3108329 G50242 1981/82 42 mot mot Motion 1981/82:42 av Lars Werner m. fl. Motion Motion 42 0 1981-10-26 00:00:00 2014-11-04 17:13:14 2014-11-04 00:00:00 med anledning av proposition 1981/82:14 om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m. av Lars Werner m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G50242/text https://data.riksdagen.se/dokument/G50242 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G50242 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1"><p>Motion</p> </div> <div class="block ml_1"><p>1981/82:42</p> <p>av Lars Werner m. fl.</p> <p>med anledning av proposition 1981/82:14 om förändringar av<br /> gymnasieskolans utformning m. m.</p> <p>I inledningen till propositionen sägs att "Den ekonomiska situationen i<br /> landet har gjort det nödvändigt att besluta om besparingar också på skolans<br /> område.” Vänsterpartiet kommunisterna förnekar detta påstående. Vi anser<br /> att det visar att regeringen intar en kortsynt och primitiv hållning till<br /> utbildningsfrågorna, en hållning som präglas av en grundläggande oförståelse<br /> för frågorna om bildningens och uppfostrans roll i vårt samhälle. Fortsatt<br /> läsning av regeringens proposition styrker oss också i denna uppfattning.</p> <p>Utgångspunkten för regeringens proposition är att dra in 180 miljoner av<br /> statens bidrag till driften av gymnasieskolorna, i enlighet med det beslut som<br /> riksdagens borgerliga majoritet fattade med anledning av den s. k. besparingspropositionen.<br /> Vpk vände sig redan då bestämt mot indragningar på<br /> skolans område och pekade på alla de brister som redan finns inom området<br /> och som måste avhjälpas.</p> <p>De åtgärder som regeringen nu föreslår är följande:</p> <p>För det första vill man införa vad man kallar för en friare resursanvändning,<br /> i likhet med vad som finns inom grundskolan.</p> <p>För det andra vill man slopa länsskolnämndernas dispensgivning till i<br /> förhållande till bestämmelserna för små och för många undervisningsgrupper.</p> <p>För det tredje föreslår man reducerat timtal i små undervisningsgrupper.</p> <p>För det fjärde en samordning av timplanerna på de tre- och fyraåriga<br /> linjerna.</p> <p>För det femte en minskning av de lärarledda lektionerna.</p> <p>För det sjätte stopp för korttidsvikarier.</p> <p>Det står helt klart att det rör sig om omfattande ingrepp i gymnasieskolans<br /> verksamhet. Det framstår då som minst sagt märkligt att regeringen lägger<br /> dessa förslag när gymnasieutredningen väntas komma med sitt betänkande<br /> inom några veckor. Visserligen har regeringen inhämtat utredningens<br /> synpunkter på en del av förslagen, men det bör understrykas att gymnasieskolans<br /> framtida utformning och möjligheterna att göra en helhetsbedömning<br /> av denna utformning icke kan ses som en exklusiv angelägenhet för<br /> regeringen och gymnasieutredningen. Innan så genomgripande förändringar<br /> beslutas, som de nu föreslagna, måste riksdagen såväl som de anställdas<br /> 1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 42-45</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:42</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>fackliga organisationer, elevorganisationerna, kommunerna och andra<br /> intressenter, ges en reell möjlighet att göra en helhetsbedömning av<br /> gymnasieskolan och de förändringar som krävs. Om regeringen nu lyckas<br /> driva igenom sitt förslag så kommer det att innebära en omfattande<br /> omstrukturering av gymnasieskolan redovisningsåret 1982/83. Den processen<br /> kommer inte att vara avslutad förrän tidigast ett par år senare, och då<br /> kommer det att vara dags att genomföra de beslut som fattas på grundval av<br /> gymnasieutredningens förslag. Det kommer att innebära att hela 1980-talet<br /> för gymnasieskolans del kommer att präglas av ett utdraget förändringsarbete,<br /> där man måste hålla det för troligt att betydande delar av det som under<br /> första hälften av 1980-talet kommer att förändras, om regeringen får som den<br /> vill, återigen måste ges en annan utformning under senare hälften av<br /> decenniet.