3097319 G5022271 1981/82 2271 mot mot Motion 1981/82:2271 Björn Körlof Motion Motion 2271 0 1982-03-24 00:00:00 2014-11-03 23:13:02 2014-11-03 00:00:00 Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) Björn Körlof html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022271/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022271 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022271 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p style="text-align:right;">Mot. 1981/82</p> <p style="text-align:right;">2271-2272</p> <p>Motion<br /> 1981/82:2271<br /> Björn Körlof</p> <p>Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta<br /> utveckling (prop. 1981/82:102)</p> <p>Inledning</p> <p>Moderata samlingspartiet har i partimotion 1981/82:2018, avsnittet Säkerhetspolitik<br /> och försvar under rubriken Fredsorganisationen,bl.a. uttalat<br /> att fredsorganisationsfrågorna är politiskt känsliga eftersom neddragning<br /> eller nedläggning av fredsförband kan få både lokala och regionala<br /> konsekvenser för försvarsvilja och sysselsättning. Mot denna bakgrund,<br /> sägs det i motionen, är det angeläget att så långt sekretessen gör det möjligt<br /> förankra och levandegöra krigsorganisationens förband och insatser i<br /> medborgarnas medvetande.</p> <p>I denna motion framläggs vissa förslag syftande till att inför 1987 års<br /> försvarsbeslut skapa ett underlag för fredsorganisationsbeslut som tydligt<br /> och konsekvent låter krigsorganisationsutvecklingen vara styrande för<br /> fredsorganisationens struktur.</p> <p>Motionens idéer och förslag åskådliggörs i allt väsentligt med exempel<br /> från arméns krigs- och fredsorganisation men kan och bör med smärre<br /> modifieringar också utnyttjas inom marinens och flygvapnets motsvarande<br /> organisationer.</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Bakgrund</p> <p>När 1901 års härordning beslutades i Sverige, var sammanhanget mellan<br /> freds- och krigsorganisation entydigt och de dåvarande högre förbanden<br /> i krig, arméfördelningarna, var den sammanhållande enheten.</p> <p>Fredsorganisationen innebar en ständig indelning i sex arméfördelningar,<br /> var och en inom sitt särskilda rekryterings- och mobiliseringsområde.<br /> En arméfördelning bestod i såväl fred som krig av stab, två infanteribrigader,<br /> ett kavalleri- och ett artilleriregemente samt en trängkår. Infanteribrigaden<br /> var inte något högre förband i nutida mening utan en ren truppslagsenhet<br /> om brigadchef med adjutanter och två infanteriregementen.</p> <p>Arméfördelningschefens uppgift i fred var att krigsplanlägga, förbereda<br /> mobilisering men framför allt att vidareutbilda samtliga regementens befäl<br /> och samöva förbanden av samtliga truppslag till ett funktionsdugligt högre<br /> förband genom varje år genomförda fälttjänstövningar.</p> <p>1925 års härordning slopade två arméfördelningar. Den tredje bataljo</p> </div> <div class="block ml_2"><p>1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2271-2272</p> </div> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_34" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82: 2271</p> </div> <div class="block ml_43"><p>2</p> </div> <div class="block ml_5"><p>nen upplöstes vid infanteriregementena. Det konsekventa sammanhanget<br /> freds/krigsorganisation blev mindre men man eftersträvade att så långt<br /> möjligt bevara det på såväl fördelnings- som regementsnivå.</p> <p>1936 års härordning innebar att antalet krigsfördelningar utökades till<br /> sex men fick inte i alla delar direkt motsvarighet i fred. Genom att antalet<br /> infanteriregementen per fördelning minskades till tre kunde dock sammanhanget<br /> freds/krigsorganisation i vad avsåg sådana regementen bevaras.