3097324 G5022276 1981/82 2276 mot mot Motion 1981/82:2276 Olof Palme m. fl. Motion Motion 2276 0 1982-03-24 00:00:00 2014-11-03 23:13:06 2014-11-03 00:00:00 Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) Olof Palme m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022276/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022276 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022276 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_39"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Motion<br /> 1981/82: 2276<br /> Olof Palme m. fl.</p> <p style="margin-left:3px;">Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling<br /> (prop. 1981/82:102)</p> <p style="margin-left:3px;">1. Sammanfattning</p> <p style="margin-left:3px;">Socialdemokratin lägger i denna motion fram sina förslag till inriktning<br /> av säkerhets- och försvarspolitiken i anledning av proposition 1981/82:102.<br /> Denna regeringsproposition bygger huvudsakligen på det utredningsarbete<br /> som skett inom 1978 års försvarskommitté och av denna redovisats i<br /> betänkandena Vår säkerhetspolitik (SOU 1979:42), Säkerhetspolitiken<br /> och totalförsvaret (Ds Fö 1981:1) och Totalförsvaret 1982/87 (Ds Fö<br /> 1981:14). Våra ställningstaganden bygger på de beslut som tagits av det<br /> socialdemokratiska partiets kongresser och de ställningstaganden som<br /> gjorts av vårt partis representanter i kommittén.</p> <p style="margin-left:3px;">Våra förslag innebär sammanfattningsvis följande.</p> <p style="margin-left:3px;">• En annan avvägning inom totalförsvaret med en starkare markering på<br /> de civila totalförsvarsdelarna än vad regeringen gör.</p> <p style="margin-left:3px;">• Anslagen till militärt försvar sänks med ca 100 milj. kr./år i förhållande<br /> till propositionen. Jämfört med vad en fortsatt tillämpning av det av de<br /> borgerliga dikterade 1977 års försvarsbeslut skulle innebära är det en<br /> minskning med ca 500 milj. kr./år.</p> <p style="margin-left:3px;">• Inriktningen av krigsorganisationerna för armén och marinen följer det<br /> förslag som lades fram av socialdemokraterna i försvarskommittén.</p> <p style="margin-left:3px;">• I fråga om flygplansanskaffningen konstateras att på det beslutsunderlag<br /> som i dag redovisas kan vi socialdemokrater inte godkänna propositionens<br /> förslag. För att godkänna en upphandling av Industrigruppens JAS-förslag<br /> krävs att ett antal villkor, som preciseras i motionen, skall vara uppfyllda.</p> <p style="margin-left:3px;">• Förslag läggs fram om att riksdagen som en målsättning för dagersättningen<br /> inom värnpliktsförmånerna skall ange en höjning till 30 kr. om<br /> dagen. För 1982/83 föreslås en höjning med 4 kr. om dagen.</p> <p style="margin-left:3px;">• Riktlinjer anges för det fortsatta arbetet med frågorna om inflytande för<br /> de värnpliktiga.</p> <p style="margin-left:3px;">• För civilförsvaret föreslås att riksdagen lägger fast att den av försvarskommittén<br /> för femårsperioden 1982/87 föreslagna ekonomiska ramen skall<br /> gälla.</p> <p style="margin-left:3px;">• Vi begär att för det ekonomiska försvaret en utredning om ansvaret<br /> stat—näringsliv för lagringen skyndsamt skall tillsättas. Ökade insatser<br /> föreslås för att upprätthålla försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet<br /> (30 milj. kr.). Förslagen i propositionen inom energiprogrammet godtas<br /> 1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2276</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_5"><p>under förutsättning att de av vårt parti framlagda förslagen om energipolitiken<br /> i stort genomförs. En omstrukturering föreslås av lagren på livsmedelsområdet,<br /> varigenom en anslagsminskning med 10 milj. kr. kan ske.</p> <p>• För sjukvården i krig yrkas att en femårig planeringsram läggs fast vilket<br /> också försvarskommittén föreslagit.</p> <p>• Medel för ytterligare 50000 utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga<br /> anvisas i syfte att minska väntetiderna för dessa.</p> <p>2. Svensk säkerhetspolitik</p> <p>2.1 Inledning</p> <p>Det är en betydande fördel om den svenska säkerhetspolitiken kan<br /> utformas under bred enighet. Så har också i huvudsak kunnat ske under<br /> krigsåren och efterkrigstiden. Den alliansfria utrikespolitiken har burits<br /> upp av ett brett folkligt stöd, även om vissa kretsar inom borgerligheten<br /> under 1940-talets slut drev en propaganda för en svensk anslutning till<br /> Atlantpakten. Sverige har också aktivt tagit del i ett samarbete över våra<br /> gränser: inom FN, i olika europeiska organ och olika former av nordiskt<br /> samarbete. Den linje som högern och folkpartiet drev i 1960-talets början<br /> om fullständigt medlemskap i den gemensamma europeiska marknaden<br /> avvisades av socialdemokratin med hänsyn till de ekonomisk-politiska<br /> bindningar som skulle följa därav. Under socialdemokratisk ledning<br /> byggdes utvecklingshjälpen till tredje världen ut; den gavs en inriktning<br /> som kunde stödja regeringar vilka själva medvetet arbetat på att häva underutvecklingen<br /> till gagn för de breda folklagren. På det hela taget har detta<br /> kunnat ske under bred politisk enighet.</p> <p>I samband med 1977 års försvarsbeslut — som byggde på underlag från<br /> 1974 års försvarsutredning — kunde vi konstatera (i motion 1976/77:1504)<br /> att den dåvarande borgerliga trepartiregeringen i sin beskrivning av den<br /> framtida säkerhetspolitiken i åtskilliga och väsentliga avseenden gjort avvikelser<br /> från den under den socialdemokratiska regeringstiden förda politiken<br /> och från utredningens förslag. Ställningstaganden i viktiga frågor hade<br /> utelämnats. Särskilt framträdande var detta i fråga om avsnitten om avspänning<br /> och nedrustning samt om utvecklingsländerna. Tagna för sig<br /> kunde inte dessa avvikelser i den säkerhetspolitiska beskrivningen vara av<br /> avgörande betydelse. Sammantaget var de likväl oroande.</p> <p>Det är mot denna bakgrund tillfredsställande att den nu sittande borgerliga<br /> regeringen valt att helt anknyta till den säkerhetspolitiska beskrivning<br /> som gjorts av försvarskommittén i dess betänkande Vår säkerhetspolitik<br /> och som motsvarar våra intentioner.</p> <p>Vi vill dock kraftigt understryka att det inte är till fyllest med allmänna<br /> deklarationer och enighet i ord. Politiken måste också i sin praktiska<br /> utformning stämma med de dokument som regering och riksdag formulerat.<br /> Tyvärr har vi under de borgerliga regeringsåren nödgats notera flera</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>3</p> </div> <div class="block ml_2"><p>uttalanden och beslut som illa stämmer med riktlinjerna för vår säkerhetspolitik.</p> <p>De fyra borgerliga regeringarnas nedrustningspolitik sedan 1976 har<br /> således varit passiv och avvaktande. Avståndstagandet mot neutronvapnen<br /> kom först efter hård socialdemokratisk kritik. 1 fråga om en europeisk<br /> nedrustningskonferens togs initiativ först efter socialdemokratiska framstötar.<br /> Det gäller också regeringens agerande under det senaste året i fråga<br /> om en kärnvapenfri zon i Norden. Socialdemokratiska förslag om ökad<br /> samordning av utredningsresurserna och mer av långsiktighet i de svenska<br /> insatserna för internationell nedrustning har visserligen behandlats positivt<br /> av riksdagen men endast resulterat i små konkreta åtgärder. SIPRI har fått<br /> se sina forskningsresurser reducerade under senare år och situationen vid<br /> institutet skulle ha varit ännu sämre om inte socialdemokratiska framstötar<br /> gett vissa resultat. Förslag om ökad informationsverksamhet kring nedrustningsfrågorna<br /> via folkrörelserna har avvisats.</p> <p>Nedrustningsfrågorna har under den borgerliga regeringsperioden i huvudsak<br /> handlagts rutinmässigt på tjänstemannaplanet och har inte getts<br /> någon hög prioritet på den politiska nivån.</p> <p>Regeringen har vidare i den praktiska utformningen av det svenska<br /> utvecklingssamarbetet steg för steg luckrat upp de av riksdagen fastlagda<br /> riktlinjerna. Det direkta stödet till länder som själva inriktar sina utvecklingsansträngningar<br /> mot social rättvisa och oberoende har minskat relativt<br /> sett. Stora biståndsresurser har kanaliserats till diverse ändamål utan<br /> samma direkta betydelse för människorna i de fattiga länderna. Med hjälp<br /> av biståndsmedel har också olika kommersiella organ byggts upp.</p> <p>De borgerliga regeringarnas företrädare har också i olika sammanhang<br /> uttryckt sig på ett sätt som skapat oklarhet om innebörden av vår utrikespolitik.</p> <p>I motion 1980/81:349 faste vi uppmärksamheten på regeringens uttalande<br /> om ”att vi från svensk sida måste med fasthet uppfylla våra säkerhetspolitiska<br /> förpliktelser i Norden”. Det var ett uttryck ägnat att skapa<br /> betydande oklarhet åt innebörden i vår neutralitetspolitik, särskilt när en<br /> relativt utförlig beskrivning av upprustning och konflikter slutligen utmynnade<br /> enbart i ett sådant konstaterande. Det finns enligt socialdemokratins<br /> mening ingenting som föranleder att vi skulle använda nya begreppsbestämningar<br /> för att uttrycka att vi genom vår alliansfria politik, stödd på ett<br /> efter våra förhållanden starkt totalförsvar, också bidrar till en lugn och<br /> stabil situation i Norden.</p> <p>Ett annat exempel finns att söka i den nuvarande försvarsministerns<br /> uttalanden om neutraliteten: ”Även om vi betraktar oss som neutrala, så<br /> vet vi var vi hör hemma.” Den socialdemokratiske partiordföranden framhöll<br /> i anledning härav: ”Detta uttalande måste tydas som att försvarsministern<br /> betraktar neutralitetspolitiken mera som en formalitet som icke<br /> hindrar vissa typer av militärt samarbete med de länder där vi 'egentligen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_4"><p>hör hemma’. Ett sådant uttalande går knappast att förena med bevarad<br /> trovärdighet för vår neutralitetspolitik.”</p> <p>Vad vi här tagit upp visar att trots att riksdagen under tämligen stor<br /> enighet antagit målformuleringar om vår säkerhetspolitik finns det likväl<br /> en rad skillnader i utformningen av säkerhetspolitikens olika delar mellan<br /> socialdemokratin och borgerligheten.</p> <p>Vi övergår nu till att redovisa vår syn på utformningen av säkerhetspolitiken.</p> <p>2.2 Svensk säkerhetspolitik</p> <p>Målet för vårt lands säkerhetspolitik har av socialdemokratin sammanfattats<br /> i följande fyra grundsatser:</p> <p style="margin-left:11px;">• En värld i fred förutsätter respekt för varje nations självbestämmanderätt.</p> <p>• En värld i fred förutsätter social och ekonomisk rättvisa.</p> <p>• En värld i fred förutsätter politisk avspänning och militär nedrustning.</p> <p>• En värld i fred förutsätter internationellt samarbete.</p> <p>En sådan politik kräver — inom ramen för vår alliansfria utrikespolitik —<br /> omfattande insatser på många områden. Vi måste stödja strävandena till<br /> politisk, social och ekonomisk frigörelse. Vi måste medverka i en aktiv<br /> nedrustningspolitik. Vi måste medverka till en folklig mobilisering mot<br /> kapprustningen. Vi måste ge vårt bistånd för att hindra uppkomsten av<br /> kriser och lindra dess verkningar. Vi behöver upprätthålla ett efter våra<br /> förhållanden starkt totalförsvar.</p> <p>Under efterkrigstiden har tidigare undertryckta folk erövrat sin politiska<br /> självständighet. Ett mått på detta är att det vid andra världskrigets slut<br /> fanns mindre än 50 självständiga stater i världen; i dag är de fler än 160.<br /> Men den politiska frigörelsen har inte blivit total och heller inte följts av<br /> ekonomisk och social frigörelse. I rader av nya stater utövar stormakterna<br /> ett betydande inflytande — politiskt, militärt och ekonomiskt. Multinationella<br /> företagskedjor har stor inverkan på enskilda länders ekonomi.</p> <p>Fattigdom, nöd och sociala motsättningar härskar i stora delar av världen.<br /> Redan i dag präglar undernäring och hunger åtminstone 800 miljoner<br /> människors tillvaro. Massfattigdomen samt de växande ekonomiska och<br /> sociala klyftorna mellan och inom nationerna utgör ett direkt hot mot<br /> världsfreden. ”Där svälten styr kan inte freden överleva”, säger Brandtkommissionen.<br /> Samtidigt tilltar militariseringen, också i tredje världen.<br /> Allt fler av den tredje världens stater har byggt upp moderna arméer, ofta<br /> med understöd av någon supermakt.</p> <p>De militära kostnaderna i världen överstiger nu 2500 miljarder kronor<br /> årligen. Efter det andra världskriget har krig pågått konstant: mellan länder<br /> och i form av befrielsekrig mot utländska eller inhemska förtryckare.<br /> Likväl drivs kapprustningarna fram främst av de båda supermakterna</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>5</p> </div> <div class="block ml_2"><p>och deras allierade. Deras slagstyrka, både i konventionella vapen och<br /> kärnvapen, ökar ständigt. Den mycket snabba utvecklingen i fråga om<br /> t. ex. elektroteknik, stridsmedelsteknik och rymdteknik har lett till såväl<br /> utveckling av de traditionella vapensystemens prestanda som att nya vapen<br /> tillkommit. Militära förband ges ökad rörlighet, spanings- och ledningssystemen<br /> har vidareutvecklats. De konventionella vapensystemen<br /> utvecklas mot allt större träffsäkerhet och effekt och mot allt längre räckvidder.</p> <p>Det dödligaste hotet mot mänsklighetens överlevnad kommer dock<br /> främst från kärnvapnen. Den totala kärnvapenstyrkan motsvarar nu inte<br /> mindre än en och en kvarts miljon Hiroshimabomber. Detta gör en sprängstyrka<br /> för vaije människa på jordklotet motsvarande 4 ton trotyl. Dessa<br /> väldiga vapenarsenaler går vida utöver kravet på säkerhet och jämvikt för<br /> kärnvapenstaterna och deras allierade. Under de senaste åren har också<br /> nya oroväckande tendenser gjort sig gällande när det gäller kärnvapenutvecklingen.<br /> Kärnvapnens tekniska kapacitet har utvecklats kraftigt. Medeldistansrobotar,<br /> kryssningsrobotar och neutronbomber sätter fler möjliga<br /> vapen i händerna på supermakterna. Vissa politiker och militärer<br /> inbillar sig att ett kärnvapenkrig går att utkämpa och vinna. Men ett sådant<br /> krig — för vilket de europeiska folken i dag är ett slags gisslan - skulle leda<br /> till oöverskådliga konsekvenser: massförstörelse av befolkningen, utplåning<br /> av städer, hungersnöd, kanske klimatologiska förändringar. Ingen<br /> vetenskapsman kan bevisa att mänskligt liv skulle överleva ett totalt kärnvapenkrig.<br /> Utvecklingen på kämvapenområdet har belysts bl. a. i en särskild<br /> FN-studie som utarbetats av en grupp under ordförandeskap av den<br /> svenska FN-ambassadören Anders Thunborg.</p> <p>Under den senaste tiden har ökad uppmärksamhet riktats även mot de<br /> kemiska vapnen. USA står av allt att döma inför beslutet att börja producera<br /> en helt ny generation nervgaser. Och uppgifter, dock ej bekräftade av<br /> FN, talar om sovjetisk och vietnamesisk giftkrigföring i Afghanistan, Laos<br /> och Kampuchea.</p> <p>Till dragen i de senaste årens utveckling hör också att motsättningarna<br /> ökat mellan supermakterna. Förhandlingarna om ett nytt avtal för att<br /> begränsa de strategiska kärnvapen^rsenalerna (SALT II) har ännu inte<br /> förts i hamn. Uppföljningen av 1975 års europeiska säkerhetskonferens har<br /> hittills gett få resultat. Sovjets invasion av Afghanistan, utvecklingen i<br /> Polen, USA:s stöd till militära juntor i Central- och Latinamerika och den<br /> nya administrationens stöd till rasistregimen i Sydafrika, krig och kriser<br /> vid Persiska viken och i Mellersta Östern påverkar också förhållandet<br /> mellan supermakterna. Aven om förhoppningarna från avspänningspolitikens<br /> inledningsskede om ständigt förbättrade förhållanden mellan öst och<br /> väst således inte infriats, kvarstår dock dess huvudvinster att bygga vidare<br /> på. Hos de europeiska folken är medvetenheten stor om betydelsen av en<br /> fortsatt avspänningspolitik.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_4"><p>• Vi måste stödja strävandena till politisk, social och ekonomisk frigörelse</p> <p>Det finns, ännu 35 år efter det andra världskriget, folk och stater som<br /> inte förfogar över sin självständighet. I andra stater har supermakterna ett<br /> dominerande inflytande. Vi måste stödja folkens kamp för nationell frihet<br /> och hävda de små nationernas oberoende gentemot stormakterna. Det är<br /> grundvalen för fördömandet av bl. a. Sydafrikas olagliga ockupation av<br /> Namibia, Sovjetunionens invasion i Afghanistan och USA:s stöd till militärajuntor<br /> i Latinamerika och Mellanamerika. Socialdemokratin avser också<br /> för sin del att fortsätta det framgångsrika politiska och materiella stödet<br /> till broderorganisationer och befrielserörelser som intensifierats de senaste<br /> åren.</p> <p>• Vi måste driva en aktiv nedrustningspolitik</p> <p>Sverige har sedan länge, under den socialdemokratiska regeringstiden,<br /> aktivt medverkat för att nå konkreta resultat i nedrustningsförhandlingarna.<br /> Det är supermakterna som svarar för kapprustningen och det är mot<br /> dem kraven på att inleda en nedrustning måste riktas om resultat skall nås.<br /> Sverige måste liksom tidigare spela en aktiv roll i det arbetet. Det bör ske<br /> på grundval av en långsiktig nedrustningsstrategi som främst bör ta sikte<br /> på de europeiska förhållandena. Ett viktigt mål är därvid att få ett kärnvapenfritt<br /> Europa. En kärnvapenfri zon i Norden kan vara första steget till<br /> detta. Socialdemokratin har i riksdagen föreslagit en särskild europeisk<br /> nedrustningskonferens. Detta är ett uttryck för vår uppfattning att Sverige<br /> bör ta mer direkt del i de europeiska nedrustningsförhandlingarna, bl. a.<br /> för att kunna bygga ut de förtroendeskapande åtgärder som beslöts vid den<br /> europeiska säkerhetskonferensen år 1975.</p> <p>Det avgörande hotet mot mänskligheten är den kämvapenupprustning<br /> som ägt rum under de senaste decennierna.</p> <p>Den europeiska oron inför supermakternas kärnvapenrustningar har inte<br /> minskats av president Reagans uttalanden om ett begränsat kärnvapenkrig<br /> i Europa och utrikesminister Haigs resonemang om ”vamingssprängningar”<br /> av kärnvapen över Östersjön.</p> <p>Sverige bör under det närmaste året utnyttja alla tillfällen för att initiera<br /> och påskynda förhandlingar om begränsningar av kärnvapenrustningama.<br /> Vår position som alliansfri europeisk stat med hög teknisk kompetens och<br /> god inblick i det internationella förhandlingsmaskineriet gör oss särskilt<br /> lämpade att söka representera den starka europeiska opinion som kräver<br /> kärnvapennedrustning.</p> <p>Sverige bör intensifiera försöken att på nytt få i gång multilaterala<br /> förhandlingar om ett totalt provstopp, CTB. Vi bör kräva att förhandlingarna<br /> mellan Sovjet och USA inte ska begränsas till enbart de s. k. eurostrategiska<br /> vapnen utan även bör omfatta de taktiska kärnvapen som sedan</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>länge står uppställda i vår världsdel. Ett kärnvapenfritt Europa är i detta<br /> sammanhang den självklara målsättningen på sikt.</p> <p>Ansträngningarna att begränsa spridningen av kärnvapen till ytterligare<br /> stater bör intensifieras. Den beklagliga nord-sydpolarisering som uppstått<br /> inom FN vid behandlingen av dessa frågor bör bli föremål för särskilda<br /> svenska initiativ. Riskerna för en erodering av NPT-fördragets återhållande<br /> verkan är uppenbara. Supermakternas direkta ansvar för denna<br /> utveckling bör ytterligare framhävas. De politiska hindren i vägen för<br /> stater som överväger att anskaffa kärnvapen måste göras högre eftersom<br /> de tekniska och ekonomiska hindren med tiden blir allt lägre.