3097598G50225501981/822550motmotMotion 1981/82:2550 Lars Tobisson m. fl.MotionMotion255001982-05-13 00:00:002014-11-03 23:16:382014-11-03 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)Lars Tobisson m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022550/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022550https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022550
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Motion</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>1981/82:2550<br />
Lars Tobisson m. fl.</p>
<p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83,<br />
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)</p>
<p>Motionens huvudsakliga innehåll</p>
<p>Industriutvecklingen var under 1970-talet klart sämre i Sverige än i övriga<br />
industriländer. I motionen betonas några av orsakerna till de strukturella<br />
problemen i svensk ekonomi. Lönsamheten och soliditeten har trendmässigt<br />
fallit i industrin. Den offentliga sektorns tillväxt har på flera sätt bidragit till<br />
balansproblemen. De kraftigt ökade subventionerna till företagssektorn har<br />
förhindrat den nödvändiga anpassningen av svensk industris produktionsinriktning<br />
till nya konkurrensförhållanden.</p>
<p>I den reviderade finansplanen har regeringen på ett värdefullt sätt preciserat<br />
viktiga krav på den ekonomiska politiken. Dessa preciseringar från<br />
regeringens sida visar att det föreligger en samlad borgerlig ekonomiskpolitisk<br />
strategi.</p>
<p>Om vi i Sverige skall komma till rätta med våra balansproblem, måste den<br />
ekonomiska politiken inriktas på att dels förbättra konkurrenskraften för<br />
svensk industri, dels hålla tillbaka den offentliga utgiftsexpansionen.</p>
<p>En förbättring av industrins konkurrenskraft och lönsamhet är nödvändig<br />
för att vi skall kunna återta en del av de andelsförluster vi gjort i världshandeln<br />
på senare år.</p>
<p>Vi måste spara på de offentliga utgifterna inte för sparandets egen skull<br />
utan för att bereda utrymme för en expansion i den konkurrensutsatta<br />
sektorn och därmed för ökad export.</p>
<p>För att underlätta den konkurrensutsatta sektorns expansion krävs också<br />
att subventioneringen av näringslivet minskar. Avvecklar vi subventionerna<br />
förbättras vår ekonomis strukturella anpassningsförmåga, och därmed underlättas<br />
tillväxten.</p>
<p>De av regeringen föreslagna byggstimulanserna har nödvändiggjorts av<br />
skatteförslagets hämmande effekter på byggbranschen. Moderata samlingspartiet<br />
säger nej till detta och föreslår i stället en marginalskattesänkning som<br />
inte motverkas av löneavgifter, avdragsbegränsning och urholkat inflationsskydd.</p>
<p>De föreslagna arbetsmarknadspolitiska insatserna avser åtgärder för nästa<br />
vinter. Att redan nu besluta om särskilda insatser för beredskapsarbeten<br />
m. m. är inte motiverat. Genom finansfullmakten på 2,5 miljarder kronor har<br />
regeringen möjlighet att hålla hög beredskap för snabba åtgärder.</p>
<p>Den socialdemokratiska ekonomiska politiken innebär att budgetunderskottet<br />
nonchaleras. Socialdemokraterna har systematiskt gått emot de borgerliga<br />
partiernas besparingsförslag och i stället förordat ökade utgifter.<br />
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2550—2553</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Sedan 1980 har socialdemokraterna sagt nej till besparingar på nästan 20<br />
miljarder kronor, räknat på helår. Samtidigt förordas ökade utgifter för t. ex<br />
barnomsorg, arbetsmarknadspolitik och stöd till krisbranscher. Stora belopp<br />
skall också satsas på olönsamma offentliga investeringar.</p>
<p>För inkomståret 1983 har socialdemokraterna föreslagit skatteökningar på<br />
12 miljarder kronor. Detta i kombination med införandet av löntagarfonder,<br />
som om de genomförs ökar skatten med ytterligare 4—5 miljarder kronor,<br />
kommer att få starkt negativa effekter på svenskt näringsliv.</p>
<p>I motionen redogörs för löntagarfondernas negativa inverkan på Sveriges<br />
ekonomi. Dynamiken i näringslivet går förlorad. Utvecklingen av mindre<br />
företag hämmas och nyföretagandet motverkas. Facket kommer att få dominerande<br />
inflytande över hela det svenska näringslivet.</p>
<p>Därmed går utvecklingen mot en ekonomi med stark politisk styrning av<br />
de centrala delarna av ekonomin. Marknadsekonomin undergrävs, och konsumentens<br />
inflytande begränsas. Moderata samlingspartiet föreslår att riksdagen<br />
skall uttala sig mot införandet av kollektiva löntagarfonder.</p>
<p>Socialdemokraternas förordande av en expansiv politik och införandet av<br />
löntagarfonder innebär bara att vi skjuter de nödvändiga anpassningsåtgärderna<br />
på framtiden och att marknadsekonomin allvarligt försvagas. De<br />
problem som svensk ekonomi brottas med i dag kommer med en sådan<br />
politik att förvärras och kräva än större och mer drastiska ingrepp och<br />
åtgärder. Moderata samlingspartiet vill inte medverka till en sådan ansvarslös<br />
och lättsinnig politik.</p>
<p>Den internationella utvecklingen</p>
<p>För industriländerna blev 1970-talet något av ett förändringarnas decennium.<br />
Den ekonomiska expansion som följde efter det andra världskriget<br />
bromsades upp mot slutet av 1960-talet. Medan den genomsnittliga årliga<br />
tillväxten under det årtiondet har legat på 5%, blev motsvarande siffra för<br />
1970-talet 3,3%. Inflationen accelererade från drygt 3 till närmare 9% i<br />
genomsnitt per år mellan de båda årtiondena.</p>
<p>Bristen på anpassningsförmåga i industriländerna medförde att de två<br />
oljekriserna, framväxten i de ”nya industriländerna” och andra förändringar<br />
på den världsekonomiska arenan kom att få allvarliga effekter. Den nya<br />
situationen med högre energipriser och lägre priser på importerade produkter<br />
från de nya industriländerna ledde under 1970-talet till att kravet på<br />
flexibilitet och anpassning i ekonomierna starkt ökade. Dessa krav möttes<br />
emellertid av en bristande vilja till omställning i industriländerna. Man valde<br />
i stället att genom subventioner och protektionism motverka den nödvändiga<br />
anpassningen.</p>
<p>Från 1970 till 1981 steg råoljepriserna från knappt 2 dollar till ca 35 dollar<br />
per fat. Oljeprishöjningarna var koncentrerade till främst två perioder:<br />
1973—1974 och 1979—1980 (se diagram 1). Den snabba prisstegringen på olja<br />
påverkade industriländerna på flera sätt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>För det första steg inflationen. Olika grupper i samhället försökte kompensera<br />
sig för de ökade oljepriserna, vilket ledde till att inflationen låg kvar på<br />
en hög nivå.</p>
<p>För det andra uppstod ett bytesbalansunderskott i industrivärlden. Detta<br />
berodde på den s. k. terms-of-trade-förlust som de höjda oljepriserna medförde.<br />
Denna verkade neddragande på efterfrågan och därmed också på<br />
tillväxt och sysselsättning.</p>
<p>För det tredje reagerade de ekonomisk-politiska beslutsfattarna på olika<br />
sätt. En del länder valde att i enlighet med OECD:s rekommendationer föra<br />
en expansiv politik. Det var i huvudsak några små länder, däribland Sverige,<br />
som beträdde den vägen med kraftiga konkurrenskraftsproblem som följd.<br />
Andra länder valde att föra en mer kontraktiv och stram ekonomisk politik<br />
för att komma till rätta med den höjda inflationstakten.</p>
<p>En snabb industrialisering i vissa utvecklingsländer ledde till framväxten<br />
av s. k. nya industriländer. Dessa länder kan inom vissa branscher genom<br />
låga priser, i enlighet med sina komparativa fördelar, konkurrera ut motsvarande<br />
verksamhet i industriländerna. Detta leder till ökade krav på omställningar.<br />
Samtidigt erbjuder dessa länder en växande marknad särskilt för<br />
investeringsvaror.</p>
<p>Bristen på flexibilitet har lett till en svår arbetslöshet i OECD-området.<br />
Likaså är inflationstakten besvärande och ett hinder för en ökad tillväxt.<br />
Dämpningen av inflationstakten har också gått långsammare efter den andra<br />
oljekrisen.</p>
<p>Eftersom låg inflationstakt är en förutsättning för att komma till rätta med<br />
strukturella brister, öka tillväxten och trygga sysselsättningen ges kampen<br />
mot inflationen högsta prioritet i de flesta industriländer. Frankrike utgör<br />
härvidlag ett undantag. Alltsedan president Mitterand tillträdde sommaren<br />
1981 har man bedrivit en traditionell keynesiansk efterfrågestimulerande<br />
politik. Ökade statliga utgifter bedöms som ett sätt att komma till rätta med<br />
tillväxt- och arbetslöshetsproblemen.</p>
<p>Trots de offentliga insatserna steg arbetslösheten i Frankrike från 1,6<br />
miljoner personer sommaren 1981 till drygt 2 miljoner i början av 1982.<br />
Inflationstakten accelererade under samma period. Bytesbalansproblemen<br />
förvärrades. I oktober 1981 devalverades francen. Under våren 1982 har<br />
dock valutasituationen återigen förvärrats med en press uppåt av räntorna<br />
som resultat.</p>
<p>Budgetunderskottet i Frankrike har ökat. Detta uppgick till 30 miljarder<br />
franc i 1981 års budget. För innevarande budgetår väntas det öka till 115<br />
miljarder franc. Redan nu pekar också prognosen på att det vid fortsatt<br />
expansion kan komma att uppgå till ca 200 miljarder franc 1983. I samband<br />
med att dessa siffror blev kända deklarerade Mitterand, att växande budgetunderskott<br />
är ett hot mot sysselsättningen på sikt. Detta uttalande tolkas<br />
allmänt som att den socialistiska regeringen måste tänka om och föra en mer<br />
restriktiv politik, i likhet med de flesta andra OECD-länder.</p>
</div>
<div class="block ml_13" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Ett annat fenomen i världsekonomin som uppträtt i slutet av 1970-talet och<br />
början av 1980-talet är turbulensen på de finansiella marknaderna. När<br />
inflationen dämpats efter den andra oljekrisen, har de nominella räntorna<br />
tenderat att förbli höga. Därmed har realräntan stigit, vilket är ovanligt i<br />
denna fas av konjunkturcykeln. Räntornas utveckling under de närmaste<br />
åren torde komma att bli avgörande för styrkan i den kommande konjunkturuppgången.<br />
Särskilt oroande är utvecklingen i USA, där budgetunderskotten<br />
tenderar att växa, vilket bidrar till att pressa upp realräntan.</p>
<p>Vi ansluter oss i huvudsak till den prognos som presenterats i den reviderade<br />
nationalbudgeten. Den innebär att den internationella utvecklingen blir<br />
sämre än vad som tidigare förutsetts.</p>
<p>Tillväxten i OECD-länderna stannar vid ca 0,5% mot tidigare antagna<br />
1,25% 1982.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Diagram 1. Nominella priser på lätt råolja från Mellanöstern</p>
<p>USD/fat</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>pris</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_36"><p>Kontra:<ts</p>
<p>pris</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p>1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Källa: SIND.</p>
<p>Sedan den reviderade nationalbudgeten utarbetats har dessutom situationen<br />
på oljemarknaden förändrats. Oljepriserna på den s. k. spot-marknaden<br />
har återigen stigit. Även priset på Nordsjöolja har pressats upp något. Inte<br />
heller har den internationella räntenivån och dollarkursen visat någon klar<br />
fallande tendens. Därmed riskerar den internationella konjunkturuppgången<br />
att bli ytterligare försenad.</p>
<p>Det är slutligen anmärkningsvärt att den reviderade finansplanen inte<br />
uppmärksammar det hot mot världsekonomin som det växande antalet länder<br />
med betalningssvårigheter innebär. Utöver Polen har flera statshandelsländer<br />
problem med att klara räntor och amorteringar på sin utländska</p>
