3097453G50224051981/822405motmotMotion 1981/82:2405 Göthe KnutsonMotionMotion240501982-04-01 00:00:002014-11-03 23:14:472014-11-03 00:00:00Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)Göthe Knutsonhtmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022405/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022405https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022405
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p style="text-align:right;">Mot. 1981/82</p>
<p style="text-align:right;">2405-2407</p>
<p style="margin-left:3px;">Motion</p>
<p style="margin-left:3px;">1981/82:2405</p>
<p style="margin-left:3px;">Göthe Knutson</p>
<p style="margin-left:3px;">Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)</p>
<p style="margin-left:3px;">Propositionen innehåller en mångfald synpunkter som inte bildar en<br />
helhet, ty sådan är datapolitiken. Det är rätt typiskt för nya samhällsfunktioner<br />
som inte hunnit etablera sin form. Förra propositionen från år 1979<br />
fick samma omdömen såsom splittrad och ofullständig. Årets version är<br />
bättre. Man kan i själva verket kräva att varje ny dataproposition är bättre än<br />
sin föregångare. Det kommer att gälla i åtminstone något decennium till.</p>
<p style="margin-left:3px;">Och 1979 års försök var otvivelaktigt bättre än det första från 1958.</p>
<p style="margin-left:3px;">Slutsatsen är att regeringskansliet i fortsättningen gör det lättare för sig om<br />
datapropositionerna kommer oftare och att var och en koncentreras på några<br />
huvudfrågor som i stället genomarbetas noga. Väsentliga delar av årets har<br />
t. ex. inte sänts ut på remiss.</p>
<p style="margin-left:3px;">Riksdagen godkänner inte allt</p>
<p style="margin-left:3px;">I kappan s. 2 hävdas att propositionen inte innehåller något ställningstagande<br />
till ett antal rekommendationer i bilaga 1. Föredragande statsrådet,<br />
eller ordföranden i datadelegationen, det är oklart i vilken funktion<br />
statsrådet Olof Johansson talar, säger därefter i bilaga 1 s. 17: ”För egen del<br />
är jag inte nu beredd att förorda att rekommendationerna får någon annan<br />
innebörd än vad som delegationen framhållit.” På s. 46 under rubriken<br />
Föredragandens överväganden står det: ”1 tillämpliga delar bör dessa<br />
principer och riktlinjer enligt min mening gälla även för den statliga<br />
utvecklingen och användningen av datatekniken.” I klämmen (s. 63) ”bereds<br />
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört” etc., dvs. samma försök till<br />
opreciserad uppbindning av riksdagen som i 1979 års proposition. Riksdagen<br />
bör därför ge samma svar som då, nämligen det att varenda okommenterad<br />
textdel därmed inte är godtagen av riksdagen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vissa av rekommendationerna är så pass långt gående att de kräver<br />
kommentarer. I nummer ett sägs att den personliga integriteten ”måste”<br />
skyddas. Lämplig kommentar är den att de största hoten i dag finns inom den<br />
statliga sektorn i förslag från regeringen själv. Rekommendation nummer<br />
fyra strider i sin kompromisslöshet uppenbarligen mot den nyss av riksdagen<br />
behandlade propositionen om offentlighet och ADB. (Båda dessa bil. 1 s.</p>
<p style="margin-left:3px;">17.)</p>
<p style="margin-left:3px;">Rekommendation sex (s. 18) kallas hela propositionens centrala budskap.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alla skall kunna värdera ”informationssamhällets möjligheter och risker”.</p>
<p style="margin-left:3px;">' Det låter sig sägas, men frågan är vad vi i så fall skall dra för konkreta</p>
<p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2405-2407</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>slutsatser av detta. Duger inte politisk debatt, massmedias information och<br />
den allt bättre skolutbildningen för detta? Regeringen har kommit till den<br />
slutsatsen att folkrörelserna måste få bättre möjligheter och föreslår ett<br />
anslag. Det var verkligen en lågmäld insats. Kan vi alltså dra den slutsatsen<br />
att det står rätt bra till i datapolitikens centrala fråga? Det flödar en strid<br />
ström av skrifter - även en från CUF - om datapolitik. Detsamma gäller<br />
kursutbudet. Verksamheten är exempelvis långt livaktigare än inom<br />
energiområdet. Den enda rimliga politiska slutsatsen är att allt står väl till i<br />
denna delaspekt.</p>
<p>Rekommendation två (s. 19) är helt oacceptabel. Det är verkligen<br />
arbetsmarknadsparternas sak att diskutera om prestationsmätning med<br />
datasystem bör förbjudas. Observera att den föreslagna rekommendationen<br />
innebär förbud för all väsentlig form av prestationsmätning; sådan förutsätter<br />
i dag datorer lika väl som man inte längre tillverkar ens köksspisar utan<br />
elektronik i någon form.</p>
<p>Trots detta är propositionen inte oäven. Datapolitik är faktiskt detaljrikt,<br />
men varje delproblem är gripbart. Nästa dataproposition blir ändå bättre.</p>
<p>Datapolitikens ställning</p>
<p>Den som vill göra det enkelt för sig kan göra som socialdemokraterna: de<br />
överlät datapolitiken till ämbetsmännen. Mellan 1958 och maktskiftet 1976<br />
kom endast förslag om nya system plus den datalag de borgerliga partierna<br />
drev fram. Det är enklast att inte göra något.</p>
<p>Men det är nästan lika enkelt att stå på barrikaden och hävda att<br />
datorernas hot är så stort att påståendet inte behöver motiveras. ”Efter<br />
energifrågan kommer datatekniken”, heter det. Det är också en genväg som<br />
utredningar tar då och då. Vi hade för många år sedan en dataindustriutredning<br />
som helt enkelt ”postulerade” (dess eget ord) att datatekniken i<br />
framtiden blir ”den mest samhällspåverkande faktorn”, dvs. den utgick från<br />
vad den hade att utreda. Så misslyckades den också totalt.</p>
<p>Det är i stället den otacksammaste och mest arbetskrävande attityden som<br />
bör gälla: ”Vi skall ha en datapolitik men den ska vara lågt prioriterad.” Det<br />
är endast vissa frågor som vi skall ta upp i riksdagen. Och vi måste fundera<br />
noga med skeptiskt sinnelag på vad som bör uppmärksammas. Samhället har<br />
inget behov av att överbetona datapolitikens roll.</p>
<p>Tre exempel följer. Det är frestande att börja dirigera kommunerna så att<br />
de börjar köpa in skoldatorer. Men, nej, det är viktigt, men inte så viktigt att<br />
vi skall börja lagstyra skolorna i denna detalj eller specialdestinera<br />
anslag.</p>
<p>Löntagarorganisationerna, främst TCO, mest Försäkringstjänstemannaförbundet,<br />