</p> <p>De av Sverige framlagda förslagen om förbud mot militära angrepp på<br /> kärnkraftverk och vissa andra kämindustrianläggningar bör fullföljas med<br /> kraft.</p> <p>Sverige bör ta upp frågan om marin rustningsbegränsning, t. ex. genom<br /> att föreslå en FN-studie i frågan. Särskilt bör vikten av kärnvapenrestriktioner<br /> till havs poängteras. Förtroendeskapande åtgärder i marina områden<br /> bör övervägas. Ett aktuellt och näraliggande svenskt krav bör vara att<br /> göra Östersjön kärnvapenfritt.</p> <p>För vårt land är avspänningspolitiken i Europa av särskild betydelse. I<br /> motion 1981/82:527 har vi utvecklat behovet härav.</p> <p>Vi vill se en utveckling mot mer demokrati och ökad social rättvisa i alla<br /> delar av Europa. Men en realistisk bedömning av möjligheterna att förbättra<br /> öst-västsamarbetet och förstärka de fredsbefrämjande tendenserna gör<br /> att vi inte ser på våldsamma omvälvningar som en utväg att förändra<br /> Östeuropa. Det är samtidigt viktigt att slå fast vår tro på möjligheten av<br /> stegvisa reformer i riktning mot mer demokrati och social rättvisa i dessa<br /> länder.</p> <p>Det är bara genom en politik inriktad på avspänning och samarbete</p> <p>mellan öst och väst som vi kan skapa ett ökat informationsflöde samt</p> <p>bättre ekonomiska, kulturella och politiska kontakter. Därmed främjas</p> <p style="margin-left:241px;">*</p> <p>mångfalden av informationskällor och åsikter i Östeuropa. Det är ett sätt<br /> att verka för en demokratisering av dessa stater. Förtryck mot oliktänkande<br /> är bara kortsiktiga lösningar. Det enda sättet att absorbera breda<br /> folkliga krav på demokratiskt inflytande är att legalisera dem.</p> <p>• Vi måste medverka till en folklig mobilisering mot kapprustningen</p> <p>Det finns en stark längtan hos alla människor efter fred och frihet, som<br /> kraftigare än hittills måste komma till uttryck. 1 flera europeiska länder har<br /> det folkliga motståndet mot kapprustningens vansinne stärkts. Det är<br /> viktigt att det också i vårt land sker en folklig mobilisering för nedrustning.</p> <p>Socialistinternationalen har vid sitt möte i Madrid hösten 1980 föreslagit<br /> att för varje land utarbetas ett nationellt nedrustningsprogram samt att<br /> partierna skall aktivera sitt fredsarbete. Upprättandet av en sådan modell<br /> kräver betydande forsknings- och utredningsinsatser. Det gäller bl. a. att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>identifiera de faktorer som driver på kapprustningen och dess återverkningar<br /> för svensk del. Det är vidare fråga om att klargöra vilka åtgärder<br /> som t. ex. industriellt och sysselsättningsmässigt skulle behövas vid en<br /> nedrustning. En modell för hur en svensk nedrustning - med bevarat<br /> oberoende och säkerhet — skulle kunna gå till vid en av stormakterna<br /> inledd nedrustning bör utarbetas.</p> <p>• Vi måste ge vårt bistånd för att hindra uppkomsten av kriser och lindra</p> <p>dess verkningar</p> <p>Genom att bryta kapprustningen i världen kan möjligheter skapas för en<br /> massiv resursöverföring till u-ländema. Det sammanlagda biståndet som<br /> världens stater lämnar till u-länderna motsvarar bara ca 5 % av de militära<br /> kostnaderna. ”Om de militära utgifterna kan hållas nere och en del av de<br /> intjänade kostnaderna kan användas för utveckling, kommer världens<br /> säkerhet att öka och en stor del av mänskligheten, som nu står utanför ett<br /> normalt liv, kan få en bättre framtid”, säger Brandtkommissionen. Den<br /> har visat på vägar hur en sådan resursöverföring skulle gå till. Inom FN har<br /> i ett särskilt projekt sambandet mellan nedrustning och utveckling studerats.</p> <p>Det svenska biståndsarbetet har haft som ett väsentligt syfte att verkligen<br /> bidra till förbättringar för de fattiga människorna i u-länderna. Den<br /> borgerliga regeringspolitiken har inneburit flera förskjutningar i målen för<br /> biståndspolitiken. En successiv kommersialisering har skett. Utvecklingssamarbetet<br /> måste åter bli ett medel i en framsynt och solidaritetsinriktad<br /> politik.</p> <p>• Vi behöver upprätthålla ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar</p> <p>Sverige'för en alliansfri utrikespolitik i fred, syftande till neutralitet i<br /> krig. På oss själva ligger ansvaret för vårt oberoende och vår säkerhet. Om<br /> den alliansfria politiken skall vara trovärdig i händelse av krig och kriser<br /> måste omvärlden vara övertygad om vår förmåga att i praktisk handling stå<br /> för denna politik. Därför behöver vi alltjämt upprätthålla ett efter våra<br /> förhållanden starkt totalförsvar.</p> <p>Efter andra världskriget har Norden präglats av lugn och stabilitet. Även<br /> om de nordiska länderna valt olika säkerhetspolitiska lösningar har de<br /> likväl förenats i dessa strävanden. Det finns heller inget som tyder på att de<br /> nordiska staterna skulle vilja överge den grundläggande inställningen att<br /> Norden skall vara ett lågspänningsområde.</p> <p>Under de senaste åren har frågan om en kärnvapenfri zon i Norden ånyo<br /> aktualiserats. Frågan har i flera avseenden förts framåt. Vi har i motion<br /> 1981/82: 527 begärt att riksdagen förnyar sin uppmaning till regeringen att<br /> bedriva överläggningar med de andra nordiska länderna om möjligheterna<br /> att etablera en kärnvapenfri zon i Norden. Utredningsarbetet för att ta<br /> fram underlag för dessa överläggningar bör bl. a. belysa det nordiska</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>9</p> </div> <div class="block ml_3"><p>områdets roll för stormaktsblockens kärnvapenplaner och sambandet mellan<br /> en nordisk kärnvapenfri zon och olika system för s.k. förtroendeskapande<br /> åtgärder som syftar till att inom större geografiska områden söka<br /> minska spänningen mellan militärallianserna.</p> <p style="margin-left:3px;">2.3 Opinionsarbetet för fred</p> <p style="margin-left:3px;">Kapprustningen, framför allt på kärnvapenområdet, har i de europeiska<br /> länderna skapat en ökad oro. Det har tagit sig flera uttryck och manifesterats<br /> inte bara i de västeuropeiska staterna utan också vid några tillfällen i<br /> öststaterna. Särskilt markant har dessa folkliga reaktioner märkts i takt<br /> med de senaste årens utplacering av sovjetiska medeldistansmissiler resp.<br /> beslutet om utplacering av amerikanska missiler.</p> <p style="margin-left:3px;">Sverige har en lång tradition när det gäller att hävda fredens och nedrustningens<br /> sak i världen. Betydande insatser har gjorts av politiker och<br /> experter - inom både NF:s och FN:s ram liksom i samband med olika<br /> nedrustningskonferenser. Vårt land har också genom att delta i FN:s<br /> fredsbevarande aktioner visat en praktisk vilja att medverka till biläggande<br /> av olika konflikter.</p> <p style="margin-left:3px;">Det är betydelsefullt att den svenska regeringen har ett brett stöd av en<br /> folklig opinion i sitt arbete inte minst på nedrustningsområdet. Glädjande<br /> nog har också allt större grupper blivit medvetna om de faror som följer i<br /> kapprustningens spår. Inom arbetarrörelsen har ett särskilt organ bildats<br /> (Arbetarrörelsens fredsforum) för att samordna och intensifiera arbetet på<br /> detta område. Inom det största borgerliga partiet tycks däremot finnas en<br /> mycket negativ inställning till ett brett fredsarbete.</p> <p style="margin-left:3px;">För vår del vill vi i detta sammanhang erinra om vad vi uttalat i motion<br /> 1981/82:527: ”Det tycks vara något av en spontan folklig mobilisering mot<br /> rustningsvansinnet. Människornas oro och fredslängtan formas till konkreta<br /> krav på besinning, nedrustning, fred och solidaritet.” I den nämnda<br /> motionen har vi också föreslagit vissa ökade insatser för SIPRI och till<br /> information om internationell nedrustning.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi vill också erinra om den betydelse som försvarets forskningsanstalt<br /> (FOA) har när det gäller att bl. a. förse statsledningen med underlag för<br /> säkerhetspolitikens utformning.</p> <p style="margin-left:3px;">3. Vissa gemensamma frågor</p> <p style="margin-left:3px;">3.1 Inriktning av totalförsvaret</p> <p style="margin-left:3px;">En grundsten i socialdemokratisk försvarspolitik har varit och är att om<br /> vårt lands oberoende och frihet skulle hotas är det folket självt som skall<br /> träda upp till dess försvar. Genom olika pliktlagar kan samhället tillförsäkra<br /> totalförsvaret den personal som behövs. Den allmänna värnplikten är<br /> den mest uppmärksammade. Antalsmässigt är emellertid uppgifterna inom<br /> totalförsvarets civila delar dominerande: av de ca 2,8 miljoner människor</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">som enligt gällande personalplaner tas i anspråk för totalförsvaret skall ca<br /> 2 miljoner tjänstgöra i dessa delar. Det är betydelsefullt att denna folkliga<br /> förankring bevaras och stärks, både inom det militära försvaret och andra<br /> delar av totalförsvaret. Det kan bl. a. ske genom att kommunerna får ett<br /> vidgat ansvar för civilförsvars verksamheten och genom att den enskildes<br /> uppgift i totalförsvaret klarläggs bättre än vad som nu skett. Det kan vidare<br /> ske genom ett ökat lekmannainflytande inom det militära försvaret, centralt<br /> och lokalt.</p> <p>Våra försvarsansträngningar måste utformas mot bakgrund av långsiktiga<br /> bedömningar om den internationella utvecklingen. De skall utformas<br /> för att möta skilda säkerhetspolitiska situationer, t. ex. fredskriser, ekonomiska<br /> hot och åtgärder, neutralitetskränkningar, avspärrning, krig. Det har<br /> också ständigt varit socialdemokratins uppfattning att totalförsvaret måste<br /> granskas kostnadsmässigt och bedömas från samhällsekonomisk synpunkt.</p> <p>De socialdemokratiska förslagen i riksdagen har under de senaste åren<br /> inneburit en lägre kostnadsram för det militära försvaret än vad de borgerliga<br /> partierna genomdrivit. I 1978 års försvarskommitté har partiets ledamöter<br /> intagit samma ståndpunkt. I förhållande till en tillämpning av 1977<br /> års försvarsbeslut är det fråga om en minskning av storleken 500 milj. kr.</p> <p>Den nuvarande samhällsekonomiska och statsfinansieila utvecklingen —<br /> där den statliga utlandsupplåningen och statsskuldsräntorna var för sig<br /> överstiger kostnaderna för totalförsvaret - kan komma att leda till problem<br /> av säkerhetspolitisk natur genom ett ökat internationellt beroende.<br /> Restriktivitet i fråga om försvarsutgifter, som kan utgöra ett led i arbetet på<br /> att restaurera landets ekonomi, är viktig från denna utgångspunkt. Den är<br /> också motiverad med hänsyn till de uppoffringar de stora folkgrupperna<br /> fått göra under de borgerliga regeringsåren.</p> <p>Det finns samtidigt, som försvarskommittén påvisat, klara brister som<br /> måste täckas i de civila delarna av totalförsvaret. Skyddet mot ABC-vapen<br /> (dvs. kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel) har försummats.<br /> Det finns stora eftersläpningar i skyddsrumsbyggandet. Civilförsvarets<br /> krigsorganisation har betydande svagheter. Uthålligheten inom sjukvården<br /> i krig är låg; det gäller främst förbrukningsmateriel för vården men också<br /> reservfunktionerna för värme, vatten, el etc. Vi har i olika motioner de<br /> senaste åren, senast i 1980/81:349, begärt ökade medel för lagring av<br /> förbrukningsmateriel. Beredskapen inom det ekonomiska försvaret är,<br /> beroende på samhällets ökade sårbarhet, alltjämt för låg vid både fredskriser<br /> och avspärrningssituationer. Det krävs förstärkningar inom dessa<br /> områden, vilka till en del kan genomföras genom omdispositioner men<br /> också kommer att kräva ökade ekonomiska insatser. En viss omavvägning<br /> inom totalförsvaret, innefattande minskade anslag till militärt försvar och<br /> höjda till de civila delarna har därför förordats av vårt parti.</p> <p>Skyddet och beredskapen mot ABC-vapen måste förstärkas. Det måste</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>11</p> </div> <div class="block ml_2"><p>ske inom alla delar av totalförsvaret. Vi få dock inte inge oss föreställningen<br /> att det skulle finnas ett fullgott skydd vid ett kärnvapenanfall mot mål i<br /> Sverige. Kampen mot kärnvapen är därför främst en fråga om att med kraft<br /> driva fram restriktioner och förbud mot dessa vapen.</p> <p style="margin-left:3px;">Till de åtgärder som är särskilt angelägna hör att göra civilförsvarets<br /> krigsorganisation mer slagkraftig. Det bör ske bl. a. genom att i större<br /> utsträckning ta i anspråk kvinnor och vapenfria tjänstepliktiga liksom att<br /> överföra all personal i brandväsendet till civilförsvarets krigsorganisation.<br /> Det bör också vara möjligt att överföra vissa grupper av värnpliktiga, som<br /> fullgjort den militära utbildningen, från det militära försvarets krigsorganisation<br /> till civilförsvarets. Över huvud taget måste de civila totalförsvarsdelamas<br /> personalbehov tillgodoses bättre än hittills. För civilförsvarets del<br /> kommer detta att kräva en ökad utbildnings- och övningsverksamhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Den pågående utarmningen av den industriella kapaciteten inger oro<br /> också från försvars- och beredskapssynpunkter.</p> <p style="margin-left:3px;">Redan genom ökad handel och industriell specialisering ökar vårt internationella<br /> beroende av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar.<br /> Detta beroende ökar genom de multinationella företagen. Denna utveckling<br /> förvärras av den utslagning av industrier som pågått de senaste<br /> åren. 1 dagens genomdatoriserade samhälle har vi också en stor sårbarhet,<br /> bl. a. beroende på ett stort utlandsberoende och koncentrationsproblem.</p> <p style="margin-left:3px;">I grunden kan vårt ekonomiska oberoende vid kriser och krig endast<br /> hävdas genom ett allsidigt näringsliv. Den nuvarande stagnationspolitiken<br /> måste därför brytas. Den offensiva näringspolitiken, som vi föreslagit i<br /> motioner till årets riksmöte, måste kombineras med särskilda åtgärder<br /> inom det ekonomiska försvaret som sätter överlevnadsbehoven i första<br /> rummet och därmed bidrar till att ytterligare minska vår sårbarhet, ty vänfinns<br /> dock här vissa brister i regeringsförslaget.</p> <p style="margin-left:3px;">Det betyder att försöijningsförmågan i första hand skall avse livsmedel,<br /> beklädnad och värme. Det ekonomiska försvarets åtgärder måste spela<br /> över ett brett register som omfattar lagring av särskilda betydelsefulla<br /> varor, administrativa förberedelser, i vissa fall skydd för men framför allt<br /> stöd till fungerande produktion. Inte minst viktigt är att - på grund av den<br /> starka koncentrationen inom livsmedelsproduktionen - säkerställa en regional<br /> försörjningsförmåga och möjlighet till en övergång till en nära nog<br /> total självförsöijning med livsmedel.</p> <p style="margin-left:3px;">För att medborgarna skall kunna känna tillit till samhällets förmåga att<br /> svara för den enskildes skydd och överlevnad i kriser och krig fordras inte<br /> minst att sjukvården och de sociala omsorgerna kan fungera. Ökningen av<br /> antalet utbildade för vård- och omsorgsuppgifter är därför betydelsefull<br /> också från dessa aspekter. Vi behöver vidare bl. a. öka uthålligheten inom<br /> sjukvården genom att försöijningen för elektricitet, vatten och bränsle<br /> säkras t. ex. genom reservanordningar. 1 fråga om sjukvårdsmateriel av<br /> förbrukningskaraktär måste en snabb uppbyggnad av beredskapslager ske.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>På sikt kan en inhemsk produktion vara nödvändig. Information till de<br /> anställda om deras uppgifter i en krigssituation är vidare betydelsefull<br /> liksom att medborgarna ges möjlighet att på eget initiativ delta i s. k.<br /> självskyddsutbildning.</p> <p>Den grundsyn för totalförsvarets utveckling vi här redovisat har beslutats<br /> av den socialdemokratiska partikongressen. Den har hävdats i försvarskommittén<br /> av vårt partis ledamöter. Vi kan nu konstatera att det<br /> också gått att vinna en bred enighet om denna inriktning. För det militära<br /> försvaret föreslår mittenregeringen nu en anslagsminskning i förhållande<br /> till gällande försvarsram. För de civila totalförsvarsmyndigheterna för<br /> regeringen vidare de betydande förstärkningar som försvarskommittén<br /> föreslagit (ca 20%).</p> <p>Vi kommer i det följande att föreslå en i vissa avseenden annan avvägning<br /> än regeringens. Våra förslag innebär bl. a. en stramare ekonomi för<br /> det militära försvaret, en kraftigare förbättring av värnpliktsförmånerna<br /> och en ytterligare satsning på det ekonomiska försvaret. I frågan om<br /> flygplansanskaffningen ställer vi upp bestämda villkor för JAS-projektet.</p> <p>3.2 Särskilda frågor</p> <p>Under avsnittet Särskilda frågor behandlar regeringen bl. a. kommitténs<br /> betänkande om information om säkerhetspolitiken, försvarsforskningen<br /> och olika administrativa frågor.</p> <p>På initiativ av vårt parti i samband med det förra försvarsbeslutet fick<br /> försvarskommittén i uppdrag att särskilt studera frågan om informationen<br /> om vår säkerhetspolitik. Detta uppdrag redovisades i ett särskilt delbetänkande<br /> (Ds Fö 1980:2). 1 vår motion 1980/81:349 föreslog vi att riksdagen,<br /> inför det nu förestående försvarsbeslutet, skulle tilldela Centralförbundet<br /> Folk och försvar ökade medel. Detta avslogs dock av den borgerliga<br /> riksdagsmajoriteten. 1 år har emellertid regeringen aktualiserat kommitténs<br /> förslag och i huvudsak anslutit sig till dem, vilket vi finner tillfredsställande.<br /> På en punkt kan vi'' dock inte godta regeringsförslaget. Som vi<br /> kommer att utveckla i det följande kan vi inte tillstyrka att totalförsvarets<br /> upplysningsnämnd får ökade uppgifter inom det psykologiska försvaret. Vi<br /> finner det inte heller nödvändigt att för den något ökade verksamhet som<br /> kommittén föreslagit tilldela nämnden en heltidsanställd sekreterare.</p> <p>Kommittén har i sitt slutbetänkande anslutit sig till den<br /> socialdemokratiska ståndpunkten (redovisad bl. a. i motion 1980/81:349)<br /> om att FOA ej längre skall lyda under överbefälhavaren utan att totalförsvarets<br /> myndigheter får en likställdhet när det gäller inflytande över forskningens<br /> inriktning. Nu uppskjuter regeringen sitt ställningstagande i denna<br /> del under hänvisning till pågående remissomgång men försvarsministern<br /> förklarar dock att han delar kommitténs principiella syn på försvarsforskningen.<br /> Vi utgår från att regeringen driver det fortsatta beredningsarbetet<br /> med sådan kraft att den av kommittén föreslagna nyordningen kan beslutas<br /> under året.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>13</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Försvarsministern anmäler i propositionen pågående s. k. översynsprojekt,<br /> bl. a. sådana som syftar till samordning och samverkan mellan försvaret<br /> och övriga samhällssektorer. Av redogörelsen att döma synes vinsterna<br /> hittills vara små. På annat ställe i propositionen behandlas förslaget från<br /> kommittén om att en särskild utredning skulle tillsättas för att se över<br /> strukturen för försvarets centrala myndigheter; därvid skulle också övervägas<br /> samordning/sammanslagning med likartad verksamhet utom försvaret.<br /> Försvarsministern ansluter sig till utredningsförslaget men har en<br /> annan uppfattning om den tidsmässiga inriktningen: han vill ha underlag<br /> inför nästa försvarsbeslut, medan kommittén ansåg att beslut skulle fattas<br /> ”senast” i samband härmed. Kommitténs förslag innebär en högre ambitionsnivå<br /> som bör bibehållas som inriktning. Detta bör ges regeringen till<br /> känna.