</div>
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_7" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>upplåning. Även vissa utvecklingsländer befinner sig i en utsatt position. Ca<br />
20 länder omförhandlar f. n. sina krediter. Betalningssvårigheterna stryper<br />
möjligheten till nya krediter, och detta i sin tur verkar nedhållande på den<br />
internationella handeln.</p>
<p>Strukturproblem i Sverige</p>
<p>1970-talets problem har i många avseenden varit desamma i Sverige som i<br />
övriga industriländer. Till betydande del har dessa problem sammanhängt<br />
med utvecklingen i vår omvärld. De höjda oljepriserna och nedgången i<br />
världshandeln drabbade Sverige liksom övriga industriländer. Men även om<br />
andra länder också hade stora svårigheter, finns det knappast något industriland<br />
som fick en sämre industriutveckling under 1970-talet än Sverige. Detta<br />
belyses tydligt av diagram 2, som visar industriproduktionens utveckling i<br />
Sverige och OECD-länderna.</p>
<p>Diagram 2. Industriproduktionen i Sverige och OECD 1972-1981. Säsongkorrigerade<br />
siffror</p>
<p>Inda* 1970 - 100</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>150</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>140</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p>y \ OECD totalt</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>130</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_33"><p>79</p>
</div>
<div class="block ml_22"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p>77</p>
</div>
<div class="block ml_29"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_37"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_18"><p>78</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>1972 73</p>
</div>
<div class="block ml_14"><p>74</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Kälta: SCB och OECD.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har i sina motioner 1981/82:8 och 1981/82:2018<br />
redovisat de väsentligaste orsakerna till de mycket kraftiga balansbrister som<br />
f. n. kännetecknar vår ekonomi. Den följande beskrivningen av den svenska<br />
utvecklingen under 1970-talet koncentreras därför i huvudsak på några av de<br />
strukturella problemen för framtiden.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Den otillräckliga investeringsutvecklingen under 1970-talet är en av orsakerna<br />
till att den industriella tillväxttakten i Sverige varit lägre än OECDgenomsnittet.<br />
Den svagare investeringsbenägenheten beror i sin tur på en<br />
rad faktorer.</p>
<p>Den trendmässigt försämrade lönsamheten och soliditeten inom näringslivet<br />
har lett till återhållsamhet med investeringar. Lönsamheten har dessutom<br />
trendmässigt fallit i industrin, medan den har hållit sig väl uppe i en del övriga<br />
sektorer, framför allt inom finansiella företag, fastighets- och byggnadsföretag.<br />
Att den relativa lönsamheten på investeringar förskjutits till övriga<br />
sektorers fördel påverkar investeringsviljan i industrin negativt.</p>
<p>Den snabbt växande offentliga sektorns resursanspråk är en annan orsak<br />
till den svaga investeringsutvecklingen. Den offentliga utgiftsexpansionen<br />
har åtföljts av en fortlöpande skärpning av skattetrycket. Det svenska skatteoch<br />
bidragssystemets utveckling under 1970-talet har fått negativa följder på<br />
löntagarnas och företagarnas vilja att arbeta, spara och investera. Den<br />
svenska ekonomin har därmed successivt förlorat den flexibilitet och anpassningsförmåga<br />
som den hade under 1950- och 1960-talen.</p>
<p>En tredje väsentlig orsak till våra strukturproblem är att de internationella<br />
relativpriserna har förändrats på ett för vårt land ogynnsamt sätt. Näringslivets<br />
produktionsstruktur är därmed inte anpassad till vad som långsiktigt är i<br />
överensstämmelse med våra komparativa fördelar. Detta tar sig bl. a. uttryck<br />
i att vissa av nyckelbranscherna som t. ex. varv, järn- och stålindustri, tekoindustri<br />
m. m. inte längre är internationellt konkurrenskraftiga.</p>
<p>En betydande del av förklaringen till de bestående problemen i den<br />
svenska ekonomin är den bristande förmågan att genomföra den nödvändiga<br />
strukturella anpassningen. De relativprisförändringar som skett inom näringslivet<br />
till nackdel för bl. a. de nämnda krisbranscherna nödvändiggör en<br />
omstrukturering av vår ekonomi. Under 1970-talet klarade den svenska<br />
ekonomin inte dessa omstruktureringskrav.</p>
<p>Ett viktigt element i denna brist på strukturanpassningsförmåga har varit<br />
den växande subventioneringen av bl. a. krisbranscherna. Ökade subventioner<br />
ha lett till att produktionsresurser har låsts fast i krisindustrier som varvsoch<br />
järn- och stålindustrin. Även inom vissa av de skyddade sektorerna i<br />
ekonomin ökade subventioneringsgraden kraftigt under 1970-talet. Framför<br />
allt växte subventionerna till bostadssektorn och livsmedelssektorn.</p>
<p>Den snabbt växande subventioneringsgraden har inneburit en relativ diskriminering<br />
av den icke krisdrabbade industrin. Subventioneringen innebär<br />
att resurser har förts över till de skyddade sektorerna i ekonomin samt till de<br />
nämnda krisbranscherna. Hade inte dessa transfereringar skett skulle en<br />
större del av den totala efterfrågan ha riktats mot de friska delarna av<br />
industrin. Dessutom skulle arbetskraft och kapital i större utsträckning ha<br />
funnits tillgänglig för de livskraftiga företagen. Subventionerna bidrog med<br />
andra ord till en undanträngning av industriell verksamhet under 1970-talet.</p>
<p>Ett motiv för subventionerna har varit den svaga utvecklingen i den ej</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>krisdrabbade industrin. Det har varit svårt att låta gamla företag och anläggningar<br />
avvecklas, innan nya och expansiva företag kommit fram. Så länge<br />
krisföretagen inte tillåts försvinna, blir det emellertid ingen expansion i de<br />
övriga företagen. Skälet till detta är framför allt att en alltför långsam<br />
utfasning av icke konkurrenskraftig verksamhet på ett konstlat sätt håller<br />
uppe lönenivån i hela industrin, vilket verkar tillbakahållande på de annars<br />
expansiva företagen.</p>
<p>Industriomvandlingsprocessen kan sägas ha två sidor. Å ena sidan föreligger<br />
det ett stort behov av att ersätta icke konkurrenskraftiga industriföretag<br />
som på grund av relativprisförändringar inte längre är internationellt konkurrenskraftiga.<br />
Å andra sidan har expansionen i potentiellt konkurrenskraftiga<br />
industrigrenar ej kommit till stånd bl. a. på grund av en fortgående sänkning<br />
av lönsamhet och soliditet. Av central betydelse för Sveriges möjligheter att<br />
bryta den negativa industriutvecklingen är att samspelet mellan avvecklingstakten<br />
i den krisdrabbade delen av industrin och förnyelsetakten i den<br />
expansiva delen återställs. Ju snabbare en ny industriell verksamhet kan<br />
utvecklas, desto lättare blir det att avveckla gammal kapacitet.</p>
<p>Diagram 3. Lönsamhet och strukturomvandling i industrin</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Räntabilitet</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3"><p>0</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>100%</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>Andal av</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>industrin</p>
<p>Källa: SOU 1982: 14.</p>
<p style="margin-left:6px;">I diagram 3 åskådliggörs hur lönsamheten hänger ihop med strukturomvandlingen<br />
i industrin. Kurvan anger en hypotetisk fördelning av räntabiliteten<br />
i industrins olika branscher. Vi har en mycket stor spridning av lönsamheten<br />
mellan svaga och framgångsrika industribranscher. Nollinjen har hamnat<br />
mycket högt i vår ekonomi på grund av att toleransen för vinster i de</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>framgångsrika företagen minskar från samhällets och löntagarnas sida. Det<br />
har lett till att en ökad andel av industrin fått lönsamhetsproblem samtidigt<br />
som expansionskraften i de livskraftiga industriföretagen har sjunkit.</p>
<p>Om vi har extra stora krav på en snabb omvandlingstakt i industrin, måste<br />
den relativa kostnadsnivån i den expansiva delen av industrin vara relativt<br />
lägre än i konkurrensländerna, om expansionstakten inom denna del av<br />
industrin skall hållas uppe på en tillräckligt hög nivå.</p>
<p>Under den senare delen av 1970-talet var behovet av att ersätta icke<br />
konkurrenskraftig kapacitet mycket stor. Av olika skäl kom detta inte att ske<br />
med negativa effekter för den strukturella anpassningen som resultat. För att<br />
vi skall komma till rätta med ojämvikten i bytesbalansen, krävs det att vi<br />
genomför åtgärder för att förbättra den strukturella anpassningsförmågan.<br />
Detta innebär bl. a. att vi måste tillåta icke konkurrenskraftig produktion att<br />
läggas ned.</p>
<p>Avstämningen av 1980 års långtidsutredning</p>
<p>I avstämningen av 1980 års långtidsutredning Tillväxt eller stagnation<br />
(SOU 1982:14) anges tre alternativa utvecklingsvägar för Sveriges ekonomi<br />
fram till 1985.</p>
<p>Alternativ I bygger på förutsättningen att full sysselsättning skall råda<br />
1985. Vidare antas att balans skall nås i utrikesbetalningarna 1990. Detta har<br />
antagits innebära ett underskott motsvarande 2% av BNP 1985. Den senare<br />
målsättningen innebär endast en mindre förbättring i jämförelse med 1981<br />
års underskott, vilket uppgick till ca 2,5% av BNP. Utredningen betonar<br />
dock att det strukturella underskottet detta år var betydligt större. Alternativ<br />
I innebär således en ekonomisk utveckling där den svenska ekonomin når<br />
fullt kapacitetsutnyttjande 1985 utan att bytesbalansunderskottet försämras<br />
räknat från 1981. En sådan utveckling kräver att tillväxten blir exportledd.<br />
För att detta skall komma till stånd krävs en förbättring av konkurrenskraften<br />
innebärande en sänkning av relativpriserna med ca 2% per år räknat från<br />
1981. Detta motsvarar en något större relativprissänkning än den som 1981<br />
års devalvering beräknas ge upphov till. Den snabba exporttillväxten kräver<br />
enligt utredningen i sin tur en snabb tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn.<br />
Den genomsnittliga sysselsättningen i industrin förväntas öka med 19000<br />
personer i genomsnitt per år. För att bereda utrymme för denna tillväxt krävs<br />
fortsatt återhållsamhet i övriga delar av ekonomin. Den offentliga konsumtionen<br />
ökar endast med 0,6% per år, medan den privata konsumtionen får<br />
öka med 0,7% per år räknat från 1981.</p>
<p>Alternativ II har byggts upp från två utgångspunkter. För det första har<br />
exporten antagits växa i takt med den internationella marknadstillväxten,<br />
dvs. vi varken återvinner eller förlorar marknadsandelar. För det andra har<br />
det antagits att den strama politik vad gäller inhemsk efterfrågan som förs i<br />
alternativ I och också fullföljs i alternativ II.</p>
<p>Restriktionerna på ekonomins utbudssida har i detta alternativ antagits bli</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>bestående och en strukturomvandling mot potentiellt expansiva branscher<br />
väntas inte komma till stånd. Företagen kommer därmed inte att kunna<br />
utnyttja devalveringen. Industrins produktionstillväxt blir lägre än i alternativ<br />
I, vilket leder till en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen. Mot<br />
bakgrund av den strama politiken blir en kraftig ökning av arbetslösheten<br />
oundviklig i detta alternativ. Även bytesbalansen försämras i förhållande till<br />
alternativ I genom att industriexpansionen uteblir. En åtstramning av konsumtionen<br />
