2448942G5031721981/82172propproppropProposition 1981/82:172PropositionProposition17201982-03-18 00:00:002024-12-27 14:58:162008-06-13 08:22:05om förbud mot omskärelse av kvinnorimporteradskanning2007https://data.riksdagen.se/dokument/G503172/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G503172https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G503172
<div class="brask">Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.</div>
<div class=Section1>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:12.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:172</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><b><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringens proposition</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>1981/82:172</span></b></p>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>om förbud mot
omskärelse av kvinnor;</span></b></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>beslutad den 18 mars 1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:73.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll denna dag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-family:Verdana'>På
regeringens vägnar</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><span style='font-family:Verdana'>THORBJÖRN
FÄLLDIN</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:209.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>KARIN
AHRLAND</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Propositionens
huvudsakliga innehåll</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:87.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>I
propositionen föreslås en lag med förbud mot omskärelse av kvinnor. Lagförslaget
syftar till att förhindra att kvinnlig omskärelse företas i vårt land.
Samtidigt avser lagförslaget att markera ett avståndstagande från den kvinnosyn
som omskärelsebruket är ett uttryck för. Lagen har utformats som ett fristående
komplement till brottsbalkens regler om misshandel med samma strafflatituder
som gäller för de olika graderna av misshandel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:9.0pt'><span style='font-family:Verdana'>Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:60.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:8.0pt;
font-family:Verdana'>1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 172</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section2>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:9.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section3>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>2</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslag
till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
med förbud mot omskärelse av kvinnor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:9.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Härigenom
föreskrivs följande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Ett ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa
dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (omskärelse) får
inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i högst två år eller, om omständigheterna
är mildrande, till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Om brottet har medfört
livsfara, svår kroppsskada, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett
synnerligen hänsynslöst beteende skall det bedömas som grovt. För grovt brott
döms till fängelse, lägst ett och högst tio år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-family:Verdana'>För
försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:10.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-family:Verdana'>Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1982.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section4>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:79.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section5>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>3</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
SOCIALDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1982-02-24</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland,
Molin</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Ahrland</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:18.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådsremiss om förbud mot omskärelse av kvinnor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:30.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Inledning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sverige har sedan slutet av 1950-talet i olika
internationella organ verkat mot den i vissa länder utbredda seden att omskära
kvinnor. Inom landet fick frågan om omskärelse av kvinnor särskild
uppmärksamhet år 1979. Då återgav en tidningsartikel uppgifter, vilka senare
har vederlagts, om att en svensk läkare skulle ha omskurit några
invandrarkvinnor vid ett sjukhus i vårt land. Flera mofioner och frågor i riksdagen
följde. Frågan har behandlats av utrikesutskottet i betänkandet UU 1978/79:6
och av socialutskottet i betänkandet SoU 1981/82:9.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som en följd av den redovisade debatten utarbetades på
uppdrag av min företrädare inom socialdepartementet och efter samråd med justitie-
och arbetsmarknadsdepartementen promemorian (Ds 8 1981:3) Kvinnlig omskärelse.
Promemorian bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 1.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av
remissvaren bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Föredragandens överväganden</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.1 Promemorian och remissutfallet</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I promemorian redovisas utförligt vad som avses med
omskärelse av kvinnor och vilken utbredning denna sedvänja har i världen.
Sammanfattningsvis framgår att det rör sig om stympande ingrepp av varierande
omfattning i kvinnans yttre könsorgan (de yttre och inre blygdläpparna samt klitoris).
Seden är mycket gammal. Den förekommer allmänt i ett flertal</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section6>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section7>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>4</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>länder huvudsakligen i Afrika. Den är inte knuten till
någon viss religion. Ett utpräglat patriarkaliskt samhällssystem är
förhärskande i länderna som dock genomgående officiellt tar avstånd från
bruket. I t.ex. Sudan är bruket kriminaliserat sedan år 1946.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Promemorian redovisar också ingående frågans fidigare
behandling i svensk debatt.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vidare
framgår det att socialstyrelsen efter den fidigare nämnda tidningsartikeln
undersökte om läkare omskar kvinnor i Sverige. Styrelsen fann inga belägg för
att så skulle ha skett. Inte heller i något annat sammanhang har det framkommit
något stöd för sådana påståenden.</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Promemorian
analyserar slutligen om ingrepp av den här aktuella arten är fillåtna eller
inte enligt svensk lag. Alla ingrepp med enbart omskärelsesyfte bedöms som
straffbar misshandel enligt 3 kap. 5 eller 6 § brottsbalken, med undantag av
något mindre ingrepp som görs på en vuxen kvinna med hennes samtycke. Utan att
ta ställning till behovet av att straffbelägga även de sistnämnda ingreppen
innehåller promemorian ett förslag till lag med förbud mot omskärelse av
kvinnor och vissa överväganden för och emot en särskild lagstiftning. Lagtexten
och promemorians motiveringar återfinns i sin helhet i bilaga 1.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samtliga
remissinstanser har med kraft tagit avstånd från bruket att omskära kvinnor.
Flertalet instanser uttrycker klart önskemålet att Sverige även i
fortsättningen skall internationellt arbeta för att påverka inställningen i de
länder där bruket förekommer. Detta kan, framhåller t.ex. SIDA, ske både genom akfioner
i internationella organ och genom insatser i de enskilda länderna. Ett
betydande antal instanser framhåller också behovet av information i Sverige
särskilt fill berörda invandrargrupper, en information som kan och bör ges
genom mödra- och barnhälsovården samt skolhälso-vården.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samfiiga
instanser som har yttrat sig i frågan instämmer i promemorians straffrättsliga
bedömning av omskärelseingrepp i kvinnans könsorgan. Däremot bryter sig
uppfattningarna starkt i frågan om behovet av en kompletterande lagreglering
för sådana ingrepp som eventuellt kan falla utanför det straffbara området i
brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Samtliga
ideella organisafioner - de fackliga, politiska samt kvinnoorganisationerna -
tillstyrker, med ett undantag, särskild lagstiftning, liksom de båda
kommunförbunden. Organisationerna framhåller att en lag som förbjuder alla
former av kvinnlig omskärelse skulle få stor betydelse. Det gäller dels nafionellt
i det förebyggande upplysningsarbetet och i arbetet med att ge invandrarkvinnor
möjlighet till ökad självständighet, dels internationellt som ett bevis på
Sveriges vilja att aktivt ta avstånd från omskärelseseden och ett stöd för
andra länder att vidta liknande åtgärder.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Flertalet
myndigheter avstyrker däremot med samstämmiga motiveringar lagsfiftningsåtgärder.
De anför sammanfattningsvis följande. Belägg saknas för att seden förekommer i
Sverige. En särskild lag som förbjuder omskärelse</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section8>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section9>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>5</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>av kvinnor skulle därför knappast få praktisk användning
utan enbart ses som ett uttryck för den svenska attityden fill frågan. Om
omskärelse ändå skulle utföras i Sverige är gällande straffrättslig lagsfiftning
tillräcklig för att ingripa mot straffvärda beteenden. Införandet av en
särskild lag enbart för att markera ett avståndstagande från sedvänjan kan leda
fill att man motverkar sina egna syften. Detta kan uppfattas som en opåkallad
inblandning i andra länders angelägenheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några myndigheter tillstyrker dock en särskild
lagstiftning med förbud mot kvinnlig omskärelse. Skolöverstyrelsen framhåller
att en lag kan tjäna som ett moraliskt och praktiskt stöd för de kvinnor och
flickor som kan vara berörda. Riksåklagaren framhåller för sin del att det föreligger
både rättsliga och faktiska svårigheter att ingripa mot kvinnlig omskärelse med
stöd av bestämmelserna om misshandel och är därför positiv fill promemorians
förslag om en särskild lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2.2 Förslag till åtgärder</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Omskärelse förekommer i stor omfattning på både män och
kvinnor i vissa kulturer. Omskärelse av män utgörs av ett bortskärande av
förhuden på penis. Ingreppet företas främst på mycket små barn inom den judiska
och islamitiska trosåskådningen. Det är regelmässigt okomplicerat och utan men
för den omskurne. Det har stark förankring i rehgionen. Omskärelse av män med
åberopande av enbart hygieniskt syfte förekommer emellertid också, särskilt i
USA och England. Omskärelse av kvinnor har inte anknytning fill någon särskild
religion och utgörs, som framgår av bilaga 1, av ingrepp med varierande
omfattning. I många fall blir kvinnan oförmögen att utan avsevärda svårigheter
kasta vatten, menstruera, ha samlag eller föda barn. Motiven till ingreppen är
inte helt klara men torde i inte oväsentlig grad hänga samman med synen på
kvinnans ställning i förhållande fill mannen och dennes familj. Omskärelse av
kvinnor är i de kulturer där den förekommer djupt förankrad i traditionen och
som sådan av stor psykologisk betydelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En av de grundläggande reglerna i vårt rättssystem är att
varje människa oberoende av ålder och kön skall vara skyddad mot kränkningar av
sin kroppsliga integritet. Liknande principer uttrycks i FN:s deklaration om de
mänskliga rätfigheterna och i andra internafionella rättighetsdokument. Det är
därför en självklarhet att en sedvänja som går ut på att regelmässigt av
rituella skäl avlägsna eller förändra vissa kroppsdelar på människor med
invalidiserande följder för individen inte är acceptabel någonstans i vår
värld. Den bör motarbetas med alla medel och av alla ansvarskännande människor
oberoende av nationalitet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det kunde i och för sig anses naturligt att inte göra
åtskillnad i synen på omskärelse av män och av kvinnor. Som har framgått är
emellertid den kvinnliga omskärelsen till skillnad från den manliga i flertalet