</p> <p>Genom 1942 års försvarsbeslut försvann begreppet arméfördelningsområde.<br /> Sex militärområden på fastlandet under militärbefälhavare (MB)<br /> med både operativt och territoriellt ansvar organiserades. Men uppgiften<br /> att utbilda högre förband kvarstod. För detta ändamål blev arméfördelningschefen<br /> nu ställföreträdande MB och krigsplacerades alltjämt som<br /> chef för en inom militärområdet organiserad fördelning, vars utbildning<br /> han alltså hade praktisk möjlighet att ta ansvaret för. Utöver de sex<br /> dittillsvarande krigsfördelningarna skulle emellertid fyra nyuppsättas.<br /> Chefer för dessa blev bl. a. de tre truppslagsinspektörerna för infanteri,<br /> pansar och artilleri, allt enligt riksdagens beslut. Statsmakterna följde<br /> alltjämt det fasta sammanhanget mellan freds- och krigsorganisation.</p> <p>Utökningen av antalet krigsfördelningar till tio framtvingade emellertid<br /> en dubblering vid femton infanteriregementen, som nu skulle organisera<br /> två fältregementen. Motsvarande skedde vid artilleriet. Regementschefen/översten<br /> blev chef för det ena, överstelöjtnanten för det andra. Det<br /> omedelbara sammanhanget mellan freds- och krigsorganisation, som tidigare<br /> så konsekvent tillämpats, började upplösas.</p> <p>Ytterligare en reform i anslutning till 1942 års beslut bör redovisas.<br /> Tidigare hade infanteriregementscheferna haft det fredstida ansvaret för<br /> de krigstida försvarsområdena (Fo) jämte alla landstorms- (numera lokalförsvars-)<br /> förband med därtill hörande omfattande territoriell krigsplanläggning.<br /> Erfarenheterna från hösten 1939 och mobiliseringen 1940 var<br /> inte positiva beträffande denna infanteriregementschefens extra uppgift.<br /> Riksdagen beslöt därför att avskilja Fo-uppgiften och att införa särskilda<br /> Fo-befälhavare med staber redan i fred. I detta avseende fullföljde sålunda<br /> statsmakterna konsekvent tanken på direkt sammanhang mellan fredsoch<br /> krigsorganisation.</p> <p>Effekterna av upplösningen av sammanhanget mellan ett infanteriregementes<br /> freds- och krigsorganisation började emellertid framträda efter<br /> andra världskrigets slut. I början på 1950-talet omvandlades fältinfanteriregementena<br /> till infanteribrigader genom att tillföras artilleri, luftvärn,<br /> ingenjörs- och trängenheter. Pansarbrigader fanns sedan 1942. Men tidigt<br /> framträdde en tendens att betrakta krigsförbandsövningen som en angelägenhet<br /> främst för lägre förband: bataljon och kompani. På brigadnivån<br /> övades ett år lednings-, understöds- och underhållsenheterna, ett annat år<br /> skytte- resp. pansarbataljoner. Det blev ingen samträning av krigsbrigaden</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82:2271</p> </div> <div class="block ml_39"><p>3</p> </div> <div class="block ml_2"><p>på motsvarande sätt som tidigare skett med fältregemente och t. o. m.<br /> fördelning.</p> <p>Genom 1968 års försvarsbeslut inträdde ett nytt skede i brigadutvecklingen.<br /> De ekonomiska resurserna gavs ej för att modernisera samtliga<br /> brigaders organisationsbestämmande materiel, stridsfordon, artilleri och<br /> luftvärn. Återstående brigader (hälften av dem var redan indragna) fick<br /> därmed även materiellt en sämre kvalitet.</p> <p>Debatten om försvarets utveckling har därför under många år lidit av att<br /> sammanhanget mellan och skillnaden mellan försvarsmaktens krigsorganisation<br /> och dess fredsorganisation för många medborgare framstått som<br /> oklar, ja, t. o. m. varit okänd. Det som tidigare kallades härordning, dvs.