3108374 G50283 1981/82 83 mot mot Motion 1981/82:83 av Kurt Hugosson Motion Motion 83 0 1981-11-11 00:00:00 2014-11-04 17:13:51 2014-11-04 00:00:00 med anledning av proposition 1981/82:28 om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429), m.m. av Kurt Hugosson html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G50283/text https://data.riksdagen.se/dokument/G50283 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G50283 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_4"><p>1981/82:83</p> <p>av Kurt Hugosson</p> <p>med anledning av proposition 1981/82:28 om ändringar i rättshjälpslagen<br /> (1972:429), m.m.</p> <p>I propositionen föreslås vissa ändringar i rättshjälpslagen. Nivån för<br /> rättshjälpsavgifter och rådgivningsavgifter föreslås höjd och inskränkningar<br /> föreslås i möjligheterna att nedsätta dessa avgifter. Vidare föreslås att<br /> allmän rättshjälp inte längre skall få beviljas i mål om boskillnad efter<br /> gemensam ansökan eller för att upprätta äktenskapsförord eller testamente.</p> <p>De förslag som propositionen innehåller har inte varit föremål för sedvanligt<br /> remissförfarande, vilket är högst anmärkningsvärt, och detta har<br /> lagrådet vänt sig mot. Lagrådet påpekar (s. 26) att ”vissa delar får ingripande<br /> betydelse både för enskildas rättsskydd och för advokatkårens<br /> arbete”. Detta påpekande av lagrådet belyser väl de effekter som ett bifall<br /> till propositionen skulle medföra. Speciellt drabbade blir de mindre bemedlade<br /> för vilka rättshjälpsreformen huvudsakligen tillkommit.</p> <p>Genom förslaget om höjning av rättshjälpsavgifterna och inskränkningar<br /> i möjligheterna att nedsätta dessa avgifter vrider man utan tvekan klockan<br /> tillbaka åtskilligt. Erinras bör om att rättshjälpsanstalter inrättades redan i<br /> början på 1900-talet, och Göteborgs stads rättshjälpsanstalt tillkom 1926.<br /> Under tiden fram till rättshjälpsreformens införande utfördes vid de kommunala<br /> rättshjälpsanstalterna utan kostnad för de mindre bemedlade<br /> många bouppteckningar, äktenskapsförord och testamenten. Möjligheterna<br /> att erhålla rättshjälp för bouppteckningar försvann i lagen om allmän<br /> rättshjälp. År 1919 tillkom lagen om fri rättegång, varigenom en person<br /> som kom i åtnjutande av fri rättegång icke ålades att betala något bidrag till<br /> staten. Denna lag upphävdes som bekant i samband med genomförandet<br /> av rättshjälpsreformen 1973.</p> <p>När det gäller äktenskapsförord och testamenten anser regeringen att<br /> det rör förmögenhetsrättsliga dispositioner som inte har sådan angelägenhetsgrad<br /> att de bör belasta rättshjälpsresursema. I stället hänvisas till<br /> möjligheterna att erhålla rådgivning. Resonemanget i propositionen är<br /> inadekvat. De juridiska problem en advokat har att ta ställning till är i<br /> rättshjälpssammanhang i många fall av förmögenhetsrättslig art. Många<br /> sådana fall har definitivt inte samma angelägenhetsgrad som t. ex. upprättande<br /> av ett testamente.</p> <p>I Sverige finns ett stort antal invandrare. Det lands lagar från vilket<br /> invandraren kommer skall tillämpas när det gäller upprättande av äkten1<br /> Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 83-86</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:83</p> </div> <div class="block ml_42"><p>2</p> </div> <div class="block ml_4"><p>skapsförord. För svenska medborgare gäller att äktenskapsförord kan<br /> upprättas såväl före som under äktenskapet. Detta gäller icke alla utlänningar.<br /> I vissa länders lagar gäller att äktenskapsförord måste upprättas<br /> före äktenskapet. Det är givetvis inte möjligt att en advokat känner vaije<br /> enskilt lands lagstiftning på det här området. Inte heller kan man räkna<br /> med att alla advokater utan vidare kan ge svar på vilka regler som gäller<br /> beträffande arvsrätt i skilda länder. Mot denna bakgrund är det naturligtvis<br /> helt otillräckligt att rådgivningstiden högst får omfatta en timma.</p> <p>Inom en nära framtid kommer familjelagsakkunniga att framlägga sitt<br /> betänkande. Enligt vad som framkommit avser denna utredning föreslå<br /> förändringar beträffande arvsreglerna, och sannolikt kommer laglottsbegreppet<br /> att försvinna och efterlevande makes arvsrätt att stärkas. Dessa<br /> förslag om förändringar i lagstiftningen på arvsrättens område kommer<br /> naturligtvis att oroa många människor och i många fall leda till att man vill<br /> upprätta testamenten eller göra förändringar i redan upprättade testamenten.