3097331G50222831981/822283motmotMotion 1981/82:2283 Lars Werner m. fl.MotionMotion228301982-03-24 00:00:002014-11-03 23:13:112014-11-03 00:00:00Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102)Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022283/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022283https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022283
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_44"><p>Mot. 1981/82</p>
<p style="margin-left:12px;">2283-2284</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Motion<br />
1981/82:2283</p>
<p style="margin-left:3px;">Lars Werner m. fl.</p>
<p style="margin-left:3px;">Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling<br />
(prop. 1981/82:102)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Totalförsvaret</p>
<p style="margin-left:3px;">Varje nations motståndskraft är beroende av att det råder bred enighet<br />
bland medborgarna om att nationen är värd att bevara. Detta gäller oavsett<br />
vitt skilda uppfattningar om samhällssystemets utformning. De åtgärder<br />
som vidtas av statsmakterna i säkerhets- och försvarspolitiska frågor måste<br />
vara tillförlitliga och skapa förtroende för den förda politiken.</p>
<p style="margin-left:3px;">1 Sverige har deklarationen om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig en<br />
bred, folklig förankring. Men den motsvaras inte på ett trovärdigt sätt av<br />
den faktiska utvecklingen.</p>
<p style="margin-left:3px;">De svenska statsledningarna under de senaste decennierna har långtifrån<br />
utnyttjat de möjligheter som funnits till att stärka samhället och därigenom<br />
öka motståndskraften. Sverige har utvecklats på de privata vinstintressenas<br />
villkor, vilket inneburit en snedvridning i användningen av de tillgängliga<br />
resurserna. Det gäller såväl utnyttjandet av naturrikedomar som<br />
näringspolitik och befolkningsfördelning. Utlandsberoendet har ökat, och<br />
det har skett ensidigt med marknadsekonomierna i den industrialiserade<br />
världen. Utbytet med planekonomierna och tredje världen har stagnerat<br />
och i vissa fall t. o. m. minskat.</p>
<p style="margin-left:3px;">Förmågan att försöija befolkningen med livsviktiga varor och tjänster<br />
vid en avspärrning eller en krigssituation har drastiskt försämrats och är på<br />
en del områden helt omöjliggjord. Skyddet av befolkningen mot verkningarna<br />
av dagens vapensystem är långtifrån tillräckligt och garanterar inte<br />
ens någon säkerhet vid stridshandlingar utanför Sveriges territorium.</p>
<p style="margin-left:3px;">Den bistra slutsats som måste dras är att Sveriges nationella självständighet<br />
har minskat, dess säkerhetspolitiska läge försämrats och förmågan<br />
att skydda och försöija befolkningen, både i freds- och krigstid, gått ned.</p>
<p style="margin-left:3px;">Denna utveckling har inte skett slumpmässigt. Det finns stora och inflytelserika<br />
grupper inom den svenska borgerligheten som aldrig accepterat<br />
alliansfriheten och neutralitetsbegreppet. De har sin bas och sina främsta<br />
förespråkare inom den yttersta högern och representeras i dag av moderaterna<br />
i första hand. De ser, och har alltid med gillande sett, att Sverige<br />
knyts närmare till Västeuropa och USA på alla områden. De har ständigt<br />
arbetat för att föra in vårt land i EG och NATO. De upplever det inte som<br />
en fara för den nationella självständigheten att Sverige ekonomiskt, han</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">1 Riksdagen 1981182. 3 samt. Nr 2283-2284</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">delspolitiskt och industri- och försvarspolitiskt blir alltmera beroende av<br />
dessa allianser.</p>
<p>Det är därför till viss del en skönmålning av det svenska totalförsvaret<br />
och den påstådda stora enigheten bakom det begreppet, som ges i totalförsvarspropositionens<br />
inledande avsnitt. Det sägs att internationella bindningar,<br />
vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutralitet, inte kan accepteras.<br />
Vidare att anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel inte får ske<br />
på så sätt att Sverige kommer i beroendeställning till andra länder. Totalförsvaret<br />
måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos det<br />
svenska folket, säger statsministern i sitt översiktliga anförande.</p>
<p>Men verkligheten, när det gäller alla dessa tre frågeställningar, är tyvärr<br />
en annan. Vi har redan internationella bindningar som måste betraktas som<br />
oacceptabla. Vi har skaffat väsentlig försvarsmateriel, som gjort oss beroende,<br />