</p> <p style="margin-left:3px;">4. Inriktning av det militära försvaret</p> <p style="margin-left:3px;">4.1 Inledning</p> <p style="margin-left:3px;">Grunden för det militära försvaret skall vara den allmänna värnplikten.<br /> Utvecklingen inom försvarsmakten har, sedan 1968 års försvarsbeslut,<br /> kännetecknats av en försiktig förändring mot en mer territoriell inriktning.<br /> En fortsatt sådan linje bör eftersträvas. Det innebär bl. a. att många förband<br /> erhålls. Vi måste vara medvetna om att vi inte kan följa med i<br /> stormakternas militärtekniska utveckling. Det är därför nödvändigt att<br /> behövlig materielutveckling och materielanskaffning anpassas både till de<br /> ekonomiska resurser vi kan avsätta och till de behov ett värnpliktsförsvar<br /> har.</p> <p style="margin-left:3px;">För att vi skall få ett väl fungerande värnpliktsförsvar krävs att de<br /> värnpliktiga kan genomföra sin utbildning utan stora ekonomiska uppoffringar.<br /> Den undersökning som gjorts på överbefälhavarens uppdrag, efter<br /> en socialdemokratisk riksdagsmotion, har visat på brister i nuvarande<br /> förmånssystem. Vi kommer i det följande att mot denna bakgrund föreslå<br /> en betydande höjning av värnpliktsförmånerna under försvarsbeslutsperioden.</p> <p style="margin-left:3px;">Vidare är det angeläget att de värnpliktigas möjligheter att påverka sina<br /> utbildningsbetingelser och sin omgivande miljö ökas. Försvarskommittén<br /> räknade med att regeringen skulle ta initiativ härtill liksom till en undersökning<br /> om möjligheterna till och konsekvenserna av att anpassa veckoutbildningstiden<br /> till den i arbetslivet i övrigt gängse. Därvid måste dock ett<br /> högre uttag tillämpas i samband med vissa övningar utan att detta får<br /> påverka den nuvarande utbildningstiden. I propositionen ges nu ett sådant<br /> uppdrag. Vi vill understryka vikten av att utredningsarbetet drivs med<br /> kraft.</p> <p style="margin-left:3px;">En stor andel av de värnpliktiga skulle — enligt överbefälhavarens<br /> planering — komma att få göra sin första tjänstgöring upp till tre år efter</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>14</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">inskrivningen. Detta skapar enligt många erfarenheter stora problem. I en<br /> tid då en stor del av ungdomen i vämpliktsåldern går utan arbete blir en<br /> senarelagd utbildning och en inskränkning av antalet inryckande ännu<br /> mindre motiverad. Kommittén föreslog åtgärder som syftade till att minska<br /> detta problem. Vårt partis ledamöter avsatte inom den föreslagna försvarsramen<br /> medel för att kunna öka utbildningen. Regeringen har nu gjort<br /> motsvarande beräkningar i propositionen. Vi finnér det tillfredsställande<br /> att man därmed kan undanröja de värnpliktssociala problem som ÖB:s<br /> planering skulle kunna leda till.</p> <p>Rationaliseringskraven och föreslagna organisationsförändringar kommer<br /> främst att påverka den anställda personalens arbetsförhållanden. Vi<br /> vill i detta sammanhang understryka den betydelse som den anställda<br /> personalen har i såväl krigs- som fredsorganisationen. Deras aktiva medverkan<br /> kommer att behövas om de uppsatta besparingsmålen skall nås.<br /> Kommittén framhöll att det finns ett stort behov av att finna ytterligare<br /> rationaliseringsobjekt. Av bl. a. detta skäl ansåg vårt partis ledamöter att<br /> en förnyad översyn bör göras, under medverkan av personalorganisationerna,<br /> om behovet av aktiv personal inom krigsorganisationen. Ett sådant<br /> uppdrag ges i propositionen, dock utan att personalens medverkan förutsätts.<br /> Enligt vår mening bör detta ske, vilket bör ges regeringen till känna.</p> <p>4.2. Arméstridskrafterna</p> <p>Försvarskommittén har i betänkandet Vår säkerhetspolitik som en allmän<br /> inriktning angivit följande: ”Försvar skall kunna tas upp i varje del av<br /> landet mot angrepp varifrån det än kommer. Detta kräver att militärt<br /> försvar av någon styrka kan verka snabbt vid för försvaret viktiga punkter<br /> och områden i landet. Härutöver krävs förmåga till kraftsamlade insatser.”<br /> Mot bakgrund av denna inriktning, vårt lands terräng och de ekonomiska<br /> möjligheterna kommer i huvuddelen av arméstridskrafterna även i<br /> fortsättningen att behöva utgöras av infanteri.</p> <p>Inom denna ram bör anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen prioriteras.<br /> Fältförbanden skall ges förmåga till rörliga strider över stora ytor.<br /> De kvalificerade faltförbanden varav huvuddelen utgörs av de moderna<br /> infanteribrigaderna prioriteras före övriga markstridsförband. Härvid är<br /> det väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband särskilt<br /> utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt att öka andelen<br /> mekaniserade förband.</p> <p>Överbefälhavaren har inriktat sin planering i den lägre nivån så att de<br /> moderna brigaderna ges en god materiell och personell kvalitet. De nuvarande<br /> fyra Norrlandsbrigaderna moderniseras. Inom ramen för befintlig<br /> organisation och materiel organiseras en mekaniserad brigad och ett antal<br /> mekaniserade bataljoner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna<br /> brigadernas krigsorganisation mot elva infanteribrigader, fyra Norrlandsbrigader,<br /> fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>15</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Vi finnér överbefälhavarens planering av krigsorganisationsutvecklingen<br /> för de kvalificerade faltförbanden lämplig och understryker samtidigt<br /> vikten av att överbefälhavaren i den fortsatta krigsorganisationsutvecklingen<br /> prövar möjligheterna att modernisera ytterligare ett antal förband.</p> <p>De fältförband som inte kan tilldelas de modernaste materielen och för<br /> vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligt kommitténs<br /> mening t. v. stå kvar i krigsorganisationen och därvid liksom nu<br /> utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och<br /> fördröjningsuppgifter. Om inte betydande belopp för modernisering av<br /> dem avsätts i början på 1990-talet eller förbanden då får överta tillräcklig<br /> mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen<br /> kan sannolikt förbanden behöva utgå ur organisationen. Beslut om detta<br /> behöver inte fattas nu.</p> <p>Det är väsentligt att vi disponerar ett stort antal förband för att strid skall<br /> kunna tas upp i vaije del av landet mot angrepp varifrån det än kommer.<br /> Lokalförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid<br /> gränser, hamnar, flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse<br /> för vårt försvar. Planeringen innebär att antalet lokalförsvarsförband minskar<br /> något. Denna minskning är dock inte av sådan omfattning att den<br /> äventyrar den verkan som bör eftersträvas.</p> <p>Tillgång på stridsfordon av olika slag ökar i den moderna armén. En del<br /> av dessa ges allt bättre skydd. Mot denna bakgrund är det av avgörande<br /> betydelse för vår förmåga att bekämpa angriparens förband att effektiva<br /> pansarvärnsvapen finns på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation.<br /> Överbefälhavaren redovisar ett utvidgat beslutsunderlag i programplanen.<br /> Under 1980-talet planeras en mekanisering av ett antal förband<br /> genom omorganisation inom ramen för befintlig organisation och materiel.<br /> Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd<br /> anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagnsminor införs<br /> tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbrigader, pansarbrigader samt vissa<br /> förstärkningsförband tillförs i början av 1980-talet tunga pansarvärnsrobotar.<br /> Ammunition med verkan mot stridsvagnar planeras att anskaffas till<br /> granatkastar- och artilleriförband. Alla brigader samt vissa bataljoner och<br /> lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta<br /> pansarvärnsrobotar. Överbefälhavarens planering innebär vidare att lätta<br /> stridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkraft,<br /> rörlighet och skydd.</p> <p>Förmågan att bekämpa pansrade fordon är grundläggande för våra möjligheter<br /> att genomföra strider på marken. Pansarbekämpning utgör därför i<br /> flertalet situationer ett av försvarets viktigaste element och markstridsförbanden<br /> måste, inom ramen för sina uppgifter, ha sådan förmåga. För rörlig<br /> strid är det därutöver nödvändigt att delar av pansarvärnssystemet har god<br /> rörlighet under pansarskydd. Det är därför väsentligt att pansarvärnssystemet<br /> förstärks.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>16</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Överbefälhavarens planering innebär att arméflyget på sikt utökas till<br /> två bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som transportuppgifter.<br /> Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Slutlig ställning till avvägningen<br /> mellan enheter för dessa uppgifter bör tas under år 1982. Vi anser det<br /> angeläget med en utökning av arméflyget.</p> <p>Luftvärnets krigsorganisation tillförs ett stort antal förband med den<br /> inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed<br /> ersätts äldre materiel i huvuddelen av de nuvarande brigaderna och i ett<br /> antal fördelningsluftvärnsbataljoner.</p> <p>Angriparens flygstridskrafter får ökad förmåga till verkningsfulla insatser<br /> även i mörker och dåligt väder. Mot denna bakgrund är det önskvärt att<br /> i framtiden också disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt<br /> ökad räckvidd och höjdtäckning. Detta luftvärn blir särskilt viktigt som<br /> skydd för våra arméstridskrafter inom utsatta kust- och gränsområden där<br /> luftförsvaret i övrigt har svårigheter att nå god effekt samt för skydd av<br /> flygbaser och strategiska omgrupperingar - främst över våra älvar. Av<br /> operativa, ekonomiska och tekniska skäl kan emellertid utvecklingen behöva<br /> ske i två steg. Under programplaneperioden vidareutvecklas härvid<br /> luftvärnsrobotsystemet 70 mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd. Underlag<br /> för val av system kan enligt överbefälhavaren föreligga främst<br /> hösten 1982. Det bör därför ankomma på regeringen att grundat på detta<br /> underlag framlägga slutligt förslag i denna fråga. I det fortsatta arbetet<br /> måste hänsyn tas till den samordning av robotverksamheten som vi behandlar<br /> längre fram i denna motion.</p> <p>En viktig del av arméstridskraftema utgörs av hemvärnet. Inte minst i en<br /> situation med ett överraskande inlett angrepp utgör hemvärnet en betydelsefull<br /> tillgång för vårt försvar.</p> <p>4.3. Marinstridskrafterna</p> <p>Planeringen för marinstridskrafterna innebär att ytattacken moderniseras<br /> under programplaneperioden bl. a. genom att de tolv fartygen i Spica<br /> T 131-serien bestyckas med svensktillverkade, långräckvidda sjömålsrobotar.<br /> Ersättning av de sex äldre fartygen i Spica T 121-serien har jämfört<br /> med tidigare planering tidigarelagts. Detta har möjliggjorts genom att<br /> varvsstödsmedel tillförts och omplanering gjorts inom försvarsmakten.<br /> Två av de sex robotbåtarna har beställts och levererats under programplaneperioden.<br /> Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden.<br /> Planeringen är enligt vår mening lämplig.</p> <p>Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret, och det är därför<br /> angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att<br /> utläggning kan påbörjas med kort varsel. Överbefälhavaren har redovisat<br /> möjligheterna att även utnyttja attackflyg, transportflyg eller helikoptrar<br /> för utläggning av sjömineringar. Av planerna framgår att de nytillförda<br /> övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och fälla minor.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>17</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Ubåtarna ges också ökad förmåga att medföra och fälla minor. Överbefälhavaren<br /> redovisar att möjligheterna att fälla minor från attackflygplan har<br /> studerats tidigare men att projekten utgått av ekonomiska skäl. Minutläggning<br /> från transportflygplan skulle kunna ge avsevärda tidsvinster. Frågan<br /> studeras ytterligare. Prov och försök pågår med minering från helikoptrar.</p> <p>Vi finner de av överbefälhavaren planerade åtgärderna lämpliga. Den<br /> ökade risken för överraskande inledda anfall ställer krav på snabb utläggning<br /> av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar<br /> kan därvid vara tillskott till nuvarande förmåga. Studierna bör därför<br /> fortsätta med inriktningen att om studierna visar att det är lämpligt och<br /> ekonomiskt genomförbart i förhållande till andra projekt inplanera resurser<br /> för flygminfällning.</p> <p>Beträffande skyddet mot en angripares minkrigföring är det viktigt att<br /> säkerställa en viss lägsta tillgång till kvalificerade röjningsresurser. Det är<br /> därför angeläget att den anskaffning av röjningsfartyg som nu påbörjats<br /> kan fullföljas så att den materiella kvaliteten kan höjas. De kvantitativa<br /> behoven bör så långt möjligt även fortsättningsvis tillgodoses i krig och vid<br /> beredskap med civila fartyg.</p> <p>Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra<br /> sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsvepare<br /> utgår varvid antalet minröjningsflottiljer reduceras under 1980-talet<br /> från elva till åtta. Av dessa avses en moderniseras genom anskaffning av<br /> sammanlagt tre minröjningsfartyg och ett mindre antal minsvepare. Två<br /> minröjningsfartyg M 80 levereras under programplaneperioden.</p> <p>Vi godtar planeringen av minröjningsförbandens krigsorganisation i den<br /> lägre nivån. Aktiva åtgärder kan komma att behövas för att understödja<br /> nyanskaffning av t. ex. fiskefartyg lämpade som hjälpminsvepare att disponera<br /> vid krig och i beredskap.</p> <p>Förmågan att upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt<br /> territorium är betydelsefull. Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet<br /> för ubåtsjakt även i fortsättningen skall utgöras av marinens<br /> tio tunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår<br /> under planeringsperioden. Patrullbåtsförbanden ges en begränsad förmåga<br /> att upptäcka ubåtar. Försök genomförs under programplaneperioden att ge<br /> de två först levererade nya robotbåtarna tillläggsutrustning för ubåtsjakt.</p> <p>Vi delar uppfattningen att den kvalificerade ubåtsjakten även fortsättningvis<br /> bör byggas främst på helikopterförband. Mot bakgrund av att den<br /> fartygsburna ubåtsjaktkapaciteten blir av ringa omfattning bör överbefälhavaren<br /> tillvarata möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga<br /> helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt. När det gäller förmågan att<br /> ingripa mot ubåtar som kränker vårt territorium får planerade åtgärder för<br /> att förbättra möjligheterna att ingripa med nuvarande helikopterförband<br /> för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubåtsjaktfunktionen anses vara<br /> lämpliga.</p> <p>2 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2276</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_42"><p>18</p> </div> <div class="block ml_5"><p>I försvarskommittén behandlas frågan om ytterligare resurser skulle<br /> avsättas för ubåtsjakt utöver de av överbefälhavaren inplanerade. De<br /> borgerliga partierna avsatte då, utan att någon prövning gjordes mot andra<br /> materielobjekt etc., 200 milj. kr. under femårsperioden. Därefter har överbefälhavaren<br /> i en särskild skrivelse redovisat hur dessa medel skulle kunna<br /> utnyttjas. De socialdemokratiska ledamöterna förklarade sig vilja avvakta<br /> ÖB:s förslag. I propositionen följer regeringen de borgerliga partiernas<br /> företrädare i kommittén och begär bemyndiganden om 160 milj. kr.</p> <p>Som framgår av den nyss nämnda redovisningen inplaneras i programplanen<br /> mycket betydande insatser för övervakning m. m. av vårt sjöterritorium.<br /> Vissa engångsförstärkningar under femårsperioden därutöver kan<br /> emellertid vara motiverade. Inom den av oss i det följande föreslagna<br /> försvarsekonomin har vi avsatt 100 milj. kr. för sådana förstärkningar.</p> <p>Även i framtiden är ubåtsförbanden en väsentlig komponent för bekämpning<br /> av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska utvecklingen<br /> skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser<br /> bl. a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag<br /> både i vår kustzon och mer framskjutet. Antalet ubåtar bör därför hållas så<br /> högt som möjligt. Planeringen innebär att ubåtsförbanden efter nödvändiga<br /> livstidsförlängningar av nuvarande ubåtar och anskaffning av ubåt A 17<br /> kommer att omfatta tolv ubåtar. Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens<br /> krigsorganisation är enligt vår mening lämplig.</p> <p>De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förberett<br /> försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga<br /> kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta<br /> det fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-, sjö- och<br /> flygstridskrafter kunna lösa försvarsuppgifter vid kust där fasta kustartilleriförband<br /> saknas.</p> <p>Mot bakgrund av att hotet ökar mot fasta förband och att den militärtekniska<br /> utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger bör<br /> rörligt kustartilleri prioriteras före fast kustartilleri. På vissa särskilt betydelsefulla<br /> platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett<br /> försvar.</p> <p>Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderniseringen<br /> av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna, med bl. a. en ny<br /> kustartilleripjäs, fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och<br /> kustjägarförband till amfibiebataljoner påböijas under programplaneperioden.<br /> Nuvarande lätta kustrobotar ersätts till allra största delen under andra<br /> femårsperioden.</p> <p>Vi anser att redovisad planering i huvudsak är lämplig men ersättningen<br /> av de lätta kustrobotarna kan behöva senareläggas. En anskaffning av<br /> långräckviddiga sjömålsrobotar bör emellertid prövas i samband med att<br /> framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartilleriet planeras.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>19</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">Basresurserna skall medge att marinens förband kan kraftsamlas till<br /> aktuellt operationsområde. Det är nödvändigt att basförbanden vidareutvecklas<br /> och att möjligheterna till ökad rörlighet samt samordning inom och<br /> mellan försvarsgrenarna tillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär<br /> att den marina bas- och underhållsorgamsationen reduceras och anpassas<br /> till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen<br /> för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens<br /> rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär att basorganisationen<br /> effektiviseras och bör därigenom kunna reduceras enligt överbefälhavarens<br /> förslag.</p> <p style="margin-left:3px;">Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och<br /> upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmåga att upptäcka och<br /> möta kränkningar. Detta innebär bl. a. att våra omgivande havsområden<br /> måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation<br /> som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Det föreligger<br /> svagheter i vår fredstida övervakning, varför denna förmåga bör förbättras.<br /> Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör<br /> därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora.<br /> Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens,<br /> tullverkets och sjöfartsverkets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt<br /> att effektivisera övervakning och rapportering.