tar verkligen datafrågorna på allvar. En del fackliga representanter<br />
ropar på lagförstärkningar till de anställdas skydd mot rationaliseringarna,<br />
”en data-MBL”, säger en del. Men, nej, så illa står det inte till. Det</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>måste till mycket handfastare och mer djupgående argument för att<br />
statsmakterna skall ingripa. Situationen kan bli sämre även om inte ens det är<br />
en oomstridd prognos. Just nu behövs inga åtgärder.</p>
<p>De privata företagen har hittills tagit de sårbarhetsrisker de funnit<br />
godtagbara. Ibland har de inte undanröjt en risk utan i stället tagit en<br />
försäkring mot dess ekonomiska konsekvenser. Det ligger i marknadsekonomin<br />
och i själva essensen i det privata företagandet att de får göra så.<br />
Datorisering har bidragit till vissa ökade sårbarhetsrisker, även om ordet<br />
centralisering enklare sammanfattar problemen. Det har då framkommit<br />
olika förslag om lagstyrning av företagen för att minska sårbarheten. Men,<br />
nej, det skall vi akta oss för så länge det går. Problemen finns, men också här<br />
gäller det: om detta är en del av datapolitiken, måste den få låg prioritet. Det<br />
är viktigare att samhället låter fri företagsamhet verkligen vara fri så länge<br />
det går. Datapolitiken måste underordnas: det är inget primärt politiskt<br />
område.</p>
<p>Den politiska debatten och riksdagen kan endast ge plats åt några få<br />
områden med förstahandsintresse. Det ligger en konstruktiv tankegång i att<br />
tona ner andra områden.</p>
<p>Propositionens bilaga 5, men också vissa övriga delar, kan enklast bemötas<br />
så: om inte ens detta blomstrande, genuint livskraftiga område kan tillåtas<br />
fungera under konkurrens i en allt väsentligt fri marknadsekonomi, när anser<br />
i så fall regeringen att ett samhällsområde är så friskt och samhällsnyttigt att<br />
det kan ske? Varför skapa dessa nya småanslag?</p>
<p>Det råder enighet om att industrins och forskningens datafrågor påverkar<br />
Sveriges framtid. Det samlade intrycket av propositionen är att regeringen<br />
menar att det inte får vara så enkelt att den privata sektorn kan klara sig själv.<br />
Har det gått dithän att ett politiskt program numera mäste åtföljas av statliga<br />
anslag - hur små som helst - för att vara trovärdigt?</p>
<p>Riksdagens roll</p>
<p>Datapolitiken bör sammankopplas med personaladministration, decentralisering,<br />
antibyråkrativerksamhet och rationalisering. Det ger en sund,<br />
konkret plattform för ideologin bakom datoriseringen. Tagen för sig blir<br />
datatekniken teknokratisk; dess kritiker alltför lätt teknikfientliga.</p>
<p>Som de största problemen finns inom den statliga sektorn, är det rimligt att<br />
riksdagen och regeringen får störst uppmärksamhet i egenskap av datorinnehavare.<br />
Verksamheten har hittills skötts illa: högsta ansvarig myndighet,<br />
budgetdepartementet, är självt ansvarigt för den största skandalen: RSsystemet.<br />
Det enda departementet med en fristående ställning, justitiedepartementet,<br />
är ansvarigt för den näst största: fastighetsregisterskandalen.<br />
Ett fristående administrationsdepartement skulle förbättra situationen<br />
radikalt, och det skulle faktiskt inte kosta en enda tjänst extra inom<br />
kanslihuset. Behovet accentueras av att statskontoret inte längre fungerar.</p>
</div>
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Detta vore faktiskt den mest konstruktiva datapolitiska reformen år 1982.</p>
<p>Förra datapropositionen från 1979 förutsatte knappast någon roll för<br />
riksdagen. Finansutskottet ändrade detta med eftertryck, men budgetdepartementets<br />
budgetavdelning har på något sätt inte velat underordna sig<br />
detta.</p>
<p>Den handläggningsordning man utfärdat beskriver de olika beslutsstegen<br />
för att införa ett nytt statligt datasystem. Riksdagens självklara roll saknas.<br />
Hur skall myndigheterna göra? Myndigheterna måste tydligen själva förstå<br />
att projektet kan försenas med ett halvt till ett år medan riksdagen tar beslut,<br />
och det är dessutom föreskrivet att systembyggnadsverksamheten då skall<br />
ligga nere för att skapa ett rådrum.</p>
<p>Propositionen citerar det centrala uttalandet av finansutskottet (bil. 1 s.<br />
51), rimligen beroende på att regeringen faktiskt är medveten om att<br />
handläggningsordningen inte överensstämmer med riksdagsbeslutet. Så<br />
därför borde det vara möjligt att nå politisk enighet om att det är dags att låta<br />
1979 års beslut träda i kraft. Två aktuella upphandlingar fungerar som tester:<br />
rikspolisstyrelsens nya dator, där RPS vill ställa riksdagen inför fullbordat<br />
faktum genom att köpa en ny central dator. Polisens databehandling blir<br />
alltså centraliserad långt in på 2000-talet trots att polisberedningen vill<br />
decentralisera. Den bittra erfarenheten har ju lärt oss att dataansvarsgränserna<br />
bör överensstämma med de normala. Detsamma gäller också för det<br />
andra exemplet där riksförsäkringsverket vill börja införa utrustning som av<br />
ekonomiska skäl omöjliggör en framtida decentralisering. Verket äskar<br />
endast ett enda skivminne och ett nytt databassystem. Det antyder inte ens<br />
att totalinvesteringen är mycket större. Det var så riksdagen brukade bli<br />
lurad på 1960-talet. Sådana planeringsunderlag borde vara otänkbara<br />
numera.</p>
<p>Försvaret borde också överväga en egen handläggningsordning.</p>
<p>Statskontorets framtid</p>
<p>”Det synes vara en allmän uppfattning att statskontoret efter hand kommit<br />
att i hög grad förlora den intima kontakten med den levande förvaltningen.”<br />
Därför bör statskontoret läggas ner. Myndigheterna har egna resurser för<br />
rationalisering, konsulter finns och regeringen har, med riksdagens gillande,<br />
sett sig tvingad att tillsätta datadelegationen för de utredningsinsatser<br />
statskontoret inte längre klarar av. Det är också ett faktum, lätt bestyrkt<br />
inom och utom verket, att oföretagsamheten medfört att många av dess<br />
experter sökt mer inspirerande arbetsgivare. Det går inte längre att vitalisera<br />
organisationen. Även om det vore önskvärt, vore det snabbaste sättet ändå<br />
att lägga ner det nuvarande statskontoret och börja på nytt, precis som<br />
statskontoret nummer ett. Det lades ner av samma skäl efter knappt 300 år.<br />
Inledningsmeningen är hämtad ur proposition 1960:126 s. 39, och den<br />
