3097268 G5022220 1981/82 2220 mot mot Motion 1981/82:2220 Gösta Bohman m. fl. Motion Motion 2220 0 1982-03-23 00:00:00 2014-11-03 23:12:25 2014-11-03 00:00:00 Forskning m. m. (prop. 1981/82:106) Gösta Bohman m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022220/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022220 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022220 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1981/82</p> <p style="text-align:right;">2220-2221</p> <p>Motion</p> <p>1981/82:2220</p> <p>Gösta Bohman m. fl.</p> <p>Forskning m. m. (prop. 1981/82:106)</p> <p>Forskning och forskarutbildning är av strategisk betydelse för Sveriges<br /> industriella framtid och för vårt fortsatta välstånd. Detta kan inte tillräckligt<br /> ofta understrykas. I moderata samlingspartiets partimotion 1981/</p> <p>82:2018 redogörs översiktligt för vår syn på forskningspolitiken och utöver<br /> vad här anförs hänvisar vi därför även till denna.</p> <p>Det är med tillfredsställelse vi kan konstatera att regeringen nu lagt fram<br /> en relativt heltäckande forskningspolitisk proposition, i vars allmänna<br /> utgångspunkter, definitioner och värderingar vi i allt väsentligt kan instämma.<br /> Det är också glädjande att regeringen funnit det möjligt att i det<br /> samhällsekonomiskt och statsfinansiellt kärva läget avsätta ökade resurser<br /> för forskning och forskarutbildning. Enligt vår uppfattning är satsningar<br /> på forskning och forskarutbildning än mer väsentligt och nödvändigt i<br /> samhällsekonomiskt besvärliga tider än annars.</p> <p>Av stor betydelse för forskning och forskarutbildning inom högskolan<br /> är självfallet hur tillgänglig kompetens utnyttjas och vilka möjligheter som<br /> ges att knyta extern expertis till högskolan liksom möjligheterna i övrigt att<br /> rekrytera kompetenta forskare och lärare till högskoleverksamheten. Regeringen<br /> har i föreliggande proposition inte ansett sig kunna lägga fram<br /> några heltäckande förslag i dessa hänseenden eftersom beredningen av<br /> lärartjänstutredningens förslag fortfarande pågår inom utbildningsdepartementet.<br /> Vi beklagar att detta arbete inte kunnat påskyndas, eftersom<br /> riksdagen därmed inte i ett sammanhang kan ta ställning till för forskning<br /> och forskarutbildning centrala frågor. Vi förutsätter dock att regeringen<br /> kommer att förelägga riksdagen en proposition rörande de tjänsteorganisatoriska<br /> frågorna i sådan tid att förslagen kan behandlas av riksdagen<br /> under innevarande riksmöte.</p> <p>Nedan berörs de delar av propositionen vi i övrigt funnit särskild<br /> anledning att kommentera.</p> <p>Forskningsplanering</p> <p>Riksdagens beslut om att regeringen skall förelägga riksdagen en forskningspolitisk<br /> proposition en gång per mandatperiod bör med de erfarenheter<br /> som kan dras från innehållet i föreliggande proposition äga fortsatt<br /> giltighet. Riksdagen kan därmed få en överblick över forskningen i Sverige<br /> och lättare formulera övergripande riktlinjer för forskningsverksamheten<br /> samt göra prioriteringar mellan olika forskningsområden. Det kan dock</p> <p>I Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2220 - 2221</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_40"><p>2</p> </div> <div class="block ml_3"><p>inte nog understrykas att den egentliga forskningen i bemärkelsen sökandet<br /> efter ny kunskap inte låter sig planeras eller styras och att riksdagens<br /> roll bör inskränkas till att avse översiktliga riktlinjer och avvägningar på<br /> ett strikt nationellt och internationellt plan. Föredragande statsrådet anför<br /> i propositionen bl. a.:</p> <p>Jag har nyss framhållit att forskningsverksamheten är ett omfattande<br /> och komplext område. Däri ligger också en betydande risk för att planeringen<br /> av området kan utvecklas till en svårgenomtränglig och invecklad<br /> process. Jag vill därför stryka under vikten av att forskningsplaneringen<br /> utformas så att den verkligen underlättar överblick av forskningen. Om<br /> planeringen inte förmår bidra till detta kan det lätt bli en krävande process<br /> som drar orimligt stora resurser från det egentliga forskningsarbetet och<br /> snarare hindrar än underlättar avvägningar och prioriteringar. Jag vill<br /> också betona att forskningsplaneringen måste karaktäriseras av att forskning<br /> är att med dess förutsättningar söka göra det okända känt. På varje<br /> nivå måste det finnas betydande frihet att ompröva verksamheten. Endast<br /> därigenom kan vi ge utrymme för nya idéer och hålla forskningen vital.