</p> <p style="margin-left:3px;">4.4 Flygstridskrafterna</p> <p style="margin-left:3px;">4.4.1 Inledning</p> <p style="margin-left:3px;">Under många år har flygplansfrågan kommit att spela en dominerande<br /> roll i den svenska försvarsdebatten. 1977—1979 försökte de borgerliga<br /> partierna att driva igenom en mycket kostnadskrävande komplettering av<br /> flygvapnet genom att skolflygplanet SK 60 skulle ersättas av ett lätt attackflygplan.<br /> Detta levde under olika beteckningar i den svenska försvarsdebatten;<br /> hade detta projekt (B3LA, SK 38/A 38, SK 2) förverkligats skulle<br /> vi ha fått ett utomordentligt dyrt flygplan som i grunden få inom försvarsmakten<br /> ville ha. Vid 1979 års vårriksdag uppnåddes en överenskommelse<br /> mellan socialdemokrater och folkpartiet som innebar att projektet avbröts.<br /> I samband härmed uttalade försvarsutskottet följande;</p> <p style="margin-left:3px;">Utskottet erinrar om att 1978 års försvarskommitté bl. a. har till uppgift<br /> att granska alternativa möjligheter till anskaffning av jaktflygplan, luftvämsrobotar<br /> och andra luftförsvarskomponenter samt att lämna förslag<br /> om den framtida avvägningen mellan skilda åtgärder för luftförsvar. I del 1<br /> av den senaste perspektivplanen för det militära försvaret har överbefälhavaren<br /> redovisat vissa synpunkter i dessa frågor. Regeringen har i sitt<br /> uppdrag till överbefälhavaren den 5 april 1979 angett som en utredningsfråga<br /> förutsättningarna för en ny flygplansplattform. Utskottet finnér det<br /> vara värdefullt att överbefälhavaren tar fram ett underlag som närmare<br /> belyser frågeställningar som är centrala för luftförsvaret.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>20</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Vid 1980 års vårriksdag lade den dåvarande borgerliga trepartiregeringen<br /> fram ett helt nytt och dittills inte prövat förslag, nämligen att man skulle<br /> inrikta utredningsarbetet mot ett enhetsflygplan för jakt-, attack- och spaningsfunktionerna<br /> tillsammans. Medan dittillsvarande studier och diskussioner<br /> hade gällt ersättningen enbart av attackfunktionen, skulle nu en<br /> prövning ske på vilket sätt hela Viggensystemet skulle ersättas. Det hävdas<br /> ibland från borgerligt håll att JAS-frågan skulle ha diskuterats i ett<br /> tiotal år. Detta är felaktigt. Det var först 1980 som utredningsarbetet fick<br /> en ny och vidare inriktning.</p> <p>I vår motion 1979/80:1951 ansåg vi att någon sådan låsning inte borde<br /> ske utan ytterligare studieunderlag. Ett planerings- och studiearbete borde<br /> därför bedrivas för hur ersättningen av Viggensystemet skulle kunna ske.<br /> Först på begäran av de socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén<br /> våren 1981 var det dock möjligt att effektuera en utvärdering av de<br /> skilda komponenterna; denna överlämnades av överbefälhavaren samtidigt<br /> med hans förslag i flygplansfrågan i oktober 1981.</p> <p>Flygplansfrågan måste bedömas mot bakgrund av ett flertal faktorer.<br /> Grundläggande är därvid det rent försvarspolitiska: frågan om behovet av<br /> ett nytt flygplanssystem efter Viggen samt när en omsättning skall ske,<br /> vilka prestanda som skall krävas etc. Frågan kan emellertid inte bedömas<br /> uteslutande från försvarssynpunkter; existensen av flygindustrin nödvändiggör<br /> att också de närings- och industripolitiska frågeställningarna tas in i<br /> bilden. Flygplanssystem är den utan tvekan dyrbaraste enskilda komponenten<br /> i det svenska militära försvaret, vilket gör det nödvändigt med en<br /> särskild, noggrann prövning av ett projekt om ett nytt system. Det gäller då<br /> att granska vilket ekonomiskt utrymme som står till förfogande, inte bara<br /> under de närmaste fem åren utan även på längre sikt. Till den ekonomiska<br /> bedömningen hör också att klarlägga den tekniska realiserbarheten av<br /> projektet; särskilt betydelsefullt blir detta om det innehåller tekniskt utvecklingsarbete<br /> av omfattande slag. Ytterligare en sådan fråga är att söka<br /> fånga in de modifieringskostnader som kan uppstå genom att hotbilden<br /> förändras på lång sikt. Från statens sida är det också viktigt att i förhand<br /> kunna göra en bedömning av de olika kommersiella inslagen kring ett<br /> flygplansprojekt. Av speciella skäl finns det i denna fråga också anledning<br /> att granska regeringens redovisning i propositionen och fortsatta handläggning<br /> av flygplansfrågan.</p> <p>Det är dessa frågeställningar som vi har haft anledning att gå igenom och<br /> ta ställning till i anledning av regeringsförslaget.</p> <p>4.4.2 Behovet av ett nytt flygplanssystem</p> <p>De socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén har utvecklat<br /> sina riktlinjer beträffande behovet av ett nytt flygplanssystem; till dessa<br /> ansluter vi oss. De innebär sammanfattningsvis följande.</p> <p>Mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordis</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>21</p> </div> <div class="block ml_2"><p>ka området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum<br /> får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten<br /> utan att vi kan vidta motåtgärder. Om vi blir indragna i en konflikt och<br /> militärt angripna kommer angriparen att stödja anfallet med avsevärda<br /> flygstridskrafter.</p> <p style="margin-left:3px;">Luftförsvarsförbanden skall försvåra en angripares flygkrigföring mot<br /> vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och för totalförsvaret<br /> viktiga områden och anläggningar. De skall vidare tillsammans<br /> med andra funktioner bidra till att befolkningen skyddas. Jakt-, stridslednings-<br /> och luftbevakningsförband skall medverka i övervakning och incidentberedskap.<br /> Luftförsvarsförbanden skall ha förmåga att skydda vår<br /> mobilisering och övriga försvarsförberedelser. Tillsammans med attackförbanden<br /> och andra samverkande förband skall de kunna bekämpa en<br /> angripares tilltransport genom luften, över havet och över landgränsen.<br /> Syftet med dessa åtgärder är bl. a. att tvinga motståndaren till en inledande<br /> bekämpning under så lång tid att vi hinner genomföra förberedelser för<br /> fortsatt strid. En invasion mot vårt land skall inte kunna genomföras förrän<br /> efter omfattande flygbekämpning av vårt försvar. Luftförsvaret utgör härigenom<br /> en väsentlig del av det militära försvarets krigsavhållande förmåga.</p> <p style="margin-left:3px;">Jaktflyg och luftvärn bildar tillsammans med stridsledning- och luftbevakningsfunktionen<br /> ett sammanhängande luftförsvarssystem i vilket de<br /> stridande funktionerna kompletterar och understödjer varandra. Ett luftförsvar<br /> fordrar såväl ett jaktsystem som olika slag av luftvärnsförband.</p> <p style="margin-left:3px;">Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än<br /> tidigare ökar kraven på en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet<br /> måste därför prioriteras. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig<br /> komponent för att förse riksledning, överbefälhavaren, militärbefälhavarna<br /> och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Flygspaning<br /> har härvid visat sig vara nödvändig för underrättelsetjänsten även<br /> inom överblickbar framtid. Därtill kommer att kostnaderna för underrättelseutrustningen<br /> inom ramen för ett flygplanssystem är förhållandevis små.<br /> Mot denna bakgrund bör möjligheterna att utrusta framtida flygplanssystem<br /> med underrättelsemedel tillvaratas.</p> <p style="margin-left:3px;">En central fråga i de senaste årens diskussion har varit frågan om i ett<br /> framtida flygplanssystem efter Viggen också skall inrymmas en attackfunktion.</p> <p style="margin-left:3px;">Principiellt föreligger enligt överbefälhavaren möjligheter att delvis ersätta<br /> attackflyget med andra system. För att dessa skall ge en jämförbar<br /> effekt - direkt och indirekt - och samtidigt handlingsfrihet fordras dock<br /> ett stort antal sådana system. Vissa egenskaper i attackflygfunktionen är<br /> därutöver enligt överbefälhavaren inte möjliga att ersätta. Hit hör bl. a.<br /> attackflygets förmåga att snabbt kraftsamlas för tidig insats inom vitt<br /> skilda områden samt förmågan att bekämpa mål djupt inne på fiendens<br /> område.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_42"><p>22</p> </div> <div class="block ml_5"><p>Överbefälhavaren framhåller vidare att de osäkerheter som råder på<br /> längre sikt successivt måste behandlas i kommande studier och planering.<br /> Därvid kommer alternativa system liksom avvägningen dem emellan att<br /> studeras. Det är angeläget att understryka betydelsen av att man inte<br /> genom utformningen av ett kommande flygplanssystem binder den handlingsfrihet<br /> som överbefälhavaren finner erforderlig för framtiden. Under<br /> den närmaste framtiden är det dock betydelsefullt att ha tillgång till resurser<br /> som kan bekämpa en angripares invasionsstyrka i anslutning till<br /> gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll,<br /> inte minst i försvaret mot ett överraskande inlett anfall.</p> <p>Av nuvarande flygsystem är Draken samt attack- och spaningsversionema<br /> av Viggen äldst, medan jaktversionen av Viggen nyligen böljat<br /> tillföras krigsorganisationen. Av de tolv divisionerna Draken avses tre till<br /> fyra behållas till mitten av 1990-talet medan övriga Drakendivisioner före<br /> 1988 ersätts med jaktversionen av Viggen. Nuvarande fem och en halv<br /> attackdivisioner utrustade med attackversionen av Viggen avvecklas med<br /> en division om året fr. o. m. budgetåret 1992/93. Spaningsversionen av<br /> Viggen som finns för sex krigsdivisioner bör ersättas i motsvarande takt<br /> fr. o. m. budgetåret 1998/99. Möjligheter finns dock att öka flygtidsuttaget<br /> för attack- och spaningsversionerna. Ersättning av Viggensystemet måste<br /> enligt överbefälhavaren påböijas omkring 1992.</p> <p>Socialdemokraterna i försvarskommittén delade överbefälhavarens uppfattning<br /> att ett nytt flygplanssystem behövs efter Viggen. Det skall, liksom<br /> sina föregångare, ha en klart defensiv inriktning. Det skall kunna ingå i ett<br /> allsidigt sammansatt folkförsvar, grundat på den allmänna värnplikten,<br /> kunna ges service även av värnpliktig personal och vara anpassat till vårt<br /> bassystem.</p> <p>I fråga om tidpunkten för att ersättningen skulle bölja uttalade vi i<br /> motion 1979/80:1951 att denna borde ske under 1990-talet. Med hänsyn till<br /> vad som nyss påtalats om möjligheterna att livstidsförlänga attack- och<br /> spaningsversionerna av Viggen — liksom med hänsyn till att ställning inte<br /> nu tas till flygvapnets framtida omfattning - är det inte nödvändigt från<br /> rent försvarspolitiska synpunkter att påbölja omsättningen av Viggensystemet<br /> med ett nytt flygplanssystem enligt överbefälhavarens (och regeringens)<br /> tidsplanering.</p> <p>I den utvärdering som ägt rum har olika alternativ till en böljan ställts<br /> mot varandra, nämligen IG JAS, F 18 A, F 18 L, F 16 och F 5 (senare F 5<br /> JAS). Av den utvärdering som ägt rum torde kunna utläsas att F 18 A och<br /> L är de plan som har bäst prestanda och bäst utvecklingspotential. IG JAS<br /> och F 5 JAS befinner sig på ungefär samma nivå i dessa avseenden medan<br /> F 16 intar en mellanställning. Till bilden hör också att samtliga flygplan<br /> utom IG JAS är redan utvecklade system varför t. ex. den tekniska realiserbarheten<br /> för dem är mycket god.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>23</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:7px;">4.4.3 Flygplansindustrin</p> <p style="margin-left:7px;">Svensk flygindustri har utvecklats i samarbete mellan staten och näringslivet.<br /> Den har under 40 år försett det svenska flygvapnet med stridsflygplan.<br /> Det är givetvis från flera synpunkter en fördel om vi också i<br /> fortsättningen kan upprätthålla en sådan kapacitet för utveckling och tillverkning<br /> i landet. Samtidigt är det nödvändigt att göra en ingående granskning<br /> av förutsättningarna att på längre sikt bibehålla en flygindustri som<br /> huvudsakligen bygger på produktion av militära flygplan.</p> <p style="margin-left:7px;">Under lång tid har man framför allt från fackföreningsrörelsens sida<br /> påtalat behovet av en omstrukturering av flygplansindustrin mot en civil<br /> produktion. Det kravet har drivits i medvetande om att en ständig utveckling<br /> och produktion av krigsflygplan inte är möjlig i vårt land. Detta<br /> förhållande, som över huvud inte tas upp av regeringen i propositionen,<br /> kan närmare belysas på följande sätt.</p> <p style="margin-left:7px;">Produktionen av Viggensystemet kommer med nuvarande inriktning till<br /> åtta jaktdivisioner att vara slutförd 1987-1988. Men produktionen av<br /> motorer resp. delar slutförs några år tidigare. Lyckas man från företagens<br /> sida inte att ersätta det kommande bortfallet av sysselsättning, kan svåra<br /> arbetsmarknadsproblem uppstå.</p> <p style="margin-left:7px;">Enligt uppgifter från den svenska industrigruppen kommer det föreslagna<br /> JAS-planet att behöva ungefär hälften så många anställda för utveckling<br /> och produktion. Eftersom det avses bli fråga om ett enhetsflygplan kommer<br /> utvecklingsarbetena också att vara mer koncentrerade i tiden. Den<br /> tidigare stegvisa utvecklingen av olika flygplan eller varianter av samma<br /> flygplan är således inte längre aktuell. Redan efter omkring tio år kan man<br /> således ånyo befinna sig i en situation liknande den nuvarande. Uppskattningsvis<br /> kommer det därför att dröja ytterligare tio år eller till omkring år<br /> 2000 innan behovet av att starta utvecklingsarbete för ersättning av JASsystemet<br /> kan bli aktuellt; här bortses från att det i varje fall nu inte är<br /> möjligt att förutse hur behoven av flygplan för olika uppgifter kommer att<br /> te sig så långt fram i tiden.</p> <p>På utvecklingssidan har man således att räkna med att det sannolikt<br /> uppstår en tioårig lucka då behovet av insatser på den militära sidan snabbt<br /> går ned. Flygindustrin behöver då, för att bibehålla en teknisk kompetens,<br /> fylla denna lucka med utveckling av civila flygindustriella eller andra<br /> projekt. Till skillnad mot vad som görs gällande i propositionen finnér vi<br /> därför att det nu aktuella projektet inte säkrar en permanent flygteknisk<br /> ^ kompetens att utveckla och tillverka också militära flygplan. Härtill kan<br /> läggas att krigsflygplan är betydligt mer tekniskt avancerade än civila.</p> <p style="margin-left:7px;">Många av de tekniska områden som finns representerade i sådana flygplan<br /> har heller ingen motsvarighet i civila flygplan.</p> <p style="margin-left:7px;">Trots att det således redan nu står klart att, även vid en inhemsk JASanskaffning,<br /> betydande omställningsproblem kan förväntas - främst vad</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>24</p> </div> <div class="block ml_4"><p>gäller utvecklingssidan - har regeringen inte förmått att redovisa några<br /> förslag till lösningar på dessa problem. Inte heller har man lagt fast någon<br /> konkret syn på vilket ansvar som bör läggas på de berörda industrierna i<br /> detta avseende.</p> <p>Vi vill dock framhålla att, med avseende på den närmaste tidsperioden,<br /> de utvecklingsarbeten på JAS-projektet som bedrivs under den kommande<br /> tioårsperioden kan komma att ge bidrag till landets allmänna teknologiska<br /> utveckling liksom att underlätta den nödvändiga omstruktureringen. De<br /> utfästelser som industrigruppen gjort beträffande ca 800 arbetstillfällen,<br /> förlagda till områden med sysselsättningsproblem, samt de resonemang<br /> som pågår mellan den amerikanska motorleverantören och den svenska<br /> motortillverkaren om ytterligare kompensationsaffärer får också bedömas<br /> positivt.</p> <p>4.4.4 Det ekonomiska utrymmet</p> <p>Flygplansfrågan måste också bedömas utifrån aspekten vilket utrymme<br /> som står till buds inom försvarsmakten och då i främsta rummet flygvapnet.<br /> Någon analys av eller diskussion om dessa frågor förs inte i propositionen,<br /> varför vi funnit anledning att närmare ta upp dem.</p> <p>I överbefälhavarens skrivelse den 14 oktober 1981 anges att den i skrivelsen<br /> uppgivna kostnaden för IG JAS-projekt innehåller de reserver FMV<br /> bedömt erforderliga för att möta tekniska problem eller andra svårigheter<br /> (2,5 miljarder kronor till sekelskiftet). Totalkostnaden anges till 24,9 miljarder<br /> till detta datum; därtill kommer dock ett ofinansierat förskott av 900<br /> milj. kr. Överbefälhavaren påtalar att det föreligger osäkerheter beträffande<br /> medelsbehov för framtida modifieringar och anför därefter:</p> <p>Överbefälhavaren anser att det vore fel att starta ett projekt med så<br /> långsiktiga bindningar utan att säkerställa att ekonomiska möjligheter finns<br /> att senare göra de anpassningar till en förändring av våra krav eller de<br /> förändringar en ändrad hotbild kan medföra. Denna typ av medel har<br /> annan karaktär än de reserver som FMV bedömt erforderliga för att<br /> genomföra projektet sådant det nu specificerats.</p> <p>Överbefälhavaren anser att resurser för en eventuell vidareutveckling av<br /> flygplanssystemet kan behöva disponeras redan under 1990-talet. Sådana<br /> reserver bör nu ej tillföras projektets ekonomiska ram men måste om så<br /> erfordras kunna frigöras. Inom flygvapnets ram disponeras enligt Överbefälhavarens<br /> uppfattning ca 5 miljarder kr ännu inte ianspråktagna medel<br /> före sekelskiftet. Chefen för flygvapnet har i sina ekonomiska beräkningar<br /> avsatt 8 miljarder för sådana förändringar efter sekelskiftet.</p> <p>Detta ger sålunda rimlig handlingsfrihet att möta olika modifieringskrav.<br /> Vid behov kan därutöver tidpunkten för modifieringarnas genomförande<br /> skapa ytterligare ekonomisk handlingsfrihet.</p> <p>Det bör dock noteras att den nyss nämnda summan 5 miljarder kronor<br /> utgår från två viktiga förutsättningar. Den ena är att det militära försvaret<br /> tilldelas en ekonomisk ram enligt den s. k. programplansnivån; varken</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>25</p> </div> <div class="block ml_3"><p>socialdemokratin eller de båda regeringspartierna tillstyrker denna nivå.<br /> Den andra är att försvarsmakten erhåller en ”oförändrad köpkraft”; innebörden<br /> härav är att utöver den kompensation som det av kommittén<br /> föreslagna prisregleringssystemet ger skall ökade anslag beviljas vid vaije<br /> nytt försvarsbeslut. Socialdemokratin anser inte sådana utfästelser möjliga<br /> med hänsyn till landets ekonomiska situation. Ej heller i propositionen<br /> avges något sådant löfte. Slutsatsen blir därför att för de av överbefälhavaren<br /> angivna förutsättningarna finns inte en politisk täckning.</p> <p>Vi har mot denna bakgrund begärt och av försvarsstaben erhållit en<br /> översiktlig bedömning av hur flygvapnets ekonomi kan utvecklas därest<br /> denna ligger fast i reala priser. Denna bedömning (gjord i februari 1982) —<br /> liksom en motsvarande som vi erhållit från flygstaben - visar att några<br /> nämnvärda reserver inte kan beräknas finnas. Det är med andra ord möjligt<br /> att förverkliga JAS-projektet men endast om kostnaderna håller sig inom<br /> ramen 24,9 miljarder kronor. Regeringen har i propositionen valt att förbigå<br /> denna fråga.</p> <p>Skulle önskningar uppstå får de inte leda till att andra försvarsändamål<br /> blir lidande; de får mötas genom omplaneringar inom flygvapnet.