidigt samarbete främjas mellan staten och de kommunala
huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
intressen som särskilt gör sig gällande på hälso- och sjukvårdens område är
enligt min mening följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens insatser kan vara särskilt ingripande i den enskilda människans
tillvaro. Det är fråga om hennes liv och hälsa. Vård av olika slag måste finnas
att tillgå i erforderlig omfattning. Den skall vara tillgänglig för hela
befolkningen och tillgodose människornas behov av trygghet och säkerhet i
medicinskt och rättsligt hänseende. Detta nödvändiggör vissa statliga regler och
en statlig tillsyn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
måste konstateras att landstingskommunerna har de bästa förutsättningarna att
bedöma hur behoven av service på lokal nivå även på detta område skall kunna
tillgodoses. Informationsvägar och kontakter underlättas också, om avståndet är
kort mellan beslutsfattarna och innevånarna. En decentralisering av
beslutsbefogenheter till landsfingskommunerna bör därför ske som ett led i
arbetet att fördjupa demokratin även på detta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nya lagen bör därför enligt min mening ge stort utrymme för
landstingskommunerna att utforma vården efter lokala och regionala behov och
förutsättningar. Den statliga tillsynen bör främst avse allmänna riktlinjer,
erfarenhetsutbyte och rådgivning till huvudmannen. Möjligheten måste emellertid
även i fortsättningen finnas till inspektion i enskilda fall från
fillsynsmyndighetens sida.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
olika sammanhang har det framhållits att övergripande mål behövs för hälso- och
sjukvården. Härigenom skapas möjligheter att - inom ramen för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>de riktlinjer för den långsiktiga hälso- och
sjukvårdsutvecklingen, som sådana mål utgör - samordna de insatser, som görs på
skilda håll inom hälso-och sjukvården samt av olika myndigheter och
organisationer m.m. Jag instämmer häri. Jag anser också att de övergripande
målen bör fas in i en ny hälso- och sjukvårdslag. Jag biträder således HSU:s
uppfattning att denna bör ges formen av en målinriktad ramlag. De av HSU
föreslagna målen - en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen - anser jag i huvudsak väl avvägda. Dessa allmänna mål bör utgöra
rikfiinjer vid den fortsatta utvecklingen av hela hälso- och sjukvården. Med
anledning av den kritik som framförts av en del remissinstanser bör vissa
förtydligande uttalanden göras angående innebörden av målen. Jag återkommer
härtill i avsnitt 2.2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag till ramlag har mottagits positivt av
det stora flertalet remissinstanser. Några remissinstanser bl.a. juridiska
instanser, handikapporganisationerna samt SACO/SR och de flesta av dess förbund
är dock negativa till förslaget i denna del. De menar i huvudsak att
lagförslaget är substanslöst och att det medger stora standardskillnader mellan
olika landsfingskommuner till nackdel främst för de svagaste grupperna i
samhället. Invändningar har också gjorts om att förslaget inte skulle
tillgodose regeringsformens krav på tillräcklig precision vid angivande av
landstingskommunernas ansvar. Jag har därför föreslagit vissa fillägg fill och
förtydliganden i lagen i syfte att åstadkomma en något fastare reglering än den
utredningen har föreslagit. Det är min uppfattning att även grundlagens krav
härigenom tillgodoses. Lagen bör dock behålla sin karaktär av ramlag med
möjlighet för huvudmännen att anpassa verksamheten efter lokala och regionala
behov och förutsättningar. En mycket detaljerad lag skulle enligt min mening
försvåra detta. Landstingskommunerna bör ha möjlighet att organisera sin
verksamhet på olika sätt. Även verksamhetens inriktning bör kunna variera något
mellan olika landstingsområden. Vården måste dock ha en likvärdig kvalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regleringen av den organisatoriska uppbyggnaden av hälso-
och sjukvården bör i linje härmed begränsas fill att främst avse en polifisk
styrelse, benämnd hälso- och sjukvårdsnämnd, och fill möjUgheter för huvudmännen
att inrätta förtroendemannaorgan som är underställda denna nämnd. Regler om
s.k. medicinskt ledningsansvar för vissa läkare bör också finnas kvar i den nya
lagen. Möjlighet bör införas för socialstyrelsen att efter framställning från
huvudmännen medge undantag från lagens bestämmelser i sistnämnda hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Såsom
jag tidigare nämnt har utvecklingen inom hälso- och sjukvården inneburit att
kvaliteten på dess tjänster förbättrats, bl.a. genom att ökade kunskaper och
nya metoder för behandling och diagnostik kommit befolkningen fillgodo.
Samfidigt är det dock uppenbart att det blivit allt svårare att relatera de
ökade hälso- och sjukvårdsinsatserna till en motsvarande förbättring av
folkhälsan. I stället har konstaterats en ökad sjuklighet och </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>stigande dödlighet i vissa grupper av befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det räcker inte med att hälso- och sjukvården enbart tar
hand om dem som blir sjuka eller som skadas. Hälso- och sjukvården måste i
större utsträckning engagera sig i hälsovårdande uppgifter. Den måste också
använda sina kunskaper om för tidig död, sjukdomar och skador m.m. samt
informera om riskerna för ohälsa. Hälso- och sjukvården måste därför i
framtiden mera aktivt medverka i den allmänna samhällsplaneringen och därigenom
bidra till bättre miljöförhållanden till gagn för vår hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att på sikt uppnå större effekt på befolkningens hälsa
är det viktigt att människorna ges möjligheter att själva sköta sin hälsa på
ett bättre sätt än f.n.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den nya lagen bör ålägga huvudmännen för hälso- och
sjukvården ett samlat ansvar för att främja befolkningens hälsa och för att en
god hälso- och sjukvård kan erbjudas hela befolkningen. Vården måste vara av
god kvalitet och tillgodose den enskildes behov av trygghet och säkerhet i
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till frågan om ramlagen för hälso- och sjukvården bör
omfatta även tandvården återkommer jag sedan 1978 års tandvårdsutredning
slutfört sitt arbete. I fråga om skolhälsovården föreslår jag ett fortsatt
kommunalt huvudmannaskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunerna bör åläggas att planera hälso- och
sjukvårdens utveckling med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. De bör
vidare åläggas att samordna sin verksamhet med kommunerna och andra vårdgivare
i landstingskommunen samt med närliggande landstingskommuner till ett samlat
och rationellt utbud av hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag
redovisar i ett särskilt avsnitt samlat och mera i detalj hur mina förslag
påverkar patientens ställning. Flera av dessa förslag syftar fill att stärka
patientens ställning. Tillsammans med de redan existerande bestämmelserna om
hälso- och sjukvårdspersonalens åligganden m.m. och om landstingskommunala
förtroendenämnder skapar den nya lagstiftningen enligt min mening goda
förutsättningar för att den enskilde skall få vård när det behövs, att vården
är av god kvalitet och att den som är missnöjd kan fä gehör för sina klagomål
när de är berättigade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I de förslag som jag nu lägger fram har jag tagit hänsyn
även till det övriga förändringsarbete som under senare år pågått på detta
område. Hit hör förutom de nyssnämnda bestämmelserna om tillsynen över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl. och om landsfingskommunala förtroendenämnder
även t.ex. betänkandet av utredningen om sjukvårdens inre organisation (SIO)
samt de lösningar som valts för organisationen av regionsjukvården och för
sjukvården i krig. De förslag som lagts fram av utredningen om sjukvården i
livets slutskede övervägs f.n. i socialdepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I enlighet med en överenskommelse mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen har för åren 1982 och 1983 införts en särskild ersättning
till huvudmännen att schablonmässigt fördelas mellan dem. Ersättningen skall
underlätta insatser vad gäller förebyggande hälsovård och primärvård.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>inräknat långtidssjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I prop. 1980/81:187 om vissa ersättningar fill
sjukvårdshuvudmännen, m.m. framhöll chefen för socialdepartementet att
schablonersättningen bör betraktas som inledningen till en mera allmän övergång
till ett enklare ersättningssytem från sjukförsäkringen till de offentliga
sjukvårdshuvudmännen. En arbetsgrupp skall inför nästa överläggningsomgång
mellan staten och huvudmännen överväga möjligheterna att i ökad omfattning föra
samman och schablonisera ersättningarna. Arbetsgruppen skall också överväga
möjligheterna att i detta ersättningssystem inrymma - helt eller delvis -
nuvarande statsbidrag till kliniker för psykiskt sjuka. Jag har därför inte
ansett det lämpligt att behandla frågan om ersättning från sjukförsäkringen
för hälso- och sjukvård i detta sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag har tidigare pekat på hälso- och sjukvårdens stora
betydelse i samhällsekonomin. Behovet av en rationell och rättvis fördelning av
samhällets resurser inom denna sektor liksom mellan hälso- och sjukvården och
andra samhällssektorer innebär att möjligheter måste finnas fill statlig
påverkan. Härför talar även behovet av en för hela riket samordnad utveckling
av personella resurser för hälso- och sjukvården och behovet av att
tillhandahålla nya kunskaper på området. Staten bör därför enligt min uppfattning
ha ansvaret för den mer övergripande centrala planeringen och samordningen av
hälso- och sjukvården. Jag finner det också erforderligt att ett samråd sker
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen på polifisk nivå i frågor av gemensamt
intresse på detta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Någon motsvarighet till nuvarande krav på medgivande av
socialstyrelsen för att inrätta läkartjänster behövs inte längre. En central
planering av läkararbetskraft bör dock ske även i fortsättningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statens roll i fråga om forskning och utveckling behandlas
inte i detalj i detta sammanhang. Jag ansluter mig dock i huvudsak fill det
principiella synsätt som utredningen förordat på detta område. Det bör
framhållas att en proposition om den allmänna forskningspolitiken planeras fill
våren 1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller personalplanering och utbildning ansluter
jag mig också i huvudsak till vad utredningen anfört. Utredningens förslag har
till viss del redan beaktats i prop. 1978/79:197 om vårdutbildningar inom
högskolan. Jag förutsätter vidare att HSU:s synpunkter skall kunna läggas fill
grund för bl.a. de översyner som pågår av gymnasieutbildningarna samt av
grundutbildningen och vidareutbildningen av läkare m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I kompletteringspropositionen (prop. 1980/81:150, bil. 2.
sid. 30f) har uttalats att det med hänsyn till kraven på uppbromsning av den
landstingskommunala expansionen finns anledning att närmare pröva vilka
investeringsprojekt som bör komma till utförande. I princip bör endast sådana
investeringar som krävs för att klara en oförändrad standard eller som är rena
ersättningsinvesteringar genomföras. Den särskilda prövning av byggnadstillstånd
som regeringen gör för byggnader inom sjukvårdssektorn måste därför kvarstå
t.v. Jag finner därför inte anledning att nu behandla denna fråga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården bör liksom annan verksamhet bedrivas
effektivt. Utgångspunkten bör vara att resurserna används så att patienternas
behov tillgodoses på bästa sätt. Flera av mina förslag syftar förutom fill
humanitära vinster även till att förbättra effektiviteten. Jag tänker här
närmast på satsningen på förebyggande verksamhet, förbättrad planering och
samordning, ökad decentralisering, förbättrad kontinuitet samt ökad dag- och
hemsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De målpreciseringar som jag föreslår utgår från
viljeyttringar som flertalet landsfingskommuner redan givit uttryck för i
hälso- och sjukvårdsplaner eller på annat sätt. Dessa innebär bl.a. krav på
omstruktureringar inom hälso- och sjukvården med ökad satsning på öppen vård
utanför sjukhus och långtidssjukvård samtidigt med att den slutna
akutsjukvården minskas. De förebyggande insatserna bör samtidigt kunna ge både
samhällsekonomiska vinster och kostnadsbegränsningar inom sjukvården på sikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag har under beredningen i regeringskansliet under hand
särskilt inhämtat synpunkter från företrädare för sjukvårdshuvudmännen för att
säkerställa att den nya lagen inte i rådande samhällsekonomiska läge skall
kunna tas till intäkt för att öka den samlade verksamhetsvolymen i hälso- och
sjukvården. Härvid kan jag konstatera att samstämmighet uppnåtts med
företrädarna för sjukvårdshuvudmännen om att lagen som sådan inte behöver
medföra några omedelbara merkostnader för landstingskommunerna. Den får i
nuvarande samhällsekonomiska läge inte heller tas till intäkt för en total
resursökning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.2 Mål för hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försök har tidigare gjorts att formulera konkreta mål för
hälso- och sjukvården. Försöken har emellertid inte lett fill något påtagUgt
samlat resultat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Samhällets hälso- och sjukvårdspolitiska prioriteringar
har hittills kommit fill uttryck framför allt i samband med resursfördelningen
i samhället genom bl.a. budgetpropositioner men också genom särpropositipner i
olika ämnen. Under de två senaste åren har också i kompletteringspropositionerna
en samlad prioritering gjorts vad avser utvecklingen av olika kommunala
verksamheter inom det givna samhällsekonomiska utrymmet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I budgetproposifionerna har sedan flera år kraffigt
understrukits behovet av att starkare inrikta hälso- och sjukvården på decentraliserad
öppen vård samt att tillhandahålla ökade resurser för långfidssjukvård och
annan sjukvård för de äldre samt för psykiatrisk verksamhet. Betydelsen av
förebyggande åtgärder har betonats. Ökade resurser har under senare år ställts
till socialstyrelsens förfogande för hälsoupplysning. En förändring av den
nuvarande vårdorganisationen från en tidigare i huvudsak sjukhusbun-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>den
verksamhet till en vård och omvårdnad så nära patientens hemmiljö som möjligt
har ansetts nödvändig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Inriktningen
av hälso- och sjukvården har vidare under senare år redovisats i anslutning
till olika större reformförslag, exempelvis i samband med
läkarutbildningsreformerna åren 1969 och 1973, sjukförsäkringsreformen år 1970
(den s.k. sjukronorsreformen) samt förändringarna i sjukvårdslagstiftningen
åren 1971 och 1973, som bl.a. syftat till en ökad integration mellan öppen och
sluten vård och till en utbyggnad av den decentraliserade öppna sjukvården i
samhällets regi. Av särskild betydelse i detta sammanhang är det beslut om att
organisera den öppna hälso- och sjukvården som ett husläkarsystem i enlighet
med prop. 1978/79:118 om husläkarsystem inom hälso- och sjukvården m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bl.a.
i samband med remissbehandlingen av principprogrammet Hälso-och sjukvård inför
80-talet (HS -80) inom socialstyrelsen efterlyste vissa remissinstanser klart
uttalade mål för hälso- och sjukvården. Att fastställa mål skulle enligt dessa
kunna tänkas resultera i en bättre fördelning av fillgängliga resurser och
därmed en mer behovsanpassad vård. Dessa remissinstanser ansåg bl.a. att
avsaknaden av mål kan medföra en bristande samordning mellan beslut och
insatser av riksdag, regering, departement och ämbetsverk, landstingskommuner,
kommuner m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
har i enlighet med direktiven tagit upp frågan om mål för hälso- och
sjukvården. Utredningen framhåller att den allmänna välfärdspolitiken syftar
fill att skapa goda levnadsförhållanden och bästa möjliga livskvalitet för
människorna. Av särskild betydelse är här hälsa, sysselsättning, utbildning,
ekonomi, boende, fritid, sociala relafioner, politiska resurser, transporter
och kommunikationer samt trygghet och säkerhet. Att åstadkomma en god hälsa
inom befolkningen är således en av de mest betydelsefulla delarna av samhällets
välfärdspolitik. För att förverkliga välfärdspolifiken krävs därför åtgärder
ägnade att befästa, skapa eller återställa ett gott hälsofillstånd hos den
enskilda individen. Välfärdsmålet god hälsa måste innebära anspråk på många
oHka funktioner i samhället som kan inverka på individens hälsotillstånd, t.ex.
arbetsmarknadsorgan, socialvård, hälso- och sjukvård, sjukförsäkring och
allmän hälsovård. Krav ställs även på andra samhällsfunktioner med möjlighet
att påverka den gemensamma miljön, t.ex. boendet, trafiken,
arbetsmiljöskyddet, livsmedelshanteringen, alkoholdistributionen m.m. Hälso-
och sjukvården har således att tillsammans med andra sektorer verka i syfte att
främja människors hälsa. De enskilda individernas medverkan i vården av den
egna hälsan är också betydelsefull.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
övergripande målen skall enligt HSU beskriva det framtida tillstånd som bör
uppnås. Målen skall ange egenskaper, inte krav på org.anisatoriska</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>eller andra förändringar, t.ex. i fråga om resurser. Målen
förutsätts inte påverkas av i vilken utsträckning samhället vid olika
fidpunkter kan ställa resurser till förfogande för hälso- och sjukvården.
Sådana övergripande mål bör enligt HSU bilda utgångspunkten för och skrivas in
i en ramlag för hälso-och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU anger följande övergripande mål för den framtida
hälso- och sj uk vårdsverksamheten:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>-<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>ett gott
hälsotillstånd hos hela befolkningen samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:14.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>-<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>möjlighet för
alla att på lika villkor kunna få del av en ändamålsenlig hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU konstaterar att hälsobegreppet på senare tid fått ett
vidare innehåll. Såväl den fysiska hälsan som psykiska och sociala faktorer har
numera betydelse för dess innebörd. I motsats till tidigare tas också hänsyn
till positiva värden, som kan sammanfattas i begreppet livskvalitet. Hittills
har det dock varit mera vanligt att med hälsa avse frånvaro av något negafivt,
dvs. sjukdom och andra besvär, än närvaro av något positivt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt HSU är grunden för om en människa anses vara sjuk
många gånger en kombinafion av olika bedömningar, där hänsyn också tas till den
sociala situationen och till individens arbets- och funktionsförmåga. HSU
varnar dock för en alltför vid tolkning av sjukdomsbegreppet och för att därmed
göra alla problem till medicinska problem. Bedömningen att en människa är sjuk
bör i de allra flesta fallen kunna grundas på en medicinskt påvisbar sjukdom
eller på en kombination av medicinska och andra bedömningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Innebörden av lika villkor är enligt HSU att alla som bor
i landet i princip skall ha samma möjlighet att vid behov få tillgång till
hälso- och sjukvård. Endast vårdbehoven skall avgöra insatsernas omfattning och
karaktär. Samhället måste undanröja bl.a. ekonomiska, sociala, språkliga,
religiösa, kulturella och geografiska hinder för den enskilde att få del av
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I ekonomiskt avseende innebär principen enligt HSU att
enhefliga taxor för jämförbar vård inom olika delar av landet måste
eftersträvas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillräckliga vårdresurser måste finnas och vara
geografiskt rättvist fördelade. Samhället har en skyldighet att se fill att -
inom ramen för fillgängliga resurser och kunskaper - vård erbjuds åt alla
vårdbehövande. Förutsättningarna att kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens
mottagningar m.m. måste så långt möjligt utjämnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En viktig uppgift är vidare att utreda hur skilda sociala
förhållanden - hög ålder, handikapp och missbruk m.m. - som kan begränsa den
enskildes möjlighet att utnyttja vårdutbudet, bör påverka hälso- och
sjukvårdens inriktning och utformning samt hur de sociala förhållandena kan
påverkas. Även invandrarnas problem måste beaktas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att
tillgodose lika- villkors-principen är det angeläget att också beakta
psykologiska faktorer. Den vårdbehövande kan t.ex. uppleva främlingsskap i
vårdmiljön, frukta en sjukskrivning eller av blyghet eller osäkerhet undvika</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>23</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att ta kontakt med hälso- och sjukvården. Orsakerna till
sådana upplevelser bör så långt möjligt undanröjas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hänsyn till lika-villkors-principen bör enligt HSU också
tas vid försäkringssystemets utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>• En ändamålsenlig hälso- och sjukvård ger enligt HSU
trygghet och fillgodoser de kvalitativa krav som vårdsökande har rätt att
ställa. Vårdinsatserna måste vara baserade på vad som brukar benämnas vetenskap
och beprövad erfarenhet samt kunna relateras till olika kvalitetsnormer.
Vårdformer och vårdmetoder skall därvid vara anpassade till vad tillståndet i
det enskilda fallet kräver. Behoven bör bedömas under erforderligt
hänsynstagande fill såväl individuella som sociala och miljömässiga förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att vården skall kunna anses ändamålsenlig krävs också
att man beaktar behovet av andra än rent medicinska åtgärder i vårdarbetet,
däribland omvårdnadsbehovet. Vårdresurserna bör utformas och organiseras så
att vården, i den mån detta med hänsyn fill kvalitafiva krav är möjligt, görs
lätt tillgänglig för den vårdsökande. För många sjukdomar bör vård i hemmet
eller i hemliknande miljö eftersträvas. Pafienten bör också ha möjlighet att
under en sjukdomsperiod och under en längre tidrymd vid olika
sjukdomstillfällen kunna upprätthålla kontakt med en och samma läkare eller ett
och samma vårdlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En ändamålsenlig hälso- och sjukvård kännetecknas enligt
HSU också av medverkan av patienten. Denne bör vara tillförsäkrad rätt att få
de upplysningar han önskar om sin egen situation. Patienten bör också kunna
kräva att få möjligheter till medinflytande och skydd för sin integritet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De övergripande målen bör enligt HSU omfatta all hälso-
och sjukvård och inte enbart den som bedrivs av landstingskommunerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några delmål för olika verksamheter anges inte. Vad som
anförs om hälso-och sjukvårdens innehåll och uppbyggnad bildar dock enligt HSU
för flera verksamheter en principiell grund för att ställa upp delmål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU ställer däremot upp fem krav för att hälso- och
sjukvården skall kunna uppnå de övergripande målen och vara en "god"
hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vården skall</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>tillgodose pafienternas behov av
trygghet och kvalitet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>präglas av en helhetssyn på den
enskildes förhållanden,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>vara nära och lätt tillgängUg,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>utgå från den enskildes eget ansvar
för sin hälsa och vara grundad på aktning för människors rätt fill
självbestämmande och okränkbarhet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span style='font-size:
9.0pt'>5.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>vara organiserad så att goda
kpntakter mellan pafienten Pch hälso- och sjukvårdens personal underlättas.</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>24</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De flesta remissinstanserna lämnar utredningens förslag i
denna del utan erinran. Från bl.a. huvudmannahåll ser man mycket positivt på
förslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet anser att utredningens mål är väl
avvägda och att de ger stöd åt en utveckling som redan påbörjats. Målet att
främja allas hälsa slår fast det vidgade ansvaret för hälso- och sjukvården:
inte bara sjukvård utan också hälsovård. Målet "lika villkor" slår
fast att inget annat än behovet skall styra möjligheten att få tillgång till
hälso- och sjukvård. Alla skall få samma stöd från samhället, när det behövs.
Lagförslaget skriver enligt förbundet här fast en princip som sedan länge gällt
inom sjukvården. Självfallet begränsas dock möjligheterna att ställa krav på
hälso- och sjukvården av de resurser som står fill förfogande. De lika
villkoren har flera utgångspunkter: ekonomiska, geografiska, sociala och
åldersmässiga. Målet är vikfigt att sträva mot.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sättet att
tillgodose behoven måste emellertid kunna variera inom ramen för den kommunala
självstyrelsen. Det är givet, att det inte ser likadant ut i varje enskilt
landsting. Hälso- och sjukvården måste dock ha en organisation som i möjligaste
mån tar bort hinder av olika slag. Inte minst måste den värna om lika villkor
för de människor som själva har svårt att göra sin röst hörd -de gamla, de
handikappade, de utslagna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En hälso- och sjukvård på lika villkor ställer enligt
landstingsförbundet stora krav på varje enskilt landsfing. Men den förutsätter
också solidaritet mellan landstingen. Alla måste medverka till att de knappa
resurserna - bl.a. på personalsidan - fördelas någorlunda jämnt över landet och
inom sjukvårdsregionerna. Lika villkor ställer också enligt förbundet krav på
staten. Den måste bidra till en ekonomisk utjämning, som gör det möjligt för alla
landsändar att nå en lika och rimlig standard vid förverkligandet av
lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>LO anser att de mål utredningen har angivit tillsammans
utgör en bra utgångspunkt för utformningen av hälso- och sjukvårdspolitiken.
Målet "en god hälsa för hela befolkningen" går dock långt utöver vad
hälso- och sjukvårdssektorn ensam kan åstadkomma. För arbetarrörelsen har en
bred folkhälsopolifik alltid varit förknippad med åtgärder mot arbetslöshet,
dåliga bostäder och boendemiljöer, skadliga arbetsmiljöer osv. Det andra målet
-ändamålsenlig hälsp- och sjukvård för alla på lika villkor - får också långt
gående konsekvenser om det tas på allvar. Det betyder att rätten till sjukvård
inte i något sammanhang får göras till en marknadsvara och avgöras av den
sjukes ekonomiska resurser. Den skall i stället vara en rättighet för alla på
lika villkor. Målet är helt oförenUgt med nuvarande stora skillnader mellan
olika delar av landet. Utbyggnaden av vårdorganisationen och utvecklingen av
vårdarbetets innehåll är fortfarande i alltför hög utsträckning styrd av
läkarnas specialisering, val av specialitetsinriktning och val av tjänstgöringsort
i landet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt LO:s uppfattning måste målet om rätt till vård på
lika villkor leda till att man skapar starkare centrala styrmedel än f.n.,
bl.a. genom ett effekfivt och ändamålsenligt läkarfördelningssystem, för att
utjämna den regionala obalansen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser framhåller vikten av att resurser
ställs till förfogande för att ge målen trovärdighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några remissinstanser är kritiska mot formuleringen av
målen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sveriges läkarförbund anser att HSU:s diskussion om hälso-
och sjukvårdens mål inte är klargörande. De båda övergripande målen är var för
sig invändningsfria, liksom de kompletterande föreskrifterna om hur hälso- och
sjukvården skall utformas. Vad utredningen inte gör klart är i vilken mån målen
skall uppfattas som mål för hälso- och sjukvården som helhet och i vilken
utsträckning varje enskild del av verksamheten skall uppfylla kriterierna. Det
är uppenbart att t.ex. hälsokontroller inte kan erbjudas alla på lika villkor
utan bör riktas fill vissa riskgrupper. Åtgärder för att lindra enskilda
pafienters lidande måste vidtas även om de inte kan sägas bidra till ett gott
hälsofillstånd hos hela befolkningen. Regionsjukvården kommer inte att vara
nära eller lättillgänglig för en majoritet av befolkningen. Listan med sådana
exempel på konflikter mellan målen skulle kunna göras lång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskilt egendomligt är enligt läkarförbundet att HSU i
sin förklaring av vad "lika villkor" innebär å ena sidan slår fast
att endast vårdbehoven skall avgöra insatsernas omfattning och karaktär, men å
andra sidan hävdar att sjukdomens art och varaktighet inte skall påverka
möjligheterna att erhålla vård. Förbundet utgår från att HSU menar att den
förstnämnda principen skall vara vägledande och att avsikten inte är att
sjukvården skall ge samma prioritet åt en snuva som åt en hjärtinfarkt.
Sammanfattningsvis anser läkarförbundet att HSU:s analys av hälsopolitikens
inriktning är bristfäUig, att HSU underskattar behovet av kvalitet och säkerhet
i vården och att HSU för en föga klargörande och bitvis t.o.m. motstridande
diskussion om målen för hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svenska Läkaresällskapet instämmer i strävandena att
sjukvård skall erbjudas alla "på lika villkor" men anser att
utredningens förslag leder till en stelbent, byråkratiserad organisafion där
individens möjlighet att välja vårdform och att hävda sin rätt i själva verket
blir ytterligare beskuren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Pensionärernas riksorganisation (PRO) anser att
utredningen i sin egen kommentar till direkfiven överger kravet "på lika
villkor" i och med konstaterandet att man genom ramlagen inte kan
garantera visst utbud av vårdresurser. Enligt PRO:s mening måste i
kvalitetsbegreppet också ingå normer för utbud, omfattning och fillgänglighet
för att tesen "lika villkor" skall kunna bli verkningsfull.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala menar att
de övergripande målen för hälso- och sjukvården har formulerats i mycket
allmänna ordalag. Direktionen anser att det i denna del saknas ett tredje mål,
nämligen det ekonomiska, dvs. att nyttan av hälso- och sjukvård skall maximeras
inom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>26</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tillgängliga
resurser. Tillsammans med den diffusa och breda definitionen på hälso- och sjukvård
i lagtexten finns enligt direktionens mening stora risker att arbetsområdet
hälso- och sjukvård kan komma att tolkas alltför brett. JO anser att det måste
klargöras om målen är bindande eller inte. JO anser att det finns anledning att
överväga om lagförslaget på denna punkt motsvarar det lagkrav som uppställs i 8
kap. 5 8 RF. Liknande synpunkter framförs också av kammarrätten i Stockholm och
Sveriges medicinskjuridiska förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
konstaterar att några samlade övergripande' mål för hälso- och sjukvården ännu
inte slagits fast trots att det i vårt land råder en relativt enhetlig
uppfattning om hälso- och sjukvårdspolifiken. I stället har beslut och
rekommendafioner från olika instanser i samhället kommit att gälla i dessa
avseenden. De har rört olika delar av hälso- och sjukvården (t.ex. primärvård,
långtidssjukvård och psykiatri) eller skilda slag av resurser (t.ex.
vårdplatser och läkare). Detta förhållande kan leda till problem vid
planeringen genom att besluten och rekommendationerna kan komma att strida mot
varandra eller är svåra att inordna i ett mer totalt hälso- och
sjukvårdssystem. Ett gynnsamt ekonomiskt läge har hitfills inneburit att
sinsemellan olikartade krav ändå i stort sett kunnat tillgodoses. I den
ekonomiskt kärvare situafion, som vi numera och för lång fid framåt måste se
som en realitet, skulle en avsaknad av övergripande mål kunna vålla problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
hittillsvarande situationen inom hälso- och sjukvården kan sålunda
karakteriseras av att olika intressen och initiativ gjort sig gällande och
utmynnat i en rad delmål. Som regel har dock delmålen för olika grenar av
hälso- och sjukvården inte klart definierats. Det stora problemet har varit och
är fortfarande frånvaron av en gemensam grundsyn som utgångspunkt för dessa delmål.
Kraven växer alltså enligt min uppfattning på mer preciserade och övergripande
hälso- och sjukvårdspolifiska mål för att möjliggöra bl.a. en riktig fördelning
av resurser inom ett begränsat totalt utrymme för verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
den bakgrunden finner jag, i likhet med HSU, det angeläget att nu, utifrån mera
övergripande vårdpolitiska utgångspunkter, lägga fast översiktliga riktlinjer
för arbetet inom hälso- och sjukvården. Dessa riktlinjer bör ges formen av mål
för hälso- och sjukvården och tas in i ramlagen. Målen bör som HSU framhållit
ange önskvärda framfida tillstånd. De bör inte ange egenskaper eller krav på
organisatoriska eller andra förändringar, t.ex. i fråga om resurser. Att mål
ställs upp för hälso- och sjukvården bör kunna medverka till att hälso- och
sjukvårdens samlade insatser blir bättre anpassade till människornas behov och
därmed effektivare. På sikt kan detta bidra till en förbättring av
befolkningens hälsotillstånd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Målen för hälso- och sjukvården bör gälla all hälso- och
sjukvård och inte enbart den landstingskommunala verksamheten. Dessa mål bör
också ligga till grund för den samverkan som erfordras mellan olika vårdgivare,
bl.a. statliga och kommunala vårdgivare samt fristående organisationer och
enskilda, för att intentionerna i lagstiftningen skall kunna förverkligas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Jag delar
i allt väsentligt HSU:s förslag fill målpreciseringar. Med anledning av den
kritik som har framförts av vissa remissinstanser bör dock vissa förtydliganden
göras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag instämmer i HSU:s uppfattning aft det främsta målet
för hälso- och sjukvården bör vara en god hälsa för hela befolkningen. För
hälso- och sjukvårdens del förutsätter detta rnål åtgärder för att befästa,
skapa eller återställa ett så gott hälsofillstånd som möjligt för den enskilde
individen. Det förutsätter också allmänt förebyggande insatser för att så långt
som möjligt begränsa riskerna i livsmiljön och därmed en god hälsopolifisk
planering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En god samordning med närliggande landstingskommuner och
med övriga vårdgivare inom landstingsområdet är också nödvändig. Den enskilde
individens medverkan i vården av den egna hälsan är också av den största
betydelse. Samhället måste stärka den enskildes möjligheter att ta ett akfivt
ansvar för sin hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att
kunna åstadkomma en så god hälsa som möjhgt hos befolkningen måste förutsättas
insatser av många andra samhällsorgan som kan medverka fill ett bättre
hälsotillstånd hos befolkningen t.ex. arbetsmarknadsmyndigheter, arbetarskydd,
bostadsmyndigheter, socialtjänst, sjukförsäkring och miljövårdsorgan. Hälso-
och sjukvården bör i samverkan med dessa andra samhällsorgan främja
människornas hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det andra övergripande målet att vården skall erbjudas
befolkningen på lika villkor innebär att det i princip bör vara möjligt för
alla - oavsett var de bor i landet - att vid behov och på lika villkor få del
av hälso- och sjukvårdens tjänster. Därav följer bl.a. att ekonomiska, sociala,
språkliga, religiösa, kulturella och geografiska förhållanden inte får hindra
den enskilde att erhålla vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Visserligen kommer människor som bor nära en vårdcentral
eller ett sjukhus att i många fall ha lättare än andra att få tillgång till
hälso- och sjukvården. Sådana skillnader som inte motiveras av ekonomiska
begränsningar eller av hänsyn till den medicinska säkerheten bör dock i
möjligaste mån undanröjas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett väsentligt inslag i målet att alla skall ha möjlighet
att på lika villkor kunna få del av hälso- och sjukvårdens tjänster är att
behovet av hälso- och sjukvård skall styra möjligheterna att få vård inom ramen
för de ekonomiska resurser huvudmannen förfogar över. Detta kan med andra ord
uttryckas så att behovet av vård, inom ramen för de ekonomiska resurserna,
ensamt skall vara avgörande för vårdens omfattning och karaktär. Häri ligger
också att vid prioritering mellan två patienter den som har det mest akuta
behovet av vård</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>skall ges företräde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Möjligheterna att vid behov erhålla vård får sålunda inte
påverkas av sådana förhållanden som ålder, kön, förmåga att ta initiativ,
utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens
art och sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas
av sådana förhållanden. Även för inte akuta eller mindre allvarliga tillstånd
måste möjligheter finnas att få god vård inom rimlig tid. Samhället måste ha
skyldighet att se fill att - inom ramen för fillgängliga resurser och kunskaper
-vård erbjuds åt alla vårdbehövande. Därvid är det särskilt angeläget för
samhället att värna om vissa grupper som är särskilt utsatta, t.ex. äldre och
handikappade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För äldre och handikappade kan oförmåga att ta sig till en
vårdinrättning utgöra en hindrande faktor. För t.ex. invandrare och missbrukare
kan vårdutbudet av andra skäl förefalla begränsat. Vissa människor ställer sig
själva utanför hälso- och sjukvårdens service. En vikfig uppgift blir därför,
som HSU framhållit, att utreda hur skilda sociala förhållanden, som kan
begränsa den enskildes möjlighet att utnyttja vårdutbudet, bör påverka hälso-
och sjukvårdens inriktning och utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vårdresurserna måste också vara rättvist fördelade över
landet. Detta förutsätter solidaritet mellan de olika landstingskommunerna
t.ex. vid fördelning av knappa personalresurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett par remissinstanser har ansett att ett
effektivitetsmål också bör ställas upp. Sålunda anser t.ex. direkfionen för
akademiska sjukhuset att ett mål för hälso- och sjukvården bör vara att nyttan
maximeras inom tillgängliga resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar naturhgtvis uppfattningen att hälso- och
sjukvården liksom annan verksamhet måste bedrivas effektivt. Utgångspunkten
skall därvid givetvis vara att samhällets resurser används så att patienternas
behov tillgodoses på bästa sätt. Flera av de förslag som jag i det följande
lägger fram syftar också till att förbättra effekfiviteten. En målinriktad
ramlag förutsätter också en uppföljning från tillsynsmyndighetens sida. Vidare
bör förslagen om en satsning på förebyggande verksamhet, förbättrad planering
och samordning, som också innefattar uppföljningsinsatser, ökad decentralisering,
förbättrad kontinuitet samt ökad dag- och hemsjukvård ge effektivitetsvinster.
Jag är emellertid inte beredd att precisera några effektivitetsmål i lagen utan
anser att det torde vara en självklarhet att landstingskommunerna beaktar
effektivitetsaspekterna utan särskilda lagbestämmelser härom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar också utredningens inställning att några delmål
inte nu bör ställas upp. Sådana mål torde böra utformas olika för olika
verksamhetsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser sålunda sammanfattningsvis att de av HSU
föreslagna målen för hälso- och sjukvården är väl avvägda och att de bör utgöra
rikfiinjer för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>verksamheten. I enlighet med det anförda föreslår jag
följande övergripande mål för hälso- och sjukvården: - en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.3 Landstingskommunernas ansvar för hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:128.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.3.1 Ansvarets innebörd och omfattning Nuvarande
förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 3 8 första stycket sjukvårdslagen åligger det
landsfingskommunen att för dem som är bosatta inom landsfingskommunen ombesörja
öppen och sluten sjukvård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, i den
mån inte någon annan drar försorg om detta. Med andra vårdgivare åsyftas
staten, kommuner och enskilda - personer eller organisationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landsfingskommunernas vårdansvar är sålunda begränsat till
sjukvård. Den förebyggande vården är inte reglerad. Trots denna begränsning har
landstingskommunerna frivilligt byggt upp omfattande hälsovårdsverksamheter,
bl.a. mödrahälsovård, barnhälsovård och vissa riktade hälsoundersökningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunen skall också se till att det finns en
ändamålsenlig organisafion för sjuktransport till och från sjukhus eller
läkare. Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) överväger f.n. bl.a. frågan om
huvudmannaskapet för sjuktransport- och ambulansverksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landsfingskommunerna svarar också enligt särskilda lagar
för omsorger om vissa psykiskt utveckhngsstörda och för tandvård för barn och
ungdom t.o.m. det år de fyller 19 år, specialisttandvård samt viss
vuxentandvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Företagshälsovården utgör en del av arbetarskyddet. Enligt
arbetsmiljölagen skall arbetsgivarna tillhandahålla de resurser som behövs för
att värna om de anställdas säkerhet och hälsa i arbetet. En av dessa resurser
är företagshälsovården. Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) ser f.n. över
vissa frågor angående företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudmannaskapet för skolhälsovården är i dag knutet till
huvudmannaskapet för skolan. Detta innebär att primärkommunerna ansvarar för
skolhälsovården i grundskolan och i huvuddelen av gymnasieskolan.
Landsfingskommunerna svarar för skolhälsovården i den del av gymnasieskolan
för vilken de är huvudmän. Skolhälsovården vid folkhögskolorna ligger
huvudsakligen under landstingskommunernas och folkrörelsernas huvudmannaskap.
Landstingskommunerna svarar vidare för den vård som ges vid skolor inom omsorgs
verksamheten. Vid specialskolor för barn med syn-, hörsel- och talskador svarar
staten för hälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Till barnhälsovårdens uppgifter hör hälsovården i
förskolan och vid vissa institutioner inom den kommunala barnomsorgen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Huvudmannaskapet för studerandehälsovården vilar f.n. på
särskilda kårortsnämnder som inrättas av de studerande genom deras
organisationer.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Verksamheten
skall främst inriktas mot förebyggande verksamhet samt behandling och vård av
psykiska och psykosomatiska sjukdomar. Trots denna inriktning dominerar den
somatiska sjukvården. F.n. pågår en utredning pm studerandehälsovården, som
bl.a. behandlar frågan om huvudmannaskapet för denna verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Försvarsmakten
har ansvaret för hälso- och sjukvården för de värnpliktiga. FöretagshälsPvården
för försvarets anställda följer de principer som gäller för andra
statsanställda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
framhåller att hälso- och sjukvården har blivit alltmer kostnadskrävande och
tar i anspråk en allt större andel av samhällets resurser. Mot bakgrund bl.a.
av den samhällsekonomiska situationen och med hänsyn fill att alla som bor i
landet bör erbjudas hälso- och sjukvård på lika villkor anser utredningen det
nödvändigt att förbättra samordningen av hälso- och sjukvårdens insatser och
resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
HSU bör samhället ta ett ökat övergripande ansvar för hälso- och sjukvården. På
länsnivå bör ansvaret läggas på landstingskommunen, som redan i dag svarar för
huvudinsatserna inom sjukvården. Ansvaret bör enligt HSU omfatta hälso- och
sjukvården i dess helhet utan betoning av någon särskild vårdform eller
vårdinriktning. Landstingskommunen bör ges uppgiften att inom sitt område bära
ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som är bosatta inom
landsfingskommunen och för att en god hälso- och sjukvård erbjuds dem.
Utredningen benämner denna typ av ansvar landstingskommunernas totalansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
HSU innebär totalansvaret att landstingskommunen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kartlägger
behoven av hälso- och sjukvård för befolkningen inom sitt område,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vidtar,
initierar och samordnar hälsofrämjande åtgärder,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>genom
totalplanering samordnar hälso- och sjukvårdsinsatser som riktar sig till
enskilda jämte resurserna härför inom landsfingsområdet (detta innefattar
överenskommelser om inriktning, lokalisering och omfattning av olika
vårdgivares verksamhet),</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>medverkar
vid samordning av hälso- och sjukvården för större områden,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>följer
upp planeringen och vidtar de åtgärder uppföljningen kan ge anledning till,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>ser
till att det planerade innehållet i hälso- och sjukvården står i
överensstämmelse med den medicinska utvecklingen och ändrade förutsättningar i
övrigt,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>svarar
för att resurser för hälso- och sjukvården finns i tillräcklig omfattning;
detta innebär att landstinget i sista hand har skyldighet att ta på sig
ytterligare vårdgivaransvar, anger hälso- och sjukvårdens allmänna krav på
resurser samt medverkar till att utveckla resurser genom utbildning, forskning
och andra utvecklingsinsatser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslaget innebär enligt HSU ingen förändring av de
grundläggande förutsättningarna för andra vårdgivare att bedriva hälso- och
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tandvården förutsätts av HSU ingå i hälso- och sjukvården
och sålunda omfattas av totalansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I fråga om
företagshälsovården skall totalansvaret enligt HSU endast innebära krav på
samverkan från landstingskommunernas sida med huvudman för
företagshälsovården, bl. a. i fråga om tillgången på medicinsk personal. I
vissa fall kan det dock enligt HSU bli aktuellt att t.ex. landstingskommunerna
kompletterar den av arbetsgivarna organiserade företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU föreslår vidare att landstingskommunerna övertar
ansvaret för skolhälsovården från primärkommunerna. Skolhälsovården bör enligt
HSU ingå i totalansvaret och utgöra en integrerad del av barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det slutliga ställningstagandet till frågan om ansvaret
för studerandehälsovården bör enligt HSU vara beroende av resultaten av den
översyn som f.n. pågår av denna vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU anser inte att ett ovillkorligt vårdgivaransvar bör
införas för landstingskommunerna vad avser sjuktransporter, i vart fall inte
förrän räddningstjänstkommittén lagt fram sina förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En av de grundläggande förutsättningarna för att
totalansvaret skall få ett reellt innehåll är enligt HSU att
landstingskommunerna åläggs att i samverkan med andra vårdgivare planera all
hälso- och sjukvård inom länet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Totalansvaret medför en skyldighet för
landstingskommunerna att aktivt verka för ett planerat och samordnat utbud av
hälso- och sjukvårdstjänster omfattande samfiiga hälso- och sjukvårdsresurser
inom länet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvårdspolitiken måste enligt HSU samordnas
med insatserna inom andra områden för välfärdspoHtiken. Speciellt gäller detta
områdena äldreomsorg, vård- och hjälpinsatser för personer med psykiska
störningar samt vård av alkoholmissbrukare m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU framhåller att totalansvaret kan omfatta även en
verksamhet, inom vilken landstingskommunen inte är vårdgivare. Det kan vidare
enhgt utredningen bli aktuellt för en landstingskommun att ta på sig
ytterligare vårdgivaransvar för att befolkningen skall kunna erbjudas ett
fillfredsställande vårdutbud.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Behov finns av ändamålsenliga former för samråd och
samarbete med övriga vårdgivare. HSU anser att överenskommelser bör träffas med
övriga vårdgivare om verksamhetens omfattning, jour och beredskap, planering av
semester och annan ledighet, utnyttjande av resurser vid kliniker och
laboratorier samt fortbildnings- och konferensverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU pekar också på vikten av att i hälso- och sjukvården
stor uppmärksamhet ägnas frågor om miljöns och de sociala förhållandenas
betydelse för olika sjukdomars uppkomst. Det gäller såväl risker som förknippas
med omgivningsfaktorer som sådana som betingas av den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section65>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>enskildes livsföring. Mot denna bakgrund har utredningen
ansett att det tillhör hälso- och sjukvårdens uppgifter att ta till vara,
ställa samman och bearbeta den information om miljörisker som upptäcks i det
dagliga hälso-och sjukvårdsarbetet. Hälso- och sjukvården bör informera olika
organisationer om sådana risker och i samverkan med dem försöka åstadkomma
förändringar av livsmiljön av betydelse för befolkningens hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett stort antal remissinstanser delar utredningens
uppfattningen att samhället måste ha ett övergripande ansvar för hela hälso-
och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
delar utredningens uppfattning att samhället måste ha ett övergripande ansvar
för hela hälso- och sjukvården. Detta är bl.a. en förutsättning för att
målsättningen om en hälso- och sjukvård för alla på lika villkor skall kunna
infrias. Detta gäller inte minst i tider där det samhällsekonomiska utrymmet
för expansion är begränsat och resurserna måste utnyttjas effektivt. Det starka
beroendet mellan hälso- och sjukvården och andra samhällsverksamheter talar
också för en sådan lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra remissinstanser som är positiva fill HSU:s förslag i
dessa delar är socialstyrelsen, direkfionen för akademiska sjukhuset i Uppsala,
Svenska kommunförbundet, flertalet landstingskommuner, Spri, LO, TCO och
Svenska kommunalarbetareförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser är dock tveksamma eller negativa
till begreppet totalansvar. De menar att begreppet är oklart eller att det
snarast innebär ett övergripande planerings- och samordningsansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bland de remissinstanser som anser att innebörden av
totalansvaret är oklar återfinns bl.a. statskontoret, Sveriges läkarförbund,
TCO, SHSTF, statens handikappråd och HCK. HCK menar att landstingskommunerna i
stället för ett yttersta ansvar borde ges ett primärt vårdgivaransvar med
privatvården som komplement.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sveriges medicinsk-juridiska förening konstaterar att
landstingen enligt HSU:s förslag inte har någon direkt skyldighet att verka som
huvudman eller vårdgivare och att en sådan skyldighet måste grundas på
föreskrift i lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag inledningsvis framhållit delar jag HSU:s
uppfattning att landstingskommunerna bör få ett vidgat ansvar inom hälso- och
sjukvårdens område. Landstingskommunerna bör ges ett ansvar för att främja
hälsan hos dem som är bosatta inom landsfingskommunen och för att befolkningen
erbjuds en god hälso- och sjukvård. De bör ansvara för planeringen av hälso-och
sjukvårdens utveckling och för samverkan med andra myndigheter och
organisationer vars verksamhet kan ha betydelse för befolkningens hälsa.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section66>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section67>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>33</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
ett sådant samlat ansvar läggs på landsfingskommunerna kan få stor betydelse
för möjligheten att på sikt förbättra hälsan hos befolkningen och för att
effekfivera verksamheten. Jag anser dock inte att, som utredningen föreslagit,
det behövs någon särskild beteckning på detta ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
ansvar utgör inte något hinder för andra att bedriva hälso- och sjukvård. Inte
heller innebär ansvaret någon bestämmanderätt för landstingskommunerna över
andra vårdgivare inom landsfingsområdet. Jag återkommer längre fram i detta
avsnitt till frågan om gränsdragningen mellan landstingskommunernas och andra
huvudmäns ansvar och fill frågan om planerings- och samverkansansvaret i
avsnitt 2.3.4. Jag vill dock redan nu påpeka att förslaget inte innebär någon
ändring av kommunernas yttersta ansvar enligt socialtjänstlagen för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
vårdgivare avser jag den som rent faktiskt meddelar vården; vare sig detta
bygger på en skyldighet eller sker rent frivilligt. Den som har ett
författningsreglerat ansvar för att vård meddelas betecknas huvudman. Ansvaret
innebär inte skyldighet att själv bedriva verksamheten. Driften kan ligga på
någon annan som då betecknas vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Liksom
f.n. bör landstingskommunernas ansvar omfatta dels dem som är bosatta inom
landstingskommunen, dels - såvitt rör akutvård - dem som fillfälligt vistas
inom landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
bosatta inom landstingskommunen avses samma personkrets som i 12 8
folkbokföringsförordningen (1967:198). Det är angeläget att nå en
överensstämmelse mellan bosättningsbegreppet i hälso- och sjukvårdslagen och
motsvarande begrepp i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Uppstår skillnader
i tolkningen vållas såväl problem för de fillämpande myndigheterna som en
rättsosäkerhet för den enskilde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utöver
de traditionellt sjukvårdande uppgifterna bör det åligga landsfingskommunerna
att företa förebyggande insatser, som inriktas på såväl miljön som människorna.
Jag räknar med att sådana insatser skall få en god effekt . när det gäller att
förebygga ohälsa hos befolkningen. Jag anser det nödvändigt att relativt
detaljerat redovisa min uppfattning i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
som insikterna förbättras om de förebyggande åtgärdernas betydelse för hälsan
har intresset för sådana ökat starkt under senare år. Jag vill i det följande
ge några exempel på de erfarenheter som vunnits av förebyggande insatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den kamp som fidigare fördes mot livshotande infekfioner, t.ex. kolera och
tuberkulos, samt mot svåra bristsjukdomar utgjorde sanering av den yttre miljön
och allmän förbättring av levnads- och näringsstandarden viktiga inslag. Genom
vaccinering har vidare smittkoppssjukdomen totalt utrotats från jorden samt
poHo och difteri så gott som helt försvunnit från vårt land. Genom olika
vetenskapliga undersökningar har påvisats vissa vaccinafioners stora
samhällsekonomiska lönsamhet. Förestående åtgärder inom detta område är
vaccination mot mässHng, röda hund och påssjuka i stor skala.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>3
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section68>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section69>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>34</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
bör leda fill minskat behov av sluten och öppen vård av barn samt till minskade
sociala störningar för familjerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Högt
blodtryck och följdsjukdomar därtill, t.ex. hjärtinfarkt och hjärnblödning,
återfinns som tunga poster i vår sjuklighets- och dödlighetsstafis-fik. Dessa
sjukdomar svarar därmed för en stor andel av sjukvårdskostnaderna. I Sverige
liksom i andra länder pågår omfattande försök med förebyggande insatser, spm är
inriktade på att tidigt upptäcka personer med högt blodtryck och därmed ge
möjlighet till behandling av sjukdomen. Resultaten av dessa försök visar att
insatserna har betydande effekt när det gäller att begränsa eller uppskjuta
följdsjukdomar. Såväl sjukvårdskostnader som övriga samhällskostnader kan
därmed nedbringas och de enskilda människornas välbefinnande stärkas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
sockersjuka finns i dag metoder att avslöja tidiga former av sjukdomen men
också att upptäcka anlagsbärare, innan sjukdomen brutit ut. Vidare finns
möjligheter att förebygga eller i tiden förskjuta de fortfarande relativt
vanliga allvarliga komplikafionerna av sockersjuka, t.ex. hjärtinfarkt,
åderförkalkning, hjärnblödning och synnedsättning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Andra exempel på
framgångsrika förebyggande åtgärder är mödra- och barnhälsovården, som haft
stor betydelse för att begränsa sjuklighet och dödlighet för mödrar och barn i
samband med graviditet och förlossning liksom under barnens första levnadsår.
Ett ytterligare exempel utgör insatserna inom tandhälsovården med bl.a.
fluorbehandling mot tandröta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang bör även nämnas de studier och utvärderingar som pågår om
effekterna - både från medicinska och ekonomiska utgångspunkter - av
hälsoundersökningar med syfte att tidigt upptäcka vissa cancerformer, främst
bröstcancer och livmodercancer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är även uppenbart att det finns betydande välfärdsvinster och
samhällsekonomiska vinster att hämta av miljöinriktade förebyggande åtgärder,
t.ex. inom vägtrafiken och inom arbetslivet. En rad vetenskapliga undersökningar
har bekräftat detta.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De stora kroniska
sjukdomskategorierna i högre åldersgrupper har bedömts vara svårare att angripa
med förebyggande åtgärder. Även här bör emellerfid på sikt miljömedicinsk
verksamhet kunna ge underlag för olika framgångsrika former av förebyggande
insatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
skrifter från landsfingsförbundet, vilka behandlats under förbundets senaste
kpngresser, har huvudmännens vilja att utveckla en hälsopolitiskt och
miljöpolitiskt inriktad verksamhet starkt framhållits. Detta ser jag som en
viktig förutsättning för ett framgångsrikt arbete på detta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvaret
för att förebygga ohälsa är dock inte en uppgift enbart för hälso-och
sjukvårdshuvudmännen. Även andra myndigheter och organisationer har ett ansvar
härför. Det bör också vara ett intresse och ansvar för den enskilde individen.
Jag återkommer härtill längre fram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang vill jag peka på de frivilliga organisationernas betydelse när
det gäller t.ex. hälsoupplysning. Jag anser de frivilliga</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section70>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section71>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>35</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>organisationernas
arbete inom den förebyggande verksamheten vara av utomordenfligt stort värde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
ansvar när det gäller miljöinriktade insatser bör innefatta insatser i syfte
att fastlägga hur faktorer i den yttre miljön - och därvid inte bara kemiska,
biologiska eller fysiska utan även sociala och psykologiska - samt levnadsvanor
inverkar på befolkningens hälsotillstånd. Landsfingskommunerna bör ta till
vara, bearbeta och utnyttja den information om risker i människornas livsmiljö
som observeras i det dagliga hälso-och sjukvårdsarbetet. Här bör erinras om att
de enskilda landsfingskommunerna många gånger är för små för att var för sig
kunna ge underlag för att bedöma samband mellan t.ex. miljöförhållanden och
sjukdomar av olika slag. För att sådana bedömningar skall kunna bli
verkningsfulla måste de ofta göras på nationell nivå. Ibland kan det t.o.m. bli
nödvändigt att sätta in dem i ett större internafionellt sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
stor betydelse är att förekomsten av sjukdomar och skador och de förändringar
som kan iakttas i dessa hänseenden registreras. Uppgifterna bör sammanställas
och utnyttjas för att de sjukdoms- och skadeframkallande faktorerna skall kunna
utvärderas. Uppgifter i journaler och Hknande bör i ökad utsträckning
registreras i bearbetningsbar form och efter analys göras tillgängliga. En
härpå grundad hälso- och sjukvårdsstafisfik bör tas fram. Epidemiologiska
studier, som syftar till att kartlägga och analysera förekomsten och
utbredningen inom olika befolkningsgrupper av sjukdomar och annan ohälsa, är
viktiga instrument för att nå erforderhg kunskap på detta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
många områden saknas ännu vetenskapligt underlag för att bedöma de förebyggande
insatsernas effekt samt deras kostnadsmässiga konsekvenser. Det är därför
angeläget att uppmärksamma de förebyggande aspekterna i det forsknings- och
utveckhngsarbete som bedrivs samt att få till stånd försöksverksamheter rörande
sådana insatser. Det pågående HS 90-arbetet är bl.a. inriktat på att försöka
konkrefisera miljö- och individinriktade förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
verksamhet med denna inriktning har getts olika beteckningar i olika
sammanhang, bl.a. miljömedicin och samhällsmedicin. Jag använder i det följande
beteckningen miljömedicin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
sammanställningar och analyser som blir en följd av det miljömedicinska
arbetet bör användas av landsfingskommunerna i deras egen hälso-och
sjukvårdsplanering samt för inriktningen av hälsoupplysning och annan
individinriktad förebyggande verksamhet, till vilken jag inom kort återkommer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
kunskaper om olika miljöfaktorers betydelse för människornas hälsa som
framkommer i detta arbete bör också ge underlag för skade- och
sjukdomsförebyggande åtgärder inom andra delar av samhället än hälso- och
sjukvården. Kunskaperna bör utnyttjas vid samhällsplaneringen, t.ex. i
bebyggelse- Pch miljöplaneringen, i syfte att skapa en så hälsobevarande och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section72>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section73>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>36</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>hälsofrämjande
miljö för befolkningen som möjligt. Härigenom bör hälsorisker kunna undvikas.
Formerna för hälso- och sjukvårdens medverkan i arbetet på att skapa
samhällsmiljöer, som är anpassade till människors förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende och som främjar människornas behov i vid bemärkelse, är dock
ännu outvecklade och måste ägnas ytterligare uppmärksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
ta kontakt med hälsovårds-, byggnads-, fritids- och trafiknämnder liksom med
företagshälsovård och yrkesinspektion - för att ta några exempel - blir en
viktig uppgift för landstingskommunerna. Det är också självklart att
landstingskommunerna måste samarbeta med regionala och centrala myndigheter
och expertorgan. Jag vill här peka på behovet av samordning på central nivå för
att en samlad kunskap på detta område skall kunna åstadkommas i rationella
former. Det behövs enhetliga begrepps- och referensramar m.m. för att
möjliggöra sammanställningar och analyser på nationell nivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns enligt min mening inte anledning att föreskriva hur landstingskommunerna
skall gå till väga för att lösa sina uppgifter inom miljömedicinen. I
propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisafion, m.m.,
soin antagits av riksdagen, har uttalats att landstingskommunernas medicinska
ansvar bör förankras i primärvårdsorganisationen, såväl när det gäller att ta
fram miljömedicinska kunskaper som när det gäller att sprida dessa till ohka
intressenter. Detta är även innebörden i de nämnda ställningstagandena vid
landstingsförbundets två senaste kongresser. Jag instämmer häri.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
miljömedicinska verksamheten kräver delvis specialiserad kompetens, bl.a. på
det epidemiologiska området, som inte rimligen kan filiföras varje
primärvårdsenhet, i vart fall inte i ett kortare perspektiv. För den
kortsiktiga utvecklingen men även i det längre perspektivet är det därför
angeläget att landstingskommunerna inrättar särskilda enheter för dessa
uppgifter vilket också förutsatts i den nämnda proposifionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser att den miljömedicinska verksamheten bör kunna komma till stånd i
huvudsak genom omdisponering av redan befinflig personal och genpm
landstingskpmmunernas övertagande av viss personal inom länslä-karväsendet
enligt det avtal mellan staten och landstingsförbundet som anmälts för
riksdagen i proposifion 1980/81:187 om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen, m.m. Utbildning för verksamheten kan ske vid Nordiska
hälsovårdshögskolan, statens miljömedicinska laboratorium samt de hygieniska
och socialmedicinska insfitufionerna inom högskolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
miljömedicinska insatserna kommer att kunna medföra, utöver avgörande
humanitära vinster, också rena besparingar inom andra grenar av hälso- och
sjukvården genom minskat behov av sjukvård. Motsvarande vinster bör också kunna
göras inom andra samhällssektorer. Härför talar bl .a. de erfarenheter som
redan vunnits av förebyggande insatser och som jag tidigare pekat på.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section74>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section75>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>37</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang vill jag också erinra om att målsättningen för
landsfingskommunernas yrkesmedicinska verksamhet i huvudsak är av förebyggande
karaktär och att arbetsmetodiken inom yrkesmedicinen till stora delar är
densamma som inom miljömedicinen i övrigt. Det ligger därför nära till hands
med en samverkan mellan yrkesmedicin och övrig miljömedicin i syfte att nå
vissa rafionaliserings- och samordningsvinster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
övergår så fill landsfingskommunernas individinriktade förebyggande åtgärder.
Dessa bör liksom f.n. sker på flera håll innefatta</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>information och hälsoupplysning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>åtgärder för att förhindra uppkomsten av sjukdom,
t.ex. genom vaccinering och fillförsel av skyddsläkemedel,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>uppspårande verksamhet riktad mot sjukdomar eller
förstadier till sådana, dvs. hälsokontroller och hälsoövervakning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
jag fidigare påpekat har individinriktade förebyggande insatser sedan länge
ingått som en naturlig del i sjukvårdshuvudmännens arbete vid sidan av de
utredande och behandlande åtgärderna. Trots detta vill jag framhålla att
förebyggande insatser och kurativ vård kan behöva samordnas bättre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förebyggande
åtgärder har hitfills som regel varit koncentrerade till vissa avgränsade ofta
rent medicinska problemområden. Enligt min uppfattning bör dock de framtida
förebyggande insatserna utgå från en helhetssyn på individernas situafion och
ha en viss kontinuitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsoupplysning
och annan individinriktad förebyggande vård bör främst vara en uppgift för
primärvården. Jag vill dock understryka att i alla former av hälso- och
sjukvård förutsätts ingå information och hälsoupplysning. I samband med vård
och behandling skall patienten informeras om sitt hälsofillstånd, om de
särskilda hälsorisker som kan föreligga, om de behandlingsmöjligheter som står
till buds samt om möjligheterna att förebygga eller behandla sjukdomen, skadan
eller handikappet. Detta följer redan av 5 8 lagen (1980:11) om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är angeläget att hälso- och sjukvårdspersonalen förbereds och mofiveras för
sina uppgifter i fråga om information och hälsoupplysning. Behovet av sådana
insatser får övervägas i grundutbildningen av vårdpersonal samt i
vidareutbildningen och efterutbildningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mödra-
och barnhälsovården kommer även i framtiden att ha stor betydelse för
folkhälsan. Föräldrautbildningen bör också kunna medverka fill att bl.a.
psykiska problem hos barn förebyggs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsoupplysning
kan också integreras i aktiviteter av typen friskvård, som är inriktade på att
vidmakthålla en god hälsa genom en hälsosam livsföring. Hit hör upplysning om
lämplig kost och mofion samt om tobakens och alkoholens skadeverkningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Staten
har också en roll i hälsoupplysningen. Socialstyrelsen bedriver sedan lång tid
tillbaka hälsoupplysning. Verksamheten har bl.a. omfattat</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section76>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section77>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>38</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>informafion
kring kost och mofion, beroendeframkallande medel, sexual-och samlevnadsfrågor,
smittsamma sjukdomar samt tandvård. Till stor del har verksamheten bestått av
försöksprojekt med syfte att utveckla metoder för det hälsoupplysningsarbete
som bedrivs av lokala myndigheter och organisationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsoupplysning
bedrivs vidare av flera andra statliga myndigheter, exempelvis
skolöverstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket och trafiksäkerhetsverket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med HSU anser jag att staten även i fortsättningen bör ha en
kompletterande och samordnande roll när det gäller hälsoupplysningen i landet.
Staten - och därvid i första hand socialstyrelsen - har att inom området
medverka i kunskapsförmedlingen fill bl.a. andra berörda samhällssektorer,
såsom skola, arbetsmarknad och massmedia (press, radio och TV). Socialstyrelsen
har därjämte enligt propositionen 1979/80:6 att ge underlag till
landstingskommunerna samt bistå och stödja dem i deras informations-och
hälsoupplysningsverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill också peka på de särskilda hälsoproblem som handikappade människor kan ha.
Det är viktigt att främja en posifiv utveckling för barn med handikapp eller
medfödda missbildningar. Insatser för de långvarigt sjuka barnen måste ges hög
prioritet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är vikfigt att med oUka stödjande och förebyggande åtgärder söka skapa
förutsättningar för ett normalt liv för de handikappade. Jag ser de
förebyggande insatserna här i ett bredare perspektiv. Huvudvikten bör i många
fall ligga på en integrerad psykologisk och social verksamhet. Hälso-och
sjukvården kan då vid sidan av rent medicinska åtgärder även på annat sätt
bidra med sina kunskaper och erfarenheter i andra verksamheters arbete med att
anpassa bostads-, transport- och arbetsmiljö till de handikappades behov.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ett förebyggande arbete
mot psykisk ohälsa omfattar åtgärder utanför hälso- och sjukvårdens ram. Dessa
berör många av samhällets sektorer, såsom åtgärder för att minska
alkoholkonsumtion och användning av psykofarmaka, hjälp att öka individens
motståndskraft genom hälsoupplysning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag är medveten om att
detta är stora och svårbemästrade problem. Jag vill ändå peka på att det i det
psykiatriska vårdarbetet samlas kunskaper om sådana samhällsförhållanden som
påverkar uppkomsten av psykiska störningar. Primärvårdens personal får även
kunskaper och erfarenheter om vilka livsskeden som innebär kriser och kan
medföra svåra psykiska påfrestningar. Hälso- och sjukvården och socialvården
bör ha möjligheter att genom samarbete lokalt verka för att förebygga psykiska
problem för riskgrupper för psykisk ohälsa, t.ex. arbetslösa, ensamstående med
minderåriga barn, invandrare och unga missbrukare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De äldre är en annan grupp
för vilken det - sett i ett bredare perspektiv - är viktigt med förebyggande
åtgärder. Sådana åtgärder övervägs inom äldre-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section78>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section79>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>39</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>beredningen
(S 1981:01). Men även rent hälso- och sjukvårdsinriktad förebyggande verksamhet
är av största vikt för att förhindra att sjukdomar blir invalidiserande.
Förebyggande och rehabiliterande insatser behövs för att äldre personer så
länge som möjligt skall kunna bo kvar i sina hem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
enskilda människan har ofta stora möjligheter att själv påverka sitt
hälsofillstånd. Genom sin livsföring och genom goda levnadsvanor, t.ex.
fillräcklig vila, undvikande av tobak och alkohol samt lämplig kost och mofion
kan människor inte bara undgå eller begränsa sjukdomar och skador utan även öka
sitt välbefinnande. Det gäller således att få de enskilda människorna att känna
ansvar för sin hälsa och att själva ompröva och eventuellt ändra sin
livsföring. För detta krävs från samhällets sida upplysning och information.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
engagera förskolan Pch skolan i aktiviteter som kan bidra till en hälsosammare
livsföring ser jag därför som en mycket vikfig uppgift. I skolundervisningen
ingår att forfiöpande ta upp frågor om hur den egna kroppen fungerar, vad som
kan orsaka sjukdomar och skador samt hur man bör leva för att främja en god
hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Nära
sammanhängande härmed är information för att förbättra den enskilda människans
möjligheter att själv på rätt sätt ta hand om vissa sjukdomar och skador, s.k.
egenvård. Erfarenheten visar att människor i betydande utsträckning kan påverka
sin hälsa genom egna åtgärder såväl när det gäller att upptäcka sjukdomssymptom
som att behandla vissa sjukdomar och skador. Det är den enskilde som får göra
den första iakttagelsen vid ett sjukdomsfall antingen det nu gäller den egna
personen, barn eller andra närstående. Vid de flesta sjukdoms- eller skadefall
kontaktas f.ö. inte heller hälso- och sjukvården. Den enskilde försöker i
stället klara sig själv. I de fall den enskilde haft kontakt med hälso- och
sjukvården t.ex. den öppna vården är det patienten själv som avgör om givna
föreskrifter följs eller inte, om medicinen tas och dietanvisningar åtlyds osv.
Mycket viktiga vårdinsatser görs alltså av människorna själva vid sidan av
institutionerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kunskaperna
måste ökas om vilka sjukdomar och sjukdomssymptom som den enskilde själv kan
behandla och som naturen själv läker samt sådana där snabb kontakt med läkare
eller annan vårdpersonal är nödvändig. Kunskaperna måste också vidgas hos
människorna om hur hälso- och sjukvården är organiserad och om vilka
vårdmöjligheter som finns. I detta sammanhang bör också erinras om den
betydelse som förstahjälp-insatser av vanliga medborgare har vid inträffade
akuta sjukdoms- och olycksfall. Sådana insatser kan i många fall bli avgörande
för den sjukes eller skadades möjlighet till överlevnad eller tillfrisknande.
Det är önskvärt att kunskaperna härom förstärks hos allmänheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
människornas möjligheter att ta ansvar för den egna och närståendes hälsa
förbättras, kan detta ha stor betydelse för deras välbefinnande och trivsel.
Hälso- och sjukvårdsresurserna bör då också kunna användas på ett bättre sätt
än f.n.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section80>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section81>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>40</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att ge utrymme för sådana förebyggande insatser, som
bedöms vara effektiva, kommer landstingskommunerna i många fall att behöva
omprio-ritera och omstrukturera sin verksamhet. Hälsovård, friskvård och
egenvård måste utgöra en vikfig del av hälso- och sjukvården i framtiden.
Utbyggnaden av de förebyggande insatserna får emellertid inte gå ut över
viktiga sjukvårdsuppgifter för särskilt utsatta grupper t.ex. vissa grupper av
handikappade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag vill i detta sammanhang understryka att det inte finns
någon anledning att se ett motsats- eller konkurrensförhållande mellan den
förebyggande och den sjukvårdande verksamheten. Båda inriktningarna är lika
betydelsefulla och bör ömsesidigt påverka varandras utveckling. Helhetssynen
inom hälso-och sjukvården och inom socialsektorn som sådan bör tillämpas såväl
i det enskilda fallet som när det gäller organisationsstrukturen. I enlighet
härmed bör hälso- och sjukvård - som också HSU betonat - ses som en
sammanhängande verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller sjukvården blir landstingskommunernas
ansvar enligt mitt förslag detsamma som enligt gällande lagsfiftning. En
redogörelse för hur sjukvården bedrivs ges i HSU:s betänkande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I hälso- och sjukvården ingår även funktionsförbättrande
och funktions-uppehållande behandling för handikappade. Liksom f.n. omfattas
även olika insatser vid barnsbörd i landstingskommunernas ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
verksamhet som bedrivs inom den allmänna hälso- och sjukvården med stöd av
abort- och steriliseringslagarna omfattas i dag inte av landstingskommunernas
ansvar enligt sjukvårdslagen, utan utgör ett frivilligt åtagande från
huvudmännens sida. Att ombesörja abort och sterilisering bör ingå i
landstingskommunernas ansvar enligt den nya ramlagen. Såsom framhölls i prop.
1974:70 med förslag fill abortlag, m.m. är det särskilt angeläget när det
gäller abort att ingreppet kan utföras utan onödigt dröjsmål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU har föreslagit att tandvården bör omfattas av
begreppet hälso- och sjukvård. Den bör därför ingå i landstingskommunernas
ansvar enligt denna lag. Flera remissinstanser har instämt häri, bl.a.
socialstyrelsen, landstingsförbundet, riksförsäkringsverket och 1978 års
tandvårdsutredning. Landstingsförbundet anser att tandvården redan nu bör
föras in i en hälso- och sjukvårdslag men att resultatet av sistnämnda
utredning bör föreligga, innan ställning tas fill bl.a. preciseringen av
innehållet i tandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tandläkareförbundet och ett par landsfingskommuner är av
samma skäl tveksamma fill förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min mening talar mycket för att landstingskommunernas
ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen även bör omfatta tandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med hänsyn till de särskilda överväganden som nu pågår
beträffande tandvården i 1978 års tandvårdsutredning är jag emellertid inte
beredd att nu slutligt ta ställning till frågan om även tandvården bör omfattas
av den nya lagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section82>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section83>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>41</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
flera områden inom hälso- och sjukvården bedrivs f.n. verksamhet av andra än
landstingskommunerna. Företagshälsovården är sålunda en del av arbetarskyddet
enligt arbetsmiljölagen (1977:1160). För den svarar arbetsgivaren i samverkan
med arbetstagarnas organisationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
föreslår ingen ändring av ansvarsförhållandena vad gäller företagshälsovården.
Utredningen framhåller dock behovet av samverkan mellan landstingskommunerna
och de ansvariga för företagshälsovården i syfte att samordna utvecklingen och
utnyttjandet av de olika medicinska resurser som behövs för en ändamålsenlig
företagshälsovård. Jag delar denna uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Skolhälsovården år f.n.
enligt skollagen (1962:319) en primärkommunal uppgift. För att få fill stånd en
bättre samordning av skolhälsovården med hälso- och sjukvården för barn och
ungdom föreslår HSU att landstingskommunerna tar över huvudmannaskapet för
skolhälsovården inom i första hand grundskola och gymnasium med socialstyrelsen
som fillsynsmyndighet. Det ekonomiska ansvaret bör enligt utredningen åvila
landstingskommunerna. Vården bör normalt även ombesörjas av
landstingskommunerna med egen personal. Skolhälsovården skall bedrivas i
skolans lokaler och i nära samarbete med skolan, dess personal, elever och
elevernas föräldrar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
remissbehandlingen av detta förslag har remissopinionen varit delad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen,
landstingsförbundet, de flesta sjukvårdshuvudmännen samt Svenska
kommunalarbetareförbundet instämmer i förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
framhåller att ett skolhälsovårdsengagemang inte bör omfatta enbart barnet i
skolan utan även barnet mot bakgrund av dess totala hälsomässiga och sociala
situation. Skolhälsovården kan vid ett genomförande av HSU:s förslag i denna
del få värdefull kontakt med den förebyggande barnhälsovården och andra
medicinska verksamhetsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Flera remissinstanser,
bl.a. SÖ, Svenska kommunförbundet, TCO, SHSTF, Sveriges läkarförbund, HCK och
Riksförbundet Hem och Skola, är emot förslaget och vill behålla ett
primärkommunalt huvudmannaskap. De menar att elevvården, inkl. skolhälsovården,
bör vara en integrerad del av skolans hela verksamhet. För att arbetet inom
elevvården skall bli effektivt måste personalen inom denna arbeta nära skolans
övriga personal och ha ingående kunskaper om skolan som arbetsplats och
arbetsmiljö. Samarbetet med landstingskommunerna och socialstyrelsen fungerar
väl enligt dessa remissinstanser och kan ytterligare förbättras.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag delar den uppfattning
som framförs av bl.a. SÖ att övervägande skäl talar för att bibehålla ett
primärkommunalt huvudmannaskap. Skolhälsovården bör ses som en del av skolans
elevvård, vilken ingår i samhällets omsorg om barn och unga. Jag instämmer i
uppfattningen att elevvården bör vara en integrerad del av skolans hela
verksamhet. Ett nära samarbete behövs emellerfid med landstingskommunerna bl.a.
när det gäller personalresurser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section84>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section85>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>42</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
sådant förekommer redan och bör kunna utvecklas ytterligare. På flera håll
fullgörs skolläkare- och skolsköterskeinsatser av landstingskommunal personal.
Jag förordar ett förstärkt samarbete mellan skolhälsovården och
landsfingskommunernas barnhälsovård samt också mellan skolhälsovården och den
kommunala barnomsorgen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Studerandehälsovårdens
ställning har utretts vid flera tillfällen under senare år.
Studerandehälsovårdsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1975:7)
Framtida studerandehälsovård bl.a. att den allmänna hälso-och sjukvården
successivt borde ta över ansvaret för de studerandes behov av somatisk och
psykiatrisk sjukvård. Förslaget har remissbehandlats. Studerandehälsovårdens
framfida ställning har ansetts vara nära avhängig lösningen på frågan om det
obligatoriska medlemsskapet i studerandesammanslutningar, det s.k.
kårobligatoriet. Denna fråga har varit föremål för utredningar och
ställningstaganden i riksdagen vid flera tillfällen under senare år. Riksdagen
har senast mot bakgrund av regeringens förslag i prop. 1978/79:100 beslutat att
det obligatoriska medlemsskapet i studerandesammanslutningar tills vidare
skall bibehållas. En särskild arbetsgrupp har filisatts av regeringen med
uppgift att föreslå hur studerandehälsovården skall organiseras och fungera i
ett system med fortsatt obligatorium för flertalet studerande inom högskolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Då
studerandehälsovården sålunda f.n. är under utredning, bör enligt min
uppfattning resultatet av denna avvaktas, innan slutlig ställning tas fill
huvudmannaskapet för verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ansvaret
för hälso- och sjukvården för de värnpliktiga åvilar enligt beslut av riksdagen
år 1978 försvarsmakten. Enligt vad jag har inhämtat pågår förhandlingar med
berörda sjukvårdshuvudmän om deras möjligheter att genom avtal fillhandahålla
läkare för verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>•
Eftersom frågan om huvudmannaskapet för sjuktransport- och ambulansverksamheten
f.n. övervägs av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01), har HSU inte funnit
anledning att föreslå några förändringar av nuvarande ansvarsförhållanden.
Detta innebär att landstingskommunerna i avvaktan på resultaten av
räddningstjänstkommitténs arbete skulle ansvara för att en organisation finns
för vägbundna transporter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar denna uppfattning. Sjuktransporterna är en viktig länk i
behandlingsarbetet. Det är därför nödvändigt att landstingskommunerna har ett
starkt inflytande i vart fall över personalens utbildning och fordonens
utrustning. Räddningstjänstkommittén har nyligen lagt fram principbetänkandet
(SOU 1981:82) Samhällets räddningstjänst, som även omfattar dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är svårt att klart och entydigt avgränsa landstingskommunernas ansvar för
hälso- och sjukvården i förhållande till näraliggande verksamhetsområden som
andra huvudmän svarar för. Särskilt landstingskommunernas ansvar för
förebyggande åtgärder kan komma att göra gränsdragningen besvärlig. De
verksamheter mot vilka en klar boskillnad kan bli svår att göra är främst</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section86>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section87>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>43</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>socialtjänsten,
företagshälsovården, skolhälsovården, studerandehälsovården, äldreomsorgen och
den allmänna hälsovården. Beträffande socialtjänsten är det i första hand
äldreomsorgen och vården av alkohol- eller narkotikaskadade som kan leda till
gränsdragningsproblem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
framhåller att helt klara och otvetydiga gränser mellan hälso- och sjukvården
och de andra nämnda vårdområdena inte kan dras. HSU anser det därför angeläget
att hälso- och sjukvårdens ansvariga ständigt uppmärksammar riskerna med en
alltför vid tolkning av begreppen förebygga, utreda och behandla sjukdomar
eller skador och därmed även beaktar riskerna med att göra alla vårdbehov fill
medicinska problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller avgränsningen mot socialtjänsten har HSU inte satt i fråga att
psykiatrisk vård och långtidssjukvård hör till hälso- och sjukvården.
Utredningen framhåller att de förebyggande, utredande och behandlande uppgifterna
som rör sjukdomar och skador i hög grad berör även dessa verksamheter. Hälso-
och sjukvården bör här liksom inom andra områden ha resurser att fillgodose de
vårdbehov, som är av övervägande medicinsk natur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
HSU hänger avgränsningssvårigheterna främst samman med ställningstagandena i de
individuella fallen, huruvida vårdbehoven är av enbart medicinsk eller av annan
karaktär. Problemet gäller således vem som i ett konkret fall skall
fillhandahålla vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
vårdbehov, inte bara sådana med anknytning fill psykatrisk vård och
långtidssjukvård, kräver enligt HSU kombinerade sociala och medicinska
insatser. En samordning av det vårdutbud som tillgodoser dessa behov är viktig.
Denna samordning kan enligt HSU åstadkommas genom ett långtgående samarbete
mellan de olika vårdgivarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, efterlyser en närmare granskning av
ansvarsfördelningen mellan å ena sidan hälso- och sjukvården och å andra sidan
socialtjänsten. Remissinstanserna framhåller att avgränsnings-problemen är
särskilt påtagliga beträffande hemsjukvården, äldreomsorgerna, insatserna för
handikappade, psykiatrin och vården av alkohol- och narkotikamissbrukare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
ansvar som i socialtjänsflagen lagts på kommunerna innebär att både
socialtjänsten och hälso- och sjukvården kommer att ha ett ansvar för att vård
eller annat bistånd ges t.ex. äldre människor, handikappade och missbrukare.
Detta utvidgade ansvar för socialtjänsten för med sig vissa gränsdragningsproblem.
Mot denna bakgrund anförde föredraganden i propositionen 1979/80:1 om
socialtjänsten bl.a. att han inte var beredd att föreslå några detaljerade
regler för ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och sjukvården. Han
utgick i stället från att de tveksamheter som kan komma upp i fråga om denna
fördelning smidigast löses genom överenskommelser mellan huvudmännen. På detta
sätt kan bl.a. lokala behov och önskemål bäst tillgodoses. Han framhöll att
principen om ett yttersta ansvar för kommunerna inte innebar någon ändring i
fördelningen av de uppgifter som då låg hos</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section88>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section89>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>44</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kommunerna resp. landstingskommunerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min uppfattning saknas det skäl att nu göra en
annan principiell bedömning av hur gränsdragningsproblemen mellan hälso- och
sjukvården och socialtjänsten skall lösas än den som gjordes av föredraganden i
propositionen om socialtjänsten. Jag är dock medveten om att övergången från
ett sjukvårdspolitiskt till ett hälsopolitiskt synsätt kommer att ställa
ytterligare krav på huvudmännen för hälso- och sjukvården resp. socialtjänsten
för att få till stånd en smidig och flexibel anpassning av de båda
verksamhetsområdena. Inte heller detta förhållande bör emellertid, enligt min
bedömning, medföra att man går ifrån den principiella lösning av
gränsdragningsproblemen som skisseras av föredraganden i propositionen om
socialtjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några vägledande principer bör här framhållas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Hälso- och
sjukvårdens vårdansvar bör i princip begränsas till att omfatta sådana
vårdbehov som bedöms kräva insatser av medicinskt utbildad personal eller av
sådan personal i samarbete med personal med administra-fiv, teknisk,
farmacevtisk, psykologisk eller social kompetens. Med medicinskt utbildad
personal avser jag även personal, vars utbildning inriktas på patientomvårdnad
och rehabilitering.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Svårigheterna
att i prakfiken strikt fillämpa dessa avgränsningsprinciper kan vara betydande.
Så kan t.ex. behovet av medicinsk kompetens vara begränsat i tiden om än
återkommande vid flera fillfällen. Kravet på kontinuitet i behandlingen kan i
dessa fall göra det nödvändigt att fortsätta vården inom hälso- och sjukvården.