särskilt på flyg- och radarsidan. Den fortgående snedvridningen av<br />
balansen i det svenska totalförsvaret inger inte respekt och förtroende.</p>
<p>Totalförsvarsbegreppet är viktigt och framhåller på ett bra sätt att den<br />
nationella säkerhets- och försvarspolitiken måste bygga på hela samhället.<br />
Men i debatten om våra försvarsansträngningar och när det gäller konkreta<br />
beslut, som i den nu aktuella försvarspropositionen, blir det det militära<br />
försvaret som röner det största intresset och får de största anslagen. De<br />
fyra områden som räknas till det civila försvaret kommer i skymundan och<br />
får endast ett fåtal procent av resurserna jämfört med den militära sektorn.<br />
Det svenska samhällets sårbarhet har ökat katastrofalt de senaste åren,<br />
och det är att ge en felaktig bild av verkligheten när man, som i propositionen,<br />
påstår att det svenska totalförsvaret har en balanserad sammansättning.</p>
<p>Vänsterpartiet kommunisterna instämmer i den målsättning för det<br />
svenska totalförsvaret som föreslagits av försvarsutredningar och fastställts<br />
i riksdagsbeslut, så som den redovisas i propositionen. Ett undantag<br />
måste dock göras. Det är bra att den mening i fjärde momentet som talade<br />
om att ”invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift”<br />
har tagits bort. Det rycker undan grunden för en av myterna i den svenska,<br />
militära debatten, den om att det militära försvaret skall kunna möta och<br />
slå tillbaka ett eller två storanfall. Det hade varit ändå bättre om uttrycket<br />
”förhindra angriparen att få fast fot på svensk mark” också hade tagits<br />
bort. Det är underlaget för en annan myt, att det militära försvaret kan<br />
”skydda” landet, hindra att angriparen tränger in och på så sätt bespara<br />
befolkningen det direkta krigets fasor. För att målsättningen i övrigt skall<br />
kunna uppfyllas och totalförsvaret få den effekt inom skilda områden som<br />
förutsätts, måste enligt vpk:s mening väsentliga omfördelningar och förändringar<br />
genomföras.</p>
<p>För det första måste det ekonomiska försvaret uppmärksammas på ett<br />
helt annat sätt än hittills. Ett bättre sätt att uttrycka vad det handlar om är<br />
att säga att folkförsörjningen måste förbättras på alla områden. Vpk redovisar<br />
i en särskild motion sina synpunkter på den delen av totalförsvaret.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>När det gäller civilförsvaret är det många års försummelser som måste<br />
tas igen. Det framhålls ofta att Sverige har världens bästa civilförsvar och<br />
att många länder anser det värt att studera och kopiera. Men det säger mer<br />
om hur dåligt det är på andra håll än att allt här hemma skulle vara perfekt.<br />
Civilförsvarets underordnande roll i förhållande till det militära försvaret<br />
måste brytas och dess huvuduppgift, att skydda och rädda liv, framhållas<br />
mera på bekostnad av det militära tänkandet om att det framför allt skall<br />
öka motståndsviljan. Myten om att en angripare skall kunna hindras från<br />
att tränga in i landet eller tvingas till angrepp mot endast militära mål får<br />
inte i fortsättningen påverka civilförsvarets planering och verksamhet. Det<br />
går inte att garantera något ”skydd” med militära medel, men ett målmedvetet<br />
inriktat arbete på ett bättre befolkningsskydd kan åtminstone begränsa<br />
skadeverkningarna.</p>
<p>Inom övrigt totalförsvar är det framför allt situationen inom sjukvårdsområdet<br />
som måste uppmärksammas. Socialstyrelsen har sedan lång tid<br />
krävt ökad uppmärksamhet och större anslag för detta viktiga område.<br />
Men i den nu föreliggande propositionen är regeringen inte villig att ens gå<br />
med på de blygsamma förbättringar som den ansvariga myndigheten begärt.<br />
Vpk anser det vara ett minimikrav att detta tillgodoses.</p>
<p>Det militära försvaret</p>
<p>Årsramen för det militära försvaret föreslås i regeringens proposition till<br />
16610 milj. kr. i prisläge februari 1981. Med tillägg enligt det nya försvarsprisindex<br />
(FPI), beräknas utfallet för första budgetåret 1982/83 bli 19110<br />
milj. kr. Inget annat område inom statsförvaltningen är garanterat en så<br />
gynnsam behandling. Vid programplaneperiodens slut 1987 kommer militärutgifterna<br />
med dessa förutsättningar att ligga omkring 30 miljarder kronor<br />
per år.</p>
<p>Dessa höga militärutgifter, som de i försvarskommittén representerade<br />
partierna är i stort sett ense om, kommer ändå att medföra stora förändringar<br />