</p> <p>Det finns anledning att var för sig kommentera de olika sparåtgärder som<br /> regeringen föreslår på gymnasieskolans område.</p> <p>Vad gäller förslaget om att införa en friare resursanvändning för vissa delar<br /> av statsbidragen till gymnasieskolan, så kan det i och för sig finnas anledning<br /> att överväga en sådan förändring. Regeringen ger emellertid en falsk bild av<br /> förändringens innebörd, när man säger att detta skulle ge "väsentligt ökade<br /> möjligheter att lokalt sätta in tillgängliga resurser där de bäst behövs". Man<br /> ger denna formulering intryck av att man lokalt kommer att kunna använda<br /> resurser för att täcka brister som inte kan täckas i dag. Så kan det naturligtvis<br /> inte bli när man samtidigt föreslår att betydande resurser skall dras bort från<br /> gymnasieskolan. Resultatet blir i stället att kommunerna kommer att få bära<br /> hela ansvaret för de nya brister som uppstår på grund av de av staten<br /> undandragna medlen. Kommunerna får inte ett ökat, utan ett minskat<br /> handlingsutrymme om man ser till helheten av det förslag som regeringen har<br /> lagt. Därför avvisar vpk förslaget om en friare resursanvändning i detta<br /> sammanhang.</p> <p>Regeringen föreslår att länsskolnämndernas möjlighet att ge dispenser för<br /> undervisning i mindre grupper och i fler grupper än vad bestämmelserna<br /> annars medger skall slopas. Förslaget skulle, om det genomfördes, leda till en<br /> utarmning av vissa ämnen som drar till sig relativt få elever inom<br /> gymnasieskolan. Framför allt skulle eleverna i glesbygd och på mindre orter<br /> drabbas hårt. Skolorna på dessa platser skulle komma att genomgå en<br /> betydande likriktning, som strider mot principen om alla elevers lika rätt till<br /> utbildning och rätt att välja utbildningsinriktning. Regeringen anser att man<br /> kan spara 60 milj. kr. genom att slopa länsskolnämndernas dispensgivning.<br /> Man säger också att skolorna, även i fortsättningen kan få vissa möjligheter<br /> att inrätta extragrupper, genom att man avstår från gruppdelningar som man<br /> annars har formell rätt till. Denna rätt till gruppdelningar har naturligtvis inte<br /> tillkommit av någon slump, utan därför att det har ansetts pedagogiskt<br /> nödvändigt att i vissa ämnen och vissa moment dela undervisningsgrupperna<br /> i mindre grupper. Avstår man från denna delning kan man förmoda att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:42</p> </div> <div class="block ml_39"><p>3</p> </div> <div class="block ml_2"><p>undervisningen blir sämre. Skolorna ställs härigenom inför valet att försämra<br /> undervisningsstandarden för stora grupper av elever eller att avstå från att<br /> inrätta undervisning i vissa ämnen som har för få elever enligt bestämmelserna.<br /> Detta är ett omöjligt val, som, hur skolan än beslutar, kommer att leda<br /> till en försämrad undervisning. Därför avvisar vpk regeringens förslag på den<br /> här punkten.</p> <p>Regeringens tredje förslag är att timtalet skall reduceras med 20-25 % för<br /> undervisningsgrupper med mindre än 12 elever när ämnet kan omfatta 30<br /> elever. Redan nu finns vissa möjligheter till reducerat timtal i små<br /> undervisningsgrupper. Som princip och genomfört utan egentliga möjligheter<br /> att göra undantag är det emellertid mycket tveksamt. Detta är också en<br /> fråga som bör bli föremål för avvägningar i samband med gymnasieutredningens<br /> förslag. Vpk kan därför inte stödja en generell reduktion av timtalet i<br /> små undervisningsgrupper på det sätt regeringen föreslår.