stämmer alltså in också på statskontoret nummer två.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Regeringen och utredningarna måste få expertstöd, kanske något hundratal<br />
tjänster. Man kan numera inte planera större politiska reformer utan<br />
antingen datorstöd eller organisationsexperter. Skatte- och socialförsäkringsområdena<br />
har hunnit så långt att programmerare bokstavligen först<br />
måste godkänna lagändringar. Denna typ av kunskap finns i dag inom<br />
statskontorets utredningsenheter. Dessa bör förås närmare regeringskansliet.</p>
<p>Verksformen framstår alltmer som ett hinder. Om en utredning eller ett<br />
departement vill pröva en ny politisk lösning måste de få lojala rådgivare.<br />
Det har förekommit att statskontoret med hänvisning till sina uppgifter<br />
avböjt medverkan. En politisk reformtanke riskerar alltså bli strypt innan<br />
den ens hunnit födas i förstudieform. Det är därför vi fått olika nya småorgan<br />
närmare regeringskansliet. Och många utredningar har i stället valt<br />
Statskonsult eller privatkonsulter, så påståendet att statskontoret kan<br />
ersättas av konsulter styrks av praktisk erfarenhet.</p>
<p>RRV får inte revidera de system statskontoret verkar inom enligt ett<br />
riksdagsbeslut från 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 11 s. 50, FiU 1976/77:13).<br />
Finansutskottet har sedan (FiU 1978/79:34) förklarat att beslutet inte var<br />
avsett att få den konsekvensen, men så har ändå skett. RRV:s dataexperter<br />
fann sina arbetsuppgifter så begränsade att de slutat. Ser man historiskt har<br />
utvecklingen varit ogynnsam. RRV förutsåg RS-skandalen, men tvingades<br />
till tystnad av budgetdepartementet. (Förra året kommenterades detta av en<br />
budgetdepartementsrepresentant med den tragikomiska vändningen att<br />
RS-debaclet ändå var RRV:s fel: man skulle ha rört upp himmel och jord i<br />
stället för att acceptera att budgetdepartementet tvingade verket till<br />
tystnad!) Konkurrensen mellan RRV och statskontoret löses enklast genom<br />
att RRV åter bygger upp en datarevision och genom att statskontoret<br />
avvecklas.</p>
<p>Statskontoret förutsätts alltså i dag självt revidera sina insatser i<br />
exempelvis RS-projektet. Vilka resultat som kan tänkas komma fram på så<br />
vis belyses av det uttalande verkets generaldirektör gjorde för tidskriften<br />
Administrations-Tema 1979:4: Man kan misstänka att kritikerna av AFBreformen<br />
snarare motarbetar dess materiella innehåll, dvs. en effektivare<br />
taxering.</p>
<p>Disposition av statskontorets resurser på kort sikt</p>
<p>En utredning bör pröva möjligheterna att avvecka statskontoret, som<br />
därför inte bör få de nya uppgifter som nämns i bilaga 1 s. 55.</p>
<p>Regeringsuppdrag utgör numera en förvånansvärt liten andel av verksamheten.<br />
Statskontorets tjänster saknar alltmer en efterfrågan. Det beror på att<br />
myndigheterna klarar sig på egen hand, att expertflykten urholkat kompetensen<br />
men framför allt att på ett grundmurat misstroende i departementen</p>
<p>1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2405-2407</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_6"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_43"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_6"><p>och bland myndigheterna. Statskontoret å sin sida markerar att dess<br />
verksledning inte kan solidarisera sig med tanken på att minska den<br />
offentliga sektorn. Och som det oundvikligen kommer att vara en<br />
huvuduppgift under 1980-talet bör utredningen om verkets framtid påskyndas,<br />
så att något slags ersättning med närmare knytning till de offentliga<br />
utredningarna kan inrättas.</p>
<p>När uppdragen började sina gav sig statskontoret in på en omfattande, till<br />
intet förpliktande metodanpassningsverksamhet, jämte en förvånansvärt<br />
stor förlagsutgivning. Båda utgör besparingsobjekt.</p>
<p>I stället för långsiktiga stora investeringar i nya organisationer och<br />
datorsystem i miljardklassen bör statskontorets personal omdisponeras för<br />
kortsiktiga, snabbt genomförda besparingsprojekt, i första hand kontorsrationalisering.<br />
Sådan handlar numera också den om datorer, främst ordbehandlingsutrustning.<br />
Om statskontoret (bilaga 4 s. 18) räknar med mellan<br />
2 500 och 10 000 personers möjlig minskning är det ju hart när vanskötsel av<br />
den statliga administrationen att inte åtminstone börja detta arbete. Vi möter<br />
då en viktig principfråga, som riksdagen rimligen borde ge ett snabbt svar på:<br />
skall rationaliseringsvinsten återgå till statsbudgeten eller skall den få<br />
behållas av resp. myndighet? I det senare fallet blir den påbjudna<br />
2-procentiga generella anslagsminskningen inte längre en nettosänkning hos<br />
en del myndigheter. Det är verkligen värt att notera.</p>
<p>Statskontoret bör alltså omdisponeras så länge utredningen arbetar för en<br />
intensiv generalrationalisering av merparten av den civila statsförvaltningen<br />
med kortsiktiga projekt som ger kostnadsminskningar på budgeten, och<br />
sedan avvecklas.</p>
<p>Registerlagar</p>
<p>En del av förklaringen till att riksdagen hamnat utanför fungerande insyn i<br />
den statliga dataanvändningen är att det gäller den verkställande delen av<br />
förvaltningen. Regeringen har ett omfattande kontaktnät för det, men det<br />
saknar riksdagen, som i stället är orienterad mot bl. a. lagstiftning och<br />
uppföljning av lagars verkan.</p>
<p>Det är synd att detta riksdagens sätt att fungera och dess annorlunda<br />
uppbyggda kontaktnät inte kommit till systematisk användning. I fall det<br />
gäller statliga och kommunala datasystem som styr enskildas angelägenheter<br />
borde lagar konstitutionellt sett vara den primära och enda tillåtna metoden<br />
för att ge riksdagen både dess inflytande och insyn.</p>
<p>De lagar som fyller detta syfte brukar kallas registerlagar. Vi saknar än så<br />
länge dessa på så viktiga områden som uppbördsväsendet, socialförsäkringen,<br />
förvaltningsdomstolarnas diarier och för föreslagna system som basregistret<br />
för företag och organisationer och det nya momssystemet. Dessa<br />
registerlagar bör utarbetas. Det är en väsentlig datapolitisk uppgift därför att<br />
den mer än någon annan nu aktuell åtgärd återför de hittills nästan</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>okontrollerade systemerarna och programmerarna under normala beslutsvägar.</p>