fall mer eller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section10>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section11>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>6</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>mindre invalidiserande och har också till direkt syfte att
vara det. Det är här inte bara en fråga om individens rätt till kroppslig
integritet. Det är lika mycket en fråga om kvinnans rätt att bestämma över sig
själv, att leva ett liv efter sina egna förutsättningar och behov. Det är mot
den bakgrunden som det har ansetts angeläget att bekämpa just kvinnlig omskärelse
oberoende av vilka former den tar sig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kampen mot bruket att omskära kvinnor förs alltså både av
det skälet att det utgör en inhuman kroppskränkning av individerna och att det
utgör ett utslag av förnekande av kvinnors rätt och möjlighet att vara självständiga-</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Som har
framgått av min inledande redogörelse har Sverige under de senaste årtiondena
inom olika internationella organ återkommande erinrat om nödvändigheten att
motarbeta kvinnlig omskärelse. Liksom remissinstanserna vill jag understryka
att detta arbete måste fortsätta med samma eller ökad intensitet även om
effekterna av de hittillsvarande insatserna såvitt känt har varit relativt
begränsade. Jag tror, i likhet med flera av kvinnoorganisationerna, att den
unga generationen kvinnor från de länder som är närmast berörda har starkt stöd
av upprepade uttalanden mot omskärelse av kvinnor vid internationella
sammankomster. Det har också visat sig att synen på och accepterandet av
omskärelse av kvinnor förändras hos kvinnorna själva allteftersom utbildningsnivån
höjs. De yngre kvinnornas egen inställning och tro på sig själva måste med
nödvändighet vara en förutsättning för en framgångsrik kamp mot
omskärelsebruket och för förändringar i nästa generation. Jag delar därför
också den uppfattning som bl.a. SIDA har framfört, nämligen att det finns behov
av direkt stöd till personer och organisationer som inom u-länderna bekämpar
kvinnlig omskärelse. SIDA har i sitt remissvar angett att det är dess policy
att bemöta sådana initiativ och framställningar positivt. Jag vill understryka
vikten av att den handlingslinjen följs även i framfiden.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det förhållandet. att enbart små förändringar i bruket av
kvinnlig omskärelse hitfills har kunnat förmärkas har naturligtvis kommit att
medföra en otålighet hos dem som arbetar med frågan på olika plan. Därvid har
nya, verksamma åtgärder i arbetet med att påverka opinionen kommit att
efterfrågas. När det kom fram uppgifter om att omskärelse skulle ha utförts av
en svensk läkare vid ett svenskt sjukhus, var det därför en naturlig reaktion
att kräva en svensk lagstiftning med förbud mot omskärelse av kvinnor. Även
sedan uppgifterna om att läkare vid svenska sjukhus utfört omskärelse visat sig
med all sannolikhet vara oriktiga, kvarstår ändå - vilket remissutfallet visar
- från många håll kravet på en svensk lagstiftning som förbjuder omskärelse av
kvinnor. Som skäl anförs därvid främst den betydelse en sådan lag skulle kunna
få för det fortsatta internafionella arbetet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De rättstillämpande instanserna har i sina remissvar
framhållit att det är ytterst tveksamt att stifta svensk lag av
straffrättskaraktär i syfte att främst</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section12>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section13>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>7</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>påverka opinionen i andra länder. Jag delar denna
tveksamhet och är inte beredd att enbart i sådant syfte föreslå
lagstiftningsåtgärder. Det finns emellertid även andra betydelsefulla
omständigheter att beakta i sammanhanget.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sverige är sedan ett par decennier ett land med betydande
invandring från andra länder och kulturkretsar. Utvecklingen har gått mot att
människor av allt fler nationaliteter har kommit hit. Även om f.n. de kulturer
där omskärelse av kvinnor förekommer är endast sparsamt representerade i vårt
land, kan man mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen av invandringen
knappast utgå från att så alltid kommer att bli fallet. Att det saknas belägg
för att omskärelse av kvinnor har förekommit i Sverige utesluter inte i och för
sig behovet av en lagstiftning som uttryckligen förbjuder sådana handlingar.
Ett sådant skäl måste kunna respekteras även av andra länder som ett uttryck
för svensk rättsordning. De farhågor som några remissinstanser har framfört att
en svensk lagstiftning med förbud mot kvinnlig omskärelse skulle kunna
uppfattas som en otillbörlig inblandning i andra länders förhållanden tycker
jag därför inte behöver bemötas ytterligare.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Visserligen torde, som promemorian och remissorganen har
visat på, brottsbalkens regler om straff för misshandel kunna fillämpas på
flertalet, kanske t.o.m. samtliga, ingrepp som det här är fråga om. Eftersom
det gäller att klart markera att sedvänjan med kvinnlig omskärelse i alla dess
former, även de minst ingripande, är oförenlig med svensk rättsuppfattning är
det dock, som t.ex. riksåklagaren har framhållit, mindre tillfredsställande att
enbart lita till bestämmelserna om straff för misshandel. Jag anser därför
liksom riksåklagaren och på de skäl som denne även i övrigt har anfört att det
finns anledning att införa särskilda regler med förbud mot omskärelse av
kvinnor. De nya reglerna bör, som promemorian har föreslagit och flertalet
remissinstanser har lämnat utan erinran, tas in i en särskild lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I frågan om vilken utformning lagen skall ges har
utredningen om barnens rätt anfört följande. Promemorians lagförslag medför att
omfattande former av omskärelse på myndiga kvinnor och alla former av
omskärelse på flickor skall bedömas enligt de vanliga bestämmelserna om
misshandel i brottsbalken, medan lindriga ingrepp på en vuxen kvinna skall
bedömas enligt den särskilda lagen. Om lagens huvudsyfte är att ha en moralbildandé
effekt och användas för information till människor i Sverige som kommer från
andra länder och kulturer blir den med den föreslagna utformningen inte
särskilt lätt att förstå och tolka. Utredningen anser därför att lagen bör
klart och entydigt utvisa att i Sverige alla former av omskärelse av såväl
flickor som kvinnor är att anse som misshandel oavsett om samtycke lämnats
eller inte. Jag anser för min del att utredningens synpunkter förtjänar att
beaktas vid utformningen av förslaget till ny lag.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag har i detta ärende samrått med cheferna för utrikes-
och justitiedepartementen, samt med statsrådet Andersson.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section14>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section15>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>8</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Upprättat lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet
upprättats ett förslag fill lag med förbud mot omskärelse av kvinnor. Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga J'.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Specialmotivering</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:3.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I promemorian (s. 19 - 22) utvecklas i vilken utsträckning
reglerna om misshandel i brottsbalken kan anses vara tillämpliga på olika
former av omskärelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Promemorians lagförslag har utformats som ett komplement fill
brottsbalkens misshandelsregler, där en hänvisning i lagtexten anger att om
gärningen (omskärelse) är belagd med strängare straff enligt brottsbalken skall
dess straffregler tillämpas.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med hänsyn till arten av och syftet med de regler som det
gäller här har förslaget utformats som en särskild lag som uttömmande reglerar
förbudet mot en viss handling, omskärelse av kvinnor. Syftet är alltså att
någon fillämpning av misshandelsreglerna i brottsbalken inte skall bli aktuell
i dessa fall. För att ändå markera sambandet med misshandelsbrotten har
straffbestämmelsen i lagen utformats efter mönster av 3 kap. 5 och 6 §§
brottsbalken. Samma strafflafituder gäller för det här brottet och för
misshandelsbrottet av olika grader.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:2.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Omskärelseingrepp som har vidtagits före ikraftträdandet
av den nya särregleringen får bedömas med hänsynstagande till de allmänna
reglerna om strafflags tillämplighet i tiden (5 § lagen om införande av
brottsbalken).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1§ Ett ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte
att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dessa (omskärelse)
får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:4.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I paragrafen uttrycks det gmndläggande förbudet mot all
omskärelse av kvinnor. Därvid beskrivs den förbjudna handlingen som ett ingrepp
i de kvinnliga yttre könsorganen. Ordet ingrepp omfattar alla typer av åtgärder
från de mest omfattande där stora delar av könsorganen skärs bort och slidöppningen
sluts till genom hopsyning (infibulation), till de minst ingripande - prickning
av klitoris med ett vasst eller spetsigt föremål. Med de kvinnliga yttre
könsorganen avses de yttre och inre blygdläpparna samt klitoris.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:3.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vidare förutsätts att det ingrepp som görs har fill syfte
att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar av könsorganen. Därmed
skall</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:17.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:3.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell
ändring är förslaget likalydande med det som är fogat till propositionen.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section16>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section17>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>9</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>förstås att alla former av ingrepp är otillåtna. De längst
gående utgör i sin mest utvecklade form en uppenbar stympning av individen både
genom att vissa kroppsdelar skärs bort och genom att kroppens naturliga
funktioner i olika hänseenden - bl.a. de sexuella - hindras eller förstörs. De
mindre ingreppen medför även de bestående kroppsskada och har till syfte att
minska möjligheten fill ett normalt sexualliv. Detta uttrycks här genom orden
"andra bestående förändringar".</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Promemorian analyserar betydelsen av att ett
omskärelseingrepp sker med samtycke av kvinnan själv eller någon behörig ställföreträdare
för henne (s. 21 - 22). Sammanfattningsvis anförs där att det är helt klart att
enligt svensk rätt dödande och tillfogande av svårare kroppsskada inte blir
straffritt genom samtycke. Däremot kan ett samtycke från den mot vilken en skadebringande
handling riktas i vissa fall medföra att gärningar blir helt straffria beroende
på omständigheterna i övrigt i det enskilda fallet, t.ex. gärningens art och
dess bevekdsegrunder. Promemorian gör den bedömningen att vissa av de minst
ingripande formerna av kvinnlig omskärelse skulle kunna bedömas som en straffri
handling om ingreppet företas på en vuxen kvinna som har samtyckt fill eller
kanske t.o.m. själv begärt ingreppet. Många remissinstanser framhåller dock att
varje ingrepp i omskärelsesyfte måste vara ofillåtet, således även mindre
ingrepp som en vuxen kvinna fill äventyrs själv efterfrågar. Med hänsyn fill
att den föreslagna regleringen har som ett vikfigt syfte - förutom att bilda
opinion mot det synsätt som kvinnlig omskärelse är ett uttryck för- att fånga
upp de fall som eventuellt inte skulle vara straffbara enligt brottsbalkens
regler om misshandel, har därför i lagtexten uttryckligen sagts att ett
samtycke inte gör en omskärelsehandling tillåten. Det samtycke som avses är
samtycke från kvinnan själv eller, i förekommande fall, legal ställföreträdare
för henne.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen har uttalat att kvinnlig omskärelse i alla
former enligt styrelsens uppfattning står i strid mot vetenskap och beprövad
erfarenhet och följaktligen är oförenlig med läkares åligganden enligt allmänna
läkarinstruktionen (1963:251). Det kan inte heller vara tillåtet för annan hälso-
och sjukvårdspersonal att utföra sådana ingrepp. Att ett operativt ingrepp i
könsorganen som är påkallat av sjukdom eller eljest medicinskt mofiverat -t.ex.
