3097488 G5022440 1981/82 2440 mot mot Motion 1981/82:2440 Gösta Bohman m. fl. Motion Motion 2440 0 1982-04-16 00:00:00 2014-11-03 23:15:12 2014-11-03 00:00:00 Förslag till konkurrenslag (prop. 1981/82:165) Gösta Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022440/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022440 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022440 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40">10 </div> <div class="block ml_3">Motion 1981/82:2440 Gösta Bohman m. fl. Förslag till konkurrenslag (prop. 1981/82:165) I propositionen föreslås att den nuvarnade konkurrensbegränsningslagen från 1953 skall ersättas av en ny lag, benämnd konkurrenslag. Förslaget bygger på ett betänkande avgivet av konkurrensutredningen. I betydande utsträckning följer lagförslaget gällande lagstiftning. Sålunda skall enligt den nya lagen gälla förbud mot bruttoprissättning och anbudskarteller. Marknadsdomstolen får även möjlighet att, liksom nu, ingripa mot annan konkurrensbegränsning som har skadlig verkan inom landet. Emellertid föreslås också att ett system för kontroll av företagsförvärv skall införas. Med stöd av särskilda bestämmelser i konkurrenslagen skall marknadsdomstolen kunna meddela förbud mot en näringsidkares förvärv av ett annat företag. Beslutet skall för att bli gällande fastställas av regeringen. Förslaget om regler rörande förvärv av företag, eller fusionskontroll, är en nyhet i svensk rätt. Det möttes av en omfattande kritik i samband med remissbehandlingen av utredningsbetänkandet. Kritiken kom inte bara från näringslivets organisationer utan även från de statliga remissorgan som närmast har att följa näringslivets utveckling, kommerskollegium och statens industriverk. För vår del vill vi till en början understryka att en väl fungerande marknadsekonomi förutsätter att fri konkurrens råder. Denna konkurrens uppnås framför allt genom gynnsamma villkor för företagande och nyföretagande och genom en tillräcklig investeringsverksamhet. Näringsfrihet, etableringsfrihet och fri internationell handel inom varu- och tjänsteområdena innebär att tendenser till konkurrensbegränsningar motverkas. Ekonomisk frihet befrämjar livgivande konkurrens. Den fria konkurrensen kan också stimuleras genom en välavvägd konkurrenslagstiftning som förhindrar skadliga förfaranden, vilka annars kanske endast på längre sikt skulle komma att omintetgöras genom nya företagsbildningar och initiativ utanför karteller och monopol. Det är dock nödvändigt att inse att en konkurrenslagstiftning eller andra motsvarande regleringar aldrig kan tjäna som en ersättning för en ekonomisk politik som ger utrymme för investeringar och företagande. Är lönsamheten i en bransch för låg kommer antalet företag att minska genom nedläggningar och avvecklingar. Företag som länge dragits med förluster väljer att sälja ut sig till det relativt bästa företaget i branschen. Det är lätt att finna exempel på sådant förlopp. Ingen konkurrenslagstiftning kan hindra en sådan utveckling om den grundläggande ekonomiska politiken blivit felaktigt utformad. </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1981/82:2440 </div> <div class="block ml_40">11 </div> <div class="block ml_3">Med hänsyn till den övertro på regleringar och ”politiska lösningar” som råder är det viktigt att dessa sammanhang observeras. Olika regleringar inom en konkurrenslagstiftning kan i sig själva komma att motverka konkurrensen genom att ytterligare försvåra företagandet. De goda intentionerna kan bli sin egen fiende. Alldeles särskilt om de allmänna villkoren för näringslivet är dåliga kan ytterligare regleringar få sådana negativa biverkningar. Byråkratiska regler rörande förvärv av företag eller fusionskontroll kan höra till denna kategori. Propositionens förslag till fusionskontroll är visserligen inte lika långtgående som det ursprungliga förslaget från utredningen. Vi ställer oss likväl tveksamma till om det verkligen finns något behov av de föreslagna reglerna om fusionskontroll. Den nuvarande lagstiftningen har i stort sett fungerat väl. Mot konkurrensbegränsande företeelser har det funnits goda möjligheter att ingripa. Även om det inte funnits direkta möjligheter att förbjuda fusioner med stöd av konkurrensbegränsningslagen finns det redan nu möjligheter för regeringen att försvåra, och i vissa fall i praktiken omöjliggöra, sådana. Särskilt kan nämnas reglerna om realisationsvinstbeskattning från vilka en dispens ofta varit en förutsättning för en företagssammanslagning. Här har alltså regeringen i praktiken haft en effektiv påverkansmöjlighet. Det har enligt vår uppfattning inte presenterats något material, vare sig i propositionen eller i det bakomliggande utredningsbetänkandet, som ger stöd för slutsatsen att det finns ett faktiskt behov av regler om fusionskontroll. Det kan visserligen hävdas att det är svårt att i efterhand påvisa negativa effekter av fusioner och att det därför är svårt att styrka att förekomsten av regler