<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>3097463</hangar_id>
 <dok_id>G5022415</dok_id>
 <rm>1981/82</rm>
 <beteckning>2415</beteckning>
 <typ>mot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>mot</doktyp>
 <typrubrik>Motion 1981/82:2415 Rolf Sellgren och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson</typrubrik>
 <dokumentnamn>Motion</dokumentnamn>
 <debattnamn>Motion</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>2415</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1982-04-02 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2014-11-03 23:14:54</systemdatum>
 <publicerad>2014-11-03 00:00:00</publicerad>
 <titel>Namnlag (prop. 1981/82:156)</titel>
 <subtitel>Rolf Sellgren och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson </subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skanning</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/G5022415/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/G5022415</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022415</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div class="dok" &gt;&lt;style&gt;
div.dok p,span {
	font-size:12px;
	font-family:verdana;
	white-space:nowrap;
}

div.sida {
	border-bottom: 1px solid #ddd;
	width:550px;
}


div.block {
	margin:2px;
	display:block;
}

div.brask {
	padding:5px 5px;
	background:#eee;
	border: 1px solid #999;
	width:540px;
}

.skannad, td {
	border: 1px solid #ccc;
	padding:2px;
	border-collapse: collapse;
	white-space: nowrap;
	text-align:center;
	font-size:90%;
}

