3097236G50221881981/822188motmotMotion 1981/82:2188 Lars Werner m. fl.MotionMotion218801982-03-15 00:00:002014-11-03 23:11:592014-11-03 00:00:00Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro (prop. 1981/82:105)Lars Werner m. fl.htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022188/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G5022188https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022188
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Motion<br />
1981/82:2188<br />
Lars Werner m. fl.</p>
<p>Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro<br />
(prop. 1981/82:105)</p>
<p>I propositionen föreslås att det genom ändringar i rättegångsbalken införs<br />
vidgade möjligheter för tingsrätterna att avgöra brottmål i den tilltalades<br />
utevaro. Enligt förslaget skall en tingsrätt kunna döma inte bara till böter<br />
utan även till villkorlig dom eller skyddstillsyn samt, under vissa förutsättningar,<br />
fängelse i högst tre månader, trots att den tilltalade inte är närvarande<br />
vid huvudförhandlingen.</p>
<p>Förslaget, som utsprungligen lagts i en promemoria från rättegångsutredningen,<br />
har rönt viss kritik i remissbehandlingen. Flera remissinstanser är<br />
exempelvis tveksamma till möjligheten att utdöma fängelse i den tilltalades<br />
frånvaro. Propositionen har också mildrat utredningens förslag om att<br />
fängelse skall få dömas upp till sex månader i den tilltalades frånvaro. I stället<br />
föreslås en övre gräns om tre månader.</p>
<p>Lagrådet visar stor tveksamhet inför regeringsförslaget. Det är kritiskt<br />
emot den förprövning i påföljdsfrågan som blir följden av förslaget i<br />
propositionen. Enligt lagrådet innebär en förprövning risker för omedvetna<br />
bindningar som kan påverka bedömningen vid den ”egentliga” huvudförhandlingen<br />
och prövningen. Det möter, anser man, allvarliga betänkligheter<br />
om förfarandet skall tillämpas i mål som kan leda till strängare påföljd än<br />
böter. Man anser också att starka skäl talar för den inställning som kom till<br />
uttryck i 1964 års lagstiftning (då möjligheterna att döma till annat än böter i<br />
den tilltalades frånvaro togs bort) och som i princip innebar att den tilltalades<br />
närvaro vid huvudförhandlingen måste vara en förutsättning för att<br />
frihetsstraff skall kunna dömas ut. Lagrådet kan heller inte oreserverat<br />
ansluta sig till propositionens tankegångar att påföljderna villkorlig dom och<br />
skyddstillsyn generellt kan betecknas som föga ingripande.</p>
<p>Lagrådet ställer sig alltså mycket tveksamt till regeringsförslaget. Två av<br />
dess tre ledamöter godtar det dock efter vissa förändringar. Den tredje<br />
ledamoten anser inte att förslaget bör ligga till grund för lagstiftning.</p>
<p>Regeringens föredragande avfärdar stora delar av lagrådets kritik i sin<br />
anmälan av lagrådsyttrandet. Lagrådets majoritet har ansett att mål med<br />
muntlig bevisning i princip inte bör få handläggas och avgöras i den tilltalades<br />
utevaro. Regeringen vill inte uppsätta något sådant absolut hinder.<br />
Lagrådets majoritet har ansett att möjligheten att döma till villkorlig dom<br />
eller skyddstillsyn i den tilltalades utevaro bör begränsas till de fall då det<br />
begångna brottet tveklöst inte kan få som påföljd mer än tre månaders<br />
fängelse. Regeringen anser det mindre lämpligt att göra sådana begränsning</p>
</div>
<div class="block ml_10" />
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_3"><p>Mot. 1981/82:2188</p>
</div>
<div class="block ml_40"><p style="margin-left:6px;">5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>ar i lagen. Regeringen lägger således fram ett förslag som inte till fullo<br />
accepteras ens av lagrådets majoritet.</p>
<p>Detta förslag är ytterligare ett led i undergrävandet av rättssäkerheten i<br />
Sverige. Vi instämmer i lagrådets kritik av förslaget och ansluter oss till den<br />
uppfattning som framförts av lagrådets minoritet. Förslaget bör inte ligga till<br />
grund för lagstiftning. Det viktigaste skälet för vårt ställningstagande är det<br />
självklara faktum att den åtalades personliga närvaro ger den bästa garantin<br />
för att utredningen blir allsidig och tillförlitlig och att domen blir den riktiga.<br />
Regeringsförslaget innehåller inga övertygande skäl för att utöka möjligheterna<br />
att döma i den tilltalades frånvaro. Regeringen åberopar i allmänna<br />
ordalag kostnadsbesparingar. Hur stora dessa besparingar skulle bli finns<br />
inte angivet. Det anförs heller inga sakskäl till förmodandet att regeringsförslaget<br />
skulle innebära besparingar. Det finns skäl som talar däremot.<br />
Exempelvis kan antalet överklaganden komma att öka.</p>
<p>Det är givetvis ett allvarligt problem att de tilltalade i allt större<br />
utsträckning uteblir från rättegångar. Nu är inte ökningen så stor som<br />
regeringen vill göra gällande. Enligt rättegångsutredningens promemoria<br />
inställdes 3 % av samtliga huvudförhandlingar 1975 på grund av att den<br />
tilltalade utan laga skäl uteblivit. 1977 hade denna siffra stigit till 4 %.<br />
Härefter redovisas inte några siffror.</p>
<p>Eftersom enligt vår mening regeringsförslaget i sig kan innebära att antalet<br />
uteblivanden kan komma att öka, anser vi att detta problem måste mötas<br />
med andra medel än det förslag som nu behandlas. Rättegångsutredningen<br />
aviserar ju också i sin PM att man överväger olika effektivitetsåtgärder<br />
rörande bl. a. vites- och hämtningsinstituten i syfte att främja att personer<br />
som skall höras inför domstol också kommer dit. Enligt vår mening är detta<br />
en bättre väg att gå. Proposition 105 innebär en försämring i rättssäkerheten,<br />
eftersom den självklara rätten och skyldigheten för en åtalad att närvara vid<br />
domstolsförhandlingarna ytterligare urholkas.</p>
<p>Med hänvisning till ovan anförda hemställs</p>
<p style="margin-left:6px;">att riksdagen beslutar att avslå proposition 1981/82:105.</p>
<p>Stockholm den 15 mars 1982<br />
LARS WERNER (vpk)</p>
<p>EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)</p>
<p>NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)</p>
<p>EVA HJELMSTRÖM (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)</p>
</div>
</div>
</div>
0LARS WERNERvpk1undertecknare0EIVOR MARKLUNDvpk2undertecknare0C.-H. HERMANSSONvpk3undertecknare0NILS BERNDTSONvpk4undertecknare0BERTIL MÅBRINKvpk5undertecknare0EVA HJELMSTRÖMvpk6undertecknare0MARIE-ANN JOHANSSONvpk7undertecknareG5022188Lars Werner m. fl.mot_198182__2188.pdf77529pdfVidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro (prop. 1981/82:105)https://data.riksdagen.se/fil/77C5E182-4000-49E5-A202-C399A75FED85