<p style="margin-left:3px;">En datapolitisk debattdag</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett av förslagen i 1979 års dataproposition gällde bättre insyn. Parlamentariker<br />
skulle beredas plats i diverse kommittéer, myndigheter och datacentraler<br />
skulle publicera årsredovisningar. Resultaten är tveksamma. Det nya<br />
s. k. metodrådet vid statskontoret saknar exempelvis parlamentariska<br />
representanter. Enligt 1979 års beslut skulle det vara möjligt att få insyn i<br />
RS-projektet: under hela det första året det var i drift med rättsverkan<br />
fattades något så elementärt som en i alla detaljer korrekt beskrivning av<br />
själva huvudregistrens uppbyggnad. Det enda riksskatteverket kunde<br />
erbjuda var en utskrift av själva originalprogrammets s. k. källkod, vilken<br />
endast är begriplig för fackmän. Pålitlig sammanställning av tillåtna koder<br />
m. m. saknades.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ett system som är i drift förändras så litet år från år att det inte finns skäl att<br />
beskriva systemen fullständigt i bilagorna till varje anslagsframställning.<br />
Myndigheterna gör rätt i att låta dessa bilagor vara översiktliga, men de blir<br />
då mindre intressanta. Det finns samtidigt ett behov av den fullständiga<br />
precisionen, särskilt för registerinnehållen. RS-systemet innehåller ju<br />
faktiska beslutsfunktioner, liksom kronofogdesystemet REX, intagningssystemet<br />
till högskolorna m. fl. En medborgare som är part i ett ärende som<br />
omfattas av sådana system har laglig rätt att få fullständiga uppgifter hur<br />
datorn beslutar och exakt vilka datauppgifter registren innehåller.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förr i tiden, dvs. på 1910- och 1920-talen, publicerade SJ exempelvis<br />
beskrivningar som Teknisk-Ekonomisk beskrifning öfver statsbanelinjen<br />
Forsmo-Hoting. Vattenfall gav ut beskrivningar över varje nybyggt kraftverk.<br />
Dessa är rariteter i antikvariaten, för de dokumenterar annars okända<br />
fakta om t. ex. bygden mellan Forsmo och Hoting. Kom ihåg att järnvägen<br />
ligger kvar; den är ”hård”; RS-systemet är ”mjukt” som teknikerna säger.<br />
Hur det såg ut när det togs i bruk framgår endast i den kompletta<br />
systembeskrivningen, den som alltså riksskatteverket inte tog fram. Det kan<br />
sannolikt inte längre rekonstrueras fastän det inte ens gått fyra år. Ett<br />
riksomfattande datasystem är en större investering än en järnväg. Dess<br />
samhällspåverkan är i vart fall inte mindre.</p>
<p style="margin-left:3px;">Insynen i statens dataverksamhet bör därför ändras. Varje nytt system typ<br />
RS bör inom högst ett år efter driftstart dokumenteras i en mycket noggrann<br />
tryckt beskrivning. Syftet skall vara tidlöst och allmängiltigt för riksdagsmän<br />
och medborgare, för användare och den framtida forskningen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den andra insynskanalen är självklart budgetpropositionen, men den bör<br />
begränsas till förslag som behöver anslag eller nya lagar. Den nuvarande<br />
beskrivande databilagan drunknar i helheten och har veterligen ingen<br />
politisk betydelse. Den bör i stället överlämnas vid höstriksdagens början då</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">den typen av redogörelser får bättre svängrum. Men, som redan sagts,<br />
datatekniken skall inte debatteras för sig, utan tillsammans med decentralisering,<br />
antibyråkrativerksamhet, personaladministration och rationalisering.<br />
JO har exempelvis publicerat uppföljningar till RS-reformen; det är ett<br />
utmärkt exempel på att den datapolitiska debatten lyfts och konkretiseras av<br />
att sammanföras med förvaltningsproblem i allmänhet. Dagen kan kallas<br />
förslagsvis riksdagens ”Data- och förvaltningsdebatt” och vara öppen för alla<br />
datafrågor utom dataindustriproblem. Dessa tillhör den vanliga industripolitiken.</p>
<p>Rättsväsendets informationssystem</p>
<p>Varje myndighet skall sköta sin egen dataverksamhet. Ledningsorganet<br />
för rättsväsendets informationssystem (RI) bör avskaffas då dess existens<br />
strider mot 1979 års principbeslut. Kostnadsminskningen innebär en ren<br />
nettobesparing.</p>
<p>RI:s fortsatta existens skadar rättssäkerheten. Det finns flera exempel på<br />
att myndigheter, exempelvis regeringsrätten, uppfattat ett samråd med RI<br />
som jämställt med godkänt från departementschefen. Risken för ministerstyre<br />
är överhängande. I stället för att bevaka att exempelvis förvaltningslagen<br />
och offentlighetsprincipen efterlevs, har RI ägnat sig åt att driva sitt<br />
system som ett slags affärsdrivande verk och bl. a. företagit rena marknadsundersökningar<br />
för rättsväsendets datarutiner. Det är ju knappast den mest<br />
angelägna uppgiften för våra domstolar. Och varför kosta på pengar på<br />
demonstrationer i Edinburgh?</p>
<p>RI har datoriserat departementets biblioteks låneregister. Via terminalen<br />
här i riksdagen och på ca 50 andra platser kan man exempelvis få reda på att<br />
1982 har olika statstjänstemän böcker kvar som lånats för tio år sedan. Det<br />
måste finnas grundläggande brister i RI:s sätt att fungera när sådana<br />
meningslösa datoriseringar för sin egen skull tillåts fortsätta år efter år.</p>
<p>Justitiedepartementet har uppenbarligen för god tillgång på pengar för<br />
intern dataverksamhet.</p>
<p>F ast ighetsdatasy stemet</p>
<p>För länge sedan skulle lantmätarna rationalisera med ett enkelt datasystem.<br />
Året därpå skulle inskrivningsdomarna göra detsamma fast med<br />
terminaler, inte för att dessa behövdes, utan för att en lägre ambitionsnivå<br />
skulle ha sett futtig ut. Och samtidigt skulle expeditionstiden sänkas från<br />
fjorton dagar till en dag, inte för att det heller behövdes - problemet då var<br />
att den var sex veckor i praktiken - utan för att datorer är så snabba.</p>
<p>Men lantmäterisidan upptäckte att de hade ont om pengar, så de räknade<br />
fram kostnaden 7,5 milj. kr., ett belopp som sedan förblivit outrotat i<br />
debatten. Men juristerna hade pengar också för lantmäteriets behov. Så har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>det olyckligtvis förblivit. Det är den egentliga orsaken bakom problemen,<br />
som hittills förbrukat två parlamentariska utredningar. De egentliga syftena<br />
med systemet är inte lika med dem man uppger.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi måste förr eller senare välja mellan två alternativa ansvarsfördelningar:</p>
<p style="margin-left:3px;">Alternativ 1: Sammanslaget system, sammanslagna lagar, ett departement<br />
