3097200 G5022152 1981/82 2152 mot mot Motion 1981/82:2152 av Hilding Johansson m. fl. Motion Motion 2152 0 1982-01-28 00:00:00 2014-11-03 23:11:33 2014-11-03 00:00:00 Män och kvinnor sorn präster i svenska kyrkan, m. m. (prop. 1981/82:93) av Hilding Johansson m. fl. html skanning https://data.riksdagen.se/dokument/G5022152/text https://data.riksdagen.se/dokument/G5022152 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G5022152 <div class="dok" ><style> div.dok p,span { font-size:12px; font-family:verdana; white-space:nowrap; } div.sida { border-bottom: 1px solid #ddd; width:550px; } div.block { margin:2px; display:block; } div.brask { padding:5px 5px; background:#eee; border: 1px solid #999; width:540px; } .skannad, td { border: 1px solid #ccc; padding:2px; border-collapse: collapse; white-space: nowrap; text-align:center; font-size:90%; } .ml7 {margin-left:70px} .ml6 {margin-left:60px} .ml5 {margin-left:50px} .ml4 {margin-left:40px} .ml3 {margin-left:30px} .ml2 {margin-left:20px} .ml1 {margin-left:10px} </style><div class="brask"> Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma. </div> <div class="sida"> <div class="block ml_40">5 </div> <div class="block ml_3">Motion 1981/82:2152 av Hilding Johansson m. fl. Män och kvinnor sorn präster i svenska kyrkan, m. m. (prop. 1981/82:93) Vi ansluter oss till förslaget i proposition 1981/82:93 att lagen om kvinnans behörighet till prästerlig tjänst upphävs. I stället bör även i svenska kyrkans verksamhet gälla de allmänna regler i regeringsformen och jämställdhetslagen om jämställdhet mellan män och kvinnor. Härigenom undanröjs samvetsklausulen och ökar jämställdheten mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan. När denna förändring sker är det angeläget att den nya ordningen preciseras så långt som möjligt i de motivuttlanden som riksdagen gör vid den tidigare behörighetslagens upphävande. Då det i den allmänna debatten förklarats att dessa motivuttalanden inte skulle ha någon vägledande karaktär bör det uttryckligen från konstitutionsutskottets sida markeras att motivuttalandena skall vara vägledande. Propositionen utgör en grund för ett sådant motivuttalande. För vår del vill vi särskilt peka på följande. Som utgångspunkter för motivuttalanden bör gälla framför allt följande fem punkter. 1. Svenska kyrkan har offentligrättslig karakär och prästtjänsterna är statligt reglerade. 2. De offentliga organen skall uppehålla jämställdhet mellan kvinnor och män. På grund av jämställdhetslagstiftningen behövs det inte någon behörighetslag för kvinnliga präster. Staten kan inte undanta kyrkan från de allmänna principerna om jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller i samhället. 3. Det ingår i svenska kyrkans bekännelse att kvinnor kan inneha prästämbetet och att kvinnor och män är jämställda i detta ämbete men att de som har en annan uppfattning i ämbetsfrågan har hemortsrätt i svenska kyrkan. Hemortsrättsbegreppet har tolkats på olika sätt. Som biskopsmötet och några domkapitel påpekat i sina remissvar kan denna hemortsrätt endast innebära att kyrkan kan som präster anta personer med en avvikande uppfattning i ämbetsfrågan. Svenska kyrkan har endast en uppfattning, nämligen att prästämbetet står öppet för både kvinnor och män. 4. Så långt möjligt bör statsmakterna undvika att gripa in i svenska kyrkans inre liv, men de kan inte frånsäga sig ett ansvar för att </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_5">Mot. 1981/82:2152 </div> <div class="block ml_42">6 </div> <div class="block ml_5">gällande lag respekteras och de är enligt gällande grundlag även skyldiga att delta i stiftandet av kyrkolag. 5. Målet för strävandena måste enligt det föregående vara full jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan. Från dessa utgångspunkter bör det vara möjligt att beskriva den ordning som jämställdhetslagstiftningen innebär för svenska kyrkans del. Varje form av diskriminering av kvinnliga präster strider mot jämställdhetslagstiftningen. Sorn domkapitlet i Stockholm påpekat i sitt remissvar är det oacceptabelt att vissa präster kan anses berättigade att i handling visa att de underkänner andra prästers legitimitet. De kvinnliga prästerna har vigts till sitt ämbete av svenska kyrkans lagstadgade ordning. Det fordras emellertid också aktiva insatser från svenska kyrkan för att förverkliga det uppställda målet. Det kan inte vara förenligt med det uppställda målet att åt manlig präst ge någon formell rätt att vägra tjänstgöring för att undvika samarbete med kvinnlig präst. Det måste kiart sägas ut att var och en som inträder som präst i svenska kyrkan måste vara beredd att fullgöra alla med prästämbetet förenade uppgifter och samarbeta i alla tjänstefunktioner med kolleger, oberoende av kön. Prästkandidat kan ha en annan syn i ämbetsfrågan, men han måste vara beredd att fullgöra även liturgisk