3097320 G5022272 1981/82 2272 mot mot Motion 1981/82:2272 Hans Lindblad Motion Motion 2272 0 1982-03-24 00:00:00 2014-11-03 23:13:03 2014-11-03 00:00:00 Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) Hans Lindblad html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022272/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022272 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022272 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_39"><p>9</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Motion 1981/82:2272<br /> Hans Lindblad</p> <p>Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta<br /> utveckling (prop. 1981/82:102)</p> <p>Totalförsvaret har en lång rad brister. Inom militärt försvar saknas i<br /> flera avseenden modern materiel. Andelen allsidigt användbara förband<br /> har gått ned kraftigt. Hittills har försvarsmakten planerats utifrån förutsättningen<br /> att man skall kunna reparera brister sedan man fått en internationell<br /> förvarning i form av ökad spänning innan en konflikt blir akut.<br /> Försvarskommittén har visat att vi mer än tidigare måste räkna med<br /> möjligheten av överraskande inledda anfall. Det gör att vi inte som tidigare<br /> kan ha stora brister inbyggda. Försvarsmakten måste snabbare kunna<br /> mobilisera. Särskilt behövs snabbare transport till övre Norrland. Sjukvården<br /> måste förbättras. Övervakningen av luftterritoriet och av omgivande<br /> hav — även under vattnet — behöver förstärkas. Alltför få av våra markstridsförband<br /> har tillräcklig rörlighet och skydd mot s. k. yttäckande vapen,<br /> från artilleri och flyg. Ytterst få av brigaderna kan användas för<br /> anfallsstrid — i verkligheten kanske bara de fyra pansarbrigaderna. Mot<br /> en angripare med kraftigt artilleri torde de övriga förbanden ha ytterst små<br /> möjligheter att röra sig.</p> <p>Mot den här bakgrunden är det nödvändigt att söka utnyttja anslagen<br /> till militärt försvar så effektivt som möjligt. Av statsfinansiella skäl är det<br /> svårt att ge försvaret ökade resurser. Moderniseringsbehov måste i stället<br /> klaras genom rationaliseringar av drift och underhåll så att pengar frigörs<br /> för investeringar i krigsorganisationen.</p> <p>Detta är bakgrunden till att försvarskommittén förordat rationaliseringar<br /> i fredsorganisationen. Ett antal förband kan läggas ned, och vid kvarvarande<br /> förvaltningar, staber, förband, skolor och andra myndigheter ska<br /> verksamheten också rationaliseras.</p> <p>Om inte rationaliseringar görs kommer man — inom samma ekonomiska<br /> ram — att få en kraftig kvalitativ försvagning av försvaret i förhållande<br /> till vad som vore möjligt. Också regionalpolitiken talar i samma riktning,<br /> eftersom det är lättare att ta regionalpolitiska hänsyn vid val av förbandsindragning<br /> än i fråga om försvarsindustrin. Vi har infanteriregementen på<br /> 15 orter, men vi har oftast bara en ort för tillverkning av ett visst slags<br /> försvarsmateriel: handeldvapen (Eskilstuna), övervattensfartyg (Karlskrona),<br /> torpeder (Motala), bandvagnar (Örnsköldsvik), flygmotorer<br /> (Trollhättan) eller artilleri (Karlskoga).</p> <p>Försvarskommitténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor föreslog<br /> ett antal förbandsindragningar och andra förändringar. Propositionen går<br /> emot utskottet på tre avsnitt, och alla dessa leder till fördyrningar. Inom</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82: 2272</p> </div> <div class="block ml_42"><p>10</p> </div> <div class="block ml_4"><p>angiven ekonomisk ram leder detta till ett sämre och svagare försvar.<br /> Några operativa skäl till att ge ett på detta sätt försämrat försvar har inte<br /> angivits. Anser man att försvaret kan ha en lägre ambitionsnivå finns likväl<br /> skäl genomföra alla möjliga rationaliseringar — och i så fall ta till vara<br /> besparingen i form av minskade statsutgifter.