i den militära organisationen. Ambitionen att upprätthålla ett stort<br />
flygvapen, behålla pansarbrigaderna med sina dyra stridsvagnar och fortfarande<br />
ha en övertung stabs- och förvaltningsapparat medför att det under<br />
tiden fram till sekelskiftet inte kommer att bli möjligt att bibehålla den<br />
allmänna värnpliktens princip, detta naturligtvis under förutsättning att<br />
man inte är villig att avsevärt höja militäranslagen.</p>
<p>Signalerna i propositionen är tydliga nog. För att få plats med det nya<br />
militärplanet JAS måste man boija skära i den fredstida utbildningsorganisationen.<br />
Det som nu sker är bara en början och kommer att följas av<br />
betydligt större krav inför nästa femårsperiod. Detta medför allvarliga<br />
försämringar när det gäller mobilisering och beredskap. Vidmakthållandet<br />
av ett regionalt uppbyggt, territoriellt försvar försvåras, och det kommer<br />
att bli mycket svårt, kanske omöjligt, att direkt ta upp försvar över hela<br />
tl Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2283 -2284</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>landet. Det huvudargument som anförs, att man framåt sekelskiftet kan<br />
förvänta sig mindre värnpliktskullar är ihåligt. Antalet värnpliktiga har<br />
varierat kraftigt under tidigare perioder utan att man för den skull lagt ned<br />
och byggt upp fredsförband. Ingen kan med bestämdhet säga hur befolkningsutvecklingen<br />
blir efter sekelskiftet. Om Sverige dessutom övergår till<br />
någon form av totalförsvarsplikt, vilket är fullt tänkbart, och då både<br />
kvinnor och män skall ges skilda former av utbildning, kommer behovet av<br />
utbildningsanläggningar att bli mycket stort. Argumentet om minskande<br />
värnpliktskullar är en efterrationalisering som gjorts för att kunna pressa in<br />
utveckling och produktion av ett litet, dåligt militärflygplan i en stor<br />
militärbudget, som därigenom ändå blir för liten.</p>
<p>Nedskärningarna inom fredsorganisationen får så småningom sin följdriktiga<br />
effekt också inom krigsorganisationen. Vi har fram till nu haft tjugo<br />
infanteribrigader. Tio har moderniserats, ytterligare två föreslås omorganiserade<br />
och de kvarvarande åtta blir inte föremål för några åtgärder. Motsvarande<br />
förhållanden råder inom lokälforsvarsförbanden. Vpk har ingenting<br />
emot att det sker en omorganisation av brigadförbanden. Det är ett av<br />
partiets gamla krav att pansarbrigaderna skall avskaffas, moderniseringen<br />
av gamla stridsvagnar avbrytas och krigsförbanden i övrigt organiseras i<br />
mindre, lättrörliga förband, som är mindre sårbara och mera effektiva i den<br />
försvarsstrid som det svenska försvaret skall föra. Det som nu föreslås är<br />
raka motsatsen. Enligt propositionen skall Sverige satsa på ett mindre<br />
antal stora, högmekaniserade förband. Vad kommer att hända med de<br />
krigsförband som man på grund av JAS-projektet och satsningen på ett<br />
mindre antal elitförband och pansarbrigader inte kan modernisera och/eller<br />
omorganisera? Skrivningarna i propositionen är avslöjande:</p>
<p>De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för<br />
vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. stå kvar<br />
i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl<br />
planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgifter. Om inte<br />
betydande belopp för modernisering av dem avsätts i böljan på 1990-talet<br />
eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer<br />
kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur<br />
organisationen. Beslut om detta behöver enligt min mening inte fattas nu.</p>
<p>Jag bedömer i likhet med försvarskommittén att det är väsentligt för<br />
försvaret av vårt territorium att vi disponerar ett stort antal förband så att<br />
strid kan tas upp i vaije del av landet mot angrepp från varje håll. Lokalförsvarsförbanden<br />
avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser,<br />
hamnar, flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt<br />
försvar. Överbefälhavarens planering innebär att antalet lokalförsvarsförband<br />
minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar<br />
omfattning. (Prop. 1981/82:102, s. 36.)</p>
<p>Detta avsnitt innehåller dubbla budskap och visar också vilka tankegångar<br />
man har om det militära försvarets fortsatta utveckling. Uppemot<br />
hälften av dessa förbandstyper i krigsorganisationen skall alltså försvinna i</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>början av 1900-talet. Är det någon som tror att ett då i full omfattning<br />
