3097257G50222091981/822209motmotMotion 1981/82:2209 Olof Palme m. fl.MotionMotion220901982-03-18 00:00:002014-11-03 23:12:162014-11-03 00:00:00Ändringar i sjukförsäkringen m. m. (prop. 1981/82:144)Olof Palme m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022209/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022209https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022209
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_40"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion<br />
1981/82:2209<br />
Olof Palme m. fl.</p>
<p>Ändringar i sjukförsäkringen m. m. (prop. 1981/82:144)</p>
<p>1 Propositionen</p>
<p>I propositionen infriar nu mittenregeringen ytterligare ett av sina till<br />
moderaterna utställda löften. Det sociala trygghetssystemet beskärs genom<br />
en rad ändringar i sjukförsäkringssystemet. Det principiellt och praktiskt<br />
viktigaste förslaget avser ett återinförande av de tre karensdagar som<br />
slopades genom 1966 års riksdagsbeslut. För att tillgodose den interna<br />
opinionen i centerpartiet söker man visserligen ge intryck av att det skulle<br />
vara fråga om två karensdagar. Men för att göra detta har man ändrat<br />
karaktären av insjuknandedagen för vilken ersättning inte skall utgå i något<br />
fall. Den grundläggande principen för insjuknandedagen ändras helt. Det är<br />
således tre karensdagar som kommer att gälla. I övrigt innebär förslagen:<br />
o ett särskilt ”högriskskydd” införs för den som haft 10 karensdagar (varvid<br />
dock första dagen i varje sjukperiod - den s. k. insjuknandedagen - ej<br />
räknas som karensdag)<br />
o ersättningsnivån sänks från 90 till 87 % under de första 90 dagarna för<br />
löner upp till 5 1/2 gånger basbeloppet; för den som har en lön därutöver<br />
och upp till 7 1/2 gånger basbeloppet är ersättningsnivån för denna del av<br />
lönen 60 %</p>
<p>o nyss nämnda försämringar avser även bl. a. arbetsskadeförsäkring och<br />
havandeskapspenning<br />
o avdraget på sjukpenningen vid sjukhusvård höjs från 35 till 40 kr.<br />
o ersättningen från tandvårdsförsäkringen sänks från 50 till 40 % för<br />
behandlingar upp till 2 500 kr.<br />
o hot om minskad ersättning från sjukförsäkringen till företagshälsovården</p>
<p style="margin-left:13px;">o arbetsmarknadens parter uppmanas att se till att försämringarna drabbar<br />
alla lika, dvs. ändra ingångna avtal så att de överensstämmer med<br />
regeringsförslaget.</p>
<p>Regeringsförslaget om ändringar i sjukpenningsförsäkringen beräknas<br />
innebära en övervältring av 1 870 milj. kr. på de sjuka. Det motsvarar<br />
13-14 % av försäkringens kostnader. Förutsättningen för detta är dock att<br />
man lyckas försämra sjuklönen för t. ex. de offentliganställda och de<br />
privatanställda tjänstemännen. Förslaget om höjt sjukhusavdrag inbringar</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2209</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>17 milj. kr. och nedskärningen i tandvårdsförsäkringen ca 200 milj. kr.</p>
<p>Det bör framhållas att moderata samlingspartiet inte visat sig nöjt med<br />
dessa nedskärningar utan vill gå längre. Deras förslag, översatt i karensdagar,<br />
innebär 7-8 karensdagar.</p>
<p>2 Sjukförsäkringens utveckling</p>
<p>2.1 Som en bakgrund till det framlagda regeringsförslaget kan det finnas skäl<br />
att erinra om utvecklingen av den allmänna sjukförsäkringen.</p>
<p>1955 infördes den allmänna sjukförsäkringen efter ett mångårigt förberedelsearbete.<br />
Reformen innebar att medborgarna garanterades inte bara<br />
ersättning för sjukvårdsutgifter utan även kompensation för inkomstbortfallet.<br />
I det avseendet var sjukförsäkringen banbrytande på den allmänna<br />
försäkringens område.</p>
<p>Högern bekämpade naturligtvis reformen.</p>
<p>Enligt de regler som fastställdes vid reformens genomförande skulle ingen<br />
sjukpenning utgå de tre första dagarna, insjuknandedagen inräknad. Den<br />
regeln hade övertagits från den frivilliga försäkringen, som fanns i de tidigare<br />
erkända sjukkassorna. Innan den allmänna sjukförsäkringen infördes<br />
utgjorde den genomsnittliga sjukpenningen 2:57 kr. per dag, och hundratusentals<br />
människor stod utanför den frivilliga försäkringen.</p>
<p>Tidigt restes kravet att karensdagarna skulle avskaffas. Stora grupper hade<br />
avtalsvägen tillförsäkrat sig sjuklön under karensdagarna. Karensregeln kom<br />
därför i praktiken att främst gälla de stora grupperna av LO-medlemmar.<br />
Med all rätt framstod detta som en stor orättvisa. Denna skillnad sträckte sig<br />
även till kompensationsnivån.</p>
<p>Den fackliga rörelsen hade vid flera avtalsrörelser fört fram karensdagsfrågan<br />
utan att kunna uppnå en lösning. När denna väg inte var framkomlig<br />
återstod den väg som förde ATP och pensionsfrågan till en lösning, nämligen<br />
lagstiftningsvägen.</p>
<p>I samverkan med den fackliga rörelsen utarbetade socialdemokratin<br />
riktlinjer för att genom lagstiftning lösa karensdagsfrågan. 1966 beslöt<br />
riksdagen på förslag av den socialdemokratiska regeringen att avskaffa<br />
karensdagarna inom den allmänna sjukförsäkringen. Reformen trädde i<br />
kraft 1967.</p>
<p>Alltsedan sin tillkomst hade sjukförsäkringen varit så avvägd att den<br />
motsvarande 65 % av inkomstbortfallet efter karensdagarna. Sjuklönen för<br />
tjänstemännen kompenserade däremot 80 % eller mera av inkomsten.<br />
Genom reformen höjdes kompensationsnivån till drygt 80 % även för<br />
LO-grupperna. 1974 följde nästa stora sjukförsäkringsreform. Då höjdes<br />
kompensationsnivån till 90 %, och sjukpenningen gjordes ATP-grundande<br />
och skattepliktig.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2.2 Vid sidan av sjukförsäkringen finns för det stora flertalet arbetstagare<br />
