3097595G50225471981/822547motmotMotion 1981/82:2547 Olof Palme m. fl.MotionMotion254701982-04-13 00:00:002014-11-03 23:16:352014-11-03 00:00:00Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m.m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)Olof Palme m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022547/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022547https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022547
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_43"><p>Mot. 1981/82</p>
<p style="margin-left:13px;">2547-2549</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1981/82:2547<br />
Olof Palme m. fl.</p>
<p>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83,<br />
m.m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>DEN EKONOMISKA POLITIKEN<br />
Innehållsförteckning</p>
<p>1. Sammanfattning 2</p>
<p>2. Den borgerliga regeringens politik 4</p>
<p>Sex är av borgerlig politik 4</p>
<p>Avstämning av 1980års långtidsutredning (Lil 80) 6</p>
<p>Reviderad finansplan 1982 9</p>
<p>Regeringens arbetsmarknadspolitik 10</p>
<p>Regeringens ”utbudspolitik”: virkesförsörjningen och</p>
<p style="margin-left:11px;">energiinvesteringarna 12</p>
<p>De borgerliga regeringarnas ’ ’sparpolitik ” 14</p>
<p>Utsikterna för 1982 och 1983 16</p>
<p>3. Socialdemokraternas ekonomiska politik 19</p>
<p>Den socialdemokratiska synen på den ekonomiska politiken 19</p>
<p>Riktlinjer för den ekonomiska politiken 20</p>
<p>Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik 21</p>
<p>Socialdemokraternas investeringsprogram 25</p>
<p>Tillvaratagande av vära resurser 30</p>
<p>Rättvis fördelningspolitik 30</p>
<p>Kamp mot inf lationen 32</p>
<p>4. Budgetpolitiken 35</p>
<p>Den borgerliga budgetpolitiken 35</p>
<p>Riktlinjer för budgetpolitiken 36</p>
<p>Det socialdemokratiska budgetalternativet 45</p>
<p>5. Hemställan 47</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2550-2553</p>
</div>
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_28" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_21" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_17" />
<div class="block ml_27" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_16" />
<div class="block ml_15" />
<div class="block ml_14" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_12" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">2</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1. Sammanfattning</p>
<p>Under de sex år som gått sedan det borgerliga maktövertagandet 1976 har<br />
de ekonomiska problemen och obalanserna fördjupats i den svenska ekonomin.<br />
En viktig förklaring är givetvis den svaga ekonomiska utvecklingen<br />
internationellt sett och de kriser som bl. a. oljeprishöjningen skapat i svensk<br />
industri. Men utvecklingen i Sverige har varit sämre än i övriga i-länder. Den<br />
ekonomiska politik de borgerliga regeringarna fört har inte bara misslyckats<br />
med att motverka effekterna av de utifrån kommande störningarna. Deras<br />
politik har fördjupat och förvärrat Sveriges ekonomiska problem. Denna har<br />
lett till låg tillväxt, hög inflation, rekordarbetslöshet och sjunkande investeringar.<br />
De offentliga finanserna har underminerats och bytesbalansen trendmässigt<br />
försämrats.</p>
<p>En allvarlig vändning i den borgerliga politiken under de senaste två åren<br />
består i att man accepterar att arbetslösheten stiger. På arbetsmarknadspolitikens<br />
område har regeringen skurit ned AMS anslagskrav så att den reala<br />
ambitionsnivån inom arbetsmarknadspolitiken sänks, samtidigt som arbetsmarknadsläget<br />
försämras. Den åtstramningspolitik som förts sedan 1980 har<br />
dessutom lett till en ytterligare nedgång i det produktiva sparandet, till att<br />
tillväxten reducerats utöver vad som hade följt av den internationella lågkonjunkturen<br />
och till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor.</p>
<p>När det gäller viktiga delmarknader som virkesförsörjningen och energiinvesteringarna<br />
står regeringen utan några konkreta förslag. Detta innebär att<br />
mycket betydande materiella resurser förblir outnyttjade.</p>
<p>Den ”sparpolitik” regeringen har bedrivit har minskat det produktiva<br />
sparandet i den svenska ekonomin. Den har vidare slagit hårdast mot de<br />
svagare grupperna i samhället.</p>
<p>För 1982 och 1983 ställer regeringen helt sitt hopp till en expansion av den<br />
svenska exporten, till följd av ökad internationell tillväxt och förbättrad<br />
svensk konkurrenskraft. Man söker skapa intryck av att vi skulle vara ”på<br />
rätt väg”, precis som de borgerliga påstod före valet 1979. Därvid bortser<br />
regeringen från attde grundläggande obalanserna — de låga investeringarna,<br />
den ökade arbetslösheten och det strukturella underskottet i bytesbalansen<br />
- inte undgår någon förändring till det bättre. När det gäller den avgörande<br />
faktorn för att föra oss mot samhällsekonomisk balans — bekämpandet av<br />
inflationen - skapar regeringens politik risker för att läget allvarligt förvärras.<br />
Alla stora löntagarorganisationer varnar nu för att kommande avtalsrörelser<br />
blir utomordentligt svåra om förslaget om karensdagar genomförs.</p>
<p>Socialdemokraterna avvisar denna inriktning av den ekonomiska politiken.<br />
Vi föreslår i stället en politik för ökad tillväxt, höjd sysselsättning och<br />
rättvis fördelning. Denna politik bygger på en aktiv arbetsmarknadspolitik<br />
till dess att en allmänt ökad aktivitet i ekonomin kan skapa tillräcklig sysselsättning.<br />
Vidare upprepar vi vårt förslag från i januari om ett omfattande<br />
investeringsprogram för att motverka investeringsfallet och öka kapacitets</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>utnyttjandet i ekonomin. Produktionsresurserna bör också utnyttjas bättre<br />
genom en politik för att öka virkesutbudet. Oljeberoendet bör minskas och<br />
effektiviteten i energianvändningen ökas genom investeringar i alternativa<br />
energikällor och energibesparande åtgärder.</p>
<p>Den uppbromsning i fråga om försämringen av statsfinanserna som regeringen<br />
nu räknar med är dessvärre främst en följd av inkomstförstärkningar<br />
av engångskaraktär. De statsfinansiella problemen kvarstår därför olösta.</p>
<p>En summering av de socialdemokratiska förslagen under vårriksdagen ger<br />
vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1982/83 skulle bli ca<br />
1 miljard kronor lägre än enligt regeringens förslag och för budgetåret 1983/<br />
84 knappt 2,5 miljarder kronor lägre.</p>
<p>Socialdemokraterna gör fyra bestämda åtaganden på det sociala området<br />
som, i händelse av att det blir en socialdemokratisk regering i höst, förutsätts<br />
bli genomförda omedelbart.</p>
<p>o Vi avser att upphäva ett eventuellt riksdagsbeslut om att införa karensdagar<br />
i sjukförsäkringen,<br />
o Vi avser att eliminera den urholkning som skett av arbetslöshetsersättningen.</p>
<p>o Vi avser att återställa värdesäkringen av pensionerna,<br />
o Vi avser att återställa statsbidragsnivån till barnomsorgen.</p>
<p>I fråga om de övriga förslag som framförts gäller att vi inte kan binda oss för<br />
att dessa genomförs omedelbart. Samhällsekonomiska och statsfinansiella<br />
hänsyn måste vägas in i bedömningen.</p>
<p>Allmänt sett kommer budgetpolitiken under en följd av år att utmärkas av<br />
stark restriktivi tet. Den hårda utgiftsgranskningen behöver kompletteras<br />
med en lika noggrann kontroll av inkomstsidan och av de inkomstbortfall<br />
som nu uppstår av en rad olika skäl. Budgetprocessen bör koncentreras så att<br />
det blir möjligt att vid ett och samma tillfälle prioritera mellan alla olika krav<br />
med budgetmässiga konsekvenser. Det blir nödvändigt att återupprätta normer<br />
och disciplin i den ekonomiska politiken.</p>
<p>De fördelningspolitiska aspekterna på olika ekonomisk-politiska åtgärder<br />
måste tillmätas större vikt med hänsyn till de ekonomiska perspektiven för de<br />
kommande åren. Detta kräver en höjd ambitionsnivå i fråga om de fördelningspolitiska<br />
studier som utförs.</p>
<p>Socialdemokraterna vill på en rad sätt bygga ut och effektivisera budgetprocessen.<br />
Särskilda anvisningar bör utfärdas för myndigheternas anslagsframställningar,<br />
översynsarbetet av myndigheterna bör byggas ut, indexeringar<br />
och andra typer av automatik bör på många områden mildras, det<br />
statliga kommittéväsendet bör ses över. statens betalningsrutiner bör effektiviseras<br />
och kontrollen av s. k. utombudgetära utgifter bör stärkas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2. Den borgerliga regeringens politik</p>
<p>Sex år av borgerlig politik</p>
<p>I vår motion med anledning av årets finansplan belyste vi den ekonomiska<br />
utvecklingen i Sverige under de snart sex år som de borgerliga partierna, i<br />
växlande regeringskombinationer, haft ansvar förden ekonomiska politiken.</p>
<p>Tillväxten i den svenska ekonomin har under perioden efter 1976 varit<br />
lägre i Sverige än i övriga industriländer och lägre än i Sverige under perioden<br />
1970—1976. Om vi hade haft samma tillväxt under perioden 1976—1982 som<br />
vi hade åren 1970-1976, dvs. 2,4% tillväxt per år i stället för 0,9%, skulle vår<br />
samlade produktion i dag varit 60 miljarder kronor högre.</p>
<p>På arbetsmarknaden har läget under de borgerliga åren försämrats. Antalet<br />
arbetslösa har nått rekordnivåer samtidigt som antalet personer utanför<br />
den reguljära arbetsmarknaden har ökat starkt.</p>
<p>Inflationen i Sverige har varit högre under de borgerliga åren jämfört med<br />
såväl åren 1970—1976 som penningvärdeförsämringen i övriga i-länder under<br />
åren efter 1976.</p>
<p>Fördelningen av välfärden har blivit ojämnare under de borgerliga åren.<br />
Gigantiska belopp har förts över från sparare till låntagare. Förmögenheter i<br />
inflationssäkra tillgångar har stigit kraftigt i värde, samtidigt som reallönerna<br />
sjunkit.</p>
<p>Den regionala balansen har försämrats. Skogslänens andel av industrisysselsättningen<br />
har minskat. Det allmänt försvagade arbetsmarknadsläget i<br />
riket har slagit särskilt hårt i de svagare regionerna.</p>
<p>Statsbudgeten har i snabb takt underminerats under de borgerliga åren och<br />
uppvisar nu alltmer gigantiska underskott. Detta speglar i sin tur den trendmässiga<br />
finansiella försvagningen av den offentliga sektorn.</p>
<p>Investeringarna inom industrin beräknas i år bli 35% lägre än 1976. Denna<br />
svaga utveckling av vår produktionsbas kommer att försvåra uppnåendet av<br />
balans i utrikesbetalningarna.</p>
<p>Den svaga investeringsutvecklingen är desto allvarligare som underskottet i<br />
bytesbalansen under de borgerliga åren visat en trendmässig försämring.</p>
<p>Den svaga investeringsutvecklingen i kombination med det ökande bytesbalansunderskottet<br />
innebär att sparkvoten i den svenska ekonomin reducerats,<br />
dvs. den andel av våra löpande inkomster som vi avsätter för att trygga<br />
en tillfredsställande inkomstutveckling i framtiden har minskat. Under de<br />
socialdemokratiska åren låg denna sparkvot på ca 15% av nationalinkomsten.<br />
Under de borgerliga åren har den sjunkit först till drygt 7% och under de<br />
senaste två åren av s. k. sparpolitik till 5%. Denna utveckling innebär ett<br />
direkt hot mot vår framtida välfärdsutveckling.</p>
<p>Det är i ljuset av den ökande arbetslösheten och de växande samhällsekonomiska<br />
obalanserna som regeringens reviderade finansplan måste bedömas.</p>
<p>Vi konstaterade att orsakerna till den negativa utvecklingen av den sven</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ska ekonomin i allt väsentligt står att finna i de borgerliga regeringarnas<br />
misslyckade ekonomiska politik. Visserligen harden internationella utvecklingen<br />
sedan mitten av 1970-talet varit mycket svagare än tidigare under<br />
efterkrigstiden. Men detta förklarar inte varför den svenska produktionsutvecklingen<br />
varit svagare och inflationen varit snabbare än i övriga industriländer.</p>
<p>I stället för att motverka konjunktursvängningarna, har de borgerliga<br />
regeringarnas stabiliseringspolitik förvärrat dessa svängningar. Följden av<br />
detta har blivit en ökad inflation och därmed ökad arbetslöshet.</p>
<p>Den resursanvändning som den borgerliga politiken lett till har inneburit<br />
att mycket stora finansiella resurser satts in i krisföretag och krisbranscher,<br />
utan att svensk ekonomi i någon större utsträckning tillförts ny, ekonomisk<br />
livsduglig produktionskapacitet. En otillräcklig andel av inkomsterna har<br />
avsatts till investeringar och förbättring av bytesbalansen.</p>
<p>De sociala och ekonomiska kostnaderna för den anpassning av produktionsstrukturen<br />
som den internationella utvecklingen gjort nödvändig har i<br />
orimligt stor utsträckning fallit på arbetstagarna. Kapitalägarna har däremot<br />
i regel hållits skadeslösa.</p>
<p>Fördelningspolitiken under de borgerliga åren har lett till ökade klyftor<br />
mellan olika grupper i samhället. Politiken har varit inriktad på konfrontation<br />
med löntagarna, i stället för att söka lösa landets problem genom<br />
konstruktivt samarbete.</p>
<p>Den misslyckade stabiliseringspolitiken har man sökt skyla över genom att<br />
skylla svårigheterna på en förment drastisk försämring av ”arbetsmarknadens<br />
funktionssätt”. Med denna illa underbyggda tes som redskap har regeringen<br />
angripit sådana viktiga inslag i den sociala tryggheten som lagen om<br />
anställningsskydd. Samma motivering används även i samband med förslaget<br />
om återinförande av karensdagarna. Nedskärningarna av de arbetsmarknadspolitiska<br />
ambitionerna, som ligger bakom den nuvarande rekordarbetslösheten,<br />
söker man likaså rättfärdiga som ett sätt att förbättra ”arbetsmarknadens<br />
funktionssätt”.</p>
<p>Den borgerliga fördelningspolitiken har även i en rad andra avseenden<br />
fördjupat klyftorna i samhället. De olika sociala nedskärningarna har slagit<br />
hårdast på de grupper som har de lägsta inkomsterna. För de egna grupperna<br />
har man däremot ordnat stora favörer: för förmögna aktieägare har det starkt<br />
skattesubventionerade skattesparandet inneburit stora förmögenhetsökningar,<br />
för skogsägarna har den ena skattefavören beslutats efter den andra,<br />
samtidigt som avverkningen sjunkit och landet tvingats att öka importen av<br />
virke för att tillgodose industrins behov.</p>
<p>En avgörande orsak till att de stora obalanserna i samhällsekonomin har<br />
uppstått är den budgetpolitik som de borgerliga partierna fört. Denna har<br />
inneburit att man ökat statsutgifterna i snabbare takt än under perioden<br />
1970—1976, samtidigt som statsinkomsterna tillåtits minska i reala termer.</p>
<p>Denna budgetpolitik är en logisk konsekvens av den starkt överbudsbeto</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nade ekonomiska politik som de borgerliga partierna stod för i oppositionsställning.<br />
Man lovade å ena sidan en rad ökningar av de statliga utgifterna<br />
utöver vad socialdemokraterna stod för, å andra sidan förespeglade man<br />
väljarna sänkta skatter. Denna överbudspolitik får nu folkhushållet i stort,<br />
och de svagare grupperna i synnerhet, bära bördorna av.</p>
<p>Avstämningen av 1980 års långtidsutredning (LU82)</p>
<p>Den nyligen offentliggjorda avstämningen av 1980 års långtidsutredning,<br />
som gjorts inom ekonomidepartementet, ger i allt väsentligt samma bild av<br />
hur allvarlig den strukturella försämringen av den svenska ekonomin varit<br />
under de borgerliga åren. Trots att utredningen utgår från samma allmänna<br />
ekonomisk-politiska filosofi som de borgerliga regeringarna baserat sin politik<br />
på, tvingas man konstatera att utvecklingen i avgörande avseenden varit<br />
otillfredsställande.</p>
<p>ILU 80 presenterades dels ett huvudalternativ, alternativ 1, som representerade<br />
en utvecklingsväg som skulle föra den svenska ekonomin mot samhällsekonomisk<br />
balans under åren 1979-1985, dels ett alternativ 2, som<br />
innebar att de samhällsekonomiska obalanserna skulle fördjupas. I LU 82<br />
gör man jämförelser mellan LU 80:s två alternativ och utfallet under åren<br />
1979-1981.1 allt väsentligt har utfallet följt alternativ 2, det s. k. katastrofalternativet.<br />
Att utvecklingen har denna inriktning blir ännu mera uppenbart<br />
om man, med hjälp av regeringens egna prognoser, utvidgar utvärderingen<br />
till att omfatta även år 1982.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 1. LU 80:s två alternativ och utfallet 1979—1982</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1979</p>
</td>
<td><p>1982 enl. LU801</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">Utfall 1979-1982</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Alt. 1</p>
</td>
<td><p>Alt. 2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>BNP</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,5</p>
</td>
<td><p>1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0.7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Industriinvesteringar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,0</p>
</td>
<td><p>-1,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">-1,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Export, varor och tjänster</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,0</p>
</td>
<td><p>2,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Privat konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,6</p>
</td>
<td><p>1,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">-0,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,9</p>
</td>
<td><p>2,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Total konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,7</p>
</td>
<td><p>1,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Reallön</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,6</p>
</td>
<td><p>0,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:13px;">-1,9</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>1 Den totala procentuella förändring som skulle ha erhållits under åren 1979—1982 om<br />
utvecklingen under dessa år motsvarat den genomsnittliga årliga förändringen under<br />
åren 1979-1985 enligt LU80:s resp. alternativ.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>LU 80:s framskrivningar utgick från att ökad tillväxt och förbättrad samhällsekonomisk<br />
balans skulle uppnås genom exportledd expansion av produktionen.<br />
För att denna skulle bli möjlig erfordrades en mycket återhållsam<br />
konsumtionsutvecklingoch sjunkande reallöner. Detta skulle möjliggöra en<br />
sänkning av våra relativa exportpriser, varigenom det skulle bli möjligt att<br />
öka exporten av varor och tjänster i snabbare takt än vad världsmarknaden<br />
expanderade.</p>
<p>Av tabell 1 framgår att utvecklingen hitintills har inneburit att uppoffring</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>arna i form av en återhållsam konsumtionsutveckling, och i ännu högre grad i<br />
form av minskade reallöner, har varit större än vad som krävdes i LU80:s<br />
alternativ 1, det alternativ som skulle leda till balans.</p>
<p>Likväl har resultaten när det gäller tillväxt, export och investeringar varit<br />