Å andra sidan kan kravet på kontinuitet göra det motiverat att fortsätta en
behandling inom den sociala sektorn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Principerna för gränsdragningen kan följaktligen inte ge
en exakt vägledning om vilken vårdgivare som i varje enskilt fall har
skyldighet att svara för att vårdbehovet tillgodoses. Detta förhållande får
dock inte leda till att en människa i en viss situation inte får den vård och
hjälp hon behöver. Det är därför synnerligen angeläget att en samverkan mellan
de olika vårdområdena kommer till stånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller förhållandet till företags-, skol- och
studerandehälsovården anför HSU att sjukdomsorsakerna och hälsoriskerna i hög
grad har förknippats med förhålladena på arbetsplatserna. I skolorna finns goda
förutsättningar för att bedriva ett förebyggande arbete. Det förebyggande och
uppspårande arbetet inom hälso- och sjukvården bör därför till stor del
förläggas till sådana miljöer. Företagshälsovård, skolhälsovård och studerandehälsovård
utgör därmed naturliga delar av hälso- och sjukvården samtidigt som de utgör
integrerade delar av andra verksamheter. Dessa verksamheter har hittills till
huvudsaklig del anordnats av andra huvudmän än sjukvårdshuvudmännen. De har
därför ansvarsmässigt och organisatoriskt varit skilda från hälso- och
sjukvårdsorganisafionen. Även om de också i fortsättningen kommer att bedrivas
av andra huvudmän förändrar detta, enligt HSU, inte tillhörigheten till hälso-
och sjukvårdssektorn.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section90>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section91>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>45</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även beträffande dessa verksamheter har remissinstanserna
påpekat att det föreligger ett behov av att närmare ange gränserna fill hälso-
och sjukvårdens ansvarsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser också att det finns skäl att något kommentera
gränsdragningen fill dessa verksamhetsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Företagshälsovården bör ha en offensiv karaktär i den
bemärkelsen att den inte arbetar bara individuellt förebyggande utan främst är
inriktad på arbetsmiljön. Företagshälsovårdens arbete kan således
karakteriseras som hälsoskydd i den betydelse HSU använder begreppet. Liksom
primärvården är företagshälsovården beroende av att kunna få tillgång till
specialister och avancerad utrustning som den själv inte kan hålla sig med. Den
sjukhusanknutna verksamheten och främst yrkesmedicinen är den centrala resurs
som företagshälsovården vänt sig fill i dessa situationer. Gränsen mellan den
sjukhusanknutna yrkesmedicinens och företagshälsovårdens uppgifter har dock i
viss mån blivit flytande. Vissa grundläggande skillnader finns dock.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I sitt delbetänkande (SOU 1980:22) Utbyggnad av
yrkesmedicinen har 1976 års företagshälsovårdsutredning ingående behandlat
gränsdragningen mellan företagshälsovård och yrkesmedicin. Enligt utredningen
skall yrkesmedicinen inte ersätta företagshälsovården eller andra delar av
arbetarskyddet utan skall i stället komplettera dessa med specialiserat
kunnande på hälso- och sjukvårdsområdet. En av yrkesmedicinens obligatoriska
uppgifter är enligt utredningen att fungera som stöd och kvalificerat
komplement till företagshälsovården. Vad utredningen anför i detta avseende kan
enligt min mening tjäna fill ledning för hur yrkesmedicinen skall avgränsas mot
företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Någon klar åtskillnad kan inte göras mellan de uppgifter
som åvilar skol-eller studerandehälsovården och dem som bör ankomma på den
hälso- och sjukvård som bedrivs av landsfingskommunerna. Jag delar HSU:s
uppfattning, att en samordning kan åstadkommas endast genom samarbete mellan
de olika vårdgivarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den allmänna hälsovården är väsentligen inriktad på den
fysiska miljöns beskaffenhet. Den allmänna hälsovården avser därför, enligt
HSU, ett annat område än hälso- och sjukvården och dess förebyggande
verksamhet. HSU:s uppfattning har i denna del inte mött någon erinran hos
remissinstanserna. Även jag delar uppfattningen att det i prakfiken inte bör
uppkomma några problem vid avgränsningen mellan den allmänna hälsovården och
hälso- och sjukvården. Liksom hittills bör hälsovårdsnämndernas verksamhet ha
som mål att undanröja eller begränsa störningar som härrör från den fysiska
miljön och som har en skadlig inverkan på människornas hälsa. Hälsovårdsnämnden
har klara myndighetsuppgifter med rätt och skyldighet att fatta beslut enligt
flera speciallagar, såsom hälsovårdsstadgan och livsmedelslagen. Landstingskommunernas
roll i sammanhanget är att inhämta och förmedla kunskap. Skulle
osäkerhet uppkomma om en viss uppgift</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section92>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section93>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ankommer
på hälso- och sjukvården eller på den allmänna hälsovården får frågan avgöras
genom överenskommelse mellan huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig m.m. har landstingskommunerna
ålagts ansvaret för ledningen av sjukvården i krig. Enligt propositionen
åligger det landstingskommunerna att redan i fred planlägga och vidta de olika
förberedelser, som fordras för att de skall kunna bedriva sin verksamhet under
beredskap och krig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
om sjukvården i krig, vars betänkande låg fill grund för proposifionen, hade
vidare föreslagit att en bestämmelse skulle tas in i lagen om kommunal
beredskap som ger regeringen möjlighet att meddela särskilda bestämmelser om
hälso- och sjukvården i krig m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
nämnda proposition ansåg föredraganden det emellertid inte vara lämpligt att
föreskriften meddelades i lagen om kommunal beredskap utan att den borde tas in
i sjukvårdslagstiftningen. Frågan bör nu tas upp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
föredraganden framhöll i förenämnda proposition bör den i fred gällande hälso-
och sjukvårdslagstiftningen m.m. utgöra grunden för sjukvården också i krig.
Hälso- och sjukvården måste emellertid kunna organiseras och bedrivas så, att
den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituafion. För
att detta skall vara möjligt måste regeringen få meddela bestämmelser som i
erforderlig utsträckning tar över den fredsfida hälso- och
sjukvårdslagsfiftningen. Jag föreslår därför en bestämmelse i hälso- och
sjukvårdslagen om att regeringen skall kunna meddela särskilda föreskrifter om
hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller
krigsfara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:182.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.3.2
Patientens ställning Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nuvarande lagstiftningen på hälso- och sjukvårdens område innehåller inga
bestämmelser som direkt klargör pafientens rätfigheter eller ställning i
vården. Patientens ställning får utläsas genom tolkning av bestämmelser som rör
landstingskommunernas och personalens ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Under de senaste
årtiondena har frågor om patientens ställning i hälso- och sjukvården kommit
att alltmera uppmärksammas. Från olika håll i samhället har framförts krav på
att dessa förhållanden skall bli klarare markerade. Flera utredningar har från
olika utgångspunkter i sitt arbete behandlat frågor som rör patientens
ställning och roll i vården samt lagt fram förslag härom. Som exempel kan
nämnas medicinalansvarskommittén (SOU 1977:26 och 1977:66) och utredningen om
sjukvårdens inre organisation (SOU 1979:26).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Åtgärder
har också under senare år vidtagits i syfte att stärka patientens ställning.
Genom lagen (1980:11) om fillsyn över hälso- och sjukvårdsper-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section94>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section95>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>47</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sonalen
m.fl. (fillsynslagen), som trädde i kraft den 1 juli 1980, har hälso-och
sjukvårdspersonalens förhållande till patienterna närmare klarlagts. Personalen
skall enligt lagen vinnlägga sig om att ge patienten sakkunnig och omsorgsfull
vård. Vidare skall vården så långt det år möjligt utformas och genomföras i
samråd med patienten. Personalen skall visa patienten omtanke och respekt. I
lagen har vidare förts in en bestämmelse om skyldighet för personalen att
informera patienten om hans eller hennes hälsofillstånd och om de
behandlingsmetoder som står fill buds.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sedan
år 1947 har en särskild nämnd varit knuten till socialstyrelsen med uppgift att
pröva frågor om fel och försummelser av läkare och annan s.k.
medicinalpersonal. Genom tillsynslagen har en väsentlig ändring skett av
nämnden. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är sedan den 1 juli 1980
fristående från socialstyrelsen. Samtidigt har i den nya lagen den personkrets,
som står under socialstyrelsens tillsyn och vars verksamhet kan prövas av
nämnden, vidgats. Numera står inte bara den tidigare s.k. medicinalper-sonalen
under socialstyrelsens fillsyn utan bl.a. även övrig personal vid sjukhus och
andra vårdinrättningar. Pafienten har också givits ställning som part i ärenden
hos ansvarsnämnden. Pafienten har numera också rätt att överklaga nämndens
beslut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
flera år har det förts fram önskemål om att särskilda från sjukvården
fristående s.k. pafientombudsmän borde inrättas för att informera, stödja och
hjälpa patienterna. Genom lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården, som också trädde i kraft den 1 juli 1980, har denna fråga lösts på
så sätt att sjukvårdshuvudmännen ålagts att försöksvis under en femårsperiod inrätta
särskilda förtroendenämnder för stöd och hjälp till pafienter. Nämnderna har
inga disciplinära befogenheter. De har emellerfid till uppgift att informera
patienten om möjligheten att vända sig till olika prövningsinstanser. Enligt
förarbetena till lagen (prop. 1978/79:220, SoU 1979/80:16) bör fill nämndernas
uppgifter höra att verka för att patienternas rättigheter tas till vara och att
deras integritet skyddas. Nämnderna bör vidare kunna förmedla kontakter med
socialvården samt med patientorganisationer och sådana andra ideellt arbetande
organisationer som kan ge pafienten stöd. I förarbetena understryks vidare
vikten av att nämnderna har ett förtroendefullt samarbete med patienterna,
personalen och deras organisationer. Förtroendenämndernas uppgifter är f.n.
begränsade till den sjukvård som sjukvårdshuvudmännen enligt sjukvårdslagen är
skyldiga att ombesörja. Sjukvårdshuvudmännen får under försöksperioden anförtro
verksamheten på en redan befintlig nämnd. Varje sjukvårdsområde skall ha minst
en förtroendenämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Omsorgskommittén
har i sitt betänkande Omsorger om vissa handikappade (SOU 1981:26) föreslagit
att förtroendenämndernas verksamhet utvidgas att omfatta den omsorgsverksamhet
som landstingskommunerna ansvarar för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Här
bör också erinras om att pafienternas integritet fått ett förstärkt skydd</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section96>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section97>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>48</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>genom den nya sekretesslagen (1980:100) som trädde i kraft
den 1 januari 1981. Genom lagen har införts enhetliga regler för
handlingssekretess och tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården. Sekretess
gäller även mellan och inom myndigheter. För att en uppgift som omfattas av
sjukvårdssekretess skall kunna lämnas mellan myndigheter och mellan olika
verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet krävs normalt uttryckligt stöd i
lag eller förordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom tillsynslagen har patientens rätt att ta del av
journalmaterial rörande honom utvidgats till att gälla även den enskilda hälso-
och sjukvården. Vidare ges en patient möjlighet att under vissa förutsättningar
få sin journal eller viss del av journalen förstörd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom patient- och läkemedelsförsäkringarna som trädde i
kraft den 1 januari 1975 resp. den 1 juli 1978 har patienternas möjligheter att
få behandlings- och läkemedelsskador ersatta avsevärt förbättrats genom att fel
eller försummelse hos personal eller läkemedelstillverkare inte behöver visas
för att ersättning skall kunna utgå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården skall enligt HSU utgå från den
enskildes ansvar för sin hälsa och vara grundad på aktning för människors rätt
till självbestämmande och okränkbarhet. Hälso- och sjukvården skall bl.a.
tillgodose de vårdsökandes behov av trygghet och kvalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt HSU bör pafientens samlade behov vara av
grundläggande betydelse för lagstiftningens utformning. Föreskrifter med
anknytning till patienternas behov skall enligt utredningen tjäna inte bara som
vägledning för sjukvårdshuvudmännen när det gäller inriktning och utformning av
vårdorganisationen utan även klargöra patientens ställning i vården.
Utredningen föreslår att särskilda bestämmelser om samverkan och förtroende i
vården skall ingå i en hälso- och sjukvårdslag. Bestämmelserna avses knyta an
till och vara en påbyggnad till de mål för hälso- och sjukvården som
redovisats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Särskild vikt läggs vid att patienten skall ha möjlighet
att påverka den vård eller behandling som skall meddelas honom och att han
skall ha insyn i vad som sker. Vården skall så långt det är möjligt läggas upp
och genomföras i nära och förtroendefull samverkan mellan personalen och
patienterna. Pafienten ges i förslaget vidare rätt till upplysningar om sin
hälsa och om de behandlingsmöjligheter som finns. Om patienten själv inte kan
ta emot denna information skall den enligt förslaget kunna ges fill en nära
anhörig eller annan närstående.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU anser det inte möjligt att införa en rätt för
patienten till hälso- och sjukvård. Landsfingskommunerna åläggs emellertid ett
ansvar för att hälso-och sjukvård erbjuds befolkningen och för att främja
hälsan hos denna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section98>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section99>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>49</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flertalet remissinstanser är positiva till att
pafienternas ställning förstärks och klargörs i enlighet med HSU:s förslag. I
flera remissyttranden framhålls dock att utredningens förslag i dessa delar
utgör en reglering i enlighet med redan rådande förhållanden inom hälso- och
sjukvården. Flera remissinstanser framhåller att patientens ställning blivit
reglerad genom fillsynslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Åtskilliga remissinstanser uttrycker farhågor över att
förslaget till ramlag i olika avseenden kan komma att medföra rättsosäkerhet
för pafienterna. Vidare har framförts synpunkter på att lagens effekter för
pafienterna bl.a. vad avser garantier för en kvalificerad vård inte
tillräckligt har analyserats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statens handikappråd anser t.ex. att förslaget ger den
enskilde medborgaren föga upplysning om vad som kan krävas av myndigheterna.
Förslaget ger heller inga garantier för vårdens kvalitet och omfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Handikappförbundens centralkommitté (HCK) anser att det
från rättssäkerhetssynpunkt är mycket viktigt att pafienterna får möjlighet
att överklaga beslut som rör den medicinska behandlingen och att detta behov
inte täcks genom förtroendenämnderna. HCK anser att patienten skall ha
möjlighet att anföra förvaltningsbesvär och att förvaltningslagen bör gälla
inom sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Malmöhus läns landsting och Göteborgs kommun är tveksamma
till 13 § i lagförslaget som berör samverkan och förtroende i vården.
Bestämmelserna kan tolkas som en begränsning av de allmänna rättigheter man har
som människa och patient och som är reglerade i lagstiftning av annan karaktär
såsom i grundlag samt i allmän civil- och kriminallagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även mot den föreslagna informationsskyldigheten till nära
anhörig och annan närstående har rests invändningar av formell natur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag har valt att genomgående använda begreppet patient som
beteckning för den enskilde i hans kontakter med hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag delar HSU:s inställning att en ny hälso- och
sjukvårdslagstiftning bör utgå från patienternas samlade behov. Vården bör vara
anpassad fill den enskilde patientens behov och förutsättningar och utgå från
den enskildes ansvar för sin hälsa. Att patientens ställning bör vara en
central fråga i lagstiftningen har också tydligt kommit fram av remissutfallet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Remissinstanserna
har i skilda frågor aktualiserat de konsekvenser förslagen kan få för den
enskilde patienten. I flera fall har remissinstanserna efterlyst en mera
djupgående analys av hur lagförslaget kan komma att påverka patientens
rättssäkerhet och trygghet i vården. Jag anser det mofiverat att samlat och
mera i detalj redovisa hur pafientens ställning blir om förslaget genomförs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section100>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section101>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>50</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag framhållit i avsnitt 2.2 bör som mål för hälso- och sjukvården gälla att
åstadkomma en god hälsa hps hela befplkningen och att alla skall ha fillgång
till vård på lika villkor. Som framgått av avsnitt 2.3.1 skall
landstingskommunerna erbjuda god hälso- och sjukvård och även i övrigt främja
befolkningens hälsa. På den landstingskommunala vården bör vidare ställas vissa
krav. Jag återkommer härtill i avsnitt 2.3.3. Socialstyrelsen skall vidare ha
tillsyn över vården och därvid bl.a. övervaka vårdens kvalitet. Jag återkommer
härfill i avsnitt 2.4.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill redan här nämna att jag i avsnitt 2.3.3 föreslår att verksamheten inom
hälso- och sjukvården skall bygga på respekt för patienternas självbestämmande
och integritet. Patienten bestämmer själv om vård över huvud taget skall ges.
Det är angeläget att patienten är medveten om detta. Patienten kan visserligen
inte själv få bestämma vilken vård som skall ges. Genom tillsynslagen och den
motsvarande bestämmelse som jag i det följande föreslår skall tas in i hälso-
och sjukvårdslagen skapas dock garantier för att patienten informeras om sitt
hälsofillstånd och om vilka vårdmöjligheter som det finns tillgång till
antingen inom landstingsområdet eller genom sjukvårdsregional samverkan samt
får samråda om vården och behandlingen. Härigenom ges patienten möjligheter
att påverka hälso- och sjukvårdsinsatserna. Det måste dock samtidigt slås fast
att den vård och behandling som ges alltid skall ske i enUghet med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Patientens medverkan kan eller får aldrig innebära att
dessa krav eftersatts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag tidigare har framhållit i avsnitt 2.3.1 bör den enskilde ges möjlighet att
ta ett större ansvar för sin egen hälsa. För detta krävs förebyggande insatser
från samhällets sida bl.a. i form av information och upplysning till den
enskilde såväl innan något sjukvårdsbehov finns som under och efter ett
vårdtillfälle.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är viktigt att man på alla nivåer i vårdorganisationen uppmärksammar behovet av
information till patienterna. Som jag ser det är- vid sidan av den allmänna
hälsoupplysning som landstingskommunerna bedriver - upplysning och informafion
i det enskilda vårdfallet av stor betydelse för att vården skall kunna fungera
för patienten på det sätt som avses. Det är exempelvis önskvärt att den
ansvarige läkaren tillsammans med patienten lägger upp ett individuellt
vårdprogram som inte enbart omfattar den renodlat medicinska vården och
behandlingen utan även t.ex. åtgärder för rehabilitering och annan uppföljning
efter vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller informafion och annan upplysning pågår ett forfiöpande arbete inom
framför allt landsfingskommunerna. Jag vill i det här sammanhanget hänvisa
till den delrapport Pafienten i sjukvården - kontakt och information (SOU
1977:66) som en arbetsgrupp inom medicinalansvarskommittén avlämnat och som
ger en god överblick över vad som då hade skett på detta område. Vidare ger
Spris utredningsbank möjligheter att fortlöpande följa utvecklingen på bl.a.
detta område inom landet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section102>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section103>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>51</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att den enskilde skall kunna ta ett ökat ansvar för sin hälsa krävs att
samhället bidrar med resurser dels för individuellt förebyggande och sjukdomsuppspårande
insatser, dels för att förbättra den allmänna livsmiljön på olika områden. Det
är således helt i linje med de hälsopolitiska strävandena i vårt land att
landstingskommunerna också får ett lagstadgat ansvar för den förebyggande
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Möjligheten
fill alternativa vårdformer är också väsentlig för pafienten. Jag är därför
angelägen om att den enskilda vården ges goda möjligheter att utvecklas. En
särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet överväger f.n. vilka insatser som
bör vidtas för att bibehålla och stärka en väl fungerande enskild hälso- och
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
finner det angeläget att i detta sammanhang även beröra principen om det fria
läkarvalet. Enligt min mening är det väsenfiigt att den enskilde liksom
hitfills så långt möjligt har frihet att själv avgöra om han vill vända sig
till en läkare inom primärvården eller till en privatpraktiserande läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nya sekretesslagen innebär som redan har berörts ett förstärkt skydd för den
enskildes integritet i vården, bl.a. gäller samma bestämmelser för
handlingssekretess och tystnadsplikt. Sekretessen gäller även mellan myndigheter
och mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Tillämpningen
av sekretesslagen på hälso- och sjukvårdsområdet följs uppmärksamt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller frågan om en nära anhörig eller annan närstående skall informeras
eller ges fillfälle att samråda med personalen i vårdfrågor, medför
tillsynslagens och sekretesslagens bestämmelser vissa begränsningar. Enligt 7
kap. 1 8 sekretesslagen gäller sålunda som huvudregel för uppgifter inom den
allmänna hälso- och sjukvården om enskilds hälsofillstånd eller andra
personliga förhållanden att dessa omfattas av sekretess, om det inte står klart
att uppgift kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider
men. Denna grundprincip gäller även vid informafion till nära anhöriga. I prop.
1979/80:2 (Del A s. 168-169) med förslag fill sekretesslag m.m. anförde
föredragande statsrådet beträffande denna fråga bl.a. följande. "I många
fall kan patienten ha särskild anledning att just för dessa hemlighålla sin
sjukdom eller dess närmare beskaffenhet. Emellertid är det givetvis högst
angeläget aft i förekommande fall de nära anhöriga får kännedom om att
patienten inte har lång tid kvar att leva eller har en obotlig sjukdom. Hindrar
pafientens fillstånd i sådana fall att han samtycker, bör underrättelse likväl
få lämnas till de anhöriga. Detsamma gäller om läkaren någon gång bedömer att
patientens allvarliga tillstånd åtminstone tills vidare inte bör avslöjas för
honom själv och något samtycke av den anledningen då inte kan inhämtas. Enligt
min mening ger en tillämpning av skaderekvisitet utrymme för ett utlämnande i
dessa fall." För egen del vill jag understryka att det i praktiken torde
vara ytterst ovanligt att informafion inte kan lämnas fill de anhöriga-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section104>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section105>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>52</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill i detta sammanhang nämna att journalutredningen (S 1980:03) genom
tilläggsdirektiv fått i uppdrag att göra en översyn av den grundläggande
patientdokumentationen inom hälso- och sjukvården. Därvid skall hänsyn tas till
såväl patienternas intressen av en god och säker vård som deras integritets-
och rättssäkerhetsintressen. Uppdraget omfattar även prakfiska frågor som rör
rufiner kring journalhanteringen. Till utredningen har också överlämnats frågan
om gällande bestämmelser rörande patienternas rätt att under vissa
förutsättningar få sin journal förstörd även skall omfatta kopior som förvaras
hos andra myndigheter, t.ex. hos domstol.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
fillsynslagen har hälso- och sjukvårdspersonalen ålagts att vinnlägga sig om
att ge patienterna en sakkunnig och omsorgsfull vård. Bestämmelser som innebär
garantier för vårdens kvalitet finns också i instruktioner och i reglementen
för de olika yrkesgrupperna inom vården. Även de av samhället uppställda
behörighets- och utbildningskraven för tjänstgöring inom vården samt pågående
forsknings- och utvecklingsarbete är väsentliga garantier för vårdkvaliteten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utvecklingen
av omvårdnadsarbetet, dvs. den praktiska patientvården, har gått fort under senare
år. Bl.a. i betänkandet om sjukvårdens inre organisation (SOU 1979:26) har
omvårdnadsforskningens betydelse belysts. Jag instämmer i att en fortsatt
utveckling av omvårdnadsarbetet är av stor betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
vikfigt uttryck för kvaliteten i vården är att den bedrivs i en miljö som ger
de bästa förutsättningarna för en fullgod utredning och ett gott
behandlingsresultat eller en framgångsrik rehabilitering. Miljöinriktade
åtgärder har betydelse inom många vårdområden men kanske främst inom
långtidssjukvården, den psykiatriska vården och i samband med rehabilitering.
Patienterna önskar som regel att bli vårdade i hemmet när detta är från
vårdsynpunkt möjligt. Även i övrigt bör så hemliknande former som möjligt för
vården eftersträvas. En vård anknuten till hemmiljön ger ofta bättre
förutsättningar för patienterna att själva klara sin livsföring och hälsa under
och efter vårdtillfället. Mot denna bakgrund delar jag HSU:s uppfattning att
den allmänna utgångspunkten i hälso- och sjukvården bör vara att insfitutionsvård
skall undvikas - om inte vårdens kvalitet härigenom äventyras - och att
institutionsvården bör bedrivas under så hemliknande och decentraliserade
former som möjligt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I dag finns i Sverige ca
en miljon människor som kommit från andra länder. Invandrarna har som patienter
ofta särskilda behov av information, tolkservice och flerspråkig personal m.m.
Jag vill för min del understryka vikten av att dessa människor får tillgång
till hälso- och sjukvård på samma villkor som den övriga befolkningen. Detta
gäller inte minst de förebyggande insatserna. Jag vill här understryka vikten
av att hänsyn tas till personer som tillhör språkliga, kulturella eller
religiösa minoritetsgrupper i vårt land. Det är givetvis viktigt att behoven av
ökad kunskap och förståelse i dessa frågor beaktas i utbildningen av hälso- och
sjukvårdspersonalen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section106>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section107>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>53</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
önskemål som pafienterna kan ha - framför allt under längre sjukhusvistelser -
är att även få tillgång fill andlig vård. Nuvarande organisation av den andliga
vården vid sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar grundar sig på beslut av
1958 års riksdag. Den andliga vården vid sjukhus inordnades härigenom i svenska
kyrkans församhngsvård och ingick i församlingsprästernas tjänsteuppgifter. De
frikyrkliga samfunden bereddes möjlighet att utöva andlig verksamhet vid
sjukhusen. Deras insatser fick ske i helt fria former utan annan reglering från
samhällets sida än vad som kunde vara påkallat av hänsyn fill sjukvården. För
svenska kyrkans vidkommande påverkade antalet vårdplatser inom pastoratet
beräkningsunderlaget för antalet prästerliga tjänster inom pastoratet. Kritik
har riktats mot organisafionen av den andliga vården vid sjukhus bl.a. för att
den inte i fillräckhg utsträckning tillgodosåg behoven av sådan vård. Vidare
har krävts särskild utbildning av den personal som är sysselsatt med den andhga
vården vid sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
egen del anser jag att de åtgärder som riksdagen som en följd härav har
beslutat på detta område i enlighet med förslag i prop. 1979/80:152 och
1980/81:174 om vissa anslag ur kyrkofonden m.m. samt prop. 1979/80:100 bil.18
och 1980/81:100 bil. 18, kommer att innebära väsenfiiga förbättringar när det
gäller att bereda patienterna möjlighet fill andhg vård under sjukhusvistelser.
Besluten innebär bl.a. att inom svenska kyrkan särskilda prästtjänster för
andhg vård vid sjukhus får inrättas i pastorat med sjukhus med ett visst antal
vårdplatser samt att de fria trossamfunden genom statsbidrag tillförsäkras
resurser för motsvarande insatser för detta ändamål. Det förutsätts att hälso-
och sjukvårdshuvudmännen medverkar fill att patienterna på detta sätt får
fillgång fill andlig vård. Enligt min uppfattning är frågan inte av den art att
den härutöver mofiverar särskild reglering i hälso-och sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sedan
den 1 juli 1980 finns i varje landstingskommun en eller flera förtroendenämnder
som skall förmedla information och ge stöd och hjälp i olika former fill
pafienter. Om nämnden t.ex. finner att en pafient behöver vård skall den
medverka till att sådan vård lämnas. Den skall verka för att patienternas
rättigheter tas till vara och deras integritet skyddas. Nämnden har även till
uppgift att för de ansvariga påpeka eventuella behov av resurser inom ett visst
område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förtroendenämndernas
verksamhet avses bli utvärderad innan den femåriga försöksperioden är över. I
detta sammanhang blir det även aktuellt att överväga om förtroendenämndernas
ansvarsområde skall utökas att omfatta t.ex. även omsorgerna om vissa
handikappade och tandvård. Genom att den nya lagen omfattar även förebyggande
insatser sker dock redan nu en utvidgning av förtroendenämndernas
verksamhetsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
vad jag här anfört framgår att det för den som är missnöjd med vad hälso- och
sjukvården erbjudit finns möjligheter att där det är motiverat få en ändring
fill stånd genom medverkan av t.ex. förtroendenämnderna, social-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section108>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section109>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>54</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>styrelsen eller - i fall av fel eller försummelser från
personalens sida - hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården är en mycket mångskiftande och
komplicerad verksamhet. Det är ofta svårt att dra gränserna mellan faktiskt
handlande och formella beslut. Dessa förhållanden har bl.a. motiverat att
hälso- och sjukvården i vissa avseenden undantagits från tillämpningen av
förvaltningslagens bestämmelser. Mot bakgrund härav anser jag det inte möjligt
att som ett par remissinstanser önskat införa en formell rätt för den enskilde
till hälso- och sjukvård. En läkare bör alltså inte ha en ovillkorlig
skyldighet att t.ex. tillhandagå en patient med en viss undersökning eller
behandling som denne kan önska. Det måste i stället ankomma på läkaren eller
annan hälso-och sjukvårdspersonal att bedöma om t.ex. en begärd undersökning
behövs för att utreda vilken sjukdom patienten lider av eller vilken behandling
som patientens tillstånd kräver. Om undersökningen eller behandlingen bedöms
sakna betydelse i dessa hänseenden och inte heller i övrigt kan tjäna något
medicinskt syfte bör en läkare således ha rätt att vägra sin medverkan fill
undersökning och behandling. Jag vill i detta sammanhang erinra om att hälso-
och sjukvårdspersonalen enligt tillsynslagen är skyldig att informera patienten
om vårdmöjligheter och - så långt det är möjligt - bereda denne möjlighet att
samråda om vård och behandling. En motsvarande bestämmelse riktad till
huvudmännen för vården bör tas in i hälso- och sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samtidigt
bör påpekas att en pafient som kommer t.ex. till ett sjukhus och uppger sig
vara akut sjuk allfid måste tas om hand. Vilka medicinska behandlingsåtgärder
som därvid olika personalgrupper får vidta är inte närmare reglerat i
författning, utan måste bedömas från fall fill fall med utgångspunkt i
personalens utbildning och erfarenheter samt till de rutiner och den
arbetsfördelning som gäller för mottagningens personal. Läkarnas uppgifter när
det gäller att ställa diagnos och behandla kan dock som regel inte i sin helhet
föras över till annan personal. I sista hand svarar den överläkare som har det
medicinska ledningsansvaret för att pafienten tas om hand på ett behörigt och
ändamålsenligt sätt. Patienten bör vid behov informeras om hur verksamheten är
upplagd och om sin rätt att om han begär det få träffa en läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som tidigare framhållits kan en patient som anser sig inte
ha blivit omhändertagen på ett riktigt sätt vända sig till förtroendenämnden
eller vid fel eller försummelse från personalen till hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt min mening skapar bestämmelserna i den nya lagen
tillsammans med de redan existerande bestämmelserna om hälso- och
sjukvårdspersonalen och om förtroendenämnder goda förutsättningar för att den
enskilde skall få vård när det behövs, att vården är av god kvalitet och att
den som är missnöjd kan få gehör för sina klagomål när de är berättigade.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section110>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section111>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.3.3
Krav på hälso- och sjukvården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Gällande
förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
sjukvårdslagstiftning innehåller inga direkta kvalitetskrav på vården. Sådana
finns dock i olika bestämmelser för personalen t.ex. i 5 8 lagen (1980:11) om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och i bestämmelser för olika
yrkesgrupper, t.ex. den allmänna läkarinstrukfionen (1963:341). I
sjukvårdslagen finns dock som framhållits av vissa remissinstanser vissa
bestämmelser som kan uppfattas som minimikrav på vården. I 4 8 finns sålunda
bestämmelser om indelning i läkardistrikt, i 6 8 om sjukhus, i 15 8 om att i
varje läkardistrikt skall finnas erforderligt antal distriktsläkare, i 16 8 om
att det vid sjukhus skall finnas läkare som skall ansvara för sjukvårdens
behöriga och ändamålsenliga handhavande, i 23 8 om att landstingskommunerna
skall ha den personal som behövs för att god vård skall kunna meddelas. I 26 8
anges aft regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om särskilda villkor för behörighet fill läkartjänst och närmare
bestämmelser om tillämpningen av lagen. I 36 8 sjukvårdskungörelsen finns
slufiigen behörighetskrav för anställning som barnmorska, sjuksköterska och
sjukgymnast.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
föreslår att följande krav skall ställas på vården för att den skall anses som
god. Den skall särskilt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>tillgodose pafienternas behov av trygghet och
kvalitet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>präglas av en helhetssyn på den enskildes
förhållanden,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara nära och lätt tillgänglig,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>utgå från den enskildes eget ansvar för sin hälsa och
vara grundad på aktning för människors rätt till självbestämmande och
okränkbarhet, samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara organiserad så att goda kontakter mellan
pafient och hälso- och sjukvårdens personal underlättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
föreslår också bestämmelser om förtroendefull samverkan mellan patienter och
personal inom hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården skall så långt det
är möjligt läggas upp och genomföras i nära och förtroendefull samverkan mellan
hälso- och sjukvårdspersonalen och den enskilde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förslaget anges också att pafienten skall ha rätt fill upplysningar om sin
hälsa och om de behandlingsmöjligheter som finns. Om upplysningarna inte kan
lämnas fill patienten skall de i stället kunna ges fill någon som står
patienten nära.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
återkommer längre fram fill utredningens förslag om medicinskt ledningsansvar,
om villkor för anställning och om möjligheter för regeringen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section112>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section113>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>56</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>eller
- efter regeringens bestämmande - socialstyrelsen att meddela vissa ytterligare
föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
remissbehandlingen har de flesta instanser som yttrat sig i dessa frågor varit
positiva till utredningens förslag och uttalanden. Flera av de juridiska
instanserna menar dock att standard- eller minimikrav på vården bör
fastställas. Ett par remissinstanser efterlyser en mer djupgående analys till
förslagen i denna del. Sveriges läkarförbund menar att kvalitetsfrågorna givits
för liten vikt. Malmö kommun anser att kravet på närhet och tillgänglighet är
svårt att nå upp till. Ett par remissinstanser framhåller att förslagen måste
anpassas fill den nya lagen om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
ansluter mig i sak till utredningens förslag i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framhållits tidigare har dock vid remissbehandlingen framförts en allmän
kritik, framför allt från juridiska instanser, mot HSU:s författningsförslag.
Förslaget anses vara oklart och substanslöst. Jag anser det därför angeläget
att så långt möjligt söka konkrefisera landstingskommunernas ansvar utan att
lagen för den skull mister sin karaktär av ramlag. Den nya lagen måste vidare
anpassas till lagen om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. som
trätt i kraft sedan HSU lämnade sitt förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ett grundläggande krav som
måste ställas på hälso- och sjukvården är att den är av god kvalitet. Detta
innebär bl.a. att den skall ha den medicinskt tekniska kvalitet som behövs och
även fillgodose kraven på en god omvårdnad samt vara anpassad till den enskilde
patientens särskilda förhållanden. Det måste förutsättas att vården tillgodoser
människornas behov av trygghet och säkerhet i medicinskt hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det är angeläget att en
helhetssyn anläggs på patientens förhållanden. Jag avser härmed sådana
förhållanden som den sociala situationen, arbetsförhållanden osv. Det räcker
ofta inte att bara ställa en diagnos och behandla ett visst symptom. För att nå
ett varaktigt resultat och för att förebygga att sjukdom eller skada inträffar
på nytt är det inte så sällan av avgörande betydelse att personalen får en
uppfattning om varför patienten har ett visst problem och varför en sjukdom
eller skada har drabbat pafienten. Ett sådant problemorienterat synsätt
tillämpas i viss utsträckning redan i dag. Samtidigt måste det påpekas att det
i många fall inte finns någon anledning att utröna de bakomliggande orsakerna.
Det kan även förekomma att patienten motsätter sig att en sådan utredning görs.
Att en helhetssyn tillämpas vid behov är sålunda angeläget. Detta bör påverka
såväl personalens handlande som organisationen av verksamheten. Detta markeras
också genom att huvud-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section114>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section115>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>57</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>männen åläggs ett ansvar för att förebygga sjukdomar och
skador. Jag anser emellertid inte att principen om helhetssyn på patienternas
behov bör särskilt skrivas in i lagen. Jag vill erinra om att detta inte heller
skett i socialtjänstlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Av stor
betydelse för att kunna genomföra målet en hälso- och sjukvård på lika villkor
för hela befolkningen är att vården är lätt tillgänglig för alla. Det är
självfallet inte möjhgt att uppfylla ett krav på närhet och tillgängUghet på
samma sätt i hela landet. Jag vill dock understryka att hälso- och sjukvården i
princip överallt bör ha denna inriktning. Mottagningar bör således, där det är
ekonomiskt och geografiskt möjligt lokaliseras så att det är lätt för envar att
ta sig dit eller omvänt lätt för läkaren eller distriktssköterskan att besöka
den som behöver vård eller tillsyn i sin bostad. Kravet på att vården så långt
ekonomiska förutsättningar och medicinska säkerhetskrav medger det skall vara
lätt fillgänglig innefattar sålunda enligt min mening även ett krav på närhet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tillgängligheten
beror inte bara på hur hälso- och sjukvården är geografiskt lokaliserad. Om
vården är lättillgänglig beror också på exempelvis öppettiderna och på
planeringen av den kollektiva persontrafiken, så att t.ex. busstider och
mottagningstiderna vid en vårdcentral etc. anpassas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ett allvarligt problem inom hälso- och sjukvården under
senare år har varit bristen på kontinuitet i kontakterna mellan personalen och
pafienterna. Detta har också föranlett regeringen att lägga fram förslag i
detta ämne till riksdagen, senast i prop. 1979/80:116 om åtgärder för att
förbättra konfinuiteten i hälso- och sjukvården bl.a. i syfte att införa ett
husläkarsystem. En viktig utgångspunkt för organisafionen av den framtida
hälso- och sjukvården bör vara att skapa möjligheter för den vårdsökande att
när en behandling eller utredning kräver flera besök, vid varje tillfälle få
träffa samma läkare och även i övrigt samma personer inom vårdlaget. Sådan
möjlighet bör i princip också finnas när patienten söker för olika slags
problem under en längre fidsrymd. Denna princip kan sammanfattas i begreppet
kontinuitet, och främjas bl.a. genom att vården organiseras enligt
husläkarprincipen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är angeläget att man inom alla områden av hälso- och
sjukvården beaktar behovet av kontinuitet så att patienterna kan lära känna
vårdpersonalen och känna trygghet och förtroende för hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Behovet av konfinuitet bör beaktas inom såväl sluten som
öppen vård liksom under sjukdomsperioder då både sluten och öppen vård ingår.
Behovet av att få möta samma personal vid varje besök är stort vid långvarig
sjukdom. Likaså torde äldre människor ha stort behov av att vid olika
sjukdomstillfällen skötas av samma personal. För dem är det besvärligare än för
yngre att etablera kontakt med ny personal. Behovet av en samordning av den
behandling som en patient får inom olika vårdformer och på olika hälso-och
sjukvårdsinrättningar är stort även för patienter med flera skador, sjukdomar
eller handikapp. Även patienter med psykiska och psykosociala</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section116>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section117>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>58</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>problem har ofta ett stort behov av konfinuitet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag tidigare har framhållit är det av stor betydelse
för möjligheterna att förbättra välbefinnandet och trivseln hos människorna och
för att sjukvårdsresurserna skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt att
människornas möjlighet att ta ansvar för sin egen och sina närståendes hälsa
underlättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den enskilde har naturligtvis ett ansvar för sin egen
hälsa och kan på flera olika sätt påverka sitt hälsotillstånd. Detta kan ske
genom ett hälsosamt levnadssätt genom lämplig mofion, lämplig kost, genom att
inte bruka tobak och alkohol osv. Den enskilde kan också påverka sin hälsa
genom att när det är lämpligt själv behandla sjukdomar och skador och genom att
följa läkares ordinationer m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Hälso- och
sjukvården bör självklart utgå från att den enskilde har ett ansvar för sin
egen hälsa. Den enskildes möjligheter att ta ett sådant ansvar bör också
förbättras genom olika insatser från samhällets sida. Jag hänvisar i detta
hänseende till vad som i avsnitt 2.3.1 anförs om individuellt förebyggande
insatser. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla att alla -oavsett orsaken
till sjukdomen eller skadan - naturligtvis skall kunna få vård och behandling.
Jag är därför inte beredd att i lagen skriva in att vården skall utgå från den
enskildes ansvar. I likhet med utredningen anser jag det angeläget att det i
lagen tas in en bestämmelse om att vården skall bygga på respekt för pafientens
självbestämmande och integritet. Redan i dag är vården enligt sjukvårdslagen
helt frivillig. En del människor upplever dock uppenbarligen inte sin situation
på det sättet när de t.ex. tas in på sjukhus. Det är därför angeläget att på
olika sätt verka för att patienterna blir medvetna om sin bestämmanderätt i
detta avseende. Denna fråga har också behandlats i avsnitt 2.3.1 och 2.3.2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Samverkan och förtroende är nödvändiga beståndsdelar i
vården. 15 8 tillsynslagen (senaste lydelse 1980:982) finns en bestämmelse om
att den som har ansvaret för vården skall se fill att patienten får
upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till
buds. Om upplysningarna inte kan lämnas fill patienten skall de i stället
lämnas till en nära anhörig till patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall
vinnlägga sig om att ge pafienten sakkunnig och omsorgsfull vård. Personalen
skall så långt det är möjligt utforma och genomföra vården i samråd med
patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag finner det angeläget att även i ramlagen ta in
bestämmelser om att patienten skall ges information om sitt hälsotillstånd och
om de behandlingsmöjligheter som finns samt vidare ges möjlighet till samråd
om den egna vården och behandlingen. Denna bör - så långt det är möjligt -
utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten måste ges så utförlig
och ingående information som förhållandena påkallar och sfimuleras att akfivt
söka information, kritiskt granska den och anpassa informationen till sin</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section118>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section119>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>egen
situation. Informationen måste förutom till behandlingssituationen också
anpassas fill patientens egna förutsättningar att tillgodogöra sig
informationen. Sjuka, oroliga och ängsliga patienter har ofta svårt att
uppfatta informafionen. Invandrarnas, de dövas och de syn- och hörselskadades
särskilda informationsproblem måste uppmärksammas. Informationen bör också
innehålla uppgift om riskerna med en eventuell behandling. Att patienten är
välinformerad är en förutsättning för att personalen skall fä den information
från patienten som behövs för en god vård. Informationen fill patienten har
också stor betydelse för patientens självkänsla och är ett led i strävandena
att göra vården mer mänsklig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:55.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.3.4
Landstingskommunernas planering och samverkan Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag tidigare har framhållit bör i landstingskommunernas ansvar för hälso- och
sjukvården också ingå ett planerings- och samordningsansvar. Någon direkt
skyldighet för landstingskommunerna att upprätta planer för hälso- och
sjukvårdens utveckling finns inte idag. Landsfingskommunerna bedriver ändå en
omfattande planering av hälso- och sjukvården. Planeringen sker enligt ett
relativt enhetligt system med långsiktiga principplaner och femåriga genomförandeplaner
samt årsbudgetar. Efter inifiativ bl.a. av socialdepartementets
sjukvårdsdelegation utarbetade så gott som samtliga landsfingskommuner i början
och mitten av 1970-talet principplaner med 10-15 års perspektiv. Flertalet av
dessa planer sträcker sig fram till år 1985. Femårsplanerna revideras årligen
och sammanställs i den s.k. LKELP-redovisningen. Principplaner och femårsplaner
har utgjort en viktig grund för landsfingens vidareutveckUng av hälso- och
sjukvården under 1970-talet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enighet
råder om att de första principplanerna hade vissa brister. Kritik har framförts
för att kopplingen mellan principplaner och femårsplaner var otillräcklig. Det
har också hävdats att principplanerna var alltför detaljerade och
resursorienterade på bekostnad av mål- och problemanalyser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flertalet
landsfingskommuner utgick i sin principplanering främst från förhållandena inom
hälso- och sjukvården. Det var inte möjligt att i planeringen väga in alla
förutsättningar avseende t.ex. samhällsekonomi, personalförsörjning och
sysselsättning, eftersom långsiktiga planer och prognoser för dessa områden
saknades i betydande utsträckning. Detta ledde i många fall till alltför
optimistiska bedömningar av t.ex. den ekonomiska utvecklingen av hälso- och
sjukvården. De i många fall mycket ambifiösa mål för utvecklingen av
prioriterade områden, såsom primärvård, långtidssjukvård och psykiatri, som
både från statens och landstingskommunernas sida angavs för planeringen, kunde
därför inte realiseras i avsedd utsträckning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section120>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section121>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>60</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Femårsplanerna var tidigare till största delen finansiellt
inriktade. På senare år har dock i flertalet landstingskommuner dessa planer
fått ett djupare verksamhetsinnehåll. Tendenser finns nu också till en ökad
samordning mellan dessa planer och årsbudgeten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Årsbudgeten har traditionellt varit det medel med vilket
politikerna styrt landstingskommunernas verksamhet. Budgetens vikt framgår av
att den är föremål för bindande beslut. Budgeten är det dokument, genom vilket
övriga planer realiseras och resurserna fördelas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU föreslår att landstingskommunerna åläggs ett ansvar
för planering och samordning av hälso- och sjukvården. Planeringen skall därvid
omfatta alla hälso- och sjukvårdsinsatser och resurser inom länet och för
länets befolkning, oavsett vem som meddelar vården. Detta innebär bl.a. att
landsfingskommunerna - med utgångspunkt i att behovet av resurser i princip är
oberoende av vem som är vårdgivare - har att påverka annan samhällsplanering
för att säkerställa hälso- och sjukvårdens fillgång till resurser. Planeringen
förutsätts bli uppbyggd från primärvårdsnivån (när-vårdsnivån) för att en
förankring av hälso- och sjukvården i närmiljön skall kunna uppnås. Viss
planering och samverkan måste härutöver ha flera landstingskommuner som
underlag (sjukvårdsregional planering).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen använder uttrycket totalplanering för hälso-
och sjukvården för att sammanfatta dels en princip enligt vilken
landsfingskommunen har att uppfylla sitt totala ansvar, dels ett system av
olika plandokument samt avtal och andra överenskommelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag i fråga om planeringsansvaret har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet av
remissinstanserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>RRV påpekar dock att särskild uppmärksamhet bör ägnas
planeringen av sådana områden, där flera huvudmän delar ansvaret, t.ex.
äldrevård och missbrukarvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt statskontoret får planeringssystemet avgörande
betydelse för såväl statens agerande som den landstingskommunala vårdens
organisation och resursfördelning. Det är därför angeläget att särskild vikt
fästs vid planeringssystemets fortsatta uppbyggnad och att staten genom
socialstyrelsen aktivt kan medverka i detta arbete. Ansvaret för att utveckla
uppföljningssystem som fångar upp och ställer samman vårddata bör också klart
definieras. Planeringen blir i hög utsträckning beroende av en snabb
uppföljning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section122>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section123>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>61</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
ansluter mig i huvudsak till HSU:s uppfattning att landsfingskommunerna bör ha
ett planeringsansvar som berör alla hälso- och sjukvårdsverksamheter inom sina
resp. områden. Också planeringen för krig eller krigsfara ingår i detta ansvar.
Jag delar också utredningens syn på hur planeringsarbetet skall bedrivas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
planering av hälso- och sjukvården bör utgå från människornas samlade behov och
statsmakternas övergripande prioriteringar. Den ekonomiska återhållsamhet som
kommer att prägla utvecklingen under det närmaste decenniet gör detta än mer
viktigt. Planeringen bör utgå från primärvården med hänsyn fill att den utgör
basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen med särskilt ansvar för åtgärder i
syfte att främja befolkningens hälsa. Planeringen bör även avse sådan hälso-
och sjukvård, som bedrivs av andra vårdgivare än landstingskommunen. Vid
planeringen förutsätts en samverkan med andra myndigheter och organisationer
inom länet, främst primärkommunerna. För min del vill jag understryka angelägenheten
av att planeringen av äldreomsorgen, handikappomsorgen, barnomsorgen och
missbruksvården sker i samarbete mellan landsfingskommuner och kommuner och
mot bakgrund av ett så långt möjligt gemensamt underlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser att uttrycket totalplanering bör kunna användas för att beskriva dels
landstingskommunens planering av hälso- och sjukvården inom sitt område, dels
systemet av olika plandokument, avtal och andra överenskommelser om samverkan
vad gäller hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Mot bakgrund av dagens
kärva ekonomiska situation, som kan förväntas bestå under en lång följd av år,
skärps kraven på landstingskommunerna att hålla fillbaka utgiftsexpansionen.
Det blir enligt min mening ännu mer nödvändigt än tidigare att utvärdera
befintliga verksamheter, att prioritera mellan olika hälso- och
sjukvårdsinsatser samt att omstrukturera verksamheten inom ramen för
befinfiiga resurser. Det blir också nödvändigt att i betydligt större
utsträckning än f.n. omfördela tillgängliga resurser inom hälso- och sjukvården
i enlighet med en övergripande hälso- och sjukvårdspolitik. I annat fall finns
risk att den avsedda inriktningen av vården inte kommer att kunna genomföras.
Möjligheterna att förbättra och bygga ut den förebyggande vården, primärvården,
långfidssjukvården och psykiatrin kommer då att saknas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
beslut som fattas i dag binder utvecklingen inom hälso- och sjukvården för lång
fid framåt. Även en brist på planering innebär en låsning till en bestämd
utveckling och därigenom ett indirekt ställningstagande för nuvarande
inriktning av verksamheten, resursfördelning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
politiska ansvaret för planering och genomförande måste enligt min mening
förstärkas på lokal, regional och central nivå för att prioriterade vårdområden
skall kunna byggas ut inom en i stort sett oförändrad total ram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section124>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section125>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>62</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den långsiktiga planeringen (principplaneringen) bör var
målinriktad och redovisa den önskvärda utvecklingen för de olika
verksamheterna. Det kan därvid bli fråga om strukturförändringar, t.ex. att
föra över uppgifter och resurser från länssjukvård till primärvård eller från
sjukvårdande till förebyggande insatser. Målen i den långsiktiga planeringen
bör så långt möjligt preciseras i strategiska termer, som gör att det går att
successivt följa graden av måluppfyllelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den långsiktiga planeringen måste omfatta all hälso- och
sjukvårdsverksamhet. Den kan dock inte vara lika detaljerad inom alla
delområden. Det måste bli fråga om mer övergripande avvägningar mellan olika
delar av vården som en utgångspunkt för femårsplaneringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En av förutsättningarna för att resurserna inom en
sjukvårdsregion skall kunna utnyttjas effektivt är enligt min mening att
landstingskommunerna inom regionen kan etablera en samverkan avseende
innehållet i och omfattningen av den mest specialiserade sjukvården, dvs. i
princip regionsjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt riksdagens beslut om regionsjukvården (prop.
1980/81:9, SoU 6, rskr 123) är landstingskommunerna skyldiga att samverka om
regionsjukvårdens innehåll och omfattning. Varje landstingskommun skall
tillhöra en bestämd region.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det ankommer på landstingskommunerna själva att komma
överens om hur denna planeringssamverkan skall läggas upp och om inriktningen
och omfattningen av samarbetet inom och mellan regionerna. Enligt riksdagens
beslut förordas dock en samordning av de regionala planerna på riksnivå.
Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas den flerregionala vården. Även jag
anser att det är väsentligt att så sker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I enlighet med vad jag nyss angivit måste planeringen
bygga på realisfiska antaganden om den långsikfiga samhällsekonomiska
utvecklingen. Detta är nödvändigt för att kunna styra utvecklingen inom hälso-
och sjukvården mot de välfärdspolitiska målen. Att så sker är också nödvändigt
för att kunna göra långsiktiga förändringar i bl.a. vårdstruktur, arbetssätt
och verksamhetsinriktning. Statsmakternas ställningstagande när det gäller
frågor om den samhällsekonomiska utvecklingen och det samhällsekonomiska
utrymmet för olika sektorer bildar en grund för denna planering. Jag återkommer
fill denna fråga i avsnittet om statlig planering och samordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bristen på utbildad personal har varit en orsak till att
landstingskommunerna inte kunnat realisera sina ambitioner i fråga om bl.a.
primärvård, långtidssjukvård och psykiatri i den tidigare planeringen. Detta
visar det angelägna i att verksamhetsplaneringen också bygger på realisfiska antaganden
när det gäller personalförsörjningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag anser i likhet med HSU att landstingskommunerna måste
ta aktivare del i samhällsplaneringen och därvid samverka med sådana kommunala,
regionala och centrala organ som kan påverka behov, förutsättningar och
förhållanden inom andra samhällssektorer. Detta kan få stor betydelse för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section126>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section127>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>63</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>befolkningens
hälsa. Landstingskommunerna måste i sin planering ange hälso- och sjukvårdens
önskemål om förändringar inom andra sektorer i syfte att förbättra
befolkningens hälsa. Med en sådan planeringsprocess bör också andra sektorers
önskemål om vårdinsatser lättare kunna beaktas i landstingskommunernas
planering. Jag vill i detta sammanhang peka på vikten av att förebyggande
insatser också ingår i planeringen. Denna fråga har närmare berörts i avsnitt
2.3.1.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
beslut som i dag fattas om t.ex. utbildning, byggnation, organisafion och
ekonomi på ett fill två års sikt påverkar, som fidigare nämnts, i många fall i
betydande utsträckning förutsättningarna för den fortsatta utvecklingen inom
hälso- och sjukvården. För att landstingskommunernas långsiktiga planering
skall få genomslag är det önskvärt att det finns en klar koppling mellan
femårsplaneringen och årsbudgeten. Femårsplaneringen ger bl.a. underlag för de
kommunalekonomiska överläggningarna mellan staten och kommunerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Huvudmännen
bör bedriva sin hälso- och sjukvårdsplanering enligt vissa enhetliga principer
som är gemensamma för hela landet och använda samma begrepps- och
referensramar. Detta är önskvärt om planeringen skall kunna samordnas på olika
nivåer, om planeringsinsatser skall kunna jämföras och summeras samt om
resultaten senare skall kunna utvärderas. Härför behövs också ett samordnat och
enhefligt statistiksystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
har föreslagit att inriktningen och organisationen av den hälso- och sjukvård
som skall fillgodose behov av närhet och lättillgänglighet, här kallad
primärvården, skall redovisas särskilt i planeringen. Enighet torde råda om att
primärvården måste prioriteras. En bestämmelse har också införts i lagen om att
vården skall verka för att hälso- och sjukvården blir lätt tillgänglig vilket
bl.a. innefattar att vården finns i pafienternas närhet. Det kan därför finnas
goda skäl att särskilt redovisa vilka åtgärder landstingskommunen ämnar vidta i
detta syfte. Jag anser det emellertid inte nödvändigt att i lagen föra in en
bestämmelse om särredovisning i planeringen härav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser liksom HSU att skyldigheten för landsfingskommunerna att planera hälso-
och sjukvårdens utveckling bör skrivas in i hälso- och sjukvårdslagen.
Planeringen bör innefatta alla de hälso- och sjukvårdsresurser som finns inom
landstingsområdet. Skyldigheten att samverka med andra myndigheter och
organisationer bör också anges i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Behov
finns av samverkan med företagshälsovården, skolhälsovården,
studerandehälsovården etc. och de statliga vårdinstanserna. Samarbetspar-ter
kan också vara enskilda, privatpraktiserande och privata sjukhem och
organisafioner, t.ex. inom arbetsmarknaden, handikapp- och patientorgani-safioner.
Andra väsentliga samarbetsparter beträffande t.ex. regionalpolitik och
sysselsättning för landstingen är centrala och regionala myndigheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovet
är också stort av samarbete med socialvården och annan kommunal verksamhet,
t.ex. i fråga om äldreomsorg, handikappomsorg, missbruksvård och psykiatrisk
vård.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section128>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section129>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>64</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
samverkan kan t.ex. innefatta informationsfrågor eller privata vårdgivares
medverkan i en med landstingskommunerna gemensam jour och beredskap. I vissa
primärvårdsområden kan t.ex. privatpraktiserande läkare avlasta vårdcentralerna
vårduppgifter för ett antal patienter och därmed utgöra en del av resurserna
inom primärvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Innebörden
av den skyldighet att samverka som anges i hälso- och sjukvårdslagen är att
landstingskommunerna skall ta initiafiv till samverkan med andra vårdgivare på
lämpligt sätt. Jag utgår som tidigare framhållits från att dessa andra
vårdgivare i största möjliga utsträckning kommer att aktivt delta i en sådan
samverkan. Att myndigheterna har att samverka torde framgå av deras allmänna
åligganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är också vikfigt att den privata sektorns behov av länssjukvårdens resurser
inom olika medicinska verksamhetsområden beaktas i planeringen. Principer för
remittering och laboratorieundersökningar bör t.ex. vara gemensamma.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att vården skall få en enhetlig kvalitet kan det vidare vara lämpligt att t.ex.
privatpraktikerna bereds möjlighet att delta i kliniska konferenser och i andra
former av efterutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
läkare får etablera sig som privatläkare även om han inte kan komma överens med
landstingskommunen om hur de skall samverka. Landstingskommunerna har sålunda
ingen bestämmanderätt över de privatpraktiserandes verksamhet. Jag anser det
emellertid naturligt att även de privatpraktiserande tar ett ökat ansvar för
patienterna, t.ex. genom att delta i jour och beredskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inom
Spri pågår ett utvecklingsprojekt i fråga om samverkan mellan primärvården och
privatläkarvården. Projektet ingår i det utvecklingsarbete som staten
finansierar under en treårsperiod i syfte att förbättra kontinuiteten inom
hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av att privatläkarkåren minskar har en beredningsgrupp filisatts inom
socialdepartementet med uppgift att analysera frågor om nyrekrytering till
privatpraktikerkåren. Arbetsgruppen har i uppgift att lämna förslag som kan
underlätta nyetablering av privatpraktiserande läkare, särskilt i de delar av
landet där läkarvårdsresurserna är otillfredsställande. Förslag bör också
läggas fram om hur samarbetet mellan privatpraktikerna och den offentliga
vården kan utvecklas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
enskilda sjukhemmen kommer även i framfiden att vara en fillgång för hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill slutligen än en gång instämma i vad landstingsförbundet anfört i sitt
remissyttrande om planeringens och samordningens stora betydelse för
möjligheterna att skapa ett samlat och rationellt - effektivt - utbud av
hälso-och sjukvård som tillgodoser människornas behov av god vård. Detta
förutsätter ett växelspel där olika vårdgivare måste vara beredda att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section130>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section131>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gemensamt
verka för konstruktiva lösningar och där olika vårdgivare är beroende av
varandra. Ett gott resultat kommer att kräva god vilja från alla inblandade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:190.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.3.5
Organisation Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunens
politiska organisation av hälso- och sjukvården regleras f.n. i kommunallagen
(1979:179) och i sjukvårdslagen. Det högsta beslutande organet inom
landstingskommunen är landstinget. Förvaltning och verkställighet ankommer på
förvaltningsutskottet och övriga nämnder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ledningen
av den sjukvårdande verksamheten utövas i allmänhet av en sjukvårdsstyrelse.
Landstingskommunen kan tillsätta en särskild sjukvårdsstyrelse eller uppdra åt
annan nämnd att vara sjukvårdsstyrelse. Har detta inte skett är
förvaltningsutskottet också sjukvårdsstyrelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Motsvarande
principer gäller för de primärkommuner som inte hör till någon
landsfingskommun. Bestämmelserna om förvaltningsutskott avser därvid
kommunstyrelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närmast
under sjukvårdsstyrelsen kan tillsynen och ansvaret för förvaltningen av
sjukhus och annan sjukvårdande verksamhet utövas av en eller flera direktioner.
Den administrativa organisationen är som regel anpassad till den politiska
organisationens uppbyggnad med en central förvaltning och ett varierande antal
lokala förvaltningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nu gällande sjukvårdslagsfiftningen innehåller vidare detaljerade bestämmelser
om organisationen av förvaltningen inom hälso- och sjukvården, t.ex.
bestämmelser om sjukvårdsdirektör, chefsläkare, styresman, sjukhusdirektör,
indelning i sjukvårdsområden, khniker och block samt klinik- och blockchefer
m.m. I lagen slås också fast att vården skall organiseras i sluten och öppen
vård. Vidare finns föreskrifter om att den slutna vården skall anordnas vid
sjukhus, som beroende på vårdens inriktning benämns lasarett, sjukstuga eller
sjukhem. För den öppna vården skall landsfingskommunen enhgt lagen vara indelad
i läkardistrikt. Den nya kommunallagen bygger på principen att
landstingskommunerna skall lämnas största möjhga frihet att anpassa sina
arbetsformer fill de lokala förhållandena. Lagen har i högre grad än tidigare
lag karaktär av ramlag. Åtskilliga detaljfrågor som förut reglerades i lag kan
landstingskommunerna numera själva besluta om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
samband med införandet av den nya kommunallagen gjordes en översyn av olika
specialförfattningar som ålägger landsfingskommunerna att svara för
förvaltningsuppgifter och som föreskriver statlig tillsyn över att uppgifterna
fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Syftet med översynen var att ta bort
sådana detaljföreskrifter som med hänsyn till de landsfingskommunala</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>5
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section132>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section133>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>66</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>organens
ställning och resurser inte längre var nödvändiga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
motiv anfördes för att på detta sätt decentralisera ansvar och befogenheter.
Statsförvaltningen kunde avlastas arbetsuppgifter och få bättre tid för
planering och andra övergripande frågor. Det innebär effektivitetsvinster för
samhällsförvaltningen som helhet, om de myndigheter som bereder ärenden också
fattar de slutliga besluten. Vidare kunde de kommunala organens kännedom om
lokala förhållanden bättre utnyttjas. Medborgarna kunde alltså därigenom få
bättre möjligheter till kontakter med beslutsfattarna. Detta kunde göra det
lättare att lösa många problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samfidigt
pekades dock på de krav som finns på samordning och likformighet i
samhällsarbetet. Beslut av statsmakterna för att fillförsäkra medborgarna
exempelvis rättssäkerhet, sysselsättning och lika fillgång fill samhällsservice
måste självfallet förverkligas. Det framhölls att det knappast var möjligt att
ställa upp någon allmängiltig princip som kan tillämpas vid ställningstaganden
till utformning av statens tillsyns- och kontrollfunktioner. En avvägning
mellan delvis motstridiga intressen måste ske vid varje fillfälle.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I prop. 1976/77:1
framhölls att starka skäl talade för att frågan om statlig tillsyn pch kontroll
bör bedömas i samband med att sakområdet utreds. Eftersom en översyn av
sjukvårdslagstiftningen redan pågick vid tiden för införandet av den nya
kommunallagen gjordes då endast några smärre ändringar i denna lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
direktiven fill hälso- och sjukvårdsutredningen angavs som en viktig
utgångspunkt för utredningens arbete att undanröja sådan detaljreglering i
lagstiftningen som inte längre behövs. MöjUgheterna till decentralisering av
verksamheten skulle tas fill vara och en förstärkning av den kommunala
demokratin underlättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
HSU innebär den pågående utvecklingen av primärvärden att hälso-och sjukvården
alltmer kommit att byggas upp och få sin förankring på den lokala nivån. Hälso-
och sjukvården bör i första hand möta behoven i nära kontakt med befolkningen
och med kunskap om den miljö där människorna lever och verkar. Den lokalt
baserade vården bör liksom hitfills huvudsakligen vara förlagd till eller
anknuten till mottagningsenheter av typ vårdcentraler, närmottagningar eller
lokala sjukhem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
föreslår att hälso- och sjukvården organisatoriskt delas upp i närvård,
länssjukvård och regionsjukvård. Begreppet närvård föreslås av utredningen som
ett nytt organisatoriskt begrepp för den lokala offentliga hälsp- och
sjukvårdsorganisafionen. Till skillnad från primärvårdsbegreppet omfattar
närvårdsbegreppet även folktandvård och konsulfinsatser för decentraliserad
hälso- och sjukvårdsservice.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section134>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section135>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>67</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser att begreppen sluten och öppen vård inte är anpassade till den
funktionella och organisatoriska avgränsning av vården som utredningen
förespråkar. HSU föreslår därför att begreppen inte längre används i
lagstiftningen, vare sig spm funkfipnella eller prganisatpriska begrepp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Överhuvudtaget
bör landstingskommunerna enligt utredningens uppfattning ha en stor frihet att
själva avgöra vilka personella och materiella resurser som skall ställas till
förfogande för vården samt sättet att organisera dessa. Detta bör avse såväl
den i den nuvarande lagstiftningen reglerade organisationen, t.ex.
sjukvårdsområde, läkardistrikt, sjukhus, klinik, sjukvårdsdirektör,
chefsläkare och styresman m.m. som nu oreglerade organisatoriska enheter, t.ex.
vårdcentraler, specialmottagningar och motsvarande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
konstaterar att landsfingskommunerna även fortsättningsvis kan behöva använda
begrepp som överensstämmer med dem som i dag återfinns i lagstiftningen. Enligt
HSU måste dock organisatoriska begrepp m.m. tillåtas att variera mellan
landstingskommunerna. HSU förutsätter att den enhetlighet som krävs kommer att
kunna uppnås även utan särskild lagreglering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
konstaterar att hälso- och sjukvårdens utveckling påverkas av olika intressen;
det demokratiska inflytandet, det administrativa inflytandet, det
professionella kunnandet och inflytandet samt de företagsdemokratiska
intressena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om det demokratiska inflytandet är HSU av den meningen att det finns
anledning att i en ny lagstiftning ha kvar de grundläggande bestämmelserna pm
att ledningen av den hälso- och sjukvårdande verksamheten skall åvila en
särskilt angiven politiskt vald styrelse, förslagsvis benämnd hälso- och
sjukvårdsnämnd. Liksom f.n. bör det enligt utredningen finnas möjlighet för
landstingskommunerna att låta underordnade förtroendemannaorgan svara för den
närmare ledningen av olika delar av verksamheten. I lagen bör däremot inte
föreskrivas hur dessa organ skall vara sammansatta eller vilka deras
ansvarsområden bör vara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller det administrativa inflytandet anser HSU, som redan nämnts, att
detaljerade organisationsbegrepp inte bör tas in i lag. Frågan om särskild
sakkunskap behövs för att uppehålla arbetsledande eller andra befattningar bör
i stället avgöras av de i demokratisk ordning valda, för verksamheten ansvariga
förtroendemännen efter samråd med arbetstagarnas organisafioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
och flertalet huvudmän är positiva till utredningens förslag om hur det
demokratiska inflytandet bör vara organiserat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommunaldemokratiska
kommittén är tveksam till en föreskrift om en obligatorisk hälso- och
sjukvårdsnämnd. Som sin principiella uppfattning</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section136>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section137>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>68</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>uttalar kommittén att förvaltningsutskott inte bör
belastas med anställningsbestyr som kan läggas på facknämnder. Kommittén hade
gärna sett att ett klargörande skedde i detta sammanhang i frågan om
förhållandet mellan över- och underordnande organ när det gäller förvaltning
och verkställighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I anslutning fill utredningens förslag i dessa delar har
åtskilliga remissinstanser, bl.a. Sveriges läkarförbund, Svenska
läkaresällskapet och Legitimerade sjukgymnasters riksförbund invänt att
pafienternas möjligheter att hävda sina intressen inte blivit tillräckligt
belysta och att det finns risk för patientens säkerhet om vissa
detaljbestämmelser utmönstras ur lagstiftningen. JO framhåller att nuvarande
bestämmelser reglerar förhållandet mellan en patient och sjukvården och att
dessa regler har stor praktisk betydelse. JO framhåller vikten av att
motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagsfiftningen. Liknande synpunkter
framförs av bl.a. kammarrätten i Stockholm. Läkarsällskapet pekar bl.a. på
riskerna med att organ med likartad funkfion enligt förslaget kan få olika benämningar
och att samma benämning kan komma att användas för organ med ohka uppgifter. En
sådan utveckling skulle enligt sällskapet innebära nackdelar framförallt för
patienterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag att införa närvård som ett
organisatoriskt begrepp för den lokala offentliga hälso- och sjukvården
ifrågasätts av flera remissinstanser, däribland socialstyrelsen. Styrelsen
menar att införandet av ett nytt sådant begrepp inte tjänar något praktiskt
syfte utan endast skapar förvirring. Styrelsen anser att begreppet primärvård
bör bibehållas och eventuellt utvidgas till att omfatta ytterligare
verksamheter. Primärvårdsbegreppet är internafionellt vedertaget och numera
väl inarbetat inom landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som jag tidigare angivit är den svenska sjukvården ännu starkt
sjukhus-koncentrerad. Sedan länge har påtalats behovet av att förstärka,
förbättra och geografiskt jämnare fördela såväl de öppna vårdformer, som kan
förläggas utanför sjukhus, som långtidssjukvård. Jag finner det angeläget att
utbyggnaden av primärvården prioriteras. Under senare år har på olika håll i
landet en samlokalisering av primärvården med angränsande delar av socialvården
kommit till stånd. Det är av stor vikt att denna utveckling fortgår och
underlättas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
ekonomiska återhållsamhet, som kommer att prägla hälso- och
sjukvårdsutvecklingen under den nu överblickbara framtiden, nödvändiggör att de
totala resurser, som i dag finns inom hälso- och sjukvården, omfördelas för att
ökade insatser ska kunna göras inom sådana angelägna områden som öppen vård
utanför sjukhus och långtidssjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt en allmänt accepterad beskrivning omfattar
primärvården både</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section138>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section139>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>69</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>miljö-
och individinriktad förebyggande verksamhet, all utredande och behandlande
verksamhet, som kan ges utanför sjukhus av lasarettstyp, samt all omvårdnad,
som betingas av medicinska skäl och som kan ges utanför sådana sjukhus. Den
innefattar mottagningsverksamhet vid t.ex. vårdcentraler, förebyggande
verksamhet, t.ex. i form av hälsoupplysning och barn-och mödrahälsovård,
sjukvård i hemmen, dagsjukvård lokaliserad till primärvårdsenhet, sjukhemsvård
samt hälso- och sjukvårdsservice till bl.a. primärkommuner (inom socialtjänsten
och vid skolor) och företag (företagshälsovård).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
torde råda politisk enighet om att dessa verksamheter bör föras samman fill en
primärvårdsorganisation, som ges förstahandsansvaret inom hälso- och sjukvården
för befolkningens hälsa inom ett begränsat geografiskt område - i regel
motsvarande en kommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Arbetet
inom primärvården måste, liksom inom andra hälso- och sjukvårdsfunktioner,
präglas av kvalitet. En god vårdkvalitet ger människorna säkerhet och
trygghet. Arbetet bör ske utifrån en helhetssyn på människors fysiska, psykiska
och sociala behov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
god konfinuitet i vården bör eftersträvas med bl.a. möjlighet för besökare vid
vårdcentralen att möta samma läkare och samma hälso- och sjukvårdspersonal i
övrigt som vid tidigare besök. Härigenom når man de positiva effekter som är
förknippade med husläkarsystemet. Att tillgodose kraven på närhet och
tillgänglighet bör givetvis också vara särskilt angeläget i primärvårdens
arbete. Det innebär att dessa enheter, främst vårdcentraler och sjukhem, bör
vara lokaliserade och organiserade på ett sätt som svarar mot befolkningens
fördelning och behov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
utgångspunkt i primärvårdens ansvar för befolkningens hälsa inom det egna
betjäningsområdet och i linje med det hälsopolitiska synsätt, som jag tidigare
berört, bör primärvården ha till uppgift att samla in kunskaper om sjukdomar
och skador samt undersöka om dessa har samband med miljöförhållanden av olika
slag. Primärvården bör enligt min uppfattning ha goda förutsättningar att
studera sådana samband och riskförhållanden genom den kontakt med såväl arbets-
som bostadsmiljö m.m., som dess personal har. Det måste ankomma på primärvården
att informera om risker i miljön och att ta de kontakter med myndigheter och
organisationer, som kan vara erforderliga. Mot denna bakgrund bör enligt min
mening hälso- och sjukvården planeras med primärvården som bas för organisationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är sålunda viktigt att primärvården samarbetar med olika samhällsorgan samt
med frivilliga organisationer och enskilda för att främja befolkningens hälsa i
vidsträckt bemärkelse. Den samverkan, som kan etableras med privata vårdgivare
och företagshälsovård m.m., har därvid stor betydelse och kan ses som delar i
en samordnad primärvård. I det dagliga arbetet med olika patientfrågor bör
primärvården också samverka med bl.a. länssjukvården och primärkommunerna -
främst deras socialtjänst. Landstingskommuner och kommunerna inom ett län bör
också samordna sina</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section140>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section141>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>70</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>insatser
för att ge barnen och de äldre i samhället samt missbrukare m.fl. det stöd och
den vård som de behöver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Långtidssjukvården
är sålunda en viktig uppgift för primärvården. Antalet äldre i befolkningen har
ökat snabbt under de senaste decennierna. Ökningen väntas fortsätta om än i en
något långsammare takt än hitfills. Av särskild betydelse är den stora ökning
som sker när det gäller de äldsta åldersgrupperna med ofta omfattande och
sammansatta sjukdomsproblem. De äldre har ett väsentligt större behov av
sjukvård än personer i yngre åldrar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det ökade behovet av
sjukvård för de äldre bör, enligt min uppfattning, tillgodoses inom ramen för
hemsjukvården. Förutsättningarna för goda behandlingsresultat är oftast bättre
om pafienten kan vårdas i sin hemmiljö. Samtidigt begränsas behovet av
omhändertagande på olika typer av vårdinstitufioner. Insatserna när det gäller
hemsjukvården bör också kompletteras med olika former av dagvård och social
hemtjänst. En särskild utredning (S 1979:11) har i uppdrag att göra en översyn
av olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Hemsjukvården m.m. torde
dock inte helt kunna fillgodose det ökade vårdbehovet för de äldre. Enligt min
uppfattning bör därför en fortsatt utbyggnad ske av antalet vårdplatser för
långtidssjuka. Jag vill i detta sammanhang dock understryka angelägenheten av
att utveckla såväl anhörigvård som lokal sjukhemsvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Äldre personer med behov
av akutsjukvårdens resurser för diagnostik och behandhng skall naturligtvis på
samma sätt som yngre perspner kunna bh vårdade inom akutsjukvården. Jag vill
här bl.a. erinra om de möjligheter, som öppnats för många äldre människor med
t.ex. förslitna höfter att genom operation få ökad rörlighet och befrielse från
smärtor.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>LångvårdskUnikerna kommer
att ha en viktig funktion framför allt för mera resurskrävande rehabiUtering av
äldre tillbaka ut i samhället. En annan angelägen uppgift är att svara för
rådgivning och utbildning av den personal som inom primärvården skall ha hand
om sjukhem och övrig långtidssjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I överensstämmelse med vad
jag tidigare har anfört om inriktningen av hälso- och sjukvården på
förebyggande insatser vill jag betona behovet av uppsökande verksamhet bland de
äldre. Häri bör ingå vissa hälsokontroller.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag vill liksom HSU
understryka behovet av en väl fungerande speciahse-rad länssjukvård. Enligt min
mening bör även verksamheterna inpm länssjukvården få en starkare orsakssökande
inriktning än fidigare. Vårdplatser vid sjukhus inom länssjukvården (läns- och
länsdelssjukhus) förutsätts bli utnyttjade i första hand för tidsbegränsade
utrednings- och behandlingsinsatser. Jag anser dock att antalet vårdplatser för
akutvård bör kunna minskas i takt med att långtidssjukvården byggs ut, att
vårdfiderna reduceras samt att utrednings- och behandlingsåtgärder överförs
från sluten</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section142>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section143>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>71</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>till öppen vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Dessa synpunkter är också giltiga för den psykiatriska
verksamheten. Jag ser med fillfredsställelse på strävandena att förändra
psykiatrins vårdinnehåll och vårdmetoder, bl.a. i syfte att begränsa
isoleringen av de psykiskt sjuka. Detta bör påverka fördelningen av de
psykiatriska resurserna så att dessa i minskande omfattning koncentreras fill länssjukvårdsenheter
för sluten vård. En successiv avveckling av de f.d. mentalsjukhusen och en
minskning av antalet slutenvårdplatser bör eftersträvas. Det är enligt min
mening angeläget att psykiatrin i betydligt ökad omfattning decentraliseras och
inriktas mot öppen vård och sådana halvöppna vårdformer som t.ex. dagsjukvård
och nattsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den framtida psykiatrin bör liksom andra hälso- och
sjukvårdsverksamheter omfatta inte bara vård och behandling av psykiska
sjukdomar utan även insatser för att förebygga sådana sjukdomar. En
sektoriserad psykiatri, dvs. en psykiatrisk akut- och korttidsvård som är
integrerad och samlokaliserad med övrig primärvård, skulle erbjuda betydande
fördelar genom att den ger möjligheter till insatser i såväl öppen som halvöppen
vård. De pågående förändringar mot ökat lagarbete, där personalkategorier med
olika erfarenhetsbakgrund ingår, bör också kunna medföra en utveckling av
vård-och behandUngsmetoderna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag kan här nämna att fördjupade studier av länssjukvården
och dess förhållande till både primärvård och regionsjukvård görs inom HS
90-projektet. Stor uppmärksamhet ägnas därvid möjligheterna att begränsa
framför allt vårdplatsantalet inom länssjukvården. Härigenom förbättras
förutsättningarna att inom snäva finansiella och personella resursramar
säkerställa en utbyggnad av primärvården, innefattande långtidssjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag vill i detta sammanhang också erinra om de
vårdkonsumtionsstudier, som genomförs inom socialstyrelsen och som visar att
vårdutnyttjandet i form av t.ex. vårdplatser varierar mellan olika
landsfingsområden samt att vårdutbudet i stor utsträckning styr
vårdutnyttjandet. De landstingskommuner eller sjukhus, som t.ex. har fler
vårdplatser än andra motsvarande enheter har alltså en större efterfrågan på
sluten vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att vissa komplicerade och sällsynta sjukdomar skall
kunna behandlas framgångsrikt krävs särskilda personella och tekniska resurser
som ett enskilt landsfing inte kan erbjuda. Ett samarbete inom större regioner
blir därför nödvändigt. Riksdagen har år 1980 fattat beslut om innehållet och
prganisafipnen av regionsjukvården (prop. 1980/81:9, SoU 6, rskr 123). Det
regionala samarbetet avses ske inom ramen för sex sjukvårdsregioner. Samarbetet
som nu är inriktat på vissa specialiteter såsom thoraxkirurgi, neurokirurg! och
radioterapi förutsätts bli utvidgat fill att omfatta i princip alla medicinska
verksamhetsområden som har behov av högspecialiserade resurser. I vissa fall
kan det vara lämpligt att koncentrera vården till ett eller några få sjukhus i landet.
Vidare skall formerna för samverkan inte avse enbart sluten och öppen vård utan
även medicinsk service, rådgivning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section144>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section145>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>72</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>konsultationer
och utarbetande av gemensamma vårdprogram m.m., samt vissa frågor rörande
utbildning, forsknings- och utvecklingsarbete. I den nya hälso- och
sjukvårdslagen bör givetvis ingå bestämmelser om landstingens samverkan om
regionsjukvården i enlighet med riksdagens beslut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
ankommer på landstingskpmmunerna själva att kpmma överens pm hur denna samverkan
skall läggas upp Pch genpmföras samt pm inriktningen och omfattningen av
samarbetet inom och mellan regionerna. EnUgt riksdagens beslut förordas att de
regionala planerna samordnas på riksnivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
är i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser av den uppfattningen
att organisationen av hälso- och sjukvården inte bör regleras i lag i större
utsträckning än vad som är nödvändigt för att garantera patienternas
rättssäkerhet och en god och säker vård i hela landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården bör-i överensstämmelse med vad som gäller i dag-ledas av en
politisk nämnd, i fortsättningen benämnd hälso- och sjukvårdsnämnden.
Möjligheterna att lägga ansvaret för hälso- och sjukvården på
förvaltningsutskottet eller annan nämnd bör också finnas kvar. Jag anser att
huvudmännen bör få möjlighet att inrätta pohtiska förvaltningsorgan under
hälso- och sjukvårdsnämnden med ansvar t.ex. för vissa geografiska områden
eller vissa verksamheter. Frågan om inrättande av lokala organ för hela det
landstingskommunala verksamhetsområdet övervägs f.n. av kommunaldemokratiska
kommittén. Mitt förslag hindrar inte att lokala organ kan inrättas för
uppgifter även inom hälso- och sjukvårdsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller de organisatoriska frågorna finner jag övervägande skäl tala för att
använda begreppet primärvård för den lokala offentliga hälso- och sjukvården.
Primärvård är numera en väl inarbetad benämning. Den är också internafionellt
vedertagen. Det av HSU föreslagna begreppet närvård är i och för sig
lättförståeligt men har enligt min mening inga väsentliga fördelar framför den
numera vedertagna benämningen primärvård. Frågan är dock inte av den natur att
den föranleder några lagmässiga konsekvenser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med flera remissorgan anser jag att konsekvenserna för pafienterna av att
utmönstra detaljbestämmelser om organisafion och arbetsformer inte analyserats
tillräckligt av utredningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns enligt min mening ett klart behov av vissa enhetliga definifioner och
referensramar inom hälso- och sjukvården bl.a. för att möjliggöra översikter
och jämförelser på nationell nivå. Härigenom ges tillsynsmyndigheten bättre
möjligheter att bevaka att målen för hälso- och sjukvården följs och att vården
i hela landet är av god kvalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Begreppen
öppen och sluten vård, sjukhus, överläkare och distriktsläkare förekommer
sålunda i olika andra lagar t.ex. i lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda och smittskyddslagen (1968:231). LSPV är f.n.
föremål för översyn genom socialberedningen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section146>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section147>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>(S 1980:07). Omsorgslagen har nyligen setts över av
omsorgskommittén, vars betänkande (SOU 1981:26) Omsorgen om vissa handikappade
f.n. remissbehandlas. En översyn av smittskyddslagen har begärts av bl.a.
socialstyrelsen. Frågan om översyn övervägs f.n. Begreppen sluten och öppen
vård används vidare i samband med planeringen och finansieringen av hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag är medveten om att begreppen sluten och öppen vård ter
sig ålderdomliga och att det kan uppkomma problem med att dra gränserna mellan
dem. En av orsakerna härtill är t.ex. att nya "halvöppna" vårdformer
har vuxit fram. Detta har framför allt skapat problem vid fillämpningen av
sjukförsäkringens ersättningsregler. Enligt den överenskommelse om vissa
ersättningar från sjukförsäkringen fill sjukvårdshuvudmännen under åren
1982-1983 som regeringen och riksdagen godkänt (prop. 1980/81:187, SoU 29, rskr
416) skall en särskild arbetsgrupp tillsättas för att pröva möjligheterna att
i ökad omfattning föra samman och schablonisera ersättningarna från
sjukförsäkringen fill de pffenthga sjukvårdshuvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag är mot denna bakgrund inte beredd att nu utmönstra
begreppen ur lagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De berörda översynerna skall emellerfid syfta till att
begreppen överläkare, distriktsläkare, sjukhus samt öppen och sluten vård
avskaffas. Förslag härom bör om möjligt föreläggas riksdagen under år 1983.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:182.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.3.6 Personal 2.3.6.1 Allmänt Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I sjukvårdslagen finns bestämmelser dels om att det skall
finnas läkare för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande (15 och
16 8§ SjvL), dels om att det för den sjukvårdande verksamheten skall finnas
anställd den övriga personal som behövs för att en god vård skall kunna meddelas
(23 8 SjvL).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjukvårdslagen och -kungörelsen innehåller även
detaljerade bestämmelser om olika läkartjänster, behörighetskrav och
tillsättning m.m. Vidare finns bestämmelser om vilka läkare som beslutar om
intagning och utskrivning av patienter vid sjukhus och om att denna
beslutanderätt vid behov får överlåtas på annan läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beträffande den rent medicinska verksamheten äger
sjukvårdshuvudmännen inte meddela föreskrifter. Detta ankommer på
socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl. (fillsynslagen) regleras personalens skyldigheter i
förhållande till bl.a. patienterna. Personalen åläggs bl.a. att vinnlägga sig
om att ge pafienterna en sakkunnig och omsorgsfull vård.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section148>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section149>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
föreslår att det i hälso- och sjukvårdslagen tas in en bestämmelse om att
läkare skall ha det medicinska ledningsansvaret. Ansvaret bör dock enligt
utredningen så långt det är möjligt delegeras till annan personal. Vidare
hänvisas till de bestämmelser som finns i annan lagstiftning om personalens
yrkesansvar. Nuvarande bestämmelse om att landsfingen skall ha tillräckhg
personal anställd för att en god vård skall kunna meddelas anser utredningen
inte vara behövlig. HSU hänvisar till 3 8 lagförslaget, varigenom landstingen
åläggs ett samlat ansvar för att god hälso- och sjukvård erbjuds dem som är
bosatta inom landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
förutsättning för att landstingskommunen skall kunna fullgöra sitt
vårdgivaransvar är givetvis att den har tillgång till den hälso- och
sjukvårdspersonal som behövs. Personalen måste uppfylla de utbildnings-och
andra kompetenskrav som finns uppställda. Jag vill här understryka personalens
stora betydelse för vårdens kvalitet. Jag vill även understryka att den
verksamhet som bedrivs inom hälso- och sjukvården intar en särställning som
motiverar att det finns vissa behörighetsregler. Hänsyn måste tas till
patienternas berättigade krav på en god och säker vård och jag föreslår därför
att bestämmelsen behålls om att landstingskommunerna skall ha den personal
anställd som behövs för att kunna meddela en god hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Inom hälso- och sjukvården
är den höga personalomsättningen framför allt bland sköterske- och
biträdespersonalen ett återkommande problem. En hög personalomsättning påverkar
givetvis kvahteten och konfinuiteten och därmed också säkerheten i vården. Även
patienternas möjligheter att få ett personligt och vänligt bemötande i vården
påverkas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Arbete pågår på olika håll
i landet för att åstadkomma en minskad personalrörlighet. Jag vill i det här
sammanhanget nämna de projekt om personalrörlighet som Spri i samarbete med
Stockholms läns landsting genomfört vid några vårdavdelningar. Projekten har
givit goda resultat och visat på nya organisatoriska lösningar av problemet.
Erfarenheterna härifrån bör kunna tas tillvara även inom andra delar av landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2.3.6.2
Administrativt och medicinskt ledningsansvar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
administrativa ledningsansvaret är ingående reglerat i nuvarande
sjukvårdslagstiftning. Detta ledningsansvar omfattar alla åligganden som inte
hör till den medicinska verksamheten. Enligt sjukvårdslagen skall
sjukvårdsdirektören bereda och verkställa sjukvårdsstyrelsens beslut. Sjuk-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section150>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section151>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>75</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vårdsstyrelsen får vidare uppdra åt sjukvårdsdirektören
att vara direkfionens verkställande tjänsteman och fullgöra administrativa och
organisatoriska uppgifter som ankommer på den lokala sjukhusledningen.