olika sjuklönesystem. Dessa sträcker sig långt tillbaka i tiden och ger olika<br />
ersättningar till skilda grupper av anställda. Sammanfattningsvis innebär de<br />
nuvarande reglerna följande:</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Anställda</p>
<p>i kommun och landsting<br />
i statlig tjänst</p>
<p>arbetare i privat tjänst</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>tjänstemän i privat tjänst</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>Insjuknandedagen<br />
90 % av lönen<br />
92 % av lönen</p>
<p>Ingen ersättning<br />
(om sjukdom ej<br />
anmälts samma dag<br />
den inträffar)</p>
<p>100 % av lönen</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>Sjukdomstiden<br />
90 % av lönen<br />
92 % i 30 dgr<br />
sen 94 %</p>
<p>90 % av lönen</p>
</div>
<div class="block ml_31"><p>100 % (efter 3</p>
<p>mån 95 %)</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>2.3 Sjukpenningsförsäkringens syfte är att ge en kompensationsgrad om<br />
90 % av den inkomst som förloras vid sjukdom. Beroende på systemets<br />
tekniska utformning får dock vissa grupper av arbetstagare en lägre<br />
kompensationsgrad. Det gäller bl. a. skiftarbetare samt deltids- och korttidsanställda.</p>
<p>Dessa förhållanden har påtalats bl. a. av Landsorganisationen. Efter<br />
motioner härom i riksdagen tillsattes också sjukpenningkommittén med<br />
uppgift att överväga hur man skulle komma till rätta med dessa problem.<br />
Genom tilläggsdirektiv förvandlades dock det ursprungliga uppdraget till att<br />
bli en fråga om hur man skulle kunna genomföra försämringar i sjukförsäkringssystemet.<br />
Resultatet av denna ändrade inriktning kan avläsas i<br />
propositionen.</p>
<p>Sjukpenningkommittén har i sitt betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor<br />
redovisat hur det skulle vara möjligt att lösa de uppgifter som<br />
angavs i de ursprungliga direktiven. Företrädarna för vårt parti och<br />
löntagarorganisationerna har härom framhållit följande:</p>
<p>Kommitténs undersökningar har enligt vår bedömning tvärtom visat att<br />
det tycks vara fullt möjligt att lösa problemen inom den nuvarande<br />
sjukförsäkringen genom att generellt knyta ersättningsrätten till arbetsdagar<br />
i stället för kalenderdagar. Den hårda tidspressen genom regeringens<br />
tilläggsdirektiv har dock gjort att kommittén inte tillräckligt ingående har<br />
kunnat utforma och analysera effekterna av ett sådant system.</p>
<p>Vi anser därför att regeringen bör ge sjukpenningkommittén möjlighet att<br />
ytterligare arbeta med förslaget om ändringar inom den nuvarande<br />
sjukpenningsförsäkringen för att skapa en mer enhetlig och rättvisande<br />
ersättning vid korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsanställda.<br />
Därvid bör även konsekvenserna av ett system om obligatoriskt arbetsgivarinträde<br />
belysas närmare, eftersom även detta alternativ på grund av</p>
</div>
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_2" />
<div class="block ml_33" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>tidspressen inte kunnat utförligt behandlas i det nu framlagda betänkandet.</p>
<p>Vi vill understryka det angelägna i att frågorna om en mer rättvis ersättning<br />
vid korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsarbetande löses inom den<br />
nuvarande sjukförsäkringens ram. Tilläggsdirektiven kan ge uppfattningen<br />
att kompensationsnivån vid korttidsfrånvaro ligger mycket högt. I själva<br />
verket har ju i stället stora grupper av anställda inte tillförsäkrats den<br />
kompensationsnivå på 90 % av förlorad arbetsförtjänst som försäkringen<br />
syftar till, utan deras ersättning svarar mot 30-65 % av inkomstbortfallet,<br />
vilket innebär att systemet som helhet fortfarande innehåller starka<br />
orättvisor mellan olika grupper.</p>
<p>2.4 I propositionen anges mycket kortfattat att de överväganden om ökad<br />
”självrisk” som redovisats av sjukpenningkommittén mottagits kritiskt.<br />
Även om sådana företeelser inte tycks bekymra regeringen kan det likväl<br />
konstateras att det är endast Svenska arbetsgivareföreningen och SHIO som<br />
ställer upp på förslaget. Det var också SAF som hösten 1976 ställde krav på<br />
införande av karensdagar. De fackliga organisationerna och de båda<br />
kommunförbunden (som ju tillika är arbetsgivare inom den offentliga<br />
sektorn) avstyrker. Detta gör även bl. a. statens handikappråd som hävdar<br />
att ett ”självrisksystem med försämrat ekonomiskt skydd skulle därför<br />
komma att bli särskilt kännbart för handikappade”.</p>
<p>LO anför följande:</p>
<p>Att försämra sjukförsäkringen är inte att minska den offentliga sektorn<br />
utan att minska utrymmet för privat konsumtion. Att minska utrymmet för<br />
privat konsumtion genom försämringar i sjukförsäkringen är att låta de sjuka<br />
bära bördorna - ju mer eller ju oftare sjuk, desto tyngre börda. Försämringarna<br />
kan dessutom, beroende på utformningen, innebära sociala<br />
orättvisor av annat slag. Men redan det förhållandet att besparingarna skulle<br />
inriktas på de människor som är sjuka är enligt LO:s uppfattning en tillräcklig<br />
invändning mot att på denna väg söka begränsa den privata konsumtionen.</p>
<p>I TCO:s yttrande framhålls bl. a. följande:</p>
<p>Begreppet ”ökad självrisk” är något överraskande i detta sammanhang.<br />
”Självrisk” förekommer i sakförsäkringen av bilar, hem o. dyl. där man till<br />
viss del själv kan påverka skadeutvecklingen genom olika skyddsåtgärder<br />
och allmän varsamhet. Underlåter man att skydda sig effektivt tar man<br />
därmed medvetet en egen risk. Att i en allmän sjukförsäkring överföra<br />
sådant synsätt till människors sjukdom och arbetsskada kan uppfattas som<br />
speglande en cynisk uppfattning att detta skulle vara självförvållat.</p>