</p> <p>4.4.5 Realiserbarhet av flygplansprojekt</p> <p>Det begränsade ekonomiska utrymme som står till förfogande skärper<br /> kraven på flygplansprojektet. Medan de studerade amerikanska alternativen<br /> samtliga är utvecklade system och alltså har en god teknisk realiserbarhet,<br /> kräver ett genomförande av IG JAS-förslag att, som överbefälhavaren<br /> framhållit, betydande tekniska utvecklingssteg måste klaras under<br /> typarbetet. I den allmänna debatten har bl. a. framhållits att sålunda kräver<br /> den valda nosvingekonfigurationen, som av prestandaskäl valts före den<br /> mer vanliga stjärtkonfigurationen, ett tämligen sofistikerat elektriskt styrsystem.<br /> Lösningen har kritiserats från säkerhetssynpunkt. En annan osäkerhet<br /> gäller den höga andelen kompositmateriel som är en förutsättning<br /> för att kunna pressa planets vikt. Erfarenheter från andra projekt pekar<br /> dock på att det kan vara svårt att i detta avseende klara uppsatta mål; görs<br /> inte detta riskerar man att få en viktökning, vilket är problematiskt för IG<br /> JAS-projektet eftersom dess marginaler allmänt sett är smala. Erfarenhetsmässigt<br /> leder viktökningar till att kostnadsökningar sker eller att lastförmågan<br /> minskar. Vidare har framhållits att motorns prestanda skulle vara<br /> svaga och att en stor del av utvecklingspotentialen tas i anspråk redan i<br /> utgångsläget.</p> <p>Här angivna osäkerheter är ett faktum som måste tas in i bedömningen.<br /> Ett vidaregående med IG JAS-projektet måste som en förutsättning ha att<br /> man kan klargöra att det är möjligt att klara av dessa problem och att detta<br /> också kan verifieras inom en relativt kort tid.</p> </div> <div class="block ml_9" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_51" /> <div class="block ml_35" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>26</p> </div> <div class="block ml_4"><p>4.4.6 Modifieringskostnader</p> <p>Som framgått av överbefälhavarens skrivelse (4.4.4) får man räkna med<br /> att det kommer att krävas modifieringar av valt flygplan, vilket nu än detta<br /> blir. De olika alternativen skiljer sig åt i detta avseende; F 18 A och L har<br /> därvid den bästa utvecklingspotentialen, IG JAS-projektet och F 5 JAS har<br /> en lägre medan F 16 intar en mellanställning.</p> <p>Att det förhåller sig på detta sätt är från vissa synpunkter inte överraskande:<br /> IG JAS-förslaget är ett litet flygplan. Skrovutrymmet är därmed<br /> begränsat, och man har valt en motor där man redan från böljan tar ut en<br /> stor del av den i dag förutsedda utvecklingspotentialen.</p> <p>Som exempel på eventuella behövliga modifieringar har motor och vinge<br /> nämnts. Huruvida kostnaderna härför är beaktade i regeringens förslag<br /> framgår ej.</p> <p>Det är nu ej möjligt att ställa ut löften om anslagsökningar för det<br /> militära försvaret. Någon omavvägning inom försvarsmakten bör ej heller<br /> ske. För eventuell vidareutveckling av JAS-systemet återstår då en omfördelning<br /> av medel inom flygvapnets ram.</p> <p>I detta sammanhang finns också anledning att ta upp frågan om den<br /> framtida beväpningen av flygplanssystemet.</p> <p>En särskild fråga som måste uppmärksammas för framtiden gäller möjligheterna<br /> att i vårt land bibehålla en kapacitet för utveckling och tillverkning<br /> av robotar. Mycket talar för att det just på detta område är möjligt att<br /> skapa vapen som väl passar in i bilden av en ”svensk profil”. Det finns<br /> anledning att erinra om att medan den socialdemokratiska regeringen<br /> stödde tanken på en inhemsk utveckling av IR-robot för jakt-Viggen, lades<br /> detta projekt ned av den första borgerliga trepartiregeringen. Därigenom<br /> gjorde man sig från svensk sida beroende av anskaffning utomlands. Vi<br /> kan nu konstatera att man i varje fall hittills inte lyckats med att köpa en<br /> IR-robot.</p> <p>Nu gällande planer för JAS förutsätter att sjömålsrobot (som är till större<br /> delen utvecklad för marinen) och styrd glidbomb - dvs. attackvapnen skall<br /> anskaffas i Sverige. Däremot finns medel ej avdelade för utveckling<br /> av jaktvapen, dvs. för den uppgift som allmänt sett prioriteras inom JASsystemet.<br /> I anledning härav lyckades de socialdemokratiska ledamöterna i<br /> försvarskommittén få enighet om att man borde överväga en samordning<br /> mellan utveckling av sådana vapen och av luftvämssystern.</p> <p>4.4.7 Kommersiella frågor</p> <p>Uppläggningen av de nu pågående avtalsförhandlingarna med IG JAS<br /> har varit att få ett avtal som dels omfattar en lägre gående beställning än<br /> tidigare varit vanligt, dels mer ingående reglerar förhållandet mellan parterna<br /> staten—industrin. Det är i och för sig en utformning som vi kan<br /> stödja.</p> <p>De osäkerheter i åtskilliga väsentliga avseenden som ligger i projektet</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>27</p> </div> <div class="block ml_3"><p>leder dock till att kraven måste vara starka från statens sida på en kontinuerlig<br /> insyn, uppföljning och verifiering av programmet. Åtaganden måste<br /> göras från industrins sida för att garantera prestanda och driftsäkerhet.</p> <p>Under Viggenprojektet har flygindustrin gjort goda vinster, vilket aktualiserar<br /> frågan om en vinstmaximering.</p> <p>Man bör kunna räkna med att det under utvecklingsarbetet framkommer<br /> innovationer och annat underlag av likartad natur, som skulle kunna användas<br /> för andra militära eller för civila ändamål. Med hänsyn till de<br /> betydande åtaganden som ett inhemskt JAS-projekt utgör bör staten ha fri<br /> nyttjanderätt härtill.</p> <p>4.4.8 Beslutssituationen</p> <p>Det är mot denna bakgrund - av försvarspolitiska, försvarsekonomiska<br /> och näringspolitiska faktorer - som vi bedömt flygplansfrågan.</p> <p>I de ekonomiska underlag som redovisats av överbefälhavaren har man<br /> beträffande de utländska alternativen förutsatt direktköp. Vid de överläggningar<br /> som man från vårt partis sida har haft med företrädare för de<br /> amerikanska flygplansföretagen har framkommit att det hos dessa funnits<br /> ett stort intresse för att diskutera andra lösningar, t. ex. samproduktion<br /> och licenstillverkning, dvs. arrangemang som finns i IG JAS-projektet.<br /> Enligt vår mening skulle man ha stått med ett bättre beslutsunderlag om<br /> man från statsmakternas sida hade valt att parallellt föra förhandlingar om<br /> olika alternativ. De borgerliga partiernas företrädare i försvarskommittén<br /> och därefter regeringen valde i stället att redan i förväg binda sig för IG<br /> JAS, trots att något fullständigt beslutsunderlag inte finns ens när propositionen<br /> avlämnats.</p> <p>Den beslutssituation som nu genom regeringens handlande riksdagen<br /> står inför är således att bedöma en proposition, som grundas på en förhoppning<br /> om slutförda avtalsförhandlingar inom en dryg månad men i<br /> vilken regeringen likväl är beredd att redan nu satsa ca 13 miljarder kronor<br /> på ett visst projekt.</p> <p>Socialdemokratin anser, som framgått av tidigare refererat ställningstagande<br /> från försvarskommittén, att det behövs ett nytt flygplanssystem<br /> efter Viggen. Frågan om hur många plan som därvid skall anskaffas bör<br /> dock ej nu beslutas; av de skäl som anförts av överbefälhavaren i hans<br /> kompletterande underlag bör inga bindningar nu göras till en kvantitativ<br /> omsättning av Viggensystemet. Av främst industripolitiska skäl anser vi<br /> inte heller att flygplansbeslutet bör uppskjutas till nästa försvarsbeslut.<br /> Det har också flera fördelar om utvecklingen i stor utsträckning - liksom<br /> produktionen — kan ske i Sverige.</p> <p>Vid den granskning som skett inom vårt parti har vi funnit att det i flera<br /> avseenden finns väsentliga brister i det nu föreliggande beslutsunderlaget.<br /> Av den allmänna debatten har framkommit tekniska brister i fråga om<br /> prestanda och driftsäkerhet. Vi vill i detta sammanhang åter erinra om att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>28</p> </div> <div class="block ml_4"><p>överbefälhavaren framhållit att de tekniska utvecklingssteg som måste<br /> klaras under typarbetet är betydande; som exempel anges kompositmaterial<br /> och det elektriska styrsystemet. Andra kritiska frågor är motorns prestanda<br /> och utvecklingspotential, planets konfiguration, vingutformning.</p> <p>Något avtal mellan staten och industrigruppen har ännu ej slutits. Enligt<br /> vår mening är det nödvändigt att när en proposition föreläggs riksdagen det<br /> skall vara möjligt att överblicka innebörd och konsekvenser av regeringsförslaget.<br /> Med nuvarande utformning sällar sig proposition 1981/82:102 till<br /> den långa raden av borgerliga propositioner där det finns betydande brister<br /> i detta avseende. På det beslutsunderlag som i dag föreligger kan vi inte<br /> godkänna propositionens förslag.</p> <p>Mot denna bakgrund skulle det egentligen vara rimligt att återförvisa<br /> propositionen till regeringen. Med hänsyn till tidsförhållandena lägger vi<br /> dock inget sådant förslag. I stället anger vi i det följande under vilka villkor<br /> vi kan medverka till ett realiserande av IG JAS-projektet. Regeringens<br /> obestämda riktlinjer kan vi inte tillstyrka. Vi förutsätter att en noggrann<br /> prövning sker under den fortsatta riksdagsbehandlingen av flygplansanskaffningen.</p> <p>Följande villkor — utöver vad som från tekniska, ekonomiska och kommersiella<br /> synpunkter ingår i ett för statsmakterna godtagbart avtal - skall<br /> uppfyllas för ett genomförande av IG JAS-projektet.</p> <p>l:o. En utgångspunkt måste vara att några löften om framtida anslagshöjningar<br /> för försvarsmakten — t. ex. för att åstadkomma en ”realt bevarad<br /> köpkraft” — inte kan utställas.</p> <p>2:o. JAS-projektet skall hålla sig inom den av överbefälhavaren anvisade<br /> ramen 24,9 miljarder kronor fram till sekelskiftet.</p> <p>3:o. Projektets prestanda skall långsiktigt svara mot vad överbefälhavaren<br /> och chefen för flygvapnet bedömer behövas. Därvid skall luftförsvarsuppgiften<br /> vara den centrala.</p> <p>4:o. Projektets realiserbarhet, som f. n. är oklar, måste kontinuerligt<br /> granskas av de ansvariga militära myndigheterna. Full insyn från statens<br /> sida i tekniskt och ekonomiskt avseende måste därför finnas. Om allvarliga<br /> problem uppstår måste staten ha rätt att avbryta projektet. Industrin måste<br /> i avtal utfästa sig att ta en inte oväsentlig ekonomisk risk i detta sammanhang.</p> <p>Även för driftsäkerheten i projektet måste rimliga garantier ges av industrin.</p> <p>5:o. Skulle kostnadsfördyringar uppstå — t. ex. genom att de militära<br /> myndigheterna ställer krav i fråga om modifieringar - måste dessa betalas<br /> inom ramen för flygvapnets anslag. De får alltså inte inkräkta på det<br /> utrymme som enligt nuvarande planering avdelats för övriga försvarsgrenar<br /> och ändamål.</p> <p>6:o. Staten måste ha fri nyttjanderätt till de teknologiska innovationer<br /> och övrigt underlag av likartad natur som kan framkomma under arbetet<br /> med JAS-projektet.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>29</p> </div> <div class="block ml_2"><p>7:o. För den framtida planeringen inom flygindustrin bör det klargöras<br /> att något nytt projekt för utveckling av flygplan ej kan vara aktuellt när<br /> utvecklingsarbetena för JAS börjar minska i 1990-talets böljan. Industrin<br /> måste därför inrikta arbetet mot en på i huvudsak civil produktion baserad<br /> flygindustri.</p> <p>Skulle det vara möjligt med hänsyn till den militärpolitiska situationen i<br /> vår omvärld att genomföra en nedrustning - i enlighet t. ex. med tidigare<br /> utfästelser av den svenska regeringen - får också JAS-projektet givetvis<br /> omprövas.</p> <p>Med hänsyn till den omfattning som projektet har och de krav vi nyss<br /> har ställt förutsätter vi att avtalet underställs riksdagen.</p> <p>Riksdagen bör besluta i enlighet härmed.</p> <p>4.5 Beredskapsfrågor</p> <p>Den ökade risk för överraskande angrepp som redovisas av försvarskommittén<br /> har fört kommittén till slutsatsen att förbättringar är angelägna.<br /> Sådana har också inplanerats i samtliga programplansnivåer.</p> <p>I detta sammanhang finns därför endast anledning att ta upp av överbefälhavaren<br /> aktualiserade förslag om beredskapsinkallelse av förband och<br /> användande av hemvärnet. I båda dessa fall har överbefälhavaren begärt<br /> att beslutet om inkallelse skall delegeras från regeringen till honom. Försvarskommittén<br /> har behandlat den första framställningen och uttryckt<br /> tveksamhet häröver. Samma tveksamhet kan anföras även beträffande<br /> hemvärnet, även om det i detta fall inte är fråga om värnpliktig personal.<br /> Vi utgår från att regeringen handlägger dessa frågor med beaktande av den<br /> inställning försvarskommittén intagit.</p> <p>Också en ändring av IKFN anmäls av regeringen. Den har aktualiserats<br /> av överbefälhavaren i anslutning till uppdraget om ubåtsjaktfrågan. Ändringen<br /> går ut på att skärpa bestämmelserna för ingripande mot ubåtar. De<br /> händelser som föranlett förslaget får bedömas som provokativa, varför<br /> också en sådan åtgärd kan behöva ingå i den åtgärdsarsenal som nu vidtas.<br /> Likväl måste den detaljerade utformningen prövas mot vår utrikespolitik.<br /> IKFN är knappast av den naturen att ändringar i instruktionen underställs<br /> riksdagen. I detta sammanhang är dock ändringen av en sådan karaktär att<br /> regeringen, innan den företas, t. ex. bör anmäla frågan i utrikesnämnden.</p> <p>Vad vi här anfört bör ges regeringen till känna.</p> <p>4.6 Försvarsindustriella frågor m.m.</p> <p>I svensk försvarspolitik har det alltid bedömts vara en fördel om vi själva<br /> kan upprätthålla en kapacitet för utveckling och produktion av försvarsmateriel.<br /> Detta gäller i vaije fall för den materiel som behövs i stor omfattning.<br /> En egenutveckling och -produktion ger därmed också möjlighet att ge<br /> materielen en inriktning anpassad till våra egna förhållanden, ett defensivt<br /> inriktat försvar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>30</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Vi måste samtidigt vara medvetna om att vi inte förmår, och heller inte<br /> har anledning, att följa stormakterna i deras vapentekniska utveckling.<br /> Även ekonomiska hänsynstaganden kan leda till att vi får avstå från en<br /> grundutveckling av viss materiel, inte minst i fråga om vissa större, teknologiskt<br /> högkvalificerade system.</p> <p>Som framhålls i propositionen är det också en nödvändig utgångspunkt<br /> att planeringen inte får grundas på förutsättningen av en krigsmaterielexport.</p> <p>I propositionen behandlas försvarskommitténs uttalanden om inriktningen<br /> av olika försvarsindustriella sektorer. Dessa reflekterar bl. a. kommitténs<br /> ställningstaganden till materielanskaffningen. För vår del hänvisas till<br /> vad vi anfört härom i avsnitten 4.2-4.</p> <p>Regeringen lägger också fram vissa förslag om underhållsfrågorna, på<br /> grundval av 1980 års underhållsutrednings betänkande (Ds Fö 1981:7)<br /> Försvarets materielunderhåll under 1980-talet.</p> <p>Allmänt sett kommer kostnaderna för försvarsmaktens underhåll att<br /> minska. En inte oväsentlig del av de besparingar som skall göras inom<br /> försvarsmaktens fredsorganisation avses ske på underhållsområdet.</p> <p>En grundprincip bör dock vara att försvarsmakten själv skall organisera<br /> resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra, t. ex. till följd av<br /> speciella kompetensbehov. Vidare bör hänsyn tas till kraven på beredskap,<br /> tillgänglighet och sekretess. Vi vill också erinra om de möjligheter till<br /> rationaliseringsvinster som kan uppnås genom en ökad samordning av<br /> bl. a. verkstadsresurser med övriga statliga myndigheter och verk. Detta<br /> var tanken bakom tillsättandet av den s. k. samverksutredningen.</p> <p>I propositionen föreslås ett avskaffande av den s. k. huvudverkstadsprincipen.<br /> Genom denna har exempelvis förenade fabriksverken förbundit<br /> sig att ha resurser i form av utrustning och personal disponibla. Beställaren<br /> har förbundit sig att utnyttja dessa resurser. Detta system ger möjlighet att<br /> ha tillgång till expertis och kapacitet till en minimerad kostnad. Självfallet<br /> kan en tillfällig konkurrenssituation vid enstaka tillfälle ge möjlighet till en<br /> billigare upphandling. Förslaget kan leda till att de resurser man överger<br /> skingras. Med hänsyn till den komplexitet på de tjänster som reglerats<br /> genom huvudverkstadsprincipen är det svårt att ha underlag för två konkurrerande<br /> leverantörer. Den hittills tillämpade huvudverkstadsprincipen<br /> som bl. a. gällt FFV bör därför alltjämt gälla men kan självfallet behöva<br /> modifieras.</p> <p>I propositionen föreslår regeringen, till skillnad från överbefälhavaren<br /> och chefen för flygvapnet, ett stegvis införande av ett centraliserat/regionaliserat<br /> apparatunderhåll och en samordning av olika versioner av förvaltningen<br /> och underhållet av flygplan och helikoptrar. Detta föreslås trots<br /> att konsekvenserna för beredskap och tillgänglighet inte är tillfredsställande<br /> belysta. I de fall som stridsflygplan representerar är beredskap och<br /> tillgänglighet utomordentligt centrala krav. Som exempel kan nämnas att</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>31</p> </div> <div class="block ml_2"><p>en årlig besparing på 10 milj. kr. omedelbart äts upp därest tillgängligheten<br /> minskar med en bråkdels procent. Vidare är kostnadskonsekvenserna<br /> otillfredsställande belysta. Som exempel kan nämnas att ökade kostnader<br /> på kompani nivå till följd av förslaget över huvud taget inte beräknats. En<br /> samordning kan säkerligen leda till ett rationellare utnyttjande. Försök bör<br /> inledas varvid en successiv utvärdering bör ske av främst beredskap,<br /> tillgänglighet och konstnadskonsekvenser.</p> <p style="margin-left:3px;">Vad vi här anfört om vissa underhållsfrågor bör ges regeringen till<br /> känna.</p> <p style="margin-left:3px;">4.7 Fredsorganisationen m.m.</p> <p style="margin-left:3px;">Under 1970-talet har det ägt rum en fortlöpande rationalisering inom<br /> försvarets fredsorganisation. En fortsatt kostnadsminskning har föreslagits<br /> i förarbetena, av överbefälhavaren och av försvarskommittén. Totalt sett<br /> har inplanerats besparing under en tioårsperiod om ca 8 miljarder kronor. I<br /> periodens slutskede kan de kvarstående besparingarna anges till ca 1,2<br /> miljarder kronor; den årliga personalminskningen uppskattas behöva bli ca<br /> 1,4% per år, dvs. samma takt som sedan 1972. Det råder politisk enighet i<br /> kommittén om att detta besparingsmål måste genomföras. Skulle man<br /> avstå från detta — helt eller delvis - kräver det antingen väsentliga<br /> förändringar i det militära försvarets utveckling eller att nya resurser måste<br /> tas fram. I det förra fallet kan resultatet bli minskningar i materielbeställningar,<br /> i det senare måste andra anspråk inom privat eller offentlig konsumtion<br /> hållas tillbaka. Mot denna bakgrund kan vi ställa oss bakom det av<br /> kommittén angivna målet.</p> <p style="margin-left:3px;">Ett genomförande av så omfattande besparingar kommer att ställa<br /> många enskilda, kommuner och regioner inför problem. Det hade varit<br /> önskvärt om försvarskommittén mer utförligt hade belyst dessa förhållanden<br /> och de samhällsekonomiska konsekvenserna av förbandsnedläggningarna.<br /> Vi vill också erinra om vad vi uttalat i det tidigare, nämligen att den<br /> anställda personalens aktiva medverkan kommer att behövas om de uppsatta<br /> besparingsmålen skall nås. Försvarskommitténs arbetsutskott har<br /> framhållit betydelsen av att ambitionerna när det gäller att möta problemen<br /> för den personal som påverkas av de fredsorganisatoriska förändringarna<br /> hålls på samma nivå som tidigare. Här kan behöva göras särskilda insatser<br /> för den personal som har dåliga förutsättningar att gå över till andra<br /> arbeten. Den arbetsmarknadssituation som nu föreligger manar enligt vår<br /> mening till ett ökat hänsynstagande vid organisationsförändringar. Vi instämmer<br /> i kommitténs uppfattning att man kan behöva se över om det<br /> behövs förändringar i den organisation som skall sköta de personalmässiga<br /> konsekvenserna.