Lagstiftningen innehåller vidare föreskrifter om ansvaret för olika befattningshavare
på nivåerna under sjukvårdsdirektören. Sjukhusdirektör, chefsläkare, styresman,
block- och klinikchefer samt distriktsöverläkare har var och en på sin nivå
delvis likalydande åligganden vad avser ledning, planering, samordning,
tillsyn, ansvar för effektivitet, ekonomi, personal, jourorganisation, m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utveckhngen har fortlöpande gått mot en mindre detaljerad
sjukvårdslagstiftning när det gäller de organisatoriska bestämmelserna. Den
inom landet fidigare rätt likartade organisationen har därmed också utvecklats
mot skiftande lösningar inom olika sjukvårdsområden. Ansvarsområdena för
direktioner och block har t.ex. kommit att organiseras på olika sätt i landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Klinikerna, som tidigare leddes såväl medicinskt som
administrafivt av en överläkare, leds numera i administrafivt hänseende av en
klinikchef. I vissa fall styrs ett helt medicinskt verksamhetsområde eller
grupper av sådana inom s.k. sektorsblock även blockchef. En
distriktsöverläkare, en befattning som f.ö. inte finns inom alla
sjukvårdsområden, har hand om ledningen av en angiven vårdcentral men kan också
fungera som administrafiv chef för samtliga distriktsläkare inom ett
läkardistrikt eller inom ett på annat sätt avgränsat område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På nivåerna under sjukhusdirektör och styresman saknas
f.n. föreskrifter om samråd mellan den som ansvarar för den ekonomiska
förvaltningen och den läkare som har det administrativa ledningsansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På nivåerna under klinikchef och distriktsöverläkare finns
föreskrifter för överläkare och distriktsläkare samt dem underställda läkare
men inga föreskrifter för övrig personal. Bestämmelserna för läkare omfattar
såväl det medicinska ledningsansvaret som ansvar för skiftande uppgifter av
administrativ natur såsom utfärdande av intyg, skyldighet att anmäla vissa
förhållanden och journalföring m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För att garantera den medicinska kvaliteten i vårdarbetet
och därmed säkerställa pafienternas krav på trygghet finns olika regelsystem.
Vid sidan av de allmänna bestämmelser om personalens ansvar som numera finns
intagna i tillsynslagen finns särskilda bestämmelser om behörighet, om det
medicinska ledningsansvaret samt regler om vissa särskilt angivna arbetsuppgifter
och åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det
medicinska yrkesansvaret regleras för läkare - förutom i tillsynslagen -i
allmänna läkarinstrukfionen (1963:341) och gäller alla behöriga läkare både. i
allmän och enskild tjänst. För övrig hälso- och sjukvårdspersonal regleras det
medicinska yrkesansvaret dels i tillsynslagen, dels i instrukfioner och
reglementen för vissa av yrkesgrupperna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det medicinska yrkesansvaret innebär att var och en som
arbetar inom vården har ett ansvar för sina egna bedömningar, beslut och
åtgärder inom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section152>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section153>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>76</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>yrkesutövningen. Alla är vidare skyldiga att följa de
föreskrifter som socialstyrelsen utfärdar med stöd av tillsynslagen och
föreskrifter i instruktioner eller reglementen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det medicinska ledningsansvaret innebär att läkaren har
ett medicinskt ansvar inte bara för sitt eget yrkesmässiga handlande utan även
ett chefsansvar för den underställda personalen. Ledningsansvaret avser den
medicinska verksamheten -1.ex. åtgärder som undersökning och behandling i ett
enskilt vårdfall för vilka krävs medicinsk utbildning. Det innebär däremot inte
något övergripande ansvar för verksamheten rörande t.ex. organisation, resurser
och utbildning. I dessa frågor beslutar den som driver sjukhuset och
fastställer anslagen. Överläkares, biträdande överläkares och distriktsläkares
medicinska ledningsansvar regleras i 15 och 16 8§ sjukvårdslagen samt i 29 §
p. 3 och 31-32 8§ sjukvårdskungörelsen. Av bestämmelserna framgår att sådan
läkare - förutom att ansvara för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga
handhavande inom det verksamhetsområde som anförtrotts honom - även har att
ställa sig till efterrättelse vad överordnade instanser föreskriver i fråga som
inte direkt rör den medicinska verksamheten. Enligt lagen ansvarar dessa
läkare för intagning och utskrivning av pafienter på resp. sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av 30 och 34 8§ sjukvårdskungörelsen framgår att
avdelningsläkare, extra läkare, underläkare och biträdande distriktsläkare är
skyldiga att följa de direktiv och föreskrifter som den överordnade läkaren ger
om utredning och behandling, som denne ansvarar för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På samma sätt som klinikchefen enligt lagen har en
beslutsfattande och ledande ställning i administrativa frågor vid kliniken har
överläkaren resp. distriktsläkaren motsvarande ställning i de medicinska
frågorna inom sitt verksamhetsområde. Den övriga personalen har att inom ramen
för sitt yrkesansvar följa den ansvarige läkarens direktiv angående den
medicinska verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU gör den bedömningen att särskilda regler om
personalens yrkesansvar inte behövs i en ny hälso- och sjukvårdslag för att
tillgodose patienternas behov av trygghet i vården. De bestämmelser som redan
gäller om personalens medicinska yrkesansvar i framför allt tillsynslagen
innebär enligt utredningens mening goda grundläggande garantier för att krav på
trygghet och kvalitet blir tillgodosedda. Utredningen föreslår att en
hänvisning tas in i lagen till de särskilda bestämmelser som gäller för
personalens åligganden och ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU har kommit till den slutsatsen att en fortsatt
lagreglering av det administrativa ledningsansvaret inte är nödvändig. Det
administrativa ansvaret bör i stället enligt HSU fastställas av huvudmannen.
Det administrativa ledningsansvaret avser i det väsentliga det ansvar som
åvilar block-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section154>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section155>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>77</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>och
klinikchefer för samordning och disposition av resurser inom khniken eller
blocket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller frågan om behovet av regler motsvarande nuvarande bestämmelser om
det medicinska ledningsansvaret konstaterar HSU att många beslut inom hälso-
och sjukvården är av sådan karaktär att de kräver högsta sakkunskap och
speciell erfarenhet hos beslutsfattaren. Besluten måste ofta fattas efter en
sammanvägning av olika medicinska och andra experters bedömningar. Mot denna
bakgrund anser HSU att det i vårdorganisationen måste finnas befattningshavare
med övergripande beslutsbefogenheter i medicinska frågor, dvs. med ett medicinskt
ledningsansvar. HSU förutsätter dock att uppkommande avgränsningsproblem skall
kunna lösas genom en organisation baserad på samråd och samverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
anser sålunda att övervägande skäl talar för att bibehålla det medicinska
ledningsansvaret för överläkare eller motsvarande. HSU föreslår mot den
bakgrunden att i lagen tas in en bestämmelse om att ansvaret för att leda den
medicinska verksamheten inom olika verksamhetsområden skall åvila läkare. Med
medicinsk verksamhet avser utredningen sådana uppgifter som kräver medicinsk
utbildning, dvs. utredning och behandling i det enskilda vårdfallet jämte
förebyggande insatser. Tillämpningen bör dock ske så att läkaren utövar
ledningsansvaret beträffande den diagnps pch terapi spm han med hänsyn till sin
kunskapsnivå och erfarenhet har att ställa respekfive ordinera eller själv
utföra. I övriga fall förutsätts samarbetet med övriga specialister få ökad
betydelse och i många fall bli avgörande för ställningstagandena. Utredningen
förutsätter vidare att delegafionsmöjHg-heterna tas tillvara av den ansvarige
läkaren. HSU föreslår att en bestämmelse härom också tas in i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
specialmotiveringen till lagförslaget påpekar utredningen att den ansvarige
läkaren liksom tidigare inte är skyldig att följa föreskrifter av överordnade
administrativa organ beträffande den medicinska verksamheten. Området för det
medicinska ledningsansvaret är således enligt HSU undantaget från det allmänna
övergripande ansvar som åvilar landstingskommunen. Utredningen pekar också på
att en avgränsning måste ske av läkares ledningsansvar i förhållande till det
ledningsansvar som huvudmannen kan lägga på andra yrkesutövare inom vården.
Ett sådant ledningsansvar kan också omfatta utredning och behandling av
enskilda vårdfall och har samma innebörd som läkarens ansvar i förhållande till
annan personals insatser. Utredningen betonar att inom varje särskilt område
gäller ett enda ledningsansvar. Flera yrkesgrupper kan alltså inte dela ett
ledningsansvar. Enligt utredningens bedömning kommer ledningsansvaret till
största delen att åvila läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Experten
i utredningen Ulrica Croné har i ett särskilt yttrande förklarat att hon inte
ansluter sig till HSU:s slutsatser om nödvändigheten av att i lag införa
föreskrifter om medicinskt ledningsansvar för yrkeskategorin läkare.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section156>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section157>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>78</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hon
anser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
kvaliteten garanteras genom en ansvarskedja, som rymmer tillsynsmyndighetens,
huvudmannens, arbetsgivarens ansvar, de anställdas yrkesansvar,
medicinalansvar och ledningsansvar,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>att
medicinskt ledningsansvar måste åvila den specialist - expert som besitter de
bästa kunskaperna för aktuell verksamhet - insats,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>att
medicinskt ledningsansvar bör hgga så nära patient och arbetsgrupp som möjligt
och</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
ett medicinskt ledningsansvar oavsett vem eller vilka det åvilar inte behöver
lagfästas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Experten
Bo Hjern anser att den föreslagna bestämmelsen om det medicinska
ledningsansvaret fått ett så oklart innehåll att den i själva verket inte
innebär någon garanti för kvalitet i vården. Genom att HSU har avstått från att
närmare precisera området för det medicinska ledningsansvaret har utredningen
ryckt undan grunden för ansvarets utövande. Den föreslagna bestämmelsen har
inte samma karaktär som motsvarande regler i dagens lagsfiftning. Vidare har
HSU skapat ytterligare ansvarsområden som varken kan definieras som medicinska
eller administrafiva. Resultatet är en betydande osäkerhet om
ansvarsregleringen inom hälso- och sjukvården som inte är acceptabel ur vare
sig patientens eller personalens synvinkel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
stora flertalet remissinstanser har ingen erinran mot förslaget i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
är dock kritiska mot förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
instämmer i utredningens bedömning att det medicinska yrkesansvaret inte
behöver regleras i en hälso- och sjukvårdslag. Samfidigt understryker styrelsen
vikten av att klarhet skapas om vad som i ansvarshänseende gäller för de inom
vården verksamma och att det vore av värde om dessa frågor klargjordes i
motiven till en hälso- och sjukvårdslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag att det administrativa ledningsansvaret inte skall regleras i lag
tillstyrks av Landstingsförbundet och ett flertal landstingskommuner. Enligt
förbundet är det naturligt att huvudmännen får frihet att själva lägga fast den
organisationsform som passar dem bäst. Denna frihet hindrar inte att nuvarande
organisation bibehålls när den fungerar bra.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
instämmer i utredningens uppfattning att nuvarande lagstiftning motverkar en
utveckling av inflytande i olika former. TCO anser att det administrativa
inflytandet inte bör regleras i lag. Enligt TCO bör den administrativa
ledningen bygga på samverkan mellan de yrkesgrupper som har medicinsk resp.
omvårdnadsmässig kunskap kombinerad med administrativ utbildning och
erfarenhet. Även andra än läkare bör komma i fråga för ledningsfunktionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
framför liknande synpunkter och betonar att ledningsansvaret måste åvila
yrkeskategorier med kompetens och utbildning inom medicin och omvårdnad. SHSTF
tar därför avstånd från utredningens förslag att</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section158>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section159>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>79</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förtroendevalda
skall avgöra om särskild sakkunskap behövs för arbetsledande och andra
befattningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund menar att administrativa och medicinska beslut i praktiken inte
kan särskiljas. Det är därför orimligt att inte ge föreskrifter i lag om det
administrativa ansvaret på kliniknivå. Liksom hittills bör överläkare vara
kUnikchef. Svenska läkarsällskapet framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landsfingsförbundet
anser det posifivt att utredningen försökt slå fast en skillnad mellan det
medicinska och administrativa ledningsansvaret. Förbundet anser inte att
lagförslaget behöver förtydligas eller förändras i dessa avseenden. Förbundet
är dock medvetet om att många huvudmän ser risker för tillämpningssvårigheter
när det gäller gränsdragningen mellan det medicinska och administrativa
ledningsansvaret. Förbundet instämmer i dessa farhågor inte minst när det
gäller frågan om att avgöra vad som är förhandlingsbart enhgt MBL och vad som
inte är det. Det är vikfigt att det finns tillgång till annan vägledning än de
grundläggande bestämmelser som kan tas in i en ramlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
femtontal landstingskommuner är i huvudsak positiva fill HSU:s förslag rörande
det medicinska ledningsansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kammarrätten
i Stockholm anser att ansvarsförhållandena blir oklara och svåröverskådliga om
utredningens förslag om det administrafiva och medicinska ledningsansvaret
genomförs. Kammarrätten är av den meningen att nuvarande ansvarssystem
härigenom kommer att luckras upp. Kammarrätten anför att HSU har lagt fram
förslag om delegation och vidaredelega-tion samt ett ökat företagsdemokrafiskt
inflytande i verksamheten men har inte samtidigt klargjort vilken återverkan
förslagen får på ansvarsfrågan. Förslaget medför enligt kammarrätten
rättsosäkerhet för såväl den enskilde som sjukvårdspersonalen. Som
rättstillämpande instans anser kammarrätten att en sådan ordning inte kan
godtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
instämmer i utredningens förslag om att det administrativa ledningsansvaret
inte längre bör regleras i lag. Socialstyrelsen delar också utredningens
bedömning att bestämmelser om det medicinska ledningsansvaret för läkare bör
bibehållas. I verksstyrelsens yttrande har majoriteten ställt sig helt bakom
HSU:s lagförslag i denna del. Ordföranden i verksstyrelsen (generaldirektören)
har dock anmält skiljaktig mening beträffande utformningen av det medicinska
ledningsansvaret. Den begränsning av detta ansvar som gjorts av HSU är enligt
hennes mening alltför snäv. Generaldirektören anser att detta ansvar också
måste inrymma in- och utskrivning av patienter, förande av journaler,
användning av medicinskt-teknisk utrustning på ett adekvat sätt samt säkra och
effektiva läkemedelsrutiner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund menar att HSU:s förslag innebär en väsenflig förändring av det
medicinska ledningsansvaret bl.a. genom att detta enligt lagen inte längre
skall åvila överläkare utan ospecificerade läkare. Genom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section160>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section161>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>80</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förslaget
ges landstingen möjlighet att dela upp sjukvården i olika ansvarsområden där
läkarna endast skall ansvara för medicinsk verksamhet i inskränkt bemärkelse.
Sjukvård och medicinsk verksamhet är inte synonyma begrepp enligt förslaget.
Vid sidan av den medicinska verksamheten kan det enligt utredningen finnas
verksamheter som andra yrkesgrupper har ledningsansvaret för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
anser det anmärkningsvärt att utredningen inte försökt att analysera
konsekvenserna av sitt förslag beträffande det medicinska ledningsansvaret.
Svenska läkaresällskapet har likartade synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret,
riksrevisionsverket och konsumentverket anser att förslaget om det medicinska
ledningsansvaret är oklart och utan konkret innebörd. Frågan bör därför enhgt
deras mening analyseras närmare. RRV anser att det kan vara eftersträvansvärt
med ett samlat ansvar för de medicinska, administrativa och ekonomiska
funktionerna. Statskontoret anser att överläkare för sitt verksamhetsområde bör
åläggas ett ansvar för en behörig och ändamålsenlig sjukvård samt att av
bestämmelserna i lagen bör framgå att in- och utskrivning av patienter ingår i
detta ansvar. Statskontoret erinrar om att de föreslagna kompletteringarna får
återverkningar på vad ett kollekfivt avtal om medbestämmande kan komma att
innehålla på sjukvårdens område, eftersom ett sådant avtal inte får stå i
strid med sjukvårdslagens bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
socionomers riksförbund anser att flera skäl föreligger för att mönstra ut det
medicinska ledningsansvaret ur lagstiftningen, bl.a. det förändrade synsätt på
vården som vuxit fram och där sociala och psykiska faktorer fått en större
tyngd som sjukdomsorsak. Om man i helhetssynen på patienten skall kunna ta
hänsyn till de psykologiska och sociala förhållandena, måste olika
kunskapsområden kunna hävda sig jämbördigt.,Liknande synpunkter har förts fram
av SKTF, SHSTF, HCK och Sveriges psykologförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens viktigaste uppgift för patienten är att svara för de medicinska
åtgärder som den enskilde patientens tillstånd kräver. Vård och behandling
skall vara grundade på en betryggande medicinsk kompetens. Vårduppgifterna
måste utföras med kunnighet och omsorg. För anställning inom hälso- och
sjukvården finns särskilda behörighetskrav uppställda för olika yrkesgrupper.
Dessa behörighetskrav utgör garantier för säkerhet och kvaUtet i vården. För
att helt kunna fillgodose patienternas krav på säkerhet i vården måste det
arbete som utförs av hälso- och sjukvårdspersonalen också vara förenat med
ansvar. Detta ansvar måste också kunna utkrävas när så blir nödvändigt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section162>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section163>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>81</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
nuvarande lagsfiftning finns regler för det medicinska yrkesansvaret, det
administrativa ledningsansvaret samt det medicinska ledningsansvaret. Det
medicinska yrkesansvaret regleras sedan den 1 juli 1980 för hälso- och
sjukvårdspersonal i första hand genom den s.k. tillsynslagen. Dessutom finns
yrkesansvaret för vissa yrkesgrupper preciserat i instruktioner och reglementen
för yrkesgrupperna, t.ex. för läkarna i den allmänna läkarinstrukfionen
(1963:341). Jag delar utredningens bedömning att någon särskild reglering av
yrkesansvaret inte behöver tas in i den nya hälso- och sjukvårdslagen. Eftersom
det medicinska yrkesansvaret är en vikfig garanti för att patienterna erbjuds
en god och säker vård och för att underlätta förståelsen av
författningsregleringen inom hälso- och sjukvården bör en hänvisning till
gällande bestämmelser om det medicinska yrkesansvaret dock göras i ramlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller det administrativa ledningsansvaret har utredningen föreslagit att
nuvarande detaljreglering på området skall utmönstras ur lagstiftningen. Vissa
remissinstanser har påpekat risker härmed i ansvarshänseende och svårigheter
av prakfisk natur att slopa regleringen av området. I princip delar jag
utredningens uppfattning att frågan om hur det administrativa ledningsansvaret
bör vara fördelat skall ankomma på huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller det medicinska ledningsansvaret har flera remissinstanser pekat på
riskerna med att ansvaret i lagen inte ges tillräcklig omfattning eller att
ansvaret inte klart anges. Jag har därför sökt att så detaljerat som möjhgt
redovisa mina förslag i denna del. Jag föreslår att det medicinska
ledningsansvaret skall liksom i dag omfatta, diagnos, vård och behandling i det
enskilda fallet. Detta innebår ett yttersta ansvar för att underställd personal
fullgör sina medicinska åligganden. Ansvaret pmfattar förutom vården av
enskilda patienter i strikt mening också in- och utskrivning av patienter
innefattande även prioritering mellan pafienter och ansvar för remitterade
patienter. I ledningsansvaret ingår också ett ansvar för att journal förs för
patienten, att befintlig medicinsk-teknisk utrustning används på det sått som
ur sjukvårdssynpunkt bäst gagnar pafienten samt ansvar för riktig och säker
medicinering.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>I flera remissyttranden
har framförts synpunkter på att det medicinska ledningsansvaret inte bör vara
förbehållet läkare. Utvecklingen inom hälso-och sjukvården, varvid bl.a.
sociala och psykiska faktorer kommit att tillmätas en ökad betydelse som
sjukdomsorsak, mofiverar enligt dessa remissinstanser att även andra
yrkesgrupper än läkare - t.ex. psykologer, kuratorer, sjuksköterskor och
sjukgymnaster - kan åläggas ett medicinskt ledningsansvar. Jag är medveten om
att förhållandena inom vissa verksamhetsområden, bl.a. inom delar av den
psykiatriska vården, är sådana att det redan i dag kan övervägas att lägga
delar av ledningsansvaret på någon annan än läkare. Det förefaller troligt att
utvecklingen inom hälso- och sjukvården kommer att förstärka behovet av
alternativa lösningar, när det gäller 6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section164>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section165>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>82</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ledningen
av verksamheten. I likhet med HSU anser jag emellertid att det i de allra
flesta fall är nödvändigt att lägga det medicinska ledningsansvaret på en
läkare. Som jag redan har utvecklat menar jag att detta ansvar av flera skäl
bör vara angivet i lag. Jag föreslår i likhet med utredningen att det
medicinska ledningsansvaret läggs på läkare i ledande ställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
läkare som har det medicinska ledningsansvaret bör enligt min mening preciseras
i den nya lagen. Jag föreslår således att det skall finnas överläkare eller
distriktsläkare som har ansvaret för att leda den medicinska verksamheten inom
sina respekfive verksamhetsområden. Jag föreslår vidare att annan läkare skall
kunna förordnas att fullgöra viss del av en överläkares eller distriktsläkares
åligganden. Det är självklart att dessa läkare har specialistbehörighet inom
verksamhetsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser i likhet med några remissinstanser att det inte är nödvändigt att i lag
reglera den medicinskt ledningsansvarige läkarens delegationsmöjligheter. De
principer som av hävd gäller om delegation inom sjukvården bör även
fortsättningsvis fillämpas. Dessa torde internationellt sett vara långtgående.
Principerna för delegatipn inpm sjukvården finns redovisade i socialstyrelsens
kungörelse med allmänna råd pm delegering av arbetsuppgifter inpm hälsp- och
sjukvård m.m. (SoSFS M 1980:100). Det bör påpekas att delegationen endast kan
avse vissa avgränsade uppgifter och aldrig hela ansvaret. Den ledningsansvarige
läkaren kan sålunda inte helt frånhända sig detta ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Jag vill i detta
sammanhang peka på att de läkare som åläggs ett medicinskt ledningsansvar när
det gäller vård och behandling av enskilda patienter, endast är underställda
socialstyrelsens tillsyn och ansvarsnämndens disciplinära prövning. Det är
samtidigt viktigt att understryka att huvudmännen givetvis även i
fortsättningen får ange de ramar inom vilka övriga åtgärder inom det medicinska
ledningsansvaret t.ex. in- och utskrivning av patienter får ske. Det är därvid
angeläget att de läkare som ålagts ett medicinskt ledningsansvar deltar i
huvudmannens planering av verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avtal
mellan arbetsgivare och arbetstagare med stöd av medbestämmandelagen blir
således utan verkan i den mån de skulle strida mot lagreglerna om de uppgifter
som omfattas av det medicinska ledningsansvaret. Med lagregler avses här också
regler som utfärdas med stöd av lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
finner det vara angeläget att det ges möjlighet för huvudmännen att, när
vårdmässiga och organisatoriska skäl talar för det, i enskilda fall få dispens
från lagens bestämmelser om det medicinska ledningsansvaret. Det kan t.ex. vara
befogat att undanta vissa verksamheter från reglerna om medicinskt
ledningsansvar, när de socialmedicinska aspekterna på vården och behandlingen
är av avgörande betydelse. Det kan vidare vara rimligt att överväga att ge
dispens från bestämmelserna om det medicinska ledningsansvaret, när det
faktiska ansvaret för vården ligger på någon annan än läkare. Så är t.ex. ofta
fallet vid ett sjukhem, där en sjuksköterska har det löpande vårdansvaret och
läkaren endast tjänstgör ett fåtal timmar i veckan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section166>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section167>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkare
skulle om dispens ges snarast få ställning som konsult. Samma synsätt kan också
tillämpas på avdelningar för sjukgymnastisk behandling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
verksamheter inom hälso- och sjukvården kan vidare vara av den karaktären att
de snarare hör hemma inom det tekniska än det medicinska kompetensområdet.
Detta kan exempelvis gälla medicinskt-tekniska avdelningar, avdelningar för
sjukhusfysik och liknande enheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
när det gäller verksamhet av denna tekniska natur bör huvudmannen i enskilda
fall kunna få dispens från lagens bestämmelser så att verksamheten i fråga
undantas från det medicinska ledningsansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
viss verksamhet undantas från medicinskt ledningsansvar innebär självklart
ingen ändring vad gäller vederbörande läkares ansvar för undersökning, diagnos
och behandling av varje enskild pafient och i samband därmed utfärdade
ordinationer och remisser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
bör bemyndigas att efter framställning från en sjukvårdshuvudman pröva om
förutsättningar föreligger att medge undantag från lagens bestämmelser om
medicinskt ledningsansvar. En sådan dispensrätt knyter givetvis nära an till
socialstyrelsens uppgifter som fillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Flera
remissinstanser har pekat på riskerna med att stora delar av hälso-och
sjukvården genom utredningens förslag kan bli föremål för förhandlingar enligt
medbestämmandelagen pch att detta förhållande kan inkräkta på patienternas berättigade
krav på säkerhet och kvalitet i vården. Med den utformning det medicinska
ledningsansvaret nu föreslås få, anser jag att patienternas intressen blivit
väl tillgodosedda i dessa hänseenden. En god balans måste härmed också anses ha
uppnåtts mellan pafienternas och personalens intressen, i de fall dessa inte
överensstämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill slufiigen i hkhet med flera remissinstanser framhålla att ansvarsfrågorna
inom hälso- och sjukvården är komplicerade och att vissa ytterligare
klarlägganden kan behövas. Av denna anledning avser jag föreslå regeringen att
ge 1981 års behörighetskommitté i uppdrag att se över vissa frågor som rör
ansvarsfördelning inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten skall därvid vara
det förslag som nu läggs fram beträffande medicinskt ledningsansvar. Strävan
bör vara att klargöra ansvars- och arbetsfördelningen mellan framför allt
läkare och vissa andra yrkesgrupper, t.ex. distriktssköterskor, barnmorskor
och sjuksköterskor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-family:Verdana'>2.3.6.3
Bestämmelser om behörighet och fillsättning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
Sverige står det i princip var och en fritt att utöva verksamhet på hälso-pch
sjukvårdens område. Till skydd för allmänheten finns det dock omfattande
begränsningar i denna frihet främst genom lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section168>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section169>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>84</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>kvacksalverilagen.
För vissa grupper som är verksamma inom hälso- och sjukvården finns
bestämmelser om legitimation eller krav på viss kompetens. Bestämmelser om
legitimation finns f.n. för läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor,
sjukgymnaster, glasögonoptiker och psykologer. För flera av dessa grupper utgör
legitimationen ett villkor för behörighet att inneha anställning inom den
allmänna hälso- och sjukvården. För läkare och sjuksköterskor finns dessutom
krav på viss vidareutbildning för rätt att inneha vissa tjänster inom
sjukvårdsorganisationen. För några yrkesgrupper gäller inte bestämmelser om
legifimafion men verksamheten är ändå rättsligt reglerad. För det stora
flertalet yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården finns inga bestämmelser om
legifimafion eller annan rättslig reglering av yrket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
bestämmelser som reglerar fillsättningsförfarande och behörighetsvillkor
syftar i första hand till att fillgodose kravet på god kvalitet och säkerhet i
vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
läkare återfinns behörighetsvillkor för anställning - förutom i den
grundläggande lagen om behörighet att utöva läkaryrket - i sjukvårdskungörelsen.
Villkoren för specialistkompetens för läkare återfinns i kungörelsen (1972:678)
med tillämpningsföreskrifter till lagen (1960:408) om behörighet att utöva
läkaryrket. I sjukvårdskungörelsen regleras vidare sakkunnigförfarandet vid
tillsättning av läkartjänster samt vikariatsförordnanden på dessa tjänster.
Kraven för behörighet att inneha tjänst resp. vikariat på tjänst som
sjuksköterska, barnmorska och sjukgymnast finns också i sjukvårdskungörelsen.
Kraven på vidareutbildning för innehav av vissa sjukskötersketjänster finns i
bestämmelser som socialstyrelsen utfärdat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
anser att dagens detaljreglering av förfarandet vid tillsättning av
läkartjänster passar mindre väl in i en lagstiftning av ramkaraktär.
Detaljregleringen behövs enligt utredningens bedömning inte för att garantera
att till varje tjänst knyts den person av de sökande som har de bästa
kvalifikationerna och inte heller för de enskilda sökandenas rättssäkerhet.
Utredningen pekar på att en förenklad ordning skulle stämma bättre överens med
den principiella inställningen att landstingskommunerna i fortsättningen skall
bära samhällets ansvar för hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
konstaterar vidare att behörighetsbestämmelserna för hälso- och
sjukvårdspersonalen är spridda i olika författningar, att dessa kommit till vid
olika tillfällen och att det kan anföras åtskilliga skäl för en särskild
översyn av bestämmelserna. Ett samlat övervägande borde enligt utredningen
också omfatta frågor om behörighet på områden, som f.n. inte är författningsreglerade.
Det borde även omfatta fillsättningsförfarandet samt frågan om kompetenskrav på
olika nivåer, t.ex. för anställning i ledande ställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår att detaljregleringen av tillsättande av läkartjänster</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section170>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section171>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>85</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>utmönstras
ur lagstiftningen och att detta sker utan avvaktande av en central översyn på
området. Vidare föreslås att de bestämmelser som behövs för att reglera
behörigheten för anställning inom den allmänna hälso- och sjukvården, i
avvaktan på den särskilda översynen, förs över till en särskild förordning.
Utredningen lägger fram förslag till en sådan förordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
förutsätter att det tillsättningsförfarande som arbetsmarknadens parter i
framtiden enas om i många avseenden kommer att överensstämma med det nuvarande
väl prövade och fungerande förfarandet. Utredningen räknar också med att de
meritvärderingsråd som socialstyrelsen har utfärdat i ämnet även i framtiden
kommer att vara vägledande för huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
om att behörighetsbestämmelser och tillsättningsregler bör ses över i särskild
ordning tillstyrks av ett flertal remissinstanser. Det understryks från flera
håll att denna översyn bör ske skyndsamt så att nya bestämmelser kan träda i
kraft i anslutning fill att hälso- och sjukvårdslagen blir tillämplig. Några
remissinstanser är dock krifiska mot att de nuvarande bestämmelserna om
fillsättning av läkartjänster m.m. inte förs över från nuvarande
sjukvårdslagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag redan berört tillkallade förutvarande statsrådet Holm efter regeringens
bemyndigande under hösten 1980 en särskild utredare för att göra en allmän
översyn av bestämmelserna om legitimation och annan behörighet på hälso- och
sjukvårdens område. I utredarens uppdrag ligger även att överväga behovet av
särskilda bestämmelser om behörighet fill anställning samt
tillsättningsbestämmelser inom den offentliga hälso- och sjukvården. Även
behovet av olika behörighetskrav för anställning på olika nivåer bör övervägas.
Jag anser att gällande bestämmelser om behörighetsvillkor för anställning inom
hälso- och sjukvården och om tillsättning och sakkunnigförfarande rörande
läkartjänster i sak bör behållas oförändrade i avvaktan på att denna översyn
sker. I hälso- och sjukvårdslagen bör tas in ett bemyndigande för regeringen
att meddela sådana föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag fidigare framhållit får regeringen med stöd av 33 8 sjukvårdslagen meddela
från lagen avvikande föreskrifter beträffande sjukhus, där undervisning för
blivande läkare bedrivs eller skall bedrivas. EnUgt 36 8 sjukvårdslagen får
vidare tjänst som distriktsläkare vara förenad med tjänst som lärare vid
högskola. Regeringen meddelar bestämmelser om tillsättning av
distriktsläkartjänst, förenad med sådan tjänst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
stöd av bestämmelserna har utfärdats kungörelsen (1970:704) om kommunala
undervisningssjukhus (KUSK). Med kommunalt undervisningssjukhus förstås
sjukhus, som upplåtits för läkarutbildning enligt läkarutbild-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section172>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section173>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>86</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ningsavtal. KUSK tar främst upp vilka läkare, som får
finnas vid undervisningssjukhusen, och hur fillsättningen av läkartjänsterna
vid sjukhusen skall ske. Vidare fastslås läkarnas undervisningsskyldighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt KUSK kan regeringen förordna om att läkartjänster
vid dessa undervisningssjukhus förenas med lärartjänst vid berörd
högskoleenhet. Sådan läkartjänst tillsätts i den ordning som gäller för
lärartjänsten. På förslag får emellertid endast uppföras den som har behörighet
till läkartjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sålunda har regeringen förordnat om förening av
professurer med överläkartjänster vid de kommunala undervisningssjukhusen. Tjänst
som klinisk lärare är förenad med tjänst som biträdande överläkare och i några
enstaka fall med överläkartjänst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I KUSK finns medgivande att bl.a. kliniska amanuenser får
biträda i sjukvården. Tjänst som klinisk amanuens är inrättad vid
högskoleenheten, men tjänsteinnehavaren fullgör även sjukvård på som regel
avdelningsläkar-nivå. Sjukvårdshuvudmännen betalar enligt gällande
läkarutbildningsavtal en tredjedel av kostnaderna för sådana tjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Klinisk
lärare förordnas tills vidare för högst sex år. Förordnande på tjänst som
klinisk amanuens meddelas tills vidare för högst tre år, varefter förlängt
förordnande får meddelas tills vidare för längst samma tid. Förordnande får ges
för sammanlagt högst sju år.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Bakgrunden
till att dessa förordnanden ges för viss tid är tjänsternas karaktär av
meriteringstjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Även
tjänster som biträdande överläkare och avdelningsläkare har ansetts böra som
regel vara genomgångstjänster vid undervisningssjukhusen för att läkare skall
få möjlighet att under sin läkarbana skaffa sig fördjupade kunskaper vid dessa
högspecialiserade sjukhus. I överensstämmelse härmed föreskrivs i 11 8 KUSK att
biträdande överläkare och avdelningsläkare förordnas för sex år, om ej
särskilda skäl föranleder förordnande för kortare fid. Socialstyrelsen får
emellertid medge att förordnande meddelas fills vidare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Högskoleenheterna
har genom KUSK tilldelats ett särskilt inflytande över tillsättningen av
läkartjänsterna vid de kommunala undervisningssjukhusen genom att få utse
sakkunniga som skall lämna tjänsteförslag. De sakkunnigas beslut om
tjänsteförslag kan överklagas genom besvär hos socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som en
följd av den nya ramlagen för hälso- och sjukvården måste betydande ändringar
göras i KUSK. Vissa av de bestämmelser som enligt min mening bör behållas är
vidare av den karaktären att de numera bör meddelas i lag. Den nya lagen bör
gälla alla enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som
upplåtits för grundläggande utbildning av läkare och således inte som nu enbart
enheter vid de kommunala undervisningssjukhusen. Detta har bl.a. betydelse för
möjligheten att förena läkartjänst för sjukvård med lärartjänst för forskning,
undervisning och examination även vid sjukhus och vårdcentraler utanför dessa
sjukhus. Jag vill i detta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section174>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section175>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sammanhang
erinra om att det i gällande avtal mellan staten och berörda sjukvårdshuvudmän
om läkarutbildning och forskning (LUA-avtalen) inte gjorts en sådan uppdelning
mellan sluten och öppen vård som i KUSK. I övrigt bör nu gällande bestämmelser
efter en redaktionell överarbetning bibehållas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
valda lösningen bör ses som ett provisorium i avvaktan på en närmare översyn av
bestämmelser om tillsättning, sakkunnigförfarandet m.m. som redan pågår. Vidare
bör övervägas om inte vissa av de bestämmelser som nu regleras i författning
bör kunna föras över till läkarutbildningsavtal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.4
Tillsyn och kontroll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nuvarande
förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
sjukvårdslagen utövas högsta tillsynen över landstingskommunernas sjukvårdande
verksamhet av socialstyrelsen. Hälso- och sjukvårdspersonalen står enligt
tillsynslagen i yrkesutövningen under tillsyn av socialstyrelsen.
Socialstyrelsens fillsynsbefogenheter regleras ytterUgare genom
tillämpningsförfattningar och i styrelsens instruktion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
verkar genom föreskrifter och allmänna råd för att av statsmakterna fastlagda
riktlinjer för hälso- och sjukvården följs. Styrelsen följer verksamheten bl.a.
genpm inspekfioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
10 8 tredje stycket sjukvårdskungörelsen (1972:676) åligger det sjukhusdirektören
vid sjukhus att omedelbart anmäla till socialstyrelsen och polismyndigheten
samt underrätta sjukvårdsstyrelse och direktion om någon åsamkas allvarlig
skada eller får allvarlig sjukdom i samband med behandhng på sjukhuset eller om
det finns anledning att befara att sådan skada eller sjukdom senare kan
uppkomma på grund av behandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Anmälan
behöver inte ske om det är uppenbart att vårdslöshet eller försummelse inte har
förelegat. Om sjukhusdirektören inte är läkare åvilar det chefsläkaren att i
samråd med sjukhusdirektören fullgöra anmälningsskyldigheten (11 8 1. SjvK).
Utövas ledningen av sjukhuset av en läkare som styresman åvUar
anmälningsskyldigheten denne (12 8 SjvK). Bakgrunden till bestämmelserna, som
allmänt kallas "Lex Maria", är ursprungligen några förgiftningsfall
med dödlig utgång som år 1936 inträffade vid Maria sjukhus i Stockholm.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
SjvK åligger det vidare överläkare och övriga läkare vid sjukhus att omedelbart
underrätta chefsläkare eller styresman om förhållanden som avses i 10 8 tredje
stycket kungörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
anser att statens fillsyn i ökad utsträckning bör avse en uppföljning av att
målen för verksamheten uppnås. Därigenom kopplas tillsynen på ett naturligt
sätt fill planeringen och får en klart vidareutvecklande inriktning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section176>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section177>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>88</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillsynen bör vidare enligt HSU ha en övergripande och
rådgivande inriktning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen anser att det även i fortsättningen kommer att
finnas behov av individuell fillsyn från statligt håll, inriktad på att kraven
på kvalitet och säkerhet iakttas i vården och behandlingen av enskilda fall.
Även denna tillsyn, vilken innebär ett rättsskydd för den enskilde, förutsätts
kunna ge kunskaper om tillståndet inom hälso- och sjukvården. I fillsynen
ligger enligt HSU även en rätt att vid behov inspektera verksamheten. Enligt
HSU bör det vara av intresse för huvudmännen att öka utnyttjandet av central
expertis bl.a. för hjälp i skilda bedömningsfrågor. Inspekfionernas karaktär av
rådgivning och vägledning till sjukvårdshuvudmännen bör sålunda markeras.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>HSU
ifrågasätter om syftet med en anmälningsskyldighet av sjukdom eller skada i
samband med behandling skall vara att se till att disciplinär påföljd drabbar
den som visas ha gjort sig skyldig till någon försumlighet. Utredningen anser att
en sådan bestämmelse i vart fall inte hör hemma i en hälso- och sjukvårdslag.
Syftet med en anmälningsskyldighet bör enligt utredningen främst vara att
förebygga skada och därigenom förbättra sjukvårdens kvalitet. Med ett sådant
syfte bör anmälningsskyldigheten inte begränsas till de fall där försumlighet
och vårdslöshet föreligger hos någon anställd. En anmälningsskyldighet som
avser att skydda pafientens allmänna säkerhet bör enligt utredningen inte
heller begränsas fill att enbart avse läkare eller enbart vård vid sjukhus.
Utredningen föreslår att anmälningsskyldigheten läggs på sjukvårdshuvudmännen
och omfattar fall då skada och sjukdom inträffat eller risk härför uppkommit
och inte ligger inom ramen för vad som kunnat förutses. Anmälningen bör göras
till socialstyrelsen som tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården. En
eventuell anmälningsskyldighet fill polismyndighet bör enligt utredningens
mening inte regleras i detta sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt
utredningen bör det ankomma på socialstyrelsen att i samråd med huvudmännen och
företrädare för aktuella personalgrupper arbeta ut normer för hur
anmälningsskyldigheten skall organiseras. Landstingskommunen bör ges frihet
att själv avgöra hur anmälningssskyldigheten skall fullgöras exempelvis i
lokala reglementen. Anmälan bör enligt utredningen ske utan onödigt dröjsmål
även om kravet på snabbhet inte blir lika utpräglat som vid tillämpningen av
nuvarande bestämmelser. Det bör enligt utredningens mening ankomma på
socialstyrelsen att systemafisera inkommet material och vidta åtgärder för att
förbättra säkerheten t.ex. genom att utfärda allmänna råd.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt HSU
bör regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om åligganden för
landsfingskommunerna att anmäla när någon skadats i samband med vård eller när
fara för sådan skada uppkommit.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section178>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section179>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>89</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del fått ett
delvis blandat mottagande. Socialstyrelsen menar att det är svårt att ställa
upp någon allmängiltig princip för utformningen av statens fillsyns- och
kontrollfunk-fioner. En avvägning måste ske mellan å ena sidan intresset av ett
ökat lokalt inflytande och utveckling av den kommunala självstyrelsen, å andra
sidan kraven på rättssäkerhet och lika fillgång till samhällsservice. Den föreslagna
lagen medger enligt socialstyrelsen att styrelsen får rikta sina föreskrifter
inte bara fill personalen inom hälso- och sjukvården utan också fill
huvudmännen för att trygga enskilda människors säkerhet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillsynsfunkfionens syfte kan enligt socialstyrelsen sägas
vara övervakning samt uppföljning, vägledning och utveckling. Tillsynen har en
vägledande och kunskapsförmedlande karaktär men innefattar också en skyldighet
att värna om den personliga rätten i det enskilda fallet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landsfingsförbundet, Uksom det tiotal landsfingskommuner
som yttrat sig i frågan, instämmer i utredningens allmänna synsätt när det
gäller samspelet mellan landstingskommunerna och staten. Landsfingsförbundet
konstaterar att socialstyrelsen enligt utredningsförslaget även i
fortsättningen skall vara fillsynsmyndighet men utöva tillsynen i delvis
förändrade former. Landstingsförbundet tillstyrker att tillsynen inriktas på
fortlöpande och nära samråd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Riksrevisionsverket anser att en risk finns att den
statliga fillsynsverksam-heten inom ett pmråde med kommunalt självbestämmande
kan komma att bedrivas på ett passivt sätt. Riksrevisionsverket anser att det
även i fortsättningen måste finnas någon form av statlig styrning av hälso- och
sjukvården. Tillsynen bör enligt verkets mening främst bestå i att bevaka och
aktivt verka för att verksamheten inom hälso- och sjukvårdsområdet utvecklas i
enlighet med statsmakternas intentioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De fackUga organisationerna TCO, SKTF, SKAF, SHSTF,
Legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
uttrycker stark tveksamhet fill utredningens förslag i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>TCO anser att socialstyrelsens roll som tillsynsmyndighet
måste preciseras mycket mera ingående än vad som har gjorts i
utredningsförslaget. Svenska läkaresäUskapet och Sveriges Läkarförbund är
negativa till utredningens förslag i denna del. Läkarförbundet konstaterar att
den nuvarande sjukvårdslagen ger regeringen rätt att utfärda generella
tillämpningsanvisningar till lagen, vilket också skett i form av sjukvårdskungörelsen.
Enligt förslaget till hälso- och sjukvårdslag inskränks regeringens befogenhet
till att meddela föreskrifter för att trygga enskilda människors säkerhet i
vården samt föreskrifter om viss anmälningsskyldighet. Detta innebär en
långtgående inskränkning i regeringens möjligheter fill ingripande jämfört med
dagsläget. Eftersom regeringen inte heller kan överlåta mer åt socialstyrelsen
än den själv har befogenhet att bestämma kan inte heller socialstyrelsen
utfärda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section180>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section181>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>90</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>föreskrifter
i annat än säkerhetsfrågor. Liknande synpunkter förs fram av Sveriges
tandläkarförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HCK
anser att en ramlagstiftning förutsätter att tillsynsmyndigheten har en stark
roll. I förslaget har socialstyrelsens roll enligt HCK tonats ner i alltför hög
grad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
tillstyrker förslaget i fråga om landstingskommunernas anmälningsskyldighet.
Även de landstingskommuner som uttalat sig i denna del är i princip positiva
till förslaget. Från något håll uttrycks emellertid farhågor för att den föreslagna
regleringen blir alltför allmän. Vidare efterlyses en mer detaljerad och precis
lagsfiftning i frågan om vem anmälningsskyldigheten åvilar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kammarrätten
i Stockholm ställer sig tveksam till förslaget om att anmälningsskyldigheten
skall åvila landstingskommunen. Ett sådant system medför enligt kammarrättens
mening risk för tidsutdräkt. Kammarrätten kan inte heller ansluta sig till
förslaget att de enskilda landsfingen själva skall bestämma formerna för
anmälningsskyldigheten, eftersom detta medför risker för oenhetlighet i landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
delar i huvudsak den uppfattning som framförts av HSU i fråga om principerna
för socialstyrelsens fillsyn och kontroll över hälso- och sjukvården. I stora
delar överensstämmer utredningens uppfattning med förslagen i prop. 1979/80:6
om socialstyrelsens uppgifter och organisation m.m., vilken antagits av
riksdagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
olika sammanhang har under senare år eftersträvats en ökad handlingsfrihet för
kommuner och landstingskommuner. Avsikten har varit att genom en minskad statUg
detaljkontroll stärka kommunernas och landstingskommunernas roll i samhället
samt öka effektiviteten inom såväl den statliga som kommunala sektorn. Kraven
på en likformig service medför emellertid i vissa fall behov av att bibehålla
den statliga tillsynen. Dessa krav är särskilt framträdande när det är fråga om
att fillförsäkra den enskilde medborgaren rättssäkerhet och att förverkliga
övergripande mål som statsmakterna beslutat om. Vid utformningen av den
statliga tillsyns- och kontrollfunktionen gäller således delvis motstridiga
intressen. En avvägning måste ske för varje verksamhetsområde mellan intresset
av ett ökat lokalt inflytande och kraven på rättssäkerhet och lika villkor när
det gäller tillgång till samhällsservice. Självfallet måste kraven på
rättssäkerhet och lika tillgång till service tillmätas stor betydelse inom
hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kraven
på rättssäkerhet och tillgång fill en god vård är såsom HSU framhållit av en
sådan avgörande betydelse för den enskilde att hälso- och sjukvården måste
kunna kontrolleras genom statlig tillsyn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tillsynsansvaret
bör liksom för närvarande ligga på socialstyrelsen. I tillsynen ligger såväl
att kontrollera som att följa och stödja verksamheten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section182>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section183>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>91</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänvisning fill vad jag tidigare anfört blir en av socialstyrelsens
huvuduppgifter som tillsynsmyndighet att tillgodose medicinska, sociala och
rättsliga säkerhetskrav såväl för enskilda patienter som för verksamheten samt
att se till att gällande bestämmelser inom området följs.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I tillsynen läggs allt
större vikt vid att följa och stödja huvudmännens verksamhet. En aktiv
tillsynsverksamhet innebär en fortlöpande uppföljning av hälso- och
sjukvårdsverksamheter. I fillsynsuppgifterna ingår också att verka för att
hälso- och sjukvården utvecklas i enlighet med statsmakternas intenfioner. En
viktig uppgift för socialstyrelsen är bl.a. att i samarbete med Spri följa den
alltmer komplicerade tekniska utvecklingen inom sjukvården. Styrelsen bör kunna
fullgöra dessa uppgifter genom bl.a. överläggningar med huvudmännen och
allmänna råd i olika ämnen till ledning för huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
tillsynsfunktionen ligger av hävd en rätt att vid behov inspektera
verksamheten. Socialstyrelsen har utnyttjat denna rätt, då omständigheterna har
påkallat det. Vidare har det förekommit att huvudmännen har begärt inspektion
då man önskat få styrelsens uttalande i någon fråga rörande verksamheten.
Socialstyrelsen har i dag rätt att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens
verksamhet med stöd av föreskrifter i tillsynslagen. Tillsynen enligt denna lag
avser främst personalens åligganden i yrkesutövningen. Någon uttrycklig, mera
allmän inspekfionsrätt över hälso- och sjukvården finns däremot f.n. inte. En
sådan rått bör dock komma till klart uttryck. Inspektionsverksamheten innebär i
praktiken - med den utveckling som skett av tiUsynsfunkfionen - främst ett
informafions- och erfarenhetsutbyte mellan styrelsen och huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
inspektionerna filiförs socialstyrelsen kunskap och ges således även på detta
sätt möjligheter att följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Styrelsens
inspektionsverksamhet vad avser den medicinska vårdkvaliteten bör således
liksom hitfills i första hand ha karaktären av erfarenhetsåterföring från
forskning och försöksverksamhet tiU fältet och ett utnyttjande av
erfarenheterna inom den praktiska verksamheten som underlag för forskning,
utbildning och försöksverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag tidigare har berört är det en allmän strävan att undvika en detaljreglering
av landsfingskommunernas verksamhet. Mitt förslag präglas också av denna
principiella grundsyn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att skapa ytterligare garantier för patienternas säkerhet är det nödvändigt att
regeringen eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen kan meddela
generella föreskrifter till skydd för patienternas säkerhet i vården och
behandlingen. En bestämmelse härom bör, såsom HSU föreslagit, tas in i
ramlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
socialstyrelsens tillsyns- och kontrollfunktioner anknyter även den
anmälningsskyldighet vid skada och sjukdom som HSU föreslår skall ersätta
dagens "Lex Maria"-bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Såsom
utredningen framhåller är det nödvändigt att behålla en anmäl-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section184>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section185>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>92</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ningsskyldighet till socialstyrelsen om skador och
sjukdomar som inträffat i vården och som inte Ugger inom ramen för vad som
kunnat förutses eller utgör en normal risk. Huvudsyftet med en sådan
bestämmelse bör vara att få till stånd en objektiv utredning om anledningen
till det inträffade - t.ex. tekniskt fel på apparatur, den mänskliga faktorn
eller vårdslöshet eller försummelse från någon bland personalen. Många gånger
är det av stor betydelse för såväl personalen som patienten eller hans anhöriga
att från sakkunnig instans få klarhet i varför skadan eller sjukdomen uppstått.
Viktigast är dock att anmälan kan leda till att socialstyrelsen utfärdar
föreskrifter eller på annat sätt ingriper för att förebygga att Uknande
händelser inträffar framdeles. Anmälningsskyldigheten bör begränsas till
allvarliga skador och sjukdomar. Detta överensstämmer med vad som redan gäller
och torde även ha varit avsett av HSU.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Liksom utredningen anser jag att all hälso- och
sjukvårdspersonal bör vara skyldig att anmäla sina iakttagelser om inträffade
skador och sjukdomar. Anmälningsskyldigheten bör alltså inte begränsas till
skador som inträffat vid sjukhus. Inte heller bör enbart skador som uppkommit
till följd av vårdslöshet eller försummelse anmälas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen har föreslagit att sjukvårdshuvudmännen åläggs
anmälningsskyldighet med rätt för de enskilda landstingskommunerna att själva
närmare bestämma organisationen härav. Jag delar i princip utredningens mening.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För egen
del anser jag det naturligt att anmälan görs av den vårdinrättning där
händelsen inträffat. Jag finner ingen anledning att anmälan först skall gå till
hälso- och sjukvårdsnämnden för att denna sedan skall göra anmälan till
socialstyrelsen. I de fall där skyndsamhet är påkallad skulle ett sådant
förfarande vara fill direkt men. Däremot är det naturligt att kopia av anmälan
sänds till nämnden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag utgår från att anmälningsskyldigheten till
socialstyrelsen liksom f.n. kommer att läggas på en läkare eller annan
befattningshavare i sjukhusledningen eller motsvarande befattningshavare i
öppen vård utanför sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om en sådan anmälningsskyldighet bör dock
inte tas in i en lag av ramlagskaraktär. Jag har därför för avsikt att föreslå
regeringen att meddela sådana bestämmelser med stöd av bemyndigandet jag nyss
redogjort för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag vill i detta sammanhang erinra om att det finns andra
möjligheter för samhället att skaffa sig en överblick över brister inom
sjukvården i syfte att bättre kunna förebygga skador och öka säkerheten. F.n.
pågår sålunda en utvärdering av de skadefall som sedan år 1975 anmälts fill
patientförsäkringen såsom behandlingsskador. Patientförsäkringens statistik
bearbetas f.n. inom en rad olika projektgrupper på uppdrag av Spri. Avsikten är
att utifrån en karfiäggning upptäcka behandlingsmetoder och hjälpmedel som
vållat onormalt många skador samt att föreslå åtgärder för att öka säkerheten
och förbättra metoderna.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section186>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section187>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
bör i överensstämmelse med vad som enligt fillsynslagen gäller i fråga om
tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen även bemyndigas att meddela
föreskrifter för verksamhetens bedrivande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
omfattande statistik som främst socialstyrelsen i dag framställer på hälso- och
sjukvårdens område grundas på en rad författningar m.m. I sjukvårdskungörelsen
(1972:672) finns sålunda bestämmelser om att sjukvårdshuvudmannen är skyldig
att sända in årsberättelse om verksamheten till socialstyrelsen. På grundval
härav framställer styrelsen bl.a. statistik. Statistik över cancersjukdomar
bygger vidare på de anmälningar som sjukhusläkare är skyldiga att sända in till
socialstyrelsen enligt kungörelsen om cancerregistrering (MF 1968:1). När det
gäller aborter och steriliseringar finns det lagar och på dem grundade cirkulär
som styrelsen givit ut (1974:595) och (1975:580) respektive (MF 1974:100 och
1975:115 och 116).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
HSU:s förslag till hälso- och sjukvårdslag finns inga föreskrifter om att
socialstyrelsen skall ha möjlighet att inhämta uppgifter från bl.a. sjukvårdshuvudmännen
som underlag för hälso- och sjukvårdsstafisfik m.m. I propositionen om
socialstyrelsens uppgifter och organisafion m.m. framhålls att ett viktigt led
i styrelsens uppgifter är att se fill att för socialsektorn nödvändig statisfik
produceras. Det bör också ankomma på styrelsen att i samråd med landstings- och
kommunförbunden se till att behovet av statistisk informafion rörande hälso-
och sjukvård fillgodoses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
har från landsfingsförbundet inhämtat att förbundet har för avsikt att medverka
till att socialstyrelsen får tillgång till sådan statisfik som gör det möjligt
att följa och analysera hälso- och sjukvårdsutveckUngen. Någon anledning aft i
hälso- och sjukvårdslagen fa in föreskrifter i detta hänseende föreligger
sålunda inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2.5
Statlig planering och samordning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bakgrund</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
propositionen om socialstyrelsens uppgifter och organisation m.m. (prop.
1979/80:6) har staten och landsfingskommunerna ett gemensamt ansvar för hälso-
och sjukvårdens omfattning, kvalitet och framtida utveckling. Statens uppgifter
i detta avseende är att på riksplanet samordna de olika delarna av
samhällsverksamheten och göra de avvägningar som är nödvändiga för aft utnyttja
tillgängliga resurser med hänsyn till den övergripande välfärdspolifiken.
Statens övergripande ansvar för hälso- och sjukvården innebär bl.a. att påverka
omfattningen och inriktningen av verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
planeringsfrågor inom hälso- och sjukvårdssektorn handläggs inom
socialdepartementefs sjukvårdsdelegation. Denna är sammansatt av företrädare
för berörda departement, ämbetsverk, landsfingsförbundet samt de fackliga
organisationerna. Delegationen har fill uppgift att följa utbyggnaden av
vårdresurserna i landet samt aft verka för en samordning av hälso- och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section188>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section189>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>94</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvårdsplaneringen.
Den fullgör också vissa myndighetsfunktioner. Sålunda fastställer delegationen
årligen ett program för fördelningen av nya läkartjänster (17 8 sjukvårdskungörelsen).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enighet
råder om att det är nödvändigt att samordna kommunernas verksamhet med den
övergripande stafiiga politiken. I riksdagens beslut om den kommunala ekonomin
(prop 1978/79:95, FiU 35, rskr 335) underströks behovet av en ökad samverkan mellan
staten och kommunerna. I enlighet med beslutet äger årligen kommunalekonomiska
överläggningar rum mellan regeringen, landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsikten
är att dessa överläggningar skall bidra fill aft utveckhngen av den kommunala
verksamheten anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna.
Överläggningarna rör bl.a. den volymutveckling inom bl.a. hälso-och sjukvården
som är acceptabel från samhällsekonomisk synpunkt under de närmaste åren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
skall enligt riksdagens beslut om socialstyrelsens framfida uppgifter och
organisation m.m. ha ett allmänt ansvar att medverka i planeringen av bl.a.
hälso- och sjukvården och svara för fillsyn inom området. Styrelsen skall
därvid verka för att statsmakternas beslut och intentioner verkställs. Det är
vidare en klart uttalad strävan att i den statliga planeringen och tillsynen
begränsa kontroll och detaljreglering till förmån för en ramsfyrning som anger
de allmänna riktlinjerna för den kommunala verksamheten. Tyngdpunkten i
socialstyrelsens framtida verksamhet förutsätts komma att ligga på
kunskapsutveckling och allmänna råd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
roll inom hälso- och sjukvårdsplaneringen är att ta fram underlag för såväl
statsmakternas vårdpolitiska beslut som de kommunala huvudmännens planering
samt att yttra sig över planer för utbyggnaden. Vidare skall socialstyrelsen
sammanställa och analysera dessa planer, verka för att planerna så långt
möjligt utformas enhetligt samt på central nivå följa upp planeringen av hälso-
och sjukvården. Socialstyrelsen skall också medverka i personal- och
utbildningsplanering med syfte att anpassa utbildning och personaltillgång fill
de behov som finns.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
femårsplaner (LKELP) ställs f.n. samman årligen i samarbete mellan landsfingsförbundet
och socialstyrelsen. Principplanerna, som sträcker sig över tio år, har
sammanställts och kommenterats i ett gemensamt arbete av socialstyrelsen och
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstifuf (Spri).
Avsikten med detta arbete är bl.a. att ge underlag för statsmakternas
hälsopolitiska beslut m.m. samt landstingskommunernas fortsatta planering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller den långsikfiga inriktningen av hälso- och sjukvården har
socialdepartementets sjukvårdsdelegation startat ett större projekt, Hälso-och
sjukvården inför 90-talet (HS 90).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri,
som drivs gemensamt av staten och sjukvårdshuvudmännen, har fill uppgift att på
olika sätt ge sjukvårdshuvudmännen råd samt främja, samordna och medverka i
planerings- och rationaliseringsarbetet. En viktig</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section190>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section191>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>95</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>uppgift
för Spri är även att förmedla information i utvecklingsfrågor fill
sjukvårdshuvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
anser att staten har till uppgift att samordna de olika delarna av
samhällsverksamheten och göra de avvägningar, som är nödvändiga för att
utnyttja tillgängliga resurser med hänsyn fill dels samhällsekonomin och
arbetskraftssituationen, dels hälsopolitiska värderingar. Statens
planerings-insatser innebär sålunda en avvägning av resurser såväl mellan hälso-
och sjukvården och övriga samhällssektorer som mellan olika delar av hälso- och
sjukvården. Den statliga planeringssamordningen är en övergripande politisk
uppgift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
går inte in på frågan om det i framtiden behövs något särskilt samrådsorgan som
motsvarar socialdepartementets sjukvårdsdelegafion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser att det även i fortsättningen i första hand bör ankomma på
socialstyrelsen att företräda staten i dessa frågor på central förvaltningsnivå.
Styrelsen bör ha ett allmänt ansvar att följa och stödja den regionala och
lokala hälso- och sjukvårdsplaneringen samt att utöva tillsyn och kontroll av
landstingskommunernas verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
utgångspunkt är att samarbetet mellan socialstyrelsen samt landstingsförbundet
och Spri och vid behov även personalorganisationer kan vidareutvecklas.
Fortlöpande överläggningar bör också ske mellan socialstyrelsen samt berörda
huvudmän och regionala samverkansnämnder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall ta fram underlag fill regering och riksdag för hälsopolitiska beslut samt
för överväganden av mer övergripande art i planeringsfrågor. Statsmakternas
hälsopolitiska mål och andra viljeyttringar skall tolkas och vidareutvecklas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall också ta fram underlag för det samråd i vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
mellan landsfingskommuner, kommuner och staten, som förutsätts i prop.
1978/79:95 om den kommunala ekonomin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall också göra jämförelser och sammanställningar av planeringsresultaten
till underlag för bl.a. bedömningar och värderingar på riksnivå. Vidare skall
styrelsen medverka i den fortsatta utbyggnaden av ett enhefiigt system för
hälso- och sjukvårdsplaneringen och i arbetet med att utveckla gemensamma
begrepps- och referensramar för samordning av planeringen på olika nivåer. I
detta sammanhang bör också uppmärksammas behovet av en enhethg och för olika
nivåer samordnad hälso- och sjukvårdsstatistik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall ta fram underlag för planering på regional och lokal nivå. Exempel härpå
är uppgifter om tillgång och efterfrågan på resurser, visst underlag för s.k.
sektors- och vårdprogram jämte annat medicinskt bedömningsunderlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall följa och stödja hälso- och sjukvårdsplaneringen på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section192>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section193>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>96</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>landstingskommunal
nivå och på regional nivå samt yttra sig över enskilda planförslag, innan
huvudmännen tar ställning till dessa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
skall också göra sammanställningar av landstingskommunernas och regionernas
planer på 10-15 års resp. 5 års sikt samt bearbeta och analysera dessa.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Ytterligare uppgifter för
styrelsen är att medverka i sektorsövergripande planering (samhällsplanering
eller nivåplanering) på riksnivå samt att tillhandahålla rikfiinjer och
underlag för sådan planering på länsnivå och på lokal nivå. Sådant underlag kan
variera från mera övergripande långtidsbedömningar av frågor som rör bl.a.
ekonomi, utbildning och sysselsättning fill mer preciserade värderingar av
hälsorisker i arbetsmiljön eller den allmänna miljön.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flertalet
remissinstanser anför inga erinringar mot vad HSU anfört om den statliga planeringen
och samordningen. Bl.a. socialstyrelsen, statskontoret och TCO stöder
utredningens uttalanden och förslag i dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förutsättningarna
för hälso- och sjukvårdens fortsatta utveckling kommer under 1980-talet att
vara avsevärt annorlunda än under 1970-talet, då de ekonomiska förhållandena
var gynnsamma. Det samhällsekonomiska utrymmet kommer att starkt begränsa
möjligheterna till volymutveckling. Samtidigt behövs betydande insatser för
bl.a. primärvård, långfidssjukvård, decentraliserade former av psykiatri och
förebyggande verksamhet. Detta skärper kraven på långsiktig planering och
omprioritering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns enligt min mening ett behov av övergripande planering och samordning på
central nivå av utvecklingen inom hälso- och sjukvårdssektorn . Underlag måste
finnas som gör det möj ligt att bedöma hur stor andel av våra samlade resurser
som bör avdelas för hälso- och sjukvården i konkurrens med andra
samhällssektorer och därmed kan ligga till grund för utformningen av den
framtida hälso- och sjukvården. För regeringen och riksdagen är det givetvis
utomordentligt viktigt att ha fillgång till ett tillförlitligt beslutsunderlag
vid behandling av sådana frågor. Material till ett sådant underlag tas fram i
bl.a. långtidsutredningarna och gemensamt med kommunförbunden inför de årligen
återkommande överläggningarna om den kommunala ekonomin. Ett centralt
planeringsunderlag är nödvändigt också för landstingskommunernas långsiktiga
planering. En grundläggande förutsättning i detta sammanhang är realistiska
antaganden om de samhällsekonomiska ramar som i framtiden kommer att finnas
för hälso- och sjukvården. Avsaknaden av sådant underlag var en avgörande brist
när landstingskommunerna utarbetade de första principplanerna under 1970-talet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section194>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section195>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>97</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att landstingskommunerna skall kunna fullgöra sina skyldigheter krävs att
tillgången på personal med erforderliga kunskaper anpassas till den framtida
verksamheten. Erfarenheterna under 1970-talet har visat att personal- och
utbildningsplaneringen måste nära samordnas med vårdplaneringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
riksdagens beslut om regionsjukvården anges att på riksplanet särskild
uppmärksamhet skall ägnas sådan verksamhet som bedrivs i samverkan mellan två
eller flera sjukvårdsregioner. Sådan verksamhet utgör en mycket begränsad del
av sjukvården men ställer särskilda krav på planering och samordning. Det
flerregionala samarbetet skall syfta till att påskynda utvecklingen av resurser
inom bristområden samt förhindra uppbyggnad av för stora resurser inom andra
områden. Om nyetablering av flerregional sjukvård planeras inom en viss region,
måste även övriga berörda regioner på ett fidigt stadium få tillfälle till
samråd. Detta gäller också om utvecklings-och försöksverksamheter planeras inom
motsvarande högspecialiserade områden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att regionsjukvården skall utvecklas i enlighet med de intenfioner som
riksdagen har uttalat sig för krävs centrala insatser. Dimensioneringen och
fördelningen inom landet av den mest specialiserade vården måste anpassas till
utvecklingen av övriga verksamheter inom hälso- och sjukvårdssektorn. Att
påverka bl.a. forskning och utveckling inom resurskrävande medicinska
vetenskapsområden är också angelägna uppgifter i det centrala planerings-och
samordningsarbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser det väsentligt att hälso- och sjukvården planeras i nära samarbete med
andra verksamheter i samhället. Det är emellertid hka viktigt att man inom
samhällsplaneringen i övrigt tar tillvara kunskaperna inom hälso- och
sjukvården om olika faktorer som kan påverka människornas fysiska och psykiska
hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>På
den lokala nivån, primärvårdsnivån, förutsätts hälso- och sjukvården ha en
starkt hälsoinriktad prägel och ske i samverkan med främst den kommunala
socialtjänsten och allmänna hälsovården. Ett samarbete i hälsopolitiska frågor
kan också bli behövligt på länssjukvårds- och regionnivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill i detta sammanhang understryka behovet av en enhethg och samordnad hälso-
och sjukvårdsstatisfik, som kan användas såväl vid landstingskommunernas
planering som för centrala bedömningar och överväganden. Det bör vara en
uppgift för den centrala planeringen och samordningen, i första hand i
anslutning till arbetet inom socialsektorns statisfikdelegafion, att behandla
frågor rörande stafisfikens innehåll och uppbyggnad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av statens uppgifter inpm ramen för såväl den samlade
välfärdspolitiken som samhällsekonomin är det enligt min mening naturligt att
regering och riksdag gör de slutHga centrala avvägningarna om hälso- och
sjukvårdens omfattning och inriktning. Regering och riksdag bör sålunda ha 7
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section196>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section197>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>98</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ansvaret
för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och
sjukvården. Det finns enligt min mening ett behov av nära och konfinuerligt
samråd i dessa frågor mellan regeringen och landsfingskommunerna. Därvid är
det givetvis värdefullt att ta tillvara de kunskaper Pch erfarenheter som finns
hos personalorganisationerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
min mening bör samrådet förankras inom socialdepartementet med hänsyn till departementets
övergripande ansvar för hälso- och sjukvården samt socialpolitik i övrigt.
Samrådsförfarandet bör bygga på bedömningar bl.a. av utvecklingen av hälso- och
sjukvården ufifrån statsmakternas ställningstaganden till det
samhällsekonomiska utrymme som kan tas i anspråk för dessa ändamål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
möjlig uppläggning av samrådsförfarandet mellan statsmakterna och
sjukvårdshuvudmännen kan vara att staten utarbetar förslag fill ramar för
hälso- och sjukvårdens utveckling. Dessa ramar - som kan uttryckas i olika
alternativ - grundas på politiska bedömningar av den samhällsekonomiska
utvecklingen, tillgången på utbildad personal, det framtida sysselsättningsläget,
de av statsmakterna formulerade målen för hälso- och sjukvården samt de
övergripande prioriteringarna såväl mellan olika samhällssektorer som inom
hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samrådet
bör syfta fill en överenskommelse vilken skall utgöra utgångspunkt för
landstingskommunernas långsiktiga planering. Med ledning av bl.a en sådan
överenskommelse utarbetar landstingskommunerna planer för den mer långsiktiga
utvecklingen av hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är angeläget att planerna blir enhetligt utformade så att det blir möjligt att
på central nivå jämföra planerna och att summera och analysera resursanspråken.
Detta ger möjligheter att bedöma det framtida behovet av resurser och
förändringar av verksamheten. Liksom utredningen anser jag att socialstyrelsen
skall följa och stödja hälso- och sjukvårdsplaneringen på landsfings- och
regionnivå samt yttra sig över enskilda planförslag före huvudmännens
ställningstaganden. Sammanställningar och analyser av landstingskommunernas
uppgifter bör ske i samverkan mellan socialstyrelsen. Landstingsförbundet och
Spri.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
sådan planering och samordning på central nivå bör kunna stimulera både
landstingskommunerna och staten fill ett mer systematiskt långsiktigt
handlande. Förslaget innebär inte någon principiell förändring i ansvarsfördelningen
mellan staten och landstingskommunerna. Det är inte heller av den arten att det
behöver regleras i lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vissa
andra frågor som hänger samman med den statliga planeringen tar jag upp i det
följande. Det gäller fördelning av läkare, personal- och utbildningsplanering
samt forskning och utveckling.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section198>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:33.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section199>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:182.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.5.1
Fördelning av läkare Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
31 8 sjukvårdslagen fordras medgivande av socialstyrelsen för att inrätta i
princip alla läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården
(landsfingskommuner och kommuner). Villkoren för att inrätta läkartjänster anges
i 16-18 §8 sjukvårdskungörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
prövning av en framställning om inrättande av tjänster för läkare skall ske på
grundval av ett för riket upprättat läkarfördelningspro-gram, som fastställs av
socialdepartementets sjukvårdsdelegation. Läkarför-delningsprogrammet (LP)
omfattar vanligtvis en period av fem år. Det revideras i princip vartannat år.
Förslag till LP utarbetas av socialstyrelsen i samråd med UHÄ,
Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Det senaste läkarfördelningsprogrammet
(LP 83) fastställdes av delegafionen i december 1980 och omfattar åren 1982 och
1983.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
anser att det även i fortsättningen behövs en central planering av
läkarresurserna inom landet med läkarfördelningsprogram både för läkare under
vidareutbildning och - så länge som läkarbristen kvarstår - för vidareutbildade
läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår dock en ändrad ordning för fördelning av läkartjänster. Utredningen
föreslår att det nya läkarfördelningssystemet helt inriktas på fördelning av
läkare och inte som f.n. på fördelning av tjänster för läkare. Formerna härför
bör enhgt utredningen regleras genom överenskommelser mellan berörda parter. De
enskilda landsfingskommunerna förutsätts lojalt hålla sig inom de ramar för
anställning av nya läkare - såväl vidareutbildade som sådana under
vidareutbildning - som framgår av ett centralt framtaget planeringsunderlag
(läkarfördelningsram). Utredningen framhåller att staten bör ha möjlighet att
överväga andra åtgärder om det visar sig att de frivilHga överenskommelserna
inte leder till önskat resultat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Flertalet
remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen och Landsfingsförbundet, ställer sig i
princip bakom utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
det 15-tal landstingskommuner som uttalat sig om läkarfördelningen är nio i
princip positiva till utredningens förslag. Några framhåller dock vikten av att
de frivilliga överenskommelserna förenas med någon form av kontroll av
tillämpningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser är tveksamma eller negativa till utredningens förslag i denna
del. Sålunda anser Värmlands läns landstingskommun att man kan ansluta sig till
den föreslagna modellen endast under den uttryckliga</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section200>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section201>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>100</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förutsättningen
att den s.k. solidariska läkarförsörjningen som nu prövas ger konkreta resultat
under de närmaste åren. Om så inte skulle bU fallet måste i stället nu gällande
regler skärpas. Liknande synpunkter framförs av Svenska
kommunalarbetareförbundet, som anser att förslaget endast bör accepteras som en
försöksverksamhet som bör utvärderas efter viss tid. Västerbottens läns
landstingskommun är i princip positiv till överenskommelsen, men ställer sig
avvisande till möjligheterna att i den föreliggande svåra bristsituationen
avstå från nuvarande detaljreglering genom lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
läkarförbund instämmer i att ett läkarfördelningsprogram bör finnas kvar och
att fördelningen bör gälla läkare i stället för tjänster. När det gäller
programmets planeringsfunkfion är läkarförbundet emellerfid inte övertygat om
att det skisserade systemet kommer att visa sig tillräckligt på den mer mättade
läkararbetsmarknad som kan förutses under andra hälften av 1980-talet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns enligt förbundet motiv för att ge regeringen författningsmässiga
möjligheter att i sista hand utfärda bestämmelser om inrättande av
läkartjänster, pm det visar sig att den frivilliga planeringen inte får avsedd
effekt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med ökande tillgång på
läkare torde det enligt Svenska läkaresällskapets mening bli möjligt att efter
hand ge landsfingskommunerna större frihet att inrätta läkartjänster. Innan
balans på läkararbetsmarknaden uppnåtts bör man dock inte helt överge nuvarande
läkarfördelningsprogram. När det gäller tjänster för läkare under utbildning
måste under alla förhållanden en central reglering bestå även framgent. Risken
är annars att landstingskommunerna med hänvisning till ekonomiska svårigheter
m.m. inte tillsätter tillräckligt antal allmäntjänstgöringsblock (AT-block) och
block för fortsatt vidareutbildning (FV-block) för att säkra den totala
tillgången på vidareutbildade läkare i riket. Lagen måste utformas så att en
landstingskommun inte kan motsätta sig att medverka i vidareutbildningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Direkfionen
för karolinska sjukhuset anser att ansvaret för läkarfördelningen behövs och
bör skrivas in i lagen. Det bör i huvudsak utövas på det sätt som hittills
skett.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Trots
att läkarutbildningen byggts ut kraftigt under de senaste decennierna finns -
och kommer det under de närmaste åren att finnas - en brist på läkare inom
vissa medicinska verksamhetsområden och inom vissa delar av landet. På något
längre sikt, under andra hälften av 1980-talet, förväntas dock en bättre balans
när det gäller den totala tillgången och efterfrågan på läkare. För närvarande
pågår inom det s.k. HS 90-projektet (Hälso- och sjukvård inför 90-talet) en
närmare analys av dessa förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Olika
åtgärder har vidtagits för att positivt påverka intresset hos yngre</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section202>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section203>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>101</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>läkare
att genomgå vidareutbildning inom de sjukvårdspolitiskt prioriterade områdena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Särskilt
inom långvårdsmedicin, psykiatri och laboratorieverksamhet är det dock
fortfarande svårt att få sökande till utbildningsblock för vidareutbildning.
Inom allmänmedicinen har läget förbättrats.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag tidigare nämnt tyder nuvarande prognoser på en bättre balans mellan
fillgång och efterfrågan på läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag emellertid att
det i vart fall fills vidare är nödvändigt att på riksplanet noga följa frågan
hur många vidareutbildade läkare som behövs inom de olika specialiteterna och
landstingskommunerna. Vid den fortsatta läkarplaneringen bör socialstyrelsen i
samråd med huvudmännen och läkarförbundet liksom hittills utarbeta rullande
läkarfördelningsprogram (LP), vilka lämpligen bör omfatta fem år. På grundval
av sådana läkarfördelningsprogram bör socialstyrelsen utarbeta en
läkarplaneringsram för varje sjukvårdsområde. Denna ram -som bör diskuteras vid
de tidigare berörda överläggningarna mellan staten och huvudmännen - skall
tjäna som underlag för huvudmännens planering. Jag anser att någon motsvarighet
till den nuvarande bestämmelsen att landsfingskommuner och kpmmuner skall ha
spcialstyrelsens medgivande för att få inrätta läkartjänster inte behövs i den
nya lagen. En sådan bestämmelse vad gäller vidareutbildade läkare kan för
övrigt mot bakgrund av det ökande antalet läkare antagas vara av mindre
betydelse på längre sikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
anförts i propositipnen om regionsjukvården (prop. 1980/81:9) är det viktigt
att en balanserad fördelning av läkarresurserna inom regionen sker mellan bl.a.
regionsjukvård, länssjukvård och primärvård. Samråd i dessa frågor bör därför
ske inom sjukvårdsregionerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
har tidigare föreslagit att varje landstingskommun skall vara skyldig att
genomföra en planering som omfattar all hälso- och sjukvård inom
landsfingsområdet. De resurser som hgger utanför landstingskommunens eget
driftansvar, t.ex. de privatpraktiserande läkarnas verksamhet, annan enskild
hälso- och sjukvård och företagshälsovård bör beaktas vid denna planering. Även
den centrala planeringen av läkarutvecklingen bör omfatta dessa resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är nödvändigt att utvecklingen av det nya läkarfördelningssystemet följs med
stor uppmärksamhet från statens sida. Om det visar sig nödvändigt för att uppnå
en lämplig framtida fördelning av läkarresurserna får andra medel för att styra
utvecklingen övervägas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
förslag avseende läkarfördelningssystemet som jag här har diskuterat innebär
ingen ändring beträffande planeringen av vidareutbildningen. Socialstyrelsen
har således att i fortsättningen fastställa block för allmäntjänstgöring och
fortsatt vidareutbildning mot bakgrund av läkarfördelningsprogrammet och i
samråd med huvudmännen och läkarförbundet. Som jag har anfört i det föregående
utgår jag från att landstingskommunerna står fast</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section204>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section205>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sitt tidigare ställningstagande att medverka i vidareutbildningsystemet och
tillsätta AT- och FV-block i den utsträckning som behövs för att genomföra
reformen om vidareutbildning på det sätt som riksdagen beslutat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:164.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.5.2
Forskning och utveckling Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Forsknings-
och utvecklingsarbetet bedrivs i första hand vid högskoleinstitutioner och
undervisningssjukhus. Omfattande medicinsk forskning, framför allt inom
läkemedelsområdet, bedrivs också av företag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
medicinska forskningen har under senare år fått en viss ändrad inriktning.
Insatser inom nya forskningsområden, t.ex. rörande förebyggande åtgärder,
primärvård, psykiatriska och långvariga sjukdomar har tillmätts ökad vikt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vid sidan av den rent
medicinska forskningen har också utvecklats en verksamhet, som direkt syftar
till att underlätta både planeringen av hälso-och sjukvården och andra
sjukvårdsorganisatoriska överväganden. Denna typ av verksamhet, som brukar
benämnas hälso- och sjukvårdsforskning, har dock ännu en begränsad omfattning.
Till sådan forskning brukar räknas epidemiologiska studier, studier av
vårdefterfrågan och vårdkonsumtion, studier av resursernas omfattning, struktur
och utnyttjande samt utvärderingsstudier. Tillsammans med hälso- och sjukvårdsforskning
nämns ofta också studier av utveckhng och spridning av medicinska innovafioner
samt framtidsfprskning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>F.n. pågår en utbyggnad
pch omstrukturering av forsknings- och utvecklingsresurserna enligt dessa
linjer. Sålunda pågår en omfördelning av forskningsresurser inom universitets-
och högskoleorganisationen. Denna berör bl.a. epidemiologi, allmänmedicin,
långvårdsmedicin, alkoholforskning och omvårdnadsforskning samt vissa områden
för de s.k. medellånga värdutbildningarna. Tvärvetenskaphga forskningsresurser
byggs nu upp vid Linköpings universitet under temat "Hälso- och sjukvården
i samhället". Statens medicinska forskningsråd har under senare fid gjort
vikfiga insatser för att stödja hälso- och sjukvårdsforskning och omvårdnadsforskning.
Arbetarskyddsfonden har beviljat betydande bidrag till olika slag av
epidemiologisk forskning. Vid Nordiska Hälsovårdshögskolan har verksamheten
byggts ut väsentligt och högskolan har fått egna fasta forskningsresurser,
bl.a. fyra professurer. Inifiativ fill olika projekt inom hälso- och
sjukvårdsforskningens område har också tagits eller stöd lämnats av bl.a. Spri,
delegationen för social forskning (DSF), Arbetslivscentrum, institutet för
gerontologi och sekretariatet för framfidsstudier.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section206>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:29.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section207>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>103</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU betonar att forsknings- och utvecklingsarbete är ett
av de vikfigaste instrumenten för att påverka hälso- och sjukvården och dess
framtida utveckling. Att ta fram, utveckla och sprida nya kunskaper är därvid
av central betydelse. Den medicinska vetenskapen ger underlag för nya framsteg
och ändrade arbetsformer beträffande förebyggande åtgärder, diagnostik, terapi
och rehabilitering. Hälso- och sjukvårdsforskningen torde också få allt större
betydelse för planeringen liksom för kontrollen och utvärderingen av hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Utredningen
ansluter sig fill strävandena att starkare knyta ansvaret för forsknings- och
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården till hälso- och sjukvårdssektorn.
Detta innebär att de som ansvarar för hälso- och sjukvården måste i större
utsträckning än f.n. engagera sig i övergripande forskningsfrågor och skaffa
sig kunskaper om forsknings- och utvecklingsarbetets omfattning, inriktning
och förutsättningar. Enligt utredningens uppfattning måste forsknings- och
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården i större utsträckning än vad som
nu är fallet inriktas på föreliggande utvecklings- och planeringsproblem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen menar att särskilda insatser måste göras för
att stärka den högskoleanknutna forskningen inom områdena
allmänmedicin/primärvård och låhgvårdsmedicin. Inriktningen på forskningen bör
bättre anpassas till vårdens utveckling och förändringar. För att detta skall
kunna åstadkommas krävs en lokalt förankrad planeringskompetens i forsknings-
och utvecklingsfrågor hos huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen betonar också behovet av forskningsinsatser
med anknytning till patienternas personliga och den vardagliga hälso- och
sjukvårdens problem. Resurserna för omvårdnadsforskning bör därför enligt
utredningens mening betydligt förstärkas. Utredningen anser att
forskningsanknytning av de medellånga vårdutbildningarna enligt de riktlinjer
som bl.a. angivits i prop. 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och
forskarutbildning bör öppna nya möjligheter till forskning och
utvecklingsarbete inte minst inom detta område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Staten har enligt utredningen ett särskilt ansvar att
bevaka att det för landet samlade och fortlöpande forsknings- och
utvecklingsarbetet står i överenstämmelse med de övergripande hälso- och
sjukvårdspolitiska målsättningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flertalet remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, UHÄ och
landsfingsförbundet, instämmer i utredningens resonemang om att forskningen på
detta område bör knytas starkare till hälso- och sjukvårdssektorn och dess
utveckling. Sveriges läkarförbund pekar på att utbildningen och forskningen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section208>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section209>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>104</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ytterst
är en statlig angelägenhet och tar avstånd från tanken att forsknings-och
utvecklingsarbetet skulle inordnas under landsfingskommunernas föreslagna
totalansvar. Förbundet instämmer dock i att det är önskvärt att
sjukvårdshuvudmännen i större utsträckning engagerar sig i övergripande
forskningsfrågor och skaffar sig kunskaper om forsknings- och utvecklingsarbetets
förutsättningar, Uksom att ändamålsenliga samverkansformer utvecklas mellan
forskningen och den praktiska hälso- och sjukvården. Liknande synpunkter
framförs av Förbundet för Sveriges Arbetsterapeuter och Svenska
läkaresällskapet. Sällskapet anser också att den nya hälso- och sjukvårdslagen
i princip måste ange berörda myndigheters ansvar beträffande forsknings- och
utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
pekar på att en bättre överensstämmelse mellan hälso- och sjukvårdens mål samt
forskningens inriktning och omfattning förutsätter bättre kontakter mellan
sjukvårdshuvudmännen, högskolan och forskarna. Samarbetet måste avse såväl
övergripande frågor om forsknings-och utvecklingsarbetets inriktning och
planering som organisatoriska frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
de frågor som rör utbildning och forskning har jag samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
tankegångar som utredningen redovisar om inriktningen av forskningen inom
hälso- och sjukvården och om forskningsanknytning av högskolans
vårdutbildningar stämmer väl överens med de ställningstaganden som regering och
riksdag har gjort i skilda sammanhang under senare år. Sålunda har under
anslagen fill samhällsvetenskapliga och medicinska fakulteter inom
utbildningsdepartementets huvudtitel anvisats särskilda medel för utveckling av
omvårdnadsforskning. Vidare har också professurer i allmänmedicin och
långvårdsmedicin inrättats vid medicinska fakulteter under senare år. Även
medicinska forskningsrådet har inom ramen för sina resurser tagit upp frågor
inom hälso- och sjukvårdsforskning, däribland omvårdnadsforskning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
om sjukvårdens inre organisafion har i sitt betänkande (1979:26) Sjukvårdens
inre organisafion bl.a. pekat på vikten av att omvårdnadsarbetet filiförs
resurser för forsknings- och utvecklingsarbete. Detta har också understrukits i
propositionen om socialstyrelsens uppgifter och organisafion m.m. (prop.