<p>Några remissinstanser som avstår från att ta ställning till ”självriskförslaget”<br />
betonar att sådana åtgärder bör godtas endast om de drabbar alla<br />
försäkrade lika. Detta gäller bl. a. försäkringsöverdomstolen och riksförsäkringsverket.<br />
I detta avseende hänvisas till den analys som gjorts i avsnitt<br />
3.3.</p>
<p>Riksrevisionsverket pekar i sitt yttrande på att besparingseffekterna<br />
troligen totalt sett blir mindre än vad kommittén beräknade:</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>De minskade sjukpenninginkomsterna kan i sin tur leda till ökad<br />
belastning på transfereringssystemen till den del förmånerna i dessa system<br />
är inkomstprövade. Även belastningen på den kommunala socialvården kan</p>
<p>komma att öka. En annan - i varje fall marginell - effekt torde vara </p>
<p>minskade inkomster till statsbudgeten i form av indirekta skatter.</p>
<p>Som framgår av denna redovisning finns det bland remissinstanserna en<br />
nära nog totalt negativ inställning till förslaget om att t. ex. återinföra<br />
karensdagar.</p>
<p>3 Utveckling av och orsaker till sjukfrånvaro</p>
<p>3.1 Vi har i åtskilliga sammanhang kunnat konstatera att det i de borgerliga<br />
regeringsförslagen praktiskt taget aldrig redovisats ett underlag som visar<br />
innebörd och effekter av förslagen. Priset i detta avseende tog socialministern<br />
genom sina förslag om ändringar av basbeloppet. Också den nu<br />
framlagda propositionen sällar sig på denna punkt till sina föregångare. Av<br />
detta skäl gör vi i det följande en redovisning för hur sjukfrånvaron utvecklat<br />
sig och orsakerna härtill.</p>
<p>Det skulle inte varit svårt för regeringen att under beredningsarbetet<br />
tränga in i dessa frågor; en utmärkt sammanställning har nämligen<br />
publicerats av en av de under socialdepartementet lydande myndigheterna<br />
(socialstyrelsen 1981:6, Sjukfrånvaron i Sverige).</p>
<p>3.21 mitten på 1960-talet, när vi fortfarande hade karensdagar i sjukförsäkringssystemet,<br />
var antalet ersatta sjukdagar per försäkrad och år (det s. k.<br />
sjuktalet) 15,7. I samband med att karensdagarna togs bort beräknades av<br />
den socialdemokratiska regeringen att sjuktalet skulle öka med 20 % genom<br />
karensdagarnas borttagande och 10 % genom den höjda kompensationen.<br />
Det dröjde emellertid innan den beräknade ökningen inträffade. År 1970<br />
hade sjuktalet stigit till 19,8, år 1976 till 22,9. Därefter har dock sjuktalet<br />
minskat, till 19,4 år 1981. Genom denna minskning har kostnaderna för<br />
sjukpenningsförsäkringen reducerats; en dags minskning beräknas nämligen<br />
f. n. spara 600 milj. kr.</p>
<p>Under åren 1975-1980 steg kostnaderna för sjukpenningsförsäkringen för<br />
anställda från 7 556 milj. kr. till 12 132. Det betyder en ökning med 60 %.<br />
Men under samma tid ökade priserna (uttryckta i basbeloppet januari 1975 januari<br />
1980) med 54 %. Räknat i fasta priser har alltså ökningen varit<br />
mycket måttlig. Under januari-november 1981 låg utgifterna endast ca 175<br />
milj. kr. högre än under motsvarande period 1980 (11 368 milj. kr. mot<br />
11194). Det kan således konstateras att den senare hälften av 1970-talet realt<br />
sett inte lett till ökade sjukpenningskostnader.</p>
<p>Huvuddelen av kostnaderna avser de långa sjukfallen: 48 % av kostnaderna<br />
avser fall som är längre än tre månader. Fall som är högst sex dagar tar i<br />
anspråk 13 % av kostnaderna. Som anges i propositionen kan man ur</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>statistiken också utläsa att antalet korta sjukfall minskat. De nämnda<br />
uppgifterna visar att det är långtidsfrånvaron som är helt dominerande, både<br />
i fråga om antal ersatta dagar och i fråga om kostnader. Åtgärder som kan<br />
minska långtidsfrånvaro har därför stor betydelse för sjukförsäkringens<br />
kostnader.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.3 Propositionen förbigår helt det faktum att sjukfallsfrekvensen är mycket<br />
olika för skilda arbetstagarkategorier. Som framgår av följande tabell hämtad<br />
ur L. Gladh, S. Gustafsson och I.-B. Lundgren, En samhällsekonomisk<br />
analys av frånvaron (arbetslivscentrum) - har arbetare regelmässigt<br />
högre frånvaro än tjänstemän; det enda undantaget är kvinnliga tjänstemän i<br />
statlig tjänst.</p>
<p style="margin-left:3px;">Uttag är 1978 av sjukledighet efter yrkesställning och socioekonomisk<br />
grupp</p>
<p style="margin-left:131px;">Produktionsbortfall i relation<br />
till faktiskt arbetad</p>
</div>
<div class="block ml_20"><p>tid (%)</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p />
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">Kvinnor</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Män</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statligt anställda:</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:32px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">arbetare</p>
</td>
<td><p style="margin-left:22px;">5,7</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">9,0</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">tjänstemän</p>
</td>
<td><p style="margin-left:22px;">9,2</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">3,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kommunalt anställda:</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:32px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">arbetare</p>
</td>
<td><p style="margin-left:22px;">8,5</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,2</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">tjänstemän</p>
</td>
<td><p style="margin-left:22px;">7,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">2,4</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Privat anställda:</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;" />