</p> <p style="margin-left:3px;">Rationaliseringskraven har tidigare nära nog uteslutande riktats mot den<br /> civila personalen. Nu förestående förändringar påverkar även den militära<br /> personalen. I propositionen anmäls att en översyn skall göras av krigs- och</p> </div> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_43" /> <div class="block ml_21" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>32</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">fredsorganisationernas behov av yrkesbefäl genom en särskild utredare;<br /> bakom förslaget ligger förslag från överbefälhavaren och försvarskommittén.<br /> Vi delar den uppfattning som våra ledamöter i kommittén fört fram,<br /> nämligen att denna översyn bör göras under medverkan av personalorganisationerna.</p> <p>Den minskning av antalet militära förband som föreslagits av överbefälhavaren<br /> och försvarskommittén är främst en följd av en tidigarelagd anpassning<br /> till de på sikt minskande vämpliktskullama. Genom att senarelägga<br /> utbildningen för stora delar av de närmaste årsklasserna aktualiseras<br /> förbandsindragningar som eljest kunnat ske senare. På initiativ av de<br /> socialdemokratiska ledamöterna förordade försvarskommittén i slutskedet<br /> av kommittéarbetet en ändring i överbefälhavarens planering i fråga om<br /> vämpliktsuttaget i syfte att minska de sociala värnpliktsproblemen. Med<br /> hänsyn till den omfattande ungdomsarbetslösheten är detta angeläget.<br /> Kommittén förordade att det borde på nytt övervägas om ett eller ett par<br /> av de till nedläggning föreslagna förbanden kunde behållas t. v. Den socialdemokratiska<br /> försvarsramen avvägdes så att 150 milj. kr. avsattes för att<br /> klara ett ökat värnpliktsuttag. Regeringen har nu föreslagit en planering,<br /> innebärande att 7000 fler värnpliktiga tas in (varav 2 500 nästa år). Mot<br /> denna bakgrund har regeringen förordat att ytterligare ett infanteriförband<br /> behålls; samtidigt uttalas att en fortsatt anpassning av fredsorganisationen<br /> torde bli nödvändig under 1990-talet. Vi tillstyrker ett bibehållande av I 3<br /> på grundval av den ökade utbildningen samt den av överbefälhavaren i<br /> hans slutliga förslag valda lösningen beträffande pansarorganisationen i<br /> Skåne.</p> <p>I det underlag som kommittén hade till förfogande fanns även förslag om<br /> utvecklingen i de centrala och regionala staberna och myndigheterna. En<br /> fortsatt reduktion av dessa ingick i detta underlag. Kommitténs arbetsutskott<br /> ansåg emellertid att man borde gå längre. Således förordades en<br /> översyn av strukturen för försvarets centrala myndigheter, varvid även en<br /> samordning/sammanslagning med likartad verksamhet utom försvaret också<br /> borde övervägas; i denna fråga hänvisar vi till vad vi anfört under<br /> avsnitt 3.2. I propositionen framläggs även kommitténs förslag om en<br /> minskning av antalet militärområden med därav följande avveckling av<br /> milostaben i Karlstad. Socialdemokraterna i kommittén har vidare uttalat<br /> sig för en integration av försvarsstaben och försvarsgrenstaberna, en uppfattning<br /> till vilken vi ansluter oss.</p> <p>I fråga om förslagen på underhållsområdet hänvisar vi till vad vi anfört<br /> under avsnitt 4.6.</p> <p>Det kommer således att ske betydande förändringar inom fredsorganisationen.<br /> De förslag vi lagt fram om krigsorganisationens utveckling, om<br /> värnpliktsförmåner m. m. är anpassade härtill. Inte minst kommer detta att<br /> ställa krav på ett förtroendefullt samarbete mellan den politiska ledningen,<br /> myndigheter och de anställda.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>33</p> </div> <div class="block ml_2"><p style="margin-left:3px;">4.8 Ekonomisk ram m.m.</p> <p style="margin-left:3px;">1977 års försvarsbeslut skulle om det fortsatte att tillämpas innebära en<br /> utgiftsram för det militära försvaret om ca 17,1 miljarder kronor. Överbefälhavarens<br /> planering i den s.k. programplansnivån har av kommittén<br /> bedömts kosta ca 17 miljarder kronor per år. För innevarande budgetår<br /> kan det militära försvarets kostnader beräknas till 16,8 miljarder kronor<br /> (alla siffror i prisläge februari 1981). Utgifterna för totalförsvaret (över<br /> statsbudgeten) uppgår för innevarande budgetår till ca 17,6 miljarder kronor.<br /> Därtill kommer vissa driftkostnader för ekonomiskt försvar, hälsooch<br /> sjukvården samt priskompensationsmedel.</p> <p style="margin-left:3px;">Av det sagda följer också att det huvudsakligen är det militära försvarets<br /> utgifter som är av betydelse när man diskuterar totalförsvarets utgiftsnivå.<br /> Som framhållits av oss socialdemokrater i flera sammanhang talar både<br /> statsfinansiella och samhällsekonomiska skäl för en återhållsamhet när det<br /> gäller försvarsanslagen. Därtill kommer att en fortsatt stor statlig utlandsupplåning<br /> kan komma att rymma problem av säkerhetspolitisk natur genom<br /> att den ger upphov till ett ökat och alltmer svårbemästrat internationellt<br /> beroende.</p> <p style="margin-left:3px;">Det behövs en väsentlig ökning av insatserna för de civila delarna av<br /> totalförsvaret. Det rådde enighet i försvarskommittén om ökningar om ca<br /> 200 milj. kr. om året, dvs. mellan 20 och 25% i förhållande till nuvarande<br /> medelsanvisning över statsbudgeten. I en kristid står också det civila<br /> samhällets resurser till förfogande, t. ex. inom räddningstjänsten, näringslivet<br /> och sjukvården. De ekonomiska insatserna för de civila totalförsvarsdelarna<br /> får därför främst karaktären av kompletteringar till existerande<br /> resurser inom det civila samhället.</p> <p style="margin-left:3px;">Vi föreslår mot här angiven bakgrund att det militära försvarets utgiftsram<br /> fastställs till 16525 milj. kr. (i prisläge februari 1981). Hänsyn har<br /> härvid ej tagits till att FOA framdeles ej bör ingå i den militära ramen.<br /> Denna kan även justeras om vissa andra anslag bryts ut. Bedömningen är<br /> gjord med hänsyn till nuvarande finanspolitiska läge. Ändringar härvidlag<br /> kan, som skett 1981 (jfr prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 51 och prop. 1981/82:30<br /> bil. 1 samt FöU 1981/82:11), leda till omprövningar. Planeringen måste<br /> utformas så att den kan anpassas härtill.</p> <p style="margin-left:3px;">I sina bedömningar om erforderliga resurser har försvarskommittén<br /> utgått från att tillämpningen av föreslaget prisregleringssystem ej ger anledning<br /> till att avsätta några reserver för skillnader mellan löneutveckling<br /> och kompensation. Den angivna ramen utgår likaså från att reserver för<br /> skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nettoprisindex i<br /> överbefälhavarens planering är tillräckliga. Några löften om framtida anslagshöjningar<br /> kan ej heller utställas, vilket också måste vara en utgångspunkt<br /> för planeringen.</p> <p style="margin-left:3px;">Försvarskommittén har föreslagit ett nytt prisregleringssystem för militärt<br /> försvar och civilförsvar. Systemet med nettoprisindex, som nu över3<br /> Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2276</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>34</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">ges, ledde under 1970-talets förra del till ett extra rationaliseringstryck på<br /> försvarsmakten, medan denna under de senaste åren kunnat tillgodogöra<br /> sig vinster genom reallönesänkningarna för löntagarna. I detta avseende är<br /> det nu föreslagna systemet mer neutralt. Behovet av fortsatta rationaliseringar<br /> inom försvarsmakten är, som framgår av förarbetena, stort, varför<br /> det är nödvändigt att rationaliseringsarbetet drivs med kraft. Skulle det<br /> visa sig att det nu föreslagna prisregleringssystemet motverkar detta syfte,<br /> får frågan skyndsamt ånyo tas upp till prövning.</p> </div> <div class="block ml_4"><p>5. Demokratiseringsarbetet inom det militära försvaret</p> <p>5.1 Inledning</p> <p>Socialdemokratin företräder i sin försvarspolitik konsekvent tanken på<br /> ett folkförsvar. För det militära försvaret betyder det att detta skall bygga<br /> på den allmänna värnplikten.</p> <p>Ett värnpliktsförsvar kräver emellertid också att man i praktiken vidtar<br /> åtgärder till förmån för de värnpliktiga under deras utbildningstid. Den<br /> socialdemokratiska regeringsperioden kännetecknades också av en fortlöpande<br /> reformverksamhet. Värnpliktsförmånerna byggdes ut, de sociala<br /> och rättsliga förhållandena förbättrades, de värnpliktsfackliga strävandena<br /> stöddes och ökade möjligheter till inflytande för de värnpliktiga skapades.<br /> Pådrivande i detta arbete var den socialdemokratiska ungdomsrörelsen<br /> och de värnpliktiga själva genom den årliga värnpliktskonferensen och<br /> värnpliktiga arbetsgruppen.</p> <p>Vi har flera gånger tidigare pekat på hur utvecklingen under den borgerliga<br /> regeringsperioden stannat upp. Försvarspropositionen vittnar i hög<br /> grad härom. Endast små förbättringar av de värnpliktigas förmåner föreslås.<br /> Förslagen från värnpliktsinflytandekommittén har behandlats snävt.</p> <p>Enligt vår mening är det nödvändigt att förslag av en helt annan inriktning<br /> läggs fram, om värnpliktsförsvaret även fortsättningsvis skall ha en<br /> god förankring hos de värnpliktiga och hos allmänheten. Vi vill erinra om<br /> den starka uppslutning bakom värnpliktsförsvaret som bl. a. värnpliktskonferenserna<br /> uttryckt.</p> <p>Det folkliga inflytandet över det militära försvaret kan även ske genom<br /> en ökad medverkan av lekmän. I propositionen för regeringen fram förslagen<br /> från försvarsmaktens ledningsutredning om en försöksverksamhet<br /> med lekmannaorgan på lokal nivå. Det är ett framsteg jämfört med beslutet<br /> av trepartiregeringen för ett år sedan, då den uttalade beträffande lekmannainflytandet<br /> att man inte var beredd att ”inrymma några kostnadskrävande<br /> reformer som inte ger direkt utslag i krigsorganisationernas försvarseffekt”.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>35</p> </div> <div class="block ml_2"><p>5.2 Värnpliktsförmåner</p> <p>Vid 1976 års riksdag fattades, på förslag av den socialdemokratiska<br /> regeringen, beslut om grundläggande reformering av värnpliktsförmånerna.<br /> För dem som deltar i repetitionsutbildning skedde en anknytning av<br /> dagpenningen till sjukpenningförsäkringen, varigenom inkomstbortfallsprincipen<br /> kom att tillämpas. För dem som deltar i grundutbildning genomfördes<br /> ett system, där dagersättningen ökar med utbildningens längd; f. n.<br /> är beloppen 17, 32 och 47 kr./dag.</p> <p>Från de värnpliktigas sida har önskemålen om förbättringar främst avsett<br /> dagersättningens storlek. Man har därvid begärt att den skall utgöra 30<br /> kr. om dagen, mot nuvarande 17 kr. På förslag av vårt parti begärde<br /> riksdagen våren 1978 att en värnpliktsekonomisk undersökning skulle genomföras.<br /> Denna har nu redovisats, och av materialet framgår bl. a. att<br /> ungefär en tredjedel av de värnpliktiga varit tvungna att låna pengar under<br /> utbildningstiden. Nästan 60% har använt egna besparingar för utgifter<br /> under tiden. Dessa och andra uppgifter har styrkt oss i vår uppfattning att<br /> det behövs en väsentlig förbättring av förmånssystemet. De socialdemokratiska<br /> ledamöterna i försvarskommittén har också förordat en successiv<br /> höjning av förmånerna så att man under en femårsperiod når upp till en<br /> förbättring som motsvarar en till 30 kr. om dagen höjd dagersättning.</p> <p>Regeringen har tillsatt en kommitté med uppgift att i höst lägga fram<br /> förslag om ett nytt förmånssystem. Någon vägledning för deras arbete i<br /> ekonomiskt avseende ges dock ej i propositionen. Enligt vår mening bör<br /> som en målsättning gälla vad de socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén<br /> uttalat. Därmed kan en fast grund för utredningsarbetet<br /> erhållas.</p> <p>I propositionen föreslår regeringen vissa förbättringar av förmånerna.<br /> Dagersättningen höjs med 1 kr., familje- och bostadsförmåner m.m. förbättras.<br /> Totalt är det dock en blygsam förbättring som kan uppskattas till<br /> ca 25 milj. kr. eller ca 4% i förhållande till utgående förmåner. Enligt vår<br /> mening bör man ta ett kraftigare steg för att kunna nå det av oss uppsatta<br /> målet. Vi föreslår därför att dagersättningen höjs med sammanlagt 4 kr.<br /> nästa år. Därmed kan en första etapp för det av oss uppsatta målet nås<br /> redan nu.</p> <p>5.3 Inflytandefrågor</p> <p>En ökad demokratisering av förhållandena under värnpliktstiden är av<br /> stor betydelse för att stärka uppslutningen kring vårt samhällssystem och<br /> därmed också påverka viljan att delta i landets försvar. Mot bakgrund av<br /> denna principiella inställning konstaterade vi i motion 1980/81:349 med<br /> beklagande att trepartiregeringen behandlat förslagen från värnpliktsinflytandekommittén<br /> mycket njuggt.</p> <p>Det är emellertid inte överraskande med denna snäva inställning från<br /> den borgerliga regeringens sida. Man har i grunden samma inställning som</p> </div> <div class="block ml_20" /> <div class="block ml_4" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>36</p> </div> <div class="block ml_4"><p>alltid präglat konservativa krafters inställning till demokratiseringsprocessen,<br /> antingen det gällt den politiska demokratin, medbestämmandet i arbetslivet<br /> eller som här utökat värnpliktsinflytande.</p> <p>Socialdemokratin ser för sin del vidgade möjligheter för de värnpliktiga<br /> att — inom vämpliktslagstiftningens råmärke - påverka sin miljö och sina<br /> betingelser som något som har sitt ursprung i de värnpliktigas egna krav<br /> och önskemål. Därför gäller det att vara lyhörd för dessa. Demokratiskt<br /> styrelsesätt och demokratiska arbetsformer kan givetvis te sig motbjudande<br /> och arbetsbelastande för dem - och borgerliga regeringar tycks höra till<br /> dessa grupper — som föredrar auktoritärt beslutsfattande. Men i längden<br /> går det givetvis inte att hålla tillbaka ett ökat inflytande för de värnpliktiga<br /> under utbildningstiden.</p> <p>I samband med att regeringen i förra årets budgetproposition tog upp<br /> värnpliktsinflytandekommitténs betänkande hade vi i flera frågor i förhållande<br /> till regeringen avvikande mening. Det gällde bl. a. behovet av klarare<br /> anvisningar om i vilka frågor samrådsskyldighet skall föreligga, inrättande<br /> av vämpliktsråd och en särskild utbildningsnämnd. Våra förslag avslogs<br /> dock av riksdagens borgerliga majoritet.</p> <p>I propositionen behandlas värnpliktsinflytandekommitténs slutbetänkande<br /> (Ds Fö 1981:3) Värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor<br /> m. m. I fråga om några av de i sig tämligen blygsamma förslagen från<br /> kommittén avvisar därvid regeringen dessa. Vi syftar då bl. a. på frågan om<br /> det föreslagna försöket för värnpliktiga att få skyddsombuds ställning och<br /> informationen i samhällsfrågor. Här tycks regeringen ha tagit intryck av<br /> den negativa inställning som moderaternas och försvarsmaktens representanter<br /> i kommittén visat. Vidare avvisas tanken på inrättande av en s.k.<br /> skiljenämnd, för vilken vårt partis ledamöter reserverat sig.</p> <p>Som framgår av kommitténs betänkande har frågan om att låta en<br /> värnpliktig skyddsassistent generellt få skyddsombuds befogenhet behandlats<br /> i förarbetena till nuvarande lagstiftning och då avvisats. Som kommittén<br /> påpekar har dock ett antal faktorer tillkommit som kan leda till en<br /> annan syn i dessa frågor. Bakom förslaget om en begränsad försöksverksamhet<br /> ligger rimligen också tanken att frågan, som hittills diskuterats från<br /> principiella utgångspunkter, kan belysas bättre om försök genomförs.<br /> Samtidigt är det klart att man i betänkandet knappast trängt särskilt djupt i<br /> de praktiska frågorna som otvivelaktigt ett försök aktualiserar. Enligt vår<br /> mening bör regeringen se till att en sådan fördjupad belysning äger rum i<br /> syfte att klarlägga förutsättningarna för en försöksverksamhet.</p> <p>Kommittén har också föreslagit att inom ramen för tillgänglig tid för<br /> försvarsupplysning och medborgarinformation skall läggas in sex timmar i<br /> anslutning till ”lämpliga ämnesområden inom försvarsproblematiken”.<br /> Det skall ske under medverkan av de politiska partierna. Regeringen<br /> ställer sig positiv till förslaget men vill ej binda sig för ett visst antal<br /> timmar. För vår del gör vi bedömningen att om syftet med den tänkta</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>37</p> </div> <div class="block ml_3"><p>verksamheten skall nås kan man knappast, i varje fall i ett inledningsskede,<br /> avstå från en viss fixering av timantalet. Vi vill erinra om att försvarskommittén<br /> särskilt utrett frågan om vidgad säkerhetspolitisk debatt. Dess<br /> förslag avsåg närmast insatser på central nivå; värnpliktsinflytandekommitténs<br /> förslag kompletterar detta med en mer lokalt förankrad information<br /> och debatt.</p> <p style="margin-left:3px;">Vad slutligen gäller förslaget om inrättande av ”skiljenämnd", vilket<br /> fördes fram i vår motion 1977/78:428, var syftet med dessa att, för de<br /> frågor i vilka man lokalt ej kommer överens och vilka är av principiellt<br /> viktig natur, inrätta ett särskilt politiskt organ. De socialdemokratiska<br /> företrädarna i kommittén har förordat en sådan lösning (typ försvarets<br /> personalvårdsnämnd). Vi kommer i det följande att föreslå former för det<br /> fortsatta arbetet med inflytandefrågor och återkommer till frågan i detta<br /> sammanhang.</p> <p style="margin-left:3px;">Som konstaterats har förhoppningarna från 1970-talets mitt om en snabb<br /> utveckling av inflytandefrågorna ej infriats, främst beroende på de olika<br /> borgerliga regeringarnas negativa inställning. Men man får också konstatera<br /> att intresset bland de värnpliktiga tycks ha minskat en del. Ett uttryck<br /> för detta är att allt färre deltar i valen till värnpliktskonferensen: åren<br /> 1972—1976 var det 50—52% deltagande, de två senaste åren 36—38. Även<br /> antalet motioner har minskat. Försöken att bilda ett s. k. värnpliktsförbund<br /> har också misslyckats. Detta aktualiserar två viktiga aspekter på den<br /> framtida utvecklingen av värnpliktsinflytandesystemet: den ena gäller vidgade<br /> möjligheter till dialog mellan de värnpliktigas företrädare och myndigheterna,<br /> den andra återkopplingen mellan de värnpliktigas företrädare/<br /> ombud och de värnpliktiga själva.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns en tendens att många smärre frågor om värnpliktsförhållanden<br /> förs tämligen högt upp i myndighetshierarkin. Genom klarare anvisningar<br /> om samrådsskyldighet bör detta kunna undvikas. Det kan också vara en<br /> god väg att t. ex. den värnpliktiga arbetsgruppen och försvarsgrensstabema<br /> kontinuerligt och i ordnade former gemensamt söker finna lösningar<br /> i denna typ av frågor. Genom själva dialogen måste myndigheterna in i ett<br /> samarbete och en samverkan med de värnpliktiga; den kan också bidra till<br /> en ökad stabilitet inom själva värnpliktsrörelsen. Vi vill också påpeka att<br /> genom den s. k. Deprolverksamheten har ökade möjligheter getts för lokal<br /> myndighet att självständigt fatta beslut; detta ökade beslutsutrymme ger<br /> en god grund för att en dialog med de värnpliktiga kan ge ett bra resultat.