klart sämre än t. o. m. i LU 80:s alternativ 2, katastrofalternativet.</p>
<p>När det gäller att förklara varför den faktiska utvecklingen under åren<br />
1979—1982 blivit sämre än alternativ 2 i LU 80, hänvisas i LU 82 dels till den<br />
svaga internationella utvecklingen, dels till de strukturella svagheterna och<br />
trögheterna i den svenska ekonomin. Stort utrymme ägnas åt att diskutera<br />
den bristande anpassningen av vår industristruktur till den förändrade internationella<br />
efterfrågan. Den under de borgerliga åren starkt ökade subventioneringen<br />
av näringslivet lyfts fram som en förklaring till denna bristande<br />
strukturella anpassning. Viare ägnas de ökade budgetunderskotten och den<br />
offentliga sektorns ökande finansiella underskott omfattande utrymme. Slutligen<br />
återkommer den från LU 80 välkända teorin om den avtagande rörligheten<br />
på arbetsmarknaden som ett hinder för industriell expansion.</p>
<p>Den äger i och för sig sin riktighet att det sämre utfallet för exporten till en<br />
del förklaras av att den internationella ekonomin utvecklas svagare än vad<br />
som antogs i LU 80. Sveriges exportmarknader har således expanderat med<br />
4,4% i stället för beräknade 5,4%. Samtidigt kan man konstatera att den del<br />
av exportutvecklingen som förklaras av vår egen konkurrenskraft, dvs. utvecklingen<br />
av våra marknadsandelar, förklarar en väsentlig del av den sämre<br />
exportutvecklingen.</p>
<p>Tabell 2. Tillväxten på Sveriges exportmarknader och Sveriges marknadsandelar<br />
1979-1982</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Alt. 1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>LU 80</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;">Utfall</p>
</td>
</tr></table><table class="skannad"><tr><td><p>o Marknadstillväxt</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">5,4</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>o Relativprissänkning</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">-3,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>o Sveriges marknadsandelar</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">+ 1,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-1,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>o Export</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">6,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,9</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: LU 80, reviderad nationalbudget 1982 och OECD:s economic outlook 30 december<br />
1981.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Hade de svenska företagen förmått återvinna marknadsandelar i den takt<br />
som i LU 80 ansågs vara möjligt, skulle vår export i dag ha varit bortåt 10%<br />
högre i volym än vad den är. Den ökade konkurrenskraften på exportmarknaderna<br />
hade motsvarats av en starkare ställning även på hemmamarknaden.<br />
Sammantaget skulle det varit möjligt att uppnå en högre tillväxt och ett lägre<br />
bytesbalansunderskott än vad som nu blivit fallet.</p>
<p>De olika strukturella trögheterna kan delvis förklara den svaga produktionsökningen,<br />
den sämre utvecklingen. Som påpekas i flera av socialdemokraternas<br />
motioner har den borgerliga näringspolitiken inte förmått styra in<br />
resurserna så att de bidragit till att öka vår ekonomiskt livskraftiga produk</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_18" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tionskapacitet. I andra avseenden är LU 82:s diskussion av statliga subventioner<br />
missvisande. Exempelvis inkluderar man subventionerna till bostadsbyggandet<br />
och boendet bland de subventioner som skulle ha hindrat en<br />
expansion av den konkurrensutsatta sektorn. Till stor del utgörs ju dessa<br />
subventioner av rena inkomstöverföringar (främst bostadsbidrag och räntesubventioner<br />
till boendet), vars syfte är att möjliggöra för de breda grupperna<br />
att efterfråga en god bostad. I och för sig kan det vara välmotiverat att<br />
diskutera i vilken utsträckning dessa transfereringar uppnår de uppsatta<br />
fördelningspolitiska målen. Någon sådan diskussion av den fördelningspolitiska<br />
effektiviteten hos dessa transfereringar sker dock ej i LU 82.</p>
<p>Att stödet till boendet däremot i större utsträckning skulle ha reducerat vår<br />
potentiella produktionskapacitet visas inte på något övertygande sätt. Snarare<br />
får denna kritik ses som en invändning mot de fördelningspolitiska ambitionerna<br />
bakom stödet till boendet.</p>
<p>Om man således kan och fortlöpande bör diskutera effektiviteten och<br />
inriktningen av samhällets stödpolitik, så lider LU 82:s tes om trögheterna på<br />
utbudssidan som förklaring till den sämre utvecklingen av en avgörande<br />
svaghet. Under den period som utvärderingen avser har nämligen företagen<br />
själva angivit efterfrågan, och inte några andra faktorer, som den faktor som<br />
begränsat produktionen (se diagram).</p>
<p>Diagram Trång sektor enligt konjunkturbarometern</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Procent Efterfrågan på företagets produkter</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_16"><p>tlristen pä arbetskraf t</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>100</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>90 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>80 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>70 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>60 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>50 </p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>40 </p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>30 _</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>20 _</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>10 _</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Källa: Konjunkturinstitutet.</p>
</div>
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_6" />
<div class="block ml_34" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>I motsats till utbudssidan ägnas efterfrågeutvecklingen och den ekonomiska<br />
politiken en utomordentligt blygsam plats i LU 82. Visserligen belyser<br />
man på olika sätt hur subventionsgraden i ekonomin har ökat och hur<br />
finanspolitiken under hela 1970-talet haft en expansiv verkan på efterfrågan.</p>
<p>I fråga om finanspolitikens effekter på konjunktursvängningarna och därmed<br />
dess betydelse för inflationsutvecklingen nöjer man sig dock med följande<br />
konstaterande:</p>
<p>”Detta avspeglar en utveckling där finanspolitiken vissa år blivit för expansiv<br />
i den meningen att den drivit fram ett kapacitetsutnyttjande som verkat<br />
inflationsdrivande</p>
<p>Men huvudförklaringen läggs likväl på den bristande strukturella anpassningen<br />
i ekonomin. Inget sägs därmed om vad effekterna kan tänkas vara av<br />
att, som fallet var 1979, stimulera ekonomin i en takt av nästan 4% av BNP,<br />
samtidigt som den internationella efterfrågan och lagerinvesteringarna vände<br />
uppåt.</p>
<p>Därmed förbigår LU 82 med tystnad den kanske viktigaste orsaken bakom<br />
den svaga utvecklingen i den svenska ekonomin: den höga inflationen under<br />
de borgerliga regeringarna, som har medfört försämrad konkurrenskraft för<br />
svensk industri på såväl export- som hemmamarknaderna.</p>
<p>Från den relativprisnivå som uppnåddes genom devalveringarna 1977, steg<br />
de svenska relativpriserna med mera än 5% under 1979 och 1980. Följden<br />
blev också att vi under dessa år tappade ca 6% av våra marknadsandelar i<br />
volym räknat. Hade vi bara kunnat hålla oförändrade relativpriser skulle vår<br />
export ha kunnat vara avsevärt högre i dag än vad den är.</p>
<p>Reviderad finansplan 1982</p>
<p>Det är mot bakgrund av de djupa balansbristerna i den svenska ekonomin,<br />
så som de beskrivits i de socialdemokratiska motionerna och nu även i allt<br />
väsentligt bekräftats av LU 82, som den borgerliga regeringens ekonomiska<br />
politik i reviderad finansplan bör bedömas. Denna politik bygger huvudsakligen<br />
på tre element: fjolårets devalvering, förhoppningar om att den inhemska<br />
inflationen skall avta och en fullständigt otillräcklig arbetsmarknadspolitik.<br />
I övrigt ger den reviderade finansplanen uttryck för samma åtstramningspolitik<br />
som numera förs i en rad västliga ekonomier.</p>
<p>Bakom denna politik ligger en ideologiskt motiverad motvilja mot att från<br />
statens sida påverka det ekonomiska skeendet. De ekonomiska problemen<br />
skall överlåtas till marknadskrafternas fria spel. Enligt denna syn är det<br />
faktum att investeringarna sjunker och arbetslösheten stiger inte skäl nog för<br />
statsmakterna att ingripa för att påverka utvecklingen. Denna politik, som<br />
förts sedan 1980 och som nu drivs vidare under 1982, har bidragit till att sänka<br />
kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin på ett sådant sätt att betydande<br />
välfärdsvärden gått till spillo. Allvarligast är givetvis att arbetslösheten<br />
tillåtits stiga till de nuvarande rekordnivåerna. Men den ekonomiska politiken<br />
har likaså lett till att näringslivets investeringar och i synnerhet industri</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>investeringarna drabbats mycket hårt. I stället för att underlätta, försvårar en<br />
dylik utveckling den nödvändiga strukturomvandlingen.</p>
<p>Till bilden av den borgerliga ekonomiska politiken hör att man, trots<br />
mycket tal om behovet av ett mera flexibelt utbud i ekonomin, inget gör åt<br />
utbudet på för svensk produktion och bytesbalans avgörande delmarknader.<br />
Inom arbetsmarknadspolitiken skärs ambitionsnivån ned, vilket minskar<br />
arbetskraftens rörlighet och möjlighet att anpassa sig till förändringar i<br />
efterfrågan. På energipolitikens område har man underlåtit att stimulera de<br />
investeringar som krävs för att göra Sverige mindre olje- och energiberoende.</p>
<p>På skogspolitikens område vidtas inga åtgärder alls för att öka virkesutbudet,<br />
vilket betyder att landet i dess nuvarande obalans medvetet avstår från<br />
exportinkomster motsvarande mellan Vi och lA av bytesbalansunderskottet.</p>
<p>I stället ger regeringen uttryck för en glättig syn på våra balansbrister<br />
genom att bl. a. uttrycka tillfredsställelse över att bytesbalansunderskottet<br />
reducerats, trots att detta till helt övervägande del förklaras av lågkonjunkturen.<br />
Eller som t.o.m. LU82 konstaterar: ”Trots den svaga exportutvecklingen<br />
har bytesbalanssituationen förbättrats något sedan 1980. Detta beror<br />
på en mycket kraftig nedgång i importen, som förklaras av en svag hemmamarknadsefterfrågan,<br />
sjunkande investeringar och en betydande lageravveckling<br />
främst på oljesidan. Detta innebär att man huvudsakligen måste<br />
betrakta förbättringen i bytesbalansunderskottet 1981 som en konjunkturell<br />
företeelse. Man kan knappast dra slutsatsen att vårt strukturella underskott<br />
minskat mellan 1980 och 1981.” Under 1982 förväntas den inhemska efterfrågan<br />
inte öka jämfört med 1981. Samtidigt sjunker investeringarna ytterligare,<br />
varför den underliggande samhällsekonomiska obalansen i själva verket<br />
ytterligare fördjupas.</p>
<p>Regeringens arbetsmarknadspolitik</p>
<p>I ett och ett halvt år har de fackliga organisationerna, arbetsmarknadsmyndigheterna<br />
och socialdemokraterna krävt snabba och kraftfulla åtgärder för<br />
att förebygga en kommande arbetslöshetskris. I första hand har efterlysts en<br />
radikal omläggning av den ekonomiska politiken inriktad på att bryta nedgången<br />
i industriinvesteringarna och öka den ekonomiska aktiviteten för att<br />
stärka statsfinanserna och undvika en påtvingad nedrustning av de sociala<br />
trygghetssystemen. Vid upprepade tillfällen har man klargjort sambanden<br />
mellan å ena sidan stagnerande industriproduktion, fallande investeringar<br />
och minskad inhemsk efterfrågan och å andra sidan den ökande arbetslösheten.<br />
Varningssignalerna blev under vintern och våren 1981 allt tydligare.<br />
Kraven på åtgärder återupprepades från allt flera håll.</p>
<p>Eftersom den allmänna aktiviteten i ekonomin tilläts fortsätta att falla,<br />
fann sig arbetsmarknadsverket föranlåtet att gång på gång under tiden från<br />
november 1980 till oktober 1981 göra regeringen uppmärksam på lägets<br />
allvar. Likafullt valde regeringen att konsekvent pruta ned arbetsmarknads</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>verkets krav på omedelbara insatser mot den öppna arbetslösheten. Det<br />
faktiska skeendet styrks av följande fakta.</p>
<p>o Undertiden 1980-11-28-1982-01-29begärdeAMSex</p>
<p>tra medel för beredskapsarbeten med totalt 6300 milj. kr.</p>
<p>o Med anledning av dessa krav beviljade regeringen 1916 milj. kr.</p>
<p>Resultatet av regeringens handlande kan nu avläsas i offentlig arbetslöshetsstatistik.<br />
Sålunda steg arbetslösheten under hösten 1981 och våren 1982<br />
upp till rekordnivåer. Under första kvartalet 1982 uppgick antalet öppet<br />
arbetslösa till i genomsnitt 137000 personer eller 3.2% av arbetskraften.<br />
Detta är de högsta tal som noterats i modern arbetslöshetsstatistik. Samtidigt<br />
steg den dolda arbetslösheten snabbt. Den ofrivilliga deltiden ökade samtidigt<br />
som utbudet av arbetskraft snabbt försvagades — allt fler fann det lönlöst<br />
att söka efter arbete. Sambandet mellan regeringens arbetsmarknadspolitik<br />
och arbetslöshetens utveckling klargörs om man betänker att arbetslösheten<br />
vid inget tillfälle under vintern och våren hade behövt överstiga 100000<br />
personer, om regeringen blott varit beredd till samma insatser som exempelvis<br />
vintern 1979.</p>
<p>Särskilt hårt har arbetslösheten slagit mot byggnadssektorn. Därför har<br />
AMS vid upprepade tillfällen vänt sig till regeringen med krav på åtgärder för<br />
att stimulera byggarbetsmarknaden. När framställningarna så småningom<br />
behandlats — i flera fall har AMS fått vänta i månader — har prutningarna<br />
varit mycket stora.</p>
<p>Totalt har AMS vid olika tillfällen Totalt har regeringen fram till tibegärt<br />
7 900 milj. kr den för kompletteringspropositio</p>
<p style="margin-left:172px;">nen medverkat till byggnadsinvesteringar<br />
på 800 milj. kr.</p>
<p>I februari och april 1982 vände sig AMS ånyo till regeringen med krav på<br />
åtgärder. Bl. a. krävde man ytterligare ca 3000 milj. kr. till beredskapsarbeten<br />
och 4000 milj. kr. till offentligt byggande, som komplement till<br />
förslag om bl. a. åtgärder för att öka reparations- och ombyggnadsarbetena i<br />
bostadssektorn.</p>
<p>Med de förslag som nu framläggs i kompletteringspropositionen fortsätter<br />
regeringen på den inslagna vägen. I stället för att sätta in arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder i full styrka så skär regeringen ned AMS krav.</p>
<p>Regeringen ger sålunda blott 1100 milj. kr. till beredskapsarbeten och 600<br />
milj. kr. till byggande. Man är bara beredd att avsätta ca en fjärdedel av de<br />
resurser som AMS ansett nödvändiga för att förhindra en ytterligare stegring<br />
av arbetslösheten.</p>
<p>Vad gäller beredskapsarbeten, så krävde AMS medel för 8 miljoner dagsverken<br />
för budgetåret 1982/83. Man gjorde samtidigt fullt klart att utan en<br />
sådan insats kan en ytterligare stegring av arbetslösheten under 1982/83<br />
svårligen undvikas. Trots dessa klara besked från AMS föreslår regeringen</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>nu att insatserna skärs ned till 1 100 milj. kr. Detta betyder att anslaget bara<br />
räcker till 5,4 miljoner dagsverken 1982/83. Under det budgetår, 1981/82,<br />
som nu går mot sitt slut, har AMS fått pengar för 6,5 miljoner dagsverken.<br />
Vad regeringen kallar nya krafttag mot arbetslösheten är med andra ord en så<br />
kraftig prutning av AMS krav att en direkt nedskärning av antalet sysselsatta<br />
i beredskapsarbeten kommer att framtvingas, för såvitt inte ytterligare medel<br />
anvisas. Det är här fråga om en nedskärning från i genomsnitt 32000 sysselsatta<br />
innevarande budgetår till ca 25000 under 1982/83.</p>
<p>Lika flagranta är regeringens försummelser på byggnadsområdet. En rad<br />
byggen har legat startklara i månader och år. Under tiden har arbetslösheten<br />
i byggnadsverksamheten och byggmaterialindustrin fått raka i höjden.</p>
<p>Regeringens passivitet inom arbetsmarknadspolitiken har också hårt drabbat<br />
ungdomen. I februari 1982 var 45000 ungdomar under 25 år öppet<br />
arbetslösa, vilket innebär en arbetslöshet på ca 7%. Arbetslösheten bland<br />
ungdomar är därmed mer än dubbelt så hög som för hela befolkningen.<br />
Lägger man ihop antalet arbetslösa ungdomar med antalet ungdomar i<br />
beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning, så är siffrorna för denna<br />
vinter dock inte högre än för tidigare år. Regeringen har alltså valt att ställa<br />
ungdomar arbetslösa i stället för att erbjuda utbildning eller beredskapsarbete.<br />
Insatserna mot ungdomsarbetslösheten har också avsevärt försvårats av<br />
regeringens ryckiga politik med ständiga förändringar av de statliga reglerna.<br />
Exempelvis har regeringen inte kunnat lämna klara besked om villkoren för<br />
statsbidragen till de nyligen inrättade ungdomsplatserna. Det har allvarligt<br />
försvårat för kommunerna att på längre sikt planera för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten<br />
.</p>
<p>Regeringens "utbudspolitik”: virkesförsörjningen och energiinvesteringarna</p>
<p>Den medvetna neddragningen av de arbetsmarknadspolitiska ambitionerna<br />
innebär förutom andra stora sociala och ekonomiska kostnader att utbudet<br />
av arbetskraft kommer att minska och anpassningen av arbetskraftsutbudet<br />
till den förändrade efterfrågan att reduceras. Den borgerliga regeringens<br />
passivitet när det gäller att mobilisera landets resurser är emellertid uppenbar<br />
även på andra områden. Ett sådant är virkesförsörjningen.</p>
<p>Under de senaste åren har produktionen inom skogsindustrin legat på en<br />
nivå motsvarande mellan 70 och 80% av den praktiska produktionskapaciteten.<br />
Det låga kapacitetsutnyttjandet har inte berott på dåliga konjunkturer.<br />
Tvärtom har efterfrågan på skogsindustriprodukter varit god. Detta kan<br />
bl. a. avläsas av att andra länder har ökat sin produktion och export kraftigt.<br />
Den svenska skogsindustrin har därvid förlorat betydande marknadsandelar.</p>
<p>Orsaken till den här situationen är de låga avverkningarna i det svenska<br />
skogsbruket. Skogsindustrin har inte kunnat få virke så att industrikapaciteten<br />
har kunnat utnyttjas i den utsträckning marknaden medgett. Enligt<br />
virkesförsörjningsutredningens beräkningar sjönk avverkningarna från i genomsnitt<br />
71 miljoner m3sk under första hälften av 1970-talet till i genomsnitt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>57 miljoner m3sk under andra hälften. Minskningen uppgår sålunda till inte<br />
mindre än 20%.</p>
<p>Nedgången i avverkningsnivån har väsentligen ägt rum inom privatskogsbruket.<br />
De låga avverkningarna beror inte på att man tidigare skulle ha<br />
överavverkat. Enligt det beslut som fattades av riksdagen 1979 är skogspolitiken<br />
inriktad på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktig årlig avverkningsnivå<br />