</p> <p>De tre exempel jag tänker på gäller I 3 i Örebro, P 2 i Hässleholm och<br /> frågan om beriden högvakt i Stockholm.</p> <p>Arméchefen, ÖB och försvarskommitténs arbetsutskott har föreslagit att<br /> I 3 dras in, medan Fo-staben blir kvar i Örebro.Propositionen föreslåratt<br /> I 3 behålls.</p> <p>Som grund för försvarskommitténs ställningstaganden angående fredsorganisationens<br /> utveckling ligger bl. a. omfattningen av grundutbildningskontingenten.<br /> Det arbetsutskott inom kommittén som berett fredsorganisationsfrågorna<br /> konstaterar att tillgången på värnpliktiga som skall utbildas<br /> redan nu överstiger utbildningskapaciteten motsvarande sex till åtta<br /> förband. Detta överskott i utbildningskapacitet ökar enligt arbetsutskottet<br /> vid mitten av 1990-talet motsvarande ytterligare tre, fyra förband.</p> <p>Försvarskommittén ansåg att det vid den slutliga prövningen av de<br /> fredsorganisatoriska förändringarna från värnpliktssociala synpunkter<br /> borde övervägas om ett eller ett pär av de till nedläggning föreslagna<br /> förbanden borde behållas t. v. Överbefälhavarens utredning i denna fråga,<br /> som lämnades till regeringen i december 1981, visar att minst 7 000 fler<br /> värnpliktiga kan grundutbildas under perioden 1982/83 — 1986/87 utan<br /> att något av de fredsförband som han eller försvarskommitténs arbetsutskott<br /> föreslagit till nedläggning behöver behållas. Därmed kan antalet<br /> värnpliktiga som med nuvarande planeringsinriktning grundutbildas först<br /> tre år efter inskrivning minskas till att stämma med önskemålen i detta<br /> avseende.</p> <p>I propositionen föreslås nu att ett av de till nedläggning föreslagna<br /> förbanden behålls därför att belastningen på fredsorganisationen skulle bli<br /> något för stor. Ett bibehållande av ett förband skulle dessutom göra det<br /> möjligt att successivt minska det antal värnpliktiga som tvingas fullgöra sin<br /> grundutbildning två år efter inskrivning.</p> <p>Enligt propositionen bör den ökade grundutbildning som kraven på att<br /> lösa ovan nämnda värnpliktssociala frågor medför samt tidigarelagd<br /> grundutbildning av arbetsmarknadspolitiska skäl komma att medföra att<br /> I 3 med Fo 51 behålls.</p> <p>Jag delar föredragande statsrådets uppfattning att en viss utökning av<br /> grundutbildningskontingenten bör ske de närmaste åren för att reducera<br /> de problem som många värnpliktiga får om lång tid hinner förflyta mellan<br /> inskrivning och grundutbildning. Av överbefälhavarens redovisning framgår<br /> emellertid att denna fråga kan lösas utan att något av de till nedläggning<br /> föreslagna förbanden behålls. Enligt min mening måste skälen för att<br /> behålla ett fredsförband vara andra och starkare än de som redovisas i</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2272</p> </div> <div class="block ml_39"><p>11</p> </div> <div class="block ml_2"><p>propositionen för att förslagen från ett i denna fråga enigt arbetsutskott<br /> inom försvarskommittén skall ändras.</p> <p>Utvecklingen av grundutbildningskontingenten visar att det blir nödvändigt<br /> med en fortsatt anpassning av fredsorganisationen under 1990-talet.