</p> <p style="margin-left:3px;">Det finns f. n. brister i återkopplingen mellan de valda ombuden vid<br /> värnpliktskonferenserna och ”väljarna”, de värnpliktiga. Denna fråga belystes<br /> av värnpliktsinflytandekommittén, och vissa förslag fördes fram, av<br /> vilka förslaget om en minskning av antalet delegater vid den årliga konferensen<br /> och ett ersättande av milokonferenserna med försvarsgrensvisa<br /> konferenser godtogs. Det kan emellertid ifrågasättas om detta kommer att<br /> vara till fyllest; en möjlighet som kan diskuteras är att söka göra den<br /> 4 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2276</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>38</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">centrala konferensen till mer av en arbetskonferens, vilket också skulle<br /> kunna leda till att den samlades mer än en gång om året. Vi vill i detta<br /> sammanhang också erinra om vad vi tidigare anfört om värnpliktsråd,<br /> utbildningsnämnd och ett politiskt organ för att diskutera frågor av mer<br /> principiell natur.</p> <p>Vad vi här tagit upp bör enligt vår mening bli föremål för diskussioner<br /> mellan företrädare för regeringen, försvarsstab och försvarsgrensstaber<br /> och de värnpliktiga i syfte att mer i detalj identifiera problem och utveckla<br /> inflytandesystem. Detta bör ges regeringen till känna.</p> <p>I vår motion 1980/81:349 föreslog vi att den värnpliktiga arbetsgruppen<br /> skulle tilldelas ytterligare 50000 kr. för biträdeshjälp. Vi upprepar detta<br /> yrkande också i år. Medel bör anvisas under anslaget till försvarsstaben<br /> (E 1).</p> <p>5.4 Lekmannaorgan m. m.</p> <p>Vi har ovan (5.1) med tillfredsställelse konstaterat att den av FLU<br /> föreslagna försöksverksamheten med lekmannainflytande skall påböijas.<br /> En sådan verksamhet har som FLU framhållit flera fördelar, också för försvarsmakten.</p> <p>Vårt parti har i olika sammanhang uttalat sig för att ett starkare lekmannainflytande<br /> skall skapas också på central nivå genom inrättande av lekmannastyrelse<br /> vid en intregrerad försvarsstab och de centrala myndigheterna<br /> där sådana saknas. De socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén<br /> har vidhållit denna vår uppfattning. Enligt vår mening bör en<br /> utredning få till uppgift att lägga fram förslag härom, vilket bör ges regeringen<br /> till känna.</p> <p>6. Övriga delar av totalförsvaret</p> <p>6.1 Inledning</p> <p>Som framgått av vad vi tidigare anfört har vi ansett det vara en viktig<br /> uppgift att inför det nu förestående försvarsbeslutet arbeta för en förstärkning<br /> av de civila delarna av totalförsvaret. Det har också så till vida varit<br /> framgångsrikt som kommittén föreslagit inte oväsentliga höjningar av anslagen<br /> till dessa ändamål. I vissa avseenden har regeringen dock inte följt<br /> upp dessa förslag, vilket är illavarslande.</p> <p>6.2 Civilförsvar</p> <p>Kriser och krig tenderar att i allt större utsträckning få konsekvenser för<br /> civilbefolkningen. Vetskapen härom har lett till att vi i Sverige byggt upp<br /> ett i jämförelse med många andra länder omfattande civilförsvar för att<br /> skydda befolkningen, avhjälpa skador och göra räddningsinsatser. Trots<br /> detta har, som vi framhållit i avsnitt 3, civilförsvarets organisation i dag<br /> flera brister. En av de viktigaste uppgifterna inför detta försvarsbeslut har</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>39</p> </div> <div class="block ml_2"><p>därför enligt vårt partis mening varit att stärka resurserna för befolkningsskyddet.<br /> Det är tillfredsställande att det rått enighet i försvarskommittén<br /> om förslag i denna riktning; det bör utgöra en god grund när förslagen nu<br /> skall omsättas i praktisk handling.</p> <p style="margin-left:3px;">Civilförsvaret har en förhållandevis begränsad krigsorganisation men i<br /> förslagen från försvarskommittén finns en kraftigare markering av verksamhetens<br /> lokala förankring. Vid 1977 års riksdag föreslog vi att civilförsvarets<br /> verksamhet i krig skulle få en starkare kommunal anknytning.<br /> Både principiella och praktiska skäl talar för en sådan lösning.</p> <p style="margin-left:3px;">I en särskild arbetsgrupp under kommittén har nu utretts hur en ökad<br /> samordning mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten skall<br /> gå till. Kommunerna föreslås få ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten<br /> i krig, ay vilket följer ett planläggningsansvar redan i fredstid.<br /> Försvarskommittén har anslutit sig till expertgruppens förslag, vilket<br /> också regeringen gör. Om det skall vara möjligt att påbörja överförandet av<br /> ledningsansvaret till kommunerna senast 1984/85 krävs bl. a. att man<br /> snabbt kommer i gång med den provplanläggning som förordats både av<br /> kommittén och av regeringen. Vi utgår från att regeringen snarast vidtar<br /> erforderliga åtgärder med detta syfte och erinrar om kommitténs förslag<br /> om att en särskild delegation skall få leda detta arbete.</p> <p style="margin-left:3px;">I likhet med vad som utsägs i förarbetena och i propositionen vill vi<br /> understryka att överförande av ledningsuppgiften inte rubbar att staten bär<br /> kostnadsansvaret även i framtiden.</p> <p style="margin-left:3px;">Det andra förslaget som starkare markerar civilförsvarets lokala förankring<br /> är införandet av en hemskyddsorganisation om ca 25000 personer.<br /> Det är en stor utbildningsuppgift som förestår innan denna nya organisation<br /> står klar. Denna organisation kan, som försvarskommittén uttalat, bli<br /> en viktig länk mellan olika myndigheter och befolkningen för ledningen i<br /> krig inte enbart vad gäller civilförsvarsverksamhet utan även för totalförsvaret<br /> som helhet.</p> <p style="margin-left:3px;">Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkningen. För att denna<br /> skall kunna fullgöras krävs inte minst ett väl fungerande förvarnings- och<br /> alarmeringssystem, för vilket en god samverkan behövs mellan civilförsvaret<br /> och flygvapnet. Även om skyddet mot konventionell krigföring alltfort<br /> skall vara huvudinriktningen, har de senaste årens ökade hot om användande<br /> av ABC-vapen ånyo aktualiserat vilka insatser som behövs för<br /> skydd mot insatser av sådana vapen. Våra ansträngningar måste i första<br /> hand vara av politisk natur; det går inte att skydda befolkningen mot<br /> direkta kärnvapenangrepp. Men däremot måste alla rimliga ansträngningar<br /> göras för att åstadkomma bästa möjliga skydd så att skadeverkningarna t.<br /> ex. av kärnvapen som används utanför vårt territorium — kan begränsas.<br /> Det är värdefullt att försvarskommittén och propositionen gett en samlad<br /> redovisning av det arbete som kan göras; denna avslöjar samtidigt de<br /> blottor som finns. Det är nödvändigt att totalförsvarets myndigheter nu</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>40</p> </div> <div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">med kraft griper sig an uppgiften att förbättra skyddet mot ABC-vapen i<br /> alla totalförsvarsgrenar. Utan att några särskilda motiv anges tar regeringen<br /> inte konkret ställning till förslaget att utbilda vapenfria tjänstepliktiga<br /> inom området skydd mot ABC-stridsmedel. För vår del utgår vi från att<br /> behövligt kompletterande underlag snarast tas fram.</p> <p>För civilförsvarets del ser vi det som särskilt viktigt med förverkligandet<br /> av det föreslagna skyddsmasksprogrammet, inte minst för barnens del.</p> <p>Skyddsrumsbyggandets omfattning har primärt styrts av bostadsbyggandets<br /> storlek samt under de senare åren genom skyddsrumsplanerna. Nu<br /> föreslås ytterligare ett prioriteringsinstrument, skyddsplaner, varigenom<br /> det skall bli möjligt att bl. a. mer effektivt utnyttja skyddstillgångarna.<br /> Under de senaste åren har bostadsbyggandet successivt sjunkit till en för<br /> efterkrigstidsförhållanden mycket låg nivå. Samtidigt har byggnad skostnaderna<br /> stigit starkt. Vårt parti har i andra sammanhang lagt fram förslag om<br /> åtgärder för att stimulera ny- och ombyggnation av bostäder m. m. Därigenom<br /> möjliggörs också ett större skyddsrumsbyggande. Den produktion av<br /> skyddsrum utan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar<br /> som föreslås av kommittén och i propositionen med syfte att avhjälpa en<br /> del av existerande brister får även bedömas som värdefull från den allmänna<br /> utgångspunkten att öka investeringarna i byggandet.</p> <p>För krigsorganisationen inom civilförsvaret kommer en väsentlig kvalitetsförbättring<br /> att kunna ske, bl. a. genom att praktiskt taget all brandpersonal<br /> placeras i räddningstjänsten och genom att vapenfria skall utnyttjas<br /> för olika uppgifter. Detta visar att det bör vara möjligt att få en ökad<br /> kvalitet i organisationen utan att ta det principiellt betänkliga steget att<br /> göra avkall på den allmänna värnplikten.</p> <p>Försvarskommittén föreslog i sitt slutbetänkande att civilförsvar utom<br /> skyddsrum för perioden 1982/87 skulle tilldelas 1 780 milj. kr. samt för<br /> nästa budgetår 320 milj. kr. I propositionen görs nu en begränsning för<br /> 1982/83 till 312,5 milj. kr., vilket vi kan tillstyrka under förutsättning att<br /> dessa medel återges under perioden. Vidare har man satt in ordet ”högst”<br /> före det totala rambeloppet 1 780; detta kan enligt vår mening leda till<br /> oklarhet beträffande civilförsvarets inriktning. Riksdagen bör därför lägga<br /> fast de ekonomiska resurserna i enlighet med kommitténs förslag. Vi vill<br /> påpeka att medan regeringen för det militära försvaret föreslår ett uttryckligt<br /> beslut om de ekonomiska resurserna 1982/87, saknas motsvarande<br /> viljeinriktning för civilförsvaret.</p> <p>För civilförsvaret förestår således utomordentligt viktiga beslut att genomföra.<br /> Successivt skall också ökade medel tillföras organisationen. Inte<br /> minst kommer detta att kräva en koncentration av den ansvariga myndighetens<br /> insatser.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>41</p> </div> <div class="block ml_2"><p>6.3 Ekonomiskt försvar</p> <p>För det ekonomiska försvaret förestår också en omvandlingsprocess. I<br /> försvarskommitténs betänkande har, enligt tankegången från överstyrelsen<br /> för ekonomiskt försvar (ÖEF), överlevnadsbehoven skjutits i förgrunden,<br /> med en koncentration på livsmedel, beklädnad, värme och sjukvård<br /> samt därtill hörande stödfunktioner. I åtskilliga avseenden avviker emellertid<br /> regeringens förslag från de uttalanden och rekommendationer som<br /> gjorts i förarbetena. Vi kommer i det följande främst att uppehålla oss vid<br /> de frågor där vi har en från regeringen avvikande mening.</p> <p>Att bedöma karaktär av och längd på kriser och krig har varit en<br /> utgångspunkt för det ekonomiska försvarets planering. Det har varit naturligt<br /> med den koncentration som funnits sedan länge till lagring och administrativ<br /> beredskap. När nu avsikten är att kunna spela på ett bredare<br /> register blir en lika naturlig strävan att frigöra planeringen från sådana<br /> antaganden. I propositionen görs här en bindning till att man då skall utgå<br /> från olika ettåriga kriser. Som framhållits av de socialdemokratiska ledamöterna<br /> i kommittén beträffande beklädnadsprogrammet måste man också<br /> beakta erforderlig tid för omställning av produktionsapparaten, erforderlig<br /> tid för yrkesutbildning, svårigheter att få ett ransoneringssystem att genast<br /> fungera effektivt etc.</p> <p>Enligt vår mening äger denna uppfattning också en vidare giltighet; man<br /> kan inte slaviskt för alla verksamheter följa ett visst antagande om krisers<br /> längd, även om självklart kravet på konsistens i den övergripande planeringen<br /> är betydelsefullt.</p> <p>I kommitténs betänkande har som ett av alternativen till beredskapslagring<br /> angetts att avtal om krishandelsimport redan i förväg skulle kunna<br /> tecknas med andra länder. Ett konkret exempel härpå är avtalet om ammoniakförsöijningen.<br /> Vi har inga invändningar mot denna typ av avtal under<br /> den i propositionen angivna förutsättningen, nämligen att den noga måste<br /> värderas mot vår utrikespolitik.</p> <p>Som ett annat alternativ till lagring har både av ÖEF och försvarskommittén<br /> tagits fram att ge näringslivet ett ökat ansvar. Eftersom detta<br /> rymmer en hel del komplicerade frågeställningar har en utredning begärts.<br /> Regeringen har dock ansett att man först vill studera hur andra länder<br /> agerar på detta område. För vår del instämmer vi i uttalandet från ÖEF:s<br /> generaldirektör att det i och för sig är bra att man studerar utländska<br /> förhållanden men att det likväl är fredskrislagringen i Sverige som skall<br /> utredas. Vi vill därtill lägga som argument för att utredningsarbetet bör<br /> komma i gång snarast att medel för den föreslagna fredskrislagringen av<br /> metaller endast beviljas för 1982/83 och då genom att reservationsmedel<br /> tas i anspråk. Riksdagen bör därtill begära att utredningen tillsätts skyndsamt.</p> <p>Vi övergår härmed till att kommentera de olika programmen inom ekonomiskt<br /> försvar.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>42</p> </div> <div class="block ml_5"><p>På livsmedelssidan har nyligen försöijningen vid en avspärrning resp.<br /> under krig studerats. Båda studierna visar det stora beroendet av vissa<br /> råvaror etc. som inte finns i landet. Studierna har också klargjort nödvändigheten<br /> av att det finns en rimlig försöijningsförmåga i alla delar av<br /> landet. Vad som därvid också måste uppmärksammas mer än hittills är den<br /> koncentration av både livsmedelsindustrier och varulager som skett; detta<br /> är en fråga som civilbefälhavaren särskilt bör studera. I fråga om beredskapslagringen<br /> har en omstrukturering av lagren rekommenderats, bl. a.<br /> för att minska lagren av brödsäd. Detta vill dock regeringen inte genomföra<br /> utan att några motiv för detta avsteg från planeringen redovisas. Enligt vår<br /> mening bör den avsedda omstruktureringen kunna genomföras, varigenom<br /> medel kan frigöras för andra åtgärder som är av betydelse för det ekonomiska<br /> försvaret.</p> <p>På beklädnadsområdet, som behandlas mycket kortfattat i totalförsvarspropositionen,<br /> konstaterar vi att regeringens förslag innebär en väsentlig<br /> minskning av ambitionerna, inte bara i förhållande till ÖEF:s förslag utan<br /> även i förhållande till innevarande års medel. Det innebär en allvarlig risk<br /> för att försöijningstryggheten på beklädnadsområdet äventyras och därmed<br /> också målsättningen för det ekonomiska försvaret. Ytterligare medel<br /> behöver därför ställas till förfogande. Därtill återkommer vi under avsnitt</p> <p>7. I en särskild motion kommer vi även att behandla regeringens särskilda<br /> tekoproposition.</p> <p>Inom energiprogrammet föreslår regeringen flera avvikelser från hittills<br /> gällande principer och lagstiftning. Oljelagringsfonden upphör och dess<br /> tillgångar (över 800 milj. kr.) tillförs statsbudgeten som en budgetförstärkning;<br /> beredskapsavgiften förvandlas till en skatt; oljelagringsprogrammet<br /> sträcks ut ett par år; ett täckningsanslag förs upp på budgeten för<br /> att täcka eventuella prishöjningar. Principbeslut föreslås för beredskapslagring<br /> av ångkol och naturgas men genomförandet uppskjuts eftersom<br /> flera frågor sägs vara olösta i samband med en lagring.</p> <p>Avvecklingen av oljelagringsfonden m. m. är främst att betrakta som<br /> budgetpolitiska åtgärder, vilka syftar till att långsiktigt ta in mer pengar till<br /> statskassan. Mot denna bakgrund kan vi tillstyrka dem. I detta sammanhang<br /> bör dock också erinras om arbetet inom energiskatteutredningen.</p> <p>När det gäller utsträckningen i tid av oljelagringsprogrammet innebär<br /> detta givetvis en ökad risktagning som får vägas mot den besparing som<br /> kan göras statsfinansiellt och bytesbalansmässigt. En förutsättning är också<br /> att vi kan uppnå de besparingar på energiområdet som avsetts, vilket i<br /> sin tur kräver en offensiv energipolitik. Vi har i vår motion 1981/82:1609<br /> lagt fram flera förslag som syftar bl. a. till att uppnå en sådan. Genomförs<br /> dessa förslag kan också regeringens här framlagda förslag accepteras.</p> <p>Oljelagringskommittén har lagt fram förslag om beredskapslagring av<br /> ångkol och naturgas. I propositionen ställer sig också regeringen i princip<br /> bakom förslagen men vill utan närmare motivering uppskjuta genomföran</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>43</p> </div> <div class="block ml_2"><p>det. Vi utgår ifrån att regeringen snarast återkommer med förslag om<br /> genomförandeåtgärder; detta är motiverat inte bara av försörjningsberedskapsskäl<br /> utan också av hänsyn till dem som skall sköta lagringen. Dessa<br /> behöver få klarhet om grunderna för denna. I fråga om kolanvändning vill<br /> vi hänvisa till vår motion 1981/82:1609 där förslag läggs fram med syfte att<br /> styra kolintroduktionen.</p> <p>I propositionen presenteras också en budgetteknisk nyhet, nämligen ett<br /> särskilt täckningsanslag för att bekosta eventuellt ökade priser på råolja<br /> och gasbensin. Täckningsanslag används som regel när det t. ex. gäller att<br /> ha en buffert för att täcka statliga åtaganden som i förväg inte låter sig<br /> preciseras, bl. a. vid utställande av garantier åt företag. Med detta nya<br /> anslag, som synes vara en typisk kompromissprodukt, skapas en ny princip;<br /> det kan anmärkas att man för det ekonomiska försvaret från försvarskommittén<br /> avvisat tanken på särskilda prisregleringsmedel. Skulle priset<br /> på här aktuella varor stiga väsentligt och det bedöms nödvändigt att inte ge<br /> avkall på beräknade inköpsvolymer kan medel begäras på tilläggsbudget.<br /> Detta ger också riksdagen en bättre överblick över kostnaderna för det<br /> ekonomiska försvaret. Något nytt anslag bör därför ej skapas.</p> <p>Förändringarna i försörjningsberedskapen kan ske snabbt om industrier<br /> som är vitala för en viss verksamhet får svårigheter. Därför krävs som<br /> försvarskommittén framhållit en frihet i anslagssystemet men också att<br /> man disponerar erforderliga resurser för insatser för t. ex. produktionsstöd<br /> och för forskning och utveckling kring substitut. Genom att vi föreslår<br /> ökade satsningar på beklädnadsprogrammet, kan de ointecknade medel<br /> som finns under ifrågavarande anslag användas för här nämnda typer av<br /> åtgärder.</p> <p>6.4 Psykologiskt försvar</p> <p>Det psykologiska försvaret skiljer sig från annan totalförsvarsverksamhet<br /> genom att någon särskild organisation inte har till uppgift att upprätthålla<br /> försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda. Vi litar<br /> i det avseendet på vår demokratis inneboende styrka och på en fri debatt,<br /> där inte minst folkrörelser har en viktig roll. Denna grundläggande inriktning<br /> måste vidmakthållas.</p> <p>Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar har därför getts främst<br /> planerande uppgifter. Försvarskommittén har betonat att en annan av<br /> nämndens verksamheter bör förstärkas något, nämligen forskningen. En<br /> viss ökning föreslås också i propositionen (+100000 kr.). Samtidigt sägs<br /> att en värdering och inriktning av forskningsresurserna vid nämnden och<br /> FOA bör göras och en målsättning fastställas. Man måste därvid dock<br /> beakta den skilda inriktning som de båda myndigheterna har så att inte<br /> onödigt arbete läggs ned på omfattande utredningar om deras uppgifter.