på i genomsnitt 75 miljoner m3sk. De 57 miljoner m3sk som<br />
avverkats per år under 1970-talets fem sista år ligger 18 miljoner m3sk eller<br />
nära 25% under den nivå som fastlagts av riksdagen.</p>
<p>Följden av råvarubristen har blivit att Sverige har gått miste om exportinkomster<br />
på åtskilliga miljarder kronor årligen.</p>
<p>Råvarubristen har dessutom medfört nedläggningar av företag med ökad<br />
arbetslöshet som följd, ofta på orter utan alternativ sysselsättning. Förlusten<br />
av exportinkomster och en onödigt höjd arbetslöshet är särskilt allvarliga<br />
med hänsyn till den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i.<br />
Behovet av ökade exportinkomster och fler arbetstillfällen är nu större än<br />
någon gång tidigare under efterkrigstiden.</p>
<p>Socialdemokraterna har i program och riksdagsmotioner anvisat en rad<br />
konkreta vägar för att komma till rätta med råvarubristen. Regeringen har<br />
dock under flera år i stort sett valt att negligera problemet. De åtgärder som<br />
faktiskt har vidtagits, gallringsbidrag och vissa stimulanser via skattesystemet,<br />
har varit otillräckliga och ibland till och med verkat hämmande på<br />
avverkningarna.</p>
<p>Problemen med de låga avverkningarna har dessutom belysts både av<br />
konjunkturinstitutet i den preliminära nationalbudgeten och i LU 82.</p>
<p>LU 82 konstaterar sammanfattningsvis:</p>
<p>”Då skogsindustrins konkurrenskraft har stärkts under det senaste året<br />
kommer detta tillsammans med en uppgång i den internationella konjunkturen<br />
att ge möjligheter till betydande exportökningar under de närmaste åren.<br />
Att inte utnyttja denna möjlighet skulle vara samhällsekonomiskt mycket<br />
kostsamt. Vår bedömning är emellertid att det är stor risk att de åtgärder som<br />
hittills vidtagits för att stimulera virkesutbudet kommer att visa sig otillräckliga<br />
för att säkerställa skogsindustrins virkesbehov."</p>
<p>Inte heller dessa påpekanden har förmått regeringen att vidta effektiva<br />
åtgärder. De förslag som nyligen har lagts fram med anledning av virkesförsörjningsutredningens<br />
betänkande (prop. 1982/82:177 och 182) ändrar inte<br />
på detta förhållande. Förslagen innehåller smärre justeringar av skogsvårdslagen<br />
som i sig är viktiga men som endast kommer att innebära en marginell<br />
påverkan på avverkningarna. Utredningens viktigaste förslag, om införandet<br />
av minimiavverkningsregler. har regeringen avvisat. Förslagen till förändringar<br />
av reglerna för skogskonton m. m. ger skogsägarna ytterligare ekonomiska<br />
förmåner, men det är en typ av åtgärder som tidigare har dokumenterats<br />
vara verkningslösa.</p>
<p>Ett annat område av den största betydelse för att nedbringa bytesbalans</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>underskottet och höja sysselsättningen, är energiinvesteringarna.</p>
<p>Regeringen har inte tagit till vara de möjligheter till en kraftfull politik som<br />
1981 års riksdagsbeslut om energiförsörjningen skapade. Därmed försvåras<br />
våra möjligheter att avveckla kärnkraften, minska oljeberoendet och öka<br />
sysselsättningen i vårt land.</p>
<p>Den borgerliga riksdagsmajoriteten har konsekvent avslagit socialdemokratiska<br />
förslag för en offensiv energipolitik. Det gäller t. ex. ökat stöd till<br />
oljeersättningsfonden, förbättrade möjligheter för kommunerna att skärpa<br />
hushållningen med energi i byggnader och lokaler, samhälleliga initiativ för<br />
en kraftfull teknikupphandling, en plan för vattenkraftens utbyggnad upp till<br />
de av riksdagen beslutade 88 TWh, utvecklingsplan för raffinaderier och<br />
petrokemisk industri samt statliga initiativ för att skapa bolagsbildningar för<br />
bl. a. skogsbränslen och torv.</p>
<p>De borgerliga regeringarnas "sparpolitik"</p>
<p>Alltsedan förhösten 1980 har de borgerliga regeringarnas ekonomiska<br />
politik varit inriktad på att skära ned de offentliga utgifterna. Förslagen till<br />
nedskärningar har presenterats dels i separata ”sparpaket” (prop. 1980/<br />
81:20,1980/81:116,1980/81:118,1981/82:30), deisi 1982 års budgetproposition.</p>
<p>Bakgrunden till denna nedskärningspolitik är den ansvarslösa budgetpolitik<br />
som de borgerliga regeringarna fört efter 1976. Mot socialdemokraternas<br />
bestämda varningar tillät man allt större underskott i statsbudgeten. En<br />
bristfällig budgetprövning i kombination med omfattande transfereringar till<br />
näringslivet lade grunden för den negativa trenden för budgetsaldot. Den<br />
svaga ekonomiska tillväxten i kombination med en rad inkomstförsvagande<br />
åtgärder urholkade samtidigt statsinkomsterna efter 1978. Samtidigt drev<br />
inflationen upp de statliga utgifterna. (De borgerliga partiernas budgetpolitik<br />
diskuteras mera ingående under budgetavsnittet nedan.)</p>
<p>Från stabiliseringspolitisk synpunkt har nedskärningen av de offentliga<br />
utgifterna satts in med sämsta tänkbara tidsmässiga inpassning i konjunkturförloppet.<br />
Åtstramningen 1980 och de följande nedskärningsåtgärderna har<br />
nämligen sammanfallit med att lagercykeln och den internationella ekonomin<br />
gått in i en lågkonjunkturfas. Den sammanlagda effekten av att såväl de<br />
oberoende efterfrågefaktorerna som den ekonomiska politiken svängt om i<br />
restriktiv riktning är betydande. För 1981 beräknas den inhemska efterfrågan<br />
ha reducerats med nära 3% av BNP. En återkommande motivering i regeringens<br />
försvar för sin politik är att vi i Sverige inte kan hålla ett högre<br />
efterfrågetryck än i omvärlden. Men i realiteten har den svenska efterfrågeutvecklingen<br />
varit avsevärt svagare än den i och för sig stagnerande efterfrågeutvecklingen<br />
i omvärlden. För OECD-området i sin helhet registrerades<br />
trots allt en positiv BNP-tillväxt 1981, även om den stannade vid 1,2%. Och<br />
även jämfört med Västeuropa var efterfrågefallet snabbare i Sverige. Genom<br />
att åtstramningspolitiken fått en sådan ensidig inriktning på nedskärningar</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>inom den offentliga sektorn, utan att politiken förmått att skapa en kompenserande<br />
efterfrågeuppgång inom andra sektorer, har de samlade produktions-,<br />
sysselsättnings- och välfärdsförlusterna blivit avsevärda.</p>
<p>Åtstramningens inverkan på prisbildningen under 1981 är sannolikt negativ.<br />
Åtstramningens effekter blev mest kännbara under loppet av 1981.<br />
Eftersom löneavtalet för 1981 och 1982 redan slöts i början av 1981, kan<br />
åtstramningspolitiken sägas ha varit verkningslös, t. o. m. utifrån regeringens<br />
snäva målsättning att genom lågt kapacitetsutnyttjade och stigande arbetslöshet<br />
pressa ned lönerna. Tvärtom talar allt för att det låga kapacitetsutnyttjandet<br />
medfört högre totala kostnader per producerad enhet än vad som<br />
annars skulle ha varit fallet.</p>
<p>Åtstramningspolitikens konsekvenser för resursanvändningen har likaså<br />
varit klart negativa. Det minskade kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, som<br />
är en följd av den ensidiga åtstramningspolitiken, har bromsat upp investeringsverksamheten<br />
i samhället. Särskilt uttalat har detta varit fallet beträffande<br />
industriinvesteringarna, som beräknas sjunka med sammanlangt nära<br />
20% under 1981 och 1982. Industribyggnationen, som är en god mätare på<br />
investeringar som syftar till att öka produktionskapaciteten, beräknas sjunka<br />
med drygt 30%. Samtidigt som de borgerliga regeringarna presenterat den<br />
ena ”sparplanen” efter den andra har således det produktiva sparandet<br />
pressats ned ytterligare från en redan alldeles otillräckligt låg nivå. I stället<br />
för att förstärka vår produktionskapacitet har den ensidiga åtstramningspolitiken<br />
ytterligare försvagat vår ekonomi.</p>
<p>Från resursanvändningssynpunkt är det även belysande hur ”sparpolitiken”<br />
slagit inom den offentliga sektorn. Även där har nedskärningarna med<br />
särskild kraft drabbat investeringarna, medan konsumtionen har fortsatt att<br />
öka, om än i reducerad takt.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Tabell 3. Den offentliga sektorns resursförbrukning</p>
<p>Årlig procentuell förändring i volym</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">1981</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1982</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentlig konsumtion</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,9</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Offentliga investeringar</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-6,1</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-2.0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">0,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-0,5</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_2"><p>Källa: Reviderad nationalbudget 1982.</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Försvagningen av ekonomin sker emellertid inte enbart genom att investeringarna<br />
har motverkats som en följd av åtstramningspolitiken. Den sker<br />
även genom att åtstramningspolitiken bidrar till att öka inkomst- och förmögenhetsklyftorna<br />
i samhället. Regeringen hävdar i den reviderade finansplanen<br />
att nedskärningarna ”utformats så att svaga grupper i vårt samhälle<br />
skyddas samtidigt som de nödvändiga kostnadsbesparingarna kommer till<br />
stånd”.</p>
<p>Det är emellertid högst anmärkningsvärt att regeringen inte i något sammanhang<br />
har velat bygga under dessa och liknande påståenden genom någon</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>dokumentation över de fördelningspolitiska effekterna av sin nedskärningspolitik.<br />
Redan detta faktum tyder på att påståendena inte har någon grund.<br />
Tvärtom är det ju så som socialdemokraterna vid flera tillfällen påvisat att<br />
åtstramningspolitiken antingen den tar sig uttryck i karensdagar, urholkat<br />
arbetslöshetsunderstöd, reducerad arbetsmarknadspolitik eller bantade insatser<br />
för de handikappade drabbat de svagare i samhället. Nyligen har<br />
dessutom framkommit att beräkningar som gjorts inom kanslihuset och<br />
refererats i finansutskottet men inte offentliggjorts bekräftar denna allmänna<br />
slutsats. Enligt dessa beräkningar har låginkomsttagarna fått vidkännas procentuellt<br />
sett kraftigare inkomstminskningar än höginkomsttagarna.</p>
<p>Tabell 4. Effekten av de s. k. ”sparplanerna" på olika typer av hushåll</p>
<p>"Tabellen visar i procent med hur mycket tre olika hushålls disponibla inkomster,<br />
dvs. pengar i plånboken, minskat på grund av regeringens sparplaner. Tabellen ger<br />
klara skillnader mellan låg-, medel- och höginkomsttagare.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Inkomstläge</p>
</td>
<td><p>Låg</p>
</td>
<td><p>Medel</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Hög</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Ensamstående</p>
</td>
<td><p>-7,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-5,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4,8</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Familj med ett barn</p>
</td>
<td><p>-6,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-5,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">-4,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Enstamstående med ett barn</p>
</td>
<td><p>-6,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">-5.6</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;"></p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p>För ensamstående med ett barn har ingen höginkomsttagare beräknats.</p>
<p>Tabellen visar i samtliga fall en fallande trappa. Ju högre lön, desto mindre har<br />
hushållet behövt minska sin disponibla inkomst.”</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Källa: Stockholms-Tidningen 1982-05-05.</p>
<p>Bilden av den borgerliga fördelningspolitiken blir emellertid ofullständig,<br />
om man inte sätter in nedskärningsåtgärderna i ett större fördelningspolitiskt<br />
sammanhang. Hit hör inte minst den ökande arbetslösheten. Det är välkänt<br />
att tillgången på resp. avsaknaden av sysselsättning är en av de viktigaste<br />
faktorerna som bestämmer inkomstfördelningen. Genom att arbetslösheten<br />
ökat så starkt under senare år har inkomstfördelningen med nödvändighet<br />
blivit mera ojämn. Samtidigt som således åtstramningspolitiken slår hårt mot<br />
de svagare grupperna, har de borgerliga partierna emellertid funnit budgetmässigt<br />
utrymme för att ge sina egna grupper betydande favörer. Den mest<br />
uppmärksammade formen för dylika förmåner är det starkt skattesubventionerade<br />
s. k. skattesparandet. Men även de olika former av skattemässiga<br />
eftergifter till skogsägarna, som förekommit under senare år, är ett gott<br />
exempel på hur de borgerliga partierna fördelar de uppoffringar som det<br />
statsfinansiella läget föranleder. Denna skevare inkomst- och förmögenhetsfördelning<br />
som följer av denna typ av fördelningspolitik gör det svårare att<br />
föra en effektiv antiinflationspolitik. Detta i sin tur försvagar ekonomin<br />
genom att en högre inflation motverkar uppnåendet av hög tillväxt och full<br />
sysselsättning.</p>
<p>Utsikterna för 1982 och 1983</p>
<p>Regeringens finansplan ger uttryck för tillfredsställelse med den förutsedda<br />
utvecklingen under 1982 och 1983. Precis som fallet var inför förra valet</p>
</div>
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
<div class="block ml_4" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1979, vill man nu skapa intrycket av att den svenska ekonomin är ”på rätt<br />
väg”. I denna beskrivning ingår att man lyfter fram de kortsiktiga effekterna<br />
av fjolårets devalvering och det återhållsamma tvåårsavtalet 1981 — 1982.<br />
Devalveringen beskrivs som en offensiv ekonomisk-politisk åtgärd, trots att<br />
den i själva verket tvingades fram av att den svenska inflationen översteg våra<br />
konkurrenters inflationstakt.</p>
<p>Regeringen underlåter vidare att sätta in sin politik i det längre perspektiv<br />
som dess egen långtidsutredning (LU82) drar upp och som visar på de<br />
fundamentala balansbrister som kännetecknar vår ekonomi. Avgörande för<br />
huruvida vi är på rätt väg eller ej är om vi förmår bryta nedgången i det<br />
produktiva sparandet, dvs. investeringarnas och nettoexportens andel av<br />
nationalinkomsten. För 1982 kan man emellertid konstatera att någon såndan<br />
vändning inte sker. Tvärtom fördjupas sparandebristen i den svenska<br />
ekonomin ytterligare. Vilken väg vi är på framgår klarast av den katastrofala<br />
utvecklingen av industriinvesteringarna.</p>
<p>För 1982 har regeringen nu tvingats revidera ned sin prognos för industriinvesteringarna<br />
från -5 % i finansplanen till -11,3 %i reviderad finansplan. För<br />
industrins investeringar i byggnader är utvecklingen än mer dramatisk - de<br />
väntas falla med 15%.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Tabell 5. Industrins investeringar 1981 och 1982</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p>1981</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;">1982</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Byggnader och anläggningar</p>
</td>
<td><p>-18,7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;">-15,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Maskiner</p>
</td>
<td><p>- 5,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;">-10,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Totalt</p>
</td>
<td><p>- 8,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:18px;">-11,3</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>Källa: Reviderad nationalbudget 1982.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Sammanlagt faller alltså industriinvesteringarna enligt regeringens prognoser<br />
med bortåt 20% på två år. Denna negativa utveckling av investeringarna<br />
förklaras i allt väsentligt av det rekordlåga kapacitetsutnyttjandet i<br />
industrin. Det bör i detta sammanhang noteras att regeringens prognos för<br />
industrins investeringar och produktion är mera optimistisk än den prognos<br />
som Industriförbundet gör på grundval av sin planenkät. Denna visar på<br />
ännu långsammare produktionsökning inom industrin under 1982 än regeringens<br />
prognos (+1,5 jämfört med +3,2%). Även investeringarna utvecklas<br />
sämre enligt planenheten än enligt reviderad finansplan: -15% jämfört<br />
med -11,3%.</p>
<p>Ett andra avgörande mått på om vi är ”på rätt väg” är sysselsättningsutvecklingen.<br />
Under 1981 och början av 1982 har den öppna arbetslösheten<br />
stigit, sysselsättningen sjunkit och antalet personer som funnit det meningslöst<br />
att söka arbete ökat.</p>
<p>Även i fråga om sysselsättningen ger Industriförbundets planenkät en<br />
mera pessimistisk bild än regeringens prognoser. Av enkäten framgår mycket<br />
klart att sysselsättningen inom industrin kommer att fortsätta att minska</p>
<p>2 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2550-2553</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>18</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>och inte — som regeringen söker ge sken av — nu skulle tendera att öka igen.<br />
Enligt Industriförbundet beräknas sysselsättningen i tillverkningsindustrin i<br />
år komma att minska med mellan 16000 och 20000 personer.</p>
<p>I två fundamentala avseenden - sysselsättningen och investeringsverksamheten<br />
- är den svenska ekonomin f. n. i själva verket på helt fel väg om<br />
målet är samhällsekonomisk balans i meningen full sysselsättning, hög tillväxt<br />
och stabilt penningvärde.</p>
<p>Regeringen betonar i reviderad finansplan möjligheterna att öka exporten<br />
i år och nästa år. Självfallet vore det utomordentligt välkommet och önskvärt<br />
om den svenska industrin efter en lång rad år med mycket dålig produktionsutveckling<br />
skulle kunna gå in i en expansionsfas. De uppoffringar som<br />
löntagarna gjort under 1981 och 1982 och som innebär reallönesänkningar på<br />
omkring 8% bör i och för sig skapa ett betydande utrymme för en förstärkning<br />
av konkurrenskraften och en expansion såväl på hemma- som utlandsmarknaderna.<br />
Men regeringens prognos bygger i denna del på en rad osäkra<br />
faktorer.</p>
<p>För det första utgår prognosen om en exportökning på knappt 6% i år och<br />
7,5 nästa år från antagandet om en påtaglig förbättring av den internationella<br />
konjunkturen fr. o. m. andra halvåret 1982. Dylika prognoser har under<br />
senare år visat sig vara utomordentligt osäkra. Den amerikanska penningpolitiken,<br />
liksom den allmänt mycket restriktiva politiken i flertalet i-länder,<br />
försvårar bedömningen av den internationella ekonomin. De tendenser till<br />
återhämtning som i det nuvarande konjunkturläget normalt borde göra sig<br />
gällande kan således mycket väl komma att neutraliseras av dessa faktorer.</p>
<p>För det andra bygger regeringens prognos på att de svenska företagen skall<br />
utnyttja det utrymme devalveringarna skapat för att sänka sina relativpriser<br />
och därigenom öka sin försäljningsvolym. Under slutet av 1981 synes företagen<br />
till övervägande del ha legat kvar med sina priser i svenska kronor, dvs. i<br />