1979/80:6). Kraven på en bättre omvårdnad växer sig allt starkare. För att ge
den framfida hälso- och sjukvården ett innehåll som fillgodoser såväl rent medicinska
som psykologiska och sociala behov vid vård och rehabilitering krävs inom ramen
för givna resurser för den medicinska forskningen ett omfattande forsknings-
och utvecklingsarbete med utgångspunkt i pafienternas omvårdnadsbehov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
har till uppgift att inifiera och stimulera forskning samt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section210>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section211>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>105</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sammanställa
och föra ut forskningsresultat för prakfisk användning hos dem som är direkt
ansvariga för vården. Detta gäller speciellt medicinsk forskning,
omvårdnadsforskning och epidemiologisk forskning. Styrelsen skall också
identifiera, formulera och samordna hälso- och sjukvårdssektorns krav på
forsknings- och utvecklingsinsatser Pch framföra dessa krav till
fprskningsansvariga myndigheter. I uppgifterna ingår givetvis också att
fillgodose behoven av samordning med mer socialt inriktad forsknings- och
utvecklingsverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
bör utifrån statsmakternas uttalade vårdpolitiska ambifio-ner företräda och
samordna statens intressen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill vidare erinra om att Spris uppgifter inom det aktuella området har berörts
i propositionen om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisafion.
Sålunda bör. Spri inom sitt kompetensområde bedriva hälso- och
sjukvårdsforskning. Spris uppgifter rörande forskning- och utveckling bör
liksom institutets övriga uppgifter utformas som ett direkt stöd till
sjukvårdshuvudmännens konkreta förändringsarbete vad gäller vårdmetoder,
vårdorganisatipn, vårdadministratipn och teknik med särskild tonvikt på
utvärdering och erfarenhetsåterföring. Staten och sjukvårdshuvudmännen kan via
Spris styrelse gemensamt komma överens och besluta om den närmare inriktningen
och uppläggningen av Spris forsknings- och utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill här också hänvisa fill vad regionsjukvårdsutredningen (SOU 1978:70) anfört
om forsknings- och utvecklingsarbete på regionsjukvårdsnivå. Enligt
utredningen rymmer sjukvårdsregionerna med deras nära relafion fill de
nyinrättade utbildningsregionema stora potentiella resurser för klinisk
forskning. Detta kliniska forsknings- och utvecklingsarbete måste ske inom alla
sjukvårdspmråden för att sjukvården skall utvecklas till patienternas bästa.
Regionsjukvårdsutredningen pekar också på behovet av ökad samverkan i fråga om
forskarutbildning mellan regionsjukhus och länssjukhus. Enligt
regionsjukvårdsutredningens mening bör det ligga i de regionala
samverkansnämndernas intresse att, genom ett beredande organ, följa planeringen
för forskning och utveckling och genom ett ömsesidigt informationsutbyte med
forskningens företrädare påverka planeringen och aktivt ta del av
forskningsresultaten på de områden som direkt berör samverkansnämndernas
intressen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Staten
har ett starkt intresse av att forsknings- och utvecklingsarbete<br>
bedrivs inom områden av hälso- och sjukvården som statsmakterna har<br>
prioriterat. Det är också väsentligt att det finns ett allsidigt och
vederhäftigt<br>
underlag för politiska stäUningstaganden. Socialstyrelsen bör som central<br>
planeringsmyndighet svara för att sådant planeringsunderlag tas fram.<br>
Styrelsen bör vidare i nära samverkan med landstingsförbundet och Spri samt<br>
i samråd med högskoleorganisationen och forskningsrådsorganisationerna<br>
initiera forskning inom områden som är särskilt angelägna ur det allmännas<br>
synpunkt.</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>""</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section212>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section213>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>106</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
utveckling som har påbörjats har stor betydelse när det gäller att långsikfigt
öka kunskaperna på viktiga nya områden och för möjligheterna att stegvis
anpassa hälso- och sjukvården fill de nya målen för denna. Jag utgår från att
en fortsatt successiv förstärkning av forskningen på detta område skall kunna
ske. De frågor som hänger samman med den långsiktiga inriktningen av den
statligt finansierade forskningsverksamheten kommer att behandlas i den
forskningspolitiska propositionen som regeringen avser att förelägga riksdagen
våren 1982. Jag har därför ingen anledning att i detta sammanhang gå närmare in
på frågor om forskning och utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:128.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>2.5.3
Personal- och utbildningsplanering Nuvarande förhållanden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utbildningen
av vårdpersonalen är i stor utsträckning en kommunal angelägenhet.
Kommunerna-och då främst landstingskommunerna-svarar för huvuddelen av
vårdutbildningarna på gymnasienivå och för därtill anknutna vuxenutbildningar
samt även f.n. för s.k medellång vårdutbildning på högskolenivå (till bl.a.
sjuksköterska, sjukgymnast och medicinsk-teknisk assistent). Staten svarar
direkt för vissa vårdutbildningar, bl.a. lakar- och tandläkarutbildningarna,
samt har indirekt - genom statsbidrag och fastställande av utbildningsplaner
m.m. - inflytande över övrig vårdyrkesutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fortsatt
vidareutbildning (specialistutbildningen) av läkare organiseras av
socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
läkare och andra personalkategorier bedrivs också en omfattande fortbildning
och efterutbildning. Landstingskommunerna men också staten använder sig av
sådan utbildning som planeringsinstrument med syfte att åstadkomma
förändringar. Sålunda förekom statliga efterutbildningsinsatser för läkare och
barnmorskor m.fl. i samband med utbyggnaden av möjligheterna fill
smärtlindring vid förlossning samt vid införandet av den nya abortlagen. Det är
också vanligt att sådana utbildningsinsatser görs inom vissa bristområden,
t.ex. öppen vård, långtidssjukvård och psykiatri. Även specialistföreningar och
läkemedelsindustrier m.fl. bedriver fortbildning efterutbildning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
de senaste åren har en omfattande utredningsverksamhet genomförts om bl.a.
vårdutbildningarna. Därvid har analyserats möjligheterna att förändra
pmfattning och innehåll i olika sådana utbildningar för att dessa skall kunna
bättre svara mot de krav som hälso- och sjukvården ställer på de anställda.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section214>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:32.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section215>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>107</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
berör utbildningsfrågorna mycket kortfattat. Utredningen framhåller att staten
har ett starkt intresse att påverka utbildningarnas innehåll och dimensionering
utifrån bl.a. vårdpolifiska, utbildningspolitiska, regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter. Personal- och utbildningsplaneringen
måste ske i nära samverkan med bl.a. sjukvårdshuvudmännen och ha sin
utgångspunkt i landstingskommunernas planer för hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser också att innehållet i utbildningen för olika personalgrupper inom
hälso- och sjukvården måste anpassas till de omstruktureringar, som sker inom
vårdorganisationen och utbildningssamhäUet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Remissinstanserna</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen,
SÖ, UHÄ, Västernorrlands och Kopparbergs läns landsfingskommuner samt TCO
delar HSU:s uppfattning i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser, bl.a. Älvsborgs läns landsfingskommun, anser att utredningen
borde ha belyst utbildningsfrågorna mera utförUgt. Sveriges läkarförbund menar
att en övergripande lag rörande hälso- och sjukvården måste klart ange berörda
myndigheters ansvar vad beträffar utbildning av läkare och övrig hälso- och
sjukvårdspersonal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
tankegångar som utredningen redovisar stämmer väl överens med det synsätt som
statsmakterna i oUka sammanhang givit uttryck för. Bl.a. har riksdagen, efter
det att HSU avlämnat sitt betänkande, fattat beslut med anledning av
regeringens proposition om vårdutbildning inom högskolan (prop. 1978/79:197,
UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100). De krav som utredningen angett beträffande
vårdutbildningarnas inriktning och innehåll har därvid fill stor del
tillgodosetts. Det ankommer nu i första hand på högskolemyndigheterna att i det
fortsatta utvecklingsarbetet förverkliga de intentioner som ligger tiU grund
för reformen. Detta gäller även den översyn av den grundläggande
läkarutbildningen som pågår inom UHÄ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
personal- och utbildningsplanering kommer att förändras och övergå från en
teknisk läroplansöversyn fill en utformning av underlag för
utbildningsplanering för vårdyrken. Detta innebär en övergång till ett nytt
arbetssätt, som bör ligga helt inom ramen för socialstyrelsens planerings-pch
tillsynsuppgifter och svara mot de krav på insatser från styrelsens sida som
högskolereformen stäUer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
skall som fackmyndighet medverka tiU att statsmakternas ambitioner inom hälso-
och sjukvården genomförs. Det innebär att socialstyrelsen och universitets- och
högskoleämbetet bör utarbeta underlag</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section216>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section217>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>108</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
statsmakternas beslut om målen för olika utbildningar. Dessa bör ha som
utgångspunkt verksamhetens omfattning, innehåll och inriktning och baseras på
behov av och önskemål om vård och service, som skall fillgodoses för individer
och grupper. Underlaget måste anpassas till de förändringar och den utveckhng
som forfiöpande pågår. Här kan särskilt nämnas hälso- och sjukvårdens
utveckling mot öppna vårdformer, som kommer att medföra krav även på socialtjänstens
resurser. Detta kommer också att påverka utbildningen inom det sociala området.
Vid utbildningsplaneringen bör givetvis beaktas de erfarenheter som
socialstyrelsen får i egenskap av fillsynsmyndighet med ansvar för kvalitet och
säkerhet inom vårdverksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ny inriktning av samhällets vårdpolitik för med sig krav på ändringar av både
innehåll och dimensionering av vårdutbildningarna. Mot denna bakgrund måste
utbildningsplaneringen ske i nära samband med vårdplaneringen och ses som en
del i en mer övergripande personalförsörjningsplanering.
Utbildningsplaneringen förutsätts på ett bättre sätt än hitfills ske med
utgångspunkt i landstingskommunernas planer för hälso- och sjukvårdens
utbyggnad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kraven
på en bättre hälso- och sjukvård är i mycket liktydiga med krav på en
organisation som bättre förmår att stimulera, ta fill vara och utveckla de
anställdas kunskaper och erfarenheter. Ett förstärkt medinflytande för
personalen är en förutsättning för en positiv utveckling. Betoningen av förebyggande
åtgärder och primärvård, strävan att bredda personalens arbetsuppgifter och
utveckla omvårdnads- och grupparbete samt behovet av samverkan med
primärkommunerna ger sammantaget underlag för betydande förändringar av
utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonalen och utgör ett viktigt
instrument för att förverkliga den offensiva hälsopoliti-ken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågor
som rör personal och utbildning uppmärksammas särskilt i det arbete med Hälso-
och sjukvård inför 90-talet (HS 90) som utförs inom socialdepartementets sjukvårdsdelegafion.
Utgångspunkten är att personalplaneringen är en av de viktigaste faktorerna
när det gäller att påverka den framtida resursutvecklingen och
förutsättningarna att genomföra strukturförändringar. Samtidigt är det kanske
den del av planeringen som är svagast utvecklad, både på riksnivå och inom
landstingskommunerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
det fortsatta arbetet med HS 90 är det vikfigt att klarlägga bl.a. hur
personalsammansättningen påverkas av de vårdpolifiska mål som stäUts upp för
hälso- och sjukvården och vilka uppgifter olika personalgrupper bör ha i
framfiden. Tidsperspektivet för dessa prognoser bör vara 10-20 år. Det är
särskilt viktigt att den långsiktiga efterfrågan på läkararbetskraft studeras
noga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
analyser, som bör göras med alternafiva antaganden om ekonomiskt utrymme,
sysselsättningsgrad och arbetstider, bör bl.a. omfatta redovisningar av
efterfrågan på personal av olika kategorier och förväntad tillgång på</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section218>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section219>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>personal
samt innehålla förslag fill åtgärder som underlättar rekryteringen till olika
områden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
jag har nämnt i det föregående räknar jag med att frågor om hälso-och
sjukvårdens personalbehov av olika slag samt därav föranledda krav på
utbildningsinsatser kommer att fortlöpande diskuteras vid överläggningar mellan
staten och hälso- och sjukvårdshuvudmännen. En vikfig förutsättning för detta
arbete är fillgång till en utbildnings- och vårdpersonalstatistik som ger ett
tillförlitligt underlag för bl.a. prognoser. Det bör i första hand ankomma på
socialsektorns statistikdelegation att bevaka dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3 Upprättade
lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>hälso- och sjukvårdslag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den
landsfingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåfits för grundläggande
utbildning av läkare, m. m.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>lag om ändring i lagen (1980:12) om
förtroendenämnder inom hälso-och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><b><i><span style='font-family:
Verdana'>Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga
5.</span></i></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4 Specialmotivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
bör inledningsvis framhållas, att de förslag som här läggs fram för med sig
ytterligare författningsändringar än de som tas upp i detta sammanhang. Det är
min avsikt att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med
förslag till sådana följdändringar under våren 1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4.1
Förslaget till hälso- och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Innan
jag närmare kommenterar de enskilda paragraferna i förslaget till hälso- och
sjukvårdslag, vill jag helt kort redogöra för hur lagen är disponerad. Lagen
inleds i 1 8 med en definition på vad som i lagen avses med hälso- och
sjukvård. I paragrafens andra och tredje stycken omnämns särskilt verksamheter,
som enligt lagförslaget inte skall hänföras till hälso- och sjukvård.
Anledningen till att dessa lagar omnämns i paragrafen är det förhållandet, att
verksamheterna inte i sak på något avgörande sätt skiljer sig från verksamheter
som enligt lagförslaget skall betraktas som hälso- och sjukvård, men att vissa
överväganden gjort att jag inte nu valt att hänföra sådan verksamhet till
hälso- och sjukvård enligt den föreslagna lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
andra paragrafen sätts upp ett mål för all den hälso- och sjukvård som omfattas
av definitionen i 1 8 -dvs. både den hälso- och sjukvård som bedrivs</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section220>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section221>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>110</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>av landstingskommunerna och den som bedrivs av annan
huvudman, t.ex. enskilda vårdgivare, företagshälsovården och skolhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelserna i 3-19 S§ avser endast den
landstingskommunala hälso-och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>120 8 finns en bestämmelse med bemyndigande för regeringen
att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig eller vid
likartade förhållanden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inledande bestämmelse</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 8 Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för
att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso-
och sjukvården hör sjuktransporter.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ifråga om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
finns bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Definitionen i paragrafens första stycke har en viss
motsvarighet i 3 8 första stycket sjukvårdslagen (1962:242). Andra stycket
motsvaras av 1 8 3 mom. samma lag. Tredje stycket saknar motsvarighet i
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket. I detta stycke definieras begreppet hälso-
och sjukvård. I sjukvårdslagen finns ingen motsvarande definition. I stället
anges landsfingskommunernas uppgifter mera i detalj i 3 8 första stycket
sjukvårdslagen på det sättet, att det åUgger landstingskommunen "att för
dem, vilka äro bosatta inom sjukvårdsområdet, ombesörja såväl öppen som sluten
vård för sjukdom, skada, kropi sfel och barnsbörd, i den mån icke annan drager
försorg härom". Någon lagstadgad skyldighet för landstingskommunerna att
vidta förebyggande åtgärder finns sålunda inte. Trots avsaknaden av denna
skyldighet, har alla landsfingskommuner bedrivit sådan verksamhet. Den nu givna
definitionen på hälso- och sjukvård innefattar också förebyggande åtgärder.
Förebyggande åtgärder bör vara både miljöinriktade och individinriktade. De
miljöinriktade åtgärderna kan huvudsakligen utföras genom hälso- och
sjukvårdens medverkan i samhällsplaneringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunernas miljöinriktade åtgärder kan
innefatta insatser för att fastställa hur kemiska, biologiska, fysiska, sociala
och psykologiska faktorer inverkar på befolkningens hälsotillstånd, Uksom hur
levnadsvanorna påverkar hälsotiUståndet. Landstingskommunerna bör ta till vara
och utnyttja den information om risker i människornas livsmiljö som observeras
i hälso- Pch sjukvårdsarbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvården - då särskilt landstingskommunernas
- kan med sina kunskaper om miljöfaktorernas betydelse för människors hälsa och
välbefinnande bidra med underlag för planeringen inom andra samhällssektorer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Syftet med främst hälso- och sjukvårdens medverkan i
samhällsplanering-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section222>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section223>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>111</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>en
är att dels befrämja aktuella skade- och sjukdomsförebyggande åtgärder inom
andra delar av samhället än hälso- och sjukvården, dels medverka i att skapa
samhällsmiljöer som främjar människornas fysiska, psykiska och sociala behov i
vid bemärkelse.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas
medverkan i samhällsplaneringen förutsätter således samarbete med de kommunala
organ som har det direkta ansvaret för utvecklingen inom andra
samhällssektorer. Samarbetet med företagshälsovården är av central betydelse.
Landstingskommunerna har i dessa frågor att samarbeta med berörda regionala och
centrala myndigheter och organisafioner.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
individinriktade förebyggande åtgärder innefattas även åtgärder för att
uppspåra hälsoproblem. Bland de nu förekommande förebyggande individinriktade
verksamheterna som utförs genom landstingskommunernas försorg kan nämnas
allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt
mödra- och barnhälsovård. Dessa verksamheter förutsätts även framdeles utföras
av landstingskommunerna och då ingå i skyldigheten att vidta förebyggande
åtgärder. I övrigt ankommer det på huvudmännen och personalen att bedöma vilka
förebyggande åtgärder som bör vidtas med hänsyn till befolkningens behov, den
medicinska utvecklingen, ekonomiska förutsättningar, m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
skillnad mot förebyggande åtgärder har sjukvård under lång tid varit en
obUgatorisk uppgift för landstingskommunerna. Vad som avses med sjukvård har
fått en tämligen enhetlig betydelse i praxis. Anledning saknas därför att här
mera utförligt behandla innebörden av begreppet. I 3 8 första stycket
sjukvårdslagen definieras den sjukvård som det åligger landstingskommunerna
att ombesörja. Sjukvården anges där omfatta såväl öppen som sluten vård för
sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd. Den nya lagen avser inte att göra
någon materiell ändring av innebörden i den del av hälso-och sjukvården som
alltjämt kommer att kunna avgränsas som mer renodlad sjukvård. Åtgärder med
anledning av kroppsfel och barnsbörd innefattas i begreppet hälso- och sjukvård
trots att de inte uttryckligen nämns i den föreslagna lagen. Detsamma gäller
åtgärder i samband med abort och sterilisering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
hälso- och sjukvården hör även företagshälsovården, skolhälsovården och
studerandehälsovården. Även sjuktransporter hör hit. Jag återkommer under 6 8
fill omfattningen av landstingskommunernas ansvar för sådana transporter. I
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och i
smittskyddslagen (1968:231) finns bestämmelser av betydelse för hälso- och
sjukvårdslagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
hälso- och sjukvård räknas däremot inte åtgärder enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Hit räknas inte heller
tandvård enligt folktandvårdslagen (1973:457) eller tandvård som bedrivs av
privatpraktiserande tandläkare. Jag återkommer till detta i anslutning till
paragrafens andra resp. tredje stycke. När det gäller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section224>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section225>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>112</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>gränsdragningen i övrigt fill andra verksamhetsområden
hänvisar jag fill den allmänna motiveringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra stycket. Sedan den 1 juli 1968 regleras omsorgerna
om psykiskt utvecklingsstörda av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). 118 3 mom. sjukvårdslagen finns en
bestämmelse om att lagen inte gäller sådan sjukvård som avses i omsorgslagen,
i vidare mån än som föreskrivs i sistnämnda lag. Inte heller den nu föreslagna
lagen omfattar den verksamhet som avser att tillgodose behoven av särskilda
omsorger hos vissa psykiskt utvecklingsstörda. Dessa behov kommer alltså att
åtminstone tills vidare regleras av en särskild lagstiftning. Nuvarande
omsorgslag hänvisar i vissa avseenden till sjukvårdslagen. Vissa följdändringar
kommer därför att behöva göras i omsorgslagen. Jag återkommer härtill i senare
sammanhang. Omsorgslagen har nyligen setts över av omsorgskommittén, som
redovisat sina förslag i betänkandet (SOU 1981:26) omsorger om vissa
handikappade. I betänkandet föreslår kommittén bl.a. att bestämmelser om omsorger
om de psykiskt utvecklingsstörda även framgent bör ges i en lagstiftning skild
från hälso- och sjukvårdslagsfiftningen. Betänkandet remissbehandlas f.n. Mot
denna bakgrund har en bestämmelse om att omsorgerna om de psykiskt
utveckhngsstörda regleras särskilt tagits in i paragrafens andra stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tredje
stycket. HSU har föreslagit att även tandvården bör omfattas av begreppet
hälso- och sjukvård och därmed ingå i landsfingskommunernas ansvar enligt denna
lag. I den allmänna motiveringen har jag framhållit att mycket talar för att
landstingskommunernas ansvar enhgt hälso- och sjukvårdslagen bör omfatta även
tandvården, men att jag inte nu är beredd att ta slutlig ställning fill frågan.
Som grund för mitt ställningstagande har jag åberopat, att jag vill avvakta
resultatet av 1978 års tandvårdsutredning. I detta stycke har därför angivits
att särskilda bestämmelser finns för tandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mål för all hälso- och sjukvård</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 8 Målet för all hälso- och sjukvård är en god hälsa och
en vård på lika villkor för hela befolkningen.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen saknar en motsvarighet i sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna paragraf läggs fast det övergripande målet för
hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Inledningsvis
uttalas att en första del av det övergripande målet för hälso-och sjukvården är
att åstadkomma ett tillstånd där hela befolkningen har en god hälsa. Vad som
avses med god hälsa är svårt att klart definiera. Det beror ju fill stor del på
att begreppet hälsa oftast sätts i samband med den enskilda människan och att
dess betydelse därför kan påverkas av individueUa förhållanden. En annan
svårighet ligger i den varierande och föränderliga</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section226>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section227>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>113</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>synen på vad som är friskt och sjukt. Innebörden av
begreppet hälsa påverkas i hög grad av sociala och kulturella förhållanden och
av värderingar vid den aktuella tiden. Därfill kommer att uppfattningarna om
hälsa varierar mellan olika sociala grupper och åldersgrupper etc. I den
klassiska WHO-definitionen av hälsobegreppet anges bl.a. att "hälsa är ett
tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej
endast frånvaro av sjukdom och svaghet". Denna definition illustrerar dock
mest innebörden av god hälsa som ett eftersträvansvärt fillstånd, som ett mål
för den allmänna välfärdspolitiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>God hälsa i fysiskt, psykiskt och socialt avseende är en
av de faktorer som ger uttryck för goda levnadsförhållanden och god
livskvalitet. I begreppet livskvalitet värderas människans totala situation.
Det har på senare tid ofta hävdats att därvid större uppmärksamhet bör ägnas
sådana kvaliteter som frånvaro av stress i arbetslivet, meningsfull frifid och
allmänt fysiskt och psykiskt välbefinnande. Den vidare innebörd hälsobegreppet
därmed får är en viktig utgångspunkt för de bedömningar som här görs i fråga om
befolkningens behov och hälso- och sjukvårdsverksamhetens inriktning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom anknytningen till den allmänna välfärdspolitiken
uppmärksammas inte endast den enskilda människans förhållanden. Hälsa blir även
något som kan förknippas med situafionen inom befolkningen som helhet. Man kan
därmed beskriva och analysera hälsoläget inom befolkningen, t.ex. i relafion
fill andra länder. Hälsotillståndet hos befolkningen i stort påverkas av
miljöförhållanden och andra allmänna levnadsbefingelser. Hälsa är därför inte
enbart ett uttryck för den enskilda människans fillstånd, utan också ett
begrepp som avspeglar hälspsituationen i ett samlat perspektiv. Det är sålunda
svårt att i konkreta termer klart redovisa innebörden av uttrycket en god hälsa
hos hela befolkningen. Det är också självklart att uttrycket är ett relativt
begrepp, som är starkt beroende av sådana faktorer spm ekpnpmiska resurser,
vetenskapens nivå och utveckling, olika förhållanden i miljön etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som en andra del av det övergripande målet för hälso- och
sjukvården anges att den skall erbjudas på lika villkor. Med lika villkor har
ibland avsetts den allmänna kommunala likställighetsprincipen, som innebär att
det inte är tillåtet för en kommun att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller
vissa grupper av kommunmedlemmar på annat än objektiv grund. Att
Hkställig-hetsprincipen skall gälla följer av kommunalrättsliga principer och
behöver inte särskilt komma till uttryck i en lag om hälso- och sjukvård.
Bestämmelsen i andra punkten har ett vidare syfte än den kommunala
likställighetsprincipen. Härmed avses även bl.a. en rad jämställdhetsvillkor
av allmänmänsklig natur. Hälso- och sjukvården måste eftersträva att jämna ut
skillnader föranledda av olikheter i ålder, kön, inkomst och utbildning mellan
olika patienter i den meningen att alla ges likvärdiga möjUgheter att t.ex.
förstå en diagnos eller sätta sig in i vad ett planerat behandlingsprogram har
för innebörd. Hänsyn skall således allfid tas till skiljaktigheter i</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>8 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section228>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:11.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section229>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>114</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>individuella förutsättningar. Den som svarar för hälso-
och sjukvården skall så långt det är möjligt inrätta sin verksamhet så att
betydelsen av t.ex. geografiska eller språkliga och kulturella olikheter
begränsas. Det skall inte göras någon principiell skillnad mellan patienter med
skilda vårdbehov. Dessa frågor har jag utförUgt kommenterat i den allmänna
motiveringen. Målet i denna punkt sträcker sig sålunda längre än vad som följer
av den kommunala principen om likställighet. Utan att det har ansetts stå i
strid mot sistnämnda princip har man nämligen i praxis godtagit att
kommunmedlemmar i en viss mening behandlas olika. Vissa får sin barnomsorg
tillgodosedd genom kommunens försorg, ofta på grundval av någon form av
kösystem, medan andra till följd av att utbudet av barnomsorgsplatser
understiger efterfrågan inte kan komma i fråga för dessa kommunala tjänster.
Vidare är en kommun oförhindrad att låta en sökande i en kö för småhustomter gå
före de sökande som står före i kön, om t.ex. endast denne bedöms ha ekonomiska
förutsättningar att utnyttja en tomt för avsett ändamål. Även om dessa exempel
inte gäller hälso- och sjukvården har de dock sina motsvarigheter där. Också
inom hälso- och sjukvården förekommer ett kösystem. Oaktat hur stora resurser
som satsas på hälso- och sjukvården torde man dpck aldrig nå upp till en
situation där köbildning och prioriteringar inte förekommer. Möjligheterna att
få vård får därför inte påverkas av sådana förhållanden som förmågan att ta
initiativ, betalningsförmågan samt sjukdomens art och varaktighet. Att
åtskillnad mellan människor inte får göras till följd av kön, nationalitet,
ålder, språk, religion, kultur och andra liknande förhållanden följer av
likställighetsprincipen, om detta inte redan följer av andra principer som vi i
vårt land iakttar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den grundläggande tanken bakom målet är att insatser som
görs inom hälso- och sjukvården skall ha den inriktning som målet anger, även
om den enskilda insatsen inte når ända fram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den landstingskommunala hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunens ansvar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:2.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 8 Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och
.sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall
landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i
denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en
landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall därvid avse
kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva hälso-
och sjukvård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En god hälso- och sjukvård skall särskilt</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><i><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>vara av
god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen,</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><i><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>vara
lätt tillgänglig,</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><i><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>bygga på
respekt för patientens självbestämmande och integritet,</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><i><span
style='font-size:9.0pt'>4.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span></i><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>främja
goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.</span></i></p>
</div>
<i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span></i>
<div class=Section230>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span></i>
<div class=Section231>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>115</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt
utformas och genomföras i samråd med patienten.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Patienten
skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som
står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skall de i
stället lämnas till en nära anhörig till honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon anhörig i den mån det finns hinder för detta
i sekretesslagen (1980:100).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket första meningen motsvaras i huvudsak av 3 8
första stycket sjukvårdslagen. Bestämmelsen i andra meningen saknar
motsvarighet i sjukvårdslagen. En bestämmelse som svarar mot tredje meningen
finns i 1 8 2 mom. sjukvårdslagen. Fjärde meningen saknar motsvarighet i
sjukvårdslagen. Femte meningen har sin motsvarighet i uttrycket "i den
mån icke annan drager försorg härom" i 3 8 första stycket sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra och tredje styckena saknar motsvarighet i
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Fjärde stycket har, vad gäller hälso- och
sjukvårdspersonalens skyldigheter, en motsvarighet i 5 8 lagen (1980:11) om
fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket. Enligt 8 kap. 5 8 RF skall föreskrifter om
åligganden för kommuner och landstingskommuner meddelas i lag. I förevarande
paragraf ges bestämmelser om landstingskommunernas åligganden på hälso- och
sjukvårdens område. I första stycket slås inledningsvis fast en skyldighet för
landsfingskommunen att erbjuda befolkningen en god hälso- och sjukvård.
Landstingskommunens skyldighet begränsas till att omfatta endast dem som är
bosatta inom landstingskommunen. Av 4 § framgår landstingskommunens skyldighet
att tillhandahålla vård till dem som tillfälligt vistas i landsfingskommunen.
Med bosättning avses här detsamma som i folkbokföringsförordningen (1967:198).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 3 § första stycket sjukvårdslagen åligger det
landstingskommunen att ombesörja vård för sjukdom, skada, kroppsfel och
barnsbörd. Denna vård har sedan länge benämnts sjukvård. I enlighet med
definifionen på hälso- och sjukvård i 1 8 vidgas landstingskommunens ansvar i
förevarande paragraf till att gälla även sjukdomsförebyggande verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen läggs en skyldighet på landstingskommunerna
att svara för en god hälso- och sjukvård. Då innebörden av begreppet en god
hälso- och sjukvård inte ger sig själv, har i paragrafens andra stycke tagits
in bestämmelser som närmare anger innebörden av begreppet. I kommentaren fill
andra stycket återkommer jag till detta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som framgår av sista meningen i första stycket utgör
landstingskommunernas ansvar inte något hinder för andra att bedriva hälso-
och sjukvård. Med andra vårdgivare åsyftas staten, kommuner och enskilda -
personer eller organisationer. I fråga om skolhälsovården och hälso- och
sjukvården för de värnpliktiga bedriver annan vården med stöd av författning.
Exempel på då andra rent fakfiskt bedriver hälso- och sjukvård utgör statens
hälso- och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section232>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section233>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>116</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvård,
företagshälsovården och den vård som bedrivs av enskilda personer. Bestämmelsen
innebär att om det inom landstingsområdet uppkommer ett behov av hälso- och
sjukvård är landstingskommunen skyldig att svara för att behovet tillgodoses.
Häri ligger dock inte en skyldighet att t.ex. ta över ansvaret för att
företagshälsovård ges om huvudmannen för denna verksamhet inte fullgör sina
skyldigheter. Om däremot t.ex. en privatpraktiserande läkare lägger ner sin
verksamhet eller förändrar den och befolkningen därför efterfrågar vård i
större utsträckning än tidigare är landstingskommunen skyldig att erbjuda den
ytterligare vård som kan behövas. I övrigt hänvisar jag fill min utförliga
redogörelse för omfattningen av landstingskommunernas ansvar som finns i den
allmänna motiveringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Andrastycket.
Kravet i första punkten att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose
pafientens behov av trygghet i vården och behandlingen innebär att hälso- och
sjukvården skall hålla en god personell och materiell standard, dvs. bedrivas
av en personal med adekvat utbildning och med behövlig teknisk utrustning i
ändamålsenliga lokaler. Bestämmelser om personalen finns i 13-16 8§. Med god
materiell kvalitet avses kvaliteten på såväl teknisk utrustning - från tänger,
förbandsmateriel och läkemedel fill den mest komplicerade tekniska utrustningen
som hjärt-lungmaskiner, röntgenapparater etc. - som de lokaler där vården och
behandlingen försiggår. Nämnda krav innebär att var och en som söker hälso- och
sjukvård skall behandlas av den personal och på det sätt som varje enskilt fall
fordrar. All vård, behandling och rådgivning skall ske i enlighet med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Kraven på medicinsk säkerhet och kvalitet är för många
av helt avgörande betydelse. Detta innebär dock inte att vård och behandling
behöver ske på stora sjukhus. Även vårdformer som inte kräver så stora resurser
kan väl tillgodose dessa krav. Kravet på en god kvalitet får sålunda inte
uppfattas som ett hinder för en fortsatt decentralisering av vården. I denna
punkt har också tagits in en bestämmelse om att en god hälso- och sjukvård
skall ge de vårdsökande trygghet i vården och behandlingen. En vårdorganisation
som har goda personella och materiella resurser har givetvis stora
förutsättningar att fillgodose de vårdsökandes behov av sådan trygghet.
Erfarenheten visar emellertid att vården på våra stora och tekniskt mest utvecklade
sjukhus ibland har lyckats mindre väl med denna uppgift. Patienterna har här
känt sig osäkra och upplevt vården som opersonlig. I en god hälso- och sjukvård
måste det vara ett grundläggande krav att patienterna känner trygghet i vården.
Detta förutsätter även en god omvårdnad av patienten. Kravet på trygghet har
också ett starkt samband med kraven i tredje och fjärde punkterna. Det är dock
självklart att det ibland kan vara svårt att helt tillgodose pafientens behov
av trygghet. Svårt sjuka patienter är av lättförklarliga skäl ofta oroliga och
ängsliga. Det är angeläget att hälso- och sjukvården även möter patienternas
behov i dessa avseenden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section234>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section235>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>117</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU föreslår att det bör skrivas in som ett krav i den nya
lagen att vården skall präglas av en helhetssyn på den enskildes förhållanden.
Syftet med en sådan bestämmelse är att hälso- och sjukvården skall, så långt
det är möjligt och lämpligt, grundas på goda kunskaper om den enskildes
förhållanden. Vården skall utformas under hänsynstagande också till andra
faktorer än de rent medicinska behoven, t.ex. den vårdsökandes allmänna sociala
situation, arbetsförhållanden, utbildning och kulturella bakgrund. Det är
särskilt angeläget att invandrarnas speciella situation och förhållanden beaktas.
Helhetssynen bör sålunda enligt HSU prägla såväl organisationen som vården och
behandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Att en helhetssyn skall anläggas framgår bl.a. av att
skyldighet föreligger också att förebygga ohälsa. Detta förutsätter ofta
kunskap om patientens levnadsförhållanden. Mot denna bakgrund har jag inte
ansett det nödvändigt att i lagen särskilt föreskriva ett krav på helhetssyn på
patientens förhållanden. Som jag påtalat i den allmänna motiveringen har detta
inte heller skett i socialtjänstlagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vårdens lättillgänglighet anger HSU som en del av de
övergripande målen för hälso- och sjukvården. Kravet på en lätt tillgänglig
vård tas upp också i punkten två i förevarande paragraf. I dag finns brister i
detta hänseende. Med lätt tillgänglig avses främst de geografiska
förhållandena. Det säger sig självt att alla människor inte kan ha lika långt
till hälso- och sjukvårdens anläggningar. Kräver t.ex. en sjukdom vård på ett
regionsjukhus måste pafienten, om han har sin bostad långt från sjukhuset,
acceptera att resorna blir långa. Vad man i detta fall däremot kan begära är
att pafientens första besök hos hälso- och sjukvården, då sjukdomen
konstaterades och då remissen till regionsjukhuset gavs, kunde ske vid t.ex. en
närbelägen vårdcentral. En lätt fillgänglig vård i denna betydelse kan nås
genom en decentralisering av vården. Vårdmottagningar bör därför förläggas så
att det vid behov är lätt för vem som helst att ta sig dit. I andra fall kan en
lämpligare lösning vara att läkaren eller distriktssköterskan kommer hem fill
den som behöver vård eller tillsyn i hemmet. Den geografiska närheten är dock
inte fillräcklig i sig utan måste förenas med lättillgänglighet även i andra
avseenden. Därmed avses främst vårdmottagningarnas öppethållandetider,
jourtjänstgöringen och förekomsten av köer inom hälso- och sjukvården. Ett
förlängt öppethållande vid t.ex. en vårdcentral kan vara av stor betydelse för
vårdens lätfillgänglighet liksom förbättrad jourtjänstgöring och kortare köer.
Även på dessa sätt kan man således öka lättillgängligheten. En sådan utbyggnad
kan emellerfid kräva stora resurser. Kravet på en lätt tillgänglig hälso- och
sjukvård måste därför noga vägas mot de ekonomiska och personella begränsningar
som finns för verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Punkten tre avser att stryka under vikten av en
medmänsklig och förstående inriktning av hälso- och sjukvården. En vårdsökande
är en medmänniska som alltid har rätt till okränkt värdighet och integritet när
hon utnyttjar hälso- och sjukvårdens tjänster. Det är väsentligt för resultatet
av</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section236>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section237>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>118</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vården
att den kan genomföras i en atmosfär av samförstånd och samverkan mellan
vårdpersonalen och patienten. Patientens rätt till självbestämmande och
integritet kan dock inte vara absolut utan måste av flera skäl vara begränsad.
Det är inte möjligt att låta pafienten bestämma innehållet och omfattningen av
vården. Sådana avgöranden måste alltid ankomma på sjukvårdshuvudmannen och den
som har det medicinska ansvaret för vården. Det bör också i detta sammanhang
påpekas att bestämmelsen i förevarande punkt under inga förhållanden är avsedd
att kunna åberopas i en dödshjälpssituafion. Aktningen för en människas rätt
till självbestämmande kan aldrig sträcka sig så långt att den som är verksam
inom hälso- och sjukvården har att efterkomma en begäran från en svårt sjuk
människa att få aktiv hjälp att beröva sig livet. En patient har däremot i
princip en obegränsad rätt att avstå från behandling och kan därmed kräva att
en åtgärd genast avbryts eller aldrig vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Här kan också hänvisas
till det förbud mot påtvingat kroppsUgt ingrepp som har kommit fill uttryck i 2
kap. 6 8 regeringsformen. En situation som uppstår ibland är att patienten till
följd av sin religiösa tro vägrar att underkasta sig en viss behandling. Så
t.ex. brukar medlemmar av vissa religiösa samfund vägra att ta emot
blodtransfusioner, även om denna vägran skulle medföra en allvarUg risk för
patientens liv. Om en patient är underårig och vårdnadshavaren vägrar att gå
med på att barnet erhåller erforderlig medicinsk behandling, kan emellertid den
vårdansvarige läkaren eller annan anmäla förhållandet till socialnämnden som
kan föranstalta om vård och omhändertagande enligt lagstiftningen med vissa
bestämmelser om vård av unga. Om en patient är medvetslös eller omtöcknad eller
av annan orsak är ur stånd att ge ett rättsUgt giltigt tiUstånd till en
behandling, som bedöms vara nödvändig med hänsyn till hans hälsotillstånd, kan
givetvis denna genomföras ändå. Självfallet kan här uppstå svåra
gränsdragningsproblem, t.ex. om patienten är allvarligt psykiskt sjuk och
vägrar underkasta sig somatisk behandling som inte har samband med hans
psykiska sjukdom. Dessa kompUcerade problem kan emellertid inte lösas genom
bestämmelser i hälso-och sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det bör i detta sammanhang
nämnas att utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets
slutskede i sitt huvudbetänkande (SOU 1979:59) I livets slutskede har behandlat
frågeställningarna kring döden. Betänkandet bereds f.n. inom
socialdepartementet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Det bör också framhåUas
att det i annan lagstiftning finns bestämmelser som inskränker patientens rätt
fill självbestämmande. Exempel härpå är lagen (1944:133) om kastrering, lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall samt
smittskyddslagen (1968:231).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I punkten fyra betonas
vikten av vad som numera benämns kontinuitet i vården. Många pafienter finner
det besvärligt att ofta träffa ny personal när de kommer till vårdmottagningen.
Enahanda sakuppgifter måste lämnas gång på gång, nya ansikten skall kännas igen
osv. Särskilt för äldre människor</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section238>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section239>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>119</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>är
en bristande kontinuitet i vården ett stort problem. Men också för dem som
mycket ofta måste uppsöka hälso- och sjukvården framstår detta förhållande som
mycket besvärande och inte sällan som en uppenbar risk för resultatet av
vården. Konfinuiteten är viktig också för hälso- och sjukvårdspersonalens
möjligheter att genomföra en god vård. Problemen gäller emellerfid inte bara
inom den öppna vården utan i lika hög grad inom den slutna. I propositionen 1979/80:116
om åtgärder för att förbättra konfinuiteten inom hälso- och sjukvården m.m.
har lagts fram förslag och anvisats vägar för att komma till rätta med den
bristande kontinuiteten inom vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
tredje stycket anges att vården och behandlingen skall så långt det är möjligt
utformas och genomföras i samråd med patienten. Den närmare innebörden härav
har behandlats i den allmänna mofiveringen. Här bör endast anmärkas att
patientens rätt fill samråd inte får leda till någon inskränkning i det
medicinska ledningsansvaret. Bestämmelsen får inte heller tolkas så, att
patienten bestämmer innehållet och omfattningen av vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Fjärde
stycket. 15 8 lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.fl. finns en bestämmelse om att den som har ansvaret för vården är skyldig
att informera patienten om hans hälsofillstånd och om de behandhngsmetoder som
står fill buds. Rätten för pafienten att få sådana upplysningar har ansetts så
betydelsefull, att en bestämmelse med i huvudsak samma innebörd tagits in också
i denna lag. Den här givna bestämmelsen innebär en skyldighet för huvudmannen
att bedriva och organisera vården på ett sådant sätt att patientens berättigade
krav på information kan tillgodoses. Skyldigheten att informera en patient
eller dennes anhöriga kan dock vara begränsad genom sekretesslagen (1980:100).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunerna
har således en skyldighet att tillhandahålla hälso-och sjukvård av en viss
omfattning och standard. Någon rätt för patienten att anföra förvaltningsbesvär
över beslut som rör vården föreligger inte. Däremot kan patienten anföra
kommunalbesvär över beslut som fattats av en landstingskommunal eller kommunal
nämnd. Vidare har patienten en rätt att hos hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
få prövat om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen åsidosatt vad som
åligger honom i hans yrkesutövning. Patienten har också möjlighet att vända sig
till förtroendenämnden i landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>4
8 Om någon som vistas inom landstingskommunen utan att vara bosatt där behöver
omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstingskommunen erbjuda sådan vård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
motsvaras av 3 § andra stycket sjukvårdslagen. Huvudprincipen i 3 8, att
vårdskyldigheten skall omfatta endast dem som är bosatta inom landstingsområdet
måste kompletteras med bestämmelser</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section240>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section241>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>120</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>för de fall, då behov av omedelbar vård uppkommer. Det är
självklart att den som har ett akut behov av vård skall tas om hand på närmaste
sjukhus eller annan mottagning där adekvat vård kan ges oavsett var han är
kyrkobokförd. Avgörande för vårdskyldigheten i dessa fall måste alltid vara den
faktiska vistelseorten. Paragrafen innehåller därför en bestämmelse om att
landstingskommunen är skyldig att tillhandahålla också dem som inte är bosatta
inom landstingskommunen omedelbar hälso- och sjukvård. Skyldigheten omfattar
såväl den som är medlem i en annan landstingskommun som den som saknar sådant
medlemskap, t.ex. en utlänning på fillfälligt besök i landstingskommunen. Någon
närmare precisering av gränserna för vad som skaU anses som "omedelbar
vård" kan inte ges här. Detta får prövas från fall fill fall. Läkaren
eller annan som svarar för vården bör liksom hitfills få avgöra om en
vårdsökande behöver omedelbar vård eller om vården kan anstå till dess den
vårdsökande kommer till sitt eget län eller dit där han annars har att söka
vård. Skyldigheten att ombesörja vård gäller dock i princip endast så länge den
vårdbehövande inte utan men kan flyttas fill t.ex. det egna landstingets
sjukhus. I de flesta fall torde det sannolikt inte bli aktuellt att förflytta
patienten men i vissa fall kan vårdbehovet bli långvarigt och då bör patienten
också förflyttas. Eftersom den vårdskyldighet som det här är fråga om är
betingad av ett akut vårdbehov bör skyldigheten inte gälla längre än vad som
från saklig synpunkt är motiverat. Något hinder för att huvudmannen bereder
vård i större omfattning finns inte. Många gånger är det kanske med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet både önskvärt och lämpligt att så sker.
Det bör dock understrykas, att skyldigheten för landstingskommunen att erbjuda
omedelbar hälso- och sjukvård avser endast skyldighet att svara för att
lokaler, personal och utrustning står till förfogande, men inte att
tillhandahålla vården kostnadsfritt eller till ett särskilt lågt pris. Som
framgår av 17 8 får landstingskommunen ta ut vårdavgifter enligt de grunder
som den själv bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vissa speciella situafioner med anknytning till
regionsjukvården är i ansvarshänseende inte lösta genom föreskrifterna i
lagförslaget men förutsätts bli reglerade genom särskilda överenskommelser. Hit
hör t.ex. den situationen när en pafient äri behov av specialistvård på
regionnivå, men den egna regionsjukvården saknar resurser för sådan vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 § För hälso- och sjukvård som kräver intagning i
vårdinrättning skall det finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning
benämns sluten vård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvaras av bestämmelser 12 8 1 mom.
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I HSU:s lagförslag förekommer varken begreppet sjukhus
eller begreppen öppen Pch sluten vård. Såspm framgår av den allmänna
mptiveringen (avsnitt 2.3.5) har jag ansett det behövligt att fills vidare
bibehålla dessa begrepp också i den nya hälso- och sjukvårdslagen. Någon saklig
ändring av den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section242>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section243>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>121</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>betydelse begreppen har i sjukvårdslagen är inte avsedd.
Liksom i sjukvårdslagen hänger begreppen sjukhus och sluten vård samman.
Sjukhus är den vårdinrättning där sluten vård ges. Det förhållandet att sluten
vård ges på sjukhus hindrar naturligtvis inte att även öppen vård
tillhandahålls där. .Liksom hittills skall sjukhusen erbjuda vård för
"sjukdom, skada, kroppsfel eller barnsbörd". Någon åtskillnad görs
inte mellan psykiska eller somatiska sjukdomar eller förlossningsvård. Också
konvalescentvård som kräver intagning skall ske på sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt sjukvårdslagen har dock inte tillfälliga
sjukvårdslokaler för vård av patienter som lider av smittsamma sjukdomar
betraktats som sjukhus. Orsaken till undantaget är det förhållandet, att det
inte ansetts vare sig praktiskt möjligt eller behövligt att göra
sjukvårdslagens alla föreskrifter om sjukhus och deras förvaltning tillämpliga
på så provisoriska sjukvårdslokaler som det här är fråga om. Här avsedda
tillfälliga vårdinrättningar torde inte förekomma längre. Ett undantag som
motsvarar det i sjukvårdslagen har därför inte ansetts behövligt i den nya
lagen. Kraven på en god hälso- och sjukvård torde i praktiken innebära, att
sjukhusen även framdeles måste ha åtminstone den kvalitafiva standard som de
har i dag för att uppfylla kraven på en god hälso- och sjukvård. Några
organisatoriska föreskrifter för sjukhusen finns dock inte i den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Begreppen öppen och sluten vård har i förevarande lag
samma betydelse som i sjukvårdslagen. Med sluten vård avses i sjukvårdslagen
sådan vård där patienten är "intagen" på sjukhuset. Att någon är
"intagen" har i regel ansetts förutsätta, att han vistas på sjukhuset
även under natten. Numera finns det emellertid vårdformer där det kan vara
svårt att avgöra om vården som ges skall betraktas som öppen eller sluten.
Vanligt är t.ex. att pafienten vistas på sjukhuset endast under dagen
(dagsjukhusvård), endast under natten (nattsjukvård) eller endast måndag-fredag
(femdygnsvård). Dessa vårdformer har vanligen brukat betecknas som halvöppna.
Tvekan om klassificeringen av de nya vårdformerna har skapat problem särskilt
vid fillämpningen av sjukförsäkringens ersättningsregler. En redogörelse för
hur gränsdragningen mellan sluten och öppen vård skall ske lämnades av
föredragande departementschefen i prop. 1969:125.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 8 Landstingskommunen svarar för att det inom
landstingskommunen finns en ändamålsenlig organisation för att till och från
sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten
utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvaras av 3 8 tredje stycket sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som framgår av 1 8 första stycket hör sjuktransporter fill
hälso- och sjukvården. Med sjuktransporter avses i sjukvårdslagen endast vägbundna
sådana, dvs. i allt väsentligt ambulanstransporterna. Andra marktransporter hör
fill den allmänna räddningstjänsten och åvilar det kommunala brandförsvaret
enligt brandlagen (1974:80). Frågan om huvudmannaskapet för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section244>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section245>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>122</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjuktransporter
och annan räddningstjänst övervägs f.n. I avvaktan på resultatet av dessa
överväganden är landsfingskommunernas ansvar för sjuktransportväsendet också i
den nya lagen begränsat till vägbundna sjuktransporter. För att markera att
någon ändring i förhållande fill vad som nu gäller inte har åsyftats, har
bestämmelsen i 3 8 tredje stycket sjukvårdslagen förts över, med endast en
mindre redaktionen ändring, till förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>7
8 Landstingskommunen skall planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i
befolkningens behov av hälso- och sjukvård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Planeringen
skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än
landstingskommunen.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket har en viss motsvarighet i 4 8 sjukvårdskungörelsen (1972:676). Andra
stycket saknar direkt motsvarighet i sjukvårdslagsfiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen läggs en skyldighet på landstingskommunen att planera sin hälso- och
sjukvård. Den hälso- och sjukvård som numera bedrivs av landstingskommunerna
har sådan omfattning och inriktning att den inte kan bedrivas utan en väl
fungerande planering. Trots detta förhållande har det bedömts som väsentUgt att
i en särskild bestämmelse slå fast landstingskommunens planeringsansvar, inte
minst med hänsyn till bestämmelserna om samverkan i planeringen i de följande
två paragraferna. Av paragrafen framgår att planeringsskyldigheten i princip är
begränsad till det egna landstingsområdet. Beträffande viss hälso- och sjukvård
måste planeringen dock omfatta två eller flera landstingsområden. Detta framgår
av bestämmelserna om regionsjukvård i 9 §.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Syftet
med landstingskommunens planering skall vara att tillgodose behovet av hälso-
och sjukvård hos dem, för vilka landstingskommunen har en skyldighet att
tillhandahålla sådan vård. I paragrafen ställs inte upp några krav på formerna
för planeringen. Landstingskommunen avgör själv hur detaljerade planer som
skall upprättas och vilken tid planerna skall avse. Något krav på
underställnings- eller samrådsskyldighet med socialstyrelsen ställs inte heller
upp. Med hänsyn fill att socialstyrelsen är tillsynsmyndighet förutsätts dock
att landstingskommunerna håller styrelsen forfiöpande informerad om
planeringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
får alltså planera verksamheten på det sätt som den finner mest ändamålsenligt.
Dock måste planeringen alltid vara så utformad att kraven på hälso- och
sjukvården uppfylls och att verksamheten strävar mot det övergripande målet 12
8.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
paragrafens andra stycke framgår att landstingskommunens planeringsansvar
omfattar inte endast den egna hälso- och sjukvården utan också den som erbjuds
av andra vårdgivare. Landstingskommunen skall alltså vid planeringen av den
egna verksamheten ta hänsyn till det utbud av hälso- och sjukvård som andra
vårdgivare svarar för, t.ex. privata vårdinrättningar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section246>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section247>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>123</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>privatprakfiserande
läkare, skolhälsovård och företagshälsovård. Också den riksomfattande
verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet som bedrivs vid t.ex.
riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås skall beaktas. Att
samverkan skall ske med dessa vårdgivare framhålls i nästföljande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>8
8 I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstingskommunen
samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
har en viss motsvarighet i 4 8 andra och tredje styckena sjukvårdskungörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen åläggs landsfingskommunen en skyldighet att samverka med andra i
planerings- och utvecklingsarbetet av hälso- och sjukvården. Också i
sjukvårdslagstiftningen finns det bestämmelser om ett samrådsförfarande i planeringen.
Enligt 4 8 andra stycket sjukvårdskungörelsen bör sjukvårdsstyrelsen efter
samråd med berörda myndigheter göra upp översiktsplaner för sjukvården och
olika grenar av denna. Det finns dock inte någon skyldighet för
landsfingskommunen att upprätta sådana planer. I förarbetena till föreskriften
- bestämmelsen fanns ursprungligen i sjukvårdslagen men fördes senare över till
sjukvårdskungörelsen - underströk föredragande departementschefen dock vikten
av att sådana planer verkligen gjordes upp och att samråd därvid skedde med
berörda myndigheter. Vidare ges i 4 § tredje stycket sjukvårdskungörelsen en
bestämmelse om att sjukvårdsstyrelsen skall underrätta socialstyrelsen när den
fattat beslut om indelning i läkardistrikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
offenthga hälso- och sjukvärdens betydelse för samhället har särskilt under de
senaste årtiondena blivit allt större. Detta har bl.a. fört med sig att
landsfingskommunernas delakfighet i den allmänna samhällsplaneringen har blivit
mer markerad än tidigare. Sålunda är landstingskommunerna enligt 12 8
förordningen (1979:637) om länsplanering obligatoriska remissinstanser vid
länsstyrelsernas länsplanering. Vidare har landstingskommunerna genom att de
enligt lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse fungerar som
valkorporafioner i detta hänseende ett icke oväsentligt inflytande på
länsstyrelsernas länsplaneringsbeslut. Landstingskommunerna har också gemensamt
med staten bildat regionala utvecklingsfonder, som ersatt de fidigare
företagareföreningarna och som - genom bl.a. lagen (1978:19) om beslutanderätt
för stiftelse som har bildats för att på regional nivå främja näringslivets
utveckling - bereder dem vissa möjUgheter att påverka näringspolifiken på
länsplanet. Därjämte har landstingskommunerna genom lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollekfiv persontrafik ett med kommunerna gemensamt
ansvar för länets kollekfivtrafik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utformningen
av hälso- och sjukvården påverkar en rad andra verksamhetsområden i samhället.
Mot bl.a. denna bakgrund har det ansetts nödvändigt att i lagen föra in en
bestämmelse om en vittgående skyldighet för landsfingskommunen att samverka med
huvudmännen för dessa verksam-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section248>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section249>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>124</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>hetsområden. Som framgår vid en jämförelse är förevarande
bestämmelse betydligt mera vidsträckt än bestämmelsen i 4 8
sjukvårdskungörelsen. Enligt sistnämnda bestämmelse skall samråd äga rum endast
vad gäller översiktsplaner. Ordet samverkan avser att markera, att samarbetet
alltid skall vara fråga om ett ömsesidigt givande och tagande. Samråd har ofta
använts i en snävare betydelse. Det är således inte endast fråga om att bereda
någon fillfälle att ta del av t.ex. ett visst förslag till utbyggnad, utan
avsikten är att denne skall ges möjlighet att påverka utformningen av förslaget
genom att belysa det utifrån hans kunskaper och erfarenheter. Enligt den nya
bestämmelsen skall samverkan ske med samhällsorgan, organisationer och
enskilda. Med samhällsorgan avses främst kommuner och statliga myndigheter,
t.ex. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen på central
nivå samt länsskolnämnden, yrkesinspektionen, länsarbetsnämnden och de
regionala stiftelserna för skyddat arbete på länsplanet. Bland organisationer
kan nämnas arbetsmarknadens organisationer samt handikapp-, äldre- och
patientföreningar. Med enskilda avses i huvudsak privata vårdgivare av olika
slag, t.ex. privata sjukhem samt privatprakfiserande läkare och sjukgymnaster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>9 § Regeringen får föreskriva att riket skall delas in i
regioner för den hälso-och sjukvård som berör flera landstingskommuner.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunerna skall samverka i frågor som rör sådan
hälso- och sjukvård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelsen är utan ändring överförd från 37 8
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen bemyndigas regeringen att ge föreskrifter om
hur riket skall delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör flera
landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Samarbete mellan landstingskommunerna i sådan hälso- och
sjukvård som berör flera landstingskommuner, s.k. regionsjukvård, har
förekommit under lång tid. Efter beslut av 1960 års riksdag i anledning av
prop. 1960:159 med förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande
m.m. indelades landet i sju regioner för den högspecialiserade
kroppssjukvården. Kärnor i regionerna utgjorde undervisningssjukhusen i
Stockholm, Linköping, Lund/ Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå samt lasarettet i
Örebro. Enligt riksdagsbeslutet borde samarbetet mellan sjukvårdshuvudmännen i
fråga om regionsjukvården vila på frivillig grund. Det skulle alltså ankomma på
huvudmännen att själva besluta i fråga om planeringen och utbyggnaden av
regionsjukvården. Med anledning härav kom riksdagsbeslutet inte till uttryck i
någon författning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Efter förslag i prop. 1980/81:9 om regionsjukvården beslöt
riksdagen att i sjukvårdslagen skriva in en skyldighet för sjukvårdshuvudmännen
att samverka i frågor om hälso- och sjukvård som är gemensamma för flera
landstingskommuner. En bestämmelse härom togs in i 37 8 sjukvårdslagen. Vidare
uttalade sig riksdagen för dels en ändring av begreppet regions) uk-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section250>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section251>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>125</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vård, dels en ändring av rikets indelning i
sjukvårdsregioner. Ditfills hade begreppet regionsjukvård avsett den vård på de
s.k. regionklinikerna som regleras i särskilda regionsjukvårdsavtal. Dessa
avtal omfattade endast vissa medicinska specialiteter. Enligt riksdagsbeslutet
skulle regionsjukvården ges ett vidare innehåll och numera omfatta "det
fåtal patienter, som erbjuder speciellt svårbemästrade problem och kräver
samverkan mellan ett antal högt utbildade specialister samt eventuellt också särskild
utrustning, som är dyrbar eller svårskött. Hit räknas också sjukdomstillstånd,
som uppträder så sällan att man på länsnivå inte får erfarenhet av hur de bör
behandlas". Utvidgningen av begreppet regionsjukvård innebär i princip att
det numera omfattar viss vård inom alla medicinska specialiteter. Detta gäller
också allmänmedicinen. När det gäller indelningen i regioner uttalade riksdagen
sig för en indelning som något avviker från den som föreslogs i propositionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I andra stycket läggs en skyldighet på landsfingskommunerna
att samverka i den hälso- och sjukvård som berör flera kpmmuner. Bestämmelsen
innebär att de landstingskommuner som tillhör samma region skall samverka i de
frågor som rör den gemensamma hälso- och sjukvården inom regionen. Av särskild
vikt är att planeringen sker i samverkan. Utgångspunkten för planeringsarbetet
skall också beträffande denna hälso- och sjukvård vara densamma som 17 8, dvs.
befolkningens behov av vård. Även i övrigt skall bestämmelserna i 7 och 8 8§
fillämpas på planeringen av regionsjukvården. Vid planeringen av
regionsjukvården är det önskvärt, att planerna ges in till socialstyrelsen och
i så god tid innan de fastställs, att styrelsen, mot bakgrund av sin
riksomfattande överblick och sina kunskaper och erfarenheter på området, bereds
en verklig möjlighet att lägga synpunkter på utformningen av planerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Nämnder</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>10 8 Ledningen av hälso- och .sjukvården utövas av en
hälso- och sjukvårdsnämnd, i den mån annat inte följer av sådant beslut som
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunen får tillsätta en särskild hälso- och
sjukvårdsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara hälso- och
sjukvårdsnämnd. Har detta inte skett, är förvaltningsutskottet hälso- och
sjukvårdsnämnd.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvarar 9 8 1 mom. sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom paragrafen har i allt väsenfiigt bestämmelserna 19 8
1 mom. sjukvårdslagen förts över till den nya lagen. I överensstämmelse med
lagens rubrik och med hänsyn till att verksamheten i framfiden inriktas på
förebyggande hälso- och sjukvård i större utsträckning än f.n. föreslås det
samlande ledningsorganet för landstingskommunens hälso- och sjukvård få
benämningen hälso- och sjukvårdsnämnd. Härigenom skulle man i lagtexthänseende
i prinicp återgå till den benämning som fanns i äldre lagstiftning. I</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section252>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section253>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>126</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1924 års landstingslag talas sålunda, efter en lagändring
år 1940, om hälso-och sjukvårdsberedning, kommunallagskommittén föreslog i sitt
betänkande (SOU 1952:48) med förslag fill landstingslag m.m. benämningen hälso-
och sjukvårdsnämnd och i prop. 1954:119 med förslag till landsfingslag m.m.
föreslogs benämningen hälso- och sjukvårdsstyrelse. Först genom gällande
sjukvårdslag infördes den nuvarande benämningen sjukvårdsstyrelse i
författningstexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom att den nya lagen i denna del föreslås behålla samma
tekniska konstruktion som den tidigare, lämnas landstingskommunen full frihet i
valet mellan att ha en självständig hälso- och sjukvårdsnämnd, att låta en
annan nämnd vara hälso- och sjukvårdsnämnd eller att lägga hälso- och sjukvårdsnämndens
uppgifter hos förvaltningsutskottet. Därmed blir hälso- och sjukvårdsnämnden
inte heller enligt den nya lagen någon obligatorisk landstingskommunal nämnd i
den mening som t.ex. skolstyrelsen är en obligatorisk kommunal nämnd, utan
Uksom förut endast en fakultafiv nämnd som är bärare av en obligatorisk
landstingskommunal funkfion.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om förvaltningsutskottet är hälso- och sjukvårdsnämnd och
utskottet inom sig inrättar en hälso- och sjukvårdsdelegafion, bör det
observeras att denna delegation inte därmed är att anse som hälso- och
sjukvårdsnämnd. En sådan delegations uppgifter är begränsade på det sätt som
anges i 3 kap. 12 8 andra stycket kommunallagen och beroende av vad som
särskilt föreskrivs genom reglemente eller i separata beslut. Delegafionen är
inte heller att anse som nämnd i kommunallagens mening och har inte alla de
befogenheter som tillkommer en nämnd, t.ex. inte rätten att göra
framställningar till landstinget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Också den möjlighet till centraliserad
personaladministration och egendomsförvaltning, som första styckets hänvisning
till 3 kap. 14 8 kommunallagen syftar på, ar en direkt överföring från 9 8 1
mom. sjukvårdslagen. Genom denna bestämmelse, som infördes i anslutning fill
att den nya kommunallagen trädde i kraft den 1 juli 1977, får landsfinget, i
den mån inte annat är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att
förvaltningsutskottet eller annan nämnd skall</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>handha förvaltning och
verkställighet i fråga om egendom som annars förvaltas av annan nämnd,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>handlägga frågor om anställning,
ledighet, vikariat eller skiljande från tjänst samt andra frågor beträffande
personal som är underställd annan nämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstinget kan alltså med stöd av detta stadgande besluta
att den personaladministration och den egendomsförvaltning, som normalt skulle
åligga hälso- och sjukvårdsnämnden, i stället skall föras över fill
förvaltningsutskottet eller en annan landstingskommunal nämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Motiven bakom bestämmelsen i 3 kap. 14 8 kommunallagen
redovisas inte särskilt i detta sammanhang. I stället hänvisas till vad som
anförs i ämnet i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section254>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section255>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>127</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>prop. 1975/76:187 Kommunal demokrati, ny kommunallag m.m.
(s. 473 ff).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 8 Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för
att under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och ett
för den verksamhet som landstingskommunen bestämmer.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvaras närmast av 11 8 1 mpm.
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>11 § 1 mom. sjukvårdslagen innebär att tillsynen vid och
ansvaret för förvaltningen av sjukhus kan utövas av en direktion närmast under
sjukvårdsstyrelsen. En sådan direktion kan vara gemensam för två eller flera
sjukhus och kan utöver sjukhusförvaltningen anförtros andra motsvarande
uppgifter inom sjukvården. Sjukvårdsstyrelsen kan vara direktion, om
landstinget beslutar det.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förevarande bestämmelse är nödvändig för att förvaltande
och verkställande uppgifter skall kunna anförtros ett lokalt
landstingskommunalt organ. Med hänsyn till vad som brukar kallas det odelade
ansvarets princip kan det nämligen annars för varje förvaltningsområde finnas
bara ett enda förvaltningsorgan för hela landstingskommunen. Det fordras
alltså uttryckligt lagstöd för att ett sådant organ som sjukhusdirektionen
skall kunna tilldelas uppgifter av den art som direktionerna nu handlägger. Omvänt
gäller att de utan sådant lagstöd skulle bli kommunallagsreglerade, dvs.
betraktas endast som rådgivande lokala beredningsorgan under
sjukvårdsstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det har bedömts nödvändigt att det liksom f.n. finns
möjlighet för landsfingskommunerna att låta förtroendemannaorgan svara för den
närmaste ledningen av olika delar av verksamheten. Huvudmannen kan välja
mellan olika organisationsformer eftersom det inte finns några avgörande skäl
för att någon särskild form skulle vara att föredra framför andra. Den nya
lagen bör ge endast de formella förutsättningarna för att man under hälso- och
sjukvårdsnämnden skall kunna lägga ett ansvar på politiskt utsedda organ. I
lagtexten anges inte närmare hur organen skulle vara sammansatta eller hur
deras ansvarsområde skall avgränsas. Bestämmelsen i förevarande paragraf medför
en större frihet för sjukvårdshuvudmännen att organisera verksamheten. Sålunda
har den enligt sjukvårdslagen obligatoriska anknytningen fill förvaltning av
sjukhus inte tagits med. Det blir alltså möjligt för landstingskommunen att
inrätta organ både med och utan sådan anknytning. Det är inte heller nödvändigt
att organets verksamhetsområde blir lokalt begränsat fill en del av
landstingskommunen. På detta sätt får landstingskommunen full frihet både att
inrätta direkfioner av nuvarande typ och med nuvarande ansvarsområden och att
tillsätta nya förtroendemannaorgan för exempelvis primärvården, endera inom
landstingskommunen som helhet eller för geografiskt avgränsade områden.
Härigenom öppnas möjligheter att bredda förtroendemannainflytandet på hälso-
och sjukvårdsområdet, möjligheter som i dag saknas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De organ som avses i denna paragraf blir liksom
direktionerna att betrakta</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section256>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section257>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>128</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som nämnder i kommunallagens mening. Detta innebär bl.a.
att de kan avge förslag direkt till landstinget och att landstinget skall
besluta i ett sådant ärende (2 kap. 15 8 kommunallagen), att de skall delta i
beredningen av ärenden som berör dem innan landstinget fattar beslut (2 kap. 16
8), att de under sedvanliga förutsättningar kan väljas proportionellt (2 kap.
23 8), att deras ordförande kan interpelleras vid landstingsmöte (2 kap. 24 8),
att de kan revideras av särskilda revisorer (5 kap. 1 8) och att besvär över
deras beslut förs genom kommunalbesvär (7 kap. 2 8). Friheten för organ av
denna typ är - på samma sätt som hittills gällt i fråga om direktionerna - i
viss utsträckning beskuren genom att de enligt lagtexten verkar under hälso-
och sjukvårdsnämnden. Härmed avses att hälso- och sjukvårdsnämnden i sin
egenskap av det för hela landsfingskommunen övergripande
förtroendeman-naorganet har en viss direktivrätt gentemot de övriga organen och
därjämte en viss samordningsfunktion. Enligt 4 8 första stycket 7
sjukvårdskungörelsen åligger det sålunda f.n. sjukvårdsstyrelsen att ge
sjukhusdirektionerna de anvisningar för förvaltningen som behövs. Detta innebär
att landstingskommunerna får genom reglementen eller på annat sätt slå fast
vilka gränser som skall uppställas i detta hänseende.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>12 8/ fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd
och organ som avses i<br>
11 § gäller bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i<br>
tillämpliga delar.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvaras av 9 § 2 mom. och 118 4 mom.
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>1 denna
paragraf har samlats de allmänna hänvisningar till kommunallagen som behövs i
fråga om hälso- och sjukvårdsnämnden och prgan enligt 11 8. Vad som gäller om
förvaltningsutskottet enligt 3 kap. 2-12 8§ kommunallagen skall alltså gälla i
tillämpliga delar också beträffande de nämnder som omnämns i den nya hälso- och
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Personal</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>13 8/ hälso- och sjukvården skall det finnas den
personal som behövs för att<br>
meddela god vård.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Om
åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om tillsynen över denna
personal finns särskilda bestämmelser.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvaras av ett flertal paragrafer i
sjukvårdslagen. Vad gäller administrativ personal motsvaras den av i huvudsak
13 och 14 8§ sjukvårdslagen. Beträffande sjukvårdspersonal har den sin
motsvarighet främst i 15, 16, 17, 21 och 23 8§ sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I
specialmotiveringen till 3 8 framhålls bl.a. att en god hälso- och sjukvård
förutsätter eii välutbildad och kompetent personal. I förevarande paragraf ges
bestämmelser om den personal som skall finnas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Första
stycket. Inledningsvis bör framhållas, att bestämmelsen avser inte endast
befattningshavare inom den direkt sjukvårdande verksamheten -</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section258>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section259>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>129</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>t.ex.
läkare och sjuksköterskor - utan all personal som behövs för att inom ramen för
tillgängliga ekonomiska resurser bedriva en rationell och ändamålsenlig hälso-
och sjukvård. Vid sidan av den sjukvårdande personalen skall det alltså finnas
personal som dels svarar för den dagliga driften av verksamheten -
administratörer, hantverkare, lokalvårdare etc. -, dels svarar för arbetsuppgifter,
främst miljöinriktade förebyggande åtgärder, som inte direkt ankommer på
någondera av nämnda personalkategorier. Att personal av sistnämnda kategori
finns, blir av särskilt stor betydelse när hälso- och sjukvården inriktar sin
verksamhet också mot miljöinriktade förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Något
krav på att anställa personal av det ena eller andra slaget ställs inte upp,
med undantag för kravet på anställning av överläkare och distriktsläkare i
följande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsikten
med förevarande bestämmelse är att tillförsäkra hälso- pch sjukvården den
perspnalkader spm behövs för att tillhandahålla en god vård. Något krav på att
all personal skall ha fast anställning ställs inte upp. Vikariat och andra
former av korttidsanställning får naturligtvis förekomma. Bestämmelsen är inte
heller ett hinder mot att vissa arbetsuppgifter utförs av personal som inte är
anställd inom hälso- och sjukvården, t.ex. vissa transporter, lokalvård, tvätt
och andra liknande arbetsuppgifter. Inte heller är den något hinder mot att tjänster
köps utifrån när hälso- och sjukvården saknar kompetent personal för uppgiften
och där det inte skulle vara ekonomiskt försvarligt att anställa personal med
sådan kompetens.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdshuvudmännen är således i princip helt fria att inom givna
ekonomiska resurser anställa den personal som behövs för att erbjuda en god
hälso- och sjukvård. I skilda författningar finns dock bestämmelser som innebär
att huvudmännens frihet i detta avseende är begränsad. Av lagen (1960:409) om
förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (den s.k.
kvacksalverilagen) framgår, att endast den som är behörig att utöva läkaryrket
eller som eljest är i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område ställd
under socialstyrelsens tillsyn får t.ex. behandla vissa sjukdomar och undersöka
eller behandla barn under en viss ålder. Vidare är flertalet läkemedel enligt
läkemedelslagstiftningen tillgängliga först efter förskrivning av läkare. Ett
annat exempel på en sådan begränsning är reglementet (1955:592) för barnmorskor
enligt vilket endast den som vunnit legitimation som barnmorska får utöva
barnmorskeyrket. Än viktigare i detta sammanhang kommer dock att bli den
bestämmelse med rätt för regeringen att meddela föreskrifter om behörighet till
tjänster inom landsfingskommunernas hälso- och sjukvård som jag föreslår i 16
8. Genom detta bemyndigande får regeringen möjlighet att ställa upp krav för
anställning på sådana tjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Andra
stycket. Den nya lagen innehåUer liksom sjukvårdslagen inga föreskrifter som
reglerar åligganden för och tillsyn över den personal - hälso-pch
sjukvårdspersonal - som enligt första stycket måste finnas. En erinran 9
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section260>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section261>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>130</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>om att det finns särskilda bestämmelser härom har tagits
in i detta stycke.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föreskrifter om personalens yrkesansvar finns främst i
tillsynslagen. Men också andra författningar innehåller sådana föreskrifter,
t.ex. reglementet (1955:592) för barnmorskor, reglementet (1957:656) för
sjuksköterskor och allmänna läkarinstruktionen (1963:341). Även socialstyrelsen
har meddelat föreskrifter om hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I detta sammanhang bör uppmärksammas att socialstyrelsens
rätt enligt 22 8 sjukvårdslagen att med omedelbar verkan avstänga en läkare
från utövning av tjänst inte ges någpn motsvarighet i den nya hälso- och
sjukvårdslagen. Uppkommer framdeles en situation där det är nödvändigt att
försätta en läkare ur tjänstgöring har huvudmannen vissa möjligheter att
ingripa. Enligt kollektivavtalet för den landstingsanställda personalen kan en
arbetstagare som är på sannolika skäl misstänkt för eller beträds med svårare
fel eller försummelse i anställningen av arbetsgivaren avstängas från
tjänstgöring i avvaktan på ärendets avgörande. Avstängning får ske under högst
30 kalenderdagar i sänder. Föreligger eljest vägande skäl att avstänga en
arbetstagare äger arbetsgivaren besluta därom för högst 30 kalenderdagar i
sänder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>14 8 £« särskild läkare skall finnas som ansvarar för
ledningen av den medicinska verksamheten inom det verksamhetsområde som
landstingskommunen bestämmer. En sådan läkare benämns överläkare i fråga om
verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om verksamhet utanför
sjukhus. En överläkares verksamhet kan omfatta även verksamhet utanför
sjukhuset. Vid utövandet av denna ledning skall läkaren i frågor som inte rör
vården av enskilda patienter följa de föreskrifter som landstingskommunen kan
meddela.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunen kan förordna en annan läkare att
fullgöra viss del av en överläkares eller distriktsläkares åligganden enligt
första stycket.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Regeringen
eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen får för särskilda fall
medge undantag från bestämmelsen i första stycket.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen motsvarar bestämmelser i främst 15 8,16 8 1 och
2 mom., 24 8 sjukvårdslagen samt 29 8 första stycket 3 och 6 och 318 första
stycket 1 p. och 12 p. sjukvårdskungörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Första
stycket. I detta stycke ges bestämmelser pm det medicinska ledningsansvaret för
hälso- och sjukvården. För den verksamhet som bedrivs vid sjukhus ankommer
detta ansvar på en överläkare och för verksamhet utanför sjukhus på en
distriktsläkare.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det
medicinska ledningansvaret skall liksom i dag omfatta diagnos, vård och
behandling i det enskilda fallet. Detta innebär ett yttersta ansvar för att
underställd personal fullgör sina medicinska åligganden. Ansvaret omfattar
förutom vården av enskilda patienter i strikt mening också in- och utskrivning
av patienten innefattande även prioritering mellan patienter och ansvar för
remitterade patienter. I ledningsansvaret ingår också ett ansvar för att
journaler förs för patienten, att befintUg medicinsk-teknisk utrustning</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section262>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section263>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>131</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>används
på det sätt som från sjukvårdssynpunkt bäst gagnar patienten samt ansvar för
riktig och säker medicinering.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Principerna för delegering
av uppgifter inom hälso- och sjukvården finns redovisade i socialstyrelsens
kungörelse med allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och
sjukvård m.m. (SOSFS M 1980:100).</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Med verksamhetsområde förstås
detsamma som i 16 8 sjukvårdslagen. Detta innebär att en överläkartjänst liksom
hittills bör knytas till en viss medicinsk funktion, t.ex. allmän kirurgi,
hjärtsjukdomar eller allmän internmedicin.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vidare
anges att en överläkares ansvar för en verksamhet inte alltid behöver vara
begränsad fill ett sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Av bestämmelsen framgår
också - i likhet med vad som gäller redan i dag -att överläkaren eller
distriktsläkaren i frågor som inte hör fill vården av enskilda pafienter måste
följa de direktiv som landstingskommunen meddelar. Huvudmannen kan sålunda
t.ex. bestämma hur sjukhuset skall utnyttjas eUer vilka uppgifter en viss
medicinsk enhet skaU ha. Huvudmannen får dock inte bestämma hur eller var en
viss patient skall vårdas. Han får inte heller i ett enskilt fall avgöra om en
pafient skall beredas vård. Huvudmannen är dock oförhindrad att meddela
generella föreskrifter i dessa avseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
vård av enskild patient avses främst diagnos, vård och behandhng.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Andra
stycket. I detta stycke finns en bestämmelse om att hälso- och sjukvårdsnämnden
kan fördela en del av överläkarens eller distriktsläkarens medicinska
ledningsansvar på en eller flera andra läkare. Denne är då skyldig att följa de
bestämmelser som gäller för överläkaren och distriktsläkaren. Bestämmelsen
motsvarar delvis 16 8 3 mom. första stycket första meningen sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tredje
stycket. Bestämmelsen som saknar motsvarighet i sjukvårdslagen har jag
utförligt kommenterat i den allmänna motiveringen avsnitt 2.3.6.2.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>15
§ Läkare under allmäntjänstgöring eller specialistutbildning enligt lagen
(1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket skall förordnas för viss tid.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
har en viss motsvarighet i bestämmelserna om underläkare i 20 8 4 mom.
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>EnUgt
lagen (1974:12) om anställningsskydd gäller, med vissa här ej aktuella
undantag, all anställning tiUs vidare, dvs. utan tidsbegränsning. Avvikelse
från denna föreskrift skall meddelas genom bestämmelse i annan lag. Anställning
av läkare under allmäntjänstgöring eller specialistutbildning är av sådan natur
att den liksom hittills inte bör vara obegränsad i tiden. Mot denna bakgrund
har det ansetts nödvändigt att i lagen ta in en bestämmelse om att här aktuella
anställningar skall ske för viss tid.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section264>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:28.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section265>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>132</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>16
§ Regeringen får meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom hälso-
och sjukvården och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen
att meddela sådana föreskrifter.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>I fråga om enheter inom
hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande högskoleutbildning av
läkare finns särskilda bestämmelser.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafens
första stycke har en viss motsvarighet i 36 8 första stycket sjukvårdslagen.
Andra stycket motvaras av 33 8 1 mom. sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Första
stycket. I högskolelagen (1977:218) och högskoleförordningen (1977:263) ges
föreskrifter om utbildning för vårdyrken. Där finns bestämmelser om utbildning
fill läkare, sjuksköterska, logoped, sjukgymnast etc. Till nämnda författningar
kppplar andra författningar, i vilka ges bestämmelser pm legitimation och
annan behörighet att utöva visst yrke. Bland dessa författningar kan nämnas
lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket, reglementet (1957:656) för
sjuksköterskor, reglementet (1955:592) för barnmorskor, förordningen (1978:341)
om legitimation av psykolog och kungörelsen (1937:864) om legitimafion av
sjukgymnaster. Så t.ex. fordras för att bU legifimerad läkare och därmed
behörig att utöva läkaryrket förutom avlagd läkarexamen även fullgjord
föreskriven praktisk utbildning, s.k. allmäntjänstgöring. Behörighet att utöva
barnmorskeyrket tillkommer endast den, som fått legitimation som barnmorska:
för legitimation krävs förutom sjuksköterskeexamen även viss vidareutbildning
eller att motsvarande kunskap och färdighet förvärvats på annat sätt. För vissa
andra yrkesgrupper krävs endast genomgången utbildning för att få legitimafion
eller annan behörighet för att utöva yrket. Så är fallet beträffande t.ex.
sjuksköterskor och sjukgymnaster. De krav som ställs upp i dessa författningar
brukar benämnas allmänna behörighetskrav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
36 8 första stycket sjukvårdslagen får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer ställa upp även särskilda villkor för behörighet till
läkartjänster. Med stöd av bemyndigandet har regeringen meddelat sådana
bestämmelser i sjukvårdskungörelsen. Vidare finns i 36 8 sjukvårdskungörelsen
bestämmelser om att tjänst som sjuksköterska, barnmorska eller sjukgymnast får
tillsättas endast med den som har legitimation och om att socialstyrelsen får
föreskriva krav på genomgången vidareutbildning för innehav av vissa
sjukskötersketjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Också
i den nya lagen behövs en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att
ställa upp särskilda villkor för behörighet till tjänster inom hälso- och
sjukvården. En bestämmelse härom har tagits in i den nya lagen i första stycket
av förevarande paragraf. Som framgår av bestämmelsens utformning har
bemyndigandet här dock inte begränsats fill endast vissa läkartjänster utan
omfattar alla tjänster inom hälso- och sjukvården. Anledningen till
utvidgningen är det förhållandet, att också andra yrkesgrupper än de som
nämnts i sjukvårdslagstiftningen numera har så kvalificerade och ansvarsfulla
uppgifter att man också för vissa tjänster som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section266>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section267>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>133</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>tillsätts med personal från dessa yrkesgrupper måste
ställa upp särskilda villkor för behörighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Behovet av behörighetskrav för anställning på olika nivåer
samt tiUsätt-ningsbestämmelser inom den allmänna hälso- och sjukvården övervägs
f.n. inom 1981 års behörighetskommitté (S 1980:11). I avvaktan på resultatet av
kommitténs arbete är avsikten att i huvudsak oförändrade bestämmelser om
behörighet och tillsättning skall gälla.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Andra stycket. Här ges en hänvisning till att särskilda
bestämmelser gäller för behörighet till och fillsättning av läkartjänster vid
de enheter inom hälso-och sjukvården som har upplåtits för grundläggande
högskoleutbildning av läkare. Bestämmelserna härom finns i förslaget till lag
om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och
sjukvården som upplåts för grundläggande utbildning av läkare, m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vårdavgifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>17 § A v patienterna får tas ut vårdavgifter enligt
grunder som landstingskommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt
föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid
behandlas lika.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När sjukhusvärd meddelas en pensionär i fall där rätten
till ersättning för vården upphört enligt 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, skall vården vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje
vårdtillfälle. Vårdavgiften för tid därefter får bestämmas med hänsyn till
pensionärens betalningsförmåga. I så fall skall endast pensionärens egna
inkomster efter skatt läggas till grund för avgiften. Vårdavgiften skall alltid
bestämmas så att pensionären förbehålls tillräckliga medel för sina personliga
behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enfordranpå vårdavgift preskriberas tre år efter
tillkomsten. I övrigt gäller preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana
fordringar.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om vårdavgifter finns i 27 - 29 8§
sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Första stycket. Här anges landstingskommunernas befogenhet
att bestämma avgifter för hälso- och sjukvården. Enligt paragrafen får
landstingskommunen besluta om patienternas avgifter för vården, i den mån
annat inte är särskilt föreskrivet. Friheten att fastställa vårdavgifter är
beskuren i många hänseenden genom att det finns en rad särskilda bestämmelser
av begränsande innehåll. Ett generellt "tak" finns också genom den
allmänt gällande kommunala självkostnadsprincipen, dvs. den huvudsakligen på
rättspraxis grundade princip enligt vilken kommuner och landstingskommuner inte
får ta så mycket betalt för sina tjänster att intäkterna överstiger de
kostnader som samma tjänster inneburit för kommunen eller landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingskommunen är i princip oförhindrad att ta ut
lägre vårdavgift för medlemmarna av den egna kommunen än för andra patienter.