</td>
<td><p style="margin-left:32px;" />
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">arbetare</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">10,8</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">8,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:11px;">tjänstemän</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">6,3</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">4,8</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Man kan också notera skillnader i fråga om sjukfallens längd. Enligt<br />
statistiska centralbyråns undersökning 1976 hade arbetare inom SAFLO-området<br />
den lägsta andelen korta sjukfall men den högsta andelen långa<br />
sjukfall. Detta framgår av följande tabell:</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>Sjukfall efter varaktighet år 1976 bland olika grupper av anställda</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Kategori</p>
</td>
<td><p style="margin-left:17px;">Procentuell fördelning<br />
efter sjukfallens längd</p>
<p style="margin-left:17px;">1-3 dgr 4-29 dgr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">30- dgr</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">Sjukfall</p>
<p style="margin-left:11px;">per</p>
<p style="margin-left:11px;">anställd</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Arbetare inom SAF-LOområdet</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">40,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">49,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">9,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">2,1</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Tjänstemän inom<br />
SAF-området</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">55,8</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">39,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">4,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1,3</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Kommunalt anställda</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">47,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">45,0</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">7,1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1,7</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Landstingsanställda</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">54,3</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">38,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">7,2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1,9</p>
</td>
</tr><tr><td><p>Statsanställda</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">56,6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">36,9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">6,5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">1,6</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_20" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_5" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>I den nyss nämnda sammanställningen av socialstyrelsen konstateras det<br />
mycket starka samband som råder mellan sjukfrånvaron och den fysiska<br />
arbetsmiljön. Man erinrar om att enligt SCB:s rapport om arbetsförhållanden<br />
och sjukfrånvaron 1975/76 var antalet sjukpenningsdagar per år 3-4<br />
gånger fler bland dem som utsätts för följande s. k. belastningsfaktorer:<br />
tunga lyft, upprepade ensidiga arbetsrörelser, olämpliga arbetsställningar,<br />
skakningar och vibrationer, dagliga svettningar än bland dem som inte utsätts<br />
för någon av dessa faktorer. Vilken enskild faktor som än tagits fram i olika<br />
undersökningar - det må gälla värme, kyla och drag eller svårt nedsmutsande<br />
arbete eller farliga ämnen eller buller eller olycksfallsrisker eller den<br />
psykosociala miljön - framträder ett helt entydigt mönster: det är de<br />
arbetstagare för vilka dessa faktorer slår igenom som har en högre<br />
sjukfallsfrekvens. Och omvänt är det så att sjukfrånvaron bland de<br />
privatanställda tjänstemännen var lägst i chefsbefattningar; för statsanställda<br />
har konstaterats att med högre utbildningsnivå följer en lägre sjukfrånvaro. I<br />
en rapport från Stockholms läns landsting, som är en av landets stora<br />
arbetsgivare med 62 000 anställda, sägs:</p>
<p>Man kan också med hjälp av samma statistik ge en bild av en frisk och en<br />
sjuk landstingsanställd. Den friska är en man i åldern 30-39 år. Han arbetar<br />
som läkare eller lärare. Den sjuke är en äldre kvinna i något av yrkena<br />
städerska, ekonomibiträde eller sjukvårdsbiträde.</p>
<p>Som framhållits i en av LO och TCO utgiven skrift (Fakta om<br />
sjukfrånvaron) orsakas en betydande andel av sjukfrånvaron inom LOområdet<br />
av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar (över 120 000 per år).</p>
<p>Inga förskönande omskrivningar av mittenregeringens socialminister om<br />
”utökad självrisk”, ”högriskskydd”, ”likabehandling” eller ”de nödvändiga<br />
sparåtgärderna skall påverka alla lika” kan dölja att denna ”reform” - för att<br />
använda moderaternas talesätt - slår hårdast på de grupper som har en dålig<br />
arbetsmiljö. Det är mot denna bakgrund som socialdemokratin - med stöd<br />
också av den alldeles övervägande remissopinionen - bestämt avvisar<br />
återinförandet av karensdagar i sjukförsäkringen. Centern och folkpartiet<br />
har - med stöd av moderater och Svenska arbetsgivareföreningen - däremot<br />
åter beträtt klasslagsstiftningens väg i svensk socialpolitik.</p>
<p>3.4 Som argument för att försämra sjukförsäkringen brukar ibland anföras<br />
att förmånerna missbrukas, särskilt av de yngre åldersgrupperna. SBC:s<br />
undersökning visar dock att missbruket måste bedömas som lågt:</p>
<p> endast 17 procent av sjukfrånvarodagarna för den undersökta</p>