stort agerat som regeringen förväntat sig. Under första kvartalet har de<br />
emellertid höjt exportpriserna med hela 4,5%</p>
<p>Det är bara att konstatera att regeringen inte vidtagit några åtgärder — som<br />
socialdemokraterna föreslog hösten 1981 — för att ge företagen incitament<br />
att hålla priserna nere i stället för att höja vinsterna.</p>
<p>För det tredje finns det anledning att ifrågasätta om en given anpassning av<br />
våra relativpriser — i den utsträckning en sådan kommer till stånd - verkligen<br />
leder till de volymmässiga utslag som regeringen räknar med. Olika<br />
omständigheter, såsom marknadens struktur, konkurrenternas beteende,<br />
det faktum att det är lättare att förlora än att ta marknadsandelar m. m. kan<br />
innebära att den volymmässiga uppgången blir förhållandevis måttlig.</p>
<p>Slutligen är det av helt avgörande betydelse för den fortsatta ekonomiska<br />
utvecklingen huruvida vi kommer att lyckas bromsa inflationstakten i den<br />
svenska ekonomin. Inflationstakten blir i sin tur i hög grad beroende av 1983<br />
års löneavtal. De förutsättningar från vilka årets avtalsrörelse skall påbörjas<br />
är utomordentligt komplicerade. Reallönerna har utvecklats negativt i flera</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>19</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>år. Detta kan i sig leda till betydande kompensationskrav. Därtill är en snabb<br />
uppgång i företagens lönsamhet att förutse, vilket i sig är en nödvändig<br />
förutsättning för att det svenska näringslivet skall kunna expandera. Erfarenheten<br />
visar emellertid att en lugn löneutveckling är svår att förena med<br />
snabba vinstökningar. Behovet av samordning mellan olika löntagargrupper<br />
är vidare påtagligt, eftersom skattereformen medför att höginkomsttagarna<br />
får sina realinkomster tryggade genom skatteomläggningen, varför lönerörelsen<br />
måste ges en sådan profil att det i och för sig begränsade löneutrymmet<br />
i huvudsak satsas på de lågavlönade.</p>
<p>I denna situation är det en regerings uppgift att underlätta en samhällsekonomiskt<br />
rimlig och önskvärd uppgörelse. Den borgerliga regeringen har i<br />
stället, genom sitt förslag om återinförande av karensdagar i sjukförsäkringen,<br />
på ett avgörande sätt försvårat avtalsrörelsen, bl. a. till följd av att detta<br />
förslag slår så olika på tjänstemannagrupperna och de offentliganställda<br />
jämfört med det privatanställda LO-kollektivet. Det man från regeringens<br />
sida tror sig kunna spara in netto på statsutgifterna genom detta förslag<br />
riskerar man att få betala många gånger om i form av högre inflation och<br />
därmed lägre tillväxt.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär regeringens politik så som den presenteras i<br />
kompletteringspropositionen att den leder till ökad arbetslöshet och sjunkande<br />
investeringar. Landets resurser i form av arbetskraft och produktivt<br />
kapital utnyttjas illa och vår framtida produktionskapacitet och därmed vår<br />
framtida välfärd sänks. De grundläggande balansbristerna i ekonomin — det<br />
strukturella underskottet mot utlandet, den offentliga sektorns finansiella<br />
underskott, inflationen och den ojämnare fördelning av inkomster och förmögenheter<br />
som uppstått under de borgerliga åren - förblir i stort opåverkade<br />
av den borgerliga politiken. Förbättringen av vår konkurrenskraft 1982<br />
beror i allt väsentligt på de uppoffringar löntagarna gjort som en följd av<br />
tvåårsavtalet 1981-1982 och devalveringen i fjol.</p>
<p>3. Socialdemokraternas ekonomiska politik</p>
<p>Den socialdemokratiska synen på den ekonomiska politiken<br />
Socialdemokratisk ekonomisk politik har av hävd, till skillnad från den<br />
borgerliga politiken, byggt på en försiktig användning av de generella ekonomisk-politiska<br />
medlen. Anledningen till detta är att deras precision i en rad<br />
avseenden är bristfällig. En försiktig allmän efterfrågepolitik, som skapat ett<br />
jämnt och för ekonomins funktionssätt betryggande kapacitetsutnyttjande,<br />
byggt på en balanserad sammansättning av inhemsk och utländsk efterfrågan,<br />
har därför kombinerats med en aktiv selektiv politik som inriktats såväl<br />
på ekonomins utbuds- som dess efterfrågesida. Härigenom var det under den<br />
socialdemokratiska tiden möjligt att kombinera full sysselsättning, hög tillväxt,<br />
låg inflation och en utjämning av inkomsterna.</p>
<p>Den ekonomiska politik socialdemokraterna i dag står för anknyter till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>denna traditionella syn på den ekonomiska politikens inriktning och möjligheter.<br />
Det faktum att de strukturella problemen i den svenska ekonomin<br />
efter sex års borgerlig politik är så stora och de allmänna internationella<br />
ekonomiska betingelserna så avsevärt mycket sämre än tidigare under efterkrigstiden<br />
ändrar inte på denna grundläggande inställning till den ekonomiska<br />
politiken. Varken de internationella erfarenheterna av den nyliberala<br />
passiva politiken eller dess tillämpning i Sverige ger nämligen anledning till<br />
en ändrad grundläggande tilltro till möjligheterna att genom en aktiv politik<br />
attackera de strukturella problem vi står inför. Socialdemokraterna har i det<br />
s. k. krisprogrammet ”Framtid för Sverige” anvisat en väg till full sysselsättning<br />
och ekonomisk balans just genom en aktiv politik på en lång rad<br />
områden. Det är med utgångspunkt i krisprogrammet som den socialdemokratiska<br />
ekonomiska politiken formulerats i våra motioner under hösten<br />
1981 och våren 1982. Krisprogrammet utgör även nu grunden för våra förslag<br />
på det ekonomisk-politiska området.</p>
<p>Riktlinjer för den ekonomiska politiken<br />
Den ekonomiska politik socialdemokraterna förordar utgår från den allmänna<br />
bedömning av ekonomin som gjorts ovan: sysselsättningsläget fortsätter<br />
att försvagas, kapacitetsutnyttjandet är rekordlågt, investeringarna<br />
sjunker och klyftorna mellan olika grupper i samhället vidgas.</p>
<p>Socialdemokraterna avvisar den arbetslöshets- och stagnationspolitik som<br />
den borgerliga regeringen står för. De omedelbara målen för den ekonomiska<br />
politiken måste i stället vara följande</p>
<p>o Åtgärder måste vidtas för att öka aktiviteten i ekonomin och därmed<br />
skapa sysselsättning. Detta kan av strukturella skäl inte ske genom någon<br />
allmän stimulans av konsumtionen utan måste åstadkommas genom att<br />
öka investeringarnas och exportens andel av efterfrågan,<br />
o Arbetsmarknadspolitiken sätts in med full kraft till dess att en ökad<br />
aktivitet leder till ökad efterfrågan på arbetskraft,<br />
o Den nuvarande investeringsnedgången motverkas genom åtgärder som<br />
direkt ökar investeringsverksamheten och därmed kapacitetsutnyttjandet,<br />
i väntan på att industrin vid en återhämtning av kapacitetsutnyttjandet<br />
börjar att öka sina investeringar,<br />
o Verksamma åtgärder måste sättas in för att öka virkesutbudet från skogen<br />
och minska Sveriges olje- och energiberoende,<br />
o Den ekonomiska politiken inriktas på att skapa förutsättningar för att<br />
varaktigt nedbringa inflationstakten,<br />
o Fördelningspolitiken utformas i syfte att minska klyftorna i samhället,<br />
o De orättfärdiga sociala nedskärningarna i fråga om pensionernas värdesäkring,<br />
karensdagarna i sjukförsäkringen, urholkningen av arbetslöshetsförsäkringen<br />
och försämringen av barnomsorgens villkor återställs.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>21</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik<br />
De borgerligas oförmåga att häva stagnationen i den svenska ekonomin<br />
har lett till ökande arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten har under det<br />
senaste året stegrats till följd av regeringens alltmera passiva hållning inom<br />
arbetsmarknadspolitiken.</p>
<p>I denna motion framlägger socialdemokraterna sin politik för investering,<br />
produktion och därmed varaktig sysselsättning. Åtgärderna får full effekt på<br />
arbetsmarknaden först efter viss tid. Vill man göra sitt yttersta för att omgående<br />
pressa ned den öppna arbetslösheten återstår bara att sätta in arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder. Först sedan beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning<br />
etc. satts in i all den utsträckning som är möjlig kan det hävdas<br />
att samhället gjort sitt yttersta i kampen mot arbetslösheten. Detta är utgångspunkten<br />
för våra förslag i det följande.</p>
<p>Beredskapsarbeten<br />
Skall en fortsatt stegring av den öppna arbetslösheten kunna undvikas<br />
räknar AMS med att beredskapsarbeten motsvarande 8 miljoner dagsverken<br />
behöver anordnas under budgetåret 1982/83. Socialdemokraterna finner<br />
AMS prognoser rörande den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden väl<br />
underbyggda. Med hänsyn härtill och med hänvisnng till vad vi ovan anfört<br />
om största möjliga ansträngningar i kampen mot arbetslösheten föreslår vi<br />
att medel nu tillförs AMS för att anordna beredskapsarbeten motsvarande 8<br />
miljoner dagsverken.</p>
<p>Mot bakgrund av den fortsatta försvagning av byggarbetsmarknaden som<br />
allmänt förväntas finner AMS det angeläget att andelen byggnads- och<br />
anläggningsarbeten i beredskapsarbetena ökas. Styrelsen förordar en andelsökning<br />
under budgetåret 1982/83 från 15 till 25%. Detta torde dock<br />
förutsätta en höjning av tilläggsbidraget för kommunala investeringsarbeten.</p>
<p>Den borgerliga majoriteten i riksdagen har nyligen beslutat sänka tilläggsbidraget<br />
från 20 till 15 %. Detta skedde trots att AMS i skrivelse till regeringen<br />
redan under våren 1981 begärde en höjning från 20 till 30% i syfte att<br />
förhindra den byggarbetslöshet som redan då kunde förutses.</p>
<p>I motion till riksdagen i januari i år motsatte sig socialdemokraterna en<br />
sänkning av bidraget till 15%. Den nu alltmer alarmerande utvecklingen på<br />
byggarbetsmarknaden motiverar extraordinära åtgärder under den närmaste<br />
tiden. Vi föreslår därför att tilläggsbidraget för kommunala investeringsarbeten<br />
tillfälligt höjs till 30%. Bidragshöjningen bör avse arbeten som<br />
påbörjas före den 1 mars 1983.</p>
<p>För nästa budgetår disponerar AMS 1683,5 milj. kr för beredskapsarbeten<br />
I det tidigare har vi föreslagit dels en volymökning till 8 miljoner dagsverken,<br />
dels en ökad andel investeringsarbeten, dels tillfälligt förhöjda tilläggsbidrag<br />
för kommunala investeringar som utförs som beredskapsarbeten.<br />
Härav följer ett ökat medelsbehov på 2990 milj. kr. för nästa budgetår.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>22</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Mot denna bakgrund föreslår socialdemokraterna att riksdagen under<br />
anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1982/83 för här<br />
angivna ändamål anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1890<br />
milj. kr. förhöjt reservationsanslag.</p>
<p>Arbetsmarknadsutbildning</p>
<p>AMS har begärt att få planera arbetsmarknadsutbildningen under 1982/83<br />
för i första hand 120000 deltagare. Därmed skulle antalet deltagare varje<br />
månad kunna höjas med i genomsnitt 5000 jämfört med 1981/82.</p>
<p>Regeringens förslag, som är oklart formulerat i propositionen, torde i<br />
realiteten innebära ett avslag på AMS begäran. Visserligen föreslås en<br />
begränsad höjning under hösten 1982, 3 000 platser, men denna skall uppenbarligen<br />
återtas med en dubbelt så stor minskning under våren 1983.</p>
<p>Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag. Det nu akuta läget på<br />
arbetsmarknaden kräver maximal insats av arbetsmarknadspolitiska medel.<br />
Vi föreslår därför att arbetsmarknadsutbildningen 1982/83 planeras för<br />
120 000 deltagare. Redan i januari i år föreläde vi för övrigt riksdagen förslag<br />
med denna innebörd.</p>
<p>Även AMS hemställan om rätt att, inom ramen för tilldelade medel,<br />
tillfälligt förstärka planeringskapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen<br />
avvisas av regeringen. Socialdemokraterna tillmäter behovet av effektiva<br />
insatser mot arbetslösheten sådan vikt att vi finner det självklart att ett sådant<br />
medgivande skall ges.</p>
<p>Bristyrkesutbildning</p>
<p>I syfte att förebygga flaskhalsproblem inom i första hand verkstadsindustrin,<br />
till följd av brist på yrkesarbetare, har AMS föreslagit en utbyggnad av<br />
bristyrkesutbildningen. En förutsättning härför anges dock vara att utbildningsbidraget<br />
höjs till 35 kr./timme. Även detta krav avvisas av regeringen.<br />
Därmed torde regeringens allmänna uttalanden rörande behovet av ökad<br />
bristyrkesutbildning sakna värde.</p>
<p>Socialdemokraterna finner AMS hemställan välgrundad. Vi föreslår därför<br />
att utbildningsbidraget vid den bristyrkesutbildning inom tillverkningsindustrin<br />
som påbörjas före den 1 mars 1983 fastställs till 35 kr./timme. Bidrag<br />
bör utgå till anställda elever för vilka arbetsgivaren betalar utfyllnad mellan<br />
utbildningsbidraget och den ordinarie lönen.</p>
<p>Vi vill i detta sammanhang också understryka att svenska för invandrare<br />
vid behov bör föregå bristyrkesutbildning efter prövning i varje enskilt fall.</p>
<p>Vid upprepade tillfällen har krävts att utbildningsbidraget vid permitterings-<br />
och uppsägningshot skall höjas till 35 kr./timme under 960 timmar.<br />
Kravet har nu ånyo framförts till regeringen från AMS.</p>
<p>Trots det ytterst ansträngda sysselsättningsläget och trots att riksdagen<br />
genom särskilt beslut två gånger uttryckligen bemyndigat regeringen att höja<br />
ifrågavarande bidrag, avvisar regeringen AMS hemställan även på denna<br />
punkt.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>23</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Redan i januari i år föreslog socialdemokraterna en höjning av bidraget till<br />
35 kr./timme i 960 timmar. Behovet av förstärkta insatser för de uppsägningshotade<br />
framstår i dag som lika stort som då. Vi återupprepar därför nu vårt<br />
förslag.</p>
<p>Till följd av att arbetsmarknadsutbildningen under innevarande år ej<br />
uppnått budgeterad volym kommer en reservation att uppstå under såväl<br />
anslaget B 2. Arbetsmarknadsutbildning som anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning<br />
och utbildningsbidrag. I enlighet med AMS hemställan i<br />
skrivelsen till regeringen den 16 april i år, och på samma sätt som regeringen<br />
förordar i propositionen, föreslår vi därför att de merkostnader som följer av<br />
våra förslag rörande arbetsmarknadsutbildningen täcks genom utnyttjande<br />
av ingående reservationer budgetåret 1982/83.</p>
<p>Ungdomsplatser</p>
<p>Socialdemokraterna har i motion 1981/82:774 föreslagit ett system för<br />
inrättande av ungdomsplatser. Förslaget utgick ifrån den överenskommelse<br />
om ungdomsplatser som i december 1981 träffades mellan SAF, LO och PTK<br />
och som senare har följts med avtal även på det kommunala och statliga<br />
området.</p>
<p>I motionen gavs detaljerade riktlinjer för statens och kommunernas medverkan<br />
i systemet med ungdomsplatser. Bl. a. föreslogs att skolmyndigheterna<br />
skall ges ansvaret för verksamheten som ett naturligt inslag i skolans<br />
uppföljningsansvar. Vidare borde ungdomsplatserna kombineras med olika<br />
utbildningsinslag samt resurser avsättas till detta och för planering, uppföljning<br />
och tillsyn.</p>
<p>Regeringen har den 8 januari 1982 utfärdat en förordning om bidrag till<br />
ungdomsplatser som dock enbart gäller till utgången av juni i år.</p>
<p>Regeringen återkommer nu i samband med kompletteringspropositionen<br />
med vissa förslag till modifieringar av sina tidigare ståndpunkter. I ett avseende<br />
accepteras nu helt det socialdemokratiska förslaget. Till skillnad från<br />
vad de borgerliga ledamöterna anfört i utbildningsutskottet (UbU 1981/<br />
82:18) anser nu regeringen i likhet med vad vi framfört i vår motion att<br />
ansvaret för ungdomsplatser bör flyttas över till skolan. Vidare sker i propositionen<br />
en viss förskjutning av synen på yrkesintroduktionen. I propositionen<br />
sägs att det normala bör vara att en ungdom genomgått yrkesintroduktion<br />
eller gymnasieutbildning innan ungdomsplats anvisas. Däremot ställs<br />
inte längre några sådana absoluta krav.</p>
<p>Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen i dessa avseenden närmat<br />
sig de socialdemokratiska ståndpunkterna. Enligt vår mening kvarstår<br />
dock på flera avgörande punkter oklarheter i regeringens förslag.</p>
<p>Av propositionen framgår inte om statsbidrag till ungdomsplatser skall<br />
utgå även efter den 30 juni 1982. Inte heller innehåller propositionen några<br />
förslag avseende kvaliteten i fråga om ungdomsplatserna.</p>
<p>Mot denna bakgrund vidhåller vi det system med ungdomsplatser som</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>24</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>utförligt beskrivits i den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:774 och<br />
som senare följts upp i en socialdemokratisk reservation till utbildningsutskottets<br />
betänkande 1981/82:18.</p>
<p>Regeringen har preliminärt beräknat 60 milj. kr. för statsbidrag till ungdomsplatserna.<br />
För att alla ungdomar som saknar utbildning eller arbete och<br />
som omfattas av skolans uppföljningsansvar skall kunna erbjudas en ungdomsplats<br />
under budgetåret 1982/83 krävs dock en betydligt större medelstilldelning.<br />
Vi föreslår därför att 100 milj. utöver regeringens beräknade<br />
anslag på 60 milj. kr. avsätts för anordnande av ungdomsplatser.</p>
<p>Eftersom behovet av ungdomsplatser är svårt att beräkna bör medel härför<br />
anvisas på ett förslagsanslag under utbildningsdepartementets huvudtitel.<br />
Inom ramen för detta anslag bör bidrag utgå också till kommunerna för<br />
anordnande av utbildningsinslagen i ungdomsplatserna samt för tillsyn, uppföljning<br />
och planering i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motion<br />
1981/82:774.</p>
<p>Vidare bör i enlighet med motionen 1 milj. kr. avsättas för stöd till de<br />
fackliga organisationernas informationsverksamhet kring ungdomsplatsernas<br />
syfte och betydelse. För budgetåret 1982/83 bör sålunda sammanlagt 161<br />
milj. kr. avsättas för detta ändamål.</p>
<p>Särskilda åtgärder i Norrbottens län</p>
<p>Socialdemokraterna och Landsorganisationen har gemensamt utarbetat<br />
en bred utvecklingsplan för Norrbotten. I en partimotion från socialdemokraterna<br />
rörande regionalpolitiken har viktiga delar av denna plan förelagts<br />
riksdagen som konkreta förslag. I planen ingår krav på omedelbara sysselsättningsskapande<br />
åtgärder i form av beredskapsarbeten. Behovet av sådana<br />
insatser har under den senaste tiden ytterligare förstärkts till följd av den<br />
akuta krisen i malmfälten.</p>
<p>En rad lämpliga objekt har under det senaste året presenterats för regeringen.<br />
I särskilt beredskapsprogram som framlagts av AMS finns investeringar<br />
i turistprojekt med 78 milj. kr., industriinvesteringar med 127 milj. kr.<br />