Ett undantag från landstingskommunens rätt i detta hänseende har dock tagits in
i andra meningen av detta stycke, där det sägs att pafienter som är bosatta
inom landstingsområdet skall behandlas lika vid avgiftssättningen. Detta
innebär</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section268>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section269>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>134</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>att
åtskillnad i avgiftshänseende inte får göras mellan kommunmedlemmarna och dem
som är bosatta inom landstingskommunen men ännu inte blivit medlemmar av den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
övervägande delen av landstingskommunens inkomster via patientavgifter har en
nära anknytning fill sjukförsäkringssystemet. I den delen öppnas genom 2 kap. 1
8 lagen (1962:381) om allmän försäkring en möjlighet för regeringen att
begränsa patientavgiften för läkarvård, tandvård och sjukvårdande behandling. I
praktiken får dessa frågor och frågan om avgift för sjukhusvård sin lösning
genom de överenskommelser som regelbundet träffas mellan regeringen och
landstingsförbundet om storleken av såväl patientavgift som ersättning från
sjukförsäkringen. Regeringens begränsningsmöjlighet har emellerfid likväl
tagits till vara genom en föreskrift i 19 8 läkarvårdstaxan (1974:699). I fråga
om pensionärer som inte omfattas av sjukförsäkringen finns regler i andra
stycket av förevarande paragraf.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
finns också bestämmelser av innebörd att viss vård skall vara kostnadsfri för
den enskilde. Exempel på sådana återfinns i 25 a 8 skollagen (1962:319), 6, 18
och 22 8§ smiftskyddslagen (1968:231) och 35 8 värnplikts-förmånsförordningen
(1976:1008).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
29 8 sjukvårdslagen finns en bestämmelse om att den som är anställd i
sjukvårdande verksamhet som bedrivs av landstingskommunen, inte för egen
räkning får ta emot ersättning av en patient som undersöks eller behandlas inom
verksamheten. Bestämmelsen fick sin lydelse när systemet med enhetlig taxa i
den öppna sjukvården infördes år 1970. I samband därmed upphörde i princip
läkarnas dittillsvarande rätt att ta särskild ersättning av vårdsökande i den
av huvudmannen anordnade öppna vården och att bedriva privatmottagning på
sjukhusen. Bestämmelsen har också ansetts tiUämplig på fall när
sjukvårdspersonalen mottagit gåvor och dylikt av patienterna. HSU har ansett
att bestämmelsen i 29 8 sjukvårdslagen inte behöver föras över till en ny
hälso- och sjukvårdslag men att det kan finnas behov för arbetsgivaren att ta
in bestämmelser som reglerar personalens rätt att ta ut särskilda ersättningar
av pafienterna och rätten att bedriva egen verksamhet på vårdinrättningarna i
administrativa föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Mot denna bakgrund har en
bestämmelse spm svarar mpt 29 8 sjukvårdslagen inte tagits in i den nya hälso-
och sjukvårdslagen. Om det finns ett behov av att reglera de förhållanden
mellan arbetsgivaren och vissa anställda som avses i nämnda paragraf i
sjukvårdslagen kan detta, som utredningen påpekar, ske genom föreskrifter i
anställningsviUkoren. Inte heUer finns det behov av att i denna lag särskilt
reglera de fall när en patient ger gåvor och dylikt tiU sjukvårdspersonalen. I
den mån den anställde tar emot ersättning som kan anses otillbörlig, kan ansvar
inträda enligt brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Andra stycket.
Bestämmelserna här ger den som driver ett sjukhus möjlighet att ta ut
differentierade avgifter för sjukhusvård av de pensionärer för vilka ersättning
för vård inte utgår från den allmänna försäkringen, dvs. sådana vårdtagare som
blivit "utförsäkrade" enligt 2 kap. 12 8 lagen om</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section270>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section271>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>135</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>allmän
försäkring. Vad gäller en närmare redogörelse för motiven fill bestämmelsen
hänvisar jag fill vad jag anförde i prop. 1981/82:22 om differenfierade
avgifter för pensionärer vid sjukhusvård. Av lydelsen följer att de sex första
vårddagarna vid varje vårdtillfälle alltid är avgiftsfria. När avgift tas ut av
pensionärerna för tid därefter får den differentieras med hänsyn till deras
betalningsförmåga. Det är även möjUgt att i stället ta ut fasta avgifter för
sådan tid som är avgiftspliktig. Frågan om differentiering eller ej skall
naturligtvis fastställas generellt när det bestäms vilka regler som skall
tillämpas och inte avgöras i det enskilda fallet. Om en differentiering sker
skall den uteslutande grundas på pensionärens - vårdtagarens - egna inkomster
efter skatt. En hemmavarande makes inkomster eller annan betalningsförmåga hos
anhöriga får alltså inte räknas in i avgiftsunderlaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
inkomst avses här detsamma som redan tillämpas när avgifter bestäms vid
ålderdomshem, dvs. i princip vårdtagarens sammanräknade nettoinkomster vid
taxering till statUg inkomstskatt. Någon hänsyn tiU kapital skall aUtså inte
tas. Avkastning av kapital ingår i avgiftsunderlaget i den utsträckning som
kapitalet ger nettoinkomster. Det torde här normalt vara tillräckUgt att ta
reda på ränteinkomster en gång per år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Oavsett
om huvudmannen tar ut differentierade avgifter eller fasta avgifter utan
särskild hänsyn tiU betalningsförmågan skall pensionären allfid förbehållas
fillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar föreskrifter
om vilka belopp som skall förbehållas vårdlagarna. Det är förutsatt att
reglerna om sådana förbehållsbelopp skall stå i överensstämmelse med dem som
gäller för avgifter vid ålderdomshem och avses bli gällande vid heUnackordering
i servicehus för äldre människor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vidare
är förutsatt att regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om avgifterna.
Det gäller hänsynstagande tiU att annan person är beroende av vårdtagaren för
sitt uppehälle, hänsyn till bostadskostnad och nedsättning av avgifterna om
andra särskilda skäl föreligger. Vid förhållandevis låga fasta avgifter bör det
vara möjligt att göra schablonberäkningar med utgångspunkten att vårdtagaren
uppbär folkpension för att kontrollera att denne förbehålls inkomster i
enlighet med utfärdade föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tredje
stycket. I prop. 1979/80:119 om preskriptionslag, m.m. anges, med anledning av
lagrådets uttalande att osäkerhet i vissa fall kunde råda om bl.a. avgifter i
allmän sjukvård preskriberas efter tre år eller först efter fio år, att det
kunde övervägas om man inte borde införa uttryckliga bestämmelser om en treårig
preskriptionstid på sjukvårdsområdet men att sådana bestämmelser borde tas in
i en ny hälso- och sjukvårdslag. Mot denna bakgrund har i detta stycke av
förevarande paragraf tagits in en bestämmelse om att en fordran på vårdavgift
preskriberas tre år efter tillkomsten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section272>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section273>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>136</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Tillsyn</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>18
8 Socialstyrelsen har tillsynen över hälso- och sjukvården. Styrelsen skall
därvid följa och stödja landstingskommunernas verksamhet. Vid utövandet av sin
tillsyn har styrelsen rätt att företa inspektioner.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
motsvarar i princip 5 8 sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
paragrafen filldelas socialstyrelsen rollen som fillsynsmyndighet över hälso-
och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
tillsyn preciseras genom föreskrifterna i förordningen (1981:683) med
instrukfion för socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Innehållet
i det fillsynsansvar som i paragrafen åläggs styrelsen utvecklas närmare i den
allmänna mofiveringen avsnitt 2.4 samt i prop. 1979/80:6 Om socialstyrelsens
uppgifter och organisation m.m. Den delvis ändrade inriktningen av tillsynen
som föreslagits i nämnda proposition har i förevarande paragraf kommit till
uttryck främst genom att styrelsens följande och stödjande uppgifter särskilt
framhålls. Rätten att inspektera verksamheten är föranledd främst av hänsyn
fill pafienternas säkerhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vissa fall är andra myndigheter än socialstyrelsen tillsynsmyndigheter för
vissa grenar av hälso- och sjukvården. Bestämmelser av denna innebörd finns
t.ex. i 7 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160), enligt vilket stadgande
tillsynen över denna lags efterlevnad på visst sätt delas mellan
arbetarskydds-styrelsen och yrkesinspektionen. En motsvarande bestämmelse
avseende tiUsynen över skolhälsovården finns i 1 kap. 5 8 skollagen (1962:319),
där denna uppgift läggs på skolöverstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdsperspnalen står i sin yrkesutövning under spcialstyrelsens
tillsyn enligt bestämmelser i tillsynslagen. Enligt denna lag ges
socialstyrelsen rätt att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ytterligare
föreskrifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>19
8 Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter till skydd för
enskilda eller för verksamhetens bedrivande i övrigt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Regeringen får överlåta
åt socialstyrelsen att meddela föreskrifter till skydd för enskilda.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
motsvaras närmast av 36 8 sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen bemyndigas regeringen att meddela de ytterUgare föreskrifter som kan
behövas för att trygga patienternas säkerhet i vården eller för verksamhetens
bedrivande i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
bestämmelsen i andra stycket får regeringen överlåta åt socialstyrelsen att
meddela föreskrifter till skydd för enskilda. Även utan sådan överlåtelse får
socialstyrelsen utfärda allmänna råd till ledning för vården m.m. Meddelar
socialstyrelsen föreskrifter eUer utfärdar den allmänna råd skall styrelsen som
andra ämbetsverk beakta bestämmelserna om begräns-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section274>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section275>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>137</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>ning
i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
stöd av bemyndigandet i denna paragraf avser jag att föreslå regeringen att
meddela föreskrifter om skyldighet för huvudmannen att anmäla fill
socialstyrelsen när patient skadats i samband med vård eller risk för skada
eller sjukdom har uppkommit. Jag har i den allmänna motiveringen avsnitt 2.3 utvisat
min syn på hur anmälningsskyldigheten bör fullgöras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lex
Maria avser endast skador som drabbar eller kan drabba patienten. Skador och
skaderisker som avser hälso- och sjukvårdspersonalen omfattas i stället av
motsvarande stadgande i 2 8 arbetsmiljöförordningen (1977:1166). I sammanhanget
bör nämnas att hälsovårdsstadgans (1958:663) och livsmedelslagens (1971:511)
bestämmelser i fiUämpliga delar gäller sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
allmän skyldighet att tillhandahåUa socialstyrelsen de uppgifter som styrelsen
kan begära t.ex. i samband med en utredning som föranletts av en anmälan om
skada bör anses föreligga utan särskild föreskrift i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdspersonalens skyldighet att lämna upplysningar till socialstyrelsen
följer av 7 8 fillsynslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
nuvarande sjukvårdskungörelse finns bestämmelser om läkares åligganden (29-31
8§). Vissa av dessa åligganden ingår i det medicinska ledningsansvaret enligt
den nya lagen eUer omfattas av skyldigheten att anmäla skador eller sjukdomar
(Lex Maria). I andra fall avses situationer då skyldighet föreligger att göra
anmälan till anhöriga, polis, överförmyndare m.fl. Med stöd av bemyndigandet i
denna paragraf, kommer jag att senare föreslå regeringen att meddela sådana
bestämmelser i en förordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården i krig m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>20
8 Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och
sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
överensstämmelse med vad som uttalas i propositionen om hälso- och sjukvård i
krig m.m. (prop. 1980/81:57, SoU:23, rskr 216) föreskrivs i denna paragraf att
regeringen får meddela särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvården i bl.a.
krig. Regeringen får alltså med stöd av denna paragraf meddela bestämmelser för
krigssituationer som i erforderlig utsträckning tar över den lagsfiftning
rörande sjukvården som gäller under fredstid. Liksom i fråga om annan
beredskapslagstiftning kan sådana författningar utfärdas redan i fredstid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4.2
Förslaget till lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala
hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare,
m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>EnUgt
33 8 sjukvårdslagen får regeringen meddela från sjukvårdslagen avvikande
bestämmelser för sjukhus där undervisning för blivande läkare</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section276>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section277>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>138</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>bedrivs eller avses komma att bedrivas. Sådana
bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1970:704) om kommunala
undervisningssjukhus (KUSK).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt 36 8 andra stycket sjukvårdslagen får tjänst som
distriktsläkare vara förenad med tjänst vid högskola. Regeringen meddelar
bestämmelser om fiUsättning av distriktsläkartjänst förenad med sådan tjänst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslagen till hälso- och sjukvårdslag har medfört behov
av följdändringar i de särskilda bestämmelserna om undervisningssjukhusen. Den
nya regeringsformen medför att vissa av bestämmelserna bör tas in i lag. Vissa
av bestämmelserna är föremål för översyn av 1980 års behörighetskommitté (S
1980:11).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>18/ denna lag ges bestämmelser om vissa läkartjänster vid
sådana enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har
upplåtits för den grundläggande högskoleutbildningen på läkarlinjen.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad som sägs om landstingskommunal hälso- och sjukvård
gäller också den hälso- och sjukvård som anordnas av kommuner som inte ingår i
en landstingskommun.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt gällande avtal om läkarutbildning och forskning
bestämmer staten och sjukvårdshuvudmannen i samråd vilka enheter inom
sjukvårdsorganisationen, som skall tas i anspråk för läkarutbildning och för
forskning (upplåtna enheter). Lagtexten anknyter här fill ifrågavarande avtal.
Vad en enhet skall omfatta blir beroende på vad parterna avtalar om.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Grundutbildningen av läkare bör, som framhållits i den
allmänna mofiveringen, inte enbart kunna ske vid högt specialiserade sjukhus
utan även vid andra sjukhus samt inom den öppna vården utanför sjukhus. Den här
föreslagna lagen gäller därför även för de öppenvårdsenheter som upplåts för
sådan utbildning. Lagens bestämmelser blir fillämpHga förutom på
speciaUstutbildade läkare vid sjukhus även på speciaUstutbildade läkare vid de
öppenvårdsenheter som upplåtits för grundutbildning av läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 8 Regeringen får förordna att en tjänst för
specialistutbildad läkare skall<br>
vara förenad med en tjänst för lärare vid en högskoleenhet.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen ersätter 4 8 andra stycket och 5 8 andra
stycket KUSK samt 36 8 andra stycket sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Någon saklig ändring har inte åsyftats även om paragrafen
omfattar alla specialistkompetenta läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 § Sådan läkartjänst som är förenad med en lärartjänst
vid en högskoleenhet<br>
tillsätts i den ordning som gäller för lärartjänsten. Vid tillsättningen skall<br>
utöver de befordringsgrunder som gäller för lärartjänsten beaktas den kliniska<br>
skickligheten i undervisningsämnet.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Påförslag
till sådan läkartjänst som avses i första stycket får uppföras endast den som
uppfyller behörighetskraven för läkartjänsten eller som socialstyrelsen
förklarat behörig till sådan tjänst.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tjänsteförslagsnämnden
skall bereda hälso- och sjukvårdsnämnden tillfälle att, såvitt avser den hälso-
och sjukvårdande verksamheten, yttra sig över de sökande som
tjänsteförslagsnämnden anser främst bör komma i fråga till tjänsten.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section278>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section279>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>139</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen ersätter 8 8 KUSK. Den enda sakUga ändring som
gjorts i förhållande fill KUSK är att bestämmelsen även omfattar
specialistkompetenta läkare inom den öppna vården utanför sjukhus.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 8 Andra speciaUstutbildade läkare än överläkare eller
distriktsläkare eller<br>
andra läkare som avses i 3 § anställs med förordnande för sex år om inte<br>
särskilda skäl föranleder förordnande för kortare tid. Socialstyrelsen får dock<br>
medge att förordnande meddelas att gälla tills vidare utan tidsbegränsning.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen ersätter 11 8 KUSK. De läkare som avses är
sålunda speciaUstutbildade läkare som varken är överläkare eller
distriktsläkare eller har tjänster som är förenade med tjänst vid
högskoleenhet. Bestämmelser om tillsättning m.m. för samtliga läkare vid
enheter som avses i denna lag kommer att meddelas med stöd av bemyndigandet i
16 8 första stycket hälso-och sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 8 Varje läkare som är anställd vid sådan hälso- och
sjukvårdsenhet som<br>
avses i denna lag är skyldig att biträda vid handledningen av medicine<br>
studerande.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även annan vid enheten anställd specialistutbildad läkare
än den som innehar en tjänst som är förenad med en lärartjänst är, i den mån
hälso- och sjukvårdsnämnden medger det, skyldig att inom sitt verksamhetsområde
ombesörja den undervisning och den examination som behövs för att den
grundläggande högskoleutbildningen av läkare skall kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen ersätter 18 8 KUSK. Bestämmelsen omfattar
samtliga speciaUstutbildade läkare som är anställda vid enheter som avses i
lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 § Kliniska amanuenser och medicine studerande får
biträda i hälso- och<br>
sjukvården.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen ersätter 7 § KUSK. Bestämmelsen gäller alla
enheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:12) om
förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som framgår av den allmänna motiveringen har ansvarsområdet
för förtroendenämnderna vidgats till att också avse förebyggande insatser. Ett
par rena följdändringar har också gjorts i paragrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen fill</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>hälsp- och
sjukvårdslag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span></span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>lag pm vissa
läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården
som har upplåfits för grundläggande utbildning av läkare, m.m..</span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section280>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section281>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>140</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3.
lagom ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section282>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:92.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section283>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>141</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag<br>
LAGRÅDET</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:187.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
sammanträde 1981-12-11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
f. d. justifierådet Petrén, regeringsrådet DeUn, justitierådet Bengtsson.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt lagrådet den 1
december 1981 fillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den
26 november 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet Ahrland beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag fill</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>hälso- och sjukvårdslag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landsfingskommunala
hälso- och sjukvården som har upplåfits för grundläggande utbildning av läkare,
m. m.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>lagom ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Christer Lindau. ■
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Allmänna
synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
remitterade lagförslaget rör förhållanden där det för den enskilde framstår som
särskilt angeläget, att han får åtnjuta trygghet i förhållande fill det
allmänna. Även om förslaget lika litet som nuvarande sjukvårdslagstiftning
innebär något hinder för privat sjukvård, står det klart att landstingskommunerna
speciellt när det gäller sjukhusvård intar en viss fakfisk monopolställning;
möjligheterna att få motsvarande vård till överkomlig kostnad på privat väg är
ofta högst begränsade. Från denna synpunkt kunde det förefalla önskvärt, att
lagen slog fast den närmare innebörden av det ansvar för sjukvård som åvilar
landstingskommunen. Bl. a. kan detta få betydelse för möjligheten att åberopa
reglerna om skadestånd vid myndighetsutövning vid fel pch försummelse i
sjukvården (jfr 3 kap. 2 8 skadeståndslagen), liksom också för utsikterna att
med framgång angripa beslut från landstingets sida genom kommunalbesvär - en
utväg som dock i praktiken torde bli till nytta bara i speciella fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
har emellertid fått karaktären av en ramlag, där endast ett fåtal bestämmelser
innefattar några mera bestämda förpliktelser för landsfinget; i övrigt
innehåller den, förutom en målsättningsparagraf (2 6), i huvudsak endast vissa
allmänt hållna rikfiinjer för hur vården skall ordnas. VisserUgen har i
anledning av kritik från remissinstanser flera betydelsefulla precise-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section284>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section285>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>142</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ringar
gjorts i departementsförslaget, och de stadganden som införts om patientens
rättigheter framstår från aUmänhetens synpunkt i och för sig som ett framsteg i
förhållande till nuvarande sjukvårdslag - låt vara att de fill större delen har
sin motsvarighet i regler om personalens skyldigheter enligt lagen (1980:11) om
fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Men ändå kan konstateras att
lagförslaget i vissa hänseenden ger ännu mindre stöd än sjukvårdslagen åt en
enskild, som vill göra gällande anspråk mot landsfingskommunen exempelvis på
grund av försummad vård. Bl. a. är att märka, att lagförslaget i motsats fill
sjukvårdslagen (se 24-26 8§) saknar bestämmelser om sådana frågor som intagning
på sjukhus och utskrivning därifrån. Här skall tydligen de allmänna reglerna om
landstingskommunens ansvar i 3 och 4 8§ vara vägledande. En annan punkt där
landstinget enligt förslaget får i stort sett fria händer gäller
personalorganisationen i sjukvården; reglerna i 13-15 8§ kan inte grunda några
mera konkreta krav från patienthåll i detta hänseende. Också här är
sjukvårdslagen mera preciserad (se 15-23 8§).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
och för sig kan beaktansvärda skäl anföras för den utformning som lagförslaget
erhållit. Bl. a. kan erinras om att 1977 års kommunallag bygger på principen,
att kommuner och landstingskommuner skall lämnas största möjliga frihet att
anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållandena, och överlämnar åt dessa
organ att själva reglera åtskilliga detaljfrågor som tidigare reglerades i lag.
Av förut antydda orsaker går emellertid den använda lagstiftningstekniken inte
alldeles fri från invändningar. Det skulle stå i strid med vad i motiven
uttalas om lagsfiftningens allmänna syfte, om lagförslaget skulle leda till en
inskränkning i det rättsskydd som den enskilde kan anses åtnjuta i dag. Risken
för detta minskar dock, om regeringen utfärdar bestämmelser om fillsättning av
tjänster inom hälso- och sjukvården m.m. i enlighet med vad som , förutskickas
i motiveringen och med utnyttjande av bemyndigandet i 19 8 meddelar ytterligare
föreskrifter fill skydd för enskilda och beträffande verksamhetens bedrivande i
övrigt. Vidare bör i tillämpningen fästas vikt vid att ett av syftena med
lagstiftningen är att förbättra den enskilde pafientens ställning. De allmänt
håUna reglerna bör tolkas med beaktande av detta förhållande. Under dessa
förutsättningar får den föreslagna utfprmningen av lagen anses godtagbar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
till hälso- och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
lagförslaget har, liksom i en del andra lagar från senare år, intagits en
paragraf som anger vissa allmänna mål som lagstiftningen skall främja. Hur
filltalande en sådan målbestämmelse än kan synas från oUka synpunkter, kan den
innebära lagtekniska problem. Det gäller att noga se till att formuleringarna
inte kan åberopas till stöd för sådana lösningar av enskilda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section286>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section287>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>143</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>konfliktfall
som inte varit avsedda. Målbestämmelser kan också, på sätt som skett på några
ställen i remissen, ge anledning till utläggningar i motiven om bedömningen av
konkreta situafioner; de framstår då lätt som bindande regler som exempelvis
kan åberopas som grund för skadeståndsanspråk av den enskilde eller
kommunalbesvär mot ett beslut. Det är emellertid önskvärt att regler som avses
vara bindande kommer fill klart uttryck i författningstext.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avfattningen
av 2 6 synes från dessa synpunkter kunna sättas i fråga. Särskilt är att märka
det något fillspetsade uttryckssättet att målet för all hälso- och sjukvård
skall vara en god hälsa för hela befplkningen. Det är till en början uppenbart,
att vid vården av en enskild persons hälsa man normalt inte har någon anledning
att beakta den betydelse åtgärden får för större grupper av befolkningen. En
allvarligare invändning synes emellertid vara att formuleringen kan tyckas ta
ställning i vissa konfliktfrågor av större principiell räckvidd. En sådan fråga
är den privata sjukvårdens framtid. 13 6 första stycket uttalas visserligen,
att vad som där sagts om landstingets ansvar inte utgör hinder för annan att
bedriva hälso- och sjukvård. Men det torde stå klart, att möjligheten till
privat sjukvård i viss mån beror av den enskildes förmåga att ta inifiativ och
hans betalningsförmåga - omständigheter som enligt motiven fill förslaget inte
bör inverka i sådana sammanhang. Om all sjukvård skall sikta till en vård på
lika villkor för hela befolkningen, kan den privata sjukvården därför sägas stå
i strid med lagens målsättning. Men syftet med 2 8 kan inte antas vara att
betona ett sådant förhållande. - Paragrafen kan också synas ta ståndpunkt i det
omdiskuterade och svårbedömda spörsmålet, om det är befogat att lägga ned
mycket stora belopp på behandling och vård av en enskild patient, kanske med
osäker utgång, när resurserna kunde tänkas komma till bättre nytta, sett ur den
stora allmänhetens perspektiv, om de används för att förbättra
behandlingsmöj-Ugheterna för större grupper av befolkningen. Inte heller här
torde emellerfid meningen vara att genom avfattningen av 2 8 antyda någon
lösning av konflikten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Risken
för att paragrafen misstolkas i bl. a. angivna avseenden synes bli mindre om
orden "all hälso- och sjukvård" utbyts mot "hälso- och
sjukvården". En sådan ändring förordas. Vid bifall härtill bör rubriken
framför paragrafen ändras på motsvarande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta sammanhang bör beröras ett uttalande rörande paragrafens innebörd, som
kan vålla svårigheter i konkreta fall. I den allmänna motiveringen görs vissa
uttalanden om innehållet av uttrycket "en vård på lika villkor". Bl.
a. sägs, att behovet av vård ensamt skall vara avgörande för vårdens omfattning
och karaktär och att vid prioritering mellan två pafienter den som har det mest
akuta behovet av vård skall ges företräde. Därefter filläggs, att sålunda
möjUgheterna att vid behov erhåUa vård och eventuella väntefider inte får
påverkas av bl. a. sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Ett liknande
uttalande om att sjukdomens art och varaktighet</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section288>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section289>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>144</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
får påverka vårdmöjligheterna återkommer i specialmofiveringen. Uttalandet
synes oklart och ägnat att framkalla tvekan bl. a. när en prioritering är ofrånkomlig.
Meningen måste antas vara, att det avgörande för vårdmöjligheterna blir hur
pass angeläget behovet av medicinsk vård är. Vid bedömningen härav kan
självfallet sjukdomens art och i vissa fall också dess varaktighet få
betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:
Verdana'>§</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
första stycket sista meningen har intagits en bestämmelse aV innehåll, att vad
som sagts i samma stycke inte utgör hinder för annan att bedriva hälso-och
sjukvård. Det framstår emellertid som självklart, att lagens föreskrift att
landstingskommunerna skall erbjuda hälso- och sjukvård inte hindrar annan att
ombesörja sådan vård i hemmet, genom privat läkarverksamhet eller på annat
sätt. Bestämmelsen är därför obehövlig och kan måhända föranleda oriktigt
motsatsslut beträffande annan lag som saknar ett motsvarande stadgande.
Emellertid synes enligt vad som antyds i specialmotiveringen till paragrafen
avsikten närmast vara att bestämmelsen skall innebära en begränsning av
landstingets ansvar; detta skall inte omfatta fall då vårdbehovet kan
tillgodoses av andra vårdgivare. För att denna innebörd skall framgå bör,
samtidigt som styckets sista mening utgår, i första meningen filläggas orden:
"och inte får sitt behov av vård tillgodosett på annat sätt".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller bestämmelserna i andra stycket slås i den allmänna mofiveringen fast,
att patienten bestämmer om vård över huvud taget skall ges, medan han inte
själv får bestämma vilken vård han skall erhålla. Dessa uttalanden måste
emellertid läsas i samband med vad som anförs i speeialmotiveringen fill
förevarande paragraf. Där sägs bl. a. att man visserligen inte får efterkomma
en begäran av en svårt sjuk människa att få hjälp att beröva sig livet, men att
en patient i princip har en obegränsad rätt att avstå från behandling och
därmed kan kräva att en åtgärd genast avbryts eller aldrig vidtas. Denna
precisering av patientens rätt, som i huvudsak stämmer med motiven till 5 §
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (se
prop. 1978/79:220 s. 44), synes innebära en modifiering av vad som sagts i den
allmänna motiveringen: så till vida skulle patienten kunna bestämma över vården
att han - tydligen utan att behöva avstå från vård över huvud taget - kan
motsätta sig att en viss vårdåtgärd vidtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
om uttalandet i specialmofiveringen sålunda bygger på en inställning som
framträtt i fidigare lagstiftning, torde den i sitt sammanhang ge en väl
förenklad bild av rättsläget, i vart fall såvitt gäller patientens rätt att
motsätta sig Uvsuppehållande behandling. Denna omstridda fråga, som har nära
samband med läkaretiska spörsmål, är alltför komplicerad för att kunna lösas
genom ett motivuttalande av detta slag. Här kan hänvisas till den diskussion av
ämnet som förts av Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section290>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section291>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>145</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>i
livets slutskede (se bl. a. SOU 1978:82 s. 19 ff och SOU 1979:59 s. 51 ff).
Rättsläget är delvis oklart. I detta sammanhang kan endast framhållas, att en
underlåtenhet att företa livräddande åtgärder vilka patienten motsatt sig torde
få bedömas olika med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Något
liknande får anses gälla avbrytande av sådana åtgärder på pafientens begäran.
Av betydelse bör bl. a. bU sjukdomens art, karaktären av patientens
viljeyttring samt den typ av åtgärd det gäller (jfr den nämnda utredningens
uttalanden SOU 1979:59 s. 61 f). Det berörda mofivuttalandet kan rimligen inte
uppfattas som ett definitivt ställningstagande tiU dessa svåra
gränsdragningsfrågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14
6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
paragrafen är läkarens medicinska ledningsansvar, såvitt gäller "frågor
som inte rör vården av enskilda pafienter", inskränkt; i sådana frågor
skaU han följa de föreskrifter som landstingskommunen kan meddela. Detta torde
inte vara att förstå så, att läkaren måste rätta sig efter sådana anvisningar i
frågor som visserligen inte berör en viss patient utan är av mera allmän natur
men i varje fall kräver en medicinsk sakkunskap för bedömningen - t. ex.
grundsatserna för den prioritering som bör ske av medicinska skäl, principerna
för journalföring, lämplig användning av befintlig medicinsk utrustning, olika
rutiner vid vården etc. Särskilt den allmänna motiveringen tyder på att det
medicinska ledningsansvaret också omfattar avgöranden av sådant slag; även
dessa kan sägas röra vården av enskilda patienter i vidsträckt mening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>18
6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Reglerna
i 1 och 2 66 i den föreslagna lagen avser all hälso- och sjukvård,<br>
medan - enUgt vad som framhåUs i början av specialmotiveringen - 3-19 68<br>
avser endast den landstingskommunala vården. Det innebär bl. a., att<br>
fillsynen enligt 18 6 är inskränkt fill denna vård och att samma inskränkning<br>
gäller bemyndigandena för regeringen enligt 19 6. I fråga om vård i annan<br>
regi är däremot fillsyn av personalen möjlig enligt 4 6 lagen (1980:11) om<br>
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl., och särskilda föreskrifter<br>
kan meddelas med stöd av 3 8 i den lagen. - Denna innebörd av 18 och 19 8§<br>
framgår i lagtexten endast genom rubriksättningen i lagtexten. Vissa<br>
uttalanden i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) och specialmotivering<br>
en till paragraferna kan dessutom uppfattas som om dessa skulle avse all<br>
hälso- och sjukvård. I fråga om 18 6 föreslås därför att lagtexten förtydligas<br>
på följande sätt: "Socialstyrelsen har tillsynen över
landstingskommunernas<br>
hälso- och sjukvård. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten.<br>
Vid utövandet- inspektioner."</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>10
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section292>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section293>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>146</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>19
6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Rörande
paragrafens räckvidd hänvisas till vad som sagts under 18 6. Beträffande
lagtexten föreslås följande förtydligande av första stycket: "Regeringen
bemyndigas att i fråga om landsfingskommunernas hälso- och sjukvård meddela
ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda eller beträffande
verksamhetens bedrivande i övrigt."</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>I specialmofiveringen fill
paragrafen förutskickas att regeringen kommer att meddela föreskrifter om
anmälningsskyldighet för huvudmannen när patient skadats i samband med vård
eller risk för skada eller sjukdom har uppkommit. I den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4) talas i detta sammanhang om det naturliga i att anmälan skall
göras av den vårdinrättning där händelse inträffat; vidare sägs dels att aU
hälso- och sjukvårdspersonal bör vara skyldig att göra anmälan, dels att
anmälningsskyldigheten liksom f. n. kpmmer att läggas på en läkare eller annan
befattningshavare i sjukhusledningen eller motsvarande befattningshavare i
öppen vård utanför sjukhus. Uttalandena om vad föreskrifterna skall innehålla
är sålunda i viss mån motsägande. Det här berörda förhållandet synes dock sakna
betydelse för lagtextens utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Övriga
lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section294>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:66.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section295>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>147</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:35.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utdrag<br>
SOCIALDEPARTEMENTET</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-family:Verdana'>vid
regeringssammanträde 1982-01-08</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson,
Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredragande:
statsrådet Ahrland</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Proposition
om hälso- och sjukvårdslag, m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:30.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1 Anmälan
av lagrådsyttrande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>hälsp- pch sjukvårdslag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala
hälso- och sjukvården som har upplåfits för grundläggande utbildning av läkare,
m. m.,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>lagom ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2 Allmänna
synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
framhåller att den använda lagstiftningstekniken - där hälso- och
sjukvårdslagen har fått karaktären av en ramlag - inte går alldeles fri från
invändningar. Lagrådet anser dock att den föreslagna utformningen av hälso-och
sjukvårdslagen är godtagbar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
likhet med utredningen anser jag att övervägande skäl talar för att den
nuvarande detaljerade lagstiftningen ersätts med en målinriktad ramlag. I
förhållande till utredningens förslag har dock betydelsefulla preciseringar
gjorts i lagrådsremissens lagförslag, vilket också lagrådet påpekar. Skälen för</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><span style='font-family:Verdana'>'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 26 november 1981.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section296>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section297>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>148</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>mina
ställningstaganden har jag redovisat främst i avsnitt 2.1 i remissen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
pekar på att lagförslaget i motsats till sjukvårdslagen saknar bestämmelser om
intagning på sjukhus och utskrivning därifrån samt att bestämmelserna om
personalorganisationen ärmera preciserade i sjukvårdslagen än i den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
lagförslaget ingår beslut om intagning på och utskrivning från sjukhus som en
del i överläkarens medicinska ledningsansvar. Innebörden av detta ansvar har
jag närmare kommenterat främst i avsnitt 2.3.6.2 i remissen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdslagens
bestämmelser om intagning och utskrivning finns i 24-26 §6. I 24 6 anges enbart
vem som beslutar i dessa frågor. I detta avseende sker nu ingen förändring.
Bestämmelsen i 25 8 1 mom. reglerar vem som får resp. inte får tas in på sjukhus.
Lagbestämmelsen kan inte åberopas av en patient till stöd för en intagning.
Möjligen kan bestämmelsen utgöra ett stöd för läkaren i hans bedömning av
frågan. Innehållet i bestämmelsen torde numera också få anses tämligen
självklart. Bestämmelserna i 25 8 2 och 3 mom. däremot kan åberopas till stöd
för en begäran om att tas in för vård och behandling. Bestämmelserna i 2 mom.
punkterna 1 och 2 avser patienter som lider av smittsam sjukdom enligt
smittskyddslagen. I samband med den proposifion med förslag fill följdändringar
i olika lagar med anledning av den nya hälso- och sjukvårdslagen som regeringen
avser att lägga fram under våren kommer att övervägas om dessa bestämmelser bör
föras över till smittskyddslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelserna
i 2 mom. punkten 3 och 3 mom. bygger på förutsättningen att någon läkare
utanför vårdinrättningen bemyndigas att hänvisa patienter för intagning på
denna. I den mån en landstingskommun i fortsättningen vill ge sådana
bemyndiganden kan det ske med stöd av 14 8 andra stycket i hälso-och
sjukvårdslagen. Någon saklig förändring sker sålunda inte genom den nya lagen.
I 26 8 sjukvårdslagen anges att sjukvårdsstyrelsen kan föreskriva att ansökan
om intagning skall vara skriftlig. En sådan bestämmelse anser jag vara en både
onödig och otidsenlig detaljreglering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
lagrådet påpekar, innehåller sjukvårdslagen fler detaljbestämmelser om
läkarpersonalen än den föreslagna hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelser om
tillsättning av sådana tjänster och sakkunnigförfarande kommer regeringen dock
att meddela i en förordning som också skall innehålla bestämmelser om
behörighet för oUka tjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården. De
bestämmelser som har någon betydelse för vårdens kvalitet kommer sålunda att
finnas kvar. Jag vill också påpeka att det remitterade förslaget innehåller ett
antal standardkrav på hälso- och sjukvården som saknar motsvarighet i den
nuvarande lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
huvudsyfte med den nya lagen är att stärka patientens ställning i hälso-och
sjukvården. Jag kan därför instämma i lagrådets uppfattning att den föreslagna
lagen bör tolkas med beaktande av att ett av dess syften är att förbättra den
enskilde pafientens ställning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section298>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section299>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>149</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Förslaget till hälso- och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelsen
anger målet för hela hälso- och sjukvården, alltså även den som bedrivs av
annan än landsfingskommunerna och de kommuner som inte tillhör någon
landsfingskommun. Att bestämmelserna avser endast sådan hälso- och sjukvård som
bedrivs yrkesmässigt ligger i sakens natur.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
föreslår att orden "all hälso- och sjukvård" i paragrafen och i
rubriken närmast före paragrafen byts ut mot "hälso- och sjukvården".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ordet
"all" har tillkommit för att markera att bestämmelsen omfattar hela
hälso- och sjukvården sådan den definieras 116, medan de följande 17
paragraferna avser enbart den landstingskommunala hälso- och sjukvården. Om
formuleringen kan medföra missförstånd skall den naturligtvis ändras. Jag
förordar sålunda att paragrafen och dess rubrik ändras på det sätt som lagrådet
har föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
paragrafen ges riktUnjer för den långsiktiga utvecklingen av hälso- och
sjukvården. Avsikten med bestämmelsen är inte att ange hur enskilda
konfliktfall skall lösas. Däremot bör de enskilda bestämmelserna i lagen tolkas
med utgångspunkt från vad som sägs i målparagrafen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller den privat bedrivna vården har målet betydelse främst som en grund
för den samverkan som bör komma till stånd mellan de privata vårdgivarna och
landstingskommunen. Meningen är däremot inte att den privata vården skall
behöva tillhandahållas till samma kostnader för den enskilda som den
landstingskommunala vården. Inte heller skall målet kunna åberopas mot en
enskild vårdgivare, t. ex. för att förmå denne att etablera sig på en viss
plats. Bestämmelsen får vidare inte tolkas så, att insatser för en enskild
patient eller för en mindre grupp patienter med behov av särskilt dyr vård
skall behöva stå tiUbaka för insatser som gäller större grupper av
befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avgörande
för vårdens omfattning och karaktär bör, som också lagrådet påpekar, vara
patientens behov av vård. Vid en prioritering mellan två patienter måste
givetvis det avgörande vara hur angeläget behovet av vård är. Lika vUlkor
innebär att samma kriterier för behandling, placering på väntelista osv. bör
gälla oberoende av ålder, kön, betalningsförmåga, nationalitet etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>36</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
anser att sista meningen i första stycket är obehövlig, om avsikten med
meningen är att upplysa om att landstingskommunernas skyldighet att erbjuda
hälso- och sjukvård inte hindrar annan att ombesörja sådan vård. Om avsikten
med meningen i fråga däremot är att begränsa landstingskommunernas ansvar bör,
enligt lagrådet, detta i stället ske genom ett tillägg till paragrafens första
mening i huvudsaklig överensstämmelse med vad som f. n. gäller enligt 3 6
sjukvårdslagen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section300>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section301>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>150</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
anser det angeläget att landstingskommunerna får ett vidgat ansvar för
befolkningens hälsa. Landstingskommunen bör ha ett förstahandsansvar för att
den enskilde erbjuds hälso- och sjukvård. Vissa former av hälso- och sjukvård
t. ex. skolhälsovården och företagshälsovården kommer emellertid även i
fortsättningen att ha särskilda huvudmän. Jag är också angelägen om att andra
vårdgivare t. ex. privatpraktiserande läkare och privata sjukhem, ges goda möjligheter
för sin verksamhet. Det bör markeras att landstingskommunens ansvar inte utgör
något hinder härför. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att följa lagrådets
ändringsförslag på denna punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om andra stycket i paragrafen föreslår lagrådet inte någon ändring av
författningstexten men anser att vissa uttalanden om patientens självbestämmanderätt
kan behöva förtydligas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
första frågan är om patienten - utan att avstå från vård över huvud taget- kan
motsätta sig att en viss vårdåtgärd vidtas. Jag menar att en patient i princip
bör ha denna rätt. EmeUertid kan det i vissa fall då bli så, att den vård som
landstingskommunen erbjuder blir meningslös. Om så blir fallet, bör
landstingskommunen inte vara skyldig att erbjuda vården. Frågan torde få
bedömas från fall till fall.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det därefter gäller sjukvård i livets slutskede har jag i remissen påpekat att
förslagen från utredningen om sjukvård i livets slutskede övervägs i
regeringskansUet. Mina uttalanden i remissen om patientens självbestämmande
bör ses mot denna bakgrund. Avsikten har inte varit att nu ta ställning i de
mycket svåra frågor som kan uppkomma när det gäller livsuppehållande
behandling. Det är emellertid angeläget att stryka under att i princip gäller
att patienten själv bestämmer om den erbjudna vården över huvud taget skall ges
och att patienten när som helst kan avbryta vården eller behandlingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14 8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Paragrafen
innehåller bestämmelser om det medicinska ledningsansvaret. Detta ansvar
omfattar ledningen av den medicinska verksamheten inom ett visst
verksamhetsområde. Ansvaret är förbehållet vissa läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller diagnos, vård och behandling av en viss patient -innefattande också
förebyggande insatser - är läkaren endast underkastad tillsyn av
socialstyrelsen och ansvarsnämndens discipUnära prövning. Beträffande andra
avgöranden inom det medicinska ledningsansvarets ram är den ansvarige läkaren
också skyldig att följa de generella föreskrifter som huvudmannen kan meddela.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
föreslår inte någon ändring av författningstexten men framhåller att en viss
osäkerhet föreligger om huvudmannens och den ansvarige läkarens
kompetensområden vad gäller det medicinska ledningsansvaret. Lagrådet förklarar
sålunda att bestämmelsen inte torde vara att förstå så, att läkarna måste rätta
sig efter sådana anvisningar i frågor som väsentligen inte berör en viss
patient utan är av mera allmän natur men i varje fall kräver en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section302>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section303>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>151</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>medicinsk
sakkunskap för bedömningen - t. ex. grundsatserna för den prioritering som bör
ske av medicinska skäl, principerna för journalföring, lämplig användning av
befintlig medicinsk utrustning, olika rutiner vid vården etc.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
är ense med lagrådet om att det medicinska ledningsansvaret omfattar dessa
avgöranden. I den mån fråga inte är om diagnos, vård och behandling av en
enskUd pafient anser jag emellertid att huvudmannen skaU kunna utfärda för
läkaren bindande föreskrifter. Dessa bör självklart utgå från huvudmannens
ansvar för resursfrågor och organisatoriska frågor. Den föreslagna utformningen
av bestämmelserna har den avgörande fördelen att avgränsningen av det
ansvarsområde inom vilket huvudmannen inte kan meddela föreskrifter blir lätt
att göra och någon tvekan inte behöver uppstå. Som påpekats bl. a. under
remissbehandlingen kan det annars ofta vara mycket svårt att ange vad som är
ett medicinskt och vad som är ett administrafivt beslut. När det gäller den
yttre gränsen för det medicinska ledningsansvaret har jag försökt närmare ange
den genom en uppräkning av olika frågor som omfattas av ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>18 6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
förordar att lagförslaget förtydligas på sätt lagrådet föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>19 6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
förordar att lagförslaget förtydligas på sätt lagrådet föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
remissen har jag förklarat att regeringen kommer att med stöd av bemyndigandet
meddela föreskrifter om bl. a. anmälningsskyldighet för huvudmannen när en
patient skadats eller drabbats av sjukdom i samband med hälso- och sjukvård
eller när risk för skada eller sjukdom förelegat. Lagrådet anser uttalandena om
vad föreskrifterna skall innehåUa i viss mån motsägande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Anmälningsskyldigheten
bör omfatta såväl öppen som sluten vård. Det torde i huvudsak få ankomma på
huvudmannen att själv bestämma hur anmälningsskyldigheten skall organiseras.
Eftersom det är angeläget att anmälan sker snabbt för att skador eller
sjukdomar skall kunna undvikas, har jag uttalat att jag anser det lämpligt att
anmälan görs direkt av vårdinrättningen och att skyldigheten att göra anmälan
fill styrelsen läggs på en läkare eUer en annan befattningshavare i ledande
stäUning. F. n. gäller anmälningsskyldighet enligt sjukvårdskungörelsen endast
för vissa läkare. Liksom utredningen anser jag att det är lämpligt att
skyldigheten att inom varje vårdinrättning göra anmälan bör vidgas till att
omfatta all hälso- och sjukvårdspersonal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
vill slufiigen på nytt framhålla att jag anser denna anmälningsskyldighet för
landsfingskpmmunerna vara ett mycket väsentligt led i arbetet på att förbättra
säkerheten för pafienterna i hälsp- och sjukvården.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section304>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section305>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>152</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4
Övrigt</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagrådet
har lämnat övriga lagförslag utan erinran.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i 10 6 förslaget fill hälso- och sjukvårdslag och 4 8
förslaget till lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den
landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande
utbildning av läkare, m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:11.0pt;
font-family:Verdana'>5 Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>dels
att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>dels
att godkänna riktlinjerna i fråga om stafiig planering och samordning av hälso-
och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6 Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt
fram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section306>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:70.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section307>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>153</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
1</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>En
inom socialdepartementet utarbetad redovisning av gällande
sjukvårdslagstiftning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
allmänna sjukvården regleras i tre författningar, sjukvårdslagen (1962:242) och
de av regeringen utfärdade tillämpningsförfattningarna fill denna,
sjukvårdskungörelsen (1972:676) och kungörelsen (1970:704) om kommunala
undervisningssjukhus. Lagstiftningen reglerar landstingens och
primärkommunernas sjukvård. Den sjukvård som bedrivs av staten eller enskilda
faller sålunda utanför området för denna lagstiftning. Lagen gäller inte heller
sådan vård av psykiskt utvecklingsstörda som avses i lagen (1967:940) i vidare
mån än som föreskrivs i den lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Författningsregleringen
innehåller i huvudsak följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdslagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vårdskyldighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingen
- och med dem jämställs de kommuner som inte deltar i landsting- skall
ombesörja sjukvård för befolkningen. Övriga primärkommuners sjukvårdande
verksamhet är av frivillig natur. Åläggandet för landstingen att ombesörja
sjukvård är så konstruerat att det gäller "i den mån icke annan drager försorg
härom". Med annan åsyftas staten, primärkommuner och enskilda - personer
eller organisationer. Konstruktionen har gällt sedan år 1929 och har
möjliggjort att landstingens vårdansvar, som urpsrungligen var i huvudsak
begränsat fill lasarettsvård, successivt har kunnat utvidgas att omfatta allt
fler vårdområden utan att lagens regel om vårdskyldighet därför har behövt
ändras. Med sjukvård avses i lagen "vård för sjukdom, skada, kroppsfel och
barnsbörd". Vårdskyldigheten gäller i första hand gentemot dem som är
bosatta inom landstingskommunen. Skyldigheten gäller dock också gentemot dem
som vistas inom landstingskommunen utan att vara bosatta där, om behov av
omedelbar vård föreligger. I sådant fall gäller skyldigheten att bereda sluten
vård endast så länge den vårdbehövande inte utan men kan flyttas till ett
sjukhus där den landstingskommun där han är bosatt förfogar över vårdplatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingen
förpliktas vidare i lagen att se till att det inom landsfingskommunen finns en
ändamålsenlig organisation för transport tiU och från sjukhus eller läkare av
personer, vilkas fillstånd kräver att transporten sker med fordon som är
inrättat för ändamålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukvårdslagen
innehåller däremot inte något åläggande för landstingen att ombesörja hälsovård
för befolkningen. I sjukvårdskungörelsen föreskrivs dock att distriktsläkare
har att på begäran av enskild patient företa hälsoundersökning, ympning,
provtagning och därmed jämförlig åtgärd.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section308>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section309>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>154</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förvaltningen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ledningen
av den sjukvårdande verksamheten utövas av en sjukvårdsstyrelse. Särskild
sjukvårdsstyrelse behöver dock inte tillsättas utan uppdrag att fungera som
sjukvårdsstyrelse kan ges en annan nämnd. Har så inte skett är
förvaltningsutskottet eller kommunstyrelsen sjukvårdsstyrelse. Närmast under
sjukvårdsstyrelsen utövas tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av
sjukhusen av en direktion. Direktion kan vara gemensam för flera sjukhus och
kan utöver sjukhusförvaltning anförtros andra motsvarande uppgifter inom
sjukvården. För såväl sjukvårdsstyrelser som direkfioner gäller bestämmelserna
i kommunallagen. Överklagande av beslut kan sålunda ske i den ordning
kommunallagen föreskriver.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ledningen
av ett sjukhus och annan direktion underställd verksamhet utövas under
direktionen av en särskilt tillsatt sjukhusdirektör eller en läkare vid
sjukhuset som styresman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sjukhus med styresman skall dock ledningen av den ekonomiska förvaltningen
utövas i den ordning sjukvårdsstyrelsen bestämmer. Om en annan än läkare utses
till sjukhusdirektör, skall en läkare vid sjukhuset förordnas att som
chefsläkare biträda sjukhusdirektören i medicinska angelägenheter. Flera
sjukhus kan ställas under ledning av en sjukhusdirektör eller en styresman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
landstingskommunen anställt en sjukvårdsdirektör såsom högsta chef närmast
under sjukvårdsstyrelsen för förvaltning av sjukvården, skall tjänstemannen i
sjukhusledningen handha sin förvaltning under sjukvårdsdirektörens ledning.
Sjukvårdsdirektören kan enligt bestämmelser i sjukvårdskungörelsen tilläggas
uppgifter som annars ankommer på direktionen eller tjänstemannen i
sjukhusledningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Sjukvården
i distrikten</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
den öppna läkarvården utanför sjukhusen skall landstingskommunen vara indelad i
läkardistrikt. I varje sådant distrikt skall finnas ett erforderligt antal
distriktsläkare. För biträde i sjukvården kan anställas biträdande
distriktsläkare, extra distriktsläkare och underläkare. Distriktsläkare förordnas
av sjukvårdsstyrelsen tills vidare. När distriktsläkare skall tillsättas
åligger det särskilda läkarsakkunniga som socialstyrelsen tillsätter, tre för
varje landsfingskommun, att på förslag uppföra de fyra med avseende på
förtjänst och skicklighet främsta sökandena. De sakkunnigas förslag kan
överklagas hos socialstyrelsen. Styrelsens förslag kan inte överklagas. Endast
någon av dem som uppförts på förslag får förordnas. För fillsättning av
biträdande distriktsläkare gäller samma förfarande som för distriktsläkare.
Sådan tjänst får dock filisättas även för viss tid. För övriga läkartjänster är
inget sakkunnigförfarande föreskrivet och tillsättningen sker endast för
begränsad fid. Föreligger det behov inom ett läkardistrikt av att för särskilda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section310>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section311>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>155</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>sjukvårdsuppgifter konsultera annan läkare kan sådan såsom
konsultläkare stadigvarande knytas till distriktet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjukvården på sjukhusen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagen indelar sjukhusen i tre kategorier, allt efter den
typ av vård som meddelas, nämligen lasarett, sjukstugor och sjukhem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid varje sjukhus skall finnas läkare som har att ansvara
för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande, envar inom det
verksamhetsområde som anförtrotts honom. Sådant verksamhetsområde får omfatta
även sjukvård utanför sjukhuset. Läkare med sådant ansvar benämns vid lasarett
överläkare och vid sjukstugor och sjukhem sjukstuguläkare resp. sjukhemsläkare.
För fullgörande av viss del av överläkares åligganden kan anställas biträdande
överläkare. För biträde i sjukvården får även anställas avdelningsläkare,
extra läkare och underläkare. Överläkare tillsätts av sjukvårdsstyrelsen tills
vidare, de övriga får även förordnas för viss tid. Tillsättningsförfarandet
för överläkare, biträdande överläkare och avdelningsläkare är detsamma som för
distriktsläkare, dvs. med förslag av särskilda sakkunniga. Konsultläkare kan
vid behov knytas till sjukhus genom förordnande av sj uk vårdsstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om intagning på sjukhus beslutar - inom ramen för vad
sjukvårdsstyrelsen bestämt - vederbörande överläkare, sjukstuguläkare eller
sjukhemsläkare. Denne får dock vid behov överlåta sin beslutanderätt på annan
vid sjukhuset anställd läkare. Utan prövning av vårdbehovet skall intagning ske
i vissa fall. Detta gäller den som av läkare förklarats behäftad med eller
misstänks vara behäftad med allmänfarlig sjukdom, den som enligt
smittskyddslagen fått föreskrift eUer anmaning att låta inta sig för vård på
sjukhus eller beträffande vilken beslut om intagning meddelats enligt
nyssnämnda lag samt slutligen den som söker inträde på sjukhem till vilket han
hänvisats av läkare som sjukvårdsstyrelsen bemyndigat att meddela sådan
hänvisning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den som driver sjukhus får bestämma efter vilka grunder
och till vilket belopp vårdavgift skall erläggas fill sjukhuset för där
meddelad vård. Sätts vårdavgift till lägre belopp för sjuka från den egna
landstingskommunen (inomlänspafienter) än för andra sjuka, får inte till
sistnämnda grupp hänföras den som vid intagningen är bosatt inom
landsfingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Allmän föreskrift</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagen innehåller bestämmelse om förbud för den som,är
anställd i sådan sjukvårdande verksamhet som avses i lagen att för egen räkning
motta ersättning av patient som undersöks eller behandlas inom verksamheten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section312>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:30.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section313>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>156</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tillämpningsföreskrifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelser om inrättande av läkartjänster och behörighet
för läkare samt andra tillämpningsföreskrifter bemyndigas regeringen att
meddela. Regeringen får också meddela dispenser från flera bestämmelser i lagen
som i samband med ändrat huvudmannaskap för sjukhus, för undervisningssjukhus
m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sj uk vårdskungörelsen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I denna kungörelse meddelas flera för vårdorganisationen
väsentliga regler. Sjukhusen kan indelas i kliniker och dessa kan sammanföras
till block. Inom en klinik kan finnas flera överläkare. Av dessa skall en
förordnas till klinikchef. Förekommer blockindelning skall en av klinikcheferna
inom blocket förordnas till blockchef. Klinik- och blockchefer har i denna
egenskap inga sjukvårdande uppgifter - dessa ligger på de olika överläkarna
enligt sjukvårdslagens bestämmelser - utan endast allmänna ledningsfunktioner.
På motsvarande sätt kan flera distriktsläkare sammanföras till en enhet, varvid
en av distriktsläkarna förordnas till distriktsöverläkare med uppgift att ha
ledningen av enheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Inrättande av nya läkartjänster får - med vissa
oväsentliga undantag -endast ske efter tillstånd av socialstyrelsen. Prövningen
av ansökningar om nya tjänster skall ske på grundval av ett för riket upprättat
läkarfördelningsprogram som fastställs av socialdepartementets
sjukvårdsdelegation. I fråga om tjänst för läkare med allmänläkar- eller
specialistkompetens skall prövningen i övrigt begränsas till att avse tjänstens
medicinska verksamhetsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För behörighet till fasta läkartjänster krävs
specialistkompetens inom det område som tjänsten avser. Socialstyrelsen kan
dock dispensera från detta krav. För underläkartjänster gäller en särskild
ordning eftersom dessa är avsedda för utbildning. Den som redan har
specialistkompetens får inte utan socialstyrelsens tillstånd förordnas till
innehavare av underläkartjänst. För tjänst som sjuksköterska, barnmorska eller
sjukgymnast uppställs i kungörelsen krav på legitimafion. Detsamma gäller även
i fråga om vikarie på sådan tjänst om inte socialstyrelsen medgett undantag.
Vidare har socialstyrelsen efter särskilda bemyndiganden av regeringen
föreskrivit krav på fullgjord vidareutbildning för sjuksköterskor inom
anestesisjukvård och fem andra vårdområden samt på viss sjukvårdsutbildning för
ambulanspersonal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I övrigt meddelas i sjukvårdskungörelsen bestämmelser om
närmare åligganden för såväl förvaltningsorganen som de olika
läkarkategorierna. Av vikt är därvid den föreskrift som reglerar förhållandet
mellan förvaltningen och de anställda läkarna. Läkare åläggs sålunda att
"i fråga som ej direkt hör till hans medicinska verksamhet" ställa
sig fill efterrättelse vad sjukvårdsstyrelsen och övriga förvaltningsinstanser
föreskriver om tjänsten.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section314>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section315>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>157</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Kungörelsen
om kommunala undervisningssjukhus</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
ett kommunalt undervisningssjukhus avses ett sådant sjukhus som upplåfits för
grundläggande utbildning av läkare. Kungörelsen innehåller huvudsakligen
bestämmelser om läkartjänsterna och deras tillsättande och dessa avviker delvis
från vad som gäller vid de övriga sjukhusen. Vissa tjänster kan förenas med
lärartjänster vid universitet. I sjukvården får även biträda bl.a. studerande
under medicinsk grundutbildning. Varje läkare vid undervisningssjukhus är
skyldig att biträda vid handledningen av de studerande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section316>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:86.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section317>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>158</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
2</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:40.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdsutredningens sammanfattning av sitt betänkande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:33.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Betänkandet
har en uppdelning i två huvuddelar, en bakgrundsdel, omfattande kapitlen 1-5,
samt en övervägandedel omfattande kapitlen 6-11, Till den senare delen hör
förslaget till hälso- och sjukvårdslag med specialmotiveringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 1 Utredningsuppdraget</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitel 1 redovisas de fullständiga utredningsdirektiven. Direktiven återges
dessutom i sainmanfattning i kapitel </span><span lang=EN-US style='font-family:
Verdana'>II </span><span style='font-family:Verdana'>(avsnitt 11.2).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
uppgift är enligt direktiven att framlägga förslag till en helt ny lagstiftning
för hälso- och sjukvården, utformad som en ramlagstiftning. Denna skall även
avse förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagstiftningsarbetet
förutsätts förankrat i cn övergripande målsättning för hälso- och
sjukvårdspolitiken. En utgångspunkt skall därvid vara att alla som bor i landet
har rätt till hälso- och sjukvård pä lika villkor. Målsättningen förutsätts
även bygga pä en social helhetssyn. Utredningen har att i sina överväganden
särskilt beakta behovet av samverkan mellan hälso- och sjukvården pch
socialvården liksom hälso- och sjukvårdens samband med den allmänna
sjukförsäkringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nya lagstiftningen avses omfatta hälso- och sjukvården i dess helhet, pavsett
vårdgivare. Det innebär bl a, att de privatpraktiserande läkarnas verksamhet
förväntas omfattas av lagstiftningen. Även skolhälsovården och
företagshälsovården liksom lagstiftningens utformning när det gäller tandvården
och omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda bör enligt direktiven
uppmärksammas av utredningen, (En särskild utredning om lagstiftningen för
omsorg.sverk,samhetcn m. m. har sedermera tilfsatts.)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
dessa direktiv fogar utredningen följande kommentar:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ramlagstiftning innebär att detaljreglering bör avskaffas där sådan inte längre
har någon väsentlig funktion och diir detaljerade föreskrifter kan utgöra
hinder mot cn fortsatt utveckling av hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
lagstiftning av denna karaktär bör ange mål för den framtida hälso-och sjukvården,
dvs, kvalitativa krav på vårdens utformning, saml skapa möjligheter för de vårdansvarig:!
ati anpassa verk.samhctcn efter skiftande förutsättningar och önskemål samt
till hälso- och sjukvårdens utveckling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Principen
med en ramlag innebär också att man inte genimi lagstiftningen</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section318>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section319>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>159</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:7.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>direkt
kan garantera visst utbud av våidresurser. Vi räknar med att de vårdansvariga
utan i detalj reglerande föreskrifter skall kunna bedöma vilken omfattning och
fördelning av vårdresurserna som krävs för alt tillgodose de kvalitativa krav
som lagen bör ställa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 2 Gällande lagstiftning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:8.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
delta kapitel lämnas en så långt möjligt samlad redogörelse för den lagstiftning
som f, n, reglerar hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitlet ingår en redogörelse för huvudinnehållet i sjukvårdslagen och
sjukvårdskungörelsen samt i folktandvårdslagen och folktandvårdskungö-relsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att ge ytteriigare undcriag, bl, a, för den övergripande
målsättnings-diskussion som direktiven föreskriver, redogörs också för
författningar som rijr förbud mot verksamhet pä hälso- och .sjukvårdens område,
\'is,sa författningar som reglerar behörighet och yrkesutövning m, m, samt gällande
stadga om enskilda vårdhem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
två lagar som reglerar enskilds skyldighet att underkasta sig vård - lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och smiltskyddslagen -
redovisas särskilt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:9.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till landstingens centrala ställning när det gäller hälso- och
sjukvården och då även förutsättningarna för primärkommunerna är av intresse
omfattar redovisningen också kommunallagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:69.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 3 Hälso- och sjukvårdsorganisationens uppbyggnad
och omfattning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:8.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har med hänsyn till våra utredningsdirektiv ansett angeläget att göra en
översiktlig beskrivande genomgång av hälso- och sjukvårdens verksamheter m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:8.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
genomgång inleds med en historisk återblick omfattande utvecklingen fram till
1960-talet. Härefter följer en beskrivning av hälso- och sjukvårdsverksamheterna
- område för oinräde - med avseende på bakgrund och uppgifter, verksamhetens
organisation och omfattning samt i flertalet fall även pågående och diskuterad
utveckling. Denna redovisning har fränisl uppgiften att bilda underlag för
utredningens ställningstaganden senare i belänkandet ifråga om de olika
sakområdena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:8.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har också ansett motiverat alt lämna en liknande redovisning för vi.ssa till häLso-
och sjukvården angrän.sande områden, I kapitlet lämnas även en redogörelse för
utvecklingen inom hälso- och sjukvården vad avser personal och utbildning resp,
kostnader och finansiering saml för den allmänna försäkringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:9.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Översiktligt
redovisas också i kapitlets senare del huvudmannaskapsförhållandena inom hälso-
och sjukvården, hälso- och sjukvårdens lokala organisation, vårdstruktur saml hälso-
och sjukvärdens centrala organ.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section320>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section321>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>160</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:7.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till att kapitlet i sig har karaktären av sammanfattning av verk.samhetens
uppbyggnad och utformning i olika avseenden har en ytterligare och ännu mer
koncentrerad sammanfattning inte ansetts meningsfull. Kapitlet bör således
studeras i dess fullständiga version.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:23.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 4 Samhälisrörändringar m. m. av betydelse för hälso-
och sjukvården</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Kapitel
4 avser att - utan att försöka vara uttömmande - spegla samhällsförändringar m,
m, av betydelse för hälso- och sjukvården. Väsentliga sådana förhållanden är
sjukdomspanoramat och dess förändringar, samhanden mellan vårdbehov, vårdefterfrågan
och vårdkonsumtion samt hefnlkningsiilvccklingcn.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
ett avsnitt om sjukdomspanoramat konstateras bl, a. att somatiska sjukdomar
som orsakar död, konsumtion av sluten och öppen vård, sjukskrivning och
förtidspensionering framförallt är cirkulation.sorganens sjukdomar, tumörer,
andningsorganens sjukdomar, rörelseorganens .sjukdomar samt vissa skador och
olycksfall. De mentala sjukdomarna har bl, a. stor betydelse för efterfrågan på
öppen vård Pch för förtidspensioneringarna. Sjukdomar har i inånga fall ett
starkt samband med människans levnadsvillkor och samhällsmiljön.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ifråga
om befolkningsutvecklingen är för hälso- och sjukvården de intressanta förhållandena
bl, a, att totalbefolkningen i landet - utan inflytt-ningsöverskotl - på något
längre sikt kan väntas minska, att födelsetalen visaren sjunkande tendens saml
att andelen äldre inom befolkningen kraftigt ökar. De fortsatta förändringarna
i åldersfördelningen berör främst de allra högsta åldersgrupperna. Andelen
äldre varierar starkt mellan olika delar av landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
omfattande avsnitt av kapitel 4 ägnas de .sociala förhållandenas och
miljöfaktorernas betydelse. Dessas samband med behovet av och efterfrågan på vårdin.satser
tilldrar sig alltmer uppmärksamhet. Vi har därför funnit skäl att tämligen ingående
beröra verkningarna av sådana förhållanden som har att göra med t. ex. bostad,
arbete, ekonomi, utbildning, skolmiljö, trafikmiljö och psykisk miljö. Många
undersökningar görs numera för att studera samband av detta slag. Kunskaperna
är dock otillräckliga när det gäller de olika miljöfaktorernas betydelse. Detta
har flera orsaker, bl. a, miljö-rörligheten, svårigheterna att skilja på orsak
och verkan när man studerar olika samband samt svårighelerna alt skilja
miljöpåverkan frän effekterna av människans eget beteende, således livsstilen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Forskningen
har därför väsentliga problem att lösa. Forskningen om hälsans
grundförutsättningar måste fortsätta och breddas till att även omfatta
samhällsvetenskapliga studier. Vi anser det också önskvärt att finna metoder
för attityd- och beteendepåverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Stor
betydelse för hälso- och sjukvården har också trygghetspoliiiken och dcmokraiiseringsproccssen
i samhället. Särskilda avsnitt i kapitel 4 ägnas därför åt alt beskriva
utvecklingen i berörda avseenden.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section322>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section323>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>161</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 5 Vårdpolitiska reformer, program, planer och mål</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
viktig utgångspunkt för en ny lagstiftning ger enligt vår uppfattning
utvecklingen inom hälso- och sjukvårdssektorn, såväl utvecklingen tidigare .som
den enligt föreliggande ambitioner och planer. En beskrivning därav är av
intresse för överväganden i anslutning till den nya lagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kännetecknande
för den tidigare hälso- och sjukvärden var den starka sjukhusanknytningen och
fördelningen av ansvaret pä flera huvudinän. På 1940-talet påbörjades en
diskussion om utbyggnad av den öppna hälso-och sjukvården utanför sjukhus och
om införande av ett mer enhetligt huvudmannaskap. Debatten föranledde dock
inga direkta åtgärder förrän i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet,
då bl. a, flera betänkanden spm berörde dessa frågor framlades.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
snabba ekonomiska tillväxten i landet under 1950- och 1960-talcn kom dock att
bidra till en utveckling fräinst för sjukhusvården, i syfte alt därmed
tillgodose en ständigt ökande efterfrågan på sjukvård. Diskussionerna gällde
dä till stor del den medicinsk-tekniska utvecklingen, forskningen samt
utbyggnad av nya och specialiserade resurser vid sjukhusen. Elt betänkande om
regionsjukvården år 1958 aktualiserade en utökning av resurserna för den mest
specialiserade verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frän
slutet av 1960-talet har, bl.a, mot bakgrunden av en avtagande ekonomisk
tillväxt i landet, hälso- och sjukvårdens utbyggnad, inriktning och struktur
kraftigare kommit i förgrunden. En strävan har därvid varit att åstadkomma
förändringar, varigenom vårdbehoven kan tillgodoses i mera åtgärdsanpassade och
mindre resurskrävande vårdformer, dvs. öppen och s. k. halvöppen vård. En sådan
omstrukturering - för vilken socialstyrelsens förslag till principprogram,
kallat HS 80, sedermera utgjort ett underlag -har avsett att bryta
koncentrationen av värd resurserna till stora sjukhusanläggningar. Ökad
uppmärksamhet har även ägnats de förebyggande åtgärdernas betydelse. Hälso-
och sjukvårdsdebatten inriktades i slutet av 1960-talet också pä frågor bl. a.
rörande läkarutbildning och system för vidareutbildning, försäkringssystem med
bl, a, en enhetstaxa samt program för utbyggd åldringsvård och långtidssjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ändrad
värdstruktur samt inriktning pä förebyggande åtgärder kännetecknar också den
senaste tidens utvecklingsarbete pä central nivå liksom landstingens långtidsplanering.
Planeringen avser i enlighet härmed genomgående främst en förstärkning av den
öppna hälso- och sjukvården samt långtidssjukvården. Genomgripande förändringar
planeras för den psykiatriska vården, bl, a, i syfte att skapa en
vårdorganisation som mer liknar organisationen för den somatiska vården. Det
har dock noterats att takten i förändringarna pä dessa vårdområden inte blivit
den avsedda,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
den senaste tidens hälso- Pch sjukvårdsdebatt har en tyngdpunkt även lagts på frågpr
om hälso- och sjukvårdens inre organisation samt om vård-och arbetsmiljön.
Patienternas krav - inte bara på en god medicinsk vård utan även pä beaktande
av individuella behov av i. ex, omvårdnad och på information och medinflytande
- har påverkal utvecklingen. Demokratiseringen inom arbetslivet med krav på
ökat personalinflytande och förbättrad arbetsmiljö osv. har även inom hälso-
och sjukvården medfört bl. a, arbetsorganisatoriska förändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:3.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>11
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section324>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:2.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section325>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>162</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta kapitel diskuteras vidare frågan om värdpolitiska mål. Det påpekas, att
den tidigare beskrivna utvecklingen ägt rum under i stprt sett avsaknad av kpnkreta
sädana mål. Vad som i brist pä övergripande målsättning kommit att bestämma hälso-
pch sjukvårdens utveckling har varit icke samordnade beslut och
rekommendationer av olika instanser i samhället - riksdag, regering,
departement och ämletsverk etc. - t. ex. om prioriteringar. Prioriteringar har
framförallt skett genpm resursfördelning över statsbudgeten, i reformarbetet
samt i olika program och planer. I budgetpropositipnema från de senare åren har
klart framkommit en inriktning av hälso- och sjukvärden pä decentraliserad
öppen vård pch pä ökade resurser för äldresjukvärd, långtidssjukvård Pch
psykiatrisk verksamhet. Även betydelsen av förebyggande åtgärder har kraftigt betpnats.
Ökade resurser har successivt ställts till förfogande för hälsoupplysning. Med hänvisning
till spcialstyrelsens principprogram har påpekats nödvändigheten av
omstrukturering frän en i huvudsak sjukhusbunden verksamhet till en värd och
omvårdnad även i andra former.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
i investeringssammanhang har sedan lång lid den somatiska långtidssjukvården,
den öppna vården och den psykiatriska verksamheten prioriterats av
statsmakterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kapitlet
avslutas med ett avsnitt om gällande synsätt ifråga om statens ansvar för hälso-
och sjukvården med redogörelse för förekommande statliga styrmedel saml med ett
avsnitt, vari utredningen tar upp de tekniska utgångspunkterna för en
diskussion om hälso- och sjukvårdens tnål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:46.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 6 Utgångspunkter och mål för hälso- och
sjukvårdspolitiken</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
kapitel inleder betänkandets övervägandedel. I denna del - som omfattar
kapitlen 6-11 - sker den följande redovisningen i anslutning till kapitlens huvudavsnitt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitel 6 redovi.sas de enligt utredningens uppfattning grundläggande utgångspunkterna
för hälso- och sjukvårdsverksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Begreppen
hälsa och sjukdom</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
detta avsnitt diskuteras innebörden av begreppen hälsa och sjukdom. Beträffande
"hälsa" konstateras den vidgade betydelse begreppet på senare tid erhållit.
Såväl den fysiska hälsan som psykiska Pch spciala faktorer har numera betydelse
för dess innebörd. I motsats till tidigare tas också hänsyn till positiva
värden, sammanfattade i begreppet livskvalitet. Vi utgår i våra resonemang från
att begreppet hälsa har denna vidare betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>När
man skall beskriva begreppet "sjukdom" finns plika synsätt. Ett s. k.
objektivt synsätt innebär att det som avviker från det medicinskt normala är
.sjukt. Bedömningen görs i detta fall helt oberoende av vilken person det
gäller. En person med objektivt påvisbar sjukdom behöver inte .själv uppfatta
sig som sjuk. Enligt ett s.k. subjektivt synsätt grundas bedöm-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section326>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section327>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>163</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:8.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ningen
på individens upplevelser. Det en människa upplever som phälsa, besvär eller
störning i hälsotillståndet anses spm sjukdom. Man kan alltså betraktas som
sjuk utan att sjukdom kan påvisas rent objektivt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:7.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Grunden
för en sjukförklaring är emellertid oftast en kombination av olika bedömningar,
där hänsyn också tas till den sociala situationen och till individens arbets-
och funktionsförmåga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:8.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
anser att en alltför vid tolkning av sjukdomsbegreppet måste motverkas. En
sjukförklaring bör i de allra flesta fallen grundas pä medicinskt påvisbar
sjukdom eller en kombination av medicinska och andra bedömningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:7.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
senare visas utgör både "hälsa" och "sjukdom" centrala
begrepp i vårt förslag till hälso- och sjukvårdslag,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hähopolitik</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:7.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
understryker kraftigt vikten av att hälso- och sjukvården i ökad utsträckning
inriktas pä förebyggande åtgärder. Verksamheten bör förutom den direkta
sjukvården även ha att tillvarata den friska människans intresse av att bevara
sin hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:8.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
vill därför främja ett vidgat hälsopolitiskt synsätt som omfattas inte bara av
hälso- och sjukvårdens företrädare utan också av den enskilda människan själv.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:7.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
tre delavsnitt. Uppmärksammande av hälsoriskerna (6.2.2.1), Den enskildes
medverkan (6,2.2.2) och Orsaksorienterad hälso- och sjukvård (6,2.2,3) tar
utredningen upp krav som kan ställas ifråga om hälsopolitikens huvudinriktning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:6.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
det första av dessa avsnitt erinras om alt hälsorisker bör beaktas såväl i
olika miljöer som i den enskilda människans livsföring. Vi påpekar här
nödvändigheten av alt definiera och utpeka hälsoriskerna i de olika former de
uppträder. Informationer om miljöförhållanden m. m, måste, om sådana kan vara
av betydelse för värden eller behandlingen, alltid lämnas vid kontakter med hälso-
och sjukvårdssystemet, Hälso- och sjukvården har givetvis i sin tur att
informera allmänhet, politiker och enskilda om gjorda upptäckter av
hälsorisker.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av hälsoriskernas starka samband med den egna livsföringen hävdar vi
i 6.2.2.2 kraftigt vikten av den enskildes medverkan. Man skulle enligt
utredningen också kunna betrakta det som en skyldighet för . den enskilde aU
sköta sin hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsopolitiken
bör alltså kännetecknas av alt hälso- och sjukvården i större utsträckning än
tidigare inriktas på att förebygga uppkomst av sjukdom och skada. Den bör
stärka den enskildes medvetenhet om den personliga livsföringens betydelse för
hälsan och stödja denne i egna aktiva åtgärder i hälsobefrämjande syfte samt
påverka andra .sektorer att ta hänsyn till hälsofaktorer i
samhällsutvecklingen. För att kunna bedriva förebyggande verksamhet mäste man
även i utredningen av en persons vårdbehov - dvs. i sjukvårdsarbetet - söka
efter orsakerna till sjukdomen samt verka för all dessa undanröjs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:5.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsp-
och sjukvårdens ansvarstagande för både individ- och samhälls-inriktat
förebyggande arbete fär inte uppfattas sä att den enskilde kan över-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section328>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section329>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>164</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>lämna
ansvaret för den egna hälsan till samhällets institutioner. Det är därför viktigt
att man även inom hälsovården uppmärksammar tendenser till att alltför många
slags vårdbehov görs till medicinska problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vårdsökandes
behov</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
avsnitt är avsett att beskriva behoven hos dem som har anledning att ta hälso-
och sjukvärdens tjänster i anspråk.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
anser dessa behov avgörande för hälso- och sjukvårdsverksamhetens inriktning
och utformning. De krav som utifrån behoven kan ställas innefattas senare i de
formulerade övergripande målen (avsnitt 6.5).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Innebörden
av begreppet hälso- och sjukvård</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta avsnitt ges vissa konkreta utgångspunkter för den nya hälso- och
sjukvårdslagstiftningen. Diskussionen avser all hälso- och sjukvård i samhället,
pavsett huvudman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Först
redogörs för hälso- och sjukvårdens funktioner i det individinriktade arbetet.
Dessa sammanfattas i begreppen förebygga, uppspåra, utreda och behandla sjukdom
och skada. Till detta lägges en uppgift för hälso- Pch sjukvården att allmänt//•äm/o
hela befolkningens hälsotillstånd.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härefter
behandlas hälsp- och sjukvårdens verksamhetsmässiga innehåll. Därvid fastslås
att anledning inte finns att från den samlade hälso- och sjukvården skilja
någon del av verksamheten. Hälsovård och sjukvård bör alltså ses som en
sammanhängande verksamhet, I begreppet hälso- och sjukvård ingår då på ett
naturligt sätt verksamheter med direkt sjukdomsförebyggande inriktning liksom
tandvård pch sjuktranspornerksamhet. Vi finner heller inte anledning göra
innebörden av begreppet beroende av vem som är vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
beteckning på den individinriktade sjukdomsförebyggande verksamheten använder
utredningen begreppet hälsovård. Därmed markeras skillnaden i förhällande till
den primärkommunala verksamhet som i annat sammanhang föreslagits fä
benämningen hälsoskydd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnittet 6.4.2 diskuteras också hälso- och sjukvårdens avgränsning till vissa
andra verksamhetsområden. Denna avgränsning kan i vissa fall innebära problem.
Som vi tidigare framhållit får hälso- och sjukvårdens avgränsning inte grundas
pä en alltför vid tolkning av sjukdomsbegreppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Mål
för den fraintida hälso- och sjukvården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
denna rubrik förs en diskussion om målsättningen för hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Först
kpnstaleras, att god hälsa innefattas i de allmänna välfärdsmälen och att det
därför ingår i samhällspolitiken överhuvudlaget all söka påverka förhållanden
av betydelse för befolkningens hälsa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
övergår sedan till överväganden om övergripande mål för hälso- och sjukvården.
Enligt det framlagda förslaget bör dessa mål avse</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section330>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section331>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>165</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Q
Ett gott hälsotillstånd hos hela befolkningen samt D Möjlighet för alla att pä
lika villkor kunna få del av ändamålsenlig hälso-och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ändamålsenlig hälso- och sjukvård enligt målsättningen ger trygghet och
tillgodoser de kvalitativa krav de vårdsökande ställer Vårdformer och
vårdmetoder skall vara anpassade till varje enskild vårdsökandes behov. Värden
måste utformas med beaktande av t)ehoven av omvårdnad, vård i hemliknande
former, helhetssyn, kontinuitet, närhet och tillgänglighet samt
självbestämmande, medinflytande och integritet för de vårdsökande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Principen
om lika villkor betyder att alla som bor i landet skall ha samma rätt till
vård. Inget annat än värdbehovet skall avgöra vilken vård som ges.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Möjligheterna att fä vård
(k inte påverkas av sädana förhållanden som nationalitet, kön, ålder,
utbildning, betalningsförmåga, kulturella olikheter, förmåga att ta initiativ,
sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Någon . ovillkorlig rättighet att
utkräva viss vård eller behandling skall del ändå inte flnnas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lika-villkors-principen
innebär alltså praktiskt bl. a. att samma behandling skall kosta lika mycket i
alla delar av landet och alt vårdresurserna skall vara rättvist fördelade
geografiskt. För alt öka tillgängligheten till vården kan det vara nödvändigt
att bl. a. se över mottagningstidernas föriäggning liksom jourtjänstens
organisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 7 Hälso-och sjukvårdens innehåll och uppbyggnad</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:7.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Syftet
med detta kapitel är att ange vilka principiella krav som bör ställas pä hälso-
och sjukvårdens funktionella och organisatoriska utformning. Mot bakgrund av de
övergripande målen anges bl, a, vilken typ av resurser som enligt vår bedömning
erfordras för olika verksamheter inom hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvård - hälsovården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:7.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsnittet
bygger pä i kapitel 6 framförda krav på en ökad inriktning av hälso- och
sjukvården på förebyggande åtgärder. Vi finner det först och främst angeläget
att ändra den etablerade hälso- och sjukvårdens inriktning. Inom vart och ett
av de medicinska verksamhelspmrådena finns bcirjan till ett utvecklingsarbete
när det gäller förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:7.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Särskilda
hälsovårdsåtgärder kan indelas i samhällsinriktade förebyggande åtgärder, sjukdpmsförebyggande
och uppspårande individinriktade åtgärder saml - som en tredje grupp - insatser
i skedet efter genomgängen sjukdom. Befintliga verksamheter av detta slag
förutsätts fortlöpande bli föremål för prövning med avseende på aktuella
medicinska forskningsrön, förändrade behov och i övrigt ändrade
förutsättningar. Det kan leda till alt befintliga hälsovårdsformer förändras,
kompletteras eller upphör och ersätts med andra.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
överväganden om nya häl.spvårdsaktiviteter utgår vi frän att dessa</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section332>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section333>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>166</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inriktas
pä sädana områden och hälsoproblem som vållar allmänheten eller enskilda allvariiga
besvär och som även berör många människor. Åtgärderna måste i enlighet härmed
grundas bl. a. på forskning kring hälsoproblemens allmänna utveckling liksom på
uppgifter om dödsorsaker, konsumtion av öppen och sluten sjukvård,
sjukskrivning och förtidspensipnering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samlade
hälsopolitiska prpgram kan ha spm utgångspunkt hälspvärds-behoven under en
människas liv. Sådana program kan då utformas med särskilt beaktande av att
goda vanor och rutiner bäst utvecklas under uppväxtåren och av att psykiska,
sociala pch medicinska handikapp i första hand förekommer i de högre åldrarna,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
detta sammanhang erinrar utredningen pm de förekommande begreppen friskvård och
egenvård, vilka ger ullryck för viklen av förebyggande åtgärder, samt om den
enskildes engagemang som avgörande för en framgångsrik hälsopolitik.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
lade år 1977 fram den s. k. hälsokontrollutredningen. Vi instämmer i denna
utrednings uppfattning att pågående hälsokontrollverksamheter och
utvecklingsarbeten inom aktuella områden miste utvärderas. Nya
hälsoundersökningar bör införas om utvärderingen ger motiv för detta.
Undersökningarna bör helst inordnas i den Ipkala vårdorganisationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Likspm
hälsokontrollutredningen menar vi att vissa hälsoundersökningar bör kunna
ersättas över den allmänna försäkringen. Vi har däremot inte anledning att för
vår del ta ställning till vilka olika slag av kontroller som bör komma ifråga
för ersättning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjuk\>ård - utrednings- och behandlingsarbetet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
rubriken Mattagningsverksamhet framhålls bl.a. att denna verksamhet bör ha sin
tyngdpunkt i verksamhet vid vårdcentraler och andra närmottagningar. Vidare
diskuterar utredningen utformningen av mottagningsverk-samhelen mot bakgrund av
sådana behov hos de vårdsökande som särskilt bör påverka denna verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnittet Vård vid sjukhus, sjukhem och andra Inrättningar m. m. t)erörs bl. a,
frågorna om specialisering och centralisering. En beskrivning av utvecklingen
lämnas, av vilken framgår att vård och behandling numera inte i samma
utsträckning som tidigare är knuten till utnyttjande av vårdplatser. Vi anser
det önskvärt att en utveckling i denna riktning fortsätter. Samtidigt framhålls
att kraven pä hög kvalitet och säkerhet i bl, a. diagnostik och terapi gör det
nödvändigt att ha en specialiserad vård och därmed också att centralisera vissa
verksamheter. Specialiseringen och centraliseringen f dock inte drivas sä långt
alt helhetssynen på patienternas prpblem går föriorad eller att omvårdnadsintressena
sätts i efterhand.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sjukhemsvärden
väntas - trots inriktning även på andra vårdformer -i framliden svara för en
betydande del av vården för de äldre. Utredningen framför särskilda krav på
sjukhemmens resurser och organisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vården
vid sjukhemmen bör tillgodose såväl fysiska som lindrigare psykiska vårdbehov.
Vården av personer med s. k, åldersdement beteende bör enligt vår bedömning så
långt möjligt decentraliseras och till viss del bedrivas vid sjukhemmen. De
olika krav som ställs på inriktningen, utformningen och omfattningen av den institutipnella
långtidssjukvården ger anledning</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section334>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section335>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>167</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>hävda
att sjukhemsverksamheten i framtiden bör kpncentreras till de lokala
sjukhemmen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Inriktningen
pä att avlasta de slutna enheterna för specialiserad psykiatrisk
långtidssjukvård bör fortsätta. Härför krävs utbyggnad av de alternativa
vårdmöjligheterna. Inrättande av nya separata längvärdsenheter för enbart
psykiatrisk vård bör enligt vår mening om möjligt undvikas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att möta ökande vårdbehov och tillgodose de vårdsökandes tidigare beskrivna
behov vill utredningen kraftigt understryka betydelsen av en utveckling och
utbyggnad av hemsjukvärden samt av dagsjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnittet Viss annan verksamhet behandlas tandvård och sjuktransporter.
Beträffande tandvården hävdas att endast förebyggande åtgärder pä sikt kan
reducera behovet av tandvård. Verksamheten bör därför i första hand inriktas på
sådana åtgärder. I ett längre tidsperspektiv bör barn- och ungdomstandvården
nästan helt vara av förebyggande karaktär.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Transporter
av sjuka och skadade utgör enligt vår uppfattning en del av de samlade
insatserna inom hälso- och sjukvården och en viktig länk i en sammanhängande vårdkedja.