tjänst tillsammans med en kvinnlig präst. Denna princip måste slå igenom vid utnämning av biskopar. Den som blir biskop måste vara beredd att fullgöra biskopstjänstens alla funktioner och följaktligen inte kunna vägra viga kvinnliga prästkandidater till präst. Man kan förutsätta att det inte i fortsättningen utnämns någon biskop som vägrar viga kvinnliga prästkandidater. Det förligger i detta avseende problem endast i Göteborgs stift. Liksom föregående statsrådet vill vi hävda att det skall finnas samma möjlighet till prästvigning av kvinnliga och manliga prästkandidater i Göteborgs stift som i övriga stift. I propositionen tas också upp krav som förts fram av Evangeliskt forum i dess remissyttrande. Förrättar inte biskopen själv vigningen måste ärkebiskopen eller annan av honom förordnad biskop inträda i hans ställe för denna uppgift. Det skall också föreligga möjligheter för kvinnor att förordnas som praktikanter eller tjänstebiträden och i samband därmed erhålla venia. Av motivskrivningen bör framgå att detta är bestämda krav från statsmakternas sida och att prästvigningen skall ske inom stiftet, såvitt möjligt i domkyrkan. Det har mot denna ordning åberopats att det strider mot traditionerna i svenska kyrkan att en biskop tar över en förrättning i annat stift. Men det måste skapas övergångsformer för att jämställdhetstanken i regeringsformen och jämställdhetslagen skall tillämpas i hela landet. Ett mer allmänt problem representeras av de manliga präster som tagit anställning under behörighetslagens tid och som även i fortsättningen vill åberopa trosskäl som stöd för vägran att utföra uppgifter som följer med </div> </div> <div class="sida"> <div class="block ml_4">Mot. 1981/82:2152 </div> <div class="block ml_41">7 </div> <div class="block ml_4">tjänsten. Inte heller de har någon laglig grund att åberopa, sedan behörighetslagen upphävts. De kan som framgår av det föregående inte i handling få visa att de underkänner andra prästers legitimitet. De egentliga konfliktsituationerna uppstår i samband med altartjänsten. Det är nämligen svårt att se att det över huvud taget kan åberopas trosskäl av någon manlig präst för att avstå från att delta i konferenser, fortbildningskurser, barn- och ungdomsverksamhet och liknande uppgifter, om också kvinnliga präster deltar. Inte heller uppstår några praktiska problem vid de allra flesta gudstjänster och förrättningar, eftersom prästen då tjänstgör ensam. Det bör emellertid klart sägas ut i motivtexten att manlig präst inte kan vägra liturgisk tjänst, då även kvinnlig präst skall tjänstgöra. I allmänhet kan sådana situationer undvikas för präster som trätt i tjänst under behörighetslagens tid utan att någon diskriminering behöver förekomma. För svenska kyrkan måste det vara angeläget att snabbt nå fram till en full gudstjänstgemenskap, och denna strävan bör starkt betonas i utskottets motivskrivning. Svenska kyrkan skall ha en skyldighet att med kraft verka för ett snabbt förverkligande av sin egen uppfattning att prästämbetet står öppet för både kvinnor och män och att därmed kvinnor och män är jämställda i prästämbetet. Som framgår av det föregående har statsmakterna en skyldighet att se till att lagen respekteras. Riksdag och regering skall visserligen i överensstämmelse med de tidigare angivna utgångspunkterna så långt möjligt undvika att gripa in i svenska kyrkans inre liv men kan inte lämna över ansvaret för tillämpningen av gällande lagstiftning till enbart kyrkliga organ utan måste ta sitt ansvar i överensstämmelse med gällande grundlag. Med hänvisning till ovanstående föreslås att riksdagen uttalar att de i motionen anförda synpunkterna beaktas vid utformningen av motivtexten vid upphävandet av lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Stockholm den 28 januari 1982 HILDING JOHANSSON (s) STEN ANDERSSON (s) STURE THUN (s) OLLE SVENSSON (s) LAHJA EXNER (s) YNGVE NYQUIST (s) BO SÖDERSTEN (s) WIVI-ANNE CEDERQVIST (s) MARIANNE STÅLBERG (s) KURT OVE JOHANSSON (s) HANS GUSTAFSSON (s) KERSTIN NILSSON (s) LARS-INGVAR SÖRENSON (s) ÅKE WICTORSSON (s) LARS-ERIK LÖVDÉN (s) </div> </div> </div> 0 HILDING JOHANSSON s 1 undertecknare 0 STEN ANDERSSON s 2 undertecknare 0 STURE THUN s 3 undertecknare 0 OLLE SVENSSON s 4 undertecknare 0 LAHJA EXNER s 5 undertecknare 0 YNGVE NYQUIST s 6 undertecknare 0 BO SÖDERSTEN s 7 undertecknare 0 WIVI-ANNE CEDERQVIST s 8 undertecknare 0 MARIANNE STÅLBERG s 9 undertecknare 0 KURT OVE JOHANSSON s 10 undertecknare 0 HANS GUSTAFSSON s 11 undertecknare 0 KERSTIN NILSSON s 12 undertecknare 0 LARS-INGVAR SÖRENSON s 13 undertecknare 0 ÅKE WICTORSSON s 14 undertecknare 0 LARS-ERIK LÖVDÉN s 15 undertecknare G5022152 av Hilding Johansson m. fl. mot_198182__2152.pdf 86366 pdf Män och kvinnor sorn präster i svenska kyrkan, m. m. (prop. 1981/82:93) https://data.riksdagen.se/fil/007555AF-37B5-4686-BF15-7D50F8219D99