utvecklat och i produktion varande JAS-projekt kommer att möjliggöra att<br />
några medel överförs till det territoriella försvaret? Man kommer inte att<br />
ha råd att utbilda och krigsplacera alla värnpliktiga. Men med en nedbantad<br />
fredsorganisation och motsvarande krigsorganisation kommer det inte<br />
heller att behövas. Den allmänna värnpliktens idé kan avskaffas och rekryteringen<br />
ske frivilligt. När det gäller högutvecklade ”krigsmaskiner” blir<br />
det frågan om yrkesmilitärer så som redan nu är fallet inom flygvapnet.</p>
<p style="margin-left:3px;">Det dubbla budskapet ligger i talet om att vårt stora landområde fordrar<br />
ett stort antal förband. Om man vidhåller detta ligger det ingen logik i att<br />
samtidigt plocka bort stora delar av dessa förband.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vänsterpatiet kommunisterna anser att det svenska totalförsvaret också<br />
måste innehålla en så stark och effektiv militär komponent som Sveriges<br />
ekonomiska och tekniska resurser tillåter. Partiet har också under en lång<br />
följd av år varit villigt att avsätta mycket stora belopp till det militära<br />
försvaret. Detta har hela tiden skett med krav på omstruktureringar mot en<br />
så långt som möjligt nationellt oberoende militärorganisation och ett avbrytande<br />
av dyrbara och sårbara satsningar på vapenplattformar som<br />
Viggen, JAS och olika stridsvagnsmodeller.</p>
<p style="margin-left:3px;">Partiet har slagit vakt om den allmänna värnplikten och krävt en territoriell<br />
organisation med förmåga att ta upp strid över hela landet. När det<br />
gäller vapenutvecklingen har vpk tidigare än många andra pläderat för en<br />
inhemsk utveckling och produktion av robotvapen inom alla vapenslag.<br />
Utvecklingen har där i stora stycken gett oss rätt. En värnpliktsorganisation<br />
med välutvecklade moderna robotvapen av olika storlekar och verkan<br />
ger större avskräckningseffekt än 250 undermåliga JAS-flygplan. Prisrelationen<br />
för defensiva vapen av detta slag i förhållande till offensiva ”krigsmaskiner”<br />
som JAS är också mycket gynnsam och skulle tillåta inhemsk<br />
tillverkning i mycket större serier än vad som någonsin kan tänkas när det<br />
gäller flygplan. Det skulle också ge underlag för en väsentlig utvidgning av<br />
svensk elektronik- och dataindustri.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vpk vidhåller dessa uppfattningar och är därför mycket kritiskt till den<br />
allt tydligare utvecklingen mot en helt motsatt organisation. Vpk säger<br />
därför nej till JAS. Vpk säger också nej till de föreslagna förbandsindragningarna,<br />
utom när det gäller flygflottiljerna. Partiets syn på flygplansfrågan<br />
och fredsorganisationen lämnas nedan.</p>
<p style="margin-left:3px;">Utvecklingen inom marinen har under efterkrigstiden gått från stora<br />
dyrbara och sårbara enheter mot små, effektiva och billigare. Det har varit<br />
en gynnsam utveckling som gjort det möjligt att anskaffa ett större antal<br />
moderna fartyg än vad som varit fallet om förespråkarna för pansarskepp<br />
och jagare fått bestämma.</p>
<p style="margin-left:3px;">Efter den sovjetiska ubåtens kränkning av svenska farvatten kommer<br />
det nu höga rop från allehanda marina upprustare att anslagen måste ökas<br />
och marinen få större resurser.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det är riktigt att övervakningen och kontrollen av de svenska farvattnen<br />
både på öst- och västkusten blivit sämre under de senaste decennierna.<br />
Det är också riktigt att det ständigt förekommer kränkningar både av ubåtar<br />
och av andra fartyg. Resurserna för kontroll och övervakning behöver<br />
ökas. Det bör i första hand kunna ske genom omfördelningar av de<br />
stora anslag som också marinen fortfarande åtnjuter. I andra hand bör<br />
omfördelningar inom de stora försvarsanslagen i övrigt medföra en förstärkt<br />
beredskap på området.</p>
<p>Det som framför allt är uppseendeväckande i sammanhanget är den<br />
dåliga beredskap marinen visat upp alldeles i närheten av en stor bas. Om<br />
detta är den effekt svenska folket får ut av alla de miljarder som spenderas<br />
på det militära försvaret är det illa ställt. Det visar att stora militära anslag<br />
inte är tillräckligt för att ge säkerhet i alla lägen.</p>
<p>Händelsen i Karlskrona skärgård är ett nytt, tydligt bevis för det svenska<br />
samhällets ökande sårbarhet. Uttunningen av civila organ och myndigheter<br />
och deras resurser i våra skärgårdar går aldrig att ersätta med militär<br />