<p>gruppen är icke läkarkontrollerad.</p>
<p>Korttidsfrånvaron (3,1 dagar/år, 1,1 fall/år) förefaller rimlig med hänsyn<br />
till tillfälliga hälsobrister på grund av förkylningar, infektioner, menstruationsbesvär,<br />
migrän, enklare olycksfall osv. Något missbruk av sjukförsäkringen<br />
i nämnvärd omfattning tycks således inte föreligga.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Även andra undersökningar, som åberopas av socialstyrelsen, stöder detta<br />
uttalande. Det bör i sammanhanget också nämnas att det finns många som<br />
har svårare sjukdomar och kraftigt nedsatt hälsa men som inte sjukskriver sig<br />
någon gång under ett år. I en undersökning av medelålders manliga<br />
byggnadsarbetare framkom en grupp med låg korttidsjukfrånvaro som<br />
senare utvecklade hjärtsjukdom, magsår eller neuros; författarna tolkade<br />
detta så att en del går till arbetet trots trötthet och psykiska symtom, vilket<br />
skulle kunna bidra till att en långvarig sjukdom senare utvecklas. Detta har<br />
också påtalats av läkarexpertis.</p>
<p>Antalet sjukdagar stiger med åldern. De yngre har dock relativt sett många<br />
sjukfall med i genomsnitt kort varaktighet. Orsakerna härtill är inte<br />
tillfredsställande utredda; i socialstyrelsens rapport uttrycks önskemål om en<br />
närmare analys av de ungas sjukfrånvaro och deras hälsotillstånd, vårdutnyttjande<br />
etc. I SCB:s undersökning förs en diskussion om olika tänkbara<br />
förklaringsgrunder till nämnda förhållande.</p>
<p>Det går således inte att på grundval av föreliggande material hävda att det<br />
skulle förekomma ett utbrett missbruk av sjukförsäkringen och då särskilt<br />
från de ungas sida.</p>
<p>4 Innebörd och konsekvenser av försämringarna</p>
<p>4.1 Regeringsförslaget omfattar, som framgår av avsnitt 1, flera försämringar:<br />
dels av sjukpenningsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och havandeskapspenningen<br />
dels av sjukpenningsavdraget vid sjukhusvård dels av<br />
tandvårdsförsäkringen. I det följande görs en bedömning av innebörd och<br />
konsekvenser av de olika förslagen.</p>
<p>4.2 Till sina verkningar är förslaget om återinförande av karensdagama det<br />
som betyder mest. Här ligger den alldeles dominerande besparingen, 1 840<br />
milj. kr. av de 2 210 som beskärningama av sjukpenningsförsäkringen<br />
betyder brutto.</p>
<p>För att tillgodose den interna oppositionen inom centern har det emellertid<br />
blivit nödvändigt att så långt möjligt dölja att det är fråga om tre karensdagar.<br />
Först på s. 21 i propositionen erkänner departementschefen detta förhållande.<br />
Hon anför där:</p>
<p>Möjligheten för en företagare att välja tre dagars karenstid bör därvid<br />
slopas, eftersom detta alternativ är likartat det som nu införs för övriga<br />
försäkrade.</p>
<p>Följden av manipulationerna har blivit att den första karensdagen (i<br />
propositionen benämnd insjuknandedagen trots det upplösta sambandet<br />
med tidpunkten för insjuknandet) kommit att hamna utanför högriskskyddet.<br />
Detta skydd urholkas därmed till att avse inte 10 dagar som sägs i<br />
propositionen utan i realiteten 15-20 dagar. Till detta kommer att även den<br />
verkliga insjuknandedagen kan föranleda viss inkomstförlust.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">I följande tabeller visas den sammanlagda försämringen av karensdagar,<br />
den nya tillämpningen beträffande insjuknandedagen samt den lägre<br />
ersättningsnivån:</p>
<p style="margin-left:3px;">Försämringen av sjukpenningsförmånerna efter årsinkomst vid sjukfall om<br />
fyra dagar</p>
<p style="margin-left:187px;">Total förlust Förlorad</p>
<p style="margin-left:187px;">under 4 da- ersättning</p>
<p style="margin-left:187px;">gars sjukdom före hög</p>
<p style="margin-left:3px;">Inkomst/år Dagi1 Dag 2 Dag 3 Dag 4 riskskydd</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p style="margin-left:7px;">40 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">99</p>
</td>
<td><p style="margin-left:12px;">99</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">99</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">301</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">1 485</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">60 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">148</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">148</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">148</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">5</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">449</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">2 220</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">70 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">173</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">173</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">173</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">4</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">523</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">2 595</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">80 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">197</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">197</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">197</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">6</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">597</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">2 955</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">90 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">222</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">222</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">222</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">7</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">673</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">3 330</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">100 000</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">247</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">247</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">247</p>