ansvarar för allt, och det blir rimligen bostadsdepartementet. Det nuvarande<br />
driftsystem 1 är byggt för detta fall, trots att alla andra faktorer inte är det.<br />
Systemet är alltså olämpligt ända ner från grunden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alternativ 2: Två skilda system, skilda lagar, ansvaret fördelat på<br />
domstolsverket/justitiedepartementet resp. lantmäteriverket/bostadsdepartementet.<br />
Med detta alternativ skulle det stora lugnet inträffa inom hela<br />
samhällsektorn, och det var så det var tänkt från början.</p>
<p style="margin-left:3px;">De två utredningar som misslyckats, FAD AK och FADIR, har båda utgått<br />
ifrån att problemen är av datanatur. Som synes handlar de om ett mer<br />
djupgående strategiskt beslut, som olyckligtvis fått sin beskrivning i<br />
datatekniska termer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen meddelade i 1973 års budgetproposition att det invecklade och<br />
dyra driftsystem 1 skulle ersättas med en parallell utveckling av det enklare<br />
driftsystem 2. Om det skett, och börjat komma i drift från 1975 skulle det ha<br />
varit amorterat i dag. Vi väntar fortfarande på att det skall ske. Justitiedepartementet<br />
har hela tiden använt samma taktik: man vill centralisera, men<br />
vågar inte säga det, varför förslagen droppat ner med takten av ett län i taget.<br />
FAD AK tog aldrig driftsystem 2 på allvar, FADIR på halvt allvar fastän det<br />
fortfarande är det gällande riksdagsbeslutet. Ingen har visat att tankegången<br />
är fel och att den kan kombineras med rationaliseringar som ger snabba<br />
vinster till låga investeringar. Det har ju rått rationaliseringsstopp i tjugo år<br />
snart för de myndigheter som inte omfattas av datoriseringen. Rationaliseringspotentialen<br />
för enkel kontorsrationalisering är enorm, exempelvis<br />
genom att låta kanslister ta trivialbeslut och med kontorsdatorisering.</p>
<p style="margin-left:3px;">Propositionen behandlar egentligen inte erfarenheterna av hittillsvarande<br />
drift. Vid försöken i Uppsala län beviljades t. ex. praktiskt taget alla<br />
deltagare löneförhöjningar. Skall det gälla i fortsättningen? Beträffande<br />
uppgiften att systemet fungerar bra, så föreligger en uppgift om att systemet<br />
kunnat stoppas vid samtliga terminaler vid kombination av vissa helt normala<br />
typer av frågor. Varför saknas en redogörelse för sådana brister?</p>
<p style="margin-left:3px;">Myndigheten CFD har tidigare betecknats som ett provisorium. Gäller det<br />
fortfarande? Propositionen förefaller välja att permanenta dess existens;<br />
därmed väljer man alternativ 1 ovan. Nästa logiska steg blir då att bryta ut<br />
fastighetsdomstolarna ur de allmänna domstolarna och föra dessa närmare<br />
lantmäteriet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Sammanfattningsvis strider förslagen i bilaga 2 mot synsättet i bilaga 1 s.<br />
56: ”1 samband med rationaliseringar koncentreras intresset ofta på vissa,<br />
direkt mätbara kostnader som t. ex. kostnader för central utrustning och</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">terminaler medan andra mer svårgripkostnader förbises eller utelämnas ur<br />
kalkylerna. Det kan leda till att det alternativ som har den lägsta direkt<br />
mätbara kostnaden föredras framför andra, som ur mer övergripande<br />
kostnadsaspekt vore att föredra.” Det har från 1967 till 1982 ord för ord gällt<br />
fastighetsdatareformen.</p>
<p>Socialförsäkringens dataverksamhet</p>
<p>Först en detalj som har stor principiell betydelse för datalagen. Sedan lång<br />
tid diskuterar riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och datainspektionen<br />
vem som är registeransvarig i datalagens mening för sjukförsäkringsregistret.<br />
Riksdagen bör ge vägledning, för det gäller val mellan olika<br />
synsätt baserade på den policy som bör gälla. Datalagen säger att den är<br />
ansvarig som förfogar över registret. Tryckfrihetsförordningen säger att<br />
riksförsäkringsverkets datacentrals dataregister inte är allmänna handlingar<br />
så länge de endast undergår teknisk bearbetning. Lagen om allmän<br />
försäkring slår fast att det är kassorna som skriver in uppgifter i registren. I<br />
fallet sjukförsäkringsregistret får riksförsäkringsverket endast anföra besvär<br />
hos försäkringsdomstol i de fall verket inte är nöjt med vad som skrivs in.<br />
Verksfunktionen som tillsynsmyndighet ger ingen rätt att ändra uppgifterna,<br />
tvärtom, det skulle hota rättssäkerheten. Det är alltså uppenbart att endast<br />
kassorna har rätt att rätta felaktig uppgift i registret, och därmed kommer<br />
kassorna ensamma i fråga som registeransvariga. Det bör klargöras i ett<br />
tillägg i lagen om allmän försäkring. För de övriga registren är situationen<br />
inte lika klar. Där kan s. k. solidariskt ansvar tänkas, och det ankommer på<br />
datainspektionen att besluta om dessa.</p>
<p>Socialdepartementet skulle ha lagt en egen propositionsbilaga om<br />
socialförsäkringens datasystem baserat på ALLFA-kommitténs rapport. Det<br />
är det just nu väsentligaste datapolitiska vägskälet. Det är tråkigt att förslag<br />
saknas. Denna motion skall inte ersätta denna brist utan endast dra slutsatser<br />
dels på basis av vad som står i propositionens övriga bilagor, dels med tanke<br />
på budgetsituationen. Resonemanget kan föras rätt långt ändå.</p>
<p>Vi har lärt oss att regelverket styr datasystemet. Invecklat regelverk, dyrt<br />
och krångligt system. Förenklingar i regelverket kan ge enorma förenklingar<br />
i datasystemet. Skenbart enkla regler i föräldraförsäkringen eller i det nu<br />
avskaffade statskommunala bostadsbidraget gav förbluffande dyra och<br />
krångliga rutiner. I det sista exemplet låg administrationskostnaden på halva<br />
det utbetalade beloppet i ogynsamma fall.</p>
<p>Om socialdepartementet har den ringaste tanke på att förr eller senare<br />
införa en reform baserad på SSU-utredningen - och det har man väl? - kan vi<br />
inte konstruera ett nytt datasystem som måste skrotas när dessa nya lagar<br />
kommer. Och kom ihåg att lagarna tar längre tid: tio år mot fem år för ett nytt</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>datasystem. Vi kan inte investera i ett nytt datasystem med fem års<br />
livslängd.</p>
<p style="margin-left:3px;">Snarare måste vi konstruera ett nytt system och nya lagar - de får ju samma<br />
livslängd i datorsamhället - för trettio års användning. I drift 1990 fram till år<br />