<br /> Att i ett sådant läge lägga fram förslag om att dra in rätten att få<br /> rättshjälp för upprättande av testamente synes mig mindre välbetänkt.</p> <p>I familjesakkunnigas betänkande kommer också de problem som är<br /> förknippade med de sammanboendes (icke gifta) arvsförhållanden att behandlas.<br /> Har de sammanboende icke testamente så får ju den efterlevande<br /> ingen rätt till arv. Därför propageras för att testamente bör upprättas när<br /> man lever under äktenskapliga former utan att vara gift. Även för dessa<br /> grupper är det angeläget att rätten till rättshjälp för upprättande av testamente<br /> finns kvar. Speciellt är det viktigt med hänsyn till kvinnans ställning<br /> att arvsförhållandena är uppklarade genom testamentsförfarande.</p> <p>Propositionens förslag att från allmän rättshjälp undanta upprättandet av<br /> testamenten och äktenskapsförord innebär en uppenbarlig risk för att de<br /> mindre bemedlade (de enda som berörs av reformen) kastas i händerna på<br /> mindre nogräknade personer som utger sig vara specialister på testamenten<br /> och äktenskapsförord. Besparingen för statskassan är vidare av så<br /> begränsad omfattning att skäl inte föreligger att på detta sätt försämra<br /> rättshjälpen. Jag yrkar därför avslag på propositionens förslag i denna del.</p> <p>Med hänsyn till det statsfinansiella läget bör dock alla möjligheter till<br /> besparingar även inom rättshjälpsområdet tillvaratas. Jag tror det är möjligt<br /> att påtagligt ändra, effektivisera och förbilliga den allmänna rättshjälpen<br /> utan att den enskilde blir lidande på det. Det är därför beklagligt att<br /> regeringen inte närmare undersökt dessa möjligheter och analyserat de<br /> kostnadsmässigt tunga bitarna inom rättshjälpsområdet.</p> <p>Om man studerar utvecklingen inom rättshjälpsnämnderna sedan 1973,<br /> då rättshjälpsreformen trädde i kraft, finner man att de tunga och därmed<br /> kostnadsmässigt stora posterna i nämndernas verksamhet är skadeståndsärenden<br /> i trafikolycksfallsfrågor samt ärenden föranledda av fel i fastigheter<br /> och då främst villor och radhus. Om man skall åstadkomma några<br /> egentliga kostnadsbesparingar inom rättshjälpsområdet är det alltså inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:83</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_3"><p>dessa båda områden man skall vidta förändringar i gällande rättshjälpsbestämmelser.</p> <p>Före den 1 juli 1973 betalade försäkringsbolagen advokatkostnader i<br /> skadeståndsärenden föranledda av personskador i trafikolycksfall. Även<br /> läkarintyg och andra kostnader i målen betalades av försäkringsbolagen.<br /> Efter rättshjälpsreformens införande betalar försäkringsbolagen endast<br /> rättshjälpsavgiften, som kan vara mycket låg.</p> <p>Genom trafikskadelagen förändrades (1976-07-01) situationen ytterligare.<br /> Enligt denna lag skall i princip skadestånd utgå för personskada där bil<br /> eller annat motorfordon är inblandat. Några bevis angående skuld behöver<br /> ej föreläggas, vilket således medfört att det blivit lättare att få skadestånd<br /> för personskada i trafikolycksfallssammanhang. Att bedöma storleken av<br /> skadestånden är emellertid ofta komplicerat och självfallet bör den drabbade<br /> ha hjälp i dessa frågor i rättegångssammanhangen. Man kan dock<br /> ifrågasätta om det är staten som skall stå för denna kostnad då inblandade<br /> fordon är försäkrade. Enligt min mening synes försäkringsbolaget, liksom<br /> förhållandet var tidigare, ligga närmast till för att svara för skadeersättningen.<br /> För den som drabbas har det ju ingen betydelse om det är staten<br /> eller försäkringsbolaget som står för ersättningen. Ytterligare ett skäl som<br /> talar för en återgång till tidigare förfaringssätt är den taxeglidning som<br /> förekommit och som påtalas i propositionen. En icke oväsentlig del av<br /> denna taxeglidning torde kunna förklaras av det förhållandet att försäkringsbolagen<br /> i skadeståndsärenden har vältrat över en hel del av utredningsarbetet<br /> på den skadades biträde. Härigenom har försäkringsbolagen<br /> kunnat inbespara såväl egen personal som kostnader.</p> <p>Mot bakgrund av vad jag anfört ovan om rättshjälpskostnadema i skadeståndsärenden<br /> inom trafikområdet anser jag det motiverat att närmare<br /> utreda om det inte finns möjligheter till besparingar genom att låta försäkringsbolagen<br /> stå för huvudparten av kostnaderna i dessa mål. Givetvis får<br /> en förändring av regelsystemet inte leda till att rättsläget för den av<br /> personskada drabbade personen försämras.