<br /> Propositionens förslag att dels lösa problemen med senarelagd grundutbildning,<br /> dels behålla I 3 innebär att kraven på fortsatta minskningar av<br /> fredsorganisationen tidigareläggs till början av 1990-talet. Enligt propositionen<br /> bör sådana åtgärder fastställas i nästa försvarsbeslut. Förslaget<br /> innebär att försvaret skall behålla ett förband, vars produktionskapacitet<br /> inte behövs enligt överbefälhavarens och arbetsutskottets bedömning. Såvitt<br /> jag kan bedöma måste vid behandlingen av fredsorganisationens utveckling<br /> 1987 i stort sett samma förband komma att bedömas för nedläggning<br /> som 1978 års försvarskommitté behandlat om inte riksdagen nu kan<br /> underkänna de överväganden överbefälhavaren och arbetsutskottet gjort<br /> eller kan tillföra nya argument som tidigare förbisetts. Ett bibehållande av<br /> I 3 även genom 1987 års försvarsbeslut kommer därför att innebära att<br /> motsvarande utbildningkapacitet måste dras in på andra orter. Skulle<br /> däremot I 3 komma att dras in genom beslut 1987 kommer ett beslut 1982<br /> i enlighet med propositionens förslag att framstå som ett kraftigt slöseri<br /> med resurser.</p> <p>Propositionens förslag om I 3 innebär att fredsorganisatonen under<br /> perioden 1982—1992 tillåts vara 230 milj. kr. dyrare än vad överbefälhavaren<br /> och försvarskommittén utgått ifrån. Detta innebär att materielanskaffningar<br /> av motsvarande storlek måste utgå ur planeringen eller senareläggas.<br /> Det är omöjligt att nu förutse hur en sådan begränsning skall<br /> genomföras. Ytterst kommer den emellertid att dels försvaga krigsorganisationen,<br /> dels få industripolitiska konsekvenser genom minskad utläggning<br /> av materielbeställningar motsvarande överslagsvis ca 1 000 årsverken.<br /> Överbefälhavarens och försvarskommitténs förslag, som innebär att<br /> möjligheter uppstår till kraftfulla åtgärder för att begränsa de negativa<br /> effekterna därav, förbyts mot en situation, där konsekvenser av en utebliven<br /> materielbeställning på en arbetsmarknadsmässigt utsatt ort kan resultera<br /> i behov av snabba och oplanerade arbetsmarknadsåtgärder.</p> <p>I propositionen föreslås vidare att Skånska trängregemente! (T 4) samlokaliseras<br /> med Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm på P2:s<br /> nuvarande område.</p> <p>Flera utredningar har konstaterat att fredsorganisationen för pansarutbildningen<br /> i Skåne är orationell. Försvarets fredsorganisationsutredning<br /> (FFU) prövade flera alternativ. De två slutliga alternativen innebar att P 2<br /> lades ner och att förbandets utbildningsansvar fördes över till P 6/Fo 11<br /> (alt. C) eller att pansarutbildningen i Revingehed organisatoriskt stod kvar<br /> i försvarsområdesregementet i Ystad men samordnades med motsvarande<br /> utbildning i Hässleholm av chefen för P 2 (alt. D). Utredningen föreslog<br /> alternativ D som innebar att stabs- och trossutbildningen skulle samlas till</p> </div> <div class="block ml_22" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_27" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_57" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2272</p> </div> <div class="block ml_41"><p>12</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Hässleholm samt att stridsfordonsutbildningen på lång sikt skulle samlas<br /> till Revingehed. I proposition 1977/78:65 behandlas FFU:s förslag. Föredragande<br /> statsrådet ansåg därvid att den föreslagna organisationen kunde<br /> leda till oklara och komplicerade ledningsförhållanden. Det borde ankomma<br /> på regeringen att besluta om organisationen i Hässleholm och Revingehed.</p> <p>Även arbetsutskottet för fredsorganisationsfrågor inom 1978 års försvarskommitté<br /> fann pansarutbildningen i Skåne orationell. Utskottet fann<br /> att en sammanslagning av P2 och P7 till ett pansarregemente i Revingehed<br /> var det bästa alternativet. Det stämde överens med överbefälhavarens<br /> förslag till kommittén i maj 1981. I programplanen 1982—1987 — överbefälhavarens<br /> slutliga förslag — förordas däremot en sammanslagning av<br /> P2 och T 4 i Hässleholm. P2:s och P7:s pansarutbildning skall dock<br /> samordnas. Utskottet fann för sin del att endast sammanslagningen av P 2<br /> och P 7 ger möjligheter till en förbandsomsättning som samtidigt tillgodoser<br /> krav på krigsplacering direkt efter grundutbildningen av i huvudsak<br /> fulltalig, samövad pansarbataljon, krav på en rationell utbildning samt<br /> krav på en enkel ledning av utbildningen. Utskottet föreslog emellertid att<br /> de berörda myndigheterna t. v. fortsätter sin verksamhet i nuvarande etablissement.