</p> <p>Förslaget om samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna<br /> griper in direkt och omfattande i gymnasieskolans verksamhet. Det anges nu<br /> inga pedagogiska skäl för denna förändring. Över huvud taget belyses inte de<br /> pedagogiska konsekvenserna, trots att man gör en mycket detaljrik<br /> genomgång. Inte heller förs någon principiell diskussion om innehållet i<br /> gymnasieskolans olika linjer, trots att det förslag man lägger får mycket stor<br /> betydelse för olika ämnens tyngd på de olika linjerna. Det är exempelvis<br /> anmärkningsvärt hur man på de ekonomiska, tekniska och naturvetenskapliga<br /> linjerna utarmar undervisningen i vad som något oegentligt brukar<br /> betecknas som teoretiska ämnen. Detta är enligt vår uppfattning en mycket<br /> farlig utveckling, som det redan finns tendenser till i läroplanen för<br /> grundskolan och som vi påpekade när den behandlades av riksdagen och som<br /> nu ytterligare förstärks genom regeringens förslag till förändrade timplaner<br /> för gymnasieskolan. En progressiv samhällsutveckling är inte betjänt av<br /> ekonomer, tekniker och naturvetare som saknar nödvändiga instrument för<br /> att sätta in sina kunskaper i ett historiskt, kunskapsteoretiskt, kulturellt och<br /> socialt sammanhang. Avsaknaden av dessa instrument gör dem till försvarslösa<br /> verktyg för olika maktintressen och bidrar i väsentlig grad till att fjärma<br /> individen från produkten av hans arbete. Av dessa skäl och därför att större<br /> förändringar av gymnasieskolans timplaner bör anstå tills gymnasieutredningens<br /> förslag behandlas, avvisar vpk regeringens förslag i detta avsnitt.</p> <p>Frågan om en minskning av antalet lärarledda lektioner har kommit att bli<br /> huvudtemat i den offentliga debatten om propositionen om gymnasieskolan.<br /> Det är inte utan anledning eftersom det här rör sig om ett osedvanligt<br /> dilettantmässigt förslag, samtidigt som argumenten för detta förslag formar<br /> sig till en kollektiv inkompetensförklaring av skolledningarna och lärarkåren<br /> inom gymnasieskolan. För regeringens anseende, vilket vi i och för sig inte<br /> har någon anledning att värna om, hade det varit bättre om man nöjt sig med<br /> att konstatera hur mycket man vill spara och i vad mån det skall ske genom</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1* Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 42-45</p> </div> <div class="block ml_6" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:42</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p>indragna lärarinsatser. Nu försöker man att få det att framstå som en positiv<br /> pedagogisk reform i syfte att lära eleverna i gymnasieskolan att arbeta mer<br /> självständigt.</p> <p>Förslaget vittnar om en djup och allvarlig okunnighet om undervisningens<br /> villkor i dagens gymnasieskola. Det har från skolhåll påpekats att undervisningssituationen<br /> har förändrats i betydelsefulla avseenden under senare år.<br /> Det sammanhänger med de ökade krav som ställs på gymnasieskolan.