leder i detta alternativ till en sänkning av den totala produktionstillväxten,<br />
ofullständigt kapacitetsutnyttjande, stigande arbetslöshet och<br />
växande bytesbalansunderskott.</p>
<p>I alternativ lil har politiken antagits bli inriktad på att skapa full sysselsättning<br />
genom offentlig expansion och ökat bostadsbyggande. Detta alternativ<br />
leder enligt utredningen till att industriproduktionen endast växer med 0,5 %<br />
mer per år än i alternativ II, trots den kraftiga ökningen av inhemsk efterfrågan.<br />
Exporten utvecklas svagt vilket leder till ett växande bytesbalansunderskott,<br />
som 1985 uppgår till ca 5,5% av BNP. Den fortsatta ökningen av<br />
offentlig konsumtion och offentliga subventioner leder till ett växande budgetunderskott.<br />
Detta uppgår i utredningens kalkyler till 124 miljarder kronor<br />
1985, vilket motsvarar 13,3% av BNP.</p>
<p>De tre alternativen sammanfattas i sina huvuddrag i tabell 1. Utredarna<br />
understryker nödvändigheten av en strukturell anpassning i den svenska<br />
ekonomin. En sådan sker i alternativ I men inte i alternativen II och III. Vid<br />
oförändrad struktur i den svenska ekonomin står valet på kort sikt mellan<br />
ökade underskott å ena sidan och ökad arbetslöshet å andra sidan. I ett något<br />
längre perspektiv är det inte möjligt att upprätthålla full sysselsättning genom<br />
växande underskott. En utveckling enligt alternativ III kommer att nå en<br />
punkt där underskotten inte längre blir hanterliga. Den kraftiga expansionen<br />
måste då avlösas av mycket hård åtstramning, varvid arbetslösheten ökar<br />
kraftigt även i detta alternativ. En strukturanpassning är sålunda en förutsättning<br />
för en bestående full sysselsättning.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 1 Sammanfattning av de tre alternativen i ”Tillväxt eller stagnation”</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p>Alt. I</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">Alt. 11</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">Alt. III</p>
</td>
</tr><tr><td><p>BNP-tillväxt</p>
</td>
<td><p>2,4%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">1,0%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">2,2%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Industriproduktion</p>
</td>
<td><p>5,8%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,3%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">3,8%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Konsumentpriser</p>
</td>
<td><p>6.2%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">10,2%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Exporttillväxt</p>
</td>
<td><p>7,5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">4,5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">4,5%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans 1985</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-15 mdr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-32 mdr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-50 mdr</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Bytesbalans procent av BNP</p>
</td>
<td><p>-1,9%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-3,6%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-5,4%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Budgetunderskott 1985</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-72 mdr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-124 mdr</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Budgetunderskott 1985</p>
</td>
<td><p style="margin-left:23px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">procent av BNP</p>
</td>
<td><p>-9,3%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">-13,3%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totala statliga utgifter</p>
</td>
<td><p>+2,1%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">+4.1%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statlig konsumtion</p>
</td>
<td><p>-0,8%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">±0%</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kommunal konsumtion</p>
</td>
<td><p>+ 1,2%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">+3,7%</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: SOU 1982: 14.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Utredarna pekar på det nära sambandet mellan subventionspolitiken och<br />
strukturell anpassning. I det av utredarna förordade alternativet I förblir<br />
subventionerna ungefär oförändrade nominellt, vilket innebär en mindre<br />
real neddragning. Eftersom ekonomin och vissa branscher sedan lång tid<br />
varit inställda på en fortgående ökning, innebär detta en betydande omställning.<br />
Utredarna frågar sig emellertid om denna neddragning är tillräcklig för<br />
att ge en positiv ekonomisk utveckling. Man menar ”att en kraftigare neddragning<br />
av subventionerna kombinerad med sänkta skatter och eventuellt<br />
också reduktion av budgetunderskotten skulle ge en snabbare omställning av<br />
ekonomin mot en mera långsiktigt hållbar struktur” (SOU 1982:14 s. 70).<br />
Risken med en fortsatt hög subventionsgrad är att den nödvändiga omställningen<br />
ej kommer till stånd på grund av att impulserna till omställning blir<br />
svaga och att vi hamnar i alternativ II med svag industriexpansion som följd.</p>
<p>Moderat politik för tillväxt</p>
<p>Sveriges ekonomi är i obalans. En förutsättning för att vi skall komma till<br />
rätta med problemen är tillväxt.</p>
<p>Moderata samlingspartiet redovisar inga enkla lösningar på dagens problem.<br />
Det finns inga genvägar till återvunnen styrka.</p>
<p>Om vi skall komma till rätta med våra balansproblem, måste den ekonomiska<br />
politiken inriktas på att dels förbättra konkurrenskraften för svensk<br />
industri, dels hålla tillbaka den offentliga utgiftsexpansionen.</p>
<p>En förbättring av industrins konkurrenskraft och lönsamhet är nödvändig<br />
för att vi skall kunna återta en del av de andelsförluster vi gjort i världshandeln<br />
på senare år.</p>
<p>Vi måste spara på de offentliga utgifterna inte för sparandets egen skull<br />
utan för att bereda utrymme för en expansion i den konkurrensutsatta<br />
sektorn och därmed för ökad export. Genom en återhållsam offentlig utgiftspolitik<br />
underlättar vi för den utlandskonkurrerande sektorn att rekrytera den<br />
arbetskraft som behövs för att öka produktionen. En lägre offentlig efterfrågan<br />
minskar också risken för att den offentliga sektorn skall bli löneledande.<br />
Skär vi ner de offentliga utgifterna ökar också utrymmet för reala löneökningar.<br />
Detta underlättar avtalsförhandlingarna och medför att risken för<br />
konflikter eller för inflationsdrivande avtal minskar.</p>
<p>De som hävdar att vi i nuvarande sysselsättningsläge bör avstå från att<br />
spara i de offentliga utgifterna bortser från att budget- och bytesbalansunderskotten<br />
begränsar vår ekonomisk-politiska handlingsfrihet. Det går inte<br />
att ersätta alltför låg utländsk efterfrågan med en ökning av den offentliga<br />
efterfrågan.</p>
<p>För att underlätta den konkurrensutsatta sektorns expansion krävs också<br />
att subventioneringen av stora delar av näringslivet minskar. Subventionerna<br />
till olika sektorer av den svenska ekonomin har som nämnts i avsnittet om<br />
den svenska utvecklingen kraftigt ökat. Denna subventionspolitik har förhindrat<br />
den nödvändiga anpassningen av svensk industris produktionsinrikt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>ning till nya konkurrensförhållanden. Alltför stor kapacitet har byggts upp i<br />
verksamheter där vi inte längre är internationellt konkurrenskraftiga. Avvecklar<br />
vi subventionerna, förbättras vår ekonomis strukturella anpassningsförmåga,<br />
och därmed underlättas tillväxten.</p>
<p>Den uppgift som står framför oss är inte omöjlig, men den kräver ökad<br />
vilja till omställning och flexibilitet.</p>
<p>I den fundamentala obalanssituation Sveriges ekonomi nu befinner sig<br />
måste en avveckling av det strukturella bytesbalansunderskottet bli ett övergripande<br />
mål. Fortsätter bytesbalansunderskottet att växa kommer vi att<br />
tvingas in i ett läge, där vi drastiskt måste lägga om politiken. Ju längre vi<br />
skjuter anpassningen framför oss, desto svårare blir det att ta itu med<br />
problemen.</p>
<p>Vi ansluter oss till de krav som anges för uppfyllandet av alternativ I i<br />
avstämningen av 1980 års långtidsutredning (Tillväxt eller stagnation, SOU<br />
1982:14). Utredningen innehåller i huvudsak en riktig analys av den svenska<br />
ekonomins problem inför 1980-talet. Vi vill dock sträva efter att i stort sett nå<br />
balans i utrikesbetalningarna redan i mitten av 1980-talet. Utredningen<br />
innebär ett stöd för den politik som moderata samlingspartiet gett uttryck för<br />
i tidigare motioner om den ekonomiska politiken. Det föreligger också — att<br />
döma av den reviderade finansplanen - en borgerlig enighet om den övergripande<br />
strategin för att komma till rätta med problemen i svensk ekonomi.</p>
<p>Ökad export och minskad import förutsätter industriell expansion. Det är<br />
nödvändigt att återerövra förlorade och vinna nya marknadsandelar. Resurser<br />
måste fördelas från den skyddade till den konkurrensutsatta sektorn.</p>
<p>Därtill kommer krav på en betydande strukturomvandling inom den konkurrensutsatta<br />
sektorn. Det går inte att genom omfattande statliga subventioner<br />
och stödinsatser fortsätta att skjuta den nödvändiga anpassningen på<br />
framtiden.</p>
<p>Vi måste öka såväl export som investeringar, vilket innebär att utrymmet<br />
för inhemsk konsumtion, såväl privat som offentlig, blir ytterst begränsat.</p>
<p>Genom att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan i relation till omvärlden<br />
uppfylls två krav. För det första hålls importen tillbaka, och för det andra<br />
sker en nödvändig förbättring av kostnadsläget.</p>
<p>Ett mycket tungt ansvar för den kommande utvecklingen och möjligheterna<br />
att nå balans vilar på arbetsmarknadens parter inför den kommande<br />
avtalsrörelsen. Det är nödvändigt att få återhållsamma och ansvarsfulla<br />
förhandlingsuppgörelser. Utrymmet för löneökningar under de kommande<br />
åren är ytterst begränsat. Det är väsentligt att avtalsparterna själva får ta<br />
ansvar för sina avtal. Staten kan inte längre gå in med subventioner och stöd<br />
om avtalet överskrider det tillgängliga utrymmet. Den konkurrensutsatta<br />
sektorn behöver sänka de relativa exportpriserna i syfte att återta marknadsandelar,<br />
och dessutom krävs en förbättring av vinstläget.</p>
<p>Inom ramen för den begränsade totalnivån för löneökningar måste industrins<br />
relativa löneläge förbättras, om det skall vara möjligt att uppnå den</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>erforderliga förskjutningen av produktionens inriktning från den skyddade<br />
till den konkurrensutsatta sektorn.</p>
<p>Oljeberoendet mäste minska. Kostnaderna för oljeimporten uppgick 1981<br />
till ca 30 miljarder kronor. Genom att reducera oljenotan uppnås balans i de<br />
utrikes betalningarna tidigare än vad långtidsutredningen angett.</p>
<p>Risken för en ny oljekris med snabba prisstegringar kan inte uteslutas. Det<br />
nuvarande och tillfälliga utbudsöverskottet på de internationella oljemarknaderna<br />
kan snabbt ändras. Genom att minska oljeimporten reducerar vi<br />
också riskerna för de kraftiga inflationsimpulser som en tredje oljechock<br />
skulle föra med sig.</p>
<p>Förutom via den av riksdagen beslutade kärnkraftsutbyggnaden kan en<br />
ökad eltillförsel inom överskådlig tid tryggas endast genom vattenkraft eller<br />
förstärkt satsning på kol. Olja för värmeproduktion kan ersättas av kol.<br />