.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}

&lt;/style&gt;&lt;div class="brask"&gt;
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
&lt;/div&gt; 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_39"&gt;&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_2"&gt;&lt;p&gt;Motion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981/82:2415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rolf Sellgren och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson&lt;br /&gt; 
Namnlag (prop. 1981/82:156)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt översikten över utländsk rätt i namnlagsutredningens betänkande&lt;br /&gt; 
gäller endast i ett fåtal länder i världen utanför Norden att hustrun behåller&lt;br /&gt; 
sitt flicknamn. I några länder i Europa gäller att makarna måste ha&lt;br /&gt; 
gemensamt namn men får välja mellan mannens och kvinnans namn. I övriga&lt;br /&gt; 
länder förvärvar kvinnan genom vigseln mannens namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inget land i världen utanför Norden gäller att barn i äktenskap får&lt;br /&gt; 
moderns släktnamn. Antingen får barnet makarnas gemensamma namn eller&lt;br /&gt; 
faderns släktnamn. Härvid bortses från den särspräglade regleringen av&lt;br /&gt; 
barns släktnamn i Tjeckoslovakien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av sociologiska institutionen vid Uppsala universitet gjorda undersökningen&lt;br /&gt;
om allmänhetens åsikter beträffande efternamn finns inte&lt;br /&gt; 
redovisad i propositionen. Enligt undersökningen ansåg 78,2 % det önskvärt&lt;br /&gt; 
eller lämpligt att äkta makar har samma efternamn. 20,9 % ansåg det&lt;br /&gt; 
betydelselöst. Bara 0,8 % ansåg det bättre med olika efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller makars förvärv av släktnamn i samband med vigseln ansåg&lt;br /&gt; 
64,3 % det vara bäst att båda makarna automatiskt får mannens efternamn.&lt;br /&gt; 
Av dessa ville 25,4 % också ge mannen möjlighet att genom ansökan anta&lt;br /&gt; 
hustruns efternamn. 22,1 % ville inte ha någon automatiskt verkande regel&lt;br /&gt; 
utan ansåg att makarna alltid måste välja om de vill ha gemensamt efternamn&lt;br /&gt; 
eller behålla var och en sitt resp. namn. Endast 13,3 % ville ha propositionens&lt;br /&gt;
huvudregel om att vardera maken automatiskt behåller sitt resp. namn,&lt;br /&gt; 
om de inte i samband med giftermålet anmäler att de vill ha mannens eller&lt;br /&gt; 
kvinnans namn som gemensamt efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller släktnamn för barn i äktenskap ansåg 63,2 % det olämpligt att&lt;br /&gt; 
barn har annat namn än den ene av föräldrarna. 35,2 % ansåg det&lt;br /&gt; 
betydelselöst. Bara 1,1 % ansåg det bra. 74,4% ansåg det önskvärt eller&lt;br /&gt; 
lämpligt att alla medlemmar i en familj har samma efternamn. 25,4 % ansåg&lt;br /&gt; 
det betydelselöst och bara 0,1 % ansåg det bättre med olika efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift i namnlagsutredningens betänkande (s. 86) är det ”endast i&lt;br /&gt; 
mycket ringa utsträckning” som de gifta kvinnorna begagnat sig av&lt;br /&gt; 
möjligheten att efter anmälan behålla sitt släktnamn under äktenskapet. I&lt;br /&gt; 
praktiken händer det också ”mycket sällan” enligt betänkandet (s. 58) att&lt;br /&gt; 
föräldrar under äktenskapets bestånd utnyttjar möjligheten att anmäla&lt;br /&gt; 
moderns släktnamn som ogift för barn under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes sålunda inte föreligga vare sig någon opinion för eller något&lt;br /&gt; 
behov av de ändrade huvudregler för familjerättsliga namnförvärv som&lt;br /&gt; 
föreslås i propositionen och som går ut på att vardera makten automatiskt&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1981/82:2415&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_42"&gt;&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_5"&gt;&lt;p&gt;behåller sitt efternamn och att barnen i så fall förvärvar moderns&lt;br /&gt; 
efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i huvudsak två skäl som i propositionen åberopas för dessa ändrade&lt;br /&gt; 
huvudregler för familjerättsliga namnförvärv: kvinnans jämställdhet med&lt;br /&gt; 
mannen och att barn inom och utom äktenskap skall behandlas lika.&lt;br /&gt; 
Ingetdera skälet kan dock anses ha sådan tyngd att det tillnärmelsevis&lt;br /&gt; 
uppväger de stora nackdelar som är förbundna med de föreslagna&lt;br /&gt; 
ändringarna av namnreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna huvudregeln att vardera makten automatiskt behåller sitt&lt;br /&gt; 
efternamn, om makarna inte gör särskild anmälan till pastorsämbetet om att&lt;br /&gt; 
få gemensamt efternamn, kommer att på sikt leda till att namngemenskapen&lt;br /&gt; 
alltmer kommer ur bruk. Erfarenheten visar att en aktiv handling som en&lt;br /&gt; 
anmälan sällan kommer till stånd. Kvinnans jämställdhet med mannen måste&lt;br /&gt; 
bevakas i alla lagstiftningssammanhang. Avsevärt tyngre än kvinnans&lt;br /&gt; 
intresse av att behålla sitt släktnamn under äktenskapet måste dock anses&lt;br /&gt; 
väga familjeidentitetens stora betydelse för familjegemenskapen och samhörighetskänslan&lt;br /&gt;
inom familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F. ö. förverkligas ju inte jämställdheten mellan könen av de föreslagna&lt;br /&gt; 
huvudreglerna, eftersom hustrun genom att bestämma sig för att behålla sitt&lt;br /&gt; 
efternamn också bestämmer att barnen skall bära hennes efternamn. En&lt;br /&gt; 
ytterligare upplösning av namngemenskapen blir följden av den föreslagna&lt;br /&gt; 
regeln att som barnets efternamn kan anmälas efternamn som fadern eller&lt;br /&gt; 
modern senast hade som ogift. Det kan ju leda till att alla familjemedlemmarna&lt;br /&gt;
får olika efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för den föreslagna huvudregeln, som inte finns i något land&lt;br /&gt; 
utanför Norden, att barn både inom och utom äktenskap skall få moderns&lt;br /&gt; 
släktnamn åberopas i propositionen principen att barn inom och utom&lt;br /&gt; 
äktenskapet skall behandlas lika i lagstiftningen. Men så länge äktenskapet&lt;br /&gt; 
består som institution måste det kringgärdas med särregler. Olika regler&lt;br /&gt; 
måste ju t. ex. gälla vid fastställande av faderskap för barn inom och utom&lt;br /&gt; 
äktenskap. Redan nu gäller f. ö. att barn utom äktenskap kan anta faderns&lt;br /&gt; 
släktnamn genom en anmälan hos pastorsämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår de föreslagna namnreglerna för i det närmaste obegränsade&lt;br /&gt; 
möjligheter till administrativa förvärv av förnamn och efternamn bygger&lt;br /&gt; 
dessa regler på det felaktiga antagandet att personnumren skulle kunna helt&lt;br /&gt; 
ersätta egennamnen som identifikationsmedel. Datainspektionen varnar i&lt;br /&gt; 
sitt remissyttrande för en sådan uppfattning under hänvisning till en&lt;br /&gt; 
uppskattad felfrekvens på 5 %. I handel och vandel är namnet den enda&lt;br /&gt; 
brukbara identitetsbeteckningen. Möjligheten till upprepade namnbyten&lt;br /&gt; 
kan föranleda missbruk bl. a. i syfte att dölja sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger enligt det nu anförda starka skäl för att avvisa propositionens&lt;br /&gt;
förslag till nya namnregler. En ändring bör dock göras i 1963 års&lt;br /&gt; 
namnlag som utan att verka upplösande på namngemenskapen tillmötesgår&lt;br /&gt; 
strävandena efter jämställdhet mellan könen också i fråga om namnlagstift&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="sida"&gt; 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;Mot. 1981/82:2415&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_40"&gt;&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;ningen. Enligt Europarådets rekommendationer i en hösten 1978 antagen&lt;br /&gt; 
resolution, refererad i betänkandet, att i lagstiftningen befrämja likställighet&lt;br /&gt; 
mellan makar bl. a. på namnrättens område bör makarna vid namngemenskap&lt;br /&gt;
kunna välja vilkenderas namn de önskar. Mannen kan visserligen redan&lt;br /&gt; 
enligt 1963 års namnlag förvärva hustruns efternamn efter ansökan hos&lt;br /&gt; 
patent- och registreringsverket. Makarna bör dock i anledning av Europarådets&lt;br /&gt;
rekommendationer ges rätt att som gemensamt efternamn välja&lt;br /&gt; 
endera makens efternamn.&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:11px;"&gt;Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi&lt;/p&gt;
&lt;p style="margin-left:58px;"&gt;att lydelsen av 6 § i 1963 års namnlag ändras enligt vad ovan&lt;br /&gt; 
angivits så att vardera maken vid vigseln med den andres&lt;br /&gt; 
tillstånd kan förvärva dennes släktnamn genom anmälan&lt;br /&gt; 
dessförinnan till pastor eller vigselförrättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 2 april 1982&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_3"&gt;&lt;p&gt;ROLF SELLGREN (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
 
&lt;div class="block ml_23"&gt;&lt;p style="text-align:right;"&gt;KARL ERIK ERIKSSON (fp)&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt; 
&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
<dokintressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>ROLF SELLGREN</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>1</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
<intressent>
<intressent_id>0</intressent_id>
<namn>KARL ERIK ERIKSSON</namn>
<partibet>fp</partibet>
<ordning>2</ordning>
<roll>undertecknare</roll>
</intressent>
</dokintressent>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>G5022415</dok_id>
<subtitel>Rolf Sellgren och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson </subtitel>
<filnamn>mot_198182__2415.pdf</filnamn>
<filstorlek>94428</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Namnlag (prop. 1981/82:156)</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0FFC7275-E768-46CD-BA44-F8580E6FF341</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>