<br /> Ökande andelar av varje åldersgrupp söker sig dit, dels beroende på<br /> ambitionen att alla ungdomar skall beredas tillträde till gymnasieskolan, dels<br /> därför att den ständigt ökande ungdomsarbeslösheten tvingar tusentals<br /> ungdomar som hellre skulle vilja gå ut i jobb att fortsätta sin skolgång. Härtill<br /> kommer det speciella ansvar som gymnasieskolan fick för 16-17-åringarna<br /> genom den s. k. ungdomspropositionen. Att i detta läge undandra lärarresurser<br /> kan inte betraktas som en ansvarsfull politik. När man sedan försvarar<br /> sina åtgärder med att det skulle ge eleverna möljlighet att lära sig arbeta<br /> självständigt, så bör det sägas att det inte är något självklart resultat av att<br /> man tar bort läraren viss tid. Det behövs omfattande handledning,<br /> individuellt och i grupper, för diskussioner om arbetets syften och<br /> uppläggning. Det är inte omöjligt att det behövs ökade lärarresurser för att<br /> klara denna uppgift. I propositionen påpekar regeringen att det redan vid<br /> 1966 års gymnasiereform angavs som ett viktigt mål att lära eleverna att<br /> arbeta självständigt. Man uttrycker också kritik över att så inte har skett. En<br /> kritik som i och för sig kan vara berättigad.</p> <p>Från regeringens sida drar man slutsatsen att avsaknaden av träning i<br /> självständigt arbete i gymnasieskolan beror på att det finns för mycket lärare.<br /> Detta är en felaktig slutsats. Med all sannolikhet är det så att vanlig<br /> auktoritär undervisning, där läraren helt styr klassens verksamhet, är mindre<br /> arbetskrävande än mer självständiga arbetsformer. Frågan om hur eleverna<br /> skall kunna tränas systematiskt i mer självständigt arbete bör behandlas i<br /> samband med gymnasieutredningens förslag.</p> <p>Regeringens sjätte och sista förslag är att ta bort korttidsvikarierna i<br /> gymnasieskolan. Återigen visar man hur man i grunden har lyckats<br /> missförstå ett problem. Visserligen är det så att det är tveksamt huruvida<br /> korttidsvikarierna verkligen fyller den funktion som de avses göra. Men det<br /> problemet löser man inte genom att ta bort dem, eftersom det beror på att<br /> vikarierna ofta är för dåligt utbildade och att de som tjänstgör som<br /> korttidsvikarier inte har någon fortlöpande kontakt med undervisningen i de<br /> klasser där de får arbeta. Förhoppningsvis har gymnasieutredningen<br /> behandlat detta problem och kommer också med förslag om hur det skall<br /> lösas.</p> <p>Den genomgång vi här gjort av propositionen visar på det omöjliga i att<br /> göra sådana besparinar på gymnasieskolans område som förutsattes i den</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_1"><p>Mot. 1981/82:42</p> </div> <div class="block ml_39"><p>5</p> </div> <div class="block ml_1"><p>s. k. besparingspropositionen (1980/81:20), som riksdagens borgerliga majoritet<br /> godkände. Därför bör detta beslut rivas upp.</p> <p style="margin-left:11px;">Med hänvisning till det anförda föreslås</p> <p style="margin-left:58px;">1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1981/82:14 om förändringar<br /> av gymnasieskolans utformning m. m.,</p> <p style="margin-left:58px;">2. att riksdagen beslutar upphäva sitt beslut med anledning av<br /> utbildningsutskottets betänkande 1980/81:15 i vad avser gymnasieskolan.</p> <p>Stockholm den 26 oktober 1981</p> </div> <div class="block ml_1"><p>LARS WERNER (vpk)<br /> EIVOR MARKLUND (vpk)<br /> NILS BERNDTSON (vpk)<br /> EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p> </div> <div class="block ml_21"><p>C.-H. HERMANSSON (vpk)<br /> BERTIL MÅBRINK (vpk)<br /> RAUL BLUCHER (vpk)</p> </div> </div> </div> 0 LARS WERNER vpk 1 undertecknare 0 EIVOR MARKLUND vpk 2 undertecknare 0 NILS BERNDTSON vpk 3 undertecknare 0 EVA HJELMSTRÖM vpk 4 undertecknare 0 C.-H. HERMANSSON vpk 5 undertecknare 0 BERTIL MÅBRINK vpk 6 undertecknare 0 RAUL BLUCHER vpk 7 undertecknare G50242 av Lars Werner m. fl. mot_198182__42.pdf 186120 pdf med anledning av proposition 1981/82:14 om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m. https://data.riksdagen.se/fil/778FD636-B966-42BE-B403-601C587EE88C