övervakning och militära förband. Myndigheter som lotsverket, sjöfartsverket<br />
och tullverket har varit utsatta för hårdhänta rationaliseringar och<br />
besparingar. Inte heller kan den kännedom och översikt som en lokal<br />
skärgårdsbefolkning besitter ersättas med militär spaning. Den samordning<br />
av resurserna som enligt propositionen föreslagits i överbefälhavarens<br />
särskilda utredning är inte tillräcklig. Vpk anser att en särskild utredning<br />
bör tillsättas som förutsättningslöst undersöker hur övervakning och beredskap<br />
skall ordnas, med civila myndigheter, skärgårdsbefolkning och<br />
militära förband i våra skärgårdar.</p>
<p>Beträffande kostnaderna för det militära försvaret anser vpk att de<br />
automatiska utgiftsökningar som garanteras av priskompensationssystemet<br />
enligt FPI inte är försvarliga. Att först bevilja ett stort rambelopp i<br />
1981 års penningvärde och därefter tillåta en uppskrivning enligt index för<br />
en hel femårsperiod uppmuntrar inte till sparande och utgiftskontroll.<br />
Försvaret bör liksom andra verksamheter inom statsförvaltningen få sina<br />
äskanden synade och prutade inför varje budgetberedning. Vpk säger<br />
därför nej till priskompensation enligt FPI. För budgetåret 1982/83 kan vpk<br />
godta den föreslagna ramen 16610 milj. kr. utan pålägg av priskompensationen<br />
2500 milj. kr.</p>
<p>F redsorganisationen</p>
<p>Den militära fredsorganisationen har alltid utmärkts av skråtänkande.<br />
Det har medfört att administrations-, förvaltnings- och stabsapparaten i<br />
många fall dubblerats eller trefaldigats därför att de skilda vapengrenarna<br />
och förvaltningarna inte kunnat tänka sig gemensamma organ. Betydande<br />
rationaliseringar och förbättringar har genomförts under senare år. Som<br />
påpekats från skilda håll har antalet anställda minskat kraftigt. Detta måste</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_2"><p>dock ses mot bakgrunden att förvaltnings- och stabsorganisationen svällde<br />
ut kraftigt under 1950- och 1960-talen. Det förtjänar också att påpeka att de<br />
största och mest genomgripande rationaliseringarna gäller den civila personalen,<br />
medan de militära befattningshavarna slipper undan lindrigare.</p>
<p>Vpk har i samband med försvarsmaktens ledningsutrednings förslag<br />
begärt att de centrala, militära staberna slås samman till en enhet. Det är<br />
slöseri att ha en försvarsstab och dessutom bibehålla armé-, marin- och<br />
flygstaberna. En uppmjukning och minskning av de strikta gränserna mellan<br />
de olika vapengrenarna är både nödvändig och lämplig.</p>
<p>Inom området förvaltning och gemensamma myndigheter på central nivå<br />
kan också betydande rationaliseringar genomföras. Här finns också mycket<br />
att vinna genom sammanslagningar av militära och civila myndigheter.<br />
Det finns ingen större anledning att upprätthålla särskilda militära organ<br />
för byggnadsverksamhet, sjukvård och annan verksamhet när det inom<br />
samma område existerar civila myndigheter. Således kan väsentliga besparingar<br />
åstadkommas genom sammanslagning av fortifikationsförvaltningen<br />
och byggnadsstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen<br />
samt statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut. Andra sammanslagningar<br />
och samordningar är säkert också möjliga att genomföra. Vpk<br />
ansluter sig därför till förslaget att en särskild kommitté tillsätts för att se<br />
över området och föreslå sådana åtgärder.</p>
<p>På den högre regionala nivån föreslås nu en minskning av antalet militärområdesstaber<br />
från sex till fem. Detta skiljer sig från beslutet för två år<br />
sedan då det ansågs nödvändigt med sex staber. Vpk föreslog då en<br />
minskning till fyra staber och en ny militärområdesindelning i enlighet med<br />
utredningsförslagets alternativ 4 SV. Detta är fortfarande det bästa förslaget<br />
för militärområdesindelningen och det bör genomföras nu. Det betyder<br />
att förutom den nu föreslagna indragningen av Bergslagens milostab i<br />
Karlstad bör också endera Södra milostaben i Kristianstad eller Västra<br />
milostaben i Skövde dras in och nya milogränser fastställas i anslutning<br />
härtill. Landet skulle då bli indelat i Södra, Mellansvenska samt Nedre och<br />
Övre Norrlands militärområden. Det skulle innebära betydande besparingar<br />
och en jämnare arbetsfördelning mellan staberna.</p>
<p>Vpk säger däremot nej till samtliga förbandsindragningar på lokal nivå,<br />
utom när det gäller flygflottiljerna F 13 och F 18. Eftersom förbandsindragningarna<br />