i samband med en förlossning-och därför står i överensstämmelse med medicinsk efik
är tillåtet följer av allmänna rättsgrundsatser och behöver inte sägas särskilt
i lagtexten. Genom att förbudet har avgränsats fill att gälla ingrepp i de
yttre könsorganen berör det inte heller ingrepp som t.ex. sterilisering.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:33.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>r Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 172</span></i></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section18>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:8.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section19>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>10</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2§</span></i></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Den som bryter mot 1 § döms fill fängelse i högst två år
eller, om omständigheterna är mildrande, till böter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om brottet har medfört livsfara, svår kroppsskada,
allvarlig sjukdom eller annars inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende
skall det bedömas som grovt. För grovt brott döms fill fängelse, lägst ett och
högst tio år.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Paragrafen anger påföljderna för överträdelse av förbudet
i 1 §. Straffla-fituderna har gjorts överensstämmande med dem som gäller för
misshandel enhgt brottsbalken. Något uttryckligt omnämnande av ringa brott har
dock inte ansetts lämpligt. Omständigheterna i det enskilda fallet kan
emellertid vara sådana att en frihetsberövande påföljd framstår som en alltför
kraftig reaktion. Ett sådant fall skulle t.ex. det under 1 § behandlade fallet
med ett mindre omfattande ingrepp på en vuxen kvinna på hennes egen begäran
kunna vara. Böter har därför medtagits i straffskalan. Däremot har uttryckligen
nämnts grova brott med samma straffsatser som för grov misshandel i 3 kap. 6 §
brottsbalken. Liknande kriterier för bedömningen av huruvida brottet skall
anses grovt används här. Faktorer som bör kunna påverka bedömningen av om
brottet är grovt är skadans omfattning - både fysiskt och känslomässigt -
kvinnans ålder vid ingreppet, hennes inställning fill det, om det begåtts som
ett led i en verksamhet som bedrivits i stor omfattning m.m.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Försök är straffbart enligt brottsbalkens regler enligt
vad som föreskrivs särskilt i paragrafen. Brottsbalkens allmänna regler medför
att även medverkan till gärningen blir straffbar. Av allmänna straffrättsliga
principer följer att medverkansansvar inte kan komma i fråga för den kvinna som
ingreppet utförs på liksom att en kvinna som själv utför ett omskärelseingrepp
inte är underkastad ansvar enligt lagen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I fråga om s.k. konkurrens med andra straffbestämmelser -
t.ex. regeln i 3 kap. 8 § brottsbalken om straff för vållande till kroppsskada
- bör samma principer tillämpas som vid misshandelsbrott (beträffande dessa
principer se Beckman m.fl.. Brottsbalken I, 4:e uppl., s. 136-139).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslaget till lag med förbud mot omskärelse av kvinnor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section20>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:31.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section21>
<p class=MsoNormal><span style='font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span><span
style='font-family:Verdana'> </span><span
style='font-family:Verdana'>11</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 1</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt;margin-right:168.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>SOCIALDEPARTEMENTET</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:39.0pt'><sub><span style='font-size:24.0pt;
font-family:Verdana'>KVINNLIG OMSKÄRELSE</span></sub></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:72.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:12.0pt;
font-family:Verdana'>Ds S 1981:3</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section22>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section23>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>12</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Promemoria' angående kvinnlig omskärelse</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Bakgrund</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med kvinnlig omskärelse avser man ett helt eller delvis
borttagande av de yttre könsdelarna. Den förekommer i huvudsak i tre former.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>1.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Sunna-omskärelse. Denna finns i
olika former från den mildaste, då endast förhuden till klitoris skärs bort
eller då klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål, till mera
avancerade former, då delar av eller hela khtoris skärs bort.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>2.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Total klitoridektomi. Vid denna
form av omskärelse skärs bort dels hela klitoris, dels de små blygdläpparna.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:0cm;text-indent:0cm'><span
style='font-size:9.0pt'>3.<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span></span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Infibulation eller faraonisk
omskärelse. Denna omskärelse är den mest omfattande. Förutom klitoris och de
små blygdläpparna avlägsnas här även de inre väggarna av de större
blygdläpparna ända ned till nedre delen av slidöppningen. Därefter sys de stora
blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks av en vävnadsvägg. En Uten
öppning lämnas kvar för urin och menstruationsblod.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ingreppen går i de länder de förekommer i huvudsak till på
följande sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sunna-omskärelse. Denna typ av omskärelse utförs vanhgen
av medicinskt outbildad personal, ofta den lokala barnmorskan eller barberaren.
Den som utför ingreppet skär utan bedövning bort de aktuella delarna med en
kniv. Såret får därefter självläka. I många fall lägger man anfiseptiska medicinal-örter
på såret eller badar flickan i sittbad under de närmaste dagarna efter
operationen. I de fall omskärelsen utförs av utbildad medicinalpersonal används
sterila instrument och såret sys ihop med steril catgut.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Total klitoridektomi. Tillvägagångssättet överensstämmer i
allt väsentligt med det som tillämpas vid sunna-omskärelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Infibulation. I de fall ingreppet utförs av medicinskt
utbildad personal används bedövning och såren sys ihop. Utför någon annan
ingreppet - vilket är det vanUga, eftersom denna typ av omskärelse oftast är
förbjuden - fästs sårkanterna samman med taggar, varefter sårsidorna surras
samman med tråd. Såret penslas med socker, gummi arabicum och läkande örter.
Blandningen bildar ett slags försegling av såret och stoppar blödningen. Efter
ingreppet binds flickans ben samman ända ned till anklarna och hon får ligga fill
sängs fills såret helats. Efter ca en vecka tas förbandet bort, taggarna och
tråden avlägsnas och såret förbinds igen. Denna gång binds benen endast ned</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Promemorian har upprättats i sararåd med
tjänstemän inom justitie- och arbets<br>
marknadsdepartementen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Uppgifterna i detta avsnitt har hämtats i
huvudsak från Agneta Halidén, Kvinnlig<br>
omskärelse, utgiven av SIDA år 1979 samt från Marianne Cederblads rapport<br>
angående WHO- seminariet om "Traditional practices affecling the heaith of
women"<br>
i Khartoum den 10-13 februari 1979.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section24>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section25>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>13</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>till knäna, så att flickan kan röra sig något med stöd av
en käpp. Efter ca två veckor tas förbanden bort och flickan kan röra sig som
vanligt igen. Även denna typ av omskärelse utförs oftast utan bedövning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Tidpunkten för omskärelsen varierar såväl från land till
land som inom ett land. Det händer att omskärelsen utförs redan när flickorna
är sju dagar gamla. Den kan emellertid också utföras så sent som strax före
giftermålet. Det vanligaste tycks vara att omskärelsen äger rum när flickorna
är i 7-12-årsåldern.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>På grund av det primitiva sätt på vilket omskärelserna
utförs och de bristande hygieniska förhållanden under vilka dessa sker är
komplikationer i samband med ingreppen ofta förekommande. De vanligaste
komplikationerna är stora blödningar och svåra infektioner. I värsta fall kan
stelkramp uppkomma. Skador på urinröret och förhållandet att man lämnat alltför
liten öppning i vulvan kan leda till svårigheter att urinera. Skador på rectum,
insidan av låren och skinkorna är inte heller ovanliga.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I synnerhet infibulation ger upphov till ärrbildningar som
försvårar samlag. Ofta måste såret skäras upp inför äktenskapets ingående.
Skedde detta inte skulle svåra bristningar kunna uppstå vid samlag. Upprepade
förlossningar och omskärelser kan ge upphov fill elakartade fistlar, urinblåsebräck
och ändtarmsbråck. Infibulafion gör det svårt för urin och menstruationsblod
att avrinna. Detta förhållande medför inte sällan olika former av
inflammationer, vilka i sin tur kan leda till ofruktsamhet samt abnorma och
smärtsamma menstruationer.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För kvinnor som är omskurna med infibulation uppstår stora
problem vid förlossningen. Förlossningen förlängs, eftersom barnets huvud inte
går ner mot moderns bäckenbotten lika fort som på en oomskuren kvinna. Inte
sällan leder den utdragna förlossningen fill att det förstfödda barnet dör av
kvävning. Vulvan måste klippas upp, annars kan spontana sprickor uppkomma. Även
den närmaste tiden efter förlossningen är förenad med betydande komplikationer
för de kvinnor som är omskurna på detta sätt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flertalet kvinnor som är omskurna med infibulation blir frigida.
Detta betyder dock inte att den sexuella åtrån försvinner, utan en fysisk
oförmåga att uppnå orgasm. Följden blir oförlösta spänningar, vilka kan ge
upphov till psykiska problem. Denna typ av omskärelse innebär följakthgen att
kvinnan knappast alls får något utbyte av könsakten. Dessutom är varje samlag
fysiskt smärtsamt, speciellt i början av äktenskapet när slidöppningen
fortfarande är mycket trång. Sexuallivet blir därför inte något positivt inslag
i kvinnornas tillvaro.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Omskärelsen är för ett barn inte bara ett kroppsligt utan
också ett själsligt ingrepp. Barnet är under tiden kring omskärelsen i centrum
för uppmärksamheten. Det får vara klätt i fina kläder och bära smycken. Det
får gåvor och behandlas som en "brud". Omskärelsen är djupt förankrad
i traditionen och erfarenheten delas av praktiskt taget alla jämngamla eller
äldre flickor och kvinnor. Så länge som omskärelsen ses som en nödvändig del av
livet och</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section26>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:15.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section27>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>14</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>ingår i en levande tradition torde de psykologiska
stödmekanismerna, åtminstone till en del, uppväga den själsliga skada som
barnet kan få av operafionen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De ursprungliga motiven för kvinnlig omskärelse har man
liten kunskap om. Ingen vet i dag när seden uppkom, inte heller vet man med
säkerhet var eller varför den uppkom. Bruket att omskära flickor fanns i
Egypten mer än tusen år före vår tideräknings början. Man har från denna fid i
Egypten funnit väggmålningar, som i detalj beskriver hur omskärelsen gick fill.