2020. Vem vågar säga något om den sociala tryggheten år 2020? Riksdagen<br />
måste alltså inte bara ställa krav för 1990 utan också, så gott det går och efter<br />
bästa gissning, uppställa en ram för vilka ändringar man önskar eller kan<br />
tänka sig bortom sekelskiftet. Observera att datateknikerna inte baxnar för<br />
sådana krav, datasystem är generella även om de inte godtar vilka som helst.<br />
Tar man ett skattesystem i bruk 1979 och hotar med en proms några år senare<br />
så vill programmerarna gärna veta så mycket som möjligt om promsen så<br />
tidigt som möjligt, hur vagt det än är. De kan ändå göra väsentliga kostnadsoch<br />
tidsbesparande förberedelser. Men de kan inte trolla hur mycket som<br />
helst: SSU är helt annorlunda, dessa förslag kan inte kombineras med de<br />
lagar de ersätter.</p>
<p style="margin-left:3px;">ALLFA-kommitténs förslag var verklighetsfrämmande på en punkt: de<br />
förutsatte att riksdagen skulle slå fast ett genomförandetempo, kosta vad det<br />
ville. Det går inte i dagens budgetläge, även om det var en normalmetod på<br />
1960- och 1970-talen.</p>
<p style="margin-left:3px;">Försäkringskassorna sköter i dag sin administrativa databehandling utan<br />
inblandning av tillsynsmyndigheten, även om de kanske kan få hjälp<br />
därifrån. Varje nytt system måste baseras på decentralisering av driften med i<br />
stort sett lika system och datorutrustning på varje kassa. Vi har inte råd med<br />
andra alternativ. Problemet är att statens styrmedel över de formellt<br />
fristående kassorna inte konstruerats för detta. Det kallas i debatten<br />
huvudmannaskapsfrågan och ligger utom datapolitiken, men det nya<br />
decentraliserade datasystemet förutsätter förändringar. Det har ställt frågan.<br />
Riksförsäkringsverket och kassorna kommer inte längre själva i sin interna<br />
diskussion, någon slags parlamentarisk lösning måste till. Det kommer inte<br />
att gå att konstruera ett nytt datasystem under lugna former om inte den<br />
järnhårda styrningen parallellt med den totala friheten kombineras till något<br />
nytt.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vi får i princip tre alternativ:</p>
<p style="margin-left:3px;">Alternativ 1: Det nuvarande datasystemet, ibland känt som RAFA, är<br />
konstruerat som om kassorna stod i samma relation till riksförsäkringsverket<br />
som länsarbetsnämnderna till AMS. Vi drar konsekvensen av det och<br />
förstatligar kassorna och kan då omedelbart få vinster av typ förenklingar i<br />
regelverken och budgethanteringen. Man kan då tillämpa helt normala<br />
statliga regler och inte den snårskog som erfordras därför att kassorna är<br />
privata rättssubjekt som endast kan styras genom lag.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alternativ 2: Vi drar konsekvensen av Försäkringskasseförbundets<br />
kompromisslösa decentraliseringspolicy. Denna kommer också klart till<br />
uttryck i skrivelser i rena datafrågor. I så fall är den naturliga konsekvensen<br />
en anknytning till kommunerna och deras sociala funktion. Också här väntar</p>
</div>
<div class="block ml_0" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">betydande rationaliseringar därför att den kommunala lagregleringen är så<br />
väl inarbetad och mycket enklare jämfört med nyss nämnda snårskog.<br />
Dessutom, Försäkringskasseförbundet i ära, men att ta hand om ett<br />
miljarddataprojekt räcker inte dess kansli till. Då krävs både Kommunförbundets<br />
och Kommundatas kombinerade kompetens.</p>
<p style="margin-left:3px;">Alternativ 3: Försäkringskassorna får fortsätta att vara unika inom<br />
förvaltningen, men det krävs då reformer. Staten måste göra klart för sig om<br />
den likformighet och järnhårda kontroll det nuvarande datasystemet ger kan<br />
försvinna utan att ersättas. Ett decentraliserat datasystem ändrar kanske inte<br />
så mycket på fem år eller så, men långsiktigt försvinner dess styrande verkan;<br />
det är ju det som är avsikten med datadecentralisering; det var motsatsen<br />
som var avsikten bakom det nuvarande systemet. Försäkringskasseförbundet<br />
måste rustas upp, och det sker med statligt betalda medlemsavgifter<br />
faktiskt, fastän utan statlig kontroll. Förbundet måste få egna dataexperter,<br />
liksom de största kassorna. De måste stå på egna ben, inte riksförsäkringsverkets.</p>
<p style="margin-left:3px;">Staten måste bestämma sin position. Det är faktiskt det mest akuta<br />
problemet i dag inför konstruktionen av det nya datasystemet. Det är svårt<br />
att se hur det skall gå till utan en parlamentarisk beredning som utvärderar de<br />
tre alternativen mot varandra.</p>
<p style="margin-left:3px;">Frågan om det framtida datasystemet mår väl av att konfronteras mot det<br />
uppgivna och det faktiska syftemålet med det nuvarande datasystemet. Det<br />
utgick ifrån att kontantutbetalningen i kassornas lokalkontor måste fungera<br />
väl för att locka de försäkrade till besök, och därmed personlig kontakt med<br />
kassan. Därför, sade man 1967, måste systemet vara tekniskt avancerat, s. k.<br />
on-line, med en slags bankkassor i datoriserad form. Dessa kassor fanns<br />
tidigare; datoriseringen skulle spara personal. Det var den enda beaktansvärda<br />
inkomstposten i den kalkyl som då gjordes upp.</p>
<p style="margin-left:3px;">Denna del är inte genomförd än på grund av tekniska svårigheter. Vi har i<br />
tio år fått bära kostnaden av det alltför avancerade systemet utan att nå den<br />
vinst som skulle finansiera denna extra kostnad. Den 18 november förra året<br />
upphörde kontantutbetalningen i Stockholm. Det övriga landet kommer att<br />
följa efter. När det är dags att äntligen använda systemet för det det är till för,<br />
genomförs den billigare och effektivare rationaliseringen att slopa kontantutbetalningen.<br />
Det kunde ha gjorts redan 1967, om man då inte lagt så stor<br />
vikt vid det personliga besökets betydelse. Detta har ju också ansetts kräva<br />
endast folkrörelserekryterad personal. Borgerligt orienterade personer har<br />
fått litet inflytande både i kanslierna och styrelserna. Den slopade<br />
kontantutbetalningen aktualiserar alltså försäkringskassornas hela samhällsfunktion.<br />
Det nya datasystemet kan inte börja byggas förrän konsekvenserna<br />
av den järnhårda styrningen parallellt med den totala friheten blivit utredda i<br />
alla aspekter.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>Man måste slutligen få åtminstone preliminära beslut om verksamhetens<br />