Sjuktransportorganisationen bör därför omfattas av de övergripande målen för hälso-
och sjukvården i övrigt. Den bör således skapa trygghet och säkerhet, bl. a.
genom högt ställda kvalitativa krav, närhet och tillgänglighet. Detta påverkar
i sin tur kraven bl. a, pä personalens utbildning och övriga förutsättningar
för dess arbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens funktionella uppbyggnad</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
den funktipnella uppbyggnaden utgår utredningen från socialstyrelsens förslag
till principprogram inför 80-talet (HS 80) och dess indelning av hälso- och
sjukvården i primärvård, länssjukvård och regionsjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens organisatoriska uppbyggnad</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utgångspunkterna
för hälso- och sjukvården och det innehåll denna förutsätts få gör del angeläget
att verksamheten byggs upp och förankras på den lokala nivån. På denna nivå kan
den övervägande delen av vårdbehoven och de sökta kvaliteterna i vården
tillgodoses.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den Ipkalt
baserade vården förutsätts såspm hittills huvudsakligen vara fbriagd eller
anknuten till mottagningsenheter av typen vårdcentraler och närmottagningar
samt lokala sjukhem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
har ansetts angeläget finna en lämplig beteckning på den hälso- och sjukvård
som inom ett geografiskt avgränsat pmråde, vanligen en kommun eller del av
större kpmmun, både skall ansvara för befolkningens hälsotillstånd och erbjuda
den enskilde vårdtjänster. Ett särskilt skäl härtill är det totalansvar och den
samlade planering vi längre fram föreslår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har ansett naturiigt att i en sådan lokalt organiserad hälso- och sjukvård
också innefatta folktandvärden, liksom konsultinsatser i syfte att ge decentraliserad
hälso- och sjukvårdsservice.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
lämpliga benämningen pä denna lokalt förankrade vård har vi funnit vara
närvård. Närvård är då av landslingen driven och på den speciella närmiljön
inriktad</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section336>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section337>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>168</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>individ-
och miljöinriktad hälspvärd</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>allmän
och specialiserad mpltagningsverksamhet (inkl. folktandvård)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>sjukvård
i hemmet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>dagsjukvård
samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>sjukhemsvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sidan av närvården faller t. ex. den hälso- och sjukvård inkl. tandvård som
drivs av enskilda värdgivare samt förelagshälsovård, som inte meddelas vid hälso-
och sjukvårdshuvudmannens vårdcentral (motsvarande) osv.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
understryker även behovet av en väl fungerande länssjukvdrdsorganisation,
anpassad till kraven på specialisering och inriktad på att tillgodose behovet
av differentierad vård samt på alt svara för olika servicefunktioner.
Verksamheten bör mer än tidigare ha en orsakssökande inriktning. Vårdplatser
vid sjukhus inom länssjukvården förutsätts utnyttjas i första hand för
tidsbegränsade utrednings- och behandlingsinsatser. Sjukhusen avses också
fungera som baser för konsultinsatser inom närvärden liksom för upprättande av
vårdprogram och fortbildning av personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
principer berör även långtidssjukvården pch den psykiatriska verksamheten. Den
senare verksamheten förutsätts ha en sådan uppbyggnad att möjligheter skapas
att förändra psykiatrins vårdinnehåll och vårdmetoder och därmed isolering av
de psykiskt sjuka förhindras. Detta bör påverka vårdens organisation bl. a. så
att psykiatriska vårdresurser i minskande omfattning koncentreras till länssjukvård.senheter
för sluten vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Beträffande
regionsjukvårdens organisatipn anser vi bl, a. angeläget, alt resurserna vid regipnsjukhus
dimensipneras så alt, förutom länssjukvård för det egna land.slingets
befolkning, där även kan bedrivas såväl öppen som sluten region.sjukvård för
hela sjukvårdsregioner. Dessutom måste vid dessa sjukhus möjlighet finnas att t)edriva
den utbildnings- och forskningsverksamhet som är aktuell. Regionsjukvården
utgör elt komplement till och ett stöd för länssjukvårdens verksamheter inom
samtliga landsting. Detta anser vi bör påverka dimensioneringen av
verksamheterna på länsplanet, inte minst de medicinska serviceenheterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Gränsdragningen
mellan sluten och öppen vård har tidigare i olika sammanhang spelat en
avgörande roll. En slutsats av våra överväganden, bl. a. i kapitel 7, är alt
dessa begrepp får en avsevärt mindre betydelse vid här föreslagen funktionell
och organisatorisk uppbyggnad av hälso- och sjukvården. Ansvarstagandet för
den vårdsökande kommer inte som tidigare att kunna påverkas av om han eller hon
blir omhändertagen i öppen eller sluten vård. Begreppen bör därför inte
användas i någon föreskrift i den nya lagstiftningen. Landstingen förutsätts ha
stor frihet att själva avgöra vilka personella och materiella resurser som
skall ställas till förfogande och sättet att organisera dessa. Föreskrifter bör
därför inte heller finnas om andra organisatoriska begrepp. Det innebär inget
hinder mot användning av tidigare begrepp med hänsyn till skiftande krav och
förutsättningar. Den enhetlighet som krävs bör skapas i samverkan mellan
huvudmännen ulan särskilda lagregler.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section338>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section339>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>169</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 8 Landstingens totalansvar, planering och
samverkan</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
delta kapitel hävdas inledningsvis behovet av ett samlat ansvar för hälso-och
.sjukvården och all detta ansvar bör få en stark anknytning till samhället.
Skälen härför är främst de ömsesidiga sambanden och beroendena mellan hälso-
och sjukvården och samhället i övrigt, t. ex. för bedrivande av ett samhällsinriklat
förebyggande arbete. Om befolkningens goda hälsa skall kunna vara ett av målen
för välfärdspolitiken miste samhället också ha möjlighet att päverka hälso- och
,sjukvårdsverk.samheten i-önskad riktning. Ett starkt motiv för elt
övergripande samhällsansvar för hälso- och sjukvården är också behovet av
prioritering med hänsyn till begränsat sam-hällsekpnpmiskt utrymme för fortsatt
expansipn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Pä
länsnivå bör, an.ser vi, detta övergripande samhällsansvar för hälso- och
sjukvården ankomma på landstingen. Det ansvar landstingen har idag är
huvudsakligen knutet till funktionen som sjukvårdsgivare. Det särskilda ansvar,
som vi föreslår införas, har i betänkandet fått benämningen landstingens
totalansvar. Föreskrifter om detta totalansvar har förutsatts ingå i den nya
lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Totalansvaret innebär att
landstingen n kartlägger behoven av hälso- och sjukvård för befolkningen inom
sina resp. områden, vidtar eller initierar samt samordnar hälsofrämjande åtgärder,
D genom totalplanering samordnar hälso- och sjukvårdsinsatser som riktar sig
till enskilda jämte resurserna härför inom landstingsområdet (detta innefattar
överenskommelser om inriktning, lokalisering och omfattning av olika
vårdgivares verksamhet) samt medverkar vid samordning av hälso- och sjukvärden
för större områden, D följer upp planeringen och vidtar de åtgärder
uppföljningen kan ge anledning till, a tilfser att det planerade innehållet i
hälso- och sjukvården står i överensstämmelse med den medicinska utvecklingen
och ändrade förutsättningar i övrigt, D svarar för att resurser för hälso- och
sjukvården finns i tillräcklig omfattning; detta innebär att landstinget i
sista hand har skyldighet att la pä sig ytterligare vårdgivaransvar, samt D
anger hälso- och sjukvårdens allmänna krav pä resurser samt medverkar till att
utveckla resurser genom utbildning, forskning och andra utvecklingsinsatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
om ett landstingens totalansvar för hälso- och sjukvården innebär ingen
förändring av de grundläggande förutsättningarna för olika vårdgivare att
bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet. I nte heller påverkas den rådande
ansvarsfördelningen mellan hälso- och sjukvården pch socialvården. Det
"yttersta ansvar" för att omhänderta människor som primärkommunen enligt
dagens sociallagstiftning har och avses behälla i förslaget till ny sådan,
rubbas alltså inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingens
totalansvar omfattar inte undantagslöst all hälso- och sjukvård. En av de
verksamhetsgrenar som berörs av begrilnsningar i totalansvaret är
företagshälsovården. Den skall - samtidigt som den tillhör hälso-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section340>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:14.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section341>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>170</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>och
sjukvården - betraktas som en del av arbetarskyddet och stä under direkt
ledning av arbetsmarknadens parter. Mot bakgrunden av totalansvaret föreligger
det oaktat ett behov av samordning mellan landslingen och vårdgivarna inom
företagshälsovården, bl. a, för alt reglera tillgången på medicinsk personal i
och övriga resurser för förelagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Företagshälsovården
omfattas emellertid inte av totalansvaret i den betydelsen att landstinget är
skyldigt att i sista hand ta på sig vårdgivaransvar. Landstingen avses alltså
inte kunna överta det ansvar en arbetsgivare har genom förpliktelser i lag
eller avtal. Med hänsyn till att landstingen enligt totalansvaret har att verka
för en heltäckande företagshälsovård kan del dock i vi.ssa fall bli aktuellt
all t. ex, komplettera den av arbetsgivare organiserade vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
ansvar för förelagshälsovården sotn vi - efter kontakt med företags-häfsovårdsutredningen
- föreslagit skall ingå i totalansvaret förutsätter att en samplanering och en
god samverkan etableras mellan den offentliga hälso-och sjukvården pch förelagshälspvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Olika
slags begränsningar i omfattningen av landstingens totalansvar berör bl, a,
också sjuktransportverksamhet, hälsp- och sjukvård av rikspmfatlande karaktär m.
m. samt läkemedelsförsörjning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
av de grundläggande förutsättningarna för att totalansvaret skall fä ett reellt
innehåll är att landstingen lagstiftningsvägen åläggs en skyldighet att i
samverkan med andra värdgivare planera all hälso- och sjukvård inom sina resp,
områden. Denna planering - landstingens totalplanering - bör syfta till en
samordning av landstingens egna och de övriga värdgivarnas insatser och
resurser till ett från befolkningens synpunkt ändamålsenligt och samlat utbud
av hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Principen
med totalplanering innebären fortsättning av en redan pågående utveckling. Den
innebär således en påbyggnad och en ytteriigare utveckling av det redan
tillämpade systemet med principplan, femärsplanoch årsbudget. Med lotalplanering
blir planeringen och planeringssamverkan mer systematiserad samtidigt som
antalet intressenter i planeringsarbetet väsentligt utökas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samverkan
inom hälso- och sjukvården är säledes en grundläggande förutsättning för toialplaneringen.
Överenskommelser bör träffas mellan vårdgivarna om bl. a, verksamhet av viss
omfattning, jour och beredskap, planering av .semester och annan ledighet,
utnyttjande av resurser vid kliniker och laboratorier samt fortbildnings- och
konferensverksamhet. Samarbetsbehovet är ömsesidigt. Exempelvis företagshälsovården
är för en ändamålsenlig utveckling starkt beroende av planeringssamverkan.
Kravet på sådan samverkan har i den nya lagstiftningen innefattats i
föreskriften om planering. Eftersom behovet av samverkan varierar med lokala
förhållanden bedömer vi inte lämpligt föreskriva viss form för samverkan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
hänsyn till angiven målsättning för hälso- och sjukvården kan skyldigheten att
samverka inle begränsas till alt gälla enbart inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Hälso- och sjukvårdspolitiken måste samordnas med insatserna inom andra
områden för välfärdspolitiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Behovet
av samverkan mellan hälso- och sjukvården och andra samhällsorgan är mest
påtagligt när det gäller samarbetet med primärkommu-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section342>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section343>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>171</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>nerna.
Samverkansbehovet är här mycket stort, framför allt när det gäller områdena för
äldreomsorg, vård- och hjälpinsatser för barn, ungdom och handikappade samt
vård- och hjälpinsatser för personer med psykiska störningar inkl, vård av
alkohol missbrukare m, fl. Även på regional och riksnivå är samverkan mellan hälso-
och sjukvården och andra sektorer nödvändig. Mol denna bakgrund har bedömts
angeläget att lagstiftningen också uttrycker elt allmänt åliggande för
landstingen alt samverka med andra verksamheter av betydelse för hälso- och
sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har i kapitel 8 också understrukit regionsjukvärdsutredningens synpunkter på
behovet av en planmässig utveckling av regionsjukvården. Vi ansluter oss alltså
till förslaget alt en skyldighet för landslingen all medverka i gemensam
planering inpm Pch mellan regionerna regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Frågan
hur samarbetet skall vara organiserat förutsätts däremot inte vara författningsmässigt
reglerad utan kunna avgöras av hälso-och sjukvårdshuvudmännen själva.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
regionsjukvårdsutredningen har också föreslagits att frågan om rikels indelning
i sjukvårdsregioner regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Detta har beaktats
vid utformningen av vårt lagförslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitel 8 behandlas avslutningsvis frågan om huvudmannaskap och värd-givaransvar
för landstingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mol
bakgrund av utredningens tidigare resonemang förutsätter vi därvid alt
landstinget fär betydelsefulla uppgifter i egenskap av vårdgivare inpm området hälspvärd.
Dessa uppgifter blir särskilt påtagliga vid ett totalansvar för landstingen.
Vissa uppgifter kan komma att överföras till land.stingen från länsläkarorganisationen,
som i annat sammanhang föreslagits bli avvecklad i sin nuvarande form, Någon
direkt skyldighet för landstingen att verka som huvudman eller vårdgivare inom
området hälsovård föreslås dock inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om huvudmannaskapet för skolhälsovården förutsätts lösas med utgångspunkt i
behovet av samordning av all hälso- och sjukvård för barn och ungdom. För att
bl. a; möjliggöra denna samordning föreslär vi att landslingen blir huvudmän
för skolhälsovården inom i första hand grundskola och gymnasium, men även -
efter överenskommelser - vid andra skolor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi förut.sälter
att landstingen vanligen också blir vårdgivare inom skolhälsovården. Det
innebär att skolhälsovårdsuppgifterna bör fullgöras av landslingsanslälld
personal och att landstingen fåt det ekonomiska ansvaret. Skolhälsovårdens
verksamhet bör enligt vår mening oavsett detta bedrivas i skolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
föreslår också att tillsynsansvaret för skolhälsovården överförs från
skolöverstyrelsen till socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ställningstagandet
till frågan om värdgivaransvarel för studerandehälsovården är beroende av en pågående
utredning om hur studerandehälsovården skall kunna fungera i elt syslem med
obligatoriskt medlemskap i kårsammanslutningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Företagshälsovården
för försvarsmaktens anställda skall enligt ett av riksdagen år 1978 fattat
beslut regleras enligt de principer i avtal och förordning</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section344>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section345>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>172</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>som
fastställs för andra statsanställda. Enligt samtidigt faltal beslut skall
försvarsmakten behålla ansvaret för hälso- och sjukvärden för värnpliktiga. Frägan
är nu föremal för fortsatta organisalion.söverväganden och för överläggningar
mellan staten, landstingen och regionala hälsoråd. Förbandstand-värden väntas
bli samordnad med folktandvården och därigenom fä landstingen som vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
slutligen gäller sjuktransportverksamheten förutsätter vi i avvaktan på
resultatet av särskild utredning om räddningstjänsten i dess vidare bemärkelse
ingen förändring av nuvarande förhållanden. Landstingen har således i enlighet
med ett totalansvar alt tillse alt en ändamålsenlig organisation finns för vägbundna
sjuktransporter. Landstingen har därvid att - om frägan inte ordnas pä annat
sätt - själva som vårdgivare driva verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 9 Regleringen av hälso- och sjukvårdens
organisation</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av i kapitel 7 framförda synpunkter och krav på den funktionella och organLsatoriska
uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdsverksamheten behandlas i kapitel 9 frägan
om föreskrifter härom i lagstiftningen. En genomgång görs utifrån utvecklingen
och behoven inom fyra intresseområden. Dessa intresseområden knyter an till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>det
demokratiska inflytandet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>n</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>del
administrativa inflytandet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>D</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>del
professionella kunnandet och inflytandet resp. till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Q</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>de
företagsdemokratiska intressena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
vart och ett av områdena redovisas dels nuvarande lagreglering, dels våra
överväganden om fortsatt behov av dylik reglering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Här
redovisas i korthet våra slutsatser och förslag med anledning av denna
genomgäng.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Del
demokratiska inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
demokratiska inflytandet över hälso- och sjukvården föreslås säkerställt genom
att en särskilt angiven politisk styrelse liksom f, n, är föreskriven i
lagstiftningen. Vi förutsätter därför alt i varje landsting för den politiska
ledningen av hälso- och sjukvården skall finnas en hälso- och sjukvårdsnämnd.
Nämndens åligganden bör inle detaljregleras. Tungt vägande skäl för en
likformighet över hela landet finns nämligen enligt vår bedömning inte. Varje
huvudman bör ha frihet att anpassa uppgifts- och ansvarsfördelningen till
förutsättningarna i kpmmunallagen pch de Ipkala förhållandena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
möjligheten för landstinget all låta hälso- och sjukvårdsnämnden underställda förtroendemannaorgan
svara för den närmare ledningen av olika delar av verksamheten anser vi bör
finnas kvar i en utformning som ansluter till propositionen (1978/79:408) om
särskilda lokala organ, Hälso-och sjukvårdslagen skall alltså ge de formella
rörutsättningarna för att under hälso- och sjukvårdsnämndens ledning lägga elt
ansvar på politiskt utsedda</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section346>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section347>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>173</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>organ.
Däremot har vi inte avsett alt i lagen föreskriva hur sådana organ skall vara
sammansatta eller hur deras ansvarsområden närmare skall beskrivas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Det
administrativa inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
administrativa reglerna i nuvarande lagstiftning av.scr ansvaret för i princip
alla åligganden i hälso- och sjukvårdsverksamheten som inte med sjukvårdskungörelsens
ord "direkt hör till medicinsk verksamhet". Exempel härpä är regler
som anger vilka tjänstemän som skall finnas i sjukhusledningen och
föreskrifter om dessas åligganden. Viktiga funktioner som inryms i det
administrativa ansvaret är exempelvis planering, samordning, ledning och kpntrpll
liksom organisation, utbildning och anskaffande av för vårdarbetet erforderiiga
resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
redan inledningsvis påpekats och som även framhållits i utredningsdirektiven
utgår den nuvarande .sjukvårdslagens organisatoriska bestämmelser frän en sjukhusbaserad
vård där värdplatserna och den slutna vården har en central betydelse. Trpts
successiv utveckling pch anpassning av lagstiftningen till ett fprmellt och
reellt vidgat huvudmannaskap samt ökad handlingsfrihet för huvudmännen stämmer
lagens grundsyn inte överens med den utveckling som ägt rum och kan väntas
fortsätta. Såväl lagstiftningens ensidiga inriktning som dess detaljeringsgrad
måste därför omprövas. En pmprövning mptiveras också av att den organisatoriska
förändringsprocessen alltjämt pågår och av de starkt skiftande
förutsättningarna inpm och mellan olika landstingsområden för framtiden. Vi bedömer
del olämpligt att utfärda detaljerade författningsbestämmelser även med hänsyn
till att cn ny lag i sina huvuddrag bör gälla under åtminstPne hela 1980-talet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Starka
skäl talar alltså mot en framlida lagstiftning med administrativa regler, som
binder huvudmännen. En ramlagstiftning bör inte föreskriva den organisatoriska
uppbyggnaden av verksamheten. Vi har därför förutsatt, att föreskrifter, som
bygger på begreppen sluten vård och öppen värd, inte skall förekpmma i den nya
lagen. Utredningen har heller inle funnit skäl att lagstifta om begrepp som
anger funktioner, nivåer, organisationsstruktur och arbetsenheter. Hälso- och
sjukvårdens ansvariga förutsätts ha möjlighet att fritt utveckla
värdorganisationen. Det bör givetvis ske i ett samspel mellan berörda
intressenter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
vad mån särskild administrativ sakkunskap är nödvändig för att uppehålla arbetsledande
eller andra befattningar bör avgöras av landslingen själva i samråd med
arbetstagarnas organisationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Det
professionella inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kvaliteten
i vårdarbetet och patientens trygghet bestäms i väsentliga avseenden av
personalens kunskaper och engagemang liksom av den arbetsorganisation för
samverkan och utveckling som tillämpas. Kraven pä och förutsättningarna för
denna arbetsorganisation skiftar i hög grad mellan hälso-och sjukvårdens olika
verksamhetsgrenar samt mellan olika delar av landet. Utredningen finner därför inle
skäl alt närmare reglera denna organisation</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section348>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section349>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>174</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>i ensartade
former. Nägra skäl att genom lagstiftning undanta den professionella
organisationen från personalens rätt till medbestämmande har inte bedömts
föreligga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har vidare utgått frän att del grundläggande medicinska yrkesansvarel, som
regleras utanför hälso- och sjukvårdslagen, bibehålls och vidgas till alt pmfalta
i princip all perspnal inom den hälso- och sjukvård, för vars kvalitet
samhället påtagit sig ett ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har emellertid ansett det nödvändigt all trots att arbetsorganisationen i
övrigt inte regleras i lagstiftningen behälla en bestämmelse om medicinskt
ledningsansvar för läkare, I anslutning till en lagstiftning om ledningsansvar
måste vikten av att vid utövandet av sådant ansvar iaktta
delegationsmöjligheterna särskill understrykas. Det medicinska ledningsansvaret
är avgränsat till att gälla undersökning och behandling i medicinskt avseende
av den enskilde patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Inom
sådan verksamhet som inte till övervägande del är medicinsk bestämmer
huvudmannen själv hur ledningen av verksamheten skall prga-niseras.
Ledningsansvar kan även i detta fall avse utredning pch behandling av enskilda
vårdfall. Det gäller t. ex. tandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Huvudmannen
bestämmer pcksä enligt vad spm redan anförts om det administrativa inflytandet
om ledningsansvaret när det gäller vilka resurser t. ex. i form av lokaler,
personal, material etc. som skall ställas till förfogande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Det
företagsdemokratiska inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Frågan
om särskilda bestämmelser i lag om organisation, åligganden och ansvar måste
ses mot bakgrund också av kraven på arbetsplatsdemokrati. Inom hälso- och
sjukvärden bör givetvis flnnas samma förutsättningar för samverkan i arbetet
och medbestämmande för alla anställda, som man eftersträvar i övrigt
arbetsliv. De särskilda krav som patientvården ställer bör dock samtidigt beaktas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
överväganden har lelt till slutsatsen att en ändamålsenlig utveckling och drift
av verksamheten bäst nås om organisatoriska bestämmelser inte föreskrivs genom
häl.so- och sjukvårdslagstiftningen. Detta ligger helt i linje med kraven från företagsdemokratisk
synpunkt på att regler inle bör finnas, som inskränker utrymmet för
medbestämmande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdslagstiftningen bör därför ge förutsättningar för största inöjliga
samverkan i arbetet för alla, innefattande även rätt att ta del i beslutsfattandet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 10 Samspelet mellan landstingen och staten</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitlet diskuteras de förändrade krav på och förutsättningar för samspelet
mellan landstingen och staten som följer av ,samhällets och hälso- och .sjukvårdens
utveckling samt av det av oss föreslagna totalansvaret. Förändringarna
diskuteras utifrån det samspel spm etablerats i avseende pä några viktiga
funktioner. Vi redovisar inledningsvis vissa övergripande synpunkter på statens
ansvar</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section350>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section351>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>175</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>inom
hälso- och sjukvården mot bakgrund av bl. a. den pågående decentraliseringen
och förstärkningen av den kommunala självstyrelsen. Därvid konstateras att det
är de landstingskommunala huvudmännen som har det direkta ansvaret för
utformning, finansiering och drift av hälso- och sjukvården samt alt de
övergripande målen för dessa verksamheter inom ramen för den allmänna väirärdspoiitiken
fastställes av statsmakterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
uppgifter som följer av statens övergripande ansvar för hälso- och sjukvården hänföres
enligt kapitel 10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>till
kravet på en rationell och rättvis fördelning av samhällets resurser inom hälso-
och sjukvården saml mellan denna sektor och andra samhällssektorer
(välfärdspolitik),</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>till
behovet av en för riket samordnad utveckling av resurser för hälso-och sjukvärden
(t. ex. genom arbeismarknadspnliiik och utbildning av personal) jämte
tillhandahållande av nya kunskaper t. ex. genom forsk-nings-och
utvecklingsarbete) samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>till
bevakning av enskilda människors trygghet och säkerhet i medicinskt avseende
(tillsyn).</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessa
uppgifter förutsätts - som det i enlighet med den kpmmunalekp-nomiska
utredningens förslag kommit till uttryck i prop. 1978/79:95 - sä långt möjligt
bli utformade som ett bistånd och stöd till hälso- och sjukvårdshuvudmännen.
Följande funktioner behandlas mer ingående:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Statlig
planeringssamordning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Pä
hälso- och sjukvårdshuvudmännen ankommer att upprätta och fastställa planer för
hälso- och sjukvården. Statens insatser i delta sammanhang innebär ytterst en
avvägning av resurser såväl mellan hälso- och sjukvården och övriga
samhällssektorer som inpm hälso- och sjukvårdssektorn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
räknar med att det .statliga intresset p5 central förvaltningsnivå i förslå
hand skall representeras av socialstyrelsen. Denna bör även i fortsättningen ha
ett allmänt ansvar att följa och stödja den regionala och lokala hälso-och
sjukvårdsplaneringen samt att svara för den statliga tillsynen över hälso-och
sjukvårdsverksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
planeringsuppgifter enligt utredningen sammanfattas pä följande sätt. En
utgångspunkt är därvid ett vidareutvecklat samarbete mellan socialstyrelsen
och andra centrala och regionala organ. Uppgifterna är:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Att ta fram underiag till regering och riksdag för hälsopolitiska
beslut samt för planeringsöverväganden av mer övergripande art.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Att medverka till fortsatt utbyggnad av elt
enhetligt system för hälsp-och sjukvårdsplanering med enhetliga referensramar pch
statistik m. m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Alt bidra med underiag för planering på regional
och lokal nivä.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'>4.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Att följa och stödja hälso- och
sjukvårdsplaneringen på landstings- och sjukvårdsregional nivå samt alt yttra
sig över planförslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'>5.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Att göra sammanställningar av olika planer</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt;text-indent:0cm'>6.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Att medverka i sektorsövergripande planering
(samhällsplanering).</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section352>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section353>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>176</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Statlig
tillsyn m. m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
gällande sjukvårdslag anges att "högsta tillsynen över landstingskpmmunernas
sjukvårdande verksamhet utövas av socialstyrelsen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
konstaterar i kapitel 10 att det statliga tillsynsarbetet för närvarande häller
på att ändra karaktär. I enlighet med strävan att minska den statliga
detaljkontrollen fär tillsynen över bl. a. landstingens verksamhet en mera
övergripande och rådgivande inriktning. Tillsynen kppplas också allt starkare
samman med planeringen som en del i en gemensam process. Tillsynen kommer
därvid att präglas av en uppföljning av planeringsinsatserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Uppföljningen
är inriktad pä måluppfyllelse pch utvärdering av resultaten av plika planeringsätgärder.
Utvecklingen mot en målorienterad ramlag för hälso- och sjukvården innebär att
statens framtida tillsyn i växande utsträckning bör avse sådan kontroll av
måluppfyllelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
i fortsättningen kommer dock enligt våruppfattningbehpvatt finnas av tillsyn
från statligt håll över individuella förhållanden, inriktad på kvalitet och
säkerhet i vård och behandling i enskilda fall. Häri ligger ett rättsskydd för
den enskilde medborgaren.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
tillsynsansvar, som alltså bör ha en övergripande och rådgivande inriktning,
liksom dess skyldighet att utfärda allmänna räd förutsätts komma till uttryck i
hälso- och sjukvårdslagen. Däremot utgår utredningen från att samhällets
tillsyn över den inom hälso- och sjukvården verksamma personalen enligt medicinalansvarskommitténs
förslag kommer att regleras genom särskild lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
förutsätter vidare i kapitel 10 att den nya lagen skall ge förutsättningar att
föreskriva skyldighet för landsting eller annan värdansvarig alt till socialstyrelsen
anmäla alla fall, där (allvariig) skada eller sjukdom följt på behandling i hälso-
och sjukvården, utom i sädana fall, där denna följd låg inom ramen för vad som
kunde förutses inträffa. Del bör ankomma pä spcialstyrelsen att utfärda de
föreskrifter som är erforderiiga för detta ändamål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
del av socialstyrelsens tillsyn utövas av regionala organ, bl. a. länsläkarna.
I prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens framtida roll, arbetsuppgifter och
organisation m. m. föresläs att länsläkarväsendet skall avvecklas och att vissa
av länsläkarnas arbetsuppgifter skall överföras till landstingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
utgår från att länsläkarnas nuvarande tillsynsuppgifter skall kUnna fördelas
mellan socialstyrelsen pch regipnala organisationer på sätt som föreslagits i
propositionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ekonomiska
bidrag och överenskommelser</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
kapitel 10 konstateras kommunernas och därvid - av särskilt intresse för oss -
landstingskommunernas centrala roll i att förverkliga välfärdssamhället. Som
framgått av diskussionerna med anledning av den kommunalekonomiska
utredningens förslag råder stor enighet om vikten av att kommunernas verksamhet
samordnas med den övergripande statliga politiken. Mot bakgrund av framför
allt den samhällsekonomiska utvecklingen kommer det enligt vår bedömning att
bli nödvändigt att dämpa expansionstakten inom hälso- och sjukvården.
Intresset av att undvika ökat skat-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section354>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section355>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>177</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>tetryck
är emellertid inte tillräckligt skäl mot fortsatt utbyggnad av hälso-och
sjukvården. Förutom formerna för finansiering måste även prioriteringen och
avvägningen mellan behoven inom olika samhällssektorer tillmätas stor
betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vår
utredning utgår frän att formerna för finansiering av hälso- och sjukvårdens
fortsatta expansion skall anpassas till det beslut som riksdagen fatlat med
anledning av den kommunalekonomiska propositipnen samt av de överväganden som
bl. a. följer av sysselsättningsutredningens förslag i ärendet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utformnmgen
av sjukförsäkringssystemet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
allmänna försäkringen ger enligt nuvarande regler sjukvårdsersättning,
sjukpenning och föräldrapenning. Ersättning utgår däremot inte (med vissa
undantag) för åtgärder som bara syftar till att förebygga sjukdom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:6.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
förutsätter som ovan sagts att ersättning för exempelvis hälsokontroller kan
utgå pä samma sätt som för sjukvård. En ny hälsovårdsersältning skulle kunna
utformas på samma sätt som dagens laxebundna sjukvårdsersättningar per besök
eller utförd åtgärd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Eftersom
även andra, mer allmänt inriktade insatser ingår i hälsovården har emellertid
utredningen i stället för en direkt motsvarighet till dagens ersättningsregler
under sina överväganden diskuterat en annan ersättningsform. En sådan bör
medge landstinget - i förekpmmande falt i samplanering med andra vårdgivare -
att prioritera hälso- och sjukvärdsinsatserna enligt vad som vid varje fillfälle
bedöms viktigast. Det kan dä knappast bli fråga om en ersättning som är bunden
till antal besök eller utförda åtgärder. Sjukförsäkringens ersättning bör i
stället vara helt neutral och utgå till landstingen med generellt beräknade
belopp. Det torde därvid vara lämpligt att antingen bestämma ett belopp baserat
pä antal invånare inom landstingsområdet eller låta landstingen fä en andel av
de socialförsäkringsavgifter som finansierar försäkringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
kollektivt beräknad ersättning för hälsovård leder fram till motsvarande
frågeställningar då det gäller de nuvarande sjukvårdsersättningarna från sjukförsäkringen.
Det skulle innebära att man överväger ändring av det nuvarande, i huvudsak prestationsbaserade
systemet för sjukvårdsersättningar, inte bara för hälsovård utan pckså för
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
system med kpllektivt beräknade ersättningar frän sjukvårdsförsäkringen till
landslingen skulle ge möjlighet att planera vårdutbud och finansiering utan
att behöva anpassa sig till en detaljerad åtgärdsbunden ersättningsform. En
möjlighet att kpmbinera totalöversikten i planering och drift med fördelningen
av de ekonomiska resurserna även från sjukförsäkringen skulle - mot bakgrunden
av ett landstingen tilldelat totalansvar -innebära en kraftig förstärkning av
landstingens möjligheter att ge hälso-pch sjukvården önskad inriktning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
ankommer inte pä denna utredning att överväga formerna för en sådan kollektivt
beräknad totalersättning för säväl hälsovården som sjukvärden. En modell för
ett nytt ersättningssystem redovisas emellertid. Frägan förutsätts bli föremål
för ytteriigare utredning. Vi ulgår också från alt frågans lösning inte fäi nägra
direkta äterverkningar pä hälso- och sjukvårdslagens utformning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>12 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section356>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>178</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Reglering
av inrättande av läkartjänster</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
sjukvårdslagen fordras medgivande av socialstyrelsen för att inrätta i princip
alla läkartjänster inom offentlig hälso- och sjukvård. Villkoren för inrättande
av läkartjänster anges i sjukvårdskungörelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
prövning av inrättande av tjänst för läkare skall enligt sjukvårdskungörelsen
"ske på grundval av ett för riket upprättat läkarfördelningsprogram, som
rastställes av socialdepartementets sjukvårdsdelegation". Läkarfördelningsprogrammet
(LP), som vanligtvis omfattar en period av fem år, revideras och fastställs i
princip vartannat år av socialdepartementets sjukvårdsdelegation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har analyserat effekterna av det hittillsvarande arbetet med läkarför-delning.
Vi kpnstaterar därvid att LP ännu inte nätt avsedd effekt varken som
planeringsinstrument (för fördelning av läkare under vidareutbildning) eller
som ransoneringsinstrument (för fördelning av tjänster för vidareutbildade
läkare). Svårigheterna beror bl. a. pä att det inle varit möjligt att kontrpllera
omfattningen av läkarvikariaten. Härigenom har betydande vakanser på
läkartjänster (-block) uppstått, spm kommit att främst drabba de
verksamhetsområden, landsting och sju k värdsformer, som har en lägre
attraktionskraft än andra.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
anser att det även i fortsättningen behövs en central planering av
läkarresurserna inom landet med upprättande av läkarfördelningsprogram både för
läkare under vidareutbildning pch - så länge som läkarbristen kvarstår - för
vidareutbildade läkare. Vi har dock funnit starka skäl föreligga att reformera
det nuvarande systemet för fördelning av läkartjänster Anledning härtill är
dels de brister, som vidlåder läkartjänsteprogramarbetet och som är att hänföra
till svårigheterna att kontrpllera läkarutfallel, dels alt
planeringssituationen för landstingen i framtiden väntas komma att ändras, bl.
a. som konsekvens av det totalansvar för hälso- och sjukvården inom sina
respektive områden, spm landstingen föreslagits komma att fä.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Formerna
för samverkan för fördelning av läkararbetskraft föresläs i kapitel 10 utformas
enligt en ny modell. Dessa former bör bli reglerade genom överenskommelser
mellan berörda parter och inte genom lagstiftning. Härigenom skapas möjlighet
att flexibelt anpassa formerna för en central planering av läkarresurserna med
hänsyn till de sjukvårdsorganisatoriska och andra förändringar, som kan bli
aktuella.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
nya läkarfördelningssystemet bör bli helt inriktat på att fördela läkare och
inte tjänster. Avgörande för att systemet skall fungera är att de enskilda
landstingen lojalt häller sig inom de ramar för anställning av nya läkare - säväl
vidareutbildade som sådana under vidareutbildning - som framgår av det på
central nivå framtagna planeringsunderiagel (läkarfördelningsra-mar). Det bör stä
i överensstämmelse med hälsp- och sjukvårdshuvudmännens egna intressen alt
samverka till en ratipnell pch bl. a. från sjukvårdspp-litisk synpunkt
ändamålsenlig fördelning av läkarresurserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
de frivilliga överenskommelserna inte skulle leda till önskat resultat har
staten möjlighet att överväga andra åtgärder. Fråga härom bör i första hand
aktualiseras vid de fortlöpande överiäggningarna mellan staten samt hälso- och
sjukvårdshuvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Innan
elt syslem av det av pss skisserade slaget kan läggas till grund</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section357>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section358>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>179</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>för
en överenskommelse mellan staten och landstingsförbundet, måste ett fprtsatl
och fördjupat utvecklingsarbete äga rum. Här redan gjprda överväganden bör
emellertid kunna ligga till grund för ett ställningstagande, att hälso- och
sjukvårdslagen inte skall behöva ange skyldighet för landstingen alt inhämta
socialstyrelsens medgivande för att inrätta tjänst för läkare i hälso- och sjukvärdande
verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Reglering
av byggenskap och byggnadsgranskning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
redovisar inte några egna överväganden ifråga om prioriteringar av
byggnadsinvesteringar inom hälso- och sjukvården. Vi erinrar däremot om
förslag, som framlagts i en proppsition om socialstyrelsens framtida uppgifter
och organisation m. m. att avskaffa den centrala prioriteringen av hälso- och
sjukvärdens byggnadsinvesteringar. Ett genomförande av detta förslag bör enligt
vår bedömning inte få några kpnsekvenser för en ny hälso-och
sjukvårdslagstiftning,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta avsnitt erinras vidare om rik.sdagens beslut att nämnden för sjukvårds-
och socialvårdsbyggnader (NSB) upphört den 1 juli 1979. Tidigare granskning och
godkännande av förslag till byggnadsarbeten för vissa sjukvårdsändamål har
ersatts av frivilligt samråd och ett kontinueriigl erfaren-helsutbyte mellan hälso-
och sjukvårdshuvudmännen och Spri. Vi finner mot bakgrund härav att den
skyldighet att granska byggnadsritningar m, m, som finns enligt tidigare
författningar inte bör återfinnas i en hälso- och sjukvårdslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Forsknings-
och utvecklingsarbete (FoU)</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Under
denna rubrik redovisas inledningsvis pågående FoU-verksamheter m. m, och
föreliggande utvecklingssträvanden. Vi understryker därefter för vår del att FoU-arbete
är ett av de viktigaste instrumenten för att päverka hälso- och
sjukvårdsverksamheten och dess framlida utveckling. Ansvaret för forsknings-
och utvecklingsarbetet inpm hälso- och sjukvården bör därför starkare än som
hittills skett knytas till hälso- och sjukvårdssektorn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Forsknings-
och utvecklingsarbetets inriktning måste enligt vår uppfattning förändras och
mer koncentreras pä föreliggande utvecklings- och planeringsproblem. Vi
understryker också angelägenheten av att fä fram ett informationsunderiag som
pä ett bättre sätt än hittills belyser omfattning och inriktning av insatserna
inom hälso- och sjukvården och därvid bl.a. deras fördelning pä olika
tillämpningsområden. Den påbörjade förändringen av inriktningen av den
medicinska fprskningen mpt bl. a. mer förebyggande insatser och
decentraliserade vårdformer, innefattande psykiatriska och långvariga
sjukdomar m. m., måste fortsätta och påskyndas. Detta gäller likaså den pågående
utbyggnaden av hälso- och sjukvårdsforskningen samt omvårdnadsforskningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingen
bör - om de tilldelas elt totalansvar för hälso- och sjukvården - enligt vår
uppfattning ha ett stort intresse av att skaffa sig en grundval för forsknings-
och utvecklingsarbetet och att precisera sina krav pä förändringar av detta
arbete. Staten bör å sin sida ha ett särskilt ansvar alt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section359>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section360>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>180</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bevaka
att det för landet samlade och fortlöpande forsknings- och utvecklingsarbetet
står i överensstämmelse med de övergripande hälso- och sjukvårdspolitiska
målsättningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utbildning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om utbildning redovisas i betänkandet inledningsvis pågående utvecklingssträvanden
inpm värdutbildningens pmråde. Vi konstaterar därefter att vårdutbildningen i
likhet med forsknings- och utvecklingsarbetet utgör ett viktigt instrument för
att påverka hälso- och sjukvårdsverksamheten och dess framtida utveckling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ändrad inriktning av värdpolitiken i samhället måste enligl vår uppfattning påverka
vårdutbildningarnas innehåll och dimensionering. Utbildningsplaneringen måste
därför arbeta med nära anknytning till vårdplaneringen och ses som en del i en
mer övergripande personalförsörjningsplanering. Inte minst väsentlig är en
förändring av hälsp- och sjukvårdsutbildningarnas innehåll sä alt de bättre
svarar mpt bl. a. de omstruktureringar, som sker inom vårdorganisation och
utbildningssamhälle.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
totalansvar, innebärande bevakning av att utbildningen har viss kvantitet och
en kvalitet anpassad till hälso- pch sjukvårdens utveckling, medför en vidgning
av landstingens ansvar för utbildningsinsatserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
måste staten ha ett starkt intresse av att utifrån sina bl, a, vårdpolitiska,
utbildningspolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter
söka päverka utbildningarnas innehåll Pch dimensionering. På socialstyrelsen
bör i första hand ankomma att medverka i en fortlöpande personal- och
utbildningsplanering samt att tillhandahålla ansvariga statliga
utbildningsmyndigheter beslutsunderiag rörande vårdutbildningarnas innehåll
och dimensionering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälsoupplysning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Bland
de uppgifter som förutsätts ankomma på landstingen som en följd av ett
övergripande ansvar för att främja hälsan hos hela befolkningen är
hälsoupplysningen av stor betydelse. Denna verksamhet bedöms ha stort
inflytande på utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Genom upplysning
påverkas bl. a. attityderna till och därmed också efterfrågan på vårdinsatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
förutsätter att staten även i fortsättningen har en kompletterande och
samordnande funktion när det gäller hälsoupplysningen i landet. Staten -och
därvid i första hand socialstyrelsen - har bl. a. att inom området medverka i
kunskapsförmedlingen till andra berörda samhällssektprer, såsom skola, press,
radio och TV m. fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Information
och hälsoupplysning bör - anser vi - betraktas som en integrerad del av hälsp-
pch sjukvårdsverksamheten i alla dess delar.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section361>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:34.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section362>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>181</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Kapitel 11 Utgångspunkter för ny lagstiftning.
Specialmotiveringar till förslaget till hälso- och sjukvårdslag</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
detta kapitel görs först en sammanfattning av utgångspunkter och överväganden
med konsekvenser för vårt förslag till hälso- och sjukvårdslag (redovisade i
kap. 6-10). Därefter följer specialmotiveringar till själva lagförslaget
paragraf för paragraf samt förslag om en behörighetsförordning. Kapitlet
avslutas med en jämförande genomgång av nu gällande och föreslagen
författningstext.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Allmänna
synpunkter mot bakgrund av nuvarande lagstiftning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnitt 11.1 erinras om krav som mol bakgrunden av hälso- och sjukvårdens
utveckling efter den nuvarande sjukvårdslagens tillkomst kan ställas på en ny
lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
direktiv</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
direktiv sammanfattas i avsnitt 11.2. (De full.ständiga direktiven redovisas i
kapitel 1.)</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
överväganden</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnitt 11.1 erinras pm krav spm mot bakgrunden av utvecklingen är av direkt
betydelse för utformningen av vårt lagförslag. Dessa överväganden leder i
flertalet fall till ställningstagande huruvida föreskrifter bör finnas resp.
inte finnas i den nya lagstiftningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
en grundläggande utgångspunkt anger vi i detta avsnitt att lagstiftningen bör pmfalta
såväl hälspvård spm sjukvård och att den därigenom b<5r ge uttryck för ett hälsopolitiskt
synsätt och en vidgning av hälso- och sjukvårdens ansvarsområde.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
vårdsökandes behov i olika avseenden - t. ex, när det gäller trygghet,
kvalitet, helhetssyn, omvårdnad samt närhet och tillgänglighet - bör enligt
våra utgångspunkter också ha grundläggande betydelse för lagstiftningen. Dessa
behov omfattas därför av målformuleringarna i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Avsnitt
11.3 sammanfattar också utgångspunkterna beträffande hälso- och sjukvårdens
uppgifter och innehåll. Vårt förslag härom innebär att hälso- och sjukvården
dels - i det individinriktade arbetet - har funktionerna att förebygga,
uppspåra, utreda och behandla sjukdom och skada, dels har alt främja hela
befolkningens hälsotillstånd. Till hälso- och sjukvärden räknas all den
verksamhet i samhället, oberoende av vårdgivare, vars huvudsakliga uppgift är
att verka på här angivet sätt. Det får bl. a. till praktisk konsekvens ati
också tandvården innefattas i begreppet hälso- och sjukvård,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:6.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnittet återges också de övergripande mål för hälso- och sjukvården som enligl
våra överväganden bör framgå av den nya lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
vidare framhålles i kapitel 11 bör lagen också innehålla föreskrifter om. ett
landslingens totalansvar för hälso- och sjukvården inom sina resp. områden och
för den egna befolkningens hälsa samt om en därav följande</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section363>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section364>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>182</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skyldighet
att i samverkan med andra vårdgivare/j/awra denna verksamhet. Vi förutsätter
också en lagfäst skyldighet för landstingen att samverka med andra verksamheter
av betydelse för hälsp- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
11.3 framgår även att vi ansluter oss till regionsjukvårdsutredningens förslag
att en skyldighet för landstingen att medverka i gemensam planering Inom och
mellan sjukvårdsregionerna regleras i hälso- och sjukvårdslagen. I enlighet med
vad regionsjukvärdsutredningen förutsatt innebär värt lagförslag också en
möjlighet för regeringen att föreskriva rikets indelning i sjukvårdsregioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Övervägandena
beträffande organisatoriska föreskrifter innebär bl. a, att ett demokratiskt
inflytande säkerställes genom en bestämmelse om att en hälso-pch sjukvårdsnämnd
skall finnas i varje landsting. Vi föreslår också att möjlighet skall finnas
att låta hälso- och sjukvårdsnämnden underställda förtroendemannaorgan svara
för den närmare ledningen av olika delar av verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nya lagstiftningen bör enligt vårt förslag till sin principiella uppbyggnad
skilja sig från den nuvarande därigenpm att den inte i samma utsträckning som
tidigare upptar administrativa och arbetsorganisatoriska regler. Några skäl att
genom lagstiftning undanta den administrativa eller professionella prganisafipnen
frän en lokal anpassning och från personalens rätt till medbestämmande har inte
ansetts föreligga. Vi föreslär dock bibehållande av en bestämmelse om ett
medicinskt ledningsansvar för läkare, avgränsat till att gälla undersökning och
behandling i medicinskt avseende av den enskilde patienten. Om ledningsansvar i
övrigt förutsätts hälso- och sjukvårdshuvudmannen kunna besluta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har i betänkandet fäst stort avseende vid samspelet mellan land.stingen och stolen.
Detta samspel har huvudsakligen förutsatts kunna äga rum under former som inte
behöver bindas genom lagstiftningsåtgärder. Vi anser således att lagstiftningen
inte bör innehålla nägra föreskrifter om skyldigheter för statliga myndigheter
att medverka i hälsp- pch sjukvårdsplaneringen, inte heller pm ekpnpmiska
överenskommelser eller om anknytningen till sjukförsäkringssystemet. Den
samverkan mellan landstingen och stålen som är nödvändig ifråga om forsknings-
och utvecklingsarbete liksom på utbildningsområdet och inom hälsoupplysningen
bör heller inte föranleda nägra lagstiftningsåtgärder. Den tidigare
lagbestämmelsen pm skyldighet all inhämta socialstyreLsens medgivande för att
inrätta tjänst för läkare inom offentlig hälso- och sjukvård föreslås slopad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
tillsyn över hälso- och sjukvärden i riket föreslås även i fortsättningen
utövas av socialstyrelsen. Denna tillsyn förutsätts i enlighet med redan påbörjad
utveckling mera än tidigare utformas spm bistånd och stöd till hälso-och
sjukvårdshuvudmännen. Denna förändring behöver inte komma till uttryck i
lagstiftningen, som dock förutsätts innehålla regler om tillsyn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
att tillgodose det behov av tillsyn och kontroll, som föranlett den nuvarande s,
k, Lex Mariabestämmelsen, förutsätter vi att den nya lagen skall ge
förutsättningar alt föreskriva en anmälningsskyldighet för landsting eller
annan vårdgivare. Därmed avser vi skyldighet att till socialstyrelsen anmäla
alla fall, där skada eller sjukdom följt pä behandling av hälso- och sjukvärden,
utom i sådana fall, där skadan eller sjukdomen legat inom ramen för vad som
kunde förutses inträffa.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section365>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section366>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>183</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vissa
övriga frågor</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
avsnitt 11.4 behandlar vi vissa övriga för lagstiftningen betydelsefulla frå-gpr.
Det konstateras, att de bestämmelser som reglerar behörigheten till innehav av
tjänster finns i många författningar. De är pfta tämligen detaljrika och
dokumenterade pä ett författning.stekniskt splittrat sätt. Enligt vär uppfattning
kan det anföras åtskilliga skäl för att en särskild översyn av dessa
bestämmelser kpmmer till stånd. En sådan översyn borde då också omfatta frägorna
om behörighet pä områden som f n. inte är författningsreglerade och om
tillsättningsförfarandet. Uppgiften att verkställa denna översyn faller
emellertid utanför hälso- och sjukvårdsutredningens uppdrag. Vi förordar därför
att behörighetsfrågor m. m. utreds i särskild ordning. Som framgår här nedan
föreslås vissa regler om behörighet gälla övergångsvis. Vissa regler i
nuvarande lagstiftning om tillsättning av läkartjänster bör i detta sammanhang
kunna slopas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
har i våra förslag inte tagit hänsyn till förslagen i den våren 1979 avlämnade
propositionen om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.
Propositionen innehåller bl. a. förslag om en ändring i sjukvårdslagen av
innebörd att särskilda förtroendenämnder skall inrättas hos hälso- och
sjukvårdshuvudmännen med uppgift bl. a. att främja kontakterna mellan patienter
och hälso- och sjukvårdsperspnal. Om riksdagen beslutar i enlighet med prppositionens
förslag bör föreskrift om förtrpendenämnd införas i hälsp- och sjukvårdslagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vår
utredning har inte haft möjlighet att avvakta slutbehandlingen av de av
särskilda utredningar framlagda förslagen pm andlig vård vid sjukhus,
kriminalvårdsanstalter m. m. resp. om hä/so- och sjuh-ården i krig.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vårt
förslag till ny lag för hälso- och sjukvården medför behov a\ följdändringar i
en läng rad författningar. Någon systematisk genomgäng av vilka författningsrum
spm direkt berörs har inte gjprts, dä vi förutsatt att en sådan kommer att
göras i annat sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Specialmotiveringar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
ett avsnitt av kapitel 11 redpvisas paragraf för paragraf specialmotiveringarna
till vårt förslag till hälso- och sjukvårdslag. De bör studeras i direkt
anslutning till lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Förordning
om behörighet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
pm en hälsp- och sjukvårdslag innebär bl. a. upphävande av de nu gällande
sjukvårds- och folktandvårdslagarna. I anslutning härtill bör också
sjukvårdskungörelsen och folktandvårdskungörelsen upphävas. Vi har som redan
nämnts bedömt nödvändigt att en särskild översyn görs av gällande
behörighetsbestämmelser inpm hälso- och sjukvården, I avvaktan pä att en sådan
översyn hinner genomföras och leda till beslut bör enligt vår mening en
särskild förordning om behörighet till vi.ssa anställningar i hälso-och
sjukvården gälla övergångsvis. Vi lämnar elt förslag till en sådan förordning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section367>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section368>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>184</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Jämförelser
mellan nuvarande och föreslagna författningstexter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vi
redovisar som avslutning av tietänkandet översiktligt hur innehållet i de
nuvarande författningstexterna kommer att påverkas av våra olika förslag.
Därvid går vi igenom sjukvårdslagen, sjukvårdskungörelsen, folktandvårdslagen
och folktandvårdskungörelsen paragraf för paragraf I kommentarerna anges om
bestämmelserna avses finnas kvar, ersättas av andra bestämmelser eller utgå.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section369>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:90.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section370>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>185</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
3 Hälso- och sjukvårdsutredningens lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:34.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslag
till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Inledande
bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvård</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Med hälso- och sjukvård avses i denna lag en verksamhet för att fö<br>
rebygga, uppspåra, utreda och behandla sjukdomar och skador.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
hälso- Pch sjukvården hör Pckså tandvård och sjuktransporter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens mål</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Hälsp- och sjukvården skall främja en god hälsa hos hela befolkningen.<br>
Den skall erbjuda sina tjänster åt alla på lika villkor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
god hälso- pch sjukvård skall särskilt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'><span lang=EN-US>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-family:Verdana'>tillgodose de vårdsökandes behov av trygghet och
kvalitet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>präglas av en helhetssyn pä den enskildes
förhållanden,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara nära och lätt tillgänglig,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>utgå från den enskildes eget ansvar för sin hälsa
och vara grundad på aktning för människors rätt till självbestämmande och okränkbarhet,
samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara organiserad så att goda kontakter mellan den
vårdsökande och hälso- och sjukvårdens personal underiättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvärden i landstingskommunerna</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunens
totalansvar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3§
Varje landstingskommun bär ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som
är bosatta inom landstingskommunen och för att en god hälso- och sjukvård
erbjuds dem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
dem som vistas i landstingskommunen utan alt vara bosatta där skall
landstingskommunen erbjuda den vård som omedelbart behövs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:4.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som i denna lag sägs om landstingskommun skall också gälla kommun som inle
ingår i landstingskommun. Bestämmelse om förvaltningsutskott skall därvid avse
kommunstyrelsen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section371>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section372>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>186</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4 §
Landstingskommunen skall planera hälso- och sjukvårdens utveckling<br>
och organisation med utgångspunkt i människornas samlade behov. In<br>
riktningen och organisationen av den hälso- och sjukvård som skall tillgodose<br>
behov av närhet och lättillgänglighet skall redovisas särskilt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Planeringen
skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än
landstingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskommunens planering och utveckling av hälso- och sjukvården
skall bedrivas i samarbete med samhällsorgan, prganisalioner och enskilda.
Landstingskommunen skall vid sin medverkan i samhällsplaneringen verka för en
god hälsa hos befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskpmmunen skall samverka med övriga landstingskommuner vid
planeringen av den hälso- och sjukvård som berör flera landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
fär föreskriva alt riket skall delas in i regioner för sådan hälso-och
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nämnder</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7 §
Ledningen av hälso- och sjukvärden i landstingskommunen utövas av<br>
en hälso- och sjukvårdsnämnd, om annat inte följer av sådant beslut som<br>
avses i 3 kap. 14 8 kommunallagen (1977:179).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
fär tillsätta en särskild hälso- och sjukvårdsnämnd eller uppdra ät en annan
nämnd alt vara hälso- och sjukvårdsnämnd. Om detta inte har skett är
förvaltningsutskottet hälso- och sjukvårdsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>8<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskommunen r tillsätta ett eller flera särskilda organ för
att under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvärden vart och ett
för sin verksamhet, om annat inle följer av sådant beslut som avses i 3 kap.
14 8 kommunallagen (1977:179).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>9<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ I fräga om särskild hälso- pch sjukvårdsnämnd och organ som avses i
8 8 gäller bestämmelserna i 3 kap. 2-12 85 kommunallagen (1977:179) i
tillämpliga delar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 8
Den som är eller har varit ledamot eller suppleant i hälso- och sjuk<br>
vårdsnämnd eller i organ som avses i 8 S får inte obehörigen uppenbara<br>
vad han har fält veta om någons hälsa eller personliga förhållanden i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Personal</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span lang=EN-US style='font-family:
Verdana'>11 </span><span style='font-family:Verdana'>§ Ansvaret för alt
leda den medicinska verksamheten inom olika verk<br>
samhetsområden skall åvila läkare. Detta ansvar bör så långt del är möjligt<br>
och lämpligt lämnas över till annan hälsp- Pch sjukvårdspersonal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:4.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Om hälsp-
och sjukvårdspersonalens åligganden och ansvar i sin yrkesverksamhet finns
särskilda bestämmelser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section373>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section374>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>187</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Villkor
för anställning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>12
§ Regeringen f föreskriva särskilda villkpr för anställning inpm landstingskommunens
hälso- och sjukvård. Regeringen fär övertala ät socialstyrelsen att meddela
sådana föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om anställning av läkare
vid sjukhus som har upplåtits för utbildning och forskning finns särskilda
bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Samverkan
och förtroende i vården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:6.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
Hälso- och sjukvården för den enskilde vårdsökande skall så långt<br>
det är möjligt läggas upp Pch genpmföras i nära Pch förtroendefull samverkan<br>
mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och honom.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:6.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
vårdsökande har rätt till upplysningar om sin hälsa och om de behandlingsmöjligheter
som finns. Om upplysningarna inte kan lämnas till den värdsökande skall de i
stället kunna lämnas till någon som står honom nära.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
tystnadsplikt och sekretess finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Vårdavgifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14 §
Landstingskommunen f ta ut vårdavgifter av de värdsökande enligt<br>
grunder som landstingskommunen bestämmer, i den mån annat inle är<br>
särskill föreskrivet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Tillsyn
m. m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>15 §
Socialstyrelsen har tillsynen över hälso- och sjukvärden i den män annat inte
är särskilt föreskrivet. Till ledning för vården får styrelsen utfärda allmänna
råd. Regeringen bemyndigas att meddela</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda
människors säkerhet i vården, samt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>föreskrifter om skyldighet för den som bedriver hälso-
och sjukvård att anmäla till socialstyrelsen när någon har skadats i samband
med vård eller risk för skada har uppkommit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
får överiåta ät socialstyrelsen att meddela föreskrifter som avses i andra
stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1. Denna
lag träder i kraft den</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:5.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
lagen upphävs sjukvårdslagen (1962:242) och folktandvårdslagen (1973:457).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>1 fräga om besvärsförfarande som avses i 34 § 1
mom, första stycket sjukvårdslagen (1962:242) och som har päbörjals när denna
lag träder i kraft skall äldre bestämmelser tillämpas intill dess
socialstyrelsen har fattat beslut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>I fräga om landstingskommunernas ansvar för
tandvärden skall til! utgången av år 1985 gälla följande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section375>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section376>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>188</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:4.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
skall svara för den tandvård för barn och ungdomar som är bosatta inom
landstingskommunen till och med del är dä de fyller nitton är, i den män
behovet av tandvård inte tillgodoses i särskild ordning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
skall, utöver den specialisttandvård som följer av vad som nu har sagts, svara
för specialisttandvård för vuxna som är Iwsatta inpm landstingskpmmunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:5.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>4.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift spm har
ersatts genpm bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section377>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:87.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section378>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>189</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Bilaga
4</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Sammanställning
av remissyttranden över hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande (SOU
1979:78) Mål och Medel för hälso- och sjukvården, förslag till hälso- och
sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1
Remissinstanser</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Efter
remiss har yttranden över Hälso- och sjukvårdsutredningens (HSU) betänkande (SOU
1979:78) kommit in från Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, försvarets
sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens
handikappråd, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala, statskontoret, riksrevisionsverket, universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), Medicinska forskningsrådet, skolöverstyrelsen (SÖ),
konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, utredningen om
sjukvård i krig (S 1976:05), omsorgskommittén (S 1977:12), 1978 års
tandvårdsutredning (S 1978:01), elevvårdskommittén (U 1978:06),
företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01), kommunaldemokratiska kommittén (Kn
1977:07), Sigvard Holstad (JO), Svenska kommunförbundet (kommunförbundet), Landsfingsförbundet,
samtliga landsfingskommuner, Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner. Sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rafionaliseringsinstitut (Spri),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska kommunalarbetareförbundet
(SKAF), Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF), Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), Sveriges läkarförbund (läkarförbundet).
Svenska läkaresällskapet (läkaresällskapet), Sveriges tandläkarförbund
(tandläkarförbundet). Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legimiterade '
sjukgymnasters riksförbund, Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges
psykologförbund. Jurist- och samhällsvetareförbundet. Handikappförbundens
centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR), Pensionärers
Riksorganisation (PRO), Sveriges folkpensionärers riksförbund. Riksförbundet
Hem och Skola, Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkparfiets
kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata kvinnoförbundet. Moderata
ungdomsförbundet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Sveriges förenade
studentkårer, SACO/SR:s studeranderåd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Dessutom
har yttranden kommit in från ett antal andra kommuner, organisationer,
föreningar och enskilda. Remissinstanserna har i en del fall bifogat yttranden
som de har inhämtat.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section379>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:32.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section380>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>190</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Allmänna synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningens förslag har fått ett posifivt mottagande av
flertalet remissinstanser. Flera är dock kritiska mot förslaget som helhet
eller mot delar av förslaget. Följande remissinstanser är i huvudsak posifiva fill
förslagen: socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, utredningen om sjukvård i krig,
1978 års tandvårdsutredning, kommunaldemokrafiska kommittén. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, så gott som samtliga sjukvårdshuvudmän, Spri, LO, TCO,
Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Sveriges psykologförbund. Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets
kvinnoförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
framhåller att en anpassning av lagstiftningen till förändrade krav blir
alltmer nödvändig. I en tid som måste präglas av ekonomisk återhållsamhet måste
resurserna kunna utnyttjas flexibelt och kunna samordnas till en ändamålsenlig
helhet. HSU-förslaget ger dessa förutsättningar, bl.a. genom den minskade
detaljregleringen och reglerna om en totalplanering.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt
Hallands läns landstingskommun ger förslaget sjukvårdshuvudmännen stora
möjligheter att skapa en ändamålsenlig och lokalt anpassad hälso-och sjukvård,
men innebär därmed också stort ansvar och utökade skyldigheter för landsfingskommunerna,
dess förtroendevalda och anställda.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Spri anser
att utredningens förslag till ny hälso- och sjukvårdslag utgör en konsekvent
uppföljning av det utvecklingsarbete som inom senare år bedrivits inom detta
område. Spri tycker att det är värdefullt att mål och riktlinjer för hälso- och
sjukvårdens fortsatta utveckling blir lagfästa på det sätt utredningen
föreslagit.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Kommunaldemokratiska
utredningen anser att en djup och nära förankring av hälso- och
sjukvårdsfrågorna hos medborgarna är en grundläggande demokratifråga inom vårt
svenska samhällssystem. Den hälso- och sjukvårdslag som HSU föreslår, ser
utredningen som en god grund för landstingskommunernas fortsatta hälso- och
sjukvårdspolitiska arbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Följande instanser är på flera punkter kritiska mot
förslaget; kammarrätten i Stockholm, statens handikappråd, JO, SACO/SR,
läkarförbundet, läkaresällskapet. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter,
Legitimerade sjukgymnasters Riksförbund, Jurist- och samhällsvetareförbundet, HCK,
Folkpartiets ungdomsförbund. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa,
Sveriges medicinsk-juridiska förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kammarrätten i Stockholm anser att utredningens författningsförslag
inte kan läggas till grund för lagstiftning. Bristerna är enligt kpmmunrätten
så stpra att en ny utredning i vilken kvalificerad juridisk expertis ingår, bör
tillsättas såvida inte nuvarande lagstiftning anses kunna behållas i sina</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section381>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section382>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>191</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>huvuddrag.
Visserligen kan det tyckas som om en del mera detaljbetonade föreskrifter
skulle kunna utmönstras ur lagsfiftningen. Kammarrätten anser emellertid att
just det samlade komplexet av föreskrifter ger den fasthet i fråga om sjukvården
som fordras för att den enskilde skall vara fillförsäkrad grundtrygghet på
området.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SACOISR instämmer i
utredningens allmänna synsätt men konstaterar att utredningen haft svårigheter
med att översätta sina egna intenfioner fill lagtext. SACO/SR anser att HSU:s
analys av hälsopolitikens inriktning är bristfäUig, att utredningen
underskattar behovet av kvalitet och säkerhet i vården och för en föga
klargörande och bitvis till och med motstridande diskussion om målen för hälso-
och sjukvården. Sammanfattningsvis konstaterar SACO/SR att utredningens förslag
inte kan läggas till grund för lagsfiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
anser att utredningens förslag till hälso- och sjukvårdslag (HSL) genom en
alltför långt driven utmönstring av "detaljföreskrifter" har blivit
substanslöst. En rad väsenfiiga frågor lämnas enligt läkarförbundet oreglerade.
Detta medför bl.a. betydande oklarhet i frågor om organisation,
ansvarsfördelning och kompetens inom hälso- och sjukvården. Förslaget urholkar
de garanfier för en god sjukvård som i viss mån finns i nuvarande -långt ifrån ideaHska
- lagstiftning och ger inte någon vägledning för personalen i det praktiska
vårdarbetet. Lagen ger landsfingskommunen stor frihet att utforma hälso- och
sjukvården efter eget gottfinnande men ger den enskilde medborgaren föga
upplysning om vad som kan krävas av myndigheterna och alls inga garantier för
vårdens omfattning och kvalitet. Mot denna bakgrund är det enligt
läkarförbundet uppenbarligen stor risk att den föreslagna lagen skulle skapa
problem i den praktiska verksamheten för såväl patienterna som
sjukvårdspersonalen. Läkarförbundet avstyrker därför bestämt att förslaget
läggs till grund för ny lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HCK
anser att förslaget till ramlag ger alltför vida ramar för landstingskommunerna
att själva bestämma utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Förslaget måste
därför omarbetas och ges ett mera konkret innehåll. Tillsynsmyndighetens och
vårdkonsumentens roll måste stärkas och en möjlighet att överklaga beslut i
formen av förvaltningsbesvär skapas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>3
Utgångspunkter för en ny lagstiftning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har enligt sina direktiv haft fill uppgift att lägga förslag till en helt ny
lagstiftning för hälso- och sjukvården som förutsattes vara utformad som en ramlagsfiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Många
remissinstanser är positiva till förslaget fill ramlag medan flera
remissinstanser tar avstånd från förslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
de som lämnat synpunkter på frågan är följande i princip positiva:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen,
riksrevisionsverket, kommunaldemokratiska kommittén. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, flertalet landstingskom-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section383>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section384>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>192</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>muner,
Göteborgs kommun, Malmö kommun, Spri, TCO, Svenska kommunalarbetareförbundet.
Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges psykologförbund. Centerns
kvinnoförbund. Centerns ungdomsförbund, Folkparfiets kvinnoförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
fillstyrker en övergång till ramlagstiftning på hälso- och sjukvårdens område.
Ett grundläggande motiv för detta är enligt styrelsen den värdegemenskap som
finns inom landet ifråga om hälso- och sjukvården och som generellt sett utgör
en garanti för att patientsäkerheten även med mindre lagreglering blir väl
tillgodosedd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
en ramlagstiftning kan enligt socialstyrelsen kombineras med specifika
detaljanvisningar i begränsad omfattning, givna direkt i lagen, i
kompletterande kungörelse eller i vart fall genom förtydliganden i förarbetena.
Enligt styrelsens uppfattning finns vissa sådana kompletteringsbehov i
utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
ställer sig liksom flertalet landstingskommuner i princip bakom utredningens
förslag om en ramlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förbundet
framhåller bl.a. följande:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ramlag löser i sig inte sjukvårdens problem, men den underlättar för
huvudmännen att anpassa hälso- och sjukvårdens uppgifter till förändrade krav.
Om formella detaljföreskrifter så långt som möjligt tas bort, kan huvudmännen
också på ett bättre sätt forma sin verksamhet efter lokala förutsättningar och
skiftande behov. Detta är nödvändigt inte minst i ett besvärligt ekonomiskt
läge, där kraven på ändamålsenliga lösningar och flexibel organisation hårdnar.
Det är dock angeläget att ramlagens fördelar inte inskränks, genom att man
inför en rad omedelbara tillämpningsföreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En ramlag med fastställda
mål ställer emellertid samtidigt större krav på landsfingen, när det gäller att
balansera olika krav mot varandra -vårdmässiga, fackliga, ekonomiska. Varje
huvudman måste hitta sin egen modell för hur hälso- och sjukvården skall byggas
upp, hur besluten skall fattas och hur arbetet skall organiseras.
Detaljregleringen i den nuvarande lagen måste delvis ersättas med andra
styrmedel. Det kan vara instruktioner, överenskommelser, rekommendationer. Sådana
styrmedel är nödvändiga inom varje sjukvårdsområde. De kan också behövas för
samspelet mellan olika sjukvårdshuvudmän och mellan sjukvårdshuvudmännen och
centrala organ.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
landstingsförbundets mening bör landstingen kunna svara upp mot de ökade kraven.
Dessa krav är en naturlig konsekvens av den utveckling mot en ökad
decentralisering av ansvaret som pågår i samhället och spm landstingsförbundet
redan tidigare ställt sig bakom. Den nya ramlagen kommer att öka landsfingens
möjligheter att utveckla hälso- och sjukvården i posifiv riktning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landstingskommun framhåller att ju högre detaljeringsgrad en lagtext har
desto mindre bUr spelrummet för den kommunala självstyrelsen och desto svårare
blir det för innevånarna att utkräva poUtiskt ansvar. Förslaget om
ramlagstiftning för hälso- och sjukvården innebär att utredningen uttryckt sin
tilltro till den kommunala demokratin och dess</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section385>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section386>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>193</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>möjligheter
att inom ramlagen göra egna målformuleringar, välja vilken slags organisation
man skall ha för sjukvården, hur man skall inrikta verksamheten m.m. Ramlagen
bör således ge landstingen bättre möjUgheter att möta de krav på förändringar
av hälso- och sjukvårdens arbete och organisation som reses, utan att lagtext
lägger hinder i vägen. Farhågorna att detta innebär en vitt skild utveckling
inom ohka landsting och att lagtextens formulering om "lika villkor"
direkt motverkas av en ramlag anser landstinget vara överdrivna. Om farhågorna
besannas kommer säkerligen trycket från allmänheten/ väljarna på de
förtroendevalda och organisationen att öka och medföra krav på förändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommunförbundet
ställer sig principiellt positiv till den föreslagna lagkonstrukfionen som
enligt förbundet innebär att lokala förutsättningar, behov och resurser på ett
rationellt sätt kan styra utvecklingen inom hälso-och sjukvårdssektorn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
socionomers riksförbund anser att de bärande principerna i förslaget till ny hälso-
och sjukvårdslagstiftning är så viktiga att förbundet på det kraftigaste vill
understödja att lagförslaget genomförs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser uttrycker, trots att de i princip är positiva till förslaget om
ramlag, farhågor i vissa avseenden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hallands
läns landstingskommun konstaterar således att det idag är svårt att överbUcka
följderna av denna nya lagstiftningsteknik. De regler som kommer i stället
riskerar att bli svåröverskådliga. Behovet av ett system som gör det möjligt
att hitta rätt bland kompletterande handlingar - både bland förarbeten, bland
regler som utfärdats lokalt inom det egna landstingsområdet och bland sådana
med centralt ursprung - måste därför beaktas särskilt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Älvsborgs
läns landstingskommun anser att det finns en uppenbar risk att den
rörelsefrihet som en ramlag ger i praktiken kommer att bli begränsad och att
kompletteringsbestämmelser erfordras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landstingskommun understryker att den nuvarande sjukvårdslagen ger
sjukvårdshuvudmännen stor frihet att driva och organisera sjukvårdsverksamheten
och endast i några få avseenden ger tvingande regler. Vid en närmare
analysering av lagförslaget kan därför konstateras att utredningens förslag
till ramlag inte är speciellt revolutionerande utan i princip speglar den
utveckling som skett inom sjukvården med utgångspunkt ifrån nuvarande
sjukvårdslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SHSTF
har inget att erinra vad gäller principen att lagen utformas som en s.k. ramlag
men gör gällande att den föreslagna ramlagen på grund av de allmänna
formuleringarna inte kan accepteras som en vägvisare för anordnande av hälso-
och sjukvård i enlighet med de i betänkandet uttryckta målsättningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-family:Verdana'>Även Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund är i princip positiv till en ramlag men anser att
en sådan måste vara så tydlig och stringent utformad att </span></i><i><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>13 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section387>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:7.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section388>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>194</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>inte
tolkningssvårigheter uppstår.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
instanser är kritiska mot förslaget till ramlag: Svea hovrätt, kammarrätten i
Stockholm, statens handikappråd, JO, SACO/SR, läkarförbundet, läkaresällskapet,
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund,
Jurist- och samhällsvetareförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund. Riksförbundet
för Social och Mental Hälsa, Riksförbundet mot allergi och Sveriges medicinsk-juridiska
förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
kammarrätten i Stockholm måste en självklar förutsättning vid tillskapandet av
en ramlagstiftning vara att den ändrade lagstiftningstekniken inte medför att
en av de viktigaste sociala rättigheter, som målsättningsparagrafen i
regeringsformen omfattar, blir försvagad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kammarrätten
menar att förslaget till ramlag i stort sett är substanslöst. Ramlagen avses
bli kompletterad med föreskrifter från regeringen samt med aUmänna råd från
socialstyrelsen liksom med avtal bl.a. mellan staten och landstingen samt
landstingen och de fackliga organisationerna. Med en sådan ordning skulle
enligt kammarrätten till en början den lagstiftande makten, riksdagen, avstå
från att själv lägga fast ett närmare faktiskt innehåll i den aktuella
rättigheten. Detta förefaller föga förenligt med de tankar som ligger bakom
målsättningsparagrafen. Därmed skulle också frågan om det centrala innehållet i
rättigheten väsentligen dras undan från den allmänna debatt som redan
behandlingen i riksdagen i sig utgör och som naturligen följs upp av massmedia.
Vidare kan sättas i fråga om den föreslagna ordningen svarar upp till kravet i
8 kap. 5 § regeringsformen att grunderna för kommunernas verksamhetsformer
skall bestämmas i lag. MöjUgheten för den enskilda människan, säväl i primär-
som landstingskommun, att allmänt hävda sin rätt som kommunmedlem inskränker
sig - utöver rätten att avge sin röst i allmänt val-till befogenheten att
anföra s.k. kommunalbesvär. Denna besvärsrätt är begränsad tiU en möjlighet att
få lagligheten av kommunala beslut prövad. Om rätten till prövning skall ha ett
faktiskt värde krävs enligt kammarrätten att de kommunala åliggandena är så
klart författningsmässigt reglerade att den enskilde kan ställa motsvarande
krav på kommunen. Regelsystemet måste också vara så pass samlat och
överskådligt att det i praktiken kan överblickas av den enskilda människan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
handikappråd anser att lagförslaget utgör det hittills mest extrema exemplet på
en ramlagskonstrukfion. Lagstiftningen är mycket kortfattad och kunde lika
gärna ha sammanfattats i en enda mening: för hälso- och sjukvården svarar
landstingen. Lagförslaget ger enligt handikapprådet den enskilde medborgaren
föga upplysning om vad som kan krävas av myndigheterna och inga garantier för
vårdens omfattning och kvalitet. Landstingskommunerna kan helt på egen hand
konkretisera innehållet i lagstiftningen. Då ppUtiska ambifioner på detta sätt
blir avgörande, är det enligt handikapprådet viktigt att stäUa sig frågan vilka
befolkningsgrupper som är starka nog att poUfiskt utnyttja det ökade
handlingsutrymmet på landstingskommunal nivå och vilka som inte är det. De små diagnosgrup-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section389>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section390>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>195</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>perna,
t.ex. njursjuka, som är i behov av omfattande och dyr specialistvård, kan
knappast anses vara politiskt starka eUer intressanta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret
anser att det finns risker med en alltför allmänt hållen ramlagsfiftning på hälso-
och sjukvårdsområdet. För att rättssäkerhet och en över landet någorlunda jämn
och likvärdig vårdstandard skall kunna garanteras krävs det att lagstiftningen,
fill skillnad från de allmänt hållna formuleringarna i det framlagda
ramförslaget, ger möjlighet för staten att utöva aktiv tillsyn och vid behov
utfärda föreskrifter. Inte minst viktigt är detta i en tid när den ansträngda
samhällsekonomin löpande påverkar landstingskommunernas manöverutrymme.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SACOISR
instämmer i utredningens uppfattning att sjukvårdslagen behöver ses över men
ställer sig tveksam till den föreslagna lagstiftningstekniken. Den tendens som
i dag finns att ersätta precisa rättsregler med ramlagar som mest är
viljeyttringar har inga självklara fördelar. Lämpligheten av denna teknik
måste prövas på varje område för sig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
förslag till hälso- och sjukvårdslag har enligt SACO/SR genom en alltför långt
driven utmönstring av "detaljföreskrifter" blivit substanslöst. En
rad väsentliga frågor lämnas oreglerade t.ex. att kvalificerade
befattningshavare tillsätts, att det inte råder osäkerhet om vem som bestämmer
vad och att det finns en fungerande tillsyn från en opartisk instans.
Rättssäkerhetsintresset kräver att författningsregleringen på områdets
centrala delar är precis, entydig och någorlunda lätfillgänglig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
SKTF anser att en ramlag måste vara så tydligt och stringent utformad att inte
tolkningssvårigheter uppstår. De olika delarna i lagen måste harmonisera med
varandra. Inte heller bör det finnas angivet verksamheter som lagen säger sig
reglera, men som ej sedan preciseras i målsättningsbestämmelserna. Förbundet
anser att förslaget har allvarliga brister då det gäller stringensen i
uppbyggnad, språkbruk m.m. Vidare har då det gäller målsättningsdelen i lagen
flera centrala verksamheter som lagen definitionsmässigt reglerar glömts bort i
den närmare preciseringen av målen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
medicinsk-juridiska förening konstaterar att ramlagstiftningstekniken numera
får anses vara accepterad inom förvaltningsrätten. Fördelen med denna teknik
anser föreningen vara att man genom att underlåta detaljreglering förhindrar
att lagen hämmar utvecklingen inom ifrågavarande område. Tekniken får dock
inte användas på sådant sätt att en lag ger så vida ramar att den i praktiken
blir innehållslös, vilket föreningen anser vara fallet med förslaget till hälso-
och sjukvårdslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föreningen
anser att ett genomförande av HSU:s förslag skulle, så spm lagtexten fprrhulerats,
medföra att landstingskpmmunen fick helt fria händer att prganisera sin
sjukvård utan garantier för övergripande statliga intressen. Detta är betänkhgt,
särskilt som socialstyrelsens tillsynsfunktion inte är förenad med några
sanktionsbefogenheter. Såsom ett exempel på vådan av den valda
lagstiftningstekniken kan påpekas att den nya lagen inte nämner</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section391>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section392>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>196</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ett
ord om sjukhus. En landstingskommun skulle med andra ord - drastiskt uttryckt -
lagligen kunna lägga ned samtliga sjukhus. Överfört till ett annat
samhällsområde motsvarar detta att landstingskommunerna sägs ansvara för att
meddela undervisning, utan något omnämnande av skolor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föreningen
anser det också angeläget att framhäva behovet av formell reglering av
förhållandet mellan landstingskommunerna och staten beträffande undervisnings-
och forskningsverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Föreningen
påpekar också att lagförslagets brist på bestämmelser om privatläkare och annan
i privat regi bedriven sjukvård leder till att en landstingskommun i praktiken
kan strypa möjligheten fill sådan vård inom sitt område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
den föreslagna hälso- och sjukvårdslagen har, enligt föreningen, alla
bestämmelser om standarden utmönstrats såsom obehövliga. Det som nu sägs om
standarden är att en god hälso- och sjukvård skall erbjudas dem som är bosatta
inom landstingskommunen. Detta allmänna uttalande, som inte kan läggas till
grund för några krav vare sig från statliga myndigheters sida eller från den
enskilde, preciseras skenbart i 2§. Preciseringen sker emellertid genom lika
allmänna och abstrakta satser. En god hälso- och sjukvård skall sålunda
"särskilt" fillgodose de vårdsökandes behov av trygghet och kvalitet,
präglas av helhetssyn på den enskildes förhållanden, vara nära och lätt tillgängUg
etc. Utredningen har förklarat att man inte funnit det nödvändigt att i hälso-
och sjukvårdslagen, som avses bli en ramlag, ge målen för verksamheten något
konkret innehåll. Det är enligt Sveriges medicinsk-juridiska förening en
missuppfattning att tro att en ramlag kan utformas på detta sätt. Det som
utredningen föreslagit i denna del kan över huvud taget inte anses vara av lags
karaktär. Oavsett vad landstinget gör eller underlåter, kan varken tillsynsmyndighet
eller besvärsinstans göra gällande att landstingets handlande står i strid mot
lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt läkarförbundets
uppfattning har utredningen drivit ramlagstanken för långt, vilket medfört att
lösningen av en rad problem skjutits fill framtiden. Även med
ramlagstiftningsteknik kan mer eller mindre preciserade regler uppställas och
det är heller inget hinder att en ramlag anger riktUnjer inom avgränsade
områden. Så t.ex. kan påpekas att en så pass detaljerad författning som
kommunallagen (1977:179) i proposifionen till denna lag betecknas som ramlag. I
utredningsförslaget har lagens tillämpningsområde utvidgats avsevärt bl.a. på
grund av den mycket vida definitionen av hälso- och sjukvård. Utredningen har
försökt uppställa generella regler för detta mycket stora område; försökt hitta
hälso-och sjukvårdens "minsta gemensamma nämnare". Givetvis finns
ingen sådan inom de mycket skiftande verksamheter utredningen avsett att
reglera. Som en följd av detta har författningsförslagets innehåll blivit så
starkt uttunnat att man nödgas ställa frågan huruvida det alls fyller någon
funktion. Normalt ingår i ramlagstiftningen att författningen öppnar möjligneter
för utfyllnad av bestämmelserna på regerings- och myndighetsnivå. I stället för
att utnyttja</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section393>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section394>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>197</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
sådan teknik synes utredningsförslaget avsiktUgt förhindra detta, eller i varje
fall hoppa över ett antal led i kedjan. Varken enskilda medborgare, vilkas
starkaste intressen berörs, eller befattningshavare på hälso- och sjukvårdens
olika nivåer, som har att fillämpa och nyttja författningen, kan vara betjänta
av att författningsregleringen får denna utformning. Det är ett betydande
rättssäkerhetsintresse att författningsregleringen i centrala frågor ges ett
konkret och lättillgängligt innehåll.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
anser således att författningsförslaget innehållsmässigt är synnerUgen torftigt
och att någon reell analys av effekterna av raseringen av gällande rätt inte
gjorts. Utredningen har heller inte lyckats översätta sina egna intentioner
till lagtext. Det förefaller som om utredningen även med beaktande av den
synnerligen långt drivna ramlagstiftningstekniken snarast uppfattar
lagstiftning inom hälso- och sjukvården som helt onödig och att lagtexten
endast utgör ett betydelselöst "formellt påhäng" till betänkandetexten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
sådant synsätt tar läkarförbundet avstånd från och vill med hänvisning till de
allvarliga innehållsmässiga och tekniska brister som präglar författningsförslaget
bestämt avstyrka att det läggs till grund för lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
läkaresällskapet råder det inga delade meningar om att nuvarande lagstiftning
rörande hälso- och sjukvården är omodern och svåröverskådhg och således i behov
av revision.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
hälso- och sjukvårdslag bör enligt sällskapet utformas på sådant sätt att den
garanterar den enskilde medborgaren en kvalitativt högtstående hälso-och
sjukvård. Den föreslagna lagen är så allmänt hållen att den enskilde inte kan
få stöd för specificerade krav. I förhållande till nuvarande lagstiftning innebär
förslaget en försämring av den enskildes ställning gentemot samhället.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Befattningshavarna
inom hälso- och sjukvården bör kunna ställa krav på en klar och lättillgänglig
lagreglering. Den föreslagna lagtexten och bakomliggande betänkande uppfyller
inte dessa krav. En del av de framförda uppfattningarna är dessutom påfallande
modebetonade.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
förutsätter att ramlagen utfylles av föreskrifter och regler utfärdade av olika
inom hälso- och sjukvården verkande organ, främst landstingen. Man föreslår
medvetet stor frihet i utformningen av dessa regler, i enlighet med aktuella
decentraliseringssträvanden. Risken är enligt sällskapet uppenbar att sådana
föreskrifter och regler kommer att präglas av otillräckUg juridisk kompetens
och av alltför lokalbetonade politiska och företagsekonomiska förutsättningar.
Detta bäddar för rättsosäkerhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser har uttryckt tveksamhet till förslaget till ramlagstiftning.
Dessa är följande: statskontoret, Kristianstads läns landstingskommun,
Gotlands kommun, tandläkarförbundet, HSK, Sveriges kUniska psykologers
förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HCK
anser att utredningens förslag till ramlagstiftning ger alltför vida ramar för
landstingen att själva bestämma utvecklingen inom hälso- och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section395>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section396>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>198</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>sjukvården.