och på energiområdet med 34 milj. kr.</p>
<p>I särskilt program för länsstyrelsen i Norrbotten har i december 1981 bl. a.<br />
presenterats byggnadsprojekt av beredskapskaraktär för 340 milj. kr.</p>
<p>I ett program för tidigareläggning av SJ-investeringar har Statsanställdas<br />
förbund i januari 1982 redovisat objekt för ett sammanlagt värde av ca 170<br />
milj. kr.</p>
<p>Mot denna bakgrund hemställer socialdemokraterna att riksdagen avslår<br />
regeringens förslag om att 150 milj. kr. bör ställas till regeringens förfogande<br />
för vissa särskilda åtgärder. I stället föreslår vi att 250 milj. kr. anvisas för<br />
beredskapsarbeten i Norrbotten. Medlen bör i vanlig ordning ställas till AMS<br />
förfogande, varvid styrelsen bör bemyndigas att göra de jämkningar av<br />
statsbidragssatserna som krävs för att projekten skall komma till stånd.<br />
Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att stödja LKAB:s organisation<br />
för särskilda projekt för övertalig personal.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>25</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Socialdemokraternas investeringsprogram</p>
<p>Investeringarna i Sverige har krympt sedan mitten av 1970-talet. Det gäller<br />
i stort sett alla sektorer av ekonomin. Industriinvesteringarna låg 1981 30%<br />
under 1976 års nivå. Nybyggandet av bostäder har inte varit så lågt sedan<br />
Koreakrisen i början av 1950-talet. Investeringarna inom stat och kommun<br />
dras ned till följd av den åtstramningspolitik som de borgerliga regeringarna<br />
fört.</p>
<p>Utvecklingen av investeringarna i den svenska ekonomin kontrasterar<br />
starkt mot behoven. Behovet av ökade investeringar, särskilt inom industrin,<br />
är mycket stort, med hänsyn till de stora underskotten i bytesbalans och<br />
statsbudget.</p>
<p>I en motion i januari (1981/82: 2133) lade vi socialdemokrater fram förslag<br />
om ett omfattande investeringsprogram. Programmet är uppbyggt så att det<br />
skulle stimulera ekonomin på kort sikt, samtidigt som det är inriktat på<br />
åtgärder som är viktiga för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Våra förslag omfattar åtgärder för att få i gång investeringarna på energiområdet,<br />
stimulanser för ett ökat bostadsbyggande, investeringar i transportsektorn,<br />
särskilda insatser för ökade industriinvesteringar, åtgärder för<br />
forskning och utveckling samt tidigareläggning av vissa kommunala investeringar<br />
på miljöområdet.</p>
<p>Våra förslag på energiområdet syftar till att nödvändiga investeringar skall<br />
komma i gång och genomföras snabbare. De borgerligas passivitet i energipolitiken<br />
är oacceptabel och oförenlig med målen att avveckla kärnkraften<br />
och minska oljeberoendet.</p>
<p>Bristen på kapacitet inom transport- och kommunikationssektorn är till<br />
stor nackdel för industrin som är starkt beroende av väl fungerande transporter.<br />
Våra förslag omfattar ökade insatser för vägunderhåll, vägbyggande, SJ<br />
samt kollektivtrafik. Projekten på vägområdet har valts ut främst med hänsyn<br />
till sin betydelse för industrins transporter.</p>
<p>Den katastrofalt låga nivån på bostadsbyggandet har fått till följd att<br />
arbetslösheten bland de anställda i bygg- och byggmaterialindustrin har stigit<br />
till rekordhöga tal. Omfattande industriell kapacitet har slagits ut, vilket fått<br />
till följd att importberoendet ökar. Våra förslag omfattar åtgärder både för<br />
ett högre nybyggande och för ökade insatser i reparations-, ombyggnads- och<br />
tillbyggnadssektorn.</p>
<p>För att utnyttja ledig kapacitet i industrin och samtidigt skapa ett antal nya<br />
arbetstillfällen ingår i investeringsprogrammet också förslag till tidigareläggning<br />
av vissa kommunala investeringar på miljöområdet.</p>
<p>Den ökning av efterfrågan som följer av satsningarna på energi-, transportoch<br />
byggandeområdet leder till en ökad efterfrågan på industriprodukter.<br />
Den ökade efterfrågan kommer, genom att kapacitetsutnyttjande och lönsamhet<br />
förbättras, att stimulera till ökade industriinvesteringar.</p>
<p>En ytterligare stimulans av industriinvesteringarna följer av våra övriga<br />
förslag på det industripolitiska området: inrättandet av en struktur- och</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>26</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>utvecklingsfond, utarbetande av ett investeringsprogram för de statliga företagen,<br />
ökade anslag för de särskilda branschprogrammen inom statens industriverk<br />
m. m.</p>
<p>I vårt investeringsprogram ingår också förslag till utbyggnad av lokaler för<br />
teknisk forskning och utveckling, ökade anslag till teknikupphandling, stipendier<br />
till uppfinnare och ökade anslag till de tekniska fakulteterna.</p>
<p>Sammanställning av vårt investerings- och åtgärdsprogram i motion 1981/<br />
82:2133</p>
<p>1. Energiförsörjning</p>
<p>— Ökade resurser till oljeersättningsfonden 250 milj. kr.</p>
<p>— Ökat stöd till miljöinvesteringar 200 milj. kr.</p>
<p>— Ökad takt i energihushållningsprogrammet</p>
<p>— Slagkraftig samhällelig teknikupphandling</p>
<p>— Samhällsägt utvecklings- och upphandlingsbolag</p>
<p>— Avtal för teknikutveckling</p>
<p>— Bränslebolag</p>
<p>— Plan för vattenkraftens utbyggnad</p>
<p>— Plan för utbyggnaden av raffinaderier och petrokemisk industri</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>2. Transporter och kommunikationer</p>
<p style="margin-left:186px;">1982/83 Tot. invest.</p>
<p style="margin-left:186px;">milj. kr. milj. kr.</p>
<p>Vägunderhåll 100 100</p>
<p>Vägar och broar 400 900</p>
<p>SJ: vagnar och lok (inkl.</p>
<p style="margin-left:19px;">pendeltågsv.) 180 370</p>
<p style="margin-left:19px;">särskilt vinterprogram 200 485</p>
<p style="margin-left:19px;">dubbelspår Älvsjö—</p>
<p style="margin-left:19px;">Flemingsberg 20 300</p>
<p style="margin-left:19px;">Norrbotten 50 170</p>
<p style="margin-left:19px;">ATC (automatiskt</p>
<p style="margin-left:19px;">tågstopp) 10 460 10 1335</p>
<p>Kollektivtrafik 20</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:186px;">980 2335</p>
<p>3. Bostadsbyggande</p>
<p>Hyresrabatter 40 2 000</p>
<p>Hyresgarantier</p>
<p>Reparationer och underhåll 205 400</p>
<p>Boendemiljö 25 50</p>
<p>Samlingslokaler 5 50</p>
<p>Underhållslån — 300</p>
</div>
<div class="block ml_26"><p style="margin-left:6px;">275</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p style="text-align:right;">2800</p>
</div>
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_26" />
<div class="block ml_36" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>27</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:6px;">4. Tidigareläggning<br />
av kommunala<br />
investeringar<br />
inom miljöområdet</p>
<p style="margin-left:6px;">5. Industriinvesteringar<br />
Struktur- och utvecklingsfond</p>
<p style="margin-left:6px;">Investerings- och utvecklingsprogram<br />
för de statliga<br />
företagen<br />
Gruvprogrammet<br />
Rationaliseringsinvesteringar<br />
inom konfektionsindustrin</p>
<p style="margin-left:10px;">Branschprogrammet SIND<br />
Kreditgarantier sågverken</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">1982/83<br />
milj. kr.</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">90</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">60</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">20</p>
<p style="margin-left:6px;">30</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">Tot. invest.<br />
milj. kr.</p>
</div>
<div class="block ml_35"><p style="margin-left:6px;">300</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>110</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">300</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p>300</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p style="margin-left:6px;">6. Forskning och teknisk</p>
<p style="margin-left:6px;">utveckling</p>
<p style="margin-left:6px;">Ökat anslag till de tekn.</p>
<p style="margin-left:6px;">fakulteterna</p>
<p style="margin-left:6px;">Ökat anslag till stipendier<br />
för uppfinnare<br />
Teknikupphandling<br />
Lokaler för forskn. och<br />
utveckling</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="text-align:right;">5</p>
<p style="text-align:right;">20</p>
<p style="text-align:right;">115</p>
<p style="text-align:right;">142</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">445</p>
</div>
<div class="block ml_34"><p style="margin-left:6px;">445</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Till detta kommer de investeringar i industrin som bör bli följden av den<br />
ökade efterfrågan.</p>
<p>Sysselsättningseffekter</p>
<p>Beräkningar gjorda inom de fackliga organisationerna och näringslivet<br />
visar att investeringar i byggsektorn på 1 miljard kronor ger 5 000-6000<br />
sysselsättningstillfällen.</p>
<p>Vi har beräknat att våra förslag medför investeringar på över 7 miljarder<br />
kronor, förutom de följdinvesteringar som väntas inom industrin. Det inne</p>
</div>
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_24" />
<div class="block ml_34" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>28</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>bär att sysselsättningseffekten av vårt program skulle bli 35 000-40000 jobb<br />
under de närmaste åren.</p>
<p style="margin-left:3px;">I detta är endast inberäknat energiinvesteringar på 1 miljard kronor.<br />
Under resten av 1980-talet väntas våra satsningar på energiområdet skapa<br />
ytterligare mellan 30000-40000 arbetstillfällen.</p>
<p style="margin-left:3px;">För den närmare utformningen och motiveringen till våra förslag hänvisar<br />
vi till den nämnda motionen (1981/82:2133).</p>
<p style="margin-left:3px;">En del av våra förslag har behandlats av riksdagen och avslagits av den<br />
borgerliga riksdagsmajoriteten. Andra förslag har ännu inte behandlats. Vi<br />
lägger inte nu nya yrkanden om vårt investeringsprogram men redovisar<br />
ändå detta som en viktig del av vår ekonomiska politik.</p>
<p style="margin-left:3px;">På ett pär områden har emellertid regeringen i ett sysselsättningspolitiskt<br />
paket tagit med en del av våra förslag, samtidigt som man lagt till en del nya<br />
projekt. Vi finner det självfallet tillfredsställande att regeringen numera<br />
delvis har accepterat våra förslag. De insatser som regeringen har beslutat<br />
om är emellertid klart otillräckliga.</p>
<p style="margin-left:3px;">På bostadsområdet hade vi som en stimulans för reparations-, ombyggnads-<br />
och tillbyggnadssektorn föreslagit att de tidsbegränsade bidragen och<br />
lånen för ombyggnader resp. reparationer skulle förlängas och även gälla<br />
under vintern och våren 1982/83. Samtidigt föreslog vi att det maximala<br />
bidragsbeloppet per lägenhet skulle höjas från 15000 kr. till 20000 kr.<br />
Riksdagens borgerliga majoritet har nyligen avslagit detta förslag. I kompletteringspropositionen<br />
återkommer emellertid regeringen och föreslår att<br />
åtgärderna förlängs att gälla arbeten som påbörjas 1 augusti 1982-31 mars<br />
1983. Samtidigt föreslår regeringen att beloppsgränsen sänks från 15000 kr.<br />
till 10000 kr. per lägenhet. Här upprepar vi vårt förslag från januari om en<br />
höjning av beloppsgränsen till 20000 kr.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringens förslag om en höjning med 20 milj. kr. av ramen för ombyggnader<br />
av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse tillstyrker vi, även om<br />
detta knappast kan ge någon större vare sig bostadspolitisk eller sysselsättningsmässig<br />
effekt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Då våra beräkningar av insatserna på bostadsområdet kräver vissa justeringar<br />
redovisas nedan en ny sammanställning.</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="text-align:right;">Kostnad, milj. kr.</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Hyresrabatter</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">50</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Reparation, ombyggn.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:53px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">bidrag</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">220</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">lån byggn. tekn. åtg.</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">125</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">underhållslån</p>
</td>
<td><p style="margin-left:118px;">(250)'</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Boendemiljö</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">25</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Samlingslokaler</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">30</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kulturhistoriskt värdefulla</p>
</td>
<td><p style="margin-left:53px;" />
</td>
</tr><tr><td><p>byggnader (nytt)</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">20</p>
</td>
</tr><tr><td><p />
</td>
<td><p style="text-align:right;">Summa: 470</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>'Ingen budgetbelastning.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_3" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>29</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Vi beräknar, som tidigare, den sammanlagda investeringseffekten av våra<br />
förslag på bostadsområdet till mellan 2,5 och 3 miljarder kronor.</p>
<p>På transport- och kommunikationsområdet har regeringen beslutat om<br />
genomförande av vissa av de projekt vi föreslog i januari. Det gäller dels<br />
omläggning av järnvägen Boden—Älvsbyn till en kostnad av 53 milj. kr., dels<br />
ett antal väg- och broprojekt till en kostnad av 104,7 milj. kr. Regeringen har<br />
dessutom beslutat tidigarelägga investeringsprojekt på detta område som vi<br />
för vår del accepterar, även om de inte har utvalts med samma inriktning som<br />
när vårt program fastställdes. Avgörande för vårt val av investeringsprojekt<br />
är deras betydelse för industrins transporter, medan regeringen inte tycks ha<br />
tillämpat någon sådan prioritering.</p>
<p>Av våra förslag till investeringar i lokaler för teknisk forskning och utveckling<br />
har regeringen tagit ett enda projekt, Jonosfärobservatoriet i Uppsala till<br />
en kostnad på 5,3 milj. kr.</p>
<p>Förutom de projekt som sammanfaller med våra har regeringen beslutat<br />
tidigarelägga ytterligare ett antal projekt till en kostnad av 437,25 milj. kr.<br />
Projekten är hämtade från en rad olika myndigheter. Vi välkomnar för vår<br />
del dessa förslag, även om besluten borde ha kommit långt tidigare med<br />
hänsyn till sysselsättningssituationen och behovet av stimulanser till industrin.<br />
Bland de projekt som regeringen beslutat om ingår dock ombyggnad av<br />
flygstationen i Kallax, Luleå. Vi har i motionerna 1981/82:2178 och 1981/<br />
82: 2352 förordat att den planerade nybyggnaden av en flygterminal i Luleå<br />
skall fullföljas och att projektet, som kostnadsberäknats till 95,5 milj. kr.,<br />
skall påbörjas snarast möjligt. Vi vidhåller att flygplatsfrågan i Luleå bör<br />
lösas på detta sätt och inte genom en sådan provisorisk ombyggnad som ingår<br />
i regeringens sysselsättningspaket. Vad vi nu har anfört om nybyggnad av en<br />
flygterminal i Luleå bör av riksdagen ges regeringen till känna.</p>
<p>Dessutom täcker inte regeringens förslag på långt när behovet. Vi menar<br />
att de förslag vi lade fram i januari borde genomföras tillsammans med<br />
regeringens för att få den stimulans för industrin som är nödvändig.</p>
<p>Med den nya beräkningen för bostadsområdet ser vårt investeringsprogram<br />
i sammanställning ut på följande sätt (milj. kr.)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:222px;">Beräkn. tot. investering</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Energi</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">450</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">1 000</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Transport o kommunika</p>
</td>
<td><p style="margin-left:20px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:61px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">tioner</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">980</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 335</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">+ Kallax</p>
</td>
<td><p>95,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:72px;">95,5</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Bostäder</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">470</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2 800</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Forskning och utveckling</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">140</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">445</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Industri</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">110</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">Kommunala invest.</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">90</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">300</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">2 335,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:61px;">7 275,5</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_41" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>30</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Av dessa satsningar har regeringen nu accepterat förslag uppgående till en<br />
kostnad på totalt 428 milj. kr. (bostäder 265, kommunikationer 157,7, lokaler<br />
för forskning och utveckling 5,3).</p>
<p>Med de tillkommande projekten uppgår den totala kostnaden för regeringens<br />
förslag till 885,25 milj. kr. Vi förordar nu att vårt förslag till investeringsprogram<br />
genomförs tillsammans med regeringens nya förslag uppgående till<br />
totalt 437,25 milj. kr., (exkl. ombyggnad av flygstationen i Kallax). Det<br />
totala investeringsprogrammet blir då (2335,5+437,25 milj. kr.=) 2772,75<br />
milj. kr. Skillnaden mellan vårt förslag och regeringens uppgår därmed till<br />
(2772,75-885,25 = ) 1887,5 milj. kr.</p>
<p>Tillvaratagande av vära resurser<br />
Mot regeringens för landet utomordentligt dyrbara passivitet när det gäller<br />
att utnyttja våra råvaruresurser ställer vi konkreta förslag till åtgärder på<br />
detta område.</p>
<p>När det gäller virkesförsörjningen har socialdemokraterna föreslagit kraftfulla<br />
åtgärder för att öka utbudet. Dessa bygger på en kombination av<br />
bestämmelser om avverkningar i skogsvårdslagen och ekonomiska styrmedel<br />
i form av ett avgifts- och stödsystem. Avgifts- och stödsystemet är utformat så<br />
att det skulle gynna den skogsägare som driver ett aktivt skogsbruk men blir<br />
en belastning för den inaktive. Tillsammans skulle avverkningsbestämmelserna<br />
i skogsvårdslagen och avgifts- och stödsystemet ge en aktiv skogspolitik<br />
som på både kort och lång sikt tryggar skogsindustrins råvarubehov.</p>
<p>Dessa förslag har vi senast lagt fram i våra motioner 1981/82:2484 och 2520<br />
med anledning av de tidigare nämnda propositionerna 1981/82:177 och 182.<br />
Förslagen har ännu inte behandlats av riksdagen.</p>