<br /> Detaljregleringar bör så långt möjligt undvikas. Planeringsarbetet får inte<br /> bli ett självändamål, en ersättning för forskningen själv eller en tillflyktsort<br /> för forskare som tröttnat på eller inte längre förmår att forska.</p> <p>Vi delar helt denna bedömning.</p> <p>I avsikt att förbättra planeringsförutsättningarna för forskningsråden<br /> föreslår regeringen att beslut skall tas om införandet av fleråriga medelsramar<br /> (två år utöver aktuellt budgetår) för råden inom utbildningsdepartementets<br /> verksamhetsområde. Vi tillstyrker förslaget. Vi kan dock inte<br /> finna några skäl till att begränsa reformen enbart till forskningsråden. I vår<br /> partimotion 1981/82:2018 anför vi:</p> <p>Högskolans arbete styrs i hög grad av det system som används för statens<br /> anslag. Dagens anslagssystem leder till en ryckig och oöverskådlig verksamhet<br /> eftersom dess struktur inte överensstämmer med den indelning i<br /> arbetsenheter som finns vid högskolan.</p> <p>För att underlätta planerings- och arbetssituationen för alla de organ<br /> som handhar högskolefrågorna och för att möjliggöra för framför allt<br /> institutionerna att ägna sig åt mer långsiktig planering bör riksdagen fatta<br /> beslut om ramanslag för högskolan. Dessa ramanslag bör avse nästkommande<br /> treårsperiod.</p> <p>Petita bör omfatta detaljerade äskanden för de tre närmaste åren samt<br /> en översiktlig plan för de därpå följande två åren och lämnas vart tredje<br /> år. UHÄ:s årliga anslagsframställningar kan därmed göras enkla och<br /> kortfattade men förutsätts äga rum i vanlig ordning.</p> <p>Vad som anförts har givetvis relevans för anslagen för både grundläggande<br /> utbildning coh forskning/forskarutbildning.</p> <p>Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi här anfört.<br /> Den nya ordningen bör kunna tillämpas fr. o. m. budgetåret 1983/84.</p> <p>Propositionen redovisar pågående försök med fakultetsvisa forskningsprogram.<br /> Föredragande statsrådet anför att en ändamålsenlig modell bör</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_41"><p>3</p> </div> <div class="block ml_4"><p>kunna skapas för att utifrån nationella mål ange riktlinjer för forskningsverksamheten<br /> inom de tekniska fakulteterna. För andra fakulteter har det<br /> visat sig svårare att fastställa sådana program. Vi anser det värdefullt att<br /> arbetet med att ta fram särskilda fakultetsprogram fortsätter men vill<br /> samtidigt poängtera att eventuella sådana program inte får bli ett självändamål.<br /> Om förutsättningar saknas att utpeka vissa särskilt angelägna ämnesområden<br /> eller att prioritera viss verksamhet måste detta accepteras. Vi<br /> vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att metoder för utvärdering<br /> av forskningsverksamheten utvecklas och att sådan utvärdering<br /> kontinuerligt genomförs. Detta gäller inte minst den sektoriellt finansierade<br /> FoU-verksamheten. Vi noterar också med tillfredsställelse att regeringen<br /> avser stärka inslaget av företrädare för forskningsverksamheten i<br /> UHÄ:s planeringsarbete.</p> <p>Fördraganden riktar också mer i förbigående viss kritik mot humanistiskt-samhällsvetenskapliga<br /> forskningsrådets (HSFR) ambition att ”så<br /> långt möjligt tillgodose önskemål om forskningsanslag från ett stort antal<br /> håll”. Föredraganden förordar en förskjutning i riktning mot större satsningar.<br /> Vi vill för vår del framhålla att betydelsen av forskningsprojekt<br /> inom det humanistiskt-samhällsvetenskapliga området inte alltid står i<br /> proportion till storleken av satsade ekonomiska resurser. HSFR torde ha<br /> de bästa förutsättningarna att från inomvetenskapliga utgångspunkter<br /> avgöra hur och till vilka projekt anslagna medel skall fördelas.</p> <p>Övergripande prioriteringar och forskningsområden</p> <p>Forskningsrådsnämnden (FRN) har på regeringens uppdrag lämnat<br /> förslag på forskningsområden som med hänsyn till samhällets forskningsbehov<br /> bör prioriteras. Föredragande statsrådet ansluter sig i huvudsak till<br /> FRN:s förslag men gör vissa förändringar. Med anledning härav vill vi<br /> framhålla följande:</p> <p>Vi kan ansluta oss till de i propositionen föreslagna prioriteringarna vad<br /> gäller social forskning samt forskning inom missbruksområdet och hälsooch<br /> sjukvården. Det förefaller vara rationellt och riktigt att närmare knyta<br /> den primärvårdsforskning som bedrivs i Tierp, Dalby och Vilhelmina till<br /> resp. högskolor. Därvid bör det göras klart, att även övrig forskning inom<br /> primärvården bör ha en god anknytning till högskola med medicinska<br /> och/eller samhällsvetenskapliga basresurser för forskning och utbildning.