Det är en utpräglad ramlag där det mesta är till intet förpUktande. Genomgående
i utredningen saknas också resonemang om vilka frågor som skall prioriteras och
avvägningen mellan olika gruppers behov. Detta anser HCK vara en allvarlig
brist i utredningen. För att en ramlagstiftning över huvud taget skall
accepteras är det mycket viktigt att det i förarbetena ges klara direkfiv för
hur lagen skall tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
handikapprörelsen är det enligt HCK ett oeftergivligt krav att alla skall
garanteras rätt till sjukvård och behandling. Den rätten måste fastslås i lag.
Framför allt de små diagnosgrupperna, spm är i behov av dyr specialistvård, ser
en ramlagstiftning av detta slag som hotande för deras liv pch hälsa, särskilt
i ett läge av knappa ekonomiska resurser. Vem kommer att garantera att de får
sina behov av sjukvård tillgodosedda? Någpn överklagningsrätt för konsumenten
föreslår man inte skall införas. Dessutom tonas tillsynsmyndighetens roll ner
till att bli ett allmänt serviceorgan gentemot landstingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kristianstads
läns landstingskommun ifrågasätter huruvida det kan anses lämpligt att använda
denna form av lagskrivning när det gäller att beskriva konkreta uppgifter i
samhället av så kvalificerad och innehållsrik natur som hälso- och sjukvård.
Utredningen har emellertid med hänsyn till direktiven inte haft något annat val
än att utforma förslaget på det sätt som det nu föreligger.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>4
Utgångspunkter och mål för hälso- och sjukvårdspolitiken</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår två övergripande mål för hälso- och sjukvården. Den skall främja god
hälsa hos hela befolkningen och erbjudas alla på lika villkor. I ett antal
punkter preciseras sedan vad som bör känneteckna en god hälso-och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Följande remissinstanser
är positiva till förslaget: socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
direktionen för karoUnska sjukhuset, statskontoret, statens invandrarverk,
omsorgskommittén, JO, Landstingsförbundet, flertalet landsfingskommuner, Malmö
kommun, Gotlands kommun, LO, TCO, SKAF, SHSTF, SKTF, tandläkarförbundet,
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, Legifimerade sjukgymnasters förbund,
Sveriges psykologförbund, HCK, De Handikappades Riksförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund. Socialdemokratiska kvinnoförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet anser
att utredningens mål är väl avvägda och att de ger stöd åt en utveckhng som
redan är på gång.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förbundet
anför:</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Målet att främja allas
hälsa slår fast det vidgade ansvaret för hälso- och sjukvården: inte bara
sjukvård utan också hälsovård. Att hälsovården - de förebyggande insatserna -
på samma sätt som sjukvården blir ett lagfäst ansvarsområde för landstingen är
enligt Landstingsförbundets mening angeläget. Det kan innebära ett avgörande
steg framåt för ett hälsoinriktat</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section397>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section398>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>199</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>synsätt,
såväl inom hälso- och sjukvården som i samhället i övrigt. Utredningens
beskrivning av hälsopolitiken Ugger också väl i linje med de tankegångar som
framförts, bl.a. i rapporter fill förbundets kongresser 1974 och 1979.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Målet
"Uka villkor" slår fast att inget annat än behovet skall styra
möjligheten att.få tillgång till hälso- och sjukvård. Alla skall få samma stöd
från samhället, när det behövs. Lagförslaget skriver här fast en princip som
sedan länge gäUt inom sjukvården. Självfallet begränsas dock möjligheterna att
ställa krav på hälso- och sjukvården av de resurser som står till förfogande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
lika villkoren har flera utgångspunkter: ekonomiska, geografiska, sociala och åldersmässiga.
Målet är vikfigt att sträva mot. Ändå kan man aldrig nå ända fram. Det kan
exempelvis gälla en rättvis spridning av resurserna. Det är självklart, att
inte alla kan ha lika nära till en vårdcentral. Alla sjukhus kan heller inte ha
neurokirurgiska speciaUster. Ekonpmi pch medicinsk säkerhet lägger hinder i
vägen. Sättet att tillgPdose behoven måste också kunna variera inom ramen för
den kommunala självstyrelsen. Det är givet, att det inte ser likadant ut i
varje enskilt landsting. Hälso- och sjukvården måste dock ha en organisation
som i möjligaste mån tar bort hindren. Inte minst måste den värna om lika
villkor för de människor som själva har svårt att göra sin röst hörd - de
gamla, de handikappade, de utslagna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
hälso- och sjukvård på Uka villkor ställer stora krav på varje enskilt
landsting. Men den förutsätter också solidaritet mellan landstingen. Alla måste
medverka fill att de knappa resurserna - bl.a. på personalsidan -fördelas
någorlunda jämnt över landet och inom sjukvårdsregionerna. Lika villkor ställer
också krav på staten. Den måste bidra till en ekonomisk utjämning, som gör det
möjligt för alla landsändar att nå en Uka och rimUg standard vid
förverkligandet av lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
anser att målen tillsammans utgör en bra utgångspunkt för utformningen av hälso-
och sjukvårdspolitiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Organisationen
framhåller vidare:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Målet
"en god hälsa för hela befolkningen" går dock långt utöver vad hälso-
och sjukvårdssektorn ensam kan åstadkomma. För arbetarrörelsen har en bred folkhälsopolitik
alltid varit förknippad med åtgärder mot arbetslöshet, dåliga bostäder och
boendemiljöer, skadliga arbetsmiljöer osv.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
andra målet - ändamålsenlig hälso- och sjukvård för alla på lika villkor</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>- får
också långt gående konsekvenser om det tas på allvar. Det betyder att<br>
rätten till sjukvård inte i något sammanhang får göras till en marknadsvara<br>
och avgöras av den sjukes ekonomiska resurser utan den skall vara en<br>
rätfighet för alla på lika villkor. Målet kan visserligen inte tas helt
bokstavligt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>- alla
kan inte ha lika nära till en vårdcentral och vissa former av<br>
specialistbehandling kan bara finnas på några få kliniker i hela landet, men<br>
målet är helt oförenligt med nuvarande stora skillnader mellan olika delar av<br>
landet. Utbyggnaden av vårdorganisationen och utvecklingen av vårdar<br>
betets innehåll är fortfarande i alltför hög utsträckning styrd av läkarnas<br>
specialisering, val av specialitetsinriktning och val av tjänstgöringsort i<br>
landet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
LO:s uppfattning måste målet om rätt fill vård på lika villkor leda fill att
man skapar starkare centrala styrmedel än för närvarande, bl.a. genom</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section399>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section400>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>200</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>effektivt
och ändamålsenligt läkarfördelningssystem, för att utjämna den regionala
obalansen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Gotlands
kommun anser att målen knappast kan anses innebära några nya värderingar utan
överensstämmer väl med de mål som mer eller mindre uttalat länge gällt för
planerings- och utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. De kan från den
synpunkten heller inte i och för sig väcka invändningar. Det nya är i stället
att dessa mål blivit formellt bindande genom att de tagits in i lagen som en
mycket vid och allmän kvalitativ och indirekt också kvantitativ beskrivning av
hur hälso- och sjukvården skall arbeta. SKAF framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SKTF
konstaterar att utredningen anger fem kriterier på god hälso- och sjukvård.
Dessa kriterier passar väl in på de krav förbundet i framtiden vill ställa på
sjukvården. Däremot täcker de inte in den offensiva hälsovården, de
förebyggande insatserna och rehabiliteringen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Omsorgskommittén menar att
målen för utvecklingen av hälso- och sjukvården i vårt land, där bl.a. trygghet
och kvalitet skall tillgodoses för den enskilde vårdsökande, harmonierar väl
med de krav som finns bl.a. för omsorgerna om flerhandikappade, psykotiska barn
och utvecklingsstörda. Behov av omvårdnad, vård i hemliknande former,
helhetssyn, kontinuitet, närhet etc. är centrala mål också för omsorgerna om
dessa handikappgrupper.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Från flera håll påpekas
att det är viktigt att resurser ställs till förfogande för att ge målen
trovärdighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser är kritiska till formuleringen av de övergripande målen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
anser att HSU:s diskussion om hälso- och sjukvårdens mål inte är klargörande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förbundet
anför:</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>De båda övergripande målen
är var för sig invändningsfria, liksom de kompletterande föreskrifterna om hur hälso-
och sjukvården skall utformas. Vad utredningen inte gör klart är i vilken mån
målen skall uppfattas som mål för hälso- och sjukvården som helhet och i vilken
utsträckning varje enskild del av verksamheten skall uppfylla kriterierna. Det är
uppenbart att t.ex. hälsokontroller inte kan erbjudas alla på hka villkor utan
bör riktas till vissa riskgrupper. Åtgärder för att lindra enskilda patienters
lidande måste vidtas även om de inte kan sägas bidra till ett gott
hälsotillstånd hos hela befolkningen. Regionsjukvården kommer inte att vara
nära eller lättillgänglig för en majoritet av befolkningen. Listan med sådana
exempel på konflikter mellan målen skulle kunna göras lång.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Särskilt egendomligt menar
läkarförbundet att det är att HSU i sin förklaring av vad "lika
villkor" innebär å ena sidan slår fast att endast vårdbehoven skall avgöra
insatsernas omfattning och karaktär, men å andra sidan hävdar att sjukdomens
art och varaktighet inte skall påverka möjligheterna att erhålla vård. Man vill
hoppas att HSU verkligen menar att den förstnämnda principen skall vara
vägledande, och att avsikten inte är att sjukvården skall ge samma prioritet åt
en snuva som åt en hjärtinfarkt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section401>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section402>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>201</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Varken
betänkandetexten eller specialmotiveringarna till lagtexten ger emellertid
något klart besked på denna grundläggande punkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis
konstaterar läkarförbundet att HSU:s analys av hälsopolitikens inriktning är bristfäUig,
att HSU underskattar behovet av kvalitet och säkerhet i vården och att HSU för
en föga klargörande, och bitvis t.o.m. motstridande, diskussion om målen för hälso-
och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Svenska
Läkaresällskapet kan inte godta utredningens målsättningsparagraf.
Utgångspunkten borde enligt sällskapet vara att den enskilde individen ytterst
ansvarar för sin hälsa och att han principiellt bör ha rätt att söka den
vårdform han själv önskar. Man bör heller inte uppsätta mål som inte kan
realiseras. Det är enligt läkaresällskapet tveksamt om man skall lagstifta om vårdkvaUtet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>PRO
anser att utredningen i sin egen kommentar till direktiven överger kravet
"på lika villkor" i och med konstaterandet att man genom ramlagen
inte kan garantera visst utbud av vårdresurser. Enligt PRO:s mening måste i
kvalitetsbegreppet också ingå normer för utbud, omfattning och tillgänglighet
för att tesen "lika villkor" skall kunna bU verkningsfuU.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala menar att de övergripande målen för hälso- och sjukvården
har formulerats i mycket allmänna ordalag. Tillsammans med den diffusa och
breda definitionen på hälso- och sjukvård i lagtexten finns enligt direktionens
förmenande stora risker att arbetsområdet hälso- och sjukvård kan komma att
tolkas alltför brett. Direktipnen anser att det saknas ett tredje mål, nämligen
det ekpnomiska dvs. att nyttan av hälso-och sjukvården skall maximeras inom
tillgängliga resurser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Patientens
ställning i hälso- och sjukvården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Patientens
ställning regleras förutom i målsättningsparagrafen även i 13 § om Samverkan
och förtroende i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
de remissinstanser som lämnat synpunkter på dessa avsnitt i utredningens
betänkande åtföljande positiva: socialstyrelsen, kommunaldemokratiska
utredningen, landstingsförbundet, ett stort antal landstingskommuner, LO, TCO,
Centerns kvinnoförbund och Moderata kvinnoförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser att utredningens förslag innebär ytterligare en förstärkning av
patientens ställning vid sidan av den som inrymmes i den nya lagen om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
fmner det väsentligt att HSU så kraftigt markerat den vårdsökandes medinflytande
och rättigheter. Landstingsförbundet menar att HSU:s förslag i dessa delar
kommer att medföra behov av ökade informationsinsatser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommunaldemokratiska
utredningen menar att det är viktigt att HSU i lagen fört in vårdtagaren som
aktiv part i hälso- och sjukvården. Dennes suveränitet när det gäller att ta
emot erbjudna tjänster samt frihet och reella</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section403>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section404>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>202</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>möjligheter att ta och ge informafion, få ett fillfredsställande
integritetsskydd osv. förtjänar utrymme i en ramlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flertalet landstingskommuner anser att det är väsentUgt
att HSU så kraftigt markerat den vårdsökandes medinflytande och rätfigheter.
Det påpekas också att den samverkan som beskrivs i 13 § på många sätt fillämpas
redan i dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Örebro läns landstingskommun menar att dessa frågor är
bland de vikfigaste att bearbeta inom hälso- och sjukvården som en del i dagens
demokratiseringsprocess.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Västernorrlands läns landstingskommun finner det ytterst
väsentligt att pafientens rätt skrivs in på angivet sätt. Mycket av detta
fungerar redan nu tillfredsställande på många områden men mindre bra på andra
områden. Landstingskommunen finner det angeläget att den enskilde också uppmärksammas
på sitt eget ansvar för sin hälsa. För aft åstadkomma denna medvetenhet krävs
inte bara utbildning i skolorna och på annat sätt av allmänheten utan också aft
hälso- och sjukvårdspersonalen arbetar för att patienterna tar ett eget ansvar
för hälsan i så stor utsträckning som möjligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även LO och TCO framhåller att det är värdefullt att
utredningen kraftigt markerat den vårdsökandes medinflytande och rätfigheter.
TCO framhåller att man anser att den enskildes medverkan och engagemang i hälsopolitiken
är högst väsentlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Av de remissinstanser som tagit upp dessa frågor har
följande haft kritiska synpunkter på förslagen: direkfionen för karolinska
sjukhuset, JO, Göteborgs kommun, läkarförbundet, läkaresällskapet, HSK och
Sveriges medicinsk-juridiska förening.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Direktionen för karolinska sjukhuset menar att en god
grundläggande tanke har givits ett otillräckUgt uttryck i den föreslagna
lagtexten. Det torde vara tämligen meningslöst att helt allmänt föreskriva att hälso-
och sjukvården skall vara "grundad på aktning för människans rätt till
självbestämmande och okränkbarhet", när regler som verkar i detta syfte
inte kan formuleras. Samma invändning gäller enligt direktionen beträffande
satsen "hälso- och sjukvården för den enskilde vårdsökande skall så långt
det är möjligt läggas upp och genomföras i nära och förtroendefull samverkan
mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och honom". Förslaget innehåller
ingen reglering i detta syfte. Sådana regler torde också svårligen kunna formuleras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>JO konstaterar att Uka litet som enligt den nu gällande
lagstiftningen kan den enskilde, som inte får den vård han anser sig behöva,
enligt lagförslaget göra rättsliga anspråk gällande mot landsfingen. Den
nuvarande lagsfiftningen innehåller emellerfid vissa bestämmelser som reglerar
det direkta förhållandet mellan patienten och sjukvården t.ex. reglerna om
intagning på sjukhus i 25 § sjukvårdslagen. Även en del av de bestämmelser som
anger vad som åligger läkare i läkardistrikt eller läkare vid sjukhus är av den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section405>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section406>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>203</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>karaktären
(29 och 31 §§ sjukvårdskungörelsen). Dessa bestämmelser blir ofta aktuella inom
ramen för JO:s tillsynsverksamhet. Bestämmelserna har stor praktisk betydelse.
Lagförslaget innehåller inga sådana regler. JO ställer sig tveksam till om
detta är lämpligt och framhåller vikten av att bestämmelser av det slag som nu
finns på området får en motsvarighet i det nya regelsystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Göteborgs
kommun konstaterar att i den nya sociallagstiftningen har myndighetens ansvar i
förhållande till den enskilde formulerats och preciserats och dessutom har en
särskild besvärsordning utformats för att stärka den enskildes rättssäkerhet i
förhållande fill den vårdgivande myndigheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
förslaget till ny hälso- och sjukvårdslag har den enskildes ställning inom hälso-
och sjukvården inte blivit föremål för motsvarande överväganden. Det medicinska
ansvaret regleras i annan lagstiftning och har där en annorlunda karaktär i
förhållande till vad som gäller inom socialvården. Kommunen hade gärna sett att
i vart fall konsekvenserna belysts av att den enskildes ställning är olika i
förslaget till ramlag för hälso- och sjukvården jämfört med ramlagen för
socialvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet:
Syftet med upplysning till den vårdsökande är främst att ge honom möjlighet att
medverka i besluten om den egna vårdens utformning. Detta syfte kan dock i aUmänhet
inte föreligga med upplysning till någon som står den vårdsökande nära. Läkaren
har skyldighet enligt allmänna läkarinstruktionen att meddela patient den
behandling som tillståndet fordrar. Patienten själv kan vägra föreslagen
behandling och tar då ansvaret för detta beslut, men motsvarande kan som regel
inte gälla någon som står nära.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är tveksamt om närstående överhuvudtaget kan medverka i och ta ansvar för
beslut om vårdens utformning, exempelvis vid val mellan olika
handlingsalternativ. Läkaren torde alltid vara skyldig att ansvara för dessa
beslut ifall den vårdsökande ej själv kan eller ej vill medverka. Härvid
bortses från de specialfall som utgöres av exempelvis föräldrar med minderåriga
barn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Varken
föreslagen lag eller av specialmotiveringen framgår denna betydelsefulla
skillnad mellan första och andra meningen i stadgandet om rätt till
upplysningar. Både för den som lämnar upplysning och för den som står den
vårdsökande nära är det viktigt att denna skillnad tydligt uttrycks, eljest kan
ansvar för beslut överföras på närstående som denne inte kan bära.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Formuleringen
av stadgandet gör det svårt att ufiäsa om det riktar sig till huvudmannen eller
direkt fill personalen. Hur som helst är det ytterst väsentligt att innehållet
helt överensstämmer med innehållet i motsvarande lagrum i lagen om fillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (1980:11), vilket inte är fallet med den
föreslagna formuleringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
läkaresällskapet år det uppenbart att den enskilde individen bär det yttersta
ansvaret för sin hälsa och att planeringen - som det också uttryckes i
lagförslaget - bör utgå från denna förutsättning. Givetvis kan den enskilde
individen dock inte lastas för följderna av skadUga, för honom eventuellt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section407>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section408>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>204</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>okända
omgivningsfaktorer i arbetsmiljö, samhällsmiljö etc. Målet bör vara att
samhället stöder individen i hans strävan att vårda sin hälsa. Samhället måste
också utformas så, att hälsorisker av nyss nämnd art undvikes. Lagen bör dock
enligt sällskapet inte ange mål - och än mindre uppställa krav på insatser -
som visserligen kan synas önskvärda men som av ekonomiska eller andra skäl inte
kan genomföras alls eller inom rimUg tid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
det gäller den enskildes rättsställning kan det enligt Sveriges medicinsk-juridiska
förening diskuteras i vad mån den bör regleras i en sjukvårdslag. Utredningen
har i motiven klart anslutit sig till den grundläggande principen om
patientens självbestämmanderätt. Lagtexten har emellertid olyckligtvis fått en
väsentligt vagare formulering. Den nuvarande sjukvårdslagstiftningen är ganska
knapphändig på bestämmelser om enskildas rättigheter. Men i 25 §
sjukvårdslagen och 37 § sjukvårdskungörelsen ges regler som i vissa fall
garanterar att den enskilde blir intagen på sjukhus och med stöd av 29 §
sjukvårdskungörelsen kan den enskilde kräva att få läkarvård av
distriktsläkare, inbegripet hälsoundersökning m.m. och att få läkarintyg.
Föreningen konstaterar att inga motsvarigheter härtill föreslås i den nya
lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdsbegreppet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdens uppgifter i det individinriktade arbetet kan enUgt utredningen
sammanfattas i begreppen förebygga, uppspåra, utreda och behandla sjukdom och
skada: I hälso- och sjukvården ingår dessutom även funktionsförbättrande och funktionsuppehållande
medicinsk behandling för handikappade. Information ska betraktas som en
integrerad del av verksamheten i alla dess delar. Till uppgifterna hör också
som en mycket viktig del registrering av sjukdomsorsaker Uksom av sjukledigheter
och dess förändringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
de remissinstanser som tagit upp definitionen av hälso- och sjukvårdsbegreppet
instämmer följande i utredningens förslag: socialstyrelsen, statens
handikappråd, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala, statskontoret, landstingsförbundet, ett antal landsfingskommuner,
Malmö kommun, TCO, SHSTF, SKTF, HCK, Sveriges psykologförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
delar HSU:s uppfattning om hälsobegreppets innebörd och det hälsopolitiska
synsättet som grund för hälso- och sjukvårdens utveckling. Styrelsen tycker
emellertid att det är angeläget att tolkningen av hälsobegreppet inte leder
till en överbetoning av hälso- och sjukvårdens roll och uppgifter så att hälso-
och sjukvården tar på sig att lösa problem av huvudsakligen social karaktär.
Styrelsen tycker också att det är värdefullt att ansvaret för förebyggande
åtgärder - hälsovård och hälsoupplysning -klarläggs och tas in i lagen.
Styrelsen ansluter sig fiU utredningens uppfattning att ett hälsopolitiskt
synsätt bör prägla sjukvården.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section409>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section410>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>205</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Malmö
kommun påpekar att utredningen har uppmärksammat de risker som kan bli följden
av en alltför vid tolkning av begreppet "förebygga, uppspåra, utreda och
behandla sjukdom och skada". Dessa risker som ofta betecknas som medikalisering
innebär att individen befrias från ansvar för sin situation genom att åsättas
en diagnos eller eventuellt erhålla ett sjukintyg. Enligt kommunens uppfattning
är denna fråga mycket väsentlig. Hälso- och sjukvårdens ansvarsområde får inte
vidgas så att alla vårdbehov görs till medicinska problem. Klara avgränsningar
måste skapas. Detta gäller exempelvis den sociala sektorn och
försäkringskassornas verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Statens
handikappråd anser i likhet med utredningen att det är viktigt att
landstingskommunernas verksamhet inriktas på att förebygga sjukdomar och
handikapp. Handikapprådet kan dock inte acceptera att krav på hälsopoUtiska
insatser riskerar att ställas mot krav på utökade vårdresurser som eftersatta
grupper med långvariga sjukdomar och bestående handikapp har. Rådet ser det
vidare som en stor brist att rehabiliteringsfrågorna helt förbigåtts i
utredningen. HCK framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SKTF
år positivt till att hälsopolitiken i lagförslaget ges en mer framskjuten plats
än vad som för närvarande gäller. Förbundet anser dock att även
rehabiliterings- och psykoterapeutisk verksamhet explicit bör uppräknas som
verksamhet inom hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
remissinstanser är kritiska mot förslaget i denna del: justitieombudsmannen,
konsumentverket, kommunförbundet, läkarförbundet och läkaresällskapet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>JO
konstaterar att i den nuvarande sjukvårdslagen framgår lagens
tillämpningsområde främst av 3 §. Området eller med andra ord föremålet för
lagstiftningen är "såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada,
kroppsfel och barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg härom".
Begreppen öppen och sluten vård är definierade i 2 §. I viss mån regleras också
ambulansväsendet. I 1 § 3 mom. undantas sådan vård av psykiskt utveckhngsstörda
som avses i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
från lagens tillämpning. Man kan påstå att det som lagen avser att reglera är tämUgen
väl preciserat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
bestämmelser i förslaget som närmast motsvarar de nuvarande reglerna i
sjukvårdslagen är enligt JO 1 och 3 §§. Av 1 § framgår att det område som lagen
avser att reglera är hälsp- pch sjukvården. Härmed avses enligt lagtexten
verksamhet för att förebygga, uppspåra, utreda och behandla sjukdomar och
skador. Inom denna definition ryms onekligen ett stort antal av de verksamheter
som traditionellt handhas av andra samhällsorgan än landstingskommunerna. Så
torde t.ex. den samhälleUga verksamhet som syftar till en ökad trafiksäkerhet
ha som yttersta mål att förebygga skador. Flera exempel kan ges. Utredningens
avsikt är uppenbarligen inte att lagen skall ha ett så vidsträckt
tillämpningsområde som 1 § faktiskt anger. Viktiga ytterligare begränsningar av
begreppet hälso- och sjukvård finns nämligen i motiven, (s. 252 ff och 425 ff).
Det är givet att en sådan lagstiftningsteknik inte kan accepteras.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section411>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section412>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>206</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Kommunförbundet
anser att det kan ifrågasättas om utredningen tillfredsställande lyckats
definiera de begrepp som ligger till grund för avgränsningen av hälso- och
sjukvårdspolitiken. Förbundet som är medvetet om svårigheten att på ett invändningsfritt
sätt lösa dessa definitionsproblem menar att det därför torde vara mera givande
att ufifrån ett pragmafiskt synsätt bedöma möjUgheterna att genom förbättrad
samverkan mellan samhällets olika instanser uppnå positiva resultat.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt läkaresällskapets
mening har utredningen inte lyckats klarlägga avgränsningen mellan hälso- och
sjukvård och annan samhällsverksamhet, t.ex. vad som i betänkandet kallas
"hälsoskydd". När det gäller definifionen av begreppet hälsa införes
också en diskussion om s.k. livskvalitet. Detta försvårar ytterligare
gränsdragningen mellan oUka ansvarsområden, och det är bl.a. den
gränsdragningen som lagen bör reglera. Införandet av begreppet livskvalitet kan
i vissa sammanhang vara berättigat men som utredningen själv framhåller är det
angeläget att uppmärksamma riskerna med en alltför vid tolkning och faran med
att göra alla vårdbehov till medicinska problem. Sveriges läkarförbund framför Uknande
synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>5
Hälso- och sjukvårdens innehåll och uppbyggnad</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anger i detta avsnitt vilka principiella krav som bör ställas på hälso- och
sjukvårdens funktionella och organisatoriska utformning. Mot bakgrund av de
övergripande målen anges bl.a. vilken typ av resurser som erfodras för olika
verksamheter inom hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
remissinstanser är i huvudsak positiva till utredningsförslaget:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>direktionen
för akademiska sjukhuset i Uppsala, statskontoret, invandrarverket,
omsorgskommittén, landstingsförbundet, ett antal landstingskommuner, LO, SKAF,
SHSTF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Värmlands
läns landsting menar att en praktisk tillämpning av ett hälsopolitiskt synsätt
ställer krav på medverkan av hela hälso- och sjukvårdsorganisationen.
Svårigheterna för ett enskilt landsting att på ett jämlikt sätt fördela
resurserna inom länet får dock inte underskattas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
tillstyrker den prioritering av närvården som utredningen ger uttryck för. LO
erinrar om de sfigande anspråk på vårdinsatser av olika slag som kan förutses
resultera av ökningen av andelen äldre i befolkningen. Dessa behov kan enligt LOs
bedömning inte fillgodoses utan en tyngdpunktsförskjutning i vårdens
organisation mot förebyggande insatser och öppna vårdformer, innefattande
hemhjälp, hemvård och hemsjukvård. En sådan förskjutning i vårdens inriktning
innebär ett behov av samverkan mellan sjukvård och socialvård Pch dessas respekfive
huvudmän.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
viktigt fackligt krav är enligt LO att utvecklingsarbete ifråga om hälso-och
sjukvård och socialvård bör inriktas på att skapa en organisation av
vårdarbetet som på bästa sätt utnyttjar alla personalkategoriers resurser och
möjligheterna till samverkan i lagarbete. LO anser att en sådan förändring</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section413>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section414>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>207</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>ligger
i både de anställdas och allmänhetens intresse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
understryker även att ändringar i vårdarbetets organisation, inriktning och
innehåll har konsekvenser för utbildningen - innefattande grundutbildning,
vidareutbildning och fortbildning - för de många grupper av anställda som
engageras i vårdarbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
remissinstanser har en annan uppfattning än HSU i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
konstaterar att den nuvarande lagstiftningen har sin tyngdpunkt i den
sjukhusanknutna verksamheten, vilket utredningen anser vara oändamålsenligt och
hindrande vid genomförande av de "hålsopolifis-ka" riktlinjerna. EnUgt
Läkarförbundet har HSU inte ens försökt att konkret belägga att den nuvarande
lagstiftningen utgör något hinder mot aktuella vårdpolitiska strävanden. Lika
litet har utredningen visat att den föreslagna ramlagen i sig ger några
garantier för eUer underlättar en sådan utveckling. Läkarförbundet avvisar
utredningens förslag att inte lagfästa begreppen sluten respektive öppen vård,
sjukhus, klinik m.fl. Liknande synpunkter framförs också av Förbundet Sveriges
arbetsterapeuter och Legitimerade sjukgymnasters riksförbund.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
instämmer med utredningen i att hälso- och sjukvård är ett sammanhängande
verksamhetsbegrepp och att anledning saknas att göra innebörden av detta
begrepp beroende av vem som är huvudman eller vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:3.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
kan dock inte instämma i att det därmed skulle saknas anledning att särreglera
exempelvis tandvårdsområdet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
fortsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>EnUgt
tandläkarförbundet finns det andra skäl som kan göra en särreglering ytterst
nödvändig för att maximalt utnyttja befintliga vårdresurser och åstadkomma erforderiig
koordination mellan olika vårdgivare. Det finns väsentliga skillnader mellan
olika former av hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
vissa områden är behoven i fråga om t.ex. kvalitet och säkerhet större än på
andra. I andra fall ställer kontinuiteten i verksamheten vissa krav. När så är
fallet och då det även gäller att garantera "allas rätt till lika
villkor" etc. är det svårt att förstå varför den totala avsaknaden av
centrala föreskrifter i samtUga situationer skulle vara den bästa lösningen för
alla berörda parter -även pafienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
framstår som helt uppenbart att det är en förutsättning för ett omhändertagande
av den vuxna befolkningens tandvårdsbehov i framtiden, att den offentliga
tandvården samverkar med de privata vårdgivarna. Det bör slås fast att
folktandvården nått sina framgångar inom den förebyggande vården tack vare att
den kunnat inom sin organisation utnyttja förefintliga resurser optimalt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
då slå sönder folktandvårdens organisationssystem framstår som obegripUgt och
helt meningslöst. För att samverkan skall bli meningsfull krävs enUgt
tandläkarförbundets uppfattning att den offentliga tandvården (folktandvården)
organisatoriskt hålls samman och på landstingsnivå, tillsammans med de privata
vårdgivarna, kan planera för.medborgarnas lika villkor i vad gäller
möjligheterna att erhålla tandvård. Vad nu sagts utgör intet hinder för att
folktandvården ändock samarbetar med andra närvård-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section415>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>208</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>givare
- det sker i dag på ett utmärkt sätt, exempelvis vid barnavårdscentralerna.
Utan en sammanhåUen folktandvårdsorganisation saknas dock enligt
tandläkarförbundet förutsättningar för att landstingen skall - som HSU
uttrycker det - ges frihet att själva avgöra vilka personella och materiella
resurser som skall ställas till förfogande och sättet att organisera dessa. Hälso-
och sjukvården har nämligen enligt HSU:s tankegångar att även inom sitt
delområde tandvården uppfylla kravet på lika villkor för medborgarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Begreppet
närvård</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
iitveckling av primärvårdens idé och ett förändrat arbetssätt inom hälso- och
sjukvården- innebärande bl.a. ett grundläggande ansvar för hela befolkningens hälsofillstånd
- nödvändiggör enligt utredningen att verksamheten byggs upp och har sin
förankring på den lokala nivån.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår att en ny beteckning - närvård - införs för den hälso-och sjukvård,
inkl. tandvård, som organiseras för att både ansvara för befolkningens
hälsotillstånd och utifrån en social helhetssyn erbjuda den enskilde hälso- och
sjukvårdstjänster inom ett geografiskt avgränsat område, vanligen en kommun
eller en del därav.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vid
sidan av närvården faller t.ex. den hälso- och sjukvård inkl. tandvård som
drivs av enskilda vårdgivare samt företagshälsovård, som inte meddelas vid hälso-
och sjukvårdshuvudmannens vårdcentral.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
bakgrund fiU utredningens förslag åberopas bl.a. att man anser att de
definitioner av primärvårdsbegreppet som hittills funnits icke varit fullt
entydiga och därför kunde leda till oklarhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
känner sympati för utredningens ambition att försöka skapa ökad klarhet i
begreppen. Man anser att det vore synnerligen värdefullt att ha väldefinierade,
enhetliga och av alla omfattade benämningar på hälso- och sjukvårdens olika
funktionella respektive organisatoriska delar. Det väsentliga är att klarhet
skapas, medan själva ordvalet är av underordnad betydelse. Läkarförbundet vill
därför inte motsätta sig införande av termen "närvård".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Övriga
remissinstanser som särskilt uttalat sig om begreppet närvård avstyrker
införandet av begreppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
finner det olyckligt om man genom införande av det nya begreppet närvård, som
ligger primärvårdsbegreppet nära men inte är identiskt med detta, skapar förvirring
i fråga om sättet att tillgodose behovet av nära och tillgänglig vård i ett
tidsskede då uppbyggnaden av en primärvårdsorganisation just har börjat.
Dessutom är begreppet primärvård - primary health care - den internationella
beteckningen på den vårdnivå som primärt svarar för befolkningens hälsa. Inom
Norden är primärvården ett allmänt godtaget begrepp med fundamentala gemensamma
grundelement.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
avstyrker därför införandet av begreppet närvård. Styrel-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section416>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section417>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>209</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>sen
är beredd att föra in tandvården i primärvårdsbegreppet och att inkludera de
enskilda vårdgivarna som en resurs i primärvården. Socialstyrelsen ger även i
sitt remissvar en samlad definition av primärvården, innefattande ansvar,
funktioner, organisationer och personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO,
SKTF och SHSTF anser att primärvården är ett vedertaget begrepp och anser
därför inte att ytterligare organisatoriska begrepp behöver införas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Hemsjukvård</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Hemsjukvården
bör enligt utredningen ingå som en vikfig del av hälso- och sjukvården.
Hemsjukvården måste utformas utifrån samma grundläggande krav på medicinsk
kvalitet i vården som gäller alla vårdformer. Den pågående utbyggnaden av
hemsjukvården avses möjliggöra att även personer med förhållandevis stora
vårdbehov dygnet runt skall kunna vårdas inom denna vårdform.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
om utbyggd hemsjukvård tillstyrks helt av TCO men som emellertid framhåller att
nödvändiga personalresurser måste tiUdelas och att frågor om personalens
arbetsförhållanden, tillgång till tekniska hjälpmedel m.m. måste uppmärksammas.
Vidare kan frågor om pafientens/familjens integritet behöva klarläggas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
pekar även på att det är svårt att skilja på vad som är hemsjukvård och vad som
är social hemhjälp eftersom arbetsuppgifterna ligger nära varandra. Detta medför
i praktiken gränsdragningsproblem som försvårar samarbetet mellan
landstingskommunen och primärkommunen. Enligt TCO måste här komma till stånd en
samverkan och modeller utarbetas för fördelning av ansvar och arbetsuppgifter
så att ett bättre resursutnyttjande kan åstadkommas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
SHSTF och SKTF framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>6
Landstingskommunernas totalansvar, planering och samverkan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår att landstingskommunen skall åläggas ett totalansvar för hälso- och
sjukvården inom sitt område. Totalansvaret innebär att landstingskommunen
kartlägger vårdbehov och initierar hälsofrämjande åtgärder, planerar och
samordnar förekommande insatser, följer upp denna planering resursmässigt,
medicinskt, etc. och utvecklar nya resurser genom utbildning, forskning, m.m. Landsfingskommunen
behöver därmed inte svara för all hälso- och sjukvård själv, men väl för
samordningen mellan olika vårdgivare, samt att ta på sig sådant vårdgivaransvar
som inte utförs av annan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
stort antal remissinstanser delar i princip utredningens uppfattning att
samhället måste ha ett övergripande ansvar för hela hälso- och sjukvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>14
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section418>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:8.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section419>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Pi-op.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>210</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Samtidigt
är det många som anser att innebörden i begreppet totalansvar inte har kommit fiU
klart uttryck i lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
remissinstanser har framfört positiva synpunkter: socialstyrelsen, direkfionen
för akademiska sjukhuset i Uppsala, Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
flertalet landstingskommuner, Malmö kommun, Gotlands kommun, Spri, LO, TCO,
SKAF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
delar utredningens uppfattning att samhället måste ha ett övergripande ansvar
för hela hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet menar att detta är bl.a.
en förutsättning för att målsättningen om én hälso- och sjukvård för alla på
lika villkor skall kunna infrias; Detta gäller inte minst i tider där det
samhällsekonomiska utrymmet för expansion är begränsat och resurserna måste
utnyttjas effektivt. Det starka beroendet mellan hälso- och sjukvården och
andra samhällsverksamheter talar 0(:kså för en sådan lösning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
anser att landstingskommunen bör ta på sig det ökade ansvar, som utredningen
föreslår. En samordning av resurserna är nödvändig. Det är naturligt att
samhällets ansvar för hälso- och sjukvården på länsnivå läggs på
landstingskommunen. Orsakerna är flera. Landstingskommunen tillhandahåller
redan i dag merparten av sjukvårdens resurser. I landstingskommunen finns också
ett demokratiskt inflytande, som gör det möjUgt för länets invånare att själva
påverka utvecklingen. Samtidigt kommer ett totalansvar att stäUa nya krav på
landstingen. Det gäller att på ett förtroendefullt sätt komma till tals med
andra vårdgivare, att utveckla den samverkan som finns redan i dag och finna
nya konstruktiva former för samarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
och TCO fillstyrker att landstingskommunen får ett vidgat ansvar. Ett sådant
totalansvar är enligt LO en förutsättning för att målsättningen om en hälso-
och sjukvård för alla på lika villkor skall kunna infrias.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>TCO konstaterar för sin
del att utredningen i sina överväganden ganska UtförUgt redovisar de nuvarande
formerna för planering inom hälso- och sjukvården. I lagtexten anges däremot
endast allmänt landstingskommunernas skyldighet att planera. Eftersom en stor
del av sj älva totalansvaret ligger i samordnad planering kan starkt
ifrågasättas om inte lagtexten på den här punkten borde vara mer konkret.
Vidare anges att landsfingskommunen skall redovisa inriktningen och
organisationen av den verksamhet som skall tillgodose behov av närhet och
lättillgänglighet särskilt utan att det anges var. TCO anser att lagtexten bör
övervägas även på denna punkt. En öppen fråga i utredningen är på vilket sätt
landstingen i praktiken kommer att ha möjlighet att få till stånd samordnad
planering med olika intressenter. Också här bör ytterligare överväganden göras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
anser det vara en betydande brist i utredningen att man inte mera ingående
analyserat det nuvarande sjukvårdspolitiska styrsystemets brister. Landstingens
verksamhet har utvecklats åtskilligt snabbare än vad som förutsatts enligt
planerna samtidigt som större delen av volymökningen gått till verksamhet som
inte prioriterats, i huvudsak förbättringar inom akutsjukvården. Den öppna
vården har ökat betydligt långsammare än beräknat och antalet vårdplatser, bl.a.
inpm långvården, har blivit färre än beräknat. TCO anser det väsentligt att prsakerna
bakom styrsystemets brister klarläggs så att bättre styrmetoder kan tas fram.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section420>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:26.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section421>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>211</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser att ansvarsfördelningen mellan å ena sidan hälso- och sjukvården, å andra
sidan socialtjänsten behöver ytterligare penetreras. Avgränsningen kan också
preciseras i överenskommelse mellan huvudmännen öch i lokalt förankrade vårdprogram
för grupper av patienter. Viktiga områden där avgränsningsproblem kan uppkomma
är hemsjukvård, äldreomsorger, psykiatri- och missbruksområdena.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Bland de remissinstanser
som anser att innebörden i begreppet totalansvar är oklart återfinns bl.a. Svenska
hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges tandläkarförbund, Förbundet Sveriges
arbetsterapeuter och Legitimerade sjukgymnasters riksförbund. Dessa menar att
det är tveksamt att använda begreppet "totalansvar" i lagen. Det
ansvar HSU avser är snarare en form av övergripande planerings- och
samordningsansvar. Dessa remissinstanser tillstyrker att landsfingskommunen
åläggs ett sådant övergripande ansvar men betonar att för detta krävs en
förstärkning av de personella och ekonomiska resurserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
konstaterar att utredningen inte på ett tillfredsställande sätt lyckats
klargöra vad totalansvaret omfattar och hur det i praktiken skall utövas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
är enligt läkarförbundet beklagligt eftersom det av flera skäl är en riktig
utveckling att landstingskommunen vidgar sin verksamhet till att omfatta
förebyggande insatser och även aktivt försöker påverka andra samhällsorgan att
vidta hälsofrämjande åtgärder av olika slag. Varken i lagtexten eller i själva
utredningstexten avgränsas det s.k. totalansvaret så att det enligt förbundets
mening kan bli rättsligt reglerande. Totalansvarets omfattning kan variera från
landstingskommun till landstingskommun. Uppenbarligen innefattar totalansvaret
inte något hos landstingskommunen samlat resursfördelnings- och driftsansvar.
Det sägs också uttryckligen i betänkandet att förslaget inte berör de
grundläggande förutsättningarna för de olika slag av vårdgivare som bedriver hälso-
och sjukvårdsverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Begreppet totalansvar är
enligt förbundet förutom sin oklarhet även direkt vilseledande. Det förekommer
i hälso- och sjukvårdssammanhang ansvar av en rad olika slag, som uppenbarligen
faller utanför totalansvaret. En väsentlig del av ansvaret för den centrala del
av hälso- och sjukvården som är medicinsk verksamhet, dvs. vården av enskild
patient och riktUnjer för denna vård, åvilar sålunda inte landstingskommunen
utan hälso- och sjukvårdspersonalen (läkarna) med socialstyrelsen som fillsynsmyndighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
finner därför att begreppet totalansvar är olämpligt i lagstiftningssammanhang.
Enligt förbundets mening föreligger inget behov av ett särskilt begrepp för att
beskriva det övergripande planerings- och samordningsansvar som bör åvila
landstingskommunen. Betydande oklarheter kvarstår dock beträffande detta landsfingskommunens
planerings- och samordningsansvar. Garanfier måste skapas för att den i och för
sig angelägna samordningen mellan landstingskommunerna och andra vårdgi-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section422>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section423>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>212</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>vare
sker på ett sätt som inte äventyrar dessa övriga vårdgivares självständiga
ställning och förutsättningarna för dessas verksamhet. Detta är enligt
läkarförbundet vikfigt inte minst med hänsyn till befolkningens möjligheter
till ett fritt läkarval.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
SHR, statskontoret, De handikappades riksförbund och HCK anser att innebörden i
begreppet totalansvar inte har kommit till klart uttryck i lagförslaget och att
innebörden därför blir oklar och svårförståelig. HCK menar att
landstingskommunerna i stället för ett sistahandsansvar borde ges ett primärt
vårdgivaransvar med privatvården som ett komplement.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
medicinsk-juridiska förening konstaterar att HSU menar att någon direkt
skyldighet för landstingskommunen att verka som huvudman eller vårdgivare inte
bör föreskrivas i hälso- och sjukvårdslagen. Föreningen anser emellertid att,
om landstingskommunen över huvud taget skall ha någon sådan skyldighet, så
måste den grundas på en föreskrift i lag. En sådan föreskrift kan inte rimligen
ges i annan lag än hälso- och sjukvårdslagen, om inte hänvisning sker till lag
som närmare reglerar någon del av området. Den nuvarande sjukvårdslagen anger
på ett kortfattat men ändå tillfredsställande sätt landsfingskommunernas
skyldigheter att ombesörja sjukvård som ett yttersta vårdgivaransvar, om ingen
annan drar försorg om vården..</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Går
man till utredningens motivering i början av 8 kap. och i specialmotiveringen fill
3 § får man enligt föreningen intrycket att landsfingskommunens samlade ansvar
eller totalansvar, som det också benämns, innebär ett yttersta vårdgivaransvar
inom hela hälso- och sjukvårdsområdet. I fortsättningen av 8 kap. visar det sig
emellertid att ansvaret är betydligt mera begränsat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Som
framgår av det sagda skulle begreppet samlat ansvar eller totalansvar betyda i
vissa fall endast samplanering och samverkan men i andra fall totalt
vårdgivaransvar eller ett yttersta vårdgivaransvar. Ett sådant begrepp är
enligt föreningen helt oanvändbart i lagtexten. Av detta måste, tvärt emot vad
utredningen på flera ställen hävdar, klart framgå vad som åligger landsfingskommunerna
inom olika delar av hälso- och sjukvården. Detta är nödvändigt inte bara för
att bestämma deras kompetens på området utan även för att det skall kunna
avgöras vilken restkompetens som tillkommer primärkommunerna. Det kan antas att
primärkommunala beslut om anslag fill hälso- och sjukvården kommer att
överklagas under påstående att beslutet inte varit kompetensenligt. Det är hälso-
och sjukvårdslagen - och därmed lagtexten som skall ge svar på frågan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
brister som här påtalats i fråga om avgränsningen av området för lagregleringen
och av kompetensen på området gör att Sveriges medicinskjuridiska förening
måste konstatera att den föreslagna lagen inte uppfyller kraven i 8 kap. 5 §
regeringsformen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Företagshälsovården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU
förutsätter att totalansvaret kommer att begränsas beträffande
företagshälsovården. Företagshälsovården skall samtidigt som den tillhör hälso-
och sjukvården betraktas som en del av arbetarskyddet och stå under</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section424>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section425>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>213</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>direkt
ledning av arbetsmarknadens parter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1976
års företagshälsovårdsutredning har till uppgift att se över och lämna förslag
beträffande utveckling och inriktning av företagshälsovården. Några
remissinstanser bl.a. socialstyrelsen anser att man bör avvakta med ett
ställningstagande i denna fråga fill dess denna utredning slutförts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
som uttalat sig positivt om utredningens förslag i denna del är: 1976 års
företagshälsovårdsutredning, statskontoret. Landstingsförbundet, kommunförbundet,
LO, TCO och SKAF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>7976
års företagshälsovårdsutredning tillstyrker HSU:s förslag till begränsning av
landstingskommunens totalansvar när det gäller företagshälsovården.
Utredningen ställer sig dock frågande till formuleringar på sidan 281 i
betänkandet att landstinget i vissa fall skall träda i arbetsgivarens ställe
och avlasta denne ansvar och kostnader för företagshälsovården. Utredningen
anser att det är arbetsgivaren som skall vara ansvarig för arbetarskyddet.
Landstingskommunen kan dock på olika sätt medverka till att företagshälsovården
byggs ut. Även Värmlands läns landstingskommun och Uppsala läns
landstingskommun ställer sig frågande till denna formulering i betänkandet. Å
ena sidan skall företagshälsovården inte omfattas av totalansvaret å den andra
sidan innebär totalansvaret enligt förslaget en skyldighet för
landstingskommunen att erbjuda företagshälsovård om inte arbetsgivaren svarar
för denna uppgift.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO,
TCO och SKAF understryker vad utredningen anför om att företagshälsovården även
i fortsättningen skall grundas på avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Innebörden i landstingskommunens totalansvar i fråga om företagshälsovården
skulle i så fall snarast bli en samverkan och samplanering genom förbättrade kontaktvägar
från det ena systemet till det andra. Dessa remissinstanser delar uppfattningen
att dessa samplanerings-och samverkanslinjer måste upprätthållas och
förstärkas. Kommunernas förebyggande insatser när det gäller miljö och hygien
betraktas inte som företagshälsovård utan som hälsoskydd och ligger utanför
totalansvaret. De anser att företagshälsovården, vars huvuduppgift skall ligga
på det förebyggande området, bör betraktas på samma sätt och karakteriseras
som hälsoskydd samt läggas utanför landstingskommunens totalansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Nägra
sjukvårdshuvudmän bl.a. Östergötlands, Älvsborgs, Blekinge och Gävleborgs läns
landstingskommuner finner avsteget från grundprincipen om ett totalansvar för
landstingskommunen mycket betänkligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Gävleborgs
läns landsting anser att de nuvarande styrmedlen för en planmässig uppbyggnad
av företagshälsovården i form av frivilliga överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter samt den oklara roll som utredningen givit
landstingskommunen, inte torde utgöra den grund som behövs för en fortsatt
uppbyggnad av företagshälsovården mot angiven målsättning om en heltäckande
företagshälsovård. Starkare styrmedel och ett klargörande av
landstingskommunens roU kan i hög grad komma att förbättra möjUgheterna till en
planmässig utbyggnad av företagshälsovår-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section426>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section427>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>214</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>den.
Det ansvar för befolkningens totala hälsosituation som åläggs landsfingskommunen
genom totalansvaret bör även omfatta företagshälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Skolhälsovården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår att skolhälsovården framdeles skall ingå i hälso- och sjukvården och
därför också i totalansvaret. Huvudmannaskapet för skolhälsovården bör enUgt
utredningens uppfattning åvila landsfingskommunen. Av detta följer att fillsynsfunktionerna
för skolhälsovården bör flyttas över från skolöverstyrelsen till
socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
de remissinstanser som uttalat sig om skolhälsovården instämmer följande i
utredningens förslag: socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
omsorgskommittén. Landstingsförbundet, så gott som samtliga landstingskommuner,
SKAF och Centerns kvinnoförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
ansluter sig till utredningens förslag om att skolhälsovården skall ges
landstingskommunalt huvudmannaskap och att verksamheten skall bedrivas i nära
samverkan med eleverna och deras föräldrar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet anser
att den föreslagna förändringen är välbefogad. Man anser att engagemanget för
barnens hälsa inte bara måste omfatta barnets situation i skolan utan också
måste ses mot bakgrund av dess totala situation hälsomässigt och socialt. Man
förutsätter också ett fortsatt gott samarbete mellan hälso- och sjukvården och
skolan. Detta måste bl.a. innebära att skolhälsovården, även vid ett ändrat
huvudmannaskap, kan bedrivas i nära samverkan med skolans personal och äga rum
i skolans lokaler. En skolhälsovård under landstingskommunens huvudmannaskap
bör vara nära integrerad med skolmiljön men också erbjuda värdefull kontakt med
den förebyggande barnhälsovården och andra medicinska verksamhetsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SKAF delar också utredningens
uppfattning att landsfingskommunen bör vara huvudman för skolhälsovården.
Förslaget innebär att samordningen med annan hälso- och sjukvård för barn och
ungdom underlättas. Något hinder för att skolhälsovården även fortsättningsvis
skall vara lokaliserad till skolan utgör heller inte förslaget. Förbundet anser
också att en fast personal skall svara för verksamheten, eftersom skolhälsovården
även måste bedrivas i nära samverkan med annan skolpersonal och utgå från en
helhetssyn på eleverna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Följande remissinstanser
motsätter sig utredningens förslag i denna del: SÖ, elewårdskommittén,
kommunförbundet, TCO, SKTF, SHSTK, läkarförbundet, Legifimerade sjukgymnasters
riksförbund, Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges psykologförbund, HCK,
Riksförbundet Hem och Skola, Folkpartiets kvinnoförbund och Moderata
kvinnoförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SÖ anser att skolhälsovårdspersonalen
skall ha samma huvudman/ arbetsgivare som övrig personal i skolan. Styrelsen
anser att elevvården bör vara en integrerad del av skolans hela verksamhet.
Styrelsen fortsätter:</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section428>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:13.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section429>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>215</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Redan
i dag finns på en del orter ett väl utvecklat samarbete mellan landstingskommun
och primärkommun i skolhälsovårdsfrågor, särskilt när det gäller fimarvoderade skplläkare.
Detta samarbete bör enligt SÖ:s mening finnas även i framfiden och utvecklas ytterUgare.
På samma sätt bör samarbetet mellan SÖ och socialstyrelsen kunna
vidareutvecklas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Skolhälsovården är enligt SÖ:s
mening en del av skolans elevvård, som i sin tur är en del av samhällets totala
omsorg om barn och unga.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>En viktig förutsättning
för att elevvårdsarbetet skall bli effektivt är att den särskilda elewårdspersonalen
arbetar nära skolans övriga personal och har ingående kunskaper om skolan som
arbetsplats och arbetsmiljö.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SÖ anser därför att den
särskilda elevvårdspersonalen skall ha skolan som sin arbetsplats och
huvudsakliga arbetsuppgift. Det är angeläget att tona ner expertrollen så
mycket som möjligt och detta kan ske om personalen uppfattas som
"vanlig" på sin skola. Ett utifrån kommande elewårdsteam riskerar att
få en förstärkt expertroll, och därmed finns risk att skolan får för stora och
orealistiska förväntningar på teamets insatser. Arbetet kan också försvåras av
att man inte har ingående kunskaper om skolan som arbetsplats och att man inte
nära känner dess personal.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vid arbetsenhets- och
klasskonferenserna inom skolan bör enligt SÖ:s uppfattning genomgångar göras av
olika elevvårdsfrågor som behöver åtgärdas. Det kan gälla särskilt stöd tiU
klasser eUer arbetsenheter, vissa elevgrupper eller lärare. Det kan gälla
arbetsmiljöfrågor eller medverkan i undervisningen i frågor som studie- och
yrkesorientering, samhällsfrågor, hälsofostran eUer samlevnad. Kartläggningen
bör leda fram fill en plan över vilka förebyggande insatser och mer direkt
stödjande eller behandlande insatser de särskilda elevvårdsfunktionärerna
förväntas medverka i. Resultatet av denna kartläggning bör regelbundet
redovisas för elewårdskonfe-rensen, som med ledning av kartläggningen avgör hur
den särskilda elewårdspersonalens resurser skall användas inom rektorsområdet.
Medverkan i en sådan planering kräver enligt SÖ:s uppfattning ingående
kunskaper om skolan som arbetsplats och arbetsmiljö.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>"Samprdning
av hälso- och sjukvården för barn och ungdom" är utredningens motiv för
ett huvudmannabyte för skplhälspvården. Man framhåller att "organisationen
bör skapa sådana möjligheter att i princip samma läkare och annan vårdpersonal
kan följa den enskilde eleven från barnavårdscentral via daghem och förskola
samt vidare genom grundskolan. Det är således angeläget att betona vikten av en
långsiktig konfinuitet inom hälso- och sjukvården för barn och ungdom".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan låta lockande med ett hälsoteam som kan stödja den unga människan under
hela utvecklingsperioden. Enligt SÖ:s mening kan det dock av flera skäl
knappast bli en verklighet. Dels finns det inte personal som besitter kompetens
inom alla problemområden från nyföddhetsperiod till 16 års ålder, dels har
barnhälsovård och skola olika upptagningsområden. Möjligen kan man tänka sig en
kontinuitet från förskola fill och med grundskolans lågstadium eller eventuellt
mellanstadium. Men någonstans måste kontinuiteten brytas. EnUgt SÖ:s
uppfattning är olägenheterna minst uttalade om förändringen sker mellan
förskolan och grundskolans lågstadium. Ett byte av hälsoteam får dock inte
betyda ett kontaktbrott. I dag finns i många kommuner ett nära samarbete mellan
förskola och skola och därmed också mellan barnhälsovård och skolhälsovård.
Detta samarbete bör givetvis fortlöpande förbättras och fördjupas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
framhåller att skolhälsovården bör "ingå som en integrerad</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section430>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section431>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>216</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>del av barnhälsovården". Skolhälsovården skulle
således vara en förlängning av barnhälsovården. Med den beskrivning av
elevvårdsarbetet i skolan som givits ovan vill SÖ hävda att skolhälsovården i
stället är en förberedelse för företagshälsovården. I betänkandets avsnitt om
företagshälsovård (s 285 f) beskrivs denna som "en del av arbetarskyddet
inom resp. företag" med sin tyngdpunkt i hälsovården i bemärkelse
förebyggande medicinskt-tekniska åtgärder, som syftar fill en förbättrad
arbetsmiljö". Om man till "medicinskt-tekniska" adderar
"sociala och psykologiska" är detta en beskrivning som väl stämmer
med intentionerna för skolans elevvård. Om man sålunda betraktar skolans
elevvård som elevernas "företagshälsovård" bör enligt SÖ:s mening
sjukvårdshuvudmannen inte överta den del av elevvården som skolhälsovården
utgör.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan att föra någon som helst diskussion föreslår
utredningen "att fillsynsfunktionen för skolhälsovården bör ligga hos
socialstyrelsen i stället för hos skolöverstyrelsen".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med det synsätt som SÖ redovisat på elevvården som en
integrerad del av skolans hela verksamhet är det omöjligt att acceptera att den
del av elevvården som skolhälsovården utgör bryts loss och förs över till annan
tillsynsmyndighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Elevvårdskommittén förordar ett förbättrat och förstärkt
samarbete mellan skolans hälsovård och elevvården och samhällets övriga
barnomsorg i stället för en total integrering av skolhälsovården i
barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommittén anför vidare:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Elewårdskommittén konstaterar att HSU i olika sammanhang
behandlar företagshälsovård och skolhälsovård parallellt. Om man utgår från att
skolhälsovården ur flera synpunkter kan jämföras med företagshälsovården, bör
de båda verksamheterna enligt elewårdskommitténs mening kunna ha samma
ställning inom landstingets totalansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Elewårdskommittén delar HSU:s uppfattning om vikten av en
helhetssyn på barnens, elevernas situation. Men i en sådan helhetssyn måste
olika förhållanden beaktas, pedagogiska, psykologiska, sociala och medicinska. Hälso-
och sjukvårdssynpunkter är en detalj bland många. Elevvårdskommittén anser att
HSU betraktar barnet endast ur hälso- och sjukvårdssynpunkt eller som en
presumtiv vårdkonsument.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För elewårdskommittén står det emeUerfid klart, att man i
skolan har större möjlighet att arbeta med utgångspunkt från den helhetssyn på
eleverna som anges i skollagen och läroplanen om skolhälsovårdspersonalen är
fast knuten till skolan och har samma huvudman som övrig personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Elewårdskommittén förordar ett förbättrat och förstärkt
samarbete mellan skolans hälsovård och elevvård och samhällets övriga barnomsorg
i stället för en total integrering av skolhälsovården i barnhälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Beträffande sambandet mellan skolhälsovården och skolans
elevvård konstaterar HSU endast, att det är mycket starkt och att behovet av
samverkan mellan verksamhetsområdena måste framhåUas kraftigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Elewårdskommittén anser att detta samband, som är
väsentligt starkare än anknytningen till övrig hälsovård, motiverar oförändrat
huvudmannaskap. Man vill med bestämdhet hävda, att skolhälsovården är och
skall vara en integrerad del av skolans elevvård och övriga verksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>EnUgt skolförordningen skaU skoUäkaren och skolsköterskan
deltaga i konferenser av olika slag, till vilka rektor som regel kaUar. De
ingår som</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section432>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section433>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>217</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>självskrivna
ledamöter av elevvårdskonferensen. Rektor får även kalla dem att som ledamöter
deltaga i överläggningar och beslut i arbetsenhetskonferenser och
klasskonferenser. I många fall är någon representant för skplhälspvården ledampt
av samarbetsnämnden på skplpr där sådana finns.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skolläkaren
och skolsköterskan deltar även i skolans studie- och yrkesorientering. TiUsammans
med lärare, syo-funktionär och övrig elevvårdspersonal skall de söka förebygga
ogynnsamma studie- och yrkesval och därmed de negativa konsekvenser som sådana
kan ha för den enskilde eleven.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Skolhälsovårdspersonalen
medverkar också i det pedagogiska arbetet genom att bl.a. deltaga i skolans
friskvårdsarbete, hälsoupplysning och hälsofostran, samt i sexual- och
samlevnadsundervisningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
i planeringen för arbetet med dessa frågor, som skall redovisas i skolans
arbetsplan, bör skolhälsovårdspersonalen medverka. Enligt grundskolans
läroplan (Lgr 80) är planeringsuppgifter en del av arbetsskyldigheten för
lärare och annan personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Elewårdskommittén
vill således med skärpa avstyrka HSU:s förslag beträffande huvudman och
tillsynsfunktion för skolhälsovården. Elevvårdskommittén har den bestämda
uppfattningen, att skolhuvudmannen skall vara huvudman för skolhälsovården och
att skolöverstyrelsen skall vara dess tiUsynsmyndighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet,
SHSTF, TCO, Sveriges socionomers riksförbund och Legitimerade sjukgymnasters
riksförbund delar inte heller utredningens uppfattning utan ansluter sig till Hjerns
och Cronés särskilda yttrande. Bl.a. framhåUer dessa att huvudmannaskapet för skolhälsovården
som hittills bör åvila primärkommunen och att samverkansformerna mellan skolhälsovården
och landstingens hälso- och sjukvård bör förbättras och fördjupas.
Läkarförbundet har i olika sammanhang tagit ställning för ett bibehållet primärkommunalt
huvudmannaskap. HSU har enligt förbundet inte redovisat några argument som kan
föranleda ändrat ställningstagande i fråga om skolhälsovården från
läkarförbundets sida. Skolhälsovården bör enligt förbundets mening betraktas
som företagshälsovård för arbetsplatsen skolan. I princip samma resonemang bör
tillämpas på studerandehälsovården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Föreningen Hem och Skola
menar att skolhälsovården i alla avseenden bör vara en integrerad del i skolans
vardag med ett nära samarbete mellan elevvårdande och annan personal. För
eleverna och deras föräldrar finns klara fördelar med den ordning som råder i
dag med samma huvudman för samtUga personalkategorier i skolan. Föreningen Hem
och Skola anser inte att de argument som förts fram i utredningen för att
överföra skolhälsovården till landsfingskommunen är övertygande. Man kräver
därför bibehållet primärkommunalt huvudmannaskap.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section434>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:33.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section435>
<p class=MsoNormal style='margin-left:8.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>218</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Studerandehälsovård</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen menar att inom studerandehälsovården bör både
huvudmanna- och vårdgivaransvar för lakar- och sjuksköterskeverksamheten åvila
landstingskommunen. Det statliga ställningstagandet till frågan om ansvaret för
studerandehälsovården bör dock vara beroende av resultaten av pågående översyn.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statskontoret konstaterar att den här frågan, som den
särskilt fillkallade utredningen föreslår, slutgiltigt bör behandlas i
samverkan med översynen av hur studerandehälsovården skall kunna fungera i ett
system med fortsatt studentkårsobligatorium för flertalet studerande i
högskolan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sveriges förenade studentkårer delar utredningens
uppfattning, men vill ytterligare utveckla det påstående som görs beträffande
fördelningen mellan den psykiska och den somatiska vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Studerandehälsovården är enligt SFS:s uppfattning att
karaktäriseras som företagshälsovård för de studerande vid högskolan. Dess
syfte är att vara hälsovårdande i psykiskt och fysiskt hänseende och därmed att
förebygga uppkomsten av sjukdomar och insufficienstillstånd som kan relateras
till miljö- och arbetsförhållanden; dvs. studiesituationen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kritiker har enligt SFS menat att den nuvarande
studerandehälsovårdens medicinska del skall separeras från den framfida
studerandehälsovården beroende på dess inriktning mot somatisk sjukvård som
inte borde höra hemma i denna typ av företagshälsovård. En jämförelse i detta
hänseende ger vid handen att samma kritik rests mot den medicinska delen i
företagshälsovården i allmänhet. Resultatet av kritiken är dock inte att
separera sjukvårdsdelen från företagshälsovården utan snarare att förändra sjukvårdsdelens
inriktning mot angivna mål. 1 denna vårdform anses en medicinsk del
självskriven som förutsättning för att bedriva en miljö- och arbetsrelaterad
hälsovård. Samma utgångspunkter gäller enligt SFS för studerandehälsovården.
Utan basala medicinska resurser i en hälsovårdsorganisation saknar denna
möjligheter att uppfylla sina hälsovårdande mål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>SFS accepterar ett totalansvar för studerandehälsovården
från landstingskommunens sida på det sätt som anges avseende
företagshälsovård. Totalansvaret, som är ett något vagt begrepp, är av
samrådande och samverkande karaktär och rör övergripande ärenden av gemensamt
intresse såsom resurser, avgränsningar och initiativ inom vårdformen ifråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>SFS:s uppfattning är att huvudmannaskapet för
studerandehälsovården inte skall vara delat. Verksamheten fungerar i dag och
måste även i framtiden fungera som en sammansvetsad enhet. De studerande kan
aldrig acceptera ett delat huvudmannaskap, vilket skulle komma att medföra att
dagens team-arbete och väl fungerande verksamhet raseras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>SA COISR:s studeranderåd anser att studerandehälsovården
måste betraktas som företagshälsovård för de studerande, för att
arbetsmiljölagens intentioner att likställa studerande med arbetstagare skall
kunna uppfyllas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:6.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utan den service som studerandehälsovården som
företagshälsovård kan ge till de studerandes arbetsmiljöarbete blir de
studerandes medverkan i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section436>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section437>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>219</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skyddsarbetet
enbart skendemokrati. Följaktligen kan Studeranderådet inte dela HSU:s
uppfattning att studerandehälsovården bör bedrivas under landstingskommunalt
huvudmannaskap.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Studeranderådet
har uppfattningen att man behöver en separat studerandehälsovård och förordar
en organisation som liknar den statliga företagshälsovården. Ett samgående
mellan statshälsan och studerandehälsovården är dock inte realistiskt. Dels
innefattar studerandehälsovården verksamhetsbitar som faller utanför
statshälsans verksamhet och dels kan det vara mycket svårt att hävda
studerandeinflytandet i en gemensam organisation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Studeranderådet
vill också fästa uppmärksamhet på det s.k. utomlänsav-talet och dess betydelse
för vårdens tillgänglighet för de studerande. Många studerande betraktar, av
olika skäl, inte studieorten som sin hemort och är således inte mantalsskrivna
på studieorten. Detta får betydelse då den studerande söker behandling för
sjukdomar som inte bedöms som akuta, men som ändå inverkar menligt på
studierna. Resultatet kan bli att de studerande blir tvungna att skjuta upp behandlingen
med försämrat studieresultat som följd. Studeranderådet kräver en ändring i utomlänsav-talet
eller dess tillämpning som gör det möjUgt för högskolestuderande att få del av
all landstingssjukvård på studieorten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Centerns
ungdomsförbund betonar särskilt att studerandehälsovården snarast måste
överföras till landstingskommunal regi. Regeringarnas och myndigheternas förhalning
av frågan är oacceptabel. De högskolestuderande har samma rätt till sjukvård,
utan särskilda avgifter, som andra medborgare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Sjuktransportverksamhet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
utredningen bör sjuktransportorganisationen omfattas av samma övergripande mål
som hälso- och sjukvården i övrigt eller genom utbildningsinsatser m.m. knytas
till sjukvårdsorganisationen. HSU utgår dock från att nuvarande förhållanden
tills vidare skall råda i avvaktan på räddningstjänstkommitténs övervägande om
det framtida huvudmannaskapet för sjuktransporter och ambulansverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
ser transporten av sjuka och skadade som ett led i behandlingsarbetet. Man
anser att oavsett vilken ställning statsmakterna tar till huvudmannaskapet för
räddningstjänsten och vilka komponenter som kommer att ingå i denna är det
viktigt att landstingskommuner har ett inflytande över personalens utbildning
och fordonens utrustning. Ansvaret härför måste utgöra en del av totalansvaret
för sjukvården även om driftansvaret åvilar en annan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
har inget att erinra mpt att HSU utgår från att nuvarande förhåUanden skall
råda i avvaktan på räddningstjänstkommitténs överväganden. Landstingsförbundet
understryker att det är viktigt att utredningsarbetet påskyndas så att
ansvarsfrågorna klarläggs.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
Gävleborgs läns landstingskommun påpekar att det är angeläget att ett
klarläggande sker om landstingskommunernas ansvar för denna verksamhet.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section438>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section439>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>220</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
understryker vikten av att personalen erhåller tillräcklig utbildning för
uppgiften.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>SKAF
anser att frågan om huvudmannaskapet borde ha avgjorts i anslutning till HSU:s
arbete och lagts in under landstingskommunens tPtalansvar. Förbundet ser
ambulansverksamheten som en av de viktigaste länkarna i vårdkedjan. Att fullt
ut integrera ambulanspersonalen i vårdkedjan kräver dock, förutom
grundutbildningen, en kontinuerlig fortbildning av personalen, högre fordons-
och utrustningskrav samt en intern Pch fortlöpande kontakt med berörda
sjukvårdsinrättningar. En sådan utveckling av verksamheten anser förbundet dock
vara möjlig först när det enbart är huvudmannen själv som utför
ambulanstransporterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Tandvården</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
begreppet hälso- och sjukvård innefattar utredningen också tandvården som
därmed också föreslås ingå i totalansvaret. Landstingskommunens
planeringsansvar avses således också omfatta den tandvård som erbjuds av annan
än landstingskommunen, dvs. av privatpraktiserande tandläkare. Utredningen har
emellertid behandlat tandvårdsfrågorna relativt knapphändigt, bl. a. mot
bakgrund av att 1978 års tandvårdsutredning f. n. ser över den allmänna
tandvårdsförsäkringens regler m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
remissinstanser har uttalat sig positivt till utredningens förslag att låta
tandvården omfattas av hälso- och sjukvårdslagen: socialstyrelsen, 1978 års
tandvårdsutredning, riksförsäkringsverket, Landstingsförbundet samt några
landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
menar att personal- och materialresurser för tandvården är artskilda från övrig
hälso- och sjukvård och planeringen under sådana förhållanden till övervägande
del torde få ske separat. Å andra sidan menar socialstyrelsen att befolkningens
hälsa har stark anknytning till social problematik. Detta plus det värde som
ändå kan ligga i ett gemensamt begrepp för den nära och lättillgängliga vården,
kan motivera att tandvården till övervägande del räknas som primärvård och har
ansvaret för tandhälsan hos befolkningen inom primärvårdsområdet.
Socialstyrelsen ser således inga hinder för att man på detta sätt vidgar
primärvårdsbegreppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>7975
års tandvårdsutredning delar HSU:s uppfattning att tandvården hör till hälso-
och sjukvården och att den bör omfattas av den nya lagen. Tandvårdsutredningen
ställer sig också positiv till att folktandvårdslagen skall upphävas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverket
instämmer i HSU:s slutsats att det inte finns anledning att nu lägga fram
särskilda förslag i en hälso- och sjukvårdslag i fråga om reglering av
tandläkarutbildning m.m. Detta innebär att verket i vart fall i ytterligare två
år förutsätts utöva sin befogenhet och skyldighet när det gäller att
upprätthålla en sådan etableringsbegränsning att målsättningarna för
folktandvården kan uppnås.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section440>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section441>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>221</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
ställer sig bakom HSU:s tankegångar om tandvårdens roll i hälso- och
sjukvården. Förbundet anser dock att resultaten från 1978 års
tandvårdsutredning bör avvaktas när det gäller preciseringen av innehållet i
tandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
det tiotal landstingskommuner som lämnat synpunkter pä utredningens förslag
angående tandvården anser ungefär hälften att tandvårdsutredningens förslag
bör avvaktas innan definitiv ställning tas i frågan. Övriga anser att det är
positivt att tandvården i HSU:s förslag har inkluderats i begreppet hälso- och
sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landstingskommun år i princip positiv till utredningens förslag men hyser
betänkligheter inför införandet av ett totalansvar för landsfingskommunen för
all tandvård. Landstingskommunerna svarar i dag för endast knappt 20 % av
vuxentandvården. Merparten av vuxentandvården sköts sålunda inom
privattandvården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är även så att privattandvården i dag regleras av bl.a. den allmännna
tandvårdsförsäkringen, etableringskontroll och andra centrala förordningar som
ej kan påverkas av en enskild sjukvårdshuvudman.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
förutsätter att nödvändiga överenskommelser skall kunna träffas med de privata
vårdgivarna. Det är en förhoppning Östergötlands läns landstingskommun delar,
men anser att man samtidigt inte får bortse från att meningsskiljakfigheter kan
uppkomma. I en sådan situation kan avsaknaden av varje form av styrmedel
gentemot privattandvården medföra svårigheter att genomföra det mest ändamålsenliga
vårdutbudet. Utbudet av vuxentandvård utmärks dessutom i dag av svår regional
obalans.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landstingskommun konstaterar också att frågan om folktandvårdens framtida
ledning inte har behandlats alls av utredningen trots att man ägnat stort
utrymme åt frågan om det medicinska ledningsansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
anser att betänkandets förslag inte är alltigenom övertygande. Förbundet
fortsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har för lätt accepterat utredningsdirekfiven att den nya lagstiftningen skall
omfatta hälso- och sjukvården i dess helhet. HSU har enligt tandläkarförbundet
vid prövningen av sina direkfiv och i de inledande utredningsfraserna enbart
sett hälso- och sjukvårdsfrågorna som läkarvårdsproblem men i slutfasen
observerat att tandvården är en väsentlig del av hälso- och sjukvården.
Utredningen synes i detta läge inte ha funnit vare sig tid eUer möjlighet att
analysera de skiljaktigheter som föreligger mellan de två vårdsektorerna. En
djupare analys från utredningens sida borde ha gjort klart för den att bl.a.
vårdansvarsförhållandena inte är lika formulerade i hitfillsvarande sjukvårds-
respektive folktandvårdslag varför den tänkta gemensamma organisationen för
framtiden inte enbart kan baseras på erfarenheterna från och förhållandena på
läkarvårdssidan. Då dessutom tandvårdens organisations- och vårdproblem m.m. -
och däribland frågan om den framtida fördelningen mellan den offentliga och
privata sektorn av ansvaret för vuxentandvården - är föremål för en annan
statlig utrednings</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section442>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section443>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>222</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>prövning (TU 78), bör HSU-förslaget inte föranleda några
ytterligare departementsåtgärder i vad avser tandvården - i vart fall inte
förrän TtJ 78 lämnat sitt förslag och även detta remissbehandlats. Flera skäl
talar enligt Tandläkarförbundet för att - orri inte tandvården definitivt
separeras från HSU-propåérna - HSU-förslaget och förslaget från TU 78 av
regeringen behandlas i ett sammanhang.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>7 Regleringen av hälso- öch sjiikvårdens organisation</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen analyserar under detta avsnitt regleringen av hälso-
och sjukvårdens organisation utifrån fyra intresseområden, nämligen det demokratiska,
det administrativa och det professionella kunnandet och inflytandet sarnt de
företagsdemokratiska intressena.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det demokratiska inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen föreslår att det demokratiska inflytandet över
sjukvården bör utövas genom en hälso- och sjukvårdsnämnd i varje landsting med
möjligheter att låta underställda förtroendemannaorgan svara för den närmare
ledningen av olika delar av verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Följande remissinstanser är positiva: statskontoret,
kommunaldemokratiska kommittén. Landstingsförbundet, samtliga 15
landstingskommuner som uttalat sig, Spri, LO, SKAF, Moderata kvinnoförbundet
och Moderata ungdomsförbundet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommunaldemokratiska kommittén framhåller att en djup och
nära förankring av hälso- och sjukvårdsfrågorna hos medborgarna är en
grundläggande demokratifråga inom vårt svenska samhällssystem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommittén forsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kommittén har särskilt uppmärksammat vad HSU uttalat om betydelsen
av att det demokratiska inflytandet på verksamheten utvecklas med vidgade möjUgheter
för enskilda människor och deras parlamentariskt utsedda representanter att
sätta sig in i och ta ställning till verksamheten. Som HSU påpekat måste
förtroendemännen få bättre möjligheter att genom direkta kontakter med
allmänhet, vårdsökande och anställda samt olika intressegrupperingar följa
utvecklingen av vårdbehoven i samhället och hur dessa tiUgodoses i
vårdorganisationen. Det år de förtroendevalda som svarar för att hälso- och
sjukvården får den inriktning, omfattning och kvalitet som anges som mål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HSU säger vidare att de tankegångar som utvecklats om en
utbyggd närvård på sikt även bör kunna komma till uttryck i förtroendemannaorga-nisationens
uppbyggnad. Kommunaldemokratiska kommittén menar att denna utveckling bör
påskyndas eftersom den frihet som ramlagen ger ställer krav på ett målmedvetet
politiskt arbete inom varje enskilt landsting om de sjukvårdspolitiska målen
skall nås.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot denna bakgrund ser Kommunaldemokratiska kommittén
frågan om de förtroendevaldas arbetsvillkor inom hälso- och sjukvården som
mycket</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section444>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section445>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>223</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>angelägen.
Behovet att bredda rekryteringsbasen för landstingspolitiker och komma ti|l
rätta med snedrekrytering samt fördjupa förtroendemannautbild-hingen blir
uttalat.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kömmunaldemokratiska
kommittén, som anser att hälso- och sjukvården bör organiseras i
decentraliserade former med vidgat ansvar för nämnder och delegationer, vill
ifrågasätta behovet av föreskrift om obligatorisk hälso- och sjukvårdsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
de primärkommuner som tillika är sjukvårdshuvudmän försvårar föreskriften i § 8
om hälso- och sjukvårdsnämnd exempelvis en allmänt eftersträvad samordning av hälso-
och sjukvård med socialvård inom de lokala organ som kommuner enligt lagen om
vissa lokala organ kan inrätta fr.o.m; 1980.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kojjimunaldemokratiska
kommittén anser principiellt att förvaltningsutskottet såsoiii
landstingskommunens styrelse med inseende över övriga nämnders verksamhet, inte
bör belastas med sådana förvaltnings- och verkstäUighetsbestyr som kan läggas
på facknämnder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
§ 8 får landstingskommunen tillsätta ett eller flera särskilda organ för att
under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården. Den rättsliga
innebörden av att vissa organ är verksamma under hälso- och sjukvårdsstyrelsen
år inte fullt klar. Motsvarande otydlighet finns redan i gällande lag.
Kommittén hade gärna sett att detta reformtillfälle använts för en närmare
precisering av förhållandet mellan över- och underordnade organ när det gäller
förvaltning öch verkställighet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
tillstyrker utredningens förslag om vidgat förtroen-demannainflytande inom hälso-
och sjukvården och anser att det är väsenfiigt att landstingen själva genom
lokala reglementen får bestämma om arbetsformer och relationer mellan hälso-
och sjukvårdsnämnden och de nya organ som kan komma att inrättas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kalmar
läns landstingskommun konstaterar att den nuvarande lagstiftningen i många
stycken har hämmat det sjukvårdsorganisatoriska utvecklingsarbetet och
bidragit till att konservera onödiga byråkratiska processer. Lagförslaget andas
en tilltro till landstingskommunernas förmåga att på ett insiktsfullt sätt nå
de hälsopolitiska välfärdsmålen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Spri,
som också är positiv till utredningens förslag, framhåller särskilt värdet av
att möjligheter skapas för landstingskommunen att inrätta politiska organ med
ett områdesavgränsat ansvar. Därigenom erhålls de nödvändiga förutsättningarna
för ett starkt lokalt förtroendemannainflytande över primärvårdens utveckling i
samverkan med den primärkommunala verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
tillstyrker utredningens förslag att det demokratiska inflytandet över
sjukvården bör utövas genom en hälso- och sjukvårdsnämnd i varje landstingskommun
med möjligheter att låta underställda förtroendemannaorgan svara för den
närmare ledningen av olika delar av verksamheten. LO delar också utredningens
förslag om ett medicinskt, men inte administrativt, ledningsansvar för läkare
med möjlighet fill en omfattande delegering av ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>LO
anser att utbyggnaden av närvården kommer att ställa krav på en</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section446>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section447>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>224</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>starkare lokal förankring av denna verksamhet. När det
kommer att finnas åtminstone en vårdcentral, ett lokalt sjukhem och en
hemsjukvårdsverksamhet i varje kommun är det naturligt att ställa frågan om
inte även den demokratiska styrningen av denna verksamhet i någon form bör
decentraliseras till den primärkommunala nivån. Lagförslaget ger vissa möjUgheter
till decentralisering genom t.ex. distriktsnämnder under hälso- och sjukvårdsnämnden
med en distriktsindelning som stämmer med kommungränserna. Det är angeläget
att landstingskommunen prövar sig fram i denna riktning. SKAF framför liknande
synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Följande remissinstanser är negativa till utredningens
förslag i denna del: läkaresällskapet, tandläkarförbundet, HCK och Sveriges
folkpensionärers riksförbund.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkaresällskapet konstaterar att det demokrafiska
inflytandet och dét administrativa inflytandet f.n. är noga reglerade i
sjukvårdslag och sjukvårdskungörelse. I det nya lagförslaget blir hälso- och
sjukvårdsnämnden det enda obligatoriska organet. I övrigt lämnas
landstingskommunerna frihet att organisera politiska och administrativa organ
enligt eget gottfinnande. Man följer därmed utredningsdirekfiven och ansluter
sig bl.a. fill decentraliseringsutredningen. Denna frihet medför risk att
organ med likartad funkfion kan få olika benämning eller att organ med samma
benämning kan få oUka funktion i de olika landstingskommunerna. En sådan utveckUng
är ägnad att skapa förvirring inte minst för de vårdsökande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
anser att utredningen i det här sammanhanget för ett resonemang som inte står i
överensstämmelse med utredningens allmänna syn på behovet av att avskaffa så
mänga detaljregleringar som möjligt och öka närheten till medborgarna i
allmänhet. Man menar att utredningen i stället för ett centralisfiskt
resonemang. Tandläkarförbundet menar att det vore olyckligt om det demokratiska
inflytandet på tandvårdens område förändrades på det sätt som utredningen
föreslagit. Det vore bra för tandvårdens framtid om nuvarande politiska och förvaltningsrättsliga
organisation bibehölls.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>HCK påpekar att behovet av samverkan och förtroende i
vården poängteras i utredningen, men att några konkreta förslag på hur man
skall kunna stärka vårdkonsumenternas intressen i organisationen inte
behandlas. Utredningen har inte behandlat förtroendenämndernas roll. HCK anser
att dessa nämnders arbetsuppgifter och kompetens är alldeles för diffusa, och
att det finns större behov av en renodlad patientombudsmannafunktion. HCK
understryker behovet av att handikapporganisafionernas samverkan med
landstingen måste utvecklas ytterUgare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det administrativa inflytandet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen anser att en ramlagstiftning på hälso- och
sjukvårdens område inte bör föreskriva den organisatoriska uppbyggnaden av
verksam-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section448>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section449>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>225</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>heten i landsfingskommunen utan man anser att hälso- och
sjukvårdens ansvariga förutsätts ha möjlighet att fritt utveckla vårdorganisafionen.
Begrepp som sjukhusdirektör, blockchef, kUnikchef har tagits bort ur lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet menar att det också på det här området
är naturligt att huvudmännen får frihet att själva lägga fast den
organisationsform som passar dem bäst. Denna frihet hindrar ju ingen huvudman
från att behålla nuvarande organisation om den redan fungerar väl. Liknande
synpunkter framförs av flera landstingskommuner.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>TCO delar utredningens uppfattning att nuvarande
sjukvårdslagstiftning med sin detaljreglering och uppbyggnad av
vårdorganisationen motverkar en utveckling av inflytandet i olika former. Det
administrativa inflytandet bör därför inte regleras i den nya lagen.