tillkommit enbart för att få plats med JAS-projektet inom den<br />
ekonomiska ramen kan förutsättningarna för förbandsindragningarna inte<br />
godtas. Ett förnyat övervägande utan ett dyrbart flygplanssystem skulle ge<br />
ett annat resultat.</p>
<p>Flygplansfrågan</p>
<p>Sverige är nu på väg att dras in i ett nytt, stort, militärt flygplansprojekt.<br />
JAS-projektet, som är det största industriella projektet någonsin i Sverige,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>kommer att ge vårt land 140 nya militärflygplan fram till sekelskiftet.<br />
Kostnaden är beräknad till ungefär 25 miljarder kronor i 1981 års penningvärde.<br />
Efter sekelskiftet beräknas ytterligare ca 100 plan levereras så att<br />
hela projektet kommer att omfatta 240—250 plan. Vad den slutliga kostnaden<br />
kommer att bli är omöjligt att bedöma, men med ledning av tidigare<br />
erfarenheter från Viggenaffären, torde det vara realistiskt att räkna med<br />
kanske 60—70 miljarder kronor i samma penningvärde.</p>
<p>Det har blivit allt svårare och dyrbarare för Sverige att upprätthålla sitt<br />
stora flygvapen och sin militära flygvapenproduktion. Serierna har blivit<br />
allt kortare och flygplanens prestanda jämfört med omvärlden har minskat<br />
i motsvarande grad. När det gäller JAS har kostnader, storlek och prestanda<br />
pressats till det yttersta för att projektet skall kunna rymmas inom den<br />
möjliga militärbudgeten. JAS är ett litet plan, hälften så stort som Viggen<br />
och med en svag motor. Det torde vara underlägset de flesta andra moderna<br />
militärflygplan som kan tänkas uppträda under de närmast kommande<br />
åren.</p>
<p>Men JAS har inte kommit till för att förstärka det svenska, militära<br />
försvaret i första hand. I likhet med tidigare svenska militärflygplan, och<br />
framför allt de olika förslagen för ersättning av Viggen, som det föregåtts<br />
av, är dess huvudsyfte att hålla den svenska flygindustrin i gång. Drakenplanen,<br />
Viggens föregångare, är fortfarande ganska moderna och fullt<br />
användbara plan. t. o. m. så bra att de anses kunna användas ett bra tag till.<br />
Ändå har de tagits ur produktion, och många har ställts i malpåse för att ge<br />
plats åt Viggenplanen. Frågan om JAS, liksom tidigare B3LA och andra<br />
varianter som diskuterats under 1970-talet, är i praktiken en fråga om<br />
flygindustrins framtid.</p>
<p>Diskussionerna om JAS har på nytt aktualiserat frågan om övergång till<br />
civil produktion. Ty även om JAS-projektet skulle genomföras blir antalet<br />
sysselsatta med produktion av militära flygplan avsevärt lägre än vad som<br />
gällt för Viggen.</p>
<p>Det är anmärkningsvärt att inte en planering för civilt utnyttjande av<br />
flygplansindustrins resurser och alternativ sysselsättning kommit till<br />
stånd. Det är möjligt att på en rad områden utnyttja de väldiga tillgångar i<br />
form av forskning, teknik och yrkeskunskap som flygplansindustrin representerar.<br />
De allvarliga försummelserna i fråga om planering för övergång<br />
till civil produktion har skapat ett läge, där tekniskt kunnande håller på att<br />
gå förlorat och där hot om arbetslöshet på flera platser ställs som alternativ<br />
om inte miljardrullningen till JAS-projektet får startas.</p>
<p>Vpk har under hela 1970-talet krävt en omstrukturering av den svenska<br />
flygplansindustrin. Partiet har sagt nej till Viggen och dess olika föreslagna<br />
efterföljare. Samma sak gäller nu JAS. Vpk anser att den försvarseffekt<br />
som erhålls genom en anskaffning av JAS blir mycket låg i förhållande till<br />
den oerhörda kostnad som dessa få plan kommer att dra med sig. Det är<br />
också mycket osäkert om det över huvud taget kommer att behövas</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>flygplanssystem för jakt, attack och spaning efter sekelskiftet i samma<br />
utsträckning eller av samma art som i dag. Det gäller särskilt attackförmågan<br />
där utvecklingen på robotsidan gör att bemannade plan kanske inte<br />
kommer att finnas så länge till.</p>
<p style="margin-left:3px;">Viggenplanen kommer att vara fullt användbara fram till och efter sekelskiftet.<br />
Det är därför inte nödvändigt och t. o. m. olämpligt att nu binda<br />
sig för ett dyrbart vapensystem som JAS. Enligt vpk:s mening skal! det<br />
svenska flygvapnet kraftigt bantas ned. Viggensystemet fyller mer än väl<br />
upp det behov vi har för gränsövervakning, spaning och avvisande av<br />
gränskränkningar under överskådlig tid.</p>
<p style="margin-left:3px;">De stora resurser som kan frigöras om JAS-projektet inte kommer till<br />