</p> <p>Vad gäller missbruksområdet saknas i dag framför allt seriösa projekt<br /> med inriktning på utvärdering av behandlingsmetoder och seriös forskning<br /> kring vilka medel som skall användas i kampen mot missbruket.<br /> Alkoholens och narkotikans farlighet och inverkan på organismen är<br /> däremot, eller kommer inom kort att vara, väl dokumenterad.</p> <p>Vi ansluter oss också till vad som anförs om epidemiologins relation till<br /> den medicinska forskningen om sjukdomars orsaker.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_40"><p>4</p> </div> <div class="block ml_3"><p>Jämställdhetsforskning är förvisso angelägen och det finns anledning att<br /> även fortsättningsvis satsa resurser på denna verksamhet. Redan i dag<br /> avsätts dock relativt stora resurser. Det bör också påpekas att riksdagen<br /> genom Riksbankens jubileumsfond utövar ett inte alldeles obetydligt inflytande<br /> över forskningspolitiken. Fonden delade år 1981 ut över 38 milj. kr.<br /> till olika forskningsprojekt. Vi anser därför att det inte finns skäl att särskilt<br /> prioritera jämställdhetsforskning framför annan likaledes väsentlig forskningsverksamhet<br /> genom att föra den till den andra prioriteringsgruppen.</p> <p>Vi kan ansluta oss till vad regeringen i övrigt förordar om övergripande<br /> innehållsliga prioriteringar.</p> <p>En speciell ställning som forskningsansvarigt organ intar socialdepartementets<br /> delegation för social forskning. De mycket betydande summor<br /> som genom denna avdelas för social forskning — av samma storleksordning<br /> som departementets hela utredningsväsen — kan användas mera<br /> rationellt. Forskning inom det sociala området bör i princip finansieras på<br /> samma sätt som övrig forskning, nämligen via fristående forskningsråd<br /> och via högskolorna.</p> <p>Ett motiv för ett inomdepartementalt ”forskningsråd” av detta slag<br /> skulle vara att genom det finansiera "beställningsforskning" speciellt inriktad<br /> på utvärdering av politiska beslut å det sociala området, t. ex.<br /> uppföljningen av socialtjänstlagen enligt socialberedningens direktiv eller<br /> ädreberedningens uppgifter. För sådan konsekvensuppföljning av politiska<br /> beslut kunde då en något mindre medelsram avdelas, i synnerhet om<br /> departementets egna resurser, utöver till högskolorna utlagda projekt,<br /> kunde användas. För social forskning i annan och icke styrd bemärkelse<br /> bör i stället medel anvisas via de samhällsvetenskapliga och medicinska<br /> forskningsråden. En uppdelning bör i nästa års budgetberedning ske enligt<br /> dessa linjer.</p> <p>I propositionen anförs att ”de tillgängliga samhälleliga resurserna för<br /> kooperativ information, utbildning, forskning och utveckling /är/ mycket<br /> små jämfört med de samhälleliga resurser som står till andra företagsformers<br /> förfogande”. FRN skall därför beakta behovet av forskning om<br /> kooperationen. Vi har inget att invända häremot men anser att behovet<br /> självfallet måste vägas mot forskningsbehovet inom andra angelägna områden.</p> <p>Långsiktig utveckling av högskolans forskning</p> <p>Föredraganden tar inte ställning till den av UHÄ i anslagsframställningen<br /> budgetåret 1982/83 redovisade femårsplanen för resursförstärkningar<br /> inom de olika fakulteterna m. fl. områden. Han konstaterar kortfattat att<br /> resursanspråken är för höga men uttalar trots detta att planen skall utgöra<br /> underlag för planeringen av högskolans forskning. Sådana uttalanden<br /> torde inte underlätta planeringen och framförhållningen för de för forsk</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_41"><p>5</p> </div> <div class="block ml_4"><p>ningsverksamhet ansvariga. Det av oss förordade systemet med fleråriga<br /> medelsramar för högskolans verksamhet kan på ett helt annat sätt skapa<br /> stabilitet i och medge möjligheter till mer långsiktiga insatser.</p> <p>Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år hävdat att en<br /> ökning av fakulteternas basresurser måste prioriteras framför andra angelägna<br /> områden, inkl. inrättandet av fler professurer. Det är med tillfredsställelse<br /> vi kan konstatera att regeringen nu anslutit sig till detta synsätt.