värme från kraftverk, torv och spillvärme som i dag inte nyttiggörs.</p>
<p>En ökad skogsexport kan ge ett väsentligt bidrag till förbättringen av<br />
bytesbalansen. Eftersom skogsexporten är betydligt importsnålare än övriga<br />
sektorer kommer nettoeffekten på bytesbalansen att bli större än vid en<br />
exportökning från t. ex. verkstadsindustrin.</p>
<p>Under den senaste konjunkturuppgången fick inte skogsindustrin virke så<br />
att industrikapaciteten kunde utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna<br />
medgav. Produktionen begränsades således på grund av brist<br />
på råvara, vilket medförde ett bortfall av exportinkomster av betydande<br />
omfattning.</p>
<p>En genomgripande reform av marginalskatterna är nödvändig för att<br />
påtagligt påverka avverkningsbenägenheten inom det privatägda skogsbruket.<br />
Moderata samlingspartiet har i partimotion 1981/82: 2018 framhållit<br />
vikten av att temporära regler införs intill dess en sådan omläggning är<br />
genomförd. En administrativt enkel metod är att från inkomst av skogsbruk<br />
medge extra avdrag av det slag som beslutats av vårriksdagen 1981. Virkesförsörjningsutredningen<br />
(SOU 1981:81) har i sitt slutbetänkande redovisat<br />
att ett sådant avdrag bör uppgå till minst 10—15% för att ge effekt.</p>
<p>Regeringens ekonomiska politik</p>
<p>I den reviderade finansplanen har regeringen på ett värdefullt sätt preciserat<br />
viktiga krav på den ekonomiska politiken. Gemensamt för dessa preciseringar<br />
är att de anger en utveckling mot förstärkt marknadsekonomi och<br />
mindre offentlig styrning. Som särskilt viktiga markeringar kan följande<br />
citeras:</p>
<p>Eftersom låg inflation är en förutsättning för att trygga den fulla sysselsättningen<br />
och för en rättvis inkomstfördelning måste kampen mot inflationen<br />
ges högsta prioritet.</p>
<p>Vi måste få återhållsamma och ansvarsfulla uppgörelser på arbetsmarkna</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>den. Utvecklingen under 1983 blir av avgörande betydelse när det gäller att<br />
varaktigt förbättra konkurrenskraften och få ner inflationstakten.</p>
<p>Konjunkturpolitiken måste avpassas så att den ligger i linje med de krav<br />
som strukturomvandlingen ställer. Det innebär bl. a. att det relativa efterfrågetrycket<br />
inte kan tillåtas stiga till en nivå där vi riskerar att vinsterna av förra<br />
årets devalvering spolieras.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiska insatser måste utformas så att de underlättar en<br />
nödvändig långsiktig anpassning. Industri- och näringspolitiken måste fortsatt<br />
utformas så att den skapar gynnsamma förutsättningar för industriell<br />
förnyelse och för ny- och småföretagsamheten.</p>
<p>I syfte att återställa den samhällsekonomiska balansen måste resurser<br />
omfördelas från den skyddade sektorn till den konkurrensutsatta sektorn, i<br />
första hand industrin. Därtill kommer krav på en betydande strukturomvandling<br />
inom den konkurrensutsatta sektorn.</p>
<p>Ett omfattande sparprogram är nödvändigt för att skydda reallönerna.<br />
Underlåtenhet att vidta nödvändiga sparåtgärder skulle lägga en orimligt stor<br />
del av anpassningsbördan på löntagarna och leda till kraftiga standardsänkningar.</p>
<p>Vi har tidigare framhållit att vi måste spara av en rad strukturella skäl bl.<br />
a. för att minska den andel av de totala resurserna som fördelas via de<br />
offentliga budgetarna. Samtidigt är det självklart att besparingsåtgärderna<br />
kortsiktigt medför att efterfrågetrycket i ekonomin dämpas. I den mån den<br />
totala efterfrågenivån därmed skulle riskera hamna på en lägre nivå än vad<br />
som är lämpligt, kan detta motverkas av sänkta skatter.</p>
<p>Det är inte heller en framkomlig väg att genom en höjning av skattetrycket<br />
försöka begränsa de negativa effekterna av en alltför snabb offentlig utgiftsexpansion.<br />
En sådan politik skulle tvärtom riskera att driva upp inflationen,<br />
minska näringslivets konkurrenskraft och förvärra balansbristerna i den<br />
svenska ekonomin.</p>
<p>Dessa uttalanden från regeringen visar att det föreligger en samlad borgerlig<br />
ekonomisk-politisk strategi. Centerpartiet och folkpartiet sluter upp i det<br />
arbete för att återupprätta marknadsekonomin som moderata samlingspartiet<br />
länge bedrivit.</p>
<p>Det är väsentligt att denna strategi fullföljs i det praktiska regeringsarbete!.<br />
Varje åtgärd måste därför sättas in i sitt ekonomisk-politiska sammanhang,<br />
så att inte enskilda åtgärder försvårar eller förhindrar att strategin<br />
fullföljs. I ett väsentligt avseende bryter regeringen mot den deklarerade<br />
politiken. Skatteöverenskommelsen med socialdemokraterna medför betydande<br />
skärpning av skattetrycket. Ett höjt skattetryck driver nämligen upp<br />
inflationen, minskar näringslivets konkurrenskraft och förvärrar balansbristerna<br />
i den svenska ekonomin.</p>
<p>Att strategin fullföljs framstår som än mer ofrånkomligt efter de analyser</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>som långtidsutredningen nyligen offentliggjort och vilka påvisat att nya och<br />
kraftfulla statliga besparingar måste vidtas fram till 1985 om tidigare angivna<br />
balansmål skall kunna uppnås. Mot den bakgrunden är det minst sagt märkligt<br />
att regeringen inte vill precisera något nytt sparmål. I budgetförslaget<br />
sägs besparingarna dock böra ha ungefär samma omfattning som budgetåret<br />
1982/83.</p>
<p>Det har inledningsvis framhållits att den internationella utvecklingen riskerar<br />
att bli sämre än vad som anges i den reviderade finansplanen. Men även<br />
enligt regeringens bedömning stannar världshandelns tillväxt vid 3-4%.<br />
Mot denna bakgrund framstår exportprognosen som mycket optimistisk.<br />
Den totala exporten av varor och tjänster förutses öka volymmässigt med<br />
5,7% 1982 och 7,5% 1983. Marknaderna för bearbetade industriprodukter<br />
väntas växa med ca 3,5% inom industriländerna 1982. Vår export av bearbetade<br />
varor förutses stiga med 8 %, vilket innebär att vi okar våra marknadsandelar<br />
med ca 4,5%. För 1983 förutses en marknadsandelsökning med 2,5%.</p>
<p>I den planenkät som Industriförbundet nyligen publicerat görs bedömningen<br />
att konjunkturen återhämtar sig långsammare än regeringen räknat<br />
med. I den reviderade finansplanen beräknas ökningen av produktionen i<br />
tillverkningsindustrin bli drygt 3% år 1982. Industriföretagens enkätsvar<br />
tyder på en ökning med bara 1%, dvs. årets produktionsökning i tillverkningsindustrin<br />
skulle bara bli en tredjedel så stor som den av regeringen<br />
beräknade ökningen.</p>
<p>Förväntningarna om ett kraftigt exportuppsving påverkar givetvis prognoserna<br />
för industriproduktionens utveckling och bytesbalansen. Förutsättningarna<br />
för att exportprognosen skall uppfyllas beror på dels om företagen<br />
utnyttjar devalveringen och sänker sina relativpriser, dels om gamla tumregler<br />
för priselasticiteten gäller. I samband med överbryggningspolitiken och<br />
kostnadskrisen vid mitten av 1970-talet förlorade Sverige snabbt marknadsandelar<br />
till följd av de höjda exportpriserna. När nu en viss sänkning av<br />
priserna sannolikt äger rum, torde det vara svårare att återvinna andelar.<br />
Detta bekräftas också av utvecklingen efter devalveringarna 1976 och 1977.<br />
Den föreslagna arbetsgivaravgiftshöjningen 1983, för att finansiera marginalskattesänkningen,<br />
motverkar också exportmöjligheterna.</p>
<p>Vi anser inte att den uppställda exportprognosen är realistisk. Därför<br />
torde också ökningen av industriproduktionen bli lägre och BNP-tillväxten<br />
mindre.</p>
<p>En nedreviderad exportprognos ökar bytesbalansunderskottet. Till detta<br />
kommer också att den reviderade finansplanens prognos om oljeprisutvecklingen<br />
är för optimistisk. Bedömningen av bytesbalansens underskott är mot<br />
denna bakgrund alltför ljus.</p>
<p>Det är också viktigt att notera att utsikterna för industriproduktionen 1982<br />
och 1983 därmed blir sämre än den utveckling som avstämningen av 1980 års<br />
långtidsutredning anger som nödvändig. I diagram 4 har prognosen för<br />
industriproduktionen enligt den reviderade nationalbudgeten lagts in till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>sammans med de krav på tillväxt som anges i utredningen för uppfyllandet av<br />
alternativ I. Moderata samlingspartiets bedömning är alltså att utvecklingen<br />
kan bli ännu sämre. Därmed blir utrymmet för löneökningar mindre. Detta<br />
medför ännu större påfrestningar i den kommande avtalsrörelsen.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Diagram 4. Industriproduktionen, faktisk och enligt avstämningen av 1980 års långtidsutredning<br />
samt enligt den reviderade nationalbudgeten, fasta priser</p>
<p>Mdr kr</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_2"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>90</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>* Alt. I</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>80</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>70</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>60</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>1970</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>1985 Ar</p>
</div>
<div class="block ml_17"><p>1975</p>
</div>
<div class="block ml_28"><p>1980</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: SCB, ekonomidepartementet.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:6px;">I den reviderade finansplanen redovisas inga konkreta åtgärder för en<br />
nedtrappning av de industripolitiska stödåtgärderna. Dessa kommer i stället<br />
att öka från 7,2 miljarder kronor 1981 till 10,1 miljarder kronor 1982, se<br />
tabell 2. Uppgången bör ses mot bakgrund av långtidsutredningens konstaterande,<br />
att en minskning av stödåtgärderna är en förutsättning för att utredningens<br />
s. k. referensalternativ skall kunna uppnås. Med hänsyn till risken<br />
för en svag utveckling av industriproduktionen finns anledning att undersöka<br />
om det är möjligt att snabbt avveckla subventionerna och sänka skatterna för<br />
företagen, om industriexpansionen inte blir tillräcklig.</p>
</div>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Tabell 2 Industripolitiska åtgärder 1976—1982</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Milj. kr.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">1976</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1977</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1978</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1979</p>
</td>
<td><p>1980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1982</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statliga företag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">887</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">342</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>625</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1</p>
</td>
<td><p>615</p>
</td>
<td><p>1</p>
</td>
<td><p>350</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p>980</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">3</p>
</td>
<td><p>890</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Varvsindustri</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">556</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">465</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p>638</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">5</p>
</td>
<td><p>077</p>
</td>
<td><p>3</p>
</td>
<td><p>360</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">3</p>
</td>
<td><p>000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">4</p>
</td>