<br /> just den totala strukturen i särskilt arméns freds- och krigsorganisation,<br /> har sönderfallit i ett antal svårgripbara element vars inbördes sammanhang<br /> ter sig alltmer lösryckt.</p> <p>Denna grundläggande svaghet i diskussionsförutsättningarna leder till<br /> flera egenartade konsekvenser för svensk försvarsdebatt.</p> <p style="margin-left:14px;">1. Många medborgare uppfattar sin orts eller regions fredsförband också<br /> som ortens eller regionens försvar i händelse av krig vilket har gett det<br /> s. k. militärkommunala komplexet obehörigt stor tyngd i debatten.</p> <p style="margin-left:14px;">2. Styrkan och rörligheten i försvarsmaktens krigsorganisation framstår<br /> som okänd eller diffus vilket kan leda till en underskattning av vårt<br /> lands försvarsförmåga.</p> <p style="margin-left:14px;">3. Försvarsvilja och vaktslående kring ett starkt försvar löper risk att<br /> kanaliseras till ett bevarande av en orationell och dyrbar fredsorganisation<br /> medan minskningar eller försämringar i krigsorganisationen passerar<br /> utan verklig diskussion.</p> <p style="margin-left:14px;">4. Diskussion och debatt om försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet<br /> får en tendens att koncentreras till förutsättningarna för<br /> fredsförbandens inneliggande åldersklass medan diskussion om repetitionsutbildning<br /> och övningar med större krigsförband blir svåråtkomlig</p> <p style="margin-left:14px;">5. Materielförnyelse och teknisk utveckling inom krigsorganisationen<br /> kopplas inte till enskilda förband som således får ökad slagkraft utan<br /> till vapensystemet som sådant med risk för att vapensystemets funktion<br /> och betydelse i förbandsstrukturen förloras. Luftvärnsrobotar blir rätt<br /> och slätt robotar, inte luftvärnskompanier i en brigad.</p> <p>Flera faktorer har medverkat till denna skevhet i uppfattningarna.</p> <p style="margin-left:14px;">1. I synnerhet arméns fredsförband har en mycket lång tradition i svenska<br /> folkets medvetande genom övertagandet av de ursprungliga landskapsregementenas<br /> folkliga förankring och deras till namnet knutna insatser<br /> i vårt lands krigshistoria. Det bör dock i detta sammanhang observeras<br /> att det var landskapsregementenas ursprungliga roll som krigsorgani</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2271</p> </div> <div class="block ml_42"><p>4</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:14px;">sationsregementen som skänkte dem deras förankring i folkmedvetandet.</p> <p style="margin-left:17px;">2. Nuvarande benämningar på arméns högre förband inom krigsorganisationen,<br /> fördelningar, brigader, Fo-grupper m. m. har ingen naturlig<br /> förankring i befolkningens medvetande. Detta sammanhänger bl. a.<br /> med att de omgärdas med en långt driven sekretess.</p> <p style="margin-left:17px;">3. Stommen i arméns fältförband, brigaderna och deras sammansättning<br /> som krigsförband efter mobilisering med enheter som grundutbildats<br /> vid flera olika fredsförband från olika truppslag ger för den oinvigde,<br /> även för de värnpliktiga, ett komplicerat intryck.</p> </div> <div class="block ml_5"><p style="margin-left:17px;">Krigs- och fredsorganisation</p> <p>Arméns krigsorganisation består i sin grundstruktur av dels fältförband,<br /> dels lokalförsvarsförband. Huvudtanken vad gäller arméstridskrafternas<br /> utnyttjande i krig är att lokalförsvarsförband skall ha en förutsedd lokalt<br /> bunden uppgift eller gruppering, medan fältförbanden med växlande militärpolitiska<br /> och operativa lägen förutses kunna koncentreras till försvar<br /> av olika hotade delar av landet. Härvid kan lokalförsvarsförband och<br /> fältförband sammanföras under enhetlig ledning under t. ex. en fördelning<br /> eller ett försvarsområde, varvid lokalförsvarsförband utnyttjas för fördröjnings-<br /> och försvarsuppgifter syftande till att möjliggöra kraftsamlade anfall<br /> för de moderna rörliga och eldkraftiga fältförbanden.