<p>Ett annat område där vi fört fram en rad förslag, som skulle öka vår<br />
produktionskapacitet, är energipolitiken. Våra förslag omfattar bl. a. ökat<br />
stöd till oljeersättningsfonden, förbättrade möjligheter för kommunerna att<br />
skärpa hushållningen med energi i byggnader och lokaler, samhälleliga initiativ<br />
för en kraftfull teknikupphandling, en plan för vattenkraftens utbyggnad<br />
upp till de av riksdagen beslutade 66TWh, en utvecklingsplan för raffinaderier<br />
och petrokemisk industri samt statliga initiativ för att skapa bolagsbildningar<br />
för bl. a. skogsbränslen och torv.</p>
<p>Rättvis fördelningspolitik</p>
<p>Den politik som socialdemokratin förespråkar kräver uppoffringar av vårt<br />
lands medborgare. Det kommer att bli nödvändigt att skapa utrymme för nya<br />
satsningar på industriell utveckling och förnyelse i enlighet med de förslag vi<br />
lägger fram. Därigenom kommer det att bli mycket begränsade möjligheter<br />
att få utrymme för nya åtaganden inom den offentliga sektorn. I detta läge<br />
skärps kraven på fördelningspolitiken. Rätt utformad kan denna medverka<br />
till att åstadkomma en allmän samling kring en politik med syfte att föra vårt<br />
land ur krisen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>31</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Socialdemokratin har kritiserat de borgerliga regeringarnas politik för att<br />
den bl. a. leder till ökande klyftor i det svenska samhället. Viktiga delar av<br />
det sociala trygghetssystem som byggts upp under arbetarrörelsens ledning<br />
håller nu på att rivas ned - genom besluten om urholkning av värdesäkringen<br />
inom den allmänna pensioneringen m. m., införande av karensdagar i sjukförsäkringssystemet,<br />
försämring av dagersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen<br />
och försämrade statsbidrag inom barnomsorgen. Dessa beslut har<br />
med all rätta upplevts som djupt orättvisa av stora medborgargrupper, senast<br />
manifesterat genom löntagarorganisationernas samfällda aktion inför det<br />
förestående karensdagsbeslutet.</p>
<p>Om vi skall skapa förutsättningar för att få en bred samling kring de<br />
uppoffringar som kommer att vara nödvändiga framdeles måste dessa beslut<br />
rivas upp. Det är alltså inte fråga om att utställa löften om nya reformer, utan<br />
om att bevara den sociala välfärd som bara för några år sedan alla partier var<br />
överens om.</p>
<p>I fråga om värdesäkringen inom den allmänna pensioneringen<br />
m . m . har vårt parti i motion 1081/82: 949 lagt fram följande förslag<br />
till lösning:</p>
<p>1. Förmånerna inom pensionssystemet (folkpensioneringen och ATP)<br />
liksom inom den allmänna försäkringen m. m. skall liksom nu regleras medelst<br />
basbeloppet.</p>
<p>2. Basbeloppet skall, från den 1 januari 1983, justeras med hänsyn till<br />
ändringarna i konsumentprisindex. Därmed kan den ursprungliga innebörden<br />
av t. ex. ATP-systemets värdesäkring återställas.</p>
<p>3. Det basbelopp som fastställs i december och som skall reglera förmånerna<br />
under hela 1983 räknas upp med ett belopp som är högre än det som<br />
följer av en tillämpning av nu gällande regler. Om storleken av detta belopp<br />
bör regeringen överlägga med företrädare för pensionärernas organisationer.</p>
<p>4. Beräkningsmetoden innebär därmed att basbeloppet för 1984 och därefter<br />
fastställs genom att det nya basbeloppet räknas upp med konsumentprisindex.</p>
<p>När det gäller sjukpenningförsäkringen har vi i motion 1981/<br />
82: 2209 motsatt oss ett återinförande av karensdagar i sjukförsäkringssystemet<br />
samt en sänkning av kompensationsnivån.</p>
<p>Inom arbetslöshetsförsäkringen har vårt parti i motion 1981/<br />
82: 2385 vidhållit den uppbyggnad som försäkringen fick år 1974. Det betyder<br />
att kassornas högsta dagpenning bör utgöra 280 kr. Vidare anser vi att någon<br />
övervältring av avgifterna för arbetslöshetsförsäkringen inte bör ske till de<br />
försäkrades nackdel.</p>
<p>Beträffande statsbidraget till barnomsorgen har vårt parti i motion<br />
1981/82:406 föreslagit en ändring i riksdagens beslut så att ett procentuellt<br />
statsbidrag utgår till kommunal barnomsorg (exkl. deltidsförskolor). Bidragsnivån<br />
sätts därvid till vad en tillämpning av det ännu gällande statsbi</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>32</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>dragssystemet ger.</p>
<p>Ett genomförande av dessa förslag kommer att leda till en rättvisare politik<br />
och en jämnare fördelning av bördorna. De drabbar inte främst arbetslösa,<br />
handikappade, sjuka och äldre utan får bäras solidariskt. I vilken utsträckning<br />
det härutöver blir möjligt att göra förbättringar och reformer får bli<br />
beroende av det utrymme som kan skapas genom omprioriteringar och de<br />
ökade resurser som en omläggning av den ekonomiska politiken på sikt kan<br />
medföra.</p>
<p>Återställandet av den sociala tryggheten på dessa fyra områden måste i<br />
dagens samhällsekonomiska läge finansieras så att budgetunderskottet inte<br />
försämras ytterligare. Denna finansiering bör ske genom att mervärdeskatten<br />
per den 1 juli 1982 återställs från nuvarande 17,7% till den nivå, 19%,<br />
(resp. 23,46%) som gällde före den 16 november 1981.</p>
<p>För att skydda barnfamiljerna från den köpkraftsindragning som momshöjningen<br />
leder till föreslår vi att det allmänna barnbidraget höjs med 300 kr.<br />
om året från den 1 juli 1982.1 konsekvens härmed bör studiebidraget höjas<br />
med 25 kr. i månaden.</p>
<p>För att uppnå en rättvis fördelning av de uppoffringar som den ekonomiska<br />
krisen gjort nödvändiga måste de mera välbeställda i högre grad än nu få vara<br />
med och bidra till saneringen av ekonomin. Vi föreslår därför att förmögenhetsskatten<br />
skärps, att kvarskatteavgiften och restavgiften höjs och att en<br />
avgift vid fyllnadsbetalningar införs. Vidare föreslår vi att en skatt på videobandspelare<br />
och annan videoutrustning införs. Kraftbolagen belastas med<br />
en särskild skatt för att dra in de övervinster som uppstått hos äldre kraftbolag.</p>
<p>Inom ramen för vår fördelningspolitik föreslår vi vidare att det statsfinansiellt<br />
orimligt dyra, ineffektiva och fördelningspolitiskt orättvisa skattesparandet<br />
avskaffas. Avvecklingen bör ske från årsskiftet 1982-1983. Insättningar<br />
som gjorts dessförinnan bör berättiga till förmåner enligt nu gällande<br />
regler. Skattesparande bör i enlighet med vad den socialdemokratiska partikongressen<br />
beslutade hösten 1981 ersättas med åtgärder för att stimulera<br />
hushållens sparande, som är fördelningspolitiskt rättvist och främst kommer<br />
den stora gruppen småsparare till del. Arbete på att utforma ett dylikt system<br />
pågår f. n. För att stimulera hushållens sparande har vi tidigare föreslagit att<br />
det s. k. sparavdraget vidgas kraftigt och görs om till en skattereduktion som<br />
blir lika mycket värd för alla.</p>
<p>Kamp mot inflationen</p>
<p>Socialdemokraterna har såväl i krisprogrammet som i flera motioner beskrivit<br />
den helt centrala roll som den snabba inflationen haft när det gäller att<br />
fördjupa de ekonomiska obalanserna i den svenska ekonomin och öka inkomst-<br />
och förmögenhetsklyftorna. En effektiv kamp mot inflationen får<br />
därmed också en central roll i den krispolitik som skall föra Sverige mot<br />
balans. En effektiv bekämpning av inflationen måste baseras på en lång rad</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>33</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>olika medel, eftersom inflationen drivs fram av en lång rad olika orsaker. I<br />
vår motion 1980/81:1136 presenterade socialdemokraterna ett tiopunktsprogram<br />
mot inflationen. En av dessa punkter, kravet på en reformerad<br />
inkomstbeskattning, står nu inför sitt genomförande som ett resultat av den<br />
skatteuppgörelse som träffades mellan socialdemokraterna och mittenpartiema.</p>
<p>Ovan liksom i våra senaste ekonomisk-politiska motioner har vi framhållit<br />
att den kommande avtalsrörelsen är av central betydelse för hur den svenska<br />
ekonomin skall komma att utvecklas. Avtalsrörelsen bör få ett resultat som<br />
gör det möjligt att få ned inflationstakten och stärka den svenska industrins<br />
konkurrenskraft.</p>
<p>Denna uppfattning delas uppenbarligen av regeringen som i den reviderade<br />
finansplanen framhåller: ”Vi måste få återhållsamma och ansvarsfulla<br />
uppgörelser på arbetsmarkanden. Utvecklingen under 1983 blir av avgörande<br />
betydelse när det gäller att varaktigt förbättra konkurrenskraften och få<br />
ner inflationstakten.”</p>
<p>Regeringen inskränker sig dock till dessa allmänna uttalanden och uppmaningar.<br />
Inte med ett ord berörs frågan om hur den ekonomiska politiken skall<br />
utformas för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att nå dessa önskvärda<br />
resultat i de kommande avtalsrörelserna. Tvärtom har politiken på en rad<br />
punkter utformats så att utsikterna för en lugn avtalsrörelse direkt minskar.<br />
De allmänna förutsättningarna för avtalsrörelsen är dessa.</p>
<p>Löntagarna kan se tillbaka på ett antal år med sjunkande reallöner och<br />
försämrade sociala förmåner. Avtalet för 1981-1982 innebar att löntagarorganisationerna<br />
accepterade sänkta reallöner. Man utgick då från att detta<br />
skulle leda till förbättrad konkurrenskraft, minskad inflation, höjd produktion<br />
och sysselsättning samt stigande investeringar. Men dessa förväntningar<br />
har inte infriats - inflationen fortsätter på en hög nivå, arbetslösheten ökar<br />
och investeringarna sjunker.</p>
<p>Det stannar dock inte vid att denna utveckling tillåts fortgå. Regeringen<br />
genomför dessutom en direkt konfrontationspolitik gentemot löntagarorganisationerna<br />
genom att föreslå kraftiga försämringar av löntagarnas sociala<br />
trygghet.</p>
<p>Vi socialdemokrater avvisar bestämt denna inriktning av politiken. Ett<br />
nödvändigt villkor för löntagarnas medverkan i stabiliseringspolitiken och<br />
alltså för att nå återhållsamma lönerörelser är att deras förtroende kan<br />
återställas för landets regering och dess vilja att föra en politik i de stora<br />
löntagargruppernas intresse.</p>
<p>Denna skiljelinje mellan borgerlig och socialdemokratisk politik kan<br />
åskådliggöras genom ställningstagandena i några få viktiga frågor.</p>
<p>Regeringens förslag om att införa karensdagar i sjukförsäkringen innebär i<br />
sig en klasslagstiftning som socialdemokratin inte kan acceptera. Därtill<br />
kommer den att i hög grad komplicera den redan svåra avtalssituationen.<br />
Detta är allmänt omvittnat, senast i det gemensamma uttalande från LO,</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>3 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2550—2553</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>34</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>KTK, PTK och TCO-S som tillställts riksdagens ledamöter och där det bl. a.<br />
sägs: ”Landet behöver mer än någonsin en lugn och balanserad avtalsrörelse.<br />
Det finns redan många problem och regeringens förslag om karensdagar kan<br />
endast försvåra utgångsläget ytterligare. Riksdagen tar på sig ett mycket stort<br />
ansvar om förslaget antas. Regeringens förslag innebär nämligen en direkt<br />
konfrontation med de fackliga organisationerna.”</p>
<p>Vi socialdemokrater anser att förslaget inte bör genomföras, och vi kommer,<br />
därest det blir en socialdemokratisk regering efter höstens val, att riva<br />
upp beslutet om det trots allt skulle genomdrivas.</p>
<p>På samma sätt uppfattas regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen<br />
som en direkt konfrontationspolitik. Samtidigt som den allmänna ekonomiska<br />
politiken ger ökad arbetslöshet som oundviklig och förutsebar följd,<br />
försämras inkomsttryggheten för dem som drabbas av arbetslöshet genom att<br />
inflationen tillåtits urholka ersättningarna.</p>
<p>En tredje punkt, som berörts tidigare i motionen, gäller utformningen av<br />
den ekonomiska politiken. Denna måste nu få en offensiv inriktning som<br />
syftar till att få upp investeringarna och bekämpa arbetslösheten. Detta kan<br />
ske genom att det investeringsprogram vi tidigare lagt fram omedelbart<br />
inleds. Därtill krävs en mera ambitiös arbetsmarknadspolitik.</p>
<p>En fjärde punkt gäller sambandet mellan vinstutvecklingen i näringslivet<br />
och lönebildningen. Även regeringen har tidigare företett vissa insikter om<br />
att en alltför snabb vinstuppgång kan leda till inflationsdrivande löneökningar.<br />
Sålunda föreslog regeringen av detta skäl i samband med devalveringen i<br />
höstas att obligatoriska avsättningar på tillfälligt vinstkonto skulle göras<br />
under 1982. Detta förslag försvann dock i kompromissen med moderata<br />
samlingspartiet om den samtidigt föreslagna sänkningen av mervärdesskatten.</p>
<p>Enligt vår uppfattning står det alldeles klart att snabba och ojämnt fördelade<br />
vinstökningar inom industrin drivit på pris- och kostnadsstegringen och<br />
spelade en betydande roll i de inflationsprocesser som föregick devalveringarna<br />
1977 och 1981.</p>
<p>Därför måste ett viktigt led i en politik för att skapa goda förutsättningar<br />
för den kommande avtalsrörelsen vara att presentera åtgärder som kan<br />
dämpa de inflationsdrivande effekterna av starka vinstökningar som i sin tur<br />
är en följd av en återhållsam löneutveckling. Någon form av vinstdelning<br />
måste genomföras. Ett sådant system bör ha en sådan utformning att indragna<br />
vinstmedel sedan återförs till näringslivet, men i former där löntagarna har<br />
ett inflytande över hur pengarna används, så att förutsättningar kan skapas<br />
för att medlen faktiskt går till produktiva investeringar och industriell utveckling<br />
och inte för spekulation.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>35</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>4. Budgetpolitiken</p>
<p>Den borgerliga budgetpolitiken</p>
<p>Knappast på något område har den borgerliga ekonomiska politiken så<br />
uppenbart visat sina svagheter som när det gäller budgetpolitiken. Omsvängningen<br />
från den goda ordning som rådde under den socialdemokratiska<br />
regeringsperioden har här varit större än på något annat område. Under den<br />
socialdemokratiska tiden var det en självklar princip att den statliga utgiftsutvecklingen<br />
skulle hållas inom ramen för den inkomstökning som kunde<br />
uppnås. Förutsättningen för att kunna genomföra reformer med utgiftskonsekvenser<br />
var att dessa kunde täckas med motsvarande inkomstförstärkningar,<br />
i första hand genom ökade skatteinkomster. Detta var inte ett uttryck för<br />
något kameralt tänkande utan skapade tvärtom goda förutsättningar för en<br />
aktiv och stabiliserande konjunkturpolitik.</p>
<p>Under den borgerliga regeringsperioden sedan 1976 har denna princip<br />
frångåtts. Utgifterna har ökat i snabbre takt än tidigare, medan inkomsterna<br />
har stagnerat eller t. o. m. minskat något. Utgiftsökningar har inte längre<br />
finansierats med skatteinkomster utan med ökad upplåning. Till betydande<br />
del har denna upplåning inte kunnat ske på kapitalmarknaden. I praktiken<br />
har budgetunderskotten i stället fått finansieras dels genom upplåning i<br />
utlandet, dels genom en inflationsdrivande ökning av likviditeten i den<br />
svenska ekonomin. En sådan budgetpolitik skapar stora problem för den<br />
svenska ekonomin och är på sikt ohållbar.</p>
<p>Vi har i flera tidigare partimotioner, senast i vår ekonomisk-politiska<br />
motion 1981/82: 2016 som framlades med anledning av regeringens budgetproposition<br />
1982, utförligt beskrivit och kritiskt analyserat den budgetpolitik<br />
som förts sedan 1976. Vi vidhåller vår kritik men ser ingen anledning att i<br />
denna motion upprepa vad som tidigare anförts.</p>
<p>Beträffande den nu aktuella budgetsituationen avviker beräkningarna i<br />
kompletteringspropositionen på vissa punkter från dem som gjordes i budgetpropositionen.<br />
Budgetunderskottet för innevarande budgetår beräknas<br />
nu bli 76,2 miljarder kronor, vilket är 2 miljarder kronor lägre än vad som<br />
antogs i januari. Förändringen beror i stort sett på att inkomsterna nu<br />
bedöms bli något större.</p>
<p>I fråga om budgetåret 1982/83 är avvikelsen klart större. I budgetpropositionen<br />
antogs budgetunderskottet komma att bli 82,6 miljarder kronor. I<br />
kompletteringspropositionen beräknas underskottet i stället stanna vid 75,7<br />
miljarder kronor, dvs. nära 7 miljarder kronor lägre. Det skulle innebära att<br />
budgetunderskottet stabiliserades på ungefär oförändrad nivå, mätt i löpande<br />
priser. Som framgår av regeringens reviderade budgetförslag är denna<br />
förbättring i huvudsak en konsekvens av en rad engångsvisa budgetförstärkningar.<br />
Sammantaget föreslår regeringen för nästa budgetår åtgärder av<br />
engångskaraktär som förstärker budgeten med drygt 7 miljarder kronor.</p>
<p>Vi har naturligtvis ingen anledning att avvisa sådana förslag bara för att de</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>36</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>är av engångskaraktär. Sådana åtgärder ger i någon mån bestående effekter<br />
genom att under ett visst år minska statens upplåningsbehov och därmed för<br />
kommande år minska statens ränteutgifter. Även av andra skäl kan sådana<br />
engångsåtgärder vara motiverade.</p>
<p>Men samtidigt finns det en risk för att budgetläget därigenom bedöms vara<br />
starkare än vad det faktiskt är. Det förefaller troligt att regeringen har<br />
underskattat utgiftsbehoven under budgetåret 1982/83 för bl. a. näringspolitiska<br />
insatser - inte minst inom AB Statsföretag - och arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder.</p>
<p>Den i kompletteringspropositionen framlagda långtidsbudgeten visar att<br />
budgetunderskottet efter budgetåret 1982/83 fortsätter att öka, trots de<br />
mycket restriktiva antaganden som görs beträffande kommande utgiftsbehov.<br />
För budgetåret 1983/84 bedöms budgetunderskottet stiga till 86,6 miljarder<br />
kronor och i slutet av långtidsbudgetperioden (budgetåret 1986/87)<br />
beräknas underskottet uppgå till 95,5 miljarder kronor.</p>
<p>Slutsatsen måste bli att regeringen, trots att en viss dämpning förutses i<br />
fråga om ökningstakten för budgetunderskottet, alltjämt inte har lyckats<br />
bemästra de statsfinansiella problemen. Budgetunderskottet liksom underskottet<br />
i den totala offentliga sektorns finanser ligger kvar på en oacceptabelt<br />
hög nivå och tenderar att fortsätta öka. Budgetpolitiken kommer därför<br />
under en följd av år att ställas på mycket hårda prov.</p>
<p>Riktlinjer för budgetpolitiken</p>
<p>Allmänna förutsättningar</p>
<p>Socialdemokraterna har en positiv syn på den offentliga sektorn. Den är<br />
ett av de viktigste medlen för att förverkliga socialdemokratins idéer om<br />
solidaritet och rättvisa. En väl fungerande offentlig sektor utgör en omistlig<br />
del av det som brukar kallas för den svenska modellen. Socialdemokratins<br />
strävan är att återupprätta ett sådant samhällsbygge, där den offentliga<br />