omfång beträffande studiestöd och eventuell utbyggnad med arbetsmarknadsfunktioner.</p>
<p>Kronofogdedatasystemet REX</p>
<p>Under rubriken Fastighetsdatasystemet ovan citerades propositionens<br />
bilaga 1 s. 56 om hur kalkylmetoderna gynnar centralisering. Citatet gäller i<br />
än högre grad kronofogdedatasystemet REX, där hela förslaget i årets<br />
budgetproposition kan återföras till en beräkning av enbart de lätt<br />
uppskattade faktorerna gjord av statskontoret.</p>
<p>Den rimliga konsekvensen av regeringens nu intagna ståndpunkt är att<br />
kalkylen görs om och att det nya systemet får vänta på den och på den här<br />
föreslagna nya registerlagen.</p>
<p>Rättssäkerhetsproblem</p>
<p>Så sent som för tio år sedan rådde det full enighet om att domare och<br />
ämbetsmän inte fick ändra i handlingar hur som helst ens för att rätta fel. Man<br />
skulle kunna läsa också det som markerats som oriktigt. I diariet (dagboken)<br />
för inskrivningsväsendet stadgas än: ”Anteckning i dagboken får ej strykas<br />
över eller ändras, sedan expedition i ärendet lämnats ut. När felskrivning i<br />
dagboken rättas, skall rättelsen bestyrkas av den som fattat beslutet härom.”<br />
Det borde vara självklart också för systemerare.</p>
<p>Dataregister kan ändras utan spår. Det är numera helt normalt att de fel<br />
som uppfattas som rent datatekniska oriktigheter korrigeras av exempelvis<br />
systemerare eller operatörer från den s. k. operatörskonsolen. Den typen av<br />
insatser ingår i rutinerna även om de inte utförs varje dag utan endast<br />
undantagsvis. De dokumenteras sällan. Handläggare och kanslister känner<br />
däremot ibland till generalklausulen i förvaltningslagen om att endast<br />
uppenbara fel får ändras utan att underrätta den part det rör. Också då skall<br />
det ske så att man kan läsa den tidigare formuleringen.</p>
<p>Problemen finns överallt, men det är särskilt akuta för diarier. Dessa<br />
datoriseras nu snabbt som följd av den nya sekretesslagen. Denna bör<br />
kompletteras med ett tillägg att de gamla hävdvunna säkerhetsmekanismerna<br />
till den enskildes skydd behövs i minst samma utsträckning i datadiarier<br />
som i pappersdiarier.</p>
<p>En annan konsekvens är det snabbt spridda ofoget att inte kalla parter vid<br />
namn. Datautskrifter upptar endast personnummer, och systemen låter ofta<br />
dessa ersätta namnen som i stället ungefär jämställs med postadresser: de<br />
skrivs ut så litet som möjligt. Stockholms kommun använder exempelvis<br />
reskontradiarier utan varje namnhänvisning, kronofogdesystemet REX<br />
förutsätter kännedom om personnumret i alla sökningar i registren.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Åklagarmyndigheten i Stockholm noterar endast de sex första siffrorna i<br />
personnumret i sina diarier. Man tror att det är ett sekretesskydd. Vid en<br />
hälsoundersökning av anställda i Hallstahammar föreskrev datainspektionen<br />
att riksförsäkringsverket skulle lämna ut uppgifterna utan identifikation.<br />
Den som skulle göra undersökningen bad då att magnetbandet skulle<br />
innehålla de sex första siffrorna av kontrollskäl. Riksförsäkringsverket<br />
lämnade ut uppgifterna på det sättet fastän det stred mot tillståndet. Varken<br />
åklagarmyndigheten eller riksförsäkringsverket upprätthåller sekretessen.<br />
De sex första siffrorna räcker nästan alltid för full identifikation för den som<br />
vill leta. I en ort med upp till 20 000 innevånare finns i genomsnitt endast en<br />
man och en kvinna för varje födelsedatum.</p>
<p>Vi lär oss två saker: för det första bör sekretesslagen kompletteras med en<br />
föreskrift att namnet utgör den grundläggande metoden att identifiera parter<br />
i niål och ärenden, av rättssäkerhetsskäl och av ideologiska humanistiska<br />
skäl: datorerna skall underordna sig oss och inte tvärtom. För det andra bör<br />
varje datapolitiskt program innehålla något slags insats för att begränsa<br />
personnummeranvändningen till verkligt relevanta tillfällen inom triangeln<br />
arbetsgivare, skattemyndigheter, försäkringskassorna. Och som datainspektionen<br />
faktiskt vill motverka den hämningslösa utvecklingen och endast<br />
väntar på instruktion att göra det hindrar inget att äntligen något görs.</p>
<p>Hemställan</p>
<p>Med hänvisning till det anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:56px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br />
motionen anförs om tolkningen av riksdagens ställningstaganden<br />
i de delar av propositionens text som inte blir föremål för<br />
uttryckliga omnämnanden i riksdagsbeslutet,</p>
<p style="margin-left:56px;">2. att riksdagen ger regeringen till känna</p>
<p style="margin-left:56px;">a) att det fortsatta arbetet med att utforma en datapolitik i än<br />
högre grad bör beakta den för vår demokrati djupgående<br />
skillnaden mellan styrmedlen inom offentlig, kommunal och<br />
privat sektor,</p>
<p style="margin-left:56px;">b) att som konsekvens av detta i allt väsentligt normala<br />
beslutsmetoder, ansvarsfördelningar och finansieringssätt skall<br />
användas för styrning, datateknikens tillämpning i exempelvis<br />
myndigheter, skolor, företag, forskningsorgan och arbetsmarknadens<br />
parter,</p>
<p style="margin-left:56px;">3. att riksdagen - under erinran av att initiativ ankommer på<br />
regeringen - ger som sin mening till känna att ett fristående<br />
administrationsdepartement skulle innebära ett väsentligt steg<br />
mot bättre datapolitik, decentralisering, antibyråkrativerksamhet,<br />
rationalisering och personaladministrativa funktioner,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_39"><p>15</p>
</div>
<div class="block ml_7"><p style="margin-left:19px;">4. att riksdagen ger regeringen till känna</p>
<p style="margin-left:19px;">a) att den s. k. handläggningsordningen bör beakta även<br />
riksdagens beslutspunkter,</p>
<p style="margin-left:19px;">b) att en motsvarande ordning bör utarbetas för försvaret,</p>
<p style="margin-left:19px;">5. att riksdagen ger regeringen till känna att den förutsätter att<br />
varje beslut om upphandling av dator- eller programvaruutrustningar<br />
för dels den nya centraliserade datorn för rikspolisstyrelsen,<br />
dels varje steg mot s. k. konvertering av riksförsäkringsverkets<br />
nuvarande datasystem får anstå till dess att riksdagen<br />
tagit ställning till den principiella framtida utformningen av<br />
dessa förvaltningssektorers datarutiner i den ordning som<br />
fastlades i FiU 1978/79:34,</p>