<td><p>100</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Stålindustri</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p>770</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1</p>
</td>
<td><p>652</p>
</td>
<td><p>1</p>
</td>
<td><p>120</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p>160</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>220</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Skogsindustri</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>360</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>325</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">60</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>520</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">40</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Övriga branscher</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>413</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1</p>
</td>
<td><p>969</p>
</td>
<td><p />
</td>
<td><p>990</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;" />
</td>
<td><p>550</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1</p>
</td>
<td><p>840</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">443</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">807</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">4</p>
</td>
<td><p>806</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">10</p>
</td>
<td><p>638</p>
</td>
<td><p>6</p>
</td>
<td><p>880</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">7</p>
</td>
<td><p>210</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">10</p>
</td>
<td><p>090</p>
</td>
</tr><tr><td><p>därav: transferering</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;" />
</td>
<td><p style="text-align:right;">420</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">593</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2</p>
</td>
<td><p>594</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">6</p>
</td>
<td><p>224</p>
</td>
<td><p>5</p>
</td>
<td><p>230</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">5</p>
</td>
<td><p>080</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">8</p>
</td>
<td><p>430</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="text-align:right;">lån och aktieteckning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">023</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">214</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2</p>
</td>
<td><p>212</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">4</p>
</td>
<td><p>414</p>
</td>
<td><p>1</p>
</td>
<td><p>650</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2</p>
</td>
<td><p>130</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1</p>
</td>
<td><p>660</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>Anm. Statliga företag omfattar i huvudsak företag inom Statsföretag, t. ex. NJA,<br />
LKAB, ASSI m. fl.</p>
<p style="text-align:right;">Källor: Rev. nationalbudget.</p>
<p>Devalveringen hösten 1981 beskrivs i den reviderade finansplanen som en<br />
offensiv ekonomisk-politisk åtgärd. På flera ställen omnämns devalveringens<br />
gynnsamma effekter i ett nästan lyriskt tonläge. Detta är enligt vår bedömning<br />
inte en riktig verklighetsbeskrivning. Moderata samlingspartiet delar<br />
visserligen regeringens bedömning att devalveringen var ofrånkomlig i den<br />
uppkomna situationen. Men vi reagerar mot beskrivningen av devalveringen<br />
som en offensiv ekonomisk-politisk åtgärd. Devalveringen var nödvändig på<br />
grund av den inträffade kostnadsutvecklingen, men det hade förvisso varit<br />
bättre för svensk ekonomi om devalveringen hade kunnat undvikas. En<br />
devalvering är inget offensivt ekonomiskt-politiskt instrument.</p>
<p>Skatteomläggningens effekter på villamarknaden har varit och är fortfarande<br />
allvarliga. Nyproduktionen av småhus och fritidshus har minskat<br />
kraftigt, vilket lett till arbetslöshet inom byggsektorn. Omläggningens finansiering<br />
via höjda arbetsgivaravgifter kommer att försvåra den nödvändiga<br />
industriexpansionen. Härigenom kan sysselsättningsutvecklingen påverkas<br />
negativt. Det förefaller inkonsekvent att först med skatteskärpningar skapa<br />
arbetslöshet och sedan presentera ett sysselsättningspaket på över 2 miljarder<br />
kronor för att motverka arbetslösheten.</p>
<p>Regeringen anger att vid en högre internationell inflationstakt än 5,5% per<br />
år måste den svenska kronan appreciera om vår interna inflationstakt skall<br />
hållas på den målsatta nivån. Det är i och för sig önskvärt att hålla tillbaka<br />
prisstegringen. En uppskrivning av den svenska kronan skulle emellertid —<br />
utöver den aviserade höjningen av arbetsgivaravgiften - försämra konkurrenskraften<br />
hos företagen. Så länge konkurrenskraften inte utvecklas avsevärt<br />
gynnsammare än i dag kan revalvering av kronan därför inte bli aktuell.<br />
För att en revalvering skall vara trovärdig krävs en väsentligt lägre kostnadsutveckling<br />
i Sverige än i utlandet, ökad tillväxt i industrin samt en förbättring<br />
av bytesbalansunderskottet.</p>
<p>Det är i fråga om skatteuppgörelsen och inflationsutvecklingen också värt<br />
att notera att den reviderade finansplanen inte kommenterar att prisstegring</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>en ligger betydligt över de 5,5% som indexregleringen av inkomstskatteskalan<br />
nu skall begränsas till. För den för indexregleringen relevanta tidsperioden<br />
— augusti 1981 till augusti 1982 - torde prisstegringarna komma att<br />
uppgå till 8 å 9%, vilket skulle betyda en inte obetydlig automatisk skatteskärpning<br />
i förhållande till vad bibehållen indexreglering skulle ha inneburit.</p>
<p>Det finns också anledning att vara pessimistisk angående inflationstakten<br />
1983. Redan nu kan konstateras att producentpriserna stiger snabbare än<br />
konsumentpriserna vilket antyder att även prisökningarna i konsumentledet<br />
kan komma att accelerera. Risken för en stigande inflationstakt skall också<br />
ses mot bakgrund av budgetunderskottets stora finansieringsbehov med<br />
därav följande risk för ökad likvidisering av ekonomin.</p>
<p>Socialdemokraternas ekonomiska politik</p>
<p>Socialdemokraterna tar den ekonomiska krisen till intäkt för att föreslå<br />
dels ytterligare försämringar av budgetbalansen, dels långtgående socialistiska<br />
lösningar. Under årtionden har socialdemokraterna i regeringsställning<br />
drivit en politik som försvagat marknadsekonomin och därigenom gradvis<br />
försämrat förutsättningarna för en fortsatt snabb ekonomisk tillväxt, fler<br />
arbetstillfällen och högre levnadsstandard. De ekonomiska problem som<br />
uppstått som en följd av denna politik används nu som motiv för att fortsätta<br />
utbyggnaden av den offentliga sektorn och för införandet av kollektiva<br />
löntagarfonder. Ett genomförande av dessa förslag skulle påskynda försvagningen<br />
av marknadsekonomin.</p>
<p>Den socialdemokratiska ekonomiska politiken innebär i praktiken att<br />
budgetunderskottet nonchaleras. På område efter område har socialdemokraterna<br />
gått emot de borgerliga partiernas besparingsförslag och i stället<br />
förordat ökade utgifter. Sedan 1980 har socialdemokraterna sagt nej till<br />
besparingar (genomförda eller av regeringen beslutade) på nästan 20 miljarder<br />
kronor räknat på helår, vilket motsvarar en höjning av momsen med<br />
10%. I stället har ökade utgifter för t. ex. barnomsorg, arbetsmarknadspolitik<br />
och stöd till krisbranscher förordats. I det socialdemokratiska krisprogrammet<br />
medges att socialdemokratisk politik kommer att leda till ett ökat<br />
budgetunderskott. Deras riksdagsmotioner talar samma språk. Miljard efter<br />
miljard skall satsas på offentliga investeringar - inte därför att de är räntabla<br />
utan för att ordna arbete.</p>
<p>Följderna av den socialdemokratiska politiken finns även dokumenterad i<br />
den nämnda avstämningen av 1980 års långtidsutredning. Alternativ lil i<br />
utredningen överensstämmer i allt väsentligt med den politik som socialdemokraterna<br />
har sagt sig vilja föra. Detta alternativ visar på ett utmärkt sätt<br />
effekterna på ekonomin, om den inhemska efterfrågan kraftigt stimuleras.<br />
Genom att den offentliga sektorns utgifter ökas i syfte att upprätthålla en full<br />
sysselsättning trängs den konkurrensutsatta sektorn tillbaka och förmår inte<br />
expandera. Det redan alltför höga skattetrycket gör det inte möjligt att<br />
finansiera den offentliga utgiftstillväxten med skattehöjningar, utan budget</p>
<p>2 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2550—2553</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>underskottet förstoras ytterligare. I ett sådant läge är risken uppenbar att den<br />
offentliga sektorn blir löneledande och att kraftiga lönehöjningar drivs fram.<br />
Sådana lönekostnadshöjningar leder till att konkurrenskraften försämras<br />
och lönsamheten samt soliditeten i industrin förvärras.</p>
<p>Därmed blir den inhemska inflationstakten högre än i omvärlden. Industrin<br />
kan inte vinna marknadsandelar på exportmarknaden och på hemmamarknaden.<br />
Slutresultatet blir en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen.<br />
Produktionstillväxten hålls uppe av den inhemska efterfrågan, och därmed<br />
växer bytesbalansunderskottet kraftigt.</p>
<p>På kort sikt kommer sysselsättningen enligt socialdemokraternas expansionistiska<br />
alternativ att öka. Men detta sker till priset av att andra balansbrister<br />
förvärras. Budget- och bytesbalansunderskotten växer. Strukturproblemen<br />
permanentas. Inflationen och ränteläget drivs upp. Denna politik<br />
innebär en utvecklingsväg för svensk ekonomi fram till 1985 som i flera<br />
avseenden påminner om utvecklingen vid 1970-talets mitt i samband med den<br />
s. k. överbryggningspolitiken. En skillnad är att den sätts in i ett läge med<br />
större balansbrister. Vi skulle få en upprepning av tidigare misstag.</p>
<p>Socialdemokraterna bortser från att den växande utlandsskulden någon<br />
gång måste betalas och att den måste betalas av dem som arbetar i produktionen.<br />
De löften om ökad konsumtion som socialdemokraterna utlovar kommer<br />
att leda till krav på höjda skatter.</p>
<p>I dag lånar vi utomlands för att kunna trygga sysselsättningen och hålla<br />
reallönerna på en hög nivå utan att spara på de offentliga utgifterna i<br />
motsvarande grad. Denna politik kan inte fortsätta i längden. När vi bestämmer<br />
oss för att dra ner på upplåningen, måste det gå ut över antingen<br />
löntagarnas realinkomster efter skatt eller de offentliga utgifterna. Någon<br />
annan utväg finns inte. Den socialdemokratiska utgiftspolitiken kommer att<br />
få starkt negativa effekter på kreditmarknaden därför att budgetunderskottet<br />
tillåts öka snabbt från en redan alltför hög nivå, eller till en mycket hård<br />
åtstramning inom den konkurrensutsatta sektorn som en följd av de skatteökningar<br />
som krävs för att täcka utgiftsökningarna.</p>
<p>För inkomståret 1983 har socialdemokraterna föreslagit skatte- och<br />
avgiftsökningar på nästan 15 miljarder kronor (se tabell 3). Detta i kombination<br />
med införandet av löntagarfonder, som om de genomförs ökar skatten<br />
med ytterligare 4-5 miljarder kronor, kommer att få starkt negativa effekter<br />
på svenskt näringsliv.</p>
<p>Det finns ingen skatt som inte direkt eller indirekt negativt påverkar<br />
företagens kostnadsläge. Av detta följer att alla tänkbara skattehöjningar<br />
dämpar tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn. Sveriges problem är att<br />
arbetskraftskostnaderna fortfarande är alltför höga för att värt näringsliv<br />
skall kunna återvinna förlorade marknadsandelar. De socialdemokratiska<br />