Unga flickor, som skulle offras fill gudarna, omskars för att man skulle vara
säker på att de var jungfrur. Också kvinnliga slavar omskars. Hos arabiska
nomadfolk förekom kvinnhg omskärelse långt före islams fid. Även i Västerlandet
har omskärelse förekommit.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Även om motiven och ursprunget till kvinnlig omskärelse är
höljda i dunkel, har antaganden och försök fill förklaring i dessa avseenden
förts fram. I det följande redovisas några av de mest sannolika.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De folkslag som praktiserar omskärelse har gjort det sedan
så lång tid tillbaka, att ursprunget fill seden fallit i glömska. Själva
traditionen har blivit en viktig orsak till sedens fortlevnad. Seder som
förfäderna har tillämpat sedan urminnes tid bryter man inte mot utan mycket
starka skäl.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Inte
sällan framställs omskärelsen som en invigningsrit med rehgiös betydelse, då
ungdomarna tar steget från barnets fill den vuxnes värld. Övergången betraktas
som mycket viktig och firas med riter, som bekräftar övergången.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Omskärelse
synes också ha ett samband med den hos vissa folk rådande uppfattningen att
människan från födseln är tvåkönad. Klitoris anses nämligen vara ett manUgt
könsorgan hos kvinnan. Genom att klitoris avlägsnas undgår flickan att bli tvåkönad.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I de
länder där infibulation förekommer är islam den dominerande religionen.
Kvinnlig omskärelse föreskrivs emellertid inte i koranen. Företrädare för den
muslimska läran brukar framhålla, att den muslimska lagen rekommenderar men
inte föreskriver omskärelse av kvinnor. Det framhålls att omskärelsen är till
för kvinnans bästa. Det är dock inte tillrådligt att ta bort mer än en del av klitoris,
så att ingreppet inte får någon negafiv inverkan på könsakten. Det påstås att
profeten Mohammed själv hade denna syn på omskärelsen. Det bör dock framhållas,
att det finns islamska präster som anser att koranen tar avstånd från kvinnlig
omskärelse.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Omskärelsen
har också stor betydelse för kvinnornas funktion och plats i samhället. I de
länder där omskärelse praktiseras har man sedan lång fid tillbaka stränga
regler, som har till syfte att garantera ett anständigt och ödmjukt uppträdande
hos kvinnorna. Reglernas stränghet och efterlevnad varierar från land till
land, beroende på ekonomiska, politiska och historiska förhållanden. Vissa efiska
begrepp är intimt förknippade med reglerna för ett anständigt uppträdande.
Begreppen "värdighet" och "familjens heder" rör</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section28>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:12.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section29>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>15</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>huvudsakligen kvinnornas sexuella beteenden. Om en kvinna
förlorar sin "sexuella anständighet" (arabiska: ird) kan hon skada
hela sin släkt. Upptäcker en man att hans hustru inte är jungfru, dvs. att
hennes omskärelse inte är intakt, kan han omedelbart förskjuta henne. I
Västerlandet är "jungfrudom" ett tillstånd som inte kan återvinnas
när det väl förlorats. I den muslimska världen har man en annan syn på saken. Infibulation
gör här en kvinna till jungfru - även om hon enligt vår uppfattning inte längre
är det. Detta är förklaringen till att änkor och frånskilda kvinnor ofta
frivilligt låter sig på nytt bli ihopsydda. För att en annan släkt än kvinnans
egen skall acceptera och uppta henne, måste nämligen både det sigill som
omskärelsen utgör och hennes "ird" vara intakta. I det starkt traditionella
samhället accepteras inte oomskurna flickor. De blir utsatta för förtal, löje
och förakt. De stöts ut ur den sociala gemenskapen. De betraktas som
prostituerade, om inte i handling så i tanke. Att kalla någon för oomskuren
eller son till en oomskuren är en grov förolämpning. Kravet på att en flicka
skall vara orörd när hon gifter sig är absolut. Infibulafion betraktas som en garanfi
för att flickan är orörd, under förutsättning att hennes omskärelseärr är
intakt. Ofta föregås därför äktenskapskontraktets undertecknande av det s.k.
jungfruprovet, då den blivande brudgummens släkfingar inspekterar omskärelseärret.
Först därefter betalas brudpriset. Ju trängre öppningen är, desto mera värd är
flickan. Kan jungfrudomen inte säkert konstateras, blir det inget äktenskap.
Det händer därför att en kvinna låter operera sig en andra gång, om det visar
sig att den första operationen inte är tillräcklig för att övertyga om hennes
kyskhet. Omskärelsen är också en garanti för att kvinnan är trogen sin man,
även om han måste lämna henne en fid.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Syftet med infibulafion sägs alltid vara att skydda
kvinnan själv. Hon måste skyddas mot sexuella övergrepp, men framför allt mot
sina egna drifter. Den kvinnliga sexuahteten betraktas som mycket farlig, inte
minst av kvinnorna själva. Att släppa den fri skulle medföra att familjens
enhet äventyras och därmed tryggheten. Därför är de vuxna kvinnorna angelägna
att flickorna från allra första början skyddas mot alla typer av sexuell
stimulans, antingen den härrör från henne själv eller någon annan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Infibulafion förhindrar bokstavligen otillåtna samlag och
därmed risken för illegifima barn. Detta är viktigt, eftersom legifimiteten
inte bara har en rättslig utan också en rituell innebörd. Släktens blod får
blandas med andra släkters endast under strängt kontrollerade former.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Omskärelse hänger samman med det traditionella patrilinjära
samhället, dvs, att familjen räknas på fädernet. Jord och djur går i arv från
far till äldste sonen. Omskärelsen har här en stor betydelse när det gäller att
vidmakthålla systemet. Den ger mannen större möjlighet att kontrollera kvinnan
och barnen. Äktenskapet innebär att mannen köper kvinnan, inberäknat hennes
förmåga att föda barn, och familjen blir hans arbetskraft.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I de länder där kvinnlig omskärelse är vanlig hävdas ofta
att omskärelsen har en positiv effekt. Det framhålls att den gör kvinnan
vackrare, skyddar</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section30>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section31>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>16</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>henne från inflammation i könsorganen och förstoring av de
yttre könsorganen samt skyddar från nervösa spänningar, som förorsakas av en
undertryckt sexuell upphetsning. Man anser också att flickorna blir friskare
och mera kvinnUga som omskurna. Man påpekar också att kvinnan blir mer attrakfiv
för mannen - särskilt vid infibulation då man gör ingången till slidan mycket
trång, vilket anses öka mannens sexuella tillfredsställelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I våra dagar förekommer kvinnlig omskärelse huvudsakligen
i Afrika. Seden är dock inte utbredd över hela kontinenten, utan förekommer
främst inom ett område som sträcker sig som ett bälte utmed och norr om
ekvatorn, från Nigeria och Mauretanien i väster till Egypten och Tanzania i
öster. Det är således huvudsakligen i de länder som ligger vid södra kanten av
Sahara och i Nildalen samt i de flesta östafrikanska länderna som omskärelse fillämpas.
Det finns dock belägg för att omskärelse förekommer även i länder utanför detta
område. I många av de länder där omskärelse förekommer är befolkningen
muslimsk, men utbredningen av islam och förekomsten av omskärelse sammanfaller
inte. - Kvinnhg omskärelse har inte ett muslimskt ursprung. Seden fanns
sannolikt på Arabiska halvön och i Afrika innan islam uppstod. - Seden är inte
begränsad till muslimska länder och förekommer inte i alla muslimska länder. Så
t.ex. är omskärelse lika vanlig bland kristna som bland muslimer i Egypten och
Etiopien, medan seden knappast alls förekommer i de muslimska länderna
Tunisien, Algeriet och Marocko. Man uppskattar att det i dag finns 25-30 miljoner
omskurna kvinnor i Afrika.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kvinnlig omskärelse förekommer i flera länder i Afrika
trots att sedvänjan är förbjuden i landet. 11.ex. Egypten, Sudan, Ghana och
Centralafrikanska Republiken finns lagar mot kvinnlig omskärelse. Lagarnas
efterlevnad övervakas emellertid endast i ringa utsträckning. I början av
1940-talet försökte man i Sudan genom informafion och upplysning få människorna
att sluta omskära enligt infibulationsmetoden. Informationskampanjen fördes i
tidningar och radio. I en broschyr framhöll två av de främsta religiösa ledarna
att koranen rekommenderar sunna-omskärelse, men inte föreskriver den. Kampanjen
misslyckades och infibulafion förbjöds i lag. Lagen trädde i kraft år 1946.
Inför lagens ikraftträdande ökade antalet infibulationer kraffigt. Föräldrarna
skyndade sig att få sina döttrar omskurna innan det blev för sent. Även mycket
unga flickor omskars. Till en början utdömdes stränga straff för dem som bröt
mot lagen. Detta fick till följd att man omskar sina flickor i smyg. Det
sociala trycket vägde tyngre än lagen. Förbudet och de stränga straffen
medförde också att människorna underlät att söka läkarhjälp när komplikationer
uppträdde. Följden blev att omskärelserna förenades med ytterligare
skadeverkningar och en högre grad av dödlighet. Dessa oönskade konsekvenser av
lagen ledde till att lagen inte längre kom att tillämpas i praktiken. Läkare
och socialarbetare upphörde att rapportera fall av infibulation. Tanken bakom
detta är uppenbar. Kan man inte få människorna att efterleva ett förbud mot infibulation,
är det bättre att ingreppen sker öppet än fördolt, eftersom skadorna då blir
mindre. Generellt kan man säga.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section32>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:18.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section33>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>17</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att lagsfiftningsvägen inte varit framkomlig när det gällt
att komma till rätta med omskärelsebruket i Afrika.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Frågans behandling i internationella organ</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Ätskilliga försök har gjorts att få till stånd samlade
internationella aktioner mot kvinnlig omskärelse. Bl.a. tog Sverige i slutet av
1950-talet initiativ till åtgärder inom FN:s kvinnokommission, FN:s ekonomiska
och sociala råd (ECOSOC) och Världshälsovårdsorganisationen (WHO). Resultatet
av dessa ansträngningar blev emellertid i stort sett endast några föga förpliktande
resolufionstexter.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Det har i
detta och andra sammanhang blivit uppenbart att omskärelse-frågan i hög grad är
tabubelagd och på mänga håll betraktas som utomordentligt känslig att ta itu
med. Också från WHO:s sida har denna inställning kunnat förmärkas. Varken i FN-deklarationen
mot diskriminering av kvinnor eller i FN:s konvention mot kvinnodiskriminering
finns några klara hänvisningar fill detta problem. Inte heller FN:s s.k.
världsaktionsplan som reviderades på kvinnokonferensen i Köpenhamn sommaren
1980 tar upp denna fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>När
kvinnofrågorna behandlades i FN:s generalförsamlings tredje sociala utskott
hösten 1977, tog den svenska delegaten upp frågan om kvinnlig omskärelse. Hon
framhöll därvid som angeläget att fördöma och motarbeta detta bruk som
fortfarande förekommer i en rad länder som ett led i ett system i vilket
kvinnan underkastas mannen. Någon debatt i ämnet utspann sig emellertid inte.