</td>
<td><p style="margin-left:11px;">9</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">750</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">3 705</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:3px;">133 500</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">329</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">329</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">329</p>
</td>
<td><p style="margin-left:7px;">37</p>
</td>
<td><p style="margin-left:8px;">1024</p>
</td>
<td><p style="margin-left:24px;">4 9352</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>11 de fall insjuknandedagen i dag kunnat tillgodoräknas, dvs. i 30 % av fallen.</p>
<p>2 Vid en årsinkomst mellan 5,5 och 7,5 basbelopp (f. n. 97 900-133 500 kr.) utgår<br />
endast 60 % i ersättning i detta intervall.</p>
<p style="margin-left:3px;">De totala effekterna kan dock bli än mer kännbara för dem som har<br />
kortare sjukfall (allergier, menstruationsbesvär etc.). För den som är sjuk i<br />
två dagar vid upprepade tillfällen, krävs tio sjukfall (dvs. 20 dagar utan<br />
ersättning) innan högriskskyddet träder i kraft. Detta illustreras i följande<br />
tabell.</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">Försämringen av sjukpenningförmånerna efter årsinkomst vid sjukfall om tvä<br />
dagar</p>
</div>
<table class="skannad"><tr><td><p>Inkomst/år</p>
</td>
<td><p style="text-align:right;">Dag l1</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">Dag 2</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">Total förlust<br />
under 2 dagars<br />
sjukdom</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">Förlorad ersättning<br />
före högriskskydd</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">40 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">99</p>
</td>
<td><p style="margin-left:3px;">99</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">198</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">1 980</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">60 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">148</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">148</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">296</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">2 960</p>
</td>
</tr><tr><td><p style="margin-left:7px;">80 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">197</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">197</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">394</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">3 940</p>
</td>
</tr><tr><td><p>100 000</p>
</td>
<td><p style="margin-left:4px;">247</p>
</td>
<td><p style="margin-left:9px;">247</p>
</td>
<td><p style="margin-left:10px;">494</p>
</td>
<td><p style="margin-left:14px;">4 940</p>
</td>
</tr></table>
<div class="block ml_3"><p>1 Se föregående tabell.</p>
<p style="margin-left:3px;">Som påvisats i avsnitt 3.3 kommer dessa förändringar dock inte att drabba<br />
alla på likformigt sätt, alldeles oavsett om försämringarna skulle slå igenom<br />
för alla grupper på arbetsmarknaden. De som främst kommer i skottgluggen<br />
är arbetargrupperna, vilka har en sämre arbetsmiljö än övriga arbetstagarkategorier.<br />
För t. ex. livsmedelsarbetare gäller att de inte har rätt, av<br />
smittoskäl, att gå till arbetet om de är förkylda, har små sår på händerna etc.</p>
</div>
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_12" />
<div class="block ml_12" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Det kan alltså vara fråga om relativt lindriga åkommor som man inom ett<br />
annat yrke ej skulle avstå från arbete för. För dem som t. ex. arbetar inom<br />
vården eller barnomsorgen finns också smittoriskerna: mot patienter och<br />
barn.</p>
<p>Följden av de orättfärdiga förslag som nu läggs fram blir alltså att det är<br />
vissa grupper som drabbas hårdare än andra. I andra sammanhang har man i<br />
varje fall från socialministerns parti talat om att ”kroppsarbetets nödvändighet<br />
och dess betydelse för välståndsutvecklingen måste klargöras och dess<br />
villkor förbättras”.</p>
<p>Man kan vidare få en förstärkning av det förhållandet att en del väljer att,<br />
trots sjukdom, gå till arbetsplatsen; därav kan följa ökad smittorisk för<br />
arbetskamrater och, om det sker upprepat, även risker för den enskilde på<br />
längre sikt.</p>
<p>Till dessa rena försämringar för medborgarna kan också läggas att<br />
hanteringen av sjukpenningsförsäkringen blir betydligt krångligare genom<br />
regeringsförslaget.</p>
<p>4.3 För den som behöver sjukhusvård kommer ytterligare en minskning av<br />
sjukpenningen att ske genom att avdraget vid sjukhusvård ökas till 40 kr.<br />
Därmed har detta avdrag fördubblats under de borgerliga regeringsåren.<br />
Även om höjningen kan synas vara begränsad, måste den i detta sammanhang<br />
ses tillsammans med införandet av karensdagar och sänkningen av<br />
ersättningsnivån.</p>
<p>4.4 Tandvårdsförsäkringen har påtagligt urholkats under de borgerliga<br />
regeringsåren. År 1976 ersattes 50 % av kostnaderna under 1 500 kr., 75 %<br />
därutöver. Den högre procentsatsen gällde dessutom för förebyggande<br />
åtgärder och proteser, och kostnader för ädla metaller ersattes helt. I dag har<br />
kostnadsgränsen höjts till 2 500 kr. och de särskilda bestämmelserna om<br />
förebyggande åtgärder etc. slopats.</p>
<p>Nu föreslår regeringen en ytterligare nedskärning genom att procentsatsen<br />