Huvudmannen får därigenom möjlighet att i samråd med de fackliga
organisationerna anpassa den administrativa funktionen efter verksamhetens
behov och lokala förutsättningar. TCO anser för sin del att den administrativa
ledningen bör bygga på samverkan mellan yrkeskategorier som har medicinsk respekfive
omvårdnadsmässig kunskap kombinerad med administrativ utbildning och
erfarenhet. TCO vill understryka att andra befattningshavare än läkare bör
komma i fråga för ledningsfunktionen. Förslagsvis skulle t.ex. också kUnikchef
och kUnikföre-ståndare gemensamt kunna ta ett sådant ansvar var och en inom sin
disciplin men i nära samråd. Vidare skulle man kunna pröva en ledningsmodell av
"trojkatyp" med t.ex. en kUnikchef som är läkare och medicinskt
sakkunnig, en klinikföreståndare som är omvårdnadssakkunnig samt en ekonom/
motsvarande med speciell sakkunskap rörande ekonomi, administration m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>SHSTF, som framför liknande synpunkter, poängterar att det
även i framtiden är nödvändigt att den administrativa ledningsfunktionen kommer
att åvila yrkeskategorier med kompetens och utbildning inom medicin och
omvårdnad. SHSTF tar därför avstånd från utredningens åsikt att landstingskommunens
förtroendevalda skall avgöra i vad mån sakkunskap är nödvändig för uppehållande
av arbetsledande eller andra befattningar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkarförbundet och läkaresällskapet anser att det även i
fortsättningen bör vara så att vissa av de arbetsledande befattningarna i
sjukvården är så viktiga för funktionen att de bör regleras i lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkarförbundet menar att administrativa och medicinska
föreskrifter/ beslut i praktiken är oskiljaktigt invävda i varandra. Det är
därför orimligt att i enlighet med utredningens förslag avstå från att ange
föreskrifter för det administrativa ansvaret på kliniknivå. Läkarförbundet
anser att en överläkare, som hittills, skall vara kUnikchef.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När
utredningen föreslår så betydelsefulla förändringar borde det enligt förbundet
ha varit dess skyldighet att ingående belysa följderna härav, vilka
konstruktioner som kan bli möjliga samt konsekvenserna för de vårdsökande, för
verksamheten, för det allmänna och för de anställda. Detta har inte </span></i><i><span
style='font-size:8.0pt;font-family:Verdana'>15 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section450>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:8.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section451>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>226</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>gjorts,
utan utredningen förutsätter - på enligt läkarförbundets mening alltför svaga
grunder - att dessa bedömningar av ändamålsenlighet och lämplighet skall kunna
föras av arbetsgivaren i överläggningar med arbetstagarorganisationerna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Det
medicinska ledningsansvaret</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har utgått ifrån att det medicinska ledningsansvaret liksom i dag skall vara
ålagt läkare enligt lag men begränsas till medicinska verksamheter. Samtidigt
införs i lagtexten en bestämmelse med innebörden att detta ansvar bör delegeras
tilliannan hälso- och sjukvårdspersonal, när den ansvarige läkaren bedömer det
möjligt och lämpligt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Följande
remissinstanser instämmer i utredningens förslag: Svea hovrätt,
socialstyrelsen, direktionen för karolinska sjukhuset, landstingsförbundet, ett
15-tal landstingskommuner, Malmö kommun, Gotlands kommun och SKAF.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
anser att den nuvarande regleringen av det medicinska ledningsansvaret har
fungerat väl och instämmer därför i utredningens bedömning att det bör
behållas. Socialstyrelsen understryker starkt det nödvändiga i att klarhet
skapas om vad som i ansvarshänseende gäller för de inom hälso- och sjukvården
verksamma. Styrelsens ordförande har skiljaktig mening beträffande frågan om
det medicinska ledningsansvaret. Enligt ordförandens mening är en begränsning
av det medicinska ledningsansvaret till undersökning och behandling i det enskilda
vårdfallet alltför snävt. I detta ansvar måste också inrymmas in- och
utskrivning av patienter, ansvar för att journaler förs, ansvar för att medicinsk-teknisk
utrustning ur sjukvårdssynvinkel används på adekvat sätt samt ansvar för säkra
och effektiva läkemedelsrutiner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
ser positivt på att utredningen sökt slå fast en skillnad mellan det
administrativa och det medicinska ledningsansvaret. Man anser inte att de
föreslagna lagbestämmelserna behöver ändras eller förtydligas. Däremot bör man
i en kommande proposition utveckla och ge exempel på vad som har avsetts.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är utan tvekan riktigt att gränsdragningarna kan bli svåra i enskilda
situationer och att den praktiska tillämpningen också på andra sätt kan bli
besvärlig. Inte minst gäller detta när man skall göra skillnad mellan vad som
är förhandlingsbart enUgt medbestämmandelagen och vad som inte är det. Det är
alltså viktigt att det finns tillgång fill annan vägledning, som kompletterar
de grundläggande bestämmelser som kan beredas plats i en ramlag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands
läns landstingskommun finner det väsentligt att utredningen för en diskussion
om det är nödvändigt att lagfästa det medicinska ledningsansvaret. Det är inte
helt självklart att det alltid är just en läkare som är den enda som är lämpad
att ha det medicinska ledningsansvaret. I själva</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section452>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section453>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>227</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>verket
förekommer inom organisationen i praktiken säkerligen avsteg från denna princip
inom områden där psykologer, sjukgymnaster, sjuksköterskor m.fl. intar en självständig
ställning i organisationen. Det vikfigaste är att det inte råder någon oklarhet
om vem som har ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
närvarande är organisafionen förmodligen inte mogen att ta steget ut till ett
avskaffande av det lagfästa ledningsansvaret för läkare, men det finns skäl att
så småningom ånyo ta upp diskussion i denna fråga. Ett införande av en dispens
vore en möjlighet att tills vidare lösa frågan i det fåtal fall det kan bli
fråga om att överföra det medicinska ledningsansvaret på annan än läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
antal remissinstanser menar att om det medicinska ledningsansvaret skall vara lagbundet
bör det omfatta fler yrkeskategorier än läkare. TCO, SKTF, SHSTF, HCK, Sveriges
socionomers riksförbund och Sveriges psykologförbund biträder Ulrika Cronés
särskilda yttrande i denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
menar att det är oriktigt att i lag fastslå endast en yrkeskategoris medicinska
ledningsansvar. Läkaren är t.ex. inte expert på omvårdnad men förutsätts trots
detta vara den mest kompetente att ha ledningsansvaret för denna verksamhet.
Sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och psykologer är exempel på
specialister söm genom förslaget inte skulle få det ledningsansvar som borde fillkomma
dem. Det finns dock enUgt TCO anledning att peka på att ledningsansvar kan dokumenteras
på annat sätt än genom lagstiftning t.ex. genom medicinalförfattningar,
befattningsbeskrivningar och behörighetsbestämmelser. En dyUk dokumentation
skulle ge den trygghet och säkerhet som patienten har rätt att kräva. Den
föreslagna utformningen av lagtexten beträffande det medicinska
ledningsansvaret är sådan att den - om den antas - i vart fall kräver
kompletterande föreskrifter om delegation samt klarläggande av de ansvarsmässiga
konsekvenserna för övrig personal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
socionomers riksförbund anser att ledningsansvaret bör utmönstras ur
sjukvårdslagstiftningen. Det viktigaste skälet är det förändrade synsätt som
under senare år vuxit fram inom hälso- och sjukvården. Sociala och psykiska
faktorer har fått allt större tyngd som sjukdomsorsak. SSR menar att
helhetssynen förutsätter att ledningsansvaret får en mer tidsenlig reglering.
Om man skaU kunna ta hänsyn även till psykologiska och sociala förhållanden
måste olika kunskapsområden kunna hävda sig jämbördigt. SSR anser således att
det medicinska ledningsansvaret inte behöver lagbindas. Ledningsansvaret är ju
bara en del i en lång sammanfogad ansvarskedja. Det kan dokumenteras på annat
sätt, t.ex. genom instruktioner, organisationsplaner eller
befattningsbeskrivningar. Ledningsansvaret måste åvila den som besitter de
bästa kunskaperna för aktuell verksamhet och att detta ansvar bör ligga så nära
patienten och arbetsgruppen spm möjligt. Att mot denna bakgrund reglera en
specifik yrkesgrupps ledningsansvar är både onödigt och otidsenligt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section454>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section455>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>228</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några remissinstanser anser - liksom flera av de
remissinstanser som i princip har sagt sig vara positiva till
utredningsförslaget - att frågan bör utredas ytterligare. Det gäller
statskontoret, riksrevisionsverket och konsumentverket.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Konsumentverket
konstaterar att det i lagförslaget kortfattat anges att det medicinska
ledningsansvaret skall åvila läkare och att detta ansvar så långt det är
möjligt bör lämnas över till annan hälso- och sjukvårdspersonal. I gällande
sjukvårdslag och sjukvårdskungörelse regleras oUka läkarkategori-ers åligganden
ingående. Såväl från patientens som sjukvårdspersonalens synpunkt är det
väsentligt att lagförslaget klart anger vilket ansvarsområde som varje kategori
har. Landstingskommunernas totalansvar liksom det medicinska ledningsansvaret
har i lagförslaget knappast någon konkret innebörd. Konsumentverket
ifrågasätter därför om utredningens långtgående förslag till förändringar av
ansvaret för hälso- och sjukvården bör genomföras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Följande remissinstanser motsätter sig förslaget:
kammarrätten i Stockholm, läkarförbundet, läkaresällskapet och Förbundet
Sveriges Arbetsterapeuter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kammarrätten i Stockholm menar att utredningens förslag,
om det genomförs, skulle få till följd att ansvarsförhållandena bUr oklara och
svåröverskådliga. Detta skulle i sin tur innebära svårigheter när det gäller
att lägga fast vem som faktiskt bär ansvaret för den ena eller andra åtgärden.
Förslaget medför därmed rättsosäkerhet för såväl den enskilde som sjukvårdspersonalen.
Kammarrätten, på vilken rättstillämpningen på området ankommer, anser att en
sådan ändring inte kan godtas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkarförbundet menar att förslaget innebär en väsentlig
förändring av det medicinska ledningsansvaret bl.a. genom att ansvaret inte längre
skall åvila överläkare utan en ospecificerad läkare. Gällande lag stadgar att
det alltid skall finnas en bestämd läkare som ytterst är ansvarig för
sjukvården i varje enskilt fall. Detta s.k. medicinska ledningsansvar åvilar
överläkare/ distriktsläkare. Utredningens lagförslag ger emellerfid enligt
läkarförbundet landsfingskommunen möjlighet att dela upp sjukvården i olika
ansvarsområden där läkarna endast skall ansvara för medicinsk verksamhet i
inskränkt bemärkelse. Sjukvård och medicinsk verksamhet är uppenbarligen inte
synonyma begrepp, vilket bekräftas av specialmotiveringarna i kapitel 11. Där
sägs nämligen - dock utan exemplifiering - att det vid sidan av den medicinska
verksamheten kan finnas verksamheter som andra yrkesgrupper har ledningsansvaret
för.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Detta innebär enligt läkarförbundets mening att man skapar
förutsättningar för en mycket olycklig uppdelning av sjukvården i flera olika
ansvarsområden.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Läkarförbundet
finner det högst anmärkningsvärt att utredningen inte ens gjort ett försök att
analysera konsekvenserna av sitt förslag beträffande det medicinska
ledningsansvaret utan snarast försökt ge sken av att de föreslagna reglerna om
medicinskt ledningsansvar överensstämmer med nu gällande regler. Även
läkaresällskapet framför likartade synpunkter.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section456>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section457>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>229</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Behörighet
och tillsättning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Förslaget
om att behörighetsbestämmelser och tillsättningsregler bör ses över i särskild
ordning fillstyrks av ett flertal remissinstanser. Det understryks från flera
håll att denna översyn bör ske skyndsamt så att nya bestämmelser kan träda i
kraft i anslutning till att hälso- och sjukvårdslagen blir tillämpUg. Några
remissinstanser är dock kritiska mot att de nuvarande bestämmelserna om fillsättning
av läkartjänster m.m. inte förs över från nuvarande sjukvårdslagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sveriges
psykologförbund påpekar att det i behörighetsförordningens 5 § stadfästs
legitimationskrav för psykolog inom hälso- och sjukvården, med undantag för vid
förordningens ikraftträdande anställda icke-legitimerade psykologer. Med hänsyn
fill psykologyrkets utveckling och psykologernas ställning i vården i dag
finner psykologförbundet detta vara ett logiskt ställningstagande, som
förbundet välkomnar. Beklagligtvis har utredningsgruppen förbisett att
legitimationsförordningen för psykologer föreskriver 12 månaders prakfisk
tjänstgöring som psykolog på s.k. PTP-tjänst som villkor för erhållande av
legitimation. Delar av sådan tjänstgöring fullgörs för närvarande inom
sjukvården. Med den föreslagna skrivningen omöjliggörs i framtiden fortsatt
tjänstgöring inom sjukvården för att erhålla legitimation. Förbundet
förutsätter att det undantag från legitimationskrav som utredningen finner
"självklar" för läkare under allmäntjänstgöring är lika självklart
för psykologer under praktisk tjänstgöring och att skrivningen kan rättas till
genom en motsvarande skrivning för psykologer som den för läkare i3§.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Delegering</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
HSU:s förslag om det medicinska ledningsansvaret skaU detta ansvar så långt som
det är möjUgt och lämpligt lämnas över till annan hälso-och sjukvårdspersonal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Svea
hovrätt kan i stora delar ansluta sig till vad som sägs i betänkandet
beträffande delegation.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
hovrättens mening är det uteslutet att t.ex. klinikchef skulle kunna delegera
sitt ansvar för ledningen av verksamheten på kUniken, helt eUer delvis, till
annan personal där. Över huvud taget förefaller det inte kunna vara så, att den
som på grund av sin befattning har visst ansvar kan delegera detta; han kan
delegera viss uppgift men ej sitt ansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
delegering endast får ske till behörig personal torde enligt Svea hovrätt följa
redan av det medicinska ledningsansvaret och befintliga kompetensregler. Den
delegerande läkaren ansvarar inom ramen härför för sin bedömning av när delegering
kan ske. Uttrycket i den föreslagna lagtexten att delegering skaU ske när det
är "möjligt" torde därför vara obehövligt. Därutöver ger
formuleringen intryck av en mer långtgående möjUghet eller skyldighet att
delegera uppgifter än vad som enligt betänkandet varit</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section458>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section459>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>230</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>avsikten med stadgandet, nämligen att ge direkt stöd för
läkarens rätt att delegera - som man får antaga - konkreta vård- och
behandlingsuppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkarförbundet anser att det är ett välkänt faktum att
delegationsmöjligheterna i sjukvården utnyttjats till den grad att
lämpligheten ibland har ifrågasatts. En internafionell jämförelse visar också
att medicinskt ansvar delegeras från läkare till övrig personal i långt större
utsträckning i Sverige än utomlands.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förbundet fortsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det medicinska ledningsansvaret bör enligt förslaget
delegeras "så långt det är möjligt och lämpligt". Med
möjlighetskriteriet avser utredningen kompetensen hos den som skall överta
ansvaret. I specialmotiveringen glider man från uttrycket "så långt det
är" till "när det är (möjligt)". Sistnämnda uttryck är
naturligtvis det rimliga om ett stadgande med denna innebörd över huvud taget
skall förekomma i lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen är oklar i fråga om innebörden av lämpUghetskriteriet.
Av specialmotiveringen får man intrycket - som förstärks av utredningens
överväganden - att lämpligheten skall bedömas så att medicinskt ledningsansvar
bör lämnas över till annan hälso- och sjukvårdspersonal även när läkaren skulle
kunna behålla och utöva det själv, obehindrad av andra arbetsuppgifter etc.
Endast när det "i övrigt föreligger särskilda skäl" skaU läkaren
enligt specialmotiveringen behålla ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Läkarförbundet
utgår dock - trots den olyckliga formuleringen i förslaget till lagtext - ifrån
att HSU inte menar att delegeringen av rena principskäl skall drivas så långt
som möjligt utan hänsyn fill om det skulle medföra risker för försämringar av
kvalitet och säkerhet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Företagsdemokratiskt inflytande</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen utgår ifrån att det inom hälso- och sjukvården
i princip bör finnas samma förutsättningar för samverkan i arbetet och
medbestämmande för alla anställda, som man eftersträvar i övrigt i arbetslivet.
Samfidigt måste man beakta de särskilda krav som patientvården ställer.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SKAF
framhåller att med den föreslagna hälso- och sjukvårdslagens uppläggning kan
medbestämmande i personalfrågor, arbetslednings- och prganisationsfrågor,
arbetsmiljö, rationalisering, personalinformation, etc. inom hälso- och
sjukvården utvecklas på samma sätt som inom den kommunala verksamheten i
övrigt. Restriktipnerna gäller endast det medicinska lednings- Pch
yrkesansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Förbundet
menar dock att förutom de formella inflytandeformerna måste vissa villkor i
övrigt uppfyllas för att medbestämmandet skall bU ett naturligt inslag i
vårdorganisationen. Den utveckUng som pågår för att ersätta en splittrad
arbetsfördelning med olika former av lagarbete måste främjas ytterligare. Det
direkta ansvaret ligger visserligen på sjukvårdshuvudmännen, men statsmakterna
har för sin del ansvar för att ekonomiskt stimulera</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section460>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section461>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>231</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>försöksverksamhet,
främja forskning kring formerna för lagarbete och skilda personalgruppers
medverkan samt inte minst initiera den omfattande utbildningsverksamhet som
krävs för att nå eftersträvad kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonalen över
lag. Utredningen om sjukvårdens inre organisation (SIO) berörde allt detta i
det betänkande som lades fram våren 1979. Något regeringsförslag i frågan har
ännu inte lagts fram men har vad förbundet erfar aviserats till våren 1981.
Förbundet ser det som mycket angeläget att en kommande proposition tar fasta på
SlO-utredningens ambitioner. I annat fall riskerar demokratiseringsarbetet inom
hälso- och sjukvården att kraftigt urholkas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>TCO menar att den
föreslagna ramlagen bör ge ytterligare utrymme för personalen och de lokala fackUga
organen att delta i verksamhetsplanering m.m. TCO vill särskilt framhålla att
också patientens trygghet och säkerhet bör bU bättre tillgodosedd genom personalens
medbestämmande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt läkarförbundets
bedömning finns det skäl att mer ingående än utredningen gjort granska hur ett
vidgat inflytande för hälso- och sjukvårdspersonalens organisationer påverkar
patientens intressen. Arbetstagarnas organisationer företräder intressen som
inte utan vidare kan förutsättas sammanfalla med verksamhetens eller den
vårdsökandes.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
föreslår att i avvaktan på särskild utredning av behörighetsfrågorna inom hälso-
och sjukvården att nuvarande bestämmelse bibehålls.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>8
Samspelet mellan landstingskommunerna och staten</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
konstaterar att det är de landstingskommunala huvudmännen som har det direkta
ansvaret för utformning, finansiering och drift av hälso- och sjukvården.
Statsmakterna har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvården inom
ramen för den allmänna välfärdspoUfiken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
menar att stafiiga kontrollåtgärder i stor utsträckning kan elimineras eller
inskränkas och ersättas med andra samverkansformer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Statlig
planeringssamordning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
starka expansionen av hälso- och sjukvården i kombination med krav på
förändringar i organisationsformer och verksamhetsinriktning förstärker enligt HSU
behovet av en utbyggd och fördjupad hälso- och sjukvårdsplanering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Hälsp-
pch sjukvårdens planeringsuppgifter kan enligt utredningen indelas i två delar:
planering av verksamheter inom hälso- och sjukvårdssektorn resp. medverkan i
annan samhällsplanering. HSU förutsätter att staten har fill uppgift att
samordna de oUka delarna av samhällsverksamheten och göra de avvägningar som är
nödvändiga för att utnyttja tillgängliga resurser med hänsyn till dels
samhällsekonomin och arbetskraftssituationen, dels hälso-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section462>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section463>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>232</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>politiska
värderingar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
stöder generellt de riktlinjer och principer för planering av hälso- och
sjukvården och samverkan mellan landstingskommunerna och olika samhällsorgan eUer
enskilda vårdgivare som anges av HSU. Planeringsverksamheten inom landstingen
har på senare år utvecklats starkt och fått kraftigt ökad betydelse. Enligt
socialstyrelsens uppfattning är det viktigt att denna utveckUng fortsätter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
instämmer i uppfattningen att någon detaljreglering av landstingens
planeringsskyldighet inte bör tas in i själva lagtexten. Enligt förslaget skall
landstingskommuners planering och utveckling av hälso- och sjukvården bedrivas
i samarbete med samhällsorgan, organisationer och enskilda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
planeringsansvar som skall åvila socialstyrelsen måste enligt riksrevisionsverket
(RRV) innefatta såväl resursmässiga som kvalitetsmässiga faktorer.
Socialstyrelsen bör således i planeringen även behandla ekonomiska
konsekvenser av oUka alternativ. Lika viktigt är det emellerfid också med en
överblick på riksnivå över de reala resurserna t.ex. högt utbildad personal
samt sjukhusanläggningar, utrustning och dylikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Särskild
uppmärksamhet bör enligt RRV också ägnas planeringen av sådana delområden där
flera huvudmän är ansvariga, t.ex. äldrevård och missbrukarvård inom vilka landsfingen
har ansvaret för sjukvårdsdelen och kommunerna har ansvaret för
socialvårdsdelen. RRV har i skrivelse till styrelsen i anslutning till studien
Samhället och de äldre (dnr. 1975:1248) bl.a. visat på de betydande brister som
finns i fråga om samordning av olika åtgärder eller åtgärdsprogram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
ges i lagförslaget rätt att fill ledning för vården utfärda allmänna råd. RRV
vill dock framhålla att styrelsen skall följa utvecklingen inom hälso- och
sjukvården, och att styrelsen även fortsättningsvis bör ha skyldighet att ta
initiativ fill att rätta fill eventuella brister, även om man ej givits rätt
att utfärda föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt statskontorets
uppfattning får planeringssystemet avgörande betydelse för såväl statens
agerande som den landstingskommunala vårdproduktionens organisation Pch
resursfördelning. Det är därför riktigt att särskild vikt fästs vid
planeringssystemets fortsatta uppbyggnad och att staten genom socialstyrelsen
aktivt kan medverka i detta arbete. Ansvaret för att utveckla uppföljningssystem
som fångar upp och sammanställer vårddata bör också klart definieras.
Planeringens styrka blir i hög utsträckning beroende av en snabb och adekvat
uppföljning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala stöder utredningens tankegångar och vill särskilt betona
vikten av en central medverkan i arbeten med att ta fram underlag för
dimensioneringstal, vårdprogram etc. för att på så sätt underlätta
möjligheterna att ge vård på lika viUkor i landet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>TCO konstaterar att i
propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och prganisatipn m.m.
utvecklades frågan om socialstyrelsens roll</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section464>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section465>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>233</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>på
ett sätt som i flera avseenden Ugger nära TCO:s uppfattning. Bl.a. framhölls
att det ur statsmakternas synpunkt är väsentligt att ha ett sådant inflytande
på vårdsektorns planering att vården får en Ukartad utveckling och standard
över landet. Vidare framhölls att socialstyrelsen även i framtiden bör granska
och yttra sig över de enskilda planerna innan de blir föremål för sjukvårdshuvudmännens
slutliga ställningstagande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
kan noteras att hälso- och sjukvårdsutredningen för sin del inte närmare berör
hur och när socialstyrelsens roll i planeringen skall komma in, vilket är en
klar brist och bör föranleda ytterUgare överväganden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Statlig
tillsyn och kontroll</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Staten
har enUgt utredningen ett övergripande ansvar att bevaka de enskilda
människornas trygghet och säkerhet i medicinskt avseende. Denna bevakning sker
genom tillsyn. Socialstyrelsen bör ges uppgiften att på statsmakternas vägnar
utöva kontroll över verksamheten. Socialstyrelsen bör ha tillsynen över hälso-
och sjukvården i den mån annat inte är särskilt föreskrivet. Till ledning för
vården bör styrelsen få utfärda allmänna råd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsens
tillsynsansvar bör enligt HSU ha karaktären av ett ömsesidigt
informationsutbyte snarare än kontroll. Tillsynen som föreslås starkare kopplad
till planeringen, kommer att utgöra en bit av utvärderingen av
planeringsinsatserna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
instämmer alltså i de tankegångar som framförts av HSU och som också ingår i
socialstyrelsepropositionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Styrelsen
anför vidare:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
menar dock att det är svårt att ställa upp någon allmängiltig princip för
utformningen av statens tillsyns- och kontrollfunktioner. En awägning måste ske
mellan å ena sidan intresset av ett ökat lokalt inflytande och utveckling av
den kommunala självstyrelsen samt å andra sidan kraven på rättssäkerhet och
lika fillgång på samhällsservice.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
det gäller tillsynen blir en av styrelsens huvuduppgifter att tillgodose
medicinska, sociala och rättsliga kvalitets- och säkerhetskrav. De former, i
vilka denna tillsyn utövas, måste sättas i relation till krav på ett smidigt
och konstruktivt samarbete mellan socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. Därutöver
kan det emellertid vara nödvändigt att socialstyrelsen med stöd av
regeringsdelegation utfärdar erforderliga föreskrifter till tryggande av
enskilda människors säkerhet i vården och i förekommande fall utövar
inspektionsverksamhet på sådant sätt att berättigade anspråk på tryggande av
patientens rättssäkerhet kan uppfyllas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
föreslagna lagen medger också enligt socialstyrelsen att man får rikta sina
föreskrifter inte bara till personalen inom hälso- och sjukvården utan också
till huvudmännen för att trygga enskilda människors säkerhet i vården.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tillsynsfunktionens
syfte kan sägas vara övervakning och uppföljning, vägledning och utveckUng. Den
har övergripande vägledande och kunskaps-förmedlande karaktär, men innefattar
också skyldighet att värna den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section466>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section467>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>234</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>personliga
rätten i det enskilda fallet. I båda hänseenden ger den en möjlighet till insyn
av stor betydelse för socialstyrelsens planeringsuppgifter. En aktiv
tillsynsverksamhet innebär en kontinuerlig uppföljning av sjukvårdens läge och
en utvärdering av planeringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Sammanfattningsvis
definierar socialstyrelsen sina tillsynsuppgifter enligt HSU och prop.
1979/80:6 som följer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
socialstyrelsens uppgifter ingår att</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:13.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>- företa
inspektioner i säkerhetssyfte och utreda ansvarsfrågor<br>
då incident inträffat,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>då
enskilda eller organisationer begär det,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>då
massmedia aktualiserar,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>då
huvudman begär det,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>då
brister eller förhållanden som kan äventyra pafienternas säkerhet eller</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>möjlighet
till god vård eljest framkommer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>På
eget initiativ</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>följa pågående utvecklingsarbete genom
kontaktbesök o.d.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>delta i överläggningar, konferenser och kurser och
då ge vägledning</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>slå larm då lagar m.m. inte följs som statsmakterna
avsett</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>avge yttrande tiU domstolar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>meddela föreskrifter inom ramen för
socialstyrelsens befogenheter</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>följa sjukvårdens resursutveckling och
vårdutnyttjandet</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>ge en vägledning genom allmänna råd och uttalanden</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>följa och utvärdera planeringen</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
inspektionsverksamhet som bedrivs från styrelsens sida i vad avser medicinsk
vårdkvalitet, får främst karaktären av erfarenhetsåterföring från forskning och
försöksverksamhet till fältet och ett utnyttjande av erfarenheterna från detta
som underlag för forskning, utbildning och försöksverksamhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
bör vidare</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>-<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>informera om socialstyrelsens policy</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>förmedla erfarenheter beträffande
behandlingsmetoder, vårdorganisation, vårdideologi m.m. fill plika
sjukvårdsinrättningar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:13.0pt;text-indent:0cm'>-<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>påpeka nödvändigheten av fprtbildning för all perspnal
och diskutera genomförandet härav</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Till
detta kommer framtagandet av underlag för vårdprogram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>En
viktig uppgift för styrelsen är också enligt dess mening att i första hand
genom sin rådgivande nämnd för medicinska säkerhetsfrågor i samarbete med Spri
bevaka sjukvårdens alltmer kompUcerade tekniska frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Direktionen
för karolinska sjukhuset konstaterar att socialstyrelsens tillsyn över hälso-
och sjukvårdsområdet, t.ex. vad gäller personalen, i stor utsträckning är
reglerad i andra författningar än sjukvårdslagen. Mot</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section468>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section469>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>235</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>bakgrund
av styrelsens uppgift att på statsmaktens vägnar utöva kontroll över hälso- och
sjukvården bör den dock, för att kontrollfunktionen skall ha en reell mening,
kunna generellt utfärda bindande föreskrifter för vården. Detta bör markeras i
lagen på det sätt som sker i dagens sjukvårdslag.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Riksrevisionsverket
påtalar den risk som finns att den statliga tillsynsverksamheten inom ett
område med kommunalt självbestämmande kan komma att bedrivas på ett passivt
sätt. RRV anser att det även i fortsättningen måste finnas någon form av
statlig styrning av hälso- och sjukvården. Tillsynen bör enligt RRV:s mening
främst bestå i att bevaka och akfivt verka för att verksamheten inom hälso- och
sjukvårdsområdet utvecklas i enlighet med statsmakternas intentioner.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet,
liksom det tiotal landstingskommuner som yttrat sig i frågan, instämmer i
utredningens allmänna synsätt när det gäller samspelet mellan landsfingskommunerna
och staten. Landsfingsförbundet konstaterar att socialstyrelsen enligt utredningsförslaget
även i fortsättningen skall vara tillsynsmyndighet men utöva fillsynen i delvis
förändrade former. Landstingsförbundet tillstyrker att tillsynen inriktas på
kontinuerliga och nära samråd.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Genom lagförslagets
karaktär av ramlag bortfaller åtskilliga detaljbestämmelser som i dag finns i
sjukvårds- och folktandvårdslagstiftningarna. Enligt Blekinge läns
landstingskommun år det utan tvekan så att tjänstemän i den dagliga gärningen
känner en trygghet i att kunna vända sig till dessa författningar.
Landstingskommuner påpekar det önskvärda i att det utfärdas allmänna råd som
vägledning i det prakfiska arbetet även om allmänna råd inte har lags status.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Västernorrlands
läns landstingskommun menar att många invanda och för plika landstingskpmmuner
gemensamma begrepp nu kommer att utgå. Landstingskommuner anser att
socialstyrelsen tillsammans med landstingsförbundet och Spri har en viktig
uppgift att fylla genom att verka för att en enhetlig begreppsapparat även i
framtiden skall möjliggöra statistiska jämförelser osv.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kalmar läns
landstingskommun menar att förslaget att socialstyrelsen skall medverka till
fortsatt utbyggnad av ett enhetligt statligt system för hälso- och
sjukvårdsplanering innebär en styrning av planeringsprocessen som rimmar illa
med utredningens grundtanke att minska byråkratin och centralstyrningen i
landstingsvärlden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>De
fackliga organisationerna TCO, SKTF, SHSTF, läkarförbundet, Legitimerade
sjukgymnasters riksförbund och Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter uttrycker samtliga
stark tveksamhet till utredningens förslag i denna del.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>7"CO
anför:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
anser att socialstyrelsens roll som tillsynsmyndighet måste preciseras mycket
mera ingående än vad som gjorts i utredningen. TCO utgår från att
socialstyrelsen också i fortsättningen har rätt och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section470>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>236</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>skyldighet
att utfärda inte bara allmänna råd utan också tvingande
föreskrifter/anvisningar för huvudmännen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kraven
på en precisering av socialstyrelsens roll skall också ses mot bakgrund av den nyUgen
antagna lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Personalens
möjligheter att uppfylla angivna krav måste ställas i relation till de resurser
som huvudmannen ställer till förfogande. Ökad stress och otillräckliga
personalresurser medför ökad risk för anmälningar. Det vore då orimligt om möjUghet
inte skulle finnas att ålägga huvudmännen resursansvar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
framhåller att utredningens förslag måste bringas i överensstämmelse med den
förändring av socialstyrelsens uppgifter och organisation som numera beslutats
av riksdagen. I sitt yttrande över den utredning som låg till grund för denna
förändring (ÖSoS) framhöll TCO bl.a. följande: "Enligt TCO:s uppfattning
bör socialstyrelsen således få en stark ställning i förhållande till landsting
och kommuner och deras riksorganisationer framför allt när det gäller frågor
där styrelsen har statsmakternas beslut i ryggen. Om verket i framtiden skulle
bli alltmer beroende av de båda kommunförbunden kommer det statliga inflytandet
på riksnivå ytterligare att urholkas. Funkfioner som självklart bör ligga på
ämbetsverket kommer härigenom att överföras fill organisationer av vilka ansvar
inte kan utkrävas den vanUga vägen t.ex. genom jusfitieombudsmannen. Eftersom hälso-
och sjuk- och socialvård är kommunalekonomiskt konjunkturkänsliga krävs därför
enligt TCO:s uppfattning att socialstyrelsens uppgifter inte begränsas fiU att
utfärda allmänna råd". TCO framhöll vidare att en vikfig uppgift för
socialstyrelsen är att på ett aktivare sätt än under senare år bevaka att
konsumenternas behov av sociala tjänster tillgodoses på en likartad riksnivå.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>5rF
anser att det är angeläget att styrelsen får avsevärda resurser för att stödja
landstingen i verksamhetsutveckUngen. En ramlag kräver ökade resurser för utvecklingsarbete
och möjligheter till att ge råd och anvisningar. Även omfattande resurser för
bevakning och uppföljning av verksamheten behövs inom socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Den
nuvarande sjukvårdslagen ger regeringen rätt att utfärda generella tillämpningsanvisningar
till lagen, vilket också skett i form av sjukvårdskungörelsen. Enligt
förslaget till hälsp- och sjukvårdslag (HSL) inskränks regeringens bemyndigande
till att meddela föreskrifter för att trygga enskilda människors säkerhet i
vården samt föreskrifter angående viss anmälningsskyldighet. Detta innebär en
långtgående inskränkning i regeringens möjligheter till ingripande jämfört med
dagsläget. Eftersom regeringen inte heller kan överlåta mer åt socialstyrelsen
än den har befogenhet till kan inte heller socialstyrelsen utfärda föreskrifter
i annat än säkerhetsfrågor. Socialstyrelsen har visserligen enligt 15 § HSL
"tillsynen över hälso- och sjukvården i den mån annat inte är särskilt
föreskrivet". Tillsynsfunktionen avses emellertid mera få karaktär av
ömsesidigt informationsutbyte än av kontroll. Socialstyrelsen får inte rätt att
meddela tvingande bestämmelser utan endast s.k. allmänna råd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
innebär att HSU avskaffat de bestämmelser som hittills garanterat</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section471>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:4.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section472>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>237</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>centrala
myndigheters inflytande med den garanti för någorlunda enhetlig standard - Uka
villkor - som detta innebär. Utredningen har inte presenterat någon för
läkarförbundet övertygande argumentation till stöd för denna uppseendeväckande
inskränkning. Det förutsätts således att de enskilda landstingens vilja och
förmåga att upprätthålla en likvärdig standard är fillräcklig garanti för en hälso-
och sjukvård av god kvalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Genom
att HSU inte klart har avgränsat hälso- och sjukvård utan endast i allmänna
ordalag angivit landstingens uppgifter har utredningen också ryckt undan
grunden för socialstyrelsens tillsyn. Det skulle i praktiken komma att bli
omöjligt att fastställa om landstingen uppfyllt sina skyldigheter "enligt
lagen". Även om socialstyrelsen skulle anse att det föreUgger
försummelser, kan den endast göra påpekanden som landstingen inte behöver rätta
sig efter. Den knapphändiga lagtexten och de motstridiga resonemangen i
betänkandetexten lämnar rum för mycket varierande tolkningar som landstingen
kan åberopa gentemot socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>HSU:s
beredvillighet att ge landstingen fria händer står i stark kontrast till den
nya lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal. Denna lag innebär ju
inte att tillsynen över personalen minskas eller ersätts med några
"allmänna råd". Tvärtom har ansvaret utsträckts till ytterligare
personalgrupper, patienten har blivit part i förfarandet och fått möjlighet
att överklaga ett friande utslag. HSU vill alltså medverka till att tiUsynen
över sjukvården främst skall rikta sig mot enskilda befattningshavare bland hälso-och
sjukvårdspersonalen, medan kontrollen över arbetsgivaren sjukvårdshuvudmannen
praktiskt taget avskaffas. Denna lösning är oacceptabel för dem som arbetar i
vården och borde vara otänkbar också för regering och riksdag. Legitimerade
sjukgymnasters riksförbund framför samma synpunkter. Även läkaresällskapet
anser att statens åtgärder och skyldigheter måste preciseras bättre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>HCK
anser att en ramlagstiftning förutsätter att tillsynsmyndigheten har en stark
roll. I förslaget har socialstyrelsens roll tonats ner i alltför hög grad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tandläkarförbundet
konstaterar att HSU vill avskaffa de bestämmelser som hittills garanterat
centrala myndigheters inflytande och därmed också en någorlunda enhetUg
standard - Uka villkor för patienterna. Förbundet framhåller vidare:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som likaså förvånar är att HSU inte ansett det nödvändigt att sätta något effektivitetsmått
på eller utöva kontroll över de resurser som satsas på välfärdspolitiken och
inom denna på hälso- och sjukvårdspolitiken. I en situation, där det förutses
att all utveckling inom samhället måste ske inom ramen för en omfördelning av
oförändrade totalresurser borde det ha varit en staten åvilande uppgift av
övergripande karaktär att tillse att tilldelade resurser utnyttjas så optimalt
som möjligt. Något sådant redogöraransvar vill HSU inte ålägga landsfingen,
vilket betyder att ansvar för resursanvändning och lagtillämpning endast kan
utkrävas som ett poUfiskt ansvar. Däremot markerar HSU, att utredningen
förväntar sig att statsmakterna, som genom en hälso- och sjukvårdslag ålägger landsfingen
ett väsenfiigt ökat ansvar, beredvilligt skall ge landsfingen reella
möjligheter att leva upp till det vidgade ansvaret.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Sveriges medicinsk-juridiska förening borde HSL utgöra underlag för en stafiig
tillsyn över att hälso- och sjukvården i alla delar av landet håller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section473>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section474>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>238</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>en
acceptabel och någorlunda likvärdig standard. Som föreningen tidigare har
påpekat är de föreslagna bestämmelserna emellertid så allmänt hållna att en
tillsynsmyndighet, oavsett vad landstingskommunen gör eller underlåter, inte
kan hävda att landstingskommunen inte fullgör sina åligganden enligt lagen.
Socialstyrelsen är självfallet berättigad att utan något stöd i lag utfärda
allmänna råd till ledning för hälso- och sjukvården. Den föreslagna
bestämmelsen härom är alltså onödig. Syftet med den är väl däremot att säga att
socialstyrelsen i sin tillsynsverksamhet inte får meddela föreskrifter eller
direktiv. De i betänkandet angivna exemplen på råd som socialstyrelsen skulle
kunna utfärda med stöd av bestämmelsen är felaktiga. Råd avseende diagnostik
och behandling utfärdar styrelsen nämligen enligt föreningen i sin egenskap av
tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvårdspersonalen. I vad mån sådana råd
behöver följas, beror på innehåUet i vederbörande instrukfion. Mot en läkare
som inte följer sådant råd kan kanske hävdas att han inte iakttar vetenskap och
beprövad erfarenhet. Som tillsynsmyndighet enligt HSL borde socialstyrelsens
råd ta sikte på inrättningar och andra resurser för vården och organisationen
av denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>"Lex
Maria"</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
sjukvårdskungörelsen åligger det sjukhusdirektören vid sjukhus att omedelbart
anmäla till socialstyrelsen och poUsmyndighet om någon åsamkas skada eller får allvariig
sjukdom i samband med behandling på sjukhuset. Anmälningsskyldigheten benämns "Lex
Maria". Syftet med anmälningsskyldigheten bör enligt utredningens mening
vara att förebygga skada och därigenom förbättra sjukvårdens kvalitet. Med ett
sådant syfte bör anmälningsskyldigheten inte bara gälla fall där någon anstäUd
varit försumlig utan olycks- och vådafallen är också av betydelse. Utredningen
föreslår att i den nya lagstiftningen bör tas in en skyldighet för
landstingskommunen eller annan vårdansvarig att till socialstyrelsen - däremot
ej längre tiU poUsmyndighet - göra sådana anmälningar som syftar till att
trygga enskilda människors säkerhet i vården. Det bör ankomma på
socialstyrelsen att utfärda de föreskrifter som är erforderliga för detta
ändamål.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
tillstyrker utredningens förslag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
landstingskommuner har tagit upp frågan och är i princip positiva till
utredningens förslag. Värmlands läns landstingskommun framhåller dock att
anmälningsskyldigheten måste utformas så att den inte blir alltför generell.
Den praktiska tiUämpning som utredningen förordar innebär uppenbara risker för
att även pväsentUgheter anmäls.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs läns
landstingskommun är tveksam till utredningens förslag när det gäller vem som
skall ha anmälningsskyldighet. På denna punkt kan enligt landstinget en mer
detaljerad och precis lagstiftning vara motiverad.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section475>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section476>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>239</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarsällskapet
har inget att erinra mot att "Lex Maria" upphör att gälla men påpekar
att gränsdragningen mellan vad som nu anmäls och vad som inte skall anmälas i
praktiken torde bli praktiskt taget omöjlig att dra. Man ifrågasätter om inte
erforderlig information om skaderiskerna i sjukvården skulle kunna erhållas genom
en närmare analys av de fall som handlagts av patientförsäkringen eller som
läkemedelsskada.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
Svea hovrätt och kammarrätten i Stockholm borde frågan om anmälningsregler för Lex
Maria-fall ha behandlats utförligare. Kammarrätten kan godta att anmälan i
fortsättningen endast behöver ske till socialstyrelsen. Däremot ställer sig
kammarrätten tveksam till förslaget att skyldigheten att företa anmälan
formellt skaU ankomma på landstingskommunen. Ett sådant system medför en
uppenbar risk för tidsutdräkt. Kammarrätten kan inte heller ansluta sig till
förslaget att det skall ankomma på den enskilda landstingskommunen att själv
bestämma formerna för hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras internt. Det
finns då risk att reglerna bUr olika i skilda landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utformning
av sjukförsäkringssystemet</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
har inte ansett det ligga inom ramen för uppdraget att uttömmande behandla de
konsekvenser för den allmänna försäkringen som skulle bU följden av förslagen.
Frågan om försäkringssystemet berörs dock något.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
nuvarande sjukförsäkringssystemet är ur samhällets synpunkt, förutom de
fördelningsaspekter som finns, både ett finansieringsinstrument och ett
styrinstrument. Tekniskt sätt är ersättningen till huvudmännen av två slag.
Sålunda utgår schabloniserad ersättning för sjuktransporter och hjälpmedel. All
annan ersättning grundar sig på prestafioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
utredningens bedömning bör försäkringen omfatta även sådana hälsovårdande
åtgärder som i dag inte täcks av denna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vidare
föreslås att hela det nuvarande försäkringssystemet skall ersättas med en schabloniserad
vårdersättning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
anser att denna fråga måste utredas ytterligare och att överläggningar mellan
staten och landstingskommunerna bör föras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Riksförsäkringsverket
anser att det finns mycket som talar för att det även i fortsättningen bör
finnas möjligheter att genom ekonomiska styrmedel gynna centrala
sjukvårdspolitiska målsättningar. Med hänsyn fill de svårigheter som är
förenade med det nuvarande systemet kan det dock finnas skäl att pröva ett
system med större inslag av schablonmässighet. Ett schabloniserat
ersättningssystem bör också användas om man vill ge ersättning till sådan hälsobefrämjande
verksamhet i sjukvårdshuvudmannens regi som är svår att inordna i ett åtgärdsrelaterat
ersättningssystem, t.ex. hälsoupplysning. Riksförsäkringsverket anser att det
i en följande utredning bör prövas om inte också tandvård kan ingå i
ett system med schabloniserade</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section477>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>240</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ersättningar. Riksförsäkringsverket förutsätter vidare att
en fortsatt utredning om ett eventuellt nytt ersättningssystem också omfattar
frågan om försäkringens ersättningar för den vård som lämnas av privata
vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Landstingsförbundet menar att såväl frågan om ökad schablonisering
av försäkringsersättningen som frågan om utvidgning av ersättningsansvaret kan
lösas och genomföras utan direkt samordning med HSU:s övriga förslag. Förbundet
framhåller att överläggningar mellan staten och landsfingskommunerna bör komma
fill stånd utan dröjsmål.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det 15-tal
landstingskommuner som yttrat sig om sjukförsäkringssystemet förordar alla att
frågan utreds ytterligare. Värmlands läns landstingskommun säger exempelvis att
ett mindre byråkratiskt ersättningssystem skulle frigöra betydande resurser som
i stället skulle kunna användas för direkt sjukvårdande verksamhet.
Landstingskommunen delar utredningens åsikt att även hälsovårdande åtgärder bör
ingå i sjukförsäkringssystemet.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Läkarförbundet
menar att utredningen frångår de ståndpunkter som fidigare deklarerats angående
innebörden av landstingskommunens s.k. totalansvar när man föreslår att all
försäkringsersättning för offentlig och enskild vård skall administreras vid
landstingskommunerna. Dessa får därmed det resursfördelningsansvar som enligt
utredningen konsfituerar en vårdgivare och bhr därmed de facto också så gott
som ensamma vårdgivare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Läkarförbundet fortsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I modellskissen filldelas landstingen rollen av
"överkommun" som fördelar försäkringsmedel fill primärkommuner,
staten och enskilda som är verksamma på hälso- och sjukvårdens område alltefter
landstingens prioriteringar. Vad gäller staten och primärkommuner är en sådan
ordning icke möjlig vare sig ur grundlags- eller kommunalrättsUg synpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Beträffande
enskild hälso- och sjukvård är konstruktionen enligt läkarförbundet rättsligt
sett möjlig. Det framstår dock som onaturligt att exempelvis
företagshälsovården för sin finansiering skulle bU beroende av enskilda
landstings beslut.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Företagshälsovården
är en del av arbetarskyddet. Den står under ledning av arbetsmarknadens parter
och under fiUsyn av arbetarskyddsstyrelsen. Någon ändring av dessa förhållanden
föreslås inte av utredningen. Om det ekonomiska ansvaret för
företagshälsovården överflyttas till landstingen genom att dessa ges rätten att
anvisa de ekonomiska ramarna för verksamheten kommer emellertid det reella
inflytandet för arbetsmarknadsparterna att i det närmaste försvinna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det
förefaller också rent principiellt betänkligt att inom ett försäkringssystem
som är individanknutet, på finansieringssidan helt ta bPrt sambandet mellan
faktiskt inträffade individuella försäkringsfall och ersättningen för dessa. Pä
samma sätt som utredningens övriga förslag kan detta endast leda fill en
försvagning av den enskilda patientens handlingsfrihet och valmöjligheter inom
hälso- och sjukvården. Den allmänna försäkringen övergår därmed fill att bli en
specialdestinerad statsbeskattning för landstingens räkning.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section478>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section479>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>241</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Detta
är inte bara en högst påtagUg rättsteknisk skillnad utan är också en
principfråga av största betydelse. Att kalla finansieringsbidrag till ett
obestämt vårdutbud för försäkring är inte bara språkligt oegenfligt utan döljer
också det faktum att medborgarna fråntas rätten till ersättning för alternativa
vårdformer. Utredningen framhåller som en fördel med det skisserade systemet
att omorganisation av vården underlättas om ersättningen inte anknyter till
åtgärder av läkare, sjukgymnast etc. Till detta kan sägas att gällande
försäkringssystem - i motsats till det skisserade - garanterar att patienten
behandlas av en kvalificerad befattningshavare som är legifimerad inom sitt
verksamhetsområde. Ur patientens synvinkel medför skissen således en
försvagning av säkerheten i vården, därigenom att omhändertagandenivån kan
sättas lägre.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningens
grundtanke att även individinriktad hälsovård och förebyggande åtgärder bör
omfattas av den allmänna försäkringen är enUgt läkarförbundets mening rikfig.
Ur denna och andra aspekter är det måhända nödvändigt och kanske också önskvärt
att se över ersättningen för den aUmänna försäkringen till hälso- och
sjukvården. Detta måste emellertid ske från helt andra utgångspunkter än dem
som utredningen framkastat.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Att
ett kollektivt ersättningssystem inte är någon nödvändig förutsättning för
bedrivande av förebyggande verksamhet framgår för övrigt även av utvecklingen
inom tandvården, där profylaktiska åtgärder utan svårighet kunnat inarbetas i
tandvårdstaxan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
system där landstingen erhåller försäkringsersättning oberoende av vilka
vårdinsatser som faktiskt presteras och uppstäUer de ekonomiska ramarna för stafiig
och primärkommunal hälso- och sjukvård, företagshälsovård, enskild vård etc.
är enUgt läkarförbundets åsikt varken möjligt eller önskvärt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>SACOISR
och Legitimerade sjukgymnasters riksförbund har samma åsikt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>För
tandvården skulle utredningens tankegångar enligt tandläkarförbundet innebära
betydande administrafiva och kanske även vårdmässiga förändringar, vars
faktiska innebörd inte till alla delar kan förutses. I motsats fill HSU anser
tandläkarförbundet att frågans lösning är av väsentlig betydelse för
ställningstagande till HSU:s ramförslag och föreslår därför att frågan om
formerna för ersättningen från den allmänna försäkringen ges en allsidig
belysning av en särskild utredning innan HSU:s förslag föranleder ytterligare
lagstiftningsåtgärder inom tandvårdens område.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Reglering
av läkartjänster m.m.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Enligt
gäUande sjukvårdslag fordras i princip medgivande från socialstyrelsen för att
inrätta läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården. Denna
bestämmelse föreslås utgå ur den nya hälso- och sjukvårdslagen. I stället skall
ett samarbete i läkarfördelningsfrågor etableras mellan landstingskommunerna
på basis av ett centralt läkarfördelningsprogram. Ett sådant system ställer
enligt HSU stora krav på samordningen mellan de olika huvudmännen när det
gäller fördelningen av vårdresurser och på att de lojalt håller sig inom de
rekommenderade fördelningsramarna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>16 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 97</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section480>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:10.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section481>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>242</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
ser positivt på förslaget att läkarfördelningsprogrammet i framtiden byggs upp
så att det kan ligga till grund för de läkarplaneringsra-mar som skall tjäna
som underlag för huvudmännens planering. Styrelsen anför vidare:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
av utredningen skisserade systemet måste som tidigare sagts föregås av ett
fördjupat utvecklingsarbete. Socialstyrelsen är för sin del beredd att medverka
till att utveckla det tänkta systemet och kan biträda utredningens uppfattning
att hälso- och sjukvårdslagen framdeles inte skall behöva innehålla
bestämmelser om allmän skyldighet för landsting och kommun att inhämta
socialstyrelsens medgivande att inrätta tjänster för vidareutbildade läkare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Avvecklingen
av nuvarande formella regler för inrättande av nya läkartjänster innebär också
att statsmakterna avhänder sig möjligheten att påverka fördelningen av den
specialiserade sjukvården på läns- och regionnivå. Denna fråga har ingående
behandlats av regionsjukvårdsutredningen och var ett av motiven för att
föreslå den utökade planeringen och samverkan mellan de i regionen ingående
sjukvårdshuvudmännen som regleras i 6 § lagförslaget. Styrelsen förutsätter
därför att uppkommande problem skall kunna bemästras genom den samverkan vid
planeringen av regionsjukvården som åvilar landstingen enligt lagförslaget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tvingande
regler vad gäller läkarfördelningen bör endast tillgripas då överenskommelser
av skilda skäl inte ger de tilltänkta effekterna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Mot
bakgrund av målsättningen om rätt till vård på lika villkor bedömer
riksförsäkringsverket skillnaden i personella resurser mellan olika delar av
landet som allvarUg. Riksförsäkringsverket instämmer därför i HSU:s bedömning
att någon form av förfarande för att på riksplanet beräkna och fördela
utbildade läkare mellan olika landstingskommuner tills vidare måste finnas
kvar. För att ge effekt så länge det föreligger brist på läkare i olika delar
av landet måste det enligt verkets uppfattning finnas starkare centrala styrmedel
än för närvarande för att utjämna regionala obalanser. Riksförsäkringsverket
delar HSU:s uppfattning om att en riksplanering av läkarutvecklingen skall
innefatta samtliga de läkarresurser, som omfattas av landstingskommunernas
totalplanering. Verket anser att det från den allmänna försäkringens synpunkt
är angeläget att planeringen av och resursfördelningen m.m. inom hälso- och
sjukvården - i större utsträckning än nu - sker på ett rafionellt och behovsinriktat
sätt och med beaktande av behovet av samordning mellan olika samverkansformer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Statskontoret,
som också biträder utredningens förslag, tar upp frågan hur rättelse skall
kunna ske om någon bryter mot överenskommelsen. Statskontoret anser att det är
en brist att utredningen inte tillräckUgt utvecklat frågan vilka konsekvenserna
blir av inte infriade överenskommelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
ansluter sig till utredningens uppfattning att en förändring av läkarfördelningen
bör komma fill stånd, men att samverkansformerna inte behöver regleras i lag.
Landstingsförbundet är berett att tillsammans med övriga intressenter arbeta
vidare med dessa frågor, med utgångspunkt från de resonemang som utredningen
presenterar. Landstings-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section482>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section483>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>243</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>förbundet
anser dock att HSU:s modell för en ny planering ställer stora krav på
landstingskommunen. Enligt förbundet bör dock en sådan modell föredras av
landstingen framför ett alternafiv med stark byråkratisk styrning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
det 15-tal landstingskommuner som uttalat sig om läkarfördelningen är nio
landstingskommuner i princip positiva till utredningens förslag. Några av dessa
landsting framhåller vikten av att de frivilliga överenskommelserna förenas med
någon form av kontroll av tillämpningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Några
landstingskommuner är negativa tiU utredningens förslag. Värmlands läns
landstingskommun säger exempelvis att man kan ansluta sig till den föreslagna
modellen endast under den uttryckliga förutsättningen att den s.k. solidariska läkarförsörjningen
som nu prövas ger konkreta resultat under de närmaste åren. Skulle så inte bU
fallet måste i stället gällande regler skärpas. Västerbottens läns
landstingskommun år i princip positiv till överenskommelsen, men ställer sig i
detta fall avvisande till möjligheterna att i den föreliggande svåra bristsituationen
avstå från nuvarande detaljreglering genom lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Bland
de som uttalat sig kritiskt till utredningens förslag i denna fråga hör SKAF.
Förbundet kan endast acceptera förslaget som försöksverksamhet med utvärdering
under viss tid. Om systemet inte fungerar tillfredsställande bör
socialstyrelsen ges befogenhet att fördela läkare mellan huvudmännen enligt ett
program som omfattar reellt yrkesverksamma personer och inte enbart tjänster.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>TCO
framhåller att en förutsättning för att hälso- och sjukvården skall kunna
erbjuda sina resurser enligt "Uka-villkorsprincipen" är att man löser
den regionala obalansen i detta hänseende. Det är därför nödvändigt med
fortsatt riksplanering för beräkning och fördelning av läkare mellan olika
landsting.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Även
direktionen för karoUnska sjukhuset menar att ett fortsatt statligt ansvar för läkarfördelningen
i riket behövs. Man anser att detta ansvar liksom hittills bör skrivas in i
lagen och i huvudsak utövas på det sätt som hittills skeft.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
instämmer i utredningens åsikt att ett läkarfördelningsprogram bör finnas kvar
och att läkarfördelningen bör gälla läkare i stället för tjänster. När det
gäller programmets planeringsfunktion är läkarförbundet emellertid inte
övertygat om att det skisserade systemet kommer att visa sig tillräckligt på
den mer mättade läkararbetsmarknad som kan förutses under andra hälften av
1980-talet. Förbundet fortsätter:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Det
är ett riksintresse att det finns ett fillräckligt tjänsteutrymme för läkares
vidareutbildning avpassat för långsiktiga behov, och att detta utrymme är
lämpligt fördelat över landet. Det kan inte uteslutas att utan central styrning
i framtiden den situationen kan inträffa att varje landsting anställer
underläkare enbart för att täcka sitt eget behov av vidareutbildade läkare på
ganska kort sikt. Attrakfiva landsfing skuUe t.o.m. kunna</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section484>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section485>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>244</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>minimera
sitt utbildningsutrymme och i stället inrikta sig på att rekrytera redan
specialistkompetenta läkare. Det är mot den bakgrunden önskvärt att staten, som
måste ta ansvaret i sista hand för läkarutbildningen, i lagen ges möjlighet att
föreskriva om inrättande av anställningar för underläkare. Ett sådant stadgande
behöver givetvis inte komma till användning om avtal och frivilliga planeringsramar
visar sig vara tillräckliga styrmedel. Emellertid talar enligt läkarförbundets
uppfattning starka skäl för att rätten fill aUmäntjänstgöring under alla
omständigheter garanteras i lag eller annan författning, eftersom
allmäntjänstgöringen är ett villkor för legitimation. Det är rimligt att den
som antagits till och genomgått läkarutbildning också får möjlighet att
fullfölja utbildningen fram till legitimation, som är en förutsättning för att
utöva yrket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Ett
alternativ till lagreglering kan vara att sjukvårdshuvudmännen i en långsiktig
överenskommelse med staten bekräftar sina tidigare gjorda åtaganden (se prop.
1972:104) att ställa tjänster till förfogande i erforderlig omfattning för
läkares vidareutbildning. En sådan överenskommelse bör också omfatta
tjänstgöringsutrymme för kompletterande tjänstgöring efter uppnådd speciaUstkompetens
("lasarettsläkarutbildning"). Läkarförbundet instämmer i HSU:s
bedömning att samråd i läkarfördelningsfrågor måste etableras mellan
landstingen inom sjukvårdsregionerna. Läkares vidareutbildning och
kompletterande tjänstgöring har en självskriven plats i det regionala området,
eftersom tjänstgöringen av utbildningsskäl ofta måste förläggas till flera
huvudmäns inrättningar.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vad gäller läkarfördelningsprogrammets
ransoneringsfunktion delar läkarförbundet uppfattningen att man med ökande läkartillgång
och bättre balans på läkararbetsmarknaden bör kunna tona ner denna funktion.
Även i detta läge med i allmänhet god läkartillgång kan dock vissa brister finnas
kvar både geografiskt och specialitetsmässigt. Det finns alltså motiv för att
ge regeringen författningsmässig möjlighet att i sista hand utfärda
bestämmelser om inrättande av läkartjänster, om det visar sig att den frivilUga
planeringen inte har avsedd effekt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Med
ökande läkartillgång torde det enligt läkaresällskapets mening bli möjUgt att
efter hand ge landsfingskommunerna större frihet att inrätta läkartjänster.
Innan balans på läkararbetsmarknaden uppnåtts bör man dock inte helt överge
nuvarande läkarfördelningsprogram. När det gäller utbildningstjänsterna måste
under alla förhållanden en central reglering bestå även framgent. Risken är
annars att landstingskommunerna med hänvisning till ekonomiska svårigheter m.m.
inte tillsätter fillräckligt antal AT- och FV-block för att säkra den totala fillgången
på vidareutbildade läkare i riket. Lagen måste utformas så att
landstingskommunen inte kan motsätta sig att medverka i för hela riket
angelägna uppgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utredningen har enligt
Sveriges folkpensionärers riksförbunds mening inte klart visat att den
förändring av fillsättningsförfarandet, som föreslås, skulle vara överlägsen de
nuvarande rutinerna. Socialstyrelsen, som i övrigt har ansvaret för
dimensioneringen och utformningen av läkarutbildningen Uksom för undervisning
och forskning inom detta område, måste anses ha de bästa förutsättningarna att
ange den lämpligaste fördelningen av läkartjänsterna. Det något löst
skisserade förhandlingssystem, som utredningen förordar, kan få svårt att utgöra
det fasta styrmedel som här är nödvändigt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section486>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section487>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>245</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Reglering
av byggenskap</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
betänkandet lägger utredningen inget eget förslag i denna del utan hänvisar
helt till proposifion (prop. 1979/80:6) Om socialstyrelsens uppgifter och organisation
m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen delar HSU:s
uppfattning att byggenskapsfrågor inte bör regleras i en föreslagen hälso- och
sjukvårdslag. Det är emellertid angeläget att en utvärdering av det nu
tillämpade systemet sker.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Malmöhus läns
landstingskommun menar att det finns samhällsekonomiska skäl som talar för att
bibehålla den av statsmakterna fastställda ramen för sjukhusbyggandet. Enligt landsfingskommunens
mening bör dock totalramen delas upp på samtliga huvudmän. Resp. huvudman
disponerar därefter den erhållna ramen efter dé lokala förutsättningarna.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Vidare bör de av
statsmakterna angivna ramarna göras rullande och gälla de närmaste fem åren.
Genom en sådan anpassning till den budgetteknik som de flesta landsting
använder skulle planeringen av kapitalinvesteringarna inom resp.
landstingsområde underlättas. Nuvarande angelägenhetsgrade-ring av objekten bör
därmed kunna undvaras.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Forskning
och utveckling</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
konstaterar att forsknings- och utvecklingsarbetet (FoU) är nödvändigt för att
utveckla hälso- och sjukvårdens verksamheter. Ansvaret för forsknings- och
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården bör därför starkare än vad som
hittills skett knytas till hälso- och sjukvårdssektorn.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utredningen påtalar också
behovet av att starkare inrikta den medicinska forskningen på bl.a.
förebyggande insatser, decentraliserade vårdformer, psykiatriska och långvariga
sjukdomar men också att bygga ut hälso- och sjukvårdsforskning och omvårdsforskning.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen ansluter
sig till vad utredningen anför och framhåller särskilt behovet av
epidemiologiska studier, studier av vårdefterfrågan och vårdkonsumtion samt
utvärderingsstudier.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala år av den uppfattningen att all forskning inom det
biomedicinska området har betydelse för utvecklingen av sjukvården dvs. både
grundforskning, klinisk forskning samt hälso- och sjukvårdsforskning. SamtUga
dessa sektorer är väl representerade vid akademiska sjukhuset. Hälso- och
sjukvårdsforskning har fått ökad uppmärksamhet och betydelse. Sjukhuset
instämmer i att både epidemiologiska studier över sjukdomars förekomst etc.,
studier av hur sjukvården utnyttjas, hur flödet mellan olika vårdformer
fungerar samt utvärderingsstudier är mycket nödvändiga för att följa upp
verksamheten och som underlag för planeringen. Akademiska sjukhuset anser att
det är nödvändigt att stat och landstingskommuner med sina olika resurser
samarbetar för att stärka den forsknings- och utredningsverksamhet som syftar
till ett bättre resursutnytt-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section488>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section489>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>246</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>jande
av sjukvården och för att åstadkomnia planeringsunderlag och riktlinjer för
framtiden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>UHÄ
har med stort intresse tagit del av HSU:s resonemang om FoU-arbetet. UHÄ anser
att det vore värdefullt om sjukvårdshuvudmännen utökade sitt engagemang i
forsknings- och utvecklingsfrågor genom det stöd som utveckhngen av nya
forskningsområden i anknytning till vårdarbetet, t.ex. genom
omvårdnadsforskning, därigenom kan få. UHÄ viU i detta sammanhang peka på den
representation för bl.a. landstingsintressen som numera finns i oUka
planerings- och ledningsorgan inom högskolan, både lokalt och centralt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingsförbundet
delar utredningens uppfattning att forskningsfrågorna bör knytas starkare till
hälso- och sjukvårdssektorn och dess utveckling. En bättre överensstämmelse
mellan hälso- och sjukvårdens mål och forskningens inriktning och omfattning
kräver bättre kontaktytor mellan sjukvårdshuvudmännen/ högskolan/forskarna.
Samarbete måste avse såväl övergripande frågor om FoU-arbetets inriktning och
planering som organisatoriska frågor. Så måste exempelvis resurser skapas för
forskningsanknytning/forskarutbildning för de korta högskoleutbildningarna.
Likaså måste möjligheter skapas för att i större utsträckning föra ut FoU-arbetet
till läns-/primärvårdsnivå. Styrelsen vill dock framhålla att en sådan
utveckling knappast kan nås utan ökade insatser framför allt från statens sida.
HSU:s förslag kan sålunda enligt landstingsförbundets mening inte tas till
intäkt för någon ändrad ekonpmisk ansvarsfördelning mellan staten pch landstingskpmmunerna
i vad avser forskningsfrågan.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Östergötlands läns
landstingskommun anser att det är givet att den påverkan av andra samhällsorgan
som hälso- och sjukvården åläggs enligt förslaget också medför ett krav på
medverkan i styrning av samhällets resurser för forskning och utveckUng. Det är
rimligt att landstingskommunerna medverkar i arbetet med den formulering av
mål som är nödvändig för samhällets insatser i stort. Själva forskningsarbetet,
inom speciellt den del som rör grundforskning och angränsande områden bör även
fortsättningsvis åvila staten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Malmöhus läns
landstingskommun delar i princip utredningens synpunkter på FoU-frågorna men
beklagar att utredningens direktiv inte har gett möjlighet att närmare
analysera och komma med förslag på detta viktiga pmråde. Landsfingskommunen
vill understryka nödvändigheten av att det för framtiden skapas bättre
möjligheter för samverkan och fastare anknytning mellan vårdarbete, vårdutbildning
och vårdutveckling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Kopparbergs
läns landstingskommun anser att det är viktigt att staten känner ett särskilt
ansvar på det här området och ser till att resurserna på ett bättre sätt riktas
in mot områden som stämmer överens med de vårdpolitiska målen. Göteborgs och
Bohus läns landsting framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Information
om hälsorisker kan hälso- och sjukvården få bl.a. genom forsknings- och
utvecklingsarbete, statistiska sammanställningar av sjukdo-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section490>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section491>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>247</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>mar
och dödsorsaker, direktkontakt med vårdsökande och med den närmiljö, där
människor lever sitt dagliga Uv. Det är enligt Spris mening angeläget att dessa
informationskällor i fortsättningen utnyttjas bättre än hittills.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
gäller FoU vill TCO understryka att omvårdnadsforskningen är ett viktigt
komplement till den medicinska forskningen och att denna därför bör ges
tillräckliga resurser och förutsättningar. Vidare bör forskningen i allt större
omfattning inriktas på hälsovård och förebyggande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>De
handikappades riksförbund instämmer med utredningen om behovet av utökad
forskning mot bl.a. förebyggande insatser, långvariga sjukdomar,
vårdefterfrågan och anser vidare att förslag behövs för att kartlägga
konsekvenser av reformer och brister i samhället för personer med handikapp. DHR
påpekar också att information om olika forskningsresultat i högre grad skall
spridas till poUtiker och allmänhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkarförbundet
menar att utredningen endast mycket kortfattat har berört FoU-frågor inom hälso-
och sjukvården. Läkarförbundet vill kraftigt understryka sambandet mellan
vårdkvalitet och kvaliteten på utbildning och FoU. Utredningens allmänt hållna
och vaga uttalanden om att ansvaret för FoU inom hälso- och sjukvården bör få
en starkare anknytning till hälso- och sjukvårdssektorn inger vissa farhågor
för att utredningen tänkt sig en inordning under "totalansvaret". En
sådan utveckling tar läkarförbundet bestämt avstånd ifrån. Utbildning och
forskning är ytterst en statlig angelägenhet. Det är ett riksintresse att
bevaka och främja en hög kvalitet på dessa områden. Däremot är det självfallet
önskvärt att sjukvårdshuvudmännen i större utsträckning engagerar sig i
övergripande forskningsfrågor och skaffar sig kunskaper om forsknings- och
utvecklingsarbetets förutsättningar, liksom att ändamålsenUga samverkansformer
utvecklas mellan forskning och praktisk hälso- och sjukvård. Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter framför liknande synpunkter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Läkaresällskapet
framhåller att det är väsentUgt att man i en övergripande lag för hälso- och
sjukvården klart anger att staten har den övergripande uppgiften att samordna
den medicinska forskningen och att staten också svarar för väsentliga delar av
forskningen. Läkaresällskapet menar samtidigt att landstingen mer aktivt skall
engagera sig i sådant forsknings- och utvecklingsarbete som krävs för en sund
planering av verksamheten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Slutligen
anser läkaresällskapet att det i lagen i princip måste anges berörda
myndigheters ansvar vad beträffar forskning och utvecklingsarbete.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:3.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Medicinska
forskningsrådet instämmer i utredningens åsikt att de överväganden och förslag
spm utredningen framlägger om forsknings- och utvecklingsarbete inte bör få
några konsekvenser för hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Medicinska
forskningsrådet ansluter sig även till utredningens synpunkter om
nödvändigheten att komplettera den medicinska forskningen med insatser för
klargörande av vårdbehov, vårdkostnader, vårdorganisa-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section492>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section493>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>248</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>tion
och vårdeffektivitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Utredningen
understryker att landstingspolitiker och ansvariga sjukvårdshuvudmän måste
göra sig förtrogna med pågående forsknings- och utvecklingsarbete samt
formulera och konkretisera problem för forskning och utveckling. Medicinska
forskningsrådet finner ett sådant engagemang från politikernas och
sjukvårdshuvudmännens sida som en stor fördel både för sjukvården och
forskningen. Staten har ett särskilt ansvar att bevaka att landets samlade och
fortlöpande forsknings- och utveckUngsarbete står i överensstämmelse med
övergripande hälso- och sjukvårdspoUtiska målsättningar. Ett inflöde av
information samt synpunkter och förslag från landstingspolitikernas och
sjukvårdshuvudmännens sida kommer att vara av stor betydelse för aft staten skaU
kunna fullgöra denna uppgift. Genom statens forskningsorganisationer -
högskoleorganisationen och forskningsråden - kan angelägna forskningsområden
kanaliseras. Dessa organisationer kan även bidraga till en vetenskaplig
bedömning av forskningsprojektens validitet och därmed deras angelägenhetsgrad.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Utbildning</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vårdutbildningen
är enligt utredningen tillsammans med FoU ett av de viktigaste instrumenten för
att påverka hälso- och sjukvårdsverksamheten och den framtida utvecklingen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
ny inriktning av samhäUets vårdpolitik för med sig krav på ändringar både av
vårdutbildningarnas innehåll och dimensionering. Mot denna bakgrund måste
utbildningsplaneringen ha ett nära samband med vårdplaneringen och ses som en
del i en mer övergripande personalförsörjningsplanering. För närvarande råder
enligt utredningens uppfattning en betydande obalans mellan vårdplaneringen och
utbildningsplaneringen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Av
de remissinstanser som lämnat synpunkter på denna fråga är följande positiva tiU
utredningens tankegångar: socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, UHÄ, Västernorriands
och Kopparbergs läns landsting samt TCO.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Socialstyrelsen
framhåller de svårigheter som finns att i nuvarande verksamhetsplanering finna
uttryck och underlag för såväl personal- som utbildningsplanering. Dessa
svårigheter måste på sikt överbyggas och ett mer integrerat planeringssystem
eftersträvas.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Enligt utredningens
förslag kan socialstyrelsens utbildningsplanering komma att förändras och
övergå från tekniska läroplansöversyner till utformning av underiag för
utbildningsplanering av vårdyrken. Förslaget innebär en övergång till ett nytt
arbetssätt, som bör Ugga helt inpm ramen för socialstyrelsens planerings- och tUlsynsuppgifter
och därtill överensstämma med vad högskolereformen påkallar från verkets sida.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>UHÄ delar utredningens
uppfattning att vårdplaneringen måste vara styrande för planeringen av
utbildning för vårdyrken. Till ledning för bedömningarna av utbildningsbehoven
finns dels de övergripande mål för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section494>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section495>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>249</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-family:Verdana'>hälso-
och sjukvårdpolifiken som fastställs av statsmakterna, dels de konkreta planer
för hälso- och sjukvårdens utbyggnad, som de enskilda landstingen svarar för.
Ett problem här är att den medeUånga och långsiktiga personalplaneringen på
landstingsnivå ännu inte är fullt utvecklad. Brist på personal av plika
kategorier har sedan länge redovisats inom vissa sjukvårdsområden, t.ex.
psykiatrisk vård, öppen hälso- och sjukvård, operationssjukvård och inom
rehabiliteringsområdet. De hinder som huvudmännen har pekat på för en
utbyggnad av utbildningen är brist på lokaler, praktikplatser och lärare. För
att komma till rätta med dessa problem fordras bl.a. en utbyggd regional
samverkan mellan landsfingen. Här kan bl.a. regionstyrelsema för högskolan
spela en vikfig roll.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Skolöverstyrelsen
instämmer i utredningens åsikt att utbildningsverksamheten måste ske i nära
samband med vårdplaneringen och att den hänger ihop med
personalförsörjningsplaneringen. SÖ delar utredningens uppfattning att det
råder en betydande obalans mellan vårdplanering och utbildningsplanering. SÖ
påpekar dock att orsakerna till detta inte alls analyseras i betänkandet och
nämner följande orsaker. Om obalans innebär att utbildningsdimensioneringen
inte utökats tillräckligt för att motsvara behovet av arbetskraft, kan som
orsak nämnas den sedan länge kända och i flera sammanhang påtalade bristen på
praktikplatser och på vårdlärare. Obalansen kan också innebära att man utbildar
fler än vad som motsvarar arbetstillfällen på orten. Olika uppfattningar råder
också ofta mellan personalorganisationer, huvudmannaorganisationer och statliga
myndigheter om utbildningarnas innehåll och utformning och enighet kan vara
svår att uppnå. Detta kan ha till följd att ett läroplansarbete blir så
utdraget i tiden att utbildningen inte förändras i takt med utvecklingen. Slufiigen
ser SÖ som en av de viktigaste orsakerna till att balans inte råder mellan
utbildning och planering inom vårdsektorn att arbetskravanalyser inte i
tillräcklig omfattning finns utarbetade för de olika personalgrupperna inom
denna sektor. En långtidsplanering inom landstingen bör kunna ta sikte på en
bättre samordning av vårdplanering och utbildningsplanering.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>SÖ påpekar också att
utredningen inte nämner den roll arbetsmarknadsstyrelsen kan ha via
arbetsmarknadsutbildningen (AMU) när det gäller att tillgodose behovet av
utbildning av personal inom vårdsektorn, främst motsvarande gymnasial nivå.
Utbildningen inpm AMU har förhållandevis stPr omfattning framför allt vad
gäller utbildningen av vårdbiträden och barnskötare.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section496>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:40.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section497>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>250</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:183.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:
Verdana'>Bilaga 5</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-family:Verdana'>De
remitterade lagförslagen</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:22.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>1
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvårdslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Inledande
bestämmelser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
Med hälsp- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt<br>
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och<br>
sjukvården hör sjuktransporter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om omsorger om vissa psykiskt utveckhngsstörda finns bestämmelser i
lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Mål
för hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>2 §
Målet för all hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika<br>
villkor för hela befolkningen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Den
landstingskommunala hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunens
ansvar</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>3 §
Varje landsfingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt<br>
dem som är bosatta inom landsfingskommunen. Även i övrigt skall<br>
landsfingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som<br>
i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte<br>
ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall<br>
därvid avse kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att<br>
bedriva hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
god hälso- och sjukvård skall särskilt</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>1. vara
av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården<br>
och behandlingen,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>vara lätt fillgänglig,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt;text-indent:0cm'>3.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet,</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>4.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>främja goda kontakter mellan patienten och hälso-
och sjukvårdspersonalen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Vården
och behandUngen skall sä långt det är möjUgt utformas och genomföras i samråd
med patienten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Pafienten
skaU ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som
står fill buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skaU de i
stället lämnas till en nära anhörig fill honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon anhörig i den mån det finns hinder för detta
i sekretesslagen (1980:100).</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section498>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section499>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>251</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Om någon som vistas inom landsfingskommunen utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstingskommunen erbjuda sådan
vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning skall
det finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning benämns sluten vård.
Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landstingskommunen svarar för att det inom landstingskommunen finns
en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare
transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med fordon
som är särskilt inrättade för ändamålet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>7<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Landsfingskommunen skaU planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt
i befolkningens behov av hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Planeringen
skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landsfingskommunen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>8<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall
landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>9<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Regeringen får föreskriva att riket skall delas in i regioner för
den hälso-och sjukvård som berör flera landstingskommuner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunerna
skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Nämnder</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>10 §
Ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en hälso- och sjukvårds<br>
nämnd, i den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §<br>
kommunallagen (1977:179).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landsfingskommunen
får tillsätta en särskild hälso- och sjukvårdsnämnd eller uppdra åt en annan
nämnd att vara hälso- och sjukvårdsnämnd. Har detta inte skett, är
förvaltningsutskottet hälso- och sjukvårdsnämnd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>11<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso-
och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och ett för den
verksamhet som landstingskommunen bestämmer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>12<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ I fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och organ som avses i
11 § gäller bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i
tillämpliga delar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Personal</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-family:Verdana'>13 §
I hälso- och sjukvården skall det finnas den personal som behövs för att<br>
meddela god vård.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Om
åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om tillsynen över denna
personal finns särskilda bestämmelser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section500>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section501>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>252</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>14 §
En särskild läkare skall finnas som ansvarar för ledningen av den<br>
medicinska verksamheten inom det verksamhetsområde som landstingskom<br>
munen bestämmer. En sådan läkare benämns överläkare i fråga om<br>
verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om verksamhet utanför<br>
sjukhus. En överläkares verksamhet kan omfatta även verksamhet utanför<br>
sjukhuset. Vid utövandet av denna ledning skall läkaren i frågor som inte rör<br>
vården av enskilda patienter följa de föreskrifter som landstingskommunen<br>
kan meddela.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunen
kan förordna en annan läkare att fullgöra viss del av en överläkares eller
distriktsläkares åligganden enligt första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen får för särskilt fall
medge undantag från bestämmelsen i första stycket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>15<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Läkare under allmäntjänstgöring eUer specialistutbildning enligt
lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket skaU förordnas för viss
tid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>16<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Regeringen får meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom
hälso- och sjukvården och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt
socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
fråga om enheter inom hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande
högskoleutbildning av läkare finns särskilda bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Värdavgifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>17 §
Av pafienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstings<br>
kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter<br>
som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas Uka.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>När
sjukhusvård meddelas en pensionär i fall där rätten till ersättning för vården
upphört enligt 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall vården
vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje vårdtillfälle. Vårdavgiften för
tid därefter får bestämmas med hänsyn till pensionärens betalningsförmåga. I
sådant fall skall endast pensionärens egna inkomster efter skatt läggas till
grund för avgiften. Vårdavgiften skall alltid bestämmas så att pensionären
förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar
ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-family:Verdana'>En
fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter tillkomsten. I övrigt gäller
preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Tillsyn</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>18 §
Socialstyrelsen har tiUsynen över hälso- och sjukvården. Styrelsen skall<br>
därvid följa och stödja landstingskommunernas verksamhet. Vid utövandet<br>
av sin tillsyn har styrelsen rätt att företa inspektioner.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-family:Verdana'>Ytterligare
föreskrifter</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt'><span style='font-family:Verdana'>19 §
Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter till skydd<br>
för enskilda eller för verksamhetens bedrivande i övrigt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
får överlåta åt socialstyrelsen att meddela föreskrifter till skydd för
enskilda.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section502>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:27.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section503>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:97</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>253</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Hälso-
och sjukvården i krig m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>20 §
Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso-och
sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Genom
lagen upphävs sjukvårdslagen (1962:242).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt;text-indent:0cm'>2.<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span
style='font-family:Verdana'>Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-family:Verdana'>2
Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och
sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m.m.</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>1 §
I denna lag ges bestämmelser om vissa läkartjänster vid sådana enheter<br>
inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för<br>
den grundläggande högskoleutbildningen på läkarlinjen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Vad
som sägs om landstingskommunal hälso- och sjukvård gäller också den hälso- och
sjukvård som anordnas av kommuner som inte ingår i en landstingskommun.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Regeringen får förordna att en tjänst för specialistutbildad läkare
skall vara förenad med en tjänst för lärare vid en högskoleenhet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Sådan läkartjänst som är förenad med en lärartjänst vid en högskoleenhet
tillsätts i den ordning som gäller för lärartjänsten. Vid tillsättningen skall,
utöver de befordringsgrunder som gäller för lärartjänsten, beaktas den kUniska
skickligheten i undervisningsämnet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
förslag till sådan läkartjänst som avses i första stycket får uppföras endast
den som uppfyller behörighetskraven för läkartjänsten eller som socialstyrelsen
förklarat behörig till sådan tjänst.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Tjänsteförslagsnämnden
skall bereda hälso- och sjukvårdsnämnden tillfälle att, såvitt avser den hälso-
och sjukvårdande verksamheten, yttra sig över de sökande som tjänsteförslagsnämnden
anser främst bör komma i fråga till tjänsten.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Andra speciaUstutbildade läkare än överläkare eller distriktsläkare
eller andra läkare som avses i 3 § anställs med förordnande för sex år om inte
särskilda skäl föranleder förordnande för kortare tid. Socialstyrelsen får dock
medge att förordnande meddelas att gälla tills vidare utan tidsbegränsning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Varje läkare som är anställd vid sådan hälso- och sjukvårdsenhet som
avses i denna lag är skyldig att biträda vid handledningen av medicine
studerande.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section504>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section505>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span></b></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>254</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section506>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:22.0pt;margin-bottom:
6.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Specialistutbildad
läkare anstäUd vid enheten är, i den mån hälso- och sjukvårdsnämnden medger
det, skyldig att inom sitt verksamhetsområde ombesörja den undervisning och den
examination som behövs för att den grundläggande högskoleutbildningen av läkare
skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section507>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>6 §
Kliniska amanuenser och medicine studerande får biträda : sjukvården.</span></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>hälso- och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section508>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:24.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Förslag till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>hälso- och sjukvården</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:18.0pt;margin-bottom:
11.0pt;margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården skall ha nedan angivna lydelse.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section509>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Nuvarande
lydelse</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Föreslagen
lydelse</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section510>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section511>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För den
sjukvård som en landstingskommun och en kommun som inte tillhör
landstingskommun ombesörjer enligt sjukvårdslagen (1962:242) skall det finnas
en eller flera förtroendenämnder med uppgift att främja kontakterna mellan
patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt pafienterna
förmedla den hjälp som förhållandena påkallar.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landstingskommunen
eller kommunen får tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon
annan nämnd att vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns,
skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss
del av sjukvårdsområdet eller för en viss sjukvårdsinrättning.</span></i></p>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all>
</span>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För den hälso-
och sjukvård som en landstingskommun och en kommun som inte tillhör landsfingskommun
ombesörjer enUgt hälso- och sjukvårdslagen (1982:00) skall det finnas en eller
flera förtroendenämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna
och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt pafienterna förmedla den hjälp
som förhållandena påkallar.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Landstingskommunen
eller kommunen får filisätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon
annan nämnd att vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns,
skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss
del av landstingskommunen eller kommunen eller för en viss vårdinrättning.</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section512>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section513>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:36.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section514>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:97</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>255</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Proposifion....................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>...... </span><span style='font-family:Verdana'>1</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Proppsitipnens huvudsakliga
innehåll ..................... </span><span style='font-family:Verdana'>...... </span><span
style='font-family:Verdana'>2</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Propositionens lagförslag..................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag av regeringsprotpkoll
den 26 november 1981. </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Inledning..................................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>...... </span><span style='font-family:Verdana'>8</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Allmän mofivering.......................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>2.1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Allmänna utgångspunkter......................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>2.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Mål för hälso- och sjukvården .................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas ansvar för hälso-
och sjukvården </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3.1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Ansvarets innebörd och omfattning... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Patientens ställning....................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>46</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Krav på hälso- och sjukvården......... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>55</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:77.0pt;text-indent:0cm'>2.3.4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Landstingskommunernas planering och
samverkan </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>59</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3.5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Organisation................................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>65</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.3.6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Personal .................................... </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:77.0pt;text-indent:0cm'>2.3.6.1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Allmänt............................. </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>73</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:115.0pt;text-indent:0cm'>2.3.6.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Administrativt och medicinskt ledningsansvar
</span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>74</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:115.0pt;text-indent:0cm'>2.3.6.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Bestämmelser om behörighet och tillsättning
m.m </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>83</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>2.4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Tillsyn och kontroll................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>87</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>2.5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Stafiig planering och samordning............... </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>93</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.5.1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Fördelning av läkare....................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.... </span><span style='font-family:Verdana'>99</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.5.2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Forskning och utveckling................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>102</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:45.0pt;text-indent:0cm'>2.5.3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Personal och utbildningsplanering..... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>106</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:1.0pt;font-family:Verdana'> </span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Upprättade lagförslag.................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Specialmotivering......................................... </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>109</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Hemställan.................................................. </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>139</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>6<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Beslut........................................................ </span><span
style='font-family:Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>140</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag av lagrådets
protokoll den 11 december 1981 </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>141</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Utdrag av
regeringsprotokoll den 8 januari 1982 ...... </span><span style='font-family:
Verdana'>.. </span><span style='font-family:Verdana'>147</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Bilagor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>En inom socialdepartementet utarbetad
redovisning av gällande sjukvårdslagstiftning </span><span style='font-family:
Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>153</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvårdsutredningens
sammanfattning av sitt betänkande </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>158</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>3<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Hälso- och sjukvårdsutredningens
lagförslag...... </span><span style='font-family:Verdana'>.. </span><span
style='font-family:Verdana'>185</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:19.0pt;text-indent:0cm'>4<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>Remissammanställning över hälso- och
sjukvårdsutredningens betänkande </span><span style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>189</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'>5<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>De remitterade lagförslagen............................ </span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span style='font-family:Verdana'>250</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section515>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section516>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:6.0pt;font-family:Verdana'>GOTAB 6SS64
Slockhoim 1982</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section517>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
G50397prop_198182__97.pdf12017634pdfom hälso- och sjukvårdslag, m.m.https://data.riksdagen.se/fil/2F0DB8BF-6C01-4E58-AD36-CBEC9B396FF2