Frågan om omskärelse har därefter tagits upp varje år i svenska anföranden i
generalförsamlingens tredje utskott.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En
arbetsgrupp inom utrikesdepartementet har dryftat de fortsatta framgångsvägarna
i denna fråga och sökt kartlägga hur och genom vilka internationella organ som
den bäst och effektivast kan angripas. Också SIDA har sin uppmärksamhet riktad
på spörsmålet och har exempelvis kontakt med en grupp afrikanska kvinnliga
forskare och andra som påbörjat studier om omskärelse, månggifte och liknande
sedvänjor.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Den
svenska delegationen till WHO:s 31:a generalförsamling våren 1978 aktualiserade
frågan både med WHO:s sekretariat och andra delegationer. Från svensk sida
lyckades man få in en formulering i en resolution ägnad åt mödra- och
barnavård, varigenom medlemsländerna uppmanas att lägga särskild vikt vid
"åtgärder mot skadliga lokala förhållanden och sedvänjor". Till
sådana sedvänjor kan tvivelsutan den kvinnliga omskärelsen räknas. I samband
med generalförsamlingen fördes också inofficiella diskussioner mellan
representanter för de deltagande länderna. Ett resultat av dessa blev ett
seminarium om "Traditionella vanor, som påverkar kvinnans hälsa", som
hölls i Khartoum i början av år 1979. Seminariet anordnades av WHO:s
regionkontor för östra medelhavsområdet. Deltagarna i seminariet enades om en
rekommendation, i vilken berörda regeringar anmodas att vidta alla</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section34>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:19.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section35>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>nödvändiga steg för att utplåna traditionen med kvinnlig
omskärelse. WHO:s regionkontor i Alexandria har sedermera inlett den praktiska
uppföljningen av seminariet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vikten av Khartoumrekommendationen underströks av
statsrådet Lindahl vid 1979 års WHO-församling.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid WHO:s 33:e generalförsamling i maj 1980 tog statsrådet
Holm upp frågan om kvinnlig omskärelse i sitt tal inför generalförsamlingen.
Hon betonade att Sverige är berett att aktivt stödja ansträngningarna inom WHO
och i berörda länder att bekämpa denna sed. Hon underströk att sedvänjan har
allvarliga medicinska och sociala konsekvenser och att man från svensk sida med
tillfredsställelse hälsade att WHO förklarat sig beredd att biträda
medlemsländerna med att komma tillrätta med detta allvarliga problem.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vid FN:s kvinnokonferens i Köpenhamn år 1980 framförde
statsrådet Andersson liknande synpunkter i sitt anförande.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Frågans behandling i den svenska riksdagen</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I mofionen 1977/78:324 av Karin Ahrland och Linnea Hörlén
yrkades, att Sverige i internationella sammanhang bör aktivt verka för att
seden att unga flickor blir omskurna försvinner. Mofionen behandlades i
utrikesutskottets betänkande 1978/79:6, i vilket utskottet uttalar att det
utgår från att frågan fortsättningsvis bevakas kontinuerligt från svensk sida
och att de åtgärder vidtas som bedöms bäst främja syftet att avskaffa seden i
fråga.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>En artikel
i tidningen Vi hösten 1979 om kvinnlig omskärelse, i vilken det uppgavs att en
svensk gynekologiprofessor erkänt att han gjort sådana ingrepp på
invandrarkvinnor i Sverige, förorsakade en kort men livlig debatt i massmedia.
I riksdagen framställdes en interpellation och tre frågor om regeringens syn på
kvinnlig omskärelse. Statsrådet Holm besvarade inter-pellationen och frågorna i
riksdagen den 19 november 1979. Hon framhöll bl.a., att om det är nödvändigt
och om det skulle visa sig att det finns en kraffig uppslutning bakom ett
lagförbud mot kvinnlig omskärelse skulle man lagstifta.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Frågan togs ånyo upp i motionerna 1979/80:186, 1191 och
1200 samt i frågorna 1979/80:519, 520, 523 och 524. Som svar på frågorna
framhöll hälsovårdsministern i riksdagen den 9 juni 1980, att hon var villig
att medverka till att en lagstiftning kom till stånd.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:21.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Sedens förekomst i Sverige</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Några belägg för att kvinnlig omskärelse förekommer i
Sverige finns inte. Den tidigare omnämnda uppgiften i tidningen Vi, att en
svensk läkare omskurit invandrarkvinnor i Sverige, föranledde socialstyrelsen
att inhämta upplysningar från läkaren. Denne förnekade att han utfört sådana
ingrepp</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section36>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section37>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>19</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>samt meddelade, att han saknade kännedom om sådana ingrepp
företagits i Sverige över huvud taget. De operationer han utfört var medicinskt
betingade. Han beklagade att han i ordmässig ovarsamhet tänkt på och även
benämnt den labieplastik som kommit till utförande i dessa situationer som
omskärelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Socialstyrelsen har därefter tillfrågat samtliga
sjukvårdshuvudmän om rituell omskärelse av flickor och kvinnor förekommit inom
deras ansvarsområde. Ingen har rapporterat sådana ingrepp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sjukvårdshuvudmännens uppgifter visar enligt
socialstyrelsens mening, att rituell omskärelse av flickor och kvinnor inte
förekommer inom den svenska sjukvården. Huruvida ingreppet utförs i hemmen av
lekmän är självfallet svårt att nå klarhet om. Efter hand har dock ett antal
barnläkare och gynekologer från olika delar av landet kontaktats av
socialstyrelsen om eventuella iakttagelser utan att misstankarna kunnat
bekräftas. Inte heller har barn- och skolhälsovården rapporterat några fall
till socialstyrelsen.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det bör i detta sammanhang erinras om att den i juni 1980
tillsatta invandrarpolifiska kommittén (A 1980:04) har i uppgift att pröva
förenligheten av det i invandrarpolifiken gällande valfrihetsmålet med den
grundsyn som kommer till uttryck i vår lagstiftning rörande t.ex. jämställdhet
mellan kvinnor och män eller barns rättigheter.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:23.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>5 Rättsläget i Sverige</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:2.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De rättsregler som är av intresse är dels de författningar
som rör hälso- och sjukvårdspersonal, dels brottsbalkens bestämmelser om
misshandel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enhgt 3 § allmänna läkarinstrukfionen (1963:251) skall
varje pafient behandlas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. Även för andra grupper av hälso- och sjukvårdspersonal finns
särskilda bestämmelser. All hälso- och sjukvårdspersonal står under
socialstyrelsens inseende. Åsidosätter den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet vad som åligger honom i
hans yrkesutövning kan detta medföra disciplinära åtgärder om felet inte är
ringa (12 § lagen 1980:11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.).
Styrelsen kan också anmäla vederbörande till åtal.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om någon utan att fillhöra hälso- och sjukvårdspersonalen
mot ersättning utövar verksamhet på hälso- och sjukvårdens område kan han dömas
till straff enligt den s.k. kvacksalverilagen (1960:409), t.ex. att han genom
olämplig behandling åsamkar någon en skada som inte är ringa.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Att mera omfattande former av omskärelse, såsom infibulation
inte får utföras i Sverige av hälso- och sjukvårdspersonalen står höjt över
varje tvivel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>När det gäller mindre ingripande former av omskärelse,
t.ex. mildare former av den s.k. sunna-omskärelsen, har i debatten enstaka
röster höjts för</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section38>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section39>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>20</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>att sådan omskärelse skulle kunna accepteras som ett
kulturellt bruk. Socialstyrelsen anser dock att kvinnlig omskärelse i alla
former står i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet och följaktligen är
oförenlig med allmänna läkarinstruktionen. Det kan då inte heller vara tillåtet
för annan hälso- och sjukvårdspersonal, t.ex. barnmorskor, att utföra sådana
ingrepp.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om det således är förbjudet för hälso- och
sjukvårdspersonal att utföra omskärelse på kvinnor, återstår att se vilka
allmänna regler som gäller.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>I debatten
om omskärelse av kvinnor har det diskuterats i vilken utsträckning ett sådant
ingrepp, om det inte är medicinskt motiverat, skall bedömas som misshandel
enligt svensk rätt. Utgångspunkter är bestämmelserna om misshandel i 3 kap.
brottsbalken. I 5 § definieras misshandel som att tillfoga annan person
kroppsskada, sjukdom eller smärta. Misshandelsbrotten är indelade i tre
grader, "vanlig" misshandel, ringa misshandel (5 §) och grov
misshandel (6 §). I kommentaren till brottsbalken (Beckman m.fl. 4:e uppl. s.