skatteökningarna skulle förvärra situationen.</p>
<p>Socialdemokraterna utgår från föråldrade föreställningar i sitt ekonomiskpolitiska<br />
tänkande. De handlar som om det inte existerade ett klart samband</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
<p>Tabell 3 Socialdemokraternas skattehöjningsförslag</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Mervärdeskatten höjs från 17,7 till 19% + 3 000 milj. kr.</p>
<p>2. En s. k. allmän löneavgift införs samt tas ut med 2%</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:16px;">på lönesumman</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">5 600 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">3. Delpensionsavgiften höjs med 0,15% till 0,65%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">450 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">4. Arbetsgivaravgiften för arbetslöshetsförsäkringen höjs</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:16px;">med 0,5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 400 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">5. Skogsvårdavgiften höjs med för helåret 0,5%</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">275 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">6. Beskattning av övervinster i vattenkraftverk</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">500 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">7. Vuxenutbildningsavgift för småföretagare</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">8. Skärpt förmögenhetsskatt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">100 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">9. Skatt på videoutrustning (15%)</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">150 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">10. Skatt på ljud- och videokassetter</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">130 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">11. Urholkat inflationsskydd i skatteskalan</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 500 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">12. Hyreshusavgift</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">650 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">13. Begränsning av rätten till underskottsavdrag</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">450 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">14. Avgift för uppbörd av skatt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">275 ”</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:4px;">15. Miljöavgifter, avgifter för tillståndsgivning och kontroll,</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;" />
</td>
<td><p />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:16px;">avgifter på handelsgödsel</p>
</td>
<td><p style="margin-left:6px;">+</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">225 ”</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_32"><p>14 725 milj. kr.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">mellan inflation och en långsiktigt stegrad arbetslöshet. När de tror att vår<br />
ekonomiska kris kan övervinnas genom en ökning av de offentliga utgifterna,<br />
bygger de på ekonomiska teorier som inte längre är tillämpbara i dagens<br />
industriländer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Frankrike utgör ett exempel på vad som händer när föråldrad ekonomisk<br />
teori tillämpas på 1980-talets ekonomiska verklighet. I Mitterands Frankrike<br />
tillämpas i dag i praktiken det socialdemokratiska krisprogrammet. Resultatet<br />
är mycket negativt för den franska ekonomin trots att Frankrikes utgångsläge<br />
i jämförelse med övriga OECD-länder har varit gott. Som tidigare<br />
nämnts har på senare tid budgetunderskottet, inflationen och sysselsättningsläget<br />
starkt försämrats i Frankrike. Detta blir resultatet om den ekonomiska<br />
krisen skall övervinnas med offentliga satsningar som socialdemokraterna<br />
föreslår i Sverige.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det är viktigt att slå fast att socialdemokraternas förordande av en expansiv<br />
politik innebär att de nödvändiga anpassningsåtgärderna skjuts på framtiden<br />
och att marknadsekonomin allvarligt försvagas. De problem som svensk<br />
ekonomi brottas med i dag kommer med en sådan politik att bli större och<br />
kräva än större och mer drastiska ingrepp och åtgärder i framtiden. Moderata<br />
samlingspartiet vill inte medverka till en sådan ansvarslös och lättsinnig<br />
politik.</p>
<p style="margin-left:3px;">Kreditpolitiken</p>
<p style="margin-left:3px;">Under senare år har kreditpolitiken främst fått inriktas på att hålla tillbaka<br />
den ökning av likviditeten i ekonomin som de växande underskotten i statens<br />
budget ger upphov till. Trots riksbankens strävan att under 1981 öka statens<br />
upplåning utanför bankväsendet kunde dock en fortsatt kraftig likvidisering<br />
av ekonomin inte undvikas. Penningmängden växte förra året med ca 14%.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_36" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Att statens upplåning kommer att bereda problem även 1982 framgår av<br />
den i den reviderade finansplanen intagna planen för budgetunderskottets<br />
finansiering. Upplåningen från allmänheten avses stiga från 7 miljarder<br />
kronor förra året till ca 15 miljarder kronor i år. Av det senare beloppet<br />
beräknas 5—7 miljarder kronor bli placerade i särskilda obligationsfonder,<br />
som skall introduceras under andra halvåret 1982.</p>
<p>Från många synpunkter vore det önskvärt att statsobligationer i ökad<br />
utsträckning kunde placeras direkt hos allmänheten. Att man redan i år<br />
skulle hinna tillföra nyinrättade obligationsfonder lika mycket som allmänheten<br />
totalt tillhandahållit per helår under 1980 och 1981 förefaller dock inte<br />
sannolikt. För det skulle krävas betydande skatteförmåner, men förslag om<br />
sådana har inte framlagts. Alternativet är en höjning av räntenivån på statens<br />
upplåning.</p>
<p>Trots antagandet om en kraftigt ökad statsupplåning hos allmänheten<br />
beräknas upplåningen inom banksektorn ligga kvar på en mycket hög nivå.<br />
Därmed fortsätter snedvridningen av bankernas verksamhet. Dessa har<br />
under senare år tvingats avdela huvuddelen av sin inlåningsökning för att<br />
finansiera statsskulden. Detta har hämmat affärsbankerna i utövandet av<br />
deras traditionella uppgift att förse näringslivet med krediter. Denna återhållande<br />
effekt accentueras i en uppåtgående konjunktur, då näringslivets<br />
behov av krediter kan förväntas öka. Även statens upplåning i kapitalmarknadsinstituten<br />
försämrar näringslivets finansieringsmöjligheter. För att inte<br />
budgetunderskottets finansiering skall försvåra näringslivets investeringar,<br />
måste finanspolitiken stramas åt genom ytterligare besparingar på budgetens<br />
utgiftssida.</p>
<p>Även med regeringens optimistiska antagande beträffande statens upplåning<br />
hos allmänheten växer penningmängden med 11 — 13%. Om moderata<br />
samlingspartiet får rätt i sin bedömning att en större del måste placeras hos<br />
bankerna, blir penningmängdens ökning minst lika stor som 1981. Detta<br />
verkar naturligtvis uppdrivande på inflationstakten.</p>
<p>I motion 1981/82: 2018 påpekade moderata samlingspartiet att den låga<br />
kreditefterfrågan från företag och hushåll medfört en normalisering av marknaden,<br />
vilken borde utnyttjas för att avskaffa vissa existerande regleringar.<br />
Finansutskottet och riksdagen gjorde med anledning av den moderata motionen<br />
ett tillkännagivande till regeringen, enligt vilket möjligheterna att återinföra<br />
marknadsprinciper i kreditpolitiken borde tillvaratas.</p>
<p>Trots detta har regeringen beslutat förlänga regleringen av bankernas<br />
utlåningsräntor. Detta ställningstagande strider för det första mot föreskriften<br />
att lagstiftningen om räntereglering får tillämpas endast i verkliga krislägen.<br />
För det andra går det i motsatt riktning mot vad riksdagen uttalat.</p>
<p>Enligt moderata samlingspartiets mening är likviditetskvoterna överspelade<br />
som styrinstrument. De har i praktiken utnyttjats för att tvinga på bankerna<br />
statsobligationer. Men denna utveckling är från penningmängdssynpunkt<br />
inte önskvärd. När likviditetskvoterna nu i vissa fall slagit i taket på 50%, bör</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>denna regleringsform slopas.</p>
<p>Moderata samlingspartiet menar, att det uppkomna läget på kreditmarknaden<br />
bör utnyttjas för en liberalisering av kreditpolitiken. Detta bör som<br />
riksdagens mening ges regeringen till känna.</p>
<p>Budgetpolitiken</p>
<p>Det höga skattetrycket, de offentliga utgifternas stora andel av BNP och<br />
det kraftiga underskottet i statsfinanserna utgör ett väsentligt hinder för en<br />
expansion i näringslivet. Moderata samlingspartiet har tidigare behandlat<br />
detta problem mycket utförligt i tidigare motioner (se partimotionen 1981/<br />
82:2018). Att kraftiga besparingar i de offentliga utgifterna är nödvändiga<br />
stöds också av avstämningen av 1980 års långtidsutredning (SOU 1982:14).<br />
Där anges att besparingar på upp till 30 miljarder kronor är nödvändiga<br />
under de kommande åren.</p>
<p>Med anledning av det preliminära budgetförslaget föreslog moderata samlingspartiet<br />
besparingsåtgärder uppgående till 14,9 miljarder kronor under<br />
budgetåret 1982/83. Dessa besparingar syftade till att angripa det strukturella<br />
underskottet i budgeten. I regeringens budgetproposition uppgick besparingarna<br />
till endast 8,9 miljarder kronor.</p>
<p>Av det reviderade budgetförslaget framgår att statsbudgetsaldot förbättrats<br />
mellan 1981/82 och 1982/83 från 76,2 miljarder till 75,7 miljarder. Tidigare<br />
beräknades underskottet för budgetåret 1982/83 till ca 82,6 miljarder<br />
kronor. Av förbättringen på drygt 6,9 miljarder kronor svarar dock vissa<br />
engångsförstärkningar och omdisponeringar för 5,2 miljarder. Det är viktigt<br />
att framhålla att vi därmed på intet sätt kommit till rätta med de kraftiga<br />
balansproblemen. Detta styrks också av de beräkningar som presenteras i<br />
långtidsbudgeten. Budgetunderskottet 1983/84 beräknas enligt denna växa<br />
till ca 86,6 miljarder kronor. Trots detta anger inte regeringen något entydigt<br />
mål för besparingsarbetet för detta budgetår.</p>
<p>Moderata samlingspartiet anser det nödvändigt att spara minst 12 miljarder<br />
kronor under budgetåret 1983/84 i förhållande till de angivna statliga<br />
utgifterna i långtidsbudgeten. I den mån den totala efterfrågenivån därmed<br />
skulle riskera komma på en lägre nivå än vad som är lämpligt bör detta<br />
motverkas av sänkta skatter.</p>
<p>Socialdemokraterna har i riksdagen motsatt sig den absoluta merparten av<br />
de av regeringen föreslagna besparingarna. I stället har man för budgetåret<br />
1982/83 föreslagit utgiftsökningar på mer än 4,3 miljarder kronor. Helårseffekten<br />
av dessa förslag är t. o. m. väsentligt högre.</p>
<p>Socialdemokraternas egna besparingsförslag belöper sig till totalt 165 milj.<br />
kr. (försvaret 100 milj. kr., återinförande av äktamakeprövningen i studiemedelssystemet<br />
50 milj. kr. samt minskat bidrag till skördeskadeskydd 15<br />
milj. kr.).</p>
<p>Oviljan att spara på de offentliga utgifterna är lika stor som viljan att höja<br />
det samlade skatteuttaget. I tabell 3 redovisas de skatte- och avgiftshöjningar</p>
</div>
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>som socialdemokraterna föreslagit och vad det innebär för kalenderåret<br />
1983.1 samtliga fall har moderata samlingspartiet gått emot förslagen, medan<br />
mittenpartierna i några fall står bakom dem.</p>