sektorn utgör en central beståndsdel.</p>
<p>Främst från moderat håll och i enlighet med s. k. nykonservativa och<br />
nyliberala tankeströmningar riktas hårda och ideologiskt betingade angrepp<br />
mot den offentliga sektorn. Denna ses som en tärande del av samhällsekonmin<br />
som måste kraftigt skäras ned för att det skall vara möjligt att återupprätta<br />
ekonomisk balans. Vidare framförs krav på ökad privatisering och vidgade<br />
klyftor i det svenska samhället. Vi avvisar bestämt dessa tankegångar.</p>
<p>Just det förhållandet att vi socialdemokrater har en positiv syn på den<br />
offentliga sektorn gör det emellertid särskilt viktigt att vi kritiskt granskar hur<br />
dess verksamhet är organiserad, så att skattemedlen skall användas så effektivt<br />
som möjligt. Kraven på en god hushållning skärps när den offentliga<br />
sektorn tar en så stor del av de totala ekonomiska resurserna i anspråk som<br />
den gör i Sverige.</p>
<p>Desssa krav blir än starkare med tanke på det stora och växande finan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>37</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>sieringsproblem som vidlåder den offentliga sektorn.</p>
<p>En av de främsta uppgifterna för budgetpolitiken under de kommande<br />
åren måste vara att bryta den hittillsvarande utvecklingen med snabbt stigande<br />
underskott såväl i statsbudgeten som i den totala offentliga sektorn. Målet<br />
måste vara att nedbringa dessa till en väsentligt lägre nivå, sett i förhållande<br />
till omslutningen i den totala ekonomin.</p>
<p>Därest höstens riksdagsval resulterar i en socialdemokratisk regering kommer<br />
denna beslutsamt och utan dröjsmål att gripa sig an denna uppgift. De<br />
ödesdigra misstag som begicks under åren närmast efter det borgerliga<br />
tillträdet till regeringsmakten 1976 - avsaknad av en långsiktig ekonomiskpolitisk<br />
strategi, bristande insikter i de ekonomiska problemen, slapp utgiftsprövning<br />
och administrativ inkompetens — måste nu repareras.</p>
<p>I detta avsnitt återges vissa riktlinjer för hur budgetpolitiken bör bedrivas<br />
under de kommande åren för att effektivisera den offentliga verksamheten<br />
och nedbringa underskotten i statsbudgeten och i den totala offentliga sektorns<br />
finanser. Det är dock viktigt att understryka att sådana åtgärder inte<br />
ensamma är tillräckliga för att inom rimlig tid väsentligt nedbringa underskotten.<br />
Även den ekonomiska politiken i övrigt måste utformas, bl. a. för att<br />
göra det lättare att lösa detta problem. Nedan nämns några sådana exempel.</p>
<p>Högre ekonomisk tillväxt</p>
<p>Mellan 1976 och 1982 (för sistnämnda år har regeringens prognos använts)<br />
beräknas den ekonomiska tillväxten (BNP-ökningen) bli i genmsnitt 0,9%<br />
per år. För övriga OECD-länder beräknas den genomsnittliga ekonomiska<br />
tillväxten under samma period uppgå till 2,4% per år. Det är samma tillväxttakt<br />
som uppnåddes i Sverige under närmaste föregående sexårsperiod, dvs.<br />
mellan 1970 och 1976. Om den ekonomiska tillväxten sedan dess hade kunnat<br />
vidmakthållas vid oförändrad nivå, dvs. 2,4% per år, skulle BNP i år ha varit<br />
ca 60 miljarder kronor större än vad som nu antas. Ca hälften av detta belopp<br />
skulle ha influtit till den offentliga sektorn som ökade skatteinkomster vid<br />
oförändrade skattesatser. Härtill kommer att en högre ekonomisk tillväxt<br />
sannolikt väsentligt skulle ha minskat behovet av kostsamma statliga insatser<br />
inom bl. a. närings- och arbetsmarknadspolitiken.</p>
<p>Lärdomen för framtiden måste bli att det är nödvändigt att på nytt åstadkomma<br />
en god ekonomisk tillväxt i Sverige. En stor del av de förslag som<br />
presenterats i olika socialdemokratiska partimotioner under vårriksdagen<br />
syftar till att öka den ekonomiska tillväxten genom ökade insatser för byggande,<br />
investeringar, sysselsättning osv.</p>
<p>Lägre inflation</p>
<p>En hög inflationstakt har sannolikt en negativ inverkan på budgetunderskottet.<br />
Detta gäller inte minst i nuvarande budgetläge med statsutgifter som<br />
väsentligt överstiger statsinkomsterna.</p>
<p>Den mer eller mindre fullständiga indexering som gäller för en stor del av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>38</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>statsutgifterna gör att dessa till stor del ökar i takt med prisutvecklingen.<br />
Någon motsvarande lika stark automatik finns däremot inte i fråga om<br />
statsinkomsterna, som ju i hög grad är beroende av den ekonomiska tillväxten<br />
och konjunktursituatoinen. Härtill kommer de negativa effekter som en<br />
hög inflationstakt har på ekonomins funktionssätt och som därmed indirekt<br />
även påverkar såväl statsutgifter som statsinkomster i budgetförsvagande<br />
riktning.</p>
<p>Kampen mot inflationen ges en mycket central roll i det socialdemokratiska<br />
krisprogrammet och de ekonomisk-politiska motioner som socialdemokraterna<br />
lagt fram under senare år. En lång rad åtgärder syftar till att<br />
nedbringa inflationstakten. Hit hör bl. a. den skattereform som socialdemokraterna<br />
överenskommit med centern och folkpartiet och våra olika förslag<br />
som syftar till att förbättra förutsättningarna för återhållsamhet i den kommande<br />
avtalsrörelsen.</p>
<p>Kamp mot ekonomisk brottslighet, skattefusk och skatteflykt</p>
<p>Olika beräkningar som har gjorts tyder på att det årliga skattebortfallet för<br />
stat och kommun till följd av skattefusk och annan ekonomisk brottslighet<br />
uppgår till flera tiotals miljarder kronor. Summan av debiterade men icke<br />
inbetalade skatter och avgifter har sedan 1976 vuxit snabbt och beräknas nu<br />
överstiga 10 miljarder kronor.</p>
<p>För socialdemokraterna kommer en av de viktigaste uppgifterna under de<br />
kommande åren att vara att med kraft bekämpa alla former av skattefusk och<br />
ekonomisk brottslighet. Vi har lagt ett stort antal förslag i riksdagen i den<br />
riktningen, som tyvärr i flertalet fall har avslagits av den borgerliga riksdagsmajoriteten.</p>
<p>Effektivare åtgärder på detta område skulle kunna leda till icke oväsentligt<br />
ökade skatteinkomster för den offentliga sektorn. Minst lika viktigt är att<br />
sådana åtgärder vidtas av rättsviseskäl och för att upprätthålla solidaritet och<br />
samhällsanda. Om ekonomisk brottslighet och olika skatteundandragande<br />
åtgärder tillåts fortsätta att breda ut sig, undergrävs människors känsla för<br />
samhällssolidaritet och rättvisa. Detta kommer inte bara att leda till ökande<br />
skattebortfall utan även på en rad andra sätt få negativa verkningar på<br />
ekonomins funktionssätt. Vi har i en rad motioner, senast i januari 1982,<br />
föreslagit olika åtgärder mot skatteflykt samt skattefusk och ekonomisk<br />
brottslighet.</p>
<p>Statligt reformstopp</p>
<p>Socialdemokraterna har gjort fyra bestämda åtaganden på det sociala området<br />
som, i händelse av att det blir en socialdemokratisk regering i höst,<br />
förutsätts bli genomförda omedelbart.</p>
<p style="margin-left:12px;">o Vi avser att upphäva ett eventuellt riksdagsbelsut om att införa karensdagar<br />
i sjukförsäkringen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>39</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:11px;">o Vi avser att eliminera den urholkning som skett av arbetslöshetsersättningen.</p>
<p>o Vi avser att återställa värdesäkringen av pensionerna,<br />
o Vi avser att återställa statsbidragsnivån till barnomsorgen.</p>
<p>Dessa fyra åtaganden innebär inte löften om nya reformer eller utgiftsökningar.<br />
Åtagandena innebär likväl en nivåhöjning av statsutgifterna som<br />
utan motverkande åtgärder skulle öka budgetunderskottet utöver vad som<br />
annars skulle bli fallet. Kravet på återhållsamhet måste därför bli mycket<br />
stort för sådana statsutgifter som avser statlig konsumtion eller transfereringar<br />
till andra sektorer i samhället där de i slutändan leder till privat eller<br />
offentlig konsumtion. Det finns i detta sammanhang anledning att citera ur<br />
det socialdemokratiska krisprogrammet, som i fråga om den statliga verksamheten<br />
förordar oförändrad standard, dvs. i praktiken reformstopp:</p>
<p>Målet om oförändrad standard bör i åtskilliga fall gå att uppfylla även vid<br />
minskade resurser genom ökad effektivitet och förbättrad hushållning. I<br />
andra fall kan målet om oförändrad standard innebära att det, exempelvis till<br />
följd av förändringar i befolkningens ålderssammansättning, blir nödvändigt<br />
att öka utgifterna. För att få utrymme för dessa utgiftsökningar bör det vara<br />
möjligt att banta verksamheter och ompröva utgiftsprogram, som vid en<br />
noggrann prioritering inte bedöms vara av betydelse för att uppfylla centrala<br />
välfärds- och fördelningsmål.</p>
<p>Vissa andra statsutgifter är starkt konjunkturberoende. Det gäller särskilt<br />
olika insatser för att hålla uppe sysselsättning och produktiva investeringar,<br />
främst inom industrin. Sådana utgifter bör tillåtas variera över tiden i takt<br />
med konjunktursvängningarna. I svagare konjunkturlägen är det rimligt att<br />
dessa utgifter får öka för att förhindra att arbetslösheten ökar och investeringarna<br />
sjunker. I starkare konjunkturlägen bör på motsvarande sätt dessa<br />
utgifter dras ned för att förhindra överhettning i ekonomin och med hänsyn<br />
till att sysselsättning och investeringar då gynnas av den allmänt högre<br />
aktiviteten i ekonomin. Programmet innehåller som nämnts en rad förslag till<br />
sådana insatser. I vilken omfattning och takt dessa insatser bör göras måste<br />
bedömas bl. a. med hänsyn till konjunkturutvecklingen och möjligheterna<br />
att göra besparingar på andra områden.</p>
<p>Socialdemokraterna har i en rad partimotioner under vårriksdagen fört<br />
fram förslag med utgiftskonsekvenser. 1 vissa fall innebär de att regeringens<br />
nedskärningsförslag avvisas och i andra fall att utgiftsökningar föreslås.<br />
Dessa förslag med utgiftskonsekvenser — liksom en rad budgetförstärkande<br />
förslag på såväl utgiftssidan som inkomstsidan - redovisas samlat i avsnittet<br />
om det socialdemokratiska budgetalternativet. Det är givetvis socialdemokraternas<br />
strävan att genomföra dessa förslag, låt vara att de i vissa fall kan<br />
behöva ses över med hänsyn till att det kan ha inträffat förändringar i<br />
samhällsekonomin eller i andra avseenden sedan förslagen lades fram. Vi<br />
kan dock inte binda oss för att förslagen skall genomföras redan i den första<br />
budget som en socialdemokratisk regering lägger fram. Härvid måste även<br />
samhällsekonomiska och statsfinansiella hänsyn vägas in i bedömningen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>40</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>De ekonomiska relationerna mellan staten och kommunsektorn<br />
Regeringen föreslog i årets budgetproposition en årlig indragning till staten<br />
av kommunernas och landstingens skatteinkomster med 3000 milj. kr.<br />
fr. o. m. 1983. Efter många turer enades regeringen och moderaterna senare<br />
om en något större indragning — med ca 3500 milj. kr. — av kommunernas<br />
och landstingens skatteinkomster. Åtgärden begränsades till att enbart avse<br />
1983.</p>
<p>Socialdemokraterna framförde ett annat förslag om en tillfällig indragning<br />
av skatteinkomstökningar i samma storleksordning från kommunsektorn.</p>
<p>Det är nödvändigt att en nytillträdd regering genast efter höstens val<br />
upptar överläggningar med kommun- och landstingsförbunden om de ekonomiska<br />
relationerna mellan staten och kommunsektorn.</p>
<p>Grunden för dessa överläggningar bör vara vår i olika sammanhang framförda<br />
uppfattning att den kommunala konsumtionen framdeles bör få öka<br />
med 2% om året, vilket är den dubbla ökningstakten jämfört med regeringens<br />
mål. Med en tvåprocentig expansion finns det utrymme för en fortsatt<br />
utbyggnad av äldreomsorgen och barnomsorgen.</p>
<p>Vi vidhåller också vårt i januari i en partimotion framförda krav på att en<br />
parlamentariskt sammansatt utredning bör tillsättas för att se över det nuvarande<br />
skatteutjämningssystemet.</p>
<p>Utgångspunkter för budgetpolitiken</p>
<p>Den socialdemokratiska budgetpolitiken bör syfta till att ta ett fast grepp<br />
om den totala budgeten. Budgetens inkomstsida bör granskas lika noga som<br />
dess utgiftssida. Vi socialdemokrater är inte, som de borgerliga partierna,<br />
dogmatiskt bundna till att enbart kontrollera utgiftsutvecklingen. Utan att på<br />
något sätt eftersätta utgiftsgranskningen är det nödvändigt att i en rad<br />
avseenden förstärka kontrollen över inkomstutvecklingen. Den juridiska<br />
och formella kontrollen över inkomstsidan behöver kompletteras med en<br />
granskning som i högre grad tar hänsyn till samhällsekonomiska och statsfinansiella<br />
aspekter. I detta syfte bör redovisningen av statsinkomsterna byggas<br />
ut, bl. a. för att bättre belysa de inkomstbortfall som förorsakas av olika<br />
typer av avdrag, skattereduktioner, underuttag vid den preliminära beskattningen,<br />
skattebefrielse och underlåtenhet att betala debiterade skatter och<br />
avgifter.</p>
<p>I vissa situationer, t. ex. när det gäller att stimulera någon viss typ av<br />
verksamhet, finns det ibland möjlighet att välja mellan statsbidrag och<br />
avdrag vid beskattningen. I det senare fallet är redovisningen av budgeteffekterna<br />
ofta mycket bristfällig och ibland helt obefintlig. Ett belysande exempel<br />
är det stora skattebortfall som förorsakas av det s. k. skattesparandet. Detta<br />
växer f. n. i en snabb och okontrollerad takt. Redan gjorda insättningar på<br />
skattesparkonton innebär stora statsfinansiella åtganden som sträcker sig<br />
åtskilliga år fram i tiden. En motsvarande slapphet vid kontrollen av statsutgifter<br />
är, dessbättre, närmast otänkbar.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>41</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Bl. a. med hänsyn till denna ”utbytbarhet” i vissa fall mellan statsutgifter<br />
och avdrag vid beskattningen (s. k. skatteutgifter) finns det starka skäl till en<br />
ökad samordning vid kontrollen av statsutgifter och statsinkomster. Härigenom<br />
erhålls en bättre överblick, och det blir möjligt att noggrant prioritera<br />
mellan olika typer av åtgärder som kan beröra såväl budgetens utgiftssida<br />
som dess inkomstsida.</p>
<p>Ett annat inslag i en socialdemokratisk budgetpolitik för att öka möjligheterna<br />
till överblick och underlätta meningsfulla prioriteringar är att budgetförslaget<br />
för ett visst år bör utarbetas vid ett och samma tillfälle. Under<br />
senare år har budgetprocessen tenderat att spridas ut över en längre period.<br />
För att underlätta budgetarbetet för alla parter och möjliggöra att det bedöms<br />
mot en samhällsekonomisk bakgrund, bör budgetarbetet inom regeringskansliet<br />
i allt väsentligt äga rum under hösten och därvid resultera i en<br />
samlad bedömning med noggranna prioriteringar mellan olika åtgärder med<br />
budgetmässiga konsekvenser.</p>
<p>I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1136 angavs som en<br />
punkt i det omfattande antiinflationsprogram som där presenterades att det<br />
är nödvändigt att återupprätta normer och disciplin i den ekonomiska politiken.<br />
Detta är nödvändigt även med tanke på budgetpolitiken. En viktig<br />
orsak till den snabba försämringen av statsfinanserna under den borgerliga<br />
regeringsperioden är uppluckringen av olika ekonomisk-politiska normer<br />
och bristen på en långsiktig strategi. Under senare år har de borgerliga<br />
regeringarna försökt sätta upp vissa mål för budgetutvecklingen. I flertalet<br />
fall har man dock inte lyckats nå de uppsatta målen. En viktig förklaring till<br />
detta är att målen delvis har varit olämpligt formulerade.</p>
<p>Om man skall utfärda normer för den ekonomiska politiken bör de uppfylla<br />
vissa grundläggande villkor. Det finns därvid anledning att återge ett citat<br />
ur ovan nämnda motion:</p>
<p>Normer i den ekonomiska politiken bör vara enkla och robusta. Deras<br />
viktigaste funktion är av psykologisk och praktisk-politisk natur. Det är av<br />
grundläggande betydelse att normerna omfattas av så många människor som<br />
möjligt. Det är därför nödvändigt att normerna är begripliga och framstår</p>
<p>som meningsfulla och realistiska, dvs. möjliga att iaktta. Om normerna</p>
<p>överträds skall det stå klart för alla att statsmakterna kommer att vidta<br />
korrigerande åtgärder.</p>
<p>Ytterligare en omständighet som bör få ökad vikt i framtiden gäller att<br />
studera de fördelningsmässiga effekterna av olika ekonomisk-politiska åtgärder.<br />
Det är angeläget att ambitionsgraden för sådana studier höjs. Detta är<br />
särskilt betydelsefullt mot bakgrund av de kärva perspektiv som avtecknar<br />
sig såväl i fråga om budgetpolitiken som när det gäller den ekonomiska<br />
politiken i stort för de närmaste åren.</p>
<p>Mot bakgrund av de ovan angivna allmänt formulerade utgångspunkterna<br />
för den kommnde budgetpolitiken finns det anledning att något mera preciserat<br />
ange vilka riktlinjer som bör gälla för budgetpolitiken under främst<br />
budgetåren 1982/83 och 1983/84.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>42</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Riktlinjer för budgetpolitiken de närmaste åren</p>
<p>1. Myndigheternas anslagsframställningar bör styras av särskilda anvisningar.<br />
Kravet på återhållsamhet med statsutgifterna, behovet av att kunna<br />
prioritera mellan olika verksamheter och strävan att effektivisera och rationalisera<br />
myndigheternas arbete förutsätter att det även i framtiden utfärdas<br />
särskilda anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar. Kortsiktigt<br />
— med tanke på anslagsframställningarna för budgetåret 1983/84 - är det av<br />
praktiska skäl ofrånkomligt att myndigheterna utgår från de anvisningar som<br />
nu gäller.</p>
<p>2. Översynsarbetet bör byggas ut. De resurser som finns i bl. a. statskontoret<br />
och riksrevisionsverket bör i ökad utsträckning användas för olika typer<br />
av översynsprojekt inom statsförvaltningen. Det kan också finnas skäl att se<br />
över och komplettera de förordningar m. m. som har fastställts under senare<br />
år och som på olika sätt syftar till att förenkla, decentralisera, rationalisera<br />
och effektivisera myndigheternas arbete och att begränsa regleringar som<br />
onödigtvis driver upp kostnaderna i myndigheter, kommuner, företag och<br />
organisationer.</p>
<p>3. Prisuppräkning o. d. av olika anslag bör ske mycket restriktivt. Begränsningar<br />
i fråga om prisuppräkningen kan, som komplement till andra åtgärder,<br />
påverka inflationsförväntningarna i dämpande riktning. Detta synsätt<br />
har i viss mån präglat den kommande reformen av inkomstskatten, där den<br />
automatiska indexregleringen ersätts med en på förhand fastställd, tämligen<br />
måttlig årlig uppräkning av skatteskalorna. I samma syfte bör framställningar<br />
om överskridanden behandlas mycket restriktivt.</p>
<p>4. Indexeringar och andra typer av automatik bör brytas eller mildras.<br />