155 ff) sägs att till kroppsskada är att hänföra inte blott typiska skador som
sår etc. utan även funktionsrubbningar av skilda slag, såsom förlamningar eller
skador på syn eller hörsel. Som sjukdom bedöms inte bara fysiska besvär utan också
psykiskt lidande som medför en medicinskt påvisbar effekt. Kroppsskada eller
sjukdom kan ha åsamkats och misshandel föreligga utan att handlingen har
inneburit tillfogande av smärta. Med smärta avses ett fysiskt lidande som inte
är alltför obetydligt. Grov misshandel föreligger enligt lagtexten om gärningen
var livsfarlig eller om gärningsmannen fillfogat svår kroppsskada eller
allvarlig sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet. Av
intresse i sammanhanget är också åtalsregeln i 11 § som säger att misshandel
som inte är grov och som inte förövats på allmän plats får åtalas av åklagaren
endast under förutsättning att målsäganden anger brottet till åtal eller också
att åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Fråga är då hur de olika formerna av omskärelse av kvinnor
förhåller sig till misshandelsdefinitionerna. Såväl skadan som graden av smärta
varierar naturligtvis med omfattningen av ingreppet.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Det är till en början uppenbart att infibulation och även
mer omfattande varianter av sunna-omskärelse medför en direkt kroppsskada genom
de konsekvenser som uppstår vid samlag, barnafödsel etc. Det finns också stor
risk för psykiska skador. I de flesta fall torde under läkningsprocessen
sjukdomstillstånd, t.ex. feber, uppstå. De mera omfattande ingreppen medför
också funktionsrubbningar i form av väsentligt reducerade möjligheter till ett
fullödigt sexualliv. Av den inledande redogörelsen framgår ju också att syftet
med dessa omskärelser är att åstadkomma en sexuell stympning av kvinnan. Att en
rubbning av de sexuella funktionerna i svensk rätt anses vara ett allvarligt
men framgår av skadeståndsrättslig praxis (se härom t.ex. NJA 1969:96 och däri
intaget yttrande från Försäkringsanstal-</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section40>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:23.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section41>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>21</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>temas nämnd samt rättsfallsredogörelsen i Sv Jt 1978 s.
517-518). Att omskärelsen också är förenad med avsevärd smärta - om inte under
själva ingreppet, ifall detta utförs med bedövning, så under alla
omständigheter i samband med läkningsproceduren - är höjt över varje tvivel.
Med hänsyn till samtliga nämnda faktorer synes man ha fog för att räkna med att
svenska domstolar skulle bedöma omskärelse av mera omfattande slag som grov
misshandel. Därav följer i så fall att brottet faller under allmänt åtal
oavsett målsägandens inställning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad gäller mindre ingripande former av sunna-omskärelse,
t.ex. prickning av klitoris eller bortskärande av förhuden, kan sägas att en
viss kroppsskada uppstår genom att man gör ett ingrepp på kroppen som inte är
medicinskt motiverat och som medför att könsorganens utseende förändras.
Däremot framstår det som mera tveksamt om det medför bestående men i form av
inverkan på kvinnans sexualliv. I vart fall kan man här på samma sätt som när
det gäller mera ingripande former av omskärelse utgå ifrån att ingreppet medför
smärta, i vissa fall dock måttlig sådan. Därmed skulle även dessa ingrepp vara
att bedöma såsom misshandel. Eftersom omskärelse i den mån den förekommer, kan
förutsättas äga rum på enskild plats, uppstår då frågan om åtalsregelns
inverkan. Man har anledning att räkna med att den här typen av brott mera
sällan anmäls av målsäganden. Med den inställning man i Sverige har till
omskärelse av kvinnor är det emellertid sannolikt att en åklagare, om han får
kännedom om att en sådan gärning ägt rum, skulle anse att åtal var påkallat av
allmänna skäl, om inte speciella omständigheter är för handen.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Enligt
allmänna straffrättsliga principer kan en handling som vanligtvis är att
betrakta som ett brott bli tillåten genom att den som utsätts för handlingen
ger sitt samtycke till den (se härom t.ex. Agge: Straffrättens allmänna del
häfte 3 s. 379 ff och Strahl: Allmän straffrätt i vad angår brotten, s. 375 ff).
Utgångspunkten är principen att man inte kan begå brott mot sig själv. Ett
samtycke anses emellertid inte generellt utesluta brottslighet. Sålunda är det
helt klart att enligt svensk rätt dödande och tillfogande av svårartad
kroppsskada inte blir straffritt genom samtycke. Vid sidan av skadans storlek
måste ändamålet med gärningen tillmätas betydelse. Vidare måste avseende fästas
inte endast vid den skada som orsakats utan även vid faran för skadan.
Straffrättskommittén hade föreslagit införandet av en bestämmelse om samtycke i
brottsbalken av följande lydelse: "Har samtycke till gärning som i detta
kapitel sägs lämnats av den mot vilken gärningen riktade sig må, allt efter
gärningens art, bevekelsegrunderna och omständigheterna i övrigt, straffet
nedsättas eller från straff frias" (SOU 1953:14. 1:10). Fastän
bestämmelsen inte kom att inflyta i brottsbalken torde den ge uttryck för
gällande rätt i frågan. Möjligen kan ifrågasättas om det finns anledning att
framhäva bevekelsegrunderna. Tolkningen av samtycket måste ske med
försiktighet. Ofta kan det vara tveksamt vad det omfattar. Vidare skall den</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section42>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:24.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section43>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>22</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>som samtycker vara i stånd att någorlunda bedöma vad saken
gäller. Slutligen godtas inte ett samtycke som erhållits genom tvång, hot eller
vilseledande.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Innan man
bedömer tillämpligheten av samtycke vid omskärelse av nu ifrågavarande slag bör
slås fast att handlingen inte är straffbar om den utförs av kvinnan själv (det
enda sammanhang där tillfogande av skada på den egna kroppen är straffsanktionerat
är stympning i avsikt att undandra sig försvarsplikt, se BrB 18 kap. 6 §). Det
har ovan konstaterats att en omskärelse som utförs av en annan person faller
under rekvisiten för misshandel. Huruvida samtycke kan förta handlingen dess
straffbarhet beror då i första hand på om omskärelsen kan betraktas som en så
svårartad form av misshandel att samtycke till ingreppet inte kan godtas som straffrihetsgrund.
Uppenbart är att s.k. infibulation och mera ingripande former av sunna-omskärelser
under alla omständigheter måste vara att betrakta som olagliga, då de som förut
har angetts medför såväl varaktiga kroppsskador och nedsättning av de sexuella funkfionerna
som avsevärt lidande i form av smärta. Ett samtycke kan under sådana förhållanden
inte beta handlingen dess straffbarhet. Tänkbart är väl dock att, om ett
ingrepp av aktuellt slag har företagits på en vuxen kvinna med hennes samtycke
eller rent av på hennes uttryckliga begäran, gärningen inte skulle bedömas som
grov utan som vanlig misshandel.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Vad gäller
de mindre ingripande formerna är saken mera tveksam. Man måste här ta hänsyn
till situationen i det enskilda fallet. Av stor betydelse är offrets ålder.
Samtycke av ett barn är givetvis inte giltigt. Sannolikt skulle inte heller,
såsom t.ex. vid en medicinskt motiverad operation, en förälders samtycke
godtas. Även då det gäller unga flickor som inte uppnått myndighetsåldern bör
man vara mycket försiktig med att godta ett samtycke. Det är betydligt
vanligare än i andra befolkningsgrupper att flickorna i de invandrargrupper där
omskärelse kan tänkas förekomma ingår äktenskap i mycket unga år. Det är också
väl bekant att de ibland har en mycket svag ställning inom familjen och har
svårt att hävda sin integritet gentemot föräldrars och bröders påtryckningar.
Ett samtycke till omskärelse i någon form måste i de allra flesta fall antas
vara resultatet av en sådan påverkan och därmed inte godtagbart som straffrihetsgrund.
När det däremot gäller kvinnor som uppnått myndig ålder måste man nog enligt
allmänna regler anse att ett samtycke till ett lindrigt ingrepp medför att
handlingen blir straffri.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Vad som sålunda skulle falla utanför det straffbara
området är lindriga former av omskärelse som företas på en vuxen kvinna med
hennes samtycke.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section44>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:32.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section45>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span></b><b><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>23</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>6 Eventuella lagstiftningsåtgärder</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Som framgått av den tidigare redogörelsen får det anses
uteslutet att omskärelse under några omständigheter skulle vara tillåtna inom
sjukvården. Däremot skulle utanför sjukvården vissa lindrigare ingrepp kunna
vara möjliga med kvinnans samtycke utan att straffansvar inträder.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Fråga är då om man för den situation som har beskrivits
sist - dvs. lindrigare ingrepp på vuxna kvinnor med deras samtycke - vill
införa ett straffsanktionerat förbud. Mot en dylik åtgärd kan anföras att en
sådan lagstiftning knappast skulle komma till användning. Allting talar för att
kvinnlig omskärelse i Sverige, i den mån den över huvud taget förekommer, torde
företas på unga flickor, vilket är straffbart redan enligt gällande
lagstiftning. Om detta verkligen förekommer, torde bruket dessutom vara så
starkt betingat av kulturella skäl att ett förbud knappast verkar hindrande.