</p> <p>Vi instämmer i regeringens bedömning av betydelsen av att förstärka<br /> den språkvetenskapliga forskningen. Sådan forskning kan verksamt bidra<br /> till att främja både de ekonomiska och kulturella kontakterna med länderna<br /> i Asien, Afrika och Latinamerika. Det är därför väsentligt att fasta<br /> resurser skapas för både forskning och utbildning i t. ex. kinesiska, japanska,<br /> nyarabiska och afrikanska språk. Detta bör i första hand ske genom att<br /> högskoleinstitutioner inrättas för sådana ämnesområden.</p> <p>Regional forskning</p> <p>I propositionen förs ett längre resonemang om regional forskning och<br /> utveckling samt föreslås inrättandet av ett centrum för regionalpolitisk<br /> forskning vid universitetet i Umeå. Begreppet "regionalpolitisk forskning”<br /> definieras inte. Det förefaller dock som om denna vore applicerbar enbart<br /> på Umeå högskoleregion. Vi vill för vår del varna för ett synsätt som leder<br /> till att forskningen regionaliseras. Forskningen skall till sin natur vara<br /> internationell och inte begränsas av sockengränser. Vi tillstyrker dock att<br /> forskningsresurserna i Umeå högskoleregion samordnas. Ytterst ansvarig<br /> för den sålunda samordnade verksamheten bör vara Umeå universitet. Det<br /> bör ankomma på universitetet att utreda och föreslå lämplig organisationsform<br /> under universitetsstyrelsen. Samtliga engagerade högskolor bör vara<br /> representerade i ledningen för samverkansorganet. Det bör ankomma på<br /> styrelsen att bedöma huruvida och i vilken utsträckning externa representanter<br /> skall knytas till det nya organet. Riksdagen bör som sin mening ge<br /> regeringen till känna vad som här anförts om regional forskning.</p> <p>Forskningssam verkan</p> <p>Riksdagen har tidigare med anledning av regeringens proposition<br /> 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning<br /> fattat beslut om att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden i första hand<br /> skall ske inom högdskolan. Under de senaste tjugo åren har emellertid den<br /> sektoriella forskningen expanderat avsevärt snabbare än den inomvetenskapligt<br /> motiverade forskningen. Detta har lett till en bristfällig kvalitet på<br /> delar av sektorsforskningen eftersom den inte haft någon bas i existerande<br /> grundforskning att stå på. Samtidigt bedrivs en väsentlig del av sektorsforskningen<br /> utan kontakt med pågående högskoleforskning. I moderata<br /> samlingspartiets partimotion 1981/82:2018 utvecklas olika skäl varför en</p> </div> <div class="block ml_14" /> <div class="block ml_3" /> <div class="block ml_25" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_40"><p>6</p> </div> <div class="block ml_3"><p>stor del av sektorsforskningsmedlen bör överföras till högskolan. En sådan<br /> överföring föreslås inte i föreliggande proposition.</p> <p>Föredragande statsrådet anför att sektorsorganen bör ha det fulla programansvaret<br /> och finansiella ansvaret för sin forskning. De skall göra<br /> långtidsbedömningar av utvecklingen inom sin forskningsverksamhet.<br /> Bedömningarna skall vägas samman av regeringen med motsvarande bedömningar<br /> från högskolemyndigheterna. Sedan skall regeringen föreslå<br /> fördelning av resurserna på de skilda områdena inom den samlade forskningsverksamheten.<br /> Detta skall i första hand ske i samband med de en<br /> gång per mandatperiod återkommande forskningspropositionerna. Förslag<br /> till resursfördelning mot bakgrund av dylika överväganden läggs<br /> emellertid inte fram i föreliggande proposition.</p> <p>Forskningssamverkanskommittén (FOSAM) har föreslagit en författningsmässig<br /> reglering av sektorsorganens skyldighet att utnyttja högskolans<br /> forskningsresurser för sektoriella forskningsändamål. UFIÄ har tillstyrkt<br /> förslaget. Regeringen har dock avvisat sådan reglering.</p> <p>Vi anser regeringens förslagtill förbättrad forskningssamverkanotillräckliga.<br /> Regeringen bör därför i budgetpropositionen för budgetåret 1983/84<br /> utförligt redovisa de bedömningar som ligger till grund för den föreslagna<br /> medelsfördelningen mellan å ena sidan anslagen till sektorsorganen och å<br /> andra sidan fakultetsanslagen. Samtidigt bör redovisas förslag till överföring<br /> av en stor del av sektorsforskningsmedlen till högskolan. Vi anser<br /> dessutom att regeringen i förordning skall föreskriva att statlig myndighet<br /> vid utförande av forskning på dess bekostnad i första hand skall vända sig<br /> till högskolan.