50 sätts ned till 40. Och även om flertalet behandlingar håller sig inom en<br />
gräns om 500 kr., och försämringen i dessa fall rör sig om högst 50 kr., är det<br />
ändå att notera att det här är fråga om ytterligare ett led i en serie av<br />
försämringar.</p>
<p>4.5 I början av 1976 tillkallade den socialdemokratiska regeringen en särskild<br />
utredningen med uppdrag att över frågan om företagshälsovården och<br />
den yrkesmedicinska verksamheten. Målet som slogs fast var att alla<br />
löntagare skulle ha tillgång till företagshälsovård. En av de frågor utredningen<br />
skulle överväga var den hittillsvarande avvägningen mellan förebyggande<br />
och sjukvårdande åtgärder; i direktiven uttalades bl. a. att ”när det gäller<br />
behovet av sjukvård bör det i största möjliga utsträckning tillgodoses inom<br />
den offentliga primärsjukvården”. Utredningens arbete beräknas enligt den<br />
senaste kommittéberättelsen vara avslutat vid stundande årsskifte.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Några år innan denna utredning tillkallats hade riksförsäkringsverket och<br />
socialstyrelsen fått regeringens uppdrag att se över ersättningsregler m. m.<br />
för bl. a. företagshälsovården. Förslagen lades fram i en promemoria år 1977<br />
(Ds S 1977:3). Om de genomförts skulle de på sikt medföra succesivt ökande<br />
kostnader.</p>
<p>Regeringen aviserade tidigare att den nuvarande ersättningen till företagshälsovården<br />
helt skulle slopas. Detta möttes av kraftiga protester, bl. a. från<br />
arbetsmarknadens parter. Regeringen har i propositionen tillfälligt böjt<br />
undan för kritiken men vidhåller likväl att nedskärningar skall göras.</p>
<p>Det socialdemokratiska partiet har vid sin senaste kongress antagit<br />
följande riktlinjer för bl. a. företagshälsovårdens utveckling:</p>
<p>Arbetarrörelsens grundsyn är att hälsopolitiken skall föras också inne i<br />
företagen. Företag och förvaltningar måste därför ta ett socialt ansvar. Det är<br />
inte fråga om att bortse från kraven på effektivitet och lönsamhet. Våra<br />
företag måste överleva i en hård internationell konkurrens. Men lönsamheten<br />
och effektiviteten får inte drivas så hårt att människorna blir lidande.</p>
<p>Vi kan inte acceptera att människor förslits på arbetsplatser med långa<br />
sjukskrivningar och kanske förtidspensionering som följd och att sedan<br />
andra anställs på precis samma arbete och utsätts för samma förslitning.<br />
Företagshälsovården måste därför i högre grad arbeta förebyggande. Det<br />
betyder att på ett tidigare stadium kunna gå in med stöd till en rehabilitering<br />
och krav på anpassning av arbetsplatsen och arbetskraven till den enskildes<br />
förutsättningar. Företagshälsovårdens sjukvårdande uppgifter måste komma<br />
i andra hand.</p>
<p>För vår del kommer detta uttalande att vara utgångspunkten vid vår<br />
prövning av utredningens kommande förslag. Enligt vår mening finns det<br />
inte anledning att nu binda sig för några särskilda uttalanden om omfattningen<br />
eller konstruktionen av samhällets stöd till företagshälsovården.</p>
<p>5 Regeringens uppmaning till arbetsmarknadens parter</p>
<p>Regeringen tar i propositionen också ett steg av utomordentligt allvarlig<br />
principiell natur. Man riktar nämligen mycket kraftiga uppmaningar till<br />
arbetsmarknadens parter att se till att de i propositionen framlagda<br />
försämringarna får slå igenom också i de avtal om sjuklön m. m. som finns på<br />
arbetsmarknaden. I ett tidigare skede, så sent som när proposition<br />
1981/82:30 lades fram, räknade man med att lagstifta härom. Denna<br />
ståndpunkt har man dock övergivit.</p>
<p>Det var länge en inom stora delar av borgerligheten omhuldad ståndpunkt<br />
att staten genom lagstiftning skulle reglera förhållandena på arbetsmarknaden.<br />
Succesivt började emellertid den uppfattningen växa fram hos<br />
arbetsgivarna att det vore lyckligast om, som dåvarande arbetsgivardirektören<br />
yttrade, ”parterna på arbetsmarknaden principiellt inrikta sig på att<br />
ordna sina mellanhavanden själva”. Denna linje, som fick ett av sina första<br />
uttryck genom det s. k. huvudavtalet, har sedan fullföljts och blivit en viktig</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>del av förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. Staten avstod från att<br />
genom lagstiftning reglera förhållandena på arbetsmarknaden.</p>
<p>Det finns en rad avtal mellan arbetsmarknadens parter; här är sjuklöneavtalen<br />
aktuella, men man kan också nämna komplexet av arbetsmarknadsförsäkringar.<br />
Statsmakterna har inte tidigare ansett sig böra föreskriva efter<br />
vilka grunder de skall utformas och vilken uppbyggnad och innehåll de skall<br />
ha. Inom ramen för den fria förhandlingsrätten måste det ankomma på<br />
parterna att utforma löne- och anställningsvillkoren. Från den synpunkten<br />
framstår det som ett betydande avsteg från en snart femtioårig praxis att från<br />
statsmaktens sida hävda hur dessa avtal skall förändras. Detta avsteg är inte<br />
på något sätt jämförbart med den lagstiftning som utformats till skydd för<br />
sjuka, äldre osv.</p>
<p>I sparpropositionen i fjol höst förklarade regeringen att för att åstadkomma<br />
en likvärdig självrisk behövdes en lagstiftning. När man insåg konsekvenserna<br />
härav och att man därigenom gett sig på arbetsmarknadsparternas<br />
fria förhandlingsrätt vill man nu i stället att riksdagen skall göra ett uttalande i<br />
frågan.</p>
<p>Innebörden av ett sådant uttalande måste avse att genom riksdagens<br />
påtryckning skall arbetsgivarna i de kommande avtalsförhandlingarna lyckas<br />
försämra de offentliganställdas och tjänstemännens avtalsreglerade sjukförmåner.</p>
<p>Detta understryker hur orimligt förslaget i sin helhet är. Vi kan inte av<br />