Vidare kan man, om man inför ett uttryckligt förbud, riskera att kvinnor som omskurits,
av rädsla för att detta skall upptäckas, underlåter att uppsöka gynekologiska
mottagningar, mödravårdscentraler etc. vid behov.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För ett förbud kan däremot tala önskvärdheten av att
ingripa mot varje form av kvinnlig omskärelse för att markera avståndstagande
från detta bruk, som i grövre former medför stora lidanden för kvinnorna. Ett
sådant förbud kan möjligen ha en viss moralbildande effekt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>För den händelse man anser att en lagstiftning i någon
form bör komma till stånd återstår frågan hur denna bäst bör utformas. Det
måste från systematiska och andra synpunkter anses uteslutet att i ett centralt
lagverk som brottsbalken införa en uttrycklig regel för ett så speciellt fall
som omskärelse. Äterstår alltså att införa en speciell lag som direkt förbjuder
alla former av omskärelse av kvinnor som inte är medicinskt motiverade liksom
för tydlighetens skull sådana ingrepp av annan än läkare. I lagen bör man då
stadga undantag för fall då gärningen är belagd med strängare straff enligt
brottsbalken. Med tanke på att då endast lindrigare ingrepp ifrågakommer bör
straffsatsen bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. Även
försök bör vara straffbart. Brottsbalkens allmänna bestämmelser medför att även
medverkan till gärningen blir straffbar. Av allmänna straffrättsliga principer
följer att medverkansansvar dock inte kan komma i fråga för den kvinna som
ingreppet utförs på.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section46>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:44.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section47>
<p class=MsoNormal><b><span style='font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span></b><b><span
style='font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-family:Verdana'>24</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lagförslag</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Förslag
till</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:1.0pt'><b><span style='font-family:Verdana'>Lag
med förbud mot omskärelse av kvinnor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:7.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>1<span style='font:7.0pt "Times New Roman"'>
</span><span style='font-family:Verdana'>§ Ingrepp i en kvinnas könsorgan som,
utan att innebära kastrering eller sterilisering, medför stympning eller
liknande verkan (omskärelse) får inte utföras. Vad som har sagts nu gäller inte
ingrepp som av medicinska skäl utförs av den som är behörig att utöva läkaryrket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:11.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt;text-indent:0cm'>2<span
style='font:7.0pt "Times New Roman"'> </span><span style='font-family:
Verdana'>§ Den som bryter mot 1 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader,
om gärningen inte är belagd med strängare straff enligt brottsbalken. För försök
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section48>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:84.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section49>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>25</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bilaga 2</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:19.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Sammanställning av remissyttrandena Departementspromemoria
Kvinnlig omskärelse (Ds S 1981:3)</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:16.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>1 Remissinstanser</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
kommit in från riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens invandrarverk,
jämställdhetsombudsmannen, Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, Malmö fingsrätt,
hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt,
jämställdhetskommittén (A 1976:08), invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges läkarförbund, Svenska
läkaresällskapet. Centerns Kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata
Kvinnoförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Vänsterpartiet kommunisternas
kvinnopolifiska utskott. Riksförbundet Internafionella Föreningen för
Invandrarkvinnor, Fredrika-Bremer-Förbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle,
Rädda Barnen samt Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU). Yttranden har
dessutom kommit in från Kristen Demokratisk Samling, Alla Kvinnors Hus och Federacion
Internafional de Abogadas samt Fredrika-Bremer-Förbundets Stockholmskrets och
en privatperson.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:19.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Allmänna synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bland remissinstanserna råder enighet vad gäller inställningen
till kvinnlig omskärelse som företeelse. Utan undantag fördöms sedvänjan. Flera
remissinstanser, bl.a. riksåklagaren, framhåller att kvinnlig omskärelse är
oförenlig med svensk rättsuppfattning. Skolöverstyrelsen anser att seden står i
strid mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Enligt styrelsen
är den inte heller förenlig med valfrihetsmålet i den svenska
invandrarpolitiken. Den sistnämnda uppfattningen delas av invandrarpolitiska
kommittén och TCO. Enligt kammarrätten i Göteborg däremot synes de lindrigaste
formerna av kvinnlig omskärelse inte oförenliga med valfrihetsmålets syfte, om
ingreppet utförs på en myndig kvinna på hennes uttryckliga begäran och inte
leder till någon form av bestående men för henne. Svenska läkaresällskapet
betonar att omskärelse av en kvinna aldrig kan vara medicinskt motiverad.
Enligt Centerns Kvinnoförbund år alla former av kvinnlig omskärelse ett brott
mot kvinnan som människa. För Folkpartiels kvinnoförbund är kvinnlig omskärelse
att jämställa med kvinnomisshandel eller stympning. Liknande uppfattningar förs
fram av andra remissinstanser.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section50>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section51>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span></b><b><span style='font-size:
9.0pt;font-family:Verdana'> </span></b><b><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>26</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:15.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Behovet av lagstiftning</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En fråga som många remissinstanser ägnat stor
uppmärksamhet är om gällande lagstiftning är tillräcklig för att kunna ingripa
med rättsliga medel i det fall kvinnlig omskärelse skulle utföras i vårt land
eller om ytterligare lagstiftning måste till. Här går uppfattningarna starkt
isär. Vissa remissinstanser anser att de bestämmelser som finns, främst i
allmänna läkarinstruktionen (1963:251) och i brottsbalkens kapitel om brott
mot liv och hälsa, är till fyllest. Andra åter anser att det finns ett behov av
ytterligare bestämmelser. Bland de sistnämnda finns både sådana remissinstanser
som anser att en utvidgning av det straffbara området är nödvändig och sådana
som av andra skäl förespråkar ytterligare bestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Följande remissinstanser tillstyrker en särlagstiftning
med förbud mot kvinnlig omskärelse:</span></p>
<p class=MsoNormal><i><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>riksåklagaren,
skolöverstyrelsen, invandrarpolitiska kommittén (A1980: 04), Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, TCO, Sveriges läkarförbund. Centerns
Kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata Kvinnoförbundet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Vänsterpartiet kommunisternas
kvinnopolitiska utskott. Riksförbundet InternationeUa Föreningen för
Invandrarkvinnor, Fredrika-Bremer-Förbundet, Husmodersförbundet Hem och
Samhälle, Rädda Barnen, RFSU, Kristen Demokratisk Samling, Alla Kvinnors Hus och
Federacion International de Abogadas.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt riksåklagaren är sedvänjan med kvinnlig omskärelse
helt oförenlig med svensk rättsuppfattning och bör således inte till någon del
accepteras. Redan detta gör att de allmänna reglerna i brottsbalken inte är till
fyllest. Därtill kommer såväl de rättsliga som de faktiska svårigheterna att
ingripa mot kvinnlig omskärelse med stöd av bestämmelserna om vanlig
misshandel. Riksåklagaren tillstyrker därför att det stiftas en särskild lag
med förbud mot kvinnlig omskärelse.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svenska kommunförbundet anser att den föreslagna
lagstiftningen är en naturlig konsekvens av den inställning till frågan som
Sverige i många internationella sammanhang gett uttryck åt.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Centerns Kvinnoförbund menar att det är nödvändigt att
samhället ger sin uppfattning till känna i denna fråga. Detta görs bäst i en
särskild lag med förbud mot kvinnlig omskärelse. Liknande synpunkter förs fram
av Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Vänsterpartiet kommunisternas kvinnopolitiska utskott.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Genom att införa en lag mot kvinnlig omskärelse kan vi
enligt Moderata Kvinnoförbundet gå i spetsen för införandet av sådana lagar i
andra länder. En lag skulle således stärka vårt internationella arbete. Denna
uppfattning delas av Sveriges läkarförbund.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Riksförbundet Internationella Föreningen för
Invandrarkvinnor kräver en lag mot kvinnlig omskärelse. Ett bevis för att
kvinnlig omskärelse inte faller</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section52>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:25.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section53>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop. 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>27</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>inom ramen för gällande svensk lagstiftning utgör enligt
förbundet det faktum att sedvänjan utövas här i landet utan att man ingriper
mot den.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>RFSU befarar att det kan bli bekant i den internationella
debatten att kvinnlig omskärelse lagligen kan företas i vårt land. Detta skulle
kunna få en olycklig effekt på försöken att hejda lemlästningen av tiotals
miljoner kvinnor. Sveriges i viss mån tillåtande attityd kan användas som
argument av den som vill behålla den grymma sedvänjan. Sverige är skyldigt att
ge ett alldeles entydigt besked om sin hållning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med endast ett par undantag avstyrker de juridiska
instanserna och de statliga myndigheterna att det införs en särskild
lagstiftning mot kvinnlig omskärelse. Hit hör rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, statens invandrarverk, jämstålldhetsombudsmannen, Svea hovräu,
kammarrätten i Göteborg, Malmö tingsrätt, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt och LO.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>De remissinstanser som är negativa till en särlagsfiftning
anför genomgående att gällande lagstiftning är tillräcklig och att en sådan
lag inte skulle komma till användning eftersom belägg saknas för att seden
förekommer i vårt land.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Statens invandrarverk påpekar, att det redovisade
lagförslaget skulle få prakfisk betydelse endast beträffande lindriga former av
omskärelse - dvs. sådana där ingreppet medför att könsorganens utseende
förändras utan att funktionen påverkas - och där ingreppet utförs på vuxna
kvinnor med deras samtycke. En sådan lag är obehövlig. Enligt verkets
uppfattning kan ett sådant ingrepp jämställas med det fall där en kvinna anser
att hennes bröst är för små och därför genomgår ett kirurgiskt ingrepp för att
få plastinlägg uppstoppade under bröstkörteln. Även det sistnämnda ingreppet
innebär nämligen att vi accepterar att kvinnor genom kirurgiska ingrepp låter
förändra sin kropp på grund av ett kulturellt tryck. Det vore egocentriskt om
vi bejakar sådant som vi är vana vid samtidigt som vi lagstiftar mot sådant som
vi är ovana vid, om det i grunden inte i någotdera fallet innebär annat än en
förändring av utseendet hos olika kroppsdelar.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Kammarrätten i Göteborg anser att de ingrepp som avses med
det föreslagna förbudet är tämligen harmlösa i jämförelse med de ingrepp och
funktionsrubbningar som sker vid steriliseringsoperationer. Sådana ingrepp kan
ju utföras på egen begäran av den som har fyllt 25 år och som är svensk
medborgare eller bosatt här i riket.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>LO anser att lagstiftningsvägen inte är framkomlig.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser framhåller att en lag med ett
uttryckligt förbud mot kvinnlig omskärelse är tveksam med hänsyn bl.a. till att
sådana lagstiftningar inte har varit ett verksamt medel för att komma till
rätta med sedvänjan i de länder där den har en vid utbredning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser anser att en särskild lag med förbud
mot kvinnlig omskärelse skulle, oavsett det juridiska behovet av en sådan lag, markera
det avståndstagande som vi i vårt land tar från sedvänjan och den vikt</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section54>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section55>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>28</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:0cm;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vi lägger vid att problemet får en internationell lösning.
Bland dessa remissinstanser märks riksåklagaren. Svenska kommunförbundet,
Sveriges läkarförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet och Rädda Barnen. Andra
remissinstanser menar dock att en särskild lag inte behövs för att visa att vi
tar avstånd från seden. Hit hör jämställdhetsombudsmannen, Svea hovräu,
kammarrätten i Göteborg, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och utredftingen
(Ju 1977:08) om barnens rätt.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Svea hovrätt anser att införandet av en särskild lag för
att markera ett avståndstagande från sedvänjan kan leda till att man motverkar
sina egna syften. Det kan nämligen då med rätta hävdas att en sådan lag innebär
en opåkallad inblandning i andra länders förhållanden. Liknande synpunkter förs
fram av kammarrätten i Göteborg.</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera remissinstanser påpekar att de kvinnor som kan komma
att utsättas för omskärelse regelmässigt har en svag ställning och svårt att
hävda sig mot mannen och familjen i övrigt. En särskild lag skulle kunna tjäna
som ett stöd för dessa kvinnor. De skulle få lättare att hävda sin egen uppfattning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Skolöverstyrelsen framhåller att en särskild lag kan tjäna
som ett moraliskt och praktiskt stöd för de kvinnor och flickor som kan vara
berörda av sedvänjan. Det är också tänkbart att en lag på sikt kan stödja
männen i ett ställningstagande mot sedvänjan.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-right:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt Riksförbundet InternationeUa Föreningen för
Invandrarkvinnor år en särskild lag med förbud mot kvinnlig omskärelse
tidsenlig och skulle ge många invandrarkvinnor och unga flickor en ökad
trygghet och bättre möjligheter att anpassa sig till svenska förhållanden.