</p> <p>I FOSAM :s regi har en försöksverksamhet med näringslivskontakt för<br /> forskare genomförts och utvärderats. Försöksverksamheten har mottagits<br /> positivt av alla berörda och föreslås nu permanentad. Vi instämmer i<br /> föredragandens öveväganden. Vi anser det dock väsentligt att de formella<br /> oklarheter av bl. a. arbetsrättslig natur som fortfarande vidlåder verksamheten<br /> klaras ut genom att regeringen snarast tar initiativ till överläggningar<br /> med arbetsmarknadens parter i syfte att få till stånd ett ramavtal för<br /> verksamheten.</p> <p>Klinisk medicinsk forskning</p> <p>Det är — som socialutskottet anfört i betänkande 1980/81:27 om ändrat<br /> huvudmannaskap för Karolinska sjukhuset m. m. — angeläget att klarhet<br /> skapas om vilka resurser som är avsedda för utbildning och forskning vad<br /> gäller verksamheten vid kommunala undervisningssjukhus. Vi delar föredragandens<br /> överväganden härvidlag. Samtidigt måste vi dock beklaga att<br /> dessa överväganden inte inarbetats redan i de avtal som nu förelagts<br /> riksdagen i proposition 1981/82:145 om Akademiska Sjukhuset "m. m.”.<br /> Propositionen har ännu inte behandlats av riksdagen, men i denna föreslås<br /> att gällande avtal slentrianmässigt skall förlängas.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_41"><p>7</p> </div> <div class="block ml_4"><p>Grundläggande högskoleutbildning</p> <p>Det går inte att dra en gräns mellan grundläggande högskoleutbildning<br /> och forskarutbildning och forskning. För en kvalitativt god grundutbildning<br /> krävs samspel med forskningen. Grundutbildningen utgör i sin tur<br /> rekryteringsbas för forskarutbildning och forskning. En undermålig<br /> grundutbildning leder efter hand till undermålig forskarutbildning och<br /> undermålig forskning.</p> <p>Föredraganden anför att eftersom reglerna för direktövergång till högskolestudier<br /> nyligen ändrats ”bör erfarenheter av de nya reglerna inhämtas<br /> innan ytterligare förändringar diskuteras”. Vi har svårt att se vilka erfarenheter<br /> av betydelse som kan inhämtas. Från den I juli 1982 skall minst en<br /> tredjedel av antagningsplatserna på flertalet allmänna utbildningslinjer<br /> vara förbehållna dem som söker till utbildningen senast tre år efter avslutad<br /> gymnasieutbildning. Detta kommer för mycket eftertraktade linjer att<br /> innebära att mer eller mindre exakt en tredjedel av platserna kommer att<br /> besättas med sådana sökande. Detta är inte tillräckligt. I avvaktan på ett<br /> system med förberedande utbildning och ett helt förändrat antagningssystem<br /> enligt de riktlinjer som anges i vår partimotion 1981/82:2018 anser vi<br /> att den s. k. garantin för direktövergång omedelbart skall höjas till 50%.<br /> Detta torde också leda till en förbättrad rekryteringsbas för forskarutbildningen.</p> <p>1 vår partimotion 1981/82:2018 anför vi också:</p> <p>Förkunskapskraven är av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla<br /> en god kvalitet på utbildningen. Lika betydelsefullt är att de studerande<br /> får möjlighet att tränga på djupet inom några ämnesområden, att de<br /> får stifta bekantskap med aktuell forskning och forskningsmetodik samt<br /> att de får träna upp ett vetenskapligt och kritiskt synsätt. Det finns i dag<br /> möjligheter att ta examen utan att ha läst en enda kurs eller utbildning<br /> ovanför A-nivån. Detta är inte rimligt. I en examen bör ingå åtminstone ett<br /> någorlunda omfattande självständigt arbete. För det förutvarande filosofiska<br /> fakultetsområdet bör fil. kand.-examen återinföras.</p> <p>Någon anledning att schablonisera omfattningen av det självständiga<br /> arbetet finns inte. Denna måste kunna variera mellan olika utbildningsvägar.<br /> Ett riktmärke bör dock vara att på utbildningsvägar om minst 120<br /> poäng det självständiga arbetet bör omfatta minst 10 poäng, vilket också<br /> föreslagits av den s. k. Andrénska kommittén. Examina skall inte ges för<br /> utbildningsvägar utan fördjupningsstudier över A-nivån. Detta bör gälla<br /> även individuella utbildningslinjer samt kombinationer av enstaka kurser.