3097464G50224161981/822416motmotMotion 1981/82:2416 Anna Wohlin-Andersson m. fl.MotionMotion241601982-04-01 00:00:002014-11-03 23:14:552014-11-03 00:00:00Namnlag (prop. 1981/82:156)Anna Wohlin-Andersson m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022416/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022416https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022416
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion</p>
<p>1981/82:2416</p>
<p>Anna Wohlin-Andersson m. fl.</p>
<p>Namnlag (prop. 1981/82:156)</p>
<p>Enligt 1963 års nu gällande namnlag gäller som huvudregel att hustrun vid<br />
vigseln förvärvar mannens släktnamn. Genom att göra en enkel anmälan till<br />
pastorsämbetet före vigseln får hustrun dock behålla sitt släktnamn som<br />
ogift. Barn i äktenskap förvärvar faderns släktnamn men kan med rättens<br />
tillstånd få anta moderns släktnamn som ogift, om rätten finner namnbyte<br />
vara förenligt med barnets bästa.</p>
<p>I regeringens proposition föreslås däremot som huvudregel att de som<br />
gifter sig skall behålla sina efternamn, försåvitt de inte före eller efter vigseln<br />
särskilt anmäler att de vill ha samma efternamn.</p>
<p>Enligt opinionsundersökningar har detta förslag ett utomordentligt dåligt<br />
stöd i folkopinionen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund<br />
varnar i sitt remissyttrande för att namngemenskapen på sikt kommer att<br />
upphöra om ett sådant förslag upphöjs till lag. All erfarenhet talar nämligen<br />
enligt förbundet för att en aktiv handling som en anmälan utgör sällan<br />
kommer till stånd. Och då behåller alltså vardera maken sitt ursprungliga<br />
namn.</p>
<p>Även vi anser att det inte finns några tillräckligt starka skäl för att på detta<br />
sätt frångå våra svenska namntraditioner. Vi anser därför att huvudregeln<br />
fortfarande bör vara att hustrun vid vigseln förvärvar mannens släktnamn.<br />
Vill mannen anta hustruns släktnamn bör det räcka med en anmälan till<br />
pastorsämbetet härom. Likaså bör det räcka med en anmälan till denna<br />
instans om vardera maken vill behålla sitt släktnamn även efter vigseln.</p>
<p>Propositionen föreslår att om föräldrarna har olika efternamn när ett barn<br />
föds, så skall barnet förvärva det av föräldrarnas efternamn som anmäls till<br />
pastorsämbetet inom sex månader efter födelsen. ”Görs inte en sådan<br />
anmälan, anses barnet vid födelsen ha förvärvat moderns efternamn.” Vi<br />
delar inte denna uppfattning utan anser att barn i äktenskap, där föräldrarna<br />
har olika efternamn, automatiskt bör få faderns efternamn. Det skall dock<br />
stå föräldrarna fritt att inom sex månader till pastorsämbetet anmäla att de<br />
önskar att barnet skall bära moderns efternamn eller efternamn hon burit<br />
som ogift.</p>
<p>Ett stort antal remissinstanser och i viss mån också propositionen betonar<br />
värdet av namngemenskap för familjesammanhållningen och samhörighetskänslan<br />
mellan makarna och mellan föräldrar och barn och syskon emellan.<br />
Lagen bör därför utformas så att alla helsyskon i en familj får samma<br />
släktnamn. I detta fall bör det svenska förslaget kunna följa det finska som<br />
lägger hinder i vägen för att helsyskon kan tilldelas olika efternamn genom</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2416</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>att stadga att då gifta föräldrar redan tidigare har ett barn som bär något av<br />
deras namn, så får det nya syskonet automatiskt samma namn.</p>
<p>Enligt 10 § kan den som vill byta till efternamn som ej kan förvärvas enligt<br />
1-9 §§, alltså andra än föräldrars och makes namn, göra detta genom<br />
ansökan hos patent- och registreringsverket. Enligt kommentarerna till<br />
paragrafen räknas namn med faderns förnamn med tillägg av -son, s. k.<br />
patronymikon, in i denna grupp. Sådant namnskick, vilket har en lång<br />
tradition i vårt land och alltjämt finns kvar, synes dock nästan omöjliggöras<br />
eftersom det i kommentaren anförs att man får förvärva sådant namn ”under<br />
förutsättning att inte någon annan enligt lag bär eller har rätt att bära<br />
namnet”. Eftersom det är ytterst få_svenska manliga förnamn som inte finns<br />
som efternamn med tillägget -son innebär denna bestämmelse i praktiken ett<br />
slut på seden med patronymikon. 113 § sägs visserligen att byte till ett sådant<br />
efternamn kan ske efter ansökan, men då om det finns synnerliga skäl. Det<br />
måste enligt vår mening vara fel att på detta sätt - när man i övrigt föreslår<br />
vidsträckt valfrihet vid byte av namn - förhindra att en gammal tradition<br />
lever vidare. Vi anser att samma generösa bestämmelser bör finnas vid byte<br />
till efternamn bildat på faderns förnamn med tillägget -son, som föreslås för<br />
byte till annat efternamn.</p>
<p>123 § föreslås att en make som har förvärvat den andra makens efternamn<br />
närmast framför efternamnet får bära ett tidigare efternamn som mellannamn.<br />
Vi anser detta riktigt men vill i sammanhanget betona en till synes<br />
obetydlig men dock viktig detalj, nämligen rätten att sammanföra dessa båda<br />
släktnamn med ett bindestreck.</p>
<p>Med anledning av ovanstående hemställs</p>
<p style="margin-left:60px;">1. att riksdagen beslutar att huvudregeln fortfarande bör vara att<br />
kvinnan vid vigseln förvärvar mannens släktnamn,</p>
<p style="margin-left:60px;">2. att riksdagen beslutar att barn i äktenskap där föräldrarna har<br />
olika efternamn får faderns efternamn såvida icke föräldrarna<br />
anmäler till pastorsämbetet att barnet skall ha moderns<br />
efternamn eller efternamn hon burit som ogift,</p>
<p style="margin-left:60px;">3. att riksdagen beslutar att bestämmelserna utformas så att<br />
helsyskon får samma efternamn,</p>
<p style="margin-left:60px;">4. att riksdagen beslutar att önskan att som efternamn anta<br />
faderns förnamn med tillägget -son skall behandlas på samma<br />
generösa sätt som önskan att byta till annat efternamn,</p>
<p style="margin-left:60px;">5. att riksdagen beslutar att ett mellannamn och efternamn får<br />
bindas ihop med ett streck.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2416</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 1 april 1982<br />
ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c)</p>
<p>STINA ELIASSON (c) JOHAN A. OLSSON (c)</p>
<p>PAUL GRABO (c) SVEN ERIC ÅKERFELDT</p>
<p>TAGE SUNDKVIST (c)</p>
</div>
</div>
</div>
0ANNA WOHLIN-ANDERSSONc1undertecknare0STINA ELIASSONc2undertecknare0JOHAN A. OLSSONc3undertecknare0PAUL GRABOc4undertecknare0TAGE SUNDKVISTc5undertecknareG5022416Anna Wohlin-Andersson m. fl.mot_198182__2416.pdf82133pdfNamnlag (prop. 1981/82:156)https://data.riksdagen.se/fil/52C1AC76-4BB1-4A25-A998-956294D93D6B