</p> <p>En icke oväsentlig del av kostnadsökningen under senare år för rättshjälpssystemet<br /> kan hänföras till de mycket kostnadskrävande ärenden som<br /> gäller fel i fastigheter. Dessa ärenden har ökat dels som en följd av<br /> förändringar i jordabalken, dels som en följd av ökat slarv i byggandet.<br /> Självfallet är det angeläget att en enskild som drabbas i dessa sammanhang<br /> hålls skadeslös. Det torde emellertid höra till undantagen att en köpare av<br /> en fastighet icke har rättsskydd genom sin hem- och villaförsäkring. Detta<br /> rättsskydd tas emellertid i anspråk först i andra hand efter det att den<br /> allmänna rättshjälpen utnyttjats. Genom ett omvänt förhållande skulle<br /> stora besparingar i rättshjälpskostnadema uppnås. Man bör därför enligt<br /> mitt förmenande först utnyttja det försäkringsmässiga rättsskydd som föreligger<br /> innan rättshjälpssystemet kommer in och täcker köparens kostnader.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:83</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>I detta sammanhang borde i ökad utsträckning makarnas gemensamma<br /> betalningsförmåga beaktas. När det gäller testamentskostnaderna (som<br /> jämfört med kostnader för fel i fastigheter är ytterst blygsamma) uttalar<br /> departementschefen på s. 20 i propositionen följande ”trots att båda parter<br /> har nytta av rättshjälpen tas alltså inte deras gemensamma betalningsförmåga<br /> i anspråk för att täcka kostnaderna”. Detta resonemang gäller i än<br /> högre grad när det är fråga om fel i fastigheter. Det hör i dag till vanligheten<br /> att båda makarna står som ägare av fastigheten, men om tvist uppstår är<br /> det den av parterna som har lägst inkomst som söker rättshjälp. Staten får<br /> stå för hela kostnaden, och den andra parten slipper någon kostnad.</p> <p>Mot bakgrund av vad jag anfört om rättshjälpskostnaderna när det gäller<br /> mål om fel i fastigheter anser jag det motiverat att man närmare utreder<br /> möjligheterna att utnyttja det försäkringsmässiga rättsskyddet i första hand<br /> och först i andra hand låta staten via rättshjälpssystemet garantera fastighetsköparen<br /> skadeslöshet.</p> <p>Slutligen bör man utreda möjligheterna att begränsa byråkratin inom<br /> domstolsväsendet. Det nuvarande utbetalningssystemet är tungrott och<br /> komplicerat och bör kunna förenklas. Visar det sig möjligt att genomföra<br /> de besparingsåtgärder som jag föreslagit beträffande skadeståndsärenden i<br /> trafiksammanhang samt ärenden rörande fel i fastigheter kommer det<br /> också att få till följd att man kan banta rättshjälpsnämnderna, troligen<br /> också besvärsnämnden och domstolsverket, eftersom dessa båda ärendetyper<br /> utgör en mycket stor del av det totala ärendeflödet.</p> <p>Mot bakgrund av vad jag ovan anfört hemställer jag</p> <p style="margin-left:43px;">1. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om<br /> ändringar i rättshjälpslagen beslutar att avslå förslaget om att<br /> rättshjälp icke längre skall få utgå i mål om boskillnad efter<br /> gemensam ansökan,</p> <p style="margin-left:43px;">2. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om<br /> ändringar i rättshjälpslagen beslutar att avslå förslaget om att<br /> rättshjälp icke längre skall få beviljas för att upprätta äktenskapsförord<br /> eller testamente,</p> <p style="margin-left:43px;">3. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om<br /> ändringar i rättshjälpslagen beslutar att regeringen efter utredning<br /> och normalt remissförfarande förelägger riksdagen förslag<br /> till begränsning av allmän rättshjälp när det gäller skadeståndsärenden<br /> i trafiksammanhang samt ärenden beträffande fel i fastigheter,</p> <p style="margin-left:43px;">4. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om<br /> ändringar i rättshjälpslagen beslutar att ge regeringen till känna<br /> vad i övrigt anförts i motionen.</p> <p>Stockholm den 11 november 1981</p> </div> <div class="block ml_4"><p>KURT HUGOSSON (s)</p> </div> </div> </div> 0 KURT HUGOSSON s 1 undertecknare G50283 av Kurt Hugosson mot_198182__83.pdf 130022 pdf med anledning av proposition 1981/82:28 om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429), m.m. https://data.riksdagen.se/fil/63B14C36-9E0D-48F0-8E9E-1B3FCBBAC017