<br /> Möjligheterna att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm<br /> borde, enligt utskottet, utredas ytterligare före ett slutligt beslut.</p> <p>Två parlamentariska utredningar har alltså under senare år kommit<br /> fram till likartade förslag till pansarorganisation i Skåne med pansarutbildning<br /> i Kristianstad och Revingehed. Utan motivering föreslås emellertid<br /> nu i propositionen att sådan utbildning bör bedrivas på tre platser.<br /> Enligt propositionen ger även denna lösning besparingar och skapar förutsättningar<br /> att öka samordningen mellan P 2:s och T 4:s verksamhet och<br /> resurser i Hässleholm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkt.</p> <p>Pansarförbanden är våra viktigaste markstridsförband. Det är därför<br /> viktigt att utbildningsmässiga och organisatoriska förutsättningar skapas<br /> för en rationell grundutbildning av dessa förband. Ett av de starkaste<br /> kraven är därvid att utbildning leder fram till samövade bataljoner — i<br /> huvudsak fulltaliga — som kan krigsplaceras direkt efter grundutbildningen,<br /> repetitionsutbildas och behållas samlade i krigsorganisationen så länge<br /> som möjligt. Detta krav kan endast tillgodoses på ett rationellt sätt efter<br /> sammanslagning av P2:s och P7:s stridsfordonsutbildning till en plats.<br /> Jag anser detta krav helt dominerande. Det borde inte kunna slås ut av<br /> kommunalekonomiska skäl eller av strävan att uppnå vinster i Hässleholm<br /> genom sammanslagning av så olika verksamheter som de som bedrivs av<br /> pansar- och trängförband (i det senare fallet t. ex. sjukvårds-, slakteri- och<br /> transportutbildning).</p> <p>Vinsterna är dessutom mindre än dem som uppnås vid en koncentration<br /> till Revingehed. Beslutet bör vara att åstadkomma en rationell fredsorganisation<br /> som tillgodoser krigsorganisationens krav på samövade bataljo</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2272</p> </div> <div class="block ml_39"><p>13</p> </div> <div class="block ml_2"><p>ner. En sådan organisation inrymmer flera möjligheter att lösa de beredskapsfrågor<br /> som propositionen endast antyder. De långsiktiga arbetsmarknadsproblemen<br /> i nordvästra Skåne förefaller inte vara så komplexa<br /> att försvarsmaktens effektivitet i fred och krig skall minskas av dessa skäl.<br /> Sådana problem bör kunna lösas genom att till Hässleholm lokalisera<br /> annan verksamhet ur försvaret eller från annan statlig sektor. Exempel på<br /> lämpliga försvarsverksamheter att flytta till Hässleholm kan vara central<br /> trängutbildning, södra värnpliktskontoret och militärpolisutbildning. Vidare<br /> behålls stridsvagnsverkstaden i Hässelholm. Kommunen kan därför<br /> få ungefär lika många försvarssysselsatta som i propositionens förslag.</p> <p>Jag anser vidare att en samlokalisering av P 2 och T 4 till P 2:s område<br /> på ett allvarligt sätt griper in i trängförbandens verksamhet. Det slutliga<br /> målet för trängtruppernas utveckling borde vara att med T 4 som grund<br /> skapa ett trängcentrum där truppslagets utbildning och utveckling ges<br /> speciella förutsättningar. Om T 4 slås samman med P 2 försitts den sista<br /> möjligheten till en sådan långsiktig lösning, eftersom övriga trängförband<br /> också kommer att integreras med andra förband till garnisonsmyndigheter.