</p> <p>Detaljer rörande sådan planläggning för förbandens utnyttjande i krig<br /> måste med nödvändighet omgärdas med sekretess.</p> <p>Totalförsvarspropositionen anger en inriktning vad gäller arméns krigsorganisation<br /> som vad avser fältförbanden innebär tio infanteribrigader 77,<br /> fem Norrlandsbrigader, fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad.<br /> Kvarvarande åtta äldre infanteribrigader behålls t. v. med mycket begränsad<br /> materielförnyelse. En av dessa äldre brigader utgår, enligt överbefälhavarens<br /> planering, ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talet.</p> <p>Skälen för den i propositionen föreslagna minskningen av fredsorganisationen<br /> är främst två: den under 1990-talet minskande vpl-kontingenten<br /> för grundutbildning och behovet av ytterligare kostnadsbesparingar till<br /> förmån för krigsorganisationen. Båda skälen kan helt accepteras. I propositionen<br /> framhålls emellertid också att en fortsatt anpassning av fredsorganisationen<br /> torde bli nödvändig i början av 1990-talet. Vilka förbandsindragningar<br /> och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i nästa<br /> försvarsbeslut. Enligt min uppfattning är det angeläget att denna fortsatta<br /> anpassning blir väl planerad och ingår i en långsiktigt utformad struktur<br /> för försvarsmaktens krigs- och fredsorganisation. Den skall grundas på<br /> krigsförbandens behov.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2271</p> </div> <div class="block ml_40"><p>5</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Enighet föreligger att de kvalificerade fältförbanden, dvs. i första hand<br /> brigaderna, skall prioriteras. Deras beredskap och slagkraft skall särskilt<br /> tillgodoses. I förarbetet till försvarskommitténs betänkande framhöll ÖB<br /> i detta syfte att principen för utveckling av arméns fredsorganisation bör<br /> vara att som stomme i största möjliga utsträckning bevara de brigadproducerande<br /> infanteri- och pansarregementena. En successiv och ökad samordning<br /> borde ske genom att förband ur specialtruppslagen anslöts till<br /> denna stomme. Specialtruppslagens särskilda kompetens måste dock bibehållas.<br /> Försvarskommittén och dess arbetsutskott delade ÖB:s uppfattning<br /> och framhöll att överskottet av utbildningskapacitet vid sådana regementen<br /> därför borde fyllas upp med annan utbildning i den mån det var<br /> ekonomiskt försvarbart. ÖB hade anfört att denna nya princip tar tid och<br /> kräver investeringar. De övervägda alternativen hade därför ”för närvarande”<br /> (maj 1981) inte bedömts lämpliga att genomföra.</p> <p>Överbefälhavaren anser (propositionen bil. 2, s. 56) att det är väsentligt<br /> att brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred<br /> samt att de brigadproducerande infanteri- och pansarregementena i största<br /> möjliga utsträckning bör behållas.</p> <p>Försvarskommittén ”vill understryka vikten av att de kvalificerade fältförbanden<br /> prioriteras före övriga markstridsförband. De kvalificerade<br /> fältförbanden skall utvecklas så att de utnyttjande vår terräng och våra<br /> övriga speciella förutsättningar kan samlas och insättas för att inom avgränsade<br /> geografiska områden slå även en motståndares modernaste enheter"<br /> (FK 78 II, s. 152).