<p>Sammanlagt föreslår socialdemokraterna skatte- och avgiftshöjningar på<br />
nästan 15 miljarder, se tabell 3. De skattehöjningar som föreslås i samband<br />
med den skatteomläggning som bygger på uppgörelsen mellan folkpartiet,<br />
centerpartiet och socialdemokraterna är inräknade i denna sammanställning.<br />
Därför bör den återstående effekten av skatteomläggningen, nämligen förändringar<br />
av skatteskalan som leder till skattesänkningar på knappt 3 miljarder<br />
kronor räknas bort vid en bedömning av nettoeffekten.</p>
<p>Socialdemokraterna föreslår alltså skatteökningar på netto ca 12 miljarder<br />
kronor för 1983. Denna beräkning inkluderar inte en eventuellt höjd ATPavgift<br />
för löntagarfonder på 1% eller övervinstavgift som också föreslås av<br />
socialdemokraterna.</p>
<p>Trots dessa förslag till skatte- och avgiftshöjningar redovisar socialdemokraterna<br />
för kommande budgetår ett statligt budgetunderskott som är klart<br />
högre än det moderata samlingspartiet och regeringen redovisar.</p>
<p>Skattepolitiken</p>
<p>Skattepolitiken är av avgörande betydelse för att återvinna balans i den<br />
svenska samhällsekonomin. Den av socialdemokraterna förda skattepolitiken<br />
under 1960- och 1970-talen har haft stor betydelse för uppkomsten av de<br />
balansbrister som f. n. kännetecknar den svenska ekonomin. 1970-talet präglades<br />
fram till regeringsskiftet 1976 av snabbt stigande skattetryck. Därigenom<br />
blev också skattesystemets brister alltmer uppenbara. Årliga skattejusteringar<br />
under den första hälften av 1970-talet blev nödvändiga för att<br />
korrigera de mest allvarliga bristerna i skattesystemet.</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år varnat för konsekvenserna<br />
av denna utveckling. Vi har framhållit att skattesystemet driver på<br />
inflationen och hämmar den ekonomiska tillväxten. Utvecklingen har också<br />
givit oss rätt i dessa avseenden. Ingen kan längre blunda för de problem som<br />
skattesystemet skapat.</p>
<p>Den borgerliga valsegern 1976 innebar viktiga förändringar i den skattepolitiska<br />
utvecklingen. Sedan 1977 har det totala skattetrycket varit oförändrat.<br />
Vissa marginalskattejusteringar har också genomförts även om de borde ha<br />
fått en större omfattning. Fr. o. m. 1978 har vi haft ett inflationsskydd i<br />
skattesystemet genom indexregleringen av den statliga skatteskalan.</p>
<p>I februari 1981 redovisade den dåvarande borgerliga trepartiregeringen ett<br />
ekonomiskt handlingsprogram med en rejäl marginalskattesänkning som<br />
viktigaste beståndsdel. Handlingsprogrammet innebar att det skattepolitiska<br />
reformarbete som inleddes genom regeringsskiftet 1976 skulle fullföljas i ett<br />
högre tempo.</p>
<p>Mot bakgrund av handlingsprogrammet inleddes under våren 1981 diskussioner<br />
med socialdemokraterna om utformningen av marginalskatterefor</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>men. I slutet av april träffades en uppgörelse mellan mittenpartierna och<br />
socialdemokraterna om en skatteomläggning, som i väsentliga avseenden<br />
avvek från vad som angetts i trepartiregeringens handlingsprogram.</p>
<p style="margin-left:3px;">Från socialdemokratiskt håll har uttalats att uppgörelsen i allt väsentligt<br />
innebar att deras krav på skattepolitiken tillgodosågs. För moderata samlingspartiet<br />
innebar uppgörelsen däremot att fortsatt medverkan i trepartiregeringen<br />
blev omöjlig.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den proposition som riksdagen nu förelagts överensstämmer i allt väsentligt<br />
med socialdemokraternas uppgörelse med mittenpartierna från förra<br />
året. Då presenterades skatteförslaget som en skattesänkning för nästan alla<br />
människor. Att regeringen och socialdemokraterna då inte tog upp effekten<br />
av reformens finansiering var direkt vilseledande. De vet att förslaget innebär<br />
att skatterna kommer att öka med 5-6 miljarder kronor enbart under<br />
1983. Detta är en betydande skattehöjning, motsvarande i genomsnitt 1500<br />
kr. per hushåll. Därmed strider skatteförslaget mot strävan att få Sveriges<br />
ekonomi i balans. Detta kan endast ske genom att skattetrycket successivt<br />
sänks. Genom urholkningen av indexregleringen kommer inflationen att på<br />
nytt tillåtas att öka skatteuttaget. Marginalskattesänkningarna kommer successivt<br />
att återtas — snabbare ju högre inflationstakten blir.</p>
<p style="margin-left:3px;">Att också regeringen räknar med att det samlade skatteuttaget stiger som<br />
en följd av skatteomläggningen framgår av nedanstående citat från det<br />
reviderade budgetförslaget: ”Förbudgetåret 1982/83 har inkomstskatten till<br />
följd av reformen kassamässigt beräknats minska med ca 0,8 miljarder</p>
<p style="margin-left:3px;">kronor . Vidare innebär den föreslagna allmänna löneavgiften att</p>
<p style="margin-left:3px;">inkomsterna budgetåret 1982/83 stiger med 2,6 miljarder kronor.”</p>
<p style="margin-left:3px;">I propositionen om skatteomläggningen föreslås införandet av en ny löneskatt,<br />
kallad allmän löneavgift, på 2%. Denna finansiering av skatteomläggningen<br />
innebär en höjning av kostnaderna för näringslivet. Därmed försvåras<br />
möjligheterna att förstärka den konkurrensutsatta sektorn. Även 1983 års<br />
avtalsrörelse försvåras, bl. a. genom kravet att löneavgiften skall avräknas<br />
från löneramen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den föreslagna avdragsbegränsningen innebär ökade orättvisor i skattesystemet<br />
med starkt negativa effekter på främst småhusmarknaden och<br />
nyföretagandet. Dessutom ökar skattekrånglet och skattetänkandet ytterligare,<br />
samt urholkas symmetrin i skattesystemet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tyvärr har marginalskattesänkningen försenats ett år och till omfattningen<br />
begränsats i förhållande till trepartiregeringens ståndpunkt i det ekonomiskpolitiska<br />
handlingsprogrammet i februari 1981.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi har i vår motion 1981/82:2529 föreslagit en varaktig skattereform som i<br />
allt väsentligt bygger på vad trepartiregeringen var överens om förra våren.<br />
Vårt förslag till skatteomläggning innebär bl. a. följande:</p>
<p style="margin-left:3px;">— Marginalskatterna sänks så att den helt övervägande delen heltidsarbetande<br />
får högst 50% marginalskatt. Det innebär att sänkningarna i vissa<br />
inkomstskikt går utöver vad regeringen och socialdemokraterna föreslår.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>— Inflationsskyddet i skatteskalan bibehålls så att automatiska skattehöjningar<br />
undviks och marginalskattesänkningarna inte urholkas.</p>
<p>— Rätten till underskottsavdrag bl. a. för småhusägare bibehålls i full<br />
utsträckning. Underskottsavdragskommitténs arbete på att utforma åtgärder<br />
mot otillbörliga avdrag återupptas och intensifieras.</p>
<p>— Skattereformen finansieras dels genom att den särskilda skattereduktionen<br />
avskaffas, dels genom besparingar i de offentliga utgifterna.</p>
<p>Moderata samlingspartiets förslag till marginalskattereform innebär sammanfattningsvis<br />
en ordentlig stimulans till arbete, sparande och företagsamhet.<br />
Den motverkas inte av höjda skatter i övrigt, vilket gör att de positiva<br />
effekterna fullt ut kan komma hushållen och näringslivet till godo.</p>
<p>Stimulansåtgärder</p>
<p>Regeringen föreslår i stimulanssyfte åtgärder på totalt 2,2 miljarder kronor.<br />
Därav faller ca 1,4 miljarder på arbetsmarknadsdepartementet, 600<br />
milj. kr. under finansfullmakten och ca 200 milj. kr. på bostadsdepartementet.</p>
<p>I propositionen bilaga 4 föreslår regeringen att riksdagen skall anslå<br />
1370000000 kr. till sysselsättningsskapande åtgärder under budgetåret 1982/<br />
83. Av de föreslagna åtgärderna avser 1100000000 kr. en ökning av beredskapsarbetsverksamheten,<br />
150000000 kr. insatser för Norrbottens län,<br />
60000000 kr. för förnyade anslag till de s. k. ungdomsplatserna, 50000000<br />
kr. rådrumsbeställningar och 10000000 kr. särskilda åtgärder inom Uppsala<br />
län.</p>
<p>I den reviderade finansplanen anför ekonomiministern ” arbetsmarknadspolitikens<br />
viktigaste del är den egentliga platsförmedlingen, som<br />
syftar till att de arbetslösa skall kunna ta de arbeten som finns på den öppna<br />
marknaden”. Ekonomiministern anför vidare: ”den genomsnittliga produktionsnivån<br />
väntas 1982 ligga cirka 3% högre än föregående år. Under loppet<br />
av 1982 beräknas dock ökningstalet bli väsentligt större eller cirka 8 %. Detta<br />
kommer att medföra en uppgång i industrisysselsättningen med början under<br />
andra halvåret i år.”</p>
<p>Trots detta redovisas i propositionen förslag till ytterligare insatser av<br />
beredskapsarbeten i förhållande till den i budgeten upptagna konjunkturneutrala<br />
resursberäkningen. Detta innebär att regeringen motsäger sin enligt<br />
ovan redovisade bedömning av industrisysselsättningens utveckling under<br />
1982/83.</p>
<p>Vår uppfattning är att regeringens förslag till sysselsättningspolitiska stimulansåtgärder<br />
är betingade av andra skäl än de som redovisats i propositionen.<br />
De föreslagna åtgärderna skall ju faktiskt inte sättas in förrän under den<br />
kommande vintern.</p>
<p>Nyckeln till att förbättra situationen på arbetsmarknaden ligger i den<br />
ekonomiska politiken. Vi måste få fart på svenskt näringsliv och skapa<br />
förutsättningar för företagen att investera och expandera. Strukturomvand</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>lingen i näringslivet får inte bromsas upp. Utvecklingen måste inriktas på<br />
expansion inom företag och branscher med långsiktig utvecklingspotential.<br />
Avgörande för de kommande årens utveckling på arbetsmarknaden blir<br />
också löneutvecklingen. Ett stort ansvar åvilar härvidlag arbetsmarknadens<br />
parter. Moderata samlingspartiets närmare synpunkter på arbetsmarknadspolitikens<br />
inriktning har utförligt redovisats i partimotion 1981/82:2018.</p>
<p style="margin-left:3px;">Enligt vår bedömning är det viktigt att regeringen och AMS på grund av<br />
den osäkra konjunkturutvecklingen inför den kommande vintern håller en<br />
hög sysselsättningsberedskap. Det är emellertid för tidigt att redan nu bedöma<br />
behovet av ytterligare sysselsättningsskapande åtgärder. Erforderlig planeringstid<br />
för igångsättning av ytterligare insatser under vintern kräver inte<br />
heller beslut redan nu. Regeringen måste dock noga följa konjunkturutvecklingen<br />
under den närmaste tiden och vara beredd att snabbt via finansfullmakten,<br />
som för 1982/83 uppgår till 2,5 miljarder kronor, ställa tillräckliga<br />
resurser till förfogande för ytterligare beredskapsåtgärder.</p>
<p style="margin-left:3px;">Behovet av extraordinära åtgärder i Norrbottens län är väl dokumenterat.<br />
Näringslivet är i stort behov av omfattande tillväxt och differentiering för att<br />
klara en tryggad sysselsättning för Norrbottens befolkning. Särskild vikt<br />
måste härvid läggas på utvecklingen i de kommuner som helt är beroende av<br />
LKAB:s verksamhet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet har i partimotion 1981/82:113 utförligt redovisat<br />
de åtgärder vi anser nödvändiga för att åstadkomma en sådan utveckling. De<br />
kraftfulla generellt inriktade insatser genom sänkningen av arbetsgivaravgiften<br />
och elenergibeskattning som där förordas är enligt vår uppfattning långt<br />
mer effektiva och verkningsfulla jämfört med regeringens starkt begränsade<br />
åtgärdspaket. Regeringens selektiva åtgärdsförslag riskerar dessutom att<br />
minska möjligheterna till nödvändig expansion och strukturomvandling av<br />