<p style="margin-left:19px;">6. att riksdagen ger regeringen till känna att riksrevisionsverket<br />
bör återfå sin rätt att förvaltningsrevidera den statliga data- och<br />
rationaliseringsverksamheten utan begränsning,</p>
<p style="margin-left:19px;">7. att riksdagen ger regeringen till känna</p>
<p style="margin-left:19px;">a) att statskontoret bör avvecklas,</p>
<p style="margin-left:19px;">b) att som expertstöd, en s. k. utredarpool, till regeringskansliets<br />
och de offentliga utredningarnas förfogande de ca 100<br />
tjänster inom statskontorets nuvarande utredningsenheter<br />
behålls för att sköta de administrativa sidorna av framtida<br />
politiska reformer och</p>
<p style="margin-left:19px;">att riksdagen hos regeringen anhåller om att en utredning<br />
tillsätts enligt dessa riktlinjer,</p>
<p style="margin-left:19px;">8. att riksdagen ger regeringen till känna att i avvaktan på<br />
resultaten av denna utredning</p>
<p style="margin-left:19px;">a) propositionens förslag att ge statskontoret utvidgade arbetsuppgifter<br />
inte bör genomföras,</p>
<p style="margin-left:19px;">b) största möjliga del av statskontoret omdisponeras för<br />
kortsiktiga besparingsprojekt med främst kontorsrationalisering,</p>
<p style="margin-left:19px;">c) rationaliseringsvinsten av dessa insatser återförs till statsbudgeten<br />
genom anslagsminskningar,</p>
<p style="margin-left:19px;">9. att riksdagen ger regeringen till känna att s. k. registerlagar bör<br />
utarbetas för</p>
<p style="margin-left:19px;">a) kronofogdemyndigheternas datasystem,</p>
<p style="margin-left:19px;">b) socialförsäkringens datasystem,</p>
<p style="margin-left:19px;">c) det föreslagna basregistret för företag och organisationer,</p>
<p style="margin-left:19px;">d) förvaltningsdomstolarnas diarieföringssystem,</p>
<p style="margin-left:19px;">e) det föreslagna nya systemet för momsredovisning,</p>
<p style="margin-left:19px;">10. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen<br />
anförs om regeringens och myndigheternas redovisning av<br />
statens dataverksamhet,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>16</p>
</div>
<div class="block ml_8"><p style="margin-left:20px;">11. att riksdagen ger regeringen till känna att ledningsorganet för<br />
rättsväsendets informationssystem bör avvecklas den 1 juli<br />
1982,</p>
<p style="margin-left:20px;">12. att riksdagen om det centrala fastighetsdatasystemet ger<br />
regeringen till känna</p>
<p style="margin-left:20px;">a) att förslagen till riktlinjer i proposition 1981/82:123 bil. 2 inte<br />
godkänns,</p>
<p style="margin-left:20px;">b) att de hittills gällande riktlinjerna i CU 1973:8 med betoning<br />
av ett förenklat decentralt s. k. driftsystem 2 äntligen bör börja<br />
utredas,</p>
<p style="margin-left:20px;">c) att i avvaktan på det i snart två decennier hävdade<br />
reformstoppet inom de myndigheter som ännu inte datoriserats<br />
hävs genom en intensiv kontorsrationalisering, exempelvis med<br />
s. k. skrivautomater och kanslistbeslut i trivialärenden,</p>
<p style="margin-left:20px;">d) att centralnämnden för fastighetsdata endast bör bestå som<br />
permanent organ om det är regeringens avsikt att långsiktigt<br />
sammanföra fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet<br />
till en enda samhällsfunktion,</p>
<p style="margin-left:20px;">13. att riksdagen angående den s. k. ALLFA-utredningens förslag<br />
om socialförsäkringens datasystem</p>
<p style="margin-left:20px;">a) antar följande tillägg i lagen om allmän försäkring av den 25<br />
maj 1962, första avdelningen, 1 kap. genom tillägg av ett tredje<br />
stycke i 4 §:</p>
<p style="margin-left:20px;">Ny lydelse</p>
<p style="margin-left:20px;">Allmän försäkringskassa är registeransvarig enligt datalagen<br />
för de försäkrade som är inskrivna hos kassan.</p>
<p style="margin-left:20px;">b) ger regeringen till känna att den nya systemkonstruktionen<br />
bör baseras på följande utgångspunkter:</p>
<p style="margin-left:20px;">-den s. k. SSU-utredningens förslag måste behandlas före<br />
ALLFA-utredningens; riksdagen kan inte godta ett nytt<br />
datasystem som måste omkonstrueras från grunden därför att<br />
SSU-förslagen inte beaktats från början,</p>
<p style="margin-left:20px;">- genomförandetakten måste anpassas efter möjligheterna att<br />
få anslag och inte tvärtom; detta medför en lång återstående<br />
användning av det nuvarande, föråldrade datasystemet,</p>
<p style="margin-left:20px;">- det nya systemet skall baseras på ökad decentralisering relativt<br />
nuläget,</p>
<p style="margin-left:20px;">c) ger regeringen till känna att försäkringskassornas ställning<br />
bör utredas i parlamentarisk ordning, varvid särskild vikt bör<br />
läggas vid de problem som följer av decentraliserad systemutveckling,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2405</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>17</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:56px;">14. att riksdagen ger regeringen till känna att genomförandeplanen<br />
för kronofogdemyndigheternas nya datasystem bör uppskjutas<br />
i avvaktan på en ny kalkyl och på en registerlag för<br />
systemet,</p>
<p style="margin-left:56px;">15. a) att riksdagen antar följande tillägg i sekretesslagen<br />
(1980:100) 15 kap. 1 § med placering sist i paragrafen:</p>
<p style="margin-left:56px;">Ny lydelse</p>
<p style="margin-left:56px;">Ändring av registrerad uppgift får endast ske på sådant sätt<br />
att såväl den nya som den eller de tidigare uppgifterna finns<br />
läsbara. Bestämmelsen gäller inte för skrivfel, räknefel eller<br />
annan uppenbar oriktighet.</p>
<p style="margin-left:56px;">samt ändring av 15 kap. 2 § punkt 3 till följande lydelse:</p>
<p style="margin-left:56px;">Ny lydelse</p>
<p style="margin-left:56px;">3. i förekommande fall från vem handlingen kommit in eller<br />
till vem den har expedierats; fysisk person skall därvid<br />
identifieras med för- och efternamn.</p>
<p style="margin-left:56px;">b) att riksdagen ger regeringen till känna att datainspektionen<br />
bör ges i uppdrag att utreda frågan om begränsning av den<br />
ohämmade användningen av personnummer.</p>
<p>Stockholm den 1 april 1982</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>GÖTHE KNUTSON (m)</p>
</div>
</div>
</div>
0GÖTHE KNUTSONm1undertecknareG5022405Göthe Knutsonmot_198182__2405.pdf341761pdfSamordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)https://data.riksdagen.se/fil/959781F9-68AF-47E2-A8A1-01FE31C543E4