</p> <p>De 20 moderna och 8 äldre brigaderna behöver därför stöttas upp av<br /> erforderligt antal brigadorganiserande infanteri- eller pansarregementen,<br /> där även utbildningen av i första hand brigadledning och de stridande<br /> skytte- och pansarbataljonerna äger rum.</p> <p>Här ges en möjlighet att omedelbart och i ett sammanhang återställa inte<br /> bara sambandet utan också sammanhanget mellan freds- och krigsorganisation:<br /> utbildande och organiserande brigadregemente — en eller två<br /> brigader med ett klart chefssamband.</p> <p>De 20 moderna brigaderna bör rimligen kvarstå under lång tid. De 8<br /> äldre brigaderna kan komma att försvinna. Men de kan också i ett efter<br /> hand uppväxande krisläge upprustas och t. o. m. utökas till antalet. De<br /> brigadorganiserande infanteri- och pansarregementena bör därför bli de<br /> fasta punkterna, hörnstenarna i fredsorganisationen.</p> <p>Det torde ej vara realistiskt att, trots helhetssynen en eller två brigader<br /> — ett brigadregemente, till 20 garnisoner förlägga grundutbildning av<br /> samtliga truppslag. Utbildningsenheterna blir för små. I garnisoner med<br /> redan i dag flera truppslag representerade erbjuds dock möjligheter.</p> <p>Det är här MB bör ha sin roll i utbildningssammanhanget genom arméinspektören.</p> <p>Arméinspektören bör på MB:s uppdrag svara för att milots brigadchefer</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82: 2271</p> </div> <div class="block ml_42"><p>6</p> </div> <div class="block ml_5"><p>får disponera de resurser ur övriga truppslag som erfordras för befäls- och<br /> förbandsutbildning. Med stöd av dessa resurser samövar brigadchefen<br /> brigadstab och direkt underställda chefer.</p> <p>Ambitionen skall vara att brigaden vid KFÖ organiseras i sin helhet.<br /> Avsteg kan godtas med högst en skytte- resp. pansarbataljon. Det är<br /> nämligen brigaden som är krigsförbandet. Hela systemet måste samtränas.<br /> Alla de över fem tusen som ingår i en brigad skall bibringas känslan att<br /> tillhöra ”samma lag”, Älvsborgs-, Bohus-, Dalabrigaden osv.</p> <p>Att inkalla brigaden i dess helhet ställer mycket stora krav på det<br /> brigadorganiserande regementet. Här måste MB med arméinspektör ingripa<br /> och stötta upp med milots samlade resurser.</p> <p>Enligt min uppfattning bör nu en långsiktig plan för fredsorganisationens<br /> utveckling, stödd på försvarsbeslut 1982, uppgöras. Den efter hand<br /> minskande värnpliktskontingenten skall härvid utnyttjas i kostnadsbesparande<br /> syfte. Men samtidigt skall inom fredsorganisationens ram åtgärder<br /> vidtas för att utan extra kostnad höja beredskapen och stärka slagkraften<br /> hos de 20 brigader som såväl ÖB som försvarskommittén och departementschefen<br /> prioriterat. Detta innebär att de 20 moderna och 8 äldre<br /> brigaderna i krig skall motsvaras av ett för deras produktion och omsättning<br /> rationellt antal brigadregementen i fred. 1 erforderligt antal av dessa<br /> bör även inrymmas en artilleri-, eller en ingenjör-, eller en trängenhet osv.,<br /> så att utbildningskapaciteten utnyttjas helt. På så sätt bibehåller vi det antal<br /> brigadregementen, som de prioriterade brigadernas beredskap och slagkraft<br /> kräver. Därtill kommer några truppslagscentra. MB svarar liksom i<br /> dag för att varje brigadregemente får samöva med samtliga truppslag.</p> <p>Återstående fredsregementens etablissement kan då successivt frigöras.<br /> Genom att planen tidigt fastställs och genomförs i långsam takt begränsas<br /> de sociala och kommunalpolitiska verkningarna. Yrkesbefälet med yrkesarbetande<br /> hustrur och egnahem slipper plötslig flyttning till annan garnisonsort.