näringslivet i Norrbotten.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata samlingspartiet har såväl i motioner lagda under den allmänna<br />
motionstiden som vid behandlingen av riksdagsbeslutet angående särskilda<br />
åtgärder för ungdomar upp till 21 år utförligt redovisat vår positiva syn på<br />
dessa frågor. Vi hälsar regeringens förslag om ytterligare medel för en<br />
fortsättning med de s. k. ungdomsplatserna med tillfredsställelse. Vad gäller<br />
övriga åtgärder mot ungdomsarbetslösheten hänvisar vi till vår kommittémotion,<br />
som kommer att väckas senare denna dag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen aviserar i proposition att man avser att inom ramen för finansfullmakten<br />
tidigarelägga vissa statliga investeringar på byggnads- och anläggningsområdet.<br />
Dessa projekt kommer enligt vår bedömning att ge sysselsättningseffekter<br />
förhållandevis sent under konjunkturavmattningen. Moderata<br />
samlingspartiet anser att de projekt som igångsätts skall vara samhällsekonomiskt<br />
lönsamma och inte generera nya offentliga kostnadsökningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår i bilaga 5 att 255 milj. kr. anslås för att stimulera<br />
byggandet budgetåret 1982/83. Till betydande del är detta åtgärder som<br />
syftar till att parera skatteomläggningens negativa effekter inom byggsektorn.</p>
</div>
<div class="block ml_7" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_31" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I vår motion 1980/81:2188 förutsade vi att följden av regeringens och<br />
socialdemokraternas förslag till skatteomläggning skulle bli betydande prisfall<br />
på småhusmarknaden och att detta i sin tur negativt skulle påverka<br />
byggnadsindustrin. I dag kan vi konstatera att dessa effekter till betydande<br />
del redan inträffat genom att avdragsbegränsningen diskonterats av villamarknaden.<br />
Fastighetsbeståndet har drabbats av ett kraftigt prisfall. Produktionen<br />
av småhus har sjunkit, vilket skapat sysselsättningssvårigheter för<br />
dem som är verksamma inom byggnadsindustrin. Skatteuppgörelsens negativa<br />
effekter på byggandet tvingar regeringen att stimulera ombyggnader och<br />
reparationer av bostäder.</p>
<p>Regeringen föreslår en ram på 125 milj. kr. för lån till byggnadstekniska<br />
åtgärder (reparationslån). Bakgrunden till dessa lån är bl. a. dåliga fönster i<br />
flerfamiljshus och mögel i småhus. Denna typ av arbeten är mindre lämpliga<br />
att utföra på vintern och utgör således en dålig stimulans av sysselsättningen<br />
under denna årstid.</p>
<p>För bidrag till ombyggnad av flerbostadshus föreslås ett anslag på 100 milj.<br />
kr. För innevarande budgetår ges bidrag upp till 15 000 kr. per lägenhet. Nu<br />
föreslås en fortsättning, men det maximala beloppet begränsas till 10000 kr.<br />
Beloppet kan endast bli av marginell betydelse för varje projekt där mängden<br />
av detaljregler och tröghet i beslutsprocessen utgör ett högre belopp. Att<br />
ändra lånereglerna och förenkla byggnormerna i enlighet med moderata<br />
samlingspartiets tidigare framförda förslag är av större betydelse än regeringens<br />
förslag.</p>
<p>För båda förslagen förutsätts att åtgärderna avslutas i huvudsak senast den<br />
31 mars 1983. Detta är en kortsiktig politik och möjliggör inte en rationellt<br />
planerad verksamhet i byggbranschen.</p>
<p>Moderata samlingspartiets förslag till marginalskattereform innebär att<br />
det inte blir någon avdragsbegränsning med åtföljande negativa effekter på<br />
byggandet och att löneskatten och därmed kostnadsnivån blir lägre för<br />
byggnadsindustrin. Dessa generella lättnader är enligt vår mening att föredra<br />
framför de av regeringen föreslagna selektiva stimulansåtgärderna.</p>
<p>Fri ekonomi eller fondsocialism</p>
<p>Sverige har på mindre än ett sekel utvecklats från ett fattigt land till en<br />
välfärdsnation. Den väsentligaste orsaken till detta är det svenska folkets<br />
arbete, sparande och företagande inom ramen för en fri marknadsekonomi.<br />
Ett alltmer omfattande samarbete med andra länder baserat på frihandelns<br />
principer är också en väsentlig förklaring. Marknadsekonomin har kompletterats<br />
med offentliga åtaganden för främst utbildning samt social trygghet<br />
och vård.</p>
<p>Som framgått av det tidigare anförda har Sverige alltsedan 1960-talet fått<br />
allt större problem. Industriproduktionen har utvecklats sämre än i jämförbara<br />
länder. Näringslivets konkurrenskraft har försvagats. Orsaken är främst<br />
att marknadsekonomin har försvagats.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Väsentligt för att marknadsekonomin skall fungera är att näringslivet får<br />
tillgång till erforderligt riskkapital. Mot bakgrund härav har de tre borgerliga<br />
partierna varit eniga om att vidta åtgärder för att åstadkomma ett ökat<br />
frivilligt sparande i aktier.</p>
<p>Främst har åtgärder vidtagits för att mildra de skattemässiga diskrimineringen<br />
av aktiesparandet. Villkoren för skattefondsparandet, som introducerades<br />
av den första trepartiregeringen, har av den andra borgerliga trepartiregeringen<br />
förbättrats avsevärt. Skattereduktionen har höjts från 20 till 30%<br />
och den högsta gränsen för reduktionsberättigat sparande har höjts från 400<br />
till 600 kr. per månad.</p>
<p>Vidare har de anställda i börsnoterade företag fått möjlighet att spara i det<br />
egna företagets aktier enligt samma regler som gäller för skattefondsparandet.<br />
Dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel från börsnoterade företag<br />
har mildrats för utdelningsinkomster upp till 7 500 kr. för ensamstående och<br />
15000 kr. för makar.</p>
<p>Den senaste tidens utveckling visar klart att den frivilliga stimulansvägen<br />
kan generera ett tillräckligt stort sparande i aktier för att hushållen mer än väl<br />
skall svara för sin andel av det riskkapitalbehov som bl. a. har beräknats av<br />
långtidsutredningen för 1980-talet. Moderata samlingspartiet instämmer<br />
därför till fullo i den av regeringen deklarerade ståndpunkten att några<br />
tvångsvisa arrangemang för att lösa näringslivets riskkapitalfråga ej behövs.</p>
<p>Socialdemokraterna har alltsedan 1960-talet i allt högre grad kommit att<br />
orientera sig bort från marknadsekonomin. I en första fas satte man stor<br />
tilltro till ett ökat statligt ägande och statlig styrning av näringslivet. Den nya<br />
näringspolitiken, som bl. a. innebar bildandet av Statsföretag, skulle enligt<br />
socialdemokraterna medföra betydande fördelar för det svenska folkhushållet.<br />
Utvecklingen har klart visat att såväl statligt ägande som statlig styrning<br />
medför betydande nackdelar. Ekonomiska hänsyn får vika för en ofta kortsiktig<br />
politisk styrning. Stålverk 80-projektet kan sägas utgöra kulmen på<br />
denna felaktiga politik.</p>
<p>Sedan mitten av 1970-talet har socialdemokraterna försökt att lansera en<br />
annan väg att uppnå det tredje steget i socialismen. Begreppet kollektiva<br />
löntagarfonder lanserades av LO och det socialdemokratiska partiet. Olika<br />
förslag till löntagarfonder har framförts under årens lopp. Det förslag som nu<br />
är aktuellt innebär i korthet att arbetsgivarna skall inbetala 1% av lönesumman<br />
och 20% av vinsten över en viss nivå till fonderna som skall förvärva<br />
aktier i näringslivet. Det innebär att löntagarfonderna på kort tid får ett<br />
dominerande inflytande över det svenska näringslivet.</p>
<p>Detta medför i sin tur ett obevekligt fackligt-politiskt maktövertagande av<br />
näringslivet. Genom socialdemokraternas starka inflytande i ledningen för<br />
LO och TCO tillförsäkrar man sig i praktiken ett bestämmande inflytande<br />
över näringslivet oavsett den politiska majoriteten. Därmed får Sverige en<br />
utveckling mot en ekonomi av öststatsmodell, dvs. en ekonomi som utmärks<br />
av stark politisk styrning av alla centrala delar av ekonomin. Marknadseko</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nomin undergrävs och den kommer på sikt att reduceras till ett obetydligt<br />
inslag i Sveriges ekonomi. Konsumentinflytandet minskar drastiskt.</p>
<p>Löntagarfonderna förhindrar utvecklingen mot ekonomisk balans genom<br />
att företagen via arbetsgivaravgifter och övervinstdelning förlorar resurser<br />
som bättre kan användas i den egna verksamheten. Det gäller särskilt lönsamma<br />
och framgångsrika företag som riskerar att en stor del av de resurser<br />
de genererar satsas på mindre lönsamma företag. Genom det politisktfackliga<br />
inflytandet kommer fonderna med all säkerhet att söka motarbeta<br />
strukturomvandling i en kortsiktig strävan att rädda befintliga arbetstillfällen.</p>
<p>Med en sådan politik förloras dynamiken i näringslivet och vår industristruktur<br />
blir sannolikt alltmer stel och föråldrad. Fondförslaget medför<br />
därigenom stora svårigheter att upprätthålla sysselsättningen i produktivt<br />
arbete. Urholkas drivkraften till lönsamma företag minskar också näringslivets<br />
förmåga att behålla och dra till sig ny arbetskraft.</p>
<p>Införandet av löntagarfonder kommer att hämma småföretagens utveckling<br />
och försvåra nyföretagande. Strävan att utveckla ett mindre företag<br />
påverkas av om ägarskapet övergår till löntagarfonden om verksamheten blir<br />
framgångsrik. På motsvarande sätt kommer naturligtvis nyföretagandet att<br />
motverkas. Går det egna företaget bra övertas det av löntagarfonden. Går<br />
det dåligt gör ägaren en personlig förlust.</p>
<p>Sammantaget medför ett införande av löntagarfonder att den nödvändiga<br />
förstärkningen av näringslivet försvåras, att strukturförändringar motverkas<br />
och att Sverige successivt övergår från en marknadsekonomi till en politisktfackligt<br />
styrd ekonomi av socialistisk modell. Därmed hotas vårt lands välfärd.</p>
<p>Med hänsyn till denna frågas stora betydelse anser moderata samlingspartiet<br />
att riksdagen bör uttala att kollektiva löntagarfonder innebär en fackligpolitisk<br />
maktkoncentration och att de skulle leda till en försämring av sysselsättningen<br />
och av den ekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Åberopande det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:43px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som förordas i motionen,</p>
<p style="margin-left:43px;">2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om<br />
kreditpolitiken,</p>
<p style="margin-left:43px;">3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för budgetpolitiken som förordas<br />
i motionen,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2550</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:43px;">4. att riksdagen uttalar att kollektiva löntagarfonder innebär långtgående<br />
maktkoncentration och en försämring av sysselsättning och<br />
ekonomisk utveckling.</p>
<p>Stockholm den 13 maj 1982</p>
<p>LARS F. TOBISSON (m)</p>
<p>INGEGERD TROEDSSON (m)</p>
<p>ANDERS BJÖRCK (m)</p>
<p>STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)</p>
<p>INGRID SUNDBERG (m)</p>
<p>ARNE ANDERSSON (m)<br />
i Ljung</p>
</div>
<div class="block ml_25"><p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)<br />
NILS CARLSHAMRE (m)<br />
ERIK HOVHAMMAR (m)<br />
ALF WENNERFORS (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS F. TOBISSONm1undertecknare0INGEGERD TROEDSSONm2undertecknare0ANDERS BJÖRCKm3undertecknare0STAFFAN BURENSTAM LINDERm4undertecknare0INGRID SUNDBERGm5undertecknare0ARNE ANDERSSONm6undertecknare0H. BERTIL LIDGÅRDm7undertecknare0NILS CARLSHAMREm8undertecknare0ERIK HOVHAMMARm9undertecknare0ALF WENNERFORSm10undertecknareG5022550Lars Tobisson m. fl.mot_198182__2550.pdf798552pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)https://data.riksdagen.se/fil/042BD30B-D383-46F5-A999-1B545F8D0630