stånd bör användas till ett civilt program för den svenska flygindustrin.<br />
Den civila flygplansproduktion som redan kommit i gång bör stödjas på allt<br />
sätt. Den robotutveckling på alla plan som vpk förordar för det svenska<br />
neutralitetsförsvaret underlättar omställningen av konstruktion och produktion<br />
inom industrin. Det ger Sverige handlingsfrihet när det gäller<br />
utformningen av det framtida militära försvaret. Ett ja till JAS får motsatt<br />
effekt. Det kommer att låsa den svenska försvarspolitiken för återstoden<br />
av 1900-talet och inte ge utrymme för nödvändiga förändringar.</p>
<p style="margin-left:3px;">Civilförsvaret</p>
<p style="margin-left:3px;">Civilförsvaret har inte kunnat utvecklas ens till de blygsamma målsättningar<br />
som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Många års snålande med<br />
civilförsvarsanslagen och en helt oacceptabel nonchalans för skyddsrumsproblemet,<br />
särskilt i storstäderna, hade före den tidpunkten allvarligt försämrat<br />
civilförsvars verksamheten. Ansvaret för detta drabbar hårt de socialdemokratiska<br />
regeringarna före 1976, som inte insåg att befolkningsomflyttningar<br />
och ökande kärnvapenhot i grunden höll på att förändra förutsättningarna<br />
för svenskt civilförsvar. Även inom områden som alarmering<br />
och produktion av skyddsmasker tilläts verksamheten att släpa efter. Inom<br />
det viktiga området, skydd mot biologiska-kemiska stridsmedel, hände<br />
egentligen ingenting under 20-årsperioden 1955—1975.</p>
<p style="margin-left:3px;">Skyddsrum, skyddsmasker och andra anordningar kan aldrig garantera<br />
ett absolut skydd. Men det minsta som kan begäras är att skyddsmöjligheter<br />
som är kända och kan genomföras med relativt blygsamma ekonomiska<br />
insatser också kommer till stånd. Så har hittills inte varit fallet med<br />
det svenska civilförsvaret. Sverige har i dag inte möjligheter att erbjuda<br />
alla sina medborgare de enklaste skyddsmöjligheterna. Dessa missförhållanden<br />
har fått bestå, samtidigt som det militära försvaret garanterats<br />
miljarder till materiel och anläggningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">En senkommen medvetenhet om problemet och en blygsam ökning av<br />
anslagen kan konstateras i det nu framlagda förslaget. Men den ansvariga<br />
myndigheten, civilförsvarsstyrelsen, har långt ifrån fatt gehör för sina<br />
krav. Ytterligare insatser är nödvändiga.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Vpk har sedan mitten av 1970-talet krävt ökade anslag och större uppmärksamhet<br />
för civilförsvarsproblemen. Den i civilförsvarsstyrelsens perspektivplan<br />
redovisade s.k. referensnivån utgör enligt vpk:s mening en<br />
lämplig utgångspunkt för att inom rimlig tid avhjälpa de värsta bristerna.<br />
Den fortsatta planeringen för civilförsvaret bör inriktas mot att snarast<br />
möjligt uppnå denna nivå. För budgetåret 1982/83 bör de av civilförsvarsstyrelsen<br />
föreslagna ramarna gälla. Vpk föreslår således att ramen för<br />
civilförsvar utom skyddsrum räknas upp med 8,3 milj. kr. till 320,8 milj. kr.<br />
förbudgetåret 1982/83.</p>
<p>Överföringen av ansvaret för det lokala civilförsvaret från länsstyrelserna<br />
till kommunerna överensstämmer med vad vpk tidigare föreslagit. Det<br />
möjliggör bättre samordning och effektivare användning av freds- och<br />
krigsorganisationerna och deras samlade resurser. Den föreslagna, nya<br />
hemskyddsorganisationen utgör en förstärkning och breddning av civilförsvaret.<br />
Vpk ansluter sig till detta förslag.</p>
<p>I avsnittet om den militära fredsorganisationen har vpk anslutit sig till<br />
sammanslagning och samordning av myndigheter på central nivå och även<br />
av civila och militära myndigheter med likartade arbetsuppgifter. Försvarskommitténs<br />
förslag om att utreda ett samgående mellan civilförsvarsstyrelsen,<br />
statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap<br />
till en myndighet, är ett steg i samma riktning. Vpk ansluter sig till detta<br />
förslag och anser att en kommitté bör tillsättas.</p>
<p>Övrigt totalförsvar: Hälso- och sjukvården</p>
<p>De stora bristerna inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, när<br />
det gäller beredskap och krig, har sedan lång tid påpekats av socialstyrelsen.<br />
Trots detta har föga eller intet blivit gjort för att förbättra förhållandena.<br />
Bristerna i beredskapen inom detta område är ett av de värsta<br />
bevisen på hur samhällets sårbarhet ökat utan att effektiva motåtgärder<br />
satts in.</p>