<br /> Kommunerna kan planera för förändringar på lång sikt. Det s. k.<br /> militärkommunala komplexet behöver inte gå till aktion. Det har med sin<br /> lokaliseringspolitiska tyngd i alltför hög grad tillåtits dominera under<br /> 1960- och 1970-talet.</p> <p>Genom att i god tid fastställa detta långsiktiga slutmåls principer kan<br /> byggnadsverksamheten inom försvarsmakten inriktas mot vad som slutligt<br /> är nödvändigt och i tiden onyttiga eller onödiga investeringar undvikas,<br /> allt för att åstadkomma hög beredskap och stor personell och materiell<br /> slagkraft hos krigsförbanden och effektivitet i fredsorganisationen.</p> <p>Slutligen bör också i samma syfte understrykas att motsvarande samordning<br /> även bör kunna åstadkommas över försvarsgrensgränserna. Detta<br /> gäller särskilt inom garnison, där brigadregemente inte förekommer.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2271</p> </div> <div class="block ml_39"><p>7</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Förankra krigsorganisationens förband hos befolkningen</p> <p>Också från synpunkten att i ökad grad förankra och levandegöra krigsorganisationens<br /> förband och insatser i medborgarnas medvetande ter sig<br /> fältförbandens brigader viktigast.</p> <p>Lokalförsvarsförbanden har om än ännu ej en hos medborgarna upplevd<br /> förankring i bygden dock enklare och bättre förutsättningar att nå ett<br /> sådant syfte. De lyder i vart fall inledningsvis under en territoriell militär<br /> chef, oftast försvarsområdesbefalhavare, och kan således enkelt kopplas<br /> till ett län med allt vad det innebär av samverkan med civila myndigheter,<br /> frivilligförsvar osv.</p> <p>Enligt min uppfattning bör en strävan vara att så långt som möjligt söka<br /> utgå från denna i krig förutsedda lokala eller i vart fall territoriella bundenhet<br /> och genom namnsättning och presentation för medborgarna i resp.<br /> län ge dem ökad förankring.</p> <p>Lokalförsvarsförbanden i ett Fo/län kan t. ex. benämnas ”Lokalförsvarsförbanden<br /> i Kopparbergs län”.</p> <p>De bör bära något igenkänningstecken på uniform som anknyter till<br /> namn eller vapen för resp. län. Benämningen Fo-grupp med sifferbeteckning<br /> som nu anknyter till nummer på försvarsområde bör utgå och varje<br /> län bör ha sin första, andra eller tredje grupp. Benämningen bör således<br /> vara t. ex. ”Första Kopparbergsgruppen”, ”Andra Kopparbergsgruppen”<br /> osv.</p> <p>För fältförbandens del, i allt väsentligt rör det sig om brigader, bör de<br /> ursprungliga landskapsregementenas namn utnyttjas.</p> <p>Huvudansvaret för mobilisering och utbildning av de största komponenterna<br /> i resp. brigad åvilar, som nämnts, i dag ett fredsförband, ett<br /> infanteri- eller pansarregemente.</p> <p>Med denna förutsättning är enligt min mening den naturliga kopplingen<br /> mellan krigs- och fredsorganisationen given samt också utgångspunkten<br /> för den folkliga förankringen av fältförbanden. Fredsförbanden måste<br /> presenteras som en utbildningsplats, en sammanhållen militär skola, inte<br /> såsom ett förband för krig vilket det heller inte är.</p> <p>Våra brigader måste, mot denna bakgrund, ges en helt annan förankring<br /> hos medborgarna i stort och hos de värnpliktiga.</p> <p>Den värnpliktige som inrycker till grundutbildning rycker in till en<br /> utbildningsplats, men han skall utbildas i ett krigsförband, t. ex. en bataljon<br /> i en modern infanteribrigad. Från första början är därför hans roll i och<br /> känsla för krigsförbandet det väsentliga.