</p> <p>Behörighet för forskarutbildning</p> <p>Förkunskapskraven för forskarutbildning kan tänkas locka personer<br /> som saknar förutsättningar för kvalificerade studier och forskning att ändå<br /> påbörja en forskarutbildning. Vi tillstyrker därför den av regeringen före</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_40"><p>8</p> </div> <div class="block ml_2"><p>slagna lämplighetsbedömningen för antagning till forskarutbildning. Ett<br /> grundläggande krav bör dock vara att den presumtive doktoranden har en<br /> fullständig grundexamen. Sammanlagt skall den studerande ha uppnått<br /> minst 120 poäng med minst 60 poäng i aktuellt ämne. Examina eller<br /> genomgångna utbildningslinjer av mindre omfattning kan inte ge doktoranden<br /> både ämnesfördjupning och den nödvändiga bredden och utblicken<br /> över besläktade ämnen. De allmänna och särskilda behörighetskraven<br /> bör därför förändras i enlighet med detta.</p> <p>Handledning under och bedömning av forskarutbildningen</p> <p>Andrénska kommittén har lagt fram en rad förslag som rör handledningen<br /> inom forskarutbildningen. Vi instämmer i föredragandens bedömning<br /> att det inte är möjligt att standardisera eller med strikta bestämmelser<br /> fastlägga hur forskarhandledning skall gestalta sig. Enligt vår mening bör<br /> dock handledningsutbildningens betydelse uppmärksammas. Det bör åvila<br /> varje högskola med fasta forskningsresurser att regelbundet anordna<br /> sådan utbildning. Regeringen bör också som riktmärke fastslå att varje<br /> doktorand som ett genomsnitt för forskarutbildningstiden skall ha rätt till<br /> fyra till sex timmars handledning i veckan — individuellt eller tillsammans<br /> med eventuell medförfattare till avhandlingen.</p> <p>Regeringen föreslår att fakultetsopponent och betygsnämnd i ett protokoll<br /> skall redovisa omdömen om doktorsavhandlingen. I likhet med regeringen<br /> anser vi att doktorsavhandlingens kvalitet bör tillmätas större betydelse<br /> än f. n. Det är dock tveksamt om ett system med omdömen bäst<br /> tillgodoser detta syfte. Risk kan också föreligga att omdömet helt kommer<br /> att ersätta en senare vetenskaplig prövning av avhandlingen vid t. ex.<br /> tjänstetillsättninar. Vi förordar i stället att avhandlingen betygssätts som<br /> underkänd, godkänd eller väl godkänd. Fakultetsopponent och betygsnämndens<br /> ledamöter skall ha rätt att i ett protokoll anmäla avvikande<br /> mening samt skälen till sitt ställningstagande.</p> <p>Mellanexamen/specialistexamen</p> <p>I vår partimotion 1981/82:2018 anför vi:</p> <p>Dagens forskarutbildning är i många fall ensidigt inriktad mot en renodlad<br /> universitetskarriär. Den förhållandevis långa studietiden kan verka<br /> avskräckande för en del. Alla forskarstuderande har inte behov av en<br /> fullständig forskarutbildning. Många önskar en kortare påbyggnad inriktad<br /> mot karriär utanför högskoleväsendet. Därför bör en mellanexamen/<br /> specialistexamen inrättas i de ämnen eller ämnesområden där ett sådant<br /> behov finns.</p> <p>Mellanexamen/specialistexamen bör bygga på ordinarie doktorandkurser<br /> kombinerade med specialkurser samt en avhandling av mindre<br /> omfattning i vilken självständigt arbete redovisas. Den föreslagna examen</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_41"><p>9</p> </div> <div class="block ml_4"><p>skal! betraktas sorn ett slutmål och inte utgöra en etapp i utbildning för<br /> doktorsexamen.</p> <p>Mellanexamen/specialistexamen bör anpassas till de krav som ställs på<br /> en längre akademisk utbildning med specialisering på särskilda områden<br /> för arbete som t. ex. ingenjörer, tekniker, administratörer och lärare i vissa<br /> ämnen på gymnasienivå. Mellanexamen kommer även att medföra en<br /> ökad jämförbarhet mellan svensk och utländsk utbildning.</p> <p>I propositionen förefaller det som om möjlighet till mellanexamen skall<br /> jämställas med etappavgång i forskarutbildning och att berörda myndigheter<br /> äger rätt att inrätta sådan utbildning. Om mellanexamen likställs med<br /> etappavgång finns enligt vår mening en uppenbar risk att studietiden för<br /> dem som avser avlägga doktorsexamen kommer att avsevärt förlängas.<br /> Den modell för mellanexamen/specialistexamen vi ovan redogjort för<br /> skulle bättre svara mot arbetsmarknadens behov samt minimera riskerna<br /> med studietidsförlängning för studier för doktorsexamen. Regeringen bör<br /> därför föreskriva riktlinjer för mellanexamen/specialistexamen i enlighet<br /> med vad vi förordat. Vi ansluter oss också till Andrénska kommitténs<br /> förslag att examen bör benämnas licentiatexamen.