om fusionskontroll hade kunnat motverka negativa effekter som nu, i avsaknad av sådana regler, uppkommit. Det bör emellertid då sägas att det är om möjligt än svårare att i förväg bedöma huruvida negativa effekter av en fusion kan uppkomma. Inte desto mindre bygger förslaget om fusionskontroll ju på att en sådan förhandsbedömning skall kunna göras. Vid sidan av att behovet av fusionskontroll i hög grad kan ifrågasättas finns det skäl att peka på att en fusionskontroll skulle kunna inverka menligt på de fortgående rationaliseringsåtgärder i näringslivet som är nödvändiga för att bibehålla vår internationella konkurrenskraft. Sverige har i förhållande till sin storlek ett betydande antal stora internationellt verksamma företag. För att dessa företag skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen måste de ofta vara av en storlek som i och för sig gör dem dominerande på den lilla svenska hemmamarknaden. I andra länder, exempelvis Japan och USA, där hemmamarknaden är av en helt annan storlek och betydelse, kan det finnas utrymme för sinsemellan konkurrerande företag i den storleksordning varom nu är fråga. I sådana länder kan det därför te sig motiverat med någon form av fusionskontroll. I Sverige är, som framgått, förhållandena annorlunda. Vi måste tillåta </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1981/82:2440 </div> <div class="block ml_40">12 </div> <div class="block ml_3">företagsfusioner som syftar till att skapa internationellt slagkraftiga företag, även om detta leder till företagsenheter som i ett nationellt perspektiv ter sig dominerande. Exempel på det slag av företag som här har beskrivits är ASEA, Electrolux, L M Ericsson och en lång råd andra av våra internationellt mest framgångsrika företag. Det är av vikt att understryka att utvecklingen mot större, internationellt konkurrenskraftiga enheter, ingalunda kan sägas utgöra ett hot mot den fria konkurrensen inom Sverige. Sverige tillämpar i mycket hög grad frihandelns princip. Som en spegelbild av vikten för svenska företag att få konkurrera på lika villkor i andra länder tillåter vi i Sverige en i princip fri konkurrens från utlandet. Detta vaktslående kring frihandeln är en väsentlig förutsättning för att inte det svenska näringslivet skall förvandlas till en skyddad verkstad, samtidigt som det är de svenska konsumenternas garanti för att marknadsekonomins principer inte skall sättas ur spel av monopolbildningar eller annat. För ett litet land som Sverige och i den internationella konkurrenssituation som svenskt näringsliv befinner sig, både här i Sverige och i andra länder, ter det sig mot bakgrund av vad nu sagts inte motiverat att nu införa särskilda regler om fusionskontroll. I sitt remissyttrande över utredningsförslaget konstaterar kommerskollegium att flertalet företagsfusioner har positiva verkningar genom att större enheter bl. a. kan ge förbättrad effektivitet och bättre konkurrensförmåga gentemot utlandet. Kollegiet anser vidare att även om några företag härigenom uppnår marknadsdominerande ställning så är de ofta utsatta för priskonkurrens på grund av import. Utredningen har inte heller, framhåller man, givit några konkreta exempel på fusioner som haft skadliga verkningar och där regeringen har saknat handlingsmöjligheter. Också statens industriverk avstyrker förslaget om införandet av fusionskontroll med motiveringen att regeringen redan i dag har tillräckliga möjligheter att beivra skadliga fusioner. Dessa ställningstaganden överensstämmer väl med vad vi framhållit i denna motion. De invändningar som hittills anförts mot en fusionskontroll kunde eventuellt tänkas stå tillbaka för önskemålet att av principiella skäl ändå ha en möjlighet att ingripa mot oönskade fusioner. Till de tidigare invändningarna skall emellertid läggas den rättsosäkerhet som följer av en fusionskontroll. Även de, kanske många tusen, anställda som berörs av fusioner skulle självfallet komma att drabbas av samma osäkerhet rörande ägarförhållandena på deras arbetsplats. Den kritik som med denna utgångspunkt kan riktas mot förslaget har klart kommit till uttryck i lagrådets yttrande. Lagrådet framhåller bl. a.: Förbud mot företagsförvärv kan i vissa fall, särskilt om förvärvet genomförts och parterna inrättat sig efter detta, leda till mycket vittgående konsekvenser inte bara för parterna själva utan också för tredje man som träffat avtal av olika slag med förvärvaren under den tid denne innehaft företaget. Uppgörelsen i sådana fall aktualiserar en rad svårbedömda </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1981/82:2440 </div> <div class="block ml_40">13 </div> <div class="block ml_3">rättsfrågor. Även med hänsyn till förfarandet ter sig reglerna om företagsförvärv i viss mån särpräglade. Bl. a. kan här framhållas att den föreslagna ordningen att ett beslut av marknadsdomstolen för att bli gällande kräver regeringens fastställelse. Bestämmelsen om interimistiskt förbud att fullfölja ett förvärv möjliggör att domstol