<p>Koncentrationen av befolkningen med åtföljande koncentration av vårdanläggningar<br />
av skilda slag gör att utslagningen av resurser och vårdplatser<br />
kommer att bli katastrofal i ett krigsfall. Som nämns i propositionen finns<br />
det inte ens vid sjukhusen tillräckligt med skyddsrum för tillfälligt skydd,<br />
ännu mycket mindre för vård och operationer av skilda slag.</p>
<p>Samhällets allmänna sårbarhet när det gäller försöijning med energi,<br />
vatten, livsmedel och transporter blir särskilt allvarlig inom sjukvårdsområdet.<br />
Den beskrivning som lämnas i propositionen av nackdelarna med<br />
engångsmaterial och andra detaljer av förbrukningskaraktär visar hur allvarligt<br />
det problemet är.</p>
<p>De ökade anslag som socialstyrelsen begärt för beredskapen inom sjukvårdsområdet<br />
måste anses som minimikrav och bör bifallas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Hemställan</p>
<p style="margin-left:10px;">Mot bakgrund av det ovan framförda föreslås</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:102,</p>
<p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen hos regeringen hemställer att nästa försvarsutredning<br />
får direktiv enligt de riktlinjer som anges i motionen,</p>
<p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen beslutar att pansarbrigaderna skall utgå ur organisationen<br />
och att renoveringen av äldre stridsvagnar avbryts,</p>
<p style="margin-left:46px;">4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om hur<br />
beredskap och övervakning skall förbättras i de svenska skärgårdarna,</p>
<p style="margin-left:46px;">5. att riksdagen beslutar att någon automatisk uppräkning av militäranslagen<br />
enligt FPI inte skall genomföras,</p>
<p style="margin-left:46px;">6. att riksdagen fastställer utgiftsramen för budgetåret 1982/83 för<br />
det militära försvaret till 16610 milj. kr. utan priskompensation,</p>
<p style="margin-left:46px;">7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sammanslagning<br />
av de centrala staberna försvars-, armé-, marin- och flygstaben<br />
till en enhet,</p>
<p style="margin-left:46px;">8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omorganisation av<br />
det militära försvarets högre regionala ledning innebärande att<br />
antalet milostaber minskas från sex till fyra enligt motionens<br />
förslag,</p>
<p style="margin-left:46px;">9. att riksdagen avslår förslaget om förbandsindragningar i fredsorganisationen<br />
utom i vad gäller F 13 och F 18,</p>
<p style="margin-left:46px;">10. att riksdagen avslår förslaget om att ett nytt militärflygplan, JAS,<br />
skall byggas,</p>
<p style="margin-left:46px;">11. att riksdagen hos regeringen begär att ett program skyndsamt<br />
utarbetas för civilt utnyttjande av resurser som kan frigöras<br />
genom nedskärning av den militära flygplanstillverkningen och<br />
för att trygga sysselsättningen för de anställda inom militär flygplansindustri,</p>
<p style="margin-left:46px;">12. att riksdagen beslutar att den s.k. referensnivån i civilförsvarsstyrelsens<br />
perspektivplan skall ligga till grund för civilförsvarets<br />
fortsatta utveckling,</p>
<p style="margin-left:46px;">13. att riksdagen beslutar att ramen för Civilförsvar utom skyddsrum<br />
räknas upp med 8,3 milj. kr. till 320,8 milj. kr. för budgetåret<br />
1982/83,</p>
<p style="margin-left:46px;">14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en<br />
kommitté för att utreda en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen,<br />
statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap,</p>
<p style="margin-left:46px;">15. att riksdagen beslutar bifalla de anslagsökningar som socialstyrelsen<br />
begärt för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten<br />
i krig.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2283</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 24 mars 1982</p>
<p>LARS WERNER (vpk)<br />
EIVOR MARKLUND (vpk)<br />
NILS BERNDTSON (vpk)<br />
EVA HJELMSTRÖM (vpk)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>C.-H. HERMANSSON (vpk)<br />
BERTIL MÅBRINK (vpk)<br />
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0EIVOR MARKLUNDvpk2undertecknare0NILS BERNDTSONvpk3undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk4undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk5undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk6undertecknare0OSWALD SÖDERQVISTvpk7undertecknareG5022283Lars Werner m. fl.mot_198182__2283.pdf350856pdfSäkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102)https://data.riksdagen.se/fil/ED350E8A-852C-4B6C-B495-6F7862AE89BE