</p> <p style="text-align:right;">Studiefmansieringen inom forskarutbildningen</p> <p>Moderata samlingspartiet har i ett antal motioner under en lång följd av<br /> år understrukit betydelsen av en god studiefinansiering inom forskarutbildningen.<br /> Forskningens och forskarutbildningens kvalitet är helt avhängig<br /> möjligheterna att rekrytera de för forskarutbildning bäst lämpade<br /> samt möjligheterna att genom studiefmansieringen tillse att de forskarstuderande<br /> får möjlighet att på heltid ägna sig åt utbildningen. Forskarutbildningen<br /> måste också framstå som ett realistiskt alternativ till annat förvärvsarbete.<br /> Det förslag som nu föreligger till en radikal förändring av<br /> studiefinansieringssystemet ansluter i mångt och mycket till våra tidigare<br /> framförda synpunkter. Vi har då föreslagit bl. a. att nuvarande amanuensoch<br /> assistenttjänster skall avskaffas och ersättas av doktorandtjänster,<br /> inom ramen för vilka de forskarstuderande på heltid skulle kunna ägna sig<br /> åt forskarstudierna. Regeringen förslår nu att amanuens- och assistenttjänsterna<br /> skall ersättas med utbildningsbidrag för doktorander. Dock<br /> skall lokalt högst 10 % av resurserna för bidragen kunna användas till att<br /> inrätta doktorandtjänster. Vi har förståelse för att statsmakterna i rådande<br /> statsfinansiella läge inte ansett sig kunna inrätta enbart doktorandtjänster<br /> som ersättning för amanuens- och assistenttjänsterna. Föreliggande förslag<br /> kan dock ses som ett steg på vägen i denna riktning. En allt större<br /> andel av studiefinansieringsresurserna bör successivt överföras till doktorandtjänster.<br /> Riksdagen bör uttala detta som sin mening.</p> <p>Utildningsbidragen tillförsäkrar inte i dag de forskarstuderande samma<br /> sociala förmåner som doktorandtjänst berättigar till vad avser sjukersätt</p> </div> <div class="block ml_29" /> <div class="block ml_7" /> <div class="block ml_2" /> <div class="block ml_32" /> <div class="block ml_1" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_0" /> <div class="block ml_56" /> <div class="block ml_56" /> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_39"><p>10</p> </div> <div class="block ml_3"><p>ning, ATP-poäng etc. Regeringen bör därför föranstalta om regelförändringar<br /> i syfte att i detta hänseende jämställa innehavare av utbildningsbidrag<br /> med innehavare av statligt reglerad tjänst.</p> <p>Studiefinansieringssystemet inom forskarutbildningen tillämpas olika<br /> vid skilda högskolor och fakulteter. Regeringen har i stor utsträckning<br /> försökt ta hänsyn till detta vid utformandet av föreliggande förslag, vilket<br /> vi hälsar med tillfredsställelse. Högskolans verksamhet måste kunna variera<br /> med hänsyn till olika förutsättningar på skilda orter och för skilda<br /> ämnesområden. Inom bl. a. teknisk, medicinsk och juridisk fakultet förekommer<br /> att studerande inom den grundläggande högskoleutbildningen<br /> utför institutionsarbete och undervisar inom ramen för amanuens- och<br /> assistenttjänster. Med det föreslagna systemet, vilket inkluderar särskilda<br /> amanuenstjänster helt frikopplade från forskarutbildningen och studiestödet<br /> till doktorander, skapas förutsättningar för att denna ordning skall<br /> kunna fortsätta att gälla. Däremot kommer det inte att finnas någon<br /> möjlighet att inom ramen för de nya arvodestjänsterna som assistent<br /> engagera forskarstuderande utan utbildningsbidrag. Antagna forskarstuderande<br /> utan utbildningsbidrag eller doktorandtjänst kommer för sin försörjning<br /> att vara hänvisade till studiemedel, timarvoderad undervisning,<br /> tjänst som lärare eller projektstöd av olika slag. Inom vissa fakulteter och<br /> då kanske framför allt medicinsk och teknisk fakultet kan det dock finnas<br /> anledning att knyta till sig vissa av dessa doktorander för institutionsarbete<br /> och/eller undervisning på en fastare bas än genom timarvoderad undervisning.<br /> Enligt vår mening bör det därför finnas möjlighet, om särskilda<br /> skäl föreligger, att på arvodestjänst som assistent förordna även antagna<br /> forskarstuderande med doktorandtjänst samt forskarstuderande utan vare<br /> sig utbildningsbidrag eller doktorandtjänst.