på grundval av ett begränsat material kan besluta att stoppa en affärstransaktion under dess fullgörande. Allt detta medför att regleringen i vissa hänseenden kan tyckas svårförenlig med den princip om omsättningens säkerhet, som man traditionellt brukar anse vägledande i vart fall när det gäller lagstiftning om företagares inbördes förhållanden. I det följande utvecklar lagrådet de olika problem som kan uppkomma bl. a. för tredje man därest förbud mot ett företagsförvärv meddelas. Exempelvis framhålls att den som förvärvat ett företag fritt kan disponera över egendom som ingår i köpet. Han kan avyttra företagets egendom eller upplåta t. ex. panträtt i egendomen. Den som överlåtit företaget kan å sin sida fritt förfoga över vederlaget. Lagrådet pekar också på de speciella problem som kan uppkomma om företagets tidigare ägare varit en juridisk person som vid tiden för ogiltighetens inträde upphört att existera. Lagrådet sammanfattar sin bedömning i denna del på följande sätt: Det framgår av det sagda att ett förbud mot företagsförvärv i vissa fall kan leda till mycket ingripande verkningar för de berörda parterna och för tredje man, och att dessa därtill kan ha stora svårigheter att överblicka den rättsliga situationen även sedan frågan väckts om förbud. Ett förslag med sådana konsekvenser kan onekligen förefalla betänkligt med hänsyn till omsättningens säkerhet. Av vad nu anförts framgår att det finns starka rättssäkerhetsskäl som talar mot den föreslagna fusionskontrollen. För oss är det en angelägen strävan att ny lagstiftning inte skall införas som inte är påkallad av starka allmänna eller enskilda intressen. När en reglering, som i detta fall, dessutom får till följd att en betydande rättsosäkerhet kan uppkomma inte bara för direkt inblandade parter utan även för tredje man finns det starka skäl att motsätta sig lagförslaget i fråga. Vi menar sammanfattningsvis att starka skäl talar mot införandet av regler om kontroll av företagsförvärv i den kommande konkurrenslagen. För det första behövs inte sådana regler. Något behov grundat på faktiskt inträffade händelser har inte dokumenterats och dessutom har statsmakterna redan i dag, med stöd av andra regelsystem, betydande möjligheter att ingripa mot oönskade fusioner. För det andra kan införandet av en fusionskontroll komma att inverka menligt på den nödvändiga och fortgående rationaliseringsprocess som äger rum i svenskt näringsliv. Om svensk företagsamhet skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen är det i många fall nödvändigt med företagsenheter av en sådan storlek att företagen i fråga i ett rent nationellt perspektiv ter sig dominerande. Riskerna för negativa effekter på den svenska marknaden är emellertid utomordentligt små med hänsyn till den starka internationella kon </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3">Mot. 1981/82:2440 </div> <div class="block ml_40">14 </div> <div class="block ml_3">kurrens som gör sig gällande inte minst på den svenska hemmamarknaden. För det tredje medför regler om fusionskontroll betydande risker för rättssäkerheten för inblandade parter och tredje man. Följderna av att ett förvärv i efterhand förklaras ogiltigt kan bli nära nog oöverskådliga. Den föreslagna regleringen leder till att principen om omsättningens säkerhet i väsentlig mån sätts åt sidan. Vi menar mot denna bakgrund att förslaget om fusionskontroll inte bör genomföras. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta de ändringar i lagförslaget som föranleds av detta ställningstagande. Med stöd av vad ovan anförts hemställer vi att riksdagen, med godkännande av propositionen i övrigt, avslår förslaget till ny konkurrenslag i den del lagförslaget innefattar införandet av särskilda bestämmelser om kontroll av förvärv av företag. </div> <div class="block ml_3">Stockholm den 16 april 1982 GÖSTA BOHMAN (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m) ALLAN HERNELIUS (m) ALF WENNERFORS (m) INGEGERD TROEDSSON (m) NILS CARLSHAMRE (m) L. ARNE ANDERSSON (m) i Ljung </div> <div class="block ml_23">STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) PER PETERSSON (m) LARS F. TOBISSON (m) ANDERS BJÖRCK (m) ERIK HOVHAMMAR (m) INGRID SUNDBERG (m) </div> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 2 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 3 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 4 undertecknare 0 INGEGERD TROEDSSON m 5 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 6 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 7 undertecknare 0 STAFFAN BURENSTAM LINDER m 8 undertecknare 0 PER PETERSSON m 9 undertecknare 0 LARS F. TOBISSON m 10 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 11 undertecknare 0 ERIK HOVHAMMAR m 12 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 13 undertecknare G5022440 Gösta Bohman m. fl. mot_198182__2440.pdf 109037 pdf Förslag till konkurrenslag (prop. 1981/82:165) https://data.riksdagen.se/fil/3C180B69-DACD-4AF1-8849-1185DD845353