</p> <p>Brigaden, dess sammansättning i stort, dess namn och dess chef måste<br /> därför bli en levande verklighet för de värnpliktiga.</p> <p>Denna samhörighet med krigsförbandet och inte med utbildningsplatsen<br /> ter sig desto mer viktig för de värnpliktiga som utbildas vid specialtruppslagen.<br /> För dem som t. ex. vid ett fredsträngregemente utbildas i en<br /> underhållsbataljon avsedd att ingå i en infanteribrigad som mobiliserar på</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82: 2271</p> </div> <div class="block ml_42"><p>8</p> </div> <div class="block ml_5"><p>annan plats i landet, under annat fredsförbands ansvar och där brigaden<br /> kan komma att utnyttjas i krig på ytterligare helt annan plats i landet, är<br /> krigsförbandet den enda länk som ger en meningsfull sammanhållning i<br /> stort.</p> <p>Brigadernas antal och sammansättning i stort är redan något som inte<br /> sekretessbeläggs. Vad som nu måste prövas är att, i likhet med många<br /> andra länder, ge dem individuella namn och klargöra vilka fredsförband<br /> som ”står faddrar” för vilka brigader. Härigenom kan brigaderna naturligen<br /> anknyta till de ursprungliga landskapen, större städer eller annan<br /> förankring som är naturlig.</p> <p>Brigadcheferna bör kunna framträda inför värnpliktiga och allmänhet<br /> på ett naturligt sätt och fastare och mer enhetligt kunna påverka befälsutbildning<br /> och repetitionsutbildning av brigadens olika delar med hänsyn<br /> till förutsedd krigsuppgift. I likhet med vad som tidigare sades om lokalförsvarsförbanden<br /> bör också varje enskild brigad ha något uniformsemblem.</p> <p>Många brigader har redan utvecklat en levande tradition med sina<br /> namn, med standar och värnpliktiga och befäl som fullgjort större delen av<br /> sina krigsförbandsövningar på olika befattningar inom brigaden.</p> <p>I så stor utsträckning som är möjligt bör dessa traditioner och denna<br /> sammanhållning nu bli kända också utåt.</p> <p>Medborgarna i vårt land som både ekonomiskt och personellt avsätter<br /> förhållandevis stora resurser till det militära försvaret bör enligt min<br /> mening ges avsevärt ökade möjligheter att få inblick i vart dessa resurser<br /> går och på ett naturligt sätt mer känna samhörighet med krigsorganisationens<br /> enheter än med fredsförbanden.</p> <p>Mot denna bakgrund kan redan nu konstateras att inriktningen av<br /> utredningsarbetet rörande arméns fredsorganisation inför 1987 års försvarsbeslut<br /> bör innehålla följande grundstruktur.</p> <p style="margin-left:22px;">A. Ett för produktion och omsättning av krigsorganisationens brigader<br /> erforderligt antal brigadproducerande infanteri- och pansarregementen<br /> behålls och ges ett ökat totalt ”brigadutbildningsansvar”.</p> <p style="margin-left:22px;">B. Samlokalisering eller nära samverkan av specialtruppslagens utbildning<br /> i brigadförband med dessa regementen eftersträvas.</p> <p style="margin-left:22px;">C. Arméns krigsförband ges en naturlig och förankrad roll i fredsutbildningssystemet<br /> i enlighet med vad som anförts i denna motion.</p> <p style="margin-left:22px;">Hemställan</p> <p>Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställs</p> <p style="margin-left:44px;">att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i<br /> motionen anförts under punkterna A—C.</p> <p>Stockholm den 24 mars 1982<br /> BJÖRN KÖRLOF (m)</p> </div> </div> </div> 0 BJÖRN KÖRLOF m 1 undertecknare G5022271 Björn Körlof mot_198182__2271.pdf 170346 pdf Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) https://data.riksdagen.se/fil/B54C165D-0D63-4F4F-82C9-10F651FE4330