viktiga principiella skäl gå med på att riksdagen genom dylika omvägar söker<br />
öva påtryckning på arbetsmarknadsparternas handläggning av sjuklöneavtalen.<br />
Vi avvisar därför förslaget.</p>
<p>6 Sammanfattning av vår inställning</p>
<p>Den borgerliga regeringstiden har försatt landet i en utomordentligt<br />
besvärlig ekonomisk situation. Den borgerliga politikens huvudsakliga inslag<br />
har varit att göra nedskärningar i det social trygghetssystemet, i ungdomens<br />
utbildningsmöjligheter och i kommunernas resurser. Samtidigt har man gett<br />
ut stora förmåner till redan välbeställda grupper; bara förmånerna till<br />
aktieägarna kostar hundratals miljoner varje år. Mittenpartiernas tvingas<br />
hela tiden att anpassa sig till moderaternas politik och deras ännu längre<br />
gående krav på nedskärningar. På sjukförsäkringsområdet skulle moderaternas<br />
förslag kunna leda till 7-8 karensdagar.</p>
<p>Det framgår klart av kostnadsberäkningarna i propositionen att av de s. k.<br />
besparingarna skulle den helt dominerande summan tas in på karensdagarnas<br />
återinförande. Samma beräkningar visar att insjuknandedagen förvandlas<br />
till en reell karensdag och att det sålunda inte är fråga om att införa två<br />
karensdagar utan i verkligheten tre. Ett återinförande av karensdagarna<br />
riktar sig främst mot industrins arbetargrupper och de sämst ställda<br />
grupperna i samhället. Detta kan socialdemokratin inte acceptera. Vi har</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1981/82:2209</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>också tidigt och bestämt avvisat de borgerliga partiernas attacker på<br />
sjukförsäkringen.</p>
<p>Det går aldrig att lösa landets problem genom de borgerliga metoderna.<br />
Erfarenheterna talar här sitt tydliga språk. Socialdemokratin har i sitt<br />
program Framtid för Sverige anvisat vägarna för hur vi vill lösa landets kris<br />
med bevarad social trygghet. Vi kan således inte godta regeringsförslagen om<br />
försämringar av den sociala tryggheten.</p>
<p>Vid bedömningen av regeringsförslaget måste man också ta hänsyn till att<br />
det riskerar att allvarligt störa en redan från början komplicerad avtalsrörelse</p>
<p>7 Hemställan</p>
<p>De försämringar som föreslås i propositionen avstyrkas av oss. Härav<br />
följer att anslaget Bidrag till sjukförsäkringen behöver höjas med 155 milj.<br />
kr.</p>
<p>Med stöd av det anförda hemställs</p>
</div>
<div class="block ml_9"><p style="margin-left:60px;">1. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i<br />
lagen (1962:381) om allmän försäkring,</p>
<p style="margin-left:60px;">2. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i<br />
lagen (1981:691) om socialavgifter,</p>
<p style="margin-left:60px;">3. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i<br />
lagen (1956:293) om ersättning åt smittobärare,</p>
<p style="margin-left:60px;">4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om tandvårdsförsäkringen,</p>
<p style="margin-left:60px;">5. att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret<br />
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 3 480 000 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:60px;">6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i<br />
motionen anförts om sjukförsäkringen inom avtalsområdet.</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Stockholm den 18 mars 1982</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>OLOF PALME (s)</p>
<p>CURT BOSTRÖM (s)<br />
INGVAR CARLSSON (s)<br />
HANS GUSTAFSSON (s)<br />
LILLY HANSSON (s)</p>
<p>LENA HJELM-WALLÉN (s)<br />
PAUL JANSSON (s)<br />
GÖRAN KARLSSON (s)<br />
OLLE WESTBERG (s)</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p>MAJ-LIS LANDBERG (s)<br />
ESSEN LINDAHL (s)</p>
<p>LISA MATTSON (s)</p>
<p>THAGE PETERSON (s)<br />
ANNA-GRETA SKANTZ (s)<br />
INGVAR SVANBERG (s)<br />
LARS ULANDER (s)<br />
VALTER KRISTENSON (s)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>i Hofors</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_42" />
<div class="block ml_51" />
<div class="block ml_10" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_16" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_3" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_11" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_23" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1"><p style="text-align:right;">I</p>
</div>
<div class="block ml_1" />
<div class="block ml_1"><p style="margin-left:4px;"> </p>
</div>
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_30" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_34" />
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_56" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_0" />
<div class="block ml_8" />
<div class="block ml_25" />
<div class="block ml_19" />
<div class="block ml_18"><p> </p>
</div>
<div class="block ml_40" />
<div class="block ml_38" />
<div class="block ml_5" />
<div class="block ml_36" />
<div class="block ml_32" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
<div class="block ml_55" />
</div>
</div>
0OLOF PALMEs1undertecknare0CURT BOSTRÖMs2undertecknare0INGVAR CARLSSONs3undertecknare0HANS GUSTAFSSONs4undertecknare0LILLY HANSSONs5undertecknare0LENA HJELM-WALLÉNs6undertecknare0PAUL JANSSONs7undertecknare0GÖRAN KARLSSONs8undertecknare0OLLE WESTBERGs9undertecknare0MAJ-LIS LANDBERGs10undertecknare0ESSEN LINDAHLs11undertecknare0LISA MATTSONs12undertecknare0THAGE PETERSONs13undertecknare0ANNA-GRETA SKANTZs14undertecknare0INGVAR SVANBERGs15undertecknare0LARS ULANDERs16undertecknare0VALTER KRISTENSONs17undertecknareG5022209Olof Palme m. fl.mot_198182__2209.pdf377896pdfÄndringar i sjukförsäkringen m. m. (prop. 1981/82:144)https://data.riksdagen.se/fil/DEB6B44E-BD58-4F42-9E7D-FAA95A989EE2