</p> <p>I fråga om den beridna högvakten i Stockholm sade försvarskommitténs<br /> arbetsutskott att ”för försvarets del är beriden tjänst inte nödvändig. Utskottet<br /> konstaterar att försvaret inte längre har några beridna förband.<br /> Garnisonstjänsten bör bedrivas utgående från att så små avsteg som möjligt<br /> görs från utbildningen mot krigsuppgifter. Beriden garnisonstjänst<br /> med värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen bör därför<br /> utgå.”</p> <p>Under remissbehandlingen och även tidigare har klart visats att det<br /> största intresset för bibehållen beriden högvakt inte finns inom försvaret<br /> utan hos Stockholms kommun och olika organ knutna till turistnäringen.<br /> Det är mot denna bakgrund naturligt att Stockholms kommun och andra<br /> direkt intresserade betalar verksamheten, eftersom man därifrån anser den<br /> så angelägen.</p> <p>Försvaret kan inte utifrån sina utgångspunkter finna beriden högvakt<br /> angelägen i ett läge när man har skriande brist på t. ex. helikoptrar för<br /> sjuktransport och utrustning för att kunna störa en angripares telekommunikationer.</p> <p>Jag anser dessutom att man principiellt inte kan använda värnpliktiga<br /> för fredstida riduppgifter helt vid sidan av det försvarsmässigt motiverade.<br /> Antingen behövs hela utbildningstiden för att soldaten skall utbildas för<br /> sin krigsuppgift eller också är utbildningstiden för omfattande, och i så<br /> fall bör vi avkorta värnpliktsutbildningens längd över huvud. Men tanken<br /> att vissa värnpliktiga skall ges ridutbildning inom ett försvar som inte har<br /> en enda häst i krigsorganisationen är orimlig.</p> <p>Jag anser alltså att ridutbildning av värnpliktiga skall upphöra av ekonomiska<br /> och principiella skäl. Det hindrar inte att beriden högvakt fortsät</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82: 2272</p> </div> <div class="block ml_42"><p>14</p> </div> <div class="block ml_5"><p>ter. De redan ridutbildade finns ju i stort antal, och i åtminstone 15 —20 år<br /> bör det vara möjligt att på frivillig väg — genom lämplig ersättning — få<br /> redan utbildade att ställa upp de gånger per år då beriden högvakt förekommer.<br /> Det är rimligen så att denna personal då också får större rutin och<br /> därmed blir bättre i uppgiften än värnpliktiga kan bli när de bara rider<br /> några få gånger. Att andra än värnpliktiga under grundutbildning kan<br /> användas i beriden högvakt är självklart — den beridna musikkåren är ett<br /> exempel på det.</p> <p>På längre sikt får sannolikt en viss nyutbildning ske, i takt med att äldre<br /> personal inte längre står till buds. Sådan utbildning — av yngre män och<br /> kvinnor — bör då naturligen skötas på frivillig väg, t. ex. genom avtal med<br /> föreningar eller klubbar. Försvarsmakten kommer inte att vara kompetent<br /> inom hästområdet, medan det civilt finns ett stort antal hästkunniga.</p> <p>Med hänvisning till ovanstående hemställs</p> <p style="margin-left:44px;">1. att riksdagen beslutar att I 3 i Örebro läggs ned,</p> <p style="margin-left:44px;">2. att riksdagen beslutar att P 2 i Hässleholm läggs ned i samband<br /> med att annan verksamhet förläggs till kommunen,</p> <p style="margin-left:44px;">3. att riksdagen beslutar att grundutbildning av värnpliktiga för<br /> beriden högvakt snarast upphör.</p> <p>Stockholm den 24 mars 1982</p> </div> <div class="block ml_5"><p>HANS LINDBLAD (fp)</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_17" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_36" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_55" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>LiberTryck Stockholm 1982</p> </div> </div> </div> 0 HANS LINDBLAD fp 1 undertecknare G5022272 Hans Lindblad mot_198182__2272.pdf 128328 pdf Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) https://data.riksdagen.se/fil/7048D28E-BAD4-495F-BB56-5DD7E5104887