Deras självkänsla skulle stärkas och de skulle inte längre vara helt utlämnade
åt familjen och släkten.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>SIDA och
Svenska läkaresällskapet tar inte ställning till frågan humvida en särskild
lagstiftning är påkallad utan anser att frågan ligger utanför deras
kompetensområde. Jämställdhetskommittén (A 1976:08) motsätter sig inte att det
stiftas en särskild lag mot kvinnlig omskärelse men anser att en bättre lösning
vore om man kunde göra brottsbalkens bestämmelser om misshandel tillämpliga
även vad gäller här aktuella former av kvinnlig misshandel.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Flera av de remissinstanser som tillstyrker eller som inte
tar ställning till en särlagstiftning påpekar dock att en sådan lagstiftning
kan komma att få oönskade följder. Bland dessa remissinstanser märks
riksåklagaren, SIDA, Rädda Barnen och Federacion Internacional de Abogadas.</span></i></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Ett par
remissinstanser, utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt och
jämställdhetskommittén anser att det kan finnas skäl att ytterligare utreda
frågan. De föreslår att en sådan utredning lämpligen kan komma till stånd inom invandrarpolitiska
kommittén (A 1980:08) resp. 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03).</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bland remissinstanserna råder enighet om vikten av upplysning
och information. Man understryker också starkt betydelsen av att Sverige i</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section56>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section57>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Prop, 1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>29</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>internationella fora verkar för sedens avskaffande. JämstäUdhets-ombudsmannen,
Svea hovräu, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och LO anser att sedvänjan med
kvinnlig omskärelse kan bekämpas med framgång endast genom information och
upplysning, såväl internationellt som här i landet. Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd ekar Y>å att mödra-, barn- och skolhälsovården samt
föräldrautbildningen härvidlag erbjuder särskilt gynnsamma möjligheter att nå
fram med information.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>4 Lagtekniska synpunkter</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Riksåklagaren och kammarrätten i Göteborg anser att 1 §
andra meningen i det lagförslag som redovisas i promemorian inte torde behövas,
eftersom det redan följer av allmänna rättsgrunder att medicinskt motiverade
ingrepp är rättsenliga. Kammarrätten ifrågasätter vidare om
gärningsbeskrivningen i första meningen är särskilt träffande. De fall som
avses torde enligt vanligt språkbruk knappast kunna betecknas som
"stympning" eller medföra en "liknande verkan".</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>LO,
Centerns Kvinnoförbund, Riksförbundet InternationeUa Föreningen för
Invandrarkvinnor och Fredrika-Bremer-Förbundet anser att uttrycket
"medicinska skäl" måste utvecklas och klargöras i en kommande
lagstiftning.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utredningen om barnens rätt anför:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:8.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En lagstiftning om förbud mot kvinnlig omskärelse kan troligen
inte - i varje fall inte på kort sikt-i sig åstadkomma en attitydförändring.
Däremot kan kanske en lag ha betydelse när det gäller att ge upplysningar om
förbudet på så sätt att lagen kan bilda utgångspunkt för en vidare diskussion i
dessa frågor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om syftet sålunda är att lagen i första hand skall ha en
moralbildande effekt är den föreslagna lagen otillfredsställande. Förslaget
medför att omfattande former av omskärelse på myndiga kvinnor och alla former
av omskärelse på flickor skall bedömas enligt de vanliga bestämmelserna om
misshandel i brottsbalken, medan lindriga former på en vuxen kvinna skall
bedömas enligt den särskilda lagen. Detta innebär, att om den, som skall ge
våra invandrare information i dessa frågor, vill använda våra lagar som utgångspunkt,
måste han eller hon dels ange vad som gäller när det är fråga om ett barn dels
vad som gäller när det är fråga om en vuxen kvinna. Det säger sig självt att
det inte kan vara särskilt lätt för en invandrare att förstå och tolka sådana
lagbestämmelser.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Om lagens syfte är att åstadkomma en ändrad inställning
bör lagen vara klar och entydig. Bestämmelsen bör utvisa att alla former av
kvinnlig omskärelse på såväl flickor som kvinnor är att i Sverige anse som
misshandel oavsett om samtycke lämnats eller inte.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section58>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:34.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section59>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>30</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:49.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
LAGRÅDET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:33.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:187.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid sammanträde 1982-03-09</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Delin, justitierådet Bengtsson.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:1.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Enligt lagrådet den 2 mars 1982 tillhandakommet utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1982 har regeringen på
hemställan av statsrådet Ahrland beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag med förbud mot omskärelse av kvinnor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Gertrud Holmquist.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Förslaget föranleder följande yttrande:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><i><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet:</span></i></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:11.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:11.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bengtsson år av skiljaktig mening och anför:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:2.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Bestämmelsen i 1 § avser att förbjuda alla former av
kvinnlig omskärelse. Enligt dess avfattning innebär den en definition av detta
begrepp. Något undantag förekommer inte för operativa ingrepp som varit
påkallade av sjukdom eller annars medicinskt motiverade; av remissprotokollet
framgår, att sådana handlingar enligt allmänna rättsgrundsatser inte ansetts
berörda av förbudet. Var den avsedda gränsen för det tillåtna går är i någon
mån oklart.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Mot denna bakgrund kan man sätta i fråga, om den
vittgående formuleringen i paragrafen ("åstadkomma andra bestående
förändringar") är alldeles lämplig. Uttrycket täcker också sådana mindre
operativa ingrepp som företas av bekvämlighetsskäl - t.ex. för att underlätta
könsumgänge -eller av estetiska skäl; det gäller alltså åtgärder som från
kvinnans synpunkt har positiva effekter men ändå inte framstår som medicinskt
erforderliga. Bestämmelsens avfattning kan leda till uppfattningen att sådana
åtgärder skulle vara förbjudna, och den kan på ett inte avsett sätt påverka vad
som anses förenligt med medicinsk etik. Att döma av paragrafens motivering är
meningen att endast sådana ingrepp som är ägnade att minska möjligheten till
ett normalt sexualliv skulle betraktas som omskärelse och vara förbjudna. Detta
bör framgå av ordalagen. Jag föreslår därför att lydelsen av 1 § jämkas på
följande sätt:</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:2.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>"Ett ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte
att stympa dessa eller annars åstadkomma sådana bestående förändringar som är
ägnade att minska möjligheten till ett normalt könsliv (omskärelse) får inte
utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte".</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section60>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:20.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section61>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop.
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>31</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:13.0pt;margin-right:36.0pt;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Utdrag<br>
SOCIALDEPARTEMENTET</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>PROTOKOLL</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:187.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>vid regeringssammanträde 1982-03-18</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:14.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredragande: statsrådet Ahrland</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Proposition om förbud mot omskärelse av kvinnor</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:31.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>I Anmälan av lagrådsyttrande</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:10.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:10.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Lag med förbud mot omskärelse av kvinnor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:0cm;margin-right:1.0pt;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Föredraganden upplyser att lagrådets majoritet har lämnat
lagförslaget utan erinran och anför.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-left:1.0pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>En av lagrådets ledamöter har föreslagit ett tillägg till
lagens beskrivning av vad som skall anses vara otillåtna omskärelseingrepp.
Tillägget skulle ange att de bestående förändringar som omskärelseingreppet
syftar till att åstadkomma också skulle vara ägnade att minska kvinnans
möjligheter till ett normalt könsliv. Som skäl för förslaget anförs en oro för
att bestämmelsen i den avfattning som föreslagits i remissen kan leda till
uppfattningen att vissa operativa ingrepp som från kvinnans synpunkt har
positiva effekter skulle bli förbjudna. Avfattningen skulle också på ett inte
avsett sätt kunna påverka vad som är förenligt med medicinsk etik.</span></p>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>För att
undanröja oklarheter om tolkningen av lagrummet i fråga vill jag återigen
framhålla att det föreslagna förbudet mot omskärelse inte är avsett att ändra
den gräns som finns redan nu mellan vad som är medicinskt etiskt försvarbart
och vad som inte är godtagbart från denna utgångspunkt. Enligt min uppfattning
- som uppenbarligen delas av lagrådets majoritet - följer gränsdragningen av
allmänna rättsgrundsatser och behöver alltså inte komma till uttryck i
lagtexten. Under alla omständigheter utesluter det föreslagna tillägget inte
från omskärelsebegreppet alla de ingrepp som från denna utgångspunkt bör falla
utanför det straffbara området. Även etiskt fullt godtagbara ingrepp kan
nämligen vara ägnade att samtidigt minska</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 24 februari 1982.</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section62>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:22.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section63>
<p class=MsoNormal><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>Prop,
1981/82:172</span><span style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'> </span><span
style='font-size:9.0pt;font-family:Verdana'>32</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:12.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:
0cm;margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>kvinnans framtida möjligheter till ett normalt sexualliv.
På grund av det anförda anser jag att det remitterade lagförslaget inte behöver
förtydligas i det avseende som har föreslagits.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>2 Hemställan</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:6.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget
till lag med förbud mot omskärelse av kvinnor.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:20.0pt'><b><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>3 Beslut</span></b></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:5.0pt;margin-right:0cm;margin-bottom:0cm;
margin-left:1.0pt;margin-bottom:.0001pt'><span style='font-size:9.0pt;
font-family:Verdana'>Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.</span></p>
<p class=MsoNormal style='margin-top:73.0pt'><span style='font-size:6.0pt;
font-family:Verdana'>GOTAB 71100 Stockholm 19S2</span></p>
</div>
<span style='font-size:10.0pt;font-family:Verdana'><br clear=all
style='page-break-before:auto'>
</span>
<div class=Section64>
<p class=MsoNormal style='margin-bottom:21.0pt'><span style='font-size:1.0pt;
font-family:Verdana'> </span></p>
</div>
G503172prop_198182__172.pdf1259431pdfom förbud mot omskärelse av kvinnorhttps://data.riksdagen.se/fil/10BAEA06-92EC-43D2-A712-2AF4A2485A09