Indexeringar kan på flera sätt ha en negativ inverkan på ekonomin. De kan<br />
verka inflationsdrivande, om de genom att mildra inflationens skadeverkningar<br />
försvagar motståndet mot en fortsatt inflation. En rad stabiliseringspolitiska<br />
åtgärder får sämre verkningsgrad, eftersom vissa sektorer i ekonomin<br />
genom indexeringarna undantas från att påverkas av dessa åtgärder.<br />
Anpassningsbördan tenderar då att bli desto hårdare för övriga icke indexskyddade<br />
sektorer. Genom att bryta upp eller mildra indexeringar och annan<br />
automatik skapas bättre förutsättningar för en reell prövning av statsutgifterna,<br />
och möjligheterna till meningsfulla prioriteringar ökar.</p>
<p>Det bör även noga övervägas i vilka fall statliga utgiftsprogram kan göras<br />
tidsbegränsade.</p>
<p>Den omprövning av olika injlexregleringar som här förordas får inte tas till<br />
intäkt för att låta inflationen successivt urholka det sociala välfärdssystemet.<br />
De sociala förmånernas realvärde måste avgöras utifrån deras fördelningspolitiska<br />
syften och de utfästelser som gjorts från samhällets sida. Vi vidhåller<br />
således att värdesäkringen av pensionerna skall återställas.</p>
<p>5. Det statliga kommittéväsendet bör ses över. Det är angeläget att kommittéerna<br />
på ett tillfredsställande sätt kostnadsberäknar sina förslag och även<br />
visar hur dessa kan finansieras inom ramen för kommitténs verksamhetsom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>43</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>råde. Det är vidare angeläget att begränsa tillväxten av det statliga kommittéväsendet.<br />
Detta bör kunna ske dels genom en hårdare tidsbegränsning av<br />
kommittéernas verksamhet, dels genom att lägga ned vissa kommittéer,<br />
vilkas verksamhet inte bedöms som oundgänglig.</p>
<p>6. Kontrollen av budgetens inkomstsida bör förbättras. Detta bör ske<br />
genom en rad åtgärder. En första förutsättning härför är att redovisningen av<br />
olika inkomster resp. inkomstbortfall förbättras avsevärt. Alla förslag som<br />
medför konsekvenser för budgetens inkomstsida bör innehålla noggranna<br />
kostnadsberäkningar. Vidare bör övervägas tänkbara åtgärder för att dämpa<br />
eller förhindra en okontrollerad ansvällning av avdrag och skattereduktioner<br />
som försvagar budgeten.</p>
<p>7. Taxorna för statliga verksamheter bör ses över. Taxor bör i vissa fall<br />
kunna användas i ökad utsträckning för att främja god hushållning och<br />
förstärka statsinkomsterna. En förutsättning är dock att taxepolitiken utformas<br />
på ett sätt som är förenligt med grundläggande fördelningspolitiska mål.</p>
<p>8. Statens betalningsrutiner bör effektiviseras. Staten gör årligen stora<br />
ränteförluster till följd av gällande betalningsrutiner främst i fråga om skatteuppbörden<br />
men även när det gäller olika typer av utbetalningar.</p>
<p>För flertalet skattekällor sker uppbörden med betydande eftersläpning,<br />
och i många fall innebär dessutom preliminärskatten ett underuttag i förhållande<br />
till den slutliga skatten. Detta leder till att staten genomgående har<br />
mycket stora skattefordringar - det rör sig om mångmiljardbelopp. Eftersom<br />
dessa skattekrediter är räntefria - eller i vissa fall beläggs med en ränta<br />
som klart understiger den marknadsmässiga nivån - gör staten stora årliga<br />
ränteförluster. Dessa står inte i rimlig proportion till det arbete som de<br />
skattskyldiga i vissa fall utför i samband med skatteuppbörden.</p>
<p>Vissa förbättringar har skett under det senaste året, delvis efter socialdemokratiska<br />
initiativ. Vi föreslår i en särskild motion ytterligare några sådana<br />
åtgärder. Likväl återstår det mycket att göra. Det gäller helt enkelt att på ett<br />
rimligt sätt bevaka statens intressen vid utformningen av de statliga betalningsrutinerna.<br />
Flera andra skäl talar också för en effektivisering i detta<br />
avseende. De nuvarande betalningsrutinerna innebär i vissa fall att verksamheter<br />
subventioneras på ett sätt som varken är samhällsekonomiskt<br />
motiverat eller önskvärt av andra skäl. I en del fall uppkommer uppenbara<br />
fördelningspolitiska orättvisor. Detta gäller exempelvis den i praktiken<br />
gynnsammare behandlingen av B-skattare jämfört med A-skattare. Härtill<br />
kommer att även kreditpolitiska och statsskuldspolitiska överväganden kan<br />
motivera en annorlunda utformning av betalningsrutinerna.</p>
<p>Med hänsyn till den under senare år kraftiga förskjutningen av det finansiella<br />
sparandet från den offentliga till den privata sektorn är det nödvändigt<br />
att vidta motåtgärder, som minskar den offentliga sektorns sparandeunderskott.<br />
Åtgärder av det här aktuella slaget är fördelaktiga jämfört med traditionella<br />
skattehöjningar, eftersom deras huvudsakliga effekt på ekonomin är<br />
finansiell och inte real.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>44</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Mot denna bakgrund är det motiverat att göra en samlad och snabb<br />
översyn av de statliga betalningsrutinerna i syfte bl. a. att minimera statens<br />
ränteförluster.</p>
<p>9. Bygg ut kontrollen av s. k. utombudgetära utgifter. I årets långtidsbudget<br />
redovisas fem typer av utombudgetära utgifter. Det gäller s. k. skatteutgifter,<br />
statliga lån och kreditgarantier, statlig reglering och normgivning,<br />
statligt företagande samt offentliga fonder utanför statsbudgeten. Det rör sig<br />
om sammantaget mycket omfattande verksamheter som inte direkt redovisas<br />
på statsbudgeten men som ändå har en långtgående betydelse för samhällsekonomin<br />
och som det är möjligt att påverka med beslut fattade av statsmakterna.<br />
Liksom fallet är för statsbudgetens inkomstsida bör som ett första steg<br />
redovisningen av verksamheten på dessa områden liksom av effekterna av<br />
politiska beslut byggas ut väsentligt. Syftet bör vidare vara att öka möjligheterna<br />
för statsmakterna att styra utvecklingen av de utombudgetära utgifterna.</p>
<p>Riktlinjer för skattepolitiken</p>
<p>Den socialdemokratiska skattepolitiken har beskrivits i en rad olika dokument<br />
under senare år. Det finns i detta avsnitt anledning att kort beröra<br />
förhållandet mellan skattepolitiken och kraven på att förstärka den offentliga<br />
sektorns finanser. Även denna aspekt har belysts närmare dels i krisprogrammet,<br />
dels ivår ekonomisk-politiska motion 1980/81:2190, som lades fram för<br />
ett år sedan.</p>
<p>I dessa dokument förs ett resonemang om den avtagande effektiviteten för<br />
olika skattehöjningar på grund av den nivå som skattetrycket har nått. En<br />
skattehöjning påverkar basen för andra skatter i minskande riktning. Detta<br />
innebär att den initiala skattehöjningen till en del motverkas av att andra<br />
skatteinkomster minskar. Till detta kommer att vissa skattehöjningar genom<br />
att driva upp prisnivån även kan medföra ökade statsutgifter.</p>
<p>En annan aspekt som begränsar möjligheterna till skattehöjningar är att<br />
dessa verkar dämpande på den ekonomiska aktiviteten, vilket kan leda såväl<br />
till minskade skatteinkomster som till mer eller mindre ofrånkomliga beslut<br />
om ökade statsutgifter för bl. a. arbetsmarknadspolitiska insatser.</p>
<p>Det finns således anledning att upprepa den slutsats som drogs i de båda<br />
ovan nämnda dokumenten: "Det kommer därför inte att vara möjligt att<br />
sanera statsfinanserna genom att uteslutande eller ens huvudsakligen förlita<br />
sig till skattepolitiken." Detta utesluter inte att en aktiv skattepolitik bör<br />
föras, där ett av syftena är att stärka den offentliga sektorns inkomster. Några<br />
av de skatteförslag som vi har lagt fram under vårriksdagen har också haft ett<br />
sådant syfte.</p>
<p>Men slutsatsen är likväl klar. För att begränsa underskotten i såväl statsbudgeten<br />
som i den totala offentliga sektorns finanser måste skattepolitiska<br />
åtgärder kompletteras med en rad andra åtgärder. Härvid är det ofrånkomligt<br />
att genomföra en hård granskning av alla offentliga utgifter med syfte att<br />
väsentligt nedbringa ökningstakten för dessa.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>45</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Det socialdemokratiska budgetalternativet</p>
<p>Socialdemokraterna presenterade i januari ett samlat alternativ till regeringens<br />
budgetförslag. Enligt vårt förslag skulle budgetunderskottet för budgetåret<br />
1982/83 bli drygt 1,3 miljarder kronor lägre än enligt regeringens<br />
förslag. Härtill kom att vårt förslag till likviditetsindragning från kommunsektorn<br />
skulle minska statens upplåningsbehov med ytterligare drygt 1,7<br />
miljarder kronor under budgetåret 1982/83.</p>
<p>Sedan dess har både regeringen och socialdemokraterna lagt ett antal nya<br />
förslag med budgetmässiga konsekvenser. Även av andra skäl har förändringar<br />
inträffat sedan januari, t. ex. som följd av nya beräkningar av förslagens<br />
budgetmässiga konsekvenser eller av ställningstaganden i riksdagen<br />
som avviker från de ursprungligen lagda förslagen.</p>
<p>Nedan återges översiktligt de budgetmässiga konsekvenserna av socialdemokraternas<br />
ställningstaganden i riksdagen eller, i de fall sådana ännu inte<br />
hunnit göras, av förslag framlagda i socialdemokratiska parti- och utskottsgruppsmotioner.<br />
De belopp som återges uttrycker skillnaden mellan socialdemokraternas<br />
och regeringspartiernas ställningstaganden. Uppgifterna avser<br />
de budgetmässiga konsekvenserna under budgetåret 1982/83.</p>
<p>Socialdemokraterna har bl. a. lagt fram följande förslag till utgiftsökningar<br />
på statsbudgeten:</p>
<p>Åtagandena i fråga om pensioner kostar netto 200 milj. kr. (härtill kommer<br />
en utgiftsökning med 245 milj. kr. på AP-fonden). Vårt ställningstagande<br />
rörande sjukförsäkringen kostar 825 milj. kr.</p>
<p>Den del av utgiftsökningen för arbetslöshetsersättningen som faller på<br />
statsbudgeten uppgår till 530 milj. kr. Vårt förslag rörande statsbidragen till<br />
barnomsorgen medför inga utgiftskonsekvenser för budgetåret 1982/83 (för<br />
helår beräknas utgiftsökningen till 350 milj. kr.). Detta är de fyra åtaganden<br />
som socialdemokraterna utfäst sig att omedelbart genomföra i händelse av<br />
att det blir en socialdemokratisk regering i höst.</p>
<p>Vårt investeringsprogram beräknas i förhållande till regeringens förslag<br />
medföra merutgifter om 1887 milj. kr. De insatser vi föreslår för AMS kostar<br />
2140 milj. kr., vartill kommer en merutgift för tidigare lagda förslag som<br />
uppskattas till 176 milj. kr.</p>
<p>Bland övriga förslag med mera omfattande utgiftskonsekvenser kan nämnas<br />
höjda barnbidrag m.m. 516 milj. kr., bostadspolitiska åtgärder 505<br />
milj. kr., regionalpolitiken 326 milj. kr., åtgärder inom näringspolitiken och<br />
särskilda insatser för småföretagen 183 milj. kr., åtgärder för ungdom lil<br />
milj. kr., studiemedel 99 milj. kr., åtgärder för barn 84 milj. kr. och presstöd<br />
76 milj. kr. Övriga förslag till ökade statsutgifter summerar till 330 milj. kr.<br />
Totalt innebär våra förslag ökade statsutgifter med 7988 milj. kr.</p>
<p>Våra förslag till utgiftsbesparingar hänför sig till stor del till samma områden<br />
som nämnts ovan. Våra ställningstaganden har således i flera fall inneburit<br />
att vi förordat vissa utgiftsökningar men i gengäld gått emot andra utgiftsökningar<br />
som föreslagits av regeringen. De beloppsmässigt största bespa</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>46</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>ringarna avser bostadspolitik 350 milj. kr., arbetsmarknadspolitik 150<br />
milj. kr. och försvaret 110 milj. kr. Totalt har vi föreslagit besparingar utöver<br />
regeringens förslag med 721 milj. kr.</p>
<p>På inkomstsidan förordar vi att momsen skall återställas till den nivå som<br />
rådde fram till den 15 november 1981, vilket enligt nuvarande beräkningar<br />
väntas inbringa 3 400 milj. kr. Höjningen bör äga rum den 1 juli 1982.1 övrigt<br />
föreslår vi skärpt skatt på större förmögenheter 100 milj. kr., skatt på videoutrustning<br />
150 milj. kr., höjda avgifter på försenad skatteuppbörd 250<br />
milj. kr., skatt på kraftbolagens vinster 500 milj. kr., miljöavgifter 275<br />
milj. kr., en hyreshusavgift 650 milj. kr. och höjd skogsvårdsavgift 290<br />
milj. kr. Vi räknar också med ett visst inkomstbortfall till följd av att de höjda<br />
arbetsgivaravgifter som vi föreslår (se nedan) förutsätts bli avräknade i<br />
avtalsförhandlingarna. Inkomstbortfallet uppskattas till 920 milj. kr. Totalt<br />
beräknas statsinkomsterna till följd av ovan nämnda förslag öka med 4 695<br />
milj. kr.</p>
<p>Härtill föreslår vi i en särskild motion två åtgärder som engångsvis innebär<br />
betydande inkomstförstärkningar för statsbudgeten. Genom förbättrad uppbörd<br />
av arbetsgivaravgifterna tillförs statsbudgeten en engångsinkomst om<br />
ca 2000 milj. kr., varav hälften faller under budgetåret 1982/83. Genom<br />
förbättrad uppbörd av B-skatt tillförs statsbudgeten en engångsinkomst om<br />
ca 5000 milj. kr., varav 1700 milj. kr. faller under budgetåret 1982/83.</p>
<p>Några av våra förslag får konsekvenser för den del av socialförsäkringssektorn<br />
som ligger utanför statsbudgeten. Hit hör våra förslag på pensionsområdet<br />
som leder till ökade utgifter för AP-fonden med 245 milj. kr., förslaget att<br />
förbättra delpensionen 50 milj. kr. och ökade utgifter över arbetslöshetsfonden<br />
670 milj. kr. I gengäld föreslår vi höjd delpensionsavgift 225 milj. kr. och<br />
höjd arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättningen 1500 milj. kr.</p>
<p>Totalt kan våra förslag beräknas förbättra den totala statsbudgetens finanser<br />
(häri inräknas även den del av socialförsäkringssektorn som redovisas<br />
utanför den egentliga statsbudgeten) med ca 1000 milj. kr. för budgetåret<br />
1982/83. Härvid har även beaktats att statsskuldräntorna minskar något. Av<br />
denna förbättring faller ungefär 200 milj. kr. på den egentliga statsbudgeten<br />
och ca 800 milj. kr. på socialförsäkringssektorn.</p>
<p>Huvuddelen av de ovan nämnda engångsförstärkningarna av statsinkomsterna<br />
(ca 4,3 miljarder kronor) faller emellertid först på budgetåret 1983/84.<br />
Budgetunderskottet kan som följd härav beräknas bli knappt 2,5 miljarder<br />
kronor lägre än enligt regeringens alternativ. Sett på längre sikt bortfaller<br />
dessa engångsinkomster. I gengäld bortfaller även betydande utgifter som<br />
också är av engångskaraktär. Hit hör stora delar av de insatser som nu<br />
föreslås inom arbetsmarknadspolitiken resp. inom ramen för vårt investeringsprogram.<br />
Långsiktigt kan vårt budgetalternativ beräknas leda till ett<br />
underskott som är drygt 300 milj. kr. mindre än regeringens.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>47</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>5. Hemställan</p>
<p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till vad sorn anförts hemställs</p>
<p style="margin-left:50px;">1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska<br />
politiken som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen<br />
som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för inriktning och dimensionering<br />
av verksamheten med beredskapsarbeten under budgetåret<br />
1982/83 som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">4. att riksdagen beslutar höja tilläggsbidraget för kommunala investeringsarbeten<br />
enligt riktlinjer som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">5. att riksdagen beslutar avsätta 250000000 kr. för särskilda sysselsättningsinsatser<br />
i Norrbotten,</p>
<p style="margin-left:50px;">6. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret<br />
1982/83 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med<br />
2140000000 kr. förhöjt reservationsanslag,</p>
<p style="margin-left:50px;">7. att riksdagen godkänner de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningens<br />
dimensionering under budgetåret 1982/83 som förordats i<br />
motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">8. att riksdagen godkänner den omdisponering av anvisade medel<br />
som förordats i motionen i syfte att stärka planeringskapaciteten<br />
inom arbetsmarknadsutbildningen,</p>
<p style="margin-left:50px;">9. att riksdagen beslutar höja bidraget vid bristyrkesutbildning till<br />
35 kr. per timme enligt riktlinjer som angivits i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om svenska för invandrare vid bristyrkesutbildning,</p>
<p style="margin-left:50px;">11. att riksdagen beslutar höja bidraget vid utbildning av permitterings-<br />
och uppsägningshotad personal till 35 kr. per timme i 960<br />
timmar,</p>
<p style="margin-left:50px;">12. att riksdagen godkänner den finansieringsordning rörande arbetsmarknadsutbildningen<br />
under budgetåret 1982/83 som förordats<br />
i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">13. att riksdagen avslår regeringens förslag rörande vissa särskilda<br />
åtgärder i Norrbottens län,</p>
<p style="margin-left:50px;">14. att riksdagen godkänner de riktlinjer för verksamheten med beredskapsarbeten<br />
i Norrbotten som förordats i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">15. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ungdomsplatser som<br />
angetts i motionen,</p>
<p style="margin-left:50px;">16. att riksdagen till Bidrag till anordnandet av ungdomsplatser (utbildningsdepartementet)<br />
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag<br />
av 161000000 kr.,</p>
<p style="margin-left:50px;">17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om nybyggnad av flygterminal i Luleå.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2547</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Stockholm den 13 april 1982</p>
<p>OLOF PALME (s)</p>
<p>CURT BOSTRÖM (s)<br />
INGVAR CARLSSON (s)<br />
HANS GUSTAFSSON (s)<br />
LILLY HANSSON (s)</p>
<p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br />
PAUL JANSSON (s)<br />
GÖRAN KARLSSON (s)<br />
OLLE WESTBERG (s)<br />
i Hofors</p>
</div>
<div class="block ml_23"><p>MAJ-LIS LANDBERG (s)<br />
ESSEN LINDAHL (s)</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>THAGE PETERSON (s)<br />
ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br />
INGVAR SVANBERG (s)<br />
LARS ULANDER (s)<br />
VALTER KRISTENSON (s)</p>
</div>
</div>
</div>
0OLOF PALMEs1undertecknare0CURT BOSTRÖMs2undertecknare0INGVAR CARLSSONs3undertecknare0HANS GUSTAFSSONs4undertecknare0LILLY HANSSONs5undertecknare0LENA HJELM-WALLÉNs6undertecknare0PAUL JANSSONs7undertecknare0GÖRAN KARLSSONs8undertecknare0OLLE WESTBERGs9undertecknare0MAJ-LIS LANDBERGs10undertecknare0ESSEN LINDAHLs11undertecknare0LISA MATTSONs12undertecknare0THAGE PETERSONs13undertecknare0ANNA-GRETA SKANTZs14undertecknare0INGVAR SVANBERGs15undertecknare0LARS ULANDERs16undertecknare0VALTER KRISTENSONs17undertecknareG5022547Olof Palme m. fl.mot_198182__2547.pdf1201070pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1982/83, m.m. (kompletteringsproposition) (prop. 1981/82:150)https://data.riksdagen.se/fil/146AC7CD-C41F-4EAE-B1D9-17830D4E5C40