</p> <p>På informationsområdet har Centralförbundet Folk och försvar sedan<br /> länge en förstarangsställning när det gäller att stimulera den säkerhets- och</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>44</p> </div> <div class="block ml_4"><p>försvarspolitiska debatten. Därutöver finns också totalförsvarets upplysningsnämnd<br /> (TUN), inrättad år 1962.</p> <p>Nämnden har till uppgift att i fred främja upplysningen om totalförsvaret<br /> och genom rådgivning till totalförsvarets myndigheter samordna upplysningsverksamheten.</p> <p>Avsikten torde ha varit att verksamheten inom totalförsvarets upplysningsnämnd<br /> skulle ha begränsad omfattning. Nämnden tilldelades inte<br /> heller några medel för anställande av personal. I stället fick en befattningshavare<br /> i försvarsdepartementet till uppgift att vid sidan av andra åligganden<br /> vara sekreterare i TUN.</p> <p>TUN har trots sina begränsade resurser gjort flera insatser för att förbättra<br /> informationen om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Det har<br /> bl. a. skett genom att nämnden i samverkan med andra organ såsom<br /> Centralförbundet Folk och försvar och totalförsvarsmyndigheterna tagit<br /> fram skrifter och audiovisuella hjälpmedel för skolbruk och andra ändamål.</p> <p>I propositionen föreslås nu att TUN i ett läge med krig i Europa, men då<br /> vårt land inte är direkt hotat, skall intensifiera sin verksamhet.</p> <p>Informationen till allmänheten i ett läge som det beskrivna är en viktig<br /> men komplicerad fråga. Som det anges i propositionen har förberedelser<br /> vidtagits, så att det ökade informationsbehovet i ett sådant läge skall kunna<br /> tillgodoses. Om det skall ske genom TUN eller/och genom någon av de<br /> andra angivna myndigheterna eller organisationerna bör bedömas med<br /> hänsyn till de särskilda omständigheter, som råder i det akuta läget. Därvid<br /> kan man inte bortse från risken att ett statligt organ i ett krisläge utvecklas<br /> till ett propagandaorgan. Formuleringen att TUN i det här beskrivna läget<br /> skall ”intensifiera sin verksamhet” bör riksdagen därför inte nu ta ställning<br /> till.</p> <p>6.5 Sjukvård och socialtjänst</p> <p>I fredstid är våra krav på samhällets sociala serviceåtgärder stora. Under<br /> en lång tid har också allt större resurser avsatts för att möta människornas<br /> behov av sjukvård och hälsovård, barnomsorg osv. Dessa resurser<br /> utgör samtidigt grunden för vad samhället behöver förfoga över i tider av<br /> kriser och krig. Genom att vi får allt fler utbildade för vårduppgifter av<br /> olika slag förbättras samhällets beredskap inför sådana situationer.</p> <p>Men likväl behövs det kompletterande insatser för att sjukvården och<br /> socialtjänsten skall kunna svara mot ett läge där vi är avspärrade eller blir<br /> indragna i krigshandlingar. Vi har i flera motioner under de senaste åren<br /> pekat på de mycket stora eftersläpningar som föreligger i fråga om försörjningen<br /> med förbrukningsmateriel. Såväl socialstyrelsen som försvarskommittén<br /> har understrukit att det är nödvändigt att komma till rätta med detta<br /> problem om vi skall få ett uthålligt försvar. De ekonomiska satsningar som<br /> föreslagits i förarbetena får därför anses vara behövliga.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>45</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Sorn framhålls i propositionen är barnomsorgen av betydelse för att<br /> effektivt kunna utnyttja totalförsvarets personal. Den eftersläpning som nu<br /> sker, där utbyggnaden bara motsvarar drygt en tredjedel av den i 1976 års<br /> riksdagsbeslut förutsedda, är därför allvarlig även från dessa utgångspunkter.<br /> Desto viktigare blir det att den föreslagna beredskapsplanläggningen<br /> genomförs.</p> <p>Försvarskommittén hade föreslagit att en femårig planeringsram skulle<br /> fastställas också för sjukvården i krig m. m. Vidare föreslog kommittén att<br /> socialstyrelsen skulle få bemyndiganden enligt de fleråriga anskaffningsplaner<br /> som presenterats i programplanen. Regeringen anser emellertid att<br /> eftersom formerna för ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen<br /> ytterligare skall prövas skall någon flerårig ram ej fastställas.</p> <p>Alldeles oavsett om denna prövning av ansvarsfördelningen kommer till<br /> stånd och om den skulle leda till ett minskat kostnadsansvar från statsverkets<br /> sida och ett ökat från sjukvårdshuvudmännens är det betydelsefullt att<br /> man också på detta område får en planeringsinriktning att arbeta efter.<br /> Försvarskommittén avser just att åstadkomma detta. Försvarskommitténs<br /> förslag till femårig ram bör därför gälla. Denna behöver inte innebära att en<br /> ändring i ansvarsfördelningen kommer till stånd, om riksdagen finner detta<br /> lämpligt. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad vi här yrkat.</p> <p>6.6 Utbildning av vapenfria tjänstepliktiga</p> <p>I försvarskommitténs betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret<br /> diskuteras bl. a. hur de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret<br /> skall utnyttjas och därvid också de vapenfria tjänstepliktiga. Kommittén<br /> underströk betydelsen av att dessa utbildas och krigsplaceras i uppgifter<br /> som är av betydelse för totalförsvaret vid beredskapstillstånd och i krig.<br /> Vidare påpekade kommittén vikten av att tiden mellan ansökan om vapenfri<br /> tjänst och inryckningen hålls så kort som möjligt.</p> <p>Under 1980/81 disponerade arbetsmarknadsstyrelsen 650000 tjänstgöringsdagar<br /> för grundutbildning och repetitionsutbildning, vilket innebar att<br /> (1 800+1 000) 2 800 fick utbildning. För 1982/83 föreslås ett oförändrat antal<br /> dagar. Antalet beviljade ansökningar är dock väsentligt större eller 3 600 år<br /> 1981 (en ökning från 1980 med 1 000); för i år förutser vapenfrinämnden en<br /> lika stor beviljning. I sammanhanget kan påminnas om att antalet ansökningar<br /> ökar (1981 var det ca 4 100). Regeringen tycks i och för sig vara<br /> medveten om att antalet tjänstgöringsdagar behöver ökas men hänskjuter<br /> denna behövliga ökning till programplaneperiodens senare del, vilket leder<br /> till ökade köer. Den av AMS föreslagna ökningen med 100000 dagar skulle<br /> i och för sig vara motiverad, men det torde inte vara möjligt att med ett<br /> riksdagsbeslut i slutet av maj utnyttja en så stor ökning. Vi föreslår därför<br /> att antalet tjänstgöringsdagar utökas till 700000 år 1982/83.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>46</p> </div> <div class="block ml_4"><p>7. Anslagsberäkningar</p> <p>7.1 Inledning</p> <p>I detta avsnitt redovisar vi våra förslag till anslagsberäkningar i anledning<br /> av totalförsvarspropositionen. Avvikelserna från regeringen avser det<br /> militära försvaret och det ekonomiska försvaret (innefattande också livsmedels-<br /> och arbetskraftsprogrammen).</p> <p>7.2 Militärt försvar</p> <p>Som framgår av avsnitt 4.8 yrkar vi att utgiftsramen för det militära<br /> försvaret för nästa budgetår fastställs till 16525000000 kr. (prisläge februari<br /> 1981). Liksom i propositionen innefattas därvid anslagen under littera A<br /> samt till FOA. Med beaktande av beräknad prisreglering kommer utfallet<br /> därvid att understiga regeringsförslaget med 100 milj. kr. Härav faller 15<br /> milj. kr. på prisregleringsanslaget (A 5).</p> <p>I avsnitt 5.2 har vi förordat en höjning av dagersättningen till de värnpliktiga<br /> med sammanlagt 40,3 milj. kr. Detta innebär en höjning av anslagen<br /> till försvarsgrenarnas anslag för ledning och förbandsverksamhet till<br /> 4541900000 kr. för arméförband, 1419 milj. kr. för marinförband och<br /> 2338500000 kr. för flygvapenförband.</p> <p>1 avsnitt 5.3 har vi förordat en förstärkning av biträdeshjälpen för den<br /> värnpliktiga arbetsgruppen. För detta ändamål bör 50000 kr. anvisas under<br /> anslaget Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet.</p> <p>Den utveckling av krigsorganisationen vi förordar ställer mindre krav på<br /> bemyndiganden än regeringens. Vi vill i detta sammanhang påpeka att den<br /> krigsorganisatoriska utvecklingen av regeringsförslaget inte alltid framstår<br /> som särskilt klar; vid ett bifall till våra förslag kan det därför komma i fråga<br /> för regeringen att hålla inne beviljade bemyndiganden.</p> <p>Under arméns materielanslag bör bemyndiganden medges för<br /> 2035500000 kr. Anslaget bör bl. a. som en följd härav uppföras med<br /> 1230706000 kr.</p> <p>I fråga om marinen bedömer vi att bemyndiganderamen bör fastställas<br /> till 1379300000 kr. och anslaget Marinförband: Materielanskaffning till<br /> 1009 milj. kr.</p> <p>Vad gäller flygvapenförband har vi i avsnitt 4.4 satt upp bestämda villkor<br /> för ett riksdagsbeslut om flygplansanskaffningen. Endast under förutsättning<br /> att dessa uppfylls är vi beredda att godta bemyndigandena för JASprojektet<br /> under anslagen Flygvapenförband: Materielanskaffning och<br /> Flygvapenförband: Forskning och utveckling.</p> <p>De begärda bemyndigandena bör dock justeras till 8970600000 kr. för<br /> materielanslaget och till 9382390000 kr. för forsknings- och utvecklingsanslaget.<br /> Anslaget bör uppföljas med 2089650000 kr. (D 2) och 688 milj.<br /> kr. (D 4).</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>47</p> </div> <div class="block ml_3"><p>7.3 Ekonomiskt försvar</p> <p>Vi har i avsnitt 6.3 framhållit att ytterligare medel måste anvisas om det<br /> skall vara möjligt att upprätthålla en rimlig försöijningsberedskap på beklädnadsområdet.<br /> Under anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder<br /> bör därför ytterligare 30 milj. kr. anvisas för beklädnadsprogrammet<br /> (inkl. behövliga åtgärder på skoområdet) varför anslaget bör uppföras<br /> med 1523 555 000 kr. Av i samma avsnitt anförda skäl bör inte något nytt<br /> anslag för att täcka eventuella prishöjningar på oljeprodukter uppföras i<br /> budgeten.</p> <p>I avsnitt 6.3 har vi föreslagit att, såsom föreslagits i förarbetena till<br /> försvarspropositionen, en omstrukturering skall ske inom livsmedelsprogrammet<br /> så att en minskning sker av lagringen av brödsäd och en ökning<br /> av lagringen av gödselmedlen. Denna senare ökning bör dock efter företagna<br /> utredningar kunna göras något mindre än vad jordbruksnämnden föreslagit.<br /> Som en följd härav bör anslaget Inköp av livsmedel m. m. för<br /> beredskapslagring kunna sänkas till 30 milj. kr.</p> <p>7.4 Ekonomiskt försvar: programmet Arbetskraft</p> <p>Vi har i avsnitt 6.6 föreslagit en utökad kapacitet för utbildning av<br /> vapenfria tjänstepliktiga. Antalet tjänstgöringsdagar bör nästa budgetår<br /> fastställas till 700000, vilket är 50000 fler än i regeringens förslag. Vi<br /> beräknar merkostnaden härför till 5 milj. kr.</p> <p>I avsnitt 5.2 har vi lagt fram förslag om en höjning av dagersättningen<br /> med 3 kr. utöver regeringens förslag. Detta medför en kostnadsökning med<br /> ca 2 milj. kr.</p> <p>Våra förslag innebär således att under anslaget Totalförsvars verksamhet<br /> (arbetsmarknadsdepartementet) anvisas ytterligare 7 milj. kr.</p> <p>8. Hemställan</p> <p>Med stöd av det anförda hemställs</p> <p style="margin-left:47px;">1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta<br /> utveckling som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:47px;">2. att riksdagen godkänner den grundläggande inriktning för det<br /> militära försvaret som redovisats i motionen,</p> <p style="margin-left:47px;">3. att riksdagen godkänner vad som i motionen förordats om ekonomiska<br /> resurser för det militära försvaret under perioden 1982/<br /> 83-1986/87,</p> <p style="margin-left:47px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om krigsorganisationens utveckling,</p> <p style="margin-left:47px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts om beredskapsfrågor,</p> <p style="margin-left:47px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om personalorganisafionernas medverkan i ut</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_40"><p>48</p> </div> <div class="block ml_7"><p style="margin-left:18px;">redningen om krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl,</p> <p style="margin-left:18px;">7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om den tidsmässiga inriktningen av utredningsarbetet<br /> om de gemensamma myndigheterna m. m.,</p> <p style="margin-left:18px;">8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om samordning av försvarsstaben och försvarsgrensstaberna,</p> <p style="margin-left:18px;">9. att riksdagen godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffningen<br /> som förordats i motionen,</p> <p style="margin-left:18px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om vissa underhållsfrågor inom försvaret,</p> <p style="margin-left:18px;">11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om de värnpliktigas medinflytande,</p> <p style="margin-left:18px;">12. att riksdagen godkänner den målsättning för ökning av vämpliktsförmånema<br /> som angetts i motionen,</p> <p style="margin-left:18px;">13. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga höjs<br /> med 4 kr. om dagen den 1 juli 1982,</p> <p style="margin-left:18px;">14. att riksdagen för budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för<br /> det militära försvaret till 16525000000 kr. i prisläget februari<br /> 1981,</p> <p style="margin-left:18px;">15. att riksdagen</p> <p style="margin-left:18px;">a) till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för<br /> budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2485000000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">b) till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret<br /> 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4541 900000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">c) bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel<br /> m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av<br /> 2035500000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">d) till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83<br /> anvisar ett förslagsanslag av 1230706000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">e) till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret<br /> 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1419000000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">f) bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel<br /> m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av<br /> 1379300000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">g) till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83<br /> anvisar ett förslagsanslag av 1009000000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">h) till Flygförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret<br /> 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2338500000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">i) bemyndigar regeringen medge att beställningar av materiel<br /> m. m. för flygförband får läggas ut inom en kostnadsram — under<br /> de av riksdagen under punkt 9 angivna förutsättningarna — inom<br /> en kostnadsram av 8970600000 kr.,</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_39"><p>49</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:18px;">j) till Flygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret<br /> 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2089650000 kr.,<br /> k) bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för<br /> flygvapenförband - under de av riksdagen under punkt 9 givna<br /> förutsättningarna - får läggas ut inom en kostnadsram av<br /> 9382390000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">1) till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret<br /> 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 688000000 kr.,<br /> m) till Operativ ledning m. m.: Ledning av förbandsverksamhet<br /> för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 504950000<br /> kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">16. att riksdagen godkänner vad som förordats i motionen beträffande<br /> resurser för civilförsvaret under perioden 1982/83-1986/87,</p> <p style="margin-left:18px;">17. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av tjänst som heltidsanställd<br /> sekreterare vid totalförsvarets upplysningsnämnd,</p> <p style="margin-left:18px;">18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br /> motionen anförts om totalförsvarets upplysningsnämnds arbetsuppgifter,</p> <p style="margin-left:18px;">19. att riksdagen begär att en utredning om ansvarsfördelningen<br /> stat-näringsliv i fråga om lagrings verksamheten inom det ekonomiska<br /> försvaret tillsätts skyndsamt,</p> <p style="margin-left:18px;">20. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för<br /> budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av<br /> 1523555000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">21. att riksdagen avslår regeringens förslag om uppförande av ett<br /> nytt anslag, benämnt Särskilda kostnader för oljelagring, på<br /> statsbudgeten,</p> <p style="margin-left:18px;">22. att riksdagen godkänner att en femårig ram anvisas för hälso- och<br /> sjukvården i enlighet med vad som förordats i motionen,</p> <p style="margin-left:18px;">23. att riksdagen till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring<br /> för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av<br /> 30000000 kr.,</p> <p style="margin-left:18px;">24. att riksdagen beslutar att antalet utbildningsdagar för vapenfria<br /> tjänstepliktiga för budgetåret 1982/83 fastställs till 700000,</p> <p style="margin-left:18px;">25. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet (arbetsmarknadsdepartementet)<br /> för budgetåret 1982/83 anvisar ytterligare 7000000<br /> kr.</p> </div> <div class="block ml_10" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_42" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_57" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2276</p> </div> <div class="block ml_41"><p>50</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Stockholm den 24 mars 1982</p> <p>OLOF PALME (s)</p> <p>CURT BOSTRÖM (s)<br /> INGVAR CARLSSON (s)<br /> HANS GUSTAFSSON (s)<br /> LILLY HANSSON (s)</p> <p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br /> PAUL JANSSON (s)</p> <p>GÖRAN KARLSSON (s)<br /> OLLE WESTBERG (s)<br /> i Hofors</p> </div> <div class="block ml_24"><p>MAJ-LIS LANDBERG (s)<br /> ESSEN LINDAHL (s)</p> <p>LISA MATTSON (s)</p> <p>THAGE PETERSON (s)<br /> ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br /> INGVAR SVANBERG (s)<br /> LARS ULANDER (s)<br /> VALTER KRISTENSON (s)</p> </div> <div class="block ml_29"><p>Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_49" /> <div class="block ml_52" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_38" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_44" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_45" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_19" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_12" /> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_39" /> <div class="block ml_55" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_9" /> </div> </div> 0 OLOF PALME s 1 undertecknare 0 CURT BOSTRÖM s 2 undertecknare 0 INGVAR CARLSSON s 3 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 4 undertecknare 0 LILLY HANSSON s 5 undertecknare 0 LENA HJELM-WALLÉN s 6 undertecknare 0 PAUL JANSSON s 7 undertecknare 0 GÖRAN KARLSSON s 8 undertecknare 0 OLLE WESTBERG s 9 undertecknare 0 MAJ-LIS LANDBERG s 10 undertecknare 0 ESSEN LINDAHL s 11 undertecknare 0 LISA MATTSON s 12 undertecknare 0 THAGE PETERSON s 13 undertecknare 0 ANNA-GRETA SKANTZ s 14 undertecknare 0 INGVAR SVANBERG s 15 undertecknare 0 LARS ULANDER s 16 undertecknare 0 VALTER KRISTENSON s 17 undertecknare G5022276 Olof Palme m. fl. mot_198182__2276.pdf 1540774 pdf Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) https://data.riksdagen.se/fil/11DF4B17-2F8A-4E62-8670-34308745800E