</p> <p>Forskarutbildningens meritvärde</p> <p>Meritvärdet av en doktorsexamen står oftast inte i relation till det arbete<br /> och den tid som krävs för att erhålla examen. Lönesättningen för disputerade<br /> kompenserar sällan eller aldrig de uppoffringar som de forskarstuderande<br /> måste göra under utbildningstiden. Regeringen har i propositionen<br /> tagit de första stegen när det gäller att förbättra forskarutbildningens<br /> meritvärde inom den statligt reglerade arbetsmarknaden. Det finns all<br /> anledning att fortsätta detta arbete. Ökat samarbete mellan näringsliv och<br /> högskola tillsammans med förbättrad information om olika forskarutbildningars<br /> innehåll, uppläggning och syften torde dessutom behövas för att<br /> förbättra utbildningens meritvärde inom den icke statligt reglerade sektorn<br /> av arbetsmarknaden.</p> <p>Det finns också anledning att se över antalet lektorstjänster inom gymnasieskolan.<br /> Det är av vikt att ämneskunnandet och systematiken i kunskapsuppbyggnaden<br /> hålls på en hög nivå liksom att förståelsen för ett</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_41"><p>11</p> </div> <div class="block ml_4"><p>vetenskapligt synsätt finns i gymnasieskolan. Därför måste dessa lektorstjänster<br /> besättas med kompetenta sökande.</p> <p>Hemställan</p> <p style="margin-left:10px;">Med hänvisning till vad som anförts i denna motion hemställs</p> <p style="margin-left:51px;">1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om fleråriga medelsramar för utbildning<br /> och forskning inom högskolan,</p> <p style="margin-left:51px;">2. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om övergripande<br /> prioriteringar inom forskningsområdet,</p> <p style="margin-left:51px;">3. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om riktlinjerna<br /> för den fortsatta långsiktiga utvecklingen av högskolans<br /> forskning,</p> <p style="margin-left:51px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> anförts om regional forskning,</p> <p style="margin-left:51px;">5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om forskningssamverkan,</p> <p style="margin-left:51px;">6. att riksdagen beslutar att den s. k. garantin för direktövergång<br /> från gymnasieskolan till högskolan höjs till 50 % fr. o. m. höstterminen<br /> 1982,</p> <p style="margin-left:51px;">7. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om riktlinjer<br /> för omfattningen av självständigt arbete inom högskoleutbildning,</p> <p style="margin-left:51px;">8. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om examina<br /> samt villkoren för sådana,</p> <p style="margin-left:51px;">9. att riksdagen beslutar ändra reglerna för allmän och särskild<br /> behörighet för forskarutbildning i enlighet med vad som i motionen<br /> anförts,</p> <p style="margin-left:51px;">10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om handledning under forskarutbildningen,</p> <p style="margin-left:51px;">11. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om bedömning<br /> av doktorsavhandling,</p> <p style="margin-left:51px;">12. att riksdagen godkänner de riktlinjer för och benämning av<br /> mellanexamen/specialistexamen som anges i motionen,</p> <p style="margin-left:51px;">13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som<br /> i motionen anförts om sociala förmåner vid utbildningsbidrag<br /> för doktorander,</p> <p style="margin-left:51px;">14. att riksdagen godkänner vad som i motionen förordats rörande<br /> arvodestjänst som assistent,</p> <p style="margin-left:51px;">15. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om forskarutbildningens<br /> meritvärde och om lektorstjänster inom gymnasieskolan.</p> </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_2"><p>Mot. 1981/82: 2220</p> </div> <div class="block ml_2"><p>Stockholm den 23 mars 1982</p> <p>GÖSTA BOHMAN (m)<br /> LARS F. TOBISSON (m)</p> <p>H. BERTIL LIDGÅRD (m)<br /> ANDERS BJÖRCK (m)<br /> ALLAN HERNELIUS (m)<br /> PER PETERSSON (m)</p> <p>L. ARNE ANDERSSON (m)<br /> i Ljung</p> </div> <div class="block ml_22"><p>INGEGERD TROEDSSON (<br /> NILS CARLSHAMRE (m)<br /> ERIK HOVHAMMAR (m)<br /> INGRID SUNDBERG (m)<br /> ALF WENNERFORS (m)</p> </div> </div> </div> 0 GÖSTA BOHMAN m 1 undertecknare 0 LARS F. TOBISSON m 2 undertecknare 0 H. BERTIL LIDGÅRD m 3 undertecknare 0 ANDERS BJÖRCK m 4 undertecknare 0 ALLAN HERNELIUS m 5 undertecknare 0 PER PETERSSON m 6 undertecknare 0 L. ARNE ANDERSSON m 7 undertecknare 0 NILS CARLSHAMRE m 8 undertecknare 0 ERIK HOVHAMMAR m 9 undertecknare 0 INGRID SUNDBERG m 10 undertecknare 0 ALF WENNERFORS m 11 undertecknare G5022220 Gösta Bohman m. fl. mot_198182__2220.pdf 244249 pdf Forskning m. m. (prop. 1981/82:106) https://data.riksdagen.se/fil/C03B6178-40CA-4D02-95DF-BA2F2D600A69